7164 103 3

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20

Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50

[email protected], www.skl.se

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan

Ett flerårigt utvecklingsarbete i landstingen/regionerna och på Sveriges Kommuner och Landsting har lett till att informationen om svensk hälso- och sjukvård har förbättrats avsevärt. Det har ökat möjligheterna att analysera sjukvården och att förse landsting och regioner med jämförelsematerial för sin interna uppföljning.

En rapport med analyser och landstingsjämförelser av verksamheten 2003 ur olika perspektiv baserad på en rad datakällor presenterades tidigare i år. I denna rapport presenteras liknande analyser för verksamheten 2004.

Jämförelser av sjukvårdens kostnader och prestationer görs också i rapporten Landstingen och regionerna i diagram och siffror 2004.

Trycksaker från Sveriges Kommuner och Landsting

beställs på www.skl.se eller på

tfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40.

isbn 91-7164-103-3

Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv 2004


2

Upplysningar om rapportens innehåll lämnas av Mona Heurgren, 08-452 77 31, eller Lena Bäckström, 08-452 77 21Rapporten kan beställas hos förbundens trycksaks-beställning, 020-31 32 30, eller via hemsidan, www.skl.seISBN: 91-7164-103-3Produktion: Ordförrådet AB

3

Förord

Under de senaste åren har intresset hos sjukvårdens aktörer ökat markant för att mäta och jämföra sjukvårdens produktivitet och effektivitet, både inom och mellan länder. Det finns även ett stort allmänintresse av att kunna följa upp hälso- och sjukvårdens kostnader och resultat.

Sveriges Kommuner och Landsting arbetar på bred front med olika frå-gor inom området ”Effektivitet och kvalitet” i sjukvården. En del i det arbetet är att verka för en öppen redovisning av sjukvårdens kvalitet och resultat. Förbunden har också under ett antal år arbetat aktivt med att förbättra den grundläggande informationen i hälso- och sjukvården så att uppföljning, analys och jämförelser ska kunna göras.

Sammantaget har detta inneburit att förbunden nu har börjat publicera jämförelser av sjukvården på landstingsnivå ur en rad olika perspektiv. Detta bidrar till att öka öppenheten i sjukvården och därmed legitimite-ten. Ett andra syfte är att jämförelser på övergripande nivå kan leda till att arbeten kring effektivitetsfrågor initieras och stimuleras på lokal nivå.

Förbundet har 11 prioriterade områden. Föreliggande rapport är en del av arbetet inom området ”Effektivitet och kvalitet” och är en fortsätt-ning av arbetet med den rapport av jämförelser av landstingen ur olika perspektiv som publicerades 2004.

Rapporten har tagits fram av en arbetsgrupp bestående av Stefan Ackerby, Lars Johansson, Lena Bäckström, Ulf Engström, Jenny Lagerqvist, Martin Lindblom, Jesper Stenberg, Birgitta Edström och Mona Heurgren – Sve-riges Kommuner och Landsting. Medverkat har även Fredrik Westander, konsult och Lisbeth Serdén vid Socialstyrelsen gjort. Mona Heurgren har slutligen sammanställt rapporten.

Stockholm i december 2005

Marianne Granath

SektionschefStatistiksektionenSveriges Kommuner och Landsting

4

5

Innehåll

1. Inledning 6

2. Metod och motivering av uppföljningsperspektiv 7

3. Jämförelser av sjukvården ur olika perspektiv 11

Jämförelse av ålderssammansättning och vårdkonsumtion i landstingen ........................................................ 11

Jämförelse av kostnader och produktivitet i landstingen ............... 16

Jämförelser av tillgänglighet i vården ..................................................23

Jämförelser av medicinsk kvalitet och medicinsk praxis i sjukvården ................................................................ 25

Jämförelser av befolkningens/patienternas tillfredsställelse med sjukvården mellan landsting ...........................34

4. Fortsatt arbete 37

Bilagor 38

Bilaga 1 Underliggande nationella databaser ..................................38

Bilaga 2 Ordlista ......................................................................................40

Bilaga 3 Referenser ..................................................................................42

Bilaga 4 Elektronisk bilaga med PP-bilder av rapportens diagram

6

1. Inledning

Under de senaste åren har intresset ökat markant för att mäta och jämföra sjukvårdens produktivitet och effektivitet, både inom och mellan länder. Möjligheterna att i Sverige göra sådana jämförelser har ökat betydligt genom den utveckling av informationssystemen vad gäller sjukvårdens prestationer, kostnader, kvalitet och resultat som Sveriges Kommuner och Landsting har bedrivit i samarbete med landstingen/regionerna1 och Socialstyrelsen.

Under år 2004 publicerade Sveriges Kommuner och Landsting en första rapport med mångdimensionella jämförelser mellan landstingen (1). Sedan rapporten publicerades har en hel del arbete på området bedri-vits. Bland annat har ett samarbete mellan Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting inletts för att skapa förutsättningar för öppna jämförelser av landstingens effektivitet. Målet med arbetet är att ha en första modell för indikatorbaserade nationella jämförelser av landsting-ens hälso- och sjukvård färdig under 2006.

Sveriges Kommuner och Landsting har som en av elva prioriterade frågor för verksamheten under 2005/2006 området ”Effektivitet och Kvalitet”. Inom ramen för detta område pågår ett stort antal aktiviteter, bland annat:• Skapa en modell för öppna jämförelser av sjukvården• Modeller för förbättrad verksamhetsuppföljning inom psykiatrin• Arbetet med kvalitetsregister i sjukvården• Förbättrade kostnadsredovisningar i hälso- och sjukvården• Utveckling av beskrivningssystemen i sjukvården• Patientsäkerhetsarbete• Väntetidsrapporteringen• Beräkning av sjukvårdens produktivitet• Utveckling den individbaserade redovisningen av sjukvårdens

kostnader och prestationer både i landsting och kommuner• Metoder för Benchmarking på alla nivåer i sjukvården• Systematiskt förbättringsarbete• Befolknings-/patientundersökningar

Föreliggande rapport är en del av arbetet inom området ”Effektivitet och Kvalitet” och är en fortsättning av arbetet med den rapport med jämförelser av landstingen ur olika perspektiv som publicerades 2004.

Syftet med rapporten är att visa på möjliga jämförelser av sjukvården ur olika perspektiv och genom att ge en överblick av de möjligheter som idag finns utifrån nationellt tillgängliga data. Syftet är också att ge inspiration och idéer till landstingen kring jämförelser i sjukvården.

1 I det följande skrivs för att för-enkla framställningen enbart landstingen för landsting, regio-ner och Gotlands kommun.

7

2. Metod och motivering av uppföljningsperspektiv

Ett särdrag i den svenska sjukvårdsmodellen är dess långtgående de-centralisering. Ansvaret för hälso- och sjukvården vilar till större delen på de 21 landstingen. De löser sin uppgift på olika sätt och gör olika prioriteringar. De ger möjligheter att jämföra och dra lärdom av skill-naderna. Systematiska jämförelser kan vara en drivkraft för att utveckla verksamheten och öka effektiviteten.

Varje jämförelse mellan landstingen kan lätt uppfattas som orättvis el-ler rent av missvisande. Även om det under senare år gjorts omfattande insatser för att få en enhetlig statistik finns fortfarande stort utrymme för variationer i hur verksamheter klassificeras, olika händelser registre-ras osv. Det medför att redovisade skillnader mellan landstingen kan ha förklaringar som inte avspeglar olikheter i effektivitet eller prioriteringar och därför inte heller kan tolkas i termer av bättre eller sämre. De jäm-förelser som redovisas i denna rapport skall därför inte uppfattas som värderingar av landstingens verksamhet, utan är en redovisning av de skillnader som finns. Syftet är att detta skall leda vidare till fördjupade analyser som kan ge förklaringar till skillnaderna.

Hälso- och sjukvården har flera mål. De innefattar bland annat att till-godose befolkningens vårdbehov och prestera goda medicinska resultat, att ge alla tillgång till vård på lika villkor, att ha en hög tillgänglighet och nöjda patienter samt utnyttja resurserna effektivt. Idealt vill vi mäta och jämföra hälso- och sjukvårdens effektivitet, d v s måluppfyllelse i förhål-lande till insatta resurser, och hur denna förändras över tid och skiljer sig mellan landsting. För flera av dessa mål saknas idag vedertagna mått. Än mindre finns någon samsyn i hur de olika måtten skall vägas ihop för att få ett samlande mått på vad vården åstadkommer. Detta bör dock inte hindra att det sker en öppen redovisning och jämförelse av de mått som finns tillgängliga. Det är endast genom en sådan redovisning som det statistiska underlaget och därmed förståelsen för vad som händer i hälso- och sjukvården kan förbättras.

Ett sätt att beskriva hälso- och sjukvårdens prestationer är att ange hur mycket som presteras i termer av antal vårdtillfällen på sjukhus, läkar-besök etc. Dessa mått ger dock en begränsad bild av utvecklingen. En ofta framförd kritik är att strukturella förändringar i vården, exempelvis överföringen från sluten till öppen vård, gör dessa mått missvisande. De senaste åren har emellertid statistiken utvecklats och i dag kan en stor del av vårdens prestationer viktas med hänsyn till resursåtgång (vårdtyngd). Därmed har det blivit möjligt att konstruera ett produktivitetsmått för hälso- och sjukvården.

I denna rapport jämförs landstingen vad avser deras förutsättningar (be-folkning, vårdkonsumtion) och resursinsatser (kostnader och produktivi-

8

tet). Därefter redovisas en rad jämförelser ur ett uppföljningsperspektiv som syftar till att spegla vårdens kvalitet och resultat.

Befolkningens ålderssammansättning och sjukvårdskonsumtionBefolkningens åldersammansättning är viktig eftersom vårdbehoven ökar med stigande ålder och därmed påverkar vårdkonsumtion, kostnader och resultat.

Befolkningens vårdkonsumtion är kopplad till målet om jämlikhet och lika tillgång till sjukvården. Konsumtionen av hälso- och sjukvårdens tjänster skall vara behovsstyrd, inte vara styrd av utbudet eller av olika intressegruppers eller individers förmåga att hävda sina krav i förhållande till vårdgivaren eller finansiären. Värdet av en hög produktion och även en hög produktivitet minskar om konsumtionen av sjukvårdens tjänster fördelas på ett sätt som inte avspeglar vårdbehoven.

Hur stor vårdkonsumtionen är i en befolkning kan därmed både vara ett utryck för vårdbehov men också ses som ett uttryck för huvudmannens ambitionsnivå och utbud av sjukvårdstjänster.

Kostnader och produktivitetHälso- och sjukvården finansieras till nästan 75 procent av invånarna via skatter. Hur landstingen väljer att fördela dessa resurser mellan olika sjuk-vårdsverksamheter varierar. Det är av ett stort allmänt intresse hur dessa skattemedel används så att så mycket vård som möjligt fås för pengarna. Kostnaderna kan också tjäna som en utgångspunkt för att kunna hitta områden där praxis och resultat skiljer sig åt mellan landstingen. Ytterst är frågan normativ, nämligen om kostnader och kostnadsskillnader kan motiveras med de uppnådda resultaten och variationer i dessa.

Skillnader i totalkostnader per invånare kan i princip förklaras av skill-nader i • landstingens befolkningssammansättning,

sjukdomspanorama och struktur• konsumerad volym av sjukvårdstjänster• tjänsternas kostnader per prestation• tjänsternas kvalitet, som en möjlig förklaring

till ett högt eller lågt pris per vårdtjänst samt,• pris- och lönenivåer

Om produktiviteten, kvaliteten och prisnivån vore lika hög i alla lands-ting, är det befolkningens konsumtion av sjukvårdstjänster som bestäm-mer den totala sjukvårdskostnadens storlek.

Efter jämförelser av totalkostnader redovisas några jämförelser av kost-nadsproduktiviteten, d v s kostnader per prestation eller per konsume-rade hälso- och sjukvårdstjänster i landstingen. Måttet inkluderar både slutenvård och öppenvård för den somatiska sjukvården. Den bakomlig-gande frågan är i vilken mån ett högt kostnadsläge kan förklaras av låg uppmätt produktivitet. Exempel ges också på produktivitetsjämförelser mellan sjukhus.

9

Tillgänglighet – väntetiderEn central aspekt på vårdens kvalitet och tillgänglighet är väntetiderna. En utgångspunkt är den nyligen införda vårdgarantin och de mål som där har formulerats. De senaste åren har en successiv förbättring av tillgången på data skett, genom att databasen Väntetider i vården har byggts upp.

Det är rimligt att det finns en koppling mellan väntetider och hur nöjd befolkningen är med vården. Sambandet mellan tillgänglighet och kostnader är däremot långtifrån självklart. Nivå på befolkningens vård-konsumtion (antal besök, behandlingar etc) hänger dock troligtvis ihop med tillgängligheten, i varje fall på specifika områden. Ett landsting som år efter år har en hög konsumtion av kataraktoperationer eller ledplas-tikoperationer kommer i normalfallet att ha korta väntetider. På andra områden är sambanden mera komplexa: Om en mottagning hittar en bra rutin för återbesöksfrekvenser eller använder telefonkonsultationer, kan en låg vårdkonsumtion (i termer av besök!) vara förenlig med hög tillgänglighet.

Sambandet mellan kostnader och tillgänglighet är diffusare, eftersom det finns flera möjliga förklaringar till höga eller låga kostnader, än de som hänger samman med tillgänglighet och väntetider. Detta är en viktig sjukvårdspolitisk och sjukvårdsekonomisk fråga: Kräver en ökad tillgänglighet att vården successivt tillförs mera resurser, eller kan man genom effektivare sätt att möta patientens behov och genom traditionella rationaliseringar öka tillgängligheten ändå?

Kvalitet och medicinsk praxisDet är uppenbart att i en jämförelse mellan landsting måste sjukvårdens kvalitet vara central. Sjukvårdstjänster med låg kvalitet kan i värsta fall vara direkt skadliga för patienten och även orsaka påtagliga merkostna-der, exempelvis genom att patienter måste opereras om eller av andra anledningar återinläggas på sjukhus.

Kvalitetsaspekter är en faktor som i princip kan förklara både kostnads-variationer och variationer i hur nöjda patienterna är. Hög kvalitet kan legitimera höga kostnader. Låg kvalitet kan förklara låga kostnader, men även ge upphov till merkostnader. I rapporten återges några exemplifie-rande jämförelser med bäring på kvalitet, men vi försöker inte dra några slutsatser om samband mellan kostnader och kvalitet.

Ett påtagligt dilemma är att medan det på nationell nivå finns god tillgång på kostnadsuppgifter på övergripande nivå (till exempel kostnad per invånare), så har vi i nuläget inga bra metoder för att samlat kvantifiera och jämföra kvalitet och resultat på en aggregerad nivå. Jämförelsedata avseende kvalitet avser oftast specifika behandlingar. Det är även svårt att på nationell nivå göra sjukdomsgruppsvisa analyser av sambandet mellan kvalitet och kostnader.

Befolkningens värdering av sjukvårdenEn central del i en värdering av hälso- och sjukvården är hur befolkningen i allmänhet och patienterna i synnerhet uppfattar sjukvården. Vilket är

10

sambandet mellan vårdkonsumtion och tillgänglighet respektive hur nöjd befolkningen är? Är befolkningen i landsting med låga kostnader som regel mer eller mindre nöjda med sjukvården?

Den främsta källan till kunskap om hur befolkningen ser på sjukvården är Vårdbarometern. Data från denna används i några jämförelser mellan landsting. För vissa patientgrupper finns i någon mening nationella jämförelseunderlag, till exempel strokepatienters nöjdhet. Nationella patientenkäter skulle kunna ge ytterligare underlag för att besvara viktiga frågor och ge bidrag till sjukvårdens utveckling.

Alla de underliggande datakällorna för de olika jämförelserna och dia-grammen finns presenterade i bilaga 1.

11

3. Jämförelser av sjukvården ur olika perspektiv

Nedan följer ett antal jämförelser av landstingen utifrån perspektiven vårdkonsumtion, kostnader/produktivitet, tillgänglighet, medicinsk praxis och kvalitet, och patienternas nöjdhet med vården. Jämförelserna bygger på nationella datakällor och publicerade rapporter. Alla diagram avser år 2004 om inte annat anges.

Jämförelse av ålderssammansättning och vårdkonsumtion i landstingenSkillnaden i vårdkonsumtion och kostnader per invånare kan bero på många olika faktorer; olika strukturella skillnader i landstingen, skillnad i sjuklighet och behov, olika ambitionsnivåer och olika produktivitet. Befolkningens ålderssammansättning är en viktig förklaring till skill-nader. Vårdbehoven och därmed sjukvårdskonsumtionen ökar vid högre åldrar. Därför inleds jämförelsen av vårdkonsumtion i landstingen med en beskrivning av ålderssammansättningen i landstingen. I figur 1 visas andelen invånare över 75 år per landsting.

Figur 1 Andelen invånare >75 år

I figuren framgår att stora skillnader för andelen äldre finns. I Jämtland och Kalmar är närmare 11% av befolkningen över 75 år medan Uppsala och Stockholm har drygt 7% äldre.

Sjukvårdskonsumtionen ser olika ut i landstingen. Nedan beskrivs ett antal olika aspekter på konsumtion främst i termer av vårdtillfällen, besök och DRG-poäng. Konsumtionsskillnader mellan landstingen i

0 2 4 6 8 10 12

StockholmUppsala

VästerbottenVästra Götaland

NorrbottenRIKET

HallandSkåne

ÖstergötlandGotland

VästmanlandSörmland

ÖrebroJönköpingKronoberg

BlekingeGävleborg

VästernorrlandVärmland

DalarnaKalmar

Jämtland

Procent

12

olika diagnos/åtgärdsgrupper beskrivs under avsnittet ”Jämförelser av medicinsk kvalitet och medicinsk praxis i landstingen”.

I figur 2 visas antal vårdtillfällen per 100 000 invånare i den somatiska vården, faktisk konsumtion och åldersstandardiserad konsumtion. Ål-dersstandardiserade uppgifter visar hur vårdkonsumtionen skulle ha sett ut för respektive huvudman om åldersfördelningen hade varit densamma som i riket. Standardiseringen innebär att man undviker att skillnader i befolkningens ålderssammansättning påverkar resultatet.

Det förekommer ganska stora skillnader i konsumtion av vårdtillfällen i den slutna somatiska vården. Dalarna har den högsta faktiska konsum-tionen medan Stockholm har den lägsta. Norrbotten har den högsta kon-sumtionen när en åldersstandardisering gjorts. Åldersstandardiseringen innebär också en högre konsumtion för Stockholm och Uppsala.

Inom psykiatrin ser bilden annorlunda ut, här är differensen mellan de faktiska och åldersstandardiserade talen marginell. Inom psykiatrin har Stockholm flest vårdtillfällen i riket, både faktiskt och åldersstandardi-serat (se figur 3). Detta kan vara ett utslag av storstadsproblematiken, d v s många människor med psykiska problem och/eller missbrukarproblem bosätter sig i storstäder. Åldersfördelningen för patienter inom psykiatrin skiljer sig från somatiken. Psykiatriska sjukdomar drabbar ofta människor tidigare i livet. Även Uppsala ligger högt i konsumtion vilket bekräftar att en yngre befolkning har ett stort behov av psykiatri.

Konsumtionen inom den öppna vården beskrivs nedan i termer av läkar-besök och övriga besök för primärvården och den specialiserade (somatik och psykiatri) vården. I figur 4 visas hur konsumtionen av öppen vård, mätt i antal besök, varierar mellan landstingen. Vid summering av be-söken har vikten 0,4 använts för besök hos andra personalkategorier än läkare. (Vikten är baserad på det faktum att landstingens produktions-

Antal per 100 000 invånare0 5 000 10 000 15 000 20 000

StockholmÖstergötland

UppsalaSkåne

KronobergVästra Götaland

BlekingeSödermanland

TotaltGävleborg

HallandÖrebro

VärmlandVästmanland

GotlandJämtland

VästerbottenVästernorrland

JönköpingNorrbotten

KalmarDalarna

Åldersstan-dardiserat

Faktiskt

Figur 2 Konsumerade vårdtillfällen i soma-tisk vård per 100 000 invånare, faktisk och åldersstandardiserad

13

Antal per 100 000 invånare0 300 600 900 1 200 1 500

ÖstergötlandVärmlandJämtland

HallandVästerbotten

VästernorrlandGävleborgKronoberg

VästmanlandSkåne

BlekingeNorrbotten

KalmarGotland

Västra GötalandDalarnaRIKETÖrebro

SödermanlandUppsala

JönköpingStockholm

Åldersstandardiserat

Faktiskt

Figur 3 Konsumerade vårdtillfällen inom psykiatri per 100 000 invånare, faktisk och åldersstandardiserad

Figur 4 Antal läkarbesök och besök hos övriga personalkategorier per invånare

kostnad för ett besök hos distriktssköterskor, sjukgymnaster etc utgör cirka 40 procent av kostnaden för ett läkarbesök.)

Genomsnittligt antal besök i riket är cirka 6,0 per invånare. Flest besök görs i Norrbotten, Västmanland och Stockholm, minst antal i Värmland, Sörmland och Västra Götaland. Stor skillnad föreligger i landstingen mellan fördelningen på de olika vårdformerna.

I figur 5 framgår hur många läkarbesök som sker i primärvården och i den specialiserade vården. I figur 6 visas på motsvarande sätt fördelningen av övriga besök mellan vårdområdena.

Antal besök per invånare

0 1 2 3 4 5 6 7 8

VärmlandVästra Götaland

SörmlandBlekingeUppsala

KronobergJönköping

ÖstergötlandVästernorrland

DalarnaJämtland

RIKETÖrebro

HallandGotlandKalmar

VästerbottenSkåne

GävleborgStockholm

VästmanlandNorrbotten

Specialiseradpsyk. vård

Primärvård

Specialiseradsomatisk vård

14

Totalt sett konsumerar invånare i Stockholm och Skåne flest läkarbesök. Stockholm och Uppsala följt av Skåne har flest läkarbesök i den speciali-serade vården. Här finns också flest läkarbesök i psykiatrin tillsammans med Örebro. Minst antal läkarbesök har Dalarna och Västerbotten. För övriga besök ser bilden annorlunda ut (se figur 6).

Figur 5 Läkarbesök per invånare inom primärvård och specialiserad vård per invånare

Figur 6 Konsumtion av besök per invånare hos andra vårdgivare än läkare per invånare för specialiserad vård och primärvård per invånare.

Antal besök per invånare0 1 2 3 4

DalarnaVästerbotten

GävleborgVästernorrland

ÖstergötlandVärmlandJönköpingSörmlandJämtland

NorrbottenKalmar

BlekingeÖrebro

Västra GötalandKronoberg

VästmanlandHallandRIKET

GotlandUppsala

SkåneStockholm


Primärvård


Invånarna i Norrbotten, Västerbotten och Gävleborg konsumerar mest vård hos andra vårdgivare än läkare. I Västerbotten, Västmanland och Kronoberg är antalet besök i den specialiserade vården högt.

Produktionen i den öppna och slutna vården kan sammanvägas med så kallade DRG-poäng (se bilaga 2 för definition). DRG-poängen viktar konsumtionen efter vårdkontakternas vårdtyngd. I figur 7 visas konsum-tionen av DRG-poäng per landsting 2005 för den somatiska vården.

Antal besök per invånare0 1 2 3 4 5

UppsalaVästra Götaland

VärmlandStockholmKronoberg

SkåneSörmlandBlekinge

RIKETGotlandHalland

JönköpingÖrebro

JämtlandÖstergötland

VästernorrlandKalmarDalarna

VästmanlandGävleborg

VästerbottenNorrbotten


Primärvård


15

Figuren visar att det finns upp till 15 procentenheter skillnad i hur många DRG-poäng befolkningen erhåller mellan det landsting som konsumerar minst (Sörmland) och de två landsting som konsumerar mest (Stock-holm och Gotland). Huruvida siffrorna avspeglar skillnaderna i behov av sjukvård eller skillnader i ambitionsnivå och tillgång på sjukvård kan inte utläsas i måttet DRG-poäng per invånare.

När man beskriver vårdkonsumtion i landstingen är det också intres-sant att se på den vårdvolym som köps och säljs mellan landsting. Det varierar ganska stort mellan landstingen för hur mycket vård man köper och säljer. I figur 8 beskrivs köpt och såld vård mellan landstingen för den somatiska slutna vården.

Figur 7 DRG-poäng per invånare 2003

Figur 8 Specialiserad somatisk vård, sålda och köpta vårdtillfällen som procent av producerade respektive konsumerade

0 20 40 60 80 100 120

SörmlandGävleborg

NorrbottenVärmlandJönköping

UppsalaDalarnaHalland

VästerbottenVästmanlandÖstergötland

JämtlandKronoberg

Västra GötalandÖrebro

BlekingeVästernorrland

RIKETKalmar

SkåneStockholm

Gotland

Antal poäng

Procent0 5 10 15 20 25 30

NorrbottenVärmland

VästernorrlandStockholm


KalmarKronobergJönköping

Västra GötalandSkåne

DalarnaGävleborgJämtlandGotlandBlekingeHalland

ÖstergötlandÖrebro

VästerbottenUppsala

Köpt från annan huvudman

Sålt till annan huvudman

16

Uppsala säljer mest vård av landstingen följt av Västerbotten, det är försäljning av sjukvård vid Akademiska sjukhuset och vid Norrlands Universitets Sjukhus till de närliggande landstingen som avspeglar sig i siffrorna. Även Örebro har en stor andel såld vård. Mest vård köper följaktligen de landsting som saknar eget universitetssjukhus som Hal-land och Värmland.

För den psykiatriska vården så ser motsvarande diagram annorlunda ut (se figur 9). Inom psykiatrin är det landstinget i Dalarna som säljer mest vård, följt av Uppsala och Kronoberg. Köper mest gör Gävleborg och Värmland, nästan 25% respektive 18% av kostnaderna för psykiatri härrör från den köpta vården.

Procent0 5 10 15 20 25 30


VärmlandÖrebro

NorrbottenHalland

BlekingeStockholmJönköping

ÖstergötlandJämtland

GävleborgVästernorrland

SörmlandVästerbottenVästmanland

GotlandKalmar

KronobergUppsalaDalarna

Köpt från annan huvudman

Sålt till annan huvudman

Figur 9 Specialiserad psykiatrisk vård, sålda och köpta vårdtillfällen som procent av producerade respektive konsumerade

Jämförelse av kostnader och produktivitet i landstingenNettokostnaderna för hälso- och sjukvården per invånare varierar mel-lan landstingen. Med nettokostnader avses de kostnader som finansieras med skattemedel och generella statsbidrag (för definition se bilaga 2). Patientavgifter och specificerade statsbidrag är fråndragna. Nettokostnad är det begrepp som används när kostnader ska relateras till invånarna (konsumtionsperspektivet). Kostnader för köpt verksamhet ingår medan kostnader för verksamhet som landstinget har sålt till andra landsting inte ingår. Nettokostnaden uttrycker den kostnad som landstinget finan-sierar med skatter och generella statsbidrag. Siffrorna och diagrammen som gäller landstingens kostnader finns i en redan publicerad rapport (2). I figur 10 visas landstingens nettokostnader för hälso- och sjukvården per invånare 2004.

Genomsnittlig kostnad i riket var 2004 cirka 15 000 kr. Spridningen i kostnader mellan landstingen går från cirka 13 000 kr för Östergötland och Halland till mer än 16 000 kr för Norrbotten, Gotland, Västernorr-land och Stockholm.

17

För att justera kostnaderna för olika förutsättningar i landstingen räknas varje år en ”standardkostnad” per landsting ut som används i det kom-munala utjämningssystemet. Standardkostnaden tar bland annat hänsyn till glesbygd, ålderssammansättning och sjuklighet i landstingen. Man kan därmed sätta en faktisk kostnad per invånare mot den förväntade. I figur 11 görs en sådan jämförelse, uttryckt som index för avvikelse från genomsnittet i riket.

0 5 000 10 000 15 000 20 000

ÖstergötlandHalland

VästmanlandUppsala

Västra GötalandKronobergJönköpingSörmland

SkåneVärmland

RIKETÖrebro

VästerbottenJämtland

GävleborgKalmar

BlekingeDalarna

StockholmVästernorrland

GotlandNorrbotten

Kronor per invånare

0 20 40 60 80 100 120

ÖstergötlandHalland

Västra GötalandVästmanland

SkåneSörmland

JönköpingVärmland

KronobergVästerbotten

RIKETGävleborgJämtland

ÖrebroKalmar

UppsalaVästernorrland

NorrbottenBlekingeDalarnaGotland

Stockholm

Index

Figur 10 Kostnader för hälso- och sjukvård exklusive tandvård per invånare

Figur 11 Faktisk kostnad i relation till förväntad kostnad för hälso- och sjukvård (exkl tandvård), Index (Genomsnitt =100)

Figuren ska tolkas enligt följande: Stockholm ska enligt utjämnings-systemets modell ha en kostnad per invånare som ligger på 97% av riks-genomsnittet. Den faktiska kostnaden är dock 108% av genomsnittet. Stockholm får därför ett indextal på 111 (1,08/0,97*100).

18

I figuren framgår att Östergötland och Halland fortfarande ligger lägst i kostnad även om man tar hänsyn till att landstingen har olika förut-sättningar. (De båda landstingen ligger 13 respektive 10 procent under den genomsnittliga faktiska kostnadsnivån). Stockholm ligger högst på ett index på 111 följt av Gotland på 108.

Hälso- och sjukvårdskostnaderna kan även delas in per verksamhets-område (se figur 12). Bilden är sorterad efter primärvårdens andel av de totala kostnaderna.

Procent

0 20 40 60 80 100

Uppsala Skåne

GotlandÖrebro

KronobergVärmlandSörmland

VästmanlandVästra Götaland

BlekingeRIKET

VästernorrlandKalmarDalarna

StockholmVästerbotten

HallandÖstergötland

JönköpingNorrbotten

JämtlandGävleborg

Andelen primärvård kan variera i hög utsträckning, från drygt 25% i Gävleborg till 15% i Uppsala. Sammantaget svarar andelen specialiserad vård och primärvård för en approximativt lika andel av kostnaderna för hälso- och sjukvård i landstingen.

I sjukvårdskostnaden per områden ingår den köpta vården från privata vårdgivare. Av figur 13 framgår hur mycket varje landsting köper totalt och av primärvård i förhållande till nettokostnaden.

Totalt sett köper Stockholm mest sjukvård från privata vårdgivare. Det beror både på att man har många specialiserade privatläkare etablerade i Stockholm, privat drivna vårdcentraler och att man har ett stort privat akutsjukhus, St:Göran AB. Högst andel privat driven primärvård har dock Västmanland. Nästan 40% av de pengar som läggs på primärvård går till privat drivna vårdcentraler.

I figur 14 visas hur kostnader och antalet vårdkontakter per invånare varierar mellan landstingen för allmänläkarvården, som är det resurs-mässigt största delområdet inom primärvård. Landstingen är sorterade efter kostnad per invånare. Jämtland har, liksom föregående år, den högsta kostnaden per invånare i riket. Gotland och Blekinge har den lägsta kostnaden per invånare. Flest antal vårdkontakter per invånare har Västmanland, följt av Skåne och minst antal vårdkontakter hos all-mänläkare per invånare har Västerbotten.

Figur 12 Hälso- och sjukvårdens kostnader per område, procentuell fördelning


Primärvård

Tandvård

Övrig hälso-och sjukvård

Politiskverksamhet


19

Figur 15 visar index för nettokostnader och viktade vårdkontakter i pri-märvården (exklusive hemsjukvård) per invånare. Viktningen innebär att vårdkontakterna har justerats med den relativa resursåtgången olika typer av vårdkontakter.

Högst nettokostnad totalt i primärvården per invånare har Gävleborg, Norrbotten och Jämtland. Norrbotten har också flest viktade vårdkon-takter i riket följt av Västmanland och Dalarna.

För den slutna specialiserade vården finns på Sveriges Kommuner och Landsting en KPP (Kostnad per Patient)–databas (se bilaga 1). Med KPP kan kostnader per diagnos, diagnosgrupp, åtgärd, vårdtjänst etc tas fram efter-som informationen finns för varje enskild vårdkontakt. För 2004 förväntas

Procent0 10 20 30 40


BlekingeNorrbotten

DalarnaKalmar

JönköpingJämtland

ÖrebroVärmland

KronobergSörmland

GävleborgÖstergötland

Uppsala Västra Götaland

HallandRIKET

VästmanlandSkåne

Stockholm

Primärvård

Totalt hälso- och sjukvård

Figur 13 Kostnader för köpt vård av privata vårdgivare i procent av nettokostnaden

Index0 25 50 75 100 125 150 175

GotlandBlekinge

ÖrebroSkåne

KronobergVästerbotten

SörmlandDalarnaKalmarRIKET

Västra GötalandStockholm

VästmanlandVärmland

HallandUppsala

JönköpingVästernorrland

ÖstergötlandNorrbotten

GävleborgJämtland

Vårdkontakter

Kostnad

Figur 14 Kostnader och vårdkontakter per invånare för allmänläkarvård, index riket =100

20

databasen innehålla cirka 35% av svensk slutenvård. Det finns nationella principer för KPP-beräkningar framtagna och publicerade (3).

I tabell 1 visas de kostnadsmässigt tio största DRG-grupperna i KPP-databasen för år 2003. I tabellen jämförs den genomsnittliga kostnaden per DRG med de två föregående åren.

Figur 15 Nettokostnader och viktade vårdkontakter i primärvården per invånare, index riket =100

Index0 25 50 75 100 125 150 175

UppsalaSkåne

BlekingeKronoberg


ÖrebroVärmland

Västra GötalandJönköping

DalarnaRIKETKalmar

VästerbottenHallandGotland


VästernorrlandJämtland

NorrbottenGävleborg

Vårdkontakter

Nettokostnad

Tabell 1 Kostnadsmässigt tyngsta grupperna i KPP-data 2003, genomsnittskostnaden per grupp jmf med 2002 och 2001

Antal vtf Genomsnittskostnad FörändringDRG nr DRG-namn 2003 2003 2002 2001 2001-2003 i %

001 Kraniotomi >17 år, ej trauma 3 182 157 700 153 600 138 000 14%014 Spec kärlsjukdom hjärna exkl TIA (Stroke) 7 731 61 400 48 900 44 400 38%209A Primära unilaterala ledproteser på nedre extremitet 5 104 85 100 80 300 77 500 10%373 Vaginal förlossning, ej komplicerat 22 179 19 100 18 100 17 600 9%112 Perkutana kardiovaskulära operationer 5 432 72 400 65 500 66 400 9%107 Koronar bypass-operationer utan kateterisering 2 677 139 700 133 600 133 200 5%483 Trakeostomi ej pga öron-, näs- och halssjukdom 496 708 100 633 400 607 300 17%105 Operationer på hjärtklaff utan kateterisering 1 216 210 000 200 100 198 100 6%127 Hjärtsvikt och chock 6 223 35 600 31 000 28 900 23%108 Andra kardiotorakala operationer 976 190 600 191 700 130 800 46%

I databasen är DRG 001 ”Kraniotomi >17 år, utan trauma” (öppning av skall-ben utan trauma), DRG 014 ”Stroke” och DRG 209a ”Primära ledproteser på nedre extremitet”, de resursmässigt största grupperna. Skulle databasen vara helt representativ för svensk slutenvård så skulle troligtvis stroke eller primära ledproteser vara den kostnadsmässigt största gruppen (det finns idag en viss överrepresentation av universitetssjukhus i KPP-databasen).

Kostnadsökningen i grupperna varierar i hög grad mellan grupperna, från 5-46% över en treårsperiod. För DRG 14 handlar den stora ökningen delvis om att Västra Götalandsregionen från och med 2003 rapporterar in sina geriatriska vårdtillfällen i databasen, vilket påverkar kostnaderna för en diagnosgrupp som stroke i hög utsträckning.

21

För de tre största DRG:na 2003, 001,014 och 209A har en kostnadsför-delning per vårdtjänst gjorts (se tabell 2).

Medelkostnad Vårdtjänster DRG 001 DRG 014 DRG 209A

Vårddagskostnad 48% 82% 64%Operation/anestesi 19% 1% 27%IVA 12% 3% 6%Laboratorietjänster 2% 2% 2%Röntgen 9% 9% 1%Övrigt 10% 3% 1%

Totalt 100% 100% 100%

Kostnadsfördelningen per vårdtjänst skiljer sig åt för de tre grupperna. Vårddagskostnaden tar den största delen av kostnaderna för Stroke, över 80% går till vården på vårdavdelning. Operationskostnaden i de tre grupperna är högst för DRG 209A, det beror på de dyra implantaten som används vid ledproteskirurgi som finns medräknade i operationskost-naden. Högst kostnad för intensivvård har DRG 001. Röntgen tar 9% av kostnaderna i anspråk för DRG 001 och 014, medan laboratoriekostna-derna är lika för alla grupper.

ProduktivitetFör att kunna beräkna produktiviteten i landstingen har kostnaderna för den somatiska vården ställts mot vårdkontakterna i den öppna respektive slutna vården. Vårdkontakterna har viktats för vårdtyngden eller den relativa resursförbrukningen per vårdkontakt genom att vårdkontakterna har grupperats i NordDRG (se bilaga 2 för definition). I öppenvård har inte alla vårdkontakter kunnat grupperas i NordDRG för 2002 och 2003. För dessa har en standardkostnad beräknats. Metoden för att beräkna produktivitet och resultat finns beskrivna i två publicerade rapporter (4,5). I figur 16 visas kostnad per konsumerad DRG-poäng för respektive landsting 2003 (kostnaderna avser nettokostnader).

Fem landsting har en kostnad per DRG-poäng på runt 36 000 kr (Jön-köping, Västra Götaland, Östergötland, Kalmar och Halland). Två andra landsting (Jämtland och Skåne) ligger snäppet över i kostnader. Skillna-den i kostnad per DRG-poäng mellan dessa landsting är som mest 2,3%. Det går därför egentligen inte att ranka dessa landsting med säkerhet eftersom felmarginalen i resultatet enligt tidigare beräkningar ligger på cirka 1–3% (4).

Norrbotten, Gotland och Västerbotten har den högsta kostnaden per konsumerat DRG-poäng och ligger runt 44 000kr. Det gör en skillnad mellan högsta och lägsta kostnad per landsting på cirka 23%.

I figur 17 visas produktivitetsutvecklingen mellan 2002 och 2003 per landsting. Totalt sett så har produktiviteten minskat med cirka 4% mellan åren. Detta är ett förhållande som förväntas förändras för år 2004, Västra Götaland och Stockholm har redan publicerat egna produktivitetsberäk-ningar som visar en ökad produktivitet 2004, dessutom har kostnadsut-vecklingen generellt varit låg och produktionen oförändrad.

Tabell 2 Kostnadsfördelning per vårdtjänst för DRG 001, 014 och 209A

22

Bäst utveckling av produktiviteten mellan 2002 och 2003 har Västman-land och sämst utveckling mellan åren har Västernorrland.

Västmanland har uppnått en förbättring tack vare både ökade presta-tioner och minskade kostnader. Blekinges förbättring i kostnad per kon-sumerat DRG-poäng beror mestadels på minskade nettokostnader för den somatiska vården. Andra landsting med positiv utveckling mellan

Kronor

0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000

JönköpingVästra Götaland

ÖstergötlandKalmar

HallandJämtland

SkåneKronoberg

RIKETÖrebro

StockholmGävleborg

VästmanlandUppsala

VärmlandDalarna

BlekingeVästerbotten

SörmlandNorrbotten

GotlandVästernorrland

Figur 16 Kostnad per DRG-poäng, konsumtion

Figur 17 Utveckling av produktivitet, nettokostnader och konsumerade prestationer 2002–2003

Procent

Nettokostnad

DRG-poäng

Produktivitet

-15 -10 -5 0 5 10 15

Västernorrland

Stockholm

Södermanland

Jönköping

Skåne

RIKET

Norrbotten

Västra Götaland

Halland

Värmland

Gävleborg

Jämtland

Kalmar

Västerbotten

Dalarna

Kronoberg

Västmanland

Blekinge

Östergötland

Örebro

23

åren som Dalarna och Västerbotten hade ökade kostnader men också en konsumtion som ökat än mer. För de landsting som uppvisar en negativ förändring av kostnad per DRG-poäng beror det nästan uteslutande på ökande nettokostnader.

Kostnad per DRG-poäng kan även tas fram per sjukhus för de sjukhus som finns med i Sveriges Kommuner och Landstings KPP-databas. I tabell 3 visas index för kostnad per vårdtillfälle, kostnad per vårdtillfälle exklusive ytterfall och kostnad per vårdtillfälle justerat för case-mix, dvs kostnad per DRG-poäng (se bilaga 2 för definition).

Index Index kostnad justerat Index faktisk faktisk kostnad för case-mix kostnad per vtf exkl ytterfall och ytterfall

Karolinska sjukhuset Solna 117 108 103Karolinska sjukhuset Huddinge 97 100 102Akademiska sjukhuset 114 109 104Enköpings lasarett 56 66 76Universitetssjukhuset i Lund 125 117 104Sjukhuset i Halmstad 65 73 87Sjukhuset i Varberg 62 70 87Sahlgrenska Universitetssjukhuset 105 97 102Kungälvs sjukhus 71 76 86Lidköpings sjukhus 67 77 89Kärnsjukhuset i Skövde 73 82 97Norrlands universitetssjukhus 91 90 98

Totalt 100 100 100

I tabellen framgår att skillnaden i kostnad per vårdtillfälle är stor per sjukhus, Lund har en mer än dubbelt så hög kostnad som Enköping. Tas ytterfallen bort i jämförelsen, så minskar skillnaderna. Kostnadsytterfal-len finns till största delen på universitetssjukhusen. Om man dessutom justerar för respektive sjukhus fallblandning av patienter (case-mix) så minskar skillnaderna ytterligare. Lund och Akademiska har 104 i index, vilket är det högsta, medan Enköping ligger lägst med 76.

Jämförelser av tillgänglighet i vårdenSjukvårdens tillgänglighet är en viktig aspekt av sjukvårdens effektivitet. Sveriges Kommuner och Landsting samlar sedan ett flertal år in uppgifter om väntetider i vården (se bilaga1). Uppgifter tas in för den specialiserade vården och för primärvården. I följande exempel så presenteras ett antal jämförelser för tillgänglighet i primärvården. I den nya vårdgarantin som gäller från och med 2005 slås ett antal mätpunkter fast; 0–7–90–90. Den första mätpunkten (0) innebär att patienter i primärvården ska erbjudas hjälp, antingen per telefon eller genom besök samma dag som vården kontaktas.

Figur 18 visar att i genomsnitt så får drygt 50% träffa en doktor samma dag. Skåne och Halland har den högsta måluppfyllelsen med drygt 60%. Sex landsting ligger under 50% måluppfyllelse.

Tabell 3 Tre olika kostnadsindex för sjukhusen i KPP-databasen 2003, index genomsnitt=100

24

Nästa mätpunkt (7) avser ett vårdgarantismål om att om läkarkontakt fordras så ska primärvården kunna erbjuda det inom en vecka.

Figur 18 Andel patienter i primärvården som omfattas av vårdgarantin som får träffa en doktor samma dag

Procent

0 20 40 60 80 100

Blekinge Gotland

JämtlandVästmanland

Uppsala Västerbotten

Örebro Kalmar

VästernorrlandNorrbotten

DalarnaRIKET

VärmlandStockholm

Västra GötalandGävleborgJönköpingKronobergSörmland

ÖstergötlandSkåne

Halland

Drygt 80% av patienterna kan erbjudas en tid inom den närmsta veckan efter konstaterat behov. Flera landsting ligger närmare en måluppfyllelse på 90% medan 5 landsting ligger under 80%.

Figur 20 visar den totala fördelningen på nationell nivå av hur länge man väntar för att få träffa en läkare i primärvården. Cirka 56% får komma samma dag medan 82% av patienterna får komma inom en vecka. Drygt 2% får vänta en månad eller mer för att få träffa en allmänläkare.

Procent

0 20 40 60 80 100

JämtlandVästerbotten

Uppsala SörmlandBlekinge

Västra GötalandGävleborg

Örebro Norrbotten

GotlandVästmanland

RIKETStockholm

DalarnaVästernorrland

ÖstergötlandSkåne

Kalmar Värmland


HallandFigur 19 Andel patienter som får komma inom 1–7 dagar till allmänläkare i primärvården

25

De två följande mätpunkterna i vårdgarantin 90–90 avser den spe-cialiserade vården. Efter mottagen vårdbegäran/remiss ska ett besök i specialistsjukvården kunna erbjudas inom 90 dagar och efter beslut om behandling ska behandlingen kunna erbjudas inom 90 dagar. Uppfölj-ning av dessa mätpunkter finns ej med i denna rapport, de kan hämtas på www.vantetider.se.

Jämförelser av medicinsk kvalitet och medicinsk praxis i sjukvårdenAtt jämföra praxis, medicinsk kvalitet och medicinska resultat är ett viktigt men svårt område. Underlag för jämförelser kring kvalitet och resultat kan fås ur de nationella registren vid Socialstyrelsen (Patient-registret, Cancerregistren, Medicinska födsloregistret etc) och ur de sjukdomsspecifika kvalitetsregister som har etablerats (just nu ett 60-tal). Nedan finns ett antal jämförelser på landstingsnivå utifrån både patientregistret och kvalitetsregistret för stroke.

Inledningsvis så redogörs för medelvårdtiden i hela den somatiska vården (inklusive geriatrik) per landsting.

31- dagar, 2%15-30 dagar

8-14 dagar

3-7 dagar

1-2 dagar

0 dagar56%

13%

13%

9%

7%

Figur 20 Väntetider till allmänläkarbesök som omfattas av besöksgarantin, totalt för riket

Figur 21 Medelvårdtid per landsting, somatisk vård

Västerbotten har den klart längsta medelvårdtiden. Undantas Västerbot-ten så ligger de övriga landstingen mellan 4,6 och 5,5 dagar.

Dagar

0 1 2 3 4 5 6

ÖstergötlandDalarnaKalmar

GävleborgÖrebro

GotlandJönköpingStockholm

NorrbottenJämtland

RIKETVärmland

VästmanlandKronoberg

UppsalaHalland

Västra GötalandSörmlandBlekinge

VästernorrlandSkåne

Västerbotten

26

I figur 22 visas förändringen av medelvårdtiden över en femårsperiod (1999–2004).

Östergötland och Västmanland har minskat vårdtiden mest under den aktuella perioden och har en nästan sjuttonprocentig minskning. Totalt sett i riket ligger minskningen på 7%. Jämtland och Sörmland är de två landsting som har ökat medelvårdtiden under samma period. Sörmland hade ungefär en dags längre medelvårdtid 2004 än Östergötland som har den kortaste medelvårdtiden i riket. Eftersom förändringarna är så stora över tid är det troligt att både organisatoriska förändringar och förändringar i medicinsk praxis ligger bakom resultatet.

Medelvårdtider kan även tas fram per sjukdomsgrupp, åtgärdsgrupp, ålder eller kön för hela befolkningen eftersom sådana uppgifter finns per vårdkontakt i patientregistret. Ett exempel på detta är figur 23 där medelvårdtiden för diagnosgrupperna Astma/KOL (Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom) har delats upp på landsting och kön.

Patienter med Astma och KOL sköts i stor utsträckning i den öppna vården. Långa vårdtider kan därmed tolkas på två sätt, antingen är det bara de allra sjukaste som är kvar i den slutna vården och därför har de långa vårdtider, eller så har man sådan praxis för vård av astma/KOL patienter i det landstinget.

Patientgrupperna för astma/KOL har slagits ihop eftersom det kan fö-rekomma oklarheter i diagnossättning mellan grupperna.

I figuren framgår att det finns stora skillnader i medelvårdtider mel-lan landstingen och mellan könen. Generellt sett har kvinnor längre medelvårdtider, i vissa landsting är skillnaden mycket stor. Kvinnor i Västerbotten har dubbelt så lång medelvårdtid som kvinnor på Gotland och nästan tre gånger så lång medelvårdtid som män på Gotland. I andra landsting som Jämtland eller Halland finns knappt någon skillnad mellan könen och i Kalmar är medelvårdtiden för män längre.

Förändring, procent

-20 -15 -10 -5 0 5 10

ÖstergötlandVästmanland

KalmarNorrbottenKronobergGävleborg

GotlandÖrebro

VästerbottenJönköping

UppsalaVästernorrland

StockholmVärmland

RIKETHalland

BlekingeVästra Götaland

SkåneDalarna

JämtlandSörmland

Figur 22 Förändring av medelvårdtider somatik, 1999-2004

27

För att belysa frågan om det är olika förekomst av inläggningar av astma/KOL i landstingen så har en sammanställning av antal vårdtillfällen med astma/KOL per invånare och landsting tagits fram (se figur 24). Materialet är åldersstandardiserat.

Figur 23 Medelvårdtid för patienter i slutenvård med Astma/KOL uppdelat på kön

Dagar

Män

Kvinnor

0 1 2 3 4 5 6 7 8

GotlandKalmar

NorrbottenStockholmGävleborg

DalarnaHalland

JönköpingÖstergötland

VästernorrlandJämtland

VästmanlandKronoberg

RIKETSkåne

VärmlandBlekingeUppsala

SörmlandVästra Götaland

ÖrebroVästerbotten

Flest vårdtillfällen per invånare har Jämtland följt av Örebro, minst antal har Blekinge och Värmland. Västerbotten som hade långa medelvårdtider har jämförelsevis få fall, vilket tyder på att det är de svårast sjuka som finns kvar i den slutna vården och därför har man också långa medel-vårdtider. Örebro har både många vårdtillfällen och långa medelvårdtider vilket kan betyda att man har en annan praxis för behandlingen av dessa diagnosgrupper.

Figur 24 Antal vårdtillfällen med diagnosen astma/KOL per kön och landsting, åldersstandardiserat

Antal vårdtillfällen

Män

Kvinnor

0 100 200 300 400 500

BlekingeVärmlandGävleborg

ÖstergötlandVästerbotten

KronobergSkåne

Västra GötalandHallandKalmar

JönköpingRIKET

StockholmUppsala Dalarna

NorrbottenGotland

SörmlandVästernorrland

VästmanlandÖrebro

Jämtland

28

Stroke är den sjukdomsgrupp som tar mest vårddagar i anspråk av alla sjukdomsgrupper i Sverige. I figur 25 visas medelvårdtiderna per lands-ting för stroke. Skillnader i medelvårdtider kan också förklaras med att landstingen organiserar eftervård och rehabilitering på olika sätt.

Dagar

0 5 10 15 20

KalmarUppsala

SkåneJönköping

HallandStockholm

ÖstergötlandDalarnaRIKETÖrebro

JämtlandGävleborgVärmland

VästernorrlandVästerbotten

KronobergSörmland

GotlandVästra Götaland

BlekingeVästmanland

NorrbottenFigur 25 Medelvårdtider för stroke

Figur 26 Procentuell förändring av medelvårdtid för stroke 1999–2004

Kalmar har den kortaste medelvårdtiden med 9 dagar vilket är drygt 40% lägre än Norrbottens och Västmanlands medelvårdtid på 15,7 respektive 15,5 dagar. I figur 26 framgår den procentuella förändringen av medel-vårdtider för stroke mellan 1999-2004.

Förändring, procent

-40 -30 -20 -10 0 10 20

GotlandHalland

KronobergUppsalaKalmar

SkåneVästernorrland

VärmlandÖrebro

ÖstergötlandVästerbotten

JämtlandRIKET

DalarnaNorrbottenStockholm

Västra GötalandJönköpingSörmland

VästmanlandGävleborg

Blekinge

Totalt har medelvårdtiden under perioden minskat med cirka 7%. Skill-naden mellan landstingen är mycket stor, från en minskning på 32 % på Gotland till en ökning på 17 % i Blekinge. De stora skillnaderna tyder på

29

att även organisatoriska förändringar påverkar resultatet, och inte bara skillnader i praxis för hur strokepatienter vårdas.

Det går även att följa upp resultatvariabler för stroke per landsting i kvalitetsregistret för stroke (se bilaga 2).

Vi har valt att titta på patienternas upplevda hälsa 3 månader efter st-roke och om patienten känner sig nedstämd efter stroke. Nedstämdhet efter stroke är en vanlig och för patienten svår komplikation och också den dyraste (6). De båda måtten är viktiga indikatorer på kvaliteten vid behandling av stroke (se figur 27 och 28).

Figur 27 Andelen patienter som upplever hälsan som ganska eller mycket dålig 3 månader efter insjuknande i stroke

Figur 28 Andel patienter som är ständigt eller ofta nedstämda efter stroke

Procent

0 10 20 30 40

JönköpingVärmland

SkåneKronoberg

VästernorrlandDalarna

Västra GötalandHallandKalmarRIKET

BlekingeVästerbotten

NorrbottenÖstergötland

GävleborgSörmland

UppsalaStockholm

VästmanlandÖrebro

JämtlandGotland

Procent

0 5 10 15 20

BlekingeJönköping

DalarnaVästerbotten

SkåneVästernorrland


RIKETKronoberg

JämtlandNorrbotten

UppsalaÖstergötland

KalmarVästmanland

SörmlandHalland

GävleborgStockholm

ÖrebroGotland

Stora skillnader för upplevd hälsa efter stroke föreligger, resultatet i landstingen ligger mellan 15% och 35%.

30

Liksom för upplevd hälsa så finns stora skillnader även för variabeln nedstämdhet efter stroke. På Gotland uppger nästan 3 gånger så många att de upplever sig nedstämda som i Blekinge. Det är svårt att säga vad så stora skillnader kan bero på, man behöver gå djupare i materialet vid klinikerna för att hitta förklaringar.

Kranskärlsoperationer av hjärtat är vanligt förekommande i sjukvården. För operationer av hjärtats kranskärl har praxis gått från öppna opera-tioner till perkutana (Percutan Coronar Intervention, PCI). Det innebär att man vidgar hjärtats kranskärl utan att öppna patientens bröstkorg. I figur 29 visas utvecklingen per 100 000 invånare av de båda operations-metoderna i relation till varandra för 1999 och 2004. Under 1999 gjor-des i snitt i riket ett något mindre antal PCI operationer jämfört med kranskärlsoperationer (68,5/74,2). Fem år senare har utvecklingen svängt, mer än dubbelt så många PCI som kranskärlsoperationer gjordes 2004 (163,4/66,8). I Uppsala, Västmanland och Gävleborg har utvecklingen gått från nästan inga PCI 1999 till en övervägande majoritet 2004.

PCI/kranskärlsoperation0 2 4 6 8 10

HallandVästernorrland

GotlandNorrbotten

JämtlandVästra Götaland

SkåneVästerbotten

VärmlandKronobergJönköping

RIKETBlekinge


ÖrebroKalmar

SörmlandGävleborg

VästmanlandUppsalaDalarna

1999

2004

Figur 29 Förhållande mellan PCI och öppna kranskärlsoperationer 1999 och 2004, åldersstandardiserat

I figur 30 visas antal kranskärlsoperationer respektive PCI per 100 000 invånare 2004 (åldersstandardiserat). PCI operationer är idag betydligt vanligare än öppna kranskärlsoperationer. Halland har en klart avvikande profil med nästan lika många öppna kranskärlsoperationer som PCI. Kon-sumtionen av PCI i landstingen ser mycket olika ut och varierar mellan 87 per 100 000 invånare (Gotland) till 271 (Dalarna). Antalet kranskärlso-perationer varierar mellan 27 (Dalarna) och 120 (Halland).

Primära höftledsplastikoperationer är som tidigare beskrivits en av våra stora diagnosgrupper där stora resurser används varje år. I figur 31 visas hur många höftledsplastiker som utförs per invånare i landstingen. Antal höftledsplastiker som utförs i Sverige är internationellt sett ganska högt, vi ligger på fjärde plats i OECD med cirka 200 operationer per 100 000 invånare (7).

31

Även för höftledsplastiker så är skillnaderna i konsumtion mellan lands-tingen relativt stora. Norrbotten gör flest med över 250 per 100 000 invå-nare medan siffran i Västmanland och Stockholm ligger på cirka 180.

Förlossningsvården är en av de stora och resurskrävande patientgrupperna vid sjukhusen. I figur 32 visas praxis för kejsarsnitt 2004. Trenden har gått mot allt fler kejsarsnitt både i Sverige och internationellt och för 2004 ligger rikssnittet på nästan 16,6% med en variation mellan 13,4 för Jönköping och 19,6 för Stockholm. I förhållande till 2003 är det totalt sett i princip oförändrade värden. Stockholm som ligger högst har ökat från 19,5 till 19,8% kejsarsnitt 2004. Ett vanligt kejsarsnitt kostar ungefär dub-belt så mycket som en normal förlossning (40 000 kr mot 20 000 kr).

Figur 30 Antal kranskärlsoperationer respektive PCI per 100 000 invånare (åldersstandardiserat)

Figur 31 Antalet höftedsplastiker per 100 000 invånare (åldersstandardiserat)

Antal per 100 000 invånare0 50 100 150 200 250 300

GotlandJämtland

VästernorrlandHalland

Västra GötalandNorrbottenJönköping

ÖstergötlandKronobergStockholm

RIKETBlekinge

SörmlandVästerbotten

SkåneVärmland

VästmanlandUppsala

GävleborgKalmarÖrebro

Dalarna

Kranskärlsoperation

PCI

Antal per 100 000 invånare

0 50 100 150 200 250 300

VästmanlandStockholm

Västra GötalandHalland

JämtlandBleking

JönköpingÖstergötland

RIKETVärmland

SkåneÖrebro

SödermanlandGotland


GävleborgUppsala

KronobergKalmarDalarna

Norrbotten

32

Ett mål för förlossningsvården och vården av nyfödda är att andelen barn som dör inom 30 dagar efter förlossningen är så låg som möjligt. Sverige har bland den lägsta spädbarnsdödligheten i världen (7). I figur 33 redovisas resultatet per landsting.

Figur 32 Praxis för kejsarsnitt

Procent

0 5 10 15 20

JönköpingKalmar

Västra GötalandBlekinge

JämtlandSkåne

ÖrebroNorrbotten

HallandÖstergötlandVästerbotten

GävleborgRIKET

VärmlandSödermanland

KronobergVästernorrland

DalarnaUppsala

VästmanlandGotland

Stockholm

Gotland avviker kraftigt från övriga landsting, vilket kan bero på det långa avståndet till närmsta universitetssjukhus eller på en större sprid-ning på grund av en liten befolkning. Skillnaderna är dock ganska stora även för några andra landsting.

Figur 33 Antal döda per 1000 levande födda, medeltal femårsgenomsnitt (2000-2004)

Antal döda per 1 000 levande födda

0 1 2 3 4 5 6 7 8

JämtlandVärmland

HallandÖstergötland

StockholmSkåne

Västra GötalandRIKET

GävleborgKronoberg

VästernorrlandBlekingUppsalaÖrebro

VästerbottenKalmar

SödermanlandJönköping

DalarnaNorrbotten

VästmanlandGotland

33

Administrativa måttÅterinskrivningar och andelen utskrivningsklara patienter är mått på vårdkvalitet, praxis och kan också ses som mått på hur samarbetet mellan kommuner och landsting fungerar. I figur 34 visas andelen återinskriv-ningar2 i den slutna vården (exklusive psykiatri och geriatrik).

2 Återinskrivningar definieras som ett nytt vårdtillfälle för samma patient i den slutna vården inom 1–14 dagars period efter det första vårdtillfället.

Figur 34 Andelen återinskrivningar i sluten vård

Som framgår i figuren är det fyra landstings som har mer än 10% åter-inskrivningar, Västra Götaland, Gotland, Norrbotten och Västerbotten. Minst antal återinskrivningar har Stockholm och Jämtland med drygt 8%. Rikssnittet ligger på 9%, vilket är exakt lika andel som för 2003.

Andelen utskrivningsklara patienter redovisas i figur 35. Måttet visar hur stor andel utskrivningsklara patienter som ligger kvar på sjukhus

0 2 4 6 8 10 12

StockholmJämtland

SkåneBlekinge

ÖstergötlandVärmland

ÖrebroVästmanland

HallandKalmar


RIKETDalarna

VästernorrlandGävleborg

UppsalaSörmland

Västra GötalandGotland

NorrbottenVästerbotten

Procent

0 2 4 6 8 10 12

JönköpingKalmar

NorrbottenStockholm

VästernorrlandBlekinge

VärmlandVästmanland

JämtlandHallandRIKET


GävleborgÖstergötland

UppsalaVästerbotten

DalarnaGotland

KronobergSörmland

Örebro

Procent

Figur 35 Andelen utskrivningsklara patienter i procent av inneliggande

34

trots att patienten inte längre bedöms vara i behov av slutenvård. Innan Ädelreformen trädde i kraft (1992) var problemet med utskrivningsklara patienter betydligt större, men det finns fortfarande anledning att följa upp detta mått, så att inte patienter med mer akuta vårdbehov trängs undan.

Stora skillnader finns för andelen utskrivningsklara patienter. Örebro och Södermanland har 12 respektive 11% medan Jönköping enbart har drygt 1%.

Jämförelser av befolkningens/patienternas tillfredsställelse med sjukvården mellan landstingI Vårdbarometern görs kontinuerligt befolknings och patientenkäter (se bilaga 1). En av frågorna är om befolkningen anser att de har tillgång till den vård de behöver. Frågan är viktig eftersom den i någon mån anger människors känsla av trygghet inför sjukvården. Trygghet att veta att när man eventuellt skulle behöva vård, då kommer man också att få det. I figur 36 visas resultatet per landsting.

0 10 20 30 40 50 60 70 80

GävleborgJämtland

Västra GötalandDalarna

VärmlandSörmland

ÖrebroRIKET

UppsalaStockholm

VästmanlandSkåne

NorrbottenVästerbottenÖstergötland

VästernorrlandKalmar


BlekingeHalland

Procent

Figur 36 Tillgång till den vård jag behöver, per landsting 2004 och 2005

Över 70% svarar att de helt eller delvis instämmer i påståendet. Varia-tionen mellan Halland som ligger högst och Gävleborg som ligger lägst är 14 procentenheter.

Flera frågor i Vårdbarometern rör patientens relation till vården. Frågorna är ställda i förhållande till vilken vårdnivå patienterna haft relation till. Alltså, patienters nöjdhet ställs i förhållande till exempelvis primärvår-den, akutsjukvård eller vård på en sjukhusmottagning. I diagrammet nedan ges en bild av det allmänna betyg som patienterna givit till samtliga vårdnivåer, där fem är det högsta betyget.

Totalt sett ger nästan 80% betyget fem eller fyra till vården. Något fler har under 2005 gett vården sammantaget betyg fem, jämfört med un-

35

der 2004. Endast 7% har gett vården betygen 1 eller 2. Överlag är det en starkt positiv bild som ges. I figur 37 illustreras resultatet per landsting. Diagrammet är sorterat utifrån flest femmor.

Figur 37 Patienternas betyg på vården per landsting 2005

Figur 38 Är det lätt/svårt att komma fram på telefonen i primärvården? Per landsting, 2005

Variationen mellan hur många som får högsta betyget är som mest 7 procentenheter (Halland 52% och Uppsala 45%).

I figur 38 visas patienternas uppfattning om det var lätt eller inte att komma fram på telefonen i primärvården.

Procent0 20 40 60 80 100

UppsalaGävleborg

VästerbottenStockholm

Västra GötalandSörmland

JönköpingVästernorrland

KronobergRIKET

VästmanlandVärmlandJämtlandBlekinge

NorrbottenÖrebro

DalarnaÖstergötland

SkåneKalmar

Halland

Det är ganska stora skillnader per landsting för hur lätt patienterna upplever att det är att komma fram på telefonen i primärvården. Totalt sett tyckte 52% att det var lätt eller mycket lätt att komma fram, med en variation mellan 63% i Kronoberg och 47% i Värmland.

0 10 20 30 40 50 60 70


VästmanlandSkåne

VästernorrlandJönköping

BlekingeRIKET

JämtlandStockholm

UppsalaDalarna

GävleborgVästerbottenÖstergötland

ÖrebroSörmland

NorrbottenKalmar

HallandKronoberg

Procent

Betyg 3

Betyg 5

Betyg 2

Betyg 1

Ej svar/vet ej

Betyg 4

36

I figur 39 har befolkningens förtroende för vården sammanställts. Dia-grammet visar det samlade förtroendet för akutmottagning, husläkare, distriktssköterska, sjukhusens mottagningar och privata specialister för hela riket.

Procent

0

5

10

15

20

25

30

35

Mycket stortförtroende (5)

Ganska stortförtroende (4)

Varken/eller (3)

Ganska litetförtroende (2)

Mycket litetförtroende (1)

Figur 39 Totalt förtroende för vården 2005, betyg 1–5

Totalbetyget för sjukvården är att cirka 60% har ganska stort eller mycket stort förtroende för vården, 12% har litet eller mycket litet förtroende för vården.

Totalt sett ger patienterna och befolkningen ett gott betyg till hälso- och sjukvården för 2004 och 2005. Sverige ligger också väl till i internationella undersökningar om vårdens kvalitet och resultat (7). Sämre resultat fås dock generellt för de indikatorer som handlar om tillgängligheten.

37

4. Fortsatt arbete

I rapporten har vi visat på en rad olika möjligheter att jämföra kostna-der, produktivitet, vårdkonsumtion, medicinsk praxis och kvalitet samt patienternas och befolkningens betyg på vården. Förhoppningen är att de genomförda jämförelserna ska stimulera till ett fortsatt arbete med jämförelser och analyser ute i landstingen.

Arbetet med att ta fram jämförelser mellan landstingen ur olika per-spektiv kommer från och med 2006 att utföras inom arbetet med öppna jämförelser (se rapportens inledning). Under 2006 kommer jämförelser att göras i första hand på landstingsnivå enligt en förutbestämd mall utifrån ett flertal perspektiv. Tanken är att materialet ska presenteras både i rapportform och på internet.

Föreliggande rapport kan vara ett inspel och inspiration kring vilka jämförelser och indikatorer som kan vara viktiga i en sådan nationell rapportering av jämförelser mellan landsting.

38

Bilagor

Bilaga 1 Underliggande nationella databaser

Sjukvårdsdata i fokus (www.skl.se)Sjukvårdsdata i fokus (www.skl.se) är ett webbaserat statistik- och pre-sentationsprogram för att underlätta jämförelser inom hälso- och sjuk-vården för beslutsfattare och andra som är intresserade av att analysera utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Indikatorer finns i varierande utsträckning över tiden för landsting/regioner, kommuner och sjukhus för kostnader, prestationer, vårdkonsumtion och i viss mån resultat i sjuk-vården. Det går även att göra internationella jämförelser då den svenska sjukvården kan jämföras med aktuella data från länderna i OECD.

Patientregistret i sluten- och öppenvård (www.socialstyrelsen.se)Patientregistret är ett obligatoriskt register för vårdtillfällen i slutenvård (inklusive psykiatri) och för läkarbesök i öppenvård. Registret adminis-treras av Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting använder patientregistret som underlag för statistik inom den slutna vården via ett samarbetsavtal. Registret innehåller information om på individnivå för varje enskild vårdkontakt avseende exempelvis, diagnoser, åtgärder, vårdenhet, patientens ålder, kön och bostadsort.

KPP-databasen (www.skl.se)KPP står för Kostnad Per Patient och avser en metod för att beräkna sjuk-vårdens kostnader på individ- och vårdkontaktsnivå. Även kostnader för sjukvårdens vårdtjänster och åtgärder kan beräknas. Eftersom sjukvårdens utförda vårdtjänster i KPP finns redovisade per vårdkontakt kan även medicinsk praxis redovisas i systemet. Den nationella KPP-databasen innehåller för år 2003 cirka 30% av svensk slutenvård och databasen växer för varje år. Nationella KPP-databaser för öppen specialiserad vård och psykiatri är under uppbyggnad.

Vårdbarometern (www.skl.se)Vårdbarometern är en rullande befolkningsundersökning som genomförs i princip i hela landet och som huvudsakligen finansieras av landstingen. Undersökningen fångar kontinuerligt den vuxna befolkningens erfaren-heter av, kunskaper om och attityder till hälso- och sjukvården. Resultaten finns sedan 2001 samlade i en gemensam databas som administreras av Sveriges Kommuner och Landsting.

39

Väntetider i vården (www.vantetider.se)Sveriges Kommuner och Landsting har sedan 2002 tillsammans med landstingen/regionerna och de enskilda vårdcentralerna genomfört mätningar som visar hur länge patienterna i landet väntar för att få träffa en allmänläkare. Syftet är främst att se hur väl besöksgarantin uppfylls när det gäller besök hos allmänläkare.

Inom primärvården gäller sedan 1996 en nationell besöksgaranti som säger att: ”Primärvården är ansvarig för de första kontakterna och skall erbjuda hjälp, antingen per telefon eller genom besök, samma dag som vården kontaktas. Om kontakt med läkare erfordras skall väntetiden vara högst sju dagar”.

Mätningarna är rikstäckande, vilket betyder att samtliga vårdcentraler med allmänläkarmottagning samt privata allmänläkarmottagningar med vårdavtal omfattas. Mätningarna har genomförts under en dag två gånger per år. Vid den senaste mätningen, oktober 2005, uppgick svars-frekvensen till 91 procent

Kvalitetsregistret för stroke (www.riks-stroke.org)Stroke är en av våra stora folksjukdomar. Årligen insjuknar ca 30 000 människor i Sverige varav 20 000 är förstagångsinsjuknanden. Antalet som insjuknar beräknas dessutom att öka betydligt framöver på grund av att andelen äldre i landet ökar. Stroke är samlingsnamn för infarkt i hjärnan (ca 85%), intracerebrala blödningar (ca 10%) samt subaraknoidala blödningar (ca 5%). Dessutom beräknas att ca 8000 människor årligen drabbas av TIA (transitoriska ischemiska attacker).

Syftet med registret är att bidra till att strokesjukvården håller en hög och jämn kvalitet i alla delar av landet. Riks-Stroke är ett verktyg för sjukhusens kontinuerliga kvalitetsförbättringsarbete och ett instrument för uppföljning av Socialstyrelsens riktlinjer för strokesjukvård.

I Riks-Stroke registreras variabler i akutskedet och variabler vid uppfölj-ning efter 3 månader. Variablerna har valts för att spegla såväl struktur som process och resultat. Flertalet kvalitetsområden är företrädda. Variablerna har utökats det senaste året för att mera fullödigt avspegla medicinsk praxis och därvid kunna utgöra ett uppföljningsinstrument för Nationella riktlinjer för strokesjukvård.

Datainsamling och dataåterföring sker via internet. Sjukhusen har tillgång till egna data online. En statistikmodul och en grafikmodell är utvecklad och nås av användarna på internet. Här kan varje enskilt sjukhus kontinuerligt jämföra sina data med nationella data. En sam-manställning för riket med kommentarer görs årligen. Dessutom skickas en analyserande rapport.

Antal registreringar har successivt ökat och uppgår nu till över 23 000 per år vilket uppskattas till en täckningsgrad på ca 80 %. Databasen innehåller mer än 170 000 vårdtillfällen. Alla sjukhus som vårdar akuta strokepatienter deltar.

40

Bilaga 2 Ordlista

NettokostnaderNettokostnaden beskriver den kostnad som landstingen ska finansiera med skatter, generella statsbidrag och finansnetto.

Begreppet används när kostnader ska relateras till invånarna i ett lands-ting. (Konsumtion.). Kostnader för verksamhet som landstinget har köpt från andra producenter ingår medan kostnader för verksamhet som lands-tinget har producerat till andra än den egna befolkningen inte ingår.

Kostnaden har reducerats med intäkter som är kopplade direkt till verk-samheten (försäljningsintäkter, patientavgifter etc).

KPPKPP står för Kostnad Per Patient och är en metod för beräkning av kostna-den för varje enskild patient och vårdkontakt. Även utförda vårdtjänster och kostnaden för var och en av kan redovisas.

BenchmarkingMetod för att jämföra metoder, processer och utfall i olika verksamhe-ter.

MDCGrupperingslogiken i ett DRG-system börjar med att vårdtillfället med ledning av huvuddiagnosen placeras i ett av totalt 25 olika MDC (Major Diagnostic Categories). MDC är en grov indelning av alla huvuddiag-noser där varje MDC motsvarar sjukdomar i ett visst organsystem eller sjukdomar med en viss etiologi. Ofta motsvaras också ett MDC av en viss medicinsk specialitet.

Sekundär patientklassificering/DRG DRG (Diagnosis Related Groups) är ett system för sekundär patientklas-sificering från början avsett för slutenvård på akutsjukhus. Systemet innehåller numer även psykiatri och öppenvård vid sjukhus.

I ett sekundärt patientklassificerings system grupperas vårdhändelser på basis av primärt registrerad grundinformation – utifrån en förutbe-stämd algoritm – till större grupper som är både medicinskt relevanta och resursmässigt lika.

DRG-viktDRG-vikt är ett relativt mått på vård- och behandlingskostnaden för en genomsnittspatient i respektive DRG. Högre vikt indikerar större kostnader. För att vikterna skall bli representativa krävs att kostnads-beräkningarna görs på stora patientmaterial. Alla vårdtillfällen på ett sjukhus under ett år brukar vara minimum. Genomsnittskostnaden för alla vårdtillfällen anges som DRG-vikt 1,0 och vikten för varje DRG fås

41

fram genom att dividera dess medelkostnad med kostnaden som mot-svarar DRG-vikt 1,0.

DRG-poängDRG-poäng är ett mått för sjukvårdens prestationer där hänsyn tas till den relativa resursåtgång som varje vårttillfälle tar i anspråk. Dvs DRG-vikt*antal vårdtillfällen = DRG-poäng.

Primära klassifikationerAvser den primära medicinska beskrivningen av vårdkontakter som finns i klassifikation som t ex ICD-10 (WHOs klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem) eller KVÅ (Klassifikation av Vårdåtgärder)

Case-mixCase-mix kan översättas med patientsammansättning eller fallblandning. När man jämför vårdkostnader på olika sjukhus måste man beakta att sjukhusen kan ha olika case-mix, d.v.s. ett sjukhus som behandlar mer resurskrävande sjukdomsfall har naturligtvis även en högre genomsnitts-kostnad per vårdtillfälle. DRG är ett sätt att beskriva case-mix och om man har gemensam viktskala kan man jämföra sjukhusens casemix-index (antalet producerade DRG-poäng dividerat med antalet vårdtillfällen), vilket ger ett mått på den genomsnittliga patientens DRG-vikt.

KostnadsytterfallAvser de extremt kostsamma patienterna i varje DRG-grupp. Cirka 5% av patienterna totalt är kostnadsytterfall.

42

Bilaga 3 Referenser

1. Jämförelser mellan landsting och regioner ur olika perspektiv – ett axplock av analyser av sjukvården ur nationella databaser 2003, Sveriges Kommuner och Landsting, 2004.

2. Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling 2004, Sveriges Kommuner och Landsting, 2005

3. Kostnad Per Patient – för bättre ledningsinformation i sjukvården, Landstingsförbundet, 2002

4. Att beräkna sjukvårdens produktivitet – Beskrivning av metod för pro-duktivitetsberäkningar och redovisning av resultat från en studie 2002, Sveriges Kommuner och Landsting, 2004

5. Produktivitetsberäkningar i somatisk sjukvård 2002–2003, Sveriges Kommuner och Landsting, 2005.

6. Kostnads och kvalitetsdata som underlag för styrning och förbättrings-arbete i sjukvården – ett exempel från behandling av stroke och höftfrak-turer vid Kungälvs sjukhus, Landstingsförbundet, 2003

7. Svensk sjukvård i en internationell belysning – en jämförelse av vårdbe-hov, kostnader och resultat, Sveriges Kommuner och Landsting, 2005.

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20

Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50

[email protected], www.skl.se

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan

Ett flerårigt utvecklingsarbete i landstingen/regionerna och på Sveriges Kommuner och Landsting har lett till att informationen om svensk hälso- och sjukvård har förbättrats avsevärt. Det har ökat möjligheterna att analysera sjukvården och att förse landsting och regioner med jämförelsematerial för sin interna uppföljning.

En rapport med analyser och landstingsjämförelser av verksamheten 2003 ur olika perspektiv baserad på en rad datakällor presenterades tidigare i år. I denna rapport presenteras liknande analyser för verksamheten 2004.

Jämförelser av sjukvårdens kostnader och prestationer görs också i rapporten Landstingen och regionerna i diagram och siffror 2004.

Trycksaker från Sveriges Kommuner och Landsting

beställs på www.skl.se eller på

tfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40.

isbn 91-7164-103-3



Documents

7164 103 3