O TIDSKIFT FOR SOCIALA OGH LITERARA INTRESSEN.

Ufe. ' F an' och Hon. Några j~mförelsepunkter mellan mannens och kvin- nans sjlilslif.

fiavqois Copp?e. Pater-Noster. Dram p& vers i en akt. Ofversöttning , af Ernst Lundqvist.

* *. En tidsenlig reform och dess begynnande frukter. 3. F. En hyllning. Från Fredrika-Bremer-Förbundets Bokgralzsknz'ngskontitité. Meddelanden från Fredrika- Brenaer-Förbundet. Hvarjehanda i kvinnofrhgan.

För Förbundets medlemmar kr. 8,50. Pris pr argång: { För icke medlemmar n&,oo-

Till Fredrika-Bremer-Förbundet insänd periodisk Ilteratur.

Nordisk tidskrift, nr 4-6. - Ny svensk tidskrift, nr 4-6. - Statistisk tidskrift, nr 1, 2. - Tidskrift för kristlig tro och bildning,. nr 1-4. - Liisuing för folket, nr 3. - Lasning för hemmet, n r 2- 5. - Förr och Nu, nr 5- 10. - Pedagogisk tidskrift, nr 5-1 1. - Verdandi, nr 3-5. - Tidskrift ffir folkskoleundervisningen, nr- 2, 3. - Svensk lilraretidning, nr 18 -48. - Slöjdundervisningsbla- det, nr 4-10. - Helsoviiniien, nr 9-23. - Jordemodern, nr- 5-12. - Sedlighetsvannen, nr 4, 5. - Nya bokhandelstidningen, ny l 7 -48. - Svensk bokbandelstidning, nr 17- 48. - Svensk musik- tidning, nr 6-18. - Idun, nr 38-48. - Daggdroppar, nr. 1-14. - Finsk tidskrift, nr 1, 2, 5, 6. - Hemmet och samhallet, nr 5-11. - Kvinden og samfundet, nr 4-9. - Hvad vi vi], nr 9-27. - Nylande, nr G- 12, 20. - Tilskueren, nr 4-8. - Koti ja Yhteiskunta, nr 5-1 1. - Englishwoman's review, nr 5-8. - Women's suffrage jourual, nr 5-8. - Woman's journal, nr 16-46. - Deutsche Hausfrauenzeitung, nr 18-48. -- Neue Bahnen, nr . 9-23. - Frauenberuf, nr 1-1 0. - Das Magasin fur die Litteratur des In- und Auslandes, nr 18-48. - Die Lehrerin, nr 1-4. - La citoyenne, nr 162, 164. - Le droit des femmes, nr 372, 376, 3 7 8 - 382.

Till Fredrika-Bremer-Förbundet insända böcker.

Aktiebolaget Hiertas bokforlag: E. Fries, Markvardigo. qvinnor, b. 6. - II. 1%. Andemen, Sagor och berattelser, h. 1.

W. Bille: IV. H. Biehl, Drei Novellen. Mit Anmerkungen herausg. v. E. Planck. - IV. A7o7-olonko, Den blinde musikern. - W . WaUoth, Faraonernas skattkammare. - J. Spgl~i, . alfvan M n Intra och andra beriittelser. - A. Nieonann, Pieter Maritz.

Alb. Bonnier: L. !i70tstoyJ Kreutzer-Sonaten. - Stude nt- f6reningen Verdaudis smAsltrifter, 20-27. - E. IYahtén, Guld och gröna skogar. - L. M. Atcott, Vid skymningsbrasan. - Lekkamraten, nr 5, G. - O. AdeBo~g, Ängsblommor. - Askungen. - Onk e l Adams Linnéa. - Snoflingan.

Carlbergs antikvariat : R. lihötel, Europeiska arméern a s uniformer.

Han och hon, 'Ntlgra jfimförelsepunkter mellan mannens och kvinnans sjtllslif.

Jämförelse mellan man och kvinna - hvilket farligt :ämne! Man vet icke hvilket man mest skall frukta': att säga gamla mögliga banaliteter eller att säga sidant som lian stöta någon af de båda mäktiga parter som det här är .fråga om. Det är icke behagligt att falla i onåd hos någon- dera. Men med en enfaldig och uppriktig afsigt att fullkom- Jigt opartiskt dela obehagligheterna jamt åt b&da hållen, går - j ag till verket.

När man skrifva eller tala om kvinnans natur, sh bruka de yttra sig liksom om den manliga naturen vore den egentliga ur-mänskliga och kvinnans bara en serie vari- .ationer:. den förra kan betecknas som den rata normallinien, .och för att karakterisera den senare behöfver man endast an- :teckna de stallen der hon afviker frhn den räta linien och förlorar :sig i oregelbundna, kuriösa spirallinier. Men dessa äro också -sh regellösa och trassliga, att de flesta manliga intelligenser uppgifvit hoppet att kunna vetenskapligt kartlägga dem.

Men man kan också få höra kvinnor bedöma den man- liga naturen, så som om den vore ingenting annat än en följd af omotiverade, i all evighet obegripliga afvikelser från den ur-mänskligt, d. v. s. kvinligt räta normalliiiien. Ater finnes det andra, som tanka sig de båda naturerna alldeles lika: samma krafter, samma mål, samma intressen, samma be- .gåfning, med ett ord, som två paralella räta linier, om hvilka geometrien så skönt lär oss, att de aldrig råkas och aldrig behöfva hvarandra, och som äro en så, vacker bild af den .sanna sjalfstandigheten och jämlikheten.

Nen rlita linier äro ändå bra tråkiga, låt oss hällre be- ..teckna den manliga och den kvinliga själen som två halfva - icke cirklar, ty de'äro för regelbundna, utan låt oss saga kometbanor. De ha sin egen väg, sin egen bana, äro båda lika berättigade, lika nödvändiga och - lika halfva.

Omöjligheten att utreda hindrar inte att definiera, och , .till allmänhetens bruk ha mannen i alla tider satt i omlopp

vissa lättfattliga definitioner pL det kvinliga väsendet, t. ex. denna: "kvinnan har ingen logik, hon är endast känslan. Detta omdöme ar i sin halfsanning och sin själftillrackliga korthet samt i sin allmänna förekomst mycket retsamt, nästan lika ret-

D n p y . 15

samt som den nkvinliga doftenn, Iivilken damerna nu i hundra år förgäfves bedt herrarne definiera litet bestämdare. Kvinnan har ingen logik! Hvad ha då vi kvidiga skribenter gjort under detta sekel, som ätr fullt af vår ara, om icke bevisat, att vi ha logik! Kvinnan har alltid logik, när hon vill. Men hon vill inte i hvardagslifvet.

Kvinnan bara, kansla! Hur star det tillsammans med ett allmänt rop fr&n männens sida, som verkligen har nggot af allvarsklang i sig, att den moderna kvinnan ar kall - en klagan, som för öfrigt ljuder samtidigt med kvinnans evigt vemodiga bedyrande, att mannen ej Bar en aning om sann kiinsla. Låt oss nu bli allvarsamnia, ty detta, ar en allvarlig frtiga. Saken är nog den, att mannens och kvinnans kanslolif Lir af så olika art. Mannens känsla, har sina tider af utbrott, d& den alldeles beherskar honom, men dessemellan är han 1ät;tare an kvinnan förströdd af yttervärlden. Det kan under dessa mellan- tider se ut som om den röda tråden vore afbruten, men det ar den icke, den har endast förlorat sig ini ett tjockt lager af praktiska eller teoretiska intressen för dagen. D& komma de korta, distraherade svaren, de likgiltiga blickarna, det a.ffärs- mässiga sättet, som kvinnan - hon m& nu vara hustru, mor, syster eller vän - alltid s& hjiirtligt afskyr och alltid tolkar som bevis p& att tillgifvenlieten är död. Kvinnans känsla ar icke af denna intermittenta art, den ma vara ljum, kanske mangen gang ljummare än mannens, men den ligger alltid sti att säga öfverst i henner; varelse, och hennes tankar röra sig ständigt omkring den; f& herme ligger den faran nara till hands att tumma och kanna p& den röda tråden, till dess den af idel tumning brister. Ty ingen känsla, ba rken m l -

skap eller kärlek t%l vid ett ideligt mätande och viigande och undersökande, den mister på S& sätt först sin doft och sedan sin verklighet. Mannen deremot förderfvar månget hjarteför- hallande genom sin v&rdslöshet att ej underhhlla det genom sm& - vänligheter. På dessa sätter kvinnan oRa mera varde au p& det säkra medvetandet, att mannen gärna gåfve sitt lif för henne. Det är derför som kvinnor ofta till andra mans för- vtining kasta bort sin karlek å t vekliga, "fjantigan, omanliga man, de ha förstátt den hemliga kraften i de dagliga upp- marksamheterna.

Som kvinnan alltid ar van ett reflektera öfver kiimlor, så är det helt naturligt, att hon har gjort rapp &t sig en

metodik, ett ceremoniel för känslan. Hon vill ha vanskap , ..

och kärlek i afsatser. Annu sedan hon hunnit långt öfver flickåren, har l1on en nbästan och kanske äfven en "näst bästan vän. Och grader och trappsteg skall det vara afyen nar en känsla håller på att ta upp sig efter en mellantid af relativ kyla. Försoningar och förklaringar äro lika dyrbara för det svaga som vedervärdiga för det starka könet. Och det der sättet som mannen ha att utan vidare från köldens och ouppmarksamheteiis . regioner plumsa ner i ömhetens, det är någonting så stötande för det kvinliga, låt oss saga - ord- ningssinnet. Och det förefaller så oresonligt. Hvad det skiille ha varit mycket mer intressant att tillsammans leta ut de innersta orsakerna till missförståndet och så gradvis klättra upp till den fullständiga harmonien. Men dylika raffinerier har 7 2 ~ 1 2 inte tid med, han ar i detta fall vida mera omedel- bar, mera naturbarn; sätter hon upp en martyr-min, nar han är varm, så - la bonne heure, han har fått klart för sig att . hon är kall, och sedan får hon sitta ensam och gråta och tänka p& sin djupa kärlek.

Kvinnor ha ett sätt att använda addition, som vållar dem outsägliga kval. "Nu är det femte gången, somahan inte tar afsked af mig", "nu är det tredje gången, som han inte ber mig gå med sig på teaternn. En man använder aldrig sin rakne- konst på, dylika saker. En liten ovanlighet kan val också, sira honom, men det är som när en hvass krage skafver en p& halsen: ett ögonblicks obehag, en vridning, och allt &r gl6md t.

Mannen har nog känsla, men han har inte minne för känslor. Det har kvinnan SA mycket mer, och det måste hon ha, det ar ju hon som. skall uppehålla kontinuiteten både i familjen och rent af i miinskligheten. De flesta kvinnor indela sin tidräkning efter känslor, ridet året var den och den så vänlig mot mig", "då och då var jag så ledsenn. Men deremot har kvinnan så oändligt sv&rt att fullt lefva i nuet, och om det är sant att detta är tecken till öfvercivilisation, så ar kvinnan mer öfverciviliserad än mannen. Han, friskare, starkare, med. s& mycket mer anim.alisk lifsgladje än hon, måste om och om igen förundra sig och förarga sig öfver svårigheten att rycka henne upp för ett ögonblick till en glad eller varm stamning. Skall hon vara glad, vill hon vara saker och garankerad, att ingenting ledsamt hvarken har hanitt eller kom.nzev att handa.

Det finnes m h g a kvinnor, som tro sig ha ett mycket godt hjärta, derför att de ständigt reflektera öfver kiinslor, och derför att de lida sil ofantligt af sina niirmastes föregifna, ovänligheter, men dessa samma kvinnor göra kanske icke pB hela året en handling, hvars motiv är en sann känsla för eo annan. Khslan har hos dem gatt öfver till att frtbn en kraf- tig, till handling drifvande lifsprincip bli en sjuklig ömtiilig- het; den var en rörelsenerv och har blifvit en nerv, som endast oupphörligt till medvetandet öfverför förnimmelser af smärta.

Mannen ha nog ocksh sin ömthlighet, men den ar mera riktad p& andra förhållanden: motgångar i ararer, ambitions- missrakningar, o. dyl.

Hvilkendera parten har, alls som alls, mer kansla? Ja, det &r svHrt att säga, men inte ar det värdt att blindt tro p% den kvinliga jargonen, som ar kä,nslofull, eller på den -manliga jargonen, som lägger i dagen ett cyniskt förakt för all kansla. Vi ha nu sökt visa, att kvinnorna, ehuru de mer reflektera öfver känslan, icke derför utan vidare kunna göra anspråk p% att vara den allena kannande och älskande delen af mänskligheten, och sakert ar att männen, med sitt staccato-aktiga satt att uttrycka sina känslor,* ofta hysa lika stort kvantum äkta kgrlek som den mest varmhj artade kvinna.

Men - rattvisa framför allt - nu, mina herrar, kommer s r tur! Ni ar anda bra klumpiga, det ha vi tyckt under alla de airtusenden, som vi haft den aran att dela jordklotet me6 er, och ni ar klumpigare i v k tid &n ni pil lange varit. - Det har funnits tider, d& maminen satte sin ära i att vare! förfinad, inte blott till kläderna, utan ocksa till sj älslifvet. Den tiden &r förbi. Nu &r förfining kvinlighet, omanlighet. Manligt är att tala om ranta och procent, och manligt är ocksa att vara. så lard att ingen begriper en. Förr stodo lärda män sadana som Geijer och andra s% lågt, att de kunde med- dela kvinnor sjalfva kvintessensen i sin lgrdom, nu bli de krda herrame niistan ledsna, om det kan bevisas att en kvinna läst deras bok, ty då ha de ju inte varit nog vetenskapliga. Men det hamnar sig, hrr författare, ty endast den som för- sthr kvinnan, förstar publiken. - Om kvinnans känslolif ofta, urartar till en nästan pjlskig ömthlighet, så kan man siiga om den nutida mannen, att hans kanslolif ar ouppfostradt, barbariskt, ociviliseradt, om ock hans försthd ar prydt med

aldrig s& 'mycket matematik, mekanik och filologi. Härtill bidrar i första rummet undervisningen och uppfostran, sedan också det faktum, att mannen mindre än kvinnan står under inflytande af de ' tv& makter, som fördjupa och förfina kan- dan: religionen och literaturen. Slutligen bör man icke glömma, att han mer än hon måste bära prägel af denna kamp för tillvaron, som ehuru oblodig, är kansk.e lika grym och lika förhärdande som vikingars och riddares blodsdåd. Allt detta gör, att mannen, om han också har mycket hjärta, har svårt att fatta en så komp1icera.d ,varelse som den karak- täristiskt moderna kvinnan med hennes underliga blandning af sjuklig känslighet, uppdrifvet, förfinadt hjärnlif och glö- dande verksamhetsl~~st. Och hvar fins denna typ i literatu- ren? Skisserad har den blifvit af Ibsen, Lie och Kjellaiid, men bildens konturer ha aldrig blifvit utfyllda, och särskildt ha våra romanförfaktare haft alldeles för klumpiga fotografi- apparater för att &terge den.

Den franske historikern Michelet, kanske den ende hi- storieskrifvare af rang, som upptagit känslan såsom en vigtig faktor i historien, har till en af sina älsklingssatser, att tobalim skiljer man och kvinna åt. Man ler först B t detta påsthende, men ligger det dock icke en viss sanning deri? Är det icke rökrummen och kafeerna, som ha dragit mannen från familjens b&de hvardagsrum och sallskapsrum? Kvinnorna, 'som på detta sätt bli lemnade ensamma i hemmet,

'börja nu att utvandra de också till klubbar och samlingslo- kaler,. och må mannen akta sig att klandra dem derför!

Funnes icke den trots allt outrotliga erotiken, skulle alla sillsk kap liga sammankomster för båda könen gemensamt snart dö ut. Ty få -äro de män, som opåverkade af erotiska skal, finna behag i kvinligt sällskap. Det är s& obehagligt att be- höfva "genera sig." - Det är för resten ett underligt drag i vår tid, att på samma gång kvinnornas direkta ingripande i kulturlifvet ökats, har det indirekta inflytandet minskats, det som de förr utöfvade i det enskilda lifvet p& männen. Säkert h a r det funnits få tider, då sällskapslifvet varit i så hög grad inrättadt efter männens smak, så litet efter kvinnans; särskildt tänka vi härvid på alla de förhållanden, spm toba- ken och de starka dryckerna föra med sig. Allt är anlagdt på att vidga klyftan mellan de båda könen, icke minst den realistiska literaturen, som öfverflödar af ensidiga och oratt-

visa anklagelser än af mannen mot kvinnan, än i f kvinnan mot mannen, och som icke litet bidragit till miss-stämningen. Ty en miss-stamning är det å blda sidor, och orsakerna till kvinnornas ha vi nu sökt visa. Männen klaga öfver kvinnornas konkurrens p& arbetsomradena. Uen vår öfverbygelse ar att hundratals kvinnor skulle med glädje ha stannat i famiijeima, om deras menliga anförvandter mera e p a t sig &t dem, mera bundit sitt lif vid deras. Nu maste många utan någon sar- skild kallelse söka sig arbete utomhus, icke alltid för uppe- halle, utan ofta för att f& ett "Zifsiiznehbll". "Tout se tientn, säger fransmannen - tobaken och punschen st& i nära sam- manhang med den af er s& hjärtligt afskydda emancipationen, det skulle ni aldrig ha trott, hrr konservative!

Herrarne phstå,, att om man p& gatan ghr bakom två konverserande damer, hör man ständigt literkomma det lilla ordet "han? Det vore sannare, om man påstod, att i damers samtal heter det jamt %ann och nhonn, i herrarnes )'det", Kvinnans hufvudsakliga både intresse och beggfning viinder sig kring personer. Med hvilken skicklighet kan hon icke afläsa en hel historia från ett ansigte, der "karlar och barnn endast se ögon, näsa och mun. Mannen g&r ofta som en blind mellan sina närmastes förtviflade eller lyckliga ansigten, hon är aldrig blind, men ibland ser hon orätt, ty hon ser för mycket. - Detta grunddrag khnner man igen i kvinnans verksamhet p& alla områden. v Hvar är människan? n frågar hon öfverallt. Har den kvinliga eleven fått veta d g o t om sin lärare, som i hennes ögon nedsätter hans personlighetl genast är det slut med intresset för hans lektioner. Pngliu- gen deremot har lättare att halla de bada sakorna skilda. När kvinnan intresserar sig för en viss idé, är det ofta - naturligtvis inte alltid - derför att hon hyser sympati för någon person, som representerar idén.

Denna olikhet visar sig ocksil, om man jämför de dikt- verk som skrifvits af män med dem som kvinnor författat. Låt oss ta mästerverk på bada sidor, t. ex. Victor Hugo's Les misérables och George Sand's Oonsuelo. Xail marker genast att i den manliga intelligensen afspeglar sig ytter- världen på ett mycket kraf tigare, rikare och fullstiindigare sätt, skildringarne äro hamtade frkn lifvets alla möjliga om- rkden och utförda med en detaljrikedom, som visar en oeï- hörd observationsförmåga, icke minst af ting. Och dessa

abservationer af den döda naturen ar förf. lika angelagen att -få fram som allt annat. Consuelo ar deremot alltigenom en kvinnas dröm om den högsta kvinnolycka, och den gör -intryck derför att denna dröm ar hämtad från hjärtats in- nersta djup, men bredvid detta hufvudinnehåll 'göra de rent målande skildringarna föga intryck. Man har ingenting kvar i ögat, men mycket i sjalen. Lifvets myllrande, blandande och fasaväckande rikedom kan troligtvis endast det manliga snillet ge en aning om, men nar det galler att tränga till personlighetens djup, da ar det fraga om inte kvinnan kom- -mer langst. Nar Dickens skildrar brottet, ger han oss ett ,öfvervaldigande intryck af fasa, vi se och höra -brottslingen, -och håret reser sig p& hufvudet. Men han kan icke. följa brottets genesis i sjalen på samma satt som George Eliot, han kan icke som hon lagga fingret på den mikroskopiska -punkt, der sofismen har börjat sin förgiftning af samvetet. Skarp, fin .psykologisk analys, det tyckes vara det kvinliga geniets fatta falt på det skönliteriira området. Med de samra kvinliga författarne ---- t. ex. missromanerna - ar det samma förhållaiide som med m h g a kvinnors lif: kärleken tar upp mycken plats, men ar af en ganska vattnig beskaffenhet.

Kvinnans intresse och begiifning för det personliga visar sig också, nar hon triider ut i arbetet, och blir der både hen- nes svaghet och hennes styrka.

Hon ar yttest beroende af de personer, med hvilka hon 'har att göra. Hon trifs med arbetet, såvida hon trifs med .personerna. Om hon till dagligt bröd da och då, far ett van- ligt ord, kan hon arbeta längre iin krafterna räcka, men passas hon in som en ensam kugge i ett maskineri, då fryser hon ihjäl, antingen. hon eller intresset. Med den samman- blandning af känslo- och försthdsverksamhet som ar henne egen, lägger kvinnan mera .än mannen hela sin sjal i arbetet. Bevis på detta &r att kvinnor på sina fristunder tala om ar- betet, under det mannen halst slippa ifrån det. Säkert lir det flere kvinnor an man som i arbetet göra mer %n sin pligt, men jag tror att proportionen af dem som göra mindre an sin pligt ar ungefär lika p& båda sidor. En kvinna låter kanske inte sh grofva försummelser komma sig till last, men rubbningar i det inre lifvet återverka deremot hastigare på hennes arbete, an hvad som ar fallet med man. En man kan k. ex. mycket val genomlefva en spannande karlekshistoria,

eller g& igenom en djup sorg p& samma gång han +er sitt arbete, och man skall knappt marka nagon skilnad. Aterigen samma sak: känsloiifvet är hos mannen ett omride för sig, som han icke p& samma, sätt som kvinnan sammanblandar med sitt öfriga lif. - Det är nog allt detta som ligger bakom det yttrande, som man har hört angående kvinnans arbete:. "hon har ingen rutinn. Nej, för att ha det har hon för mycket entusiasm, men också för litet af detta maskinmässiga stitt att arbeta, som lefver kvar sen intresset är borta. Kvinnan har gränslöst svart att bli en maskin, vare det sa.gdt till hen- nes beröm eller tadel, hvilket som hälst.

Entusiasm och offervillighet för en id6 tyckes i våra tider vara vanligare hos kvinnor än hos män. På kulturens arbetsfält äro kvinnorna ännu ett ungt folk, och de arbeta meit ungdomligt kraftslöseri och med ungdomliga förhoppningar. Hannen hinle stundom i t nykornlingarnes ifver. För dem har arbetet for länge varit t v h g för att vara nå.got dyrbart, och står i för nära sammanhang med penningen, för att bars en s& ideel prägel. Kommer sh dertill att mannen ha ear jargon, som öfverdrifver deras "faktiskhet" och cynism och kvinnorna ofta en ideelt entusiastisk jargon, som ar ganska ihålig, så har man ännu en anledning till misshällighet och missförstånd mellan könen.

Såsom arbeterska måste m m önska kvinnan mindre käns- lighet, mindre hänsyn till personer och - mera helsa, mera animal lifskraft, ty eljest kan hon aldrig täfla med mä.nneix. Men entusiasmen m&ste hon behålla, ty det iir med den som hon skall tillföra kulturarbetet ett nytt, välbehöfligt, uppfri- skande element.

Att kvinnans vetande kan omfatta samma omriden son mannens, torde väl numera få anses som afgjordt. Xen iifvec har visar sig hennes särskilda begafning för det persod2j.a.. Det der Faust-begäret att veta allt, endast för att veta, ar sällsyntare hos kvinnan an hos mannen. Hon kommer alltid att i vetenskapen mest älska tillämpningen. Säkert blir det sällan en kvinlig vetenskapsman, som reser världen omkring f ~ r att se efter om det stir noch" eller "en* i ett gammalt mögligt manuskript, men sällan torde ock en kvinna ha den objektivitet och ihärdighet, som fordras för att göra iaktta- gelser under 20-30 år och sedan p& dessa bygga ett system, Jag är rbdd att hon sökte n&gon genväg till systemet. M ~ E

i sådana yrken som innebära tillämpning på människor af de vetenskapliga. sanningarna, sasom t. ex. läkarens och lärarens, der skall hon säkert bringa nytt lif. Kontakten med de man- niskor som hon har att göra med, eggar och inspirerar henne mycket mer an mannen. Som läkare skall hon inte frestas af sin vetgirighet att önska patienten redan på obduktions- bordet, och som lärare skall hon sällan vara nöjd med en objektiv utredning af ämnet, hvilken öfver elevernas hufvud Lterstudsar från vaggarne. Som historiker skall hon med sin blick för det personliga upptäcka motiv och faktorer, som männen gått förbi. Som regent skall hon i hög grad ha den egenskapen som den store kulturhistorikern Taine fordrar af hvarje styresman, att kunna, när han stiftar lagar, ställa för sitt inre öga de personer, för hvilka lagarne stiftas, och alla deras förhållanden.

Jag vill inte rakna upp flere sysselsättningar - det är erfarenheten som skall visa på hvilka platser kvinnan duger. Men öfverallt skall det visa sig att hon inverkar på ett an- nat satt an mannen. Såvida hon nämligen icke är en afgjord medelmåtta, ty då skall man kanske i hennes verksamhet icke kunna se något spår som röjer kvinnan. Men duger hon till något, så är det derför att hon ar i besittning af sitt köns hela makt, att de akta kvinliga egenskaperna ha hos henne ej blifvit utrotade, utan tvärtom förstorade, generali- serade. De största kvinnorna ha alltid varit mer kvinnor än andra.

. Det der intresset för det personliga ar ett element, som sorgligt ofta fattas i kulturarbetet. Hvarför är embetsman- nen så obarmhertig, läkaren så, loj, läraren så! pedantisk, predikanten så torr, författaren sh enformig och allesammans så grhdaskiga? Derför att de icke förstå det personliga lifvet, utan endast hålla sig till några s. k. saklige grunder. Det %r

'

vackert att endast tänka p% sak och icke person, säger man. Ja, i egendomsfrågor och jury-mål visserligen. Men det är ocksa vackert att se en människa, om hvilken man känner på sig, att hon, trots all logik och all förstAndsutveckling, kunde om det gällde alldeles glömma sak för person. Och just det är kännetecknet på en verklig, en kvinlig kvinna.

Och så ha våra undersökningar ledt till det resultatet, att på alla områden ar ridas ewig Weibliche" det samma som fldas emig Persönlichen.

Till sist ett tankekorn till framåtsträfvande medsystrar. Är det klokt, är det förståndigt, att jämt säga till männen: låt oss komma med i arbetet, vi äro s& samvetsgranna, vi äro så dugliga - och vi äro alldeles lika er! Är det ett lockbete, det? Är det endast litet mer enformighet som vi skola tillföra världen? Nej, låt oss hällre säga: slapp oss in, s& Fa l l ni få se p& n&got nytt! Vi äro sa olika er, vi ha sätt att ta saker på, som ni icke kan drömma om. - 'Det vore klokare, och hvad mera är, det vore sannare.

Ufe.

Pater-noster. Dram på vers i en a k t a f Franqois Coppbe.

Ofversatt a;f Ernst Lundqvist.

Per~onerna: Roso Norel. - 1Q-rkoherdon. - Jacquos Leroux. - En officer. - Zélie. - Grannhustrun. - Soldst.or.

Bel.leville i maj 1871.

Ett rum pli nedre botten med en dörr och tv8 fönster i fonden vettande ut& en liten solig tradgiird full af blommande rosenbuskar. Bortom trädgiirden, som begränsas af en 1Bg mur med öppen grind, s e r man en förstadsgränd och digra höga fabriksskorstenar. Rum- mets möblering &r ytterst enkel, nastan landtlig. En skank, ett rundt bord, halmstolar med. och utan ryggstöd. Till venster en kamin prydd med en madonnastaty i mhlad gips. Till höger ett gammaldags skrif- 'bord och ett bokskiip af valnöt fullt med oinbundna böcker. Pli vlg- .gama ett stort krusifix af elfenben och tvA helgontaflor. Dörrar fil1 höger och venster.

Scen 1. Zélie. Grannltzrstrun.

(Vid ridans uppgång sitter Zélie, en gammal tjänarinna, .klädd i mössa som bondgz~mmonaa, på en stol, djupt nedslagen. Bredvid henne star grannhustrun, en ung kvinna a f den parisiska förstadstypen, barhufvud, med en matkorg p& armen).

Grannhustrun. Det &r d8 riktigt sant, att er abbé blef skjuten Af de banditerna?

Zélie (~zickar jakande).

Helt nara, strax om knuten, Vid rue. Haxo - bad' han och andra kyrkans man; Det var i förgat- - dh regera' packet In. Tiu en viilsignelse i sjalfva dödsminuten Han lyfte upp sin band och föll till marken se'n. Vhr granne sbg'et, han ber&tta9t se'n p6 dagen. Bhd' jag och fröken Rose, vi sa', d& han blef tagen Som gisslan : "Hvad gör det? Han kommer snart igen!" Han ju s& alskad var af alla har i trakten. Han var sh bjtirtegod ockfrom . . . fördömda tross!

(Man hör gevdrssalvor ph a$gtdnd 1.

Grannhustrun (rycker till). Ab, Gud!

Zélie (stiger upp.) D'& trupperna! G& p6 ni, h#mna oss!

:Skjut ner dem allihop! I dag ha vi ju makten.

Grannhustrun. Nu straffar himmelen de skurkarne, Zelie! kb, ni kan aldrig tro, s6 mycket folk de doda. Ja, senast i g&r kval1 jag s8g vid vart rnairie E n rannsten full af blod, gatstenarne va' rbda, En* grlslig syn! och tank hur mangen skuldfri man . . .

Zelie. .Om nagon miinniska tir skuldfri, var det han! Stackars abbé Mord! Han offrades i st.riden och var anda s& mild och god som ingen ann'! Jag tror att mänskorna a' tigrar nu far tiden. Jag ar fr6n landet, jag, och jag &r dum, förstas, Men folket i Paris a' skurkar, kannibaler Och ha ej mer förs thd i slrallon an en g&s. Kommunen, hvad a r det? Dumheter! Men gudnhs, Nu frhssar man i bIod som törstiga schakaler, Tar gisslan - ja, precis som i ett röfvarband! - Och mördar denne man, ett stöd för alla svaga Och som, d& staden var belagrad och i brand, Gaf bort hvarenda smul och svalte sjalf ibland - Nej, man har inte ratt att uiördarne beklaga. ,

Det &r ett rattvist straff för deras grymma dhd; Den obarmhertige f6rtjanar ingen nhd.

Grannhustrun. NAja, p$ sildant pack ar det just ingen skadta. Abbén, han var s$ god. DA det sar arbetsbrist, Gaf han bort milngen slant, det ap. d& sant och visst, Och hvar ban visa' sig, s i blefvo alla glade. Nu hr han skjuten - död! Hans syster, fröken Rose. Som ju s% innerligt var fristad vid sin broder9 Hon ar val alldeles förtviflad nu, förstis?

;B&.

Ja, hon &r rent forryckt - bon grabter tirefloder. Först sa' hon ingenting, hon teg - en timme visst - Och jag blef radd, att hon försthdet hade mist. Se'n bröt hon ut i skrik SA sk8rande och galla, Det lat som hon Paris till ansvar ville stalla; "h, det &r skhdligt gjordt!" sh Itit det bvar minut. Och nar hon SA blef trött att rasa, vrida hander, Der inne -

(pekar dt renster) - p& en stol hon somnade till slut.

Jag hörde henne nyss i drömmen sktira tander, Och nar hon vaknar, d$ -!

Qranmhust~un. E r oro jag försfair.

f élie. Jag har hos henne tjant i minga, minga &r - Ja, det blir femton air, dib Nartinsds'n &r inne. Ett tarfligt borgarfolk va9 hennes far och mor, Men de va' döda re'n. Tolf Ar var hennes bror, Och tjugu var hou sjhlf, men hennes unga sinne Var redan moderligt. I skolan gossen fick De vackraste betyg, ban var s% snEbll och kvick Och hade godt försthd, godt hjarta och gode minne. I seminariet, der fick han alltid pris Och gjorde sig bemarkt p& alla sl t t och vis. DA kom der en kusin - en praktig glrd hen hade - Och friade till Rose, men hon gaf hoaom nej, Ty hon var fast bestlmd att aldrig gifta sig;

*

Hon skyllde p& sin bror, till friaren hon sade: Jean en gAng blir prest, skall jcg hans husfru blin,

Och denna föresats har hon statt fast uti. a t brodern, &t sin Jean, sitt hela lif hon skankte; Man aldrig syskon sett s& ömma mot hvarann'. Och t a ~ k , nu ar han död, en stidan arans man! a h , detta brödrakrig! Det gick just som jag t8nkte: Jag mins, nar han blef niimd till prest har i Belleville - Ett .fattigmans kvarter och ganska ruskigt till. - Jag blef förskrackt, d& jag den nyheten fick höra, En aning sa' mig, att det skulle illa g&, Men fröken sa' s& strangt: "S& mycket battre d&, Der f&r min kare bror dess mera godt att göra!" De orderi minnes hon kanhanda nu i .dag.

(Brister i grdt.) %h, gud i himmelen! Ett stidaut olpksslag!

Rose f i o p a ~ inne .i sitt r m t till venster.)

Zblie ! Grannhustrun.

Hon ropar. . Zelie. Ja, jag bör. Nu ar hon vaken.

DA a r det kanske bast, att hem ni er beger, Ty om hon börjar att beklaga sig för er Och grsta - ni forstsr - lugn a r ju hufvudsaken.

God afton da, ZBlie.

Zélie. Rose (svartklädd,

Grannhustrun.

Ni snart mig Aterser. (Går.)

Scen 2. inträder, förlcrossad af sorg och med

ndstan vaclclande gdng. Zdie slcyndai. emot henne och stöder henne.)

Zelie.

Är fröken bättre nu? .

Rose. Hur s&? Hvad menar du?

Jasii, det var ju sant - - -- ja, jag har sofvit nu Och drömt - en graslig dröm! En mur - en graf man grafver - Och fAngarna stalls opp - gevären sigta - hu! Att sofva kallas det. Ah .- jag af smarta kvgfves . . . Jag &r s& törstig. . .

(Hon sätter sig. Z8ie f i j z d e r henne ett glas vatten, som hon beguriligt d~icke i* . )

Tack. Kanonen h8res ej? I drömmen hördes den. Man diss ej mera?

z!&?. Nej.

Rebellerne fAtt stryk; de morslm sig förgafves.

Rose. Ja visst. Och efterhand blir allting lugnt igen. Har r&der ordning nu. Och hvilkst siider se'n! S& bl& som nu i dag jag himlen ej sett ofta. BAr triidgard sthr i blom och alla, rosor dofta. Naturen slirattar blott At vabra lidanden! De dumma fhglarna SA muntert musicera, Och biomrnor sprida, doft ur hvarje liten por, Hvad rör det dem, att man har skjutit ner min bror?

(Snyftande.) Min bror, min kare bror! Jag ser dig aldrig mera!

(Till Zdlie.) En timme visst jag sof. Har någon varit har?

Zélie. Ja, Blanche, var granne.

Rose. Blanche? - Nu mins jag Bvem hon &P.

De &ro fattiga. Min bror l& ofta biim Matvaror till dem. Ja, de känna honom, de!

B l i e . Och kyrkoherden.

Rose (haftigt.)

Nej! Jag honom ej vill se.

Bélie. Hvad tänker fröken p i ? Han stod abbén s& nara, Han var hans baste van n&st er, s& viat jag set. Att trösta er, det Pr bans pli& hans rr8ttigbet.

Rose.

Han kommer väl igen?

261

Zelie.

Ja, suart.

Rose. Jag kan ej neka

Att trlffa honom d&. Han alskade min Jean! Och det är ju ett skal, som máste mig beveka. Men om han kommer med en gudelig harang Om undergifvenhet - d& kah jag inte tiga! Men i ett sidant fall kan till och med en prest E j vaga saga mig, att Herren kanner bast Hvaraf mig görs behof, och att Han agar mest Den, som Han alskar högst, om ockss underliga o

Hans vagar synas oss. ,

(Till Zdlie.) Gb! Lemna . (Zdlie

Scen 3. Rose (ensam.)

mig, Zélie! g&-.)

Frán detta usla lif kan jag d5 ej bli fri? Jag lefver! Dagarna ska' följa p i hvarandra, Och visarn p& mitt ur skall tyst och flitigt vandra Och räkna timmarne som fordom natt och dag. Man dör d& inte strax utaf ott sádant slag? Nej, jag tir inte död och inte Aldrad heller. Ej Döden ar s& rask kanske, d& mig det galler. Jag kan stA ut - hvem vet? - i tio, tjugu Ar Med denna fratande och standigt vakna smarta, Som v&xer likt ett ta.ggigt ogräs i mitt hjarta Och sargar det sh grymt med djupa, djupa s&! .

Ett stackars djur, - ja det Atminstoiie man slagtar, DA det har tjänat ut, men jag skall stanna kvar! D& Jean ej finnes mer, jag intet skäl ju har Att lefva detta lif, som nu jag blott föraktar. Ah, om jag hade en af dessa skurkar har, Jag strop den uslingen! Mitt hat det skulle lindra.. De a' besegrade, men m&ngen flyktad ar, Att dölja rymmrirne skall nog bli kart besvar For somliga - och Gud gör intet att det hindra! Det vore rbttvist, det! För mycket jag begar. Ah, efter detta mord är jag en annan kvinna,

Allt vekt hos mig jag kant allt mer och mer försvinna. Fran folket stammar jag, dess vilda drifter brinna Hos mig, och ingen kan mig blidka eller vinna Med tal om himmelen, fUrl&telse och hopp. I g8r jag tarar gjöt, de stannat i sitt lopp, Jag sviiuer dem - det ar ett farligt gift, m& vara! Men de ha gjort förnuft och ögon mera klara. Om deras Gud fins till - men derpi tviflar jag -, S i har han ingen kraft emot de ondas skara. Är han en maktig gud? Nej, han ar blott en svag! Du, som en skuldlös man har 18tit d6 och lida Och mot de goda stalt dig p& de ondas sida

= Och ej ens unnar mig att hamnas f8 en dag, Du Gud, som jag tillbedt - s& blindt och dumt för resten - Jag tror ej mer p& dig! . . .. Nu mib han komma, pesten. (Under de sista orden har kyrkoherden, en gammal hvithbrig

man, intradt i fonden. Han går öfver den lilla tradgdrden och tannar pd runarnets tröskel. Rose blinr honom varse.)

Der ilr han!

Scea 40 Rose. Kyrkoherden.

Myr&ohe~den. Arma barn!

Rose (med jiimtande röst.) Tack f6r att ni kom hi t ;

Men jag ar sil förbi - till ingenting nu mera. Mitt hjarta &r i tu, ja, styckadt bit för bit. Jag kommer till er se'n, s& f& s i resonera. Ni h611 ju af min bror. Jag föga artig air, Herr kyrkoherde, men det maste ni förlita. Jag blir utom mig, nair jag talar om det d e r . . . Hvad jag behöfver bast ar att f& riktigt gr&ta.

#yrkoheden, Om jag är till besvar, s& gair jag genast, men, P dag jag hade blott ett enda ord att saga, Ett ord, som likväl bör I h g t mer &n andra viiga: Rose, trösta er! E r bror &r nu i himmelen!

Rose. Se der! Jag vantade just detta tomma ordet, Som tank163 egoism alltjgmt p& tungan bar.

Jean ar i himmelen! J a visst, ja! Men han a r Ocksh vid rue Haxo, der de begingo mordet, Vanst&ld och blodbestlknkt, och stel lian ligger der. Allt detta griisliga &r sannhagar man kanner, Jag ej förmir att se, hur an jag blicken spanner, Min Jean der ofvan skyn med palmer i sin hand, Men liket kan jag se, det &r ej dikt., dess varre, .Och de, som gräfde ner hans kropp och vräkte sand -Och sten och grus derp6, begrnfde deribland .Min tro p i himmelen, min tillit till V6r herre. DA kannibalerna sin mordlust sliickte p6 En stackara värnlös prest., min arme broder - dii 'Var himmelen s6 klar och leende och b15; .För s8dan bagatell och p6 s6 klena grunder , Besvarar den sig ej att göra nhgra under. S e er omkring! Paris &r som en slagtarbod, Det brinner öfverallt, man mördar gamla, unga, .Och staden drunknar i petroleum och blod. Men himlen? Den &r tyst, och inga blixtar ljunga. Fast syster till en prest, jag hatar er Försyn, J a g trotsar Honom der han tronar ofvan skyn! Nhviil - förbanna mig!

Kyrkoherden. Nej, jag er blott beklagar.

.Ack, edra hadelser kan jag s& val först8 -

.Jag hör dem ej, och Gud förliter dem- oclrs&.

.Men en det fins, sola ej er vilda sorg behagar: E r bror i himlen, han som dog martyrens död, Han lider, dii han ser sin systers sjalanöd.

Rose (brister i Åh, jag vill dö -! Jag kan ej 1At.a bli att gr6ta - .Jag vet ej, hvad jag sagt - ni maste mig förlhta - .I paradiset &r min bror - ja, ni har ratt - Men jag skall lefva, jag; tror ni, att 'det blir latt? .Att rifva i mitt s i r &r oratt. m& s& vara,. .Jag vill ej fara u t p6 detta vilda satt, Men - han var mig s i khr! Ni skulle veta bara -! Ldngt mer an syster var jag för min stackars bror. D& han var liten, var jag nästau som hans mor, Och se'n, dA han blef prest - hans fromhet' var sh stor -, Dagny. 16

Jag honom alltid som en vördad far bemötte. Men han var s& naiv, s& tankspridd, s& nervös, Och som ett litet barn jag derför honom skötte. P i en g&ng som en mor- och som en faderlös Jag alltsi nu tir dömd att sörja och att lida, Se'n han af mördarne blef ryckt ifrAn min sida. Det var s& skönt, s& Ijuft, vArt lif p& tu man hand I detta lugna hem. Om kvällarna ibland Han laste eller skref; jag satt bredvid med sömmen - Just der jag sitter nu - jag ser det som i drömmen! Vi sade ingenting. Men älskar man hvarann Som vi - ja, d& behöfs det inga ord minsann. Och som nu hau och jag i allting tänkte lika, SA hände det ibland, att b&dc jag och han P& en och samma gsng gaf fri var tungas bann Och just med samma ord! - Allt annat miste vika, SA snart det galde Jean. För hans skull nej jag gaf Till en förträfflig man, som äiidi jag höll af. De- gamla systrarna p& kärlek ä' SA rika,

. Och deras bjärta är som - girigbukens skrin, Fast vagen till det är Mngt mera lätt och gin. Vi varit skilda knappt en dag i hela lifvet, Och om han nkgon g h g bort i f r h hemmet gick, Ja, bara för en stund,. för ntigra ögonblick, SA tankte jag andb p& honom, det var gifvet. Och mellan maskorna i yllestrumpan, som Jag stickade At Jean, jag smög s& srn&ningom De bästa tankarna, som gömdes i mitt sinne. Och nu är allt förbi, begrafvet - blott ett minne!' Min stackars bror, jag är ej otacksam mot dig; Jag skall ej höra p&, om n&gon [v&gar tala Om tröst; den lycka, som du fordom skänkte mig,. Skall jag med lidanden föisöka att betala. I döden kanske snart jag följer dig - och det Är lycka nog för mig, en bitter salighet. Jag frAssar i min sorg, den ger At lifvet lyftning. Med mina t&rar skall mitt lif nog rinna bort, Jag skall, dA smartans flod mig kväfver inom kort,.

. Ge upp min sista suck uti en sista snyftning!

Kyrkoherden. Ja, grht! Ge tirarna nytt lopp! ~Den i iilskar jag. Tack vare deras dagg en frisk oas en dag Ska11 gröuska i ert Iif, som nu är torrt. och öde. Omhulda ni er sorg och tala om den döde! Men göm Atminstone det hoppet i ert bröst, Att han er ser och vet, att ni för honom lider.. Det är nu ej som prest jag saker ge er .tröst, Det a r blott vännen, som vill lätta edra strider. Mins, att i detta rum hans ande är oss nar. Han ser er, sager jag, han hör er, han är har. "Tack, kara syster, tack!" sh hviskar nu hans stamine, "Tack för all kärlek, som do nu bevisar mig! Grst! Thrar göra godt. Men hädelser mig skrämma. Var lugn ! Jag ar ju här för att välsigna dig. Jag lefver ännu i ditt hjärta och ditt sinne. Vi träffas ju en dag. Var sansad, stark och klok! Las högt, som f6rr du gjort, ur alla böckers bok, Och i de Harrans ord, som talas ut har inne, Du kanske höra skall ett eko af min röst. Inför mitt krucifix sök hvarje dag din tröst, Bed innerligt och fromt, och du skall nog dig tycka P& Frälsarns lappar se mitt leende ibland. Hjiilp mina fattiga, och om en ghng do trycka Din hand, som skänker stöd och fröjd och lycka, D& kanner du deri en tryckning af min hand. Franiht p& lifvets vag! Gud a r din staf och krycka. En sildan sorg som din a r nog en börda sv&, Men din beskyddare ej sedd bredvid dig gár. G&, kämpa, tröttna ej! Din bror är standigt när dig. Lagg bort att grubbla p&, om dödens morgonglöd Ej mhtte färga snart din framtidshimmel röd. Hos Gud förenas vi. Gör dig den náden vardig!"

Rose. Och om det vore sant, herr kyrkoherde? Om Jag verkligen nu gör min bror en shdan smarta, Di vill jag tysta ner mitt upprorslystna hjarta, DA skall jag kanske - -

(Med 11,oppZös nedslagen7~t) - &b, om ända döden kom ! (.Uun hö?' slejutas p& afstbnd.)

En salva! Hvad var det?

Ky~kokesden (föl. sig.)

Man finnu fysiljerar.

Rose. Det der var linieeld af chassegot-gevar! Nu kommer jag ihlg: kommunen slagen &r. Det packet - -

(Med ett utrop af trizrmf.) Ah, min hämd! Man dem arkebuserar!

Kyrkohe~dew (upprörd.) h, det Br afskyvärdt! Hvem vet, om ej bland dem - -

Rose. Ni lhgar upp i harm och ömkan - och för hvem? De aro mördare, blodtörstiga barbarer. Jag tycker inte synd om tigrar, jaguarer - - Man kan ej r lkna ut, hur mycket ondt de gjort, Hur mycket blod - - ngja, det bryr mig inte stort, Med deras brott har jag ju ingenting att göra, Jag tanker blott p& ett: de mördat ha min bror - Hor ni: min bror, min bror! Den synden I r s& stor, Att om de alla dö, skall det mitt lugn ej störa. Tvlrtom! Den salvan ljöd som jubel i mitt öra. Om en person behöfs pti afrhttsplatsen der Att egga upp vtirt folk och ladda dess gevär, SA m& de harnte mig, och jag skall nog det gora!

Myrkoheadew. En kvinna - talar si!

Rose. Ah, sldant pack! Sl'nt skarn!

All denna förstadsdragg, bad' kvinnor, mln och barn, För hvilkas skull min bror s& mycket har försakat, Vid hvilkas sjukbadd han s i mgngen natt har vakat Och dem han dagligen har räckt en hjalpsam hand, De hörde allra till Kommunens röfvarband, Som slitrat sig i blod och satt h r i s i brand! Och Jean höll af dem, han, den stackars fromme presten, Besökte dem hvar dag i deras usla nasten, Bar till deni klader sjalf, och foda hvarje stund, Och nu de skjutit ner den mannen som en hund!

Det var just de, jag vet - ja - eller deras bröder. Hvad han har gjort för dem a r - &h, af harm jag glöder Vid tanken p i - - se har! .

(Öppnar hastigt ett s7cdp och tar ut en prestrock och en rund hatt.)

Jag gömmer som en skatt En gammal nött kaftan, en sliten, urblekt hatt. Jag sade till min bror: "Du faslig ar att skida I dessa gamla plagg. Det a r val bäst, att jag Dig skaffar nytt. Jag har ju pengar i min Iiida.'' Men han mig svarade: "Jag triiffat har i dag Duvals i ngsta hus. Husmodern sjuk och svag, De ha en massa barn och lefva i elande - Allt togs i mat i ghr - en jiimmer utan ande -

I Och d i den fattige s& godt som naken ghr,' Det passar ej en prest i ny kostym stoltsera. Min hatt och min kaftan kan du nog reparera; De gamla klliderna fP racka an ett hr."

(Kastar hatten och prestrocken pd en stol.) Tre dagar efterht han kastades i hakte, Och ingen alls tiar gjort det minsta till försvar För honom, som ju var far alla som en far. Hans .kara tiggare - Ah, otacksamma sl'agte! - Ha allesamman stalt sig i Kommunens led, Och dB han mördades, de voro kanske med. Och ni - ni klandrar mig att jag p i den &r vred? DB nyss med ljuflig röst det falska hopp ni vackte Hos mig, att Jean var har, ni ljög och det i grund. Med dhrande musik ni söfde in min smarta, Men de der skotten nyss, de vackte upp mitt bjarts - Med sakens ratta halt jag kommit under fund: De mördat ha min bror! Men nu d i r htimdens stund!

Kyrkoherden.

Af vördnad för den dragt jag bar jag borde lamna Er t hus och aldrig mer mig visa har hos er, Och icke 1Bts s& mig förolampa mer. Men dP ni talar om, att ni er bror vill hamna, Jag rnPste saga er aunu ett sista ord. VAr fralsare, som dog p& korset för sin hjord, Den Gud, hvars offerdöd er bror hvar dag i kyrkan

Lofprisade s& fromt i festlig altarskmd Och som i vanvett nu ni vlgrar ge er dyrkan, Han iir f6rl&telsens, lkngmodighetens Gud. Z dödens ögonblick er bror helt sgkert tänkte Blott p& sin fralsare, och d& geviiren b l h k t e S& hotande, bans tro gaf honom kreft och mod, Ban lyfte upp sin hand, der han för fronten stod, Och bödelsskaran sin viilsignelse han skänkte. Af detta bittra hat förgiftad i er sjal, at ett summariskt straff ni glgds och jublar bara. Ja, hata, hamna er! Och jubla - m& s& vara! Men ett jag sager er, och kom ihhg det sl l : Om er begritne bror, den adle Jean Morel Nu vore domare för dem, som fusiljeras, Och bödeln väntade ett ord af honom blott, Han skulle ömka dem, bli vek och rörd af deras Förtviflen - skanka niid och glömma deras brott. Farviil!

Rose. Min Gud, ni gör mig vacklaiide! Besinna,

Min bror ett helgon var, och jag &r blott en kvinna. Ja, det iir sant, för all den oförratt han led Förlat han bödlarna. Hvad skall jag göra?

Kyrkoherden (i dö2*i*en.) Bed ! (Cdr.)

Wose (ezzsnm.)

J a - bedja! Jag i natt försökte, men f6rrnAdde E j pressa fram en bön -- kom ej till slut p i den - Blott bitterhet och hat och trots i bjlrtat rAdde. Att bedja! Kan jag det? Försök B I om igen!

(Tar sitt radband och börja?- Zdsa sin bön.) "Fader var, som ar i himlen, helgsdt varde ditt namn, tillkom-

me ditt rike, ske din vilja - - De orden -! Kan jag d& ej ratt fran oratt skiljs? Hur kan jag säga nu: "o, Fader, ske din vilja?' "Gif oss i dag vart dagliga bröd, och förlat oss vara skulder

s& som ock vi förlate dem oss - - -" Förlkta? Hvem? Kanske min broders bödlar? Nej!

Det har jag inte sagt! Det menade jag ej! Jag ljög - hvar kula ljög s& frackt - en lögn i sender .- Du falska radband - bort! Du branner mina htinder.

(Kastar radbandet på bordet. Paus.) Min bror förlht. Men jag -! Nej, jag det ej förmAr! O, Gud! Kan sorgen d& ej ens mitt lif förkorta? Och bönen? Ännu en förhoppning, som &r borta! Jag kan ej bedja, jag, som var s& from i gir, Jag kan ej 18sa mer till slut mitt Fader vAr.

( E n barhufvad man i oo~dnad drdgt med de federera- .des jacka, prydd med fy ra silJve9-galoner, kommer hastigt in i -fonden genom trädgdrdsgrinden, t i t tar ut pd gatan t i l l höger och venster, liksom för att ö.fvertyga sig om, att ingen sett honom gb . i n der, skyndar öfcer den l i l la tradgården och stannar på rum- -mets tröskel.)

Scen 6. Rose. Jacques Leroux. ,

Jacques Leroux (med fldmtande röst.) En fristad!

.Rose (med ett utrop af öfverraskning och förskruckelse.)

Ab! Jacques Leroux.

I Lat mig bli kvar! Jag er besvar! ' J a g sprang i f r h dem nyss; er hotar ingen fara,

Ty ingen skg, d i jag smög in i porten der. .S& vill ni gömma mig?

Rose (för sig.)

En federerad! Har 'Hos mig!

Jacques Leroux.

Ja, jag I r en utaf de öfvervunnes skara. Man jagar mig som ett af skogens vilda djur, De aro efter mig som hundar, hela skocken, Om de f5 se mig, blir jag strax förr&dd af rocken, D& blir jag utan n&d nedskjuten mot en mur. E r triidghrd fick jag se och bygguingen der inne, Hit sprang jag. Inte sant? Jag har en fristad f&r? Men jag tir radd, att ni misstankor i ert sinne,

260

Att kanske jag tog del i bragderna i gAr? Nej, jag var inte med, det k m jag er bedyra! LAt mig f& gömma mig hos er i nhgon vrh, Blott för en enda dag! I morgon skall jag g&. Jag ar en ringa man, hör ej till dem, som styra. Om ni mig visar bort, min död ni vAllar d&. Se här - jag böjer kn& för er som för Guds moder -- 'Ni biiller af er man, er far, er make, broder, Jag ber er, skank mig blir en trpgg och saker hamn,

. Jag ber er i er mans, er fars, er broders namn!

Rose. Min bror! Stig upp och bör hvad jag p& det vill svara: En bror?. Jag hade en, nu bar jag ingen mer, Och sager jag hans namn, skall detta allt förklara: Det var abb6 Morel, som mördades af er.

Jacques Leroux. Jag ar förlorad! (vill skynda %t.)

Rose (sparrar cdgen för honom.)

Tror du än jag vill dig dölja? Ja, fly du, om du vill, men jag - jag skall dig följa, Och mina rop om hjalp ska' samla folk i hast, Jag pekar ut dig, jag skall ej i f r h dig vika, Och halfdöd, med din knif i bröstet skall jag skrika:. "Han a r en mördare, en skurk! Tag honom fast!"

Jacques Leroux. Nej - ingen mördare! Jag slogs pA barrikaden Liksom kamraterna - man slogs i hela staden. Till dessa grymma brott jag dock ej skyldig #r, N&d! NAd! Barmhertighet!

Rose. Det &r förspildt besvar,

Om an du grster blod. Du vill, att jag skall skona Dig, en af mördarne? Jag har dig fast, jag svar, Att inför domaren ditt brott du skall försona. Hur an du ber om nAd, förfarad och förskramd, Du undgAr ej din dom, ty den &r nu bestamd. SA se di! Allting har uppeggar mig till hamdl

(Tar prestrocken och ViSar honont den.)'

Se blott p& denna rock, som bars utaf den döde, D& han p& alla sätt förbattrade ert öde, Ni usla tiggare, som mördat denne man! Jag skulle skona dig? Du sksmtar!

Jacques Leroux (rbtar upp sig.) N%, välan!

S& lemna ut mig dA At edra myndigheter! Som hjalte vill jag .dö. Jag tigger ej om riad. Ni haft en siillsyqt tur! Ty Jacques Leroux jag .lieter, Och jag &r medlem af Kommunens stora rAd.

Rose. Ni !

Jacques Leroux. Jag har dock ingen del i dessa hemska dAd.

Svartrockarna och jag ha aldrig varit vanner, Men till att skjuta dem alls ingen lust jag kanner. Jag stridt mot trupperna. Sesh, nu vet ni det. Men hädanefter jag den ratta halten vet Af de gudaktigas, de frommas Irristlighet. Nj&rtlösa kvinna! Hör ett ord: de, som i kyrkan At korsfast Gudason skenheligt ge sin dyrkan, De veta icke hvad "förlita" innebar, Att ange värnlös man för dem en smilsak ar!

Rose (för sig.) Det %r ju prestens ord!

Scen 7. iio-se. Jacques. Zélie.

Zélie (hastigt fqdn fondelz.) Ett tjog, om inte flers,

Soldater st8 pA g8r2n och vilja visitera. (3% se Jacques Lerovx och tippger ett rop.)

Ah ! Rose.

t

Lemna oss, Zélie! (Zélic gRr till .r;enste?*.)

Rose (för s i g . ) Ja, presten hade rltt.

Jean skulle gifvit nAd. Ilet sager mig mitt hjarta.

Jacques beroux. Jag miste dö. Friskt mod! För mig ar det ju &tt. Hustru och barn, farval! EP rillar jag nu smarta.

(Rose tas* p~estrocken och hatten pd stole12 och wc lit^^ dem med ena handen till Jacques Ee~ozrx, m e d m hon 9izec7 dc.n a n d ~ n pekar dt höger.)

Rose GA in i detta rum, tag p& er denne rock!

Jacques heroux (hilpen.) Skall jag -3

W O S ~ (med en h fa i lande dtburd.) Ja, skynda!

(Jacques Leroux t a r kltidernn och shpndar u t till lldge~-.)

Scen 8, Rose (ensanz.)

Jean, du vill det, och jag :yler! Sag, gör jag ratt, nar s i ditt tysts r i d jag tyder? Af dina bödlar ar han kanske en, och dock Din presterliga dragt hans bödels lemmar höljer, DA, räddad genom dig, ifr&n ditt bus han flyr. Sag, har jag handlat ratt, du alskade martyr?

Sccema 9, Rose. E92 of jcer (d fföljd ctf nngra soldater, iatriicler hasf igt i

f o n den .)

Officeren (ung, mycket .rtpplietscrcl, stannar yd tröskeZ~t. j Ursakta oss, min fru. En kommunard sig döljer I trakten - deras chef, en bof af värsta slag. Det a r af högsta vigt för mig att honom finna. Han gömmes kanske har hos er? N&, svara, kvinna! Mar blir visitation, i fall - -

Rose. Ert vilsetag

FGrvinar mig, men hvad kan icke ske i dag? Ni tycks ej kanna till, hvems hus ni har betriider.

(OfJiceren ser sig o m k ~ i n g , f (il* se k)vrctfixet, azadonnn- bilden, helgontaflornn och tcw ett steg tillbaka lizc"!got .förlugen.)

Om jag kan bjälpa er p& sparen, det mig glader. Tro mig, jag hyser ej den minsta sympati För kommunarderna och skall er tacksam bli Om ni dem h g s l a r snart. Jig kan for dem ej ömma.

(Jacques Leroux visar sig i 7bögra dörren, Icl8dd i ku-f- t a n och prestlhatt, varseblir soldaterna och stannar som f örstenad. Rose visar of$ceren p& honom.)

Ni &r i prestens hus. Min' broders drägt ni ser.

Officeren (iU/Ster p b mössan, dd han f& se prostdrdgten.)

Förlit oss, herr abbé. (Ti l l Rosa.) Jag er om ursakt ber. (I;c'.ill soldaterna.)

F ramat ! (G&- med soldaterna.)

Rose. Jacques Le~ozcx.

Jacques Leroux (?-iicker Rose hiinderna och sbger ka l~hög t ock upprö&.)

Jag tackar er, och aldrig skall jag glömma - - Rose.

G& genast! Skynda! I den driigt, som nu ni bar, Ni tryggt och obemgrkt passerar alla poster.

( Uncler Roses befallande btbörd drar Jacques .Lerou.x sig Idngsamt mot fonden och f&svinner.)

Scen 11. Sose (ensam, t a r radbandet,, som hon Icastat pb borclct.)

Din stackars syster och arftagerska jag ar; Nu, Jean, jag sluta kan mitt halfva Pater-Noster!

(Fnller p& k n b och fortsätter s i n afbrutna bsn.) 'Förlit oss vara skulder sisom ock ii förltlte dem oss skyldige

aro. Inled oss icke i frestelse, utan fräls oss i f r h ondo. Amen!"

En tidsenlig reform och dess begynnande frukter.

Strafvandena för att bereda kvinnan tillfälle tiil delta- gande i det kommunala lifvet ha burit tidigare frukter än man kunde vanta.

Sedan Föreningen för gift kvinnas eganderiitt p& sitt program stalt frågan om kvinnas valbarhet till kommunals nämder, såsom skolråd, fattigvhrdsstyrelse, helsovårdsnämd O. S. v., gafs vid 1887 års majriksdag uppslaget af hr F. T. Borg. E t t af honom väckt förslag om skrifvelse till k. m:t med begäran om utarbetande af förslag till lagändring i syfte att bereda kvinna plats i skolråd och fattigvårdsstyrelse blef af riksdagens begge kamrar bifallet. Sksifvelsen ledde till a t t k. m:t inhemtade yttranden rörande den ifrilgasatta lag- ändringen f r b vederbörande myndigheter.

Man började emellertid befara., att det skulle stanna har- vid. För att gifva stöd &t det vackta förslaget anordnade Föreningen för gift kvinnas eganderätt hösten 1888 ett stort möte, som enhalligt uttalade sig for en snar lösning af frågan. Uan gjorde äfven försök vid de stora derpa följande kyrko- stämmorna i hufvudstaden att trots gallande lagstiftnings icke uttryckliga medgifvande föreslå, kvinnors inväljande i skolr%d.

Man sörjde slilunda p& olika sätt för, att frkgan icke fick falla i glömska.

Och k. m:t beslöt verkligen p& föredragning af ecklesia- stik-ministern hr G. Wennerberg att till 1889 lirs riksdag framlägga proposition i iimnet. E t t synnerligen miss1 yckadt försök af lagutskottet a t t afdagataga detta regeringsförslag studsade tillbaka mot en hos begge kamrarne mognad opi- nion om reformens nytta och tidsenlighet. Förslaget antogs och blef s8lnnda lag.

Liksom sjalfva lagändringens genomförande gick hasti- gare &n man trodde sig kunna hoppas, ha ock praktiska re- sultat af densamma j~mförelsevis snabbt framtradt. I hufv~d- staden har man icke varit sen att begagna sig af tillfallet att &t skolråden förvarfva kvinliga krafter.

Redan samma hr invalde som bekant Osternralms för- samling den framstående skollärarinnan fröken Lilly Engströvn

i sitt skolråd, der hon nu ett år med heder fyllt en plats: till hvilken hon i år enhälligt omvaldes.

Vid de nu hållna novemberstammorna har de kvinliga skolri%dsledamöternas antal i Stockholm ökats med icke min- dre än tre, nemligen fröken EveZivza Fahnsbjelrn, förestån- darinna för Wallinska flickskolan, i Nicolai församling, fröken Emebie Zander, f. d. föreståndarinna för den viilkanda flick- pensionen vid Hjulsta i Jakobs 'och Johannes församlingar samt fröken Hina Forsell, f. d. föreståndarinna för högre liiroverk för flickor i Örebro, i Adolf Fredriks församling.

Dessa val hafva.måhiinda större betydelse an man må- handa till en början ar böjd att tro. De visa, att insigten om, att den bildade kvinnan har ratt att egna sina krafter och sin speciella duglighet och erfarenhet åt det kommunala lifvet, trängt ned afven bland de viiljandes breda lager. De visa, att reformen ingalunda var blott en f d g a om &t par formella redaktionsförandringar, några ord skrifna p& pap- peret, utan att tiden var mogen för densamma och att man

. inser den verkliga fördel, det allmanna af densamma kan draga. * *

En hyllning.

Larjungens bbt.a framför hvarje egen trefnad, framför hvarje egen fördel, se der den stora, enkla grundsats, som lodt Fröken Karin ahl im under hennes fyratiotreilrign verksamhet i den svenska flick- skolans tjtlnst. Det liar hos henne i en siillspordt hög grad funnits denna samt kvinliga fbrmilga att af karlek till andra Itunna offra det egna jaget. Hon har ej blott noggrant fyllt sin pligt, i~tan hon bar fyllt den i karlek. Det har i hennes förhAllande till hennes larjungar funnits nhgot. af en moders ömhet och omvhrdnad, ej en bortkiemande, men en i karlek tuktande och uppfostrande.

Dotter till tnajoren T. P. Alilin och dess maka, född Norberg, den femte i ordningen och den aldsta flickan af femton syskon fick Karin Ahlin tidigt &fva lifvets allvar. Hon började redan vid sjut- ton tirs Alder Iiisa med sina yngre systrar och n8gra af deras j a m - Ariga. DetDvar i början en helt ansprtlkslös liten skola ute pil Kungsholmen. Afstandet i Alder mellan lararinnor och Iarjurigar var ej stlrdeles stort. Men föresthndarinnan ingaf redan dh respekt och

förtroende. Larjungeantalet vaxte, och redan i bb~jan af 1860-talet var den s. k. Ahlinska Skolan en af de mest ansedda i hufvudstaden. Den var d i flyttad frtin Kungsholmen till Rosenbad, derifrån den Ar 1887 flyttade till sin nuvarande lokal p% Itaalmskilnadsgatan. Sitt stora anseende har skolan bibehallit, det vgxande modet till trots, men s% har ocksil under alla dessa Ar rodret htillits af samma styrande hand, som bibehallit sig lika kraftig, lika uagdomsfrisk.

Karin Ahlin har aldrig för skolen uppborit statsunderstöd, hon har aldrig haft vare sig rektor eller direktion för att stodja sig i sitt arbete, endast sin syster, fröken Mina Ahlin, hvilken allt i f r h sko- lans början varit för henne en trogen medbjalparinna. H sabre land &r en dylik stor flickskola grundlagd, utvecklad och styrd uteslutande af kvinnor ingen vanlig företeelse. Visserligen har denna skola ej gAtt i spetsen för aWa reformerna inom kvinnobildningen, men f& flickskolor hafva skbtts med en s i stor offervillighet, och det högst anmarkningsvardt stora antal af ltirjiangar, hvillia der f&et sin första bildning och sedan p& olika sstt gjort sig bemarkta i det offcnt- liga lifvet, visar att goda anlag der ej hafvas kvafts utan tvrrtom skärpts.

Ett lif af traget, oafbrutet arbete för att öka eget kunskaps- förrtid, för att meddela dessa kunskaper At andra och för att virda, stödja och gliidja fader, syskon och syskons barn, ett lif utan forströel- ser, omväxling, yttre liggelser och med m h g a pröfningar, ett sldaiit lif, som Karin Ahlins, synes mtingen hhrdt och enformigt, men finnes det stal i baraktaren, friskhet i lynnet, B&r!ek i hjlrtat och forst och sist hemtas styrkan till arbetet ofvlenifsabn, @A ar ett sidant lif i sanning ett lyckligt lif. Hvctd som SAS i karlek, det skördas ock i viilsignelse.

Arsklass efter Arsklass af nilas flickor b a h lemnet Ahlinska skolan för att g& lifvets okända öden ti!i mötes. For alla, dem som tagit skolans arbete p& allvar och som efter niprs, iirs förlopp reflek- tera öfver sin skoltid, har sisom ett kart minne mer och mer fram- tradt Karin %hlins personlighet. Hon Pr ej en af dessa människor, som man ofta r%kw p& lifvots allftartsvag. Hos flere ata en har ocksk den önskan uppstAtt, att en gAng f& tillFMe att gifva ett uttryck At kansler af beundran och tacksamhet, hos flere &n en har den &sige funnits, att detta langa, redbara arbete borde om nQgoe f& ett allmant erkannande. Just sjalfva arbetets flard18shet fordrade detta.

N i r det saledes för nggr8 veckor sedan blef bekant, att fröken Karin Åhlin den 25 november detta är skulle fylla soxtio air, togo mingas tankar samma riktning. Larjungar och f. d. lirjuagar, mingt?.

af deras förtildrar, larare och lararinnor, slägt ocb att fira denna dag, sii godt tid och omständigheter

vanner beredde sig det medgAfvo.

Redan kl. ' j 2 8 p& morgonen den 25 nov. var hii in ska skolans lokal festligt upplyst, och högtidskladda lärare och lärarinnor voro der samlade för att; innan dagens skolarbete började, lyckönska före- stiindarinnan p& hennes högtidsdag och öfverlemna eu hedersgiifva. Eu af skolans äldste larare, direktor P. Keq-fstedt, tolkade valtaligt och, hjgrtligt livad livar och en af de ntirvarande kande inför skolans före- stAndarinua - beundran för ett stilla' och troget arbete, tacksamhet för hvad hennes exempel alltid varit och iir för hvarje skolans ltlrare och lärarinna.

Kl. ' 12 9 samlades liirjungarne i den stora festsalen. Bore med sin snöyra hade visserligen omintetgjort alla planer att smycka den- samma mod blommor och grönt., men der fanns n&got biittre &n rosor. MAnga hundrade barnaögon, som tindrade af glädje och vanlighet. Enkelt och allvarligt förrättade hofpredikanten Bring morgonbönen, och sedan uppstämde klara barnaröster en siing till Karin Ablins ära. Derefter framtradde en af skolans förre ]iirare, Riksantikvarien Hilde- brand, och meddelade inför den samlade skolan, att Kongl. M:t till- delat skolans föresthdarinna guldmedaljen "Illis quorum meruere . laboresn, för hennes trogna och förtjaustfulla arbete. Han riktade sedan nigra maningens ord till barnen: Medaljen gafs for ett troget. arbete i fäderneslandets tjiinst, derför var den af guld, derför bars den i bligult band. Arbete var en lösen for en och hvar, i livad kall det vara m&. Ingen skulle arbeta för en yttre belöning, men hvar och en skulle s& sköta sitt VW, att hail lrundc vara deraf förtjtlnt- Derefter fortgick skolans arbete i tv8 timmar, och sedan gafs det lof. Säkerligen ansago skolbarnen, att detta var ett bade ltimpligt och värdigt s5ltt att fira denna högtidsdag.

De nuvarande l&rjungarne fiugo lemna plats för, ghngna iirs, hvillza talrikt infunno sig .vid 12-tiden i den stora festsalen. En af de tlldre llrjungarne, Fru Sophie Forssner född Moll, öfverlemnade till don vördade och älskade larararinnan, en lyckönskningsadress med namn- teckningar och visitkort af omlzring 450 förre lärjungar, hvillsa alla hade förenat sig om att skänka en större penningegifva till lifriinta ht frö- ken Karin Ahlin.

I alla de samlade f. d. liirjungarnes namn framförde fru Forssner en innerlig viilönskan för framtiden p& samma gAog som hon tackade för de gingna dagarna, för de glada minnena friin den lyckliga skol- tiden, för kunskapen, som gafs s&, att den väckte tankens reda och eldade hjartat för det adla och goda, för det plikttrogna allvar, som

k ä f d e s af en och hvar och- hvilket kraf stundom kunde kannas väl -strangt, d& barnasinnet lilngtade ut till frihet och lek, men som aren ,och lifvet lart att skatta högt. "Vi tacke för detta allvar", sa slutade talarinnan, "far deniia maning i ord och exempel att fly synden och %fara efter det som ofvan är och detta &r det basta nggon skola kan Sgifva, och derföre att vdr skols, v& älskade lararinna sökt gifva barnen detta, derföre tacka i dag kvinnorna, tacka af fulla varma Ihjiirtann.

Mangens öga tarades och djupt kändes sanningen af dessa ord. Fröken Karin Ahlin har aldrig talat offentligt.. Hon kunde det

*j hiiller nu, men hennes tacksamma, stralande blick och vanliga leende sade mer an m&nga ord, huru valtaliga de an varit. Hon var -ej nu den "stränga tant Karinn, som för den slarfviga och lata mlngen g h g synts sh bister, hon var den hulda moder, som med samma öm- bet, samma karlek omfattat alla sina skolbarn, de m& nu ha silfver i :Mret eller annu oblekta ungdomsrosor p& kinderna.

Den knappa tiden hade ej medgifvit hvarken silngkörer eller !langa festtal vid denna hyllning, men de känslor af tacksamhet och tillgifvenhet, af iiterseende och vänskap, som besjalade de iigrvaraude, .skall göra denna högtidsstund till ett khrt minne för hvar och en, -som förstar hvad ett minne ar, minnen fran barndomen, minnen frln sngdonien.

Under hela dagens lopp uppvaktades fr6ken Karin Ahlin med %lommor, bref och telegram frin niir och fjiirran. FrAn H. Maj:t Drottningen fick hon mottaga, jamte lyckönskningar, en vacker blom- sterkorg. Hela dagen var i sanning en enda storartad hyllning.

Från Fredrika-Bremer-Förbundets Bok- granskningskomité.

Den af Fredrika-Bremer-Förbundet tillsatta komitén för grausk- ming af barn- och uiigdomsböcker har Ifveii under Aret 1890 fortsatt .sin verksamhet.. Komitén bar trott, att Daguys lasare, da det galler -att välja i den rika bokmarlznriden, möjligen kunna hafva niigon vlg- .ledning af detta arbetes resultat, hvarföre det liar nedan meddelas.

Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna af D:v Thore 1Tahlmeter. Pris haft. 7 kr., iub. 9,50. Detta arbete, som ar .delvis öfversattning, delvis bearbetning af ett utlilndskt original, besva- -rar icke mindre an 131 5 frAgor inom naturvetenskapernas omrAde, fram- för allt fysikens; 289 illustr. bidraga till att förtydliga de gifna svaren.

Sisom exempel p& de frigor, som behandlas, vilja vi namna: Huru beraknar man kraften hos ett segelfartyg? Huru skall man g& till- vaga för att besttlmma höjdskilnaden mellan tv8 stallen? Huru be- stammes det borgerliga Aret? Xro planeterna bebodda? Hvilken be- tydelse för kroppen har svettningen? Hvarför spricker ett tjockt glas lattare sönder vid upphettning an ett tunt? Fryser alltid vattnet till is vid 0'1 Hvad a r en fonograf? Hvad ?ta vi om blixten? Hvad försttis med en glödlampa, en btiglampa? Ar det möjligt att förutse den kommande vaderleken? Nar faller daggen ymnigast? Hvarf6r blir degen sur, om den. ftir jasa för lange? Hvarför bli silfverskedar svarta

. i beroririg med lutfisk och agg? Huru ar blodet sammansatt? - Re- dan af dessa exempel synes, att ,det ifrtigavarande arbetet behandlar. amnen, hvari insigter allt mer och mer krlfvas af sival den bildade kvinnan, som den bildade mannen. Da boken i allmanbet utreder frigorna p& ett enkelt och lattfattligt sätt, och dti utgifvaren &r en i dessa iimnen fullt kompetent person, bör den kunna bli till stor nytta och nöje för den del af var ungdom, som eger nigon kunskap i fysik.

I det mörkaste Afrika. H. Stanley's berättelse om sin senaste fard genom Afrika för att uppsöka Emin Pascha ä r 'en vardefull till- ökning i vir, p& goda och roande resebeskrifningar, tamligen fattiga aingdomslitteratur. Ehuru ej stirskildt afsedd för ungdom, larnpar den sig dock, likasom samme författares föreghende arbeten, lika val för unga, som för gamla. Det friska mod, hvarmed Stanley gtir alla faror till mötes, den kraft hvarmed han besegrar alla svirigheter samt slut- ligen det lifliga och raska satt, hvarp8 han skildrar sina afventyr, miste ovilkorligen ans18 livarje ungdomsfriskt sinne - ungdomen drömmer ju gama om att utföra stora och berömliga garningar och tilltalas derföre lifligt af allt, som kan ge naring i t dessa drömmar. Stanley's reseberattelse ä r ej blott roande, utan afven lärorik; hans malande naturskildringar - vi vilja blott erinra om hans beskrifning p i den stora urskogen vid Aruwimi med dess myriader af insekter och de egendomliga dvarg-folk, som bebo den - gifoa en lefvande bild af de hittills okanda trakter han genomvandrat; de vinkar han '

ger sipa Ilsare om den stora betydelse dessa lander en ging kunna komma att f&, gifva ett intresse för deras framtid och utveckling, som e j snart förgir. - Mtinga olika omdömen hafva blifoit falda om detta .arbete. Man har pisttitt, att författarens skildringar af land och folk ej ar0 fullt pilitliga, att man ännu mindre kan satta tro till hans framst&llning af Emin Pascha m. m. Huruvida dessa förebrielser &ro befogade eller ej, &r en friga, som vi naturligtvis ej kunna inlata oss p&; tills vidare lemna vi den alldeles iisido och taga till godo med Iivad vi f i veta af Stanley. En battre och sundare lasning an en reseskildring, grundad p i verkligheten, kunna vi ej bjuda ungdomen, iivarf~re vi varmt rekommendera Stanley's arbet.e &t alla dem, som till julen vilja gladja sina barn (ej under 16 gr) med en god bok. Tyvärr m8ste priset stalla sig temligen högt: 18 kr.

H. Drummond's Central-Afrika &r kanske den yppersta resebe- skrifning, som blifvit öfversatt p i vir t sprik. Författaren framlagger

Dag ny. l?

här sina minnen fr&n en resa i det stora afrikanska sjödistriktet. P& ett liflgt och fangslande satt sammanfattar han sina iakttagelser af naturföreteelserna p& skilda orter, af folket, af djur- och viixtlifvet, till en totalbild af hela omradet, som i redta och klarhet sUker sin like. Med synnerlig karlek och intresse observerar författaren karek- taristiska företeelser inom den lsbgre djurvlrlden. S& egnar han ett sarskildt kapitel At insekternas egendomliga förrniga att undandraga sig en för dem farlig uppmarksamhet genom att antaga en forvillande likhet med de föremA1, p& hvilka de uppebillla sig; ett annat kapitel At de hvita myrorna och deras lefnadsvanor. - I sitt senaste arbete gör Stanley med en nagot hetsig ton Professor Dummond den före- braelsen, att hans skildring af de Central-Afrikanska skogarna ej kan till5bmpas p& storre omraden, att hans resebeskrifning ej ger en trogen bild af Central-Afrika; Stanley har en helt annan erfarenhet af hvad en skog vill säga . . . Hen Professor Drummond säger uttryckligen, att hans skildringar aro hemtade frAn sjöonnr&det p% Nyassa-Tanganika platsen, detta ä r ju ocksa Central-Afrika, om ocksal blott en del deraf. Stanley har hemtat sin erfarenhet af en skogsregion frin en annan del af Central-Afrika, frin de stora floddalarna, dar viixtligheten antar helt andra dimensioner %n p& höjderna. - Att Professor Drummond's beskrifning af skogarna p& högre belagna trakter &r fullt riktig, kunna vi sluta deraf, att den berömde resanden och naturforskaren D:r G. Schmeinfurth's framställning af de Central-Afrikanska skogarna ganska nara ÖfverensstMmmer med hans ; Professor Brummond's namn är dess- utom en borgen för tillförlitligheten af hans utsagor. Professor Brum- mond's arbete iir af stort intresse och högeligen larorikt, dartill mycket Iattlast. Passar sardeles v&l för ungdom fr&n 16 år. Pris 1,75.

Fdn nordpolen Pill eqvatorn at A. E. Urelzcn. Denne ut- mlrkte författare, hvars pilitlighet och rztcaskaplige noggranhet gro höjda öfver allt tvifvel, har i dett& arbete sammanfört nagra sällsynt %skildliga och tilltalande natur- och folklifsskildringar fr&n några af jordens intressantaste trakter. Brehms skarpa iakttagelseförmilga och rnhngsidiga bildning, i förening med hans klara, liittfattligiz skrifsatt, förlana detta hans sista arbete en ovanlig full&ndlning och göra det till ett af de mest larorika och underhalllande arbeten, som v8r mo- derna literatur har att uppvisa inom geografiens omrikde. Det torde ocksh mer &n de allra flesta resebeskrifningar kunna hos den mog- nare ungdomen vacka intresse för grundlig geografisk 15bsning. Priset är 8 kronor.

Upp- och nedvända virlden af Jzdes rerne. Donna ghng ar det litet kunskap i den matematiska geografien, som den produktive författaren vill meddels sina Ilsrare. Det inflytande jordaxelns lutning har p s Arstidernas omvexling m. m. och ds förändringar, som skulle intriiffa, om jordens axel i en hast komme att intaga en lodrat stall- ning, behandlas vidlyftigt och p i samma g&ng Iiitthttligt och klart. Nan kan ej annat l o beundra farf-utarens outtömliga formaga att uppfinna situationer, der de vetenskapliga uppgifterna p i ett, som det tycks, alldeles osökt sätt, komma fram som en nödvibndig förutsatining

för handelsemas vidare utveckling. Ty siival i detta, som i samme författares föregiiende arbeten, slingrar sig, sii att saga, en lika origi- nel som fantasirik och iinderh6llande bertittelse kring de abstrakta lardomarna. De flesta af Jules Verne's arbeten äro kända och var- derade af v&r ungdom och mbnga af dem, sbsom: Kapt.en Grants upp- uppsökande, Den hemlighetsfulla ön, Zarens Kurir m. fl. kunna raknas till det basta viir ungdomsliteratur har att bjuda p&. "Upp- och ned- vanda varldenn torde dock ej kunna mata sig med de ofvan upprak- nade arbetena; den ar, likasom "Resan till minen", till livilken den utgör en slags pendant, n6got för torr och handlingens giing ar för liingsam; den .saknar med ett ord den friskhet, som utmarker de biista af Jules Verne's föregfiende arbeten. Detta oaktadt ä r den en god ,

och underhiillande bok, som lämnar mingen nyttig lardom i behiill, hvarföre vi till det basta rekommendera den till 'ungdomens vanner. Priset ar 1,75.

Pieter Maritz, boersonen f r h Transvaal af Aug. Nientunn. . Pris haftad 4,25, bunden 5 kr. Blond de böcker för barn och ung- dom, som p i de senaste Aren utkommit, intager detta arbete en fram- stäende plats. Det inuehbller en skildring friin Syd-Afrika, frbn engelsmiinnens krig med Zulukaffrerna. Berattelsen är liflig och spannande; hjalten, den unge boersonen, rllkar ut för m6ngalianda Bfventyr, hvilka alla, tack vare lyckliga omständigheter och hans egen fyndighet, f& en god utghg. Och under det man följer bjalten genom allehanda växlande öden, har man fitt lara sig miinga int.ressanta och nyttiga saker, som p6 ett helt naturligt satt framgstt ur berättelsen. Man liar lart lisuna boerna, báde. de stillaboende och de s. k. treltkboarna, zulukaffrerna och deras lefnadsvanor, man har varit med om jagter, besökt en strutsgárd, kastat en blick ner i Kimberley's diamantgrufva. och dessutom fitt reda pA en del vigtiga politiska Mindelser. Detta arbete visar, att man ej, som m h g a af de forfattare, som skrifva för ungdom, sisom Aimard, Kingston m. fl. tyckas förestalln sig, behöfver tillgripa de mest vidunderliga och hemska skildringar för att vicka uugdomens intresse för berattelser af detta slag, och ej heller p i ett torrt och abstrakt s l t t docera far att meddela den goda lardomar. Kanske skulle man kunna anmarka, att personerna äro va1 kallt hiillua, niigot mera utprtiglade karaktarer skulle gjort arbetet jlnnu mera tilltalande. Vi hoppas, att rhtt miinga skola köpa denna bok till julgfifva &t sina barn. Den torde bast passa för iildern 14-17.

Nytt bibliotek för berättelser, kultur och reseskildringar i ori- ginal och öfversättning, utgifvet af B. Wadström. I. Fran natur- och folklif. Berattelser och . kulturskildringar af O. Fumke, E. L-D., N. Fries m. fl. Hter en ny samling, enligt anmiilan narmast afsedd för familjens aldre medlemmar, men hvilken utan fara afven kan sättas i ungdomens händer. Det nu utkomna första haftet innehiiller fem mlndre berattelser, af hvilka ett par ar0 skaligen obetydliga, men de tre större deremot biide ornvexlande och underhiillande. Frarnst satta vi den första, en resebild af Otto Funcke, hvilken, jamte sin allvarliga pr8ge1, kryddas af en frisk och egendomlig humor, som verkar synner-

ligen upplifvande. En mera utförlig skildring af en svensk lararinnas erfarenhet om lifvet hos en förnam famiij p& landet i Ryssland iir ock af stort intresse. - Om de följande hlftena i denna samling komma att likna det första, s i kan genom en hibnvisning till densamma ett tillfredsstiillande svar lernnas p& den sti ofta hörda frkgan friin familje- kretsen: hvad skola vi liisa högt om aftnarne? Priset 1 krona lir afven ganska billigt.

F r h hafven och hamnarne af John &ogg (Georg v. Schdele). Pris 2,50. För nagra i r sedan Ilstes i en af hufvudstadens daglige tidningar en serie miilande, lifiiga resebref frln en sjöfarande som tecknade sig .med namnet John Grogg. Dessa &ro nu samlade och titeln lofvar ju godt för unga afoentyrs8lskande sinnen. Hvad första afdelningen betriiffar nReseminnen", kan man ju ock tryggt saga, att löftet hhlles, att de "minnenn som der bjudas gro goda. Der före- komma skildringar fr in manga olika liinder, sasom frin Australien och Sundaöarna, hvilka &ro rika p& historiska och etnografiska upp- lysningar, framför allt p i naturvetenskapliga iakttagelser.

Den andra afdelningen, sexton korta "spridda bilder99, kan der- emot icke obetingadt gillas. Olikheten eller snarare ojamnbeten mellan bokens bilda afdelningar förklaras i viss man genom företalet. Dar f i a man en i f& linier uppdragen bild af författaren, den unge skeppsbefikl- hafvaren, som fann sin förtidiga död i vilgorna. Hans efterletunade skrifter utghfvos sedan i oförhndradt skick, en pietet., som dock &r att beklaga. Kunde vid en möjligen blifvande ng upplaga, den senare delen strhngt sofras, det ria, vidriga och vidskepliga bortrensas, och det öfver- viigande goda, roliga och karraktiiristicka bibehAllas, samt d8rtill en omsorgsfullare korrekturllksning iakttagas, s& blefve utan tvifvel arbetet i sin helhet en vinst för viir ungdomslitteratur.

Jorden raindt p4 80 dagar. Pris 2,50. Detta Jnles Vernes allmiint kibnda arbete föreligger har i en af den likaledes klnde bearbe- taren Franz Hoffmann för ungdom sfseddl upplaga. Att all originalitet i stilen p& detta satt gkr forlorad ar ju sjiblflilart. Det &r ett icke ringa fattigdomsbevis för var inhemska barn- och ungdomslitteratur, att dy- lika böcker i s i stort antal lrligen öfverflyttas till vArt spralk. Man kunde itminstone ega ratt ratt satta som ett önskemibl, att vi kunde lata oss nöja med antingen öfverslttning eller bearbetning frin ett friimmande sprak, icke som nu, att till svenska öfverflyttas en lpii tyska frin fransyska omarbetad bok. Den svenska upplagan iir. i öfrigt prydlig och vtirdad och de mlkrkvlrdigs ibfventgren alltid lika skiftande.

Mordiskt fo~ntidslif af A. U. Bddth. Pris 3,25. H detta nys arbete af en med v8ra fornsagor förtrogen författare lernnas oss en intressant och detaljerad skildring af de gamla islhndarnes hela lif9 .deras hus och hem, mln och kvinnor, gktenskap och brsrnauppfostran, Itralame, det offentliga lifvet och rlittskipningen, skalderna och skalde- .konsten. Boken iir icke gjord för ungdom, an mindre för barn, men den ar sidan, att en för forntidtidslifvet intresserad ungdom, ja anda sed till tolfiringen kan finna b&de nöje och b&tnad af dess likning.

Vi ville kalla boken ett starkt och godt extrakt p& de gamla island- ska sagorna och varmt rekommendera den, shsom ett motgift mot tids- andans slapphet och torrhet, ty sidan lasning vacker dtidlust. Den Ar vida helsosamrnare an en god del af nutidens spinnande skildringar, noveller och afventyr.

Knekt och bonde. Romantisk skildring frin Klubbekrigets tider af Rnfa~l Hertsberg. Pris 2,50. Berattelsen ar verkligen en "ro- rnantisk"skildring, shom den sjalf gifver sig ut att vara, men eger tillika en sb god historisk bakgrund, att den tryggt kan rekommen- deras. Med förlaggaren instamma vi i att boken ar en tids- och sedeskildring och att den för lasaren in i sival stormannens hemlif seni böndernas stugor. Den skall helt visst intressera ungdom och afven gifva den en ganska god behtilhing. Rekommenderas bt ung- 'dom l 6 -18 &r.

Vackra Nivernesiskan. En historia om en gammal btit och dess besattning af Alphoase Daudet. Ohersattning af Ernst Lundquist. Pris 1 kr. Denna lilla berättelse a r skrifven med Daudets vanliga talang och fina iakttagelseförmilga och ar rörande i all sin enkelhet. Den skall helt visst Iasas med nöje af ungdom frbn 16 hr. Ofver- sattningen &r val gjord, och boken kan p& det varmaste rekommen- deras.

Bara Flickor af Sarah Tytler, öfversattning af Mathilds Langlet. Pris 2,50. Vi f& har göra bekantskap med fyra unga flickor, hvilka komna ut i verlden för att kampa för sitt uppehalle och en oberoende ställning. Man f6ljer med stort intresse cle lifliga skildringarna frbn de kvinliga "colleges" fran universitetet och frbn sjuksköterskornas lif vid det stora sjukhuset i London. Taflan a r malad med mycken san- ning och i motsats till hvad ofta sker, ej endast i rosenrödt, utan man fAr verkligen göra bekantskap med de svbrigheter, som möta en ung kvinna, db hon skall kampa sig fram i verlden, svtlrigheter, som dock i berattelsen öfvervinnas genom karaktarsfasthet och friskt mod. Unga flickor omkring 15-16 br skola med mycket nöje och intresse följa de fyra systrarne Millars öden.

Vid skymningsbrasan. Berattelse af Louisa LM. Alcott. Pris 2 kr. Alcott har en g h g för alla blifvit en af vbr kvinliga ungdoms favo- ritförfattarinnor, och detta ar ingalunda att förundra sig öfver. Hen- nes stil a r i hög grad fangslande, och innehbllet &r roande, friskt och fritt friln all sentimentalitet, Hos oss har likval ett stort misstag blifvit beghget med Alcotts böcker, i det man ansett dem lampliga för barn af snart sagdt hvilken blder som helst, d& i sjalfva verket en god del af dem &ro skrifna för ungdom. Men afven om vi be- trakta dem som ungdomsböcker ar innehbllet i en del aE dem stidant, att vi ej obetingadt vilja hanföra dem till hvad vi ega bast af ung- domslitteratur. De i i r i svensk öfversattning utkomna berattelserna, aro skrifna med förks vanliga talang. Tvii utaf dem "Karlek och fosterlandspligt" och "Fienderw hafva hemtat sina h m e n ur det sista amerikanska kriget och lemna oss gripande och förtriiffliga skildringar

frin sava1 hemmen som sjukhusen. Mrs Botgers tekanna är en liten fint skrifven karlekshistoria, der hjalten ar en gammal korpulent Pierre och hjaltinnan en kvinna som a r ung, trots sina 40 %r. H 'En timme" fil vi göra bekantskap med de svarta pA en egendom i Sydstaterna och "En ny mndrillon" framlefver sitt lif p& en 1andtgArd i Mya Eng- land. Alla dessa historier Oro goda. Mot den första af berättelserna "Ruterkung och Hjarterdam" vilja vi inlfhggrs en reservation. I denna och liknande berattelser har förf. enligt vbr mening sin svaga punkt. Hon t.yckes anse, att hvad vi kalla "kurtisn mellan skolpojkar och skolflickor ar den naturligaste sak i verlden, och at t det rent af hör till det normala under en viss period af de ungas lif. Vi hora inga- lutida till dem, som mena, att man bör iindanhilla för ungdom hvarje bok, som berör det erotiska omr4det - tvartorn önska, si, att de unga i litteraturen mA g6ra bekantskap med det, som goda författare skrifvit om sann och verklig karlek. Men skolpojkskurtis a r nagot annat: kan man ibland skratta At den - som nggot normalt eller alldeles ofarligt bör den va1 ej betraktas. Mu ar "Ruterkung och HjOrterdamn en mycket rolig historia, s i satt den utan tvifvel skall lasas med stort intresse och kanske anses för bokens allra roligaste historia, men icke desto mindre önska vi, att den ej funnits der. Bob "iiger bland annat till sin 17-Briga syster Dolly, bertittelsens bjtkltinm, satt hon nog &r en bra flicka, men att hon tycker om kurtis". och Dolly svarar helt lugnt "att det ar ett familjelyte". Bob har redan egnat fem unga damer sin hyllning. Dolly ingrar sig visserligen, d% hon p& allvar gifvit bort sitt lijarta %t en ung tyst gymnastiklarare. Hon ar mycket söt och intagande, d& hon gör sin syndabekannelse och derigcnom eröfrar ej blott gymnastiklararens utan ock författarin- nans och lasarinnors varma sympati. BPen att hon vid sina l 7 %r lekt val mycket med elden, det torde vll hvarje tankande moder er- kanna, afvensom att lasningen af dylika berattelser icke alltid torde bidrags till en sund utveckling hos de ungte.

Läsning för unga flickor. Vid eldbrasan, berdttelser af f i irf. titl "John Halifax". Pris 2 kr. Författarinnan till John Halifax har en Bdel och upphöjd verldsAskAdning, och hennes satt satt bertitta tkr poetiskt och fangslande. Hvem har ej i sin ungdom beundrat John Ha- lifax, gentleman? Men oss synes, att itminstone de .berattelser, som gro samlade i "Qid eldbrasann, %ro Jolm Halifax betydligt nnderliigsna. Flera af deni &ro sentimentala och pjunkiga. Hos ungdomen bör man söka ingjuta mod och kraft, ej endast resignation. Sjukligt drömmeri blir siillan moder till stors och adla handlingar. I den första berat- telsen, "Philip Arrngtage", lara vi kanna; en ung blind flicka, som upp- fostras af en strang fader. Hon lar slutligen klnna en ung man, Phi- lip Armytage, som för henne tyder lifvets gbta; hon blir botad för sin blindhet, blir gift med Philip och allt synes gode och v&I. Men en tid efter bröllopet r ika de unga ut för ett iskvader, blixten beröfvar inyo den unga makan hennes syn, och efter en kort tid dör hon.

"Miss Lettys iakttagelser" ä r den svagaste berattelsen. Iaktta- gelserna ar0 alltför fragmentariska for att kunna intressera ungdom.

Niss Letty sjalf beklagar sig mycket bfver sin ensamhet och sina olyckor. Finge man om dessa senare veta. nigot mera, skulle man kanske sympatisera med henne - nu f&r man blott veta, att hon a r

40-Arig gammal flicka." I "Lord Erlistoun" kanna vi bast igen John Halifax' förf. S&v&l

"Lord Erlistounn som hjaltarna i "En kallvattenkur" hafva varit tam- ligen ytliga unga man, men blifva genom' karleken till Ldla, upphöjda

. kvinnor förandrade till karaktar och sinnelag. Hjaltinnorna gro i bhda berattelserna aldre och vida mer ntvecklade an de unga mannen. Hi- storierna sluta icke med giftermal - htminstone icke mellan hjaltarna och bjiiltinnorna. N&got ondt f&r man i dessa berattelser icke gUra bekantskap med, om vi icke dit rakna en mycket dhlig svenska. Of- versattningen a r ojämn, och om vi s8rskildt fasta oss vid "Miss Lettys iakttagelser", s& synes den oss vara gjord af en skolflicka. Dels förekomma verkliga 6fversattningsfel och dels ett ordagrant ater-

. gifvande af den engelska texten, utan aktgifvande pil huruvida ord- följden eller konstruktioneii blir svensk. Vi anföra nhgra f& esempel:

. lika "Jag borde verkligen hafva hunnit vant mig" (sid. 48) - - - med de känslor, p& hvilka miste bero menniskosjalars lycka (sid. 52). "Jag hade minga inre syner af den högaristokratiska familjen (sid. 87).

I utvecklingstid. ' En berättelse om jZic7cor af Tea. Pris 1: 7 5 . Boken ar icke n&gon nyhet för julen, ,men vi tro, att den icke %r nog kand och beaktad i Sverige - den har nlmligen kommit till oss fr&n Finland och ar skrifven af Toini Topelius, skaldens dotter.

Förf. uppmanar i företalet "sina flickorn, att Uska, tro och hop- pas och att arbeta med modiga hjartan - och samma uppmaning gifver hon hela boken igenom, men icke pik ett trAkigt och pedantiskt satt, utan friskt och. gladt. Vi f& göra bekantskap med ltirjungarna i en flickskolas högsta klass och höra, huru dessa bland sig upptaga och söka tillämpa de nya idéer, som röra sig i tiden: en flicka skall lars sig att arbeta, hon skall klada sig p& ett förnuftigt satt, hon skall al- ska friska och sunda nöjen, sisom skridskohkning, sommarvandringar .o. d. Innan vi ,veta ordet af hafva den modiga Hanna, bokens hjhl- tinna, och den varmhjtlrlade Bella blifvit vira goda vänner. Vi hafva varit med d e h i 'sorg och glädje, i med- och motgilng - ty boken ar .full af "handelser". Visst kunna vi ibland tycka, att de unga gii litet 'briidstörtadt till vaga - men det &r s& ungdomens sed. Boken ar i sin helhet s& god, att vi p& det varmaste rekommendera den ht unga flickor p8 14-16 &r.

Älfvan f r h Intra och andra berättelser af Johanna Bpyri. Bris 2: 50 (bunden). Nar man laser Johanna Spyris barnböcker glöm- mer man snart bort att granska. Innan man vet ordet af, ar man uppe bland bergen, mau andas fjalluft, och man plockar alprosor, och :till sallskap har man friska, glada barn - hvsd kan man battre be- .gara? Johanna Spyri har redan genom "Heidi" förvarfvat sig goda vanner bland de svenska barnen, och vi ar0 förvissade om, att van- skapen ej skall minskas, sedan de gjort bekantskap med de b.erattelser, som i &r bjudas dem i svensk (Sfversattning. Framst satta vi berat-

telsen "I Hinterwald"; den &r i besittning af sti mycken friskhet och poetisk fagring, att den maste tilltala hvarje barnasinne. En strang granskare skulle kunna förevita J. Spyri, att hon ar allt för optimi- stisk, det gar alltid väl för hennes sm& hjaltar och hjaltinnor. Darpib kunna vi svara dels, att det vanligen gAr dem val, först sedan de pröf- vat p& motgangar och mycket arbete, och dels, att barnanatureii sjalf ä r s& lyckligt optimistisk, att den ej p& allvar kan tro p& den svarta pessimismen. Hvad vi hos Johanna Spyri sarskildt skatta h&$, gr det satt, hvarpA hon later det religiösa elementet trlda barnen till mötes. Intet &r har uppstyltadt eller omotiveradt, utan enkelt och sannt. Ofvers. ar i allmanhet god; vi hafva dock förvAnat oss öfver, att det tyska ordet, "Frau" alltid Atergifvits med "frun, d& det i milngrs fall borde heta kvinna eller hustru. Likash har nDie Alpen" öfversatts med "Alperna* äfven d& ordot betyder betesmarker. Boken 18mpar sig sardeles val fur 1 2- 14-Bringar.

UP folksagans rosengirdar af RZch. Bergström, hvard 3:dje , samlingen nu utkommit, Elr ett af de mest framsttlende arbetena inom

den nyare barnlitteraturen, icke minst genom de fina och konstnarliga illustrationerna af Jenny Nyström. Sagorna iiro valda ur snart sagdt hela Europas sagolitteratur och till sitt innehi11 i allmanhet goda - nagra riktigt fina - samt val berattade.

Just darför, att denna bok i mAnga afseenden är s& bra, beklaga vi, att deri förekomma störande ord och uttryck. Dermed mena si dels sadana som, tagna ur det simpla (vulg~ra) hvardagssprtiket, illa passa ihop med bokens i Ofrigt vardade skriftsprak. E n annan sak hade varit, om sagorna bergttats pti bondsprak, folksagrrns r9tta tungc- mB1, eller atminstone pA talsprak. Nen h&r &r skriftspraket s& vtil vardadt, att icke ens sammandragna verbformer, sisom bli, ska, ta, h ~ ; förekomma. För att förtydliga var mening vilja vi anföra ur 3:dje. samlingen: nDA grodan s@ en sildan otacksamhet, drog hon till med en önskan; . . . . . men kattan . . . . . flög upp i eken och rakt i syna p& björnen; . . . . . och haradsdomaren fick gno som de andra . . . . . - Dels mena vi ord och uttryck, som f6rsvArta uppfattningen, emedan de icke iiro anvanda enligt vanligt spraikbruk. Exempelvis kunna nämnas: Mac Daniel, som icke typkte illa vara om efterdömet (= icke tyckte illa om exemplet). . . ., slappte han en, myra i örat p& den yngsta brodern, d& hon sade . . . . (= satte myror i hufvudet. p&. . . .), . . . . dar gömde han sina andra sorts bar; . . . . . emedan bhde mastare och gesiiller Zdgo i sitt arbete. Vi kunde ocksh phpeka ett annat vilseledande uttryck . . . .. darvid gaf han (= mastaren) Mac Daniel en spark, s& att hans (= mastarens) stackars drang (= Mac Daniel) trillade p& nasan; - men detta uttryck torde kunna förklaras genom sitt engelska ursprung.

Till dessa anmarkningar skulle vi vilja lfigga ett par andra. Hvarför denna egendomliga interpunktion, som barnet icke At erfinner i nAgon annan bok? Och hvarför icke atminstone göra ett narmande till det stafningssibtt, som efter utgifviendet af sista uppl. af Sv. Aka- demiens ordlista införts i nastan alla nllmlnt anvanda barabUcker3

Hvarför genom envist fasthillande vid det gamla öka svhrigheterna, der mau kunde minska dem? - Priset ar 3 kr.

Otto eon Feilitzen, Spridda drag ur svenska folklifvet. 6 haftei, till pris af 25-50 öre. Enkla och naturliga skildringar, som hafva. en alltigenom god och sund tendens och skiija sig ifrAn nutidens realism genom att ej uteslutande framhiilla skuggsidorna i lifvet. Man ser, a t t författaren ar hemmastadd p& landsbygden och kiinner val till landt- lifvets mödor och svhrigheter, faror och frestelser. Att tendensen nii- gon gAng val, bjart framtrader, förlAter man gerna, d& den a r SA god, och mklet &r att varna för de olyckliga följderna af lattja, drycken- skap och hAg för spel. - Sarskildt Iamplig för sockenbibliotek.

Ur historien och sagoverlden. Vid brasan af Augu.sta W. Pris 2 kr. Boken innehiller dels lifliga och uriderhAllande beriittel- ser pii vers och prosa ur svenska historien, dels skildringar ur lifvet och sagoverlden. Den ar 1a.mplig för barn f r h 12-14 Ar, som har fii en lefvande bild af och belysande drag ur de historiska handelser, som de sjalfva lasa om i skolan. Förf. har siirskildt vinnlagt sig om att bevara den historiska troheten.

De andra bertittelserna skola helt visst uven lasas med nöje, ty den enkla naturliga stilen, fullkomligt fri frAn affektation och pjoller, är just egnad att slA an p& de unga.

Wilhelm Tell af M. Barack. Pris 1: 50. Denna skildring af Tells lif och samtida ar liflig och underhkllande och skall helt visst intressera ungdomen. Författaren tecknar Tells och hans vanners ka- rakttlrer SA lefvande, att man kanner det varmaste intresse för frihets- hjaltarna, och de unga skola helt visst kanna sitt hjarta klappa varmt för dem. Ty varr miste vi tillägga, att spriiiset ofta ar tungt och osvenskt, och att öfverstlttningen lemnar Atskilligt öfrigt att önska- 89 heter det t. ex. sid. 13 om Tell, att han ar "den djarfve, sisom en mhlet aldrig felande, vidt omkring bekante alpjagaren Wilhelm Tell." 8 sid. 16 omtalas, att Tell sankte rodret kraftigt i vAgorna. A sid. 52 omtalas, att vgldiga isberg i vester begransa Urisjön. - Det anförda m& vara nog. Vi vilja dock ej harmed saga, att öfver- stittningen är sd dAlig, att den bör afskracka förilldrar frAn att gifva bokeu som julgAfva A t 14- 1 6-Aringar.

Af Lekkamraten, en julbok för barn med bidrag af J. C. v, I?lofsten, Laura Pitinghofl, Math. Langlet, Lea, Ave m. fl. hafva femte och sjatte boken utkommit; pris 1 kr. boken. De nyutkomna haftena &ro i allmanhet af samma beskaffenhet som de föregAende. De föraldrar, som skanka sina barn de nya lekkamraterna, kunna vara. förvissade om, att de smA af dessa icke lara nigonting ondt. Tvart- om, de fA till lifs mAnga bAde goda och förtraffliga sanningar, kladda. i en ganska tilltalande form. Men "Lekkamraternan aro i vart tycke alltför obetydliga - vi frukta att 14 dagar efter jul haha de smii. glömt de nya bekantskaperna for att Atervända till Robinson eller Rödhattan. Af de 34 berattelserna äro en del b&de fina och roliga - det vilja vi ingalunda förneka. SA Ar t. ex. "Ebbe vill ut i4v&rl-

d e n n af Anna Wahleaiberg en riktigt rolig historia, som sog kommer a t t läsas om mer an en' gang. Förf. tyckes visserligen i början haha glömt, att hon skrifver för barn, d& hon talar om olika "kategorier" .och att Ebbe var i en obehaglig "situationn, men alltefter som hon följer Ebbe ut i verlden, talar hon hans spr8lr och tariker huns tankar. Att kunna tala och tanka som barn, d i man skall tala till barn, ä r ,nog en god sak, men vi tro icke, att dartill med nödvlndighet hör, a t t liksom fru Fitinghoff l i ta en liten gosse kalla Karl den tolfte "en orstyf prisse" och sig själf "jubeldum". Att ur sliolpojksrs och skol- flickors samtalsspr&k utrota alls slangord och Israftuttryck, som de anse sig behöfva f6r att gifva tillbörlig kraft och f ~ r g At sitt tal, det tilltro vi hvarken föraldras eller andra uppfostrare, men att gifva detta 5prtI.k

can viss auktoritet genom att använda det i skrift, anse v i onödigt.. Lea har skrifvit ett par berattelaer i djurskyddsv%nlig mening;

i en af dem, "Gubben Nörk", har hon @tt s l llngt, att hon t. o. m. M e r &te Per, som vaktar himmelrikets port, öppna för gamle Mörk, derföre att han skyddat och alskat de viirn1Osa och bortglömda djuren. Amnet till de flesta berattelserna ilro hemtade ur barnaverlden. Dock finnas Ifven niigra sagor. Albrekt Segerstedt har lemnat en svensk folksaga, och Ave en med titeln "I j&tterAldn. Denna sista förefaller $oss val tendentiös for att vara, en akta saga. Ej heller tro vi, att sagornas prinsessor bruka satta, v5rde pil "att ha sitt porträtt i lan- -dets alla tidningar" och att ega tio skrifvare, som uppteckna allt hvad de saga och göra. Illustrationerna iiro, i farhlllande till det billiga priset, förvilnansvardt milnga och goda. Visserligen synas en del af .djuren harstamma fr8n en lilrobok i zoologi, men s& har Jenny Ny- ström i gengäld gifvit oss lifslefvande barn.

Nya svenska barnbiblioteket, tredje samlingen af C. J. v. Hof- .sten; pris 1 kr. "En julhelg p& landetn ar den langsta och roligaste berattelsen och gifver de sm& en inblick i det friska och glada lifvee i en prestgard p$ landet under julhelgen. Fröken Hofsten berattar i allmänhet enkelt och naturligt, och barnen kanna sig hemmastadda i

d e n verld, dit hoa inbjuder dem. Ibland synes hon dock glömma bort, att satirens udd ä r ett vapen, föga h p l i g t att nyttja bland barn. I berättelsen "Pullornan har förf. passat p& att vara satirisk, s& snart ntigot Iiimpligt tillfalle yppar sig. - kille Gunnar skall mata kyck- lingar. Dessa vor0 nu SA försigkomna, att de tycktes vilja disputera med den, som vigade tro, att de för kort tid sedan rymts inom de

-triinga skrankorna af ett aggskal. Pil detta förhtillande ville Gunnar .ej ens hantyda, da han dlrmed kunde riskera att mistta pullorniss van- skap. För sin egen del var lian nog siiker p i huru saken förhöll sig. '"Han skulle nog ej af n&gon tuppkyckling lita, sig öfvertygaa om, att d e n händelsen var en synvilla eller en löjlig tradition." Tror nu ni- gen menniska at t en liten gosse resonnesar pf6 detta stltt, d& han skall mata kycklingar! S% f& vi ocksl veta, att det Lr en egenhet med -tuppkycklingar, att de !kro mycket sakm p l sin sak och att de Bro 4fvertygade om, "att det egentligen &r tuppkycklingarna, som styra verlden." Nu är det visserligen sant., att barn helt enkelt halka öfver

bvad de ej förstá, men de vanja sig p& detta sätt att läsa ytligt och tauklost. "Pullorna" upptaga endast 6 sidor, och dh de öfriga berat- telserna &ro enkla onh barnsliga, kunna vi ej annat an uttala var öf- vertygelse om, att boken skall med nöje läsas af den publik, som den -

&r skrifven för. Fröken Adelborgs illustrationer höja bokens varde.

I Nordanqväll. Sagor och berättelser af Morbror Gzutaf. Pris 1: 50. Boken innebhller 32 smh teckningar pá vers och prosa ur fantasiens och, siisom det förefaller oss, afven ur verklighetens verld. De utmarka sig genom en icke vanlig grad af humor och hjärtevarme - men de flesta haha olyckligtvis det felet, att de passa battre för .de stora an för de smll. Förf. tyckes bland annat antaga, att barn %ro bekanta med författare sildana som Blanche, Ridderstad och v. Braun, och att de mycket val hafva reda ph, att det funnits en tid . "d& bhde gammal och ung trallade Konjanders roliga kupletter." Skulle emellertid nhgon af de stora under julen vilja underhiilla sig med boken, s5 äro vi ÖEvertygade om, att han skall känna sig värmd .och tilltalad af shdana berättelser som "Lontrs älsklingn, "Lekkamra- ,tema", "Olle Hurtign m. fl.

Gräs och ogräs, plockade och hopsamlade i barnens tradgards- täppa af "Tante C25syn. Pris 1 krona. Tante Cissy visar, att hon :hr en verklig barnavan. Hon har ingalunda gjort en ytlig bekantskap med de smh; hon vet hvad som kan fangsla deras uppmarksamhet, ach hvad som kan iuverka p& deras tankar och handlingar. Hon be- rattar enkelt och naturligt, men vi tro, att hon gjort ett misstag, dA. bon i "En julsagii" Ister gamla Karin tala en sorts bondsprhk. För smil .barn torde det rent af vara svhrt att ]&sa. Topelius har yttrat sig om boken p& ett sardeles. sympatiskt satt: Han sager: "Jag har med nöje last "Gras och ogr%sn. Den vittnar om en märkbar mognad .i framstiiliningen för barn. Framst staller jag "Min första guvernant", med dess ansláende srnidrag ur verkligheten - - -. Alla berat- telser fylla väl sin plats och jag anser, att deu lilla boken viil lampar s ig för flickor mellan 8 och 13 &r. Det är en erfareu äldre vän, som .antecknar sina hhgkomster af olika skaplynnen. Stilen &r enkel, lätt- last och fri fran tröttande detaljer. Den ar vard all framgiing."

De sm4 landtbrukarne eller redligt arbete far alltid sin lön af L. D. Ofvers. frán Tyskan af J:Graulund, Pris 2,OO. Som afven af titeln frarngkr är denna en barnbok, men s& gammalmodig, att den förefaller att vara skrifveu 1828, till hvilken tid handlingen förlagges, utan att dock nsgon tids- eller egentlig lokalfarg deri kan sphras. Att döma af de smh petiga illustrationerna torde det tyska originalet hafva utkommit för 30 a 40 Ar sedan, och nhgra nutida upplysningar som t. ex. att en resa till Amerika nu göres ph lltta dagar, iiro an- tagligen tillkomna vid öfversattningeu. Hvarför en sádan foretagits och hvarför boken, som man till sin förvhning ser bara tryckort och iirtal: Stockholm 1890, nu hos oss utgifvits ar en icke oberlittigad fraga. Icke desto mindre rn&ste inan erkanna, att tendensen i denna berattelse om de unga arrendatorerna, hvilka fiitt en arrendegard pk SA goda vilkor, &r genomg8ende god.

Olof Sommar, Nya svenska barnboken. Med illustrationero Pris 0,50. Berattelserna förefalla i alim&nhet obetydliga, och d& det icke a r nigon brist p& battre barnlitteratur, torde den icke vara att rekommendera.

Guld och gröna skogar af Eva Wahtén. Med 39 teckningar. Pris 1: 50. Detta ar en samling natta berattelser, Iampliga för barn fran 10-12 &r. Stilen a r ledig. Innebillet Br godt, om det ocksa, ej utmarker sig för nigon större originalitet.

Robinson Crusoe af G. A. Grdbner, öfversatt af Julius Hudde, har utkommit i en ny upplaga. Pris 3: 50. Att rekommendera &P hsr alldeles öfverflödigt. Bi namns blott att boken &ter &r tillganglig i bokhandeln, sa att de foraldrar, som annu icke införlifvat Robinson med sina barns boksamling, nu m& kunna göra det.

Barnkammarens bok N:o 2, illustrerad af Jenny Nyström. Bris kr. 2: 75. Saledes andra samlingen af den för ntigra i r sedan ut- komna bokeu med barnrim, som beredt s i manga smil gliidje och s% mtingen mor tillfredsst~llelsen, att icke af brist p& bättre nödgas be- gAfva sina smii barn med dessa medelmittigta utlandska bildböcker, hvarmed vara förlaggare förr nastan öfversvOmmade julmarknaden. Bi behöfva endast saga, att denna del synes oss lika förtrafflig som de^ föregtiende. Barnkammarens bok har endast det felet att vars för dyr for att kunna ägas af stora skaror af fattigs sms, hvilka ocks% behöfde se nigot vackert, roligt och fosterlandskt.

Ängsblommor af Ottilia Adelborg. Pris 2: 75. En samling barnrim och historier med goda illustrationer, en bok för de smi af samma slag som närmast föreg8ende. Rimmen i denna samling torde dock vara mindre kanda an de i förutnamnda arbete. , Illustrationerna aro vackra och originela och till sin karaktar fosterltlndska - hvad som icke minst ges en barnbok varde.

Sagan om Askungen, ritad af Ottilia Adelboj-g, utmarker sig genom sardeles roliga och viil utförda teckningar. Sagan a r enkelt och val berattad. Vi ilro förvissade om, att barn skola finns mycket nöje sAväl af teckningarna som texten. Pris '3: 25.

En mer eller mindre utlandsk pragel hafva nedanstiende illu- strerade barnböcker med text af HathiIda Langlet. l[llustrsiionerns &ro fina och vackra hvad utförandet angir och öfvertraffa deri mycket de bildböcker, som för icke lange sedan voro de vanliga.

Hvad texten angiir, kan goras en hufcudanmibrkning, som giller icke blott dessa, utan mlngden af dylika böcker: den a r gjord p& be- stallning till redan befintliga illustrationer af utllndskt ursprung. Biten skall sara s5 och s& Iing, antingen man talat ut eller ej; ja, afveo d& man icke har n&got att saga. Undra sedan p i att icke alltsam- mans ar bra! Det mäste ju ena ghngen bli ganska uttanjdt, en annan gAng alltför knapphhdigt, en tredje ging gar det alldeles icke ihop med verkligheten eller bilden. "At barnen matte det viil dugan, t8n- ker en, en annan tanker: "det a r detsamme, bara affaren blir godn,

Men vi, som vilja ha vhra barn s& sundt utvecklade som möjligt, vi tänka: "endast det basta ar godt nog &t demn, och derför valja och kritisera vi.

Ur djurens lif, pris 1.25, skall sakert bereda gladje &t smilbarn, som tycka om djur. Den versifierade texten roar dem nog; i ett par fall - i versen om "Lejonet och Papegojann - &r den dock saker- ligen obegriplig. Bast hade ockss varit, om de sluppit historien om vildgalteq, som de sett i skogen har hemma och sedan ata upp.

Kommen barnen sma, hit att se och höra pi ! pris 2:00, ar kanske den basta af alla fem. Verserna flyta latt, iiro enkla och barnsliga och försths nog till det mesta af 6-?-hingar. Illustratio- nerna &ro ocksh enkla och ganska bra. Men har se vi just bekraf- tadt, hvad som ofvan sagts om svhigheten att satta ihop en svensk text till utlandska illustrationer. S& tvingas man till vild pil verk- ligheten; barnen g& ut att bryta kvistar af mispel och jarnek till julen, de binda liinga blomsterkransar redan i maj och, om en liten mörk- hhrig pys med tv& stora svarta prickar till ögon star det: "liten blhögd pilt, guldhirign . . .

Det var en gang, pris 1.25, innehiiller sju gamla valkanda sagor i öfversattning. Skada blott, att sagans breda, naiva spr&k fatt gifva vika för ett mera sammantrangdt och nutidsmässigt, förmodligen för utrymmets skull. En annan sak! Hvad tiar den moraliska snarten har att göra? Lilla Rödhattan varnas till sist för "obekanta lekkam- rater", som ofta nog visa sig vara "roflystna vargar." Men folksagan Atminstone borde val g& fri frin siidana "ulfvar i f8rakläder."

Barndomens glada dar. Pris 2:OO. Ett par af illustrationerna .allt för granna, texten afven har versifierad, stundom för svhrfattlig. Bast passande för 6-7-&ringar.

Sommargladje! Barnagladje! Pris 2:OO. Titeln tlr visst ironiskt gifven, s& ttlnkte vi d& vi sAgo de kolorerade planscherna, ty de vittna

. visst icke om verklig barnagladje; den trifves icke tillsammans med sidan elegans i toalettvag. Boken hade utan dessa planscher varit

. vida battre. Om dessa tagits bort, hade d& ocksil den om Schweitz och icke om Sverige piminnande historien, om hur barnen g& att plocka alprosor, ocksil försvunnit. Det mesta af texten passar icke för barn under 8 Ar.

Bilder ur barnaverlden af Emily Harding, 7:de boken, med verser af L. Pris 1.00. Vi kunna icke instamma i det berömmande omdömet om illustrationernas finhet och elegans, som finnes anfördt p& omslaget. Men det galler ju icke haller denna, utan en föregaende del. I denna bok äro de ofta suddiga och otydliga. Illustrationerna tyckas ernado för smhbarn, 5 - ?-&ringar, men den versifierade texten ä r icke alltid begriplig för dem.

Europeiska armeernas uniformer af Richard KnWel. 18 blad i vackert fargtryck, framstallande de flesta europeiska uniformer, afven

flottornas. En vacker och ltimplig @€va för gossar, riviikas speciellit intresse för militar-vasendet man önskar säcka.

BnPernaPionela idrotter. Pris 1 .SO. 7 f&rglagda blad som framställs idrotter och lekar, mest jagter, frln olika delar af varlden, slsom: nosbörningsjagt, friln Afrika; vildblst fangas med kastrew, frBn Ame- rika; kalkbacksAhning, f r h Canada; tjurfiiktning, fran Spanien; kar- neval, frAn Italien, etc. etc. En del bilder gifva en ratt god fram- stallning af saken i fraga och kunna tjiina att för barn, som hunnit nog 18ngt i geografien, stilrka och klargbra intrycken friin Iikroboken eller lararens framstälining. Andra bilder äro tamligen intetsagande. 10-12 ar.

Noaks ark, pris 1.50, en samling djurbilder, mest diiggdjur och fkglar, stora tydliga och ganska val traffade, en god och Iamplig bild- bok för 5-8-&ringar.

De sona konstnärernas album, pris 2.50, ä r en samling g a n s h fina teckningar - djur, blommor landskap - ärnade till fdrglaggning för barn. En del taflor &ro redan farglagda för att tjkna som mön- ster. Detta arbete vore nog en karkommen gaifva för barn f r in 10 &r, som ha anlag för teckning.

Utom de redan ofvan omtalade utjiindsbe bilderböckerna hafvzi v i fatt oss tillsända Stanley i Afrika, pris 1.75, som ju kan girakns tifven svenska barns intresse. Skada blott, att en god del af siral menniskorna som djuren äro sai illa tecknade, och att fiirgl8ggningen i allmiinhet ä r dalig.

Hvad vkra svenska barn skola med Baanums SPOPI f6rewisning, pris 1.75, att göra., det kunna vi omöjligt begripa. Nog kan man visa barn nAgot nöjsammare och biittre Bn alla de vidunderligheter, som i denna förevisning aro samlade. Vi niimnra exempelvis "en kvinna utan ben" äfvensom "en jätte utan ben".

Till sist omnämns vi niigrs publikationer, som bära det gemen- samma namnet: "Barnens bibliotek." De hafva en grann utstpiel;. tv& af dem uppträda t. o. m. i form af en gosse och en flicka och iiro mycket billiga: 1 kr., 75 öre och 60 öre. Illustrationerna och den versifierade texten ni ej ens till medelmiittan, men kunna nog roa, barn. De hafvs den stora förtjtinsten att vara billiga. I samma hem bbr mm dock ej skaffa sig alls fyra böckerna, ty samma bilder och samma text förekomma i mer an en af dem.

Barnen hafve i ä r fatt sin egen jultidning, SiinBWingan, fint och lronstnarligt utstyrd. Texten a r enkel och god somt alltigenom barns- lig. Författarinnorna hafvs bjudit p& n&gra srni% skdeles fina bitar i bunden form. Vi fgsta siirskildt uppm&rkssrnheten p i Sigrid Let@n- kufi;.uds "Nu ska vi badan och Lotten Dahlgrens "Barplockerskann. Mot Liljefors' teckningar torde den nnn~rkningen kunna göras, att, huru artistiskt utförda de an gro, de ej ilro fullt njutbara f6r barn.

Bj~rlin G., Gustaf II Adolf, Lasniog för ung ocb gammal med illustr., pris inbunden 6.75.

En ny bok af den samvetsgranne forskaren och i vida kretsat- Iiiste och skattade författaren.

Arbetet &r uppstäldt efter samma plan, som förf:s tidigare arbeten,, Carl X11 och Carl X Gustaf, och skall, vi äro derom. öfvertygade, vinna samma popularitet som dessa sina föreghngare.

Det gedigna innehillet paras med en vArdad utstyrsel i typogra- fiskt hänseende. DA hartill kommer, att boken &r rikt illustrerad, torde den uppfylla de fordringar, som böra stallas pil en god ung-. domsbok.

Vi beklaga, att den IAngt framskridna tiden för arbetets utlem- nande i bokhandeln (det erh6lls samtidigt me3 denna förtecknings lag- gande under pressen) ej medgifver en detaljerad granskning och en,. pil sAdan grundad, utförligare anmalan, da en sildan förvisso endast.. skulle bekrafta, hvad vi har ofvan autydt.

Det resultat af granskningskoiniténs arbkte, som här ofvan med-- delats, omfattar icke de böcker, som tillsandts komitén efter den 4- dec. Detta beror naturligtvis darp8, att utgifvandet af Dagnys decem- berhäfte icke langre kunnat uppehAllas. Arbetet har naturligtvis ut-- förts af flere personer och under bridska, d& dagligeu nya böcker in-. kommit, hvarför likformigbet, sAväl i afseende pA form som innehalt torde lemna atskilligt öfrigt att bnska. Granskningsarbetet fortsät- tes likval och resultatet blifver tillgangligt & listor, som tillliandahAllac. allmänheten Fredrika-Bremer-Förbundebs byrA.

Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden.. Efter i förbundets styrelse förrhttadt val utgöres styrelsen f ö ~

förvaltningen a f förbundets yrkes- och studiestipendiefonder af föl- jande medlemmar:

Ordinarie: fru Anna Wallenberg, född von Sydow, generaldi- rektör Albert Anderson (nyvald), fröken Mathilda Silow, revisions- sekreteraren H. Rohtlieb, professor P. G. Rosén.

Suppleanter: professor H. Gyldén och fröken C. Montelius. Revisorer: expeditionschefen E. von der Lancken, fröken Inge-

borg Elfving och riksdagsmannen, grosshandlaren Olof Melin, Göteborg; revisorssuppleant: riksdagsmannen, d:r G. Elowson, Karlstad.

Whitlockska stipendiet har Bfven i Ar tilldelats filosofie knndi- daten fröken Wilhelmina Ohlsson friin Malmö.

F6r understödjande a f kvinliga trädgilrdselever hafva tvenne medlemmar af Fredrika-Bremer-Förbundet utlofvat 1 stipendium & 200. kr. och 1 d:o A 100 kr.

Predrilca-Bremer-Förhdets samkväm, det första under inne- vararande höst, hölls den 7 Nov. i hbtel Continentals stora festvining,

Dervid höll amanuensen E. Folcker ett sakrikt föredrag om "Japansk dekorationskonst", hvilket illustrerades af ett stort antal utstalda ja- panska konst- och konstiudustriella föremil, dels i original frAn Japan, dels kopior. I öfrigt voro utstalda Atskiiliga intressanta afbildningar af svensk konstindustri frAn aldre och nyare tid.

Vacker sAng utf6rdes under aftonens lopp af fru Holmboe-Schen- ström, fröken Sidner och en musikalskare.

Samkvarnet afslutades med aftonmiltid i stora salen, hvarefter flertalet af de narvarande, omkring 200 personer, i lokalens salonger Innu ett par timmar egnade sig At ett glade och innehtlllsrikt 9511- skapslif.

Sverige. K h n o r i skolrdd. Af de ordinarie höststlmmor, som förrattats med hufvudstadens församlingar, ha inom fyra af dessa kvinnor blifvit insatta i skolrhden. Osterrnslms församling har omvalt fröken Lilly Engström. Storkyrkoförsamlingen har utsett till ledamot a f sitt skolrid fröken Evelina Fahnebjelm, Jakob och Johannes fröken Emilie Zander samt Adolf Fredrik fröken Mina Forsell. De tre sist- namnda församlingarna ha genom dessa sal för första gkngen insatt kvinnor i sina skolr%d.

Vid i Falkenberg företaget val af ledamöter i kyrko- och skol- r8d invaldes, p% förslag af redaktör M. Larsson, till ledamot i skolsi- det fröken Hcnrika Hellman.

Kvinnor i fattigvbrdsstyrelse. TvA kvinnor, fröknarna N. Sta81 v. Holstein och M. Hult i Halmstad, hafva blifvit af stadsfullmaktige invalde till suppleanter i fattigvArdsstyrelsen.

I Stockholm har pressen allmant intresserat sig for kvinnas in- valjande i fattigv&rdsstyrelsen, men ifralgavarisnde val &ro der annu ej gjorda.

Kvinnans anstdllande d apotek anser fssrmoceutisks institutets styrelse ej böra möta n&got hinder.

Enligt Kongl. Telegrafverkets matrikel, utgifven jon, 1890. vom i Telegrafverket d& anstaldra 459 kvinnor och 252 man.

Finland. Finsk kvinnoförening har denna höst anordnat ele- mentarkurser för kvinliga arbetare. Tilloppet till dessa kurser har varit öfverraskande stort; till finska och svenska kurserna ha tillsam- mans anmllt sig 300 deltagarinnor.

Nylandska afdelningens kvinliga studenter ha i höst pkbbrjat en liknande kurs, hvilken Lfven ar talrikt besökt.

Sum~kolo1'ï)au i Ifilsingfors äro lifligt besökta. Laroverket för gossar och flickor har 284 elever, hvaraf 127 gos-

sar och 157 flickor. Lyceum för gossar och flickor har 182 elever, 86 gossar och 96 flickor. I .nya svenska samskolan studera 65 gossar och 70 flickor och i finska samskolan 110 gossar och 70 flickor.

Vid Iasetirets början har dessutom ett stort antal intrldessölzande milst afvisas pil grund af bristande utrymme i lokalerna.

England. En 7cvinlig tdhi!gbrdsrnustuw har filtt sig anförtrodd ordnandet af de offentliga planteringarne i London, berattar Daily News. Hon har genomg8tt Atskilliga tradgilrdsskolor i silviil England som ut- landet.

Tyskland. I Berlin har öpnats en byrl för vagledning och rlid till resande fruntimmer. Det meddelas underrgttelser anghende liimp- lig bostad, pensioner, hoteller, inackorderingshem och bodar, samt upp- gifter om viilgörenhetsinrattningar, uppfostriogsanstalter, stadens seviird- heter, m. m.

En Icuinnosta& I staden Merzig i Preussen, har nyligen officielt konstaterats att mer iln hslften af alla dervarande affarer stilr under ledning af kvinnor.

Stadens största fabrik stAr under ledning af en enks och skötes af henne personligen. Alla grossliandelsaffiirer, v8rdshus m. m. skötas af kvinnor och skötas till pA kopet pil ett utmärkt satt.

Österrike. I Wien har ett stort möte, pil inbjudan af kornikn för beframjande af kviniians politiska r8strPtt nyligen egt rum. En petition i detta syfte antogs af mötet ocb bar sedermera inlemnats till riksdagen.

Australien. I Nya Zeelands mpresentant7ms hade af ledamoten sir John Hall framlagts en motion om politiska röstrattens utstrilckande till kvinnor. Motionen antogs i förra veckan af huset med 37 röster mot 11.

OsBkert ar emellertid, om regeringen kommer att upphöja repre- sentanthuset~ förslag till lag.

Årgången 1890 . Innehall :

Sid . Hugo TigerskiöZd . Vi-igledd . Poem . . . . . . . . 1 . (iertrud Adelborg . Svensks t.änstflickors utvandri&'tiil Danmark . 2 . Cecilia Holmberg, f . Bååth . $ r h ett skbnskt fiskläge . . l2 . . M . S . Brev til Dagny fra Kristiania . . . . . . . . . . . 22 . Xiatine E'rederiksen . Marie ~akrzewsk'a . . . . . . . . . . . 25 Kvinliga skolr8dsledamöter . . . . . . . . . . . . . . 30 . -en -en . Litert%iiuranrnälninga r. E;ru Anne ~harlotte Leifler . Ur '

lifvet . Tredje samlingen . Sonja Kovalevsky . Ur Ryika lifvet 31 . 8

Esselde . Ytterligare om kvinliga skolrBdsmedlemmar . . . . . . 35 . Gertrud Adelborg . Svenska tjiinstflickors utvandring till .Danmark

(Forts . och slut) . . . . . . . . . . . . . . . . 40 . Mathilda Boos . F r h de fattigas hem . . . . . . . . . . 50 . Gustaf S v m o n . Hvad gagn kan samskolan medföra serskildt för

kvinnan?. . . . . . . . . . 56.. Bqkanmiilningar . &>snel<ic : ' s i r i i da blad if 'Rosaiie oiivecrona A .

K-di?: Var tid och ungdomen af Ludvig Lindroth . Fredrik Wetterlund: Digte af Herman Bang . . . . . . . . . . 60 .

Fr& riksdrcgen . . . . . . . . . . . . . . 65 . Meddelanden från krearika- ~remcr-@&bunaet:

Stipendiefonderna, . . . . . . . . . . . . . . 67 . . . . . . . . . . . . . . . Arbetsonråden Ö r &vinnor (kok . ) 67 f . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hvarjehanda i vinnofrbgan 69

E . N . Söderberg . Lycklig du! Poem . . . . . . . . . . . . 71 . Inledning till en diskussion . . . . . . . . . 72 . tt bre€ frHn 1810 om Carl fOh%oF?r, +ris . 18 . Anna Wahlenber . Till första April . . . . . . . . . . . . . 81 . Edniund ~ a m m a f Lias Nordvall . . .& . Liteatur . X . SjnkvBrd och ~elsoviird . ' E; handbok uiaibeiad af

flera liikare under redaktion af D:r C . Wallis och D:r F . W . Warfvinge . 2 delar . - L . N . 8tockholmstyper förr och nu af Claes Lundin . F r . Skoglunds förlag . . . . . . . . . 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Drägtreformföreningen 96 .

Från riksdiigen . .- E . S-n . Kvinnans äktenskaps&lder . . . 98 . Meddela~den .från Fredrika- Bremer- E'örbzcndet . . . . . . . . . 101 . Hvarjehanda i kvinnofragan . . . . . . . . . . . . . . . . 101 .

. . . . . . . Lilly Eyströrn . NBgot om v&ra nyare barnböcker 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . B z m a Vtsta . Ocks% ett skal 110 . . . . . . . . . . . . . SmBprat om förströelser och nöjon 122 . Lonisa Ma Alcott . (Utdrag i r The ~ o a d e m ~ ) . . . . . . . . 127 . Frbn r i k ~ d a p n . . . . . . . . . . . . . . . l 3 2. Meddelande frbn f red rika-f rem er-~öibindet . . . . . . . . . . 135 . Hvarjehanda i kvinnofrhgan . . . . . . . . . . . . . . . . 136 .

Sid . P . FaUot. Madame Caroline De Barrau De Muratel . . . . . . . 141. A . K-dt. Bern en klädnin . . . . . . . . . . . . . . 145 . Domenico Ill.aa(-Correale. vid min moders graf . (poem! . . . 1W C . L.. Om kvinnans underordfiade stillning . . . . 155 . B m u n d Gammal. Tjugnirsfeaten i Btockholma första* h~sh~is sko la . 158 . Kvinnorna och trädgardsskötseln . . . . . . . . . . . . . . l60 . Från riksdagen . . . . . . . . . . . . . . l 64. Fredrika- ~remw-&-lknde& ;ne~de'landm . . . . . . . . . . 168 . . . . . Evarjehanda i Invinnofr& an . . . . . . . . . . 1.70. nedrika-&.mar- l?lkbt~Ats Oerattebe f&- *l889 . Hellen Lindgren, VBr seaaste förfsttarinneliteratur. en studie . A . Ch .

Leflim Ur fifvet. Kdnlighet och Bot ik . Victoria Benedicts- sons @Rlfbiogra& Ernst Ahlgrens och Axel Lnndegrds Derr Bergtagna . . . . . . . . . . . . . . . .l7 3.

Yrsa, Somniarhvila i ~ & ~ r b o t k m . . . . . . . . . . . . . 185 . . ZZin Rathsmaw. Afund . Poem . . . . . . . . . . . . . . . 195 E'redrik Bajer. Egendoms wemenakap med eller utan gemensam för-

oaltningsriitt? (Ur &inden o Ssmnuulet) . . . . . . . . 197 . Metidelanden fran 21r~dnka-~remar-%~rbuusdet . . . a00 . Hvarjehanda i kvinnofdgan . . . . . . . . . . . . . . . . a01 . Den sista af familjen Merchbanks . Ohersattnin af 8 .. B-.l . . . . 205 . Mathitda BOOS L a m Kieler: Maid af B r e , #knesPil i tre akter . P 4 . M . B., Brev til Ilagn h Kristiania . . . . . . . . . . . . . 220 . L . E.. ~n bit statistie . . . . . . . . 2 2 1 . Edmund Gammal Den bkttiska 'o& koniinenkla ~ ' edk i ionens konfe-

rene i ~tockholrn hösten 1890 . . . . . . . . . . . . . 222 . . Rutiov Abelin. Kvinnan och tradgsrden . . . . . . . . . . . . 227 En kurs i Stenokrsfl . . . . . . . . . . . . . . . 23 9. MeddeIanden fmn f red rika- f rent er- ~ & b w & t . . . . . . . . . 23b . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hvajehanda i kvinnofrikgen 235

Ufe; Han och Hon . Några jamfömleepunkter melien mannens och '

kvinnans sj&lslif . . . . . . . . . . . . . . . . 237 . Franpnis Coppde . ~ate&oster . Dram p& verasi en akt . (ifveribtt-

ning af Ernst Lundqvist . . . . . . . . . . . . 246 . R . AS' . En tidsenlig reform och dess begynnande frukter . . . . . . 264 E . Ei. En h Ilning . . . . . . . . . . . . . . 265 . F* ~~edt . i&~~remm~~örbundets ~ ~ k ~ a n s k n i n ~ 8 k o r n i t é . . . . . 260. . Meddetanden fik Fredrika- Brcmer- Förbundet . . . . . . . . 283 Hvarjehanda i kvinnofrhgan . . . . . . . . . . . . . . . . 2&1 .

arbetets Vänner, Brunkebergstorg 18, S t o c k ho lm.

f'ör den svenska kvinliga hemslöjdens m~tldling i konstntlrligt och fosterlhndskt sym.

UtstäUning och föraaljning af

Vafnader, Broderier och Spetsar.

Undervisning i garnmalavensk konstviifnad och konst- \

sömnad meddelas 15 Januari till 15 Juni samt 1 September till 15 December. Vidare underrähtelser B Föreningens ByrB.

'H

Stockholms Musik-Institut. Humlegardsgatan Il, 3 tr.

Undervisning meddelas uti: Pianospelning, Sång, Harmoni o& TontnYWning. Afgift för ;Pz'anounderc28ni1zgen : Nybörjarklas- sen, 2 tirnmw i veckas (fiere elever p& timmen) 6 kr. pr minad för hvarje elev. I. kl., 2 tim. i veckan (tvii .ever p& h.) 10 kr. pr mån. far hv4e elev. II. kl., 2 tirn. i v. (tvi elever p&

'

tim.) 15 kr. pr mhn. för hvarje elev. III. kl. (Utbildningskl.) 1 tim. ensam lektion i v. 20 kr. pr mån. fldngklassen: Ltirarinna: fi6ken a g r i d Wolf. Afgift 16 kr. yr mhn. för hvarje elev. 2 .h. i v. (tv& elever p& h.). .

Mottagningstid kl. 1-2. Sigrid Carlheim-Gyllensk~ld.

G. A. L. Svenssons Snörmakeriaffar rekornienderar sitt stora lager af alla slags moderna Gar- neringeartiklas för Kliidningar & Kappor, Fran- sax, Tofsar, Galler &'Rordonger för SHöbler och Gar- diner samt Tömmar och Vagns-Snörmakerier.

Bestähingax B allt hvad till yrket h6rer mottagas och utföras skyndsammast och till billigaste pris.

6 Malmtorgsgatan, Sto~kholm.

Nordisk Kons t- och Sl~jdutstillning, 9 Kungsgatan 9

erbjuder ett 'rikt urval af

@"~~8%98ka &bWb@4Sp Tr&skulptur, Mklningar, Konetviifnader, Dekorationsförem~l m. m.

I BOKBINDERIET, 26 MALMSKILNADSGATAN 26

emottagas böcker till inbindning i s h a l enkla som finare band samt iitfiires noggrant allt som till yrket kan hanföras.

BETTINA LEWYSOHN,

det angenamaste och bästa af hudförsköningemedel, ur ytterst verksamt mot frii lnar, so2b~unna, hetblemmor och stark ~odthad i ansigtet: ./ 96r huden mjuk och 1wit samt lir sh ie l e s behagligt alt anviinda.

Siiljes ii 1: 26 fl. endast hos E l i n Edland , ,-

63 Drottninggatan 63 . %

(Parfymhan B e h .) ,

vackra och viilgjorda, af renaste h&-, till de billigaste priser i riket, sbom Damperulcer fr. 15 kr., Lösbenor fr. 5 kr., Hdrfldtor fr. 3 kr., IBr.7cnutar fr. 2 kr. m. iii. hos

Herr och Fru E. Malmberg, Darnfr'isörer, Etabl. 1871, Engelbrektegatan 5 , vidHumlegArden; Hamngatan lSA., vid Kungsträdgården,

S t o c k h o l m . Telefon: Bell 10 56. Allna. 150. 94.

Stort lager af Barnklader för alla aldrar,

till ooli med 16 abr. Goda tyger ! Nya, smakfulla model-

ler! Billiga priser! Allm. Telefon 6840. . 2 Stora Vattugatan 2,

hörnliuset via Brunkobergstorg. 10 Basaren il Norrbro 10.

S om viil- större delen af Dagnys läsare äro kvinnor eller åtminstone intresserade för kvinliga strafvanden, hoppas vi, att de alla afven gama skola, viinda sig till kvinliga

Pappershandlare, helst då dessa hafva ett så valsorteradt lager och s& många niitta och smakfulla saker att bjuda p& som

Kom och se! Hedin & Berlin 4 Norrmalmstorg 4.

1

, ' Almedahls Fabriks Försäljnings-Pagasin . . . . (ETABLERADT 1862)

Stockholm, Brunkebergstorg, tillhandsh&ller efter samma redbara principer, som allt hittills 'tillvunnit

sig erkännande o. förtroende, fullständig sortering af Hellinnevaror, Bomallsvaror, Broderier,

(stnrkn, viilsy$da) m; m. som till finare och enklare UTSTYRSL A B hörer . ' .

för Hushåll, Restaurationer, Sjukhus, Badhus, iingbåkar. till best5inds verkligt billiga priser.

Giftf'ritt! Bolstervar, Taektyger, Filtar, Rullgardinstyger, Flaneller. Extra goda och billi a Irländska Larfts- och Batistnäsdukar.

maran gratis. ~ r o ~ c r siindas p& be,"

L

EMMA NORDBERG & AUGUSTA PETERSONS Undervisnings-A te1 iv

. för *

Etsning, Glas-; Porslins- och Terracottamalning samt Laderplastik.

Biblioteksgatan PS.

* Amanda Nysander, . .

Blornsteratelier :.

f ö r fina, konstgjo~da blom mo^. Nykrogatau 16.

-

Qagd&ar @Bd%ezcb3mdLo GnPdsmed.

36 Regeringsgatan 36, Stockholm. Ett kurant varulager af guld och silfver. Reparationer verk-

ställas bi l l igt. . B

Å Dam-underkliider , OGII all slags linnesömnad

emottngns lestullwingar, Irvillcrs ulföras Oilligt och uiil g egen syutelieel.. - P?-ofvw R mod el le^- och tyger förevisas, m6tt-tag~aing och profning ombestyes i lienzwzet a f före- sdndersban för syateliern.

BO z!&. zLhMad4be~~s I~i~~&%%=%ag=agaePW. 7 Storkyrkobrinken 7.

i Stockholm emottager i helt Krontal pennTngar till beredande af Lifkä~tn (pension) eller Kapitul att lyftas på en gång vid u pgifven ålder. Kontoret, N:r 5 Stora Nygatan, hålles öppet a f la söckendags förmiddagar Id. 3.1-2 samt onsdagar 5-6 e. m.

För i Stockholm bosatta obemedl.ade personer, som in- sätta medel för att bereda lifranta, betalar Fosterländska För- eningen för~altningsa~fgift samt för insatser, ej öfverstigande under ett år 50 Er., Qugu procent såsom premium; hvarige- noni för hvarje s&linndn insatta 5 Kr. i boken införes dessutom En Krona.

a Ovanl ig t hög procent ti insatt kapital erbjudes siisom ngenast börjande lifrantan tillsvidare af '

Allminna Liffiirsakringsbolaget i Stockholm.

f"rsi3kringsbol~ets hufvud kontor i Stockholm, Vasagatan 10.

l>

Exempel: Kapitalet afkastar för I

Å Fredrika-Bremer-Förbundets byrå mottagas anmälningar till intriide i

fullt 50-Arig man 7, is procent, n 55- , kvinna 7,so n

förbundets sjukkassa. Afven personer, som icke äro med-

fullt 65-årig kvinna 10,o.i procent, ,, 70- , man 12,s~ n

lemmar af förbundet, kunna blifva

6 0 - n man 9,ia , 1 , 7 5 - , , kvinna13,sT , Insattningen verkstiilles och Iifriintebok erliAlles 4, Allmanna Lif-

delegare i densamma,

En kurs for Inga lärarinnor, som vilja lara sig att på spraket sjalft och efter ett sa- kert system undervisa i franska och engekka, ai~ordnas efter jul af en utlandska med mangårig praktik. Vidare underrättelser 5 Fredrika-Bremer-Förbundets hyrd.

Fahlcrantz & C:o: C'. Hokizberg, Carl XV som enskild man, konung och konstnär, h. 1-3. - R. Bergström, U r folksagans ro- seqgiirdar, 3:dje saml. - Barnkammarens bok, N:o 2, illustr. af J. Nyström.

H* Geber: A. Agrell, Under tallar och pinier. - A. Leffler, Poetisk läsebok fljr follrskolor, folkhljgskolor, arbetareinstitut och me- nige man. - d. l.cczcdet, Vackra Nivernesiskan. - S. Tgtler, Bara .

flickor. - G. A. Grbbner, Robinson Crusa, bearb. af J. Hzcrnble, 2:dra uppl.

C. W. K. Gleerup: IV. J . Berlins lärobok i naturlaran, 12:te uppl., bearb. af S. L. Törnquist.

P. A. Huldbergs bokförlagsaktiebolag: A. Chiniqzcy, Presten, kvinnan och bikten. - Fte~*CEzcs Merula, Stillsamma historier.

Z . Haeggström: Anne-Ch. Lefler, Ur lifvet, 5:te saml.

V. Harnqvist: Httbbe-Schleider, Jesus - En Buddhist? 7

\ A. Johnson: Jolm &nyans uppenbarelser, en framstallning af det kommande lifvet. - K. Pletz, Conjugaison franpise. Ofvers. och bearb. af O. Wigert. - 1M. Langlet, Somrnargliidje! Barnagladje! - Kommen barnen smA, hit att se och höra pil! - Barndomens glada dar. - "Det var en gAng." - Ur djurens lif.

O. Jeurling: K. Dcclst~ön~, Illustrerad naturhistorisk lasebok for skolor och sjelfstudium, I.

Loostrom & Komp: Skrifter utgifna af Teosofiska samfun- dets svenska afdelning, nr 1-1 6.

P. A. Norstedt & Söner: George Eliot, Qvarnen vid Floss, II.

F. W. Skoglund: A. Lundquist, Seger.

A. E. Westerberg: L. D., De sin& landtbrukarne eller red- ligt arbete fAr alltid' sin lön.

G. W. Wilhelmsson: Elnn Tenow, Om kvinnans underord- nade stallning.

A. Cammermeyer : Nordahl Rolfsen, Svein Urad.

J. w. Cappelen: L. Kieler, Maend af s re .

Anmälan, . .

P agny, som uft.*eil t i n d e ~ födidet d r utgdtt i en f ö ~ vclra för' hdManden. stor. upplnga, slcall for t fum~zde nerka f ö ~ Fredrika-

Bremer-Förbundets ändamål: "en sund och lugn utveck- ling af arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intel- lektuelt såväl som i socialt och ekonomiskt hänseende"! Hon kall ~ f ' ~ ' e n föuu den nga9-e literntuwn, siimlciïdt sddana dess als te^, I~villca beröm socinlu och sedliga f r J g o ~ , nzedclela kortare- beriittelser, biopnJt's7in och hlsto7.iskn t~tlccc.st, i j f ~ e x q i g t e ~ m. nt. .;

S e d m $*z& Amanda Kerfstedt i följd c# bl-istande t id sett sig vzödsa7iad att med detta ("l afgd .fi-&z s in befattning sdsom t idskri f- tens ?*edaktris, 7 ~ a ~ bestgret med Dagnys utgifvande öf ue?*tagits a f en af .Zf1redril~n-B~*e?~ze~~-Fu~*bt~ndet zitxedd Redaktions-komit& till hvilken, zuzdel- föl-bu~zdek adwss, alla mecldelanden rörande .tid: .skr.iften böra stullas. 2f'r.u S , L-d Adlersparite kommer f i ~ t f a r a n d e att deltaga i kornité~zs ng-bete. .

Pm's e t f ö T A el t! r g d ?ag bli?* .foi.tfamnde : . . För w~ed le s i t naa~* a f J( 'ö~bzmc2et . . kr. 8,50.

FOT i c k e n t e d l e m n z u ~ . . . . - . , $,oo. P ö 7- b u 7 t d s m e d l e ~n n2 a r pWcinuntel*em d lf1,redq*i7ca-Brenw-För-

bundets byrd, 5 II.Ialrntorgsgatan, personl.ic/en eller 9nede.t postan- visning. I c k e f ö 1. b 2112 d snt c d lenthzol. ~ Z M M Z U pre?iomerera d e 1 s vid alla postnnstnlter 1: ~ilcet , d e l s pd .förbzmdsbp!in, d el s dfljeit hos hr?. bokhandlam

Lösnummer kunna erhållas å Fredrika-Bremer-Förbun- dets byrå till ett pris af 60 öre för enkelhäfte.

Trädgårdsskola for kvinnor, Vid Norrvikens Trädgårdar, Aby, öppnas fr. o. m. instun-

dande 15:de januari en tradg&rdsskola för kvinnor. Anm!lningar och förfrigningar mottagas af undertecknad, af

Fredrika-Bremer-Förbundets byii i Stockholm och af Tomhags Hush~1lsskola, A by.

Norrvikens Trädgirdar, ÅBY station, O stergö tlands län. ~ w a o l s abeuam