C-uppsatsen Jesper och Jove Komplettering639863/FULLTEXT01.pdf · Kurs: Examensarbete Kandidat, Bank & Finans (15 HP) Författare: Jove Cavdarovski och Jesper Wallvik Handledare:

KANDIDATUPPSATS Våren 2013

Sektionen för Hälsa och Samhälle

Högskolan Kristianstad

Kapitaltäckningsregler med valfrihet En kvalitativ studie om bankers frihet att

välja beräkningsmetod för kapitalkravet

Författare:

Jove Cavdarovski

Jesper Wallvik

Handledare:

Emil Numminen

Examinator:

Elin Smith

2

Sammanfattning

Titel: Kapitaltäckning Med Valfrihet – En Kvalitativ Studie Om Bankers Frihet Att Välja Beräkningsmetod För Kapitalkravet

Inlämningsdatum: 2013-06-03

Kurs: Examensarbete Kandidat, Bank & Finans (15 HP)

Författare: Jove Cavdarovski och Jesper Wallvik

Handledare: Emil Numminen

Syfte: Syftet med den här studien är att öka förståelsen om hur en banks förutsättningar och interna faktorer har påverkat dess val av beräkningsmetod för kapitalkravet.

Teoretisk och empirisk metod: Forskningsstrategin för studien har varit av den kvalitativa typen med en deduktiv ansats. Valet av metod var djupintervjuer med respondenter från ett målinriktat urval av svenska banker. Respondenterna valdes utifrån de kunskaper som de besitter genom sin position på respektive bank, där deras deltagande i metodvalsprocessen påverkade valet av beräkningsmetod. Intervjuerna var av typen semistrukturerade, med öppna intervjufrågor för att få till en dialog med respondenterna och ta del av deras åsikter och kunskaper gällande de olika faktorerna till metodvalet.

Teoretisk referensram: Studien utgick från den nyinstitutionella teorin, om hur institutioner påverkar organisationers beteenden. Den har baserats på tidigare forskning inom regelverket Basel II av bland annat Hakenes och Schnabel (2011), Rime (2005) samt Wahlström (2009).

Slutsats: Resultatet av denna studie visar på att bankerna har identifierat olika faktorer som påverkar valet av beräkningsmetod för kapitalkravet. Valet som bankerna står inför är att behålla Schablonmetoden, utveckla en IRK-metod, skapa samarbeten med andra banker eller fokusera på alternativa klientelportföljer. De två faktorer som ansågs ha störst signifikans för valet av beräkningsmetod var resurserna som förknippades med implementeringen av modellerna i IRK-metoden och hur bankens klientelportfölj var utformad. Hur dessa var fördelade och i vilken grad de påverkade valet var högst individuellt för de utvalda bankerna.

Nyckelord: Basel II, IRK-metoden, kapitalkrav, kreditrisk, regelarbitrage, schablonmetoden

3

Abstract

Title: Capital Regulation With Freedom Of Choice – A Qualitative Study About Banks Freedom to Choose Method For Calculating The Capital Requirement.

Seminar Date: 2013-06-03

Course: Bachelor Dissertation, Banking & Finance (15 ECTS).

Authors: Jove Cavdarovski and Jesper Wallvik

Supervisor: Emil Numminen

Purpose: The purpose of this study is to increase the understanding of how a bank’s features and internal factors have affected its choice of method in calculating the capital requirement.

Theoretical and Empirical Method: The research strategy of this study has been of a qualitative nature with a deductive approach. The choice of method was depth interviews with respondents from a targeted sample of Swedish banks. These respondents were chosen based on the knowledge they possess as key employees in the capital requirement process and their involvement in choosing their banks’ method for calculating the capital requirement. The interviews were semi-structured, with open questions that allowed a dialogue with the respondents in which they could express their opinions and knowledge regarding the factors affecting their banks’ choice of method.

Theoretical Approach: The study is based on the new institutional economics theory of how institutions affect organizational behavior. It’s also based on earlier research within the regulation Basel II by, among others, Hakenes and Schabel (2011), Rime (2005) and Wahlström (2009).

Conclusions: The results of this study show that banks have identified different factors that affect their choice of calculation method for the capital requirement. The choice the banks are facing is to keep the standardized method, develop an advanced internal based method, create partnerships with other banks or focus on alternative clientele portfolios. The two factors that were considered to be have the greatest significant for the choice of calculation method were resources associated with the implementation of the IRB approach models and how the banks’ clientele portfolio was designed. How these were distributed and to what extent they influenced the choice was highly individual for the chosen banks.

Key Words: Basel II, capital requirement, credit risk, IRB-approach, regulatory arbitrage, standard approach

4

Förord

Först och främst skulle vi vilja rikta ett stort tack till vår handledare Emil

Numminen för de värdefulla idéerna, tankarna och inspirationen som han

har försett oss med under uppsatsskrivandet. Vi vill även rikta ett speciellt

tack till Annika Fjelkner för att hon tog sin tid att titta igenom arbetet och

ge oss feedback på innehå l let .

Slutligen vill vi även passa på att tacka alla de medverkande

respondenterna som valde att stä l la upp på intervjuer och dela med sig av

intressant information. Utan deras hjä lp hade uppsatsen inte varit mö j lig

att genomföra.

Kristianstad, den 3/6 2013

_________________________ _________________________

Jove Cavdarovski Jesper Wallvik

5

Definitioner och förkortningar

Chief Financial Officer (CFO): Finans- eller ekonomichef på ett bolag

Chief Risk Officer (CRO): Ansvarig chef för ett bolags riskhantering

Exposure At Default (EAD): Storleken på bankens exponering om ett fallissemang skulle inträffa, exempelvis en motparts konkurs.

Intern Kapitalutvärdering (IKU): En banks interna metoder för fortlöpande hantering och bedömning av olika risker.

Interna Riskklassificeringsmetoden (IRK-metoden): En banks interna metod baserad på egna system, för beräkning av kreditrisken.

Kapitalbas: En banks buffert av kapital, bestående av summan primärkapital och supplementärkapital.

Loss Given Default (LGD): Förlust vid ett fallissemang, det vill säga den totala delen av en exponering som förloras vid exempelvis en motparts konkurs.

Primärkapital: I huvudsak en banks egna kapital i balansräkningen.

Procyklisk: När exempelvis penningutbudet följer konjunkturen så att det ökar vid högkonjunkturer och minskar vid lågkonjunktur.

Probability Of Default (PD): Sannolikhet för fallissemang, det vill säga sannolikheten att en exponering ska gå förlorad vid exempelvis en motparts konkurs.

Regelarbitrage: Möjlighet för en aktör att göra arbitragevinster genom ett regelverks utformning.

Riskvikt: Ett värde som används vid beräkning av riskvägda tillgångar (exempelvis lån). Utlånat belopp multipliceras med riskvikten, där hög risk innebär en hög riskvikt.

Schablonmetoden: En standardiserad metod för beräkning av en banks kreditrisk.

Supplementärkapital: Består av avdragsposterna från det primära kapitalet, exempelvis preferensaktier, uppskrivningsfonder och garantifonder.

Säkerställda obligationer: Obligationer kopplade till en säkerhet, exempelvis en bostad, där innehavaren av obligationen har förmånsrätt till säkerheten vid en eventuell konkurs.

Value at Risk (VaR): Ett etablerat enhetligt mått som visar den maximala förlusten av en portfölj vid en viss konfidensnivå.

Värdepapperiserade lån: Lån som en bank har omvandlat till exempelvis obligationer, certifikat eller annan typ av omsättningsbara värdepapper.

6

Innehållsförteckning

1. Inledning ....................................................................................................................... 8 1.1 Bakgrund ........................................................................................................................... 8 1.2. Problemdiskussion ......................................................................................................... 9 1.3. Forskningsfråga och syftesformulering ..................................................................... 11 1.4. Studiens avgränsningar ................................................................................................ 11 1.5. Fortsatt disposition ....................................................................................................... 13

2. Teoretisk metod .......................................................................................................... 14 2.1 Forskningsfilosofi ........................................................................................................... 14 2.2. Forskningsansats .......................................................................................................... 15 2.3 Forskningsstrategi .......................................................................................................... 15 2.4 Litteratursökning ............................................................................................................. 16

3. Kapitaltäckningsreglerna ........................................................................................... 17 3.1 Basel I ............................................................................................................................... 17 3.2 Basel II .............................................................................................................................. 17

3.2.1 Pelare I – De grundläggande kapitalkraven ................................................................. 18 3.2.1.1 Kreditrisk .................................................................................................................................. 19 3.2.1.2 Operativ risk ............................................................................................................................ 20 3.2.1.3 Marknadsrisk ........................................................................................................................... 20

3.2.2 Pelare II – Riskbedömning och tillsyn ........................................................................... 20 3.2.3 Pelare III – Marknadsdisciplin och informationskrav .................................................. 21 3.2.4 Basel 2.5 ........................................................................................................................... 21

3.3 Kommande regelverk – Basel III ................................................................................... 21

4. Teoretisk referensram ................................................................................................ 23 4.1 Nyinstitutionell teori ....................................................................................................... 23 4.2 Tidigare forskning ........................................................................................................... 24

4.2.1 Kritik mot Basel II ............................................................................................................. 25 4.2.2 Basel II – ett regelverk med valmöjligheter .................................................................. 25

4.2.2.1 Marknadspåverkan ................................................................................................................. 28 4.3 Värdepapperisering av lån ............................................................................................. 29 4.4 Undersökningsmodellen ................................................................................................ 31

4.4.1 Koppling till nyinstitutionell teori ..................................................................................... 33

5. Empirisk metod ........................................................................................................... 35 5.1 Intervjuer som metod ..................................................................................................... 35

5.1.1 Utförandet ......................................................................................................................... 36 5.1.2 Intervjuareffekten ............................................................................................................. 36

5.2 Urvalet ............................................................................................................................... 37 5.2.1 Respondenterna ............................................................................................................... 38 5.2.2 Etiska principer ................................................................................................................. 38

5.3 Beskrivning av intervjuguiden ...................................................................................... 39 5.3.1 Frågor om bakgrund och regelverksinverkan .............................................................. 39 5.3.2 Frågor direkt kopplade till undersökningsmodellen .................................................... 39 5.3.3 Övriga frågor ..................................................................................................................... 39

5.4 Pilotstudie ........................................................................................................................ 40 5.5 Tillförlitlighet .................................................................................................................... 40

5.5.1 Processen att analysera ................................................................................................. 41

7

6. Analys av resultatet .................................................................................................... 43 6.1 Faktorer från undersökningsmodellen ........................................................................ 43

6.1.1 Storleken ........................................................................................................................... 44 6.1.2 Resurserna ....................................................................................................................... 44 6.1.3 Klientelportföljen ............................................................................................................... 47 6.1.4 Värdepapperiseringen ..................................................................................................... 48

6.2 Marknadspåverkan ......................................................................................................... 49 6.3 Andra faktorer .................................................................................................................. 53

6.3.1 Tidsperspektivet för tillämpningen av regelverket ....................................................... 53 6.3.2 Organisationsstrukturens och produktportföljens roll ................................................. 53

6.4 Utveckling av modellen .................................................................................................. 54 6.5 Generell inställning till Basel II och IRK-metoden ..................................................... 55

7. Slutsatser .................................................................................................................... 57 7.1 Diskussion av resultatet ................................................................................................ 57 7.2 Implikationer .................................................................................................................... 60

7.2.1 Etiska och sociala bidrag ................................................................................................ 61 7.3 Förslag på vidare forskning .......................................................................................... 62

Källförteckning ................................................................................................................ 64

Bilagor ............................................................................................................................. 69 Bilaga 1 – Riskvikter för olika lån enligt Schablonmetoden ........................................... 69 Bilaga 2 – Exempel på riskvikter för olika lån enligt IRK-metoden ............................... 70 Bilaga 3 – Kreditkvalitetssteg för värdepapperisering .................................................... 71 Bilaga 4 – Kreditkvalitetsstegen och riskvikterna ........................................................... 72 Bilaga 5 – Exempel på frågor från Intervjuguiden ........................................................... 73

8

1. Inledning

I det inledande kapitlet ges en introduktion till ämnet, och vi visar en del av de problem som

finns knutna till det. Detta utmynnar i en forskningsfråga och en syftesformulering. Därefter

redovisas studiens avgränsningar, och kapitlet avslutas med en genomgång av studiens

fortsatta disposition.

1.1 Bakgrund Bankerna har sedan den finansiella krisen år 2008 varit utsatta för en hel del kritik angående

deras bristfälliga krediter, otillräckliga regleringar och avsaknaden av tillsyn från myndigheter

(De Haan & Klomp, 2011). Sedan mitten på 1950-talet har de amerikanska myndigheterna

strävat efter att påverka bankernas beteende genom diverse regleringar och skärpta krav på

bankernas risktagande och riskhantering. Dessa tidiga regleringar visade sig dock kraftlösa på

längre sikt, då bankerna via finansiella innovationer lyckades kringgå dessa regelverk

(VanHoose, 2007). När regleringarna visade sig otillräckliga skapades på 1980-talet nya

regler för bankernas kapitaltäckning, där regelverket första gången inkluderade krav på att

bankerna skulle ha ett visst primärkapital (i huvudsak eget kapital), med syfte att skapa

stabilitet i det finansiella systemet. De här idéerna gav upphov till det första steget i den

internationella bankregleringsprocessen, kallad The Basel Accord, som antogs år 1988 (Ibid.).

Det här regelverket fick senare namnet Basel I, och i dess beslutande kommitté sitter idag

representanter för ca trettio av världens största ekonomier (BIS, 2013).

Tanken bakom regelverket var att stabilisera den finansiella sektorn genom att göra bankerna

mer kapitalstarka, då speciellt systemviktiga1 banker med bristfälliga balansräkningar var ett

problem som kunde drabba hela finansiella system (Calem & Rob, 1999). Det finns ett starkt

statligt intresse av att minska risken hos dessa finansiella institut, då staten är tvungen att gå

in och stödja insolventa banker vid finanskriser, vilket resulterar i att slutnotan hamnar hos

skattebetalarna (Bergstrand, 2011). Av den anledningen är det av stor vikt att

1 Definitionen av vad som är en systemviktig bank är inte helt tydlig. Uttrycket avser banker som är viktiga för en regions eller ett lands makroekonomi. Enligt Svenska Bankföreningen (2009) är några av de faktorer som Baselkommitteen lyft fram som utmärkande för en systemviktig bank följande: bankens storlek, delaktighet i betalningssystem, komplexitet, utlåning i förhållande till eget kapital samt dess finansieringsmodell.

1 INLEDNING

9

tillsynsmyndigheter, såsom Finansinspektionen i Sverige, har regelverk på plats som minskar

bankernas risktagande och ser till att de har tillräckligt med kapital för att inte orsaka stora

kriser i det finansiella systemet (ibid.).

I ljuset av de senaste händelserna i bland annat Cypern, där banksektorns storlek är väsentligt

större än landets BNP och problemen hos de cypriotiska bankerna har hotat hela önationens

ekonomi, är detta område intressant för många akademiker och beslutsfattare. Ämnet har även

fått stor medial uppmärksamhet (se exempelvis Cervenka, 2013; Benink & Kaufman, 2008;

Svenska Dagbladet, 2012). Det finns system och modeller som skall påverka bankernas

beteende och motverka negativt risktagande, men dessa skiljer sig åt mellan bankerna och

vissa klarar sig bättre än andra och detta gör det intressant att studera forskningen som

behandlar området.

1.2. Problemdiskussion Inom den litteratur och forskning som finns skriven kring bankregleringar råder det delade

meningar om deras påverkan på bankerna (De Haan et al, 2011). Det finns bland annat de som

menar att bankregleringarna och de högre kapitaltäckningskraven har skapat stabilitet hos de

finansiella institutionerna. Det finns även de som menar att regleringarna har haft en motsatt

effekt och skapat en situation där bankerna tar högre risker än om dessa regleringar inte hade

existerat (VanHoose, 2007). Det aktuella regelverket Basel II, fick hård kritik från både

akademiker och politiker innan det ens hade implementerats (Hakenes & Schnabel, 2011).

Bland annat har det beskyllts för att vara alltför procykliskt och konjunkturstärkande, det vill

säga att regelverket tvingar bankerna att vara för restriktiva med utlåningen vid

lågkonjunkturer och recessioner, vilket resulterar i ett minskat penningutbud vid dåliga tider

(Repullo & Suarez 2008). På samma sätt menar de att bankerna ökar utlåningen i för hög grad

under högkonjunkturer, vilket kan orsaka överhettning i ekonomin (Repullo et al, 2008 och

Heid, 2007).

Hakenes och Schnabel (2011) analyserade sambandet mellan bankstorleken och risktagandet

under kapitaltäckningsreglerna i Basel II. Mer specifikt handlade deras forskning om de

grundläggande kapitalkraven i bankerna. Bankerna kommer när det gäller vilken metod som

skall användas vid beräkning av kapitaltäckningskravet att ta i beaktning kreditrisken, baserat

1 INLEDNING

10

på vilka typer av lån som banken ger ut och hur dess investeringsportfölj är formad (Carey,

2002). Hur denna matematiska modell utformas beror på ett antal olika faktorer, nämligen

kreditriskdimensionerna, de relativa variationerna i kapitaltäckningskraven och de absoluta

kapitalkraven (ibid.).

För att uppfylla reglerna i Basel II måste en bank hela tiden ha en kapitalbas som minst

motsvarar summan av kapitalkraven för kreditrisken, marknadsrisken och den operativa

risken (SFS, 2006:1371). Enligt Hakenes och Schnabel (2011) samt Ruthenberg och

Landskroner (2008) finns det valmöjligheter i Basel II vid beräkningen av kapitalkravet. För

att beräkna kreditrisken kan bankerna antingen använda sig av den standardiserade

Schablonmetoden eller av den Interna Riskklassificeringsmetoden (IRK-metoden).

Schablonmetoden innebär att banken delar in utlåningen i olika tillsynsgrupper. Det

rekommenderas att banken använder sig av externa kreditbetyg för att värdera lånens kvalitet

och därefter placera dem i olika ratingklasser (Hakenes & Schnabel, 2011). Externa betyg

tillgodoses av kreditvärderingsinstitut. De godkända kreditvärderingsinstituten för den

svenska marknaden är Moody’s, DBRS, Fitch samt Standard and Poor’s (Finansinspektionen,

2013). På så sätt får lånen olika riskvikter vid beräkning av kreditrisken, men i praktiken

saknas det oftast sådana externa kreditbetyg på både företagslån och individuella privatlån. I

dessa fall kan banken sätta standardiserade riskvikter, exempelvis 35 %, 75 % eller 100 % av

lånets exponeringsbelopp (se bilaga 1).

Med IRK-metoden baseras riskvikterna däremot helt på de externa och interna

bedömningarna av lånens risker. Banken tillåts göra egna uppskattningar beträffande olika

riskegenskaper, till exempel sannolikheten för att låntagaren går i konkurs (probability of

default), på grundval av bankens interna data om låntagaren. De här uppskattningarna ger

därefter olika riskvikter på olika typer av lån. Och slutligen fungerar de riskvikterna som

inputs i de riskviktsformler som anges i Basel-regelverket. Den här interna bedömningen av

lånens egenskaper kan resultera i att IRK-metoden blir mer fördelaktig vid beräkning av

kreditrisken eftersom banken då kan erhålla lägre riskvikter (Ruthenberg et al, 2008).

Hakenes och Schnabel (2011) har påvisat att den här möjligheten för bankerna att välja

mellan IRK-metoden och Schablonmetoden kan skapa en osymmetrisk påverkan på bankerna

– utifrån deras storlek och val av metod. Stora banker tenderar att välja den mer komplexa

IRK-metoden tack vare lägre kapitalkrav för lån som klassas som relativt säkrare lån, medan

1 INLEDNING

11

de mindre bankerna tenderar att välja den enklare Schablonmetoden (ibid.). Säkrare lån kan i

det här fallet vara bostadslån till privatpersoner (så kallade hushållsexponeringar), i

jämförelse med lån till småföretag (Cervenka, 2013 och Hakenes & Schnabel, 2011).

Merparten av den internationella forskningen inom området kopplar beräkningsmetoden till

bankernas storlek utan att mer ingående förklara vilka andra faktorer och förutsättningar som

kan ligga till grund för metodvalet. Därför var det av intresse att studera en del av den svenska

banksektorn och analysera hur stora respektive små banker har förhållit sig till IRK- och

Schablonmetoden, samt vilken utgångspunkt bankerna har haft vid valet av beräkningsmetod.

Utöver deras storlek, kan bankernas förutsättningar skilja sig åt bland annat på grund av vilka

typer av tjänster och produkter de erbjuder sina kunder, vilka typer av kunder de har,

mängden resurser de har till sitt förfogande och hur deras organisationsstruktur ser ut. Dessa

och även andra förutsättningar kan tänkas ha påverkat bankernas beslut om att implementera

en egen IRK-metod eller att fortsätta med Finansinspektionens standardiserade

Schablonmetod.

1.3. Forskningsfråga och syftesformulering Hur påverkar en banks förutsättningar och interna faktorer dess val av beräkningsmetod för

kapitalkravet under Basel – regelverket?

Syftet med den här studien är att öka förståelsen om hur en banks förutsättningar och interna

faktorer har påverkat dess val av beräkningsmetod för kapitalkravet.

1.4. Studiens avgränsningar Avgränsningar i denna studie har gjorts i vilka marknader som har studerats och urvalet av

aktörer på dessa marknader. Tidigare studier inom området baseras oftast på hur de största

finansiella marknaderna fungerar, där det finns ett flertal större banker som konkurrerar. Av

denna anledning är studien inriktad mot enbart den svenska marknaden och hur situationen

ser ut på denna. Av aktörerna som är verksamma på denna marknad har det gjorts ett urval där

1 INLEDNING

12

de utvalda bankerna motsvarar de segment de tillhör; storbank, mindre bank samt sparbank2.

Studien kommer dessutom endast att fokusera på faktorerna som påverkar beräkningen av

kreditrisken, varav den operativa risken och marknadsrisken enbart kommer behandlas

kortfattat i kapitel tre. Det finns nämligen valfrihet för beräkningsmetod även för dessa andra

två riskerna.

2 Storbank definieras som en av de fyra storbankerna i Sverige (Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank). Mindre bank avser övriga banker i Sverige som varken tillhör storbankerna eller sparbankerna (exempelvis IKANO Bank eller Resurs Bank). Sparbanker avser regionala sparbanker (exempelvis Sörmlands Sparbank eller Sparbanken Syd). Bankernas storlek och vilken kategori de tillhör, hämtades från Svenska Bankföreningens webbsida: www.swedishbankers.se

1 INLEDNING

13

1.5. Fortsatt disposition

2. METOD I det andra kapitlet ges en genomgång av den för studien valda forskningsmetodiken:

forskningsfilosofin och inriktningen på kunskapsteorin, studiens koppling till det teoretiska samt den valda

forskningsstrategin.

3. KAPITALTÄCKNINGSREGLERNA Det här kapitlet har som syfte att ge läsaren en inblick i hur kapitaltäcknings-reglerna

i Basel I, Basel II och Basel III är konstruerade, samt vad de innebär i praktiken för bankerna. Tyngdpunkten ligger på det nu gällande

Basel II.

4. TEORETISK REFERENSRAM I kapitel fyra redogörs den teoretiska utgångspunkten till studien, samt den tidigare

forskningen om Basel II och dess påverkan på bankerna. Kapitlet avslutas med en presentation av den teoretiska undersökningsmodellen som

konstruerats för studien.

5. EMPIRISK METOD I det femte kapitlet motiveras valet av intervjuer som undersökningsmetod, urvalet

samt intervjufrågorna. En genomgång ges av några etiska principer som förekommer i svensk forskning. Kapitlet avslutas med en genomgång av några

av de problem som relateras med kvalitativ forskning.

6. ANALYS AV RESULTATET I det sjätte kapitlet kommer resultatet från intervjuerna att presenteras och

analyseras. Först sker detta med de faktorerna som finns listade i undersökningsmodellen. Därefter ges en genomgång av andra faktorer

som har hittats under studiens gång.

7. SLUTSATS I det avslutande kapitlet sammanfattas hela studien och svaret på frågeformuleringen

ges. Därefter ges förslag på implikationer som rådande omständigheter kan få för framtiden. Kapitlet avslutas med förslag på

framtida forskning inom detta område.

14

2. Teoretisk metod

I det andra kapitlet ges en genomgång av den för studien valda forskningsmetodiken:

forskningsfilosofin, inriktningen på kunskapsteorin, studiens koppling till det teoretiska samt

den valda forskningsstrategin.

2.1 Forskningsfilosofi Enligt (Saunders, Lewis & Thornhill, 2009) består epistemologin bland annat av de två

inriktningarna Positivism och Interpretivism. Inom den positivistiska filosofin förutsätts att

det finns observerbara faktiska data som man kan mäta objektivt, och utifrån mätningarna dra

generella slutsatser (Bryman & Bell, 2007). Som forskare är man således inte ute efter att

tolka sina data, utan de visas som de verkligen är enligt naturvetenskapens lagar och regler.

Syftet med forskningen blir därmed att testa en eller flera hypoteser som kan bevisa eller

förkasta forskningen ifråga (ibid.).

Interpretivism (ibland även kallad antipositivism) betraktar kunskap däremot som något som

måste tolkas utifrån människans subjektiva tänkande (ibid.). Som forskare måste man bland

annat studera och förstå den sociala interaktionen mellan människorna i den valda

organisationen. Detta resulterar i data som måste tolkas av forskaren, och hänsyn måste tas till

människans olika synsätt och beteende (Saunders et al, 2009). Det är utifrån den

interpretivistiska filosofin som den här studien är utformad, då målet är att analysera de

faktorer som olika nyckelpersoner i bankernas processer har identifierat som avgörande vid

valet av metod. Enligt Saunders et al (2009) är interpretivism en mycket lämplig filosofi när

avsikten är att exempelvis studera organisationers beteenden. Genom att personerna i urvalet

har haft god insyn i implementeringsarbetet och innehar de kunskaper som var av intresse för

den här forskningen, var det deras egna upplevelser som studeras. Upplevelserna och

tolkningarna av dem kan förväntas spegla respektive banks åsikter, då dessa nyckelpersoner

har haft inflytande över processen. En fördjupning om urvalet ges i det femte kapitlet.

2 TEORETISK METOD

15

2.2. Forskningsansats En stor del av förberedelserna inför denna studie gick åt till att läsa på om och samla in olika

vetenskapliga studier med ekonomiska modeller och ansatser om Basel-regelverkens

påverkan på bankerna. Författarna har således utgått från tidigare forskning inom ämnet, med

avsikt att testa den mot verkligheten. Det här är den deduktiva ansatsen (Bryman et al, 2007).

I huvudsak har antagandena, med andra ord, deducerats utifrån kunskap från tidigare

forskning om kapitalregleringar, i synnerhet om Basel II. Denna tidigare forskning har varit

grunden för den undersökningsmodell som framtagits i studiens fjärde kapitel. Detta har varit

det mest naturliga, med tanke på att det redan fanns en hel del forskning inom ämnet

kapitalregleringar och Basel II.

Därtill hittades dock även nya faktorer som har påverkat bankernas val av beräkningsmetod,

vilket istället lutar mot den induktiva ansatsen. Den går åt motsatt riktning och utgår istället

från observationer eller experiment i verkligheten, som sedan förklaras med ny teoretisk

förankring (ibid.). Med den induktiva ansatsen bygger man på så sätt upp teori från nya

upptäckter i sin undersökning. Enligt Saunders et al (2009) kan man i sin studie, med stor

fördel kombinera den deduktiva ansatsen med den induktiva. På så sätt slipper man den

begränsning som ofta kan vara förknippad med den deduktiva ansatsen – att undersökningen

strikt baseras på tidigare forskning, och det därmed inte görs några försök till att hitta nya

upptäckter (ibid).

2.3 Forskningsstrategi Interpretivistisk forskningsfilosofi är även det som mest förknippas med kvalitativ forskning

(Saunders et al, 2009). För att besvara studiens problemformulering genomfördes kvalitativa

djupintervjuer med olika nyckelpersoner som har god insikt i bankernas kapitaltäckningskrav

och dess implementering. Detta på grund av att litteraturen redan utförligt beskrivit de

grundläggande faktorerna bakom kapitaltäckningskraven. Informationen som därför var av

intresse var den specifika kunskapen hos de utvalda bankerna och det har således varit en

kvalitativ studie (Darmer & Freytag, 1992). Djupintervjuer var den form av datainsamling

som ansågs som den bäst lämpade för studiens syfte, att skapa en djup förståelse om valet av

beräkningsmetod för kapitalkraven. Djupintervjuer ger en god möjlighet till att hitta nya

resultat, utöver de från den tidigare forskningen, vilket styrker den här studiens induktiva

2 TEORETISK METOD

16

inslag. Intervjuerna utfördes under en viss tidpunkt utan någon uppföljning, vilket betyder att

det har genomförts en tvärsnittsanalys (Saunders et al, 2009).

2.4 Litteratursökning Den litteratur som har använts i denna studie och som legat till grund för den teoretiska

referensramen består till största delen av vetenskapliga artiklar. Artiklarna har blivit

vetenskapligt granskade och publicerade i bland annat Journal of Banking and Finance,

Journal of Financial Intermediation och Journal of Banking Regulation. De har insamlats från

databaserna Google Scholar, Summon och Academic Search Elite.

17

3. Kapitaltäckningsreglerna

Syftet med detta kapitel är att ge läsaren en inblick i hur kapitaltäckningsreglerna i Basel I,

Basel II och Basel III är konstruerade, samt vad de i praktiken innebär för bankerna.

Tyngdpunkten ligger på det nu gällande Basel II.

Basel-regelverken är en process som strävar efter att minska volatiliteten på de finansiella

marknaderna genom att göra bankerna mer kapitalstarka. Det första regelverket gick under

benämningen Basel I och ligger till grund för de påbyggnadsregelverk som utvecklats sedan

dess. Efter det inledande regelverket har det skapats två utvecklade regelverk; Basel II och

Basel 2.5. Det är även planlagt för ett fjärde regelverk Basel III, som kommer att

implementeras år 2015.

3.1 Basel I Basel Accord implementerades år 1988 och ställde kravet att bankernas kapitaltäckning skulle

uppgå till 8 % gentemot de riskvägda tillgångarna, varav primärkapitalets (huvudsakligen

bankens egna kapital) del av detta täckningskrav skulle vara minst 4 % (Gjerde & Semmen,

1995). Denna nivå av kapitaltäckning ansågs vid tiden för implementeringen som en

tillfredställande nivå samtidigt som bankerna i G10-länderna skulle ha möjlighet att nå upp

till den inom en fyraårsperiod, det vill säga till år 1992 (ibid.). Målet var att skapa en stabilare

finansmarknad genom att stärka bankernas finansiella baser.

3.2 Basel II Basel II var nästa steg i regleringsprocessen och byggde vidare på regleringarna som

implementerats i samband med Basel I. Motivet bakom det nya regelverket var bland annat att

Basel I inte var tillräckligt dynamiskt för att kunna hantera de faktorer som en ökad

internationell interaktion mellan bankerna hade medfört (Wahlström, 2009). Baselkommittén

menade dessutom att Basel I inte beräknade bankernas risk på ett tillfredställande sätt, och att

regelverket inte tog hänsyn till skillnader mellan banker. På grund av dessa ofullständigheter

började diskussioner kring ett nytt regelverk, Basel II, föras 1999 och regelverket

publicerades år 2004 (ibid.). Målet med regelverket var enligt BIS (2013) att bankerna som

3 KAPITALTÄCKNINGSREGLERNA

18

omfattas av det skall behålla en solvensgrad3 på 99,9 % och att risken för att en bank går i

konkurs därmed uppgår till endast 0,1 %. Under de följande tre åren anpassade de deltagande

länderna regelverket för att år 2007 implementera det i respektive lands lagstiftning, och

Basel II trädde därmed i kraft.

Basel II är uppbyggt kring tre stycken pelare (Decamps, Rochet, & Roger, 2004):

• Pelare 1: Behandlar de grundläggande kapitalkraven för att en bank ska kunna stå

emot kreditrisken, marknadsrisken och den operativa risken.

• Pelare 2: Tar upp bankens riskbedömning och tillsyn. Det ska ställas krav på att

banken gör en tillräcklig bedömning och hantering av alla relevanta risker.

• Pelare 3: Tar upp marknadsdisciplinen och informationskravet på kapitaltäckningen

och riskhanteringen i banken. Enligt pelaren ska det ställas krav på att banken

offentliggör all relevant information om kapitaltäckning och riskhantering.

3.2.1 Pelare I – De grundläggande kapitalkraven Enligt Lagen om Kapitaltäckning och Stora Exponeringar (SFS 2006:1371) skall ett

finansiellt institut ha en kapitalbas som minst motsvarar kapitalkraven på kreditrisken,

operativa risken samt marknadsrisken. Kapitalbasen består av det primära och supplementära

kapitalet, där det förstnämnda skall vara minst lika stort som det sistnämnda (SFS

2006:1371). Det primära kapitalet får enbart bestå av faktiskt inbetalt kapital, vilket bland

annat inkluderar aktieägartillskott, bankens resultat och eventuella fastigheter som banken

äger (FFFS 2007:1). Det supplementära kapitalet är helt beroende av medgivande från

Finansinspektionen och inkluderar kumulativa preferensaktier, uppskrivningsfonder och

garantifonder (FSSS 2007:1).

Denna studie fokuserar på vilken metod bankerna använder vid beräkning av kapitalkravet för

kreditrisken, vilket är den risk som bankerna möter vid utlåning av kapital till privatpersoner,

företag och myndigheter. Efter att denna förklarats kommer en kort beskrivning av de andra

delarna av den första pelaren; operativ risk och marknadsrisk.

3 Återbetalningsförmågan hos banken gentemot dess långivare.


19

3.2.1.1 Kreditrisk

Bankerna skall för varje lån beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp. Därefter skall dessa

fördelas i olika exponeringsklasser där varje riskvägt belopp bestäms utifrån den totala

summan multiplicerat med dess riskvikt (SFS 2006:1371). För att beräkna exponeringarnas

värde kan bankerna använda sig av två olika modeller; Schablonmetoden eller Interna

Riskklassificeringsmetoden.

Figur 1: Beräkning av kreditrisken

En bank som använder sig av Schablonmetoden utgår ifrån externa värderingar på

exponeringarna. Därefter beräknas riskvikten utifrån vilket kreditbetyg som exponeringen

värderas till av de godkända kreditvärderingsinstitutionerna (Moody’s, DBRS, Standard &

Poor och Fitch). I de fall där motpart saknar kreditbetyg från någon av de godkända

kreditvärderingsinstitutionerna kan bankerna istället ange 100 % vikt för företagslån och 75 %

vikt för privatlån, enligt bilaga 1 (Ruthenberg et al, 2008). Som det går att utläsa från samma

bilaga ges stater, kommuner och andra låntagare som omfattas av myndigheterna en riskvikt

på 0 %. Detta har gjort att även banker som tillämpar IRK-metoden använder

Schablonmetoden för just dessa typer av lån, som ett godkänt undantag.

En bank kan i det fall att den har fått tillstånd från Finansinspektionen använda en intern

metod vid beräkningen av riskviktade tillgångar, istället för Schablonmetoden. IRK-metoden

gör det möjligt för institutionen att värdera exponeringar utifrån interna riskmätningssystem

där exponeringarna värderas med egna formler och riskvikter istället för genom extern

värdering (SFS 2006:1371). Se bilaga 2 för några exempel på riskvikter enligt IRK-metoden.

Beräkningsformlerna varierar beroende på vilken nivå exponeringen placeras, vilket bestäms

utifrån interna mätsystem. Tillåtelse att använda IRK-metoden ges om banken har lämpliga

KREDITRISKEN

Schablon IRK


20

riskvärderingssystem på plats, om dessa är tillförlitliga samt att banken kan motivera varför

systemen är bättre lämpade för verksamheten än Schablonmetoden (SFS 2006:1371).

I de fall som en bank använder IRK-metoden skall denna användas för nästan samtliga

exponeringar, undantagen är bland annat tillgångar vars värdering är i övergångsprocessen

mellan metoderna (SFS 2006:1371). En bank får inte ändra beräkningsmetod till en mindre

avancerad, det vill säga inte byta från IRK till Schablonmetoden, om det inte föreligger

synnerliga skäl.

3.2.1.2 Operativ risk

Kapitalkravet för den operativa risken skall beräknas med samma metod för bankens samtliga

operativa risker (SFS 2006:1371). Dessa är risker som finns i den löpande verksamheten, det

vill säga risker som kan uppstå på grund av den mänskliga faktorn, problem med systemen

eller händelser som banken inte kan påverka. Beräkningen sker genom att banken väljer en av

tre metoder; Basmetoden, Schablonmetoden eller Intermätningsmetoden. Efter medgivande

från Finansinspektionen är det dock möjligt att kombinera de tre metoderna med varandra

(SFS 2006:1371).

3.2.1.3 Marknadsrisk

För marknadsrisken ska kapitalkravet beräknas genom antingen Schablonmetoden eller en

Intern metod. Marknadsrisken är motpartsrisken som ett institut upplever vid handel med

annan affärspart och kapitalkravet för denna riskdel skall uppgå till 8 % av det riskvägda

exponeringsbeloppet (SFS 2006:1371). Vid beräkning av riskvikterna används här samma

beräkningar som vid kreditriskerna och marknadsrisken inkluderar bland annat

positionsrisker, avvecklingsrisker, valutakursrisker och råvarurisker.

3.2.2 Pelare II – Riskbedömning och tillsyn Den andra pelaren i Basel II behandlar bankernas riskbedömning och hantering av de metoder

som de tillämpar. För att kunna uppfylla kraven som ställs på bankerna måste kapitalet som

de håller vara tillräckligt för riskerna, kvalitén på kapitalet måste vara av rätt slag samt att det

måste vara fördelat på ett korrekt sätt (Finansinspektionen, 2010). Bankernas totala risker ska

inte äventyra deras förmåga att fullgöra sina förpliktelser. Benämningen på denna

utvärderingsmetod är Intern Kapitalutvärdering (IKU). Dessa krav skall Finansinspektionen

lägga extra resurser att granska vid tillsyn av bankerna, för att säkerställa att de uppfyller


21

kraven. Detta kallas Samlad Kapitalbedömning (SKB) och utifrån bankernas storlek,

systemviktighet och deras komplexitet bestäms intervallet mellan bedömningarna (ibid.).

3.2.3 Pelare III – Marknadsdisciplin och informationskrav Den tredje pelaren redogör för bankernas informationskrav, där bankerna tvingas visa de

tidigare två pelarna i kapitaltäckningsrapporter som marknaden kan ta del av. Det långsiktiga

målet med detta är att marknaden ska få ta del av relevant information om bankernas

kapitaltäckning för att kunna bilda en uppfattning om den ekonomiska situationen i bankerna

och agera därefter (SFS 2006:1371). Genom att utvärdera denna information har marknaden

möjlighet att värdera bankerna, vilket kan bidra till att kapitaltäckningen blir ett

konkurrensverktyg och marknaden sköter översynen av bankerna.

3.2.4 Basel 2.5 Som ett steg i processen att implementera Basel III tillämpas för närvarande en reviderad

version av Basel II – Basel 2.5 – som kräver att bankerna håller mer kapital mot

marknadsrisker som uppkommer i handeln med derivat, bland annat handel med

värdepapperiserade lån (som behandlas i nästa kapitel) (Standard & Poor, 2012). Syftet med

den reviderade versionen är huvudsakligen att reglera investeringsbankernas risktagande och

på så sätt stabilisera den finansiella marknaden och minska volatiliteten (ibid). Detta sker

genom en justerad Value at Risk modell så att den även inkluderar stresstestat Value at Risk4.

3.3 Kommande regelverk – Basel III Nästa steg i regleringsprocessen är Basel III, som är en fortsättning på Basel II och förväntas

implementeras i Baselkommitténs medlemsländer successivt från och med år 2015 (BIS,

2012). Skillnaden mellan Basel II och Basel III är att det senare har utvecklade krav och

regler, framtagna för att göra bankerna ännu mer motståndskraftiga och på så sätt förhindra

framtida finanskriser (BIS, 2011). En del av förändringarna är bland annat:

• Högre och bättre kapitaltäckning: Ett ökat krav på primärkapitalet, till 6 procent av

den totala kapitalbasen (primärt och supplementärt) för de riskviktade tillgångarna.

4 Value at Risk är ett enhetligt och etablerat mått i banksektorn som används för att beräkna risknivån i sin portfölj. Måttet visar hur mycket investerare maximalt kan förlora av värdet på sin portfölj vid ett såkallat ”worst case scenario” (Duffy & Pan, 1997).


22

Det här är den fundamentala förändringen. Dessutom kommer det att krävas av

bankerna att de förbättrar kvalitén på kapitalet. Reglerna för vad som får räknas in i

kapitalbasen blir således striktare (Svenska Bankföreningen, 2010).

• Kontracyklisk buffert: Bankerna tvingas skaffa sig en kontracyklisk buffert på

mellan 0 - 2,5 procent. Denna buffert ska förhindra att bankernas finanskriser ger

långa och djupa lågkonjunkturer i makroekonomin.

• Likviditetskrav: Två nya mått för beräkning av likviditet introduceras. Måtten är

Liquidity Coverage Ratio (LCR) för överlevnadsförmågan på kort sikt, och Net Stable

Funding Ratio (NSFR) för överlevnadsförmågan på längre sikt (Svenska

Bankföreningen, 2010). Det nya regelverket kommer således att fokusera en del på

likviditet, och inte bara på kapitaltäckning.

23

4. Teoretisk referensram

I kapitel fyra redogörs den teoretiska utgångspunkten till studien, samt den tidigare

forskningen om Basel II och metodvalets påverkan på bankerna. Kapitlet avslutas med en

presentation av den teoretiska undersökningsmodellen som har konstruerats för studien.

4.1 Nyinstitutionell teori Eftersom denna studie behandlar ett internationellt regelverks påverkan på bankerna, är den

teoretiska utgångspunkten Nyinstitutionell teori. Den nyinstitutionella teorin bygger vidare på

den institutionella teorin och studerar i högre grad hur instituten interagerar med, och

påverkar organisationer i omvärlden (Ménard & Shirley, 2005). Med institut menas i det här

sammanhanget alla lagar, regler, förordningar, avtal, seder och normer som människan har

skapat för att minska på osäkerheter och risker i sin omgivning (ibid.). En av styrkorna hos

nyinstitutionell teori är enligt Powell & DiMaggio (1991) dess möjlighet att identifiera

organisationstyper och deras funktioner. Detta gäller även för Baselregelverken då de

uteslutande påverkar banker och liknande finansiella företag, vars funktioner inkluderar in-

och utlåning av kapital.

Enligt North (1990) påverkar institutionerna hela ekonomins beteende, genom sin inverkan på

organisationers kostnader för att producera eller förädla varor och tjänster. Institutionerna

påverkar de transaktionskostnader som, tillsammans med den teknik som används vid

produktion, utgör hela kostnaden för organisationen (ibid.). I bankernas fall innebär det att

deras transformationskostnader för att tillhandahålla lån (exempelvis IT-system, personal,

administration, lokalhyror, etc.) tillsammans med institutionernas transaktionskostnader

(exempelvis kapitaltäckningskraven som tvingar dem att hålla på mer kapital) blir deras totala

kostnader. I just det här fallet höjs kostnaderna, men institutionerna kan sträva efter att både

höja eller sänka transaktionskostnaderna. Det förstnämnda sker när det anses att marknaden

av någon anledning inte är perfekt (ibid.).

Att handelsplatser behöver mer för att fungera än att enbart vara en marknad där säljare och

köpare möts är något som Coase (1988) anser vara uppenbart. För att kunna fungera krävs det

att marknadsplatser är reglerade för att få de båda parterna att uppfylla de rättigheter och

skyldigheter som medföljer affärstransaktioner. Dessa regleringar spelar med andra ord en

4 TEORETISK REFERENSRAM

24

huvudroll i fungerande finansiella marknader och för att reglerna skall anses legitima och

tillämpas av aktörerna krävs det att regleringarna accepteras av dessa. Det här är något som

underlättas om de utformas av institutionerna som är ansvariga för att organisera och reglera

marknaderna (ibid.).

Powell och DiMaggio (1983) hävdar att byråkratisering och rationaliseringsprocesserna som

förknippas med nyinstitutionell teori har spritt sig vidare från marknaden till stater och

myndigheter. Detta märks tydligt i samband med att regelverken konstrueras av

Baselkommittén, som i sin tur är sammansatt av centralbankscheferna för några av världens

största ekonomier. Regelverket i sig är en form av byråkratisering som ökar bördan hos

bankerna genom ökade kontroller och rationalisering, och även försöker påverka

värderingarna och handlandet kring bankernas risktagande.

Varje medverkande land i Baselkommittén ansvarar för att själva implementera regelverken i

sina nationella lagar. Det går att uttrycka som att Baselkommittén och de nationella

beslutsfattarna sätter upp bankernas spelregler, vilket påverkar bankernas struktur i samband

med att organisationerna anpassar sig till dem (Grape, Blom & Johansson, 2006). På så sätt

begränsas och regleras bankernas beteenden, exempelvis risktagandet. Just den här regulativa

aspekten är enligt (Johansson, 2002) en av den nyinstitutionella teorins grundpelare. Och

genom att centralbankerna har ett inflytande över bankerna kan dessa påverka bankernas

finansiella förutsättningar, vilket därmed skänker ytterligare legitimitet till regelverk skapade

av Baselkommittén. Som framgår i nästa delavsnitt, kan de här instituten dock medföra

arbitragemöjligheter för en del organisationer.

4.2 Tidigare forskning Inom nyinstitutionella studier är legitimitet ett centralt begrepp, då organisationer är beroende

av att samhället har förtroende för institutionernas resursanvändning (Ericsson-Zetterquist,

2009). Detta gäller i synnerhet för institutioner som tillsynsmyndigheter för banker och andra

företag inom den finansiella sektorn. Banker är trots allt uppbyggda kring att samhället känner

ett förtroende för deras verksamhet i och med att de förvaltar samhällets kapital. För att de

finansiella företagen skall bevisa att de förtjänar detta förtroende är det viktigt att det finns

tydliga regleringar som påverkar deras beteende på ett sådant sätt att de inte riskerar


25

långivarnas eller investerarnas kapital. Det är här som kapitalregleringar och

beräkningsmetoden av dessa kommer in i bilden.

4.2.1 Kritik mot Basel II Hos de fyra svenska storbankerna råder det enligt Wahlström (2009) för det mesta en positiv

attityd till regelverket Basel II – i synnerhet bland de som dagligen arbetar med regelverket,

exempelvis personal på riskavdelningen. Men efter finanskrisen år 2008 har kritiken från

akademiker växt mot Basel II, och dessa menar att finanskrisen gjorde regelverkets brister och

kryphål mer uppenbara (Moosa, 2010). Bland de hårdare kritikerna finns de som menar att ett

regelverk som fokuserar på kapitaltäckning är fel sorts regelverk (Blum, 1999 och Rime,

2001). En bank som har en tillräcklig kapitaltäckning har större möjligheter att klara av en

omfattande negativ händelse, exempelvis en bankflykt eller en finansbubbla. Men efter

sådana negativa händelser kan banken inte återgå till sin vanliga lönsamhet omedelbart,

eftersom händelser av den typen vanligtvis efterföljs av exempelvis negativ ryktesspridning

om banken eller ökad osäkerhet i makroekonomin (Moosa, 2010). På så sätt är

kapitaltäckning ett statiskt mått på bankstabilitet, eftersom att det inte tar hänsyn till

händelsens efterverkan. Enligt Moosa (2010) borde fokus istället ligga på bankernas likviditet

om avsikten är att minska deras risktagande och risken för att nya bubblor ska uppstå (ibid.).

Detta mått har dock tagits i beaktning i det kommande regelverket (se föregående kapitel).

4.2.2 Basel II – ett regelverk med valmöjligheter En del av forskningen inom ämnet tyder även på att regelverket inte har påverkat alla

bankerna likadant. Det kan ha missgynnat småbankerna i förhållande till storbankerna, genom

antagandet att one-size-fits-all5 (Moosa, 2010 och De Haan et al, 2011). Denna kritik mot

Basel II ligger till grund i det faktum att regelverket tillåter interna metoder för beräkning av

kapitalkravet för kreditrisken. Det är ofta betydligt svårare för småbankerna att implementera

IRK-metoden än för de stora, ofta systemviktiga bankerna (Rime, 2005). Detta är fallet i

Sverige där samtliga fyra storbanker använder IRK-metoden vid beräkning av kapitalkravet,

som kan utläsas i respektive banks kapitaltäckningsrapport. Anledningen till detta är att

metoden kräver ett internt riskklassificeringssystem från banken, som godkänts av

Finansinspektionen. Sådana riskklassificeringssystem kan innebära stora kostnader för

5 Uttrycket har använts av bland annat De Haan och Klomp (2011) som antyder att regelverket påverkar bankerna på olika sätt, beroende på deras storlek och om de räknas som högrisk- eller lågrisktagande.


26

bankerna att ta fram, eftersom de kräver datainsamling, systemutveckling och

modellutveckling (Finansinspektionen, 2007 och Herring, 2004).

Konsekvensen av att det finns frihet att välja beräkningsmetod blir att stora banker genom

IRK-metoden får lägre kapitalkrav (och därmed högre kapitaltäckning) i förhållande till

banker som använder Schablonmetoden (Repullo & Suarez, 2004 och Hakenes & Schnabel,

2011). Det här innebär att de stora bankerna som använder IRK-metoden får en lägre

marginalkostnad, och kan exempelvis sänka sina priser eller höja inlåningsräntan för att locka

till sig fler kunder (Berger, 2006). Därmed kan det uppstå en konkurrensfördel för de stora

bankerna och ett så kallat regelarbitrage blir ett faktum (Benink, Daníelsson & Jónsson,

2008).

Kapitaltäckningskraven fungerar på så sätt att bankerna tvingas avsätta en kapitalbuffert

(kapitalbas) för att skydda sig mot eventuellt fallissemang av lånet. Denna avsättning skall

motsvara summan av kreditrisken, den operativa risken samt marknadsrisken för lånet.

Bankerna som använder IRK-metoden kan dock själva beräkna hur stor risk dessa lån bär och

därigenom justera riskvikten därefter (Hakenes & Schnabel, 2011). Justeringen av

riskvikterna sker med hjälp av de interna systemen och baseras på egna bedömningar om hur

pass sannolikt det är att en låntagare går i konkurs och inte kan betala tillbaka. Termen för

detta är probability of default, (eller sannolikhet för fallissemang på svenska) och förkortas

PD. Därtill finns även exposure at default (exponering vid fallissemang) EAD, samt loss

given default (se längre ner). Ett lån på exempelvis en hundralapp kan efter den interna

riskbedömningen och riskviktningen endast räknas som 50 kr. Av den femtiolappen behöver

banken endast hålla en viss procent i sin kapitalbas. Se bilaga 2 för en illustration av hur

denna beräkning kan se ut.

IRK-metoden är utformad så att den ställer de lägsta kapitalkraven på bankerna, då tanken är

att de lägre kraven skall agera som ett sätt att balansera kostnaderna för bankerna att

implementera dessa system (Kupiec, 2007). Genom att tillämpa den avancerade IRK-metoden

kommer risksystemen att effektiviseras, vilket i sin tur leder till lägre risk för att en låntagare

som beviljats lån hos banken skall ställa in återbetalningarna. Kvalitén på bankernas kapital

höjs till en följd av detta, vilket gör att kraven på mängden kapital kan minska (ibid.).


27

Resultatet av de studier som Kupiec (2007) och Wahlström (2009) genomfört visar på att

bankerna har incitament att sträva efter implementeringen av den avancerade IRK-metoden,

då kapitaltäckningskravet genom denna beräkningsmetod förväntas minska i den grad att

kostnaderna som förknippas med metodbytet täcks upp av de lägre kapitalkraven. Det finns

dock problem förknippade med detta lägre kapitalkrav, då den långsiktiga konsekvensen blir

att bankerna inte bedömer LGD (loss given default, eller förlust vid fallissemang6 på svenska)

på ett korrekt sätt och därmed riskerar att bli underkapitaliserade.

Med Schablonmetoden måste banken däremot använda sig av externa kreditbetyg för

bedömning av lånen. Riskvikterna för låntagande företag vid Schablonmetoden ser ut enligt

tabellen nedan och visar att de företag som har en högre kreditvärdighet tilldelas en lägre

riskvikt, och därigenom ett lägre kapitalkrav hos banken (se även bilaga 1).

Tabell 1: Basel II riskvikter med Schablonmetoden för olika ratingbetyg på låntagande företag.

Det intressanta med tabell 1 är att företag som vid utlåningen har låga kreditbetyg, under BB-

ges en riskvikt på 150 %, samtidigt som företag som saknar kreditbetyg (oftast mindre

företag) tilldelas en lägre riskvikt på 100 % enligt Schablonmetoden. Detta ger småbanker

med mindre kunder incitament att använda Schablonmetoden i de fall där kunderna har

förhållandevis låga kreditbetyg, alternativ saknar kreditbetyg. Avsaknad av kreditbetyg ger

som tabellen visar en riskvikt hos banken på 100 %, vilket är likställt med ett motpartsbolag

med en kreditvärdering på en genomsnittlig nivå. Schablonmetoden bygger dessutom i stort

på samma principer som det tidigare regelverket Basel I, vilket gör det fördelaktigt för mindre

banker att fortsätta utnyttja metoden. Anledningen till detta är att dessa banker kan bygga

vidare på de system som redan är implementerade i samband med Basel I och har därigenom

redan stora delar av metoden färdiga (Kupiec, 2007). Altman och Saunders (2001) menade att

banker vars klientelportfölj till största del består av småföretag som saknar kreditbetyg

6 Förlusten vid fallissemang är den andel av det exponerade beloppet som banken förväntas förlora vid en låntagares betalningsinställelse.


28

egentligen inte har incitament att gå över till IRK-metoden, eftersom riskvikterna för dessa är

100 %.

4.2.2.1 Marknadspåverkan

Allt det här har en direkt implikation på riskfördelningen mellan bankerna. Det som klassas

som relativt säkra lån, exempelvis lån till stora företag eller bolån, kommer att hamna hos de

större bankerna som tillämpar IRK-metoden (Repullo et al, 2004). Dessa lån anses innebära

mindre risk, samtidigt som låntagare med högre risker, exempelvis småföretag, kommer

föredra lån hos småbanker som använder Schablonmetoden (Ruthenberg et al, 2008).

Situationen som uppstår blir att risktagandet ökar hos småbankerna, eftersom låntagare med

lägre kreditbetyg kommer välja dessa banker medan låntagarna med högre kreditbetyg

kommer att välja storbankerna (Hakenes & Schnabel, 2011). Just detta kan beskrivas som en

av kapitaltäckningskravens destabiliserande effekter, eftersom låntagarna fördelas på ett

sådant sätt att de mindre bankerna utsätts för högre risker med småföretagare medan de stora

bankerna får in vad som anses vara säkrare kapital. Det här kan även ha implikationer på

tillväxten i makroekonomin, eftersom att de viktiga småföretagen får det svårare att låna

kapital av storbankerna (ibid.).

Enligt Rime (2005) känner en del av beslutsfattarna och centralbankerna till de här nämnda

riskerna med valfriheten av beräkningsmetod. Större banker anses oftast vara mer

systemviktiga, vilket förklarar valet att prioritera deras stabilitet före småbankernas även om

det kan ge de stora bankerna konkurrensfördelar i förhållande till småbankerna. I Sverige

finns det idag fyra systemviktiga storbanker: Nordea, Swedbank, SEB och Swedbank.

Lösningen på problemet med den valfria beräkningsmetoden är enligt Hakenes och Schnabel

(2011) att beslutsfattarna höjer kapitaltäckningskraven hos de stora bankerna för att reglera

bort det lägre kapitalkravet som storbankerna får genom valet av IRK-metoden. En annan,

mindre trolig lösning, skulle vara att beslutsfattarna inte behöver ingripa utan småbankerna

inleder samarbeten med varandra för att utveckla ett gemensamt riskklassificeringssystem

(ibid.). På så vis skulle bankerna kunna erhålla tillstånd om att få använda IRK-metoden, och

därigenom ta del av dess fördelar med lägre riskvikter för delar av utlåningen.


29

4.3 Värdepapperisering av lån Värdepapperiserade lån (securitizations på engelska) är lån som en bank har omvandlat till

exempelvis obligationer, certifikat eller annan typ av omsättningsbara värdepapper

(Calomiris, 2009). Banken tar helt enkelt en portfölj homogena tillgångar med bestämda

betalningsflöden (exempelvis bolån), och paketerar om dem till exempelvis obligationer som

de sedan säljer till en extern aktör7 (Rösch & Scheule, 2012). Den externa aktören emitterar

därefter obligationen på en kapitalmarknad där investerare köper obligationerna (ibid.). I takt

med att bolånetagarna betalar sina amorteringar och räntor får de investerarna som äger

obligationerna sin del genom utbetalningar av kuponger. Banken kan på det här sättet sälja lån

som enligt regelverket kräver kapitaltäckning, till en annan aktör som inte omfattas av

kapitaltäckningskraven (ibid.). Det är således en finansiell innovation som fungerar som ett

regelarbitrage, eftersom bankerna inte behöver ha med de värdepapperiserade lånen i sin

balansräkning som vanliga lån, då delar av den initiala kreditrisken försvinner. Därmed

behöver inte dessa räknas in i kreditrisken på samma sätt som vanliga lån (Calomiris, 2009).

Värdepapperiserade lån kan ha en positiv inverkan på bankernas verksamhet och på det

finansiella systemet. Bankerna överför delar av risken som förknippas med lånen till

investerare som väjer att köpa obligationer i lånen, vilket i sin tur stabiliserar det finansiella

systemet (Rösch et al, 2012). På så sätt kan bankerna även kapitalisera sig på ett snabbt sätt

genom en emittering på kapitalmarknaden. Å andra sidan var det just lågkvalitativa

värdepapperiserade bolån i USA som brukar anses vara orsaken till finanskrisen år 2008.

Även om värdepapperisering av lån inte är en särskilt stor företeelse i Sverige jämfört med

USA och Storbritannien, kan det ändå tänkas påverka bankernas val av beräkningsmetod.

Detta eftersom att bankernas struktur och risk i kapitalet tydligt förändras (Calomiris, 2009).

Dessutom finns det olika sätt att beräkna kreditrisken på de värdepapperiserade lånen –

beroende på om banken använder IRK-metoden eller Schablonmetoden (FFFS 2007:1). Enligt

Finansinspektionen (2007) finns det fem olika så kallade kreditkvalitetssteg med

Schablonmetoden, men tolv olika kreditkvalitetssteg med IRK-metoden för

värdepapperiserade lån (se bilaga 3). Kreditkvalitetssteg är Finansinspektionens rangordning

av de kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstituten (exempelvis Standard & Poor´s).

Det här har en direkt påverkan på de riskvikter som lånen beräknas utifrån (se bilaga 4).

7 De här aktörerna brukar ha benämningen specialföretag.


30

Enligt Rösch et al (2012) kan banker som använder sig av IRK-metoden räkna ut kreditrisken

på två olika sätt. Dels kan de räkna med hjälp av Formelbaserade metoden (SFA)8, eller med

hjälp av Externratingmetoden (RBA)9. Någon vidare fördjupning kommer inte att ske i de

olika metoderna, utan det kommer endast att ges en förklaring vad det innebär för

kapitalkravet.

Rösch et al, (2012) kan påvisa att externratingmetoden kan ge arbitragemöjligheter för de

banker som tillämpar den:

”Both approaches lead to inconsistent capital allocations across all risk segments. SFA

capital, which is aligned with the capital prior to securitization, exceeds generally RBA

capital. The difference is high for Aaa to Ba ratings, CDOs, CMBSs as well as junior

tranches with a credit enhancement level of 0–3%. This implies a capital arbitrage

opportunity for financial institutions, which securitize originated loans, seek ratings for

securitizations and allocate capital according to the RBA.”

Externratingmetoden kan endast användas av de banker som tillämpar IRK-metoden. På så

sätt kan IRK-metoden vara mer fördelaktig när kreditrisken ska beräknas för de

värdepapperiserade lånen.

8 SFA är en förkortning av the Supervisory Formula Approach 9 RBA är en förkortning av the Rating Based Approach


31

4.4 Undersökningsmodellen

Figur 2: Undersökningsmodellen

Utifrån den tidigare forskningen som har redovisats i det här kapitlet samt studiens syfte har

ovan figur konstruerats. Med utgångspunkt i regelverket analyserades de olika faktorerna som

nämns i den tidigare forskningen, och som har identifierats som drivande för valet av

beräkningsmetod. Den tidigare nämnda forskningen kring metodvalet av bland annat Rime

(2005), Moosa (2010) och Hakenes och Schnabel (2011) kretsar kring att bankernas storlek10

avgör deras val av metod för att beräkna kapitalkravet. Forskningen lägger mest fokus på

bankstorleken som den faktorn med högst inverkan på valet av metod, samtidigt som de andra

faktorerna inte nämns i vidare utsträckning. Genom att ha studerat faktorerna som är listade i

undersökningsmodellen och deras tillhörande variabler har studien visat att metodvalet beror

på mer än bara bankstorlek.

Det har undersökts hur bankerna har resonerat kring resursåtgången för exempelvis IT-

system, personalens kompetens, datahantering och det administrativa arbetet. De olika

bankerna kan tänkas ha haft olika förutsättningar vad gäller resurser för att implementera en

komplex IRK-metod som ska tillfredsställa kraven från Finansinspektionen. Den tidigare

forskningen pekar på att endast en del av bankerna har haft resurserna till att göra en sådan

implementering (Hakenes & Schnabel, 2011). Kupiec (2007) argumenterade att banker som

har implementerat system för Schablonmetoden från det tidigare Basel I redan har genomfört

nödvändiga investeringar och kommer därför vara negativa till att lägga resurser på att

utveckla nya system. Herring (2004) pekar i sin forskning på kostnaderna som förknippas 10 I studien baseras bankstorleken på bankernas balansomslutning.

Regelverk

Faktorer

• Storlek • Resurser • Klientelportfölj • Värdepapperisering • Marknadspåverkan

Schablonmetoden

IRK-metoden


32

med utvecklingen av interna risksystem, och att förtjänsten med lägre kapitalkrav måste

överstiga dessa kostnader.

Att förtjänsten med lägre kapitalkrav måste överstiga kostnaderna att implementera IRK-

metoden kan även kopplas till nästa faktor. Studier av Altman och Saunders (2001) pekar på

att banker vars klientelportfölj till stora delar består av mindre bolag med låga eller till och

med inga kreditbetyg kommer ha incitament att fortsätta använda Schablonmetoden. Denna

tillåter en lägre riskviktsvärdering på dessa lån än IRK-metoden. Andra typer av lån,

exempelvis bolån, har däremot lägre riskvikter med IRK-metoden än med Schablonmetoden

vid beräkning av kreditrisken, vilket också kan tänkas ha påverkat bankernas val. Eftersom

IRK-metoden infördes med Basel II för endast sex år sedan, var det av intresse att studera

bankernas resonemang kring hur deras klientelportfölj skulle beräknas med IRK-metoden

istället för Schablonmetoden. På så sätt skulle en del banker kanske till och med ha incitament

att byta målgrupp i sin utlåning på grund av metodvalet, och på så sätt välja att nischa sig mot

en viss typ av utlåning. Repullo et al (2004) och Ruthenberg et al (2008) visar i sina studier

att konsekvenserna som uppstår när bankerna får välja metod och skillnaden i värderingen av

lån gör att banker med IRK kommer attrahera större företag och därigenom säkrare låntagare.

Bankerna med Schablonmetoden kommer däremot att ha portföljer med företag vars

kreditrisk är väsentligt högre.

Därtill undersöktes om det spelar någon roll om banken värdepapperiserar en del av sina lån,

och om detta i så fall haft någon betydande roll i bankens resonemang kring metodvalet. Eller

om bankerna har valt en av metoderna för att de planerar att börja med värdepapperiserade lån

i framtiden. Värdepapperisering av lån är i sig en finansiell innovation som kan minska

bankernas kreditrisk eftersom att bankerna överför risken till investerare som väljer att köpa

obligationer i lånen. Men beräkningen av denna kreditrisk vid avsättning till kapitalbasen kan

också skilja sig åt mellan de bägge metoderna. Med IRK-metoden tillåts en bank beräkna

kreditrisken för värdepapperiserade lån med hjälp av den Formelbaserade metoden alternativt

med hjälp av Externratingmetoden, där den sistnämnda kan ge lägre riskvikter än med den

standardiserade Schablonmetoden (Rösch & Scheule, 2012).

Det har även undersökts om bankerna anser att valmöjligheten för beräkningsmetod haft

någon konkurrenspåverkan på den svenska marknaden (se marknadspåverkan i modellen),

som det påstås i den tidigare forskningen av bland annat Berger (2006), Hakenes & Schnabel


33

(2011) samt Benink, Daníelsson & Jónsson (2008). Syftet har därmed varit att höra bankernas

synpunkt på den tidigare forskningens påstående att de stora bankerna med IRK-metoden haft

en konkurrensfördel och ett regelarbitrage gentemot de små bankerna som beräknat sin

kreditrisk med Schablonmetoden. De bankerna som har använt IRK-metoden ska ha haft

möjlighet att sänka sina marginalkostnader jämfört med de som använder Schablonmetoden

eftersom att de inte behöver avsätta lika mycket kapital (Berger, 2006). Det har även

undersökts om de mindre bankerna i högre utsträckning får osäkrare låntagare, exempelvis

småföretag. Detta skulle i så fall kunna påverka småbankernas resonemang kring frågan att

byta till IRK-metoden för att på så sätt stärka sin konkurrenskraft på marknaden.

Utöver att undersöka de ovan nämnda faktorerna och förutsättningarna för att få svar på

studiens forskningsfråga har det även gjorts försök att få bankernas generella synpunkt och

inställning till Basel II och IRK-metoden. Detta för att få en god förståelse för regelverkets

påverkan på bankernas risktagande enligt bankerna de själva. Som det nämndes tidigare finns

det en del kritiker till regelverket, bland annat Moosa (2010), Rime (2001), och De Haan et al

(2011).

4.4.1 Koppling till nyinstitutionell teori Kopplingen mellan den nyinstitutionella teorin och Basel är som Powell och DiMaggio

(1983) uttryckte det den ökade byråkratiseringen som detta innebär. Innebörden detta har för

undersökningsmodellen är de kapitalkrav som ställs på bankernas kreditverksamhet, men

även de regler som fastställts för nyttjande av IRK-metoden. Dessa krav för att implementera

ett mer avancerat system än schablonmetoden ligger till grund för studien, då nyinstitutionella

teorin är uppbyggd kring hur institutioner interagerar och påverkar organisationer (Ménard &

Shirley, 2005).

På detta sätt är nyinstitutionell teori en del av den första biten av modellen, regelverk,

eftersom det är på detta sätt institutionerna valt att påverka bankernas risktagande – genom ett

regelverk som ger bankerna ökade transaktionskostnader i form av högre kapitalbas. Detta

kan anses vara något som Johansson (2002) argumenterade för när han påstod att den

regulativa aspekten är en av den nyinstitutionella teorins grundpelare, då centralbankerna

genom dessa regelverk fått ännu ett sätt att påverka bankerna förutom de mer traditionella

tillvägagångssätten (exempelvis med hjälp av räntebanorna och penningmängden). Denna


34

påverkan kan med stor sannolikhet märkas genom hela organisationen i en bank – från den

enskilda anställdas dagliga rutiner i kassan, till toppledningens styrning av organisationen.

Fokuserar man på den faktiska kopplingen mellan nyinstitutionell teori och Basel regelverken

är den tydlig, då det är institutionerna som skapat detta regelverk för att reglera bankernas

beteende. Medlemsländerna i Basel har själva möjlighet att justera regelverken för att passa in

i respektive lands lagstiftning (Grape, Blom & Johansson, 2006), en flexibilitet som på lång

sikt kan öka möjligheterna att den efterföljs av bankerna och därigenom får effekten som

institutionerna eftersträvar. En av styrkorna hos nyinstitutionell teori är enligt Powell &

DiMaggio (1991) dess möjligheter att identifiera organisationstyper och deras funktioner,

vilket Basel regelverket är ett tydligt exempel på då det är utvecklat för att påverka bankernas

risktagning. Här blir även undersökningsmodellen relevant då den identifierar de faktorer som

påverkar bankernas val av metod för att beräkna kapitalkravet från Basel regelverket.

35

5. Empirisk metod

I det femte kapitlet motiveras valet av intervjuer som undersökningsmetod, urvalet samt

intervjufrågorna. En genomgång ges av några etiska principer som kan förekomma i svensk

forskning. Kapitlet avslutas med en genomgång av de problem som förknippas med

tillförlitligheten i kvalitativ forskning.

5.1 Intervjuer som metod Intervjuer är uppdelade i två huvudområden – standardiserade och icke-standardiserade

intervjuer (Saunders et al, 2009). Denna studie har icke-standardiserade djupintervjuer som

metod då intervjuerna genomfördes över telefon, främst på grund av geografiska och

tidsmässiga begränsningar. Icke-standardiserade intervjuer är dessutom mer inriktade på att

besvara frågan varför, medan standardiserade behandlar vad och hur (ibid.). Saunders et al

(2009) påstår vidare att den icke-standardiserade intervjun kan användas för att visa

sambandet mellan olika variabler, vilket är något som studien strävar efter utifrån

undersökningsmodellen ovan.

De utförda telefonintervjuerna var av typen semistrukturerade med öppna intervjufrågor, i och

med att intresset var att få ut den respondentens åsikter och kunskaper gällande de olika

faktorerna bakom metodvalet (Denscombe, 2009). Det intressanta var därmed att föra en

dialog där respondenten själv fick uttrycka det han ansåg vara viktigast i valet av metod,

utifrån förutbestämda frågor (Darmer et al, 1992). Därför användes en intervjuguide

bestående av en uppsättning frågor som ansågs relevanta för studiens syfte. Semistrukturerade

intervjuer är enligt Bryman (2011) flexibla på så sätt att intervjuaren kan variera

ordningsföljden på frågorna under intervjuns gång – vilket var fallet i de här intervjuerna.

En annan anledning till detta val av undersökningsmetod var att Wahlström (2009) också

använde semistrukturerade intervjuer i sin studie då han undersökte hur de anställda på de

svenska storbankerna upplevde Basel II i sitt dagliga arbete. I och med att hans kvalitativa

studie behandlande ett liknande ämne som den här studien, bidrog detta till att göra denna

metod mest ändamålsenlig. Wahlström (2009) nämner i sin artikel att semistrukturerade

intervjuer möjliggör för respondenten att lämna djupa och givande svar till generella frågor,

5 EMPIRISK METOD

36

vilket även eftersträvades med intervjuerna i denna studie. Vidare tillåts intervjuaren att

bygga vidare på information som kommit fram under intervjun för att skapa intressanta

följdfrågor.

De här djupintervjuerna har således varit den här studiens primärdata (Saunders et al, 2009).

Därtill har det även samlats in sekundärdata från bankernas kapitaltäckningsrapporter,

årsredovisningar och hemsidor. Exempel på sådana sekundärdata är den totala andelen av

kapitaltäckningen som en bank har beräknat med hjälp av en beräkningsmetod.

5.1.1 Utförandet Telefonintervjuerna utfördes genom den nätbaserade kommunikationstjänsten Skype och de

spelades in med hjälp av en surfplatta. Inspelningarna transkriberades därefter omgående i

takt med att de var genomförda. Det här har lyfts fram i Bryman (2011) som ett bra sätt att

hitta och formulera nya följdfrågor till efterkommande telefonintervjuer. På så sätt kan

intervjuguiden utvecklas i takt med att fler intervjuer genomförs. Dessutom kan arbetet med

transkriberingen vara ganska tidsomfattande och det kan således vara bra att inte vänta alltför

länge med den.

5.1.2 Intervjuareffekten En viktig aspekt att beakta vid intervjuer är den så kallade intervjuareffekten, där

informationen som respondenten lämnar ifrån sig är skev på grund av faktorer som

exempelvis intervjuarens kön eller etniska- och sociala bakgrund (Denscombe, 2009).

Eftersom människor har olika förutsättningar och preferenser kan en respondent som blir

intervjuad lämna olika svar beroende på intervjuaren. Intervjuerna kan därmed bli vinklade åt

antingen respondentens eller intervjuarens synvinkel, genom att frågorna utformas på ett

sådant sätt att de redan överensstämmer med respondentens synpunkter. Respondenten kan

även svara på ett sätt som denna tror att det förväntas av honom eller henne.

Intervjuareffekten har i detta fall möjligtvis minskat något eftersom intervjuerna skett via

telefon, där respondenten inte har varit närvarande i ett personligt möte (Bryman, 2011).

5 EMPIRISK METOD

37

5.2 Urvalet Den svenska banksektorn har en speciell struktur bestående av fyra storbanker som

tillsammans står för cirka 70 % av den totala in – och utlåningen i landet samt ett hundratal

mindre banker som står för den resterande delen (Swedbank, 2013). Den svenska banksektorn

är därmed inte präglad av en fragmenterad struktur bestående av många större aktörer, som

exempelvis den amerikanska banksektorn (Beck, Kunt & Levine, 2003). Samtidigt har det

under de senaste åren dykt upp en mängd nya aktörer på marknaden, både utländska och

inhemska (Svenska Bankföreningen, 2013). Samtliga aktörer på marknaden kan delas in i fyra

olika kategorier (ibid.): svenska bankaktiebolag, utländska banker med filialer eller

dotterbolag i Sverige, sparbanker samt medlemsbanker. Huvudfokus vid urvalet har – enligt

den tidigare forskningen i föregående kapitel – varit att jämföra stora banker med små. Därför

har inte fokus varit att få med alla ovan nämnda bankkategorier i undersökningen utan det har

istället gjorts ett målinriktat urval, som innebär att respondenterna bestäms utifrån deras

relevans för exempelvis studiens teoretiska referensram (Bryman, 2011). I detta fall

bankstorleken och bankernas val av metod.

Studien baserades på djupintervjuer med nyckelpersoner med god insikt i Basel II, hos banker

med följande egenskaper:

• En av de fyra svenska internationella storbankerna som använder IRK-metoden till

merparten av sina exponeringar. Enligt den tidigare forskningen är det sådana

internationella storbanker som kommer att ha resurserna att använda IRK-metoden.

För att förenkla för läsaren kommer den här banken att benämnas storbanken i den

resterande delen av studien.

• Ett av de större bankaktiebolagen i Sverige, som dock inte är tillräckligt stort för att

klassas som en av de fyra storbankerna. Anledningen till att den här banken väckte ett

intresse och ingick i urvalet var att den använder sig av IRK-metoden för beräkningen.

Här sågs en potential att få ut en hel del intressant data om motiveringen bakom

bankens val av en IRK-metod. För att förenkla för läsaren kommer denna bank

fortsättningsvis att benämnas som mellanbanken.

• Ett av de mindre bankaktiebolagen i Sverige som använder sig av Schablonmetoden.

Den här banken har merparten av sina låneexponeringar mot hushåll. Banken kommer

fortsättningsvis att benämnas som småbank A.

5 EMPIRISK METOD

38

• Ett annat av de mindre bankaktiebolagen i Sverige som riktar sig till både

privatpersoner och företag. Banken kommer benämnas som småbank B.

• En sparbank som ägs av en sparbanksstiftelse. Merparten av beräkningen görs via

Schablonmetoden, men sparbanken samarbetar en del med en av storbankerna. Här

fanns ett intresse av att se hur det här samarbetet såg ut och om det omfattade

beräkningen av kreditrisken. Banken kommer i fortsättningen av studien att benämnas

som småbank C.

5.2.1 Respondenterna De intervjuade respondenterna är högt uppsatta personer (bland annat CFO:s och CRO:s) som

dagligen arbetar med kapitaltäckningsprocessen inom sina respektive organisationer, vilket

gör deras åsikter relevanta för att besvara forskningsfrågan. De tankar och åsikter som de för

fram antas motsvara respektive banks, då dessa personer är delaktiga i beslut som fattas i

frågor som rör ämnet. Av uppenbara skäl kommer ingen av respondenterna att benämnas vid

namn.

5.2.2 Etiska principer Enligt Bryman (2011) är några av de etiska principer som forskare kan stöta på i den svenska

forskningen:

• Informationskravet, som innebär att forskaren ska informera respondenterna om

studiens syfte, vilka moment som ingår i den samt att deras deltagande är frivilligt.

• Samtyckeskravet, som innebär att respondenterna i undersökningen har rätt att själva

bestämma över sin medverkan i undersökningen.

• Konfidentialitetskravet, som innebär att alla uppgifter om respondenterna ska

behandlas med största möjliga konfidentialitet (sekretess) och personuppgifter skall

således förvaras på ett säkert sätt.

• Nyttjandekravet, som innebär att de uppgifter som samlas in om respondenterna

endast får användas för forskningsändamålet.

Informationskravet och Nyttjandekravet har nämnts för respondenterna inför varje intervju,

och transkriberingen erbjöds även att skickas ut till varje respondent för godkännande innan

dess användning i studien. Dessutom var flera av respondenterna angelägna att få läsa studien

innan den publicerades och gjordes offentlig.

5 EMPIRISK METOD

39

5.3 Beskrivning av intervjuguiden Det intressanta i telefonintervjuerna var att se om beslutet påverkats av sådana faktorer som

hävdats i tidigare forskning eller om det även fanns annat som spelade en roll i detta val. För

att få respondenterna att berätta så mycket som möjligt om faktorer kopplade till valet av

beräkningsmetod baserades intervjuguiden på öppna frågor. Dessa öppna frågor skapade

tillfällen att ställa följdfrågor, vilka kunde bygga vidare på informationen som de första

frågorna resulterade i. Intervjuguiderna var inte exakt likadana till alla intervjuer, utan de

anpassades till varje organisation.

5.3.1 Frågor om bakgrund och regelverksinverkan Syftet med de inledande frågorna om regelverket var att skapa förståelse kring de olika

bankernas uppfattningar om regelverket (se bilaga 5). De behandlar hur respondenterna

upplevt processen kring regelverkstillämpningen och skapar förutsättningar för att kunna

diskutera de områden som är relevanta för undersökningen. De här frågorna fungerade som

introduktionsfrågor, och de ger även en insikt i skillnaderna i regelverkstillämpningen hos de

olika bankerna. Med fråga fem öppnas en diskussion upp rörande varför banken valt en viss

typ av beräkningsmetod.

5.3.2 Frågor direkt kopplade till undersökningsmodellen Frågorna som är kopplade till undersökningsmodellen bygger till stora delar vidare på

information som erhölls från fråga fem. Dessa frågor är utformade så att de ger relevant

information från de olika bankerna, bland annat genom att frågorna om värdepapperisering

enbart kommer ställas till de banker som använder sig av detta. På så sätt utformades unika

intervjuguider till samtliga respondenter. Från tidigare forskning har mycket fokus rörande

metodvalet legat på bankstorlek och resurser, vilket gör att dessa frågor har särskilt mycket

tyngd i intervjuerna. Här görs försök att identifiera de resurser som har mest inverkan på

beslutsprocessen, och deras inverkan på valet. Även frågorna om klientelportföljen har sin

grund i forskning, där vissa forskare hävdat att bankernas klientelportfölj påverkas av

metodvalet.

5.3.3 Övriga frågor De övriga frågornas funktion är att skapa en uppfattning om respondentens åsikter kring

regelverket, möjligheten att välja metod samt hur det kommer påverka deras framtida val i

5 EMPIRISK METOD

40

samband med Basel III implementeringen. De här frågorna kommer att möjliggöra en analys

av hur respondenten ser på regelverket som verktyg för att hantera risker i banken och

därigenom komplettera informationen som kommit fram tidigare under intervjun. 5.4 Pilotstudie För att säkra att intervjufrågorna i intervjuguiden var så relevanta som möjligt för studiens

syfte formulerades de i samråd med handledaren. För att höja deras relevans ytterligare

genomfördes en pilotstudie innan de faktiska intervjuerna – frågorna i intervjuguiden

prövades på en annan respondent som inte ingick i studien. Som respondent till pilotstudien

valdes en nyckelperson på Svenska Bankföreningen med god inblick i

implementeringsprocessen. Pilotstudier är kanske mest betydelsefulla vid exempelvis

enkätundersökningar när det inte finns någon intervjuare som kan hantera eventuella

oklarheter. De kan även vara värdefulla att utföra innan intervjuer för att utvärdera frågornas

relevans och se vad de leder till (Bryman, 2011). Tack vare pilotstudien finslipades en del av

frågorna genom att de formulerades på ett bättre sätt, och dessutom erhölls inspiration till mer

relevanta följdfrågor.

5.5 Tillförlitlighet Om syftet är att mäta värdet i en kvalitativ studie, kan tillförlitlighet vara ett kriterium

(Bryman, 2011). Tillförlitligheten är ett bra mått för just kvalitativa studier, och kan fungera

som ett alternativ till kvantitativa studiers validitet och reliabilitet. Det består av fyra

delkriterier (ibid.):

• Trovärdighet

• Överförbarhet

• Pålitlighet

• Möjlighet att styrka och konfirmera

Trovärdighet får studien om forskaren kan säkerställa att den utförts i enlighet med det som

har sagts under exempelvis intervjun, vilket bland annat kan göras genom

respondentvalidering. Respondentvalidering innebär att forskaren redovisar sina resultat till

respondenterna som har ingått i studien (ibid.). Anledningen till detta är att svaren baseras på

hur en person upplevt situationerna. Detta ställer stor vikt vid personens trovärdighet och om

inte informationen från intervjun verifieras kan det uppstå problem kring dess tillförlitlighet

5 EMPIRISK METOD

41

(Denscombe, 2009). Som det tidigare nämndes, skickades den här studien ut till samtliga

respondenter innan dess publicering. Dessutom ville en del av respondenterna även ha en

kopia av intervjuns transkribering, innan materialet togs med i studien.

Med överförbarhet menas att resultatet av studien ska vara överförbart till en annan miljö,

situation eller kontext (Bryman, 2011). Huruvida detta är fallet med denna studies resultat är

svårt att bedöma. Resultaten torde inte variera speciellt mycket om datainhämtningen skulle

ske från exakt samma människor. Skulle studien baseras på andra respondenter finns risken

att de ger annan data, beroende på deras egen erfarenhet och bedömning. Vid intervjun med

mellanbanken deltog två respondenter samtidigt via en telefonkonferens. Men vid de övriga

intervjuerna deltog endast en respondent per bank, vilket kan vara en av undersökningens

brister. Samtliga av respondenterna var CFO:s eller CRO:s med bra insyn i respektive

organisationers implementering av Basel-regelverken. Möjligheten finns att andra personer,

exempelvis de som jobbar under CFO och CRO, skulle kunna identifiera andra möjliga

faktorer och förutsättningar.

Pålitlighet skapas genom att forskarna antar ett granskande synsätt och redovisar för alla faser

av forskningsprocessen – problemformulering, val av respondenter, intervjuutskrifter,

fältanteckningar och så vidare (ibid.). Detta har gjorts i så hög utsträckning som möjligt under

processens gång genom att exempelvis en del av frågorna finns som bilaga samt att

inspelningar och transkriberingar finns sparade fram till studiens inlämning. Det har således

gjorts försök hålla en hög transparens genom hela processen, något som annars kan vara den

kvalitativa forskningens brister (ibid).

Med möjlighet att styrka och konfirmera en studie menas att forskaren kan säkerställa att han

eller hon agerat i god tro vad gäller objektivitet (ibid). Det ska således vara uppenbart att

forskaren inte medvetet låtit sina personliga värderingar påverka arbetet och studiens

slutsatser (ibid.). Detta har tagits i hänsyn till under intervjuerna, samt under analyseringen av

dessa.

5.5.1 Processen att analysera Arbetet med att analysera intervjuerna var omfattande och innebar att varje transkribering

systematiskt och strukturerat analyserades – i första hand enligt undersökningsmodellen och

faktorerna listade i den. Det handlade om att tolka svaren och dra eventuella kopplingar till

5 EMPIRISK METOD

42

tidigare forskning inom området. Därtill analyserades även sådana data som inte fanns i de

tidigare studierna och i undersökningsmodellen. Rent praktiskt innebar det att alla

transkriberingar lästes igenom ett flertal gånger och att viktiga tolkningar skrevs ner i en

tabell (se i efterkommande kapitel). Denna tabell fungerade som en slags summering på

bankernas ställningstagande om de olika förutsättningarna och faktorerna. Med stor

sannolikhet underlättades arbetet med analyseringen av intervjuerna genom att vara väl påläst

om den intervjuade banken och dess verksamhet.

Enligt Darmer et al (1992) har bearbetningen av kvalitativa intervjuer en tendens att

undervärderas, om forskaren lägger för lite tid på att faktiskt sätta sig in i och analysera

intervjuerna. Detta gäller i synnerhet för den semistrukturerade intervjuformen, vilket är den

som används i denna studie (ibid.). En konsekvens av detta kan vara att viss relevant

information kan ha blivit förbisedd då den vid första anblicken kan tyckas irrelevant men vid

en djupare analys kan visa sig vara en viktig faktor i metodvalsprocessen. På så sätt riskerar

kvalitativ forskning att bli subjektiv (Bryman, 2011). Denna subjektivitet kan ha begränsats i

den här studien genom att två personer tillsammans genomförde analysen.

En del av analyseringen påbörjades egentligen redan vid transkriberingen av intervjuerna

genom att det diskuterades och fördes anteckningar på betydelsefulla resultat som hade hittats

under transkriberingen. Exempelvis att småbank C – som framgår i nästa kapitel – använder

sig av en storbanks IRK-metod vid beräkningen av vissa lån. Dessa resultat diskuterades

sinsemellan och togs även upp på möten med handledaren. En del av sådana resultat som

hittades under processens gång kunde även tas upp i de efterkommande intervjuerna för att

höra andra respondenters synsätt.

Både vid transkriberingen och därefter vid analyseringen upptäcktes dock att respondenterna i

vissa fall kunde svara osammanhängande på en del av intervjufrågorna genom att ”sväva ut”

och inte ge ett direkt bra svar på frågorna. En del av dessa svar behövde därför kompletteras

genom en ny med kontakt med respondenterna. För att göra det så snabbt och smidigt som

möjligt kontaktades de då genom e-post. Dessutom kunde man i vissa fall få kompletterande

data genom att läsa i bankernas kapitaltäckningsrapporter och på så sätt fylla igen vissa luckor

som hade uppstått.

43

6. Analys av resultatet

I det sjätte kapitlet kommer resultatet från intervjuerna att presenteras och analyseras. Först

sker detta med de faktorerna som finns listade i undersökningsmodellen. Därefter ges en

genomgång av andra relevanta faktorer som har hittats under studiens gång.

6.1 Faktorer från undersökningsmodellen I tabellen nedan visas resultatet av undersökningen som haft avsikten att besvara

forskningsfrågan:

Hur påverkar en banks förutsättningar och interna faktorer dess val av

beräkningsmetod för kapitalkravet under Basel-regelverket?

Tabellen är uppbyggd kring de faktorer som undersöktes utifrån den tidigare forskningen

inom ämnet och därmed den konstruerade undersökningsmodellen från det fjärde kapitlet.

Efter tabellen kommer resultatet att analyseras och en ny modell att utformas.

Tabell 2: Resultaten från intervjuerna

Beräkningsmetod Storlek Resurser Klientelportfölj Värde-papperisering

Storbank IRK Storbank

IT-system, unik personalkompetens och

riskmanagement

Privatpersoner och företag

Ja (men ej påverkat)

Mellan-bank IRK Större

småbank

Initialt koordinering och förståelse (konsulter). Därefter

Beviljningssystem för lånen

Privatpersoner och företag

Nej (Säkerställda obligationer)

Småbank A

Schablon Småbank System- utvecklig, risk – kompetens Privatpersoner Nej

Småbank B Schablon Småbank IT-system, riskkompetens Privatpersoner

och företag Ja (men ej påverkat)

Småbank C

Schablon (men IRK genom samarbete) Sparbank IT-System

Personalkompetenser Privatpersoner

och företag Nej

6 ANALYS AV RESULTATET

44

6.1.1 Storleken Att en banks storlek, mätt i exempelvis balansomslutning, har en inverkan på vilken

beräkningsmetod banken använder är något som bland annat Hakenes och Schnabel (2011),

Moosa (2010) och De Haan et al (2011) har visat på i forskning inom området. I den svenska

banksektorn finns det ett klart samband mellan storlek och IRK-metoden, då samtliga fyra

storbanker använder IRK-metoden. Enligt respondenterna använder en majoritet av

småbankerna den standardiserade Schablonmetoden (se även ovan tabell). En av

respondenterna bekräftar detta:

”För det första måste man ju vara en hyggligt stor bank, för att överhuvudtaget ha

resurser för att göra det, det är väldigt stora projekt, man måste ha en stor organisation

som klarar av denna typ av projekt”

Sambandet mellan bankstorlek och val av metod kan efter den genomförda undersökningen

konstateras som starkt, men inte helt avgörande. Bankerna som blev intervjuade framförde att

det även fanns andra faktorer som påverkade förhållningssättet till IRK-metoden. Sambandet

mellan storleken på en banks balansomslutning och dess inverkan på valet av

beräkningsmetod har visat sig existera, även fast omfattningen inte är på den nivån som vissa

av forskarna antyder. Undersökningen visar att mindre banker som enligt forskning av

Repullo et al (2004) inte faller inom kategorin storbank ändå har implementerat IRK-

metoden, vilket tyder på att även andra faktorer än storleken ligger till grund för valet av

beräkningsmetod.

6.1.2 Resurserna När det gäller resursåtgången som skiljer mellan metoderna pekar Herring (2004) på att de

huvudsakliga resurserna som efterfrågas vid metodbyte från Schablonmetoden till IRK-

metoden är datainsamling, systemutveckling och modellutveckling. Det här kan tolkas som

IT-system och nämns av Wahlström (2009) som viktiga steg för bankerna i utvecklandet av

en IRK-metod. Detta kan liknas vid de ökade transaktionskostnaderna som institutionerna har

påfört bankerna i enlighet med North (1990) och den nyinstitutionella teorin, för att påverka

deras beteende. Även Bergstrand (2011) har identifierat IT-system som det mest kostsamma

för den nutida banken. Det här överensstämmer bra med de resurser som respondenterna

identifierat (se tabellen ovan). Samtliga av respondenterna ansåg att diverse olika IT-system

(tillsammans med systemutvecklingskompetenser och riskkompetenser) var de mest relevanta


45

variablerna för att utveckla och implementera ett IRK-system. En av respondenterna uttrycker

det som:

”Oftast är det med de här projekten, kostnaderna är IT relaterade och det gäller alla

banker skulle jag säga. Det är lite kostnader för interna resurser, jurister som ska tolka

reglerna och ja, analytiker som bygger in riskmodellerna, de är dock små i förhållande

till IT-kostnaderna. Och innan all information, dels att göra modellerna men även i

högre utsträckning för att köra riskmodellerna, för att implementera dem i

verksamheten”

För IT-systemen måste bankerna bland annat anlita IT-konsulter som kan tillhandahålla de

programvaror och system som krävs. Det handlar bland annat om modellering av låneriskerna

utifrån bankens data om kunden (bland annat ratingmodeller). Varje kunds egenskaper ska tas

med i de olika beräkningarna som görs för att få fram rätt kreditrisk. En del av den här

modelleringen utmynnar i ett beviljningssystem som antingen beviljar eller nekar kunders

låneansökan. Som respondenten på storbanken uttrycker det:

”När kunden kontaktar banken för att exempelvis ta ett nytt lån, så har systemet redan

räknat ut hur mycket som kan lånas ut till kunden, samt vilka riskvikter lånet kommer

att beräknas med”.

För denna storbank var resurserna som krävts för detta tämligen omfattande, då antalet typer

av lån påverkar omfattningen av de resurser som krävs för den löpande verksamheten.

I intervjuerna framkom att kreditverksamheten påverkats i betydande omfattning efter

implementeringen av Basel II och att ha modeller på plats för varje typ av kund skiljer sig

väsentligt gentemot Schablonmetoden där det fanns färre antal riskvikter. Detta identifierades

som en betydande faktor av respondenterna från de mindre bankerna, eftersom de redan har

systemen på plats från Basel I:s motsvarighet till Schablonmetoden och därigenom har

anledning att ytterligare överväga ett eventuellt byte till IRK-metoden. Schablonmetoden som

används under Basel II är en vidareutveckling på den gamla metoden i Basel I och kräver

därför inte resursförbrukningen som förknippas med den löpande tillämpningen av IRK-

modellerna. Dessutom är Schablonmetoden enklare att tillämpa, då banken endast behöver

följa Finansinspektionens föreskrifter. Som respondenten från småbank B uttrycker det:

”Man klassificerar kunden utifrån det fastställda regelverket, utifrån föreskriften... Ja,

föreskriften säger direkt hur man ska räkna”.


46

När det kommer till personal med rätt kompetenser, så innebär det bland annat

systemutvecklingskompetenser och riskkompetenser. Det här framkom redan i pilotstudien

med Svenska Bankföreningen då respondenten menade att:

”Det är projekt på kanske 50-100 människor som jobbat heltid i flera år för att sjösätta

såna här modeller. Då inkluderas allt ifrån IT-människor till de som framställer

beräkningsunderlag och de som påverkas av bankens prissättningsmodeller och ytterst

påverkas även de som jobbar i bankkontoren med prissättningen av sina lån.”

Småbank C ansåg till och med att det kunde bli problematisk att hitta personal med rätt

kompetens, vilket skulle försvåra för dem att börja med IRK-metoden. Initialt kan banken

anlita externa konsulter för själva implementeringen, men därefter behövs en utökad

avdelning för compliance11. En stor del av den här avdelningens jobb går åt att följa upp och

utvärdera systemet för att hitta eventuella brister i det. För att hantera detta krävs en hel del

nya rutiner i organisationen, bland annat nya arbets- och beslutsprocesser. En av

respondenterna nämnde att en stor mängd styrdokument har skapats och skickats ut i

organisationen under årens lopp, för att fastställa att rutinerna följs. Denna ökade

administrativa börda har även påvisats av Wahlström (2009), i sin studie om bankernas

dagliga arbete med regelverket.

En intressant iakttagelse från studien var att några av bankerna ser att kostnaderna

förknippade med kompetens kan komma att falla i framtiden, då fler personer tar del av

kunskapen och därmed ökar utbudet av kunnig personal på den svenska arbetsmarknaden.

Teknikutvecklingen kommer enligt respondenterna troligtvis även den att minska IT-

relaterade kostnader, varav fler banker kan överväga att genomföra metodbytet. Att fler

banker börjar tillämpa IRK-metoden är även något som förespråkas från

tillsynsmyndighetshåll, eftersom det förskjuter vissa tillsynsdelar av bankernas risktagande

från Finansinspektionen till bankernas interna processer, som är mer anpassade för detta.

Genom att bankerna genomför investeringarna i risksystem ökar kvalitén på kapitalet och för

det belönas de med lägre riskvikter (Kupiec, 2007 och Wahlström, 2009). Det här kan tolkas

som att även fast riskvikterna minskar borde den finansiella stabiliteten inte att beröras i

samma utsträckning, då bankernas kapital är av högre kvalitet än tidigare och de därmed når

den nivå på kapitalkvalitén som regelverket eftersträvar.

11 Avdelning som ansvarar för att banken har de rutiner som krävs för att följa gällande regelverk, föreskrifter och normer.


47

De intervjuade bankerna ser även riskhanteringen som en central funktion i organisationen, då

samtliga av dessa förutom småbank C är vinstdrivande bolag och därför arbetar aktivt med att

undvika dåliga lån. Därför är implementeringen av avancerade riskmätningssystem en

naturlig process för bankerna och genom att det i sin tur ger bankerna lägre riskvikter borde

det ligga i deras intresse att försöka få på plats så avancerade system som möjligt.

6.1.3 Klientelportföljen Påverkan som bankernas klientelportfölj har på valet av metod diskuterades av Altman och

Saunders (2001), Hakenes och Schnabel (2011) samt Ruthenberg et al (2008) där de

argumenterade för att banker vars kunder har låg kreditvärdighet alternativt saknar

kreditvärde har incitament att välja Schablonmetoden. Enligt denna metod kan banken få

lägre riskvikter på sina lån än med IRK-metoden, vilket överensstämmer bra med hur

bankernas klientelportfölj kan kopplas samman med beräkningsmetoden i urvalet.

Småbank B hade tidigare övervägt att införskaffa ett IRK-system, men efter kalkyleringar

från bankens ekonomiavdelning beslöt de sig för att inte fullfölja detta. Småbank B har den

typen av kunder som skulle få för höga riskvikter med IRK-metoden. De ger exempelvis

privatlån till personer som anses som mindre säkra låntagare med betalningsanmärkningar.

Däremot utgjorde deras relativt säkrare bolån en förhållandevis liten del av bankens totala

låneportfölj. Samtliga respondenter ansåg att IRK-metoden är mest fördelaktig för

bolåneportföljer, och en av dem berättade:

”Definitivt tror jag att banker med stora bolåneportföljer är de som initialt tjänat mest

på att övergå till Interna modellen, och det är så bankerna har agerat att man började

med bolåneportföljerna, och det är först nu några år senare som man har sett att de

gått över och börjat använda interna modellen för företagsportföljer. Det förklaras till

en del av att de tjänar mest på bolånesidan, men också att bolånetagare är en mer

homogen grupp än företagskunder.”

I småbank C:s fall var det däremot svårare att göra en sådan tolkning. Det framkom att

småbank C, i likhet med de förslag som ges av Hakenes och Schnabel (2011), samarbetar med

en annan bank (en av storbankerna) gällande bolån. Det här kommer att diskuteras ytterligare

längre fram i analysen.


48

I mellanbankens fall var det däremot väldigt lukrativt att börja med IRK-metoden för ett antal

år sedan, eftersom att banken vid det tillfället nästan uteslutande tillhandahöll bolån. Därför

kunde banken sänka sina riskvikter till mer fördelaktiga nivåer med hjälp av IRK-metoden.

Att mellanbanken dessutom implementerade IRK-metoden under samma period som

storbankerna kan ha stärkt dess ställning som en av de mest inflytelserika bankerna utanför de

fyra största. Detta eftersom banken har kunnat använda IRK-metoden för att skapa

samarbeten med andra mindre banker för deras bolån, vilket enligt de själva har ökat deras

inflytande på marknaden.

6.1.4 Värdepapperiseringen Det framkom i intervjuerna att värdepapperisering av lån inte ett så stort fenomen i Sverige,

jämfört med många andra länder. Endast två av respondenterna använde sig av det –

storbanken och småbank B. De här bankerna värdepapperiserade dock en förhållandevis liten

del av sina totala låneportföljer. Enligt en av respondenterna beror detta till stor del på en

lagändring år 2003 som gjorde det möjligt för bankerna att istället ge ut säkerställda

obligationer för lånen. En av respondenterna på mellanbanken berättade:

”Vi har haft egna värdepapperiseringar, tre på privatsidan och en på corporatesidan.

Nu har vi avvecklat dem sedan länge. Man kan säga att när säkerställda obligationer

kom, så kallade covered bonds, en typ av värdepapper. Då blev viktningscaset för

värdepapperisering inte alls lika bra. Då var det bättre för oss och många andra

hypoteksintstitut att emmitera säkerställda obligationer istället för värdepapperisering.

Mellanbanken var snabba, en av de första i Sverige med värdepapperisering och var

först i Sverige med säkerställda obligationer, så de andra aktörerna hade nog

värdepapperiserat men de var inte så snabba att de hann göra det innan säkerställda

obligationer kom”.

En säkerställd obligation är en typ av obligation som är kopplad till en säkerhet, ett så kallat

hypotek. Det här hypoteket kan exempelvis vara en villa eller en bostadsrätt. Innehavaren av

den säkerställda obligationen har en särskild förmånsrätt vid exempelvis konkurs. På så sätt

blir risken lägre än med vanliga obligationer. Någon vidare fördjupning i säkerställda

obligationer kommer dock inte att redovisas.

Både storbanken, mellanbanken samt småbanken B kunde bekräfta att IRK-metoden var mer

fördelaktig att använda vid beräkningen av kreditrisken för de värdepapperiserade lånen,


49

vilket även påvisas av Rösch et al (2012). Småbank B svarar på frågan om dessa skulle

beräknas annorlunda med IRK-metoden:

”Själva värdepapperiseringsupplägget skulle inte påverkas, men ja, riskvikterna skulle

bli lägre än idag.”

På samma fråga svarar respondenten från mellanbanken:

IRK metod eller schablon? Det har påverkan, det är inte samma riskvikter i

schablonmetoden som IRK. Enligt lagen ska riskvikten enligt schablonmetoden

bestämmas genom att exponeringsbeloppet, oftast det bokförda värdet, multipliceras

med värdet enligt kreditkvalitetssteg. Men enligt IRK-metoden finns ett flertal olika

metoder som alla är mer specificerande än just schablonmetoden. Vi här använder

externratingmetoden som istället för fem olika grupperingar som schablonmetoden, har

12 olika grupper. Det bokförda värdet multipliceras då med en riskvikt som bestäms av

Rating * 1,06 för att få fram RWA12. Beroende på rating ger detta ett annorlunda

resultat än om vi skulle använda schablonmetoden.

På så vis är det mer fördelaktigt att använda IRK-metoden vid denna beräkning. Eftersom

endast en liten del av bankernas totala låneportfölj bestod av värdepapperiserade lån går det

inte att dra slutsatsen att det är en faktor som har påverkat valet av beräkningsmetod.

Åtminstone har det inte varit en avgörande faktor för dessa respondenter. Småbanken B som

använder Schablonmetoden har som tidigare nämnts inga aktuella planer att börja med IRK-

metoden, trots fördelarna med lägre riskvikter. Detta kan tolkas som att fördelarna med IRK-

metodens lägre riskvikter för beräkning av de värdepapperiserade lånen inte anses överstiga

kostnaderna med IRK, åtminstone inte utifrån småbanken B:s egenskaper – en förhållandevis

liten bolåneportfölj.

6.2 Marknadspåverkan Enligt tidigare forskning av bland annat Hakenes och Schnabel (2011), Ruthenberg et al

(2008) Moosa (2010), Rime (2005) och Repullo et al (2004) ska möjligheten att välja en

beräkningsmetod påverka konkurrensen mellan bankerna. De stora bankerna som har 12 RWA står för Risk Weighted Asset (riskvägda tillgångar på svenska), och innebär summan av exponeringar i form av kredit-, marknads- och operativa risker värderade och riskvägda enligt kapitaltäckningsreglerna (med tidigare nämnda PD, LGD och EAD för kreditrisken).


50

möjlighet att implementera en IRK-metod skulle få lägre riskvikter på en del av sina lån, i

jämförelse med småbankerna som inte skulle ha någon möjlighet att implementera en IRK-

metod. På så sätt skulle det uppstå ett sorts regelarbitrage för de banker som väljer IRK-

metoden (Benink et al, 2008). Det här påståendet är inget som merparten av respondenterna

kunde bekräfta, och det är således svårt att skapa en generell tolkning från insamlad data.

Respondenterna menade att fördelarna med de lägre riskvikterna som bankerna får genom

IRK-metoden till stora delar uppvägs av kostnaderna för implementeringen och underhållet av

metoden (se ovan analys av resurserna). Bankerna har dessutom sina egna affärsmodeller och

målgrupper som de jobbar mot, och beräkningsmetoden av kreditrisken behöver inte

nödvändigtvis återspegla sig i deras relativa priser. Som småbanken B svarade på frågan om

konkurrensen mellan dem och banker som använder IRK-metoden hade påverkats:

”Det handlar mer om vad man har för utlåning, det är klart att de har tjänat på det

när de har den typen av utlåning. Men jag vet inte om det är på bekostnad av oss, för

vi har vår sorts utlåning och vår affärsmodell och schablonmetoden är bättre utifrån

våra förutsättningar.”

Småbanken A menade att det möjligtvis fanns vinster att göra med IRK-metoden, om banken

inriktade sig och arbetade aktivt gentemot bolånekunder, företagsföretagsfinansiering samt

kapitalmarknadsfinansiering, och svarade så här på samma fråga:

”Inte på den marknaden Småbanken A är verksam på. Stora vinningar finns inom

bankverksamheter som har bolån, företagsfinansiering samt

kapitalmarknadsfinansiering. Möjligtvis i det fall att småbanken A skulle vara

verksam på någon av dessa marknader. Men det är svårt att dra den slutsatsen.”

På frågan om risken hos de olika bankerna har förändrats genom valfriheten av metod,

menade respondenterna från storbanken och mellanbanken att en viss förskjutning på

marknaden kan ha skett. Mellanbanken förklarar:

”När vi hade ett pris, om andra aktörer hade haft IRK modellen i det läget, då hade de

kunnat ge ett bättre pris till de bra kunderna och ett sämre pris till de dåliga kunderna.

Om kunden då var priskänslig och gjorde en ordentlig undersökning så hade resultatet

blivit att vi fått de sämre kunderna eftersom vi bara haft ett pris medan de som hade

modellerna hade kunnat få bara de bättre kunderna. Eftersom de hade tagit mer betalt


51

än vi hade för de dåliga kunderna, och blivit ett negativt urval. På så sätt kan du säga

att modellen utvecklar kvaliteten i portföljen”.

Respondenterna kunde däremot inte svara på om även den generella prissättningen i bankerna

hade påverkats – att de bankerna som använder IRK-metoden får en lägre marginalkostnad

och därmed kan sänka eller höja inlåningsräntorna (Berger 2006). Det här torde höra ihop

med det ovan nämnda att det kostar en del att implementera IRK-metoden. Mellanbanken

menade att bankernas generella prissättning till en viss del ökade när Basel II började gälla,

som ett naturligt resultat från institutionernas krav på en högre kapitaltäckning (och därmed

ökade transaktionskostnader enligt nyinstitutionell teori). Samtidigt menade de att en del av

denna prishöjning minskat de senaste åren på grund av ökad konkurrens på den svenska

marknaden.

Enligt Hakenes och Schnabel (2011) kan en negativ konkurrenspåverkan på småbankerna till

följd av valmöjligheten lösas på olika sätt. Dels kan beslutsfattarna höja

kapitaltäckningskraven för de banker som implementerar IRK-metoden, för att på så sätt

reglera bort det lägre kapitalkravet som de får på utlåningen. Enligt två av respondenterna

finns det just sådana planer inom Finansinspektionen. Riskvikterna för bolån, vilka

identifieras som den typen av lån där riskvikten är låg, ska i framtiden inte tillåtas vara lägre

än 15 %13. Detta innebär en höjning från dagens genomsnitt på ca 5-10 % med IRK-metoden

(se bilaga 2). Visserligen är skillnaden mot Schablonmetodens 35 % fortfarande stor (se

bilaga 1), men denna skillnad kommer åtminstone att minska. Resultatet av det här blir att

bankerna som använder IRK-metoden kommer få hålla en större kapitalbas än tidigare och

fördelen med IRK-metoden kommer att minska. Det här tolkas som att beslutfattare har tagit

åt sig en del av den kritik som har förts från akademiker (exempelvis Ruthenberg et al, 2008

och Rime, 2005) att det är för stor skillnad på riskvikterna mellan IRK-metoden och

Schablonmetoden. Som det nämndes i det första kapitlet har denna skillnad i riskvikter mellan

Schablonmetoden och IRK-metoden även uppmärksammats i media (se till exempel

Cervenka, 2013).

Hakenes och Schnabel (2011) har även föreslagit att de småbanker som inte har resurser till

att utveckla ett eget IRK-system kan inleda samarbete med andra småbanker för att utveckla

gemensamma IRK-system. Även detta har delvis blivit en verklighet i den svenska

13 Ett så kallat Riskviktsgolv


52

banksektorn. Småbank C är en av många mindre aktörer i Sverige som idag samarbetar med

en av de svenska storbankerna. Dessa mindre banker låter en del av sin låneportfölj, den delen

som utgörs av bolånen, skötas av storbankernas dotterbolag (så kallade bolåneinstitut). På så

sätt kan kreditrisken på de här lånen beräknas med hjälp av IRK-metoden, vilket betyder att

de mindre bankerna får en lägre riskvikt och ett lägre kapitalkrav. Därmed har småbank C

kunnat värdera bolånen med IRK-metoden utan att själv bekosta implementeringen av

systemen. Det här fungerar ungefär som en form av outsourcing och gör att dessa banker

undviker kostnaderna och komplexiteten förknippade med IRK-metoden.

Denna utveckling där mindre banker samarbetar med större banker kan tänkas skapa positiva

effekter och stabilisera finansiella marknader, då även småbankerna kan få ta del av lägre

riskvikter för bolån. Detta skulle enligt vår tolkning ge en motsatt effekt mot vad Ruthenberg

et al (2008) visade i sin forskning, där de påstod att småbanker skulle få kunder som anses

innebära högre risk och storbankerna skulle få kunder som anses innebära lägre risk. Det kan

även tänkas ge incitament för bankerna att ha gemensam tillsyn på dessa lån då de

gemensamma bolagen står under båda bankernas uppsikt, samtidigt som de mindre bankerna

kan använda schablonmetoden för bolån som anses mer riskfyllda. Genom att ytterligare

utveckla detta samarbete skulle det kunna uppstå en situation där de mindre bankerna tjänar

på att utveckla sofistikerade system för så kallade högrisklån, och samtidigt placera lånen med

lägre risk i gemensamma bolaget. Detta skulle enligt vår mening få till följd att den finansiella

stabiliteten ökar på sikt eftersom småbankerna, som enligt teorin skulle ha mer riskfylld

utlåning, istället utvecklar sofistikerade system för att beräkna högrisklåntagare och

därigenom kan säkerställa en högre kvalitet på detta kapital.


53

6.3 Andra faktorer I intervjuerna med respondenterna framkom även andra relevanta faktorer som kan påverka

bankernas val av beräkningsmetod, än de som listades i undersökningsmodellen.

6.3.1 Tidsperspektivet för tillämpningen av regelverket För att en bank skall ges tillåtelse att använda ett mer avancerat risksystem krävs enligt

respondenten från mellanbanken att det förts ett register med datahistorik över låneportföljen

under ett visst antal år. Detta gör att nybildade banker som har haft en hög tillväxt inte får

tillåtelse att använda IRK-metoden, trots att de kanske uppfyller övriga förutsättningar såsom

resurser och klientelportfölj. Genom att ha ett informations- eller dataunderskott kan en bank

därför tvingas avvakta för att ansöka om en mer avancerad metod, vilket skulle hejda bankens

lönsamhet på lång sikt om dess ambition är att konkurrera med de stora bankerna men inte

tillåts göra detta på samma villkor. Småbank B uttrycker det på följande sätt:

”Man måste ha ett väldigt bra track record på de lån som omfattas av

beräkningsmetoden”.

Samtidigt är detta tidsperspektiv ett sätt för tillsynsmyndigheten att granska hur väl bankens

riskhantering fungerat under en viss period, vilket kan vara behjälpligt vid bedömningen av

dess möjlighet att leva upp till framtida förväntningar.

6.3.2 Organisationsstrukturens och produktportföljens roll En annan faktor som har påverkat valet av metod är bankernas organisationsstruktur samt hur

homogen deras produktportfölj är. Respondenterna ansåg att centraliserade hierarkiska

organisationer hade lättast att utveckla och implementera IRK-metoden. Det här berodde på

att de kunde utveckla ett enhetligt IRK-system i toppen av organisationen med hjälp av

experter och konsulter. Därefter kunde systemet successivt tillämpas hos bankens samtliga

avdelningar och kontor. Med systemet menas här allt som hör till implementeringen av IRK-

metoden. Wahlström (2009) identifierade detta i sin studie om Basel II och menade att

decentraliserade organisationer kunde finna det svårare att implementera Basel II i sin helhet.

Det här beror på personalens attityd till regelverket, då det administrativa arbetet ökar för

dem. Personalen i den decentraliserade organisationen kan, i högre utsträckning än i den

centraliserade organisationen, se ett tvingande internationellt regelverk som något onödigt och

oönskat (ibid.).


54

En av respondenterna vars bank använder IRK-metoden sade att de vid ansökningstillfället

enbart hade ett fåtal produkter och ett samlat register med informationen som efterfrågades av

Finansinspektionen. Detta gjorde att den banken inte behövde tillsätta samma resurser och

kunde därför hålla kostnaderna på en förhållandevis låg nivå. I synnerhet jämfört med de

internationellt aktiva bankerna som fick samla information från alla marknader de var

verksamma på. Tolkningen av detta är att kostnaden för att implementera IRK-metoden inte

är statiskt bunden till storleken eller om en bank har stora resurser till sitt förfogande, utan

även baseras på verksamheterna som banken bedriver och marknaderna som den är aktiv på.

Koncentrerar banken sina resurser centralt och enbart fokuserar på ett fåtal produkter (det vill

säga har en homogen produktportfölj) där registret över dessa är samlad, kan enligt

respondenten från mellanbanken, resursåtgången sänkas till en nivå där den är överkomlig

även för mindre banker. Detta skulle troligtvis vara intressant för många av de svenska

nischbankerna som konkurrerar inom mindre områden och därför kan centralisera

informationen och data som krävs för att ansöka om IRK-metoden.

6.4 Utveckling av modellen Efter analyseringen av intervjuerna har undersökningsmodellen justerats utifrån den nya

informationen som framkom. Värdepapperisering av lån har tagits bort som en påverkande

faktor och istället har tre andra faktorer lagts in: organisationsstruktur, homogen låneportfölj

samt datahistorik för lån. I intervjuerna framkom att organisationsstrukturen och

produktportföljen spelade en viktig roll, särskilt för mellanbankens metodval, där banken

genom centraliserade funktioner och homogen produktportfölj kunde implementera IRK-

metoden till en förhållandevis låg kostnad i jämförelse med storbankerna. Faktorn datahistorik

för lån grundar sig i faktumet att bankerna berättade att de måste ha kunnat visa upp en lång

riskhanteringshistorik där de påvisar en sund riskhantering under en lång period innan

implementeringsprocessen. Detta gör det komplicerat för relativt nybildade banker att

implementera IRK-metoden, vilket gör det till en relevant faktor att ha med i modellen.

Faktorn inkluderar som i tidigare modell även marknadspåverkan som valet medför, där

banken är tvungen att omvärdera hur konkurrensen påverkas av ett metodvalsbyte. Ett byte till

IRK-metoden ger banken fördelar i kategorin lågrisklåntagare och en mer ofördelaktig

position hos kundkategorin högrisklåntagare.

55

Figur 3: Justerad undersökningsmodell 6.5 Generell inställning till Basel II och IRK-metoden Rent generellt var respondenternas attityd till Basel II positivt eftersom regelverket gjorde det

möjligt att kvantifiera och hantera risken på ett bättre sätt. Respondenten på småbank A

berättar:

”Ja, Basel II påverkade bankens riskhantering på ett signifikant sätt. Det ökade

informationskravet har gjort processen mer öppen och transparant, vilket ökat

kommunikationen på kontoret rörande frågor som har med riskhantering att göra. /…/

De överlägset största förändringarna som jag har upplevt efter implementeringen av

Basel II är att banken var tvungen att utveckla organisationens arbetssätt avseende

riskidentifiering, kvantifiering samt hantering. Viktigt att man implementerar rutiner

där riskarbetet utförs med ökad frekvens, som en naturlig del i det dagliga arbetet.”

Det framkom även tydligt från intervjuerna att en av de främsta fördelarna med IRK-metoden

gentemot Schablonmetoden var att den tidigare nämnda tillåter bankerna att skapa en

individuell prissättning för varje kund. Det här kan tolkas som att metoden kvantifierar risken

på ett bättre sätt. Både riskvikten och därigenom risknivån på kunden kvantifieras bättre,

vilket ger ett mer rättvist pris på lånen. Genom att kunder med lägre risk och därigenom lägre

Regelverk

Faktorer

• Storlek • Resurser • Klientelportfölj • Organisationsstruktur

och homogen låneportfölj • Datahistorik för lån

Schablonmetoden

IRK-metoden

Marknadspåverkan

56

riskvikt kräver mindre bundet kapital från bankens sida kan den erbjuda dessa kunder mer

fördelaktiga lånevillkor. Respondenten på mellanbanken uttrycker det som att banken kan:

”Få en betydligt större förståelse för riskerna på respektive låntagare och kunna

rangordna låntagarens risk. /…/ Hela banken har ett risktänkande i botten och det tror

jag faktiskt väl motiverar de kostnader som är förknippade med IRK metoden”.

Bankerna som använder Schablonmetoden använder samma riskvikt till samtliga lån som är

av samma typ, exempelvis bolån, vilket får som konsekvens att låg- och högrisklåntagare

tilldelas samma riskvikter. Detta gör lågrisklåntagare förhållandevis dyrare i jämförelse med

banker som tillämpar IRK-metoden. Samtidigt tilldelas högrisktagare lägre riskvikter än hos

bankerna som tillämpar IRK-metoden, vilket behandlas av Ruthenberg et al (2008) och enligt

deras studier kommer få högrisklåntagare att föredra banker som tillämpar Schablonmetoden

då dessa har en konkurrensfördel genom lägre riskvikter i denna kundkategori.

57

7. Slutsatser

I det avslutande kapitlet sammanfattas hela studien och svaret på frågeformuleringen ges.

Därefter ges förslag på implikationer som rådande omständigheter kan få för framtiden.

Kapitlet avslutas med förslag på framtida forskning inom detta område.

7.1 Diskussion av resultatet Denna uppsats har behandlat hur bankers förutsättningar och interna faktorer påverkar deras

val av beräkningsmetod för kapitalkravet. Detta har skett genom en inledning där läsaren har

fått ta del av bakgrunden till varför bankers beteende har skapat ett behov av regleringar, samt

hur dessa regleringar kan påverka bankerna. Därefter presenterades en beskrivning av

studiens forskningsmetodik. Detta följdes av en kort genomgång om de olika Basel-

regelverkens innebörd, för att därefter presentera den teoretiska utgångspunkten, tidigare

forskning inom området och introduceringen av undersökningsmodellen. I det femte kapitlet

motiverades valet av intervjuer som undersökningsmetod, urvalet samt tillförlitligheten i

studien. Det sjätte kapitlet redovisade resultatet av undersökningarna och analysen av dessa,

för att kunna besvara forskningsfrågan:

Hur påverkar en banks förutsättningar och interna faktorer dess val av

beräkningsmetod för kapitalkravet under Basel – regelverket?

Efter att ha studerat tidigare forskning, skapat en undersökningsmodell utifrån forskningen

och därefter genomfört intervjuer är slutsatsen att det är olika kombinationer av

förutsättningar och faktorer som påverkat de utvalda bankernas val av metod. De har

identifierat en mängd olika faktorer som påverkat deras val att behålla den enkla

Schablonmetoden, utveckla en avancerad IRK-metod, skapa samarbeten med andra banker

eller fokusera på klientelportföljer som inte drar fördel av IRK-metoden. Förutom bankstorlek

var det två faktorer som ansågs ha störst signifikans för valet av beräkningsmetod; resurserna

som förknippades med implementeringen av modellerna i IRK-metoden och hur bankens

klientelportfölj var utformad. Resurserna var främst IT-system och kompetent personal för

implementering och löpande arbete med IRK-metoden, vilket stämmer väl överens med

resultatet från studier av Herring (2004). En klientelportfölj som fick ut stora fördelar med

IRK-metoden var framförallt en sådan som innehöll en stor andel bolån, men även

företagsutlåning samt kapitalmarknadsutlåning.

7. SLUTSATSER

58

Studien visade att vissa banker valt att implementera IRK-metoden trots att deras storlek

egentligen talar för schablonmetoden, medan andra valt att inleda samarbeten med banker

som använder IRK-metoden och fortsätta med schablonmetoden för andra delar av

låneportföljen. Att banker skapar samarbeten som en följd av metodvalsmöjligheten är även

något som Hakenes och Schnabel (2011) föreslog i sina studier, vilket tyder på att även detta

tillämpas praktiskt. En annan grupp banker valde att behålla sin nisch och därigenom undvika

att konkurrera med banker vars verksamhet är mer lämpad för beräkningar genom IRK-

metoden – exempelvis banker som specialiserar sig på bolån. Mycket av diskussionerna som

fördes hos bankerna rörde hur deras nuvarande verksamhet påverkas av ett metodbyte, där

bankens klientelportfölj och dess tillgängliga resurser spelade en central roll. För att motivera

kostnaderna förknippade med metodbytet krävs att bankernas riskvikter sänks signifikant,

vilket är fallet då banken har en stor del av utlåningen i bolån. Banker som har resurserna men

vars klientelportfölj inte är koncentrerad mot bolån valde att fortsätta med schablonmetoden,

medan banker som saknar resurser men har en stor del av utlåningen i bolån sökte samarbeten

med andra banker, för möjligheten att beräkna dessa lån med IRK-metoden.

Värdepapperisering av lån var däremot inget som verkade spela någon roll för någon av de

intervjuade bankernas val. Se nedan figur 4.

7. SLUTSATSER

59

Storbank Mellanbank Småbank A Småbank B Småbank C

Figur 4. Bankernas val

Det framkom även andra faktorer och förutsättningar från intervjuerna, såsom hur

tidsperspektivet påverkar en banks möjligheter att ansöka om att implementera IRK-metoden,

vilken typ av organisation banken har, samt hur utbrett samarbetet mellan bankerna på den

svenska marknaden är, speciellt gällande bolån. Det gavs även vissa indikationer på hur detta

påverkar marknadssituationen, då småbanker förflyttar bolånen från balansräkningen och in i

hypoteksbolag som ägs av andra banker, vilket därigenom ökar bankernas insyn i varandras

verksamheter.

Baserat på informationen från intervjuerna råder det dock inga tvivel om att de flesta

bankerna vars låneportfölj till största delen består av bolån och utlåning till stora bolag strävar

efter att använda IRK-metoden. Metoden bidrar till en högre kapitalkvalitet hos bankerna, ett

bättre förhållningssätt till risktagande (genom den förbättrade kvantifieringen av risk) och i

slutändan en stabilare finansiell marknad. Tillvägagångssättet har dock visat sig vara

individuellt för bankerna, där målet för dessa är att skapa en så pass effektiv tillämpning som

Bank

Har resurser Har inte resurser

Har klientelportfölj Har inte klientelportfölj

Samarbete med annan bank Värdepapperisering

IRK-‐metoden Schablonmetoden

7. SLUTSATSER

60

möjligt oavsett om det betyder att banken skapar systemen själva, samarbetar med andra

banker eller fokuserar på de typer av kunder där IRK-metoden inte är så fördelaktig.

7.2 Implikationer Intervjuerna gav vissa indikationer på att kostnaderna som förknippas med riskkompetensen

kommer sjunka i framtiden, då fler personer tar del av kunskapen och det kan därför hjälpa de

mindre bankerna att implementera IRK-metoder. Även kostnaderna för IT-system förväntas

sjunka, då tekniken gör det möjligt att förenkla datahantering, modellimplementering och

riskhanteringen i den löpande verksamheten. Detta talar för ett metodbyte hos bankerna då de

flesta identifierat just IT-system som en av de mest kostsamma resurserna vid

implementeringen av IRK-metoden. Herring (2004) hävdade att resurskostnaderna måste

överträffas av fördelarna med metodbytet, vilket överensstämmer med respondenternas

förväntningar. Detta skulle bidra till en långsiktig ökning av banker som implementerar IRK-

metoden, då kostnaderna faller som en följd av det ökade utbudet.

Om scenariot uppstår där de flesta banker implementerar IRK-metoden kommer detta

troligtvis effektivisera marknaderna, då kunderna prissätts individuellt och riskvikterna

reflekterar kundernas risk på ett korrekt sätt utifrån deras faktiska riskprofiler. Detta kan i sin

tur leda till effektivare regelverk i framtiden, då regleringarna kan avse modellerna som

används istället för faktiska kapitaltäckningskrav. Detta skulle dessutom stämma väl överens

med forskning av Blum (1999) och Rime (2001) som hävdar att regelverk som fokuserar på

kapitaltäckning inte är rätt form av regelverk för att påverka bankers beteende. De långsiktiga

implikationerna av detta blir enligt vår bedömning att finansiella kriser liknande den som

inträffade under 2008 kan bli mindre omfattande i framtiden.

En annan implikation av denna studie är vilken konsekvens det ökade samarbetet mellan

bankerna kan få, där ökat samarbete förutspåddes av Hakenes och Schnabel (2011) och

mindre banker samarbetar med antingen varandra eller större banker för att få ta del av mer

avancerade riskberäkningssystem. Följden av detta kan bli att de mindre bankerna, när de

överför bolåneportföljen till det gemensamma bolaget, ger upp delar av sin självständighet för

att kunna ta del av lägre riskvikter. De långsiktiga konsekvenserna av detta skulle kunna vara

att storbankerna börjar inleda samarbeten inom andra delar av verksamheten med dessa

7. SLUTSATSER

61

banker, för att i slutändan absorbera dem i sina organisationer. Konsekvenserna detta skulle få

för den svenska bankmarknaden är att den skulle bli ännu mer koncentrerad på ett fåtal stora

aktörer och därmed skulle konkurrenssituationen försämras på grund av färre aktörer.

En annan implikation från denna studie är dess kompletterande effekt till hur media

framställer beräkningen av kapitalkrav (se Cervenka, 2013). Förutom att förklara vilka

faktorer och förutsättningar som påverkar bankernas val av beräkningsmetod kan den även

öka förståelsen kring de kostnader som förknippas med implementering av IRK och de

positiva följderna av att banker implementerar mer avancerade risksystem. Media har ett sätt

att vinkla detta ämne till något negativt när syftet med de avancerade risksystemen är att

stabilisera de finansiella marknaderna. För att skapa en mångsidig bild av dels valmöjligheten,

men även Basel-regelverket tar denna studie upp både negativa och positiva åsikter om dessa

(Moosa, 2010; Blum, 1999; Rime, 2001 och Rösch et al, 2012). Med andra ord vill denna

studie visa att det finns både för- och nackdelar med regelverket och valmöjligheten, så att de

inte bara ses som negativa konstruktioner för att ytterligare öka bankernas vinster på kunders

bekostnad.

7.2.1 Etiska och sociala bidrag Den här studien har haft för avsikt att öka förståelsen kring bankernas val av beräkningsmetod

för kreditrisken, vilket möjliggör en ökad förståelse av bankernas hantering och prissättning

av sina lån gentemot privatpersoner, företag och institutioner. Studien visar på så sätt att en

banks prissättning av sina lån till viss del även beror på institutionerna som finns på plats,

ämnade för att begränsa bankernas risktagande. Regelverket Basel II har inneburit stora

förändringar för bankerna och har resulterat i en delvis högre arbetsbörda för dem (se ovan

faktorer). På så sätt blir diverse olika diskussioner om exempelvis finanskriser, bankernas

höga vinster och de svenska hushållens höga skuldsättning (som man ofta möter i media) mer

komplexa eftersom att det även finns bakomliggande regelverk som är med och påverkar.

Regelverken från beslutsfattarna spelar en viktig roll i bankernas agerande.

Ett etiskt dilemma med Basel II som nämndes i ett tidigare kapitel (se exempelvis tidigare

nämnda Cervenka, 2013; Benink & Kaufman, 2008; Svenska Dagbladet, 2012) är att Basel II

på sätt och vis ger bankerna möjlighet att själva sätta sina spelregler med IRK-metoden. Men

Basel II och IRK-metoden innebär trots detta att bankerna (som det framgick i kapitel 6) kan

värdera kundtyperna mer individuellt och på så sätt prissätta kunderna på ett bättre sätt. Som

7. SLUTSATSER

62

ett resultat av detta kan bankerna därmed kvantifiera riskerna på ett bättre sätt, vilket torde

vara mer rättvist för kunderna ur ett etiskt perspektiv. Det innebär att de kundtyper som inte

anses vara riskabla, exempelvis stora företag, premieras med lägre utlåningsräntor. Dessutom

blir de (för samhället och makroekonomin) systemviktiga bankerna välkapitaliserade och mer

riskmedvetna i sin utlåning. En av respondenterna uttryckte det som att riskmedvetenheten

har spridit sig till samtliga delar av en banks organisation – från det lokala bankkontoret till

dess ledning och styrelse. Och just de banker som har förutsättningar att implementera IRK-

metoden premieras genom lägre riskvikter för en del typer av lån, exempelvis bolån.

Å andra sidan håller en del av den premien just nu på att regleras bort av Finansinspektionen

genom det nya riskviktsgolvet på 15 % för bolån (Affärsvärlden, 2013 och

Finansinspektionen, 2013b). Enligt vår mening kan detta komma att innebära stora

konsekvenser för de svenska hushållen i framtiden, med risk för högre bolåneräntor hos de

banker som tillämpar IRK-metoden.

7.3 Förslag på vidare forskning En intressant framtida forskning vore att jämföra de banker som har använt IRK-metoden från

början av regelverket, med de banker som har fått sitt tillstånd på senare dagar. En av

respondenterna menade att det kunde finnas regelarbitrage för de banker som exempelvis

ansöker att få börja använda IRK-metoden idag, på grund av andra riskvikter för

bostadsrättslån. Vid beräkning av kreditrisken för bostadsrätter tilldelas numera lägre

riskvikter än tidigare år. Det finns ett annat förslag på framtida forskning, även det kopplat till beräkningen av

kreditrisken. Detta har dock fokus på regelarbitrage som ett resultat av institutionernas

påverkan på bankerna. Det framgick i en av intervjuerna att det förekommer spekulationer

inom finanssektorn just nu om ett eventuellt regelarbitrage i samband med det kommande

regelverket för försäkringsbolagen, Solvens II. Detta regelverk kan förenklat förklaras som

försäkringsbolagens motsvarighet till bankernas Basel-regelverk, då även detta reglerar

kapitalkrav och strävar efter att försäkringsbolagen (inom EU) har tillräcklig kapitalbas

(Finansinspektionen, 2010). Är riskvikterna för exempelvis bolån lägre i det kommande

Solvens II än i det kommande Basel III, kan de banker som även arbetar med försäkringar

(exempelvis Länsförsäkringar Bank i Sverige) komma att utnyttja det. Dessa aktörer skulle då

7. SLUTSATSER

63

behöva avsätta en mindre kapitalbas jämfört med sina konkurrenter, genom att beräkna

riskvikterna i Solvens II istället för i Basel III. De bankerna skulle helt enkelt kunna flytta

bolånen till försäkringsbolagets balansräkning och på så sätt åtnjuta ett lägre kapitalkrav.

På längre sikt skulle detta enligt vår mening kunna bidra till instabilare finansiella marknader,

där bankerna upprepar de amerikanska bankernas handlande efter 1950-talet och genom

finansiella innovationer och kryphål kringgå regelverket (vilket togs upp i det första kapitlet).

Det bör dock poängteras att detta enbart är spekulationer kring ett eventuellt scenario, då

varken Basel III eller Solvens II har implementerats än. Av denna anledning skulle det därför

vara av intresse att göra en uppföljning av detta i framtiden när båda regelverken har börjat

gälla, för att se om bankerna genom diverse innovationer, ännu en gång lyckats kringgå

regleringarna.

64

Källförteckning

Affärsvärlden. (2013). Ingves: Riskvikter för bolån bör höjas ytterligare . Hämtat från

Affärsvärldens webbplats: http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3713825.ece den 3

juli 2013

Altman, E., & Saunders, A. (2001). An analysis and critique of the BIS proposal on capital

adequacy and ratings. Journal of Banking & Finance , 25 (1), 25-46.

Bank for International Settlements. (2012). Basel III Implementation assessment programme.

Hämtat från BIS webbplats: www.bis.org/bcbs/implementation.htm den 2 april 2013

Bank for International Settlements. (2011). Basel III: A global regulatory framework for more

resilient banks and banking systems - revised version June 2011. Hämtat från BIS

webbplats: http://www.bis.org/publ/bcbs189.pdf den 16 april 2013

Bank for Internationel Settlements. (2013a). About the Basel Committee. Hämtat från BIS

webbplats: http://www.bis.org/bcbs/about.htm den 19 april 2013

Beck, T., Demirguc-Kunt, A., & Levine, R. (2003). Bank Concentration and Crisis. National

Bureau of Economic Research.

Benink , H., & Kaufman, G. (2008). Turmoil Reveals the Inadequacy of Basel II. Hämtat från

Financial Times webbplats: http://www.ft.com/intl/cms/s/0/0e8404a2-e54e-11dc-9334-

0000779fd2ac.html#axzz2RHd7GKV3 den 16 april 2013

Benink, H., Daníelsson, J., & Jónsson, A. (2008). On the Role of Regulatory Banking Capital.

Financial Markets, Institutions & Instruments , 17 (1), ss. 85-96.

Berger, A. (2006). Potential Competitive Effects of Basel II on Banks in SME Credit Markets

in the United States. Journal of Financial Services Research , 29 (1), ss. 5-36.

Bergstrand, M. (2011). Vägen Ur Krisen - Tolv Profiler om Bankernas Roll och Framtid. (M.

Bergstrand, Red.) Stockholm: Länsförsäkringar.

Blum, J. (1999). Do Capital Adequacy Requirments Reduce Risks In Banking? Journal of

Banking & Finance , 23 (5), ss. 755-771.

Bryman , A. (2011). Samhällsvetenskapliga Metoder (2:a uppl.). (B. Nilsson, Övers.) Malmö:

Liber AB.

Bryman, A., & Bell, E. (2007). Företagsekonomiska forskningsmetoder. Malmö: Liber.

65

Calem, P., & Rob, R. (1999). The Impact Of Capital-Based Regulation On Bank Risk-Taking.

Journal of Financial Intermediation , 8 (4), ss. 317-352.

Calomiris, C. (2009). Financial Innovation, Regulation, and Refom. Cato Journal , 29 (1), ss.

65-91.

Carey, M. (2002). A Guide To Choosing Absolute Bank Capital Requirements. . Journal of

Banking & Finance , 26, ss. 929-951.

Cervenka, A. (2013). Så Tillåts Megabankerna Mörka Sina Risker. Hämtat från SVD:s

webbplats: http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2013/04/03/sa-tillats-megabankerna-morka-

sina-risker/ den 17 april 2013

Coase, R. (1988). Företaget, marknaden & lagarna. Chicago: Ronald Coase och stiftelsen

City-universitetet.

Darmer, P., & Freytag, P. V. (1992). Företagsekonomisk undersökningsmetodik.

Fredriksberg, Danmark: Samfundslitteratur.

De Haan, J., & Klomp, J. (2011). Banking risk and regulation: Does one size fit all? Journal of


Decamps, J.-P., Rochet, J.-C., & Beniot, R. (2004). The Three Pillars Of Basel II: Optimizing

The Mix. Journal of Financial Intermediation , 13 (2), ss. 132-155.

Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken - För Småskaliga Forskningsprojekt Inom

Samhällsvetenskaperna. (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur.

DiMaggio, P. J., & Powell, W. W. (1983). The Iron Cage Revisited: Institutional Isomorphism

and Collective Rationality in Organizational Fields. American Sociological Review , 48 (2),

147-160.

Duffy, D., & Pan, J. (1997). An Overviw of Value at Risk. Journal of Derivatives , 4 (3), ss. 7-

49.

Eriksson-Zetterquist , U. (2009). Institutionell teori - idéer, modern, förändring. Malmö: Liber.

Finansinspektionen. (2007). Att Mäta Kreditrisk. Hämtat från Finansinspektionens webbplats:

http://fi.se/upload/30_Regler/50_Kapitaltackning/10_Kreditrisk/att%20_mata_kreditrisk.pdf

den 21 april 2013

Finansinspektionen. (2007). Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om

kapitaltäckning och stora exponeringar. Stockholm: Finansinspektionen.

66

Finansinspektionen. (2013). Godkända kreditvärderingsföretag. Hämtat från

Finansinspektionens webbplats: http://www.fi.se/Regler/Kapitaltackning/Grundlaggande-

kapitalkrav-pelare-1/Godkanda-kreditvarderingsforetag/ den 8 april 2013

Finansinspektionen. (2010). Om Solvens 2. Hämtat från Finansinspektionens webbplats:

http://www.fi.se/Regler/Solvens/Om-Solvens-2/ den 22 maj 2012

Finansinspektionen. (2007). Publicerat. Hämtat från Finansinspektionens webbplats:

http://www.fi.se/upload/20_Publicerat/30_Sagt_och_utrett/30_Skrivelser/2007/moodys.pdf

den 24 maj 2013

Finansinspektionen. (2010). Riskbedömning och Tillsyn (Pelare två). Hämtat från

Finansinspektionens webbplats: http://www.fi.se/Regler/Kapitaltackning/Riskbedomning-och-

tillsyn-pelare-2/ den 16 april 2013

Finansinspektionen. (2013b). Riskviktsgolv för svenska bolån. Hämtat från

Finansinspektionens webbplats:

http://www.fi.se/upload/43_Utredningar/40_Skrivelser/2013/riskviktsgolv-svenska-bolan-12-

11920-21maj2014.pdf den 3 juli 2013

Gjerde, O., & Semmen, K. (1995). Risk-Based Capital Requirements And Bank Portfolio

Risk. Journal of Banking & Finance , 19 (7), ss. 1159-1173.

Grape , O., Blom , B., & Johansson , R. (2006). Organisation och Omvärld - Nyinstitutionell

Analys av Människobehandlande Organisationer. Lund: Studentlitteratur.

Hakenes, H., & Schnabel, I. (2011). Bank size and risk-taking under Basel II. Journal of


Heid, F. (2007). The Cyclical Effects of the Basel II Capital Requirements. Journal of Banking

& Finance , 31 (12), ss. 3885-3900.

Herring, R. (2004). The Subordinated Debt Alternative to Basel II. Journal of Financial

Stability , 1 (2), ss. 137-155.

Johansson , R. (2002). Nyinstitutionalismen inom organisationsanalysen: En Skolbildnings

Uppkomst, Spridning och Utveckling. Lund: Studentlitteratur.

Konkurrensverket. (den 9 Juli 2013). Konkurrensverket. Hämtat från

http://www.konkurrensverket.se/

Kupiec, P. H. (2007). Financial stability and Basel II. Annals of Finance , 3, 107-130.

Ménard, C., & Shirley, M. (2005). Handbook of New Institutional Economics. Dordrecht:

Springer.

67

Moosa, I. (2010). Basel II as a Casualty of the Global Financial Crisis. Journal of Banking

Regulation , 11, ss. 95-114.

North, D. (1990). Institutionerna, Tillväxten och Välståndet. Cambridge: Press Syndicate of

the University of Cambridge.

Powell, W. W., & DiMaggio, P. J. (1991). The new Institutionalism in Organizational Analysis.

Chicago: The University of Chicago Press, Ltd.

Repullo, R. (2004). Capital Requirements, Market Power and Risk-Taking in Banking.

Journal of Financial Intermediation , 13 (2), ss. 156-182.

Repullo, R., & Suarez, J. (2004). Loan Pricing Under Basel Capital Requirements. Journal of

Financial Intermediation , 13, ss. 496-521.

Rime , B. (2005). Will Basel II Lead to a Specialization of Unsophisticated Banks on High-

Risk Borrowers? International Finance , 8 (1), ss. 29-55.

Rime, B. (2001). Capital Requirements and Bank Behavior: Empirical Evidence for

Switzerland. Journal of Banking & Finance , 25 (4), ss. 789-805.

Rösch, D., & Scheule, H. (2012). Capital Incentives and Adequacy for Securitizations. Jounal

of Banking & Finance , 36, ss. 733-748.

Ruthenberg, D., & Landskroner, Y. (2008). Loan Pricing under Basel II in an Imperfectly

Competitive Banking Market. Journal of Banking & Finance , 32 (12), ss. 2725-2733.

Saunders , M., Lewis, P., & Thornhill, A. (2009). Research Methods for Business Students

(5:e uppl.). Harlow: Pearson Education Limited.

SEB. (2013). Kapitaltäckningsrapport. Hämtat från SEB:s webbsida:

http://www.sebgroup.com/Documents/Investor_Relations/Capital_adequacy_reports/Cap_Ad

equacy_SEB_Pillar3_2012.pdf?epslanguage=sv den 17 maj 2013

SFS 2006:1371. (u.d.). Lag om Kapitaltäckning och Stora Exponeringar. Stockholm:

Finansdepartementet.

Standard & Poors. (2012). Basel 2.5 Increases The Squeeze On Investment Banking

Returns. Retrieved 2013 йил 14-maj from Standard & Poor's webbplats:

http://www.standardandpoors.com/ratings/articles/en/us/?articleType=HTML&assetID=12453

34380388

Svenska Bankföreningen. (2013). Bankstrukturen. Hämtat från Swedish Bankers webbplats:

http://www.swedishbankers.se/web/bf.nsf/$all/3EB3F41103785D17C12576180044EBF3 den

3 april 2013

68

Svenska Bankföreningen. (2010). Basel III färdigt – stora konsekvenser för bankerna.

Hämtat från Svenska Bankföreningens webbplats:

http://www.swedishbankers.se/web/bf.nsf/$all/394CBDFFD2DBE7D1C12577FC005269EA

den 16 april 2013

Svenska Bankföreningen. (2009). Baselkommittén Filar På Kapitaltäckningsreglerna. Hämtat

från Svenska Bankföreningens webbplats:

http://www.swedishbankers.se/web/bf.nsf/$all/CF8D643F6A03446AC125767E004B36D5

den 24 maj 2013

Svenska Dagbladet . (2012). Bankerna Måste Tåla Lägre Vinster. Hämtat från Svenska

Dagbladets webbplats: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/bankerna-maste-tala-

lagre-vinst_7705304.svd den 23 april 2013

Swedbank. (2013). Konkurrensen på Swedbanks Hemmamarknader. Hämtat från

Swedbanks webbplats: http://www.swedbank.se/om-swedbank/investor-relations/finansiell-

information-och-publikationer/konkurrenter-och-marknadsandelar/index.htm den 10 februari

2013

VanHoose, D. (2007). Theories Of Bank Behavior Under Capital Regulation. Journal of


Wahlström , G. (2009). Risk Management versus Operational Action: Basel II In A Swedish

Context. Risk Management, Corporate Governance and Management Accounting , 20 (1),

ss. 53-68.

69

Bilagor Bilaga 1 – Riskvikter för olika lån enligt Schablonmetoden

Källa: Ruthenberg et al, 2008

70

Bilaga 2 – Exempel på riskvikter för olika lån enligt IRK-metoden

Källa: SEB, 2013

71

Bilaga 3 – Kreditkvalitetssteg för värdepapperisering

Källa: Finansinspektionen, 2007

72

Bilaga 4 – Kreditkvalitetsstegen och riskvikterna

Källa: FFFS 2007:1

73

Bilaga 5 – Exempel på frågor från Intervjuguiden Bakgrunds- och regelverksfrågor

1. Vilken position har du på banken?

2. Hur länge har du arbetat med bankens implementering av kapitalkraven?

3. På vilket sätt påverkar Basel-regelverket dig i ditt dagliga arbete?

4. Vilka förändringar i arbetssättet har du upplevt i samband med implementeringen av

Basel II, jämfört med föregående regelverk? Och vilka förändringar ser du med det

kommande regelverket – Basel III?

5. Vi har läst i er kapitaltäckningsrapport om er beräkningsmetod, varför har ni valt att

använda er av just IRK/schablonmetoden för att beräkna kapitalkravet?

Resurser

6. Vilka typer av resurser har ni tillsatt åt framtagningen av beräkningsmetoden för

kapitalkravet? Vilken av dessa är den allra mest kostsamma delen av

implementeringsprocessen?

7. Hur har de befintliga resurserna påverkat bankens val av metod? I det fallet att ni haft

tillräckligt med resurser för att byta till en annan metod, skulle er bank göra detta?

8. Är er organisation anpassad för att effektivisera er nuvarande beräkningsmetod? Om

ja, på vilket sätt?

9. Hur tycker/tror du att fördelarna med IRK står sig i förhållande till kostnaderna

förknippade med implementeringen?

Klientelportfölj

10. Hur har er klientelportfölj påverkat ert val av beräkningsmetod? Tror du att en annan

beräkningsmetod skulle ge er konkurrensför/nackdelar gentemot andra banker?

11. Hur har ert risktagande förändrats i samband med den nya beräkningsmetoden?

12. Hur ser er klientelportfölj ut med hänsyn till kreditbetyg? Gynnar de nuvarande

reglerna angående riskvikter den utlåning ni har i dagsläget? D v s, kan ni sätta en

lägre riskvikt på en stor del av lånen?

13. Har ni märkt att er valda beräkningsmetod har förändrat er klientelstruktur så som en

del av forskningen förutspår? (småföretag söker sig till småbanker)

74

Övriga frågor

14. Vilken av tidigare nämnda faktorer väger tyngst i valet av beräkningsmetod?

15. Finns det några andra faktorer som vi inte har identifierat som du anser påverkat ert

val av metod?

16. Vilka för och nackdelar anser du de båda beräkningsmetoderna har?

17. Hur påverkas marknaden av att banker använder olika beräkningsmetoder?

18. Vilka förutsättningar inför framtiden skapar er nuvarande beräkningsmetod?

19. Hur tror du att ert val av beräkningsmetod kommer påverkas av det nya regelverket

Basel III? På vilket sätt och varför? Vilka förändringar skulle det leda till?