Embed Size (px)
DESCRIPTION
magasin västerut
Citation preview
väste
rut
magasin
et
för
västr
a å
ngerm
anla
nd
3/2006nummer
www.vasterut.se
sid 2 innehåll västerut nummer 1/2006
3 Ledare4 Hänt i västra5 Annonser6 Vilket flyt för Galaxen7 Annonser8 Reportage om Mähler & Söner9 ................om Mähler & Söner10 Arkeologihelg i Ramsele11 Annonser12 Krönika Birgitta Hörnström13 Annonser14 Shopping, produkter från området
15 Shopping16 Lapplia ett tidlödt museum17 Annonser18 Junsele byar i samverkan
19 Hänt i Västra20 Konstnärsliv i Ramselebygden21 Konstnärsliv i Ramselebygden22 Dan Kjellin-Rafnastipendiat23 Dan Kjellin-Rafnastipendiat24 Sången om Taråberg25 Deep forest tattoo26 Rafnastämman27 Rafnastämman28 Gästtyckare Monika Blomström29 Annonser30 Hänt i Västra31 Hänt i Västra32 Urkult33 Annonser34 Annonser
västerut magasinet för västra ångermanland
Produktion: DeSign lena & lena Ansvarig utgivare: Lena Dalgren Annonser: Pernilla Magnusson Foto/text: Lena Dalgren Idé och form: Lena Strandqvist Gästskribenter: Åsa Tova Bergh, Monika Blomström, Birgitta Hörnström, Stefan Andersson, Åke Wikström, Margaretha Alton, Linnea EngerdahlTryck: Sollefteå Tryckeri AB
Redaktionena förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.
Detta är ett GRATISMAGASIN som finns att hämta på dessa utlämningsställen:
Edsele - Edselehallen • Junsele - ICA - Konsum - OKQ8 • Näsåker - ICA - Konsum - BilistenRamsele - Cetehallen - Turistbyrån, SVAR-huset • Sollefteå - Turistbyrån - Sollefteå MuséumBacke - Färg & Presenter • Rossön - Sport & Färg • Hoting - Statoil & Turistbyrå.
Prenumeration av 4 nummer/120 kronor kan beställas på följande vis:• insättning av 120:- på bg: 5763-7373• maila [email protected] • fyll i formuläret på hemsidan www.vasterut.se. • skicka ett kort med namn och adress till Västerut Storgatan 54 880 40 Ramsele • ring design lena & lena tel: 0623-7107, 744 710
Information om magasinet finns på vår hemsida www.vasterut.se.
innehåll
Vi har lite olika arbetsuppgifter när vi jobbar med Västerut. Pernilla säljer annonser och är den som har mest telefonkontakt med våra kunder. Lena S är den som ”gör” själva tidningen, hon layoutar och gör annonserna, och jag skriver och fotograferar. Det är alltså jag som har det bästa jobbet. Tycker jag då… Det innebär nämligen att man får åka runt i hela Västra, träffa en massa roliga och trevliga människor och dessutom vara nyfiken och ställa frågor! En viktig del är att skapa kontakter som kan tipsa om nya reportage. Området är stort och själva skulle vi aldrig kunna hänga med och veta vad som är på gång från norr till söder. I Rossön hälsar jag på Ove Bryntesson på sportaffären. Han säljer skidor mitt i sommaren som ett levande bevis på att inget är omöjligt. Ove vet dessutom vad som är på gång i Rossön och framförallt så känner han alla och vet vilka jag ska ta kontakta i olika sammanhang. I Backe finns Janne Holmberg. Här sitter det inte fast! Janne tipsar via mejl om aktualiteter i Backe. Han sticker dessutom ut med kameran om man ber honom. I detta nummer till exempel är det han som tagit bilderna på den nya aktivitetshallen. Inför nästa nummer kommer jag att träffa Carin Johansson på Tusenkonstnärer i Backe. Ett helt nytt kooperativ som inte hittat sina former riktigt än, men som är vårt nya utlämningsställe i Backe. De håller till i gamla matsalen vid skolan. I Hoting åker jag in till Britt-Marie på Hoting Unlimited, äter god mat och får en trevlig pratstund. En stund senare svänger jag in på campingen och kollar om Christine är på plats. Hon som erbjöd sig att på sin lediga dag åka runt med mig och visa på intressanta platser att skriva om. Nu har jag inte haft möjlighet att utnyttja det, men det kom-mer. På min senaste turné åkte jag till Västras absolut väs-traste utpost, Norråker. Här blev det jackpot. Franska ostar så goda att jag flera gånger övervägt om jag inte ska åka en sväng till Handlar’n i Norråker bara för att köpa ost. Det blir ju bara 24 mil tur och retur… och så Johannes, som visade sig förutom handlare vara journalist och fotograf. Han sitter i Norråker och skriver för flera tidskrifter, framförallt om motor. Bli inte förvånade om det dyker upp artiklar av honom i framtida nummer av Västerut. En annan dag tar jag bilen och styr mot Näsåker. Här köper jag med mig några goda nybakta bullar hos Jenny på Bagerihörnan, och åker sedan vidare till Åsa T Berg i Åsmon. Här är det trevligt! Nova är en imponerande
duktig assistanshund till sin matte som inte är så rörlig i kroppen. Desto rörligare är hon i huvudet, och kommer hela tiden med förslag på intressanta människor att skriva om. Åsa är vår medarbetare och till detta nummer har hon skrivit om Dan Kjellin och Hans Åsling på Mähler & söner. I Näsåker finns också vår tidigare medarbetare Christer Borg. Men just den här dagen var han ute och jagade förlupna får, så här fick jag inga tips denna dag. Mot Junsele och mera fika. På Brödboden tar jag en kopp kaffe och en vansinnigt god Toscabulle och pratar med Åke E Nilsson. Han berättar om Galaxen som snart är klar och ska invigas, men också om att Junsele har haft ett överväldigande stort antal besökare i sommar. Vi pra-tar om turism och det samarbete i Västra som alla tycker är nödvändigt men som inte riktigt tar fart. Spännande att följa den utvecklingen är det i alla fall och ni kommer med all säkerhet att få läsa om det i Västerut. I Junsele tittar jag också in till Susanne och Laila på Äventyrsberget. Djurparkens utveckling och allt annat som händer i Junsele är spännande att följa. Just nu känns det som att det är Junsele som är mest på hugget i Västra. Men det där går ju i vågor och det är bland annat därför det är så viktigt med samarbetet. Huvudsaken är ju att besökarna hittar till Västra inte vilken ort man besöker just denna gången. Tillbaka till Ramsele berättar jag tills käken blir sned om allt jag hört och sett. Ibland har jag med mig något gott tillbaka till mina stackars medarbetare som får till-bringa sina dagar på kontoret. När jag kom hem med ostarna blev jag poppis må ni tro. Vad som händer i Ramsele och Edsele har vi ganska hyfsad koll på tror jag. Jag handlar ju på Cetehallen i Ramsele och Lena på Edselehallen…
Vi och alla våra...medarbetare
västerut nummer 3/2006 ledare: lena dalgren sid 3
I förra numret av Västerut fanns en artikel om Daniel’s boa i Junsele. Vad som inte fanns med var namnet på skribenten. Ulla Ramne Anander är det som skrivit texten. Vill du läsa mer om den gamla affären på Junsele Djurpark så hittar du en länk till hem-sidan från www.aventyrsberget.se
Rättelse
sid 4 hänt i västra västerut nummer 3/2006
Satsar på etik och moral
inför nästa års hockeyskola Vad är det som får ungdomar att
välja tio graders kyla istället för som-
marvärme? Hockeyskolan i Ramsele
naturligtvis!
Hockeyskolan som har Nicklas
Sundström som frontfigur tar emot
etthundratjugo hockeyentusiaster
varje år. Platserna fylls snabbt och
många återkommer år från år.
Nicklas finns på plats flera dagar
varje år och deltar under ispassen.
Dessa varvas med fyspass både inom-
hus i idrottshallen och utomhus.
Däremellan blir det mycket bad i bas-
sängen vid Ramsele Camping.
–Inför nästa år vill jag satsa mer
på etik och moral, säger Thomas
Hellgren, initiativtagare och ledare
för hockeyskolan. Vi som idrottsle-
dare måste lära ungdomarna hur
man uppför sig mot varandra. De
ska vara ett föredöme för andra, så
är det inte alltid idag. Vi ska också
tala mer om kost. Vikten av att äta
rätt när man tränar mycket.
Och dessutom kan det
vara på sin plats att ta
upp frågan om droger
i alla former. Det här
blir ett sätt för oss att
profilera hockeyskolan i
Ramsele. Visa att vi tyck-
er att det är viktiga
frågor som hör
samman med
idrott.
Sommar
BokbussenSemesterstängda bibliotek och lediga
semesterfirare med tid att läsa, är
ingen bra kombination. Kramfors och
Sollefteå kommuns bibliotek har löst
det genom att sommartid åka ut med
en bokbuss. Det senaste årets utgivna
pocketböcker fanns på bussen samt
en hel del barn- och ungdomsböcker.
Dessutom bjöds det på kaffe och dopp
vid varje stopp.
27 olika platser har fått besök av bok-
bussen vid fyra tillfällen i juli månad.
På vissa orter har man stannat vid
campingplatsen på andra ”mitt i
byn”. Ansvarig för idé och genomför-
ande har varit Joakim Björnberg som
också fungerat som chaufför på bus-
sen. Med sig har han haft en biblio-
tekarie från Kramfors eller Sollefteå
bibliotek.
–Mottagandet bland allmänheten
varit mycket positivt, men att inget
ännu är beslutat om någon fortsätt-
ning, säger Ingrid Ohlsson, biblio-
tekschef i Kramfors. Vi nu ska utvär-
dera försöket med sommarbokbuss
ordentligt och därefter ta ställning
till om det finns förutsättningar och
ekonomiska resurser för att låta som-
marbokbussen rulla även nästa som-
mar.
Edsele Bibliotek
När friskolan Skiran i Edsele flyttade
in på skolan, blev biblioteket husvill.
Böckerna packades ner och magasi-
nerades i väntan på att en ny lokal
skulle hittas. Efter en tid blev en
lämplig lokal ledig i Bygdegården då
Datastugan la ner sin verksamhet.
Invigningen skedde den 9 mars under
högtidliga former med en vis- och
lyrikafton, då Vera Nordin och Bert
Söderlind framförde sitt uppskattade
program ”Får jag lämna några blom-
mor”.
Biblioteket utnyttjas fortfarande
flitigt av skola och dagis, men nu
har dessutom andra låntagare
hittat till biblioteket. Närheten
till servicehemmet edselegården
göra sitt till. Men bibliotekarie
Elisabeth Engerdahl tror också
att det har andra orsaker
–När ett kommunbibliotek
ligger i skolans lokaler känns
det mer som ett skolbibliotek,
tror Elisabeth. Att flytta hit till
Bygdegården har blivit ett lyft
för filialen. Dels för att det är
väldigt trevliga och handikapp-
anpassade lokaler men också för att
andra låntagare än tidigare hittar
hit.
En nyhet för Edsele bibliotek är att
det finns en bredbandsuppkopplad
dator för allmänheten att hyra. En
riktig mysfaktor på biblioteket är den
öppna spisen med soffgrupp.
Thomas Hellgren, initiativtagare
och ledare för hockeyskolan.
västerut nummer 3/2006 annonser sid 5
Grav inte din egen gropwww.oljasanitet.nu
Vilket flyt för Galaxen–Vi håller tidsplanen och kommer att bli klara i tid, be-rättar Åke E Nilsson med inte så lite stolthet i rösten. Han talar om Galaxen - det flytande aktivitetshuset i Be-tarsjön som är en del av det EU-projekt som satsar på familjefiske i Junsele. Den trehundra kvadratmeter stora flotten är ritad av arkitekt Johan Sennström på Zoom Arkitekter i Lund.
Det var i slutet av mars i år som bygget startade med att de 15 stora pontonerna las på Betarsjöns is. När sedan isen smälte hade man hunnit så långt att golvå-sarna fanns på plats och hela bygget flöt fast förankrad vid Engmans-udden. De två snickarna Sven-Erik Näs-sén och Christian Tjernberg har sedan starten jobbat på bygget. Nu har de fått sällskap av elektriker, takläg-gare och glasmästare. Totalt sitter 1,6 ton glas på Ga-laxen.
Landshövding Gerhard Larsson är inbjuden att förrät-ta den officiella invigningen den 20 september. Ganska exakt sex månader efter projektets början.Efter invigningen och efterföljande festligheter kommer man att bogsera Galaxen tvärs över Betarsjön till dess slutliga plats i Juviken. De första gästerna är inbokade redan i slutet av september.
Galaxen blir ett mål för båtfolk, kursdeltagare, konst-intresserade, och andra besökare året runt, med un-dantag av den tid då isen varken bär eller brister. Vid vattenväg blir det flotten Doris eller den gamla passa-gerarbåten Vidar som transporterar gästerna ut till flot-ten. Vintertid är det skoter eller skidor som gäller. Man kommer att kunna sitta på flotten och fiska, men också hyra trollingbåt med erfaren guide för sina fisketurer.
–Målet med projektet är att få de som besöker Jun-sele att stanna en dag extra, och då tillbringa den på Galaxen, avsluta Åke.
sid 6 text & foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 annonser sid 7
sid 6 text & foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 annonser sid 7
sid 8 text: åsa tova berg foto: lena dalgren västerut nummer 3 /2006 västerut nummer 3/2006 reportage sid 9
Mähler och Söner ger järnet i Rossön!
Visst är det härligt när det händer något på hemma-plan!? En som gärna vill se hembygdens möjligheter är Hans Åsling, född och uppvuxen i Trångsviken – och verkställande direktör på företaget Mähler och Söner. Mähler och Söner grundades i Hoting redan 1895 och fyl-ler alltså 111 år i år. Men det var redan förra året man be-lönades med utmärkelsen ”Årets företagare i Jämtlands län” – en hedrande titel som naturligtvis gladde de ansvariga på företaget. – Jo, det kändes verkligen bra! Att man ser vad det är vi vill uppnå och uppskattar den här satsningen, kommenterar Hans Åsling. Han berättar att man överhuvudtaget röner mycket positiv respons på många håll – bland ”vanligt folk i trakten” såväl som på höga nivåer ute i ”stora världen”.
Mähler och Söner är störst i Norden på redskap för vinter-väghållning, och har en marknadsandel på 70% när det hand-lar om snöplogar för lastbilar. Och visst känns det väl fullt rimligt att dessa produkter ska skapas just i Norrland, där rutinen att hantera snö är ungefär lika gammal som själva fenomenet ”frusen nederbörd”!Fast när Hans Oskar Mähler på sin tid startade smidesverk-stad i Hoting hade han nog inte kunnat ana hur pass detta
företag skulle växa. På den tiden handlade det mest om att underhålla redskap på den verkligt lokala arenan – men när sonen Nils Johan tog över år 1919 hade automobilen gjort entré och inom ramen för faderns smidesverkstad lägger Nils Johan även bilreparationer till de tjänster man har att er-bjuda. Under andra världskriget har företaget en hel del upp-drag med att reparera militärens fordon, och när sedan Nils Johans fyra söner tar över efter krigsslutet är det dags att utvidga verksamheten. Nu kommer man in på området snö-röjning, vilket ju på den tiden fortfarande oftast skedde med hjälp av fyrbenta hästkrafter. Men den nya tekniken krävde även redskap för traktorer och lastbilar – och inom fem år har det hela utvecklas så rejält att man kan räkna in Vägver-ket som sin överlägset största kund.
Under 1970-talet hamnar snöröjningen allt mer i fokus och man flyttar från Hoting till Rossön. I slutet av årtiondet sker en historisk förändring då personalen förvärvar hela verksam-heten från bröderna Mähler. Tyvärr varar inte denna epok så länge; under tiden från 1983 och fram till millennieskiftet har företaget istället flera olika ägare och intressenter – men lagom till det nya årtusendet återgår det hela till att bli ett Mählerföretag, nu under rubriken Mähler International. .. …och det är där vi befinner oss idag, med basen i Rossön och en verksamhet som hela tiden växer. Nu är det inte fråga om att byta ägare – här handlar det snarare om att införliva andra företag i det egna och se framtiden an med gott hopp. Såväl den växande marknaden som det faktum att man kan erbjuda fler arbetstillfällen är positiva följder av satsningen på företaget och trakten. Så sent som i maj 2005 flyttades produktionen från Mjölby till Rossön. Med 42 anställda är man idag den största privata arbetsgivaren i samhället – dessutom har man 17 personer som jobbar i Dorotea, 18 i Oviken, 1 i Jokkmokk och 3 kvar i Mjölby.
www.mahlers.see-post: [email protected]
störst i Norden på redskap för vinterväghållning
snöröjning hamnar mer i fokus
sid 8 text: åsa tova berg foto: lena dalgren västerut nummer 3 /2006 västerut nummer 3/2006 reportage sid 9
– Detta tryggar sysselsättningen häruppe! konstaterar Ås-ling. Han menar också att om fler företag gjorde sam-ma val skulle Norrland ha betydligt bättre möjligheter. Och överhuvudtaget handlar det ju om att se just möj-ligheterna – inte de svårigheter som givetvis också finns.Utöver snöröjningsredskap tillverkar man sopmaskiner och sandspridare. Detta breddar naturligtvis marknaden ytterligare – snö i våra mängder har man ju inte på alla håll, men problem med hala vintervägar kan man ha i åtskilliga länder. Fast det är nog inte många som vet att man i Ungern kör med svenska sopmaskiner – och att de kallare bergstrakterna snöröjs med plogar som tillverkats i Rossön!
Den största kunden när det gäller sopmaskiner är Stock-holms Stad, som ju behöver utrustning för alla behov – liksom ”kund nummer två” – som är den österrikiska huvudstaden Wien.Nu riktar man in sig på de övriga nordiska länderna och Hans Åsling berättar att det i Danmark faktiskt finns stör-re problem med ”snö på fel ställe” än vad man i förstone kan tro. Det platta landskapet gör att snön driver och stäl-ler till med trafikkaos – lägg därtill att förarna inte har samma rutin som norrlänningar på att köra vinterväg och dessutom ofta har sommardäck på bilarna.Norge har hög prioritet; Mähler och Söner har nyligen köpt in Norges störste aktör på den här marknaden, näm-ligen Tellefsdal. Därmed har man också arbetsgivaransvar för inte mindre än 55 norrmän. Hans Åsling har nu kunnat återvända till sin barndoms Trångsviken. Där har han sitt kontor och ”bas” – men ar-betsplatserna är egentligen många. Ett par dagar i veckan åker han till Rossön för att hålla aktiv kontakt med verk-samheten där.Utöver den rent ekonomiska vinsten finns mycket annat som hamnar på pluskontot. Inte minst det faktum att arbetstillfällen ger inlandet en hederlig chans att leva.En förhoppning är att fler arbetsgivare ska se dessa möj-
ligheter. Kanske sitter det någon ”son av Nordantjäl” eller ”dotter av Gåreleselet” som VD på något annat företag ute i landet? Någon som innerst inne bara längtar hem – hem till byn…? Vem vet? Och vad kan vi säga mer än ett blygt men hjärtligt Välkommen!?Jo, vi kanske också ska berätta att utmärkelsen ”Årets fö-retagare 2007” fortfarande är ledig – och att det finns båda arbetskraft och högsta livskvalitet i vår del av världen?!
Mähler och Söner ger järnet i Rossön!
snöröjning hamnar mer i fokus kund nummer två, österrikska Wien
sid 10 text & foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 annonser sid 11
Västra Ångermanland är landets hällmålningstätaste om-råde. Några av hällmålningarna är man ensamma om i Norden. Att dessa målningar upptäckts och registrerats är till stor del föreningen Forntid i Ramseles förtjänst. För-eningen startades genom att några intresserade personer, bland andra Ernst Byström och Gustav Sidén, genom-förde ett antal studiecirklar med början 1996. Ledare vid dessa cirklar var arkeolog Bernt-Ove Wiklund från Här-nösand. Föreningen har sedan starten upptäckt och registrerat flera hällmålningar och boplatser. Varje vinter genomför man fortfarande studiecirklar med olika teman. Den se-naste handlade om mellannorrlands medeltid, med boken Stora Ådalen som grund. Årets studieresa gick följaktli-gen till Styresholm, Sveriges nordligaste medeltida borg, vid Hola Folkhögskola och Häxberget i Torsåker. Nume-ra är det en av de aktiva medlemmarna i föreningen, Ove Kjellström från Siksele, som organiserar studiecirklarna och bjuder in föreläsare från bland annat Mittuniversite-tet och Umeå universitet, till gamla skolan i Vängel. Redan 1997 arrangerade man det första seminariet. De tre senaste åren har Birgitta Lind från Lillterrsjö hållit i dessa. Till årets seminarium som gick av stapeln den 12-13 augusti på SVAR-huset i Ramsele, hade man bjudit in Evert Baudou, professor emeritus, Umeå, Christer Westerdal, maritim arkeolog vid universitetet i Trond-
heim, Stig Welinder, professor Mittuniversitetet, Lennart Vessberg, naturinformation, geolog från Härnösand och Ola George, antikvarie/arkeolog vid Länsmuseet i Här-nösand. Förutom föreläsningar från de inbjudna gästerna före-tog man också flera utflykter. Bland annat till Nämforsen och Rock Art Center. Här fick man ta del av de nyupp-täckta hällristningarna, dels kompletteringar som gör ti-digare kända bilder mer begripliga, dels några helt nya bilder, men också kännedom om den jordprofil man tagit fram vid en boplats nedanför Nämforsen, näset nedanför hotellet. Det är inte för inte som detta område kan kall-las för ”Norrlands äldsta färgfabrik”. Detta är den första kända fyndorten för rödockratillverkning i stor skala. Här finns ansenliga mängder järnockra i jorden. Järnockra som vid uppvärmning till 800 grader blir en vattenbeständig varm röd färg som man sedan blandade med olika typer av djurfetter. Den färg som hällmålningarna målats med och som fortfarande syns efter 6000 år. Inom en radie av max 70 km från Nämforsen finns nästan alla hittills kända hällmålningar i landet, så produktionen av rödockra har haft stor betydelse för hällmålningskonsten i området. De hällmålningar som finns kvar i nutid har varit målade på ställen där de varit förhållandevis skyddade av väder och vind.
Arkeologihelg i Ramselewww.ramsele.com/presentation/forntid
sid 10 text & foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 annonser sid 11
Ett annat inslag under helgen var Forntidsrundan. Inspire-rad av TV:s antikrundan. Här fanns tillfälle för deltagarna att visa upp de föremål man har hemma i gömmorna, vil-ket är helt tillåtet, och få dem bedömda och registrerade. Vissa av föremålen som kom fram denna dag visade sig var riktiga pärlor, bland annat en skära av flinta hittad i ett potatisland, medan andra var föremål helt formade av naturen. Eftersom detta års seminarium var det tionde i ord-ningen ville arrangörerna bjuda deltagarna på något extra. Det blev musikunderhållning på lördagskvällen av David Kettelwell med vänner. David som till vardags är kantor i Ytterlännäs kyrka framförde medeltida musik på bland annat cembalo och harpa. Två flickor, 9 och 11 år sjöng både svenska skillingtryck och sånger på latin, och fick flera ögon att tåras. Även på söndagen bjöds det på speciell musikunderhåll-ning. Anders Pettersson från Näsåker, kunnig i forntida tekniker, demonstrerade hur man gör benflöjter och spe-lade My baby drew up a brand new Cadillac på pilbåge! Detta till forsens avlägsna ackompanjemang, vid boplats-rekonstruktionen vid Rock Art Center. Nu planerar Forntid i Ramsele för denna vinters studier och föreläsningar. Men innan snön kommer har man hun-nit ut många gånger i markerna på jakt efter spår av våra förfäder.
västerut nummer 3/2006 annonser sid 13sid 12 krönika västerut nummer 3/2006
STORA TÅGET
går genom
Norrland…
”Ser en kall och öde
värld, men jag ser
också all den kärlek
som finns hos dem
som lever här, för Norrland är stort och vackert, även
om ingen lever där, ty ingen kan överleva på Vattenkraft,
skog och bär. Stora tåget går från Norrland…”
Varje gång jag åker från Stockholm till Ramselevallen
och viker av från stora vägen mot Viksjö känner jag av
ödsligheten, som är aningen skrämmande, men samtidigt
storslagen. Tänker på Tomas Zidén, Vallens rockmusiker,
och hans sånger som ”Stora tåget” och ”Hela Norrland”.
”Jag vill höra hela Norrland, för när hela Norrland sjunger,
ja, när hela Norrland dansar, ja, när hela Norrland lever
– lyssnar du då? Säg mig, lyssnar du då?”
Är själv född i Långsele, tog stora tåget från Norrland,
men återkommer årligen, dock med bil. Väl framme i
Vallen, träffar jag grannarna och då värms mitt hjärta. Är
lika förundrad varje gång över vänligheten, generositeten,
hjälpsamheten, humorn och stillheten; får även uppleva
sorg, saknaden av en vän, bybor, som gått bort!
Viksjö har fått ny innebörd för mig. Höjdpunkten är
kaffepausen i affären, mitt i byn, men numera är den dub-
bel, också ortens kyrka, genom Hildur Lindgrens färgstar-
ka broderade bonad med bybor på väg hem, från Viksjö
kyrka. Med nål och tråd har hon målat människor och
miljöer, detaljrikt, och skapat gigantiska väggbonader. På
Textilarkivet i Sollefteå visas hennes imponerande konst-
verk i utställningen ”Penselstygn”, där människor porträtt-
teras i bärskogen, på surströmmingsfesten, på bondaktio-
nen etc. Var på Nipyran och passade också på att besöka
Konsthallen Majoren, en utsida som inte var lockande,
men överraskades invändigt av bl.a. Atti Johanssons verk,
presenterade av kunnig guide. Atti sade när hon levde att
hon ville ”öppet se”, men inte bara se utan också ”kasta in
nytt seende i kampen för jordens överlevnad”. Och det
är exakt vad hon gjort! Det som är så slående är hennes
samhällsengagemang; hennes insikt om och oro för miljö-
förstöring och kärnkraftsanvändning. Hon var en pionjär
med konsten som vapen!
Det finns andra pionjärer, som kämpat mot avhysning
och bränning, skogsgödsling och hormoslyrbesprutning.
”Sången om Taråberg” i Skogsnäs med bortåt femtio skå-
despelare och amatörer, i en sagolik blandning, överträf-
fade alla förväntningar. Föreställningen var stark, full av
liv, gemenskap och samstämmighet. Och humoristisk!
Med den glöden hos de medverkande i olika åldrar, i ge-
mensam kamp mot den orättvisa ”makten”, har vi fått ett
tillägg i vår historia, folkets historia. Jag var omtumlad
efteråt - och hoppfull. Vilken kraft människor ändå har!
Förra året såg jag skådespelet om ”Västvattentjuven” i
Borgvattnet, en tjuv, som tvingades stjäla åt giriga per-
soner, också i vårt län. Året dessförinnan var det som-
marteater i Prästmon, ”Tidens tro drabbar människan”,
ett spel om häxprocessen och människans ondska. Också
i år är fokus på häxprocessen, ”Ryktet går”, en utställning
på Sollefteå Museum. Flera tusen oskyldiga dömdes för
häxeri, cirka 300 avrättades, bl.a. sex kvinnor i Sollefteå.
När jag nu fått mig så mycket till livs av människans dår-
skap, men också av hennes oerhörda vitalitet och enga-
gemang, uppsökte jag en livs levande ”häxa”. Tänka sig,
Sollefteå har sitt eget medium! Jag tog en tur till Blåkulla,
kom tillbaka så mycket visare. Idag finns inga förhatliga
visgossar, som med prästers goda minne pekar ut häxor,
som döms till döden. Idag är det fritt spelrum för själsliga
resor och kloka kvinnor!
Vilket rafflande äventyr, liksom den årliga utflykten till
Silsjönäs är, där Inger Etzler Kraft bor sommartid. Hon
vet vad som är på gång i litterära Sverige, och bjuder in
kulturens giganter, som vi fått förmånen att träffa i byns
gamla skola, denna gång Solja Krapu, flerfaldig SM-vin-
nare i Poetry Slam, som fängslande och skämtsamt filo-
soferade över stormarknader, hotellrum och freudianska
felsägningar.
Nog är det magiskt att vara i Ångermanland. Norrland
lever minsann och jag lyssnar!
k k r ö n i k a
västerut nummer 3/2006 annonser sid 13sid 12 krönika västerut nummer 3/2006
k
www.ivt.se
Nya luft/luft värmepumpen IVT Nordic Inverter 12 FR-N är extra kraftfull och effektiv. Konsumentverkets test i januari 2006 ger toppbetyg för:
Bästa energibesparing Bästa verkningsgrad
Dessutom:
Tryggare SmartareUtvecklad för nordiskt klimat
P-märkt. www.ivt.se
0671/100 70 • 070 681 1468 • [email protected]
sid 14 shopping västerut nummer 3/2006
Knalle från Bagerihörnan Näsåker 20:-/stBagerihörnan i Näsåker, 0622-100 22Innehåller: vetemjöl, grovt rågmjöl, rågskållning, surdegspulver, malt-sirap, salt, gluten, jäst och vatten
Tidningsställ i plexiglas med både graverad och laserskuren text i ek.MLG & DESIGN Ramsele, 070-36 25 801 och www.zargo.nu
Ställ i plexiglas
Franska ostar från Norråker 100:-/ 3 stNorråkers Handel har allt som en lanthandel ska ha men dessutom den bästa ostdisken norr om Dalälven. Prova opastöriserad Brie rullad i Calvados, vällagrad Gruyere eller världens godaste Gorgonzola eller köp storsäljaren – tre franska ostar för 100 kronor.www.norrakershandel.se
”Hundens lilla godisbok” ger dig möjlighet att glädja både din egen och andras hundar med nyttiga godsaker. Dessutom innehåller boken en hel del trevliga aktiveringstips. ”En rottweilers försvarstal” är inbunden och rikt illustrerad med foto och konstverk i fyrfärg. 168 sidor, seglaminerat omslag. 285 krKan beställas på www.egetbevag.se, 0622-30012, 070-6259567
Hundens lilla godisbok 75:-En rottweilers försvarstal 285:-
Lokalproducerade
från västra området
Produkter
sid 14 shopping västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 shopping sid 15
Diskhandduk 95:- Kudde 280:-
AKTUS i Ramsele, Näsåkersvägen 56, 0623-108 20. Finns även på Hantverkshuset i Ramsele.
Minerallåda Gustav Sundelin
De vanligast förkommande mineralerna i Västernorrland, bl.a Fältspat & Kvarts • Edselegruvan, Grafit • Styrnäs, Kopparkis- Kittlahäll Junsele, Pegmatit • Järkvissle. Gustav Sundelin: 0623-106 69 070-255 90 95
Charing Cross Road-Skogsnäs Sara Mårskog 70:-
Tavlor i blandteknik Nina Pudja 700:-
Cape i Vadmal med mokainslag 800:-Finns även i svart.VAH Design i Backe, 0624-10600, 070-350 85 16, www.vahdesign.se
Sara Mårskogs självbiografiska bokFinns bland annat hos Turistbyrån i Ramsele och Sollefteå, Hantverkshuset i Ramsele , www.dancingcolours.com och hos Sara 0623-320 43
Olja och gouacheNina Pudja Näsåker, 0622-101 34, 070-212 42 25
sid 16 text: linnéa engerdahl foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006
På en höjd i Skansnäset, 5 mil norr om Hoting, ligger en sam-
ling småhus utspridda. De är alla fyllda med en salig bland-
ning prylar, nytt och gammalt och äldre, allt från motorså-
gar och plåtburkar till hormoslysprutor och en uppstoppad
björn. Detta är Lapplia Museum, ett ständigt expanderande
och snart generationsöverskridande projekt, som startades
och drivs av Reidar Lindman.
Reidar, som tidigare jobbat som bergsprängare och därför
flyttat runt en del, slog sig ner här invid vackra Tåsjön med
sin familj 1987. Det som med tiden skulle komma att bli
Lapplia Museum började med Reidars intresse för trä och
smide. Han gick på auktioner och köpte fyndlådor innehål-
landes sådant som han var ute efter – och en hel del som han
inte var ute efter följde med på köpet.
Många är vi som har svårt att slänga saker, man tänker att
”den kan vara bra att ha” eller ”inte kan jag slänga den här
som är så fin”. Men de flesta av oss känner till slut att vi
måste begränsa våra prylsamlingar på grund av brist på för-
varingsutrymmen. Så man gör sig av med grejerna.
Eller så kan man göra som Reidar Lindman. 1989 flyttade
den första stugan in på tomten, och den fick snart sällskap
av många fler. Nu finns här ett tjugotal småhus och fäbodar,
hämtade lite varstans ifrån, och fler tillkommer hela tiden.
När en ny stuga kommit på plats så fylls den snart med prylar
av varierande ursprung, ålder och utseende.
Bland de ca 20 husen kan nämnas en gammal smedja vilken
rymmer en enorm samling smides- och snickarredskap ihop-
plockade från många olika ställen; en skomakarverkstad med
skor såväl som verktyg; en liten fäbod inredd som skolsal i ett
rum, sjukstuga i ett annat; en gammal bensinstation; och ett
litet kraftverk. Inne i ”sjukstugan” hittar vi en del småläskiga
saker. Vad sägs om ett operationsbord från Backe Lasarett
– komplett med intorkat blod. Vi stöter också på en del in-
tressanta hembyggen under vår vandring: en traktor som har
ett förflutet som bil; hembyggda skotrar av varierande de-
sign; en hembygd rullstol(!)...
Idag tycks fyndlådornas tid tyvärr vara förbi. Auktioner har
blivit dyrare, då endast sådant som anses användbart säljs,
resten rensas ut och slängs. Så numera hittar prylarna andra
vägar till Lapplia, bland annat som gåvor och genom tips från
andra entusiastiska samlare.
Lapplia finansieras av de ca 1500-2000 besökare som hit-
tar hit varje säsong, dvs under sommarmånaderna. Vinsten
från inträdesavgifter avgör hur mycket nytt som köps in.
I denna storslagna samling kan man finna ett och annat
riktigt guldkorn. I ett kapell hämtat från Dorotea hittar vi till
exempel en bekant 60-talist – en röd kobra i fint skick. Man
kan inta låta bli att undra, blir han aldrig sugen på att sälja en
del och tjäna en slant?
-Nej, säger Reidar bestämt, allt ska stå kvar här orört.
Och samma inställning har sonen som senare ska ta över.
Lapplia ska fortsätta växa, inget ska tas härifrån. Tanken har
aldrig varit att detta ska vara ett kommersiellt projekt. Det
ska förbli en tidlös oas där de utställda föremålen talar för sig
själva. Till skillnad från de flesta ”vanliga” museum finns här
inga skyltar som talar om vad allt har använts till, varifrån
det kommer och varför det finns här – varje pryl har sin egen
historia att berätta, och den får man luska ut själv. Vad som
gör Lapplia charmigt och dessutom unikt är just att varje
liten pryl räknas. Inget är för stort eller för litet, varje sak
har sin plats!
Lapplia kan förutom museet erbjuda camping.
information på www.stromsund.se/turism/museum.htm
vy från andra sidan sjön o
Lappliaett tidlöst museum
1989 flyttade den första stugan in på tomten lapplia ska fortsätta leva
vy från Tåsjö
sid 16 text: linnéa engerdahl foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 annonser sid 17
Lapplia museum
västerut nummer 3/2006 hänt i västra sid 19sid 18 text monika blomström foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006
Junseles nio byalag samverkar idag i Byalagsforum.
Det var behovet av att få större kraft för att föra fram
och driva gemensamma frågor om bl a infrastruktur och
service samt en positiv utveckling i Junselebygden som
gjorde att Byalagsforum bildades för sex år sedan.
Att öka sammanhållningen och stimulera till gemen-
samma aktiviteter är också en viktig del i samverkan mel-
lan Junseles byar. En gång i kvartalet träffas alla vid råds-
möten ute i de olika byarna. Många är de skrivelser och
uttalanden som tagits upp genom åren om mobiltelefon-
täckningen, räddningstjänsten, vägproblem i Junseleom-
rådet, rivning av bostäder, strandskyddet runt Betarsjön,
sophanteringen m m.
Lokal demokrati – den gemensamma kraften för utveckling.
Under drygt två år samarbetade Byalagsforum med Sol-
lefteå kommun i ett EU projekt- ”Junsele service över
gränserna” vars uppgift var att finna en organisationsmo-
dell för att stärka servicen och utvecklingen vid medbor-
garkontoret. Att ta ett första steg för att utveckla lokal
demokrati och söka möjligheter för samarbete öv er kom-
mun och länsgränser. Under hela projektiden fungerade
Junseles byar som remissinstans till det arbete som pågick
och tog också på sig att dela ut och samla in den enkätun-
dersökning som delades ut i hela bygden.
Idag har vi efter beslut i kommunfullmäktige även med-
borgarkontor i Näsåker och Ramsele samt lokal råd som
verkar på de olika orterna och vars uppgift är föra fram
olika förslag och frågor från orten, göra upp planer inför
framtida utveckling och verksamhet.
Byalagsforum har även haft andra verksamheter genom
åren. Sommartid har det varit ”öppet hus” ett populärt ar-
rangemang med många besökare till de olika byarna som
har bjudit på servering, tunnbrödbak,underhållning m m,
det har arrangerats brännbollsturneringar mellan byarna.
Teaterföreställning.
Byarna medverkar även vid andra arrangemang som mark-
nader, hembygdsdagar, återvändarhelger.
Den nuvarande ordföranden Bo Pettersson, Kvarnå sä-
ger att byarnas utveckling ser lovande ut. Det håller på att
ske en livsstilsförändring! Det sker en positiv inflyttning
i byarna även många barnfamiljer väljer att flytta ut från
tätorterna. Att pendla 3-4 mil till arbetet till förmån av ett
billigare och sundare boende nära naturen är en utveck-
ling som syns över hela landet. Det är en spontan flyttning
som sker när man hittar en lämplig fastighet. Idag kan
det i vissa byar vara svårt att komma över en fastighet.
Byalagsforum har också, enligt Bo som uppgift att stärka
gemenskapen i samt mellan byarna.
Byalagen är viktiga, det är där gemenskapen och ”hem-
känslan” utvecklas. Man sköter om sina bygdegårdar sam-
lar in dokumenterar och bevarar bland annat handlingar
om byn historia. Ett arbete som sedan visas bl a på Junse-
leportalen.se och de 17 olika byars hemsidor samt i en del
nyutkomna böcker om olika byar. Sammanhållning och
samverkan är enormt viktig för fortsatt utveckling, avslu-
tar ordföranden för Byalagsforum.
Junsele byar i
samverkan
västerut nummer 3/2006 hänt i västra sid 19sid 18 text monika blomström foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006
Ett tillskott till Ramsele Hembygdsgård
Om viljan och kraften
är riktigt stor kan en
enda man göra stor-
verk. Det finns det
många bevis på och
ett i vårt område är
den nyss färdiga
Allaktivitetshallen i
Backe.
Ingvar Larsson, ordfö-
rande i Backe IF, är mannen bakom projektet. Tillsammans
med Hans-Olov Kåhrström, byggledare från Skanska, har
han sett till att bygget avancerat enligt planerna. Ingvar
påpekar dock att utan en bra styrelse och Backebornas
ideella arbete hade det ändå inte blivit någon hall. Cirka
2000 timmar har lagts ner ideellt på bygget.
Backe IF har en mycket aktiv bordtennissektion. Varje
år arrangerar man en stor distriktstävling med mellan
170-180 matcher på en helg. Under den helgen har man
lånat lokal på Stenhammaren eftersom den gamla hallen
bara rymde fyra bord. Då har man spelat på två ställen
med fyra bord på varje.
En annan aktiv sektion är innebandy. Backes herrlag
spelar i division fyra och har fått spela sina hemmamat-
cher i Junsele då hallen varit för liten för seriespel.
Ingvar tyckte att det var dags att Backe fick en hall
stor nog för innebandy och bordtennisturneringar. Sju år
har det tagit sedan de första funderingarna. Med hjälp av
bygdemedel, EU-medel och banklån har han finansierat
bygget som kostat 6,8 miljoner kronor. Som ordförande i
det för ändamålet bildade aktiebolaget Fjällsjöhallen AB,
har han fungerat som projektledare.
Invigning blir det nu den 30 september med supé och
dans. Tidigare på dagen har innebandylaget spelat sin för-
sta seriematch på hemmaplan och bordtennissektionen
spelat uppvisningsmatcher.
Redan senare i höst kommer man att arrangera DM i
bordtennis och under nästa år blir Backe IF arrangör för
en nationell rankingtävling i bordtennis.
Allaktivitetshallen i Backe.
Hembyggsgården i Ramsele har fått en ny byggnad, en
kvarn. Eller ny och ny. Det har stått en annan likadan på
samma plats fast den brann ner för ca 30 år sedan. Den
sattes upp på sommaren och brann ner året efter. Den
kvarnen kom ursprungligen från Ovanmo där det fanns
inte bara en utan fyra stycken.
Sune Edmo har byggt den här kvarnen tillsammans
med sina söner, bröder och vänner.
”Det är lättare att använda färskt timmer när man timm-
rar” säger Sune som är upplärd av den legendariske Pär
Nilsson från Sel. De timmrade kvarnen nere i Ovanmo
sedan flyttade man den i bitar upp till hembygdsgården
och byggde upp kvarnen på originalplatsen där den gamla
kvarnen hade stått.
Det var Sune själv som tyckte att det behövdes en ny
kvarn på hembygdgården. Sedan han fått timmer av sin
bror Torbjörn, så började släkt och vänner att bygga på
den nya kvarnen. En och en halv månad senare stod kvar-
nen färdig.
Sune har inga nya planer på att bygga någonting mer,
utan nöjer sig med att hjälpa pojkarna i verkstaden i
Ovanmo.
sid 20 text: åke wikström västerut nummer 3/2006
åke wikström e-post: [email protected]
”Ramsele höst” Helmer Osslund
Övre Ångermanland var under 1900-talets första hälft något av ett centrum för några av dåtidens mera kända svenska landskapsmålare. En orsak till detta var säkert den dramatiska naturen med brusande forsar, branta älvnipor och blånande berg. En annan orsak var konstvännerna på Österåsens sanatorium, överläkaren Helge Dahlstedt och hans hustru Eva. Konstnärerna uppehöll sig i trakterna runt Ångermanäl-ven och Faxälven. Näsåker var en given plats men Ram-sele var också attraktivt. Själv kom jag att intressera mig för konst med anknytning till Ramsele efter att ha förvärvat Vikens f.d. gästgiveri och pensionat 1975. Jag kom då i kontakt med flera av de tidigare ägarna, Signhild och Tora Undin samt Signe Troell, och de kunde berätta om de olika konstnärer som de haft som gäster. Under kriget upphörde pensionatsverksamheten och därmed avslutades en epok som startade på 1680-talet när Viken fick gästgiverirättig-heter första gången.
Den allra äldsta målning från Ramsele som jag kommit i kontakt med är en liten oljemålning med Räbbstugeforsen som motiv utförd av Wilhelm Wallander på 1870-talet. En mindre känd konstnär är en släkting till mig, farfarsbrodern Pehr Wikström, som avbildat Vikens gästgiveri i form av en liten akvarell målad 1898. Han bodde mellan 1860 och 1870 på Viken. Under 1900-talets början dyker ett antal välkända konst-närsnamn upp. Eric Hallström bodde under många år hos Hellboms i Näs i Edsele. Från 1918 och fram till 40-talet är Hallström gäst hos Hellboms mest varje år. I boken Eric Hallström av Ragnar Hoppe och Lennart Seth visas ett an-tal verk av Hallström med omisskännliga motiv f vår trakter.
Titlar som ”Från Ramsele”, ”Ramsele” anger klart vad det handlar om även om motivet kan vara svårt att känna igen eftersom Hallström vid denna tid hade ett naivistiskt ut-ryckssätt (1917-1920). Andra verk från denna tid är exem-pelvis ”Norrlandsby” som troligen är från Utanede i Edsele samt ”På väg till fäbodvallen”. Senare verk från trakten åter-speglar livet på landet med kor, skogsarbetare och andra miljöer. Hallström var också en gäst på Viken eftersom där fanns enligt ovannämnda bok ”Sveriges enda gästgiveri utan restriktioner”. I boken står också att läsa att Hallström vid ett tillfälle målade av gästgiveriet för att få pengar, 30 kronor, till resan hem till Stockholm. Undrar var den tavlan finns i dag? Hallström var som framgår av denna bok en stor älskare av Norrland och speciellt våra trakter. Helmer Osslund var också verksam i dessa trakter. Vid en auktion i Stockholm för några år sedan såldes en mycket vacker tavla av Osslund med Utsikten i Ramsele som motiv. Tavlan är utförd på ett för Osslund karaktäristiskt med kraft-fulla färger. Den är troligen utförd mellan 1915 till 1920. I boken ”Helmer Osslund” av Nils Palmgren och Herje Granberg visas på sid 71 ”Sommarlandskap,Ramsele” ut-förd i samma manér. Osslund var också gäst på Viken för att umgås med andra konstnärer som Carl Johansson och Anton Genberg m.fl. Utsikten, som kan ses från nuvarande SVAR, är ett motiv som många konstnärer avbildat under årens lopp. I en enda vy får man in både en kraftfull natur med älven, niporna, bergen och dessutom den 1000-åriga
i början av 1900-talet.
Konstnärsliv i Ramselebygden
Carl Johansson i målarmundering
västerut nummer 3/2006 konstnärsliv i ramselebygden sid 21sid 20 text: åke wikström västerut nummer 3/2006
Den konstnär som Ramseleborna mest talar om, i varje fall de lite äldre, är Carl Johansson. Han var en konstnär som man kunde återfinna längs Faxälvens nipor vid sitt staffli och iförd sin vita målarrock, se bild 2. Johansson föddes i Härnösand 1863 men flyttade vid 14 års ålder till Stockholmstrakten. Han började i målarskola vid Konsta-kademin vid 19 års ålder. År 1891 reser han till Frank-rike som många andra konstnärer. Hans konst förändras under denna period från att ha varit finstilt återgivande till att bli impressionistisk. Denna stil behöll han sedan mer eller mindre hela sitt liv. Carl hade en viss förkärlek till aftonmotiv som med sin blåa ton gav honom epitetet ”Ultramarin Johansson”. Detta för att anspela på en annan känd målare vid namn Johansson som målade marina mo-tiv. En annan förklaring kan kanske vara att äldre målares färgseende förändras över tiden så att efterbildningar får ett allt större inslag av blått. Från 1915 blev Carl Johansson en återkommande gäst på Viken under många år, under 30-talet varje sommar. Han lämnade sina sommarkläder kvar till nästa år. Johansson hade sin familj med sig och de hade ett socialt umgänge med andra gäster och vänner som besökte pensionatet. Carl umgicks också med sina målarkamrater och Signe Troell berättade att Carl och hans vän Anton Genberg från konstskoletiden var lite besvärliga och krävande gäs-ter. Båda herrarna närmade sig de 80 åren och hade en del krämpor som man måste ta hänsyn till. Carl Johanssons sista besök, kanske 1941, skildrar Här-nösandsposten i ett reportage 8 oktober 1941. Han tycker då att Ramsele blir vackrare och vackrare år för år. Men vid denna tid har hans hälsa försämrats och han avlider 1944. Carl Johanssons liv och utveckling som konstnär skildras ingående i en uppsats av Helena Fällman, Umeå Universitet 1988. I denna uppsats görs en noggrann ge-nomgång av det material som finns på Nationalmuseeum. Där finns dels ett bildarkiv och dels en klippsamling. En utställningskatalog utgavs 1988 av Åmells konsthandel som visar en palett av tavlor utförda av Carl Johansson.
Han har avbildat Viken och Ramsele på ett stort antal ol-jemålningar. På konstauktionerna i Stockholm förekommer då och då tavlor med dessa motiv. De flesta tycks vara från 30-talet. Några tavlor finns i Ramselebors ägo. Motiv från Faxälvens dalgång är de vanligast förekommande, se bild 4. I samband med Carl Johanssons bortgång ordnades ett minnesrum på Murberget. I samband med invigningen av detta rum talade vännen Herman Ramström från Här-nösand. Carl blev speciellt ihågkommen för sitt intresse för sin hembygd. Tyvärr brann museet ner året efter in-vigningen.Minnet av Carl tycks ha bleknat med åren. Ett uttryck för det är att Carl Johannson inte ens nämns i boken Konst Musik Litteratur i Ådalen utgiven av Åda-lenkommittén- Länsstyrelsen, Härnösand 1983. Förarbe-tet till denna bok har inte varit särskilt grundligt eftersom man kunnat undgå att få med Carl Johansson, en bland de mera kända svenska landskapsmålarna med rötter i länet.
Fru Troell berättade att bland andra gäster fanns också Hugo Zuhr. Han hade sin hemvist i Åsmon men besökte säkerligen konstnärer på Viken. Han stod liksom många andra under beskydd av Helge Dahlstedt. Zuhr verkade i vårt område under hela 40-talet. Jag har ej sett några verk-med motiv från Ramsele men många från Ångermanälven och Fjällsjöälven. I boken om Hugo Zuhr, skriven av hans hustru Ingrid Rydbeck-Zuhr, kan man läsa att paret gifte sig i Ramsele gamla kyrka mitt under brinnande krig mid-sommar 1941. Vid den tiden bodde paret Zuhr alldeles intill Kilforsen i en gammal skola. Under 40-talet finns också stockholmsmålaren Gunnar Zetterström i trakterna och han har bland annat gjort ett vårmotiv från den välkända Utsikten. Samma motiv har fängslat Rulle Abrahamsson som har utfört en stor olje-målning i en stil som mycket liknar Osslunds med kraft-fulla färger.Här slutar exposén över några av de mera kända konst-närer som verkat i Ramselebygden fram till början av 1950-talet. Intresset för våra trakter har varit stort bland landskapsmålarna.
”Vy mot Ovanmo” Carl Johansson Flera konstnärer i trakterna
sid 22 text: åsa tova berg foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 reportage sid 23
Styrelsen för Rafnastämman har tilldelat näsåkersmusi-kern Dan Kjellin årets stipendium ”för sitt engagemang för barn och ungdomar i Ramsele med omnejd och inte minst för musiken till Sången om Taråberg.” Till skillnad från Nobelkommittén har man valt en kandidat som ”alla” känner igen. Dan har musicerat i alla möjliga (och snudd på omöjliga) sammanhang – från by-fester med allsång runt bordet till gästspel på större sce-ner. Livet med resor och otaliga speltillfällen har hjälpt honom att utveckla den musik som i över 40 år varit hans huvudintresse – och så länge han får spela trivs han som laxen i otämjt vatten. Ja, emellanåt kan man rentav få intrycket att Dan Kjellin vuxit samman med sina instru-ment…! Denna spelglädje är någonting Dan gärna vill dela med sig av, och efter att han 1993 avslutade sin utbildning till musikhandledare vid Härnösands Folkhögskola har han varit inblandad i åtskilliga projekt där även andra inspire-rats att ta ton eller gunga med i rytmen. Unga och gamla – i skogen likaväl som på krogen. Musikens plats är hos människorna och för Dan är denna drivkraft solklar. Det är ingen som förvånas att han ”händelsevis” kan ha en gigantisk lattjo-lajban-låda med diverse rytminstrument ”i bakfickan” - oavsett om det är på dagis, inom vården eller vid en fest i goda vänners lag… Att ringa in Dan Kjellins musikstil är inte lätt – här har vi en man som sysslat och sysslar med i stort sett allt. Som teatermusiker för barn och vuxna har Dan turnerat runt länet i perioder. Han har finstämda trubadurprogram för lyssnande publik – eller ”fullt zigenarös” vid elden en sommarkväll. Dragspel och gitarr tillsammans med Kjelle Landberg. Musik från världens alla hörn – kanske en viss förkärlek för samban efter resor i Brasilien. Bandet ”Sau-dade” är en samba-bossa-konstellation som kan få ett helt dansgolv att koka av rytmer och dansglädje.Kyrklig musik, blues, visor eller tongångar från öststaterna - repertoaren är bred. Dessutom jobbar han som musiklä-rare och spelar storbandsjazz med Sollefteå Big Band.
Musik gör livet värt att leva, och årets största projekt har varit musiken till den rosade föreställningen Sången om Taråberg. Här har Danne fått fritt spelrum att plocka ”det bästa” ur sitt livs musik; såväl egna kompositioner från ”den tiden då det begav sig” som andra artisters verk från samma period hördes från scenen medan skådisarnas agerande på själva spelplatsen trollband publiken. Natur-ligtvis knöts föreställningen ihop av en hel del nyskrivet material, allt framfört av Dan själv tillsammans med Olov Sjögren. Dessutom förstärktes teamet av flera andra mu-siker som tillförde olika låtar sina toner. Och – vilket inte får lämnas åt sidan – en annan viktig bärande kraft var den fina kören, där somliga medlemmar sjungit under Dans ledning ända sedan Glesbygdskörens tid. Denna startade 1993 och hade en bred repertoar och gjorde dessutom flera uruppföranden av Dans musik i större sammanhang. Verket ”Årstiderna” med dans av Nina Pudja och Åsa Rockberg fick exempelvis mycket god uppmärksamhet vid premiären på Hullsta Gård. – Det här med Taråberg har varit en lång process, be-rättar Dan. Det började med att manusförfattaren Lasse Svedberg kom hem till mig en höstdag för två år sedan. Han presenterade idén och vi tog oss upp till Taråberg, satt där och funderade…pratade om vad som hänt och hur vi ville presentera det hela… Under vintern 04-05 lyssnade Dan mycket på Ulrika Bodéns skivor. Sången om Taråberg består av två akter där den första beskriver byns utveckling från 1800-talet fram till 1947. Då var det viktigt att sätta sig in i den ångermanländska visskatten, en rikedom som Ulrika med musiker förvaltar och för vidare. – Jag satt i Amsterdam och komponerade…och hela musikbiten var faktiskt ”klar” redan inför spelsäsongen 2005. Att sedan produktionen blev fördröjd med ett år innebar att det hela fick god tid att ”ligga till sig”. Med tanke på hur ofta man jobbar mot klockan kändes det skönt att kunna andas ut beträffande musiken!
Dan Kjellin –
Rafnastipendiatkreativ mångsysslare och
sid 22 text: åsa tova berg foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 reportage sid 23
I mellantiden blev det mer teatermusik. Inte minst samarbe-tade han med ungdomarna i Botaton och deras ledare Cata-rina Edén när de satte upp den pjäs som representerade Sve-rige i Mittnordiska regionens teaterfestival i Verdal under våren; ”Nu är det enaff!”Danne kommenterar ensemblens insatser i klart berömman-de ordalag och menar att deras pjäs varit minst lika bra som Sången om Taråberg – kanske till och med bättre. Vilket ju känns positivt och ger stort hopp inför framtida kulturupp-levelser på hemmaplan! Men livet är ju inte bara musik. Dan Kjellin är en kreativ mångsysslare som hunnit förverkliga många drömmar sedan han flyttade hit till Näsåker 1983. Då bildade han familj och Näsåker var ett självklart val. Född i Stockholm men med rötterna i Rossön bor han idag i ett torp som hunnit växa en hel del under den här tiden och kan glädjas åt en fantastisk musikstudio högst upp i ett egenhändigt byggt torn (12 me-ter) med utsikt över den betande gutefårskocken, trädgår-den och skogen. – Tornbygget var en intressant period då jag lärde mig mycket om mig själv, säger Dan och berättar om ett par år då energin var låg och det fanns mycket att jobba med vad beträffar den personliga utvecklingen. Det handlar om räds-lor och försvar - och behovet av positiv respons på det man företar sig. Funderingar som de flesta människor stundtals brottas med.För Dan blev det ett konkret handfast projekt; Han byggde ett torn och började med fundamentet; det var en trygghet att det finns en logik att följa. Sedan fortsatte han uppåt, högre och högre – fortfarande bara en väg att gå. Nå-gonstans mitt i bygget hejdade han sig och började ifrågasätta vad han höll på med?– Men så förstod jag plötsligt varför jag byggde; nämligen för att skapa något bestå-ende och bekräfta mig själv. Jag duger, alla människor duger…jag vill gärna tänka så, att det går att vända de flesta svårigheter till något positivt. Och jag bestämde att när taket väl var på plats skulle jag bli mer utåtriktad igen – men nu betydligt tryg-gare i mig själv. Så blev det också!
Resten har vi redan berättat – om musik som skapas med utsikt över det trolska landskapet och om årets framgångar, nu krönta med Rafnastipendiet. – En otroligt fin överraskning, menar Dan Kjellin. Och en bekräftelse på att det jag gjort håller…jag är både glad och stolt över detta!Dan har inte bara byggt på höjden – han är också väl rotad i den ångermanländska myllan och de idag vuxna barnen Anja och Mithras tillbringar långa perioder i byn – det är ju hit man kommer när man kommer hem! Un-der sommaren har dessutom båda varit rejält involverade i teatertruppen.
På frågan varför han flyttade just hit svarar Danne: – Näsåker är ett intressant och kreativt område beläget en bit bortanför den värsta byråkratin. Man har större frihet att leva nära naturen och små omkostnader. Här finns faktiskt alla möjligheter!
Dan Kjellin –
Rafnastipendiat
sid 24 text & foto: lena dalgren & håkan berthas västerut nummer 3/2006
Succé känns som ett futtigt ord när man ska beskriva före-ställningen Sången om Taråberg. Alla som åkte till Skogs-näs utanför Ramsele och såg någon av de tolv föreställ-ningarna förstår vad jag menar. Berättelsen lockade fram både skratt och tårar, och har varit ett givet samtalsämne hela sommaren. Sången om Taråberg sågs av cirka 2000 personer i som-mar. Många har velat se den igen och önskat att det ska bli en återkommande friluftsteater varje sommar. Några av finansiärerna har också uttryckt sig positivt till en fort-sättning. Men ännu är inget bestämt. Först ska de medver-kande och alla i produktionen göra en utvärdering av som-marens föreställningar, sedan får man se vad som händer. Två av föreställningarna filmades av Stefan Erdman, TV-filmare från Stockholm. Efter klippning och redige-ring görs en bedömning av kvalitén och om filmen håller kommer den att ges ut till försäljning. Tanken är då att man ska komplettera den med Jonny Perssons film från 1980 om Taråberg ”Ett annat sätt att leva”. Vad alla som såg föreställningen i sommar funderade på var; vad hände sen? vart tog Björn och Svea vägen efter att deras hem på Taråberg bränts ner? och vad gör de idag? Vid ett samtal med Svea får vi veta att familjen byggde ett nytt hus på Taråberg efter bränningen. Där levde man i yt-terligare två år, men fortsatte letandet efter ”väglöst land”. 1983 hittade man så byn Stavsjö, en skogsby mellan Hoting och Dorotea. Under fem år levde man här. Den mesta tiden
gick åt till att sätta gården i hävd. Getterna gav ost och mese som de också sålde. Antalet hästar på gården växte, mycket på grund av dotterns inresse och under en tid hade man ridverksamhet på gården. Efter hand växte längtan att göra något med andra igen. Dessutom hade barnen större behov av att träffa kompisar och skjutsandet till olika aktiviteter tog mycket tid. När man så fick frågan om att flytta till Holms jordbruk, tidigare en del av Holms Säteri, utanför Sollefteå tillsammans med två andra familjer så gjorde man det. Här drev man ett ekolo-giskt jordbruk med bland annat mjölkproduktion och odling av potatis och morötter. Planer fanns för att starta både gårdsbutik och mejeri. Numer äger Ponny och Svea Björkågården i Björkå bruk, som också en gång tillhört Holms Säteri. Svea jobbar inom hemtjänsten och Ponny jobbar med ett projekt inom Skogs-vårdsstyrelsen där man inventerar gamla boplatser. I sommar såg de föreställningen ”Sången om Taråberg” fyra gånger. Varje gång blev de lika gripna. Men som Svea säger – Egentligen var det mycket sorgligare i första akten, när Henrik-Petter fick lämna gården. Han, hans far och farfar hade ju verkligen byggt upp Taråberg från början.
Sången om Taråberg – vad hände sen?
sid 24 text & foto: lena dalgren & håkan berthas västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 annonser sid 25
Djupt inne i mörka skogen i Näsåker finns Deep Forest Tat-too. En relativt nyöppnad studio för tatuering och piercing. Det där med djupt inne i mörka skogen är inte riktigt san-ningen, utan lokalerna ligger i gamla polisstationen och är helt nyrenoverade. Här sitter man i en av de gamla cellerna och får sin behandling. Fler och fler hittar till studion och Mika har kunder så gott som dagligen. Många är gamla stamkunder och kommer långväga ifrån.– Men fler och fler vågar sig hit även från närområdet, säger han. Mika är den som tatuerar medan hustrun Paula ägnar sig åt piercing. Hon är upplärd av den inom piercingkretsar erkända Jukka Joensuu. Eftersom den yngsta dottern är för liten för dagis delar de båda tiden i studion. Den ene jobbar medan den andra är hemma. En bra lösning för småbarnsför-ädrar. Paret som ursprungligen kommer från finska Torneå, bodde senast i Torsby i Värmland. Där var kundunderlaget mycket större mycket på grund av närheten till Norge, men man kände sig aldrig riktigt välkommen. Människorna var mer skeptiska där till nyinflyttade. I Näsåker däremot kände de sig genast mottagna med öppna armar. Här fanns en po-sitiv nyfikenhet som Mika och Paula uppskattade. När de började fundera på att flytta till byn kollade man upp skola och boende. Hus fanns det gott om och dessutom till bra priser. Skogsnäs Skola hade allt som man ville ha för sina döttrar, och den biten vägde tungt. Att sedan Näsåker är en plats med många kreativa konstnärssjälar gjorde att man
bestämde sig. Dessutom vet man ju att i alla fall en gång om år, under festivalen, kommer det riktigt mycket folk till Näsåker, avslutar Mika förklaringen till varför man valde Näsåker. Att tatuera sig innebär samtidigt som man får en utsmyck-ning på kroppen att man utsätter sig för en smärta som sät-ter igång en rad reaktioner i kroppen. Endorfiner, adrenalin och andra hormoner utsöndras och gör det till en upplevelse som många söker sig tillbaka till. Därför är det vanligt att den som tatuerar sig kommer tillbaka för fler. Detta ska man tänka på när man gör sin första tatuering tycker Mika. För-stör inte stora fina tatueringsytor med små tatueringar utan tänk stort på en gång. Han tycker också att trenden går från små tatueringar som inte syns till vardags, till större motiv som är väl synliga. Mika gör inte som de flesta andra tatuerare som utgår från schabloner, utan tecknar motivet direkt på huden. På så sätt är det lättare att följa kroppens naturliga linjer och motiven är garanterat unika. Tillsammans med kunden resonerar han sig fram till den slutgiltiga utformningen. Den största utmaningen hittills var den kund som ville ha Ragnarök på ryggen. Han gav sedan Mika Eddan och han fick läsa in sig på hela historien. Sedan var det bara att sätt igång. Resultatet kan man ta del av på Mikas och Paulas hemsida. Där finns även en rad andra exempel på tatueringar, skötsel-råd för både tatuering och piercing, samt en hel del informa-tion om företaget och de båda.
Deep Forest Tattoo www.deepforesttattoos.com
sid 26 text & foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006
När sommaren börjar gå mot sitt slut, kommer den stora ruschen i Ramsele. Tredje helgen i au-gusti varje år är det Rafnastämman på Rafnasils kulturområde, men dragspelstonerna börjar ljuda redan en vecka tidigare. Den egentliga stämman invigs på fredagseftermiddagen och avslutas på lördag kväll, men för varje år har besökarna kommit tidigare och tidigare. När nu Spelmansstämman i Gålsjö Bruk ligger hel-gen före är det många som fortsätter direkt därifrån och till-bringar hela veckan i Ramsele. Rafnastämmans Vänner, som är arrangörer, erbjöd dessutom i år en rad aktiviteter under veckan, som också bidrog till att besökarna kom tidigare än vanligt. Att man utökade arrangemanget berodde till stor del på att stämman firar 10 års jubileum och man ville bjuda de trogna besökarna på något extra. Men frågan är om man inte efter utvärderingen av årets stämma beslutar sig för att per-manenta upplägget. Rafnastämman firade alltså tio år i år. Initiativtagare det första året var Anna-Dea Sundin och Ernst Byström. Tillsam-mans med Bosse Nilsson från fritidskontoret arrangerade de den första stämman med Ramsele Hembygdsförening som huvudman. Redan från start blev det ett lyckat arrangemang, en spelmansstämma som föll spelmännen i smaken, och många har återkommit varje år sedan starten. Den fantastis-ka miljön, det trevliga mottagandet och det välorganiserade arrangemanget är något av de omdömen man hör och som lockar fler och fler besökare för varje år. Sedan två år tillbaka arrangeras Rafnastämman av Rafnastämman Vänner som är en sektion till Ramsele Hembygdsförening. Att stämman växer för varje år vet man, men hur många spelmän som finns i Ramsele denna helg är svårt att säga. Antalet husvagnar på Rafnastämmans tillfälliga camping har ökat från trettiofem det första året till närmare tvåhundra i år. Dessutom var även alla stugor och husvagnsplatser samt vandrarhemmet på Ramsele camping fullbelagda. Något som också ökar är antalet norska spelmän. För några sedan kom någon enstaka och i år hade tjugo husvagnar norsk registre-ringsskylt. Ingen tror att det kommer att stoppa här, utan antalet besökare kommer med all säkerhet att öka de när-maste åren. De flesta av spelmännen besöker många stämmor varje sommar. Husvagnen dras från plats till plats, från en spelmansstämma till nästa. –Rafnastämman är den sista och den bästa, säger många.
Minst femhundra spelmän räknar man med har besökt året stämma. Närmare tvåhund-ra av dem var föranmälda sedan förra årets stämma. Lägger man sedan till minst lika
mycket publik så förstår men att det var folk i varje vrå. Uppspelningarna sker omväxlande på Hembygds-gårdens dansbana och i SVAR-husets hörsal. Dessutom har ladugården, som var klar till förra årets stämma, blivit plats för lördagens non-stop spelning och dans. Just att det finns så många olika platser att spela på och att många av dem är under tak, gör att Rafnastämman inte är så väderkänslig som många andra stämmor. Men de allra flesta åren har arrangörerna haft tumme med vädergudarna och det har varit ett strålande sensommarväder under hela helgen. Så även i år. Värre var det i mitten av 80-talet då det första försöken att arrangera spelmansstämma gjordes i Ramsele. Då var det Ramsele-Ringen som stod för fiolerna helgen efter midsommar. I fem år försökte man och i fem år regnade det. Man ska då ha i åtanke att det varken fanns tak över dansbanan eller ladugård. Dessutom var inte SVAR-hu-set och Hantverkshuset byggt, utan det alternativ som fanns vid dåligt väder var Faxen. Förståligt nog tog den stämman aldrig riktigt fart. Desto roligare att det nu är ett så lyckat arrangemang. Såsom alla år tidigare bjuder man spelmännen på fri hus-vagnsparkering och besökarna på fri entré. En rad sponsorer, både företag och privatpersoner, frivilliga gåvor från besö-kare och lotteriförtjänster bidrar till att stämman ändå går ihop ekonomiskt. Sommarnätterna i augusti är väldigt mörka och tidigare besökare vet att det har varit mycket famlande i mörkret fram på natten. Hembygdsföreningen har nu med hjälp av bygdemedel och ideella krafter lyst upp hela området med markbelysning. Både stämningsfullt och praktiskt. Något som jag tog fasta på som positivt var en röst på stäm-man som uttrycket att det bästa med Rafnastämman var att alla instrument och alla typer av musik är lika välkomna. Spe-lar du trombon eller durspel spelar ingen roll. Sjunger du visor eller jazz är du lika välkommen. På Rafnastämman är det högt i tak och du träffar garanterat nya vänner att spela med. Och som Märit Färnlöf, en av Rafnastämmans Vänner, sa i sitt avslutningstal –Nu lider Rafnastämman mot sitt slut och vi längtar redan till nästa år.
10-års Jubileum
sid 26 text & foto: lena dalgren västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 reportage sid 27
Ingrid Jonsson, Strömsund och Karina Sik-ström, Hammerdal (född i Gideåberg)
Gästar Rafnastämman för tredje året.–Vi har framfört visor på logen av Karin Sikström, Karinas mamma, och hoppas på att vår inbjudan till visstuga i kväll lockar många.Framförallt är det ett så fint område!
Gästar Rafnastämman för första respektive fjärde gången.–Vi åker på många stämmor i Sverige. Men den här kom-mer vi tillbaka till. Den är kjempebra!
Ottar Pedersen och Elmar Gröndal från Namsskogen i Nord-tröndelag
Därför gillar vi
Rafnastämman
Gästar Rafnastämman för tredje gången.–Här är så trevliga männis-kor! Det är ett bra område med många ställen att spela på. Det spelas många olika
typer av musik och man är alltid välkommen att spela med alla. Dessutom är det välordnat.Det här är höjdarn!
Birgitta Norrgård från Bjuråker
sid 28 gästtyckare västerut nummer 3/2006
i västra Ångermanlands historia
Tidspårg
Att söka sina rötter har blivit allt viktigare för många idag.
Möjligheterna till att finna svar utvecklas ständigt. Att
följa släkters och byars historia genom århundraden ger
identitet, samhörighet, kunskap o förståelse om dagens
verklighet.
Men även ett område som Västra Ångermanland har en
historia att dokumentera och berätta …
Vi bor i ett landskap med mångfald och dramatik samt
geologiska och arkeologiska utmaningar. Här finns histo-
ria, kulturmiljöer och kulturarv att utveckla och förvalta.
Västra Ångermanland är ”en smältdeg av intryck” här
finns och har funnits många gränszoner genom tiderna,
det gör området unikt.
Landskapet har beskrivits som ”ett tidlöst drama”. En
suveränitet i naturlandskapet där här i Västra den ”hög-
sta kustlinjen” finns som en del av Världsarvet. Här finns
också genom de speciella geologiska förutsättningarna en
rik biologisk mångfald.
Västra beskrivs även historiskt som en nordgräns och
en kulturell zon med influenser från alla väderstreck med
dynamik och flexibilitet.
Bland annat tiden kring yngre stenåldern, hällbildskon-
sten, de samiska kulturmiljöerna i skogslandskapet, sista
utposten mot Lappmarken, nybyggartiden med sin speci-
ella dynamik, svedjefinnarna, vattenvägarna-älvarna, tim-
merepoken, kraftverksutbyggnaden .
Här har funnits kulturmöten och strukturförändringar
genom århundradena, när Västraområdets naturtillgångar
har använts och används än idag som råvarukälla.
Betydelsen av samordnig och samverkan är viktig för att
stärka Västraområdet - Övre Ådalen.
Socknarna och befolkningen i Västra har genom århund-
radena varit sammanlänkade bl a genom rättsväsendet,
sjukvården, kyrkan.
Kraften och framtidstron som förr fanns hos dem som
odlade upp marken, tämjde forsarna och satte stocksågar-
na i tallarna, ger oss än idag kraft att värna och arbeta för
de livskvalitéer och möjligheter som finns i våra bygder.
Det är viktigt att lyfta fram och förstå sammanhangen
av områdets historia, förutsättningarna vi har idag samt
möjligheter till utveckling inför framtiden.
Ett stort utbud av litteratur och annat referensmate-
rial: studier och rapporter finns att tillgå på läns/riks nivå
samt material från hembygdsgårdar och byarkiv.
Det är dags att samla ihop och skriva Västra Ångerman-
lands historia...
g ä s t t y c k a r e
sid 28 gästtyckare västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 annonser sid 29
fotograf: Lisa-Asinja EngegrenPhotos of Taste
sid 30 hänt i västra västerut nummer 3/2006
Blomsterprakti ovanmoAtt människan är en samlare finns det gott om bevis på.
Dels finns det dom av oss som samlar på allt, helt ostruk-
turerat. Allt kan vara bra att ha och att slänga något är
förenat med stor vånda. Sedan finns det dom som väljer att
samla på en sak. Allt från bokmärken till bilar.
I Ovanmo i Ramsele finns en av dessa samlare. Ing-Marie
Nilsson är sedan sex år tillbaka samlare av fuchsior. Och när
man ser hennes trädgård så inser man att detta är ett väldigt
trevlig samlande som inte bara gläder henne själv utan alla
som kommer hit.
I år fanns ett åttiotal olika arter i trädgården. Fuchsior är
krävande växter som behöver daglig tillsyn och en väl av-
vägd mängd vattning varje dag. På skuggsidan gärna med
lite skydd för regn och rusk trivs de bäst, och uppfyller man
kraven så ger de riklig belöning.
Som små primadonnor hänger fuchsiorna på rad. Blom-
morna för tanken till balettdansöser med tyllkjol. All upp-
tänkliga färger och former, och allt ifrån pyttesmå skira till
stora dubbla blommor. Det är just mångfalden och olikhe-
terna i de många arterna som fängslade Ing-Marie och satte
igång samlandet. Det är en upptäckarglädje i att hitta nya
arter.
En riktig utmaning är att få fuchsiorna att övervintra. Det
gör dom i en jordkällare. Varje vår är glädjen stor för varje
planta som överlevt. Nyförvärven sker antingen genom köp
eller byte med andra entusiaster.
Målet med samlandet för Ing-Marie är inte att skaffa så
många som möjligt av de närmare tjugotusen sorter som
finns.
–Målet för mig är att begränsa mig, att inte falla för alla
jag springer på. Men det är svårt. Förra sommaren hade jag
bestämt mig för att det inte skulle bli fler, ändå har jag tio
nya sorter i år.
Din lokala resebyrå
Resebyråbranschen är ett exempel på där man mer och mer
gett upp de små resebyråerna för att nästan enbart sälja re-
sor via Internet. I dag när fler och fler vill kunna beställa sin
resa efter personlig kontakt med någon som kanske till och
med vet var man åkte på förra årets semester, så finns inte
så många sådana resebyråer kvar.
Anna Gabrielsson född i Ramsele har sedan två år tillbaka
en resebyrån Resman i Uppsala tillsammans med sin man
Folke. Båda har lång erfarenhet av resebranschen och har
både arbetat i och besökt många av de stora resmålen. Här
finns den personliga kontakten och kunskap utöver det som
går att få via Internet. Resman säljer mycket av de stora
charterbolagen, men har också en stor del egna paket till
Europas storstäder och
egna långtidsresor (6
veckor) till Gran Canaria
och Teneriffa.
Anna bodde i Ramsele
fram till 1976 då hon
var 10 år. Pappa Mats var
lärare på högstadiet och
mamma Asta var frö-
ken på lekis. De bor nu
i Umeå. Själv gick hon
på Krångåkerskolan hos
Yvonne Sundelin. Flera
av skolkamraterna har
hon fortfarande kontakt
med, så lite koll på vad
som händer i Ramsele har hon fortfarande, även om det är
flera år sedan hon var här senast.
Något speciellt minne av sin tid i Ramsele har hon inte,
mer än att det var en idyll att växa upp i.
–Jag minns ”Skogsnäsarna”, eller i alla fall att man pratade
om dom.
Anna har stora delar av sitt vuxna liv arbetet utomlands i
bland annat London och på Kanarieöarna. När hon återvän-
de till Sverige för två år sedan blev det Uppsala och ganska
naturligt resebyråbranschen.
Att beställa sin resa via Internet lockar de flesta genom
sina billiga priser. Priser som kanske till slut inte är så bil-
liga efter allt som tillkommer. Enligt Anna så är resorna bil-
ligare men inte flera tusen som man lätt tror utan det bru-
kar röra sig om några hundralappar. Och det kan det kanske
vara värt. Resman i Uppsala blir gärna vår lokala resebyrå,
även om de flesta kunderna kommer från närområdet. –Vi
kanske kan öppna ett lokalkontor i Ramsele så småningom,
avslutar Anna.
ligger i …Uppsala
sid 30 hänt i västra västerut nummer 3/2006 västerut nummer 3/2006 hänt i västra sid 31
ett tidspår i JunseleGenom århundraderna fram till 1885 har Mo varit Junseles
kyrkby.
Två utställningar har i sommar visats på Junsele
Hembygdsgård. En om gamla sockenkyrkan i Mo by som
byggdes 1763 utanpå en äldre kyrka som fanns på samma
plats. På det sättet behövde man inte vara utan kyrka,
medan man byggde. Vid kyrkan i Mo fanns också kyrkogår-
den, sockenmagasinet och sockenstugan där bönderna i
socknen samlades för att rådgöra med varandra.
Mo by har även varit handels- och marknadsplats i äldre
tider. Ulla Ramne Annander som gjort utställningen har
tagit fram olika föremål bl a bräder med bibelcitat som
suttit inne i kyrkan, en del av en kolonn som burit upp
läktaren, en flöjel från klockstapeln, kyrkdörrens lås samt
en modell på den gamla kyrkan som visar att det fanns 13
bänkrader var för kvinnor och män inne i kyrkan.
En del inventarier från ”gammelkörka” i Mo som revs när
den nya kyrkan byggdes på andra sidan Ångermanälven i
Lillegård, finns också bevarade i den nya kyrkan.
Vid utställningen finns en beskrivning av de gamla kyrkvä-
garna från Junseles byar till Mo.
En annan utställning är gjord av barnen på Snållans och
Smultronställets dagis, som har ritat och målat av Spå Herr
Ola. En präst som enligt sagorna verkade i Junsele. Han var
trollkunnig och förvandlade laxen i Betarsjön till småsill.
Skogs- och fritidsmässa i Junsele
Björnhundstestning, bärplockarlandskamp, champs of log-
ging (mästerskap i trädfällning), visningar av skogsmaski-
ner och mycket mer blir det i Junsele den 30 september
och 1 oktober när Skogs- och Fritidsmässan arrangeras för
andra året. Redan i fjol blev det en succé med cirka 1500
besökare trots att vädret var det sämsta tänkbara.
Det är Annika Falkensson i Junsele som kläckt iden
med skogsmässan. Hon är aktiv i Tre Älvars SVO. Ett av
Norrskogs skogsvårdsområden. Två gånger om år, sommar
och höst, inbjöd Norrskog till skogsdagar. Ett gediget och
intressant program erbjöds men inte så många kom till
dagarna. Annika tyckte att fler skulle få ta del av program-
met som man inom skogsvårdsområdet la ner mycket tid
och kraft på. Hon lyckades intresserade Äventyrsberget för
iden. Tanken var att Äventyrsberget skulle stå för det prak-
tiska arrangemanget med till exempel mat och parkering,
medan Tre Älvars SVO skulle lägga sina pengar och resur-
ser på programmet. Så blev det också men dessutom lycka-
des man få Jägareförbundet, LRF och Skogsvårdsstyrelsen
som medarrangörer.
Alla inblandade föreningar sköter sin egen del av arrang-
emanget. Detta menar Annika är en garanti för att mässan
skall fortleva under många år. Om någon faller bort så
finns de andra bitarna kvar och det går också att plocka in
fler. I år till exempel kommer Naturskyddsföreningen och
Skogen i Skolan att delta med olika aktiviteter.
Mässan vänder sig till alla med intresse för skog och
mark. Både som yrke och fritidsintresse. Här ska finnas
något för hela familjen. Till och med hunden kan följa med
och få en trevlig dag. Det kommer att finnas en uppstop-
pad björn inne på djurparken som de fyrbenta vännerna
kan öva upp sin instinkt på.
sid 32 text: maggan alton foto: love malmqvist västerut nummer 3/2006
URKULT – Sveriges vackraste festival
Så har lugnet återigen sänkt sig över
Näsåker. Inte ens bärplockarna märks.
Att ha en festival i ett litet samhälle
är mycket speciellt. Världen hälsar på
några dagar i augusti. Länstrafiken och
Y-buss har Näsåker som slutstation och
tömmer ur den ena lasten efter den an-
dra av ”back-packers” söderifrån.
Under åren har Eldnatten blivit en
egen föreställning där Ulrikas fantas-
tiska lockrop ekat genom älvdalen och
tändandet av eldarna varit festivalens
startskott. I år bjöd vi in David från
England att hjälpa till. Han förvandlade
hela grytan framför stora scenen till en
eldskulptur med vattenfall, jordklot
och drakring. David är även en mästare
på labyrinter och nere vid älven finns
”jungfruringen” kvar som ett minne av
festivalen.
Mångkulturåret 2006 uppmärksamma-
de Urkult genom att endast engagera
artister bosatta i de nordiska länderna,
artister med rötter i drygt 30 olika na-
tioner. Nytt för året var också att Urkult
skänker Clowner utan Gränser ett bi-
drag till sin verksamhet. De skickar ar-
tister och clowner till platser runt om i
världen där skratten har tystnad.
Cirkusen har kommit till Urkult för att
stanna. I år hade vi nycirkusgruppen
Cikaros från Danmark och i anslutning
till Clowner utan Gränser skojades det
friskt från Cirkustältets barnföreställ-
ningar med Nalle Blå till Burn Out
Punks spektakulära eldkonster en tidig
söndagsmorgon.
Den tolfte Urkultfestivalen kanske inte
kommer att gå till historien som en av
de allra bästa men vad gör det när man
får göra så många människor lyckliga
eller för att citera Sundsvalls Tidning.
”För tolfte året visade Urkult upp sig
och lät hela sin skapelse skina på sina
lyckliga besökare igen. Det har sagts
förr, men en vackrare festival än Urkult
i Näsåker finns bara inte.” Då känns det
som ett privilegium att vara delaktig. www.urkult.se
västerut nummer 3/2006 annonser sid 33
www.magnussons.ramsele.com
Våra lokala kontornärmare än du tror!
• Eldningsoljor • El • • Diesel • Smörjmedel •
Ramsele: 0623-109 10
Sundsvall: 060-15 77 87
Nu även;
Örnsköldsvik: 0660-846 00
din butik
sid 34 annonser västerut nummer 3/2006
Företagare och föreningar!Välkomna till
Arbetsförmedlingens informationsmöte
i Ramsele under september.Tid och plats annonseras i Tidningen Ångermanland
sid 2 innehåll västerut nummer 1/2006 västerut nummer 1/2006 annnonser sid 35
deSi
gn le
na &
lena
Storgatan 54 880 40 Ramsele 0623 · 710 71 www.design.ramsele.com [email protected]
Vill du prenumerera på magasin vasterut till en kostnad av 120 kronor per år för fyra nummer:
• sätter du in 120:- på bg: 5763-7373• mailar [email protected] • fyller i formuläret på hemsidan www.vasterut.se.
• skickar ett kort med namn och adress till Västerut Storgatan 54 880 40 Ramsele • ringer design lena & lena tel: 0623-71071
Döm om vår förvåning och oförställda gläd-je när vi öppnade månadens nummer av Cap & Design och hittar vår västerut bland nomineringarna. Visserligen i fel kategori och kanske i LITE VÄL FINT SÄLLSKAP, men! Vi kastade oss på “massutskicksmailen” och firade nästan hela dagen, tills dess vi fick ett samtal som dementerade vår nominering. Men det är ju inte helt fel att få synas i Cap & Design, dessutom gav oss denna lilla inci-dent en puff i baken att ta ett beslut som vi våndats lite över under en tid.Bekymmer om kläder å dylikt på prisutdel-ningen i oktober behöver vi heller inte ha, om vi ens haft tid att åka... Som kompensation och tröst får vi ivarjefall två biobiljetter, handlar man med Ica-kort eller köper litteratur på Adlibris just nu får man också gratis biobiljetter. Ser ut som det blir många biobesök i höst, ja jag skrev ju det, att vi troligtvis inte haft tid att åka ändå!
Felaktigt införande i CAP & DESIGN
Har du tips på någon som västerut skulle kunna intressera?Maila in deras adressuppgifter så skickar vi ett gratisexemplar!
Vi kommer att
finnas på:Företagsmässa på Hågesta i Sollefteå.fredag 29 och lördag 30 september!
www.vasterut.se
