TRETTIOETT

MAMMON RESER – R ÄTTVISEMÄRKT – BYTESHANDELUTFÖRSÄKRAD? – VÄRLDSKOLLEN – VAPENEXPORTEN – HIPHOP ♥ PENGAR

Vår etik, deras dödMammon gräver i pensionsgruvan

Är global rättvisa möjlig?Johan Norberg och Lena Klevenås tycker olika

Nummer 1 2011

TVÅ

Sidan ett

LEDARE

Välkommen till Sveriges nya ekonomimagasin: Mam-mon. Vi lyfter blicken från

Wallstreet och ser människor istället för siffror. Vi skriver om verklighetens ekonomi. Vi skriver om Annika som har valt att inte ha några pengar för att kunna leva ett lugnare och mer ekolo-giskt hållbart liv och för att slippa betala av sina miljonskulder. Vi skriver om Jonas som ska sluta använda pengar och börja byta varor med andra. MAMMON BETYDER rikedom, men begreppet står också för girighetens gud. Det är känt att mycket vill ha mer. Även om pengar inte är allt, så har det en stor betydelse. Det är grunden till välfärdssamhället, det är mat på bordet, det är vård när vi är sjuka. Det är makt. I första numret av Mammon får

du läsa om hur våra pensionspen-gar bidrar till att människorna i byn San Miguel de Ixtahuacán i Guatemala får jobb, men som samtidigt för med sig sjukdomar och förgiftat dricksvatten. Vi har även granskat vad den lilla gröna grodan på Maraboupaketet står för. Är global rättvisa möjlig? Det frågar vi idéhistorikern Johan Norberg som för tio år sedan var helt säker på det. Idag är han inte lika hoppfull. I DETTA NUMMER får du också läsa om vilket transportmedel som tar dig längst för tusen kronor. Vi undrar varför hiphop alltid handlar om pengar och vi smygkikar på fotoutställningen “It’s the economy, stupid!”. Mam-mon sätter pengarna i perspektiv. Trevlig läsning!

Den hårfina gränsen

RedaktionenMammonMagasinet Mammon är en politiskt ober-oende ekonomitidskrift som utkommer tolv gånger per år.

Ansvarig utgivare:Ulrika Tengby HolmRedaktörer:Susan Bergman och Johanna RudbäckReportrar:Dan AugustssonSusan Bergman Lasse Edfast Andreas Granath

Victoria Greve Valeria Helander Lisa Mattsson Valter Nordqvist Johanna Rudbäck Johan Sköld Carolina Svensson Emmylou TuvhagBildredaktör:Dan AugustssonFoto:Dan Augustsson Lasse Edfast Valeria Helander

Lisa Mattsson Valter Nordqvist Johan Sköld Emmylou TuvhagLayout:Andreas GranathIllustratör:Carolina SvenssonKontakt: Seminariegatan 1B 413 13 Göteborg Telefon: 031-786 49 91Omslagsfoto: Emmylou Tuvhag

JOHANNA RUDBÄCK SUSAN BERGMAN

TRE

Innehåll

8Mammon följer svenska pen-sionspengar till Guatemala, frågar forskaren om etiska fonder existerar och reder ut djungeln som kallas din pension. 17

Märkesdjungeln

29En alternativ ekonomi

Utförsäkringarna: Vad hände?32

24

Sverige har världens största vapenexport per capita. Men varför?

Sidan 4 VärldskollenSidan 6 Korthugget

Månadens bild Sidan 20

Är global rättvisa möjlig? Möt JOHAN NORBERG och LENA KLEVENÅS tio år efter Attac.

Sidan 22

Guldgruvan

Flyg vs tågSidan 36Hiphop och pengar Sidan 37

MedvetetSidan 38GästkrönikanSidan 39

Valter Nordqvist har åkt till Norrköping och Sveriges enda bytesnätverk för företag.

Nyheter

USA Microsoft har köpt Skype för omkring 50 miljarder svenska kronor, och fick då sam-tidigt närmare en halv miljard svenska kronor i skulder på köpet. Detta är Micro-softs största förvärv någonsin.

SUDAN I juli blir Södra Sudan världens nyaste land, men kämpar redan nu för att locka företagare. ”Det går bra” tycker Världsbanken. Det tar bara 15 dagar för att starta ett företag. Men fortfarande kostar uppstarten nästan tre medelårsinkomster.

USA I Utah kan man nu använda guld- och silvermynt som betalningsmedel i butikerna. Detta enligt en ny delstatslag som godkänts av guvernören. Genom lagen riktar politikerna kritik mot centralbankens penningpolitik.

NAMIBIA Ryssland satsar sex miljarder svenska kronor i en an-läggning i Namibia som omvandlar naturgas till elektricitet. Detta för att förbättra sina relationer till landet och få ett handelsavtal.

VärldskollenJapan återhämtar sig från tsunamin och i Spanien fortsätter fem-tonde maj-rörelsens demonstrationer för “verklig demokrati”. Mammon listar tio samtalsämnen att plocka fram på kafferasten.

COLOMBIA Colombias senat har godkänt en lag för att kompensera offren för landets långvariga civila konflikter och återlämna mark till miljontals fördrivna människor. Lagen reglerar dock bara ersättning till offer för väpnad konflikt, inte dem för andra brott.

SPANIEN Demonstrationerna mot ekonomiska klyftor i landet fortsät-ter. Mindre privilegier för politiker, minskad arbetslöshet, obligatoriska folkomröstningar inför stora beslut och förbud mot skatteparadis är några av kraven.– Vi vill ha en fredlig revolution för att göra den ekonomiska modellen mer rättvis, säger Anxo Gomez, demon-strant i Galicien.

FYRA

MALAYSIA Det statliga malaysiska olje- och gasbolaget Petronas satsar 131 miljarder svenska kronor på att bygga en ny fabrik som ska producera kemikalier och förfina råolja. Fabriken ska ligga på gränsen till Singapore. Projektet beräknas vara klart i slutet av 2016.

EGYPTEN Egypten har officiellt bett Internationella valuta-fonden (IMF) om ekonomiskt stöd i form av ett lån. Lån har redan beviljats från World Bank och African Development Bank. IMF har i skrivande stund ännu inte fattat beslut.

ISLAND Tjocka kvinnor tjänar mindre än smala, men för männen är det tvärtom. I alla fall på Island, världens mest jämställda

land, enligt en nyligen genom-förd studie.

Den ekonomiska återhämtningen efter jordbävnin-gen går snabbare än väntat. Nio av tio företag i det värst drabbade området räknar med att producera som vanligt igen till midsommar.

JAPAN

FEM

Korthugget

Den sociala nätverksgiganten Facebook ska smälla upp tre stora serverhallar på Porsön i Luleå. Kommunalstyrelsens plan- och till-växtutskott har sagt ja till att sälja marken till amerikanernas sven-ska dotterbolag Pinnacle Sweden. Om ingen sätter sig på tvären och överklagar så kan byggandet av den första hallen sätta igång i slutet av juni.

Anläggningen beräknas dra el för över 400 miljoner kronor per år, och dessutom höja temperaturen i närområdet med en eller ett par grader. Det är det kalla vinterklimatet på den norrländska östkusten som lockar. Vintrar med många minusgrader kan

utnyttjas för att naturligt kyla ner serverhal-larna när de brummar igång med full

kapacitet, och på så sätt spara ström.

Svenska staten har bestämt sig för att köpa 15 stycken Black Hawk-helikoptrar till försvaret, tänkta att användas i internationella insatser och höja helikop-terkapaciteten. Kritikerna menar dock att detta är ett sätt att närma sig Nato.Notan? 4,7 miljarder kronor.

Jas 39 gripen har hittills kostat skattebetalarna minst 120 miljarder kronor.

Visste du att Kungens årliga apanage kan räknas om till:

172 155 FLYGRESOR tur och retur Göteborg - London.

12 VILLOR på 200 m² på Lidingö.

41 VILLOR på 200 m² i Arvika.23 000 000 KORV

MED BRÖD på IKEA.

821 428 BILJETTER till premiären av Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides 3D.

ETT EX. AV AFTONBLADET till varje svensk medborgare.

Pengar i perspektiv

Varma servrar och kalla vintrar

Flygande utgiftsmaskiner

SEX

SJU

Den 16 juni invigs Göteborgs moské på Hisin-gen, som är helfinansierad av Saudiarabien. Det har tagit 20 år, främst för att det inte har funnits några pengar.

Samtidigt öppnar samfundsminister Ste-fan Attefall upp för ett statligt stöd till moskébyggen. Han tycker att det är ett prob-lem att allt fler finansieras av ”tvivelaktiga länder”. Det skulle vara ett återinförande av det stöd som togs bort 1997, och skulle i första hand hjälpa de nya trossamfunden i Sverige som inte har samma kapital som Svenska kyrkan.

BNP eller lyckliga planeten-indexet?BNP MÄTER INTE UTVECKLING. DET ÄR SNARARE ETT MÅTT SOM TAR TEMPEN PÅ ETT LANDS EKONOMISKA HÄLSA. MEN VART SKA MAN DÅ VÄNDA SIG FÖR ATT JÄMFÖRA LÄNDERS UTVECKLINGSNIVÅ?MAMMON REDER UT VAD DE ALTERNATIVA MÅTTEN STÅR FÖR.

SAMMANSTÄLLT AV EMMYLOU TUVHAG

“I DON’T BELIEVE THE UNITED STATES OF AMERICA SHOULD BE IN THE BUSINESS OF SEPARATING FAMILIES.”- Barack Obama efterfrågar en mer human migrationspolitik, där familjer inte splittras i väntan på asyl.

Produktion

Välfärd

Miljö

Hållbarhet

Wellness

Glädje

BNP

HDI

ISEW

GPI

HPI

GNH

Bruttonationalprodukt

Human Developement Index

Index för hållbar ekonomisk välfärd (Index of Sustainable Wefare)

Genuina utvecklingsindikatorn (Genuine Progress Indicator)

Lyckliga planeten-indexet (Happy Planet Index)

Bruttonationallycka (Gross National Happiness)

Summan av alla varor och tjänster som produceras i ett land. Mäts ofta per person, så kallad capita, för att lättare göra jäm-förelser mellan länder.

En sammanvägning av förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP.

Konsumtion balanseras av faktorer som inkomstfördelning, föroreningar och andra kostnader för ohållbar verksamhet.

Tittar på huruvida ett lands ekonomiska aktivitet under året påverkat landets möjligheter att upprepa samma nivå nästa år.

Bestäms utifrån genomsnittlig nivå hos folket utifrån hur nöjda de är med sina liv, livslängd och påverkan på miljön.

Mäter ekonomi, miljö, fysisk och psykisk hälsa, arbets- och social hälsa, samt graden av demokrati.

41 VILLOR på 200 m² i Arvika.

Gammalt stöd på väg tillbaka

ÅTTA

TEXT & FOTO: EMMYLOU TUVHAG

“Bli vardagshjälte som Gunnel, pensionsspara hos KPA”. Det är meddelandet som kommer till dig i tv-soffan. Över en miljon svenskar har valt företaget som marknadsför sig som de enda som bara investerar i etiska fonder. ”KPA pension - för en bättre framtid”, heter det. Men stämmer KPA:s slogan? Och i så fall för vem?

Mammon granskar

Guldgruvan

NIO

TIO

itt i bergs-byn San Miguel de Ixtahuacán i nordvästra Guatemala står en ka-tolsk kyrka inträngd mellan

låga stenhus med tunna plåttak. Varje söndag kommer invånare från byn och omkringliggande byar till kyrkan.

In genom stenporten går män märkta av hårt utomhusarbete, kvin-nor i färgglada kjolar och barn med så mycket spring i benen att det krävs en och annan grimas för att kunna gå lugnt vid föräldrarnas sida. Det finns inte biblar till var och en, därför tar alla ett A4-papper med psalmer från en hög vid ingången. Trots att många av besökarna varken kan läsa eller skriva ställer de sig med ett stadigt grepp om pappersarket i bänkrad-erna. Vissa psalmer har fader Erik Gruloos översatt till mam, det lokala maya språket, andra är på spanska.

Och där, bland psalmerna om gud, himmelen och längtan efter fred,

finns även en psalm om gruvan. ”Kanske är det du som har skickat

gruvarbetarna till oss? De som våld-för sig på kärnan av vår moder jord, tar vårt guld, förstör våra berg. Ett gram blod är värt mer än tusen kilo guld.

Vad händer med min by?

Och du, min gud, var gömmer du dig?

Rädslan förlamar oss.Min by är såld och du märker

ingenting.” Det är mer än två decennier sedan

fader Erik Gruloos kom från Belgien till den guatemalanska mayabyn, två timmars bilresa från den mexikanska gränsen. Lokalbefolkningen talar om honom som prästen som vågar stå upp mot Marlingruvan.

Håret är grånat och blicken blyg, rösten är däremot stadig och stark när Erik Gruloos talar.

– De i byn som förstår vilka kon-sekvenser gruvan får för miljön kän-ner sig hotade. Rädslan har kommit hit, säger han.

KRISEN I NORDAFRIKA och Kinas stigande inflation driver det interna-tionella guldpriset till nya rekord-nivåer. Under de senaste tio åren har gruvföretaget Goldcorps aktie stigit i värde med 1 400 procent. Och råvaru-experter tror att uppgången fortsätter. Investeringar i guldgruvor ger pengar tillbaka i plånboken hos fond- och aktiesparare i väst.

Goldcorp har 21 olika gruvor i

Nord- och Sydamerika. Den mest kritiserade finns i San Miguel de Ixtahuacán och kallas Marlingruvan. Där pratar lokalinvånarna om allt fler sjukdomar som inte tidigare fanns, och som fortfarande inte finns på an-dra ställen i landet. Medan företaget gör storvinster drabbas befolkingen

av förorenade vattendrag, sämre skördar och sprickor i husväggarna.

Felipe Perez Sintos är en lång och spenslig man som i hela sitt vuxna liv försörjt sig och sin familj på jord-bruket, i anslutning till huset. Nu är han rädd för att gruvan ska försämra hans redan låga inkomst. Den frukt som Felipe Perez Sintos skördar har nämligen blivit svårare att sälja. När han tar bussen till marknaden i närmaste stora stad får han efter en dags arbete ofta bära med sig de flesta varorna hem igen.

– Folk frågar varifrån frukten kommer och när jag svarar säger de att de inte vill köpa frukt som är förorenad av gru-van, berättar han.

Sedan Goldcorp kom till området har han dessutom märkt att vissa frukter inte längre klarar sig lika bra som tidigare.

– Innan fanns det många och fina avokados, persikor och äpplen här. Nu finns det bara ett fåtal fruktträd kvar. Ingen vet varför de har försvun-

“ÄVEN OM BESLUTSFATTARE TILL SLUT LYSSNAR PÅ OSS KOMMER SKADAN ALDRIG GÅ ATT TA TILLBAKA.”

Mammon granskar

NYA SJUKDOMAR. Medan berget i nordöstra Guatemala krymper ökar risken för allva-rliga sjukdomar hos mayaindi-anerna i området. Sammanlagt har halterna av det cancer-framkallande ämnet arseknik ökat med 400 procent sedan Marlingruvan startade i byn.

M NYA SJUKDOMAR. Medanberget i nordöstra Guatemalakrymper ökar risken för allva-rligasjukdomar hos mayaindianernai området. Sammanlagthar halterna av det cancerfram-kallande ämnet arseknikökat med 400 procent sedanMarlingruvan öppnades i byn.

ELVA

nit bara att träden torkat ut samtidigt som gruvan började använda vatten.

Enligt organisationen COPAE, som företräder den del av lokalbefolknin-gen som arbetar emot Goldcorps min-eralbrytning, använder gruvan 250 000 liter vatten i timmen. Lika mycket som en vanlig familj använder under 22 år. Organisationen tar varje månad vattenprover som sammanställs på laboratorium. Resultaten har visat att gruvan släpper ut alarmerande halter av arsenik, 26 gånger högre än Världshälsoorganisationens riktlinjer, ett ämne som är starkt cancerfram-kallande och kan ge allvarliga hud- och hårsjukdomar.

DET ÄR ONSDAG och biologen Anna Gonzales har lämnat COPAE:s huvudkontor i provinshuvudstaden för att göra sitt månatliga besök vid gruvan. Vi står högt upp på en kulle och tittar ner på hålet där berget tidi-gare stått och där människor som ser ut som små orangea myror arbetar. Stämningen är laddad och vi säger ingenting till varandra. Först när vi sitter i den röda flakbilen, har stängt

dörrarna omkring oss och startat motorn talar Anna Gonzales.

– Varje gång jag kommer hit tycker jag att hålet ser lite större ut än sist. Ibland känns det som att vårt arbete är meningslöst. Även om beslutsfat-tare till slut lyssnar på oss kommer skadan aldrig gå att ta tillbaka.

Anna Gonzales svänger av från den asfalterade vägen och stannar framför en järnkedja som dinglar vid mynningen till en liten grusväg.

– Den här vägen leder till många byar häromkring. Innan var den öppen, nu måste någon från gruvan öppna hänglåset för att man ska kunna passera.

Vi ser hur en man långsamt förflyt-tar sig från vägkanten till hänglåset. Till slut sjunker kedjan till marken och vi kan pas-sera. Mitt emellan gruvan och den närmaste ån stannar Anna Gonzales bilen för att hämta upp Os-car Bamaca. Det är en ung och smal

kille i övre tonåren som stiger in i bilen med en påse apelsiner i handen.

Grusvägen är snirklig och bilen stoppas av ett jordskred som tvingar Anna Gonzales och Oscar Bamaca ut i hettan. Oscar Bamaca lyfter blicken mot himlen. Luften är torr och det är över 30 grader varmt. Solen står högt, det finns ingen skugga att finna och Oscar Bamaca drar med fingrarna på skärmen till den röda kepsen som han bär på huvudet.

TROTS VÄRMEN TAR sig Anna Gon-zales och Oscar Bamaca snabbt ner för den branta slänten. Vid bergets fot rinner en å. Det är inte mycket vatten i den, högst någon decimeter. Annat var det för en månad sedan. Då rann det ordentligt.

Anna lyfter näsan i vädret.

– Det luktar ar-senik, eller hur?

Oscar Bamaca nickar först till svar, men märker att Anna Gonza-les inte vänder

Första, tredje, fjärde och sjunde AP-fonder-na har investerat totalt 240 miljoner kronor i Goldcorp, och har inga tankar på att plocka ur sina investeringar. I en omröstning på Goldcorps årsstämma i vår om en resolution med krav på att Marlingruvan ska stängas valde AP-fonderna att rösta nej.

AP-fonderna stöder gruvan

VATTEN SOM KAN DÖDA. Omkring halva befolkningen runt gruvan är beroende av grundvat-ten och vattendrag för jordbruk och dricksvatten. Oscar Bamaca (i rött) tar vattenprover varje månad för att mäta halterna av farliga ämnen i vattendragen.

TOLV

TRETTON

sig om för att titta på honom. Hon är fullt upptagen med att hålla utkik efter insekter för att se om antalet har ökat eller minskat. Insekterna, liksom fiskarna som Anna Gonzales håller utkik efter, kan ge en fingervisning om hur höga halterna av föroreningar är.

– Jo, fast inte lika mycket som förra gången, svarar Oscar Bamaca till slut.

– Nej, det är klart. Då stack det i ögonen och jag fick riktigt ont i huvu-det, säger Anna Gonzales.

Oscar Bamaca sätter på sig plas-thandskarna och fyller en behållare med vatten. Anna Gonzales står med penna och papper och fyller i ett for-mulär med standardfrågor om bland annat vattnets färg och lukt, antal insekter och fiskar i ån.

ANNA GONZALES stelnar till när hon ser ett par gruvarbetare i orangea västar packa upp varor på ett släp en bit bakom sig.

– Jag kan inte låta bli att känna räd-sla när jag ser gruvarbetare. Ända se-dan jag var här första gången, tycker jag att det är obehagligt, säger hon.

Då förföljdes hon av en okänd bil. När Anna Gonzales körde, körde bilen bakom. När Anna Gonzales

stannade, stannade bilen bakom. Se-dan dess är hon på sin vakt. Och hon har anledning att vara försiktig.

Oscar Bamaca tar emot hot var och varannan dag, men vänder rädslan ryggen.

– Män kommer fram och säger att de ska döda mig och min familj. Men det är bara tomma ord. De skulle aldrig våga, säger han.

Ändå är det inte länge sedan män med koppling till gruvan tog sin in i hans farbrors hus och sköt i luften. Farbrorn klarade sig utan skador.

Värre gick det för Deodora Her-nandez, en miljöaktivist som gjort sig känd för sin kamp mot gruvan. Även till hennes hem kom män med pistol, och hon sköts i ansiktet. Som genom ett mirakel överlevde hon, men fick skador för livet. Bland annat förlorade hon synen på ögat där hon träffades.

GRUVAN SKAPAR motsättningar, mellan de som är för och de som är emot dess placering i byn. Mellan de som ser sina skördar krympa och hudsjukdomarna breda ut sig och de som fått jobb med löner som är många gånger högre än vad jordbruket kan erbjuda. Motsättningarna har lett till hot och våldsamma sammandrab-

bningar. I februari protesterade lokalbefolkningen genom att stänga framfarten till och från gruvan. Vid protesterna rapporterade demon-

“In Guatemala, Marlin producedits one millionth ounce of gold inApril 2010, and continues to generatetremendous cash flow. We expectrecord gold and silver productionand continued exploration successfrom Marlin in 2011.”

Utdrag ur Goldcorps årsrapport 2010

MarlingruvanEKONOMI Startades med stöd av Världsbanken och gick med 500 miljoner dollar i vinst år 2010.

KRITIKFN-organ krävde år 2010 en stängning av gruvan eftersom gruvföretaget inte uppmärksammade ursprungsbefolkningens rättigheter.

GIFTER Gruvan använder cyanid för att ta fram guld och silver. 2006 – 2009 ökade koncentra-tionen av arsenik i området runt gruvan med 400 procent. Arsenik ökar risken för cancer, skadar nervsystemet, blod- och kranskärl, orsakar allvarliga hud- och hårsjukdomar, missbildningar samt fertilitetsproblem.

VAD HÄNDER NU Guatemalas regering undersöker om det finns grund för att stänga gruvan.

KOPPLING TILL SVERIGE De första fyra AP-fonderna äger 0,11 pro-cent av aktiekapitalet i Goldcorp.

stranterna flera fall av misshandel, hot och kidnappningar.

Trots våld och hot har ursprungs-befolkningen runt om Marlingruvan stått på sig. By efter by kräver att gruvan stängs. Men det finns de som tycker att den internationella närvaron har fört med sig fördelar. Bland annat Magda Mejía, en kort och rund kom-munalanställd kvinna som bland an-nat arbetar med att öka den kvinnliga närvaron i byarnas beslutande organ.

– Innan gruvan fanns här ingent-ing. Nu har vi i alla fall vägar. Det är mer än vad som finns på många andra ställen, säger hon.

Catalina Gonzales Lopez är inte lika säker på sin inställning till Marlingru-van. Hon har under två år arbetat som förskolelärare på ett dagis för barn till gruvarbetare.

– Marlingruvan har gett mig arbete och lön. Utan gruvan skulle jag ha svårt att försörja min familj. Men det är klart, en dag lämnar företaget byn. Då kommer vattnet att vara förorenat och våra barn får ta konsekvenserna av verksamheten.

“EN DAG LÄMNAR FÖRETAGET BYN. DÅ KOMMER VATTNET ATT VARA FÖRORENAT OCH VÅRA BARN FÅR TA KONSEKVENSERNA AV VERKSAMHETEN”

MOTSTÅND. Gamla som unga riskerar sina liv i protesterna mot gruvdriften

Reklamombudsmannens opinionsnämnd, Ron, har sagt att två av KPA:s reklamfilmer är vilseledande och strider mot Internationella Handelskammarens (ICC) regler för reklam och marknadskommunikation. RO riktar kritik mot vissa ordval i filmerna och påpekar att fakta och påståenden i reklam måste kunna styrkas.

Reklamen fälldes

FJORTON

FEMTON

Enligt Joakim Sandberg är det up-penbart att pensionsbolagen som KPA och AP-fonderna inte lever upp till sina egna ideal och tänker mer på avkastning än på etik, något som de faktiskt är tvingade till enligt svensk lag.

– Jag tror att de tror på sin grej, men den strategi de har gör att de sitter fast mellan pengar och etik, säger Joakim Sandberg.

Även så kallade etiska fonder och pensionstjänster måste enligt svenska fondbestämmelser först och främst verka för att ge högsta möjliga avkast-ning. De etiska och miljömässiga kraven är underordnade detta. Enligt Joakim Sandberg leder det till att pensionsbolagen blir bakbundna. De vill investera i bolag som är etiska och miljömässigt ansvarsfulla men bara så länge som det inte står i konflikt med vinsten.

– Man vill ta ställning men det får inte kosta för mycket. Så de skapar godtyckliga regler för att slingra sig. Det blir någon sorts tuggummietik. Det är beklämmande att man utnyt-tjar spararnas engagemang på detta sätt, säger han.

ATT MAN KAN påverka företagen till att ändra sig är inte något han tror är möjligt. Pensionsfonderna, och speciellt AP-fonderna, är de största kapitalförvaltarna som vi har idag, vilket gör dem till mäktiga aktörer på börsen. Ändå så äger svenska pen-sionsfonder väldigt små andelar av de stora, mäktiga bolagen som de säger sig försöka påverka i rätt riktning. Och om man får tro Joakim Sandberg så gör fondbolagen ytterst lite i sina försök att påverka.

– Det de rent konkret har gjort är att skicka några mejl. De utesluter några

bolag för syns skull, men det går ju inte att utesluta för många, för då gör man avkall på avkastningen, säger han.

DEN ETISKA fondmarknaden i Sverige är helt oreglerad, och det finns inget överordnat, självständigt organ som kontrollerar att de etiska fonderna verkligen är etiska. Det är upp till varje enskilt fondbolag att bestämma hur man vill definiera etik och vill man kalla sin fond för etisk så är det fritt fram att göra det. Och svenska pensionspengar fortsätter att strömma in till bolag som använder sig av barnarbetare, förstör miljö och främjar korruption, allt under en fana av ”etisk investering”.

VALERIA HELANDER

“De sitter fast mellan pengar och etik”En som inte köper KPA:s, AP-fondernas och andra pen-sionsbolags idé om etiska pensionsfonder är Joakim Sand-berg, civilekonom och doktor i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet.

Det finns mer än 160 000 000 000 000 (etthundrasextiotusen miljarder) kronor i pensionspengar i världen. Det är ungefär en tredjedel av det samlade globala börsvär-det, det vill säga det totala kursvärdet av alla aktier som finns.

PENSIONSKOLL

Läs mer om etiska fonder på nästa sida.

KRITISK. Joakim Sand-berg skrev sin doktor-savhandling om svenska etiska fonder, han menar att det är fel på systemet.FOTO: EMMYLOU TUVHAG

SEXTON

Mammon granskar

På KPA är man medveten om att man investerar i ett företag som har hamnat i blåsväder både i Sverige och interna-tionellt för sitt sätt att utvinna guld ur Marlingruvan. Men man har valt att inte utesluta företaget utan istället försöka påverka Goldcorp till att bättra sig.

Denna strategi har KPA för alla företag som är misstänkta för att kränka mänskliga rät-tigheter eller skada miljön. Och Goldcorp är inte unikt. Flera av de bolag som KPA investerar pensionspengarna i har blivit internationellt kritiserade för kränkningar, användande av barnarbete, korruption och miljöförstöring. Det är därför det känns konstigt att läsa ”Vi placerar alla pensionspengar etiskt och vi driver viktiga frågor inom framförallt miljö och mänskliga rättigheter” på KPA:s hemsida.

– Vi har en mer öppen hålln-ing mot företag vars slut-produkt inte är ”ond”, så som är fallet med vapen, alkohol, tobak och spel säger Sofia Hagman CSR-ansvarig på KPA pension.

HON FÖRKLARAR ATT KPA utesluter företag som sysslar med vapen, alkohol, tobak och spel. Skulle det komma fram att något bolag har gjort sig skyl-diga till att kränka mänskliga rättigheter, främja korruption eller skada miljön så försöker

man istället påverka dem till att förändra sig.

– Det är en öppen investering tills företagen blir fällda, säger Sofia Hagman. Vi för en aktiv dialog med de som vi anser behöver bli kontaktade och blir de fällda vidtar vi åtgärder.

ÅTGÄRDERNA BESTÅR av mejl eller möten, om företaget går med på det. Hur mycket ett multinationellt företag lyss-nar på en investerare som äger mindre än 0,002 procent råder det delade meningar om. Kritikerna hävdar att KPA inte har makt att påverka, Sofia Hagman menar att de har det. Enligt henne behöver man en röst för att göra sig hörd, vilket man får genom aktieinnehav.

Även Andra AP-fonden marknadsför sig som en etisk pensionsfond och arbetar på samma sätt som KPA. Där ger Christina Olivecro-na, ansvarig för miljö- och ägarfrågor följande förklaring till detta tankesätt: ”Om vi säljer våra andelar upphör ju inte kränkningarna”. Därför fortsätter man att investera i oetiska bolag som man lanserar som etiska, frågan som återstår blir då; Är detta etiskt mot pensionsspararna?

VALERIA HELANDER

Här hamnar dina etiska pensionspengar•Bolag som kränker mänskliga rättigheter: AES, Alstom, G4S, Goldcorp, Incitec Pivot, Motorola Solutions och Veolia.•Bolag som kränker arbetsrätt: Bridgestone, Toyota och Wallmart.•Bolag som är miljöskadliga: Coca-Cola, Ford Motors, Freeport McMoran och Rio Tinto. Oljebolagen BP, Exxon Mobil, Royal Dutch, Shell, Statoil och Total står för en stor del av världens oljeutsläpp och miljöförstöring.

Din pension består av…1.Privat pension = Detta är helt frivilligt och du bestäm-mer helt själv över dina eventuella investeringar. 2.Tjänstepension = De pengar som din arbetsgivare sät-

ter av varje månad åt dig. 3.Allmän pension = De pengar som du får

av Pensionsmyndigheten. Varje år avsätts 18,5 procent av din lön och andra skat-

tepliktiga ersättningar till den allmän-na pensionen där den fördelas

mellan inkomst- och premiepen-sionen (16 % respektive 2,5 %).

Premiepensionen förfogar du själv över. Den som inte

har någon inkomst får en garantipension.

KPA fortsätter att investera

Vad är AP-fonderna?Första till Fjärde och Sjätte AP-fonderna utgör tillsam-mans den allmänna pensionens “buffertfond” för inkomstpension och tilläggspension. Det innebär att pengarna i AP-fonderna ska hantera skillnader mel-lan pensionsavgifter (inkomsterna till den allmänna pensionen) och pensionsutgifter (utbetalningar av pen-sion) över tid. Den som inte själv väljer var premiepen-sionen ska investeras hamnar i Sjunde AP-fonden.

KÄLLA: PENSIONSMYNDIGHETEN.SE

Ingen koll på pensionen?Så funkar det

KÄLLA: KPA.SE & AP2.SE

Trots att Goldcorp kritiserats hårt både i Sverige och internationellt fortsätter KPA att investera i företaget. “Vi för en aktiv dialog och försöker påverka inifrån”, det är budskapet från pensionsbolaget. Hur mycket ett multinationellt företag lyssnar på en investerare som äger mindre än en bråkdel av aktierna är omdiskuterat.

Numera pryds alla Marabous chokladkakor av en grön liten groda. Krabaten, som tidigare synts till på bland annat Chiquitas bananer och 7-Elevens take away-kaffe, betyder att produkten är certifierad av Rainforest Alli-ance. Eller i Marabous fall att 30 procent av kakaon som använts i produkten är det. Chokladbitar som istället bär Fairtradeloggan måste däremot innehålla 100 procent certifierad kakao, men av den varianten finns det också mindre att tillgå och det är svårt att få med fler odlare.

Välkommen till

märkesdjungeln!TEXT: CAROLINA SVENSSON

SJUTTON

ARTON

FAIRTRADE RAINFOREST ALLIANCE

VAD VILL DE? Förbättra arbetsvillkor och levnadsstandard för odlare i utvecklingsländer.

Skydda regnskogen och främja hållbar utveckling.

VAD GÖR DE?

Odlaren får ett minimipris som minst täcker produk-tionsomkostnaderna, och får även pengar som ska användas till att främja lokalområdets sociala verk-samheter (till exempel genom att sponsra skolan eller sjukvården). Fokuserar på småbönder och odlingskoo-perativ.

Lära odlare hur de ska arbeta med jordbruk, skogs-bruk och boskapsuppfödning för att uppfylla de krav som behövs för att få använda certifieringen, och på så sätt hjälpa dem nå nya marknader där de kan ta bättre betalt. Fokuserar på medelstora till stora odlingar.

OMFATTNING

MILJÖTÄNK

Sex miljoner odlare och anställda i 60 länder. 708 000 hektar, över 30 000 odlingar i 70 länder.

Odlarna måste bland annat värna om grundvattnet, skydda den naturliga faunan i området, plantera skug-gträd och undvika specifika kemikalier och bekämpn-ingsmedel. Genmanipulerade grödor är inte tillåtna.

Har program för hur skogsbruk, jordbruk, boskap-suppfödning och turism kan anpassas för att skona regnskogsmiljön. Inget orenat avloppsvatten får

släppas ut i vattendrag. Genmanipulerade grödor är inte tillåtna.

VAROR I URVAL

Anthon Bergs chokladkakor, kaffe från Condeco, bananer från ICA:s I Love Eco, vinet Ecologica.

Kaffe från Gevalia, bananer från Chiquita, Mara-bous chokladkakor, te från Lipton.

KRITERIER 100 procent av Fairtrade-ingrediensen i produk-ten (exempelvis kakaon i chokladbiten) måste vara certifierad, och hela kedjan från odling och skörd till processor, export och import måste gå via certifierade aktörer.

30 procent av ingrediensen måste vara certifi-erad för att produkten ska få märkas.

KRITIK Kan aldrig bli mer än en nischmarknad, och därför inte omfatta merparten av världens fattiga odlare.

Låga krav på företag för att få använda märkningen. Svåröverskådligt hur gynnade de omfattade odlarna och arbetarna faktiskt blir.Brittiska chokladtillverkaren Galaxy är certifierad, trots att de använder palmolja i sina produkter.

“Märkningen handlar om reklam”

Helena Johansson har skrivit rapporten “Vad uppnås med rättvisemärkning?”.Vad kom du fram till i din utvärder-ing av Fairtrades verksamhet?

– Att de jordbrukare som är med drar nytta av det, men att det är ett system som inte kan omfatta hur många som helst. Vill man hjälpa många så håller det inte.

Vad tror du om metoderna som Rainforest Alliance tillämpar?

– Fördelarna med att samarbeta med storföretag är att det finns en potential att projektet kommer att omfatta mycket varor och många

arbetare. Att chokladkakorna “bara” innehåller 30 procent certifierad kakao behöver man inte haka upp sig på, det är ju bättre än inget. Frågan är om man arbetar mot att det blir mer i framtiden.

Vad vinner företagen på att certifiera sina varor på det här sättet?

– Marknadsföring! Det är smidigt med märkningar. Det kan vara svårt för ett företag att nå ut till kunderna på egen hand. Att ta en märkning som folk redan känner till underlättar.

Vad är det viktigaste när det gäller den här typen av varumärkning?

– Grundfrågan är om det betyder något eller inte. Det är jätteviktigt att det gör det. En symbolhandling är meningslös. Det måste finnas en plan för att nå många, för en väg framåt.

Helena Johansson är föreståndare för In-stitutet för livsmedelsekonomisk analys vid Lunds universitet.

FO

TO

: C

HA

RLO

TT

E C

AR

LB

ER

G B

ÄR

G

NITTON

Hallå där... ...ANDERS CARNE, PRESSCHEF PÅ KRAFT FOODS.

Varför valde Marabou att samarbeta med just Rainforest Alliance?

– En analys visade att det är det bästa sys-temet för att göra odlarna till självständiga småföretagare som kan överleva utan stöd av bidrag.

Ni lanserar ert utvidgade sa-

marbete trots att chokladen

bara kommer in-nehålla 30 procent

certifierad kakao. Hur kommer det sig?

– Det finns inte tillräckligt mycket certifierade bönor på

marknaden för att vi ska kunna täcka 100 procent. Så fort det gör det

går vi upp.

Målet är att 2012 använda 100 procent cer-tifierad kakao i produkterna. Vad behöver förändras för att det ska vara möjligt?

– Två saker: Återgången till icke-krigssit-uation i Elfenbenskusten, samt att andelen certifierade gårdar ökar för att täcka vårt behov.

Hur stor sannolikhet är det att ni når målet?

– Nästan helt säkra. Bara en tidsfråga.

Hur kommer ni då marknadsföra förän-dringen, med tanke på att produkterna redan bär märkningen?

– Nej, jag tror inte vi går ut med budska-pet att vi nått full certifiering.

...MARCUS SCHAEFER, PRESSKONTAKT FÖR RAINFOREST ALLIANCE I SVERIGE.

– Den största utma-ningen för oss är att få odlare att ställa om sin verksamhet och bli certifierade. Det innebär stora investeringar för odlaren, och det gäller att kunna visa att det lönar sig. Det som krävs är utbildning för odlarna, och det tar tid.

Angående Marabou har jag inte hört något

annat än att de kommer klara att öka till 100 procent certifierad kakao, och om de inte hinner till 2012 hoppas jag att de inte blir hängda för det. Jag har inte sett något företag som “stannat” vid 30 procent efter att de börjat med märkningen.

PÅ KAFFEROSTERIET Da Matteo i Göteborg håller man på att utforma en egen märkning istället för de vanliga rättvisemärkningarna. Det ska vara en tregradig skala som ger kunden möjlighet att själv se var kaffet kommer ifrån.

– Rättvisemärkning är ett steg i rätt riktning, men det finns brister och det passar inte alla, säger Christian Gullbrandsson, inköpsansvarig.

Da Matteo jobbar efter att köpa direkt från odlarna själva. Christian Gullbrandsson anser att det är det bästa för alla inblandade. För honom handlar det om att visa

kunderna transparens och om att ta ansvar för var produkterna kommer ifrån.

Han berättar att det även spelar roll vad man kan visa upp för kunderna.

– Det kommer hit kunder som frågar efter ekologiskt märkt kaffe och vänder i dörren. Men vi ändrar inte vår idé, vi tycker vårt alternativ är bättre. Titta till exempel när vi handlar från Eti-opien. De har alltid odlat ekologiskt men de vill inte betala för att få den stämpeln. Det får en ibland att undra om märknin-

gen är till för konsumen-terna eller de som odlar.

JOHAN SKÖLD

Märker på egen hand

Da Matteos tre nivåer

1. Kaffe som Da Matteo köper från större varuhus. Här är det Da Matteo som får lita på att de som säljer till dem har koll på att allt gått rätt till.

2. Da Matteo handlar direkt av agenter i de olika länderna. Här har man större koll och har även besökt vissa av odlingarna.

3. Här handlar Da Matteo direkt med producen-terna och kan garantera att odlarna får ett skäligt pris för sin produkt.

FOTO: JOHAN SKÖLD

Vinjetten Y’allBildenFATTIG. Bildjournaliststudenten Anders Nordlén har träffat hemlösa på Hawaii. Utställningen It’s the economy stupid på GalleriKontrast i Stockholm kommer att bjuda på 20 olika bildberättelser från världens alla hörn med ekonomin som gemensam nämnare. Utställnin-gen pågår 1 - 12 juni. Man kan också följa studenternas resor på bild11.wordpress.com.

It s the economy – Stupid!

It s the economy – Stupid!

Den första juni är det premiär för ut-ställningen It’s the economy stupid!, där studenterna visar upp sina bildberät-telser på temat ekonomi. Mammon tog ett snack med en av utställarna, Monika Miranda Maureira. Vad kommer ni visa upp?

– Vi har alla möjliga vinklar och berättelser. Vi har till exempel ett projekt om fattigdom. Men även annat som att hänga med en mjölkbonde utanför Sundsvall och att följa cowboys i Wyo-ming i USA.

Vad vill ni ha sagt med er utställning?

– Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag vill upplysa om hur fattigdomen i Sverige ser ut. Jag har varit i Bergsjön i Göteborg och sett den sociala utstöt-theten på nära håll.

Tillför ni något nytt med utställningen?

– Mycket är såklart redan gjort när det gäller ekonomi. Men vi har försökt få in vinklar som inte gjorts tidigare. Det har vi lyckats med tycker jag.

Vad hoppas ni få för reaktioner?– Jag vill att folk ska få en ”aha-

upplevelse” när de kommer och tittar. Det var något jag själv fick när jag gjorde mitt jobb.

Hur då?– Jag trodde inte folk levde så i Sverige

som många gjorde i Bergsjön. Bland an-nat så träffade jag en organisation som delade ut mat och kläder till folk. Det kändes inte som Sverige för mig.

Hur har det varit att jobba med det här?— Arbetet har ändrats mycket under

tidens gång. Många bilder som var ens älsklingar från början har tagits bort och texter har ändrats om. Alla från klasskamrater till lärare har hjälpt till och stöttat varandra. Vi har överhuvud-taget varit en jäkligt skön klass. Man har riktig separationsångest nu när det snart är slut.

JOHAN SKÖLD

Kan ekonomi fångas på bild? Bildjournalistik-studenterna på Mittuniversitetet har försökt.

FOTO: ANDERS NORDLÉN

TRETTIOETT

Vinjetten Y’all

Allt går inte att köpa för pengar. I TV-serien Solsidan används hushållsvalutan Uscados.I delstaten Utah kan man betala med guld. Och på skolgården byts puttekulor. Kan byteshandel och lokala valutor vara vägen till en hållbar ekonomi?

TJUGOTVÅ

TJUGOTRE

När de finansiella systemen vacklar återvänder folk till traditionell byteshan-del. För vissa handlar det

om överlevnad. I Brasilien skapades den lokala valutan Palma i början av 00-talet för att lyfta förorten Fortaleza ur fattigdom. Men även i Sverige finns de som använder sig av byteshandel och lokala valutor för att hitta en väg till en hållbar ekonomi.

Karin Pleijel var i mitten av nittiotalet med om att starta ett bytesnätverk i Göteborgsförorten Bergsjön. Idén dök upp på ett möte där man egentligen planerat att starta en mer traditionell inköpsförening. Men intresset för frågan hade hon med sig sedan några år tidigare, när hon såg ett tv-program från England.

– Det handlade om ett samhälle som var dränerat på valuta. En stad där man märkte att «vi har männi-skor som kan saker, och vi har behov. Det enda som saknas är pengar.» Jag bodde i Bergsjön då och jag såg likheter med situationen där.

I EN TJOCK, SVART PÄRM har Karin Pleijel sparat alla mötesanteckningar, fullskrivna overheadblad och verk-

samhetsberättelser. Hon konstaterar att föreningen startades 1996. Vid den tiden fanns det liknande nätverk på andra håll i Göteborgsområdet, bland annat i Lundby och på Brännö. De organiserades efter en modell som kallas LETS (Local Exchange and Trading Systems). Tanken är att man ska utnyttja de resurser som trots allt finns i ett lokalsamhälle där man sak-nar pengar, eftersom arbetslösheten är hög och inkomsterna låga.

Man bestämmer sig för en valu-taenhet, som är i princip lika mycket värd som den nationella valutan. Men istället för att pengarna ge-nereras av en centralbank skapas de när man köper en vara eller en tjänst av någon annan.

Var och en av medlemmarna i nätverket har ett konto där det är ok att ligga på både plus och minus. Någon ränta genereras inte i något av fallen. I Bergsjön kallades valutan ”stenar”.

Föreningen gav ut ett medlemsblad där man kunde läsa vad som fanns att köpa på den lokala marknaden. Den höll också reda på medlemarnas konton och transaktioner. Det sista protokollet i Karin Pleijels svarta

pärm är från den tionde oktober 2001. Sedan upphörde föreningen.

– Det berodde på eldsjälars bri-stande ork, säger hon. Det behövs en kritisk massa med tillräckligt många deltagare för att ett bytesnätverk ska fungera. För att få det krävs en stark trovärdighet, och den kanske vi ald-rig lyckades nå upp till.

TANKARNA PÅ komplementära valutor lever ändå kvar på olika håll i allra högsta grad. Bernard Lietaer, belgisk nationalekonom och en av arkitekterna bakom euron, menar att det rådande ekonomiska systemet inte är hållbart, och att en stor del av problemet ligger just i valutorna. Enligt honom skapar de etablerade valutorna, och deras monopolställn-ing, rädsla och girighet, och gör vårt ekonomiska system ekologiskt och socialt ohållbart. Lösningen, anser Bernard Lietaer, är att skapa en flora av parallella valutasys-tem – lokala, regionala, och internationella. Vart och ett med sin egen typ av ”pengar”, som har sina egna egenska-

Ur pengarnas grepp

TEXT OCH FOTO: VALTER NORDQVIST

TJUGOFYRA

per och användningsområden: en komplementär valuta som finns vid sidan av den etablerade.

Hans idéer har än så länge inte fått något större genomslag. Och visst kan hans resonemang låta som en förenklad patentlösning på svåra problem. Men det är ett faktum att byteshandeln brukar ta fart i kristid-er, och att nätverk där man använder sina egna lokala valutor brukar växa fram.

I CENTRALA Norrköping, kluvet av Motala ström, finns det gamla indus-trilandskapet kvar. När det byggdes på 1800-talet fanns här textilfab-riker och pappersbruk. Nu huserar Arbetets Museum i en av fabriksbyg-gnaderna.

I fabriksskorstenarnas skugga träffar jag Jonas Lagander och David Appelgren. De håller på att starta Swebarter, en bytesring som den i

Bergsjön fast för företag, och på kom-mersiell basis snarare än ideell.

– Ska man göra någon nytta känns det helt meningslöst att starta en LETS-förening som man kanske bara får med några polare i. Det är bättre att satsa på att tjäna pengar på det som samtidigt kan hjälpa lokalsam-fundet, säger Jonas Lagander.

HAN MENAR att en lokal valuta för byteshandel mellan företag i princip har samma effekt som en för privat-personer. Nämligen att skapa utbyten som annars inte varit möjliga, efter-som det inte funnits pengar till dem.

Jonas Lagander tar som exempel en tidning som bara fyller ut 80 procent av sitt annonsutrymme. Utrymmet som blir kvar kan den ge till en an-nan medlem i nätverket, till exempel en lokal restaurang som annars inte har råd med annonser. En summa i nätverkets valuta, ”barter-kronor”,

dras från restaurangens konto och sätts in på tidningens, och tidningen kan senare använda krediten till att anlita en revisor som också är medlem i nätverket.

På så vis ska resurserna stanna inom regionen och stärka den lokala ekonomin. För att sköta administra-tionen tänker Swebarter ta provision på transaktionerna, både i barterkro-nor och i svenska kronor. Så vanliga pengar kan trots allt också behövas för den som vill ta del av byteshan-delns fördelar.

Precis som för LETS-nätverket i Bergsjön är trovärdi-gheten en viktig fråga för entre-prenör-erna i

DET BÖRJADE I TV-SERIEN SOLSIDAN. Karaktärerna Fre-drik och Alex spelade tennis när Fredrik berättade hur de drar jämnt i hans hushåll. Lösningen hette uscados (USC). ”Man låter hela hemmet bli ett eget ekonomiskt system där man låter familjemedlemmarna värdera tjänster hemma mot valutan”, sa han. Närmare bestämt får du poäng för allt du gör. Byter du en blöja? 100 uscados. Lagar du tvättmaskinen? 800 uscados.

Systemet omfamnades av tittarna, en hemsida skapades där man kunde registrera alla sina tjänster och hålla koll på ställningarna i hushållet. Facebookgruppen följdes av över 2 000 entusiaster och fenomenet uppmärksammades i brittisk media.

JOHANNA RUDBÄCK

Uscados: Valutan för hemmet

Diska: 10 USC Byta blöjor: 70 USC Överraska hushåll: 600 USC Installera elektronik: 50 USC Laga mat: 60 USC Motionssimma: 200 USC Skura kattlåda: 150 USC Skölja ur mjölkförpacknin-gen: 5 USC

“DET HANDLAR INTE ALLS OM SAMHÄLLSKRITIK. DET ÄR ETT SÄTT ATT VÄRNA OM FÖRETAGARNA.”

FÖR TIDSNÄTVERKET I BERGSJÖN är komplementära valutor först och främst ett sätt att stärka lokalsamhället. De använder sig av ”time banking” – ett system där tiden är det enda måttet på värde och en ”skänkt timme” motsvarar en ”mottagen timme” oavsett aktivitet.

– Det handlar om att komma bort från det envägsgivande som ofta är typiskt för den ideella sektorn, förklarar Ulla Gawlik som är verksamhetsansvarig.

Tillsammans med två halvtidsanställda projektledare organiserar Ulla Gawlik nätverket från en liten hemtrevlig lokal i botten på ett högt hyreshus vid Rymdtorget.

På anslagstavlan bakom Ulla Gawliks fåtölj hänger lap-par med förslag uppspaltade under rubrikerna ”Ge tid” och ”Få tid”.

– Inom time banking är frågan alltid vad du kan ta emot i utbyte för det du gett. En volontärgrupp kan till exempel

besöka ett ålderdomshem för att hjälpa de äldre. Men frå-gan om vad de äldre kan göra kommer sällan upp.

ULLA GAWLIK KALLAR TIME BANKING för ”en social valuta”, där huvudsaken är gemenskapen och kontakter-na som skapas. På så sätt ska nätverkets aktiviteter föda en serie möten och utbyten.

Tidsnätverket använder sig egentligen inte av systemet fullt ut. Timmarna fungerar inte som en regelrätt valuta. Istället för att utföra utbyten på individnivå ”ger” deltagarna tid i grupper som kollektivt organiserar aktiviteter åt andra, och ”får” sedan tid genom att tillsammans delta i olika aktiviteter. Så driver de verksamheten för att inte bryta mot skattelagstiftningen .

VALTER NORDQVIST

Tidsnätverket: Timmar som tack och gåva

PIONJÄRER. Jonas Lagander och David Appelgren är först med att införa valutan barterkrona i Sverige.

Läs mer om kom-plementära valutor:

www.lietaer.comwww.tidsnatverket.se

www.swebarter.se

Norrköping. Hemsidan de byggt för företaget

ger intrycket av en mäklarfirma sna-rare än något idealistiskt projekt för att förändra samhället och ekonomin.

– Vi står för ett extra verktyg. Men för Jonas Lagander finns ändå

i botten ett långtgående intresse för idén om komplementära valutor. Och inte minst för ekonomen Bernard Lietaers teorier.

– Vårt penningsystem skapar en artificiell brist, säger han. Det beror på sättet som pengar sätts i cirkulation. Med vårt nätverk blir bristen inte lika kännbar, i och med att man får en parallell marknad med en valuta som är baserad på över-flöd.

TJUGOFEM

TJUGOSEX

Krönika

Ekonomiprofessorn Bernard Lietaer säger att problemet med våra valutasys-tem är att alla pengar skaffas genom lån, som sedan måste betalas tillbaka med ränta. Vårt bankväsende bygger alltså på att det finns en ständig brist på pengar i systemet.

Trots detta tänker vi inte på räntan som något problemfyllt. Det är något slentri-anmässigt över det, något som vi lär oss att hantera tidigt i livet. Jag minns de små ockrarna på högstadiet som välvilligt lånade ut pengar när klasskamraterna inte hade nog med mynt för att köpa godis i skolcaféet. Givetvis med väl tilltagen ränta på ett par kronor om dagen, men det kunde det vara värt för att stilla godissuget.

Räntan verkar finnas med oss tidigt, som en självklarhet. Det framstår som rimligt att den som lånar ut pengar ska få något för att han eller hon utsätter sig för risken att inte få tillbaka några pengar alls.

Så har det inte alltid varit, fördömanden av ränta på lån går att hitta i flera religion-er och sågs tidigt som ocker. Den kristna kyrkan sa redan år 1515 att pengar man tjänat på ränta var oförtjänt inkomst eftersom de kom från någont-ing som inte hade något värde utan arbete, i det här fallet tiden. Att leva utan att arbeta

ansågs onaturligt, vilket bidrog till att Dante placerade ockrarna i samma cirkel i helvetet som invånarna i Sodom.

I Koranen fördes ett liknande resonemang där man förklarade varför handel var tillåtet, men inte att ta ut ränta. Vinst genom handel eller arbete var ett resultat av att man skapat ett värde av någonting. Det var en profit som kunde variera beroende på sjukdom, väderförhållanden eller andra yttre faktorer. Vinst på räntan, däremot, var fast. Man visste vad man skulle få och behövde inte arbeta för det.

Den här typen av arbetsfri inkomst ansågs, och anses, av islams rättslärde vara omoralisk. Ett synsätt som ledde fram till att det inom islam växte fram ett finansiellt system som inte använde sig av ränta, där låntagaren istället blir en form av partner som delar både vinst och risk med banken. Ett etiskt förhållningssätt där man vill undvika att utnyttja den låntagande personens utsatta läge.

Islamska banker finns i Sverige sedan 2008 och tillåter även ickemus-limer att ta lån. Kanske är det något som kan tilltala en större kundkrets som efterfrågar alternativa finan-sieringsmetoder.

“JAG MINNS DE SMÅ OCKRARNA PÅ HÖGSTADIET SOM VÄLVILLIGT LÅNADE UT PENGAR NÄR KLASSKOMPISARNA INTE HADE NOG MED MYNT FÖR ATT KÖPA GODIS I SKOLCAFÉET.”

Vi delar krets med sodomiterna

ANDREAS GRANATH är journalist och layoutchef på Mammon. FOTO: DAN AUGUSTSSON

TJUGOSJU

Vi delar krets med sodomiterna

En mors bror. En grannes granne. En väns sambo. En brors mor.De flesta känner någon som påverkats av reformen som vände sjukförsäkringen ut och in i ett försök att fånga in de i utanförskap. Här är vad som egentligen hände när en finansminister myntade begreppet “rehabiliteringskedjan” och Försäkringskassan tömdes genom utförsäkring.

Utförsäkrad – så funkar det

“Det här är en budget för att få fler män-niskor i arbete och för att hitta fler

och bredare vägar tillbaka för dem som står utanför arbets-marknaden.” Så sa finansmin-ister Anders Borg i september 2007 när han presenterade budgeten för året därefter, en budget som även berättade om en “rehabiliteringskedja” för att minska det som hade börjat benämnas som “utanförskapet”.

Någon liknande kedja var det knappt någon som hade hört talas om innan. Först fyra månader senare presenterade en arbets-grupp bestående av tjänstemän från finansdepartementet, socialde-partementet och arbetsmarknads-departementet sin promemoria “Införande av en rehabilitering-skedja”.

“I DENNA PROMEMORIA föreslås även att från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar ska det bedömas om den försäkrade har sådan förmåga så att han eller hon kan försörja sig själv genom förvärvsarbete på ar-betsmarknaden. Enligt arbetsgrup-pens bedömning bör detta medföra att antalet långa sjukfall minskar

betydligt. (...) Detta kommer också att innebära betydande minskningar av utgifterna för sjukförsäkringen.”

De 180 dagarna är en viktig länk i rehabiliteringskedjan, och också en som fått mycket kritik efter införan-det sommaren 2008. Plötsligt skulle en människa som var för sjuk för sitt eget arbete tvingas söka vilket annat arbete på “den reguljära arbets-marknaden” som helst, och dessu-tom var som helst i landet. Så varför denna regel?

År 2003, flera år innan Alliansen bildade regering, nådde Sverige en absolut topp vad gäller långtidssjuk-skrivna. Kurvan hade gått upp en längre tid och Socialdemokraterna var tvungna att göra något. Lösnin-gen blev att föra över de sjukskrivna med sjukpenning från ett diagram till ett annat. Nu skulle de inte längre få sjukpenning utan sjuk- och aktivitetsersättning, i praktiken ett steg bort från arbetsmarknaden, men ännu inte förtidspensionärer.

FYRA ÅR SENARE, sommaren 2007, hade antalet långtidssjukskriva hal-verats, och även de medel- och kortti-dssjukskrivna hade minskat mycket. De i det andra diagrammet, de med sjuk- eller aktivitetsersättning, hade blivit många, många fler.

Att hamna i det diagrammet in-nebar att man fick ansöka om fortsatt

Mammon utreder

TEXT: LASSE EDFASTBILD: CAROLINA SVENSSON

Vinjetten Y’allMammon Utreder

TJUGOÅTTA

TJUGONIO

sjukersättning varje, vartannat eller vart tredje år; en förslappning gen-temot sjukpenningsystemet där den sjuke var tvungen att gå till läkaren varje månad för att kunna förnya sin ersättning. Och eftersom Försäkring-skassan enbart gav pengar och sällan någon rehabilitering så blev många kvar i systemet som förtidspensionär-er, det vill säga med en ersättning från Försäkringskassan fram till pension.

DET HÄR KOSTADE mycket pen-gar, och det ville Alliansen ändra på. Socialdemokraterna hade visserligen redan innan valet börjat dra åt tum-skruvarna, men det gick långsamt. Ett berg av ersättningsberättigade sjuka riskerade att sänka Sveriges ekonomi – och dessutom var det synd om dem eftersom de var fast i ett “utanförskap” – så därför smidde regeringen ihop en rehabiliteringsked-ja med nya regler som alltså började gälla sommaren 2008.

Tanken med kedjan var att Försäkringskassan vid bestämda tidpunkter skulle ta till bestämda åtgärder. På så sätt skulle människor inte “låsas in” i sjukförsäkringssys-

temet såsom de gjort innan, utan istället drivas framåt och till slut komma ut på andra sidan Arbetsförm-edlingen som arbetsdugliga män-niskor. En “stegsystemsmodell” hade funnits redan innan, men var inte lika lagstyrd och strikt.

DE FÖRSTA TRE månaderna av sjukdom var ungefär som vanligt med den vanliga sjukpenningen. Sedan, på dag 91, hände något nytt. Nu skulle den sjukes arbetsförmåga inte bara jämföras mot det vanliga arbetet som ingenjör eller sekreterare på företa-get, utan mot alla arbetsuppgifter som fanns hos arbetsgivaren. Kanske kunde det bli en chef av reparatören? I så fall var det slut med sjukpenning.

Kanske kunde det inte bli en chef av just denna reparatör. Då fortsatte ersättningen ytterligare tre månader.

Så kommer vi nu till dag 180. Strax efteråt kommer vi till dag 181, och det är dags för avstämning igen. Nu testas den sjukes arbetsförmåga mot samtliga arbeten på “den reguljära arbetsmarknaden” – något jobb som telefonförsäljare eller videobutiks-biträde måste det väl finnas som kan

passa? Speciellt när avstämningen görs mot jobb i hela Sverige.

Bedömer nu Försäkringskassan att personen eventuellt kan hitta ett sådant jobb är det slut med sjukpen-ningen och marsch iväg till Arbets-förmedlingen och en eventuell a-kassa (om inte Försäkringskassan med säkerhet kan säga att personen kan komma tillbaka till sitt vanliga jobb det närmsta halvåret).

Om Försäkringskassan bedömer att personen inte kan jobba någonstans får han eller hon sjukpenning i två och ett halvt år, sedan tre månader hos Arbetsförmedlingen och sedan antin-gen ett jobb eller tillbaka till Försäkring-skassan.

MEN DET ÄR inte alla som får komma tillbaka för nya dagar av sjukpenning. Den som inte arbetat innan hon eller han först fick sjukpen-ning – till exempel människor med något handikapp, unga med psykiska problem och så vidare – har eventuellt ingen sjukpenninggrundande inkomst och får med de nya reglerna därför ingen sjukpenning. De är utförsäkrade.

90 180 912SJUK!Du prövas mot alla tjänster hos din arbetsgivare.

Bedömd att vara arbetsduglig.

Du prövas mot alla jobb på arbets-marknaden.

DAG DAG DAG

Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingen

Inget jobb på tre månader och ingen sjukpennings-grundande inkomst.

UTFÖRSÄKRAD!

Sjukpenning Sjukpenning Sjukpenning

TRETTIO

Hur såg diskussionen ut för tio år sedan?– De nyliberala idéerna dominerade. Intresset

och kunskapen om att Attac höll på att starta i Sverige spred sig fort. Det var som en löpeld,

helt plötsligt var Attac en maktfaktor. Det var hemskt roligt då, fram till sommaren och EU-toppmötet i Göteborg när allting förstördes därför att vi fick skulden för kravallen som vi inte hade något ansvar för.

Vad betyder global rättvisa för dig?

– Att alla människor har mat för dagen. Att ingen människa svälter

ihjäl. Så basic. Jag skulle vilja införa ett globalt barnbidrag

som finansieras av Tob-inskatten. Det finns så

mycket pengar. Och de här kvinnorna som har svältande barn behöver så lite för att försörja sina barn. Det skulle betyda oerhört mycket om de hade

lite, lite köpkraft. Då skulle de kunna

handla på den lokala

marknaden, då skulle det produceras mera och de som pro-ducerar skulle få avsättning för det de producerar.

Om du tänker tillbaka på de ståndpunkter du hade 2001 och de du har idag, skulle du säga att de förändrats över tid?

– Nej, inte sedan 2001. Tillväxtkritiker har jag varit sen jag blev vuxen. Och jag har kämpat för allas rätt till mat. Det som har förändrats hos mig är att jag trott att bistånd varit vägen dit. Nu tror jag att det är mänskliga rättigheter och

cash, money, pengar direkt i fickan. Man tror att fattiga människor är fattiga för att de är dumma, men det är de inte. De är fattiga för att de inte har pengar.

När du tänker på världens utveckling de senaste tio

åren, tycker du att den varit positiv eller negativ?– Negativ, tyvärr. Miljöförstöringen är en del i det men

också jakten på tillväxt, där de som har mest får mest och fördelningen blir ännu skevare hela tiden. Företagen har tagit över väldigt mycket makt. Det var därför som Attac bildades. För att man såg att kriserna som var på 90-talet underminerade demokratin.

Tror du att global rättvisa är möjlig?– Ja det tror jag, men det krävs stora förändringar i vår

livsstil. Tidigare har målet alltid varit att allt ska öka, men nu vet i alla fall alla att koldioxidutsläppen måste minska. Då kanske det kommer bli så att folk förstår att konsum-tionen måste minska. Äta mindre kött, sluta slänga. Medvet-enheten ökar ju och folk börjar förändra sin livsstil. I teorin är det möjligt.

Tio år senare:

Är global rättvisa möjlig?

“JAG SKULLE VILJA INFÖRA ETT GLOBALT BARNBIDRAG SOM FINANSIERAS AV TOBINSKATTEN”

Lena Klevenås är 63 år

och kommunpolitiker i Al-ingsås för Miljöpartiet. 2001 var

hon med och bildade svenska Attac vars huvudsakliga frågor var rättvis

handel, avskriva u-ländernas skulder och införa Tobinskatt, en skatt på valutatransaktioner. Idag är hon engagerad i nätverket Food First

Information Network.

TEXT: VICTORIA GREVEBILD: CAROLINA SVENSSON

Mötet

TRETTIOETT

Hur såg diskussionen om globalisering ut 2001?– Det fanns en bild av att om vi fick mer fri-

handelsreformer och mer globalisering skulle det leda till att de fattiga blev ännu fattigare och

de rika ännu rikare. Jag försökte skildra det faktum att vi aldrig har sett så snabb utveckling i världens fattiga länder som just i globaliseringstiden.

Vad betyder global rättvisa för dig?– Att oavsett var man är född i världen ska man ha stora

möjligheter att skapa sitt liv på det sätt som man själv vill. Att minska skillnaderna i förutsättningar. Jag menar att glo-balisering ger möjlighet till bättre levnadsstandard, handel och olika typer av friheter även i de delar av världen som inte haft det tidigare.

Hur ser du på de lösningar du förde fram för tio år sedan, att ta bort alla handelshinder, att de rika länderna ska sluta skydda sina egna marknader och ta bort jord-brukssubventioner?

– Jag har två olika uppfattningar. Det ena är att jag har blivit ännu mer övertygad om att det är vägen framåt. Under åren som gått har vi sett ännu snabbare utveckling i de länder som har fått träda in på världsmarknaden. Min andra synpunkt är att jag har blivit väldigt besviken över den bristande viljan att genomföra den typen av reformer. Värld-shandelsorganisation-erna har inte gjort ett dyft för att minska handelshinder, EU:s jordbrukspolitik är bevarad precis som den är och tullmurarna står kvar.

Har det hänt något mer under de tio år som har gått som har stärkt eller motsagt dina teser?

– Finanskrisen har gjort mig mer fundersam på vissa åsikter jag framförde. På den tiden hade jag ingen förståelse för de som ville ha hinder mot kapitalströmmar över

gränserna. Jag menade att det var ett sätt att hindra investeringar i fattiga länder. Men när västvärlden har extremt låga räntor för att vi desperat försöker ta oss upp ur lågkonjunk-turen innebär det att det flödar in pengar i fattiga länder kortsiktigt. Då bygger man inte upp produktion och välstånd utan det blir snarare spekulativt och blåser upp bubblor även där.

Tror du att global rättvisa är möjlig idag?– Det är mer realitet idag. En större del av befolkningen

har tillgång till friheter, till utbildning och till välstånd. Men jag tror aldrig att världen blir helt rättvis. Jag tror att vi alltid kommer att ha orättvisor, diktaturer och krig. Men man kan ju komma närmare eller längre ifrån ett sådant ideal.

2001 var globalisering ordet påallas läppar. Svenska Attac bildades och fick stor uppmärksamhet, men väckte också stort motstånd. Lena Klevenås var med och startade Attac, Johan Norberg var den starkaste rösten emot.

“GLOBALISERING GER MÖJLIGHET TILL BÄTTRE LEVNADS-STANDARD, HANDEL OCH OLIKA TYPER AV FRIHETER”

Johan Norberg är 37 år, liberal debattör

och bosatt i Malmö. År 2001 var han knuten till tankesmedjan

Timbro och skrev boken “Global rät-tvisa är möjlig”, där han och America

Vera-Zavala från Attacrörelsen ar-gumenterade utifrån sina olika

perspektiv för hur fattigdomen i världen skulle lösas.

Svensk vapenexport– ett undantag värt miljarder

TEXT: LISA MATTSSONBILD: CAROLINA SVENSSON

MAMMON GRANSKAR

Egentligen ska vi inte sälja vapen till någon – inte utan särskilda skäl. Men de senaste åren har exporten exploderat. Trots Sveriges rykte om att värna fred och demokrati står försäljning till diktaturer för en stor del av ökningen.

TRETTIOTVÅ

TRETTIOTRE

Tunisien, Egypten, Bahrain. I land efter land protesterade folket mot diktatoriska ledare under ”den arabiska våren”.

Här i Sverige fick vi lära oss att dessa länder inte bara var solsemestrar och dromedarsafaris, och när regimen i Bahrain sköt skarpt mot demonstrant-er med stöd av polis och militär från Saudiarabien och Förenade Arabe-miraten blev det svårt att blunda för vår egen roll i förtrycket. Alla dessa länder fanns på listan över länder vi sålt vapen till under förra året.

Pinsamt. Så sa folkpartiledaren Jan Björklund om svensk vapenexport till diktaturerna i Mellanöstern under partiets riksmöte i våras.

”Svenskt försvarsmateriel ska få användas till att försvara frihet och demokrati, men inte till att hota frihet och demokrati” avslutade han sitt tal.

SAMTIDIGT SÅG statsminister Fredrik Reinfeldt ingen anledning att skärpa reglerna.

”Jag tycker att den svenska vap-enexporten är restriktiv” säger han i Ekot den 19 mars, i en kommentar till Björklunds uttalande. Knappt två månader senare, den 10 maj, har han ändrat sig. Nu kommer nyheten som den svenska fredsrörelsen har väntat på i decennier: det ska ställas krav på demokrati i de länder Sverige exporterar vapen till. Det har Social-demokraterna och regeringspartierna kommit överens om. Socialdemokra-ternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin berättar i Ekot att han är glad över uppgörelsen och säger att den kommer att göra det omöjligt att sälja vapen till diktaturer.

Det går dock att argumentera för att detta enligt svensk lag redan är förbjudet. Riktlinjerna säger att vi inte bör exportera krigsmateriel till länder där mänskliga rättigheter systematiskt kränks.

– ”Bör” är inget förbud, det är bara så starkt som regeringen tycker att det är vid varje beslutstillfälle, säger Björn Hagelin som är fredsforskare vid Sipri, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut.

En annan riktlinje handlar om att inte exportera till länder som befinner sig i, eller riskerar att hamna i, en väpnad konflikt.

– Egentligen ska vi bara sälja vapen till köpare som aldrig kan tänkas använda dem. Och skulle vi följa de riktlinjerna skulle vi bara sälja till ut-ländska muséer, säger Björn Hagelin.

Så ser inte verkligheten ut. Förra året slog vapenexporten rekord och vi sålde för 13,7 miljarder kronor till ett femtiotal länder – fyra gånger så mycket som för tio år sedan. Bland de fem största köparna finns USA, ett land som befinner sig i krig och som vi har tredubblat vapenexporten till sedan invasionen i Irak, och Pakistan, som använder vapen mot invånarna i provinsen Baluchistan.

SVERIGES VAPENINDUSTRI byggdes upp under kalla kriget, då vår neu-tralitetspolitik gjorde att vi ville ha ett starkt försvar utan att vara beroende av andra länder. Exporten av vapen blev sedan en logisk konsekvens av den utbyggda industrin – för att ha råd att ta fram vapen till vårt eget försvar var vi tvungna att också sälja.

Men faktum är att grundregeln är

att vi inte ska sälja vapen till några länder. All vapenexport ska ses som undantag från reglerna, och tillstånd kan bara ges om det finns särskilda skäl för det – om det är ”säkerhet-spolitiskt önskvärt”. Det är Inspek-tionen för strategiska produkter, ISP, som bedömer om så är fallet. De ska också ta hänsyn till om exporten tillgodoser det svenska försvarets behov, alltså om det som exporteras är sådant som försvaret behöver men som måste tillverkas i större skala för att bli lönsamt. Om dessa kriterier är uppfyllda överordnas de riktlinjerna som ska värna om mänskliga rät-tigheter, men det är upp till ISP att bestämma vad som ska väga tyngst i varje enskilt fall.

RIKTLINJERNA OM ATT länderna vi säljer till inte ska kränka mänskliga rättigheter och inte befinna sig i krig är alltså inte bindande, men det finns tillfällen då de har använts. Till exem-pel beslöt regeringen 2007 att stoppa all vapenexport till Pakistan på grund av den oroliga situationen i landet. Trots detta var Pakistan den tredje största köparen av svenskt krigsma-teriel 2010. Svaret på frågan hur detta kan komma sig ligger i begreppet följdleveranser. Har Sverige en gång börjat exportera ett vapensystem till ett visst land fortsätter vi att leverera delar till systemet – oavsett om landet plötsligt går in i krig eller använder vapnen mot den egna befolkningen. Det enda som stoppar en följdleverans är ett så kallat ovillkorligt hinder, som ett internationellt vapenembargo från FN eller EU.

Karin Enström, som är moderat

“EGENTLIGEN SKA VI BARA SÄLJA VAPEN TILL KÖPARE SOM ALDRIG KAN TÄNKAS ANVÄNDA DEM.”

- Björn Hagelin, fredsforskare

TRETTIOFYRA

ordförande i utrikesutskottet, kallar följdleveranserna för ”gamla syn-der”, och ISP säger att vi helt enkelt får leva med dem. Finns det då inget utrymme i det svenska regelverket för att stoppa leveranser om situ-ationen förändras i mottagarlandet?

– Vi kan alltid sluta leverera va-pen, det är regeringen som bestäm-

mer. Sen beror det på hur kontraktet med köparen ser ut, det kan ju vara förknippat med kostnader att vägra. Därför ska det väldigt, väldigt mycket till för att man ska göra en sådan sak, säger Björn Hagelin.

DET HANDLAR OM att värna Sver-iges rykte som en pålitlig exportör och att upprätthålla ett samarbete med länder som är viktiga för vår säkerhetspolitik. Och det handlar om pengar. Hur viktig är då krigs-materielexporten för den svenska ekonomin? Om man bara ser till värdet av det vi säljer så uppgår

det till ungefär en procent av den totala svenska exporten. Men om vi inte exporterade vapen skulle vi inte kunna ha någon försvarsin-dustri i Sverige, vilket dels skulle innebära att vi skulle bli tvungna att importera allt vi behöver till den svenska armén och dels att många arbetstillfällen skulle försvinna.

– Det skulle vara väldigt olyckligt. Så länge som vi tycker att vi behöver ett militärt försvar är i alla fall vi från vårt parti beredda att ha den här lösningen. Men så arbetar vi naturligtvis för att både våra egna vapen och alla andras vapen ska användas i så liten utsträckning som möjligt, säger moderaten Karin Enström.

En fjärdedel av all vapenexport 2010 gick till ickedemokratier. Det är alltså denna försäljning som de borgerliga partierna och Social-demokraterna nu har bestämt sig för att stoppa, enligt Sveriges Radio. Två

dagar efter Ekots inslag, den 12 maj, publicerar en rad svenska dagstid-ningar en text från TT där det slås fast att ”vapenexport till länder som Saudiarabien inte kommer att tillåtas i framtiden”.

EN VECKA SENARE, den 19 maj, är det dags för riksdagen att ta ställn-

ing till förslaget, som visar sig se lite annorlunda ut än vad media har rapporterat. Det innehåller inget krav på stopp för vapenexport till diktaturer. Däremot innehåller det en uppmaning till regeringen att återkomma med ett lagförslag som försvårar för sådan export. Hur mycket reglerna ska skärpas och när detta ska ske blir upp till

regeringen. Miljöpartiets och Vän-sterpartiets motioner om att införa ett absolut stopp för vapenexport till diktaturer har avslagits. De andra partierna talar om förslaget som ett steg i rätt riktning.

Vänsterpartiets Hans Linde begär ordet och går upp i talarstolen. Han riktar sig till socialdemokraten Ca-rina Hägg.

– Den överenskommelse som ni har gjort med de borgerliga parti-erna, innebär den ett totalstopp för svensk vapenexport till Saudiara-bien? Där vill jag ha ett ja eller ett nej.

Något ja eller nej kommer inte.

5. SaudiarabienBärbara pansarvapen246 000 000 kronor

2. Förenade arabemir-atenLuftburet övervakningssystem 804 000 000 kronor

1. Pakistan Luftburet övervakningssystem 1340 000 000 kronor

4. ThailandLuftburet övervakningssystem, JAS-gripen 498 000 000 kronor

3. SingaporePansarfordon, stridsbåtar, bomber och missiler640 000 000 kronor

“DET HANDLAR OM ATT VÄRNA OM SVERIGES RYKTE SOM EN PÅLITLIG EXPORTÖR. OCH DET HANDLAR OM PENGAR.”

SVENSK VAPENEXPORT TILL ICKE-DEMOKRATIER 2010

KÄLLA: REGERINGENS SKRIVELSE 2010/11:114, SVENSKA FREDS- OCH SKILJEDOMSFÖRENINGEN

6. Brunei 157 000 000 kronor

7. Bahrain 31 000 000 kronor

8. Oman 30 000 000 kronor

9. Ryssland 16 000 000 kronor

10. Algeriet 16 000 000 kronor

11. Kazakstan 1 000 000 kronor

12. Tunisien 800 000 kronor

13. Jordanien 200 000 kronor

14. Egypten 200 000 kronor

TRETTIOFEM

Det var natten till den 22 mars 2009 som Annika Spalde tillsammans med sin man Pelle Strindlund och Martin Smedjeback tog sig in på Saabs flygfält-

sområde i Linköping. De klippte upp tre staket och bröt upp dörren till en byggnad där det fanns plan av typen Jas 39 Gripen. Deras avsikt var att hamra på plan som skulle säljas till Thailand och Sydafrika och på så sätt göra dem omöjliga för export.

– Jag som svensk medborgare känner ett personligt ans-var för att minska de destruktiva handlingar som svenska företag håller på med. Dels dödas människor ju redan idag av svenska vapen, och att skicka ut vapen till konflik-thärdar och diktaturer är något som även hotar framtida möjligheter till fred, säger Annika Spalde.

TANKEN VAR ATT RINGA POLISEN och låta sig gripas när de var klara med aktionen, men de hann aldrig så långt. När de försökte bryta upp en dörr för att ta sig in i hangaren upptäcktes de av vakter och greps. En månad

senare dömdes Annika Spalde till sex månaders fängelse och 150 967 kronor i skadestånd. Hade de lyckats sabotera flyg-planen hade skadeståndet blivit betydligt högre, men för An-nika Spalde har summan ingen betydelse. Hon tänker nämligen inte betala. Och så länge hon och hennes man inte har mer att leva på tillsammans än 7 515 kronor i månaden när hyran är betald kan ingen tvinga henne att göra det.

ANNIKA SPALDE HAR VARIT engagerad i fredsrörelsen i ungefär femton år. Som ny i rörelsen pratade hon med mer erfarna aktivister som hade dömts till skadestånd och frågade om det verkligen gick att värva människor till aktioner som medför att de förstör sin ekonomi.

– Då kommer jag ihåg att det var en som svarade att ett liv på existensminimum är ju lyxigt om man ser det i ett globalt perspektiv, man har tak över huvudet och mat. Och man kan verkligen leva ett gott liv, man behöver inte sakna någonting som är nödvändigt.

DET SOM KAN VARA PROBLEMATISKT med att ha en stor skuld är att det blir svårt att hyra lägenhet, särskilt om man vill bo i en större stad. Men i Mjölby där Annika Spalde bor gick det bra eftersom det fanns lediga lägen-heter och hon hade en borgenär. Det enda hon tycker är lite tråkigt är att hon håller på att utbilda sig till yogalärare men inte kommer att kunna ta lån för att öppna en yogastu-

dio. Men den ekonomiska frågan var aldrig avgörande när hon bestämde sig för att genomföra aktionen mot Saab.

– Meningen med livet är att älska och försöka göra vad man kan för världen och för medmänniskor, inte att fun-dera över hur jag själv bäst kan samla på mig grejer eller bli rik. För mig är det ett sätt att leva min kristna tro, men andra kan ju känna likadant utan att tro.Tänker du fortsätta att göra den här typen av aktioner i framtiden?

– Ja, det tänker jag.LISA MATTSON

Resten av livet på existensminimum. Annika Spalde har valt att arbeta mot vapenindustrin med olagliga metoder. Men för henne är bristen på pengar ingen uppoffring utan en hjälp för att leva ett hållbart liv.

Tänker inte betala

Annika SpaldeÅlder: 42 år Familj: Gift med författaren Pelle Strindlund.Bor: I ett trepersonskollek-tiv i hyresrätt i Mjölby. Yrke: Diakon i Svenska kyr-kan och utbildad sjuksköter-ska. Arbetar nu med att föreläsa och skriva böcker. Aktuell: Mottagare av 2011 års Martin Luther King-pris. Domkapitlet i Linköping utreder just nu om hennes aktivism gör henne olämplig som diakon.

FOTO: LASSE EDFAST

TRETTIOSEX

Kultur

De har dollarsmycken, guldleenden och rappar om dyra bilar. Varför är hiphoparna så bling och när blev de det? Mammon frågar kritikern och hiphopskribenten Tony Ernst.

”Jag vill ha cash att stasha,

”Den afroamerikanska kulturen i USA är i sig ganska besatt av pengar och det som pengar kan ge. Som svart är det livsavgörande att lyckas, man har inte något att falla tillbaka på. Man har fått slita rätt hårt på en basal levnads-standard, till skillnad från de vita som kunnat tänka att ’det ordnar sig’. ”

”Folk åkte till USA 1776 och ville bli något annat än vad de var hemma. I konstitutionen skrevs det att ingen stat får beröva någon friheten eller egendomen. Alltså är egendomen lika viktigt som människans frihet och jag tycker att man ser det överallt i landet. I Sverige ser hiphopen inte likadan ut, för här finns inte lika mycket pengar, och för att det inte finns samma insti-tutionaliserade rasism här. Hiphopar-tister tjänar inte lika bra som popartis-ter i USA, de får inte samma deals med skivbolagen, så det är klart att när de har lyckats så vill de visa att ’jag har pengar, det har inte du’.”

”Sedan ska det tilläggas att hiphopen är utåtriktad i sin natur. Det är my-cket ’titta på mig’. Därför tilltalar den kanske inte de mest subtila känslorna hos publiken utan det blir mycket ’jag har mest pengar’. Det är klart att den är mer kommersiell i dag än för 25 år sedan, men det är popen och rocken också. Popen är minst lika kommer-siell och kvinnoförnedrande, men det syns inte på samma sätt. Därför blir det också lättare att prata om det inom hiphopen, det pågår en ingående kritik inom hiphopen om pengafix-eringen sedan 80-talet. Jag tycker att det ligger något bra i det.”

LYSSNA: Three 6 Mafia – Stay Fly

”Den handlar om att vad som än händer är det viktiga att stay fly, att se häftig ut. Så att du kan få brudarna, och designa nya t-shirts. Det är kärnan.”

fötterna på pedalerna i en merca”

TEXT: JOHANNA RUDBÄCK

PENGALÅTARNA VI MINNS:

Afroamerikansk kultur Amerikas själ Tydlig musik

1998: Bling Bling släpps av Cash Money Records gänget: Lil’Wayne, BG och Big Tymers. ”Bling” blir ett vedertaget uttry-ck för det som glimmar, och finns idag med i ett 20-tal låttitlar, ett album och ett artistnamn.

2000: Vill ha! Petter och Feven släp-per en duett där de sjunger om allt de

vill ha i livet. Däribland en fet dia-mantmedaljong, tv med widescreen-format och hus med tennisbana.

2004: En genväg till framgång (pappa betalar) av överklassrapparna Förstörda för livet spelades varm på hemmafester och dansgolv i Sverige. ”Jag måste ha Por-sche – pappa beta-lar” gick refrängen.

2005: Gold digger med Kanye West slår igenom. Den har i dag sålt i tre miljoner exemplar i bara USA och är den nionde mest sålda singeln i landet.

2007: I Get Money. 50 Cent sjunger “I’m skanky rich” och blåser ut ett ljus ovanför en hög med 50 miljoner dollar. Han får kritik för att han är skrytig och blir stämd för att ha stulit beats från hiphopartisten Caliber.

2008: Ekonomisk kris. Tystnad.

2011: Young Money med Lil Wayne och Gudda Gudda läcker ut på nätet den 24 maj.

FOTO: Alex Const

SÅ RÖR DU DIG GRÖNT OCH BILLIGT

Använd apostlahästarna och promenera! Få motion, vinn kondition, spara både pengar och miljön.

ESTRADÖREN

Damma av och rusta upp cykeln. Reparera den själv eller vänd dig till en händig vän. Resultaten blir desamma som för estradören.

CYKLISTEN

Planera en gemensam bilsemester med vännerna, samåk till jobbet, gör hushållsinköpen med grannen. Har du ingen bil: Gå med i en bilpool.

SAMÅKAREN

Låna gratis bil via biluthyrningsföretagen. När bilar ska flyttas mellan kontoren så kan privatpersoner köra hem dem. Bensin ingår!

FREERIDERN

Måste du flyga och släppa ut flygfotogen i atmosfären – klimatkompensera. Spara pengar genom att flyga lågpris, som idag når nästan alla destinationer.

KOMPENSERAREN

BERLIN 14 – 16/7

TÅG: 800 BIL: 223FLYG: 465 BUSS: 400

Gå på gayklubben Berghain om du känner dig hågad. Är ni många tjejer – ta med killar, annars kommer ni inte in. Öppet dygnet runt, i ett gammalt kraftverk på gränsen mellan Kreuzberg och Friedrichshain.

WARSZAWA 22/7

TÅG: – BIL: 649FLYG: 980 BUSS: –

Fyll en liten bil med bensin och tre vänner, kör söderut med vägen som er enda begränsning. Första målet är Karlskrona, där ni tar Gdanskfärjan. Minus färjekost-naden är ni i huvudstaden under tusenlappen.

KÖPENHAMN 11 – 13/7

TÅG: 190 BIL: 223FLYG: 770 BUSS: 150

Åk till Nørreport och köp kyck-lingkebab, ”durum kylling”. Dela en flaska vin med en vän vid dammarna längs Östersøgade, eller i Faelledparken ett stenkast därifrån. Till kvälls kollar ni Grinderman på Vega, 12 juli.

OSLO 9 – 13/8

TÅG: 200 BIL: 243*FLYG: 700 BUSS: 160

Öyafestivalen! Missa inte gamle Aphex Twin. Unna dig en kolgrillad burgare på Illegal Burger efter gigen, Möllers Gata 23. Restauran-gen har nattöppet och ligger i en gammal svartklubb.

MOLDE 14 – 16/8

TÅG: – BIL: 416FLYG: 353 BUSS: 800

Åk 50 mil norrut till Molde. Ta bilen uppför Trollstigen (elva hårnålskurvor!). Beundra Troll-veggen. Kör några mil söderut och slå in på Atlanterhavsveien, som vindlar över öar och skär. Glöm inte fiskespöt!

VISBY 28/6 – 3/7

TÅG: – BIL: 382FLYG: 600 BUSS: –

Från kanalen till ringmuren – två timmar. Inga byten, men en hel del flygfotogen i luften. Cykla till Fårö och Bergmanveckan. Lyssna på regissörer (i år bland andra István Szábo) och kolla film. STOCKHOLM 4 – 5/7

TÅG: – BIL: –FLYG: 300 BUSS: –

Från ringmuren till Gamla Stan – knappt två timmar. Glid in på Warehouse på Västerlånggatan. Beställ in älgburgaren och en pilsner för att döva ditt samvete över veckans klimatavtryck.

KRAKOW 23 – 26/7

TÅG: 180 BIL: 284FLYG: – BUSS: 70

Vackrast i världen enligt vissa.Gamla stan är i sig ett av UNESCO:s världsarv. När ni fått nog av arkitekturen tar ni bilen fem mil västerut till staden Oświęcim, på tyska Auschwitz.

TEXT OCH GRAFIK: DAN AUGUSTSSON

AV SUSAN BERGMAN

* Alla priser är i kronor. Den lilla bilen drar 0,6 liter bensin per mil.

Far & Flyg

TRETTIOSJU

TRETTIOÅTTA

Medveten

SLU

TA

SLÖ

SA

MA

T

S

PA

RA

PÅ

ELE

N

D

EL

A I

NT

ER

NE

T D

RA

ÅT K

RA

NE

N

Under sommaren går det utmärkt att tvätta sig utomhus. Varför inte införskaffa en saltvattentvål och ta ett dopp i havet?

Byt till ett vattensnålt duschmunstycke. Bra för miljön och plånboken. Man sparar in ungefär 180 öre på en tiominutersdusch. En daglig sådan ger en besparing på 657 kronor om året.

Glöm sladden i väggen. Förutom bib-liotek, skollokaler och hotell så har de flesta caféer förstått vitsen med trådlöst nätverk. Helt gratis.

Dela bredbandskostnaden med gran-nen. På så sätt kan man lätt halvera och fjärdedelsdela sin kostnad. Och få raggat på grannen samtidigt.

Ut med tv:n, dvd:n och musikan-läggningen. Börja socialisera. Elen sparas, miljön sparas och visst är det mycket trevligare att umgås med vänner än att vara soffpotatis?

Undvik stand by-läget. En apparat i stand by-läge kan dra upp emot 50 procent av dess elförbrukning när den är påslagen. Dra ut kontakten och spara lätt 600 kronor per år.

Gå med i en förening som bjuder på gratis mat i samband med aktiv-iteterna. Övriga middagar består av storkok – så ersätt uteätandet med lunchlådor.

Kasta inte mat. Planera inköpen noggrant, gör veckohandlingar och använd resterna till nya rätter. Ome-lett, gazpacho och grytor.

Det finns flera smarta knep att ta till om du vill spara in på både utgifterna och miljön. Oavsett vilka förutsättningar du har.

TEXT: VALERIA HELANDER OCH SUSAN BERGMAN

Nollbudget Liten budget

TRETTIONIO

Gästkrönikan

Nyheten om att Dominique Strauss-Kahn hade fri-hetsberövats i New York, misstänkt för våldtäkt, slog ner som en bomb i Frankrike. Så snart de första dammolnen lagt sig spreds vreden, inte

minst i pressen. Hur kunde den amerikanska rättvisan behandla en av det franska samhällets mest prominenta medborgare på det här sättet? Teorin om att det rörde sig om en komplott stöddes av 57 procent av de tillfrågade i en opinionsundersökning två dagar efter gripandet.

Att det skedde i USA drog med all säkerhet sitt strå till stacken av misstro. Dominique Strauss-Kahn, en av världens mäktigaste män och det franska socialistpartiets toppnamn inför presidentvalet nästa år, befann sig på den franska elitens gräddhylla. I Frankrike betyder det att man är höjd över alla andra och ibland även rättvisan, inte de jure men de facto. Med en sådan särställ-ning följer förväntningar på hur en sådan person ska be-mötas. Dessa uppfylldes, i många fransmäns ögon, varken av rättvisan eller av pressen på andra sidan Atlanten. Var fanns den diskretion som är denne man värdig?

DET AMERIKANSKA SAMHÄLLET är uppbyggt på Montes-quieus maktdelningsprincip. I enlighet med den utgör den

dömande makten en av de tre pelare på vilka demokratin vilar. Apropå skillnaderna i maktdelning länderna emellan skrev en ledarskribent i Le Monde följande den 21 maj i år: ”Hos oss, där rättvisan historiskt sett har varit konstruerad för att skydda de goda och individer och inte för att upphö-jas till en av demokratins pelare som ställer sig över den politiska och ekonomiska makten.”

ATT RÄTTVISAN, DEN DÖMANDE mak-ten, skulle vara ett uttryck för den demok-ratiska staten är alltså inte på samma sätt en sanning i Frankrike som i USA. Avståndet mellan New York och Paris är ungefär 5 850 kilometer. Ibland är det men-tala avståndet länderna emellan minst lika långt. DSK-affären har redan skapat kraftig

turbulens i luftrummet. Det återstår att se om vinden mojnar eller om det kommer att blåsa upp till orkan när den juridiska processen sätter fart på allvar.

ANTON ANDERSSON är sedan nio månader tillbaka bosatt i Nice. I höst återvänder han till Uppsala för att läsa det sista året på Politices Kandidatprogrammet.

“VAR FANNS DEN DISKRETION SOM ÄR DENNE MAN VÄRDIG?”

Fransk maktelit möteramerikansk rättsprincip

SÅ FICK SVERIGE ETT LAND PÅ FALL – VÅGA BYTA BANK – NINA BJÖRK –HUR SYND ÄR DET OM PENSIONÄRERNA? – PENGATV

– GUIDE TILL EKOHOTELLEN – ETT ENVIST FÖRSÖRJNINGSSTÖD –

UTREDNINGEN: MUTAFFÄREN I GÖTEBORG

I nästa nummer

TRETTIOETT

“Vimåstehöjalånetaket.”

– Barack Obama. USA har lånat 14 000 miljarder, men presidenten vill gärna låna lite till.