ÖN Av Jacob Hallin

2

Kapitel 1

Jag sitter och väntar på att vi ska vara framme i Australien. Det tar 4 timmar innan jag är framme. Jag ser flygvärdinnan gå förbi. Hon har vita och blå kläder och en sjal runt nacken, gröna ögon, blont hår och en namnbricka på sig som det står Felicia på. Hon ger mig en flaska dricka och säger att jag inte ska säga något till någon. Jag nickar och sedan går hon iväg. Innan jag hinner öppna flaskan skakar planet till och mitt fönster spricker. Jag kollar ut ur det och ser att den vänstra vingmotorn brinner. Syrgasmaskerna åker ner tvärt och jag sätter på mig bältet först och därefter min syrgasmask. En gammal gubbe, ungefär i 70-årsåldern, som sitter framför mig ramlar frammåot och slår i huvudet. Blod. Han är säkert död och jag är övertygad om att jag också kommer vara det snart.Vattnet kommer närmare och närmare.

3

Kapitel 2

När jag vaknar ser jag mig omkring. Jag märker att jag har spolats i land på en ö. Vågorna har även spolat upp en vagn. Det är vag-nen som flygpersonalen gick runt med. Men nu är den trasig och färgen har lossnat. Jag är hungrig så jag springer till vagnen och öppnar den. Där ligger en chokladkaka, två flaskor vatten och en första hjälpenlåda. Jag äter chokladkakan. Den är upplöst av salt-vatten, men den är god ändå. Nu känner jag att jag får mer krafter och energi. Nu dricker jag lite av vattnet som smakar bräckt. Jag ser att locket har ett hål i sig. Jag kollar i min slitna ficka. I den ligger det en fickkniv, en trasig mobil och ett par badbyxor. Jag har stora fickor. Jag är bara 12 år men jag tror att jag kan överleva ett tag i alla fall. Men jag är oroad för mina vänner! just det jag har inga! Jag är mer hungrig så jag går in i mörkret i skogen för att leta efter mat. Jag håller i kniven ifall att något eller någon hotar mig. På tal om kniven, hur kunde den hamna där? Träden sträcker sig mot mig. Jag ser ansikten i trädstammarna. Jag springer ut ur skogen. Nu har jag kommit till ett stort träsk. Jag går runt i träsket och ser ett hål i marken med lite vatten i. Det ligger ägg i hålet! Äggen är vita med bruna fläckar. Jag går försiktigt fram och ser att där finns är minst 24 ägg! Jag kollar runt om mig och ser bara träsk med en skog bakom mig. Jag tar försiktigt upp ett ägg och börjar äta. Det är inte så gott att äta med hela skal och allting men det är ändå något att äta. Efter att jag har ätit tre ägg känner jag dräggel rinna ner på min axel. Jag tittar bakåt med oro i min mage. Bakom mig ser jag krokodilmamman stå där och hon ser inte så glad ut! Jag springer iväg med tre ägg i handen men jag ramlar på en rot och hon kom-mer närmare och närmare. Hon skriker mig i ansiktet och jag blir täckt med stinkande dräggel. Jag får panik, jag vet inte vad jag ska göra så jag tar ett ägg och slänger det i ansiktet på henne och rul-lar undan. Honskriker ännu en gång. Jag tar ett ägg och trycker in kniven i den.Jag tar och tänker efter lite innan jag slänger den het-sat i hennes käft. Efter det är jag helt slut. Jag tar några pinnar och bygger en trädkoja och sen skär jag upp krokodilen och rensar ur den så att skinnet blir till en sovsäck. Nedanför kojan gör jag upp en eld. Sedan sitter jag där nere på stranden och äter en köttbit av

4

5

krokodilen och värmer mig vid brasan. Efter en timme eller två går jag upp och sover i min krokodilsäck. Innan jag somnar kollar jag ut på horisonten. Jag ser dom fina färgerna och fåglar som flyger.

Kapitel 3

Nästa morgon vaknar jag av ett morrande. Jag kollar ut och ser en björn gräva efter köttet jag har grävt ner.-Tusan! skriker jag.Björnen är brun och stor. Jag väntar tills den går iväg så jag kan gå ner och kollar om köttet är kvar, men så klart inte!Jag är hungrig så jag går in i skogen med min rengjorda kniv. Jag går där inne ca 6 timmar. Men jag åt bär så länge. Duns sa det sen blev det alldeles svart. Jag vaknar mitt i natten med en kokosnöt brevid mig. Jag måste ha fått den i huvudet. Det är ingen idé att gå till baka. Det börjar bli för mörkt. Jag går in i skogen, sökande efter ett skydd. Då ser jag ett ljus tränga sig fram bland alla träd. Jag följer efter det tills jag ser ett hus. Det är gjort av trä och gamla flyg-plansdelar. Jag tvekar lite men sedan går jag fram. Huset är byggt av massa trästockar och gamla flygplansdelar. Framför huset rin-ner en liten bäck. Han eller hon som bor där har även en flod nära huset. Jag går fram till dörren och knackar på med kniven gömd bakom min rygg.-He… hee… hej, säger jag när han har öppnat dörren. Det är en man i 40-årsåldern som öppnar dörren. Han har svart hår och skägg som också är svart. Ögonen är bruna och han har bruna shorts och hud.Sen smäller dörren igen med en smäll framför mig. Jag går till bäcken och sätter mig där. Jag mot skogen och tänker gå hem, tills jag ser en massa gula ögon i skuggorna. Jag ställer mig upp på direkten och är redo för strid. Men det är för sent. En flock kanni-baler hoppar på mig och biter mig. Jag skriker av smärta. Snart är det slut. Detta är de sista sekunderna i mitt liv. Och så smälls dör-ren plötsligt upp och där står mannen med en bössa i handen. Alla kaninbaler springer i väg. Han skjuter och träffar en. Han tar upp mig med en hand! Och slänger in mig på en stol och sätter sig själv och stirrar på mig.-Så, tack. Vad heter du? Han slänger fram sin bössa på träbordet och pekar på den lite rosti-ga metallskylten. På den står följande:

6

7

“Bo He iks n” Det måste stå Bob Henriksson.Jag kollar på min kniv och på den står samma namn.Så det var han som gav mig kniven när jag spolades upp på land! Vi sitter där en stund tills min mage kurrar. Han går ner för en trappa och kommer med en skål skorpor och ställer också den på bordet. -Tack, vad fick du skorporna ifrån? frågar jag.-...-Ok? -Hur länge har du varit här? fortsätter jag.Han pekar på en vägg med tusentals streck på.Jag känner något bitandes på mitt ben. -Aoo! skriker jag.Bob tar upp ett vildsvin och håller det i handen.-This is Pelenepi the pig, säger han. -Är det ditt husdjur? frågar jag.Han nickar.Han måste ha kommit från ett brittiskt militärplan, för länge, länge sedanPlötsligt tar Bob upp mig med handen och slänger mig i en hög med hö och lägger sedan han sig själv. Pelenepi kommer och lägger sig på mig. Sedan somnar jag.

8

Kapitel 4

Nästa morgon vaknar jag av att Pelenepi biter mig i byxorna. Jag kliver upp och ser att Bob inte längre är kvar i kojan och att dörren är uppbruten. Pelenepi pekar med trynet på ett par blodfläckar i en rad utanför huset in i djungeln. Jag går till Bobs skåp och tar ut en machete, ett djungelsvärd, och hans bössa. Sedan börjar jag springa efter fläckarna. Jag hinner bara en bit sedan blir jag trött. Pelenepi springer också efter, sedan knuffar han till mig så jag landar på honom och rider efter fläckarna. Sedan ser jag en koja. Det är riktigt fult med många sprickor i väggarna och lijaner hängande ner från taket. Jag hoppar av Pelenepi och ser Bob i ett fönster. Jag går in.När jag hoppar in har jag bössan i båda händerna. Inne ser jag en kille med sönderslaget ansikte och en arm är avsliten. Han sitter i ett hörn och stirrar på mig. Jag går in ett steg och dörren smäller igen med en smäll. Jag kikar bakom mig och ser en till, han har ett hål i bröstet. Jag sjuter honom med en sån kraft att jag flyger bakåt med en smäll och faller mot golvet och tappar andan. Jag tittade hastigt brevid mig och ser en till! Som har hängande käke. Jag tar mig snabbt upp på fötter igen och hugger han i huvudet . Sen kollar jag på han med inget ansikte och ser att han inte är där! Jag vandrar med ögonen runt hela rummet tills jag ser honom vid Bob. Bob har katanan i bröstet. Han springer fram och biter mig i armen. Smärtan sprider sig i hela kroppen. Bob sliter sig loss och knäcker nacken på den ansiktslöse. Jag springer fram till Bob. Han stammar.-G... g... Goodbye. Snart är han borta.

9

10

11

Kapitel 5

Jag går ut till Pelenipi och rider till Bobs hus. Jag tar av delar från hans gamla hem och bygger en flotte. Jag tar all mat. Pelenipi och jag hoppar på och åker till Australien. Jag tar mig till Austaliens premiärminister Tony Abbottoch berättar om alt som hänt . Han säger att jag ska rensa toan för att flyga med ett flygplan gratis.Det blir lite äklit men jag är på toan så det blir nog inga problem. Och Pelenipi låser jag in på en toa och väntar tills jag är hemma igen. JAG FÅR BEHÅLLA HAN!!!-Och det var så jag missade skolan i 14 dagar, avslutar jag för fröken.-Sluta bortförklara dig Jackson! utropar fröken.-Men det är sant!-Fem veckors kvarsittning!-...

SLUT!