Karlstads universitet 651 88 KarlstadTfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60

Information@kau.se www.kau.se

Estetisk-filosofiska fakultetenKonst- och bildvetenskap

Ivan Dahlstrand

Påsköns stenstatyer, moai.

Vilket genus representerar de?

Easter Island stonestatues, moai.

What gender does it represent?

Konst- och bildvetenskapC-uppsats

Datum/Termin: 2008-02-27Handledare: Eva ZettermanExaminator: Conny Mithander

Abstract.

The question in this analysis is which gender moai, the big statues on Rapa Nui, represent. Myhypothesis is that they have developed from visual symbols to metaphores in mythologiesfrom an polynesian context. That these statues were symbols for human origin and creation ofancestors ideological power, and gods in consideration male gender. In the long isolation, inboth time and space, the mytologies in Rapa Nui was changed, and the pictures got a newmeaning. These changes depended on clearing of wood and big trees and the followingdifficult situation in farming. It led to difficult exposure to climatchanges and much more hardwork in the cultivation. This happened in the same time as rapanuis life became moredependent on what the earth could producece because of bad fishing and a growingpopulation. The cult of fertility get a more central place in rapanuis religious life. The malemetaphore changes to female when the mother of earth, papa, became the most importantspiritual force concerning food supply. I mean that moai follow the mythologies change, anddeveloped in both form, size and contents. The theories behind this discussion is the analysisof Karen Armstrong, in how mythologhies change when human go from hunting- tocultivating society, and where she explain how the gender of gods changes from male tofemale. I also use theories from structuralism that say that human thinking and buildingmythologies follow an arcetypical pattern, for us to make our world understandable andorganized. This analysis, and changed interpretation of moai from male to femalerepresentation, is a critical studie of traditional interpretation to “primitiv” art from aboriginesand prehistorical humans. I mean the common interpretation of prehistorical pictures in RapaNui have a basic europeen code where an abstract male is standard. My theoretical supporthere is the analysis of Yvonne Hirdmans of gender from a historical perspective. The mostimportant sources I have use in this work comes from archaeology, ethnology and artanalythic work on Rapa Nui, with litterature from Jo Anne Van Tilburg, Georgia Lee andmore scientist search from the island. I have also made field studies of my own. I hope thisanalys can contribute toward a critical view of a stereotypical european norm in interpretationof “primitive” and prehistorical art.

1

Abstract.

Kapitel 1. Inledning: …………………………………………………………………………..2

1:1 Motivering……………………………….2 1:2 Tidigare forskning………….……………3 1:3 Frågeställning och syfte………..…….…..3 1:4 Hypotes…………………………………..4 1:5 Teoretiska utgångspunkter………..……...5 1:6 Metod……………………………………6 1:7 Avgränsning……………………………...6 1:8 Disposition av uppsatsen…………………6

Kapitel 2. Presentation av moai………….…………………………...……………………….7

Kapitel 3. Kulturell kontext…………...…………………………………………………….…9

Kapitel 4. Bildkonstverket moai…………...…………………………………………………13

Kapitel 5. Tolkningar………..………………………………………………………………..18

Kapitel 6. Sammanfattande diskussion och analys………………………………………….. 22

Källor och litteraturförteckning………………………………………………………………25

Bildförteckning ………………………………………………………………………………27

Bildbilaga.

2

Kapitel 1. Inledning.

Moai vänder ryggen åt oceanen, som dånande splittras till moln av vitt skum, för att se utöver den röda jord som försörjer hennes skapare. Genom ögon av vit korall och röd scoriabetraktar hon människans vandring genom världen, följer stigen över de torra sluttningarna,upp mot Rano Rarakus gulröda klippa. Upp mot vulkankratern ur vilken hon, moai, en gångvandrat för att inta sin långa vaka under världsalltets skoningslösa dynamik.1

Rapa Nuis stora stenskulpturer, moai, har genom sitt gåtfulla ursprung och framföralltlevande uttryck, i form av mänsklig arketyp, länge fungerat som en inspirationskälla i mittarbete som skulptör och nu även till denna uppsats.2 Storleken, mångfalden och inte minstkontinuiteten i skapandet av moai berättar något om dess skulptörers motivation, men ävenom arbetes stränga tradition.3 Moai, som artefakt, gestaltar mytologin och visar styrkan i denföreställning ur vilken människan i alla tider motiverat sin strid mot döden. Men moaistragiska öde berättar samtidigt något om mytens lösa grund och avslöjar det myten skulledölja om vårt oundvikliga öde.4 Påskön, Easter Island eller Isla de Pascua heter Rapa Nui påsitt inhemska språk rapanui, vilket även är namnet på öns ursprungsbefolkning.5 Dessabegrepp, Rapa Nui och rapanui, kommer genomgående att användas i uppsatsen.6

1:1 Motivering. Motivet bakom uppsatsen är att undersöka moais band till odlingens mytologiska genus ochdär igenom fördjupa studierna från B-uppsatsen Hällristningar i Bohuslän (2007).7Stenskulpturen moai skapades i en polynesisk förhistorisk kultur och betraktas därför som”primitiv” konst. En kategori av symbolrik bildkonst som ofta gestaltar en existentiellförklaring genom metaforiska berättelser. Vanligen är bilden/myten förknippad medföreställningar om död och återfödelse som uttrycks genom ritualer eller ceremonier.Berättelserna härleds då till den komplexitet av behov och utsatthet människan alltid lider aveller tar skydd under och som vi vanligen talar om genom begrepp som tro, fruktan ochanpassning. Trots att det ligger ofantliga avstånd i både tid och rum mellan sydskandinaviskbronsålder och moais stenålderskultur på Rapa Nui så finns det en grundläggande faktor som

1 Altman Ann M, Early Visitors to Easter Island, 2004, s 55. Missionären Hippolyte Roussel noterar år 1869angående legenden om moais förflyttning över landskapet: “It is not known how these statues were transportedand erected – only a legend remains. The Great Chief of the time, who was all-powerful like his predecessors,ordered the statues to walk and then all of them, on hearing his worlds, started move and chose destinationsaround the island that appealed to them.”2 Flenely, J/Bahn, P, The enigmas of Easter Island, 2002, s 108. De beskriver ett liknande intryck: “None of thestatues is known to have had the name of deity. Instead they were all known by the collective name aringa ora(living faces): they are clearly generalized rather than individualized portraits.” Uttrycket har de citerat ur denfranske upptäcksresaren La Pérouse anteckningar från besöket på Rapa Nui år 1786.3 Under ungefär 800 års tid mejslades närmare 900 moaier fram ur klipporna på Rano Raraku.4 Moai-kulten upphörde någon gång under 1700-talet, vid mitten av 1800-talet hade den sista moaien ramlat ellervälts ner från sin plattform, många bröts av vid halsen. Några har restaurerats och åter lyfts på plats under slutetav 1900-talet.5 Ruiz, A/Eyzaguirre, T, Easter Island: The First Three Expeditions 1722 – 1774, 2006, s 20. Lämnar följandecitat, angående öns europeiska namn, Påskön. “…and to the land the name of Paásch Eyland, because it wasdiscovered by us on Easter Day.” Utdraget är hämtat ur Jacob Roggeveens loggbok, nedtecknat den 5:e april år1722.6 Fischer S R, Island at the End of the World, 2005, s 91. Förklarar namnet Rapa Nui som antogs i januari 1864.Det är ett polynesiskt uttryck (på språkert maori, ff) och betyder ungefär ”längst bort från Rapa”. Rapa är en ö iAustralöarna. Samtidigt antogs namnet på både folket och språket vara rapanui. Ön hade innan detta inget avöborna officiellt eller erkänt namn. Man hade namn på varenda fläck av ön, men inget på ön i sig. Denrapanuiska översättningen av Rapa Nui är Te Pito ó te Henua.7 Dahlstrand, Ivan, Hällristningar i Bohuslän, 2007, Konst- och bildvetenskap, Karlstads universitet.

3

förenar dessa båda epoker i mänsklighetens historia. Det är en mental länk, strukturen i denföreställningsvärld som framkallas i samband med människans övergång från jakt till odlingsom bärande inslag i försörjningen. En omvandling under vilken fruktsamhetens ochreproduktionens inre krafter allt mer kom att betonas i den mytiska föreställningsvärlden.Brukandet av jorden blev livsavgörande och omgavs med riter för att skydda och återfyllajordens heliga energi. Odlingen blev sakramental, ”Jorden tycktes livnära allt och alla – växterdjur och människor – som i en levande livmoder”, skriver Karen Armstrong i sin analys av detill odlingen kopplade metaforerna.8 Dessa jordbrukskulturens mytologiska metaforergestaltas genom bildkonsten, i både Bohuslän och på Rapa Nui och motiverar mig till enanalys av moai ur ett genusperspektiv som ifrågasätter tidigare tolkning.

1:2 Tidigare forskning och källor.Genusperspektivet har mest handlat om könsbestämmande inventeringar, samt diskussionerom vissa tecken och symbolers manliga eller kvinnliga status. Sambandet mellan odlingensmytologi och moais symboliska genus, vilket är min utgångspunkt, finns i flera fall nämndgenom tidigare forskning bl.a. hos J. A. Van Tilburg och T. S. Barthel, men utan dengranskning som ifrågasätter moais nuvarande genustolkning. Den forskning jag främstförankrat min undersökning i är sådan som ställer moai i relation till övrig bildkonst ochkulturella uttryck på Rapa Nui. Det är arkeologisk och etnologiska undersökningar somkartlägger, analyserar och tolkar Rapa Nuis mytologi och bildkonst, specifikt såväl som i enbred polynesisk kontext. Genom en lång tradition av utgrävningar, från t.ex. KatrineRoutlegde 1913-1915, Thor Heyerdahl på 1950-talet och bl.a. William Mulloy på 1960-taletväxte den arkeologiska kompetens fram som nu leder forskningen på den UNESCO-världsarvsskyddade ön.9Den arkeologisk/etnologiska källa som betytt mest för min analys är Jo Anne Van TilburgsEaster Island archaeology, ecology, and culture från 1994. Van Tilburg arbetar på Institute ofArchaeology, University of California, Los Angeles och har forskat på Rapa Nui sen 1982.Hon leder Easter Island Statue Project som kartlägger och dokumenterar moai samt bedriverforskning om den förhistoriska kultur moai skapades i. Hon står också bakom denkronologiskt indelade stilanalys av moai, som jag använder i min analys.10 När det gällerbildanalys har jag förutom van Tilburgs arbete i första hand använt Georgia Lees The RockArt of Easter Island från 1992. Georgia Lee är liksom Van Tilburg knuten till UCLA:sforskning och har arbetat med Rapa Nuis petroglyphs sen 1981.11 Georgia Lee är en av dedrivande krafterna bakom Easter Island Foundation, föreningen som arbetar kulturhistorisktövergripande med bl.a. bevarandefrågor och bokutgivning.12

1:3 Frågeställning och syfte.Frågan jag söker ett svar på är vilket genus moai representerar. En frågeställning somproblematiserar den tolkning vilken sedan de allra första européerna besökte ön under 1700-talet varit att moai både visualiserar gudomliga förfäders mana (andliga kraft) och markerarolika klaners rätt till mark och fiskevatten. Moais syfte förklaras genom denna tolkningmanifestera fysisk och intellektuell styrka för att legitimera en ideologisk struktur ochuppfattas därför enligt västerländsk praxis symbolisera ett manligt genus.13

8 Armstrong Karen, Myternas Historia, 2005, s 42.9 Rapa Nui National Park blev ett World Heritage 1995, se rapanuipark@gmail.com10 Easter Island Statue Projekt går att nå via eisp@ioa.ucla.edu11 Jag använder i brist på ett bättre svenskt ord det engelska begreppet petroglypf som betäckning för ristade ellerhuggna klippbilder.12 Easter Island Foundation nås enklast via hemsidan www.islandheritage.org.13 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, 2001, s 35-44.

4

Problemet med denna tolkning är inte bara att den grundas i ett västerländskt och kolonialtgenustänkande, den lämnar även en rad konkreta frågor obesvarade. Det handlar om teckenoch symbolik, på och i anslutning till bildkonstverket moai och i grunden om hur moaiuttrycker den förändrade föreställningsvärld rapanuis anpassning till den reella verklighetenmedfört då rapanuis försörjning övergick i ett mer odlingsbaserat beroende. En förändringsom uttrycktes genom mytologins berättelser och som till vår tid lämnat kvar sina spår ibildkonsten. Problematiseringen av moais genus medför en kritisk granskning av den ideologisom omgärdar tolkningen av Rapa Nuis bildkonst. En ideologi som till stor del bygger på detbiologiskt förankrade genustänkande som etablerades i Europa under 1800-talet. Engenusideologi där kvinnan uppfattades som den mindre värda av människans två genus. Honblev den ”andre”, utan mannens själsliga, fysiska eller intellektuella förmågor.14 Minuppfattning är att precis så har vi moderna västerländska människor, både omedvetet ochmedvetet, länge betraktat både s.k. ursprungsfolk och förhistoriska människor och i det härsammanhanget, deras ”primitiva” bilder. Ett genusperspektiv innebär därför att kritiskt beaktabåde den ideologiskt/kulturella och etniskt betingade värdenorm ur vilken moai-tolkningenhärleds.

Genom att ställa frågan: Vilket genus representerar moai?, är mitt syfte att öppna nyaperspektiv i betraktandet av den förhistoriska bildkonsten på Rapa Nui. Perspektiv därtolkningen utgår från människans livsvillkor och betraktas ur bildens egen kontext.

1:4 hypotes. Mitt antagande är att moais form och betydelse har utvecklats under ett latent hot omhungersnöd på grund av dålig skörd. Klimatet och de geologiska förutsättningarna på RapaNui gör den situationen alltid närvarande. Rapanui hade efter koloniseringen och i takt medatt befolkningen ökat blivit allt mer beroende av jordbrukets avkastning.15 Hotet motförsörjningen kunde handla om torka eller allt för mycket regn, Rapa Nuis lavajordar ärnäringsrika men känsliga, det finns dåligt med grundvatten och jorderosion är ett stortproblem. Moai, som ursprungligen har sin symboliska uppgift i att manifesterafamiljens/ättens förhållandet till anfäder och gudar kom under det växande beroendet avjordens avkastning, enligt min hypotes, att förändras mot att manifestera jordens mytiska ochfruktbara krafter. Moai har ingen entydig uppgift utan har, som polynesisk bildkonst av denhär kategorin, en flexibel användning.16 Men jag menar att moai i huvudsak ska betraktas somden symboliska länken till människornas ursprung (gudarna eller anfäderna) och den mana(den gudomliga kraften) som demonstreras i den odlade jordens fruktsamhet.

Min hypotes är således att moais symboliska betydelse genomgått en förändring och att dennaförändrade betydelse medfört en förändrad genusrepresentation. Från ett övervägandemaskulint genus, präglat av jägarkulternas mytbildningar, till ett större inslag avodlingskulturens feminina genus. Hypotesen ifrågasätter därmed nuvarande moai-tolkningmed hänvisning till att tolkningens förankring i västerländsk genusideologi kan ha gjort denmissvisande.

14 Hirdman, Y, s 35-44.15 Uppfattningarna om när de första människorna kom till Rapa Nui varierar mellan 300-talet och 800-talet.Martinsson-Wallin, Helene, Ahu-the cermonial stone structures of Easter Island, 1994, s 83. Hon redovisar kol14-analyser från bosättningar och menar att: “There are inications of settlement as early as A.D. 401-594 butonly one dating schows this early result. From A.D. 650-1100 there are more sure indications of settlement.”16 Nicolas, Thomas, Oseanic Art, 1995, s 9-36.

5

1:5 teoretisk utgångspunkt.Analysen i uppsatsen sker genom en kombination av semiotisk strukturalism, mytologiskhistorieanalys och genusteori. Den strukturalistiska teorin beskrivs av Fiske iKommunikationsteorier en introduktion (1990) och handlar om att vi känner världen genomkulturella begrepp och strukturen i språket. Teorin som utvecklats framförallt av den franskefilosofen och etnologen Levi-Strauss skiljer ett vetenskapligt, rationellt tänkande från ett”primitivt” holistiskt sökande efter helhet i naturen. Strukturalismen säger att sanningen är enfunktion av de begrepp och kulturella system som skapar och godtar den. Framförallt myteroch legender är ett sätt att organisera och förstå världen, ”alla kulturer försöker förstå världenoch göra den begriplig”.17 Det centrala i teorin är påståendet om att alla kulturer organiserarvärlden efter samma mönster och utifrån en konstruktion av binära oppositioner.Mänsklighetens olika språk är enligt strukturalismen uppbyggda enligt ett system vilket i sistahand utgår från hjärnans fysiska struktur. Språket och världens organisering är därmed art-och inte kulturspecifik. Strukturalismen menar att den viktigaste gränsen (motsatsen) därförgår mellan natur och kultur och att kultur är den förståelseprocess som bestämmer människanssjälvbild och världsbild. Mytologins berättelser är metaforiska bilder av naturens obegripligaprocesser och kan över tid och rum jämföras utifrån kontexten som framburit dem.

Mytologins utveckling analyseras av Karen Armstrong i Myternas historia (2005). Hon sägeratt myten utgår från vår dödsfruktan och handlar om människans erfarenhet, att den pekar moten tidlös historiesyn där betydelsen är viktigare än sanningen. Hon säger: ”Den eviga filosofinuttrycker vår medfödda känsla av att människan och den materiella världen är något mer ändet som kan skönjas med blotta ögat” och menar att myten utan att göra anspråk på attredovisa fakta ur vårt förflutna förklarar beteenden i nuet. 18 Gudarna, människan och naturenhör oupplösligen samman, det gudomliga är en aspekt av det värdsliga. Myten finns aldrig ibara en version, fortsätter hon och menar att när förhållandena i vår omvärld förändrasbehöver även våra berättelser förändras, ”varje gång människan tagit ett stort steg framåt harde också reviderat sin mytologi och fått den att tala till de nya förhållandena”.19 Min hypoteshandlar om att steget in i det stenbaserade jordbruket var ett stort steg för människan på RapaNui. Den stora mytologiska förändringen var att jägarmytens storgudinna trancenderats ijordbrukarnas stora modergudinna, metaforen för jorden och jordens fruktsamma krafter.Armstrong säger att man i jordbrukskulturens myter betraktat grödan som frukten av en heligförmälning: ”Jorden var kvinnan, utsädet var mannens sädesvätska och regnet var himlensparning med jorden.”20

Genusteorin behandlar Hirdman i Genus – om det stabilas föränderliga former (2004) där honanalyserar genusförhållandet genom ”maskulinums två lagar”. Den första säger: Att vara manär att inte vara kvinna. Uppfattning handlar om att man och kvinna är två olika arter avmänniska och är framförallt förankrat i 1800- och 1900-talets biologiska världsåskådning.Den andra lagen säger: Att vara man är att vara normbärare. Liksom den första lagen gåruppfattningen som säger att mannen utgör människans norm medan kvinnan är en outveckladeller misslyckad man att spåra långt tillbaka i antik filosofi men framförallt är förankrad ijudisk-kristen skapelseberättelse och kristen tradition. Detta perspektiv har även varit starktinom den positivistiskt vetenskapliga världsbilden från 1700 och 1800-talet.21 Min hypotes äratt denna genusnorm utgjort en omedveten faktor i den traditionella tolkningen av moai.

17 Fiske, J, Kommunikationsteorie, en introduktion, 1990, s 156.18 Armstrong, K, s 11-12.19 Ibid, s 1620 Ibid, s 43.21 Hirdman Y, s 62-65.

6

1:6. Metod.Tillvägagångssättet i uppsatsarbetet har varit att kombinera studier av tidigare forskning medegna iakttagelser och att sedan göra en analys utifrån uppsatsens teoretiska utgångspunkter.Perioden mellan den 25:e november och den 23:e december 2007 var jag på Rapa Nui för attmed egna ögon se och jämföra litterära uppgifter med egna intryck. Vistelsen innebarcykelturer, bilfärder och vandringar, inte minst vulkanklättringar, mellan olika fornminnen,petroglyphs och kultplatser. Min kompis Osvaldo Pakarati har kört mig kors och tvärs över öni sin pickup, och när han inte körde lånade jag hans cykel för mina dagliga turer. Jag hadeockså förmånen att kunna följa en av de arkeologiska grupperna i arbetet ute i det stenigalandskapet. De kartlägger fornminnen som husgrunder (hare paenga), hönshus (hare moa),kokgropar (umu), grottor och petroglyphs och det finns mycket att hitta. Arkeologerna hållerpå med en inventering där minsta lämning ska positionsbestämmas med GPS, tecknas av ochbeskrivas i ord. Grottorna, som är många i Rapa Nuis lavastensberg, mätas upp ochundersöks. Ön är inte stor till ytan, ganska mjuk i formen och förhållandevis trädlös, men påsina ställen gropig och väldigt otillgänglig under den brännande solen. Mina arbetsplatserunder tiden på ön blev William Mulloy library och framförallt min vän och värdinna MelinkaHuckes kök. Melinka som arbetar som tecknare i den arkeologiska grupp jag följde hardokumenterat ett stort antal petroglyphs i ett ännu inte publicerat bokverk och henneskunskaper var nyttiga för mig att ta del av. Tillsammans med vännen Tiare Aguilera gjordeMelinka och jag en oförglömlig klättring i soluppgången till toppen av vulkanen RanoRaraku. Där jag fann mina två ”kvinnor”, female moai nr. 429 och 429a ur Barthelartikeln.22

Ett av mina ”mål” under resan var att se moai i relation till landskapet, för att i ”verkligheten”pröva hypotesen om moais band till odlingarna. Och i det fallet blev jag inte besviken (sekapitel 2). Utflykterna är dokumenterade genom fotografier och dagboksanteckningar.

1:7 Avgränsningar.Jag begränsar uppsatsen till att behandla skulpturen moai och till den analys som är relevantför frågeställningen. Det innebär trots det en ganska bred utgångspunkt eftersom hypotesenstår och faller med att jag kan förankra moai i en mytologi bunden till jordbruksbaserad kulturoch att denna kultur utvecklats ur en mer jägarbaserad kontext under Rapa Nuis specifikaförhållanden. Analysen är koncentrerad till de moai som står, eller en gång stod, uppställdapå plattformar ahu framförallt längs Rapa Nuis kuster och av dessa dem som tillhör den s.k.klassiska ahu-moai stilen. Samt till de moai som är placerade i och kring Rano Raraku.23 Jagkommer att behandla övriga moai, de utan anknytning till Rano Raraku och ahu samt de aväldre ”ursprunglig” stil som jämförande och relaterad bildkonst. Anledningen är att dessaantingen faller utanför den särpräglade utveckling ahu-moai genomgått eller är svårare attidentifiera.

1:8 Disposition av uppsatsen.I kapitel 2 beskriver jag uppsatsens huvudpersoner, moai, de stora stenstatyerna på Rapa Nuipå ett konkret sätt för att läsaren ska se och förstå hur skulpturerna ser ut, vilket material de ärgjorda av och var de befinner sig i både tid och rum. Detta är en ingång i uppsatsen och jagvill lämna en så tydlig bild som möjligt, förankra läsaren i bildmaterialets realitet inför denfortsatta läsningen.I kapitel 3 beskriver jag moai i sin föränderliga miljö. Det handlar om hur mytologi och riterförändras och anpassas efter människans livsvillkor. Det betyder att de sociala och religiösa

22 Barthel, Thomas S, “Female stone figures on Easter Island “, 1958, Polynesian Journal, s 253.23 Van Tilburg, Anne Jo, Easter Island archaeology, ecology, and culture, 1994, s 22-23. Här beskriver VanTilburg den klassifierande stilanalys jag utgår ifrån i mitt arbete.

7

föreställningarna människorna som skapade moai levde i behandlas, för att göra det möjligtatt förstå bildkonstens symboliska grundförutsättningar. I kapitel 4 ska bilden moai studeras, tecken och symboler ska betraktas konkret och iförhållande till mytologin. Jag ska också jämföra moai med sin närmast besläktade skulptur urRapa Nuis övriga bildvärld. Det handlar om att diskutera moais symboliska betydelse ochrepresentativa tolkning.I kapitel 5 ska jag, utifrån mina teoretiska utgångspunkter diskutera några av de idag mesttongivande tolkningarna av moai. Tanken är att se hur uppsatsens hypotes och mina argumentavvisas eller finner stöd i analyser från andra moai-forskare.I kapitel 6 slutligen ska uppsatsens röda tråd vävas ihop till en slutsats som ska besvarafrågeställningen och värdera hypotesen.

Kapitel 2. Presentation av moai.

I det här kapitlet beskriver jag moai ur ett materiellt perspektiv. Var och när de skapades, avvilka material de tillverkats, var de finns placerade i landskapet och i vilket sammanhang. Härbeskriver jag även hur arkeologer bedömt att moais form förändrats under århundradenasgång.

Moai kallas de monumentala stenskulpturer av vilka några står uppradade och många liggeromkullvälta längs Rapa Nuis kuster, några är placerade i anslutning till inlandets åkermarker,andra längs vägarna över ön. (Bild 1) Många moai finns i eller runt vulkankratern RanoRaraku, stående i sluttningarna eller ännu liggande fast i berget. (Bild 2) De äldsta moai ärtolv århundraden gamla, den yngsta har nyss fyllt trehundra år. De har inga ben utan vilardirekt på bålen eller står nedgrävda, i vissa fall ända till halsen. Armarna är reliefhuggnautefter torsons sidor, händerna vilar under magen. Karaktären av allvarligt lugn bestäms avderas kraftigt markerade ansiktsdrag och stränga, bakom smala läppar, stängda mun. Moai harlånga vackert formade öron och på huvudet balanserar några av dem en jättelik krona, pukao,av röd lavasten från vulkanen Puna Pua. (Bild 3) De flesta moai är tillverkade av en ganskalättarbetade bergart som kallad tufa (el. tuff) från vulkanen Rano Rarakus klippor.24 Tufa harsom nybearbetad en gul, svagt rödtonad färg som efterhand mörknar i en gulgrå nyans.Stenhuggarnas verktyg tillverkades av hårdare stenarter, basalt, tranchyte eller obsidian (entyp av flinta). Moai sägs representera skulptörernas mest betydande förfäder, ariki mau. 25

Ofta med tillägget att de symboliserar eller faktiskt innesluter dessa gudomliga förfädersövernaturliga kraft, mana.26

Rano Rarakus sydöstra kant bildar en mäktig 150 meter hög klippformation över slättenHotuiti på Rapa Nuis östra del. I vulkanens södra sluttning står närmare hundra moaiernedgrävda till bröstet eller halsen i oregelbundna rader och ser ut över jordbruksmarkerna iriktning mot havet tre kilometer längre bort. (bild 4) En brant stig slingrar mellanstenansiktena upp mot bergskanten. En het förmiddag följde jag stigen över bergskammenoch minns att:

24 Museo, P S Englert, museeguiden,2007, Panel 10, Ca. 5 % är tillverkade av annan sten än tufa, röd scoria(hani hani), basalt (maea poro), eller tranchyte.25 Museo, P S E, p D, Citat: ”These figures were created to represent to the important ancestors of each clan”.26 Kjellgren, E, Splendid Isolation, art of Easter Island, 2002, s 15. Här förklaras kortfattat moais betydelsesom: “For much of Easter Islands history , however, its art and religion centrered lagerly on the spirits ofancestral chiefs, and it is these ancient ariki who are represented in the colossal stone moai.”

8

Där uppe väntade mig en mäktig syn. På insidan av den cirkelrunda kratern stodungefär lika många moai som på utsidan, nedgrävda i sluttningen som de, menallihop med blickarna riktade ner mot kratersjön (det är kanske fel att säga”blickarna” när alla moai runt Rano Raraku saknar ögon, men i ansiktets riktning”känns” att de ögonlösa stenstoderna ser). Färskvattenkällan låg inbäddad i grön toratora-vass under rödjordssluttningarna och speglade den blå himlen över oss. Dettavar en plats fylld av magiska associationer som förstärktes genom den tysta stillheteni den övergivna skulpturverkstaden. En behaglig känsla av att stå utanför tidensrörelse smög över mig där bland stenjättarna . Bortom den motsatta kraterväggbredde oceanen ut sin horisont. Öns mytiska namn, Te Pito ó te Henua, som kanbetyda ”Ögat som ser himlen”, ”Världens navel” eller ”Jordens livmoder” kännsförankrade hit.27 Jag räknade till tre hästhjordar, 15-20 djur i varje, som betade ibusksnåren runt sjön medan solen över oss gassade obarmhärtigt. Den här södrakanten av Rano Rarakus insida liknar motsvarande branta utsida, där den naknaklippan går i dagen. I berget här ligger närmare hundra moaier och begrundarhimlavalvets växlingar. En klättring upp mot kraterkanten avslöjade en liten platåmed en bänk uthuggd under den skuggande klippkanten. Jag slog mig ner i svalkanoch lyssnade på stillheten, bara bruten av något enstaka hästgnägg och såg ut överden plats jag så länge drömt om. Under mig breder vulkankratern ut sig och bortomden reser sig Terevaka, bryter oceanens horisont och förenar sig med himlenovanför. På den här bänken vilade moais skulptörer.28

Aktuella statistik säger att 887 moai har registrerats på Rapa Nui. Nästan hälften, 397 styckenav dessa, befinner sig fortfarande kvar i eller på utsidan av stenbrotten på Rano Raraku. Avdessa står 180 moai nedgrävda i sluttningarna, medan de resterande 217 stycken liggerouthuggna med ryggarna fast i berget. Genomsnittshöjden på dessa Rano Raraku-moai är 6meter. Den allra största är 21 meter lång och beräknas väga 270 ton. Samma statistik talar omatt 288 moai har transporterats ut och placerats stående på plattformar, ahu, runt ön. Dessaahu-moai är något mindre, i genomsnitt 4,05 meter höga. Den största ahu-moai är 9,5 meterhög och beräknas väga 90 ton. Längs de forna vägarna genom landskapet ligger 92 moai. 29

110 stycken moai ligger eller står utspridda på andra håll av Rapa Nui, t.ex. på museet ellerkultplatsen Orongo och några på museer i England och USA. Av dessa är hälften, 55 styckenmindre moai, tillverkade av andra bergarter än Rano Rarakus tufa.30

Runt Rapa Nuis kust ligger 313 stycken förhistoriska byggnadsverk som kallas ahu. (Bild 5)De allra flesta är ruiner, medan några har restaurerats. Tätast ligger dessa ahu i anslutning tillodlingsmarker eller vid vikar där båtar kan lägga till och mer sällan utefter de brantasteklippavsnitten. Storleken varierar från några tiotals meter upp till den längsta som är 150meter lång och 4 meter hög. Vanligtvis ligger de med en hög lodrät fasad av svarta tättsammanfogade rektangulära stenblock frontalt ut mot havet i en semipyramidal form.(Bild 6)En fris av röd lavasten pryder överkanten. Överst på fasadmuren ligger stora rundabasaltskivor på vilka moai är eller varit resta. De minsta ahu har en enda moai medan denstörsta, Tongariki, kröner sin mur med femton stora jättar. Landsidan bildar en sluttande, ca:50 meter bred fas av rund kullersten. Framför denna ligger en stor öppen yta runt vilkenbostäder, trädgårdsland och hönshus placerats. Man tror att dessa Ahu har tjänat som centrumför både socialt och religiöst liv. Fynd av skelett i kamrar under ahu visar att de fungerat somgravkammare. Det finns också motsvarigheter till ahu på andra platser i Polynesien, meningenstans i närheten av Rapa Nuis storlek eller mångfald. De närmare hundra moai somligger utspridda i landskapet kantar oftast forna vägar som sträckt sig mellan öns olika delar. 27 Fischer, S R, s 91, menar att namnet är en inhemsk översättning av det från polynesiskan inlånade begreppetRapa Nui och står för “The End of the land”.28 Författarens minnesbild från första besöket på Ranu Raraku 12/12-2007.29 Museo P S E, p D.30 Ibid, p D.

9

Man vet inte om de vält från sina avsedda platser som t.ex. markörer längs vägarna eller omde skadats under transport mot någon ahu för att sen bara bli liggande.

De äldsta bosättningar man kol-14 daterat på Rapa Nui är från åren mellan 401 och 594e.Kr.31 Man uppskattar, på samma dateringsgrunder, att ahu utvecklats från omkring år 650till sin för Rapa Nui speciella stil runt 1100-talet. Ahu Hanga Kioe tros vara den sist byggdaoch uppskattas ha varit klar ungefär år 1650.32 Det finns ingen direkt metod attåldersbestämma moai, men arkeologerna ser en tydlig utveckling i både form och storlekmellan ahu och moai. Så genom att typbestämma moai kronologiskt och jämföra de olikatyperna med åldern på ahu kan arkeologer ändå ge en trovärdig uppskattning av deras ålder.Typerna bestäms genom jämförelse mellan ansikts- och kroppsform till fyra olika varianter.Från de äldre med runda former och naturalistiska proportioner till de senare klassiska ahu-moai som är långa kraftiga cylindrar med oproportionerligt stort huvud. Man uppskattar atten tidig moai-stil, som visar släktskap med skulptur i övriga Polynesien, sträckt sig fram tillungefär 1100-talet. Dessa moai är mindre i storlek och har naturalistiska proportioner mellankropp och huvud. De allra äldsta är gjorda av annat material än Rano Rarakus tufa, ofta frånlokala stenbrott med basalt eller röd scoria. Rapa Nuis specifikt inhemska moai-stil,rektangulära cylindrar med onaturligt stort huvud, inleddes mellan 1000 och 1100-talet. Enöverlappning mellan stilarna som enligt min teori speglar samtida förändringsfaser iodlingskulturen. Den klassiska, ahu-moai- perioden räknas från ungefär 1200-talet fram tillslutet av 1600-talet. De växer successivt i höjd och storlek till kraftigt cylinderformade jättar,som i grupp reser sig över plattformarna där de tronar under sina pukao.33 De moai som stårkvar i Rano Rarakus sluttningar har en lite annorlunda stil, förutom att de till största delenstår under jord är de längre och smalare än ahu-moai. De har inga ögonhålor, inga pukao,spetsigare ansikte och mer konkavt formade näsor. De har en plattare rygg som ger dem enhalvcylindrisk form. Dessa antas ha tillverkats parallellt med och under ahu-moais senareperiod. Till dessa stilarter skulle jag vilja lägga alla de över tvåhundra moai som vilar medsina ryggar fortfarande fast i Rano Rarakus klippor. Enligt den traditionella ”Påskö-myten”hann de inte huggas ut på grund av krig eller annan katastrof. En mer nyanserad tolkning äratt alla inte varit ämnade att huggas ut. Men detta ska vi inte spekulera vidare över i den häruppsatsen.

Kapitel 3. Kulturell kontext.

Det här kapitlet ska handla om hur bilderna på Rapa Nui förändras i förhållande till hurrapanuis reella verklighet och världsbild förändras. Genom öns extrema miljösituation uppstårett avgörande beroende till odlingen, av jordens fruktbarhet. Detta, i kombination med RapaNuis långa isolering från övriga Polynesien, förändrade rapanuis myter och bilder.Diskussionen i det här kapitlet handlar om hur rapanuis myter speglar förhållandet tillnaturens krafter och hur bildkonstens symboliska gestaltningar representera dessa mytersförändrade metaforer.

Rapa Nui är den mest isolerade av Stilla Havets alla bebodda öar, och därför en av de sistkoloniserade i Polynesiens övärld. Man tror att Rapa Nui befolkades från Marquesasöarna

31 Martinsson-Wallin, H, s 83.32 Flenely, J/Bahn, P, s 135-140.33 Museo, P S E, p D, citat: “As time went by their forms became more stylized, and they increased in size.”

10

någon gång mellan 300- och 600-talet e.Kr.34 Odlingskulturen i Oceanien är 10 000 årgammal och vid kolonisering av nya öar tog man med sig de växter som behövdes för attöverleva. De första människorna som kom till Rapa Nui hade med sig grödor som sötpotatis,taro, sockerrör och banan. Man hade även med sig höns. De första århundradena odlade manefter en gammal polynesisk tradition som tog tillvara palmskogen som skydd åt plantorna.Men i takt med att befolkningen växte exploaterades skogen allt hårdare och i kombinationmed ett försämrat klimat dog den successivt ut. Någon gång mellan 1200- och 1300-talet varskogen och alla större träd i det närmast utdöda. Öns speciella miljö, nattkylan, den ständigablåsten, de häftiga regnen och jorderosionen skapade en situation av latent livsmedelskris. Såsmåningom växte en ny odlingsteknologi fram, stenjordbruket, som gick ut på att man byggdeinmurade trädgårdsodlingar och spred ut miljontals stenar över åkrarna. Man lärde sig ta varapå den svarta lavastenens egenskaper för att skydda marken från jorderosion, spridasolvärmen över dygnet och skydda plantorna mot blåst och uttorkning. Man använde sten tilldet som träden tidigare tjänat. Detta var en teknologi som fungerade men var mycketarbetskrävande och fortfarande känslig under naturens växlingar och starka krafter. Hela detkulturella livet formades efter stenjordbrukets villkor. Fisket och samlandet av skaldjur ochfågelägg var fortfarande betydelsefullt men det var jordens frukter som gjorde skillnad mellanliv och död. Beroendet av odlingens frukter hade växt i takt med att befolkningen ökat ochträden, som tidigare varit en betydande näringskälla, försvann. Stenen med sin obändigastyrka ökade i betydelse.35 Myterna som förklarade världen förändrades under nya livsvillkor,människans vara i den och bilderna utvecklades i samma takt. Det ideologiska/religiösa livethandlade på grund av Rapa Nuis speciella miljösituation till stor del om att trygga tillgångaroch fördela födoresurser. Detta avspeglas kulturellt, man såg det sociala livet som enpåverkande del av den naturliga miljön, vårdade man inte sina rituella plikter så skapadesäven obalans i naturens värld. Van Tilburg kommer fram till att reell eller fruktad matbristvar en viktig faktor i den sociala integrationen eftersom även rapanuis kalendariska ritualer,till skillnad från i andra polynesiska samhällen, kom att kretsa kring försörjningsfrågan.36 Detgällde t.ex. den årliga fågelmannakulten (se nedan). Hon menar också att moai-produktionenvar en följd av den föreställda länken mellan rituella handlingar och naturens gång. 37

Enligt legenden så hette Rapa Nuis första ariki mau, kung och överstepräst, Hotu Matúa. Hankom seglande tillsammans med Rapa Nuis tvåhundra första bosättare, ombord på två väldigakatamaraner. Från hans sex söner utgick öns ledande klaner, mata, vilka senare kom att växatill tio och styra över var sitt geografiskt distrikt. Ställningen som Aariki matu gick i arv åtden närmast manliga ättlingen till Hotu Matúa av Mirus klan. Han ledde ritualerna somsyftade till att upprätthålla öns fruktbarhet.38 Man antar att samhället på Rapa Nui varorganiserat efter Polynesiskt mönster genom en aristokrati, ariki, och det vanliga folket,hurumanu.39 Den sociala hierarkin baserades på en förstfödslorätt som innebar att det äldstamanliga barnet fick hela arvet, inklusive föräldrarnas sociala och andliga status. Rapa Nui vari grunden ett patriarkalt samhälle, trots att även kvinnliga ariki hade stort inflytande.40 Varje

34 Museo, P S E, p A. Museet informerar om att koloniseringen börjar omkring 400 e. Kr. Men de flestaarkeologer tror på ett senare datum.35 Armstrong, K, s 20-21. Hon berättar att: “När människorna betraktade en sten såg de inte en orörlig klumpsom inte kunde användas till något. För dem förkroppsligade stenen styrka, beständighet och fasthet och ettabsolut sätt att vara som helt skilde sig från det sårbara människovarat” Armstrong menar med detta att det intefanns någon klyfta mellan den heliga och den profna världen i stenåldernsmänniskans uppfattning av världen.36 Van Tilburg, s 99.37 Ibid, s 100.38 Museo, P S E, p 8.39 Métraux, Alfred, Ethnology of Easter Island, 1940, Sid 129.40 Kjellgren, E, s 14.

11

klan manifesterade sin identitet och rätt till distriktets jordbruksmark och fiskevatten genomuppförandet av ahu. De olika ätterna växte och delades efter hand upp i mindre släktgruppersom bildade allianser. Så småningom bildades två över ön härskande allianser. På västra sidanlåg den högst rankade, Ko Túu, med sin stora ahu i Anakena där öns högsta ledare, ariki mau,höll hov.41 Det folkrikare östra distriktet, Hotu Iti, hade stenbrottet Rano Raraku på sin sida avön, och dessutom Rapa Nuis största ahu, Tongariki.

Det finns få källor ur vilka någon ursprunglig religion kan rekonstrueras. Men man ser starkaband till en allmän polynesisk mytologi där gudomligheterna delas upp i två sorter. I denförsta finns skapande gudar som Tangaroa, Tane och Rongo. Den andra innehåller mytiskaförfäder och olika andeväsen. Både gudar och andeväsen kan inkarneras i djur, föremål ellerhändelser, som t.ex. jordskred. Tane skapade den första människan, han är därför människansviktigaste beskyddare. Men han ansvarar även för skogen, träden och det skulpturalahantverket. Man antar att Rapa Nuis motsvarighet till Tane är Make Make, öns viktigastegud.42 Rongo var jordbrukets gud och källan till all föda. Rongo var också regnetsbeskyddare, men då under namnet Hiro. Han hade även dansen, sången och musiken somansvarsområden, snäcktrumpeterna på Mangaia är uppkallade efter honom och en sten påRapa Nui som kallas Pu O Hiro tjuter genom sina håligheter som en snäcktrumpet när detblåser. Rongo är även krigets gud, men då under namnet Tu. Jag jämför Rongo medArmstrongs beskrivning av den syriska modergudinnan Anats ”skrämmande egenskaper”,hon skriver att: ”Anat var en hänsynslös krigare som ofta avbildas vadande i blod”, ochförklarar detta med att: ”jordbruket betraktades som en ständig strid mot våldsammanaturkrafter”.43 Van Tilburg menar att moai kan vara inkarnationen av Rongo som på NewZeeland är sötpotatisens särskilda beskyddare. ”The moai when filled with the power ofRongo assured fertility, growth and bounty”, säger hon och spekulerar över möjligheten avatt ceremonierna vid ahu förändras från Rongos matproduktionsriter under fredstid till Tusmobiliserande ceremonier under ofredstider, ”när anden i moai förändras byter kultenuttryck”, fortsätter Van Tilburg, vilket jag tycker på ett bra sätt förklarar de många bottnarsom ofta förekommer i ”primitiv” konst.44 Moai, som begrepp, står för det vi kallar idol elleravgudabild men är för den skull inte statisk i sin funktion. Precis som gudarna kan stå föribland till synes motstridiga egenskaper kan bildernas funktion och därmed betydelseförändras. Detta är också en egenskap som underlättar den omställning mytologin ochbilderna genomgår enligt min hypotes.

Enligt en grundläggande myt i den polynesiska världsåskådningen är himmel och jord, gudaroch människor, skilda åt och på samma gång förenade genom en himmelspåle.45

Himlen (rangi) och jorden (papa) låg, enligt myten, i sin ursprungliga omfamning,och i det trånga, mörka utrymmet mellan dem avlades och föddes gudarna Tane,Rongo och Tu. Samtidigt med att barnen kämpade mot sömnen och kvävningen, ihare paengas mörker växte en orolig längtan efter ljus och luft fram.46 Tane (barnetvarierar mellan olika ögrupper) genomförde den enorma bedriften att separerahimlen från jorden och sen resa en påle mellan dem, så att det livgivande ljusetkunde komma in.47

41 Ibid, s 25.42 Museo, P S E, p 9, Make Make är exklusiv för Rapa Nui, som har över 500 petroglyphs föreställande honom.43 Armstrong, K, s 45.44 Van Tilburg, s 128.45 Armstrong, K, s 28, Himmelspålen, trädet eller berget förekommer i alla stora mytologier, och är oftasymboliskt representerade i ritualer och ceremonier genom resning av olika master eller stänger.46 Hare paenga är ett hus i form av en uppocknedvänd kanot.47 Van Tilburg, s 129. (författarens översättning)

12

Det finns ingen uppteckning från Rap Nui av denna annars välkända legend.48 Däremot heterden högst rankade släkten på ön Ko Tuú Aro Ko Te Mana Nui, vilket betyder: den resta (ellerstående) pålen Före Den Stora Släkten.49 Himmelspålen går under namnet toko, toó eller poui olika delar av Polynesien. På Rapa Nui står pou för en påle av trä eller en rest sten ochtokotoko betyder stav eller stång. Medan Rapa Nuis heliga ceremonistavar, med mänskligform, kallas ua heter motsvarigheten i övriga Polynesien toko. I det Polynesiska språket stårtoko för både ”människa” och ”ge liv”. Van Tilburg liknar moai med himmelspålen, länkenmellan världarna och skriver om relationen mellan dem att: ”Tane as First Man and theembodiment of sunlight thus becomes, in the form of a carved human male figure, theprobable inspiration for the moai as a sacred prop between Sky and Earth.”50 Jag tror attdenna symbolik, som kan ses i länken mellan livet, döden och återfödelsen, har ennyckelfunktion i tolkningen av bildkonstverket moai.

Tangata Manu, Rapa Nuis fågelmankult uppstod, eller växte i betydelse, någon gång under1300-1400-talet. En tidsperiod då den försämrade miljön tvingade igenom det nya,arbetskrävande stenjordbruket. Den högsta guden Make Make, som enligt traditionen uppstodur en flytande skalle och som tillsammans med gudinnan Haua skapade både den förstamänniskan och lockade de första fåglarna till ön, fick en ny rituell manifestation i Tangatamanu och genom den därtill årliga fågelmannaceremonien.51 Medan moai restes och helgadesenligt traditionell sed vid sina ahu runt hela ön koncentrerades fågelmannakulten till en årligtåterkommande ceremoni vid en fast kultplats, Orongo vid vulkanen Rano Kaus branter, påöns sydvästra hörn. Ceremonin gick ut på att via en tävling mellan representanter för klanernaom vem som kunde hemföra Sottärnans (manu tara) första ägg från den lilla ön Motu Nuiutse Rapa Nuis tangata manu (fågelman) som vid sidan av ariki manu blev öns ledare för detkommande året. De båda kulterna, moai och tangata manu, levde troligen parallellt under ca:300 år, till dess att moaikulturen försvann i skiftet mellan 1600- och 1700-talet.

Det råder en bred enighet om att rapanui har ett polynesiskt ursprung och därför ingår i enpolynesisk kultursfär.52 Man kan därför betrakta rapanuis bildkonst både i en övergripandepolynesisk kontext och samtidigt utvecklad under specifikt inhemska villkor. Detövergripande finns i relationen till polynesisk mytologi och till det sociala liv som bestämmergrupptillhörighet och maktrelationer. För bildkonsten handlar det förutom symboler ochtecken om material, färg och form som kopplar ihop föremålet med dess användning i olikarituella sammanhang. Man ser det i moais ursprungliga ”naturalistiska” stil. På grund avkonkret materiella förutsättningar förändras de kulturella föreställningarna, myternas uttryckoch symboler anpassas efter nya metaforer i relation till traditioner och bildkonstens specifikavillkor (det kan t.ex. handla om sten lämplig för skulptur, mineral för färg etc.). Ett speciellttydligt exempel är just moais utveckling mot sin klassiska ahu-moai stil. Moai kan betraktasur både ett andligt och ett profant perspektiv och samtidigt som en förening av den naturligaoch den kosmiska världen. Ur ett profant perspektiv symboliserar moai klanen och Rapa Nuissociala struktur. Ur det andliga perspektivet symboliserar och förkroppsligar moai myternassammanhang och naturens gudomliga krafter.

48 Danielsson, Bengt, Bengt Danielsson i Söderhavet, 1986, s 191. Här skriver Danielsson att man över helapolynesien hann teckna ner de viktigaste traditionerna innan kulturbärarna gick i graven, med Påskön som detenda viktiga undantaget.49 Tilburg, s 128.50 Ibid, s 129.51 Métraux, A, s 311-315, Van Tilburg, s 133.52 Kjellgren, E, s 13.

13

Kapitel 4. Bildkonstverket moai.

Min hypotes är att moais symboliska tyngdpunkt vilar i gestaltningen av den mytologiska”modergudinnan”, som metafor för jordens oförklarliga växtkraft eller fruktsamhet.53 I det härkapitlet ska jag diskutera moais symboliska och representativa betydelse. Dels genom attjämföra med annan besläktad bildkonst ur Rapa Nuis mytologiska tradition. Dels genom attnärmare granska symboler och tecken i anslutning till moai. Det förekommer ett stort antalolika kategorier av bilder från Rapa Nuis förhistoria men för att vara tydlig ska jag begränsamig till att beskriva och kommentera de som är mest relevanta inför diskussion i uppsatsen.

De tolkningar eller beskrivningar av gestalter ur Rapa Nuis förhistoriska bilder jag tagit del avär överens om att figurerna i stora drag gestaltar och/eller representerar gudar (Atua), andar(akuaku), heliga förfäder (ariki) och deras övernaturliga krafter (mana). De viktigastefigurerna, förutom moai, är skapelseguden Make Make samt människa-gud hybriden tangatamanu (fågelmannen). Samt de förfädersandar, akuaku, som gestaltas genom kavakava ellerannan skulptur och har haft en mycket stor betydelse i rapanuis liv. Den vanligasteklippreliefen är komari, tecknet för det kvinnliga könsorganet vulvan och symbol förbefruktning och födelse. Förnamnet på alla skulpturala figurer är moai, som betyder ungefär”idol”, bilden av en avgudad människa eller väsen. Efternamnet bestäms av materialet ochtypen. För att locka fram, tygla, beveka eller vädja till gudar och anfäders inneboende krafter,mana, används konsten i olika riter och ceremoniella sammanhang. Skulptur och bilder skadärför ses som både representanter för högre väsen och som symboler för deras kraft ochvilja. Bildernas användning utgör kontakten och/eller länken, mellan människan ochväsendet.54 Ett syfte med Rapa Nuis skulptur och riter låg i att snärja och på så vis kontrollerafarliga andar av avlidna personer eller andra krafter som ansågs farliga. Ett annat syfte, somuttrycktes bl.a. genom fågelmannakulten, var att locka gudar och goda andar att trancenderas iden jordiska världen. Man såg också skulpturen förkroppsliga och/eller innesluta den kraftsom skulle frammanas genom riten.55

Skapelseguden Make-Makes ansikte förekommer framförallt som inristad klipprelief. (Bild 7)Denna är oftast mycket enkelt framställd genom två ögon, kindpåsar, näsa och mun. Ijämförelse med bildgestaltningar av det högsta väsendet ur andra mytologier, t.ex.Sydskandinaviens hällristningar, antar jag att dessa ansikten inte representerar Make Makeutan i stället markerar skaparens närvaro.56 Make-Make förekommer i en till jordisk gestalttranscendent form som tangata manu, fågelmannen. (Bild 8) Denna finns både som hög ochlåg klipprelief samt träskulptur. Klipprelieferna, finns i hundratal runt kultplatsen Orongo,men också på klippor och stenar över hela ön. Bilden föreställer en enkel eller tvillingformadhopkrupen figur med lång kroknäbb, stora ögon och händer som han håller upp framför sig.57

På många bilder ser man ägget han håller i sina händer. Relieferna är ofta dekorerade medinristade komari, vulvatecken. Träskulpturerna, ca:35 cm höga visar en upprättståendefågelman med händerna på ryggen. Denna har ett annorlunda uttryck, lugnt stående, medhänderna på ryggen och med rak näbb. Jag är tveksam till samhörigheten.

53 Jag lånar begreppet ”modergudinnan” från Armstrong, det står här som symbol för ett gudomligt väsen med igrunden feminina, kvinnliga, egenskaper.54 Kjellgren, E, s 14.55 Thomas, N, s 9.56 I de sydskandinaviska hällristningarna markeras det högsta väsendets närvaro genom en, ibland två fotsulor.57 Tvillingformen är vanlig i all figurativ konst.

14

Moai kavakava, kallad revbensfigur, är mellan 25 cm och 100 cm höga träskulpturer somföreställer en stående figur med manliga könsorgan och armarna hängande utefter sidorna.Huvudet är skalligt med ”tatuerade” mönster och han grinar ilsket under sin stora kroknäsaoch stirrande blick, han bär långa öron och har en kort skäggtofs på hakan. Utmärkande ärbröstkorgen med de markerade revbenen, som sticker ut från den utmärglade kroppen. Menockså den knotiga ryggraden, som i enlighet med polynesisk tradition, symboliserarsläktleden. Ögonen är gjorda av fiskben med inlagd svart obsidian. Dessa moai kavakava-figurer sägs representerar förfädernas andar, akuaku, och deras övernaturliga krafter, mana.

Den manliga figuren Moai tangata, är kavakavas naturalistiska motsvarighet. (Bild 9)Typexempel på storlek: höjd 42 cm, bredd (största bredd över skuldror) 11 cm, tjocklek 5cm.58 På kroppen framträder inga revben, munnen är stängd och den har förhållandevismindre framträdande näsa, (det finns förstås en stor variation inom bildernas kategorier).Moai tangata bär moais ryggutsmyckning ”ring och bälte”, och har likadant markeradenyckelben, skäggtofs och navel men saknar moais och moai papas stiliseradebröstmarkeringar.59 Moai tangata bär manliga könsorgan. Skallarna är tatuerade med mönstereller figurer, hajman läser jag, men ser en tydlig bläckfisk med mänskligt ansikte.

Kvinnofiguren, moai papa, skiljer sig från sina manliga motsvarigheter genom både form ochstorlek. (Bild 10) Typexempel på storlek: 58 cm hög, kroppen är 15,5 cm bred (jämnbred),och 2,3 cm tjock.60 Storleken av moai papa är i genomsnitt 3:2, mot moai tangata. Den tunnakroppen pekar liksom hos kavakava på symboliken av andlig kraft, mana. Liksom sina mindremanliga motsvarigheter bär även moai papa ofta skägg. Skägget i hennes fall ska symboliseraandlig kraft ärvd från gudomliga förfäder.61 Hon står stadigt på sina korta ben och tittar raktfram ur sitt framträdande fint snidade huvud som kan vara både skalligt eller med hår. Honvisar upp moais bestämda karaktär genom sina markerade ögonbryn, kraftiga näsa ochallvarligt stängda mun bakom tunna läppar. Öronen bär i sin förlängning ett runt frontalt hålmed örontapp. Ögonen är av vitt ben med svart obsidian. Hon har finlemmade långa händer,precis likadana som moai, hennes ena hand rör vid sitt tydligt inristade kön, komarin, medanden andra vilar på låret eller rör vid sitt ena bröst. Den platta kroppen har platt stiliseradbröstrelief, nyckelben och navel. Ryggen bär samma dekorationer som moai, ”ring och bälte”.Hon förekommer även som tvillingfigur, med båda händerna mot könet.62 Och som sittandemed en vulva som sticker ut ur könet och så stor att hon rider på den.63 Den kvinnliga figurenfinns också i en mindre (18,7 cm) rundad form där benen är förkrympta till bihang hängandepå höfterna. Hennes långsmala moai-fingrar pekar in mot sin tydligt reliefskurna vulva.64

Termen papa refererar till den feminina personifikationen av jorden, ”moder jord”, somförekommer i polynesisk mytologi.65

Den barkklädda figuren, manu uru, är en 40-50 cm hög sittande tora tora-vassdocka, grinandeoch tatueringsmålad. (Bild 11) Barktyg från mullbärsträdet var en sällsynthet och högtvärderad vara på Rapa Nui. Denna skulptur hade en beskyddande funktion och var den mest 58 Heyerdahl, T. The Art of Easter Island (1976). Planch 32, sid 270. (Leninggrad 402-2). Toromiro.59 “ring och bälte” förklaras i kapitel 4.60 Heyerdahl, T. Pl. 31, sid 270. (Leningrad 402-1)Exemplet är hämtad från en rysk expidition under tidigt 1800-tal. Toromiro.61 Kjellgren, E. Sid. 51.62 Heyerdahl, T, pl 101, s 286, Denna har “naturalistisk” kropp och är kortare, 45 cm, Toromiro63 Heyerdahl, T, pl, 91, s 282. (Dunedin D-36. 985): “Bearded woman riding on a large vulva.”, Toromiro.64 Heyerdahl, T, pl, 88, s 281, (Hamburg n.n.) Flintskallig, men med långt hår hängande från nacken ner överryggen. Trogligen tidigt 1800-tal, Trogligen toromiro.65 Kjellgren, E, s 51.

15

eftertraktade av alla skulpturer. Under kvinnliga initiationsriter, sk. Paina-riter, restes dessamanu uru på höga pålar vid ahu plattformarna. Bara fem stycken finns bevarade. Det finnsinga vittnen till någon ceremoni i anslutning till moai men spanjorerna kunde vid besöket år1770 följa en ceremoni där rapanuis satte upp en 3,5 m. hög människolik docka av halm,vitmålad med svart hår, på en sten. Sen satt de med korslagda ben hela natten runt om,tjutande i ljuset av eldens lågor. Kapten Gonzales noterade även att man under en speciell dagbar denna idol till ahu, där man samlades för att genom uppvisning bedöma vilka som skulleinvigas sexuellt. Troligen, enligt Van Tilburg, en initiationsrit för unga kvinnor som kallaspaina. Dockan ska ha burit ögon gjorda av vita människoben och svart snäcka, med svartafjädrar till ögonbryn.66

Hur den mänskliga kroppen är avbildad varierar över världens kulturer. Vad som betonas ikroppens byggnad, posen, skalan, formen etc. handlar om konventioner bestämda genomtradition, ideologi och tro. Detta gäller förstås även Rapa Nuis moai. Det är tydligt attmänniskan står modell för moai, men skulpturens detaljer och proportioner betonar ettsymboliskt innehåll som pekar bortom det västerländska mimesis-begreppet.67 Genom form,detaljer och uttryck bär den starka band till de mindre moai tangata och speciellt moai papa.Grundformen för de flesta ahu-moai och Rano Raraku-moai är en vertikalt ståenderektangulär cylinder. Ahu-moai är kraftigare och tjockare med proportionellt till kroppenmindre huvud än de längre och plattare moai som står på Ranu Rarakus sluttningar. Posenhar mycket liten variation och tecknar en framåtriktad, från midjan stående torso med i reliefmarkerade armar och händer. Armarna hänger lätt böjda utefter kroppssidorna, händernaviker in under magen och de långsmala fingrarna möts vid könet. Huvudet på moai äromsorgsfullt skulpterat med betoning på den långa konkavt formade näsan, som kan varaantingen spetsig eller trubbig och som skjuter ut under det markerade i 90-gradigt tvärhuggetkonvext formade pannbenet. Moais framskjutande kindben och pekande haka gertillsammans med den, mellan tunna svagt nedböjda läppar, sammanpressade munnen ettallvarsamt uttryck. Ansiktet pekar alltid rakt framåt vinkelrätt mot kroppen och lätt uppåt. Detjusiga öronen börjar i en spiralformad cirkel i höjd med pannans överkant och hänger somen rektangulär form långt ner till i höjd med munnen. Längden förklaras av ett skönhetsidealsom fick rapanui att förlänga och göra hål i sina öron.68 Näsan har en bred bas och fintreliefhuggna näshålsöppningar i fiskkroksform. Många påtalar en fallossymbolik inäsformen, speciellt i kombinationen av längd, huvudform och en legend som berättar omhur den första moai-skulptören hittade modellen i sin egen hami, klädesplagget som täckerkönet. Framförallt de moai som står nedgrävda vid Rano Raraku och möjligen inte varitämnade för ahu resning är fallossymboliken påtalad.69

Ahu-moai har uthuggna ögonhålor men inte förrän 1978 hittades ett öga som gick att passa ini ett av ögonhålorna.70 Det är ett 35 cm långt vackert ovalformat öga av vit korall med denröda lavamineralen scoria (hani hani) som iris. Efter detta har fler fragment hittats, även medsvart obsidian som iris. När man placerat ögonen på moai upptäcktes att de inte tittade neröver byn, utan snarare såg uppåt, ut över landskapet.71 Statyerna i Rano Raraku och de längsvägarna saknar uthuggningar för ögonen. Troligen för att de aldrig varit menade att ha den

66 Van Tilburg, s 85.67 Sörbom, G, s 19-47, ”Mimesis”, Boström, H-O, Red. Tolv begrepp inom de estetiska vetenskaperna, 2000.68 Ruiz, E/Eyzaguirre, T, Easter Island the first three expiditions, 2004, s 12.69 Jag återkommer till fallossymboliken i kapitel 5, tolkningar, hos Van Tilburg, Lee och Raphael.70 Flenely, J/Bahn, P, s 107, Arkeologen Sonia Haoa fann ögat i ahu Nau-Nau vid Anakena.71 Flenely, J/Bahn, P, s 106. “a Mangarevian name for the island, Mata-ki-te-Rangi, meaning literally: eyestowards the heavens.”

16

rituella uppgift ahu moai ämnades.72 Den andliga kraften är enligt polynesisk trokoncentrerad till huvudet och speciellt ögonen. ”The heat of the sun and the light of the starscombined to form the brilliant gaze of chiefly power.”, säger Van Tilburg i en poetisktolkning.73 En vanlig uppfattning gällande moais ögon är att de förvarats av en hög religiösledare och placerats in i moais tomma ögonhålor bara vid ceremonier ägnade åt ariki mau.74

Ögonen aktiverade förfädernas andliga kraft, vars närvaro gjordes synlig för alla ochprästerna kunde kontrollera den farliga mana som annars kunde släppas lös. Dennauppfattning går tillbaka till Felipe Gonzales, då han år 1770 spekulerar i att ögon placeras in ide annars tomma ögonhålorna vid ceremonier för att ”bringa figurerna till liv.”75 Jag såg attinne i Rano Rarakus krater stod alla moai riktade ner mot färskvattensjön, livets vatten, ikraterns centrum, medan de i klipporna liggande moai har sina ansikten vända mot himlenoch de moai som stod på utsidan av kratern var vända ut över jordbruksmarken. Tongarikismäktiga ahu-moai-grupp, som är öns största och ligger ungefär en kilometer från RanoRaraku, hade sina blickar riktade upp mot Rano Raraku. Öns övriga ahu-moai, vilka ståttvända mot byn och jordbruksmarken, antas ha riktat ögonen snett upp över det törstigalandskapet mot vulkantopparna, eller himlen där bortom. Om moai symboliserar denfruktsamma jordens övernaturliga kraft, modergudinnan papa, är det inte konstigt att honväntat på himmelsguden Make Make och naturens heliga förmälning. ”Jorden var kvinnan,utsädet var mannens sädesvätska och rengnet var himlens parning med jorden.”76

Där halsen på moai övergår till bål finns en tydligt markerad bågformad kant som följernyckelbenen. Bröstvårtorna formar en cirkelformad kurva som avslutar en reliefmarkeradvinkel från överarmen. Flera moai bär tecken på höftskynket/bikinibyxan hami, som sägsvara ett tecken på manligt genus, men vad jag förstått så bar även kvinnor hami.77 (Bild 12)Den tydligt markerade naveln kan, som även ryggraden, vara ett tecken på navelsträngenssymboliska betydelse som länk mellan släktleden.78 Ganska många, mellan femti ochtjuttiofem moai har reliefhugget detaljerade former över ryggen.79 Van Tilburg hardokumenterade åtta olika variationer av ryggdesignen som kallas ”ring och bälte” och varsgrunddrag är en eller två reliefhuggna linjer som löper i en båge över ryggens smalare parti.80

(Bild 13) Över bågens mitt, högsta del, ligger en eller två cirklar, och under dessa går det utett Y- eller M-format tecken. Y-formen tros vara ett komari motiv, M:et sägs symboliseraden heliga fregattfågeln som kan ha kopplingar till Fågelmannakulten. En mycket välkändmoai, Hoa Hakananaiá, har två tydliga fågelmän inristade på ryggen ovanför ”ring ochbältet”.81 Jag tycker det ser ut som klädesplagget hami, vilket finns i olika former meduppgift att täcka könet, i den form som förbinder ett bälte runt midjan med ett tyg som gårfrån ryggen mellan benen och fästs i bältet över magen.82 Samma tecken bär både moai papaoch moai tangata. Tilburg spekulerar även i en symbolik som hänvisar till förfädersanknutenhög rang.83 Detta tror jag mera på eftersom den omsorgsfulla teckningen visar på ett

72 Museo, P S E, p C, “This find confirmed the assumtion that moai had eyes, it being presumed that the momentof their installation in the face must have represented one of the most sacred moment of the cult.”73 Van Tilburg, s 134.74 Museo, P S E p C.75 Flenely, J/Bahn, P. s 107.76 Armstrong, K, s 43.77 Van Tilburg, s 135.78 Ibid, s 134.79 Ibid, s 135.80 Ibid, s 136.81 Van Tilburg, Hoa Hakananaiá, 2004, s 46. Denna Moai finns på Brittich Museum i London.82 Routledge, K, The mysteri of Easter Island, 1919, s 267 (bild).83 Van Tilburg, s 137.

17

klädesplagg med symbolisk innebörd och en jämförelse med träskulpturerna syns kopplingentill ryggradsymboliken genom dess avslutning i ringen.84 Moais händer är orealistisktlångsmalt och subtilt tecknade på de i förhållande till kroppen något förkortat återgivnaarmarna. Van Tilburg liknar dem vid fågelvingar och drar även här paralleller tillfågelmannakultens symboler.85 Moais händer har bara sin motsvarighet i moai papaslikadana händer, vilka dessutom är placerade på samma sätt. Armarna hänger ner efter moaissidor, händerna viker av och vilar platt mot bålens undersida, vinkelrätt in mot könet. Av delångsmala, med inhuggna skåror markerade fingrarna viker tummen upp i en konkavbågform efter bukens ofta rejält utskjutande undersida i riktning mot naveln, medan resten avfingrarna ser ut att mötas över könet. Jag ser en tydlig hänvisning till symboliken för defertila krafternas metafor, vilket förenar moai med moai papa.

Enligt vedertagen uppfattning är moai en manlig avbild och symboliserar manliga förfädersandliga kraft. Men de enda med tydligt manligt kroppsliga tecken är de fåtal med skägg, ettpar i Tongariki och en kvar i Rano Raraku. Men eftersom även moai papa bär ett skägg somförklaras symboliskt så är detta ett osäkert genustecken. Det finns ingen moai som i likhetmed moai tangata eller moai kavakava bär manligt könsorgan. Däremot finns det tio moaimed markerad vulva och/eller kvinnligt formade bröst.86 Det finns förutom dessa ett antalmed en markerad linje mellan bröstvårta och överarm, vilket kan ses som en stiliseradbröstform. Ett flertal moai har komari, vulva, inristade i bl.a. ansiktet. Om man utifrån dessatecken ska se det stora flertalet som av endera manligt eller kvinnligt genus måste förståsbetraktas som mer osäkert. Den traditionella moai-tolkningen står tveklöst för det Museo P.S. E. ger utryck för i sin museoguid: ”The Moai carried out a duble funktion: It establishedvisibly the ancestry of each Ure or clan. It demonstrated the power and organizationalcapacity of a clan.”87 Att detta betyder manlig makt är bara så självklar att det inte behöverskrivas ut. Flenely/Bahn ansluter till denna traditionella moai-tolkning, som inkluderar dessgenusnorm och skriver:

One or two statues have well-rounded breasts but no other sign of being female,whereas at least one of those with a vulva has nothing at the bust that gives theslightest hint of its gender. The vulva may have been a later addition, an in any casesexual ambiguity is by no means uncommon in Polynesian art.88

Vad jag förstår så menar Flenely/Bahn att vulvan inte är relevant vid en genusidentifikation, dekan vara senare inristningar eller tveksam könstillhörighet. Dessutom menar de att vare sigbröst eller vulva var för sig kan säga något om moais kön. Jag är till viss del enig vad gällergenusgränser i polynesisk konst, där finns ofta androgyna uttryck och bildernas symbolik kanbetonas olika beroende på ceremoni.89 Men det finns inget som säger att alla skulpturer sominte bär tydligt kvinnliga könstecken ska tolkas som manlig representation. Tvärtom så är oftakvinnliga kännetecken dolda i manlig form, t.ex. kan den kvinnliga andens kraft i moai papauttryckas genom skägget. Därför menar jag att de undantagsfall som nämns i citatet, ”one ortwo statues”, (och som avfärdas som kvinnliga eftersom de endast har välrundade bröst) äretthundra eller tvåhundra procent fler än dem som bär skägg (manliga könstecken). Jag menardessutom att man inte kan gå förbi de överensstämmande tecken och symboler som förenarahu-moai, moai papa och många av de moai som står eller ligger i Rano Rarakus branter.

84 Ibid, s 270.85 Van Tilburg, s 135.86 Museo, P S E, p 10.87 Museo, P S E, p 11.88 Flenely, J/Bahn, P, s 106.89 Nicholas, T, s 34.

18

Kapitel 5. Tolkningar.

Kring stenstodernas betydelse och användning kan bara spekuleras, på mer eller mindre godagrunder. Min analys behandlar moais symboliska betydelse i förhållande till den mytologisom genom metaforiska berättelser förklarar de obegripliga sammanhangen i livets ochnaturens kretslopp. Jag ska i det här kapitlet referera några aktuella och representativa moai-tolkningar samt diskutera hur dessa förhåller sig till min hypotes och uppsatsens teoretiskautgångspunkter.

Jo Anne Van Tilburg ser på ahu och moai som en relation mellan jord och himmel. Denhorisontellt liggande Ahu och de cylinderformade moai som ovanför reser sig mot himlen.90

Hon säger att moais mening ligger i att framstå monumentalt och i sin relation med ahu intaen arkitektoniskt social funktion. De ska synas tydligt och framhäva den härskande maktensrätt att härska och äga. De fyller en både symbolisk och ideologisk funktion av att manifesteraförhållandet mellan ledare och underlydande, men även mellan män och kvinnor, en manligvertikal form över en kvinnlig horisontell. Van Tilburg pekar på den ideologiska funktionenav moai som ett symboliskt verktyg för att upprätthålla en social maktbalans. Hon hänvisar tillden polynesiska seden att resa en upprätt sten eller slå ner en påle i sötpotatisåkrar och sägeratt heliga platser på många polynesiska öar är formade som en kanot med en mast somsymbol för den manliga guden Tane. Hon poängterar den metaforiska symboliken ikopplingen moai-mast-heligpåle och ledare. Hon menar att resningen av en mast påminner omatt resa stenstoder på ahu, att de genomförs med samma metod och omges av samma andligaföreställningar kring släktskap och makt. Även den tidigare beskrivna paina-riten kopplarVan Tilburg samman med resningen av moai.

It is possible that erecting a paina figure, which may have orginally taken place inconjunction with erecting a moai, replaced or otherwise recalled the more costlyerection of a stone statue.91

Tilburg berättar att ariki mau härstammar från gudaparet Tangaora och Rongo genom RapaNuis stora anfader Hotu Matúa. Ariki mau bar sin gudabenådade kraft (mana), att skapafruktbarhet i den naturliga världen, koncentrerad till huvud, höfter och händer. Därför är detingen slump, säger hon, att moai har så starkt markerade ansiktsdrag och händer eller att denmuntliga traditionen pekar på statyerna som falliska symboler.92 Placeringen av moai ovanpåsläktmonumenten ahu och dess orientering mot samhället med dess planteringar talar för attskulpturerna fyllt sin funktion i riter koncentrerade till odling. Tydligast, menar Van Tilburg,är moais relation till öns landskap som en helig plats i tid och rum, som en del i naturensandliga värld. Men även när Van Tilburg tolkar moai genom betydelsen i ritualer ochrepresentation kopplad till fruktbarhet och odling pekar hon på den falliska symboliken ochframhåller moais manliga genus. Hon menar att moais händer symboliserar Hotu Mátuasfruktbara kraft, men utan att diskutera vare sig gesten eller likheten med moai papa. Detligger säkert mycket i liknelsen mellan moai och pålen, men den starka kopplingen till enideologisk funktion övertygar inte riktigt. Pålen, såsom Armstrong framlägger det, har sinfrämsta uppgift i att synliggöra gudomlig livskraft och transcendens mellan en jordisk tillvarooch dess gudomlig motsvarighet samt metaforiskt beskriva en andlig övergång. Oftast handlardenna om att via döden återfödas på en högre nivå men kan även handla om t.ex. initiation,barns övergång i ett vuxenliv.93 Jag tror Van Tilburg missar ett viktig perspektiv genom att 90 Van Tilburg, s 81.91 Van Tilburg, s 85.92 Kjellgren, E, s 25.93 Armstrong, K, s 19.

19

inte se den skillnad som ligger i att genom en semiotisk tolkning betrakta moai och moai-kulten som ett mytologiskt led i att förstå världen. ”Alla kulturer försöker förstå världen ochgöra den begriplig”.94 Vad jag menar är att man ska se moai som ett medium eller en kraft isig, inte bara som ett verktyg eller medel i en hierarkisk process.

Georgia Lee berättar att vulvaformen, komari, är den vanligaste petroglyphen på Rapa Nuioch att den i övriga Polynesien är en ovanlig symbol.95 Vulvan, säger hon, har i denpolynesiska bildtraditionen förknippats med ett kvinnligt genus associerat till farlig ochnegativ magi, det kvinnliga könet var hemvist för onda andar med krafter som besatte ochbröt ner mannen. Kvinnan var därför förbjuden att vistas på heliga platser och fick inte hellerdelta i religiösa riter. I Orongo har komari vid ett stort antal tillfällen huggits in över bildersom föreställer fågelmannen, vilket Georgia Lee tycker är underligt: ”Given the traditionalview of female as noa (inferior, not tapu), one would not expect vulva signs to be placed onor near the symbol of the sacred birdman.”96 Förklaringen, tror hon, är att vulvan som symbolför fruktbarhet också hade en religiös roll i blidkandet av gudars och andeväsens fertilakrafter.97 Hon framhåller mångfalden av komari-petroglyphs som starka bevis på en aktivfruktbarhetskult på Rapa Nui och menar att skillnaden till övriga Polynesien visar att detta ären sen utveckling i öns religiösa historia.98 Hon föreslår att denna kult blommat upp som enkonkurrent till fågelmannakulten. En utveckling ur äldre traditioner med förankring iomvärlden och omständigheter speciella för Rapa Nui.99 Även Lee hänvisar till legenden omhur moai skapades och anser att moai i sin helhet symboliserar ett manligt genus. Jag tyckerGeorgia Lee tydligt beskriver hur rapanuis under sin specifika utvecklingen anpassar sinamyter och bilder till en av jordbruket allt mer präglad kultur. (Jag kan inte låta bli att dra enparallell mellan bilderna på Bohusläns klippor, där fruktbarhetskulten framhävs genom allasina fallos och bilderna på Rapa Nuis klippor där fruktbarheten på motsvarande sätt framhävsgenom rapanuis komari, vulvatecken.) Men legenderna spökar och även Lee står alltså fastvid en traditionell genustolkning.

John Flenley och Paul Bahn skriver i boken The Enigmas of Easter Island att öborsvittnesmål och polynesisk etnografi slår fast att statyerna representerar högt rankadestamfäder och att de som gravmonument håller förfädernas minnen och speciella meriter vidliv. Detta, menar de, förklarar moais olika tecken och utseende och de spekulerar i omstatyerna tillverkats medan klanledaren eller hövdingen fortfarande var vid liv, om manväntade med att hugga ut ögonhålorna och resa statyn till dess att personen är död.Huvudbonaden och ögonen aktiverar då moais mana, skulpturens andliga kraft. Detta skulledå peka mot de särskiljande attributens djupare betydelse inför hur de olika moai skatolkas.100 De menar, som jag förstår, att de ska tolkas som individuella tecken. De skriverockså, med hänvisning till polynesisk kultur, att den av ahu-moai tydliga framtoningen runtöns kuster står för en andlig bro mellan två världar, mellan livet och döden och mellan delevande och de döda. Förfädersstatyerna vänder sina ryggar åt havet och riktar sina ansiktenin mot ön för att skänka trygghet åt de levande människorna på ön. Flenley/ Bahn liknar dettavid en indonesisk sed av att placera en avlidens träavbild, bärande kläder och huvudbonad

94 Fiske, J, s 156.95 Skålgropen är den absolut vanligast förekommande petrolyph/hällristningen såväl i Bohuslän som på RapaNui, (och i resten av världen) men räknas inte som bild eftersom den tros ha en offerskåls funktion.96 Lee, G, s 193. (Tapu-tabu-förbud, författarens anmärkning.)97 Ibid, s 199.98 Ibid, s 196.99 Ibid, s 199, 208.100 Flenely, J/Bahn, P, s 109.

20

och med inlagda ögon på en klipphöjd för att vaka över byn.101 Jag tycker hypotesen omförfadersmyten vilar på en mycket tveksam grund av vittnesmål och nedteckningar som manmåste förhålla sig kritisk inför av de skäl som angivits tidigare. Jag menar att tolkningen här,som bygger på en jämförande polynesisk studie är berättigad till viss del men inte tar hänsyntill Rapa Nuis långa isolering och de dramatiska miljö- och sociala omvälvningar som skeddei och med skogarnas försvinnande. Tolkningen vilar, som jag ser det, tungt i en västerländsktolkning som handlar om historisk identifikation med nationalistisk monumentalkonst ochdessutom i den genusnorm som uppsatsens hypotes ifrågasätter. Däremot stämmer ahu-moaianalysen med den strukturalistiska teori min hypotes hänvisar till, som gäller anomalistiskakategorier, där moai då skulle symbolisera den mytologiska mellanform som överbryggargränsen mellan livet och döden.

Konsthistoriken Max Raphael poängterar att moais monumentalitet och storlek skapar enrelation till betraktarens relativa litenhet som behövs för att känslan av beskyddande lugn skainfinna sig. Likt Flenely/Bahn betonar Raphael den beskyddande funktionen snarare än VanTilburgs demonstrativa maktsymbolik, även om han håller med om att monumentalitet alltidinger både vördnad och respekt. Raphael påstår däremot att den här konsten inte syftar motindividuell dialog utan ska innesluta förfädernas andliga kraft för att beskydda samhället.Han menar även att den enskilda styrkan i varje enskild moai är begränsad, men attflerfaldigandet till grupper förhöjer effekten till storslagenhet. Rapahel noterar näsornaskonkava form i kontrast till träfigurernas välvda former och antar att näsan hos moai är ensymboliska fallos. Han föreslår även att den stängda munnen med de smala putande läpparnaska liknas vid en vagina och att moais huvud då symboliserar sexualitet. Kombination avförfädersmonument, död och sexualitet kan då tolkas som en återfödande process.102 Även idetta fall tror jag den västeuropeiska historieuppfattningen spökar, eftersom det är så svårt attsläppa greppet om moai som det ideologiska högt uppburna manifestet över landets danande.Även hos Raphaels tolkning finns den anomalistiska övergången närvarande i myten omdöden som den oundvikliga övergången i ett nytt liv. Men munnen som könstecken låter interiktigt genomtänkt, vi har ju komari och varför kniper han igen så hårt? Även Raphaelframhåller moais manliga genus genom att hänvisa till samma legend som de övriga.

Thomas S. Barthel beskriver i en rapport från arkeologiska undersökningar i Rano Rarakuområdet 1957-58 upptäckten av fyra moai med kvinnliga genustecken. Två av dessa står iupprätt position nedgrävda på kraterns utsida och de två andra ligger ännu ofärdiga på toppenav kratern. De två första stod begravda till brösthöjd respektive nacke innan de grävdes fram.När det gällde den första, moai 277, beskriver Barthel den med följande ord: ”it becomeevident that this monument represented a female, characterized by a neatly carved vulvashown between the slender fingertips of the elogated hands”.103 Den har inga bröst såarkeologerna döper den till “moai-flickan”. Den andra, moai 287, som visar sig ha en vulvasom är anatomiskt detaljerad beskriver Barthel: ”showing clearly the characteristics of afemale who have given birth to progeny. The abdomen is swelling and the interpretation of apregnant whomen immediately comes to mind.”104 Jag har inte sett 287, men rapportens bildpå 277 visar att denna bär en precis likadan hami (det lilla könsskyddande plagget som sägsvara manligt attribut) som alla andra moai. På toppen av Rano Rarakus södra kant hittadeBarthel två moai, liggande fast i berget, som båda har välrundade tydligt kvinnliga bröst, mensaknar andra köntecken. Barthel menar att dessa, 429 och 429a, är möjligt kvinnliga, medan 101 Ibid, s 109.102 Ibid, s 110.103 Barthel, T S, s 252.104 Ibid, s 253.

21

de två stående figurerna på utsidan är obestridligt kvinnliga.105 Dessa hittade även jag undermin klättring och kan bara instämma i Barthels beskrivning. Den ena nr. 429 ligger i en brantsluttning och ”ser” ut över slätten under henne. (Bild 14 och 15) Den andra som är kortareligger med ansiktet vänt mot himlen. Bevisbar existens av kvinnliga moai utgör, enligtBarthel, ett förbryllande problem. Han tror att medan träskulpturerna, moai papa,representerar kvinnliga figurer vars mening var att visa den kvinnliga anden hade de storastenskulpturerna med sitt, som han menar, förmodat manliga innehåll en helt annanfunktion.106 Barthel drar slutsatsen att de nyupptäckta skulpturerna av kvinnligt kön, flickan(nr. 277) och den gravida kvinnan (nr. 287), som omges av alla manliga moai hör till entidigare period av stenskulpturens utveckling. Jag har svårt att bemöta detta eftersom jag intesett dem själv. Men att två av de tio klassade ”female-moai” tillhör en äldre sort stämmer.Det gäller en av röd scoria som hittades av William Mulloy vid utgrävningar i ahu-Vinapu1960. Samt den ”Female moai” av basalt som hittades av Thor Heyerdahl i Anakena 1956och som nu står på museet i Hanga Roa. (Bild 16) Däremot bedömer jag det så att ju fleräldre fynd av kvinnligt präglad moai man hittar bara stärker hypotesen om att flertalet moaisymboliserar kvinnligt genus, av den logiska anledningen att fruktbarhetskulten har stärktsöver tiden. De riktigt gamla moai, den från Anakena och den från Vinapu, kommer ju frånen tid innan stenjordbruket, då myter och bilder var tydligare knutna till en polynesiskkontext. Barthel tror motivet bakom den havande kvinnan är beskrivet i en sägen somhandlar om en staty som heter Takapau Hakareva A´Teke:

Den stenfiguren, en moai maea, föreställer en havande kvinna (hanua tama) varsursprung sägs vara en persson som hette Maeha och bodde i Hiva eller Maori påRapa Nui, vilket är den tidiga bosättningen för emigranterna som kom till ön medHotu-Matuá. Den kan inte ha varit så stor eftersom två starka män kunde bära den påen bår. Moai Takapau sattes i land på Hanga Moria One Tea, vilket är en plats iAnakenaviken. Vid någon okänd tidpunkt gick statyn sönder och förlorade sitthuvud. Men alla dess magiska krafter fanns kvar i kroppen. Ägaren var en äldrekvinna, Tau Mahani, som bodde när Ahu A`Rongo, hon vaktade sin värdefullaegendom genom att trä ett rep genom ett hål i statyns nacke. Men en natt blevTakapau ändå stulen av två tjänare till en ariki och buren till Akahanga på sydkusten.Här bevisades hennes mana med ett lysande resultat: alla planteringar med yams,sötpotatis, sockerrör och bananer bar rikligt med frukt. Men till slut blev Takapaustulen på nytt, den värdefulla stenskulpturen rövades bort till Mahatua på norrakusten där hennes krafter användes för att fånga flygfisk (hahave). Uppställd påhöjden lockade hon flygfisken i stora stim in över land där den kunde plockas upp avde väntande fiskarna. År 1900 tog några gamla män och gömde skulpturennågonstans i landskapet Mahatua.107

Barthel menar att den här legenden visar hur stora mana (andliga kraft) som tillskrevs enstaty formad som en havande kvinna och spekulerar över ifall samma fertila kraft kundetillskrivas de ”female moai” som står på Rano Rarakus sluttningar och ser ut överodlingslandskapet där nedanför. Han menar att det vore förenligt med den höga vördnad mangav de fertila krafter som förkroppsligades i materiella objekt.108 Museeo P.S.E. har i sinsamling den ovan nämnda ”Anakena female moai” och man skriver i museeguiden att:”According to available evidence, of all the MOAI that exist on the island, no more than tenhave features classifiable as feminine (breast and/or vulva). Of these, four are found in thequarry of the Rano Raraku vulkano.”109 Jag antar att de menar Barthels ovan nämnda fyra

105 Ibid, s 254.106 Ibid, s 254.107 Ibid, s 255. Den citerade legenden är min förkortade version.108 Ibid, s 255.109 Museo, P S E, p 10,

22

moai. Lite längre fram i texten står det att: “Moai, most of the statues made of volcanic tufffrom the sides of Rano Raraku volcano, represented physically the ancestors whoperformed.”110 De menar alltså att dessa fyra utgör undantaget som bekräftar regeln ochfastslår därefter moais betydelse: “These figures were created to represent to the importantancestors of each clan.”111 (Bild 17) Det råder således ingen tvekan om vilka moai som fallerin eller ut ur normen. Så här reflekterar Thor Heyerdahl över moais kön:

Vid våra utgrävningar märkte vi en påfallande olikhet på könsorganen på Påskönsmansstatyer. De små figurerna av utsvultna långöron, skurna i trä, hade starktframhävda, omskurna penisar, medan stenjättarna nästan inte hade någon penis alls,utan bara en liten fyrkantig lapp i relief som mest påminde om könshår eller ettminimalt penisskydd.112

Man kan efter dessa tolkningar på ganska goda grunder säga att maskulinums andra lag: ”Attvara man är att vara normbärare”, har en ganska stark ställning inom arkeologin på Rapa Nui.

Kapitel 6. Sammanfattande diskussion och anlys.

Dagens moai-tolkning vilar på tre fundament. Det första är de myter och legender som ihuvudsak europeiska missionärer tecknade ner under 1860-talet. Jag menar att man måste sekritiskt på dessa legender som vetenskapligt källmaterial. Dels var missionärerna ingaobjektiva sanningsökare, de hade som uppgift att förmå rapanuis överge sin traditionellamytologi, för att i stället ansluta sig till den katolska kyrkans. Den kristna trosuppfattningen,och därmed missionärenas värlsbild, är dessutom byggd kring normer som trogligen ärväsensskilda från den världsbild och de normer som styrde moais-skulptörernas tänkande. Ettannat starkt skäl att se kritiskt på legendernas innehåll är att de skrevs ner under detraumatiska efterdyningarna av det folkmord som blev en realitet under 1860- 70 -talet. Ettfolkmord som yttrades genom slavarbete åt plantage- och gruvföretag i bl.a. Peru, smittkopporoch andra sjukdomar som rapanuis inte bar immunitet mot och svält när försörjningenstannade av.113 De fåtal som kunde rongorongospråket dog som slavarbetare eller avsjukdomar och de som ännu kunde berätta något om rapanuis gamla mytologi dog. Ändå stårdessa fragmentariskt och tveksamt belagda minnen där som Rapa Nuis historiska källor ochfolkminnen. Bland de viktigaste av dessa tidiga nedtäckningar har de båda franskamissionärerna Eugéne Eyraud och Hippolyte Roussel svarat för. År 1869 skriver faderRoussel i sin rapport till “the superior of the Order of the Sacred Heart of Jesus and Mary inParis”:

Cannibalism was practiced for a very long time and only disappeared entirely withthe introduktion of the Catholicicm. Under the sweet and charming exterior that Imentioned above, the natives hid their deceitful, violent and sometimes ferocioscharacters. I cannot count the times that I have seen a man attacking the face or thehead of his wife with a knife to kill her or mortally injure her. And who knows howmany foreigners have been eaten? I´ve heard about such incidents at Anakena, in thecrater and at Hanga Pika and the natives keep silent about others.114

110 Ibid, p C.111 Ibid, p D.112 Heyerdahl, T, s 190.113 Danilsson, Bengt. Bengt Danielsson i Söderhavet, 1986, s 193, ”Detta skändiga folkmord..” Kapitlet heter”Påskön, de dödas ö.”114 Roussel, Hippolyte, “Easter Island or Rapa Nui”, red, Altman, Ann M, Early Visitors to Easter Island 1864-1877, 2004, s 50.

23

Detta skrevs när TBC:n härjade som värst och skördade fler offer än de hann begrava. I en nottill stycket ovan skriver översättaren Ann L. Altman ”there are no documented instances ofany foreigners being eaten.”115 Min uppfattning är att citatet av Roussels stärker uppfattningenom att genusperspektivet går att applicera till synen på den “primitiva” människan. Jag menaratt det därför finns anledning att vara försiktig med legendernas tyngd i tolkningen av RapaNuis förhistoria. Det andra fundamentet är den omfattande arkeologiska och bildvetenskapligakartläggning av öns förhistoriska kultur som pågått under större delen av 1900-talet. Dettredje är antropologisk vetenskap, tillsammans med etnologisk forskning kring rapanuismytologi och sociala liv, som i hög grad vilar på jämförelser med det övriga polynesienskultur och föreställningar.Utifrån dessa tre tolkningsfundament antas moai representera ättens viktigaste stamfader ochgudar. Symboliken handlar om makt och aktoritär myndighet (Van Tilburg, Museo P.S.E.),alternativt, eller i kombination, beskydd och trygghet (Flenely/Bahn, Raphael). I vissa teorierfinns inslag av mer vidsynta tolkningar men ingen ifrågasätter moais manliga genus. VanTilburg framhåller den ideologiska betydelsen men pratar samtidigt om moais föränderligaroller och att moai kan vara en inkarnation av Rongos fruksamhetskraft, men i sin falloslikaform ändå representerande ett manligt genus. Georgia Lee menar att de många komari-symbolerna vittnar om en frukbarhetskult som är unik för Rapa Nui. Här tycker jag honbeskriver hur förändringarna i människans tillvaro förändrar mytologins bildspråk och i dettafall mot en tydligare framtoning av fruktbarhetens myter. Men även Lee håller fast vid moaistraditionella genusbild.

För att gå vidare och nå fram till en ny nivå i synen på moai-skulpturen har jag tagit hjälp avde teoretiska studier som redovisas i inledningen. Men som hjälp att skärpa det kritiskaperspektivet under tolkningen har jag dessutom använt Nicolas Thomas verk Oceanic Art från1995. Jag ska inför den fortsatta tolkningen ta med ett citat av honom:

Although some anthropomorphic sculptures, and others that are not recognizable assuch, certainly do depict or represent gods or spirits, descriptions of this kind, oftenencountered on labels in museum displays, must be approached with scepticism. If acollector or dealer has little idea of the indigenous understanding and use of a piece,the impulse is often to assume that it represented a god or ancestor, and althoughcurators might be expected to be more critical and scrupulous, there are many caseswhere the relevant ethnographic evidence is simply no longer avilable.116

Min analys utgår från att Rapa Nuis specifikt naturliga villkor för livsmedelsprodukton isamspel med en djupt rotad polynesisk kulturbakgrund definierade rapanuis särpräglademytologiska utveckling. Tolkningen av moais genusidentitet bygger på att bildkonsten ärförankrad i denna mytologiska värld som betecknande symbolik för mytens metaforiskaframställning av människans fruktan och erfarenheter. Genom uppsatsens resonemang tänkerjag mig att himmelsguden, Make Make, i sina olika former är den mytiska metaforen förskapelsen och människans ursprung. Medan moai och moai papa symboliserar metaforisktframlagda föreställningar av jordens, papas, fertila eller förintande krafter. Världen framställsi ett kretslopp, allt liv föregås av död, moai står för den sammanhållande länken.

Analysen av könssymboler säger att det finns fler moai med tydligt kvinnliga symboler än vaddet finns moai med tydligt manliga. Barthel hittade fyra tydligt kvinnliga moai, två bedömmerhan ”obestridligt kvinnliga” medan de två andra kategoriseras som ”möjligt kvinnliga”,eftersom har välrundade bröst men inte vulvatecken. Det finns dessutom några ytterligare som 115 Ibid, s 59.116 Thomas, N, s 34.

24

genom tecknen bestämts till kvinnligt genus. Samtliga av dessa ”female moai” tillhör gruppenäldre moai. Alla övriga Ahu-moai och Rano Raraku-moai har bestämts som manliga utan attde visar upp manliga könstecken. Jag konstaterar att manligt genus bestämts genom frånvaroav kvinnliga könstecken. Jag menar att denna traditionellt och nu gällande genustolkning ståroch faller med två förutsättningar: Dels bygger den på tolkningar av likartade stenfigurer frånandra håll i Polynesien. Min uppfattning är att den jämförelsen är relevant i förhållande tillmoais ursprungliga stil, fram till omkring år 1100. Men inte när det gäller de mellan 400 åroch 900 år yngre ahu-moai och Rano Raraku-moai vilka formässigt utvecklades och skapadesmellan år 1100 och år 1600 och som är förankrade i Rapa Nuis specifikt kulturella utveckling.För det andra är denna tolkning bestämd ur ett europeiskt tolkningsföreträde, grundad i envästerlänsk genusideologi. Detta uttryckte George Forster då han år 1774 konstaterar attstatyerna är: ”ercted in honour of their Kings.”117 Den tolkning han då uttryckte utgick frånen manlig genusabstraktion som människans norm. Yvonne Hirdman säger att: ”Denna normhandlar om en djupt kulturell nedärvd självklarhet”. Hon hävdar att den normen är bestämd ien kulturell och ideologisk konstruktion.118

Den hypotes jag ställde upp i inledningen var att de mytologiska metaforerna förändras i taktmed människans nödvändiga anpassning till naturens förändringar. Samt att metaforenssymboliska framställning, bilden, genomgår en parallell förändring. Enligt denna hypotesutvecklades moais både form och innehåll i takt med att rapanuis mytologiskaföreställningsvärld förändras, där jordens fruktbara krafter spelar en allt mer framträdanderoll. Hypotesen leder vidare fram till att mytens ursprungliga huvudpersoner får ge plats åt enmetaforisk gestaltning av fruktbarhet, död och återfödelse. Detta innebär att moai, som är denvisuella gestaltningen och i rituella sammanhang bäraren av de mytiska gestalternas mana, fåren förändrad genusrepresentativ betydelse. Nu menar jag inte moai är entydig utan kan, sompåtalats genom uppsatsen, ges varierad betydelse i olika sammanhang. Diskussionen handlarom var tyngdpunkten i hennes framträdande ligger.

Den slutsats jag kommer fram till blir att Moai symboliserar en metafor för en obegripliganomalistisk kategori.119 Nämligen den naturens fertila kraft som inte blivit mer begripligefter de fyrahundra år som gått sen den sista moai restes mellan rapanuis mänskliga ochgudomliga världar. En kraft vars genus enbart är bestämd utifrån konventioner. Utan insikt iden genusnorm som gällde på Rapa Nui när moai skapades går det därför inte att fullt utbesvara frågeställningen, ”Vilket genus representerar moai?” Men helt tydligt är att hon, detskulpturala verket moai, utifrån dagens västerländskt språkliga konventioner representerarfruktbarhetens och fertilitetens feminina genus. Utifrån analysens slutsats symboliserear honpapa, modergudinnans mana och kvinnliga genus.

Min förhoppning är att analysen bidrar till en omprövning av den stereotypt västerländskanorm som dominerar genustolkningen av förhistorisk och ”primitiv” konst. En intressantfortsatt forskning är en jämförelse mellan Bohusläns hällristningar, där fallos symboliserar defruktsamma krafterna och Rapa Nuis komari-petroglyphs, ur den här analysens perspektiv.Samt jämförelser med bildkonst på andra platser där förändringar i miljön medfört ändradelivsbetingelser i en utsträckning liknande dem på Rapa Nui.

117 Van Tilburg, s 125.118 Hirdman, Y, s 60.119 Fiske, J, s 158.

25

Käll- och Litteraturförteckning.

Altman M. Ann, Early Visitors to Easter Island 1864-1877, The reports of Eugéne Eyrad,Hippolyte Roussel, Pierre Loti and Alphonse Pinart, Bearsville Press, Easter IslandFoundation, Los Osos, California, 2004.Armstrong, Karen, Myternas historia, Albert Bonniers förlag, Falun, 2005.DÁlleva, Anne, Methods & Theories of Art History, Laurence King, London, 2005.DÁlleva, Anne, Arts of the Pacific Islands, Abrams, New York, 1998.Barthel, S. Thomas. The Eighth Land: the polynesian discovery and settlement of EasterIsland. 1978. The University Press of Hawaii, Honolulu, 1978.Barthel, S Thomas, “Female stone figures on Easter Island”, Journal of the polynesian society67: 252-5, University of Chile, Santiago, 1958.Corney, Bolton G, The Voyage Of Captain Don Felipe Gonzalez To Easter Island,Cambridge, 1906.Danielsson, Bengt, Bengt Danielsson i Söderhavet, Höganäs, 1986.Fiske, John, Kommunikationsteorier en introduktion, Wahlström & Widstrand, Stockholm,2007.Fischer, Steven R, Island at the end of the world, The turbulent history of Easter Island,Reaktion Books Ltd, London, 2005.Fischer, Steven Roger. Rongorongo: the easter island script, history, traditions, texts.Clarendon Press, Oxford, 1997.Flenely, John och Paul Bahn, The Enigmas of Easter Island, Oxford university press, NewYork, 2003.Heide-Margaret Esen-Baur, red, State and Perspectives of Scientific Research in Easter IslandCulture, CSF, frankfurt a.M,1990.Heyerdahl, Thor, AKU-AKU Påskeöas hemmelighet, Gyldendal Norsk Förlag, Oslo, 1957.Heyerdahl, Thor, Påskön, en gåta som fått svar, Bra böcker, Höganäs, 1989.Heyerdahl, Thor, The art of Easter Island, George Allen & Unwin Ltd, London, 1976.Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, Malmö, 2004.Kjellgren, Eric, Splendid Isolation, art of Easter Island, The Metrpolitan Museum of Art,New York, 2001.Lee, Georgia, Symbols of Power, Prayers to the Gods. University of California, LosAngeles,1992.Martinsson-Wallin, Helene, Ahu – the cermonial stone structures of Easter Island, SocietasArchaeologica Upsaliensis, Uppsala, 1994.McCall, Grant, Rapanui: tradition and survival on Easter Isaland, 1994, University of Hawaiipress, Honolulu.Métraux, Alfred, Ethnology of Easter Isaland, Bishop Museum Press, Honolulu, 1971.Mieth, Andreas and Hans-Rudolf Bork, Easter Island – Rapa Nui, Scientific Pathways toSecrets of the Past / Man and Environment 1, Department of Ecotchnology and EcosystemDevelopment, Ecology Center, Cristian-Albrechts- Universität, Kiel, 2004.Museo Antropologico P. Sebastian Englert, Guide of the Museum, Rapa Nui, 2007.Orliac, Catherine and Orliac, Michel, The silent gods, mysteries of Easter Island, Thames andHudson Ltd, London, 1995.Orliac, Catherine and Michel, Easter Island, Mysteri of the Stone Giants, Harry N. Abrams,New York, 1995.Rapa Nui National Park, Arial map-Rules-Safety, Gobierno de Chile, Rapa Nui, 2007.Rapa Nui, Map & Tourist Information, Isla de Pascua, Rapa Nui, 2007.

26

Ruiz, Eduardo och Eyzaguirre, Tagle, Easter Island: the first three expeditions 1722-1774,Rapanui press, Hanga Roa, Rapa Nui – Easter Island, 2006.Routledge, Katherine, The Mystery of Easter Island, London, 1919.Schneider-Adams, Laurie, The Metodologies of Art an Introduction, Westview Press, Oxford,1996.Stevenson M. Christopher and William S Ayres, Easter Island Archaeology, Research onEarly Rapanui Culture, Easter Island Foundation, Bearsville Press, Los Osos, California,2000.Stingl, Miloslav, Kunst der sudsee, VEB E.A. Seemann Verlag, Liepzig, 1985.Sörbom, Göran, ”Mimesis”, Tolv begrepp inom de estetiska vetenskaperna, red, Boström,Hans-Olof, Stockholm, 2000.Thomson, William J, Te Pito Te Henua, or Easter Island, Smithsonian Institution, UnatedStates National Museum, Washington, 1891.Thomas, Nicolas, Oceanic Art, Thames & Hudson, London, 2005.Van Tilburg, Jo Anne, Easter Island, archaeology, ecology and culture, Brittish MuseumPress, London, 1994.Van Tilburg, Jo Anne, Hoa Hakananaiá, Brittish Museum Press, London, 2004.Willis, Roy, Prismas stora bok om mytologi, Prisma, Stockholm, 2006.

27

Bildförteckning.

1, Dahlstrand Ivan, Tongariki, Tongariki, Rapa Nui, 2007, digitalt foto, 2,38 mb.

2, Dahlstrand Ivan, Rano Raraku-moai, Rano Raraku, Rapa Nui, 2007, digitalt foto, 2,34 mb.

3, Dahlstrand Ivan, Ahu-moai med pukao, Tongariki, Rapa Nui, 2007, digitalt foto, 2,25 mb.

4, Dahlstrand Ivan, Rano Raraku-moais rygg, Rano Raraku, 2007, digitalt foto, 2,34 mb

5, Dahlstrand Ivan, Ahu Tongariki, Tongariki, Rapa Nui, 2007, digitalt fotografi, 2,25 mb.

6, Dahlstrand Ivan, Detalj av Ahu Vinapu, Vinapu, Rapa Nui, 2007, digitalt foto, 2,38 mb.

7, Dahlstrand Ivan, Make Make, Orongo, Rapa Nui, 2007, digitalt foto, 2,31 mb.

8, Dahlstrand Ivan, Tangata manu-fågelmannen, Orongo, Rapa Nui, 2007, digitalt foto, 2,39mb.

9, Willis Karin L, ”Moai tangata, male figure”, The Metropolitan Museum of Art, New York,2001, scannat fotografi av 40,6 cm hög träskulptur, mullbärsträd, Eric Kjellgren red.,Splended Isolation atr of Easter Island, 2001.

10, Willis Karin L, ”Moai papa, female figure”, The Metropolitan Museum of Art, New York,2001, scannat fotografi av 61 cm hög träskulptur, toromiro, Eric Kjellgren red., SplendidIsolation art of Easter Island, 2001.

11, Burger Hillel, ”Manu uru, male figure”, Museums of Archaeology and Ethnology,Cambridge, Massachusetts, 2001, scannat fotografi av 40 cm hög barktygsskulptur, toromiro,Eric Kjellgren red., Splendid Isolation art of Easter Island, 2001.

12, Dahlstrand Ivan, Hami och händer, Rano Raraku, Rapa Nui, 2007, digitalt foto, 2,40 mb.

13, Dahlstrand Ivan, ”ring och bälte”, Anakena, Rapa Nui, 2007, digitalt foto, 2,35.

14, Dahlstrand Ivan, Female moai nr. 429, Rano Raraku, Rapa Nui, 2007, digitalt foto, 240.

15, Dahlstrand Ivan, Female moai nr. 429:s utsikt, Rano Raraku, Rapa Nui, 2007, digitaltfoto, 2,38 mb.

16, Dahlstrand Ivan, Female moai, från Anakena, Museo P. Sebastian Englert, Rapa Nui,2007, digitalt foto, 2,51.

Bild 17, Dahlstrand Ivan, Typiskt manliga moai, Anakena, Rapa Nui, 2007, digitalt fotografi,2,41 mb.

1. Tongariki.

2. Rano Raraku moai.

5. Ahu Tongariki.

3. Ahu-moai med pukao.

4. Rygg av Rano Raraku moai.

6. Detalj av ahu Vinapu.

7. Make Make. 8. Tangata manu – fågelmannen.

11. Manu uru.

9. Moai tangata.

10. Moai papa.

12. Hami och händer. 13. Ring och bälte.

14. Female moai nr. 429. 15. Female moai nr. 429:s utsikt.

16. Female moai. 17. Typiskt manliga moai.