Tidningsnotiser 1867 1939

1

Tidningsnotiser m.m. ur Smålandsposten och Nya Växjöbladet

1867 – 1909.

Sammanställda av Anders Ring, Vislanda.

Ur Smålandsposten N:o 75 Onsdagen den 18 September 1867. Från Almundsryd meddelas: Ryds marknad i Almundsryds socken sistlidne onsdag var

ganska talrikt besökt, både af säljare och köpare, men penningetillgången klen, så att man

kunde icke förmärka just någon liflig omsättning. Tillförseln af kreatur var ovanligt stor,

hvarigenom priserna höllo sig temligen låga. Goda drag- eller slagtoxar såldes en 175,

180 och 200 rdr paret, för kor kostade 50 á 60 rdr stycket. De flesta uppköpare voro

danskar, som dock inga pengar hade, utan måste de telegrafera efter sådana, sedan köpen

voro afslutade. Lönkrögeriet florerade, så att man till slut knappast såg någon enda nykter

mansperson. Bagarne i synnerhet hade god afsättning af fina bullar, och när brödet var

slut blefvo de öfvertalade: ”Det var dåliga ångbagare, som icke hade nog bullar att

hitföra”. Någon tillförsel af råg och korn fanns icke, emedan smålänningarne ämna

hushålla med årets gröda så, att de icke nästa år komma i samma förlägenhet som i år.

Smör gällde 35 á 40 öre och ost 28 á 33 öre skålpundet.

Ur Smålandsposten N:o 72 Onsdagen den 9 September 1868.

Från Almundsryds socken skrifwes till oss den 3 dennes:

En sorglig nyhet har jag idag att meddela, den nemligen att twenne swågrar blifwit så

oense, att den ene dödade den andra genom att aflossa ett skott, som träffade midt i

bröstet. Anledningen till osämjan lärer warit den, att den dödade swågern lefde i lif och

krig med sin hustru, hwilka träter den andre anser sig böra göra slut uppå.

Sädesskörden, har här utfallit bättre än man under försommaren wågade hoppas, och

potäterna äro till sin godhet bättre än wanligen är fallet, och har utom på högländta

ställen, gifwit ganska tillräckligt. Gräset frodas också förträffligt så att wi icke behöfwa

frukta foderbrist, om wi nästa år får tidig wår.

Ur Smålandsposten N:o 11 Lördagen den 6 Februari 1869.

Härlunda i Januari 1869.

Redaktionen af Smålands-Posten har wälwilligt tagit första steget att fästa svenska

allmänhetens uppmärksamhet på den nöd, som under innewarande år härskar inom länet,

men bland de församlingar, som uppräknats såsom nödställda, anser dock insändaren

Härlunda och Westra Thorsås nästan i första rummet bort omnämnas. Den, som känner

ställningen inom dessa församlingar äfwen under medelmåttiga år, den som wet, att

största delen af den besuttna befolkningen brukar hemmansdelar, som i allmänhet utgöras

af åttingar med sex á åtta tunneland öppen jord, bör lätt kunna förstå att under ett

misswäxtår likt detta, nöden måste wara oerhörd inom dessa socknar. Och hwad göres till

2

dess afhjelpande? I det närmaste ingenting. Skaror af bettlande, män, qwinnor och barn

genomwandra dagligen bygden, mer än dels förgäfwes bedjande om arbete och bröd. När

början af året är sådant, hurudant skall wäl slutet blifwa? Denna fråga göra wi oss ofta,

men wi rysa sannerligen för det swar, man twingas att gifwa på detsamma. Den nakna

werkligheten är nemligen den, att hungersnöd här redan står för dörren, och att om hjelp

från regeringen eller allmänheten ej snart hit anländer, uppstår här ett elände, hwars make

ingen upplefwat. Den som skrifwer dessa rader, har låtit sig berätta att wid det samman-

träde som den 20 dennes i residensstaden hölls under ledning af den för länets swältande

befolkning ömmande ordföranden för länets hushållningssällskap, beslut blifwit fattadt att

till regeringen ingå med bön om hjelp, måtte dock ej denna hjelp komma för sent beder

innerligt till Gud en ännu lyckligtwis ej hungrande

Wärendsbo.

Ur Smålandsposten N:o 30 Lördagen den 13 April 1872. Från Allmundsryd berättas, att en kringstrykande soldat derstädes frusit ihjel på ett

höslinder under de senaste snöstormsdagarne.

Ur Smålandsposten N:o 38 Lördagen den 11 Maj 1872. Från Allmundsryd skrifwes: Sistlidne fredags e. m. wid pass kl. half 6 tilldrog sig

följande olyckshändelse: En 10-årig flicka, dotter af en torpare i Allmundsryds socken,

skulle gå till sin fader, hwilken war anstäld som sågskärare hos en bonde i Midingsbråte,

dels med mat, dels för att gifwa honom till känna, att modern nedkommit med twenne

söner. Flickan hade tillryggalagdt den längsta delen af wägen, då hon möter en okänd

mansperson, hwilken antagligen war en kringstrykande sotare, ty hela karlen war swart

som kimrök. Flickan, som troligen ej tillförne sett någon sådan der swart tingest, blef

naturligtwis häpen wid blotta åsynen af honom. Och som han rytande tilltalade henne:

”Nu ska´ jag ta dig, däka”, blef hon så förskrämd, att hon så godt hennes krafter tilläto

började springa utför en backe hwars gräns war Miesjö. Skrämd och förwirrad som hon

war, och detta i förening med backens branthet, hade den påföljd, att hon några minuter

derefter af en i närheten warande wedhuggare upptogs död ur sjön. Wedhuggaren hade

hört den swarta skojaren tilltala flickan med ofwan antydda ord och derpå ropat till

honom att han ej skulle skrämma flickan, men han obserwerade ej att hon sprang mot

sjön, och kunde ej ana att fara war för handen. Men plötsligt fick han höra något som

plaskade i wattnet, och troende att det war en större fisk, beger han sig ner till sjöstranden

för att se war det war, och fann då till sin stora förskräckelse den lilla flickan drunknad

med sin börda, i hwilken hon fasthöll med den ena handen. Wedhuggaren drog

ögonblickligen upp henne, men hon war och förblef död. Igenkännande flickan skyndar

han till hennes fader för att tillkännagifwa hwad som skett. Man kan lättare tänka än

beskrifwa hwilken sorg det blef för såwäl fadern som den i barnsäng liggande modern.

Huruwida den förmente sotaren är ertappad ännu, känner jag icke.

3

Ur Smålandsposten N:o 78 Lördagen den 28 September 1872. Från Allmundsryd skrifwes: En gammal qwinna, som war enka efter en torpare under

Kompersmåla och nu af ordföranden i kommunalnämnden war inackorderad hos sin måg,

snickaren Håkan Persson i Räfweboda från Urshults socken, gick den 10 dennes på

morgonen ut i skogen för att hemta wed, men hördes sedan ej af. Hon eftersöktes, men

blef ej funnen förrän Lördagen den 14 dennes och då befann hon sig i döende tillstånd

samt oförmögen att tala. Hon dog straxt derpå. Qwinnan hade troligen i skogen fått ett

slaganfall, ett ondt, hwaraf hon ofta anfölls.

Marknaden härstädes, missgynnades af väderleken, som war regnig. Tillförseln af

kreatur war större än wanligt, men handeln ringa och prisen låga. Mycket larm och wäsen

fördes af öfwerlastade personer, äfwen slagsmål förekommo, men någon blodutgjutelse

hördes ej af. Kronolänsmannen Jansson gjorde all sin flit för att upprätthålla ordning.

Denna länsman är älskad af alla hederlia menniskor för sitt ordningsnit och sin

oegennytta.

Ur Smålandsposten N:o 47 Fredagen den 13 Juni 1873. Från Almundsryd berättas, att lördagen den 7 dennes föll ett ytterst häftigt hagel,

hvaraf många får, som voro ute på marken, ihjelslogos och ännu flera blefvo illa skadade.

Korngrödan på hemmanet Ålshult blef till en del af hagel alldeles nedslagen. Samma dag

slog åskan ner i en gran på hemmanet Muggebodas egor och klyfde densamma från topp

till rot. En större ladugård vid hemmanet Qvarnatorp i Virestad, antändes äfven samma

dag och nedbrann till grund, en ko, några får och svin innebrändes, några åkdon och en

massa virke, som låg i ladugården, blefvo äfven lågornas rof. Ladugården var

brandförsäkrad, ehuru till lågt belopp, i länets brandstodsbolag.

Ur Smålandsposten N:o 85 Lördagen den 17 Juli 1875. Samvetet slog dem. För en längre tid tillbaka blef undantagsmannen Johannes Svensson

i Brändetorp af Härlunda socken ihjelskjuten af en torpare och f.d. soldat.

Hemmansegaren Bengt Jonsson i samma gård, som af konungens befallningshafvande i

länet allmänneligen efterlysts såsom skäligen misstänkt att ha öfvertalat mördaren att taga

gubben, till hvilken Jonsson skulle lemna undantag, af daga, har den 14 dennes hos t.f.

domhafvanden i Allbo härad sjelf anmält sig till undergående af ransakning och af denne

införpassats till länshäktet. Äfven mördaren, som härstädes sitter häktad, har genast

erkänt sitt brott.

4

Ur Smålandsposten N:o 42 Lördagen den 8 April 1876. Drunknad. Då gossarne bland årets nattvardsbarn den 28 sistlidne mars gingo från

prestgården i Almundsryd, togo somliga den vanliga vägen öfver Nyebro, men somliga

fingo idén att springa på spångarne öfver ån vid Gamla Warmarne, som äro ginare. Midt

för Ryds qvarnhus hade ej solstrålarne ej kommit åt bortsmälta isen på spångarne, hvilka

der voro hala. De försigtige och rädde bland gossarne kröpo på händerna öfver detta

ställe, men några skulle vara manhaftiga och öfver. Först ”plumsade” två af dem ned i

dammen, men kommo upp. En tredje, en mjölnareson från Siggamåla, som var van vid att

springa på dammar och spånger, lät sig likväl ej varnas, utan gick upprätt på det vådliga

stället. Men när han kom midt för qvarnhjulet, som var igång, halkade äfven han och föll i

forsen, som drog honom under stämboet, i hvilket han fick fatt i ena handen och höll sig

fast en stund, men förmådde ej för strömdraget att resa sig upp. Spången var så långt ifrån

stämboet, att man ej kunde räcka den hjelpbehöfvande. Ingen af gossarne vågade af fara

för eget lif hoppa ned i den forsande strömmen. Dessutom blefvo alla så förskräckte och

häpne, och hvad rådighet man kan vänta sig hos späda pojkar. En fick dock fatt i en stör

och räckte den drunknande, som fattade den med andra handen, men för strömdragets

skull förmådde han ej längre hålla sig fast, utan släpte både stören och stämboet och

drogs i qvarnrännan under hjulet, som dervid stannade. Gossarne hade under tiden kallat

på närboende personer, men när dessa kommo hade olyckan redan nått sin höjd. De

släppte genast ned stämboet, men kunde ej få gossen loss med mindre de vredo hjulet

tillbaka. Sedan de fått upp gossen gjordes alla möjliga försök att återkalla honom till

lifvet, men förgäfves, ty vattenhjulet hade kanske mer bidragit till hans hastiga död mer

än vattnet.

Ur Smålandsposten N:o 78 Tisdagen den 16 Maj 1876.

En gammal veteran, har i dessa dagar aflidit i Almundsryd. Han hette Johan Kant, var

född 1786 således omkring 88 år gammal och i hans afskedspass kallades han

”Wargeringskarlen”, som 1809 deltagit i ”affären vid Ratan” och fått en svår blessyr i ena

armen, hvarföre han på egen begäran erhöll afsked 1810 med pension, som han sedan

dess med förhöjning åtnjutit under 65 år, med 10 kronor dessutom på sednare åren i

gratifikation. Hade han vågat lifvet och ljutit sitt blod för fäderneslandet, så blef han

också kronan en dyr pilt, för den blessyrens skull.

En annan äldre man har också vid 80 års ålder slutat sitt jordiska lif, som långt före detta

sväfvat i stor fara, hvarföre hans bana är märkvärdig. Hans namn var Johan Hjort, född i

Upsala, der han lärt ut till hattmakare, hvarefter han såsom gesäll reste all verlden

omkring och besökte öfver 100 städer, som han i ordning kunde uppräkna. Slutligen

hamnade han i Carlshamn hos en hattmakare Westman der han uppehöll sig i 6 år tills

omkring 1830, då han öfvergaf hattmakareyrket och följde med byggmästare Sjöblom till

Almundsryd vid uppförandet af kyrkan derstädes och lärde sig murareyrket. Då kyrkan

och tornet hvad murverket beträffar, vore färdigt, skulle ställningarne nedtagas och de hål

i murarne, hvari ställningarnes tvärbjelker suttit, igenfyllas. Hjort stod på den andre

bjelken från jemnmurens öfversta kant och fyllde hålet efter den öfverste bjelken. Den

bjelke, på hvilken Hjort stod, skred ur sitt hål och Hjort hamnade mellan väggen och de

qvarvarande lemningarne af ställningen ned i marken från 38 alnars höjd och föll så väl i

en liten öppning bland stenar att han under färden ned erhöll blott några smärre sår. Han

var sedan vid reparation å Jemshögs kyrka, der han ramlade ned från 24 alnars höjd utan

att vidare blifva skadad. Han talade ofta om sina ”Hjortahopp”.

5

Emellertid bosatte han sig i Almundsryd och i början kalkrappade stenbyggnader under

sommaren och omstockade bondhattar under vintern. Men då de der ”kastrullerna”

kommo ur modet och ”mösspartiet” tog öfverhanden, slog han sig genast på kalk-

rappning, hvarvid hans söner voro honom behjelpliga och har vitmenat, om icke ”grifter”,

dock många fähus.

Han var nykter och arbetssam, så att han genom sitt arbete hade sitt dagliga bröd. Han

bevistade gudstjensten vid Almundsryds kyrka den 7:de och dog den 9:de dennes.

Dessa båda gamla gubbar, af hvilka hvardera haft sina serskilda, äfventyr här i lifvet,

skulle den 14 dennes jordas i samma kyrkogård.

Ur Smålandsposten N:o 89 Tisdagen den 31 Juli 1877. Märkligt åskslag. Vid 8-tiden på morgonen förliden onsdag slog åskan ner uti landt-

handlanden Adam Olssons bostad i Härlunda socken. Blixten träffade hans hustru i

hufvudet, brände ett stort hål och afsvedde större delen af håret, följde sedan kroppen

utefter och slet sönder tofflorna. I köket satt vid samma tillfälle en målare A. Håkansson.

Äfven han träffades af blixten och begge föllo afsvimmade till golfvet. De har sedan dess

varit sängliggande, men befinna sig nu den 28 juli på bättringsvägen, har dock under

tiden plågats af mycken värk och vånda. Tillkallad läkare har förklarat, att de ej komma

att lida något men för framtiden. Blixten sönderslog dessutom 22 st. fönsterrutor samt

gick ut och in på 20 särskilda ställen, hvarvid den söndersplittrade väggarne, muren,

taken, golfven och slog i stycken en mängd porslin, äfvenledes en skänk, som stod i

stugan bredvid en säng. I denna lågo två små barn, hvilka ej skadades det minsta.

Utvändigt splittrades en del af brädfodringen och slungades bort minst 30 fot, yttertaket

skadades illa och i öfre våningen upprefs helt och hållet ett golf. Lyckligtvis antände ej

blixten, då ännu större olycka kunde ha skett.

Ur Smålandsposten N:o 49 Torsdagen den 25 April 1878. Olycklig seglats. Annandag påsk hade trenne pojkar olofligen bemägtigat sig en segelbåt

vid Lomma nära Malmö och gifvit sig ut för att segla. När de kommit halfvägs mot

Malmö, blef en af dem 16-årige Lars Petersson från Härlunda här i länet, af storseglet

slagen öfverbord och drunknade, innan de tvenne andra hunnit göra något för hans

räddning.

Häktad för stöld. Kronolänsmannen F. R. Berglund har den 20 dennes häktat och till

länscellfängelset införpassat f.d. marinsoldaten Anders Petersson Lundin för stöld, som

han sjelf erkänt, af ett silfverfickur från en mjölnaredräng i Örsled. Vid förhör inför

länsmannen uppgaf Lundin att han är född i Härlunda församling år 1842 och han tjent

som marinsoldat i Karlskrona i fyra års tid, hvarunder han den 10 november 1864 dömts

af kungliga flottans krigsrätt till 4 månaders straffarbete för första resan stöld, att han på

våren 1872 dömts af Allbo häradsrätt till 1 år och 8 månaders straffarbete för andra resan

stöld, samt att han i september 1874 af Kalmar rådhusrätt dömts till 2 år och 6 månader

straffarbete för tredje resan stöld.

6

Ur Smålandsposten N:o 100 Lördagen den 24 Augusti 1878. Nyreparerad kyrka och utvidgad begrafningsplats. I södra delen af Allbo härad ligger

Härlunda lilla församling, hvars kyrka af trä för några år tillbaka ej lärer sedt serdeles

mycket ut. Nu hafver emellertid församlingen restaureradt och pyntat den både ut- och

invändigt, så att den ter sig i ganska fördelaktig dager. Utvändigt är den hvitmålad, så att

man på något afstånd tager den för en stenkyrka. Invändigt äro väggarne också hvit-

målade, men bänkarne äro hållna i ekfärg. Altartaflan är äfven restaurerad. Det hela gör

ett godt intryck.

Äfven den gamla ganska trånga begrafningsplatsen har med mycket arbete och stora

kostnader blifvit utvidgad. Nästan hela den tillagda delen har till flera alnars höjd blifvit

fylld med sand, som fått hemtas c:a en half fjerdings väg derifrån. Heder åt Härlunda

församling för den osparda möda och kostnad, som de användt på sin kyrka och

begrafningsplats, och heder åt den man, som ledt arbetet, kyrkovärden Johannes Svensson

i Häradsbäck.

Sistlidne söndag, den 18 dennes invigdes den nya begrafningsplatsen m.m. af d:r

Palmlund i Skatelöf, assisterad af kyrkoherden d:r Montelin i Wirestad, kyrkoherden

Rönnbäck i Kyrkhult i Lunds stift, komminister Lindblad i Härlunda och pastoradjunkten

Norlin i Skatelöf. Invigningstalet, som hade till text: ”Detta är min hvila evinnerligen, här

vill jag bo, ty här behagar mig väl”. Dav. Ps. 132:14, var hjertgripande och åhördes med

rörelse och andakt af den stora åhörareskaran, som hade samlats på den nya kyrkogården,

dess blifvande hvila.

Efter invigningen förrättades gudstjensten i vanlig ordning i den ända till trängsel fyllda

kyrkan. Altartjensten förrättades af d:r Montelin och predikan hölls af pastorsadjunkten

Norlin.

Ur Smålandsposten N:o 133 Lördagen den 9 November 1878. En elgtjur, med väldiga horn, har efter hvad oss berättat i onsdags af flere personer

varseblifvits i Härlunda s:n, ej långt från Häradsbäcks gästgifvaregård. Dagen förut hade

det ståtliga djuret synts till ungefär ¾ :s väg derifrån.

Ur Smålandsposten N:o 136 Tisdagen den 18 November 1879.

Rättegångs och polissaker. Ransakningar å Wexiö cellfängelse

den 15 dennes.

Inför Allbo häradsrätt

(domhafvanden häradshöfding och riddaren C. Hasselrot.)

Hemfridsbrottet i Gottåsa, för hvilket hvad vi först meddelat, hemmansegaren Carl

Pehrsson i Bromåla blifvit häktad, företogs nu till behandling i sammanhang med

åtskilliga andra slagsmål och knifskärningar, för hvilka Pehrsson förut varit af

kronolänsman Hjertqvist inför Allbo häradsrätt tilltalad. Dessa senare blefvo dock ej nu

föremål för någon närmare utredning, enär åklagaren först önskade att få flera vittnin

hörda, emedan Pehrsson fräckt nekade för allt hvad som lades honom till last i alla målen.

7

I Gottåsamålet hördes trenne vittnen hvilka intygade, att då Carl Pehrsson och Pehr

Pehrsson om aftonen kommit till gästgifvaregården hade de genast börjat att föra oväsen,

under beklagande att gästgifvaren Carl Johansson ej var hemma, enär de mycket önskat

att mäta sina krafter med honom. Personligen hade de ingenting emot Johansson, men de

hade hört honom omtalas såsom en ovanligt handfast person och skulle derföre tycka det

vara så innerligt roligt att visa det de kunde ”klå” honom.

Som detta nöje icke kunde beredas dem, visade de sin tapperhet emot gästgifvarens

hustru, barn och pigor, hvilka de jagade ut ur det ena rummet efter det andra, sönderslogo

möbler, slogo omkull kokande kaffekittlar på golfvet, bröto sönder ett staket m.m. Två af

gårdens drängar kommo tillstädes och försökte att stilla på berserkarne, men jagades ut

med dragna knifvar och fingo hvarsin våldsam spark. Hjelp anskaffades slutligen i en

granngård, hvarefter det lyckades att jaga bort Pehr Pehrsson och gripa stallbrodern. En

piga, hvilken för längre tid tillbaka varit sinnesrubbad, blef så förskrämd af oväsendet, att

hon flera nätter efteråt både under sömn och vaka fantiserade om våldsverkarne och

skrek, som om man velat mörda henne.

Målet uppsköts för vidare bevisnings åvägabringande och Pehr Pehrsson i Hårdahult

ålades inställelse vid hemtnings påföljd.

Tjufligan i Härlunda, häktad för tillgrepp af handelsvaror i Elmhult, undergick till sist

ransakning för åtskilliga gamla förbrytelser, hvilka det lyckats kronolänsman Robérts

oaflåtliga ihärdighet att få i dagen. Tvenne nya stölder, den ena hos torparen Peter

Larsson i Krampanäs af säd, ärter och bönor, den andra i Sandåsen af kopparkittel m.m.,

vidgingos nu af den hedervärda ”firman” efter åtskilligt krångel och nekande. Ett komiskt

intermezzo var det när Sven Jonasson, efter att ha envist bestridt sin delaktighet i stölden

å Sandåsen, af domhafvanden tillspordes: ”Men du fick ju en bunke och åtskilligt annat

på din lott? Nej bara en bunke, nådig domare”, svarade Jonasson. Målet uppsköts.

Samtliga mål denna dag hvarå uppskof denna dag meddelades utsattes att ånyo

förekomma lördagen den 6 nästa december.

Ur Smålandsposten N:o 145 Tisdagen den 9 December 1879.


den 6 december.



Tjufligan i Härlunda, synes under flera år ha arbetat flitigare och med mera framgång än

man kunnat ana. Kronolänsman Robért hade till dagens ransakning tagit reda på icke

mindre än 6 nya stölder, utom den på Elmhults marknad begångna, för hvilken han häktat

det hedervärda bolaget. Några af dessa bedrifter går långt tillbaka i tiden, men synas

åklagaren, hvilken emottagit sitt distrikt sedan flere af förbrytelserna redan voro

begångna, att sprida ljus öfver dem alla. Den långa raden af målsegare, tycktes ej mycket

förbluffa de tre anklagade, hvilka nekade och krånglade på sitt vanliga vis. På några

ställen hade det stulits säd, på andra kopparkärl, på ett ställe hade de lagt sig till med en

hel liten snickareverkstad, på ett annat med 30 skålpund smör, på ett tredje med bistockar,

en gång hade Gustaf Jonasson hemfört en hel del flaskor med hallonsaft, den han sökte

göra troligt att han sjelf, en fattig torpare, låtit koka. Johan Olsson, som vid ett ströftåg, då

man velat gripa till i stor skala och försett sig med häst och vagn för att plundra rigtigt

med besked, hade den oturen att få sig ett skott i armen, sade att hela denna historia vore

osanning, att han en tid gått med armen i band hade kommit sig deraf att han för

8

sjuklighet låtit åderlåta sig. Då anklagelserna blefvo honom alltför öfverväldigande

utropade han: ”Du milde Gud, som menniskor kunna ljuga!”

Då sannolikt måste synas att så många och stora stölder ej kunnat af dessa fattiga män

bedrifvas, utan att de haft någon tjufgömmare, som afyttrat produkterna af deras

verksamhet, tillfrågades de anklagade noga och allvarligt härom, men nekade enständigt

dertill.

Målet uppsköts för vidare bevisning åvägabringandet till den 27 dennes då Gustaf

Jonassons hustru skall infinna sig vid hemtningsäfventyr för att i saken höras.

Gottåsamålet, hvilket derefter i sammanhang med tvenne andra slagsmål, för hvilka Carl

Pehrsson i Bromåla af Härlunda församling förut tilltalats, nu företogs till behandling

företedde i hufvudsak ingenting nytt till hvad sednaste ransakning uppdagade. I

Gottåsamålet fungerade såsom åklagare kronolänsman Hjertqvist och i de öfriga

slagsmålen kronolänsman Robért. Såsom målsegare var närvarande i det förra

gästgifvaren Carl Johanssons hustru Kristina Johansson enär mannen var frånvarande då

hemgången gjordes. Såväl denna som ett vittnes aflagda berättelse skildrade i lifliga

färgor det oförsynta öfvervåldet, bl. a. hade de vildsinta kämparna kastat sten in i huset

sedan de utkommit på gården. Flera af gårdesfolket hade dervid sväfvat i fara och en piga

blifvit träffad.

En person Magnus Pehrsson i Linnefälle af Wirestads församling, hade stämt Carl

Pehrsson för knifskärning, en annan August Svensson för bett i näsan och i ett finger. På

båda dessa hade Carl Pehrsson uttagit genstämning för misshandel och låtit inkalla

vittnen. Åklagaren lär ock höra tvenne vittnen. Härlunda församling hade i ett kommunal-

stämmoprotokoll gifvit Pehrsson ett mycket fullt videtur, det hette bl. a. att han ofta varit

inkallad för kyrkorådet, brukat hota sina grannar med stryk, om de vägrat att gå i borgen

för hans penningelån och att, såsom orden i protokollet lydde, att inom församlingen har

ej funnits någon så vådlig person för allmänna säkerheten. Åklagaren anmälde jäf mot ett

af de af Pehrsson inkallade vittnena, men kunde häradsrätten ej fästa afséende vid de

derför anförda skäl. Med undantag af detta vittne hade alla de öfriga flere för Pehrsson

graverande omständigheter att omförmäla.

Åklagaren och målsegandena Magnus Pehrsson och August Svensson yrkade uppskof i

målet, hvilket äfven af häradsrätten beviljades till den 27 dennes, då Pehr Pehrsson i

Hårdahult, hvilken som bekant varit mest våldsam på Gottåsa, men nu ej kunnat med

stämning anträffas, skall med tjenliga medel till rätten hemtas.



den 27 december.



Gottåsamålet. Carl Pehrsson i Bromåla, nekade äfven denna gång till att dels på en

auktion i Wirestads socken hafva misshandlat Magnus Pehrsson i Linnefälle, dels i

Gottåsa tillsammans med Pehr Pehrsson i Hårdahult hafva gjort hemgång och uppfört sig

våldsamt. Ett af ene målsegaren M. Pehrsson åberopat vittne Christina Sandberg, hade ej

med kallelse kunnat anträffas, hvarföre man öfvergick till Gottåsamålet, i hvilket

åklagaren instämt inhysesmannen Nils Israelsson i Gottåsa att såsom vittne höras. Denne

berättade, att han jemte annan person vid namn Carl Danielsson befunnit sig på

gästgifvaregården, då de båda Pehrssönerna derstädes föröfvade sina våldsbragder.

9

Gästgifvarens hustru hade anmodat Carl Danielsson att i anséende till mannens frånvaro

söka afstyra ofoget, då han gått in i det rum, der Pehrssönerna befunno sig, men att han

snart kommit tillbaka, sedan han af dessa blifvit misshandlad. Ånyo uppmanad att gå in

och söka stilla oväsendet hade han, då han kommit in i rummet, mötts af våldsverkarne

och af Carl Pehrsson, som var försedd med en piska i ena handen och något tillhygge i

den andra, blifvit sparkad så att han dignat ned i dörröppningen. Pehr Pehrsson, som haft

dragen knif i handen, hade förklarat att om gästgifvaren varit hemma, skulle de hafva

velat ”lötta” honom. Pigorna blefvo tvenne gånger af orosstiftarne utkörda och en af dem

hade för vittnet förklarat att hon hotats med knif. Sedan oväsendet inom huset afstannat,

hade ett plank på gården blifvit kullvräkt och boningshusen utsatta för stenkastning. En

sten hade i ett af dessa inträngt genom ett fönster. Carl Pehrsson nekade, såsom nämnt är,

till allt hvad som lades honom till last och påstod att han tvärt sökt afstyra ofoget å

Gottåsa, men att han tyvärr ingenting kunnat uträtta i anséende till reskamraternas

upprymda stämning. Dessa hade blott, på hans uppmaning till dem att förhålla sig lugna

föklarat, att de här skulle lefva ”rallarelifvet”.

Enär Pehr Pehrsson, som till denna ransakning skolat med tjenliga medel till rätten

hemtas, ej kunnat anträffas, uppsköts detta mål liksom det ofvannämnda till den 14

nästkommande januari.

Det bekanta triumviratet, Johan Olsson, Gustaf Jonasson och Sven Jonasson från

Härlunda infördes härefter. Kronolänsman Robért hade äfven till denna ransakning tagit

reda på åtskilliga nya stölder, hvarigenom de närde männens meritlistor ytterligare

ökades. Så hade de för omkring 3 år sedan hos Bengt Ohlsson i Toftahult vid tre olika

tillfällen stulit, tillsammans något öfver 4 ½ lispund ost, 2 ½ d:o smör, nära 4 tunnor

spannmål af råg, korn och hafre, 7 kappar ärter och slutligen för säkerhets skull låsen till

förvaringsrummet.

Gustaf Jonassons hustru Bengta Svensdotter hafva nu infunnit sig för att i saken höras

och förklarade, att hon ej hade haft närmare reda på stölderna, ej heller visste hon hvart

det stulna tagit vägen. Hennes man hade väl några gånger kommit hem med småsaker,

såsom lite frukt, som han på mindre ärligt sätt åtkommit, men hade hon då sökt förmå

honom att bära det stulna tillbaka. Efter Elmhultsstölden hade Gustaf gifvit henne tyg till

ett förkläde, som hon sade sig hafva köpt och på hvilket hon börjat sy, men då hon

kommit till Johan Olssons, der delningen af rofvet skedde och fått se de många stulna

tygerna, hade hon misstänkt att de varit stulna och sagt att ”de nu väl handlat från sig”.

På grund af dessa misstankar hade hon ej heller sedan velat sy förklädet färdigt. Vid

polisundersökningen i makarnes hem hade hon ej sökt undanröja något, lika litet som hon

förut tagit hand om något hvad mannen möjligen kunde hafva stulit, ej heller hade hon

någon reda på om någon annan person varit medveten om mannens bedrifter.

Tvenne vittnen, hemmanegaren Johan M. Nilsson och Johannes Jacobsson, båda från

Knihult, hvilka varit med vid polisundersökningen hos Gustaf Jonasson, berättade att

Bengta vid deras ankomst till stället sprungit upp å öfra våningen och der sökt undandölja

åtskilliga saker, men att de, som dit följt efter, härvid varnat henne och sagt, att detta nu

vore för sent, att Bengta ingalunda godvilligt framlemnat något af de stulna sakerna, utan

vid hvarje nytt fynd förklarat att det nu ej fanns mer.

De häktade nekade med den mest lugna min i verlden till allt utom till Elmhultsstölden,

hvarom de först voro öfverbevisade, och Gustaf förklarade att hans hustru ej kunde hafva

reda på det stulna, alldenstund han sjelf gömt det på åtskilliga ställen i huset. Johan

Olsson vidhöll sin uppgift sedan förra rättegångstillfället, att han ingalunda såsom påstått,

vid en af honom föröfvad inbrottsstöld fått ett skott i armen, utan han burit armen i band,

derföre att han en gång för ”bröst och magvärk” låtit en man vid namn Håkan Ohlsson i

Karsamåla åderlåta sig. Håkan vore dock nu död och kunde derföre ej inför denna

domstol intyga detta.

10

Ur Smålandsposten N:o 6 Lördagen den 17 Januari 1880.


den 14 januari.



Slagskämpen Carl Pehrsson i Bromåla infördes, och fortsattes ransakningen med anled-

ning af de af honom och Pehr Pehrsson i Hårdahult föröfvade, från föregående

rättegångstillfälle omnämnda våldsbragderna. Som ock den sistnämnde rymt, afstod

åklagaren för målets upptagande mot honom och fick Carl Pehrsson nu, såsom förut,

ensam redogöra för deras delvis gemensamma bedrifter.

Hvad då först den anklagelsen beträffar, att svaranden vid något tillfälle skulle hafva

bitit en man vid namn August Svensson i näsan så förklarade den förre, att han ingalunda

skulle kunna göra något sådant, då det vore djuriskt och onaturligt. August Svensson hade

emellertid ej infunnit sig, hvadan man öfvergick till ett annat mål, i hvilket Carl Pehrsson

var anklagad för att på en auktion hafva illa misshandlat Magnus Pehrsson i Linnefälle.

Målsegaren var sjelf närvarande och fem vittnen voro inkallade, af hvilka fyra voro

tillstädes neml. Pigan Maria Johannesdotter i Wrångaböke, Gustaf Magnusson i Thor-

björnahult, skräddaren Magnus Johannesson och dennes son, ynglingen Johan Magnusson

från Långhult.

Maria Johannesdotter, som tjänat hos den tilltalade vid den tid, då ofvannämnda auktion

egt rum, berättade att han dagen efter auktionen yttrat, att så fort han under slagsmålet

föregående dag tappat det han hade i näfven, han fått något nytt istället, dermed

antydande, att några välvilliga personer alltjemt försett honom med tillhyggen.

Gustaf Magnusson intygade, att ljusen blifvit släckta i det rum, der slagsmålet egt rum

och att den tilltalade m. fl. då stått nära målsegaren, men han kunde ej för mörkret se

hvilka som slogos. Dock synets den sistnämnde, då ljusen åter blifvit tända, vara illa

skuren och Carl Pehrsson hade sedan yttrat att det varit en Guds nåd, att de ej skurit ihjel

hvarandra.

Magnus Johannesson hade ej varit närvarande vid auktionen och då sonen ville gå dit,

hade han bedt honom blifva hemma, tilläggande att om Carl Pehrsson komme dit, det

bara blefve oväsen. Sonen hade dock gått åstad och då han kom hem, hade han till fadern

yttrat, att det gått som fadern förutsagt. Magnus i Linnefälle hade blifvit misshandlad och

de båda Pehrssönerna hade varit de värste slagskämparne. När vittnet sedan träffat Carl

Pehrsson, hade vittnet frågat honom huru de bara kunde reda sig, hvarpå han svarat att

”när visen blifvit trodd gick det lätt med den andre”, (med visen syftande på målsegaren).

Att tillhygge ej fattats, enär t.o.m. Wirestadsboar försett honom svaranden med dylika,

när han tappat dem han hade.

Johan Magnusson berättade, att han hört den tilltalade före auktionen säga sig skola slå

Wirestadsboarne och att denne på vittnet uppmaning att låta bli det, svarat nej och tillagt:

”Den som står fast intill ändan, han skall vara salig”. Derjemte hade ”den tilltalade sagt

att han ej fruktade någon alldenstund knifven blifvit bra vätt (slipad)”. För öfrigt hade

vittnet af Carl Pehrsson anmodats att släcka ljusen, men dertill nekat. När ljusen ändock

blifvit släckta hade vittnet listat sig ut och då de åter tändts och vittnet kommit tillbaka,

hade målsegaren blifvit illa misshandlad, såsom vittnet förmodar, af Carl Pehrsson, enär

de förut vore ovänner.

Den tilltalade nekade nu lika fräckt som förut. Han hade då slagsmålet egde rum, sökt

gömma sig i en säng och efter dess slut tvättat blodet af målsegaren och nu skulle han väl

ej kunna ”ge sig till att stå och ljuga inför sittande rätt”. Han hade visst ej sjelf slagits,

men om ej Gud bevarat honom hade han säkert legat död, hvilket kanske hade varit så

godt det, då han sluppit de lidanden, han sedan haft att utstå.

11

Ur Smålandsposten N:o 13 Tisdagen den 3 Februari 1880.


den 31 januari.



Slagskämpen Carl Pehrsson i Bromåla, infördes och förklarade sig idag vara hågad att

tala fullkomligt sanning och uppdukade så en lång historia om den från orten afvikne

Pehr Pehrsson, på hvilken han sökte vältra all skuld. Sjelf vore han alldeles oskyldig såväl

till våldet å Magnus Pehrsson i Linnefälle, som till misshandeln af August Svensson och

hemfridsbrottet på Gottåsa. Ett par nya vittnen hördes:

Kristina Strandberg från Femlingehult berättade, att hon och flere personer på auktions-

dagen varit samlade i det rum, der våldet mot Magnus Pehrsson begicks der man roade

sig med dans. Bland de dansande var äfven Magnus Pehrsson. Under det dansen pågick,

kommo Carl Pehrsson och Pehr Pehrsson samt började hoppa och fintulera (figurera) mot

Magnus Pehrsson. Carl Pehrsson hade nu yttrat till Pehr Pehrsson: ”Gubbe, låt nu se att

Du står på Dig!” Hvarefter ljusen släcktes, och hade då vittnet jemte de öfriga, som anade

att det skulle blifva något af skyndsamt begifvit sig utanför rummet. När ljusen åter blifvit

tända – ungefär en 10 minuter derefter – hade vittnet gått in och då funnit Magnus

Pehrsson, illa söndersargad i ansigtet och med blodiga kläder. Hvilka som, under det

ljusen voro släckta, voro qvar i rummet, visste ej vittnet.

Den anklagade, härom spord, förklarade att han under tiden legat i sängen och ej sett

någonting.

Peter Håkansson från Långhult hade ej någonting om sjelfva slagsmålet att förtälja. Han

hade, i likhet af de öfriga, när ljusen släcktes, begifvit sig ut. En gång i somras hade Carl

Pehrsson sagt till vittnet: ”När ljuset blef släckt, kastade jag mig i sängen, ty jag visste väl

hvilka som togo itu med Magnus Pehrsson, men fick han något af mig, så var det när jag

steg upp”. Vittnet hade blifvit förbjudet att omtala detta yttrande.

Peter Nilsson i Gottåsa vidhöll sitt förra vittnesmål.

Kronolänsman Hjertqvist, ombud för Robért, ansåg att alldenstund hotelser blifvit fällda

mot husbonden på Gottåsa, svarade med sällskap i afsigt att begå hemgång, infunnit sig

derstädes och yrkade straff härför.

Häradsrätten fann den tilltalade säker till hemfridsbrott enligt 11 kap. 10 § strafflagen,

äfvensom till misshandel af August Svensson, ehuru det ej kunnat bevisas, att han bitit

honom i näsan, enligt 14 kap. 13 § strafflagen. Hvad våldet mot Magnus Pehrsson

beträffar, kunde den tilltalade ej i brist på bevisning fällas, men ålades att infinna sig vid

Allbo härad nästa sommarting och med ed betyga sin oskuld. Härpå lösgafs han ur

fängelset.

De tre tjufvarne från Härlunda, Johan Olsson, Sven Jonasson och Gustaf Jonasson

äfvensom den sistnämndes hustru Bengta hördes derefter ånyo. För stölden af bränvin

från baron Koskull nekade alla. Äfvenså förnekade Bengta all vetskap om stölderna. Då

häradsrätten ansåg nödigt att höra målsegarne, uppsköts målet till de 21 nästkommande

februari.

12



den 21 dennes.



Härlundaligan. Med för stöld häktade Johan Olsson, Sven Jonasson och Gustaf

Jonasson från Härlunda samt den sistnämndes hustru Bengta, anklagad att hafva varit

medveten om och att sökt dölja det stulna, företogs åter ransakning. Målsegaren Erik

Danielsson på Hagverksmo var närvarande, men kunde icke bestämdt uppgifva huru

mycket bränvin, som blifvit honom frånstulet, dock minst 2 á 300 knr. De anklagade

påstodo deremot att de fyra särskilda gånger blott tagit 4 knr pr man åt gången, således

ungefär 48 knr.

Den förut omnämnda stölden 90 knr sprit från baron Koskull beriktigades så tillvida att

stölden föröfvats hos en dennes brukare Anders Persson, då bonde på Torp. Denna stöld

förnekade fortfarande de anklagade.

Sedan åklagaren öfverlemnat målet, afkunnade rätten sitt utslag, enligt hvilket Johan

Olsson för icke mindre än 7 inbrottsstölder, Sven Jonasson och Gustaf Jonasson enligt 30

kap. strafflagen och deri åberopade paragrafer ansågos skyldige, men för slutransakning

och dom hänvisades till Kinnevalds häradsrätt. Hustrun Bengta dömdes till 2 månaders

straffarbete och 1 års förlust derutöfver förlustig medborgerligt förtroende.

Ur Smålandsposten N:o 31 Tisdagen den 16 Mars 1880.


den 13 mars.

Inför Kinnevalds häradsrätt

(domhafvanden notarien L. Petersson.)

Tjufligan i Härlunda. J. Olsson, Gustaf Jonasson och Sven Jonasson, hvilken som

läsaren tordse erinra sig, nu fått sina bragder inom Allbo utredda för denna häradsrätt och

blifva förvisade till Kinnevalds för att äfven der ransakas och slutligen dömas, förnekade

enstämmigt såväl att den vid stölden på Toftahult af smör, ost m.m. föröfvat inbrott som

äfven all delaktighet i en annan stöld, angående hvilket åklagaren kronolänsman Bredberg

fann sig föranlåten att afstå från åtalets fullföljande, enär för bevis af densamma ej lära

kunna anskaffas. Trenne vittnen voro inkallade, men af dessa hade ett uteblifvit utan

anmäldt förhinder, det andra vid namn Nils Johan Andersson lät ingifva bevis öfver att

han huggit sig så illa i en fot att han ej kan lemna hemmet. Det tredje vittnet, hustrun

Anna Svensson i Fanhult, som vid tiden för stöldens begående tjenat hos målsegaren,

intygade att denne, som vore synnerligen mån om att ständigt hafva säkra lås för sina hus,

hade försett den bod, ur hvilken tillgreppet skedt, med dubbla lås, men kunde ej taga på

sin ed att dessa voro låsta och nycklarna uttagna vid det ifrågavarande tillfället, ansåg

dock detta alldeles säkert. Johan Olsson invände att i så fall måtte bonden gått från sina

vanor, ty då han och kamraterna helsade på voro dörrarne gästvänligt öppna.

13

Domhafvanden anhöll på det bevekligaste, att då alldeles tydligt vore, att inbrottet skett

och då det hedervärda bolaget redan var öfverbevisadt om så många stölder med och utan

inbrott, det nu i frågavarande målets rubricerande som det ena eller andra ej kunde hafva

något vidare inflytande på det slutliga straffet. Tjufvarna måtte afge en ärlig och öppen

bekännelse, då de derigenom utom den lättnad skulle tillskynda deras samveten, kunde få

slut på den genom deras krångel allt för långa ransakningstiden. Härpå svarades att man

så innerligt gerna ville ”tas mä´ allt hvad man gjort, men se ljuga på sig sjelf det kunde en

då inte”. Under sådant förhållande och fastän Johan Olsson enständigt yrkade på slut i

målet, fann åklagaren böra begära uppskof för att få höra vittnet Nils Johan Andersson.

Med bifall härtill resolverades att målet skall ånyo förekomma lördagen den 3 nästa april,

då N. J. Andersson skall tillstädsekomma vid 50 kr:s vite och åkl. vara försedd med all

den bevisning hvarmed han vill sig i målet begagna.

Ur Smålandsposten N:o 39 Tisdagen den 6 April 1880.


den 3 april.

Inför Kinnevalds häradsrätt

(domhafvanden notarien L. Petersson.)

Härlundatjufvarne, förnekade enstämmigt äfven denna gång att de genom inbrott

åstadkommit de från Bengt Ohlsson i Toftahult stulna sakerna, och så de tvenne i målet

inkallade vittnena, Nils Johan Andersson från Karlstorp af Almundsryds församling och

Karl Jönsson från W. Thorsås, ej hade något af vigt att i saken upplysa, samt målet, af

kronolänsman Bredberg öfverlemnades till afgörande, afkunnades utslag, enligt hvilket

Johan Olsson dömdes till straffarbete i 2 år och 9 månader samt i 8 år derutöfver vara

medborgerligt förtroende förlustig, Gustaf Jonasson till straffarbete i 2 år och 3 månader,

samt 6 års utöfver strafftiden utsträckt förlust af medborgerligt förtroende och Sven

Jonasson till 2 år och 6 månader straffarbete samt förlust af medborgerligt förtroende i 7

år derutöfver, hvarjemte de hvar för sig och till sammanräknadt mycket höga beloppen

ålades att utgifva ersättning åt målsegandena för deras förluster och inställelser vid

ransakningstillfällena samt godtgöra de i målen hörda vittnena. Som våra läsare torde

erinra sig, har denna tjufliga förut inför Allbo häradsrätt öfverbevisats om en mängd

stölder, för hvilka straffet äfven är inberäknadt i ofvannämnda dom. Utom flera stölder,

om hvilket det snygga triumviratet icke kunnat genom fulla bevis öfvertygas, men som de

sannolikt begått, dömdes Johan Olsson nu för 9 och Gustaf Jonasson för 6 tillgrepp med

och utan inbrott. Sven Jonassons meritförteckning var ej fullt så rikhaltig. Första

upptäckten af den under en lång följd af år bedrifna oärligheten skedde som bekant i

början af sistlidne oktober månad, då de förstnämnde stallbröderna medelst inbrott i en

vagnbod i Elmhult tillegnade sig ett helt varulager af en handlande Svensson från

Sunnerbo. Strax derefter häktades de alla tre och har alltsedan genomgått täta

ransakningar inför Allbo och Kinnevalds häradsrätter.

14

Ur Nya Wexiö-Bladet N:o 70 Lördagen den 19 Juni 1880. Härlunda artar sig, att blifwa ett samhälle af idel hyggligt folk, alldenstund alla mindre

wäl renommerade personer synas finna det klokast att emigrera. För någon tid sedan

afreste den beryktade slagskämpen Carl Pehrsson i Bromåla. En tid förut hade en

winglare – wi erinra oss för tillfället ej namnet—skuddat stoftet af sina fötter och

”schappat”. Nu senast tillskrifwes oss, att den bekanta Bengta Svensdotter från

Karsemåla, tilltalad såsom kompanjon i firman ”Tjufligan från Härlunda”, samt hennes

fader Sven Nilsson i dagarne lemnat orten. Nog har Härlundaboarna skäl att jubla, men

hurudan skall wäl Amerikas befolkning wara, då den ensamt från en så obemärkt wrå

inom gamla werlden som en liten socken i Småland på kort tid rekryteras med icke

mindre än 4 personer af ganska ”twifwelaktigt anseende”.

Ur Smålandsposten N:o 4 Torsdagen den 13 Januari 1881. Till lärarinnor, i Härlunda församlings båda småskolor antogos af skolrådet den 11

dennes Gustafva Andersson från Ryssby och Hanna Pehrsson från Kyrkhult i Blekinge.

Ur Smålandsposten N:o 44 Lördagen den 16 April 1881. Ett olycksbarn. Minderårige Johan Magnus Håkansson, född 1866 i Härlunda försam-

ling, hvilken efter en från spädaste barndomen vanartig vandel ändtligen för olofligt

tillgrepp blef i Stockholm den 23 sistl. december dömd att föras till allmän uppfostrings-

anstalt, hade under det han i afvaktan på att vederbörande skulle hinna bereda honom

plats å kolonien Hall, t. v. förvarades å Wexiö fattighus, flera gånger afvikit derifrån,

oaktadt all vaksamhet, och ånyo begifvit sig ut på äfventyr. Ändtligen har han i dagarne

gripits i Ystad, der han för att lyckas bättre i sitt bettleri spelat rollen af döfstum, och

afforslats till Hall.

Ur Smålandsposten N:o 80 Tisdagen den 12 Juli 1881. Sjelfmord. Från Härlunda skrifves, att hustrun* till en hemmansegare derstädes i

söndags åttadar, begått sjelfmord. Medan de öfrige medlemmarne af familjen voro i

kyrkan, gjorde hustrun, som en längre tid varit tungsint och grubblande, i en ökstock uti

en närbelägen mindre sjö der hon fullbordade sin förut öfvertänkta handling. Under

vinterns lopp har hon flere gånger gjort försök att beröfva sig lifvet, hvilket dock

misslyckats.

Orsaken till den förtviflade gerningen är ej med visshet bekant, men tros vara

religionssvärmeri. *Bondehustrun Elin Svensdotter från Trolleboda, död 3 juli 1881.

Ur Smålandsposten N:o 106 Lördagen den 10 September 1881. Olycksfall eller icke? En morgon för några dagar sedan fanns backstugusittaren Per

Karlsson från Knoxhult af Härlunda församling död i en brunn nära Elmhults jernvägs-

station.

15

Ur Smålandsposten N:o 107 Torsdagen den 14 September 1882. Råhet i folklynnet, är ännu beklagligtvis stor på de flesta ställen i våra bygder, trots

folkskolorna och en lifligare beröring med den yttre verlden. Så blef i måndags afton i

Härlunda en vandrande luffare Josef Frithiof Andersson från Urshult, på väg till Hultets

marknad utan anledning öfverfallen, skuren och illa misshandlad af för honom okända

personer, så att han i ömkligt tillstånd måst införas till härvarande lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 127 Tisdagen den 31 Oktober 1882. Yrkesafvund. Som vi för några veckor sedan omtalade, hade valackaren Josef Frithiof

Andersson från Urshult blifvit på det svåraste misshandlad den 6 sistlidne september.

Härmed hängde enligt målsegarens uppgift, så tillhopa att Andersson som med sin familj

var på väg till Skåne, af Gustafva Johansdotter i Verahult af Härlunda församling blifvit

inbjuden att hos henne taga nattqvarter, hvilket ock skedde. Senare på aftonen hade

emellertid värdinnans styfsöner valackarne, bröderna Gustaf och Andreas Nilsson

inkommit i stugan, hvarvid den förstnämnde under fråga: ”Nu får jag väl de 10 kronorna,

Du är skyldig mig?”, dragit en knif och skurit käranden i armen hvarpå Andersson, sedan

han för att värja sig föst ut Gustaf Nilsson på gården och der kullslagit honom, fick svåra

ännu ej läkta knifhugg i hufvud, hals och å ett finger, hvarjemte svarandena förföljt

honom och hans hustru under grymma hotelser.

Svarandena, som erkände att de begått våldet, hvari de hade lika del, då den ene skurit

käranden i armen och den andre i halsen, påstod dock att det var Andersson som först

kommit mot dem, och då hade de tagit till knifvarne af pur häpenhet och rädsla.

Vidare upplystes att parterna ingått förlikning med villkor att svarandena skulle betala

Andersson 100 kr., af hvilka han redan uppburit 51. Andersson hade emellertid ångrat sig

vid och velat hafva mer i förlikning, hvilket svaranden förklarade sig ej kunna lemna

hvarpå lagen tillitades.

Såväl svaranden Andreas Nilsson som käranden äro gamla rättegångskunder, ithy att

den förre pliktat för inköp af stulet gods och den senare för våld mot kronolänsman

Hjertqvist.

De tilltalade dömdes att undergå straffarbete i 8 månader hvardera samt att med

tillsammans 50 kr. utöfver hvad han redan uppburit ersätta målsegaren för sveda och

värk, hvilka i flera veckor hindrat honom att arbeta.

Illviljan mellan parterna härflyter ur en honett jalousie de metier, enär Andersson

vredgats på Nilssönerna derför att dessa upptagit order att kastrera fölungar inom

Kinnevalds härad, der Andersson är boende.


den 28 oktober 1882.


(domhafvande häradshöfding M. Hasselrot.)

En sorts hemgång, hvilken dock tydligen orsakats af oförstånd beträffande rätta vägen

att komma till sin rätt, hade 71-årige mycket ålderssvage förre torparen Johan Holmgren

från Siggaboda af Härlunda församling gjort sig skyldig till. Holmgren, som för 35 år

sedan bebodde torpet Brändeborgsmåla under nämnda boställshemman, hade då för 30 kr.

inköpt timmer från hus, som blifvit utsynta framme vid granngården, samt med detta

virke gjort en tillbyggnad vid torpet, som endast hade en ytterligt usel bostad att bjuda på.

16

Han skulle nu bosätta sig på en lägenhet å ett annat hemmans egor och bygga der, hvadan

han tyckte sig vara i sin goda rätt att nedrifva den tillbyggnad han å Brändeborgsmåla

sjelf bekostat och ej begagnat sedan 1869. Uppsåtet sattes i verket, inneboende torparen

Jonas Johanssons husgeråd utflyttades, och med flera karlar, som svaranden skaffat till

sitt biträde, företogs nedrifningen. Detta ansågs emellertid på goda skäl af åklagare-

magten såsom hemfridsbrott, Holmgren häktades och alla som varit honom behjelplig vid

det otidiga flyttningsbestyret inkallades och att stå till ansvar. Holmgren sjelf vidgick alla

framlagda fakta, men var tydligen alldeles oförmögen att inse det han på något sätt

öfverskridit sin befogenhet. Hans legde medhjelpare, som handlat i god tro på åtgärdens

berättigande, sökte göra troligt att nästan alla endast lassat och kört, men ej deltagit i

rifningen.

Rätten resolverade att Holmgren, som ej längre borde för denna sak hållas i häkte, skulle

jemte alla, som biträdt vid stugans flyttning, möta vid lagtima vinterting med häradet, der

ärendet kommer att fullföljas.

Såsom målsegare närvoro arrendatorn af Siggaboda boställe, P. J. Magnusson, samt den

ofvannämnde torparen J. Johansson.

Ur Smålandsposten N:o 57 Lördagen den 19 Maj 1883. Lönnmord. Den 15 dennes blef enligt till Sm.-P:n. ingånget meddelande, hemmans-

egaren Peter Jönsson i Trufvedstorp af Härlunda socken medelst tvenne bösskott lömskt

ihjelskjuten under det han gick och körde å sin åker. Om dådet saknas ännu närmare

upplysningar, men för detsamma misstänkes och efterspanas af kronobetjeningen 68-

årige backstugusittaren Bengt Jönsson Karbin i Härlunda, hvilken samtidigt med lönn-

mordets föröfvande spårlöst försvunnit från orten utan att man ännu vet, huruvida han

rymt sin kos eller tagit sig sjelf af daga.

Ur Smålandsposten N:o 58 Tisdagen den 22 Maj 1883. Hemsk hämndlystnad. Föröfvaren af det af oss i lördags omnämnda lönnmordet i

Härlunda, 68-årige backstugusittaren Bengt Jönsson Karbin från Trufvedstorp, inför-

passade i lördags morgon till härvarande länscellfängelse. Han hade hela tiden efter

våldets föröfvande irrat kring i skogar och utmarker. Nu synes han emellertid vara rätt

lugn, skrattade och pratade med den som hitförde honom, vidkändes brottet och påstod att

den bössa, hvarmed detta föröfvats, varit för ändamålet laddad i fem år. Om orsaken till

den hemska gerningen och huru vid dess föröfvande tillgått berättar Karbin, att han under

hela nyssnämnda tid legat i tvist med den nu dräpte jordegaren om en liten åkerbit, den

Peter Jönsson ville sjelf bruka, men hvilken Karbin ansåg borde medfölja hans täppa. Då

nu P. Jönsson den 15 dennes kom med oxar för att uppköra den omtvistade åkern, passade

Karbin på medan P. Jönsson var sysselsatt med arbetet och aflossade mot honom ett

skarpladdadt hagelskott med ett gammalt soldatgevär af grof kaliber, hvaraf P. Jönsson

väl sårades, men ej värre än att han kunde springande aflägsna sig vid pass 60 eller 70 fot.

Under tiden hade emellertid mördaren nu tagit fram ett annat vapen, en gammal

ryttarepistol, samt rusade fram och aftryckte detsamma alldeles vid offrets hufvud, då

döden ögonblickligen följde, hvarpå Karbin tog till flykten.

Karbin har hustru och åtta barn samt är ganska fattig. Peter Jönsson efterlemnar äfven

barn, men i någorlunda bergade omständigheter.

17

Otrefliga kyrkobesökare. En af våra korrespondenter i Allbo meddelar, att bland den

mängd kyrkobesökare från angränsande församlingar, hvilka i år som vanligt pingstdagen

besökte Wirestads kyrka, blefvo några framåt middagen särdeles oregerliga, till följe af

allt för träget påhelsande af de medhafda lommaflaskorna, och då de efter gudstjenstens

slut lägrade sig nära invid kyrkvallen uppstod der ganska lifligt handgemäng emellan

främlingarna, af hvilka en var så vildsint, att han slutligen med grimskaftet måste bindas

fast i kärran och i detta tillstånd hemforslas.

Ur Smålandsposten N:o 57 Lördagen den 19 Maj 1883. Såsom misstänkt för mord, införpassades 72-årige lösdrifvaren Jöns Nilsson Modig från

Almundsryds socken af Kronobergs län. Mordet begicks för sexton år sedan sedan på en

torpare i Almundsryd, hvar den häktade då var boende såsom inhyseshjon. Skäligen

misstänkt såsom dådets upphofsman, försvann han straxt efter dess begående i orten och

har alltsedan lyckats hålla sig fri, ehuru han enligt egen uppgift, icke på alla dessa 16 år,

under hvilka han nästan uteslutande lifnärt sig genom bettlande, varit utom landet. För

någon tid sedan insjuknade han i någon socken af Jönköpings län, der fattigvården måst

taga hand om honom. Fattigvårdsstyrelsen anmälde saken hos konungens bfhde med

begäran om ersättning för sjukvården. K. bfhde åter fick derför anledning att härifrån

länet infordra upplysningar angående mannens antecedentia, och sålunda torde nu, om

ock sent, föröfvaren af den hemska gerningen icke undgå att drabbas af den menskliga

rättvisans straff. Den gamle nekar emellertid att hafva begått mordet.

Ur Smålandsposten N:o 61 Tisdagen den 29 maj 1883. En dråpares bekännelse på dödsbädden. Som vi helt nyligen meddelade hade genom

försorg af annat läns myndighet till härvarande cellfängelse införts en gammal sjuklig

man Jöns Nilsson Modig från Stensmåla i Almundsryds församling, född d. 15/12 1811,

såsom skäligen misstänkt för ett för 16 år sedan föröfvat mord, efter hvars uppdagande

han utan att lemna fosterlandet irrat hit och dit i bygden utan rast eller ro och ofta i stor

nöd.

Modig, som först nekade till brottet blef emellertid allt svagare, och då han i söndags

kände sitt slut nalkas, lät han af fängelsepredikanten Wirell förmå sig att aflägga

fullständig bekännelse, hvilken han sedermera inför tillkallade vittnen upprepade,

hvarefter han igår morgon kl. 6 afled, synbarligen lättad genom afslöjande af den dystra

hemlighet, som så länge hvilat tungt på hans medvetande.

Modigs bekännelse var af hufvudsakligen följande innehåll:

Den 24 augusti, en lördag för 16 år sedan, hade han besökt dåvarande kyrkoherden i

Urshult, Linell, för utfående af arbetsbetyg samt dervid beklagat sig öfver att hans svåger

Sven Ram efter sin hustrus (Modigs syster) död, genom svält och vanvård illa miss-

handlat sina barn, en flicka om 5 och en gosse om 2 år, hvarvid kyrkoherden rådt Modig

att genom besök hos svågern söka förmå honom att ändra behandlingssätt af barnen, och i

värsta fall ställa om så att de blefve inackorderade hos andra. I sådant syfte hade Modig

följande söndags eftermiddag infunnit sig hos svågern och efter hvad han påstod, fogligen

förehållit honom han beteende, hvarvid denne rusat upp och ut genom dörren samt i

förstugan fått tag i en bössa, den Modig, som var jägare, tillfälligtvis tagit med sig och

stält der. Under varning för att olycka kunde inträffa med det laddade geväret, hade nu

18

Modig försökt bemägtiga sig detsamma, hvar emellertid skottet brann af och träffade

Sven så illa, att han efter några jemmerrop afled.

Den dräptes 2-årige son hade under det hemska uppträdet varit ute på gården och dottern

vårdats i Modigs hem, dit Modig sjelf skyndsamt begaf sig, men der han endast qvarblef

öfver natten, hvarefter han tidigt följande morgon, sedan han med den lilla systerdottern

delat den enda brödkaka han egde, begaf sig först åt Skåne och sedan åt öfriga Sveriges

provinser, alltjemt marterad af de förfärligaste samvetsqval.

Huruvida den aflidne äfven i denna bekännelse velat framställa sig något mindre

brottslig än han verkligen varit, deröfver dömer endast Han, som allting vet, men också

eger magt att den ångrande allt förlåta.

Ur Smålandsposten N:o 63 Lördagen den 2 Juni 1883.

Vår värfvades lagrar ger beväringen ingen ro. I vissa delar af Allbo skrifves till oss.

Vi minnas hur beväringsynglingarna ifjor huserade i närheten af Moheda, och i år har en

del ynglingar – man antager att de varit från Härlunda och Thorsås – under marsch till

Liatorp haft diverse okynne för sig. Der de tågat fram, voro grindarna lyftade af krokar-

na, gärdesgårdarna här och var sönderbrutna, grindstolpar uppryckta och en hel mängd

när vägen stående jordbruksredskap på ett eller annat sätt bragte i oordning.

Ur Smålandsposten N:o 64 Tisdagen den 5 Juni 1883.

Rättegång och polissaker. Ransakning å Wexiö cellfängelse.

Inför Allbo häradsrätt den 2 juni. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Mord af hämnd. Såsom vi förut berättat blef den 15 dennes hemmansegaren Peter

Jönsson i Trufvedstorp ihjelskjuten af backstugusittaren Bengt Jönsson Karbin, hvilken

senare burit hat till den mördade för det denne skulle ha orättmätigt fråntagit honom en

jordbit. Samma morgon brottet begicks hade den mördade varit sysselsatt med arbete å

samma jordbit och då af flere personer, äfven af den tilltalades egen hustru, varnats för

Karbin och hans onda afsigter, men förklarat att han ej brydde sig derom utan tänkte

fortsätta sitt arbete. En kort stund derefter skedde mordet och hade skotten hörts af de

personer, som varnat Jönsson och hvilka nu skyndade tillbaka och funne Jönsson död och

Karbin försvunnen.

Den tilltalade gamle erkände gråtande sitt brott, för hvars begående han såsom motiv

uppgaf, det han omöjligen kunnat förlåta den aflidne hans orättvisa beteende.

För vidare utredning uppsköts målet till den 20 dennes.

Ur Smålandsposten N:o 71 Torsdagen den 21 Juni 1883.


Inför Allbo häradsrätt den 20 juni. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Lönnmordet i Härlunda. Trenne vittnen intygade att tvenne af dem hört Karbin aflossa

såväl det sårande skottet ur bössan, som det dödande ur pistolen, att Karbin är af ett argt

och våldsamt sinnelag samt gjort sig skyldig till ilskna och hotfulla utlåtelser, såväl mot

den mördade som mot ena vittnet, samt af tvenne af vittnena som misstänkt svaranden för

19

onda anslag mot den mördade, allvarligen och bevekligen budit honom afstå derifrån,

hvarvid han kastat föremål efter ena vittnet utan att råka m.m., som allt synes styrka att

det blodiga dramat så tillgått som vi förut berättat och som angifves i polisprotokollet,

hvilket upprättades vid svarandens häktande och hvars rigtighet han vid förra

ransakningen erkände.

Nu ville emellertid Karbin, som stundom lät framskymta ett vidrigt, spefullt hån i sina

anmärkningar rörande vittnesberättelserna, och som i hela sitt uppträdande gjorde

intrycket af en gammal förhärdad syndare – började krångla, och modifiera sin förut

aflagda bekännelse. Så sade han t.ex. nu bl.a., att han ingalunda gått och rufvat på

mordplanen i fem år, såsom han sjelf förut vidgått, att han inte ens vid sjelfva dådets

föröfvande haft för afsigt att döda och skada utan endast skrämma sin vederdeloman, att

han inte var rigtigt som han skulle, inte rådde sig sjelf, och att det varit skamligt af slägten

att ej för länge sedan skaffa honom in på hospitalet, att han efter mordet gått åstad för att

angifva sig sjelf i Wexiö, men besinnat sig under vägen och tyckt det vara lämpligare att

begå sjelfmord, hvarför han rott ut midt i en sjö och kastat sig i vattnet, men funnit det

vara för svalt för fullföljande af sitt uppsåt, att han i valet och qvalet mellan att taga lifvet

af sig eller angifva sig sjelf, tillbringa två dagar och två nätter, men slutligen anträffats af

sin hustru och en son samt straxt derefter häktats.

Den mördades maka och barn voro vid rätten närvarande och intygade också, att Karbin

hade ett vildt, hämndgirigt lynne samt fällt hotfulla yttranden.

För vidare bevisnings förebringande uppsköts målet till den 6 instundande juli.

Ur Smålandsposten N:o 78 Lördagen den 7 Juli 1883.

Rättegång och polissaker. Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 6 Juli 1883.

(Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Lönnmordet i Härlunda. Tvenne nya vittnen hördes. Af dessa, vittnade torparen Olsson

bl.a. att han på sista tiden ej märkt någon fiendskap emellan svaranden Karbin och dennes

mördade husbonde Peter Jönsson, men för flera år sedan hade han hört Karbin yttra: ”Ta´r

han brödet från mig, så ta´r han lifvet af sig.” Äfven så upplyste vittnet, att det då en gång

haft ett gevär med sig, Karbin bedt att få låna det, ”medan det nu skulle stå krig i fjorton

dagar”, hvilken begäran emellertid ej bifallits, utan gick svaranden samma dag till en

handlande och köpte ett gevär, hvarmed mordet fem år senare föröfvades.

Andra vittnet, Sven Persson Lax, berättade att då denne i våras, fjorton dagar före dådets

föröfvande, kommit till svaranden, denne hade yttrat att om P. Jönsson kommer och tager

trädan, hvarom tvisten gälde, så skjuter jag honom.

Vittnet: Har Jönsson inte rört vid åkern ännu?

Karbin: Nej den dag han det gör, mister han lifvet.

Vittnet: Å, så tosig är väl inte Karbin?

Karbin: Jo, han skall mista lifvet.

Vidare intygade vittnet, att den mördade Peter Jönsson alltid varit en stilla och beskedlig

man, den som icke gjorde någon orätt, hvaremot Karbin gjort sig känd som en häftig och

argsint person.

Sedan åklagaren yrkat ansvar å Karbin för mord med berådt mod, dömdes Karbin för

mord med berådt mod till straffarbete för lifstiden.

20

Ur Smålandsposten N:o 88 Tisdagen den 31 Juli 1883. En vildsint kanalje. Den 24 dennes hemkom från Amerika helt oväntadt arbetaren

August Grönqvist till hemmet Thorbjörnahult, Härlunda socken, der styffadern hemmans-

egaren Jöns Svensson var boende. Efter att der ha uppehållit sig några få timmar gick han

ut på besök till några slägtingar inom Wirestads församling. Följande dag återkommen till

hemmet, vid det han mötte styffadern, drog han genast upp en revolver och utan

föregående ordvexling aflossade mot denne tre skott, hvarefter han skyndsamt aflägsnade

sig. Efterspanad anhölls han den 26 dennes nära Elmhult, dervid han erkände sig hafva

haft för afsigt att mörda fadern af det skäl att denne, såsom han sade, alltid varit snål och

egennyttig emot honom. Grönqvist, som är född den 24 december 1859 och vistats i

Amerika sedan våren 1882, har häktats och till fängelset införpassats. Fadern lefver men

är mycket sjuk och svag till följd af våldet.

Ur Smålandsposten N:o 92 Torsdagen den 9 Augusti 1883. Blodiga uppträden, tyckas ni höra till ordningen för dagen i Härlunda. Så har

häromdagen en torpare medelst ett mot sin husbonde aflossadt bösskott sökt mörda

denne. Vår meddelare har uppgifvit de handlande personernas namn, dem vi dock tills

vidare förtiga, enär den anfallne lär låta nåd gå före rätt.

Ur Smålandsposten N:o 94 Tisdagen den 14 Augusti 1883. Ilskna lynnen. Det af oss senast omtalade uppträdet i Härlunda har, hvilket vår med-

delare visste, af kronolänsman Robért, som vill göra slut på en del af den för öfrigt

redbara befolkningens okynne, att vid minsta missämja tillgripa lifsfarliga vapen, gjorts

till föremål för laga åtal. Saken hängde så tillhopa, att då torparen J. Johannesson, under

Godhult af Wirestads församling, gemenligen ”Lukas” kallad, för någon tid sedan besökte

hemmnsegaren Bengt Håkansson i Bromåla af Härlunda församling, bekant under

pseudonymen ”Qvista-Bengtén”, i och för uppgörande af en gammal affär, uppstod träta,

under hvilken torparen – bet bonden i ena tummen, men sjelf påstår sig ha bekommit en

dugtig afbasning och blifvit hotad med skjutgevär. Hvad som kommit i dagen har dock ej

funnits vara af beskaffenheten att föranleda häktning.

Ur Smålandsposten N:o 94 Tisdagen den 14 Augusti 1883.


Inför Allbo häradsrätt den 11 Augusti 1883. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Attentätern från Härlunda, August Grönqvist, hvilken såsom vi i notisen om hans

häktning redan berättat, nyligen kommit åter från Amerika der han någon tid vistats, och

gjort sitt inträde i hemmet med ett mot styffadern hemmansegaren Jöns Svensson i

Thorbjörnahult föröfvade mordförsök medelst flera revolverskott, förrådde under

ransakningen en häpnadsväckande slöhet och känslolöshet samt tycktes nästan ha varit

21

behärskad af vissa fixa idéer. Ransakningen inleddes med följande dialog mellan rättens

ordförande och honom:

Du har skjutit Din styffader?

Svar: Ja.

Vet Du om han är död?

Svar: Nej.

Hvilketdera önskar Du?

Svar: Att han inte skulle vara död.

Hvarför det?

Svar: Jo, för jag har kommit att tänka på att det kanske inte var rigtigt rätt gjordt att

skjuta på gubben.

Hvarför gjorde Du det då?

Svar: Jo, jag hade ett behof af att hämnas på honom och hela slägten, ty de har alltid

hållit mig för en narr och gjort spektakel af mig.

Under förhörets gång framgick, att svarandens sinne alltmera förbittrats af den fixa ide,

som uttryckes i detta uttalande af styffaderns hårdhet, som icke unnat honom en plats i

hemmet oaktadt godt tillfälle dertill fanns, samt af förmenta orättvisor och aga hos tvenne

bönder i Skåne, som svaranden tjenat hos för en längre tid sedan.

Sedan fadern 1874 aflidit, hade modern gift om sig tvenne gånger och senast med

Svensson, som ej tillät svaranden vistas i hemmet, hvarföre denne först tog tjenst hos en

sin svåger Per Abrahamsson i Wirestad, sedan tjenande ett år från 1881-1882 på våren

hos en landtbrukare i Sealand och derefter gaf sig öfver till Amerika, dit han ankom

utblottad, men fick låna 1 ½ dollar af tvenne i New York förut vistande bröder. Med

växande framgång arbetade han derefter dels hos farmare, dels hos jernvägsbolag i

Illinois, Chicagotrakten och i Minnesota m.fl. ställen samt köpte slutligen land af rege-

ringen ute i den fjerran western 160 acres för 22 dollars. För att skaffa medel för att slå

sig ned som egen farmare sökte han nu arbete i Kalifornien, men blef här bestulen på

kläder och pengar. Nu påstår han att harmen öfver detta nya missöde sällade sig till

bitterheten mot dem, som här hemma behandlat honom illa, hvilket orsakade att hen

beslöt resa hem och ta lifvet af någon af dessa.

Den 19 sistlidne juli återkom han till fosterlandet och befann sig då i valet och qvalet,

hvilken han skulle utse till sitt offer. Slutligen bestämde han sig för hemmansegaren Nils

Svensson i Fjelkestad, en mil från Kristianstad.

På hvad sätt skulle Du nu gå till väga för att fullborda Din plan?

Svar: Jag ville bränna honom inne i hans hus.

När och hvarför utförde Du inte Ditt uppsåt, slog samvetet Dig vid tanken på denna

gräsliga missgerning, som ju inte stod i något rimligt förhållande till den lilla oförrätt Du

kunde ha lidit för lång tid sedan?

Svar: Nej inte just det, men han hade byggt sig nya bra hus och jag tyckte det var skada

på den vackra längan och så beslöt jag knäppa honom med en revolver, som jag köpt.

Men så fick jag se hans ena dotter, en rigtigt hyggelig tös, som jag alltid tyckt bra om,

derför att hon aldrig gjort narr af mig medan jag tjente der, och så hade jag inte hjerta i

mig att göra gubben något ondt.

Nå, och sedan?

Svar: Sedan skulle jag gå till den andre bonden der nere, som hade plågat mig med att

tröska natt och dag under det han inte gaf mig annat än öl och bröd att äta, men så var han

flyttad, och då tyckte jag att det kunde vara så godt att knäppa styffar istället.

Härefter följde en upprörande skildring af huru Grönqvist ankommit till hemmet i

Härlunda den 24 sistlidne juli och der vänligen emottagits och undfägnats af modern, men

22

kyligt bemötts af styffadern, der han dock den dagen ej kom sig för att göra något ondt,

enär han var sysselsatt med höbergsel och andra personer ständigt voro närvarande.

Följande dags morgon hade han emellertid lagt sig bakom en buske å ängen, dit han

visste att Svensson skulle komma för att taga in hö. När han så fick se honom, gick han

emot honom, men bäfvade så vid tanken på hvad han ernade göra, att han gick vid offrets

sida minst en half timme, darrande och med handen sluten om revolvern i fickan samt

under så förvirradt tal, att han hörde hur Svensson mumlade för sig sjelf: ”Jag tror heren

är galen”.

Slutligen, då Svensson med hans hjelp fått en börda på sig och skulle gå mot hemmet,

repade Grönqvist mod och sände honom bakifrån en revolverkula, som träffade i sidan,

hvarvid den sårade släppte bördan och föll omkull på en tufva under utropet: ” Aj, aj, -

hvad i Jesu namn hvar det?”

Grönqvist, som stundtals nästan tycktes att på ett vidrigt sätt stoltsera öfver sitt dåd, sade

sig nu ha gått fram och skjutit ytterligare tre skott hvaraf två träffat i hufvudet, på det att

han skulle slippa ligga och gnälla så der, hvarefter han afskjutit ännu ett skott i luften och

derefter gripit till flykten.

Efter hvad han sjelf uppger, skall han sedan ha likvisst sofvit någorlunda godt om natten

i en ängslada, och gripits af ånger öfver sin hemska gerning och varit på väg till

länsmannen för att angifva sig sjelf då han greps af dennes utskickade omkring kl. 8 på

aftonen den 26 juli.

För inkallande af en minderårig flicka, hvilken skall hafva varit närvarande vid mord-

försöket, samt för att den sårades men af våldet skall noggrannare kunna bestämmas,

uppsköts målet till den 29 dennes.

Grönqvist är en blond man af medellängd och ett ingalunda fult utséende. I ansigtets

uttryck ligger dock något dolskt och motbjudande. Jöns Svensson är nu utom all fara.

Svarandens moder Bengta Hansdotter var närvarande och grät ymnigt vid ransakningen

samt lade sin smärta för öfrigt i dagen på ett så våldsamt sätt, att hon för en stund måste

utföras. Hon sade att Grönqvist aldrig förr visat anlag till någon ovanlig vildsinthet eller

hämndlystnad, utan under uppväxten varit ”en snäller here” rörande förhållandet emellan

honom och styffadern, yttrade hon att den senare aldrig just varit vidare elak mot pojken,

men en vet väl ändå hur det är med styfföräldrar.

Ur Smålandsposten N:o 101 Torsdagen den 30 Augusti 1883.


Inför Allbo häradsrätt den 29 Augusti 1883. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Attentätern från Härlunda, August Grönqvist vidhöll sina vid förra ransakningen

lemnade uppgifter, och den åttaåriga flicka hvilken varit närvarande vid mordförsöket,

hade intet att tillägga till svarandens berättelse, då hon nu upplysningsvis hördes.

Styffadern och målsegaren Jöns Svensson, som nu sjelf var närvarande, påstod att före

mordförsöket alltid, honom veterligen, ett godt förhållande varit rådande mellan honom

och styfsonen, men tillade att efter hvad som passeradt han hoppades ”slippa att se

August så länge han lefver”, hvilket ju också är mindre underligt. Vidare önskade gubben

ersättning för sveda och värk samt för sin inställelse vid rätten, hvarjemte han sade sig

under lifstiden få lida svårt med de af honom tillfogade skador.

Då svaranden fick se sitt offer, ännu lidande af våldet, veknade han och tårarna stego

honom i ögonen istället för att han annars alltjemt visat sig lugn och kall.

För inskaffande af läkareattest uppsköts målet till den 19 instundande september.

23

Ur Smålandsposten N:o 110 Torsdagen den 20 September 1883.


Inför Allbo häradsrätt den 19 September 1883. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Attentätern från Härlunda. I dett mål, som till sist behandlades, förekom ingenting

nytt, utan blef ransakningen för den misshandlades inkallande och hörande uppskjuten till

den 9 nästkommande oktober.



Inför Allbo häradsrätt den 19 September 1883. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Mordförsöket i Härlunda. Då detta mål påropades, framträdde den misshandlade Jöns

Svensson, förmälande att han ännu ej vore på långt när återstäld efter de många skottsår,

han erhållit i hufvudet och andra delar af kroppen, hvarjemte af ett företedt läkarebetyg

inhemtades, att det f. n. vore omöjligt att afgöra, i hvad de omnämnda skadorna kunna

blifva menliga för Svenssons framtida helsotillstånd. Svensson yrkade emellertid, att den

tilltalade August Grönqvist måtte dömas till starffarbete för sin återstående lifstid,

äfvensom åläggas att till Svensson utbetala för sveda och värk, resor m.m. ett belopp af

tillsammans 422 kr. och 50 öre. Mot dessa ersättningspåståenden hade Grönqvist

ingenting att invända, men ansåg, att det vore väl drygt för honom, som var så ung och

kanhända hade en lång lifstid framför sig, att tillbringa hela denna i ett fängelse. På fråga

af domare förklarade den tilltalade, att han icke burit något särskildt hat till styffadern,

och att denne aldrig visat honom hårdhet eller ovilja.

Då under sådana förhållanden Grönqvists mordiska anslag syntes rätten fullkomligt

oförklarlig, och Grönqvist sjelf derjemte uppgifvit att han vid tiden för brottets

föröfvande kändt sig ”konstig och förvirrad i hufvudet”, beslöt rätten att hänskjuta frågan

om den tilltalades otillräknelighet till medicinalstyrelsen, skolande Grönqvist i afvaktan

på vederbörandes svar fortfarande förblifva i häkte.

Ur Smålandsposten N:o 119 Torsdagen den 11 Oktober 1883. Attentätern från Härlunda. August Grönqvist hvilken, såsom våra läsare minnas, rest

öfver Atlanten för att döda någon i hemlandet, lika godt hvilken och sedan häktats för

mordförsök å sin styffader, har af medicinalstyrelsen, som tagit del af de vid ran-

sakningarna med Grönqvist förda protokoll, förklarats ha vid brottets begående saknat

förståndets fulla bruk, hvilket utlåtande på det nogaste öfverensstämmer med

fängelseläkaren Goldkuhls härstädes förut afgifna intyg i ämnet.

24

Ur Smålandsposten N:o 139 Tisdagen den 27 November 1883. Attentätern från Härlunda, August Grönqvist dömdes till 6 års straffarbete och 5 års

förlust af medborgerligt förtroende utöfver strafftiden. Åklagaren kronolänsman Robért

anmälde missnöje med utslaget.

Ur Smålandsposten N:o 141 Lördagen den 1 December 1883. Kommunalt. Till ordförande i Härlunda sockens såväl kommunalstämma som kommu-

nalnämnd och fattigvårdstyrelse har hemmansegaren Håkan Johansson i Knoxhult blifvit

utsedd.

Ur Smålandsposten N:o 21 Tisdagen den 19 Februari 1884. Falska enkronor, af dansk prägel äro i omlopp, skrifves till oss från Härlunda, men man

kan lätt akta sig för dem, ty de skilja sig från de äkta derigenom att de äro något smärre

samt äfven tunnare, hvarjemte de ser suddiga ut i prägeln. Fabrikanten har troligen haft

brist på materialer, emedan han tänkt inskränka på storleken.

Ur Smålandsposten N:o 54 Torsdagen den 8 Maj 1884. Sinnesförvirring och död. Från Härlunda skrifves till oss i tisdags. Fattighjonet Ingrid

Andersdotter under Långasjömåla, som på kommunens bekostnad vårdades af sin son,

bortlöpte från honom i lördags, och har af uppbudadt manskap alltsedan eftersökts, samt

hittades idag kl. 4 e.m. död i en vid hennes bostad närliggande sjö. Hon har tidtals lidit af

sinnesförvirring, och är det antagligt att ett anfall häraf orsakat hennes sorgliga slut.

Ur Smålandsposten N:o 84 Tisdagen den 22 Juli 1884. Barn öfvergifvet af sin moder. I Kristianstadbladet läses följande: I onsdags mötte en

gumma från Näsby utanför Kristianstad vid norra chaussén en flicka, som gick och grät

och sade att hennes mor öfvergifvit henne. Gumman förde då flickan till poliskontoret,

der hon upplyste, att hon hette Anna Maria, var 8 år gammal samt hade sitt hem i

Långhult af Härlunda socken, Kronobergs län. Hon visste, att modern hette Elin, och

fadern som för fyra år sedan rest till Amerika, Sven Johan, samt att farfadren hette

Granqvist, men längre gick ej hennes kunskap om hvad hennes närmaste voro för

menniskor.

Stortorgdagen den 9 dennes hade hon varit med sin moder i Kristianstad. Då de på

hemvägen kommit till Näsbyholm, hade de gått in på ett ställe, der modern bedt att

flickan måtte få qvarstanna, medan hon sjelf gick ut i ett ärende. Mon modern kom icke

tillbaka, och sedan den lilla flickan varit på omnämnda ställe i åtta dagar, blef hon körd

på porten och stod nu utan moder och utan tak öfver hufvudet.

Flickan öfverlemnades till fattigvården, som väl kommer att sända henne till Långhult,

ifall det är hennes hemort.

25

Ur Smålandsposten N:o 123 Tisdagen den 21 Oktober 1884. Häststöld. Natten till den 17 dennes bortstals från Sven Persson i Washult af Härlunda

församling ett 10 á 11 år gammalt hästkreatur med sele, och från hans granne Magnus

Nilsson i Häradsbäck en kärra. En okänd mansperson har sedan setts med det stulna

djuret och sakerna taga vägen mot norra Skåne.

Ur Smålandsposten N:o 130 Torsdagen den 6 November 1884. Småländing afliden utomlands. 17-årige ynglingen Johan Jonsson, hvars moder lär

vara boende i Husjönäs af Härlunda församling, har till följd af vådlig händelse aflidit den

9 sistlidne september å Sæbyholm på Lolland i Danmark.

Ur Smålandsposten N:o 151 Lördagen den 27 December 1884. En hemsk tilldragelse, timade i fredags f. v. i Spjutaretorp af Härlunda församling.

Dervarande hemmansegaren Johannes Jönssons 41-åriga hustru Kristina Persdotter har

nemligen en längre tid varit sinnesrubbad och bl. a. vurmat på att mörda sitt 11 månader

gamla flickebarn Elin, ”för att det skulle slippa lida fattigdom och nöd”. Nämnde dag, då

mannen skulle gå bort i ett ärende, bad hon honom istället bli hemma och ”se efter henne

och barnen”, men Jönsson fäste sig ej dervid utan gick. Strax efter det han lemnat huset

blefvo emellertid de onda instinkterna qvinnan öfvermägtiga, och med en skarp knif

tillfogade hon den lilla hvilken låg i famnen på en 13-årig syster, så grymma sår, att

barnet strax derefter afled. Båda flickorna sofvo då modern föröfvade sin hemska

gerning, men den äldre flickan vaknade just som den lilla systern låg i de sista

dödsryckningarna. Enär brottet var faktiskt, men det tillkomma medicinalstyrelsen pröfva

Kristina Persdotters sinnesförfattning, ansåg sig kronolänsmannen i distriktet pligtig att

häkta henne, men kommer hon snart att föras från fängelset till någon vårdanstalt för

sinnessjuka, ty hon är mycket oredig och förvirrad.

Ur Smålandsposten N:o 2 Torsdagen den 8 Januari 1885.

Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 7 januari. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

Mord. Ransakning hölls med hustrun Kristina Persdotter från Spjutaretorp i Härlunda

socken, af kronolänsman Robért häktad för det hon med en knif dödat sitt eget barn. Den

tilltalade erkände sitt brott, som hon uppgaf sig hafva begått för att komma ifrån hemmet,

der icke just det bästa förhållande lärer varit rådande, och för att ”få sitt barn saligt”. Hon

sade sig i flere år hafva haft en underlig, svår värk i hufvudet, för hvilken hon ifrigt

önskat att kunna rådfråga läkare, utan att mannen, som är i mycket fattiga villkor,

någonsin kunnat uppfylla hennes önskan. Synbarligen lider hon af sinnessjukdom.

Ransakningen uppsköts till den 28 i denna månad.

26


Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 28 januari.


Mordet i Spjutaretorp, blef föremål för fortsatt undersökning. Tilltalade Kristina

Persdotters man samt deras äldsta barn, 10-åriga dotter Karolina, hvilka nu voro

närvarande och tillspordes om förhållandena i hemmet, förklarade att ingen osämja varit

rådande makarne emellan, att modern städse varit öm och vänlig emot barnen, men att

hon stundom visat sig besynnerlig till lynnet och klagat öfver svår hufvudvärk, hvarjemte

hon sedan i höstas yttrat bekymmer öfver det dagliga brödet, enär skörden blifvit dålig

och hemmet i öfrigt var ytterligt fattigt, samt städse varit missnöjd öfver att hon ”ej haft

nog”.

Persdotter kunde sjelf icke redogöra för någonting. Vid sitt inträde i tingssalen föll hon

på knä för domaren, och bröt ut i en högljudd beklagan blandad med böner om försoning

och långa texter ur Bibeln, alltsammans utan ringaste reda eller sammanhang. Hon måste

genast föras tillbaka till sin cell.

Fängelseläkarens utlåtande, som af domstolen infordrats, upplästes derefter, gående ut

på att han ansåg den tilltalade vid mordets föröfvande icke hafva egt sina sinnens fulla

bruk. Härpå uppsköts ransakningen till den 18 nästkommande februari, och skulle

domhafvanden insända handlingarna till medicinalstyrelsen, med begäran om dess

uttalande rörande Persdotters sinnesbeskaffenhet.

Ur Smålandsposten N:o 20 Torsdagen den 19 Februari 1885.

Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den18 februari.


Barnamordet i Spjutaretorp. Sedan medicinalstyrelsens utlåtande rörande tilltalade

hustrun Kristina Persdotters beskaffenhet nu ankommit, företogs idag detta mål ånyo till

behandling och då medicinalstyrelsen ansett hustru Persdotter otillräknelig för sina

handlingar, förklarade rätten att den tilltalade skulle till k. bfhde öfverlemnas för att

genom dess försorg å hospital intagas.

Ur Smålandsposten N:o 23 Torsdagen den 26 Februari 1885. Från Härlunda skrifves till oss: Vårt samhälle är en aflägsen vrå af Småland, med en

stenig och karg jordmån, långt från både städer och jernvägar, hvadan innevånarne här få

slita mycket hårdt för att kunna reda sig. Dock är folket i allmänhet välbergadt, men vi ha

likväl en tryckande fattigvård, ty en stor del af vårt arbetsfolk, i synnerhet pigor, reser till

Tyskland och Danmark, hvarifrån många återkomma ”in duplo”. Här finns både tyskar

och danska afkomlingar. Nyligen har en agent från Danmark ströfvat omkring här och

värfvadt pigor, men många ha redan ångrat sin lättrogenhet, att lyssna till fagra löften och

äro mycket missbelåtna med sina platser derute, några har skrifvit hem till anhöriga efter

respengar hem.

27

Ur Smålandsposten N:o 25 Tisdagen den 3 Mars 1885. Fula fiskar att fjälla. En fattig fiskare från Torbjörnahult af Härlunda församling,

hvilken med stor möda försörjt sig och de sina på sitt fiske, öfverraskades häromdagen,

skrifver en af våra Allbokorrespondenter, att finna den myckna och för honom dyrbara

fiskedonen förstörd och fångsten borta. Ett par förmögna män från en grannförsamling

plägas vara de som föröfvat odygden, hvilken emellertid torde komma att stå dem dyrt, ty

fiskaren lär ha beslutadt att spadet till fisken skall värmas upp vid tinget i Alfvestad.

Ånyo ett bevis på huru okynne och smutsig snålhet kunna skapa processer af bagateller.

Ur Smålandsposten N:o 150 Tisdagen den 22 December 1885. Hårdt pröfvad, hvardt en torparefamilj i Härlunda socken häromdagen i det att icke

mindre än 4* af dess barn under ett dygns tid dogo af skarlakansfeber. Man kan tänka sig

föräldrarnes sorg öfver att se så många af deras kära på en gång nedmyllas i jorden.

*Barnen, till torparen Håkan Bengtsson o.h.h. Sissa Svensdotter från Billarp,

Carl Henrik, Mathilda, Emma och Bengt Johan.

Ur Smålandsposten N:o 19 Lördagen den 13 Februari 1886. Hästtjufvar. Såsom misstänkt att i kompani med förut häktade smeddrängen Johan

Magnusson hafva begått den förut omtalade hästtjufven i Wirestad, införpassades i

förrgår af kronolänsman Robért till cellfängelset i Wexiö drängen August Jonsson från

Härlunda.

Ransakning å Wexiö cellfängelse.

Den 12 febr. 1886.

Inför Allbo häradsrätt.

Snålskjuts. Drängarna Johan Magnusson från W. Thorsås och August Jonsson från

Härlunda, häktade för de å senaste kreatursmötet i Liatorp tillegnat sig en häst med åkdon

och med detta knegat åstad ett stycke väg, förklarades nu icke kunna ställas till ansvar för

stöld, men dömdes för att det de olofligen gifvit sig i befattning af och begagnat annans

egendom böta hvardera 50 kr., hvarjemte de genast skulle försättas på fri fot.

Ur Smålandsposten N:o 35 Tisdagen den 23 Mars 1886. Från Härlunda meddelas, att å därstädes hållen kommunalstämma beslöts att inom

församlingen ej må idkas handel med vin i mindre partier än 10 liter.

28

Ur Smålandsposten N:o 64 Lördagen den 4 Juni 1887. Vådaskott. Den 31 sistlidne maj voro Jon Svensson i Högavång och August Nilsson i

Barkhult af Wirestads socken ute på jagt efter räf och besökte derunder gården

Sänneshult, der de gingo in i en ladugård. Svensson, som dervid fortfarande höll bössan

på ryggen, råkade stöta hanen mot något föremål, dervid skottet brann af och träffade en

tillstädsevarande åttaårig *gosse i magen, hvarjemte ofvannämnde Nilsson något

skadades. Gossen var i förrgår ännu vid lif, men någon utsigt till räddning torde icke

finnas. Den skada Nilsson erhöll var äfven så pass betydande att han måste med skjuts

föras hem.

*Gossen Carl Magnus f. 1880-04-10 död 1887-06-01, son till h.eg. Jon Esbjörnsson o.h.h. Ingerd Samuelsdotter,

Sänneshult Södregård.

Ur Smålandsposten N:o 68 Tisdagen den 14 Juni 1887. Sjelfmord under sinnesförvirring. Liket efter 40-årige drängen Anders Johansson från

Brändetorp af Härlunda församling upptogs den 5 dennes ur sjön Skäravattnet. Den

aflidne tillhörde en själssjuk slägt, modern dränkte sig, och en syster är sinnessvag. Sjelf

var han tidtals grubblande och föreföll sinnesrubbad. Den 3 dennes hade han tillika med

en minderårig gosse rott ut till en ö uti den ifrågavarande sjön samt troligen senare kastat

sig i vattnet.

Ur Smålandsposten N:o 75 Torsdagen den 30 Juni 1887. Vid exekutiv auktion, å Wexiö landskansli sistliden tisdag inropades 1/16 mtl

kronoskatte s.k. Verahult i Härlunda församling af Allbo härad, saluvärderadt till 1,000

och taxeringsvärderadt till 1,500 kr., för 1,000 kr. af kommunalnämndsordföranden

Håkan Johansson i Knoxhult.

Ur Smålandsposten N:o 80 Tisdagen den 12 Juli 1887. Hvad flit och sparsamhet kunna uträtta. En korrespondent från Allbo skrifver till oss:

Backstugusittaren Petter Jonasson, vanligen benämnd ”Stubbpetter”, bor och brukar 8

skäppeland jord under Hemsjönäs af Härlunda socken, hvarå han planterat en mängd träd,

deraf 27 stora fruktträd och 58 smärre dylika samt deromkring en häck af gran. Marken

har varit ytterst stenbunden så att mycket arbete tarfvats för att kunna få växterna att

trifvas.

Jonasson är äfven lumpsamlare och vet att tillgodogöra sig en del tyglappar som ännu

befinnas för fina för lumpkorgen. Sålunda har han stickat 6 st täcken, deraf ett med 1,200

och ett med 1,100 och ett med 1,000 samt 3 med emellan 4 och 700 tyglappar till hvarje

alla funna bland lumpor. Af liknande material har han förfärdigat en hufvudkudde, med

386 lappar af diverse tygsorter.

Gubben äger äfven en get, hvilken födde 3 raska killingar ifjor och samma antal i år.

Slutligen har han två ofärdiga barn, en om 13 år och en om 28 år, hvilka icke kunna

lemna sängen utan hjelp. Deras moder dog för tre år sedan och de hafva nu fått en

styfmoder, men barnen blifva derför icke ”styfmoderligt” behandlade, utan omhuldas

likaväl som af sin egen moder. Denna förträffliga qvinna, vårdar äfven sin svärfader, en

f.d. soldat, nu 86 år gammal och nära nog både blind och döf.

Det tyckes som om någon uppmuntran från myndigheters eller bättre lottades sida vore

på sin plats åt detta fattiga, men sträfsamma folk.

29

Ur Smålandsposten N:o 123 Torsdagen den 20 Oktober 1887. Fattigvårdsmål. Från Härlunda i Småland till Kyrkhult i Blekinge flyttade pigan Hanna

Johansdotter och mantalsskrefs i Kyrkhult 1872, men ”reste till sitt land igen” och fick

fattigunderstöd den 8 april 1873 samt är fattighjon sedan dess. Den 30 oktober 1885

yrkade Härlunda fattigvårdsstyrelse att Kyrkhult måtte ersätta det från Härlunda lemnade

understödet och mottaga fattighjonet. Länsstyrelsen ogillade ansökan, då Johansdotter ej

kunnat vinna hemortsrätt i Kyrkhult. Kammarrätten förklarade att sådan hemortsrätt

vunnits, men då krafvet ej framställts inom 10 år från det tillkom, hade krafrätten

förlorats, hvadan ersättning beviljades från ansökningsdagen. K. m:t har då krafrätten

förlorats, gillat det slut, hvartill länsstyrelsen kommit.

Ur Smålandsposten N:o 127 Lördagen den 29 Oktober 1887. En sorglig händelse, hvarigenom en menniska förlorade lifvet inträffade förliden söndag

å Husjönäs i Härlunda socken. Pastorsembetet i församlingen har till k. bfhde ingifvit

rapport om saken. Enligt densamma hade hemmansegaren Jonas Svensson gått från sitt

hem, Husjönäs på eftermiddagen för att hemta bref, som väntades från en son i Amerika.

Hemma vid gården voro hans hustru och 20-årige son August. Modern hade setat och

läst, samt derunder hört sonen, gående på golfvet, yttra önskan att fadern snart måtte

komma, så att han finge läsa brefvet från brodern. Derpå hade han stannat vid sängen,

utan att modern fäst någon uppmärksamhet dervid. Då fadern återkom, ropade han på

sonen, utan att denne svarade eller rörde sig. När orsaken härtill eftersågs, befanns det att

han var död. Han hade instuckit hufvudet i ett vid sängen hängande band, hvilket var fäst

i taket, en s.k. sänghjelpare. Pastorn antog, att sonen under väntan på fadern i något slags

okynne lagdt hufvudet i bandet, och förlorat balansen, och dervid fått bandet under

strupen och till följd deraf strypts. Några tecken till ledsnad eller oregelbundenhet i lynnet

hade icke förmärkts hos den bortgångne, hvarför dödsfallet otvifvelaktigt skett genom en

säregen olyckshändelse.

Att verkställa rättsmedicinsk undersökning af liket har k. bfhde förordnat provinsial-

läkaren Palmlund.

Ur Smålandsposten N:o 70 Lördagen den 16 Juni 1888. Genom vådeld, nedbrann den 10 dennes på morgonen ett boningshus, tillhörande

hemmansegaren Ola Åkesson i Långasjömåla af Härlunda socken. De innevarande

kommo med knapp nöd ut i blotta linnet. Ingenting blef räddadt. Huru elden uppkommit

är obekant.

Ur Smålandsposten N:o 114 Torsdagen den 27 September 1888. Misstänkt för mordbrand, har f. d. soldaten Johan Jonsson Kjellberg från Långasjömåla

soldattorp, Härlunda socken, af kronolänsman F. Robért häktats och införpassats till

länscellfängelset i Wexiö. Kjellberg är misstänkt att hafva anlagdt eld två gånger, första

gången under sistlidne juli månad, då boningshuset i Långasjömåla, tillhörigt Ola

Åkesson, nedbrann, och andra gången natten mellan förliden fredag och lördag, då en

ladugård å ett ställe vid namn Lindholmen, bebodt af enkan Maria Johansdotter,

30

nedbrann. Äfven den nedbrunna ladugården lär hafva tillhört ofvannämnde Åkesson.

Kjellberg, som är född 1832 och i trettio år tjenat som soldat, påstår sig vara oskyldig till

dessa brott och uppgifver att misstanken säkerligen leds på honom, derför att just

Åkesson, som fordom enligt Kjellbergs åsigt tillfogadt honom skada och ledsamheter,

båda gångerna drabbats af eldolyckorna. Det sista brandstället är beläget på endast 1/8

mils afstånd från den häkates hemvist, men han uppger att han det oaktadt icke varit på

platsen för branden, om hvilken han intet vetat förrän fjerdingsmännen kommo och togo

honom.

Ur Smålandsposten N:o 122 Tisdagen den 16 Oktober 1888.

Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 13 oktober.


Mordbrännaren, Johan Jonsson Kjellberg från Långasjömåla i Härlunda socken, häktad

af kronolänsman F. Robért fördes nu till ransakning. Kjellberg är född den 20 juni 1832 å

Spjutaretorpet af Härlunda socken, kom 1852 ut i tjenst såsom dräng och blef 1856 soldat

samt har som sådan tjenat i 30 år vid Östra Allbo kompani. Han är gift sedan 1863 med

Inga Svensdotter från Hellaryd, Blekinge.

Vederbörande parters med anledning af Kjellbergs häktning utfärdade betyg hade

följande afslutning: ”allmän belåtenhet med Kjellbergs häktande och en liflig önskan att

han ej åter måtte komma lös förspörjes i församlingen”.

Målsegare voro hemmansegaren Olof Åkesson i Långasjömåla och enkan Maria

Johansdotter å torpet Linneholmen under Långasjömåla. Båda voro närvarande.

Kjellberg anses, enligt polisprotokollet, ha anlagdt eld, som vållat att natten till den 10

sistlidne juni bonongshuset i Långasjömåla nedbrunnit, likasom att natten mellan den 21

och 22 sistlidne september ladugården å torpet Linneholmen nedbrann.

En mängd personer hade till polisprotokollet berättadt hotelser från Kjellbergs sida mot

de två målsegarne.

Den tilltalade nekade för att ha haft fiendskap mot målsegarne och bad dem upplysa ifall

han ”lagdt så mycket som en stubbe i vägen för dem”. Han medgaf att han som året 1886-

1887 af Åkesson arrenderat torpet Getsjölund och derifrån uppsagts enär han ej fullgjorde

sin betalning för torpet, blifvit ond på Åkesson. Hotelserna hade skett i hans stora

bekymmer att blifva husvill. Vidare nekade Kjellberg att han hotat enkan Maria Johans-

dotter på den grund att han skulle velat arrendera det torp hon innehade och som äfven

egnades af Åkesson. Hade han hotat henne i tal man och man emellan, så var dermed

ingen mening, men hade väl berott på att han ”fått några supar”.

Kjellberg nekade att han varit utomhus just de nätter eldsvådorna varit. ”Ja´ har inte

legat en tverhand frå´ min qvinna å de sista trettio åren, utan laga förfall”, bedyrade

Kjellberg.

På domarens frågor, om han således ej ville erkänna sin skuld till eldsvådorna, svarade

Kjellberg: ”Du bevare söte häradshöfdingen!, så länge mitt hjerta är i rörelse bekänna ja´

-et allri´!”

Vid eldsvådorna i Långasjömåla hade man på vägen till Kjellbergs soldattorp hittat en

svaflad linnelapp, och då ladugården brann å Linneholmen hade man iakttagit spår i det

daggstänkta gräset, som ledde till Linneholmen från soldattorpet och åter dit.

För inkallande af ombudsmannen i Länets brandstodsbolag, som lidit förlust genom

eldsvådorna, samt för förebringande af bevisning, uppsköt rätten målet till den 2 nästa

november.

31

Ur Smålandsposten N:o 130 Lördagen den 3 November 1888.

Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 1 november.

(Ordf. v. häradshöfding C. Sandström.)

Mordbrand. Häktade soldaten Johan Jonsson Kjellberg, tilltalad för att hafva anlagdt

eld natten till den 10 sistlidne juni och natten till 22 sistlidne september, begge gångerna i

Långasjömåla, Härlunda socken, nekade äfven idag under de häftigaste bedyranden och

nedfallande af himlens ögonblickliga hämnd, om han ljöge, att hafva vållat elden. Tre

vittnen, förut hörda vid polisförhöret, vidhöllo sina afgifvna berättelser om Kjellbergs

uttalade hotelser mot målsegarne Olof Åkesson och enkan Maria Johansdotter, samt

tiullade i vittnesattesten och muntligt, att Kjellberg ännu efter eldsvådorna yttrat hotelser

mot målsegarne – derest de vågade misstänka honom! De förfärligaste svordomar hade

han alltid låtit följa sina hotelser.

Ofta hade Kjellberg talat om att han hade underkölne tillredo, det uplystes, att dermed

menades något att tända med, samt att Kjellberg hemma hos sig egde en del svaflade

linnelappar, liknande den som man hittat vid eldsvådan i Långasjömåla. Kjellberg hade

en gång sagt till en pojke, som hos Kjellberg sett det svaflade linnet, att det skulle vara till

”att röka ihjel folk med”.

Kjellberg försäkrade, att han begagnade ifrågavarande lappar att röka bi med.

Ett af vittnena – Nils Peter Svensson i Långasjömåla – bad rätten att erhålla några rader

på hvem han hade att vända sig till, ifall han eller hans närmaste ”en vacker dag blefvo

ihjelskjutna”, till följd af hans nu aflagda vittnesmål.

Målet uppsköts till den 23 dennes.


Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 23 november.


Mordbrand. Vid fortsatt ransakning med häktade förre soldaten Johan Jonsson

Kjellberg, tilltalad för att under nästlidne juni och september månader hafva anlagdt

mordbrand å två ställen uti Långasjömåla, Härlunda socken, begärde åkl. Kronolänsman

F. Robért, vittnesförhör med J. Håkansson i Husjönäs samt Johannes Olsson och Ingrid

Johansdotter i Långasjömåla. Rätten förklarade efter öfverläggning – sedan den tilltalade

anfört jäf mot sist nämnda vittnet, enär hon vore dotter till Maria Johansdotter, en af

målseganden – att Ingrid Johansdotter fick höras, såvidt dermed afsäges den del af målet

mot Kjellberg, der Olof Åkesson var målsegare.

Johannes Olsson hade hört Kjellberg före branden säga: ”Du skall få se och sanna mina

ord, att den tid kommer, då Olof Åkesson inte har mer hus än jag att flytta uti”. Vittnet

ansåg Åkesson genom branden hafva gjort en förlust af 2,000 kr. samt hade efter branden

hos Åkesson på e.m. tillsammans med åberopade vittne Håkansson hittat en svaflad

linnelapp, som nu vid rätten uppvisades och af vittnet igenkändes. Lappen hade legat på

en genstig till Kjellbergs bostad, och denna hans bostad, ett soldattorp, var närmaste

boning till platsen för fyndet på det hållet från brandplatsen räknadt. – Kjellberg hade

varit känd för att pläga göra skälmstycken, och detta i förening med hans så ofta uttalade

ovänskap mot Åkesson, gjorde att man allmänt redan från första stund trott Kjellberg om

att ha anlagdt elden. – Efter brandtillfället hos Åkesson och en vecka före polisförhöret

32

derom, hade vittnet träffat Kjellberg och på dennes fråga om hvem folk misstänkte för

branden, svarat undvikande. Kjellberg hade då utbrutit, mycket arg och upprörd: ”Visste

jag att Olof skyllade mig, så vore han värd att jag lade ett skott i honom”. Branden hos

Åkesson hade egt rum den 10 juni, och vittnet hade ej närvarit vid den, men hade deremot

den 22 september, då ladugården hos enkan Maria Johansdotter nedbrann, varit den

förste, som kom för att lemna hjelp. – Vittnet ansåg att han varit orsak till att denna

ladugård blifvit brandförderfvad, och hans berättelse härom visar att man på landsvägen

ännu tror på det slags öfversinnliga förebud, hvilka kännetecknas med det allmänna

uttrycket ”warsel” eller ”warning”.

En månad eller fem veckor före branden af ladugården hade vittnet en natt genom

skogen sett ett rödt, stort, starkt sken som af ett bloss vid enkans ladugård. Den gången

hade han intalat sig, att någon af husets folk varit ute och plockat mask till ålref, men när

han sedan talade om saken med sina grannar försäkrade de, att ingen varit ute med ljus.

De blefvo emellertid rädda för min berättelse, och läto brandförsäkra sitt lilla bo. Och –

tillade vittnet – ”Alldeles likadant, och samma ljusstyrka och på samma ställe varsnade

jag sedan genom skogen, när det verkligen brann hos grannens”. Kjellbergs bror, Erik

Jonsson, hade först misstänkts för denna brand, enär han friat till enkans dotter, inkallade

vittnet Ingrid Johansdotter, men fått afslag, och sedan fällt misstänkta yttranden.

Vittnet hade efter denna sista brand spårat slag i det daggiga gräset, och på blöta ställen

märkt fotspår af olika storlek.

Åklagaren upplyste härvid, att ett vittne, som idag ej hörsammat kallelse, kunde ge

besked, att de observerade spåren fortsatte ända till Kjellbergs bostad.

Johan Håkansson hade endast att berätta att upphittandet af den svaflade linnelappen.

Vid eldsvådorna hade han ej närvarit.

Ingrid Johansdotter berättade om åtskilliga hotfulla förut relaterade yttranden, som

Kjellberg fällt vid olika tider. Ett var dock så drastiskt ochför Kjellberg karakteristiskt, att

det här må återgifvas: ”Torparen i Jätsbygd”, hade Kjellberg sagt ”som slog ihjel sin

husbonde, fick sig hus, och jag skall lika lätt skaffa mig näring och bergning, ja mörkens

ande skall skaffa mig bröd – med Guds hjelp”!

För att höra nu uteblifna vittnen, uppsköts ransakningen till den 14 december.

Ur Smålandsposten N:o 142 Lördagen den 1 December 1888. Å exekutiv auktion, som igår förrättades å Wexiö landskansli, försåldes ¼ mtl

Torbjörnahult Vestregård och ¼ mtl Torbjörnahult Östregård, Härlunda socken, för

10,500 kr. till J. Svensson i Häradsbäck och P. O. Persson i Trolleboda. Taxerings- och

saluvärde å de försålda hemmansdelarne var upptaget gemensamt för båda till 12,000 kr.

Ur Smålandsposten N:o 148 Lördagen den 15 December 1888. Stöld. Den 30 november anmälde hemmansegaren Håkan Jonsson från Karsemåla i

Härlunda socken å poliskontoret i Karlshamn, att han den 17 i nämnda månad blifvit

bestulen på en mörkblå doffelrock och en blå vadmalsväst, tillsammans uppgående till 28

kr. i värde. Jonsson hade för stölden misstänkt en arbetskarl Karl Johan Andersson från

Östergötland, hvilken tillfälligtvis uppehållit sig i Karsemåla och lemnat gården samma

dag stölden upptäcktes. Nu hade emellertid Jonsson fått kunskap om att den stula rocken

innehades af en i Karlshamn bosatt, för första resan stöld straffad arbetskarl, N.

Henriksson.

33

Med anledning af denna anmälan infann sig polis hos Henrikssons. Hustrun var ensam

hemma och hon befans inneha rocken, hvilken hon försökte gömma genom att dölja den

under kjolarne. Andersson greps strax derefter i Hoby, Blekinge. Han har nu erkändt att

han stulit rocken, men nekar för stölden af västen. Rocken hade i Karlshamn blifvit

honom frånstulen medan han der vistats hos makarne Henriksson, såsom det nu upplysts,

af dem.

Skrifvelse har från vederbörande myndighet i Karlshamn ingått till k. bfhde i

Kronobergs län, på det att ransakning med häktade Andersson må företagas inför Allbo

häradsrätt.

-------------------------------

Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 14 december.


Mordbrand. Vid fortsatt ransakning med häktade, för mordbrand tilltalade f. soldaten

Johan Jonsson Kjellberg från Långasjömåla, Härlunda socken, lät åklagaren,

kronolänsman F. Robért, idag afhöra följande 2 vittnen från Långasjömåla:

Magnus Haraldsson berättade, att Olof Åkesson den ene af målsegarne, vid branden hos

målsegarinnan Maria Johansdotter på natten kommit till vittnet och bedt det medfölja för

att se om Kjellberg vore hemma eller icke. När de kommit nära soldattorpet, hade vittnet

och vittnets dräng, Wilhelm Jonsson, gått fram till stugan och genom fönstret då sett

Kjellberg då stått framför spiseln, iklädd skjorta och upphängslade byxor, hvilka nedtill

voro något uppkafvlade. Han stod då i begrepp att lägga sig, men under någon

förevändning knackade vittnena på och fingo tala med honom. Vid soluppgången

följande morgon hade vittnet varit Olof Åkesson följaktig för att se om några fotspår

förde från soldattorpet till brandstället. På en mindre föga begagnad gångstig hade de

funnit tydliga slag förande från soldattorpet och slutligen öfver en mosse samt slutande

först tätt intill den nedbrunna ladugården.

Den tilltalade uppgaf, som förklaring att han varit uppe då vittnet ifrågavarande natt

kommit till honom, att han och hans hustru följande dag skolat tidigt gå till hemmans-

egaren Per Nilsson i Husjönäs på dagsverke. Att han haft byxorna uppkafvlade beroende

derpå – att han var rädd för att ”få sopor på sig vid spiseln”. Att detta var verkliga skälet

bad han ”välsittande herr länshöfdingen vara öfvertygad om”.

Maria Andersdotters vittnesberättelse innefattade en del hotfulla yttranden från

Kjellberg både före och efter branden fällt under samtal med henne.

Åklagaren anhöll om ytterligare uppskof för att dels anskaffa mera bevisning och dels

komma i tillfälle att inkalla ombudsmannen i Kronobergs läns brandstodsbolag i hvilket

de nedbrunna husen varit försäkrade.

Rätten uppsköt målet till den 4 nästa januari, hvarvid båda målsegarne, vid vite af 15 kr.

förelades närvaro.

Ur Smålandsposten N:o 152 Onsdagen den 27 December 1888. Ifrågastäld öfverflyttning, af åtskilliga hemmansdelar i Sänneshult, Hyltan, Gemön,

Lockhult, Godhult och Barkhult från Wirestad till Härlunda församling, blifver om intet,

sedan Härlunda socknemän, konungens bfhde i Kronobergs län, och domkapitlet i Wexiö

förklarat att förslaget icke afsåge afhjelpande af någon egentlig oregelbundenhet i rikets

indelning, utan endast en öfverflyttning af vissa hemman vid storskifte tilldelade utegor,

som väl vore delvis särskildt bebyggda, men äfven i sådant fall hade, med få undantag,

samme egare som stamhemmanet.

34

Ur Smålandsposten N:o 1 Torsdagen den 3 Januari 1889. Omenskligt. En afskedad soldat från Härlunda utvandrade ifjol jemte hustru till Amerika.

Han kunde trots hustruns böner, ej förmås att medtaga deras enda barn, som lemnades

qvar på ett utfattigt ställe der det lär komma att förblifva, då ingenting vidare från

föräldrarne har afhörts.


Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 4 januari. (Ordf. v. häradshöfding M. Hasselrot.)

För mordbrand, tilltalade förre soldaten Johan Jonsson Kjellberg från Härlunda före-

kallades till slut.

Ombudsmannen hos Kronobergs läns brandstodsbolag, löjtnant Cervin, framställde nu

det yrkande att därest Kjellberg blir öfverbevisad att ha anlagdt eld hos hemmansegaren

Ola Åkesson i Långasjömåla och enkan Maria Johansdotter på Linneholm under

Långasjömåla, han då måtte ersätta bolaget utbetalte brandskadebelopp, som kommit

Åkesson till del med tillsammans 3,070 kr. och Maria Johansdotter med tillhopa 259 kr.

25 öre.

Kjellberg nekade fortfarande att vara skuld till ofvannämnda två eldsvådor. Som vittnen

hördes:

Hustrun Ingjerd Bengtsdotter, som berättade att hon för några år sedan i 13 veckor

vårdat en piga, Karin Jonsdotter, som innan hon afled hos vittnet, sagt att vittnet skulle ha

hälften af hennes kvarlåtenskap som ersättning för lemnad vård. Detta hade, då skrifvelse

ej upprättats, omintetgjorts af målsegaren i detta mål Ola Åkesson, hvilken var

förmyndare för såväl den aflidna som en hennes dotter, så vittnet måste nöja sig med ett

ersättningsbelopp af 250 kr. med förutstickande af dessa upplysningar, samt af att

Kjellberg vetat om allt detta likasom varit missnöjd med Ola Åkessons ingripande i

arfsfrågan efter Karin Jonsdotter, berättade vittnet nu vidare, att vittnet en söndag efter

branden haft sällskap från kyrkan med Åkessons hustru. Denna hade gråtit och beklagat

sig öfver eldsolyckan, och vittnet hade också fällt tårar af medlidande. Inte hade de två

kvinnorna gått förbi Kjellberg. Denne hade upphunnit vittnet, sedan Åkessons hustru

aflägsnat sig, och då yttrat: ”Du gråter och ynkar dej idag öfver Ola å´ hans Kitta. Han är

inte mycket värd hus. ”Han tog ju frå´ dej allt hva´ du skulle ha efter ”Kron-Kajna´”

(Karin Jonsdotter). I sistnämnda del höll vittnet med Kjellberg, som då tillade ”Ja, så min

själ värmde jag inte godset åt honom, å´ nu ligger dä´ i aska”. Vittnet, som då visste hvad

man i bygden trodde om upphofvet till eldsvådan, höll ytterligare med Kjellberg och

yttrade: ”Jojo! Nu har Ola inte mer hus än du”. Då slog Kjellberg vittnet i handen och

frågade: ”Hvar däínte rätt, du, åt de dj – arne?”

Med anledning af detta vittnesmål anhöll Kjellberg, att rätten måtte inkalla kyrkoherde

Lindblad i Femsjö, tilläggande om vittnet: ”Så får vi höra hur pass tjenliger hon e´ att

vittna”.

Det hade vid förra ransakningen af Kjellberg uppgifvits, att han såsom vittnet

Haraldsson berättat, varit ute på morgonen efter branden hos målsegarinnan Maria

Johansdotter, men af den orsak att han skolat gå till hemmansegaren Per Nilsson i

Husjönäs på dagsverke, fast återbud sedan kommit från Nilsson.

35

Per Nilsson var nu inkallad som vittne, och upplyste att meningen aldrig varit att

Kjellberg skolat dagsverka hos honom ifrågavarande dag, och att således Kjellberg aldrig

varit ens derom anmodad och än mindre fått något återbud.

Rätten meddelade på åklagarens, kronolänsman Fr. Robért begäran, uppskof med

ransakningen till den 25 dennes, enär ytterligare ett par vittnen, som till idag varit kallade,

icke iakttagit inställelse.

Ur Smålandsposten N:o 8 Lördagen den 19 Januari 1889. Vid exekutiv auktion, å Wexiö landskansli förliden gårdag inropades ¼ mtl. Häradsbäck

i Härlunda församling af Allbo härad, taxeringsvärderadt till 6,000 kr., för 10,000 kr. af

nämndemannen M. Persson i Degernäs.


Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 25 januari.


För mordbrand, tilltalade förre soldaten Johan Jonsson Kjellberg från Härlunda

betygade under sina vanliga åberopanden inför den lefvande Guden o.s.v. sin oskuld, och

att han inte tändt på så mycket som ett torrt löf” hos målsegaren. Då domhafvanden

förehöll Kjellberg omöjligheten att äfven om det lyckades med den mänskliga rättvisan,

kunna föra det gudomliga bakom ljuset, sade Kjellberg ”att han, som numera använde

sina lediga stunder och mången natt till läsning af Guds ord, redan hade den yttersta

dagens domstolsutslag skrifvet på sitt samvetes tafla”. Det gjorde ett obehagligt intryck

att höra den tilltalades öfverdrifna, dyra försäkringar om sin oskuld, när de jemfördes med

hvad alla förut hörda vittnen sammanstämmande berättadt om Kjellbergs råa, hämnd-

giriga tal, späckade af förbannelser och hotelser mot målsegarna, särdeles mot Olof

Åkesson i Långasjömåla.

Åklagaren kronolänsman Fr. Robért hade förskaffat sig och förevisade nu pastors

frejdebevis för det vid förra ransakningstillfället hörda vittnet Ingjerd Bengtsdotter.

Värdet af hennes grafverande vittnesmål hade Kjellberg då velat förringa medels antydan

att hon icke vore vittnesgill. Frejdbeviset gaf emellertid uttryckligt besked att hon det var.

Med anledning af nämnda intyg hade Kjellberg intet att anföra utom att han aldrig för

henne eller för någon annan sagt eller antydt att han varit orsak till de två eldsvådorna i

Långasjömåla.

Som vittnen hördes några personer.

Undantagsmannen Johan Karlsson i Långasjömåla, hade kommit först af alla till

branden hos Åkessons. Han intygade att branden börjat under ryggningen af huset på

nordöstra sidan några alnar från gafveln. Dagen efter hade de tilltalade kommit in till

vittnet och bedt att få läsa Smålandspostens veckoblad. Därpå hade han frågat om vittnet

eller Åkesson trodde att det var mordbrand. Vittnet hade svarat undvikande och frågat

huru sådant skulle kunna vara möjligt, och Kjellberg hade då sagdt: ”Det är väl inte så

svårt. Man har bara behöft öppna takspånen och lägga in något eldfängdt, så har det snart

varit färdigt”. På Kjellbergs fråga om Ola Åkesson icke har haft några andra ovänner,

nämnde vittnet en torpare ”Kron-Ola” och hemmansegaren Magnus Haraldsson men

tillade deras ovänskap ringa eller ingen betydelse.

Drängen Wilhelm Jonsson tjenande hos Magnus Haraldsson, hade varit med husbonden

och Åkesson på morgonen efter branden hos Maria Johansdotter på Linneholm i det

36

omvittnade besöket hos Kjellberg, då han vid 4-tiden befunnits vara i färd med att lägga

sig, ännu iklädd byxor.

Johannes Olsson, förut hörd som vittne, vidhöll sina förut hafda uppgifter, och berättade

nu att det funnits två slags spår, hvilka han observerat å en gångstig öfver en mosse mot

Linneholm från Husjönäshållet efter branden hos Maria. Det ena spåret var för litet och

för smalt för att vara Kjellbergs, men det andra hade zinka och var likt Kjellbergs fotspår.

Det af förut hörda vittnet Magnus Haraldsson taget mått å sistnämnda spår förevisades

rätten utaf åklagaren, och sedan Kjellbergs med zinker försedda stöflar upphemtats

jemfördes de med måttet. Stöflarna voro 1 ctm. kortare än måttet, breddmåttet stämde

med måttet, men zinkan å fotspåret hade varit mindre än å Kjellbergs stöflar. Åklagaren

antydde att olikheten kunde bero på den dyiga jordmånen.

Jöns Håkansson hade efter branden hos Åkesson hört Kjellbergs bror, Erik Jonsson,

yttra att han, jonsson hört någon säga, det Olof Åkesson gjorde klokt i att sälja sin gård

och icke bebygga den igen sjelf, ty lika så fort som Olof byggde skulle det brinna. Vid

polisförhöret hade Erik Jonsson sagdt till vittnet, att brodern Kjellberg varit den som han

hört yttrandet utaf.

Kjellberg menade att rätten skulle icke tillägga hans broder Eriks ord någon vigt, enär

”han inte varit i någon kyrka på 20 års tid”.

För att höra ett idag uteblifvit vittne samt för inkallande af nyssnämnde Erik Jonsson till

rätten begärde åklagaren uppskof. Kjellberg yrkade nu – för första gången – att bli på fri

fot försatt. Rätten uppsköt målet till den 13 nästlidna februari, då åklagaren skulle

förebringas sin slutliga bevisning. På K:s yrkande fästes ej afseende.


Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 13 februari.


Mordbrand. Häktade Johan Jonsson Kjellberg nekade fortfarande att vara skyldig till de

två eldsvådorna i Långasjömåla och sökte jäfva det förut afhörda vittnet Ingjerd

Svensdotter, under påstående att hon för åtskilliga år sedan stått tilltalad för mened.

Domhafvanden erinrade Kjellberg om det rörande Svensdotter företedda prestbetyget och

om faran af att ej kunna styra sin elaka tunga.

Först hördes upplysningsvis den tilltalades broder Erik Jonsson i Allamåla, hvilken

berättade att svaranden en gång, för honom yttrat sin afsigt att sätta eld på Olof Åkessons

hus. Detta bestreds af Kjellberg.

Åtta vittnen, af hvilka de fleste instämde ingenting hade att säga, afhördes af rätten. Ett

af dem hade hört den tilltalade yttra på tal om mordbranden: ”Detta är kanske inte allt, det

kan nog hända Ola Åkesson något mer”, men hvad som härvid menades, visste ej vittnet.

Till ett af vittnena yttrade Kjellberg, att han tyckte det ”Kjellbergs nuvarande uniform

(fångdräkten) kunde passa vittnet lika bra”. Åklagaren öfverlemnade nu målet till rättens

pröfning under yrkande af lagens strängaste straff och den tilltalade, äfvensom

ersättningsskyldighet för all genom branden uppkommen skada.

Kjellberg åter med hvilkens oerhörda fräckhet ej ett enda ögonblick förnekade sig,

begärde uppskof!, och förläggande för åklagaren att bevisa, det Kjellberg under

brandnatten ”haft så mycket som en nagel utom sitt dörrhål”.

Efter enskild öfverläggning resolverade rätten att ehuru omständigheter och liknelser

förekommit derom att Kjellberg vore gerningsman, han likväl icke kunde mot sitt

nekande till ansvar fällas, utan skulle saken lemnas åt framtiden, då den kan uppenbar

varda, vid hvilken utgång den tilltalade skulle försättas på fri fot.

Kjellberg prisade Gud och tackade sina domare för en rättvis dom.

37

Ur Smålandsposten N:o 60 Tisdagen den 21 Maj 1889. Till folkskollärare, organist och klockare i Härlunda har enhälligt valts hr. V. Hultstrand

från Gällaryd.

Ur Smålandsposten N:o 137 Tisdagen den 19 Nov 1889. ”En ung mans väg till ena´pigo”, är som bekant stundom ganska krånklig, och

sanningen deraf fick en dräng i Wirestad socken helt nyligen erfara. Försedd med en stor

punschbutelj begaf sig den kärlekskranke ynglingen åstad till sin hjertans kär, dit han

anlände i skymningen, men som fästmön ej ville låta sitt husbondefolk veta om det för

henne kära besöket, så fanns ingen annan utväg, än att i hast instufva älsklingen i en i

köket befintlig stor s.k. vedskrubb. Hennes mening, var att utsläppa honom derur så snart

husbondfolket insomnat. Men som den sköna hela natten förut varit uppe och dansat, bar

det sig inte bättre, än att hon somnade från fästmannen och hvilade i Morfei armar istället

för drängens, ända till morgonen. – Förgäfves hade vår man i all tysthet, för att inte väcka

någon obehörig, under flera af nattens långa timmar arbetat på sin befrielse, men rigeln

för skrubben var obeveklig – och morgonen grydde.

Husmodern steg då upp och skulle tända på en brasa i köket, men då hon, för att hemta

ved, drog rigeln från skrubben, – Oh fasa! – rusar derur en med förtviflad fart en mörk

vålnad, som ögonblickligen ger den af förskräckelse mållösa mor i huset en den ”likaste

örfil som någon menniska ska vilja önska sig” med den verkan att hon föll afdånad i

golfvet.

Väckta af bullret, rusar husfadern och den sömniga pigan ut i köket och får der se

drängen stående helt skamfladt öfver sin bragd, samt beklagande att han tagit fel och

gifvit husmodern en ”sinkadus”, som var egnad åt och enligt hans förmenande väl förtjent

af elskarinnan. Sedan den medhafda punschen blifvit utspenderad på husbondfolket, slöts

åter vänskapen dem emellan, men kärleken till husets unga tjenarinna var absolut och

oåterkalleligen förbi.

Ur Smålandsposten N:o 33 Tisdagen den 18 Mars 1890. På väg till upptäckt? Den 13 november 1888 afled en inom Härlunda socken kring-

vandrande förtennare, 40-årige Bengt Persson från Billarp, ”Tiggern´s -Bengt” kallad,

under omständigheter, som påkallade rättslig undersökning. Det slag som spräckt hans

hufvudskål, trodde man hade tilldelats honom i hans sällskap varande personer, men vid

dessa vid polisförhör sammanstämmande berättade att han vid Åbogen i Almundsryd

under rusets inflytande stupat omkull och slagit sig i en stengärdesgård samt inga vittnen

kunde erhållas om hur saken förflutit, så kunde inga åtgärder af åklagaren vidtagas mot de

möjlige misstänkte.

Nu har emellertid en anonym skrifvelse till k. bfhde i Kronobergs län upplysts, att en

gumma, som inkallats vid polisförhöret, och icke berättat hvad hon vetat, utan fördolt

sanningen. Med anledning häraf har polis- och obduktionsprotokollen öfversändts till

kronolänsman Robért i Elmhult för ny undersöknings företagande.

38

Ur Smålandsposten N:o 49 Onsdagen den 24 April 1890. Mördaren Bengt Jönsson Karbin, från Härlunda, född 1815 i Westra Thorsås, har den

19 dennes aflidit å centralfängelset i Malmö. Som bekant dömdes Karbin 1883 af Allbo

häradsrätt till lifstids straffarbete för det han ihjelskjutit undantagsmannen Peter Jönsson i

Truvedstorp, Härlunda, med hvilken han legat i tvist om brukandet af en åkerlapp.

Från Karbins häktning berättar man att han, efter det han begått mordet, hade begifvit

sig ut i en båt å sjön Lången, med fullt uppsåt att begå sjelfmord medels att hoppa

öfverbord. Deraf blef dock intet, utan häktades Karbin då han kom iland igen af

kronolänsman Robért, som då frågade huru det kom sig att han inte dränkt sig, såsom han

uppgifvit att han hade för afsigt, ”Goé komsarjen”, svarade Karbin, ”Ja hade allt gjort

de´t. Män när ja´ ute på sjön så´ att ekan läkte, så ble´ ja rädder och rodde te´ lands för te´

å ösańa”.

Ur Smålandsposten N:o 50 Lördagen den 26 April 1890. Eldsvådor. Ett obebodt tvåvåningshus, tillhörigt hemmansegaren Erik Svensson i

Siggamåla, Almundsryd, nedbrann natten till den 15 dennes. En del möbler i huset, som

egdes af S. Svensson i Björnhult, Härlunda, blef dervid lågornas rof. Hur elden

uppkommit är alldeles obekant, huset var brandförsäkradt.

- En qvarn, i Björnhult, Härlunda socken, nedbrann äfven nattetid för någon tid sedan.

W. Bl.

Ur Smålandsposten N:o 63 Torsdagen den 29 Maj 1890. Sjösänkningar, komma att innevarande sommar företagas med tre smärre sjöar i

Härlunda, nemligen Knoxhults lillesjö, Härlen och Björkeryds lillesjö. För en

dagspenning af kr. 1,35 á 1,50 kommer härigenom ortens fattigare befolkning att beredas

en välkommen arbetsförtjenst.

Ur Smålandsposten N:o 136 Lördagen den 15 November 1890. Vid exekutiv auktion, som i onsdags förrättades i Alfvestad, försåldes 3/32 mtl. Vashult

i Härlunda socken för 2,000 kr. till P. J. Magnusson i Brännhult. Hemmanet, som

frånsåldes Håkan Persson, var taxeringsvärderadt till 3,000 kr. och saluvärderadt till

3,500 kr.

Ur Smålandsposten N:o 154 Tisdagen den 30 December 1890. Ett hemskt besök, aflades i juldagarne i Härlunda. Det var en af de beryktade bröderna

Lejon från Halland, som uppenbarade sig derstädes. Han julade hos en valackare och

företog sig att inslå en hel mängd fönster i närmaste bondgård. – Så länge han dvaldes på

orten, hade man intet hopp om någon slags julfrid, och det blef snart än mer allvar i leken.

Lejon och en af medlemmarne i den valackarefamilj han gästade, kommo i strid,

39

knifvarne tillgrepos, och Lejon som sjelf fick en skåra på sidan om halsen, tilltygade

mycket illa sin vederdeloman. Nu tillkom ordningens upprätthållare, Lejon uppsöktes och

greps med lätthet – ty han låg öfverlastad insomnad ute i snön, der han säkert funnit sin

död genom förfrysning om han inte häktats. Han införpassades af kronolänsman Robért

den 27 dennes till Wexiö cellfängelse.

Den nu häktade Lejons förnamn är Alexander August. Han är född 1860 i Tvååker,

Halland och förut ett par gånger straffad för rån och för misshandel.

Ur Smålandsposten N:o 5 Tisdagen den 13 Januari 1891. Tattarelif. För våld och hemfridsbrott af kronolänsman Robért häktade valackaren Alex

August Lejon från Tvååker i Halland erkände att han huggit målsegaren, torparen Gustaf

Nilsson, också han af tattareslägt, från Verahult i Härlunda med knif och att han hos

Nilsson bultadt i fönsterposten och att rutor gått ut. Men för öfrigt sökte han göra troliga

åtskilliga förmildrande omständigheter. Han hade i dagarne före jul kommit till Nilsson

och blifvit ombedd att ”jula” hos honom. Julafton hade de tillsammans förtärt mycket

bränwin, hvarunder Nilsson inbjudit sin dotter till fästmö åt Lejon. Denne afböjde detta,

och då blef Nilsson mycket ond, drog upp en knif, visade den och sade: ”Har Du inte

kärlek till dottern min, så har Du väl för den här”. Något vidare blef dock ej af, men när

Nilsson följande dag äfven bråkade och hotade, vågade Lejon ej vara der, utan gick till

den närboende bonden Bengtsson och lade sig juldagsafton. Nilsson hade då med

stallbröder kommit dit och ropat vid fönstret: ”Nu skall Du dö!”. Bengtsson hade öppnat

dörren, beväpnad med en knif och en hammare, öfverfallit Lejon och tilldelat honom med

nämnda vapen, slag flerestädes å kroppen. Lejon hade då till sjelfförsvar med knif huggit

Nilsson i halsen. Sedermera hade Nilsson tagit från honom mellan 6 á 7 kr., hvarför Lejon

yrkade ansvar å Nilsson för rån och misshandel.

Målsegaren Nilsson, hvars sår numera voro läkt, men som med hufvudet omviradt med

en duk likväl företedde en ömklig syn, sade sig vara med att omtala sanningen, emedan

han fruktade Lejons hämnd. Såsom Lejon berättat hade det emellertid icke tillgått.

Hufvudsaken till missämjan med Lejon var att Nilsson velat skydda sin dotter för dennes

närgångenhet och oblyga förslag. Nilsson hade blifvit rädd för Lejon och derför skickat

efter hjelp. Han hade icke vetat att Lejon var hos Bengtsson, utan hade han kommit dit för

att bedja denne icke gifva Lejon mera bränwin och icke låna honom sin bössa. Då Nilsson

inkommit hade Lejon genast öfverfallit honom och skurit honom ett långt sår från örat

och nedåt halsen. Nilsson hade lyckats få omkull Lejon och höll honom tills ljus tändts.

Blodet, som Lejon vid anträffandet haft i ansigte och kläder, hade dervid runnit från

Nilsson. – Lejon hade hos målsegaren sönderslagit åtta fönsterrutor och hade målsegaren

af Lejons qvarlemnade penningar användt kr. 6,25 för reparation af fönsterskadorna.

Som åklagaren ännu ej erhållit Lejons prestbevis från Tvååker, begärde han uppskof,

och utsattes ransakningen att åter företagas den 31 dennes, då målsegaren Nilsson skall

infinna sig vid 25 kr:s. vite. Lejon förvaras fortfarande å cellfängelse.

Ur Smålandsposten N:o 84 Måndagen den 20 Juli 1891. Biten i kinden, af sin egen gubbe blef häromdagen en hustru, boende i södra delen af

Allbo. Mannen, som nyligen hemkommit från en s.k. affärsresa till Amerika, lider

dessbättre ej af rabies canina, men säkerligen af delirium tremens.

40

Ur Smålandsposten N:o 102 Måndagen den 31 Augusti 1891.

Försäkra hästarne! En landtbrukaren Magnus Svensson, Knoxhult, tillhörig häst måste,

skrifves till oss från Häradsbäck, sedan han den 27 dennes fastnat i och med svårighet

uttagits ur en klippremna, nedslagtas till följd af de härvid uppkomna skadorna å benen.

Djuret var lågt under värdet försäkradt för 200 kr. i Kalmar och Kronobergs läns häst-

försäkringsbolag, hvarför egaren, som nyligen förut förlorat ett alldeles oförsäkradt

hästkreatur, gör en kännbar förlust.

Ur Smålandsposten N:o 29 Onsdagen den 9 Mars 1892.

Skarlakansfeber, har utbrutit inom Härlunda. Ej mindre än 14 personer lågo insjuknade

vid provinsialläkarens besök häromdagen. I ett fall var sjukdomen förenad med elakartad

halssjuka. Två barn har aflidit.

Ur Smålandsposten N:o 69 Fredagen den 10 Juni 1892.

Bråddöd. Hemmansegaren Bengt Persson Bill i Billarp af Härlunda församling körde

häromdagen till Barkhult i Virestad för att hemta ett lass halm. Då Bill fått sitt lass i

ordning, störtade han plötsligt till marken och dog utan att gifva ett ljud ifrån sig, Det

antages att hjertförlamning träffat honom. Mannen var något öfver 60 år gammal.

En eldsvåda, som bör utgöra en kraftig maning att aldrig lemna smärre barn ensamma,

förekom nyligen i Härlunda då medan hemmansegaren Bengt Andersson i Vashult med

hustru voro i kyrkan, barnen der hemma skulle under ladugården leta efter ägg samt i sitt

oförstånd dervid, lyste sig med tändstickor, då halm och boss naturligtvis genast antändes

och ladugården om några minuter stod i ljus låga. Hvarje försök till släckning var

hopplöst vid denna enstaka liggande gård, då flertalet äldre personer var vid kyrkan.

Ladugården med hela Anderssons kreatursbesättning, bestående af 10 à 12 fäkreatur, en

häst och smådjur lades i aska. Brandförsäkring fanns visserligen, men var särdeles låg.

Ur Smålandsposten N:o 75 Måndagen den 27 Juni 1892.

Sorgliga underrättelser från Amerika, ha, skrifves till oss, hunnit kyrkovärden Sven

Persson i Vashult, Härlunda socken. Hans omkring 30-årige son Johan Gustaf Svensson,

som en tid vistats i Kalifornien, skall nemligen der medels hängning begått sjelfmord till

följd af lifsleda. Svensson var i hemorten mycket omtyckt och välkänd.

41

Ur Smålandsposten N:o 140 Fredagen den 25 November 1892. Dödad genom vådaskott. Häromdagen hade, skrifves till oss, en pojke i Karsemåla,

Härlunda socken tagit ned en bössa, som hängde på väggen i rummet och dervid icke

gifvit akt på att den var laddad. Skottet gick af och träffade flickan Jenny Magnusdotter i

halsen, så att hon dog inom några minuter.

Förbättrad organistlön. Å kyrkostämma den 20 dennes, skrifves till oss, har Härlunda

församling höjt organist- och klockarelönen med 100 kr.

Ur Smålandsposten N:o 56 Onsdagen den 10 Maj 1893. Difteri har, skrifves till oss, en längre tid skördat åtskilliga offer bland det uppväxande

slägtet inom Härlunda socken. Senast förliden söndag fingo 2 barn, tillhöriga hemmans-

egaren Peter Larsson i Krampanäs, till följe af den hemska farsoten bäddas ned i en för

tidig graf. Läkarehjelp har dock ej påkallats för farsotens bekämpande. Önskligt vore att

vederbörande åtminstone ville iakttaga någon försigtighet, och icke tillstädja begrafning

af lik, som aflidit till följd af smittosam sjukdom, på söndagarne i stor folksamling. Äfven

brukas vanligen här utom hänsyn till arten af den sjukdom, hvari dess aflidne dödt,

inbjuda en mängd gäster till begrafningen. Att smittoämnet till dylikt tillvägagångssätt

finner riklig näring bör icke förvåna någon.

Ur Nya Wexiö-Bladet N:o 89 Torsdagen den 27 Juli 1893. Hemskt. Från Härlunda socken skrifves till Sm. P., att sedan ett barn i en familj där

aflidit i difteri, ett annat äldre barn, som varit behäftadt med sårnader i hufvudet, skulle

enligt ett gängse skrock, kureras deremot medelst tvättning med det vatten, i hvilket det

aflidna barnets lik badats. Följden af denna ”kur” blef naturligtvis att patientens hufvud

och senare hela kropp svällde upp af blodförgiftning, och några dagar senare afled det

arma barnet efter förfärliga plågor.

Ur Smålandsposten N:o 99 Fredagen den 18 Augusti 1893. En af de få som lyckats, att vinna verkligen förtjenstbringande arbete i Amerika synes,

skrifves till oss, f.d. soldaten vid Östra Allbo kompani Johan Sjöberg från Härlunda.

Jemte sin hustru har han i sex år vistats i Minneapolis, der han arbetat vid kloak-

gräfningar. Han har nyligen hemsändt 8,000 kr. och ämnar med familj i höst återvända till

hembygden för att med hjelp af sparpenningarne inköpa ett hemman på svensk botten.

42

Ur Nya Wexiö-Bladet N:o 11 Torsdagen den 25 Januari 1894. För grof misshandel, å valackaren Andreas Nilsson i Verahult, Härlunda socken,

efterlyses jernvägsarbetaren August Johansson, född 1872 i Virestads socken. Johansson

som antages hafva begifvit sig till Norrland för att där söka arbete är 5 alnar lång, af

undersätsig kroppsbygnad, med mörkt nedkammadt hår och ljusa mustascher.

Ur Smålandsposten N:o 95 Fredagen den 10 Augusti 1894. Härlunda kyrkorgel, skall af orgelbyggaren J. Carlsson i Virestad repareras för 500 kr.,

som tagas ur kyrkkassan. En orgel till fasta folkskolan vid kyrkan skall inköpas för 150

kr., samt af skolläraren insamlas genom frivilliga bidrag af dem inom skolroten, som varit

intresserade för saken, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 134 Måndagen den 12 November 1894. Godt om elgar. På Björkeryds egor i Härlunda socken observerades den 9 dennes tre

större elgar, deraf en tjur och två kor. Det vill synas, som om dessa vackra högdjur en

längre tid uppehållit sig i trakten på ett temligen inskränkt område.

Ur Nya Wexiö-Bladet N:o 138 Tisdagen den 20 November 1894.

Olyckshändelse under arbete. I lördags inträffade i Knihult af Härlunda socken

den olyckshändelsen, att Nils Gustaf Petersson under arbete vid ett tröskverk fick

tre fingrar krossade, så att han i söndags måste intagas å härvarande lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 66 Måndagen den 3 Juni 1895. Drunknad tillsammans med bytet, - ett ihjelbitet får - anträffades häromdagen en räf å

Knoxhults egor i Härlunda socken. Räfven hade försökt släpa med sig sitt rof öfver en

med kullerstenar murad afloppskanal, men derunder ramlat uti och fått fårkroppen öfver

sig samt omkommit. Egaren till fåret upptäckte sjelf de liflösa resterna efter de agerande i

detta dubbla drama.

43

Ur Smålandsposten N:o 99 Måndagen den 19 Augusti 1895. Härlunda sockens agrarförening, bildades den 6 dennes på ett sammanträde af

socknens landtbrukare i Härlunda småskola. Till ordförande utsågs komminister A. M.

Ljunggren, till v. ordförande skolläraren C. Hjertén och till sekreterare fanjunkaren J. H.

Ehlén.

Ur Nya Wexiö-Bladet N:o 111 Tisdagen den 17 September 1895. Olyckshändelse med dödlig utgång. Arrendatorn Jöns Gunnarsson från Björkeryd,

Härlunda socken hade i fredags varit i Elmhult, för att inköpa en del varor till sin aflidna

dotters begrafning, som skulle egt rum i söndags. Då han på hemvägen kommit mellan

Härlunda kyrka och Björkeryd stjälpte lasset och föll öfver honom med den sorgliga

påföljd att han ljöt döden.

Dotterns begrafning blef med anledning af den sorgliga tilldragelsen uppskjuten tills

idag kl. 12, då jämväl faderns lik kommer att begrafvas.

Ur Smålandsposten N:o 14 Måndagen den 3 Februari 1896. En knapp i luftstrupen, fick i torsdags sjuåriga flickan Eva Magnusson från Härlunda,

hvilken i fredags infördes å Wexiö lasarett, der hon blef opererad af doktor Karström,

hvilken öppnade strupen och tog ut knappen. Flickan befinner sig nu ganska väl.

Ur Smålandsposten N:o 17 Måndagen den 10 Februari 1896. För en jernväg, som skulle utgå från lämplig station å Immeln-Glimåkra jernväg t.ex.

Sibbhult och genom Örkeneds och Härlunda socknar sträcka sig till Ålshult och

Karlshamn-Vislanda jernväg, pläderar en insändare i en Kristianstadstidning. Dessa sista

socknar anses derigenom komma i en lättare förbindelse med Kristianstad. Insändaren

anser det blott vara en tidsfråga att, därest denna jernväg komma till stånd, den utsträcks

från Ålshult till Tingsryd.

Ur Smålandsposten N:o 20 Måndagen den 17 Februari 1896.

Afliden åldring. I fredags afled en af Härlunda församlings äldsta innevånare framlidne

organisten och folkskolläraren Sven Ohlsson i Härlunda enka, Kerstin Ohlsson bördig

från Skatelöf, boende hos sin son komminister P. G. Ohlsson i Amundshylte. Hon var vid

sin död 90 år gammal.

Oxmöten i Häradsbäck. Sedan Härlunda kommun förbundit sig att uppföra finka och

hålla extra erforderlig polisbevakning, kommer, skrifves till oss, två gånger om året

oxmöten att hållas i närheten af socknens kyrka.

44

Ur Smålandsposten N:o 67 Fredagen den 5 Juni 1896. Sjelfmord. Drängen Johan Persson född 1870 på Hårdaslätten i Härlunda sn., har enligt

anmälan från pastorsämbetet der, den 28 maj beröfvat sig lifvet medelst hängning.

Persson bodde hos sin moder Bengta Jönsdotter å Hårdaslätt, och hade nyssnämnda dag

sagt, att han ville gå till sin syster boende i Husjönäs. Den 31 maj hade derefter modern

begifvit sig till samma ställe, och fick der veta, att sonen aldrig ditkommit. Då

genomsöktes nejden och Persson fanns hängande död i ett träd i skogen nära Hårdahult.

Den nu aflidne har under flera år vistats i Amerika och äfven der försökt begå sjelfmord,

hvarför han af sina anhöriga hemsändts. Han har der varit vansinnig och var äfven nu icke

vid normal sinnesbeskaffenhet.

Persson begrofs igår, men k. bfhde har nu förordnat kronolänsman F. Robért att i laga

ordning företaga undersökning om sjelfmordet.

Ur Smålandsposten N:o 87 Fredagen den 24 Juli 1896. Härlunda får torgdagar. K. bfhde i Kronobergs län har – villkor bl.a. att kommunen

vid saluplatsen uppför och underhåller arrestlokal samt att tio lämpliga personer utses att

biträda kronobetjeningen med ordningens upprätthållande – medgifvit att i närheten af

Härlunda kyrka, å egorna till Sven Magnus Nilssons i Häradsbäck hemman årligen må

tills vidare hållas två torgdagar i andra helgfria onsdagen i april och september månader.

Ur Smålandsposten N:o 108 Fredagen den 11 September 1896. Kreatursmötet i Härlunda, den 9 dennes, som skrifves till oss, gynnades af vackert

väder, var talrikt besökt. Många kreatur voro torgförda och handeln med desamma gick

rätt lifligt, dock icke till höga priser. Öfrig handel gick bra. Inga oordningar förekommo.

Ur Smålandsposten N:o 109 Måndagen den 14 September 1896. Hemfridsbrott, föröfvades, meddelas oss, på aftonen den 9 dennes eller samma dag

oxmötet i Härlunda hölls, hos hemmansegare Magnus Jonsson och Johan Id, samt Gunnar

Petersson i Långhult. I närheten af den förstnämndes bostad aflossades ett skott, hvarvid

ett fönster krossades, och hos de båda sednare inkastades stenar genom fönstret. De

inneboende, som nyss gått till hvila, blefvo naturligtvis mycket uppskrämda. Som ej den

ringaste anledning genom osämja med någon förefinnes till våldets begående, saknar man

ännu spaning på gerningsmännen. Händelsen har i orten väckt allmän förtrytelse, så

mycket mera som sådana händelser dessbättre ej under långa tider der försports.

Ur Smålandsposten N:o 118 Måndagen den 5 Oktober 1896. Härlunda förra komministerboställe, 1/8 mtl. Amundshylte i Härlunda socken har,

skrifves till oss, å offentlig auktion sålts till hr. J. Johansson från Mönsterås för 40,150 kr.

Å hemmanet finnes mycken värdefull skog.

45

Ur Smålandsposten N:o 127 Måndagen den 26 Oktober 1896. Nya jordstötar, hafva skrifves till oss, från Härlunda, den 21 förmärkts i trakten. Den

första stöten märktes kl. 5 e.m. och efterföljdes en timme senare af en andra, kortvarig

stark jordstöt. Många personer i Häradsbäck iakttogo synnerligast den sista stöten, som

gjorde ett egendomligt, hemskt intryck.

Den för någon tid sedan på en mängd ställen i Småland observerade jordskalfven

iakttogos jemväl på den plats, derifrån sistnämnda jordstötar nu inberättas.

Ur Smålandsposten N:o 135 Fredagen den 13 November 1896. Öfvervåld. Hemmansegaren Karl Magni Andersson från Ilagölsmåla i Härlunda socken,

har anmält å Wexiö poliskontor att han i onsdags skulle å stora torget blifvit öfverfallen

och slagen två slag med knuten hand samt blifvit tilldelad tre ”danska skallar” af

klockhandlaren Karl Otto Danielsson i Wexiö.

Ur Smålandsposten N:o 142 Måndagen den 30 November 1896. Difteri, har utbrutit vid Amundshylte, Härlunda socken, hos utnämnde kyrkoherden P. G.

Ohlsson, fyra barn och en dränggosse äro sjuka. Expeditionslokal har anordnats i särskild

byggnad, och barnen isolerats. Extra provinsialläkaren H. Kindblom i Ryd har besökt

platsen.

Ur Smålandsposten N:o 25 Måndagen den 15 Februari 1897.

Komministervalet i Härlunda. Vid valet idag af komminister i Härlunda erhöll vice

pastor D. O. F. Oseen 82 röster, komminister K. A. Hjertström 2,979, samt komministern

N. M. Nilsson 2,273 röster.

Ur Smålandsposten N:o 50 Torsdagen den 1 April 1897. Gåfva åt lärare. Härlunda församling har, skrifves till oss, beslutit inköp af en orgel,

hvilken skall såsom gåfva öfverlemnas till församlingens folkskollärare.

46

Ur Smålandsposten N:o 59 Lördagen den 17 April 1897. Kreatursmötet i Härlunda, i onsdags gynnades, skrifves till oss, af vackert väder och

var synnerligen talrikt besökt. Tillförseln af kreatur var riklig med någorlunda liflig

omsättning. Genom det hejdlösa förtärandet af spirituosa, s.k. ”tröjetyg”, förekommo på

e.m. slagsmål och oreda. Så öfverfölls en fredlig landtman S. Magnusson från Krampa-

näs, hvilken var på väg till sitt hem, och blef så illa skuren i ansigtet, att han var alldeles

oigenkännlig. Magnussons hustru, som äfven var närvarande, blef så misshandlad att hon

för en stund förlorade sansen. Våldsverkarne, ett par skåningar, komma att befordras till

laga näpst. Såsom betecknande för smålänningens ”inhalationsförmåga” vid högtidliga

tillfällen på vissa orter, må meddelas att dagarne före detta möte omkring 500 liter

bränvin utdelats.

Ur Smålandsposten N:o 60 Onsdagen den 21 April 1897. Ett nytt dråp, har egt rum i våra trakter, denna gång stående i närmaste samband med det

vilda marknadslifvet å Härlunda kreatursmöte, som först omtalats mängder af bränvin

åstadkommits medelst ”salning”, samt utdelats bland de marknadsbesökande. Den 16

dennes anmäldes hos kronolänsman J. A. Dahl dels att drängen Gustaf Ård från Åbogen i

Almundsryd och hemmansegaren Sven Magnusson från Krampanäs i Härlunda socken,

på hemväg från kreatursmötet i Härlunda den 14 dennes blifvit å häradsvägen mellan

Häradsbäck och Häradsmåla öfverfallna af sågarbetarne Nils Nyberg och Olof Persson

från Lockhult, Virestad socken, samt svårt misshandlade med knif, och dels att på

långfredagens förmiddag drängen Henrik Håkansson-Ård från Åbogen, Almundsryd,

funnits död ute å marken ½ km. från Härlunda kyrka.

Kronolänsman Dahl höll polisförhör den 17 dennes i Häradsbäck och de två ofvannämn-

da sågarbetarne voro dithemtade. Vittnen upplyste dervid att Henrik Ård, en kusin till

Gustaf Ård, blifvit slagen af Persson med en ekepåk i hufvudet tills han segnat ned och

först efter en stund kunnat aflägsna sig. Jemväl Nyberg hade deltagit i misshandeln.

Båda de angifne nekade att ha begått våld mot den döde eller mot någondera af de två

knifskurne, med lifvet undslippne målsegarne, men de sjelfva på grund af hvad mot dem

förekommit häktade och införpassade till Wexiö cellfängelse. Olof Persson är född 1870 i

Åkarps socken och Nils Persson-Nyberg 1874 i Verums socken, båda i Kristianstads län.

Sedan i fjor arbeta de i Lockhult. Nyberg tjenar jemväl som husar vid Skånska husar-

regementet.

Den med inkrossad hjessa anträffade Henrik Ård var född i Åbogen, Almundsryd 1874.

Ur Smålandsposten N:o 64 Onsdagen den 28 April 1897. Dråpet i Härlunda. E.o. provinsialläkaren i Ryds distrikt H. V. Kindblom har, efter

förrättad obduktion å den genom våld på Härlunda kreatursmöte omkomne drängen

Henrik Håkansson-Ård från Åbogen i Almundsryd, afgifvit attest, att de skador i

hufvudet och annorstädes som den nu döde erhållit, förorsakats af ett trubbigt föremål och

att ett indirekt brott å venstra tinningsbenets fjelldel med åtföljande blödning vid bristning

af en större åder varit närmaste dödsorsak genom deraf förorsakadt hjerntryck.

47

Ur Smålandsposten N:o 70 Lördagen den 8 Maj 1897.

Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 8 maj.

(Ordf. häradshöfding C. M. Fleetwood.)

Dråpet i Härlunda. Som förut omtalats hade sågarbetarne Nils Persson-Nyberg och

Olof Persson från Lockhult åtalats dels för dråp å drängen Henrik Håkansson-Ård från

Åbogen i Almundsryd, dels för misshandel mot drängen Gustaf Ård från Åbogen och

hemmansegare Sven Magnusson från Krampanäs i Härlunda. Målet företogs nu till

behandling, och såsom åklagare fungerade kronolänsman J. A. Dahl.

Målsegaren Magnusson företedde ett läkareintyg om de skador, som han erhållit. Han

förklarade sig ha blifvit antastad af de båda åtalade, dock trodde han att Nyberg ej

föröfvat någon egentlig misshandel emot honom. Persson hade deremot tilldelat honom

flera knifhugg i hufvudet. Magnussons hustru Kristina Magnusson, hade varit närvarande

jemte 12-årige Johan Henrik Gustafsson. Äfven hustrun hade blifvit förfördelad af de

båda svarandena.

Äfven Gustaf Ård var närvarande. Han hade vid tillfället erhållit ett dock ej synnerligen

svårt knifhugg i nacken af Persson äfvensom flere slag, hvilka träffade armarne.

Häktade Olof Persson, som först inkallades, påstod att Nyberg och han blifvit

öfverfallna af Gustaf Ård, mot hvilken Persson försvarat sig genom slag med blotta

handen. Derpå kom Magnusson-Ård till hjelp, hvarvid de tilldelade dem ett knifhugg.

Beträffande dråpet å Ård förklarade han sig minnas mycket litet. Såväl denne som de

andra misshandlade voro för Persson fullkomligt obekanta personer. Såväl Persson som

Nyberg hade varit något onyktra vid tillfället. ”De som slogo mig, dem slogo jag också,

och så gjorde Nyberg äfven”, sade han. Huruvida han sjelf eller Nyberg utdelat det

dödande slaget mot Henrik Ård, kunde han ej med bestämdhet säga.

Häktade Nils Persson-Nyberg infördes derefter. Denne, en ung man med temligen

gosselikt utseende och militärisk hållning, (Nyberg är husar), erkände han sig att ha

deltagit i slagsmålet, men sade sig ej ha rört den nu aflidne Ård. Han hade strax vid

tillfället för misshandel blifvit inmanad i häkte, men då han ej var onykter och de som

varit närvarande vid tillfället, förklarat att han och Persson blott fått, men ej gifvit stryk,

lössläpptes han snart, men blef åter fasttagen. Han begärde nu att bli försatt på fri fot. En

af åklagaren företedde, sönderslagen käpp, hvilken sades ha vid tillfället användts af

Nyberg, förklarade sig sedan denne aldrig ha egt. Det var, sade Nyberg, första gången

som han deltagit i något slagsmål. Magnussons hustru hade han ej gjort något ondt.

Flere vittnen hördes.

Pigan Elin Johannesdotter hade sett Nyberg ruska Johan Emil Pettersson i kragen,

hvarpå en annan person – om denne varit Persson, visste hon ej – slagit Pettersson. Vidare

hade hon sett huru Persson slagit Henrik Ård med en grof käpp i hufvudet, hvarefter Ård

sprungit derifrån och satt sig å vägkanten. Då hade Persson kommit efter och tilldelat Ård

flera slag. Ård sprang sedan derifrån.

Drängen Edvard Jonsson från Björkeryd vittnade, att han sett Persson gifva Ård ett par

slag i hufvudet, och att Nyberg fallit omkull, träffad af några slag. Af hvem kunde han ej

uppgifva.

Axel Karlsson från Lockhult hade sett att Gustaf Ård varit i slagsmål med Nyberg och

Henrik med Olof Persson, samt huru den sistnämnde gifvit sin vederpart slag i hufvudet,

så han segnade ned.

Enkan Thilda Pettersson från Hårdahult i Härlunda, hade lemnat de bägge anklagade

bistånd enär båda vid tillfället varit mycket blodiga och illa tilltygade. Olof Persson var

äfven blodig på fingrarne.

Hennes son Emil Pettersson hade fått åtskilliga rapp af bägge de anklagade. Vidare

förklarade han att den förevisade käppen vid tillfället medhafts af Nyberg.

Frans Pettersson som upplysningsvis hördes bekräftade, att en pojke sagt till honom att

”slå Nyberg”, hvilken han äfven gjort.

48

Allmänna åklagaren som förmenade att Pettersson vid tillfället användt blydaggar,

väckte åtal mot Pettersson för misshandel mot Nyberg och yrkade uppskof med målet mot

Nyberg och Persson.

Rätten beslöt, att målet skulle uppskjutas, till den 20 dennes, då i sammanhang härmed

äfven skulle behandlas det af åklagaren anhängiggjorda målet mot Frans Pettersson. Den

sednare skall vid vite af 25 kr. inställa sig.

Målsegaren Magnusson begärde 50 kr. såsom ersättning för sveda och värk, hvarjemte

han och hans hustru, Kristina Magnusson, begärde ersättning för sin inställelse med 15 kr.

hvardera.

Minnesgåfva. Vid sin afflyttning till Almundsryd erhöll kyrkoherde B. G. Ohlsson af

församlingsbor i Härlunda, der han i flere år verkat som komminister, 150 kr. afsedda till

inköp af ljuskronor såsom minnesgåfva från Härlunda.


Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 29 maj.

(Ordf. häradshöfding C. M. Fleetwood.)

Dråpet i Härlunda, förekom nu ånyo till behandling och Frans Pettersson som anklagats

för att ha gifvit Nils Nyberg ett par slag med en käpp, erkände att han visserligen utdelat

slag men de hade ej, såsom påståtts, träffat i hufvudet.

Häktade Olof Persson vidhöll sin förut afgifvna förklaring, att då några andra hade slagit

honom, slog han igen. Vidare mindes han intet om Henrik Årds dråp. Den misshandel,

som utöfvats mot Gustaf Ård, hade blott föröfvats med knutna handen, ej med något

tillhygge. Om sina lefnadsförhållanden uppgaf han att han var född 1868, icke såsom han

förut sagt 1870. Han hade en gång fällts för 50 kr:s böter för motstånd mot polis.

Från Vestra Göinge hade begärts, att han skulle förpassas dit för att dömas för miss-

handel, begången der.

Nyberg hade intet nytt att tillägga med hvad han förut sagt.

Såsom vittnen i målet hördes drängen August Svensson i Bromåla, Blenda Magnus-

dotter i Knihult, Johan Nilsson i Godhult, Johan Andersson i Lockhult, Johan Håkansson

och Johan Anders Magnusson.

August Svensson hade sett att bl. a. Frans Pettersson slagit Nyberg, och hade slaget

träffat i hufvudet. Om Frans Pettersson denna gången haft någon blydagg, visste han ej.

Blenda Magnusson hade sett Frans Pettersson taga en gärdsgårdsstör, men ej sett hvilken

han slog dermed, men efteråt hade hon hört honom säga att det ”tagit bra”.

Johan Nilsson hade sett Nyberg och Olof Persson bli illa slagna men ej att de sjelfva

utdelat slag.

Johan Andersson hade observerat, att Olof Persson med en käppstump utdelat några slag

och att Nyberg varit mycket blodig.

Johan Håkansson hade sett Frans Pettersson taga en gärdsgårdsstör, men ej märkt, hvem

han dermed misshandlat.

Johan Magnus Andersson berättade, att någon – visste ej hvilken – hade sprungit efter

Henrik Ård och tilldelat honom ett par slag, hvilka Ård besvarade med ett rapp af sin påk.

En skrift från Henrik Årds mor, Märta Johansson, upplästes. Hon voro 65 år och

orkeslös samt hade under de sednare åren åtnjutit understöd af sin son. Hon yrkade derför

nu, att hans dråpare skulle åläggas att årligen betala henne 500 kr.

49

Åklagaren yrkade ansvar å Olof Persson för uppsåtlig misshandel å Henrik Ård, hvaraf

döden följt, samt för misshandel å Sven Magnusson, Johan Emil Svensson och Gustaf

Ård. Å Nyberg yrkades ansvar för misshandel mot Magnusson, Gustaf Ård och Johan

Emil Svensson, och å Frans Pettersson för misshandel å Nyberg. Härjemte yrkade

åklagaren att Olof Persson och Nyberg måtte åläggas ersätta obduktionskostnaderna och

utgifva vittnesersättningar.

Rätten afkunnade det utslag, att Olof Persson befunnits skyldig till misshandel af Henrik

Ård, hvaraf döden kunnat ha följt, samt för misshandel af Gustaf Ård och Johan Emil

Svensson, men på begäran kommer han att öfverantvardas till Vestra Göinge häradsrätt

och skall der dömas. Persson skall derjemte ersätta Märta Johansson med 400 kr. i ett för

allt äfvensom ersätta obduktions och vittneskostnader m.m. Nyberg dömdes att för

misshandel böta 100 kr. och Frans Pettersson till samma straff. Nyberg försattes på fri fot.

Ur Smålandsposten N:o 95 Lördagen den 26 Juni 1897. Härlunda nya komministerboställe. Hemmansegaren P. O. Persson, Thorbjörnahult i

Härlunda socken, har vid entreprenadauktion åtagit sig att för 12,000 kr. uppföra nya

husbyggnader vid Härlunda nya komministerboställe i Häradsbäck.

Ur Smålandsposten N:o 107 Lördagen den 17 juli 1897. Olaga utskänkning. Handlaren C. Olsson i Billarp, Härlunda socken, dömdes för det

han under de sist förflutna två åren upprepade gånger, äfven under sön- och helgdagar,

sålt vin- och maltdrycker för afhemtning till mindre belopp än 10 liter, utan att dertill vara

berättigad, att böta 50 kr.

Ur Smålandsposten N:o 138 Onsdagen den 9 September 1897. Kreatursmötet i Härlunda, igår var, skrifves till oss, liflig omsättning med kreatur och

höga priser, i synnerhet för kor i kalfställning. Ordningen var hela dagen utmärkt god.

Endast en person hamnade i finkan. Resultatet af distriktets nye kraftige kronolänsmans

verksamhet börjar således spåras äfven i denna oroliga bygd.

Ur Smålandsposten N:o 176 Måndagen den 15 November 1897. När Härlundaborna hissade svenska flaggan hos sin forne komminister. Då

kyrkoherden i Almundsryd P. A. Ohlsson den 10 dennes firade sin 56 födelsedag, infann

sig å hans kyrkoherdeboställe ett 40-tal landtmän från Härlunda, der hr. Ohlsson förut

varit komminister, och medförde en stor präktig flaggstång samt en svensk flagga. De

besökande reste sjelfva flaggstången och hissade flaggan samt öfverlemnade gåfvan till

kyrkoherden som ett minne från hans forna sockenbor.

Dessa blefvo sedan qvarbjudna i den gästfria prestgården, der en treflig afton till-

bringades.

Då pastor Ohlsson lemnade Härlunda erhöll han ock ett bevis på den kärlek och

tillgifvenhet, med hvilken han der är omfattad, i det församlingen skänkte honom 5 ljus-

kronor.

50

Ur Smålandsposten N:o 194 Torsdagen den 16 December 1897. Kyrkorna uppvärmas. Värmeapparat af Klafreströms bruks tillverkning har, skrifves till

oss, i dagarne insatts i Härlunda kyrka. Den har visat sig utmärkt fylla sitt ändamål och är

dertill synnerligt prydlig.

Ur Smålandsposten N:o 1 Måndagen den 3 Januari 1898. Rackarelif. För hemfridsbrott har kronolänsman J. A. Dahl i Elmhult den 31 december

häktat och till fängelset i Wexiö införpassat förtennaren och valackaren Ernst Wilhelm

Andreasson från Verahult i Härlunda socken, och dennes kusin, kringstrykande smed-

arbetaren Martin Johansson från Lökaröd i Degeberga socken.

Om de närmare omständigheterna skrifves till oss: Andreasson och Johansson hade i

torsdags vid sextiden på morgonen begifvit sig hemifrån Verahult der Härlunda valackare

äro boende, för att gå till Elmhult och köpa bränvin. På vägen dit hemsöktes hvarje ställe

invid och ett stycke från vägen, der de trodde att bränvin kunde fås. För att slippa de

pockande och obehagliga gästerna, gafs dem äfven bränvin nästan öfverallt, så att de

komna till Kåraböke i Virestads socken voro ganska berusade. Här ingingo de först till

öfver 70-årige snickaren Samuel Svensson å lägenheten Liljedal och fordrade i pockande

ton om bränvin. Ensam som han var i stugan, gaf han dem af rädsla hvar sin sup. De

fordrade då mera jemte dricka och mat. Sedan han gifvit dem hvad de pockade på, togo

de flaskan med bränvinet och gingo sin väg mot dörren. Då Svensson lofvade dem

bränvinet, om han fingo flaskan åter – det var en gammal egendomlig sådan – hälldes då

bränvinet på en annan butelj och då denna ej blef full, fordrade de att Svensson skulle

hemta mer. Då han ej hade mera och upplyste härom, framtog Johansson en dolk, som

han höll intill Svenssons ansigte och under gräsliga eder hotade de båda att slå ihjel

honom, om han ej gaf dem mera bränvin. Svensson lyckades emellertid komma mot

köksdörren, och ut på baksidan af huset, springande mot grannen Magnus Svensson å

Nydala, för att der söka skydd. Andreasson sprang emellertid efter och inkom i Magnus

Svenssons stuga, der han svärjande och skrikande samt slående i bordet fordrade att han

skulle släppa ut Samuel Svensson, ty han skulle ha stryk. Samuel Svensson hade

emellertid sprungit förbi Nydala och bort till en annan granne, då han ej visste om

Magnus Svensson var hemma. Efter mycket bråk och hot från Andreasson lyckades

Magnus Svenssons folk få ut Andreasson i köket och då han derifrån under våldsamt

motstånd skulle föras ut på gårdsplanen, måttade Martin Johansson som tillkommit med

dolken flera hugg mot Magnus Svenssons hufvud. Johansson grep derpå en jerngrep och

slog med densamma in köks- och stugufönstren. Svenssons hustru som stod vid fönstret

blef derunder sårad rätt illa i handen af glasbitarna som flögo omkring i hela stugan.

Andreasson och Johansson bruka vid högtiderna lefva rackare, och brandskatta härunder

alla som komma i deras väg. Då man frukta att de skola begå svårare illdåd, om man

nekar dem något, får de vanligen allt hvad de begära. Allmänheten borde ej vara så flat

mot dem, i synnerligast karlarne. Får de näpst en gång ordentligt, akta de sig att komma

åter. De äro i verkligheten ej så farliga, som de bära namn för, skrifver vår meddelare.

51


Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 20 Januari 1898.

(Ordf. v. häradshöfding I. Cederschiöld.)

För hemfridsbrott blefvo, som bekant 1897 års sista dag häktade förtennaren och

valackaren Ernst Wilhelm Andreasson från Verahult i Härlunda socken, född 1876, och

kringstrykande smedarbetaren Martin Johannesson, som uppgifvit sig vara från Lökaröd i

Degeberga socken och född 1871.

De hade den 30 december kl. 6 f.m. från Verahult begifvit sig till Elmhult, för att skaffa

sig bränvin och under vägen gjort påhelsningar i nästan hvarje stuga samt tilltvingat sig

spirituosa. Sålunda hade de hunnit till Kåraböke i Virestads socken, då de redan voro

ganska berusade. De ingingo der först till 70-årige snickaren Samuel Svensson å

lägenheten Liljedahl och fordrade i pockande ton bränvin.

Samuel Svensson vare ensam hemma och gaf dem hvar sin sup, hvarpå de fordrade mera

samt mat och dricka. Sedan de fått detta togo de äfven flaskan, hvari ånnu bränvin fanns

qvar, och ville aflägsna sig. Svensson, som var rädd om flaskan, hvilken var antik, erbjöd

sig hälla bränvinet å en annan flaska, och detta tilläto de.

Som emellertid buteljen ej blef full, pockade de på mera bränvin, och då Svensson icke

hade mera, framtog Johannesson en dolk, som han höll intill Svenssons ansigte, och

under gräsliga eder hotade båda att slå ihjel honom, om han ej gaf dem hvad de bådo om.

Svensson tog emellertid till flygten, och sprang mot grannen Magnus Svensson i Nydala

bostad, förföljd af Andreasson, som inträngde samt svärjande, skrikande och slående i

bordet fordrade att man skulle släppa ut Samuel Svensson, hvilken ”skulle ha stryk”.

Denne fanns emellertid icke här utan hade fortsatt till en annan granne. Efter mycket bråk

och hot från Andreassons sida lyckades man få ut honom i köket och vidare på

gårdsplanen. Härunder måttade Martin Johannesson, som under tiden tillkommit flera

hugg mot Svenssons hufvud, samt utslog senare med en jerngrep köksfönstren. Svenssons

hustru, som stod vid fönstret, blef dervid skadad i handen af de kringflygande glasbitarne,

samt voro både hon och barnen mycket förskrämda af det vilda uppträdet.

Som målsegare anmälde sig äfven Karl Johan Persson i Kåraböke, hos hvilken de båda

våldsmännen, efter de förut beskrifna dåden, inkommit och dervid Andreasson med

knifven i hand skrämdt sig till bränvin.

Såsom vittnen hördes hemmansegaren Janne Lagerblad i Möllekulla och hemmasonen

Tufvesson derstädes, hvilka tillkallats af Magnus Svensson till skydd mot de båda

fridsstörarne, och hade de åsett senare delen af uppträdet hos Magnus Svensson.

Båda de häktade erkände hvad som lades dem till last, och dömdes Andreasson till

sammanlagdt fem månaders fängelse, deraf tre månader för att han hos Persson tilltvingat

sig bränvin samt 1 månad för hvardera för hemfridsbrott hos Svenssönerna.

Målet mot Johannesson kunde deremot icke afgöras nu, då det varit omöjligt för

åklagaren kronolänsman A. Dahl, att anskaffa hans prestbevis. Han fann ock nu erkänna,

att han icke uppgifvit rätt mantalsskrifningsort, att han vore permitterad artillerist,

skrifven i Kristianstads garnisonsförsamling samt att han för uraktlåtenhet att inställa sig

vid repetitionsöfningar vid Vendes artilleriregemente dömts till åtta dygns sträng arrest,

som han ännu ej aftjenat.

Hans soldatnamn var Frid.

Målet mot honom förekom ånyo den 4 februari.

52


Ransakning å Wexiö cellfängelse. Inför Allbo häradsrätt den 4 Februari 1898.

(Ordf. v. häradshöfding I. Cederschiöld.)

Hemfridsbrottet i Kåraböke. Som bekant blef vid Allbo häradsrätts sammanträde å

cellfängelset endast en af dem för detta flere gånger omtalade brott häktade nemligen

förtennaren Ernst Wilhelm Andreasson från Verahult i Härlunda dömd, medan hans

kamrat, artilleristen Martin Johannesson-Frid från Kristianstads garnisonsförsamling,

född 1871, förut uppgifvit fel mantalsskrifningsort och på grund deraf icke kunde dömas.

Då målet mot honom upptogs till behandling vidhöll han sin förut gjorda bekännelse om

hemfridsbrott och resandet af lifsfarligt vapen hos Samuel Svensson i Kåraböke och

dennes granne Magnus Svensson i Nydala samt att han hos den förre sökt tilltvinga sig

matvaror. Rätten förklarade honom ock saker till dessa brott, men hänvisade honom till

Vendes artilleriregementes krigsrätt, för undergående af ransakning för rymningar, hvarpå

han derstädes kommer att slutdömas.

Den häktade uppgaf att oenighet med hustrun – han är nemligen gift – hvilken lemnat

honom, varit orsaken till hans rymning.

Ur Smålandsposten N:o 28 Måndagen den 21 Februari 1898. Tillvaratagen, är nu den i onsdags omnämnde, på bekostnad af Drottning Josephinas

räddningsanstalt för vanvårdade barn inom Kronobergs län, hos torparen A. Johansson i

Skälsnäs inackorderade 15-årige gossen Anders Olofsson från Tullanäs i V. Thorsås

socken, hvilken för mer än en månad sedan afvikit från sin vårdare.

Han hade först uppehållit sig hos sin förre fosterfader Olof Karlsson i Tullanäs, V.

Thorsås socken, samt derifrån begifvit sig till P. O. Persson i Thorbjörnahult, Härlunda

socken, hvilken öfverlemnade honom till socknens fjerdingsman, som i sin ordning idag

inforslat honom till Wexiö poliskontor.

Hos en handlande i Härlunda hade pojken, under sitt uppehåll inom socknen, på

bedrägligt sätt tillnarrat sig tyg till en drägt och en halsduk.

Ur Smålandsposten N:o 68 Onsdagen den 4 Maj 1898. Stenindustrien. Hemmansegaren August Svensson å Husjönäs, Härlunda, har, meddelas

oss, till blekingska stenhuggare sålt en del på hans egor befintliga block af svart granit för

9 kr. pr kubikmeter. Arbetet derstädes har börjat. Äfven å närgränsande egor finnas på

flera ställen kringspridda dylika granitblock s.k. ”suggor”, hvilka af olika arbetslag

komma att bearbetas under sommaren.

53

Ur Smålandsposten N:o 107 Torsdagen den 14 Juli 1898. Välvilja mot forna församlingsbor. Kyrkoherden G. Lindblad i Femsjö, som för ett

tiotal år sedan var komminister i Härlunda har, meddelas oss, allt sedan han afflyttade

från församlingen, årligen tillsändt socknens mest fattiga en penninggåfva.

En svår olyckshändelse timade, meddelas oss, den 11 dennes vid en under byggnad

varande ladugård i Härlunda prestgård. Hela det öfvre byggnadslagret bjelkar och sparrar,

som nyligen voro resta, rasade till marken och träffade dervid entreprenören P. O.

Persson från Thorbjörnahult samt en arbetare, hvilka båda lifsfarligt skadades och i

sanslöst tillstånd buros från olycksplatsen. Läkare eftersändes genast.

Ur Smålandsposten N:o 111 Torsdagen den 21 Juli 1898. Byggnadsraset i Härlunda. Som förut omtalats rasade under byggnadsarbete å en

ladugård i Härlunda prestgård häromdagen de nyss uppsatta, men icke fullt fästa

takstolarne på grund af en hvilvelvind och skadades dervid, meddelas oss nu,

entreprenören för arbetet hr P. O. Persson i Thorbjörnahult jemte tre andra arbetare

ganska svårt, dock ej värre än att den svårast skadade, Persson, hvilken störtade till

marken träffad af en bjelke i hufvudet, redan efter tre dagar kunde åter taga ledning af

arbetet.

Ur Smålandsposten N:o 116 Lördagen den 30 Juli 1898. Olyckan i Härlunda. Den vid byggnadsraset i Härlunda prestgård skadade

byggnadsentreprenören P. O. Persson har nu för vård införts till Wexiö lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 145 Måndagen den 19 September 1898. Vid oxmötet i Härlunda den 14:de dennes var tillförseln af djur rätt stor, men handeln

gick trögt, och kreaturspriserna voro lägre än vid föregående marknader. Ordningen var

hela dagen god.

Gåfva till lärarinna. Till lärarinnan Mathilda Andersson i Spjutaretorp i Härlunda

sockenhar församlingsborna skänkt en spegel samt en kaffeservis af nysilfver.

54

Ur Smålandsposten N:o 151 Torsdagen den 29 September 1898. Helgdagslif. På en till Virestads socken hörande utskift, som gränsar nära intill Härlunda

kyrka, har en person slagit ner sina bopålar, och håller kaffe och läskedrycker m.m. till

salu. Dit samlas å hvarje sön och helgdag en del af församlingens ungdom. Och ofta får

man under gudstjensten i kamp med orgelns toner höra bullrande musik och dans ljuda

från nämnda ställe. Så fortgår det hela dagen och ofta långt på natten, beroende på om

gästerna äro villiga att offra en skärf till de barn, som under tiden måste spela för dem. I

söndags efter gudstjenstens slut infann sig församlingens komminister C. Hjertström på

ställe och höll ett förmaningstal för värden och de församlade, hvilka för tillfället

skingrades.

Ur Smålandsposten N:o 155 Torsdagen den 6 Oktober 1898. ”En föreställning om danslokalen”. En vår korrenspondent har med vaket intresse för

hvad som god ordning hörer, och icke hörer, meddelat oss om en del glada, men mycket

störande helgdagstillställningar i närheten af Härlunda kyrka. ”Den kulan visste hur hon

tog ”, ty vi har nu emottagit följande bref från en person, som tecknar sig Carl Jonsson

och är hemmahörande i Grönadal, Häradsbäck. Vi återge gärna – enligt hans önskan –

hvad han har att säga om nämnda notis, hvilken han läst i Smålandsposten Veckoblad,

och vi begagna med diplomatisk noggrannhet, hans sätt att uttrycka sig, ty på det viset får

man verkligen bäst en god ”föreställning om danslokalen”:

Som jag i nomer 75 af eder tedning af den 30 September deta år ser at en

artickel blifvet införd som troligen åsyftar mig, vil jag härmed fråga hvem som är

insändaren, jag kommer att göra åtal i annat fall vänder jag mig til Redacktjonen.

Svar förväntas. Der läses att (Helgdagslif) på en til Virestad socken hörande

utskift som gränsar nära en til Härlunda kyrka hwelket jag ock bor, och att jag

löst rättighet att tillhandahålla almänheten med kokat kaffe och läskedrycker är

värklegen sant men der står att, dit samlas varje söndag församlingens ungdom,

och ofta får man under Gudstjensten i kamp med orgelns toner höra en bullrande

musik. Detta är rakt lögn, för afståndet är så långt att om vi spellar innomhus det

är omöjelegen kan höras til Härlunda kyrka, dels står der att dans förekomer

under Gudstjensten, detta är äfven klar lögn, någon gång händer nog att vi fattat

instrumäntet på söndagseftermiddagen och spellat ett stycke men aldrig har

förekomet att några ens bjudet til att dansa förän efter klockan 3 efm, ock ecke då

utan serskeldt någon gång något par taget til samman ock dansat några slag.

Hela mett boningsrum är endast 6 ½ alen i fyrkant ock då der af räknas plats för

vanlig möbelering kan Redacktjonen sjelf gör sig en förestälning om danslokalen.

Att komminister K. Hjertström var der uppe är vist sant; men ecke var han der för

att förmana mig, utan istället de kyrkobesökande att de skulle ressa hem hvelka

uppehöllo sig ved sina medhafvda lommeflaskor.

55

Ur Smålandsposten N:o 73 Lördagen den 13 Maj 1899. Eldsvådor. Två gårdar nedbrunno, skrifves till oss, vid femtiden i måndags eftermiddag

i Knihult af Härlunda socken. Elden som utbröt i mangårdsbyggnaden hos

hemmansegaren Johan Petersson, kastades genast till Johannes Jakobssons nära en halv

kilometer derifrån belägna gård, och som folket på båda ställena var sysselsatta med

vårarbete då elden utbröt kunde ingenting nämndvärt af det innevarande räddas. Både

mangårdsbyggnader och uthusbyggnader på båda ställena nedbrunno. Till all lycka voro

alla kreaturen utsläppta för tillfället. Elden kastades sedan vidare till närliggande

gärdesgårdar och derifrån till skogen, der den fortfor att rasa till i tisdags e. m. Försam-

lingsborna uppbådades medelst klockringning från kyrkan.

Jakobsson förlorar mest, enär hans så nära nybyggda hus voro allt för lågt brandför-

säkrade samt intet af lösboet var försäkradt.

Ur Smålandsposten N:o 50 Lördagen den 31 Mars 1900. Öfverklagat fjerdingsmannaval. Valet af Erik Lindberg i Knihult till fjerdingsman för

Härlunda socken har öfverklagats af P. O. Persson i Thorbjörnahult.

Förhållandet är detta. Sedan hemmansägaren A. Svensson i Husjönäs blifvit vald till

fjerdingsman för tre år å Härlunda kommunalstämma den 30 December, förklarade

kronofogden, efter inhemtande af stämmoprotokollet, Svensson för denna tjenst olämplig.

Nytt val förrättades den 28 Januari, då Erik Lindberg i Knihult, den förre fjerdings-

mannen omvaldes.

Detta val har nu i två skrifvelser till K. bfhde i Kronobergs län öfverklagats af P. O.

Persson i Thorbjörnahult, hvilken som stöd för sina klagomål anför, dels att kronofogden

förklarat den valde Svensson olämplig utan att ha lagligt pröfvat hans kompetens, och att

komministern C. Hjertström å valet öfvat otillbörligt tryck, dels att valet, trots derom

gjord framställning, ej företogs med slutna sedlar, utan genom öppen votering.

Ännu en kommunalstämma har hållits, der de icke klagande fått tillfälle att gifva sitt

utlåtande. Till protokollet häröfver begärde pastor Hjertström att få foga en förklaring,

der han motiverade sitt uppträdande vid valet ifråga.

Emellertid reserverade sig flera församlingsbor mot den eventuella uppfattningen att

pastor Hjertströms förklaring också skulle vara ett uttryck för stämmans åsigt i saken.

Länsstyrelsen öfversänder nu handlingarna till kommunalstämmans ordförande för

erhållande af upplysning, huruvida sluten röstning vid valstämman begärdes, och om

valet i så fall ej egde rum i den begärda formen.

Ur Smålandsposten N:o 55 Måndagen den 9 April 1900. Mjeltbrand, misstänkes ha utbrutit i Hårdahult i Härlunda socken, hvarom rapport från

kommunalordföranden inkommit till K. bfhde i Kronobergs län, som förordnat

distriktsveterinären M. Hammarstrand att vidtaga undersökning.

Torgdagen i Härlunda, den 11:te dennes gynnades, skrifves till oss, af vackert väder.

Tillförseln af kreatur var ringa och omsättningen någorlunda god, efter i orten gängse

priser. Med saluförda lantmannaprodukter tycktes handeln gå mera lifligt. Ordningen var

mönstergill.

56

Ur Smålandsposten N:o 67 Onsdagen den 2 Maj 1900. Mystiskt sjelfmord. I fredags anlände, skrifves till oss, med skjuts från Elmhult till

Häradsbäck, en välklädd omkr. 50-årig mansperson sägande sig vara ute i afsigt att

städsla arbetsfolk till Säbyholms gård i Skåne. Personen låg öfver natten på

gästgifvaregården i Häradsbäck. På lördagsmorgonen aflägsnade han sig en stund efter

det han beställt skjuts, men lät sig icke afhöras sedan utan fortsatte gående vägen söderut,

tills han kom till Tosthult i Örkened socken, Kristianstad län, omkring 1 ¼ mil från

Häradsbäck, där han anhöll om logi hos en torpare Ola Olsson. Under natten visade han

sig mycket orolig och var ute flera gånger, hvarvid han för värdfolket tillkännagaf att han

var sjuk. Kl. 4 i söndags morgon steg han upp för att aflägsna sig men ville först betala

för sitt logi och räckte åt värden en 10-kronersedel, hvilken denne icke kunde vexla, utan

begaf sig ut till en närboende granne för att få vexladt. Under tiden sade sig gästen vilja

promenera ute tills husvärden återkom. Då nu värden återkom var gästen försvunnen och

lät ej vidare höra af sig under dagens lopp. Torparen började tänka, att här icke stod rätt

till, synnerligast som gästen qvarlemnat en returbiljett gällande från Hessleholm till

Elmhult. Spaningar började nu företagas men utan vidare resultat. Först i söndags e.m.

hittades den försvunne hängande död i en björk inne uti en afsides skog ett stycke från det

ställe varest han haft sitt nattlogi. Han hade aftagit rocken och lagt den bredvid sig samt

derpå lagt sin plånbok samt sin ring jemte en papperslapp, hvarå stod skrifvet med blyerts

två gånger orden:

” Per Jönsson Rosenhill är orsak till detta”. Ofvanpå dessa saker hade han lagt sin hatt

samt promenadkäppen öfver hatten. Inuti plånboken fanns en 10-kronersedel samt en

infriad vexel å 5,000 kr. Af öfriga papper som funnos vill man antaga att personens namn

skulle vara Sven Persson från Örja och att han på något sätt varit intresserad i Brand och

Kreatursförsäkringsbolaget i Landskrona.

Ur Smålandsposten N:o 113 Onsdagen den 25 Juli 1900. Härlunda skytteförening hade, skrifves till oss, i lördags sin första skjutöfning å

skjutbanan, hvilken hr. P. Jonasson i Häradsmåla kostnadsfritt upplåtit åt föreningen.

Banan är i alla hänséenden lämplig. Skottvallarna äro uppkastade å en i sjön Härlen

belägen holme. På sjöns södra strand och tätt invid häradsvägen ligger skjutstationen,

beskuggad af ek och bokträd. Efter skjutningen sammanträdde styrelsen, då bland annat

beslut fattades att skjutöfningarna skola pågå lördagar och söndagar från kl. 4 e.m.

Ur Smålandsposten N:o 125 A Onsdagen den 15 Augusti 1900. Skogsafverkan. För olaga skogsafverkan å förra trumpetarebostället Siggaboda i

Härlunda socken ransakades derefter korgmakaren August Jönsson född 1878 i Örkened

socken, häktad på begäran af kronolänsman J. A. Dahl.

Denna stöld skulle Jönsson, som då hade sin hemvist i Farabol af Kyrkhults socken,

begått på hösten 1898. Orsaken hvarför han ej förut blifvit häktad för denna stöld var den

att efter densamma rest ut till Tyskland, der han uppehållit sig till i våras.

Det stulna hade utgjorts af två furu- och ett granträd, tillsammans värda omkring 30 kr.,

och af Jönsson användts som material till hans korgarbete.

Den häktade erkände genast sitt brott och dömdes enl. 20 kap. 1 och 2 §§ strafflagen till

3 månaders fängelse samt att ersätta Kronan med 30 kr.

På den grund att Jönsson f. n. saknar hemvist skall han, tills utslaget vunnit laga kraft,

hållas häktad.

57

Ur Smålandsposten N:o 145 Onsdagen den 19 September 1900. Kreatursmötet i Härlunda, den 13:de dennes inramades af det herrligaste

solskensväder, hvarför det var mer än vanligt talrikt besökt. Handeln med kreatur gick

lifligt med medelmåttliga priser, liksom ock kommersen i bodar och stånd. Ordningen

stördes något på eftermiddagen af ett sällskap kringresande vagabonder, som ock

aflägsnades af vakten, sedan två fått hamna i finkan. Ett annat ofog som ofta upprepas å

Härlunda torg gör platsen ganska osäker i det en del körande låta hästarna för lösa tyglar

skena iväg på den af folk uppfyllda vägen. Särskildt vid senaste torgdag ådrog sig en

hemmansegareson från Örkened allas ovilja genom att på detta sätt låta hästen rusa fram;

många komma endast i sista stunden undan för hästens hofvar. Den vårdslöse köraren

blef dock troligen uppskrifven af kronofjerdingsman Lindberg, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 146 Torsdagen den 20 September 1900. Benbrott. Hemmansegaren Sven Petersson från Truvedstorp Härlunda socken skulle i

går afton springa undan för ett sprängskott, men blef innan han hunnit i säkerhet, träffad

af en nedfallande sten på högra benet med den påföljd, att detta bröts och att den skadade

måste föras till Wexiö lasarett för att få vård.

Ur Smålandsposten N:o 171 A Måndagen den 8 November 1900. Eldsvåda. I torsdags afton vid 6-tiden uppkom eld i August Håkanssons, Hallaboda,

Härlunda socken boningshus, hvilket till grunden nedbrann. Håkans-son var vid tillfället

ej hemma, utan endast hustrun och tvenne barn. Då såväl Håkansson som flera andra vid

hustruns nödrop anlände, var det för sent att vare sig rädda något bohag eller företaga

släckning. Tack vare det någorlunda lugna vädret och vindens rigtning kunde man dock

med största energi, rädda uthuset hvilket lågo på endast 19 fots afstånd från boningshuset.

Eld fattade flere gånger dels i taket och dels i knutar och väggar å ladugårdarne, men

genom raskhet och rådighet afvärjdes den hotande faran. Egaren gör en kännbar förlust,

synnerligast som såväl bonongshuset som lösöret var lågt försäkradt.

Ur Smålandsposten N:o 14 Lördagen den 26 Januari 1901. Många hundar blir räfvens död. I Härlunda har förslag blifvit väckt att införa

hundskatt och att hundskattemedlen skulle användas till premier för dödande af räfvar.

Ur Smålandsposten N:o 21 Torsdagen den 7 Februari 1901. Fattiginspektion. För att inspektera fattigvårdsförhållandena inom Härlunda socken

hade kronolänsman J. A. Dahl den 28 januari efter kronouppbördsmötets slut derstädes

sammankallat kommunalnämnden samt inkallat samtliga fattighjon för att höras om de

hade några klagomål att anföra, men inga af de sistnämnda infunno sig, hvilket väl må

tagas som bevis på deras fulla belåtenhet.

Bortgången åldring. Härlunda sockens äldsta invånare, Britta från Ellagölshult, vigdes

till den sista hvilan den 3:e dennes. Hon var vid sin död 92 år gammal.

58

Ur Smålandsposten N:o 25 Torsdagen den 14 Februari 1901. Mordbrand? I lördags nedbrann en lada tillhörande landtbrukaren Jöns Jönsson i

Allemåla, Härlunda socken, skrifves till oss. Vid elfvatiden på qvällen, då en landtbrukare

från orten, hvilken varit på besök hos omnämnde Jöns Jönsson, skulle gå hem

observerades att ladan hvilken var belägen 2 à 300 meter från gården, stod i ljusan låga. I

ladan förvarades 8 lass hö men inga kreatur. All den stund man enligt uppgift ej under

innevarande år varit försedd med lykta eller ljus i ladan, föreligger med säkerhet

mordbrand. Då man i snön kunnat se spår af en person, som kommit och aflägsnat sig,

tror man sig med säkerhet veta, hvem gerningsmannen är, men som bevis svårligen torde

kunna föreläggas, kommer han troligtvis att gå fri.

Skarlakansfeber, har utbrutit i Häradsbäck, Härlunda socken. Hos smeden August

Vickström derstädes äro barnen angripna och hos arrendatorn Johan Svensson har redan

två aflidit. Äfven i Karsemåla äro – barnen sjuka af nämnda sjukdom. Doktor K.

Kindblom i Ryd har besökt platsen.

Ur Smålandsposten N:o 45 Torsdagen den 21 Mars 1901. Lärkträd istället för enebuskar. Å f.d. regementsbostället Häradsmåla, Härlunda

socken röjdes för några år sedan 20 tunnland, som voro beväxta med en ofantlig mängd

enebuskar, och planterades istället lärkträd. Dessa trifvdes utmärkt och har redan nått

ganska ansenliga dimensioner. Exemplet manar till efterföljd, skrifver med all rätt en

korrespondent till Smålandsposten.

Nytt häradsvägförslag i Härlunda. En kompetent personhar nu , skrifves till oss, på

kallelse af vederbörande kommuner verkstäldt undersökning å en ny väglinie från

Häradsbäck till Ålshults jernvägsstation å Karlshamn – Vislanda jernväg. För närvarande

är kanske ingen kommun mera vanlottad på kommunikationer än just Härlunda. Nämnda

jernvägsstation är den närmaste för Härlundaborna, som där hafva sin mesta afsättning.

Den nystakade linien, som å några ställen bär den gamla vägen, gör längre afvikelser från

denna, som är mycket backig och har så branta brinkar på många ställen, att man har all

möda att gående komma upp för desamma, för att nu ej tala om alla de krökningarne.

Kommunens åsigt är, att den nya vägen, der krökningen å den gamla vägen ej är alltför

stor, bort följa densamma, samt att någon ändring bort ifrågakomma angående linien vid

Härlunda kyrka, äfvensom vid bostället Häradsmåla. Det nya vägförslaget skulle med 3

km minska den förutvarande vägens längd som är 19 km, när hela kostnaden komma att

belöpa sig till 60,000 kr. Förslaget omfattas i orten med lifligaste intresse.

Slutadt 27-årigt straffarbete. Fattighjonet Johan Hult, vanligen kallad ”Vargen”, som på

sin tid dömdes till lifstids straffarbete för mord å undantagsmannen Johannes Swensson-

Bränd från Brändetorp, Härlunda socken, samt fattighjonet Elisabet Dahlbom derstädes,

har nyligen, efter att under 27 år hafva varit straffarbetsfånge, aflidit. Till hans i Härlunda

qvarlefvande enka har i dagarne utfallit 200 kr., som den aflidne efterlemnat i å fängelset

förtjenade penningar.

59

Ur Smålandsposten N:o 50 Lördagen den 30 Mars 1901. Landsplågan ”Härlunda tattare”, fick för en tid sedan en mycket fredlig landtbrukare i

Uthöfdan, Virestads socken, en hårdhändt känning af. Besökaren, en för brott flere

gånger tilltalad person, har alltså nu åtal att vänta för hemfridsbrott.

Ur Smålandsposten N:o 61 Torsdagen den 18 April 1901. Oxmötet i Härlunda, den 10 dennes var fåtaligt besökt, beroende på det dåliga väglaget,

men handeln med kreatur gick raskt och till höga priser. Vädret var vackert hela dagen

och ordningen mönstergill.

Ur Smålandsposten N:o 62 Lördagen den 20 April 1901. Olyckshändelse. En handelsresande hade i onsdags med skjuts från Liatorp rest till

Billarp i Härlunda socken, samt skulle efter att hafva besökt handlaren på platsen vända

åter. Efter att hafva stigit upp på vagnen skulle körkarlen vända, hvarvid emellertid

vagnen på grund af bristfällighet i densamma välte midt på jemna vägen. Hästarna

skrämdes häraf och började slå bakut samt satte af i sken, hvarvid skjutspojken fick ett

svårt slag öfver munnen så att undre läppen klöfs ända ned till hakan och fyra tänder

utslogos. Handelsresanden som lyckats slita sig loss ur fotsacken erhöll endast en stöt å

ena knäet. Af tillskyndande personer hejdades hästarna. Körkarlen sökte fortast möjligt

läkarehjelp i Häradsbäck.

Ur Smålandsposten N:o 65 Torsdagen den 25 April 1901. Tattarebragd. Från Härlunda skrifves till Smålandsposten: Inom en by här i orten höra

en skara s.k. tattare, hvilka utgöra ett verkligt plågoris för nejderna. Bettlande och

pockande draga de omkring i bygden, men kunna ej straffas för lösdrifveri, enär de ega

hus och hemvist. För en af dessa vilda sällar råkade torpare Samuel Johnsson från

Godhult ut i måndags. Utan någon föregående ordvexling tilldelades han ett svårt slag

öfver pannan så att en större ”bula” uppstod. Bofven drog derefter en slidknif samt hotade

att ”hacka” sönder honom. Detta afstyrdes dock af andra i sällskapet varande.

Föröfvaren af dådet, en allmänt fruktad sälle, har under flera år undandragit sig fullgöra

värnplikt. Vid tiden för mönstring har han alltid varit ”försvunnen från orten”.

Ur Smålandsposten N:o 100 Torsdagen den 27 Juni 1901. På skyttefest, i Härlunda har en af Sm. P:ns korrespondenter varit. Derom skrifver han:

Genom vackra löfskogar omfamlande af barrkogsdungar och gröna åkrar, ilar man på

tvåhjuling åstad till resans mål, Härlunda. Härstädes underrättad om hvar skyttebanan

befinnes är man om några minuter framme vid densamma.

Efter att pastor Hjertström och organist W. S. Hultstrand i äkta småländsk anda talat för

folkmassan som samlats sjöngs ett sångnummer af barn från Härlunda skola. Härefter

vidtog prisskjutning om af skytteföreningens kassa inköpta priser. Under det att skotten

60

knallade där nere i dalen hvarest skjutbanan har ett i allo präktigt läge, kunde den till

ungefär 400 personer uppgående folkmängden med läskdrycker, kaffe m.m. tillfredställa

sin törst, hvaraf man på grund af värmen anfäktades. Å den vackra björkbacken,

tätbevuxen med täta lummiga löfträd, svajade å krönet svenska flaggan, en skänk till

föreningen af handlaren Johan Ohlsson i Häradsbäck.

Fördelningen af priserna blef följande; Alfred Svensson i Thorbjörnahult 1:sta pris

bestående af en bordlampa, organist W. S. Hultstrand får 2:a pris bestående af ett par fina

ljusstakar.

Efter skjutningens slut vidtog dans i den närbelägna gården i Häradsmåla hvarest egaren

välvilligt upplåtit plats för ungdomen att i den vackra midsommaraftonen taga sig en

svängom.

Festen var i sin helhet mycket lyckad. Man måste säga att anordnarne gjort allt hvad

göras kunde för att få den så angenäm och tilltalande som möjligt.

Ur Smålandsposten N:o 129 Lördagen den 17 Augusti 1901. Stenindustri i Härlunda. I Stensjönäs af Härlunda socken har svart granit anträffats å

landtbrukarne Nils Johnsson och Aug. Svenssons egor. Brytningsrätten har här

arrenderats af stenhuggeriegaren S. Bengtsson, Gislaboda Örkened, som för kort tid sedan

begynt brytningen. Stenen finhugges på platsen och forslas till Ålshults station för vidare

befordran till Karlshamn, hvarifrån den sändes till Tyskland.

Äfven på andra ställen inom Härlunda socken finnes svart granit. Det långa afståndet

från jernväg eller hamn förhindrar dock en riktig uppblomstring af denna industri och de

slumrande miljonerna i bergen får nog till största delen hvila i ro ännu några år eller

decennier.

Ur Smålandsposten N:o 148 Tisdagen den 10 September 1901. Skola elgarna försvinna? Från sydöstra Kronobergs län skrifves till oss: Elgjagten har

inom vissa delar länet tagit formen af ett vanvettigt utrotningskrig mot de stackars djuren.

Utan att beakta den behjertansvärda maningen från Jaktvårdsföreningen, skjutas såväl kor

som årskalfar. Skott lossa emot dem oberoende om afståndet är 100 eller 1,000 meter,

med alla slags skjutvapen. Öfverallt har bildats jagtsällskap, som genomströfvar skogarna

från morgon till qväll och ofta med ”lyckliga” resultat för jägarna. Sålunda fälldes af ett

jagtsällskap i Härlunda i torsdags en ko och två kalfvar, ett fjerde djur, en oxe fick äfven

banesår men kunde ej anträffas.

Den som skrifver detta fick ofvannämnda dag bevittna en sårad elgs flykt. Nästan

dignande af matthet passerade elgen på bara 10 meters afstånd förbi mig. Högra bogen

syntes blodig. Näsborrarne voro vidt uppspärrade och ögonen glansartade. Utan att taga

notis om mig släckte han sin febertörst i sjön, hvarefter han emnade sig öfver till andra

stranden, men troligen kände han sina krafter aftaga, ty efter att ha bedrifvit en liten båge

simmande i sjön, landsteg han åter och försvann i rigtning mot Göingegränsen. Det är

med sorg man tänker på, hur här de ståtliga djuren, som på länge funnit en fristad inom

Kronobergs län, nu jagas som rofdjur, och sättes ej en gräns för detta, Skola snart

elgarnes förekomst tillhöra sagan.

61

Ur Smålandsposten N:o 150 Söndagen den 15 September 1901. En mystisk lönnkrögare, uppenbarade sig invid vägen, för en del personer som i

onsdags morse, skulle besöka marknaden i Härlunda, skrifves till Smålandsposten. I

utbyte mot 1 kr. erhöll man i smyg en påfylld väl tillkorkad literbutelj, hvar eljest man

fick tillsägelse att hastigt försvinna. Lydiga sin välgörare och glada i själen linkade

gubbarne iväg till marknadsplatsens kaffeservering, der man nu skulle ”smörja sig med

gök”. Men då kommo de underfund med, att istället för något starkt, hade de fått

oförfalskadt och friskt källvatten. Nog skulle mången varit hågad att prygla upp

”lönnkrögaren”, om han bara kunnat anträffas. Denne hade efter en stunds konverserande

afdunstadt, lika okänd som han kommit.

Kreatursmötet i Härlunda, hade ringa tillförsel med kreatur men många köpare, hvarför

priserna voro ganska höga. Kommersen från 80 – 115 kr. stycket, för 1 alnar stora

dragoxar betalades 320 kr. per par, stuthandeln gick ganska lifligt till höga priser.

Ordningen var god om man undantager en på qvällen, ett slagsmål uppstod, mellan ett

par ynglingar från Virestads socken, hvilket troligen kommer att få ett efterspel vid

häradsrätten, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 157 Lördagen den 5 Oktober 1901. Stackars elg. I den intill smålandsgränsen belägna byn Tjufön, Örkened socken,

varseblefs häromdagen en elgtjur som blifvit illa skadeskjuten. Personen som såg elgen

befann sig för tillfället inne i en gammal ängslada, hvarifrån han genom en öppning

kunde se djuret på några få alnars afstånd. Längs åt ena sidan från bogen till ljumsken

syntes ett större sår, som säkerligen förorsakade elgen svåra plågor, ty då han böjde sig

ned för att äta af en buske kunde han ej få ned hufvudet tillräckligt, utan upphäfvde ett

klagande vrål, samt aflägsnade sig sakta gående inåt skogen.

Ur Smålandsposten N:o 183 Tisdagen den 19 November 1901. Förfalskningar i Almundsryds sparbank. F. hemmansegaren Carl Jönsson i

Karsemåla, Härlunda socken, blef i lördags häktad af kronolänsman J. F. Bredberg i

Urshult och införpassad till länscellfängelset i Wexiö för förfalskningsbrott. Han har vid

upptagande af lån i Almundsryds sparbank å flere reverser förfalskadt summans storlek.

Förfalskningarne lära uppgå till ett belopp af 2,600 kr.

Ur Smålandsposten N:o 184 Torsdagen den 21 November 1901. Förfalskningarne i Almundsryds sparbank. Såsom vi förut i korthet meddeladt

häktade kronolänsman J. F. Bredberg i Urshult i lördags qväll förre hemmansegaren Carl

62

Jönsson i Karsemåla af Härlunda församling, på grund af förfalskning af lån i

Almundsryds sparbank. Bankens fordran belöper sig till omkring 2,600 kr. fördelade å

fem stycken lån, skrifver Smålandspostens korrespondent. Af dessa äro ett helt och hållet

förfalskadt, men å tvenne lydande à 840 och 570 kr. äro namnen äkta, fastän låntagaren

ditskrifvit den första siffran först sedan borgensmännen påtecknat lånen för ett belopp af å

respektive 40 och 70 kronor. På så sätt har han höjt lånesumman vid hvarje omsättning,

under ett par års tid. Förfalskningen upptäcktes nu derigenom att han uraktlåtit omsätta

lånen och på grund deraf blef lagsökt för desamma.

Häktningen utfördes i Carl Jönssons hem, dit länsman Bredberg åtföljd af en

fjerdingsman samt en yngre hemmansegare som är ledamot af sparbanken, ankommo

fram på qvällen. Då de framkommo hade Carl Jönsson gått ned i vedboden medförande

en tänd lykta, för att hemta in ved. Bankledamoten begaf sig genast efter honom och så

fort Carl Jönsson blef honom varse, frågade han huru det var med hans papper. Då han

fick till svar ”De äro nog bra”, ty länsmannen är med, sökte han fly ut genom motsatta

ändan af vedboden, men fasthölls hvarefter länsmannen häktade honom. Den anhållne

medfördes å skjuts på lördagsnatten till Ryd, hvarifrån fjerdingsmannen med tåg på

söndagsmorgonen införpassade honom till Wexiö i hvars cellfängelse han nu afbidar

ransakning.

Den häktade gemenligen kallad ”Tofta-Kalleń”, är 61 år gammal, och gifte sig för

tredje gången för ett par år sedan med en 19-årig flicka. Han har innehaft ett mindre

hemman, som han dock nu lär hafva sålt. På grund af någon förséelse skall han någon

gång förut hafva suttit häktad.

Ur Smålandsposten N:o 4 Tisdagen den 7 Januari 1902.

Olycka vid trädfällning. 61-årige inhysesmannen Konrad Petersson från Gädde-

gölshult i Härlunda, fick i lördags, då han skulle fälla ett träd, sitt högra lårben

afslaget. Han vårdas å Wexiö lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 30 Lördagen den 22 Februari 1902. Eldsvådetillbud. Ett svårare tillbud till eldsvåda yppade sig i onsdags e.m. den 19

dennes hos hemmansegaren S. A. Svensson i Spjutaretorp i Härlunda socken. Elden hade

antagligen utkommit från en jernkamin i Svenssons verkstad och derefter spridt sig vidare

till ladugården hvarest verkstaden är inrymd. Efter ett energiskt arbete lyckades man

emellertid hejda elden innan den hunnit taga öfverhand.

Ur Smålandsposten N:o 56 Lördagen den 12 April 1902. Torgdagen i Härlunda, i onsdags var i likhet med öfriga marknaderna till följd af dåliga

vägar fåtaligt besökt. Tillförseln af kreatur var ringa och omsättningen någorlunda god

efter medelmåttliga priser. Mulna som den värsta aprildagen sjelf var karamellgummorna

och ståndspersoner som der fattadt posto. Ordningen var mönstergill.

63

Ur Smålandsposten N:o 69 Måndagen den 5 Maj 1902. Skarlakansfeber, grasserar i Härlunda socken, skrifves till oss. En person har af

sjukdomen aflidit. För hindrande af smittans spridning har ortens skolor måst inställas.

Ur Smålandsposten N:o 117 Torsdagen den 31 Juli 1902. Stor dödlighet i Härlunda. I Härlunda, med en folkmängd af 1,700 personer, hafva

hittills detta året aflidit 41 personer, den största siffra man i mannaminne kan erinra sig på

lika tid.

Ur Smålandsposten N:o 137 Torsdagen den 4 September 1902. Oxmötet i Härlunda, egde rum den 10 dennes under det herligaste högsommarväder,

hvilket hade lockat många besökare till platsen. Kreatursomsättningen var jemförelsevis

stor, handeln med densamma liflig men med obestämda priser varierande under och öfver

medelmåttan. Annan handel var deremot klen. Ordningen var god skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 143 Måndagen den 15 September 1902. Ko som vållade olyckshändelse. En ko skenade i fredags för en sexårig gosse i

Härlunda, Arvid Georg Persson från Hårdahult. Pojken hade bundit repet, i hvilket han

ledde kreaturet, om sin högra hand, hvarför han släpades med ett ganska långt stycke och

erhöll flera sår i bakhufvudet och andra ställen på kroppen. Han vårdas nu å Wexiö

lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 164 Onsdagen den 22 Oktober 1902. Ännu en olyckshändelse vid stenarbete. Under forsling af sten vid Trulsatorps

granitbrott råkade, skrifves till oss, arbetaren August Johansson från Härlunda svårt skada

sig i högra handen, hvadan han en längre tid blifvit urståndsatt att arbeta. Vore det icke,

frågar vår korrespondent, skäl uti att arbetsgifvaren styrde, att samtlige arbetare vore

olycksfallsförsäkrade?

Ur Smålandsposten N:o 190 Lördagen den 6 December 1902. Olyckshändelse. Då hustrun Bengta Åkesdotter från Långasjömåla, häromdagen gick

uppför en backe, råkade hon halka omkull, hvarvid hon erhöll så svåra skador att hon

genast måste forslas till läkare. Den skadade vårdas nu i hemmet.

64

Ur Smålandsposten N:o 6 Måndagen den 12 Januari 1903. I halkan. Hemmansegaren S. J. Magnusson Verahult, Härlunda socken, råkade härom-

dagen halka omkull med den påföljd att han starkt vrickade sig i ena foten.

Han vårdas i hemmet.

Ur Smålandsposten N:o 45 Lördagen den 21 Mars 1903. Olyckshändelse. Då hemmansegaren J. Knutsson i Knoxhult, Härlunda, häromdagen

skulle hemforsla ved råkade han halka med den påföljd, att han afbröt ena benet. Han

förbands af läkare och vårdas i hemmet, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 46 Måndagen den 23 Mars 1903. Stenindustrin, inom Härlunda socken tyckes vara på väg att få ett godt uppsving. Å en

utgård under Knoxhult har verkmästare S. Bengtsson från Gisslaboda, Örkened socken,

för 15 kr. pr kubikmeter arrenderadt brytningsrätten af svart granit. Arbetet har under ett

års tid pågått och gifvit goda resultat, hvadan arrendatorn mer och mer forceradt arbetet

derstädes, bl.a. genom anläggande af nya utfartsvägar till bygdevägen, som leder mot

Ålshults station, dit stenen transporteras för vidare befordran till Österrike via Karlshamn.

Stenen exporteras dels i råblock och dels finhuggen efter från köparen i utlandet insända

ritningar. Den jordegare, hvilken gynnats af bergatrollen och fått sig beskärd en massiv

kulle, af det nu gällande svarta guldet, har i dessa stenindustriens tider skäl att prisa sig

lycklig, skrifver en meddelare till Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 49 Måndagen den 30 Mars 1903. En som stal ”lyckans stjerna”. Inbrottsstöld begicks nyligen hos torparen Andreas

Nilsson, Verahult, Härlunda socken, skrifves till Sm. P:n. Vid tillfället vistades Nilsson

borta. Föröfvaren af stölden har genom uttagning af ett fönster skaffat sig tillträde till

stugan, och der tillgripit ett musikinstrument, ett positiv, tillhörigt Nilssons son, ett parti

klädespersedlar och ett paket innehållande ”lyckans stjerna”, hvilka han haft tid till att

uppsnoka fastän de fått sin plats under en säng. För inbrottsstölden misstänkes en

kringstrykande person från Kristianstadorten, hvilken samma dag låtit höra positivets

gälla toner i närheten af den plats der stölden begåtts. Stölden har för ortens

kronobetjening blifvit anmäld. Nu beror det på om han kan spela denna roll så, att han

ostörd får behålla sin lyckas stjerna.

Ur Smålandsposten N:o 74 Torsdagen den 14 Maj 1903. Kyrkbröllop. I Härlunda kyrka vigdes i söndags komministern derstädes C. Hjertström

och fröken Jenny Schultz, dotter till framlidne kaptenen vid Vestmanlands regemente,

Aug. Schultz och hans likaledes framlidna maka, född Bolander. Vigseln förrättades af

kontraktsprosten L. Fries i Vestra Thorsås. Kyrkan var prydd med lefvande växter.

Närboende hade täfvlat att för detta ändamål få släppa till sina krukväxter. Talrika

åskådare öfvervoro den högtidliga akten. Det är nu 13 år sedan något kyrkbröllop egde

rum inom församlingen.

65

Ur Smålandsposten N:o 80 Onsdagen den 27 Maj 1903. Hotande tillbud till eldsolycka, yppade sig häromdagen hos hemmansegaren Peter

Bengtsson i Billarp, Härlunda socken. Genom gnistor från skorstenen antändes taket å

byggningen, och elden fick ganska stor utbredning, innan släckningsarbetet kunde

påbörjas. Tack vare tillskyndande personers energi och rådighet lyckades man dock till

slut blifva herre öfver elden.

Ur Smålandsposten N:o 91 Onsdagen den 17 Juni 1903. Biskopsvisitation, har som förut omtalats i dagarne hållits i V. Thorsås pastorat.

Specialvisitation förrättades i Härlunda fredagen den 12 dennes med början kl. 2 e.m.

Jemte biskopen N.J.O.H. Lindström som assisterades af konsistorienotarien Gust.

Sundberg och kontraktsprosten L. Fries i V. Thorsås hade kommit tillstädes.

Folkskoleinspektören C. O. Arcadius och komministern A. Herrlin i Aringsås.

Förrättningen började med avsjungandet af ps. 324 v.1 och bön af komministern på

stället C. Hjertström. Sedan vidtog genast förhör i bibelläsning och katekes med barnen i

första folkskolan i Häradsbäck och mindre folkskolan i Spjutaretorp, först af deras resp.

lärare och lärarinna och sedan af visitator. Efter förhörets slut uttryckte biskopen sin

glädje öfver hvad sätt barnen hade blifvit undervisade, och talade uppmuntrande,

kärleksfulla ord till de små, samt vände sig slutligen till de äldre, som oaktadt det var

sockendag, mangrannt infunnit sig, med en till hjertat gående förmaning att i ord och

gerning alltid förevisa det unga släktet med ett gott exempel hvarpå han nedkallade Guds

välsignelse öfver församlingen, som svarade med det trefaldiga amen. Slutligen sjöngs ps.

124 v. 4. Den högtidliga lärorika akten gjorde på ett närvarande och varaktigt intryck på

de närvarande.

Derefter visiterades kyrkan och dess tillhörigheter, och vitsordade biskopen, det var i

godt skick. Kyrkan, nymålad och för öfrigt uppsnyggad, med nytt antependium af rödt

kläde med broderade bårder och kors i guld och silke, samt altarrunden stoppad och klädd

i röd plysch, tedde sig nu så vackert. Kyrkogården med sina sandade gångar och trappa af

svart granit sina likformiga och alla med vintergröna beväxta grafvar gjorde ett intryck af

snygghet och ordentlighet.

Äfvenledes besågs sockenhuset som jemte bostad för lärarinnan och kommunalrum

inrymmer lokaler för flickskola och småskola, och der sockenstugorna inredts, den ena

till småskolesal och den andra till afklädningsrum för folkskolebarnen. Visitator påpekade

liksom folkskoleinspektören förut anmärkdt att folkskolesalarna äro för mörka, hvilket

bör afhjelpas genom öppnandet af flera fönster.

Efter förrättningens samlades till middag i den närbelägna, nyuppförda och rymliga

prestgården. Icke blott biskopen och de närvarande prestmännen och folkskole-

inspektören, utan äfven ett stort antal inbjudna församlingsboar.

Ur Smålandsposten N:o 101 Måndagen den 6 Juli 1903. En nästan tam elgtjur, uppehåller sig, skrifves till Sm. P:n., med förkärlek å hemmanet

Björnhult i Härlunda socken. Han betar gerna i lugn och ro med gårdens fäkreatur, men

hästar tycks han ännu ha respekt för. I våras, då bonden var ute på en odling och

harfvade, kom den store grymme hornpellen och stod alldeles stilla och betraktade såväl

häst som körsven. Denne sistnämnde å sin sida stannade för en stund med sitt arbete för

att bese detta skogens högdjur, men nyfikenheten hade till följd att elgen begynte gå fram

mot landtmannen och hästen. Ett ögonblicks betänketid – och karl och häst satte af i traf

mot hemmet, förföljda af hack i häl af elgen, som endast marscherade och vände om nära

gården.

66

Ur Smålandsposten N:o 134 Onsdagen den 2 September 1903. Misshandlade, blefvo sistlidne fredag hemmansegaren Bengt Håkansson i Bromåla,

Härlunda, och hans hustru af ett par i orten bosatta ”rackare”. Håkansson blef å sin egen

gårdsplan utan någon anledning öfverfallen af de nämnda våldsverkarne och hans hustru

fick en och annan ”släng af slefven”, då hon skyndat sin man till hjelp.

De epidemiska sjukdomarna, difteri har utbrutit inom Härlunda socken der många barn

äro angripna af sjukdomen. Skolorna i Häradsbäck har med anledning deraf blifvit

inställda. Platsen har besökts af e. provinsialläkaren H. V. Kindblom.

Ur Smålandsposten N:o 140 Lördagen den 12 September 1903. Kreatursmötet i Härlunda, i onsdags var, skrifves till oss, i följe af det ihållande

regnvädret fåtaligt besökt. Tillförseln af kreatur var ringa, handeln var dock ganska liflig

och kreaturen betingade medelmåttiga priser. Af landtmannavaror och slöjdalster var

mycket litet torgfördt och rönte i öfrigt föga afsättning.

Ordningen var god.

Ur Smålandsposten N:o 158 Onsdagen den 14 Oktober 1903. Ransakning å Wexiö cellfängelse, inför Allbo häradsrätt. Våldsdådet i Bromåla,

Härlunda. Tattaren K. G. Vieslander i Bromåla och Anders Nilsson i Verahult, hvilka

öfverfallit och misshandlat hemmansegaren Bengt Håkansson och hans hustru Kristina

Persdotter i Bromåla, fingo idag sin dom efter det att vittnet, ynglingen Otto Svensson

idag afgifvit ett vittnesmål, som öfverensstämde med hvad hans fader, hemmansegaren

Sven Olsson vid föregående rättegångstillfälle anfördt. Båda vittnena vitsordade

protokollet från det polisförhör, kronolänsman J. A. Dahl hållit omedelbart efter det

våldsdådet blifvit begånget.

Anders Nilsson dömdes till straffarbete i 10 månader och K. G. Vieslander till

straffarbete i 10 månader och fängelse i 2 månader, förvandlat till straffarbete i 11

månader, och skulle svarandena ersätta målsegaren för sveda och värk med resp. 100 och

50 kronor.

Ur Smålandsposten N:o 168 Lördagen den 31 Oktober 1903. Glömda på ålderdomen. En af Härlunda församlings äldste innevånare, en 90-årig

backstugusittare, bor – skrifves till Smålandsposten – jemte sin sjuka gumma i en liten

stuga belägen i en af socknens otillgängligaste utkanter. Trots vådor och umbäranden af

alla slag, som de båda gamla och orkeslösa äro, vill mannen icke flytta från sin stuga der

han, isolerad från den öfriga verlden, lefver i gångna tider.

Till kojans mörka tafla hör, att i grannsocknen bor tre af deras gifta döttrar, hvilka

oaktadt de äro i ganska goda omständigheter, ej taga notis om sina åldriga föräldrar.

På 10–30 år har de ej hugnat dem med ett enda besök.

67

Ur Smålandsposten N:o 170 Onsdagen den 4 November 1903. Entreprenad å vägbyggnad. Vid auktion å vägen till Ryd i Almundsryd till Siggaboda,

Härlunda socken hvilken auktion försiggick å hotellet i Ryd den 16 oktober, stannade det

lägsta budet 16,350 kr., på hemmansegaren Ola Gummesson i Knapatorpet och

hemmansegaren M. Hall i Ryd.

Ur Smålandsposten N:o 172 Lördagen den 7 November 1903. Spår af forntida industri. Till Smålandsposten skrifves: Å hemmanet Björnhult i

Härlunda sn. liksom i ett närliggande hemman i Skåne har ute i utmarken hittats gamla

högar af jernslagg som i förening med andra tecken utvisa med hvarandra, att något

jernbruk i mindre skala varit anlagdt derstädes. Råvaran har förmodligen funnits i en

närliggande bäck. Traditionen vill veta att snapphanarne på sin tid haft en ”mekanisk

verkstad” der i orten. Göingarna äro af gammalt bekanta för sin färdighet i smidesväg, de

så kallade snapphanebössorna vitsorda densamma. Dessa på sin tid fruktansvärda vapen,

af hvilka några exemplar ännu äro till varandes, ådraga sig ännu beundran för sin smäckra

modell och goda egenskaper som skjutvapen.

I sammanhang härmed kan nämnas att bössfabrikationen i orten äfven följdt med sin tid.

Så t.ex. tillverkas hagelbössor inom Örkened, som alltid ansetts som de bästa i

marknaden. Särskildt äro stockarna verkliga mästerverk i skulpturkonst.

Ur Smålandsposten N:o 176 Lördagen den 14 November 1903. En gammal becktillverkare. Kokt beck af minst 5,000 ton tjära påstår sig en 80-årig

man Kasper från Härlunda hafva gjort under de 50 år han sysslat dermed. Detta är ock

högst sannolikt, enär Kasper drifvit affären i stor skala och tjärbränning varit en af ortens

hufvudsakliga inkomstkällor. Kasper har för det mesta haft afsättning för sin vara åt

Norrland och Öland. Han har med sitt arbete beredt sig en tryggad ställning på

ålderdomen, är ännu kry och arbetsam och kokar ännu en gryta.

Ur Smålandsposten N:o 15 Torsdagen den 28 Januari 1904. Det becket drog! En temligen åldersdigen och tillika långhårig skomakare i södra delen

af ett Smålands härad känd för sin stora snålhet, besökte häromsistens, skrifves till oss,

ortens handelsman för att göra inköp och lofvade omkring i butiken samt fick dervid bl.a.

syn på några riktigt rara beckskrufvar, sådana der tingestar Ni vet som kostar 25 öre

stycket, och som lära vara nödvändiga i skomakarens yrke. Kliptomanen ansatte gubben

och i ett, som han trodde, obevakat ögonblick högg han en beckskruf och gömde den

raskt i sin stora hattkulle. Men sonen till handlaren och ett par andra personer hade

emellertid observerat tilltaget och de utfunderade en infernalisk hämnd. Till den ändan

frågade han alla de närvarande om det inte skulle smaka bra med en kaffegök i kylan. Jo,

det voro alla med om, och med skomakaren i täten tågade så sällskapet in i privat-

bostaden, der gubben placerades så nära den glödheta kakelugnen som möjligt, alltjemt

68

med hatten på, enär som han ursäktade sig, ”han var van vid det hemma”. Efter lång

väntan kom äntligen kaffet och den första göken dracks. Gubben satt som på nålar, men

både handlaren och de öfrige visade en sådan uppsluppen vänlighet och oaflåtlig

uppmärksamhet mot honom att ingen rimlig anledning fanns för honom att bryta laget.

Innan andra göken tömts, började – Oh! fasa – emellertid becket att rinna på båda sidor

om öronen på gubben, och nu kunde de närvarande icke längre återhålla det hejdlösa

skrattet. Gubben lommade slok och beckörad hem till sin gumma, som nog fick ett styft

dagsverke, när hon skulle göra gubben till menniska igen i ”kalufsen”.

Ur Smålandsposten N:o 26 Onsdagen den 17 Februari 1904. De ”kloka gummorna” försvinna. Enkan Ingegerd Bengtsdotter från Spjutaretorp i

Härlunda, en vidt öfver sin ort ”klok gumma”, gick häromdagen ur tiden i en ålder af

öfver 80 år, skrifves till Sm. P:n.

Hon var ofta anlitad i såväl Skåne som Blekinge och Småland. Det var på en resa

söderut som hon insjuknade och dog, innan hon hunnit nå sitt hem. En i flera årtionden

utöfvad verksamhet hade gifvit henne en icke ringa praktisk kunskap om olika

sjukdomars symptom och behandling. Och så finnes det många både yngre och äldre

personer som hos sig har henne att tacka för återställd helsa.

Ur Smålandsposten N:o 30 Onsdagen den 24 Februari 1904. Vägärende. Vid pröfning af fyra särskilda besvär, som anfördts öfver k. bfhdes i

Kronobergs län utslag af den 31 juli 1902, angående ny vägdelning i Allbo härads

väghållningsdistrikt, har kammarkollegium icke funnit skäl göra annan ändring än att den

i k. bfhdes utslag omförmälda bygdevägen norr om Härlunda öfver Björkeryd och torpet

Hålevik samt vidare öfver Horgemo till bygdevägen mot Ulfö stationsväg förklarats icke

skola ingå i den förestående nya vägdelningen inom distriktet.

Ur Smålandsposten N:o 41 Måndagen den 14 mars 1904. Fy, pojkar! Ofta förekommer att en del glada ynglingar i en af länets södra socknar

under rusets inflytande hojta och skrika och föra ett fasligt oväsen, som stör de

närboendes nattro samt gör att fredliga menniskor knappast våga färdas fram på allmän

landsväg. Så hände t.ex. en qväll i den gångna veckan att några ynglingar i åldern 18 – 20

år hade inmundigat lite för mycket af den svenska nektarń, och för att ge utlopp af sin

glädje togo de sig för att kullkasta utmed vägen befintliga ved- och timmerhögar,

dessutom bortburo de ur en s.k. ”basta” några stycken linbråtar samt placerade dem i en

brunn, tillhörig bastans egare.

Allt detta försiggick under det värsta oljud. När skall månne bildningen i våra bygder ha

stigit så pass högt, att dylikt anses som en skam och ej såsom heder, frågar vår

bygdemeddelare.

69

Ur Smålandsposten N:o 108 Lördagen den 16 Juli 1904. ”Gamle fädoktorn”, i Härlunda död. En under ofvanstående namn vidt i orten bekant

man, alias Magnus Bengtsson i Häradsmåla, Härlunda socken, har i dagarna aflidit 74-

årig. Med sjelfstudium och en lång praktik hade gifvit honom rätt säker blick för djur-

sjukdomarne.

Ur Smålandsposten N:o 145 Måndagen den 19 September 1904. Oxmötet i Härlunda, i onsdags var talrikt besökt. Handeln med kreatur gick trögt till

ytterst låga priser. Handeln med torgförda varor gick något bättre. Vädret var vackert och

ordningen god, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 157 Måndagen den 10 Oktober 1904. Ett jernvägsförslag, inom Härlunda, har nu åter väckts till lif, omtalar en korrespondent

till Smålandsposten. Platsen har besökts af bl.a. trafikchefen i Sölvesborg. Ett allmänt

sammanträde skall i dagarna hållas i Härlunda i och för frågans vidare utredning. Den

projekterade jernvägen tänkes dragen från Lönsboda tangerande Härlunda och med

sträckning troligen till någon station å Karlshamn-Wislanda jernväg. Att ortsinne-

byggarne ännu hålla sig pessimistiska gentemot det nya förslaget är ej att förtänka dem,

då flera jernvägsplaner i deras ort lidit skeppsbrott, fast man visst icke är blind, för den

ekonomiska vinst som skulle komma dem till del, ifall en jernväg droges fram genom

deras skogrika, ja hvarför icke moss- och stenrika bygd.

Ur Smålandsposten N:o 162 Onsdagen den 19 Oktober 1904. Härlunda kommuns jernvägsplaner. I Malmötidningen läses, Härlunda kommun har

till styrelsen för Sölfvesborg–Olofström–Elmhult jernväg inlemnat ett förslag om

byggande af en jernväg från Lönsboda eller Dufhults station till Häradsbäck, hvilken

jernväg sedan sannolikt skulle fortsätta till Norraryd. Projektet ifråga lär vara nära sin

lösning, enär för enskild aktieinteckning skulle erfordras endast 75,000 kr., hvilken

summa uppgifves vara i det närmaste fulltecknad.

Beträffande linien för banans framkomst lära meningarna dock vara något delade,

alldenstund det största flertalet önskar banan dragen från Lönsboda–Tosthult–Billarp–

Häradsbäck. Den skulle då komma i nära förbindelse med de stora granitbergen. Andra

åter önskar den dragen från Dufhult, enär den då skulle bli kortare och billigare än den

andra linien. Komme banan att utgå från Lönsboda, skulle den ha utsigt att genom A. K.

Fernströms banas förläggning till Sibbhult, komma i direkt förbindelse med Kristianstad.

70

Ur Smålandsposten N:o 173 Måndagen den 7 November 1904. En något obefogad rädsla, har den senaste jordbäfningen åstadkommit inom vissa orter

bland enskilda personer, skrifves till oss från Härlunda. De tro nemligen att vår gamla

planet håller på att falla samman i sina fogningar och att de sista starka jordstötarna

endast vore förebud till den snart inträffande katastrofen och mensklighetens undergång.

Undantagare i 43 år, har Härlunda församlings äldste medlem, 92-årige Jöns Karlsson

från Häradsbäck varit. Karlsson som nu måst intaga sängen, har årligen från sitt forna

hemman uppburit 1,000 daler in natura eller kontanta penningar. Till samma lilla

hemman hör ännu ett undantag men undantagsgifvaren tager saken från den gemytliga

sidan, berättar en meddelare till Sm. P:n.

110 afkomlingar, har en 90-årig gumma inom Härlunda nöjet att varit stammoder till,

meddelas Sm. P:n., och gumman hoppas att ättlingsskaran i de olika leden ökas med ännu

ett och annat, innan hon samlas till sina fäder.

Ur Smålandsposten N:o 189 Måndagen den 5 December 1904. En rask åldring, är 82-årige torparen Samuel Nilsson från Björnhult i Härlunda. Han

sköter ännu sitt stora torp samt går i dagsverken på gården, och tycker att denna raskhet

och lefnadsform är till gagn för kroppen. Det kan tilläggas att Nilsson aldrig har varit vän

af rusdrycker o.d.

Ur Smålandsposten N:o 7 Torsdagen den 12 Januari 1905. Hedrad kommunalman. Härlunda sockenmän uppvaktade häromdagen genom en

deputation sin kommunalordförande, Håkan Johansson i Knoxhult och öfverlemnade till

honom ett guldur, hvartill medel insamlats genom subskription. Samtidigt uttryckte

organist W. S. Hultstrand de närvarandes och de öfriga sockenbornas tacksamhet till hr.

Johansson för den 21-åriga tid han handhaft och på ett nitiskt och förtjenstfullt sätt

ombesörjt kommunens angelägenheter. Djupt rörd öfver den vänliga uppmärksamhet,

som egnades honom tackade hr. Johansson de närvarande som samtliga inbjödos till supé.

Ur Smålandsposten N:o 9 Måndagen den 16 Januari 1905. En sorglig händelse, timade härförleden i Härlunda, då två minderåriga barn, tillhörande

förtennaren Ernst Andreasson från Verahult, lemnats ensamma en stund hvarvid den äldre

tagit sig orådet före att ösa saltsyra i munnen på det yngsta barnet, som dog efter sex

timmars ohyggliga plågor, skrifves till oss.

71

Ur Smålandsposten N:o 42 Onsdagen den 15 Mars 1905. Ett ledsamt samvetsäktenskap. En ung man från Härlunda socken hvilken i flera år

vistats i Danmark, hade derstädes stiftat bekantskap med en blekingsjänta, med hvilken

han ingick s. k. samvetsäktenskap. Efter någon tids sammanvaro behagade samvetsbruden

att rymma sin väg och som ett litet minne medtog hon den gemensamma kassan, 5 à 600

kr., meddelas Sm. P:n.

Granitindustrien. Landtbrukarne O. Håkansson och M. Bengtsson från Krampamåla,

Härlunda, har till en tysk firma sålt ett parti svart granit till ett pris af 10 kr. pr. kbm.,

skrifves till Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 69 Onsdagen den 3 Maj 1905. Frågan om anstalt för tuberkulösa i Härlunda. Sedan svenska nationalföreningen mot

tuberkulos genom skrifvelse till Härlunda kommun gjort förfrågningar, huruvida

kommunen vore villig att lämna fri byggnadstomt ifall en anstalt komme att anläggas å

platsen, beslutades å extra kommunalstämma derstädes den 16 sistlidne april att en af

sockenborna, som vore villiga att upplåta dylik plats, skulle inlemna skriftlig förbindelse

till kommunalordföranden. Till i söndags då förnyad stämma i ärendet förekom hade flera

sådana förbindelser från olika platser inom församlingen inkommit. Bl.a. erbjöd sig

organist S. W. Hultstrand att å sin tomt invid kyrkan belägna lägenhet upplåta nödiga

tomter fritt. Sakens vidare utvecklingär föremål för lifligt intresse i Härlunda, skrifves till

Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 147 Torsdagen den 21 September 1905. Marknaden i Härlunda, gynnades, skrifves till oss, med ett af det herrligaste sommar-

väder. Handeln med torgförda varor tycktes gå raskt undan, tillförseln af kreatur var dock

ej synnerligt stor och omsättningen i förhållande dertill. Priserna voro medelmåttiga.

Ordningen var jemförelsevis god.

Ur Smålandsposten N:o 171 Torsdagen den 2 November 1905. En modig skogens veteran. Till Sm. P:n., skrifves: En större elgtjur har under de

senaste 15 åren uppehållit sig i södra delen af Härlunda socken, och har han under denna

tid alltid gjort regelbundna utflykter, en gång i månaden ned mot Örkened socken i

Skåne. Ingen hjelte från manchuriska slagfälten har kunnat vara mera utsatt för gevärs-

elden än denne gamle skogsveteran. Det har skjutits med gevär och bössa, med kulor och

– hagel flerfaldiga gånger på och efter honom. Han har ibland visat sig blesserad af

ohyggliga skottsår. Det oaktadt har han ej blifvit folkskygg utan passeradt lugnt förbi

boningshusen, obekymrad om några nyfikna åskådare följt efter honom. I fjor fick han

vid ett dylikt tillfälle på en skånetur ett svårt hagelskott! på 15 meters afstånd, han endast

stannade då och såg förvånadt och föraktfullt på jägaren en stund, hvarpå han lugnt

fortsatte sin färd. Vid senaste jaktsäsong trodde alla, att gamle hjelten fått bita i gräset.

Det var derför ett litet särskildt nöje att nu efter att snö fallit än en gång få se spåren efter

hans väldiga klöfvar på hans vanliga marschroute.

72

Ur Smålandsposten N:o 190 Onsdagen den 6 December 1905. Ett tack för god vård. För något öfver 40 år sedan ankom till en backstugusittare inom

Härlunda en liten gäst från allmänna barnhuset i Stockholm. I tarfliga och små

omständigheter växte pysen på torpet tills han blef konfirmerad, då han på egen hand fick

börja sin bana. Han tycktes dock under tiden ha tillegnat sig en god del af den småländska

energien, ty i Stockholm dit han förlade sitt arbetsfält, blef han snart en burgen man och

har allt mer och mer förkofrat sig under årens lopp. Under tiden har dock aldrig de fattiga

fosterföräldrarna från det låga torpet i den aflägsna smålandsbygden lemnats ur sigte, utan

besökte han dem personligen och sände dem penningsunderstöd. På senare tiden har han

tidtals om somrarna med sin fru vistats i fosterhemmet.

Nu härförleden dog den gamle fosterfadern, och i söndags egde hans jordfästning rum

och det var på ett sätt som hedrade såväl den gamle som ock i mindre grad hans fosterson.

Fostersonen, nu fabrikör S. Lindberg, som bekostat det hela, var sjelf närvarande och

skänkte vid samma tillfälle, förutom 10 kr. till kyrkan, 300 kr. till julklapp åt de fattiga

inom socknen, skrifves till Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 30 Lördagen den 24 Februari 1906. Afliden 94-åring. Härlunda församlings äldste medlem Jöns Carlsson i Häradsbäck,

afled den 21 dennes i sitt 94:de år. Då han 1861 till sin son afträdde 1/8 mtl i Husjönäs,

betingades visst årligt undantag, hvilket de senare 25 åren utgått kontant, och har derefter

beräknadt, detta hemmansegare, (nuvarande egarne lemna dessutom till sina anhöriga

hvarsitt underhåll) till den aflidne under 45 år betalt för detta undantaget 7,500 kr. Till

deras heder bör nämnas, att de aldrig knotat deröfver, skrifves till Smål. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 51 Måndagen den 2 April 1906. Afliden åldring. F. becksjudaren Håkan Jonsson från Spjutaretorp i Härlunda afled

häromdagen helt hastigt i en ålder af 87 år. Jonsson som i sin krafts dagar var hvad man

kan kalla en kärnkarl af gamla stammen, har i sin hembygd tillverkat en myckenhet beck,

hvilken vara han sedan afyttrat i städerna särskildt i Blekinge. Att dessa stadsresor som

måste ske efter häst eller oxar, kunde vara mera vådliga än en Amerikaresa nuförtiden,

kan man finna af den gamles berättelser, blefvo resenärerna icke öfverfallna i skogarna så

blefvo de det oftast å de många dåtidens krognästen. Det skulle fylla volymer, om man

ville berätta om de äfventyr Jonasson, å sina många resor upplefvat. Ve den som vågade

störa ”Kaspar” der han tronade å sina becktunnor, skrifves till Smål. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 55 Måndagen den 9 April 1906. Skolorna i Härlunda, som på grund af smittosamma sjukdomar inom församlingen, som

länge har varit stängda har nu åter öppnats.

73

Ur Smålandsposten N:o 56 Onsdagen den 11 April 1906. Råhet som bör näpsas. Vid komministerbostället i Härlunda företog sig en berusad

slyngel att sparka och slå på dörrar och fönster. Han var emellertid alltför berusad för att

kunna åstadkomma allvarlig skada. Attentatet anses vara en akt för hämnd mot

komministern, som försökt att afstyra ofoget att anordna danstillställningar med riklig

tillgång af öl och annan spirituosa.

Ur Smålandsposten N:o 59 Onsdagen den 18 April 1906. Torgdagen i Härlunda, den 11 dennes gynnades af prägtigt sommarväder och var talrikt

besökt. Handeln med torgförda kreatur gick lifligt. Priserna voro något öfver medel-

måttan. Ordningen var den bästa, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 62 Måndagen den 23 April 1906. Pojkstreck som borde straffas. En 15-årig pojkslyngel af ligatyp från Tjufön i Örkened,

företog sig häromdagen, att i den skarpaste vårtorkan antända en ljungbacke norr om

Smålandsgränsen, tätt vid en liten stuga, som beboddes af en gammal orkeslös gubbe.

Lyckligtvis anlände folk som efter energiskt arbete, lyckades dämpa den lössläppta elden.

Märkvärdigt nog ser det ut som om den unge nidingen skulle undslippa alla efter-

räkningar.

Ur Smålandsposten N:o 85 Onsdagen den 6 Juni 1906. En gammal rigtig orlofssedel, åt systemet att bränna skogsmark hittar vi i ett protokoll

vid en laga skiftesförrättning i Häradsbäck, Härlunda, hvilken hölls 1839 af dåvarande

förste landtmätaren i Kronobergs län P. J. Forssman. Han skrifver i protokollet:

”Efter verkställd utstakning och rörläggning af de senast tillkomne skifteslinierne,

företogs besigtning af ståndskogen i och för jemkning af densamma, der behofvet så

påkallar, hvarvid utröntes, att hvad barrskogen angår, så erfordras icke någon jemkning

derå, emedan delegarne sjelfva derom långt för detta dragit sorg mest medelst svedjande

och det förödande s.k. dragbrännandet, som så i grund förstör och misshandlar marken,

att sällan någon skogsplanta der i flera mansåldrar är att påräkna, hvarföre också den eller

de, som sådant verkställer eller låtit verkställa icke kunna undgå efterkommandes

förbannelser”.

Ur Smålandsposten N:o 145 Onsdagen den 19 September 1906.

En större elgtjur, sköts af ett jaktsällskap i Härlunda den 12 dennes.

74

Ur Smålandsposten N:o 150 Torsdagen den 27 September 1906. Härlunda kyrkogård och skolplan. Härlunda församling hade hos k. m. anhållit om

tillstånd att genom expropiation förvärfva vissa egofigurer från 1 mtl. Häradsbäck till

kyrkogård, kyrkbacke, sockenstuga och skolplan, skolträdgård, tomt för kyrkstallar och

plan för skolhuskällare och har k. m. funnit för godt, att bifalla den gjorda ansökningen.

Ur Smålandsposten N:o 195 Lördagen den 15 December 1906. Järnvägslinie Dufhult-Härlunda? Från Dufhult station å Sölvesborg-Elmhults järnväg

har i dagarne afslutats stakning och undersökning för järnväg till Häradsbäck vid

Härlunda kyrka, 15 kilometer, och har terrängen befunnits mycket god och billig för

anläggning af järnvägen, som kommer att tangera stora torfmossar, många granit-

fyndigheter samt skogshemman, hvadan säkra insigter för en lönande trafik förefinnes.

Man tror meningen är att fortsätta på nyåret med undersökningen åt norr i exempelvis

Vestra Thorsås i närheten af Lönashult o.s.v. der terrängen och förhållanden bäst passar,

skrifves till Sm. P:n.

Ur Smålandsposten N:o 4 Måndagen den 7 Januari 1907. Ett tack för godt arbete. Från intressenter i den nyanlagda bygdevägen Häradsmåla –

Blekingegränsen inom Härlunda socken öfverlemnades häromdagen till byggnads-

komiténs ordförande hemmansegaren A. Svensson i Husjönäs en präktig synnerligen

dyrbar kaffeservis. Samtidigt framfördes ett tack för den energiska verksamhet hr.

Svensson egnat å den för orten så gagnerika nu fullbordade vägen.

Ur Smålandsposten N:o 17 Onsdagen den 30 Januari 1907. Entreprenad å skolhusbyggnad. Vid nyligen hållen entreprenadauktion i Häradsbäck

för uppförande af ny skolsal, samt inredning af den gamla till lärarebostad, stannade för

arbetet byggmästare S. M. Jonasson Spjutaretorp med 3,000 kr., meddelas oss.

Ur Smålandsposten N:o 32 Måndagen den 25 Februari 1907. Härlunda skytteförening och kommunbibliotek. Kungl. arméförvaltningen har

tilldelat Härlunda skytteförening ett anslag af 500 kr. till ordnande af skjutbana i Härads-

måla, hvarjemte äfven 75 kr. tilldelats Härlunda kommunbibliotek, skrifves till oss.

75

Ur Smålandsposten N:o 112 Måndagen den 22 Juli 1907. Eldsvåda och spillda menniskolif. Eld utbröt vid 5-tiden i lördags morse i Barkhult såg

och qvarn i Virestad. Elden grep omkring sig med sådan våldsamhet, att buggnader och

lager inom kort voro ett enda glödande eldhaf, hvadan inga räddningsförsök kunde

vidtagas. Af de i qvarnkammaren sofvande 6 arbetarne befarar man att en, 65-årige Karl

Johan Persson, blifvit innebränd. Drängen Christian Johansson blef så svårt bränd att man

intet hopp hyser om hans vederfående. Sedan han i lördags f.m. nödtorftigt förbundits af

d:r Söderberg i Elmhult, transporterades han med blandade tåget 752 på middagen till

Wexiö lasarett. Äfven de öfriga arbetarne blefvo, då de skulle rädda sig mer eller mindre

skadade. Det stora lagret, blef fullständigt förstördt, deraf björk- och bokplankor för

omkring 5,000 kr. Byggnader med maskiner lära hafva varit försäkrade för endast 15,000

kr., men voro säkert värde 20,000 kr. Lagret var oförsäkradt, hvadan egaren hr. C. A.

Hultqvist, Fanaholm, gör en afsevärd förlust, skrifves till oss.

Enligt hvad vi idag erfarit, har den 18-årige drängen Christian Johansson under natten

till söndagen aflidit å Wexiö lasarett till följd af de vid branden uppkomna skadorna,

hvarjämte farhågan att K. J. Persson skulle ha omkommit i lågorna besannats, i det man

ibland ruinerna i den härjade bostaden funnit hans förkolnade lik.

Ur Smålandsposten N:o 118 Onsdagen den 31 Juli 1907. En vacker hyllning, bereddes af församlingsbor inom Härlunda församling då organisten

och folkskolläraren V. S. Hultstrand för några dagar sedan då hr. Hultstrand hemkom

efter att ha tillbragt sina ferier vid Ryds badort. Ett kaffebord var dukadt och smyckadt

med blommor och grönt.

Under lärare Hultstrands bortovaro har församlingen låtit inreda en ny rymlig bostad åt

honom och hans familj.

På grund af denna uppoffring och särskildt för den uppvaktning, som församlingsborna

visat sin lärare, höll hr. Hultstrand ett anslående tal, hvari han uttryckte sin tacksamhet till

församlingsborna för det förtroende, som visats honom under hans verksamhetstid inom

Härlunda församling, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 199 Torsdagen den 19 December 1907. Petitionslistan, till förmån för kristendomsundervisningen i våra skolor har inom

Härlunda församling erhållit 670 namnunderskrifter från kyrkligt myndiga män och

qvinnor. Församlingens hela folkmängd uppgår till ej fullt 1,600 personer.

Ur Smålandsposten N:o 5 Lördagen den 11 Januari 1908. Slädparti, med 20 st. slädar var anordnat i Härlunda den 4 dennes. Färden styrdes från

Häradsbäck till Fanaholm och åter. Efter återkomsten intogs supé, hvarefter dansen

tråddes till fram på småtimmarna. Ingen spirituosa serverades.

76

Ur Smålandsposten N:o 30 Måndagen den 24 Februari 1908. Olyckshändelse. En minderårig son till hemmansegaren J. Petersson i Knihult, Härlunda

socken, var häromdagen tillsammans med sin äldre broder ute och körde stockar, då

vagnen med lasset stjälpte och föll med hela sin tyngd på den yngre brodern. Efterskickad

läkare konstaterade, att några refben voro brutna.

Ur Smålandsposten N:o 58 Måndagen den 13 April 1908. Torgdagen i Häradsbäck, Härlunda i torsdags var på grund af det vackra vädret rätt

talrikt besökt och förhållandevis stor kreatursstock var sammanförd der. Men i likhet med

förra veckans marknader i Holje och Lönsboda var omsättningen af djuren ej nämnvärd,

medan af hemindustrien utförda varor gick kommersen något bättre.

Ordningen var god meddelas oss.

Ur Smålandsposten N:o 78 Onsdagen den 20 Maj 1908. Öfverfallna och slagna, blefvo häromdagen tvenne bröder Oscar och Otto Karlsson från

Karsemåla, Härlunda socken. Våldsverkarne, en hemmansegare med son, hvilka

beväpnade med stenar och en gödselgrep öfverföllo de båda bröderna medan dessa voro

sysselsatta med vårarbete på maden. Resultatet af kalabaliken blef stora krossår i

brödernas hufvuden. Emedan en af bröderna svimmade, den andre sprang in i stugan efter

en bössa, hvarmed han schasade af våldsverkarne.

Kan undra om polismyndigheterna å platsen blandat sig i saken!

En stöld, begicks sistlidne söndag å Härlunda skjutbana innan skyttarna anländt. En utom

skytteföreningen stadd person hade passat på tillfälle och plundrat skyttarnes

ammunitionsförråd, som för tillfället var tillgängligt. Man har godt hopp om att den

långfingrade får sin välförtjenta näpst.

Ur Smålandsposten N:o 119 Onsdagen den 5 Augusti 1908. Fynd från ofredens dagar. Vid gräfning i en mosse i Husjönäs, Härlunda, har hittats en

del kanonkulor i jorden, skrifves till oss. De af rost anfrätta projektilerna torde ha vexlats

mellan svenskar och danskar under snapphanefejden, då en drabbning lär ha utkämpats på

de isbelagda sjöarne.

Ännu en järnvägslinie inom Härlunda? För närvarande pågår stakning af en järnvägs-

linie, som utgår från Vilshults station å Sölvesborg-Olofström-Älmhults järnväg, tangerar

Kyrkhult i Blekinge, fortsätter till Härlunda, eventuellt Vislanda eller någon annan station

vid stambanan som slutpunkt, skrifver en vår meddelare.

77

Ur Smålandsposten N:o 142 Måndagen den 14 September 1908. Amerika återbördar. Ett ovanligt stort antal svensk-amerikanare har under sommarens

lopp återvändt till Härlundaorten. Några hafva kommit till Sverige endast som gäster,

men de flesta ämnar allt framgent att stanna qvar i gamla Sverige, som enligt hvad de

säga betydligt ”ryckt upp sig”, skrifves till Sm. P:n.

Torgdagen i Häradsbäck, i onsdags var fåtaligt besökt. Det vackra vädret hade lockat

landtmännen att stanna hemma vid sina sädesskjular. Priserna på nötboskap voro

normala. Handeln med torgförda varor gick bra. Ordningen var god.

Ur Smålandsposten N:o 188 Onsdagen den 3 December 1908. Ett afgjordt ärekränkningsmål. I ett ärekränkningsmål mellan hemmansegaren P. O.

Persson, Torbjörnahult i Härlunda, kärande, och nämndemannen Håkan Johansson i

Knoxhult, svarande, har å lagtima hösttinget i Allbo härad å tingsstället i Alfvesta den 30

november afkunnats utslag. Svarande hade såsom stämmans ordförande å kommunal-

stämma med Härlunda kommun den 23 februari i år uppläst en anonym skrifvelse

innehållande för käranden ärekränkande uppgifter. Svaranden hade vidare i kommunal-

stämmoprotokollet antecknadt att käranden skulle ha vid stämman vitsordat skrifvelsens

innehåll uti hvad käranden anginge. Då det är uppenbart, att svaranden i ärekränkande

syfte uppläst berörda skrifvelse pröfvar häradsrätten skäligt jämlikt 16 kap. 9§ strafflagen

döma svaranden för ifrågavarande ärekränkning böta 75 kr., äfvensom förpligtigas

svaranden att till käranden utgifva det skadestånd för lidande som genom ärekränkningen

tillskyndats honom, 100 kr. och dels ersättning för kostnaderna å målet efter fördelning

med annan del deraf, som förklaras hvilande, med å försvara belöpande kr. 64, 25 jämte

hvad som åtgår till tryckning i en tidning inom orten af häradsrättens utslag, skrifves till

Smålandsposten.

Ur Smålandsposten N:o 191 Onsdagen den 9 December 1908. Till fattiga i Härlunda, har Gustaf Strid, f.d. församlingsmedlem, som en längre tid

vistats i Amerika, nu till julen öfversänt 90 riksdaler att utdelas. Det är tredje gången han

ihågkommit sin födelsebygd och dess behöfvande, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 5 Måndagen den 11 Januari 1909. Skördad i unga år. Järnvägstjänstemannen vid Kvarnamåla järnvägsstation A. Linde-

gård, son till kyrkovärden O. Åkesson, Långasjömåla, Härlunda, afled i sitt föräldrahem

trettondedag jul i en ålder af 28 år. Lindegård som tjänstgjorde såsom tillförordnad

stationsföreståndare vid Evedals station, måste af helsoskäl afbryta sin arbetslefvande

bana. På senaste tiden har han sakta aftynat, tills döden kom som en befriare. Utom af

föräldrarne sörjes den aflidne af en stor vänkrets, skrifves till oss.

78

Ur Smålandsposten N:o 13 Måndagen den 25 Januari 1909. Kasseradt fjerdingsmansval. På framställning af kronofogden i Allbo har k. bfhde i

Kronobergs län undanröjdt soldaten A. J. Nilsson i Knihult val till fjerdingsman i

Härlunda socken, enär han på grund af sin militärtjenstgöring ansetts olämplig och

förordnat om nytt val.

Ur Smålandsposten N:o 40 Lördagen den 13 Mars 1909. En mystisk olyckshändelse. 78-årige åbon J. Petersson i Karsemåla, Härlunda, skulle

för en tid sedan sent en afton från sitt hem följa en dit ankommen person ett stycke väg.

På vägen hade Petersson fallit omkull och dervid ådragit sig så svåra skador, att han efter

en tid afled. Det konstaterades, att gamlingen hade flera hål i hufvudet och tre refben

afslagna, skrifves till oss.

1

Tidningsnotiser m.m. hämtade ur Smålandsposten

1910 – 1929.


Ur Smålandsposten N:o 37 Onsdagen den 9 Mars 1910. Smålands allmoge. En lokalafdelning af Smålands allmoge bildades i Härlunda den 6

dennes.

Styrelsen har fått följande sammansättning: ordf. nämndeman Håkan Johansson,

Knoxhult, v. ordf. fjärdingsman E. Lindberg, ledamöter: landtbrukarne P. G. Nilsson,

Vashult, Otto Svensson, Krampanäs, Karl Olsson, Trolleboda, Karl Elof Magnusson,

Spjutaretorp, Lars Johan Svensson, Ulriksmåla, Peter Bengtsson, Billarp, Magnus

Bengtsson, Torbjörnahult, Magnus Olsson, Häradsbäck, och kyrkovärden Peter Jonsson i

Häradsmåla. Mot Allboafdelningens kandidatlista förekom ingen anmärkning. De

närvarande ansågo att man allmänt bör gå till det blifvande landstingsmannavalet och

rösta med densamma skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 59 Måndagen den 18 April 1910. Hastigt dödsfall. I onsdags e.m. afled helt plötsligt i sitt hem, arrendatorn C. J.

Magnusson i Kronotorpet under Häradsmåla, Härlunda socken, skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 114 Måndagen den 25 Juli 1910.

Biskopsvisitationen i V. Thorsås pastorat (Speciellt referat för Smålandsposten).

Biskopsvisitationen tog sin början i fredags med visitation i Härlunda kl. 12 på dagen,

jämte konsistorie amanuensen F. Hjelmqwist, hvilken tjänstgjorde som notarie, kyrko-

herde L. C. Haglund, komministrarne K. Hjertström och A. Hallengren voro dessutom

tillstädes.

Sedan församlingens konfirmander från föregående och innevarande år samt folkskole-

barnen jämte ett större antal församlingsmedlemmar tagit plats i kyrkan börjades förrätt-

ningen med afsjungandet af ps. 204 v. 1-3, hvarefter komminister A. Hallengren besteg

predikstolen uppläsande såsom text konung Davids 65:te ps. Sedan han i några väl valda

ordalag hälsat dels biskopen Lindström välkommen och dagens förrättningar dels bringat

den till pastoratet nyutnämnde kyrkoherden L. C. Haglund församlingens lyckönskan och

välkomsthälsning afslöts talet med bönen ”Fader vår”, hvarefter de båda sista verserna af

ps. 120 sjöngos. Därefter vidtogs förhör i såväl innanläsning som kristendomskunskap

med folkskolebarnen, hvilket förhör i tur och ordning leddes af församlingens 3:ne

lärarinnor, uti sistnämnda kunskapsämne fortsatte biskopen därefter en god stund med

barnen.

Då berörda förhör afslutats tog biskopen plats i altaret, hvarefter nattvardsungdomen

framträdde i koret och af honom förhördes i sin kristendomskunskap. Efter slutadt förhör

framhöll biskopen uti sitt anförande det intryck han genom de anställda förhören kommit

2

att med afseende på barnens kunskap inhämta, hvilket om ej i allo tillfredställande svar af

barnen kunnat afgifvas, dock likväl som slutomdöme vitsordade deras kunskapsmått

såsom fotad på sann kristlig grund. Sedan några förmaningsord till såväl barnen som

äldre församlingsmedlemmar framsagts, afslöt biskopen sitt tal med nedkallande af

Herrens välsignelse öfver de närvarande och församlingen. Därefter slöts akten med

afsjungandet af ps. 500 v. 6-7.

Härefter togs kyrkans arkiv och delvis öfriga inventarier i skärskådande hvarjämte

skärskådades handlingarna öfver församlingens donationer och fonder, och till sist tog

kyrkogården i betraktande, hvarefter dagens förhandlingar voro afslutade.

Slutligen samlades man i den närbelägna prästgården, dit äfven församlingens kyrko-

och skolråd af herrskapet Hjertström till middagen inbjudits.

Ur Smålandsposten N:o 190 Måndagen den 5 December 1910. Gåfva. Gustaf Jonasson, f.d. i Karsemåla, Härlunda, har nu fjärde året från Amerika som

julgåfva till mindre bemedlade personer i församlingen genom handlanden Johan Olsson,

Häradsbäck bemedlat 73 kr., meddelas oss.

Ur Smålandsposten N:o 1 Måndagen den 2 Januari 1911. Kommunalt. Till ledamöter i nästa års taxeringsnämnd för Härlunda socken, har valts

nämndeman Håkan Johansson i Knoxhult och handlanden Karl Olsson i Billarp.

Suppleanter blefvo J. M. Nilsson i Knihult och Carl Olsson, Trolleboda.

Ur Smålandsposten N:o 5 Onsdagen den 11 Januari 1911. De äldsta, utgjorde vid årsskiftet inom Härlunda församling: Enkan Katarina Johans-

dotter, Trufvedstorp, född 1816, samt enklingen Olof Håkansson, Häradsbäck, född 1817.

Dessutom finnes i församlingen 29 personer, som äro mellan 80 och 90 år gamla.

Ur Smålandsposten N:o 7 Lördagen den 14 Januari 1911. Den gamla död. En olyckshändelse med dödlig utgång timade torsdagen mellan jul och

nyår i Härlunda i det 67-åriga hustrun till M. Haraldsson i Långasjömåla, kom för nära

elden hvarvid kläderna fattade eld och hon derigenom tillfogades så svåra brännsår å

kroppen, att hon senare afled. Hustru Haraldsson som senare tider varit sängliggande och

svagsint, lär hafva haft svårt att stiga upp då hon var alldeles ensam i stugan, och var det

nu vid ett sådant tillfälle, som hon stigit upp och gått ut i köket, där hon lär hafva fallit

hufvudstupa mot elden i den öppna liggande spisen.

Hon forslades samma dag på väg till Wexiö lasarett, men afled på vägen efter omkring

en mils färd.

3

Ur Smålandsposten N:o 14 Fredagen den 27 Januari 1911. Olyckshändelse. 19-årige ynglingen Vilhelm Augustsson från Brändetorp i Härlunda

församling blef i måndags illa skadad i vänstra handen af en exploderande dynamit-

knallhatt. Den skadade erhöll första vården hos läkaren i Ryd men måste sedan söka

läkarehjälp å lasarettet i Wexiö, meddelas oss.

Ur Smålandsposten N:o 27 Lördagen den 18 Februari 1911. Två gamla ur tiden. Tacksägelse hölls den 12 dennes i Härlunda efter tvenne åldringar,

änklingen Jonas Jönsson från Thorbjörnahult och hustrun Märta Persdotter från

Ellagölshult, som i dagarna när nog samtidigt skattat åt förgängelsen, och hvilkas

sammanlagda lefnadsålder utgjorde 176 år och 3 månader, meddelas oss.

Ur Smålandsposten N:o 185 Onsdagen den 29 November 1911. Lyckad lång lefnad. Förra söndagen, före den allmänna gudstjänsten, begrofs å

Härlunda griftegård stoftet efter församlingens äldste medlem, änkan Katharina

Johansdotter Nord från backstugan Ensamheten under Trufvedstorp, som afled den 20

dennes i den höga åldern af 95 år 2 mån. och 11 dagar.

Den gamla hade att intill det sista glädja sig öfver jämförelsevis godt bibehållna såväl

kroppskrafter som själsförmögenheter. Så berättas t.ex., att hon vid 8-tiden på aftonen var

uppe och stickade på strumpa, två timmar innan döden kom och gästade det lilla ensliga

hemmet, där hon vårdades af sin dotter.

Utrustad med godt minne och en stor klarhet i förståndet, kunde hon för den tillfällige

besökaren intressant relatera tilldragelser från fjärran aflägsna tider af sin långa

lefnadsdag. Hon ägde därjemte mycket god insikt i vår kristna troslära, och hyste en

rörande vördnad och orubblig tillförsikt till fädrens Gud.

Ur Smålandsposten N:o 189 Onsdagen den 6 December 1911. Småländska död i Amerika. Den 25 sistlidne september afled efter ett års vistelse i

Chicago, soldatenkan Bengta Sjöberg, bördig från Härlunda församling i en ålder af

omkring 81 år. Omgifven och omhuldad af sina i Chicago boende 6 barn fick hon sluta

sina dagar i kretsen af dessa, hvilka i 23 år under hennes vistelse i fäderneslandet rikligt

underhållit henne.

Trots den höga åldern, mottog hon i fjor med synnerligt intresse sina barns inbjudan till

dem i Amerika. Begåfvad som hon var med en kärnfrisk natur, godt humör och god hälsa,

tvekade hon ej att göra sig redo för öfverresan, realiserade sitt bohag och begaf sig åstad,

glad i hågen att få återse sina älsklingar och säga dem ett muntligt tack för det goda som

de visat henne. Öfverresan gick lyckligt och de ömsesidiga önskningarna voro uppfyllda.

I kretsen af de sina fick hon ock i frid sluta sina ögon samman.

4

Gåfva från konungen. Hustrun till torparen P. M. Danielsson under Amundshylte i

Härlunda socken hade för en tid sedan i skrifvelse till konungen framhållit dels familjens

stora fattigdom och dels det lidande, hon i sommar undergått, till följd af operation i ena

handen, hvaraf följt nedsatt arbetsförmåga. Konungen med efter inhämtad närmare

kännedom i saken genom pastorsämbetet i V. Thorsås församling, såsom tillfällig hjälp

tilldelat familjen Danielsson ett belopp af 20 kr., skrifves till Smålandsposten.

Ur Smålandsposten N:o 197 Onsdagen den 20 December 1911. Olyckshändelse. Den 16 dennes på aftonen var hemmansägaren Peter Bengtsson i

Billarp ute i stallet för att utfodra sin häst och råkade därvid halka med påföljd att ena

benet bröts. Den skadade förbands af d:r Kindblom i Ryd och vårdas nu i hemmet.

Just som denna olycka inträffade afled Bengtssons 14-åriga dotter, hvilken nyligen

hemkommit efter ett års vistelse vid kronprinsessan Victorias kursanatorium i Barkåkra,

skrifves till oss.

Ur Smålandsposten N:o 2 Fredagen den 5 Januari 1912. Kommunalt. Ordinarie kommunalstämma med Härlunda församling hölls den 30

december, därvid till ordförande i stämma och nämnd omvaldes H. Johansson i Knoxhult,

hvilken i 28 år, innehaft samma befattningar och ämnade afgå från detsamma, men på

allmänhetens enträgnaste begäran mottogs återval. Till v. ordf. i samma befattningar

valdes landtbrukare C. Olsson i Trolleboda.

Till revisorer utsågos handlanden K. E. Ingelsson i Häradsbäck och landtbrukaren G.

Johansson i Ellagölshult.

Fjärdingsmannatjänsten åtog sig nuvarande fjärdingsmannen E. Lindberg i Knihult mot

en årlig lön af 50 kr.

Ur Smålandsposten N:o 53 Onsdagen den 10 April 1912. Dödsfall. På långfredagen afled i sitt hem komministern i Härlunda Carl Anders Erik

Hjertström.

Hjertström var född i Jönköping den 14 juni 1845 och aflade mogenhetsexamen vid

Jönköpings högre allm. läroverk 1864. Han blef student i Lund 1864 och i Uppsala

1871och skref pro gradu philosophico 1866. Efter att år 1882 ha aflagt teoretisk teologisk

examen och år 1883 praktisk teologisk examen, prästvigdes han sistnämnda år i Wexiö.

Sedan han haft förordnande som vice komminister i Stockaryd, för förra annexförs. V.

Thorsås och Härlunda, samt som vice pastor i S. Ljunga – samtidigt som vice

komminister i Hamneda – Vrigstad och Hjelmseryd, valdes han 1877 till komminister i S.

Solberga och tillträdde denna befattning följande år. Den 6 mars 1897 valdes Hjertström

till komminister i Härlunda och tillträdde tjänsten den 1 maj samma år.

Den afidne sörjes af maka, tvenne döttrar, öfriga släktingar samt ett stort antal vänner

jämte församlingsbor.

5

Ur Smålandsposten N:o 54 Fredagen den 12 April 1912. Marknaden i Härlunda, vid Häradsbäck gick af stapeln den 10 dennes och var mycket

talrikt besökt. Tillförseln med handels- och kramvaror var särdeles stor, och affärerna

syntes lifliga. Äfven kreaturstillförseln var särdeles riklig och priserna voro i enlighet

med förhållandena å ortens öfriga marknader och stortorgdagar.

Ur Smålandsposten N:o 121 Lördagen den 10 Augusti 1912. Småländing afliden i Amerika. Efter ett par veckors sjukdom i tyfoidfeber afled Algot

Johansson häromdagen i sitt hem i 356 Bergen st., New York. Han var född i Härlunda

församling den 29 december 1891 och kom för ett år sedan till Amerika. Han hade plats

vid 5:th Ave. Public Library. Han sörjes närmast af fader och två systrar i Sverige, samt

en broder och en syster i New York.

Ur Smålandsposten N:o 122 Måndagen den 12 Augusti 1912. Komministervalet i Härlunda, ägde rum på söndagen. Den i första förslagsrummet

uppförde t. f. komministern i Nöttja, A. P. Urzander valdes med 131 röster. T. f.

komministern M. Sundelin i Ekeberga, uppförd i andra rummet, erhöll 99 röster och den i

tredje rummet uppförde t. f. komministern i Tannåker W. Kullenberg 10 röster.

Ur Smålandsposten N:o 191 Fredagen den 13 December 1912. Välgörenhet. Nu femte året har Gustaf Jonasson f. d. Härlunda, från Amerika tillsändt

hr. Johan Olsson i Häradsbäck, Härlunda, 73 kr. som julgåfva, att till mindre bemedlade i

församlingen utdelas, hvilket i år lämnats till 35 personer, hvilka alla till gifvaren

frambära sitt tack.

Ur Smålandsposten N:o 198 Fredagen den 27 December 1912. Hög debitering. Nästa års kommunalskatter, inbegripet till kyrka och skolor, inom

Härlunda socken utgår med 20 kr. per bevillingskrona, skrifves till Sm. P:n.

6

Ur Smålandsposten N:o 20 Fredagen den 7 Februari 1913. Aflidna åldringar. Till griften å Härlunda kyrkogård fördes sistlidne söndag stoftet efter

74-åriga hustrun Bengta Persdotter, hvilken efter långvarigt och svårt, men med tålmodigt

buret lidande afled i sitt hem i Långhult den 23 januari. Den aflidna var en kvinna af äkta

gammaldags småländskt kynne, som under sin krafts dagar icke skydde sin krafts möda.

Hon sörjes närmast af åldrig make, dotter och måg samt tvenne söner, af hvilka den äldre

är kyrkoherden i Gersnäs, A. Herrlin och den yngre är bosatt i Amerika.

Vid samma tillfälle blefvo äfven två åldriga makar Per Persson och hans hustru Martha

Persdotter från de s. k. ”Norra skifterna” af Virestads församling, hvilka med blott ett par

dagars mellanrum aflidit, begrafna.

De tre åldringarnas sammanlagda lefnadsålder utgjorde 238 år 10 månader och 15 dagar.

Vid grafvarne kring hvilka en stor menniskoskara var samlad, talade pastor A.

Hallengren från Virestad tröstens ord till de sörjande.

Ur Smålandsposten N:o 5 Fredagen den 9 Januari 1914. Från Härlunda, skrifver vår korrespondent. Särskildt högtidligt har det varit i Härlunda

kyrka under julhelgen. En unisont blandad kör deltog från orgelläktaren kraftigt i

psalmsången juldagen, nyårsdagen och trettondagen. På juldagen sjöng kören

”Hosianna”. På nyårsdagen och trettondagen sjöngos utom en hymn vid gudstjänsten,

sånger ur ”Liber cantus”. Synnerligen högtidligt blef det på trettondagen då

församlingens förre kyrkoherde, numera kyrkoherden i Almundsryd, F. A. Linderholm

kraftigt och medryckande predikade öfver ämnet: ”Jesus såsom världens ljus”.

Ur Smålandsposten N:o 60 Lördagen den 18 April 1914. Eldsvåda i Ryd. Eld utbröt på fredagen e. m. vid half 4-tiden i en snickareverkstad

tillhörig snickaremästaren Anton Pålsson i Ryd. Då samhällets frivilliga brandkår, som i

hast alarmerades, kom till platsen med samhällets trenne sprutor hade hela verkstaden

fattat eld och blef förutom inventarier lågornas rof. Tack vare att vindstilla rådde lyckades

man rädda det närliggande boningshuset och ett annat närliggande hus, hvilka båda voro

starkt hotade på grund af den intensiva värmen.

Hvarigenom elden uppkommit vet man ej med säkerhet. Pålsson hade förut på dagen

varit sysselsatt med limkokning, hvarvid antagligen någon gnista kommit i beröring med

spånorna, och då Pålsson därefter gått ut i samhället i något ärende hade dessa antagligen

fattat eld.

Det brunna är försäkradt i brandförsäkringsbolaget Victoria för tillsammans 2,900 kr.

Ur Smålandsposten N:o 95 Lördagen den 20 Juni 1914. En 2-årig rädderska. En liten hjältinna kan med fullt skäl en 2 ½ år gammal flicka,

dotter till målaremästare O. Lundberg i Ryd, kallas, i det hon räddade sin tvillingsyster

från att omkomma. Då fadern för ett par kvällar sedan var sysselsatt med att hämta vatten

från en öppen källa, belägen ett stycke från bostaden, följde de båda barnen honom och

uppehöllo sig sedermera som vanligt tillsammans i trädgården. Källan, som ligger

undangömd bakom uthusen och är rätt djup, lockade ånyo deras håg, med påföljd att den

ena flickan föll i vattnet. Systern hade nog sinnesnärvaro att uppgifva ett häftigt ihållande

skrik, som hördes till ett c:a 30 meter aflägset hus, hvarifrån en hjälpare utkom och fann

den ena systern hålla den i källan liggande i handen.

7

Mossbranden i Barkhult pågår ännu. Stora vidder dyrbar skog starkt hotad. Under de

senaste c:a 8 dagarna har, då vinden kommit från öster, de i denna riktning om Älmhult

liggande skogarna synes inhöljda i rök, och en frän lukt af bränd mossjord förts in öfver

köpingen. I söndags den 14 dennes stod nämligen såsom genom tidigare kort meddelande

omnämnt eld i en c:a 3 tunnland stor skogsdunge, tillhörig virkeshandlaren C. A.

Hultqvist i Barkhult i Virestads socken, c:a 2 mil öster om Älmhult. Från skogsdungen,

som totalt afbrändes, spred sig elden till en odlad 12 á 13 tunnland stor mosse, tillhörig

landtbrukaren Gustaf Svensson och i denna har elden en utmärkt näring såväl i den nu

mycket torra torfjorden som i en mängd kådrika trädrötter. Med en arbetsstyrka af till

början med 100 man och nu c:a hälften samt bevakningsmanskap både dag och natt har

man, åtminstone intill skrifvande stund, genom diken och uppkastade vallar lyckats

begränsa elden till omskrifna mossar. Ibland har det dock sett mycket hotande ut, då en

och annan cyklonvind borrat sig ned i den till aska förbrända jorden, och en kvast af

eldgnistor kastats öfver dikena till den intill liggande mossen. Skulle äfven denna nu

angripas af elden, och där till behöfves blott ett ögonblicks slapphet i bevakningen och en

något starkare vindkåre äro hundratals tunnland dyrbar skog prisgifna åt förödelse. Endast

ett starkt regn är i stånd att afvärja faran ty att släcka elden i mossen står ej i mänsklig

förmåga, alldenstund det är omöjligt transportera vatten, äfven om ej såsom nu brist på

sådant rådde, ut på mossen, då öfverallt lurar förbrända håligheter i markens inre.

Elden i skogsdungen har, enligt hvad som ledt i bevis, uppstått af en brinnande

förladdning från ett gammalt muskedunder, användt vid kråkskytte i söndags, skrifver vår

Älmhultskorrespondent.

Ur Smålandsposten N:o 129 Onsdagen den 19 Augusti 1914. En högtidlig gudstjänst, firades i Härlunda sistlidne söndag, då kyrkobesökande till

trängsel fyllde templet. Församlingen förre kyrkoherde, numera kyrkoherde F. A. Linder-

holm i Almundsryd, höll skriftermål för en ovanligt stor skara kommunikanter öfver

texten: ”Så ofta som I det gören, gören det till min åminnelse”. Därefter predikade han

öfver dagens högmessotext med ämne: ”Herren går bort”, hvarvid han utvecklade, att

otron drifver Herren bort, men bättringen håller honom kvar. På ett medryckande och

hjärtevinnande sätt drog han de lyssnandes uppmärksamhet till sig. Till sist erinrade han

om den allvarliga ställning, vårt land och vårt folk försatt sig genom det utbrutna

*världskriget, därvid han framhöll, att bättringens bön vore den enda räddningen för vårt

land och folk, skrifves till oss.

*1:a världskriget hade utbrutit vid månadsskiftet juli-augusti 1914.

Ur Smålandsposten N:o 3 Fredagen den 8 Januari 1915. Till grafvens ro, å Härlunda kyrkogård vigdes i söndags hemmansägaren, den mer än 80-

årige änklingen Håkan Ohlsson i Långhult.

Synnerligen rådig och mångsidigt praktiskt anlagd som han var, anlitades han under sin

långa och ytterst verksamma lefnad snart sagdt till allt i denna rigtning. Den långa ståtliga

allén vid kyrkan är hans verk.

I sina små villkor var han outtröttlig i fast otroligt oegennyttig tjänstvillighet och

hjälpsamhet. Ända tills en tärande sjukdom bröt hans annars starka hälsa, bibehöll han en

oförarglig, oförfalskad mustig humor, som också gjorde honom eftersökt och afhållen.

Han lefde för andra och icke för sig.

Han efterlämnar trenne barn, däribland äldste sonen, kyrkoherden A. Herrlin i Gersnäs.

8

Ur Smålandsposten N:o 22 Onsdagen den 10 Februari 1915. Donation till Almundsryd och Härlunda. I lördags afled i Ryd en person vid namn

Carl Johan Carlsson i en ålder af närmare 71 år. Han var utgången från ett förmöget hem i

Härlunda församling och har varit fullständigt blind, sedan han var 28 år gammal.

Före sin död hade han donerat 3,000 kr. till hvardera Härlunda och Almundsryd

församlingar, hvaraf räntan årligen skall utdelas bland fattiga konfirmander. Dessutom

har han testamenterat 4,000 kr. till en omkring 12 år gammal flicka, som de senaste 4 åren

ledsagat honom till och från kyrkan och uträttat en del småärenden åt honom.

Det öfriga af hans förmögenhet ärfver en syster till den aflidne, hvilken nu äger

fädernegården.

Ur Smålandsposten N:o 30 Onsdagen den 24 Februari 1915. Kommunalt i Härlunda. Det lagstadgade sammanträdet med skolråd och lärarekår hölls

i Härlunda den 19 februari. På kantor Söderstrands förslag beslöt skolrådet hemställa till

blifvande kyrkostämma att, enär den nuvarande afgiften 10 kr. för undervisning af barn

från Virestads församling i Härlunda skolor, ansågs för låg, jämfördt med kostnaden af

församlingens egna barn och med förhållandet till andra församlingar, det måtte beslutas

att ifrågavarande afgift från och med detta år skall utgå med 20 kr. årligen för hvarje barn.

Vid hvardera af folkskolorna i Häradsbäck, Spjutaretorp och Karsemåla anslogos 2

planteringsdagar.

Ur Smålandsposten N:o 74 Lördagen den 15 Maj 1915. En minnesrik ö. F. kronojägaren C. W. Boring från Ryd har inköpt en ö ur sjön

Femlingen i Härlunda församling till okändt pris. Å platsen, som äger gamla historiska

minnen och där förr en riddarborg var uppförd, ämnar hr Boring uppföra en gammal-

modig byggnad, inköpt å ett kronohemman. Sjön Femlingen är för öfrigt känd för sitt

fiske, särskildt braxen, som lär vara den finaste och bästa inom landet.

Ur Smålandsposten N:o 175 Onsdagen den 10 November 1915. Smålandsbönder, som vill ha en omkastning i smörexportförbudet. Hemmansägaren C.

Ohlsson i Trolleboda, Johan Nilsson i Ellagölsbro, och Anton Johansson i Trolleboda,

alla i Härlunda socken, har till k. m:t ingifvit en skrifvelse i smörfrågan.

De framhålla, att det partitiella exportförbudet på smör verkar som en premie för det

runmärkta smöret, och det en premie på ej blott några hundra kronor utan, om det någon

tid får fortgå, millioner kr. – på småproducenternas bekostnad. Man framhåller, att det

pris som småproducenterna kunna erhålla, nedpressas oskäligt under det runmärkta

mejerismörets prisläge. I skrifvelsen framkastas ett förslag om en sådan omkastning i

förbudet, att smör från de stora mejerierna ej finge utföras, under det att bitsmör, d.v.s. ej

runmärkt smör, lämnades fritt till export.

9

Ur Smålandsposten N:o 194 Måndagen den 13 December 1915. Dödsfall. Sistlidne torsdags afton afled i Siggaboda, Härlunda församling, hemmans-

ägaren Håkan Jönsson från Farebol i Blekinge. Dödsorsaken var magkräfta.

Den aflidne, som i sin krafts dagar var en arbetssam man, var öfver 60 år. Han var god

och hjälpsam mot behöfvande. Enkling sedan 1 år sörjes han närmast af flera barn, af

hvilka sonen Ola arrenderar kronobostället Siggaboda, där den gamle slutade sina dagar.

Ur Smålandsposten N:o 199 Onsdagen den 22 December 1915. Kommunalt i Härlunda. Den 13 december hölls kyrko- och skolrådssammanträde i

Härlunda, då för år 1916 skolrådet inom sig valde till v. ordförande A. P. Urzander, till

kassör för kyrkans räkenskaper kyrkovärden Olof Åkesson i Långasjömåla, till skolkassör

kyrkovärden Peter Jonsson i Häradsmåla. Skolrådet utsåg kantor J. Söderstrand att

anskaffa och till skolrådets ordförande inkomma med nödiga uppgifter från distriktets

samtliga skolor.

Samma dag hölls kyrkostämma med Härlunda församling, då debiteringslängden för

kyrka och skola granskades och godkändes.

Till revisorer att granska de under kyrkostämman hörande räkenskaper och deras

förvaltning, valdes kantor J. Söderstrand och fjärdingsmannen E. Lindberg i Knihult, med

nämndemannen Håkan Johansson i Knoxhult och gästgifvaren Magnus Olsson i

Häradsbäck till suppleant.

Ur Smålandsposten N:o 7 Fredagen den 14 Januari 1916. Till griftero, vigdes sistlidne söndag den 9 dennes f. kyrkovärden och handlanden

Johannes Svensson i Häradsbäck, Härlunda. Under orgelns toner inbars kistan i kyrkan.

Sedan de församlade afsjungit psalmen 491 höll komminister Urzander ett tal, tackade

den aflidne för det arbete han såsom kyrkovärd i 32 år nedlagt i kyrkans och försam-

lingens tjänst. Efter jordfästningen förrättade komminister Urzander begrafningsmässa.

Den med en mångfald blommor och kransar smyckade kistan utbars därefter och

nedsattes i familjegrafven.

Ur Smålandsposten N:o 20 Lördagen den 5 Februari 1916. Ett svårare olycksfall, inträffade i lördags kväll å landsvägen mellan Lönsboda och

Härlunda. Landtbrukaren August Håkansson i Hallaboda hade varit körandes till

Lönsboda med ett lass ved. Då han åkte hem och var kommen till Tosthult vid stärkelse-

fabriken, blef hästen skrämd på något sätt, hvarvid vagnen stjälpte och Håkansson föll af

och kom under vagnen samt släpades med ett 10-tal meter innan hästen stannade. Genom

tillskyndande personer blef Håkansson framdragen och befanns då vara mycket svårt

skadad i hufvudet. Så skyndsamt som möjligt anskaffades skjuts och Håkansson blef

forslad till Gylsboda sjuksköterska för erhållande af vård, hvarpå han sedan forslades till

Wexiö lasarett, där han nu vårdas, skrifves till Smålandsposten.

10

Ur Smålandsposten N:o 62 Lördagen den 22 April 1916. Mordbrand. Inför Allbo häradsrätt under ordförandeskap under häradshöfding Thorsten

Blix företogs på onsdagen ransakning med drängen Gustaf Albert Johansson från

Trolleboda, hvilket eget under ransakningens gång styrkt erkännande att ha anlagt eld i en

ladugårdsbyggnad i Härlunda socken, hvilken byggnad ägdes af en hans broder. Genom

beslut af den 22 sistlidne mars förklarades målet hvilande i afbidan på medicinal-

styrelsens yttrande rörande den tilltalades sinnesbeskaffenhet. Enligt nämnda myndighet

nu inkomna utlåtande, måste den tilltalade vid åtalade brottets begående anses ha varit i

saknad af förståndets fulla bruk, och kommer han därför att öfverlämnas till k. bfhde i

länet för erhållande af lämplig vård.

Ett belopp af 400 kr. kommer som af länets brandstodsbolag utbetalats efter branden,

skall enligt rättens beslut att återbäras.

Ur Smålandsposten N:o 132 Måndagen den 28 Augusti 1916. ”En klok gumma” fattigare, är världen sedan häromdagen Maria Håkansson i Stensjö-

måla, Almundsryd, gick ur tiden 79 år gammal. Denna gamla kloka älskade att uppträda

hemlighetsfullt och ge sig sken af att kunna mer än andra, och att hon förtjänat godt om

mynt med sin slughet, talförmåga och ingående samt omfattande personkännedom, det är

ej att taga miste på. Allmänt ansågs hon den senare tiden som lite smått förmögen.

Hennes praktik bestod af spådom i kort och kaffesump, ingripande i på sned komna

kärleksaffärer – hon ansågs direkt kunna påvisa hvadan ”fnurror” uppstått och angifva

bästa botemedlen –, vidare var hon kunnig uti mjölknings- och smörkärningsmetoder af

gifvande, öfvernaturlig art etc. Sitt bästa område hade hon nog nedåt Blekinge, i

Karlshamnstrakten, men att hon anlitades äfven i Småland det är visst och sannt. Att hon

vid Ryds badanstalt fick en del jobb, berodde naturligtvis mest på badgästernas intresse

för att studera den kloka gumman, då hon där någon gång visade sig. ”Maja”, som lärt

sina konster af tattare, bodde först i Urshult, men flyttade för ett 20-tal år sedan till

Almundsryd. Hennes man lefver ännu, men torde icke sjelf duga något till på klokskapens

gebit, åtminstone inte på de inbringande sätt som hans gumma. Tvärtom säges det att han

vissa tider, då hustrun ”studerade” och praktiserade under ledning af en tattare uti

bygderna, fick lefva alldeles ensam i hemmet.

Ur Smålandsposten N:o 156 Måndagen den 9 Oktober 1916. Sänkningen af sjön Krampen. Intresserade för sjön Krampens i Härlunda sänkning,

voro kallade till sammanträde hos landtbrukaren Olof Johansson i Åbogen, Almundsryd

socken sistlidne lördag för att fatta beslut i ärendet. Landtbruksingeniör Adolf Roos

framlade kostnadsförslag, och det beslöts att statsbidrag skulle sökas för ett belopp af

omkring 4,000 kr. Och sådana åtgärder företagas, att företaget skulle kunna realiseras.

För fallet vid Amundshylte, som äges af grosshandlanden C. M. Wahrberg i Ryssby,

bestämdes en lösensumma af 2,000 kr. Arbetet skall vara färdigt före 1918 års slut.

11

Ur Smålandsposten N:o 165 Onsdagen den 25 Oktober 1916. Kommunalt. Ordinarie kommunalstämma hölls i Ryd den 23 oktober med Almundsryds

församling. Från Härlunda kommun hade inkommit en skrifvelse att Almundsryds

kommun måtte biträda den med att få till stånd en rättning och delvis omläggning af

vägen från Häradsbäck till Ålshult. Denna väg utgör för en stor del af församlingen den

närmaste och viktigaste utfartsvägen och som den har många branta backar är den

synnerligen obekväm för samfärdseln, så att dess förbättring är af nöden. Därför beslöt

stämman att ingå till k. bfhde i länet med ansökan om att revision måtte anställas af den

plan och kostnadsförslag till omläggning af nämnda väg som under 1901 uppgjordes af

distriktsingeniör E. Sahlén, samt anhålla om anslag af allmänna medel till kostnader för

denna revision, hvilken vid tanke på vägomläggningens igångsättande torde få anses

nödvändigt särskildt för att bringa kostnadsförslaget till öfverensstämmelse med nutida

förhållanden. Till att föra vidare detta ärende och ingå till k. bfhde med förenämnda

ansökan valdes komminister A. P. Urzander i Härlunda och folkskollärare Söderstrand i

Häradsbäck. Almundsryds kommun beslöt att biträda Härlunda i ärendet och ansåg

vägförändringen nödig och nyttig. Till ombud för Almundsryd valdes grosshandlare C. J.

Adamsson i Ålshult och nämndemannen N. J. Håkansson i Idekulla.

Ur Smålandsposten N:o 191 Lördagen den 9 December 1916. Kommunalt. Härlunda kommunalstämma har anslagit 400 kr. jämte sökt bidrag af staten

för inköp af mjöl till de mest behöfvande inom socknen, hvilka icke åtnjuta fattig-

understöd.

Ur Smålandsposten N:o 4 Onsdagen den 10 Januari 1917. Vägen Härlunda-Ålshult. Väg och vattenbyggnadsstyrelsen har förordnat distrikts-

ingenjör E. Sahlén att på bekostnad af medel, som äro ställda till k. bfhdes förfogande för

vägundersökningar omarbeta kostnadsförslaget till den år 1901 af Sahlén upparbetade

arbetsplanen för omläggning och förbättring af vägen mellan Härlunda och Ålshults

järnvägsstation.

Ur Smålandsposten N:o 82 Onsdagen den 30 Maj 1917.

Spritförbudet förlänges icke. Sedan k. m. den 23 sistlidne april anbefallt kontroll-

styrelsen att verkställa utredning rörande tillgången af brännvin till den 1 oktober 1918

samt i afbidan på slutförande af denna utredning utfärdat tillfälligt förbud mot

detaljhandeln med brännvin till den 1 instundande juni och sedan kontrollstyrelsen med

skrifvelse den 18 innevarande maj öfverlämnat den anbefallda utredningen och därvid

fogat förslag till vissa inskränkningar i detaljhandeln med brännvin har k. m. den 25

samma månad beslutat att icke förlänga det tillfälliga förbudet, men istället, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kontrollstyrelsen föreslagit, utfärdat

bestämmelse om inskränkningar i detaljhandeln med brännvin att gälla fr.o.m. den 1

instundande juni. Kungörelse i ämnet utkommer af trycket den 29 i denna månad.

12

Den mördade smedmästaren

Axel Nyberg.

Ur Smålandsposten N:o 85 Måndagen den 4 Juni 1917.

Ett upprörande dåd i Härlunda.

En hemmansägare skjuter ihjäl sin granne.

(Från vår korrespondent).

Ett upprörande dåd begicks i lördags e.m. i Långhult Härlunda socken, då

hemmansägaren Ernst Johansson medelst ett bösskott mördade sin granne hemmans-

ägaren och smedmästaren Axel Nyberg i Långhult.

Efter en ordväxling i anledning af att några Johansson

tillhöriga höns, inkommit å Nybergs åker, uppstod ett

handgemäng, som inom kort afslutades, hvarefter hvar

och en gick till sitt hem. Efter en stund återkom

Johansson, knackade på hos Nyberg och bad denne

komma ut. Nybergs hustru varnade mannen för att gå ut,

men denne, som ej anade någon fara, möttes genast vid

utträdet af ett skott, som träffade mellan magen och

bröstet med påföljd, att Nyberg inom 10 minuter

utandades sin sista suck.

Mördaren, som därpå gick till sitt hem med bössan på

axeln, mötte några närboende som hört skottet. De frå-

gade efter anledningen till skjutningen hvarpå Johansson

förklarade, att det endast var ett lösskott som aflossats.

Att Johansson hyste farhågor för gärningen visar, att han

ögonblickligen lät iordningställa skjuts för hämtande af

provinsialläkaren R. Wettervik i Ryd, hvilken vid fram-

komsten endast kunde konstatera dödsfallet. Skottet hade träffat den ömtåligaste punkt,

som var möjligt. Mördaren, som samma dag spritförbudet upphäfdes, hade fått hem en

del sprit, hade under morddagen flitit anlitat denna.

Han beskrifes som en ytterst samhällsvådlig person, som lätt tager till knifven. Han har

utgjort en formlig skräck för de närboende, som ej vågade angifva honom för förut

begångna dåd. Så har han med knif svårt sårat sin svärfader, som flera månader efter

dådet varit sängliggande.

Johansson, som under natten vaktats, enär han hotat att dränka sig, häktades på

söndagen af vederbörande kronolänsman. Den mördade Nyberg, en 33 års man, var en

stilla och skötsam person. Han efterlämnar hustru och fyra barn.

Ur Smålandsposten N:o 89 Måndagen den 11 Juni 1917. Obduktion och rättsmedicinsk undersökning, av den i Långhu1t, Härlunda socken,

mördade hemmansägaren Axel Nyberg förrättades sistlidne torsdag af extra provinsial-

läkaren R. Wettervik i Ryd, hvarvid ur den dödes kropp uttogos ej mindre an 42 hagel.

Haglen hade inträngt i mellangärdet och trakten däromkring, samt förorsakade större och

mindre håligheter. Ernst Johansson hade innan han lämnade sitt hem, för att utföra sin

hemska gärning, till en kamrat yttrat: “Gå ej med, så blifver det inga bevis”, och hade

förut fällt flera hotfulla yttranden. Framkommen till Nybergs gård genomsökte Johansson

ladugården jämte smedjan, och då han ej fann den han sökte, gick han till stugudörren och

13

knackade på, samt begärde att Nyberg skulle komma ut. Hustrun som såg att Johansson

var försedd med skjutvapen, varnade på det enträgnaste mannen for att gå ut, men denne

svarade “Åh, inte skjuter han”. Johansson hade placerat sig så att hvilken väg Nyberg än

tog för att komma ut på gårdsplanen, skulle han säkert träffa honom med skottet.

Mördaren visade ingen synbarlig ånger öfver sin gärning, utan åt kvällsmat med sin

familj, men hade sedermera, då han fått vetskap om Nybergs död yttrat, att det vore bäst

att göra av med sig, hvarför ett antal vakter placerades omkring bostaden. Extrabud

sändes till länsman Selander i Älmhult, som på söndagsmorgonen, jämte biträde afreste

till mördarens bostad. Efter att ha aflagt bekännelse häktades Johansson.

Mördaren har varit en skräck för orten, och en viss lättnad har inträdt i sinnena efter

hans häktande. Revolvern har flera gånger tagits ur hans hand, då han besökte dansnöjen,

där han alltid uppträdde bråkigt, och inom själva släkten har vid flerfaldiga tillfällen

utspelats dramer af allvarlig natur och som nu vid blifvande rannsakning komma i dagen.

Ur Smålandsposten N:o 95 Fredagen den 22 Juni 1917.

Dråpet i Härlunda.

I onsdags kl. half 1 em. rannsakades inför Allbo häradsrätt under ordförandeskap af

Häradshöfding Th. Blix den för dråpet å hemmansägaren och smedmästaren Axel Nyberg

i Långhult Härlunda socken, häktade hemmansägaren Ernst Johansson. Allm. åkl. var

kronolänsman A. Selander.

Som den åtalades försvarsadvokat fungerade notarie B. Fries. Den mördades hustru

Mathilda Nyberg, hvilken är mycket klen och nu står ensam med fyra minderåriga barn,

samt förmyndaren för barnen smedmästaren Oskar Nyberg från Arnanäs i Virestad sn., en

broder till den aflidne, hade inställt sig till rannsakningen.

Ganska mycket folk hade kommit tillstädes för att höra densamma. Af rannsakningen

framgick, att Johansson vid 2-tiden lördagen den 2 Juni i ett ärende begifvit sig till

målaren Edvard Lundberg, Långhult, där han fått ungefär fem supar, enligt den tilltalades

eget påstående var antalet åtta. Därefter följdes de åt till Johanssons hem, där Lundberg

blev bjuden på middag. Då de sutto och åto, kom Axel Nyberg in till Johansson, och bad

denne köra bort sina höns, hvilka kommit in på hans åker. Johanssons hustru skyndade

genast ut for att köra bort hönsen. Under tiden uppstod en ordväxling mellan Nyberg och

Johansson, hvilka åtföljda af Lundberg gått ut ur stugan. Nyberg uppmanade Johansson

att hålla sina höns inne, hvarpå Johansson svarade med en svordom. Då tilldelade

Nyberg, Johansson några slag å hufvudet. Johansson hvilken derigenom blef uppretad,

tog upp några stenar, och kastade dem mot Nyberg. Lundberg, som är mycket nervsvag,

kunde inte göra något för att bilägga tvisten. Handgemänget avslutades dock snart, och

Johansson återvände hem. Han hämtade där ett gevär, och begaf sig derpå till Nyberg.

Dessförinnan hade han uppmanat Lundberg att aflägsna sig, så att det inte skulle blifva

några bevis. Framkommen till Nybergs gård hade Johansson först sökt Nyberg i smedjan.

Då han inte fann honom där, gick han till stugudörren och knackade på, samt ropade på

Nyberg att han skulle komma ut. Hustrun varnade mannen för att gå ut, samt gick därpå

ut och frågade Johansson vad han ville hennes man. Nyberg, som trots sin hustrus

varningar i samma ögonblick trädde ut, träffades i underlivet af ett skott från Johanssons

bössa, och till följd af blodförlusten var han inom 10 minuter död. Johansson som icke

visste hur skottet träffat, aflägsnade sig ögonblickligen, och gick mot sitt hem. Då han

senare af sin hustru fick veta, att han skjutit Nyberg, blef han orolig, och lät sända efter

doktor R. Wettervik i Ryd, hvilken vid framkomsten endast kunde konstatera dödsfallet.

Då det dödande skottet fallit, hade Nyberg gått emot Johansson, och träffats då han

14

endast befann sig på 4 á 5 meters afstånd.

På domarens fråga, om det varit den häktades afsikt att lossa skottet, svarade Johansson

att han tagit geväret med sig endast för att skrämma Nyberg. Han hade blott ämnat skjuta

mot marken, och i den afsikten lagt geväret under armen. Därvid slant emellertid hanen,

och skottet brann af. Mathilda Nybergs mening var dock att Johansson lyft geväret mot

axeln och siktat mot Nyberg.

På domarens fråga om Johansson varit mycket begifven på starka drycker, svarade den

tilltalade, att han druckit mycket litet under de senaste åren, och att han icke uttagit

motbok.

I målet hördes tre vittnen, nämligen målaren Edvard Lundberg, hustrun Ester Håkans-

son, samt hustrun Blenda Persson.

Enl. Lundbergs utsago lär Johansson under de senaste åren ha druckit mycket litet, samt

hade vid tillfället ifråga icke varit berusad. Hustrun Ester Håkansson hade träffat

Johansson sedan han skjutit Nyberg. Han hade då gråtit och ropat, att han inte rått för

hvad som skett. Någon ovänskap mellan Nyberg och Johansson hade vittnena aldrig förut

förmärkt.

Svärfadern till den åtalade, hemmansägaren Petter Johnsson från V. Thorsås socken,

hvilken en gång blifvit knifskuren af Johansson hördes också. Han förklarade att både

Johansson och han själf varit berusade vid sagda tillfälle, och att han således haft lika stor

del i det uppträdet med Johansson. Det påståendet att Johnsson vid det tillfället skulle ha

blifvit så svårt sårad, att han nödsakats blifva sängliggande i flera månader, var osant.

Han hade redan dagen efter uppträdet varit uppe.

Johansson har ej tidigare varit tilltalad för brott. Den tilltalades rättegångsbiträde

framhöll såsom antagligt att Johansson verkligen varit rädd för Nyberg, hvilket ju visats

af att han tagit till stenkastning, när han blef slagen af Nyberg. I hans uppretade tillstånd,

hade han då likaledes kunnat tänkas hämta geväret såsom erfoderligt försvarsmedel.

Rättens ordf. framhöll hurusom, om han varit rädd för Nyberg, han väl icke vågat sig till

denne efteråt.

Åkl. anhöll om 8 veckors uppskof med målet. Änkan Nyberg begärde i skadestånd

10,000 kr., samt anhöll att kronolänsman Selander vid nästa rannsakning skall få föra

hennes talan.

Både den häktade Johansson, som är född 1886, och hans svärfader gräto under

rannsakningen. Den sistnämnde förklarade att svärsonen alltid varit mycket snäll och god

mot sin hustru. Emellertid tycktes beskedligheten icke räcka till utomhus, ty det upplystes

att han två gånger tidigare hotat med skjutvapen.

Efter enskild öfverläggning förklarade häradsrätten målet uppskjutet till onsdagen den 4

Juli kl. ½ 1 e.m. Johansson skall i afbidan, på fortsatt rannsakning kvarstanna i fängelset.

Ur Smålandsposten N:o 97 Måndagen den 25 Juni 1917. Hastigt dödsfall. Då hemmansägaren Johan Olof Johansson från Åbogen, Almundsryds

församling, under sistlidna veckan jämte en son voro sysselsatta med tjärbränning å en

Johansson tillhörig gård, Björksjömåla i Härlunda församling, hörde sonen, som sistlidne

torsdag hade vakten öfver bränningen, att fadern under starka snarkningar insomnat,

hvarvid några rosslingar hördes som föranledde sonen att efterse faderns tillstånd, och

befanns denne då död. Den aflidne hade några dagar förut känt sig illamående. Eftersänd

läkare kunde endast konstatera dödsfallet, som troligen förorsakats af hjärtslag till följd af

öfveransträngning. Den aflidne var en arbetssam och duglig jordbrukare, 60 år gammal.

Han efterlämnar maka och sex barn.

15

Ur Smålandsposten N:o 101 Måndagen den 2 Juli 1917. En sorglig olyckshändelse, inträffade på tisdagen i Härlunda socken, i det att en 11-årig

son till hemmansägaren O. Svensson i Krampanäs, under det han var sysselsatt med något

arbete på vedgården, träffades af en vedpinne, som fullständigt uppref vänstra ögat. Så

fort sig göra lät forslades han till Ryd, där doktor Carlsten anlade ett första förband.

Därefter fördes gossen till Ljungby lasarett, där ögat måste borttagas.

Ur Smålandsposten N:o 103 Fredagen den 6 Juli 1917.

Dråpet i Härlunda.

Andra rannsakningen.

Inför Allbo häradsrätt rannsakades i onsdags kl. half 1 e.m. under ordförandeskap af e.o.

notarie J. Wieslander, den for dråpet å smedmästare Nyberg häktade hemmansägaren

Ernst Johansson från Långhult Härlunda socken. Allm. åkl. var kronolänsman A.

Selander, hvilken även förde änkan Nybergs talan. Den tilltalades rättegångsbiträde var

notarie B. Fries.

Svarandens hustru Anna Johansson, hvilken var närvarande vid rannsakningen, blef på

notarie Fries begäran hörd i målet. Af hennes vittnesmål framgick, att Johansson den 2

Juni i ett ärende begifvit sig till målaren Edvard Lundberg i Långhult, där det förtärts en

del starka drycker. Han hade senare återvändt hem i sällskap med Lundberg, hvilken han

bjöd på middag. Då de sutto och åto hade Nyberg kommit in oeh sagt till dem att köra

bort sina höns, hvilka inkommit å Nybergs rågåker.

Hustru Johansson hade precis rest sig upp, men då hade Nyberg sagt till Johansson, “Du

skall gå!”. Hon hade ändock sjelf skyndsamt begifvit sig ut på åkern och börjat schasa

bort hönsen. Under tiden närmade sig Nyberg och Johansson, hvilka äfvenledes gått ut ur

stugan. Hustru Johansson hade icke hört sin man yttra något till Nyberg innan denne sade

“Jag skall lära dig hålla bort hönsen!”. Nyberg hade därvid tagit upp en käpp, som låg på

en gärdesgård, samt med denne tilldelades Johansson några slag i hufvudet. Hustru

Johansson hade därvid trädt emellan och ropat “Slår du honom Nyberg!”. Hon hade

därvid träffats af ett slag på vänstra underarmen. Hennes man hvilken blifvit uppretad af

slagen, hade tagit upp några stenar och kastat af dessa mot Nyberg. Johansson hade därpå

börjat springa mot sin bostad. Nyberg hade velat springa efter honom, men hustru

Johansson, beordrat honom att låta bli det för att undvika bråk. Nyberg hade därpå gått till

sitt hem. Äfven hustru Johansson hade sprungit hem och vid framkomsten mött sin man,

hvilken då hade hämtat sitt gevär. Hon hade frågat honom: “Du vill väl inte göra Nyberg

något illa!”, hvarpå Johansson svarat: “Nej Anna lilla, det vill jag inte”. Hon hade försökt

hålla sin man kvar, men det var förgäfves.

Då han kommit fram till Nybergs ladugård, hade han gått in och sökt Nyberg där, men

då han inte fann honom, tog han sig till Nybergs bostad.

Hustru Johansson, hvilken följt efter sin man, hade då hon kommit fram till ladugården,

ropat att inte Nyberg skulle komma ut, eftersom geväret var laddadt. Hennes varningsrop

hade hörts af Nybergs. Då Nybergs hustru kom ut, varnade hon henne ännu en gång för

att släppa ut mannen. Denne hade emellertid omedelbart därpå kommit ut på trappan. Just

som han skulle hoppa ned från trappsteget, som består af en enda häll, small skottet.

Enligt hustru Johanssons påstående skulle Johansson inte höjt geväret mot axeln, men

hållit det under ena armen.

Hustru Johansson hade inte talat med sin man sedan han lossat skottet, utan sprang strax

16

därefter mot smedjan för att hämta folk. Utan att veta hur skottet träffat, hade Johansson

ögonblickligen aflägsnat sig och gått emot sitt hem.

Då han senare traffat sin hustru, och fått höra att han skjutit Nyberg, hade han blifvit

förtvivlad samt ropat: “Du ljuger, det har jag inte gjort!”. Han hade därpå sändt bud efter

doktor Wettervik. Den häktades försvarsadvokat, notarie Fries framhöll, att eftersom

Nyberg då han inkommit i stugan och uppmanat Johansson att taga bort hönsen, särskildt

påyrkat att just Johansson och icke hans hustru skulle gå ut och köra bort dem, var det

antagligt, att Nyberg velat få ut Johansson på åkern, för att slå honom, och att Nyberg i

den afsikten lagt käppen på gärdesgården.

Notarie Fries påpekade äfven att det där i närheten av smedjan fanns denna käpp. Han

vidhöll dessutom sin förut förfäktade åsikt, att svaranden som ju själf misshandlats at

Nyberg, och gripits at raseri, och beslutat att hämnas, kunde tänkas ha velat göra detta,

utan att direkt begagna skjutvapen mot Nyberg. Skjutvapnet skulle han alltså ha medtagit

i undermedveten försvarstanke, enär Johansson tydligen trots sitt hämndbegär var rädd,

eller åtminstonde hyste respekt för Nyberg. Sedan det upplysts att Nyberg tagit ett språng

nedför trappsteget mot Johansson, kan det mycket väl tänkas att Johansson, som

antagligen från början hållit bössan nedåt mot Nybergs ben, i förskräckelsen klickat till på

hanen därvid - till följd av Johanssons tillhoppning - det olyckligt fallna skottet tagit

högre upp.

Den tilltalades rättegångsbiträde framlämnade därpå en skrifvelse från Johansson, hvari

densamme framhöll, att han icke vetat om att geväret var laddadt. Kvällen innan han sköt

Nyberg, skulle Johansson gå ut och skjuta kråkor, hvarför han då hade laddadt geväret.

Han hade sedan glömt att såsom han eljest alltid brukat, taga ur hagelskottet.

På domarens fråga hvarför Johansson ville ha tag i Nyberg, kunde Johansson inte lämna

någon närmare förklaring. Han hade dock inte velat göra honom något illa.

Notarie Fries framhöll därmed öfverensstämmelsen mellan Johansson och hans hustrus

uppgifter. Notarie Fries hade i måndags talat med Johansson. Denne hade då upplyst

honom om, att han på sin hustrus fråga, om han ville göra Nyberg något ondt, hade svarat

att han endast ville skrämma honom. Johansson hade inte gifvit försvarsadvokaten denna

uppgift förut, emedan han hade trodt att det icke var av någon afsikt.

På onsdagsmorgonen hade hustru Johansson, då försvarsadvokaten talade med henne,

äfven gifvit samma upplysning. Johansson och hans hustru hade inte kommunicerat med

hvarandra sedan måndagen.

Åkl. framhöll, att Johansson och hans hustru träffats innan Johansson häktades.

Som vittnen i målet hördes hushållerskan Bengta Persson i Långhult, snickaren Petter

Johan Söderlind i Häradsbäck, Alfred Svensson Krampamåla, hemmansagaren Alfred

Börjesson i Långhult och Gustaf Adolfsson i Häradsbäck.

Hushållerskan Bengta Persson som bor ungefär 40 meter från Nybergs, hade sett Nyberg

då han kom ut från Johanssons, och hade då iakttagit att han höll en käpp i handen. Hon

hade därefter gått ut i trädgården, och därvid hört makarna Nyberg samtala högt och

brådt. En stund därefter fick hon höra väsen på vägen vid Nybergs ladugård. Strax

därefter fick hon se Johansson och hans hustru. Hon såg att Johansson höll ett gevär

under armen, samt hörde hustrun gråta. Flera gånger försökte hustrun få tag i geväret,

dock utan att lyckas. Vittnet hade äfven hört Johansson ropa: “Jag ger mig f-n på att det

första jag får se Nyberg, så skjuter jag!”.

Rättens ordf. sporde vittnet om icke Johansson sagt “...så skjuter jag honom”. Till detta

genmälde vittnet, att det kunde hon icke minnas. Då Johansson fällt detta yttrande, hade

hustrun tystat på honom. Med anledning at Johanssons yttrande hade vittnet sprungit in

och talat om det för sin husbonde. Denne, som hade lagt sig att hvila, ville emellertid icke

blanda sig i denna angelägenhet. Vittnet hade sedan återigen gått ut i trädgården, samt då

sett Johansson och dennes hustru utanför Nybergs bostad. Hon hade äfven hört Johansson

fråga efter Nyberg, som då var inne i huset. En stund senare hört ett skott smälla, men

hon hade därvid icke iakttagit Johansson. Vittnet hade senare hört Johansson yttra, att det

var ett lösskott, och att han endast velat skrämma Nyberg.

17

Därom tillspord svarade vittnet, att hon hört uppgifvas att Johansson hade ett häftigt

lynne. Han hade dock alltid varit vänlig mot vittnet. Någon ovänskap mellan Nyberg och

Johansson hade hon aldrig tillförne hört af.

På domarens fråga om den tilltalade bestred yttrandet, att han skulle skjuta så fort han

fick se Nyberg, svarade denne att han ej visste sig ha sagt det.

Snickaren Söderling i Häradsbäck hade varit i tillfälle iakttaga Johansson i berusadt

tillstånd, då denne ställt till bråk. Efteråt hade Johansson hotat vittnet med en knif som

fråntagits Johansson.

Alfred Svensson från Krampamåla, hade hört uppgifvas, att den tilltalade hösten 1910,

vid ett marknadstillfälle skjutit efter en person. Den tilltalade medgaf, att han visserligen

skjutit, men endast för att visa skottprof med revolvern, för en person som ville köpa den.

Hemmansägaren Alfred Börjesson fran Långhult, hade en gång talat med Nyberg om

Johansson. Nyberg hade då yttrat till Börjesson: “Jag skall nog tukta Johansson, om han

bråkar i Långhult!”

Den tilltalade har enligt vittnets påstående, ett mycket häftigt lynne, samt är oefterrättlig

då han druckit sprit.

Gustaf Adolfsson i Häradsbäck, hade en gång hört Nyberg yttra att han skulle “göra

Johansson mjuk.”

Målaren Edvard Lundberg hvilken vid förra rannsakningen hördes som vittne, var vid

denna rannsakning inkallad af svaranden. Den tilltalades försvarsadvokat yrkade att

Lundberg måtte förklaras som återgångsvittne, på grund af att uppenbar ovänskap rådde

mellan svaranden och Lundberg, samt ingaf intyg till bestyrkande däraf. Lundberg hade

dessutom gifvit olika uppgifter vid rätten, mot förut vid polisförhöret.

En vittnesattest inlämnades från ett vittne, som ej var närvarande. Enligt denna attest

skulle Johansson tvenne gånger ha hotat det ifrågavarande vittnet med knif.

Svaranden påstod att han inte kände vittnet i fråga, samt bestred vittnesattesten.

Det upplystes att Nybergs hustru för en person – Karolina Wickström i Häradsbäck –

angående förloppet vid Nybergs död, lämnat uppgifter, som i väsentliga delar skilja sig

från de uppgifter, hon gaf om händelserna i fråga vid förra rannsakningen. Notarie Fries

begärde därför uppskof med målet, för utredning härutinnan.

Svaranden ansåg att änkan Nybergs anspråk pa 10,000 kr i skadestånd var för högt

tilltaget.

Efter enskild öfverläggning beslöt häradsrätten uppskjuta målet, till den 18 juli 12,50

em.

Ur Smålandsposten N:o 111 Fredagen den 20 Juli 1917.

Dramat i Härlunda.

Under ordförandeskap af e.o. notarie J. Wieslander slutrannsakades i onsdags inför

Allbo häradsrätt den för mordet å smedmästare Axel Nyberg, begånget den 2 Juni,

häktade hemmansägaren Ernst Johansson från Långhult, Härlunda socken.

Kronolänsman A. Selander var allmän åklagare. Som svarandens biträde fungerade

notarie B. Fries.

Johansson vidhöll, liksom vid föregående rannsakningarna att det aldrig varit hans

mening att skjuta Nyberg. Han trodde att han vid tillfället i fråga hållit bössan under

vänsterarmen, samt att han inte rört med handen vid hanen. Tillspord af domaren, om

Johanssan icke hade hört sin hustru ropa till Nybergs att geväret var laddadt.

Johansson bestred ett av vittnesmålen vid senaste rannsakningen, nämligen hus-

hållerskan Bengta Perssons.

18

Notarie B. Fries bestred framställda yrkanden på ersättning för vakthållningen samt

hämtning af Johanssan.

Såsom vittne i målet hördes Karolina Wickström från Häradsbäck. Hustru Nyberg hade

till henne lämnat uppgifter angående förloppet vid Nybergs död, hvilka uppgifter på det

hela taget överensstämde med hvad som förut blifvit rätten bekant. Vittnet hade hört

sägas, att Johansson skulle vara mycket häftig när han druckit. Johanssan hade dock två

gånger varit i vittnets hem, i berusadt tillstånd, men då inte uppträdt våldsamt.

Allm. åkl. som ansåg att han förebragt så många bevis som han kunde, öfverlämnade

målet samt yrkade ansvar å Johansson enl. 14 kap. 3 par. 1 mom. strafflagen, samt ansåg

att Johansson måste hafva haft för afsigt att döda Nyberg, då han lockade ut Nyberg, samt

aflossade skottet å denne, på ett afstånd af 4 meter.

Den tilltalades försvarsadvakat inlämnade från Johanssons fader en skrifvelse, hvari

denne anhöll om så mild dom som möjligt.

Johansson anhöll att vid den numera begärda boskillnaden få lämna sin ena halfdel till

sina barn, samt den andra delen till Nybergs.

Notarie Fries uppläste därpå en försvarsskrifvelse, samt yrkade att Johansson skulle

ådömas straff enl. 14 kap. 5 § 2 mom. strafflagen.

Allmän åklagaren vidhöll emellertid sitt yrkande.

Efter enskild öfverläggning dömde häradsrätten Johansson för att i uppsåt döda, men att

i hastigt mod, ha beröfvat Nyberg lifvet, enl. 14 kap. 8 § strafflagen, till 7 års straff-

arbete, samt ålade Johansson att till änkan Nyberg betala 2,700 kr, samt 100 kr som

ersättning till notarie Fries.

Då domen afkunnades begärde den dömde att ånyo få höra, hvilken tid domen afsåg,

och då detta upprepades, så att han uppfattadt det utbrast han: “Det kan jag aldrig lefva

över”

Johansson föreföll under denna rannsakning i hög grad nervös och uppskakad, samt

gjorde flera ändringar i sina förut lämnade uppgifter.

Ur Smålandsposten N:o 120 Lördagen den 4 Augusti 1917. (dödsannons)

Att

Gud i sitt allvisa råd till sig

hemkallat

min ömt älskade maka

Semmy Uhrsina Svensson, f. Nilsson

som efter ett långt och med stort

tålamod buret lidande stilla och frid-

fullt afsomnade idag å sanatoriet

Lugnet, i en ålder af 29 år, 9 måna-

der, 10 dagar, djupt sörjd af make,

moder, syskon, svärföräldrar och

många vänner, har jag den smärt-

samma plikten tillkännagifva.

Billarp den 1 Augusti 1917.

Axel Wilhelm Svensson

Sv. Ps. 470 v. 1-2 och 477 v. 1.

9423.

19

Ur Smålandsposten N:o 82 Fredagen den 31 Maj 1918. Tattareslagsmål. Hemfridsbrott begicks natten till förliden onsdag hos förtennaren A. J.

Karlsson i Krokshult, Allmundsryd. Tattaren Fritiof Lindkvist med hustru och två söner

inträngde med våld – dörren sönderhöggs med yxor – och i tumultet som uppstod blef

Karlsson svårt tilltygad med hugg af yxor och knifvar. Landsfiskalen i Ryds distrikt torde

inom kort ta hand om saken, och väl vore det, ty tattareslagsmålen mellan de från början

från Härlunda inflyttande släktena af denna ras hafva blifvit ytterst ledsamma. Att de stå i

samband med hembränning och släkthat anser vår meddelare påtagligt.

Ur Smålandsposten N:o 85 Onsdagen den 5 Juni 1918. Dödsfall. I Mena, Arkansas, U.S.A., afled den 26 Febr. detta år efter en kort tids sjuk-

dom ingeniören Fredrik Wigstrand.

Född i Härlunda församling, Kronobergs län, genomgick han 5 klasser vid Wexiö h.

allm. läroverk samt utvandrade i 20-årsåldern till Amerika. Efter tekniska studier och

anställning på olika platser, slog han sig ned i den lilla staden Mena, där han vid sin

bortgång åtnjöt stort förtroende och intog en bemärkt ställning. Närmast sörjande står

maka samt åldrig moder, fru Karin Wigstrand, Wexiö.

Ur Smålandsposten N:o 93 Onsdagen den 19 Juni 1918. Svår olyckshändelse vid Ryds skjutbana. Sistlidne söndags e.m. tilldrog sig under

pågående skjutöfningar vid Ryds skyttegilles nya skjutbana å stora Ryds ägor en allvarlig

olyckshändelse, i det 15-årige markören Thure Hedengran blef svårt sårad till följd af

skottskada.

Skjutningen pågick på 300 meters afstånd, och de tre skyttar som utförde skjutningen på

hvar sin svängtafla anse allmänt som de säkraste skyttarna inom gillet. Efter skottens

aflossande märktes från markörgropen, där ytterligare en markör, som tjänstgjorde, gjorde

en mängd oroliga svängningar med markörflaggan, hvilket genast framkallade ängslan

från skyttarna att något ovanligt inträffat och hvilken ytterligare stegrades då jämmerrop

hördes fram till skjutplatsen. Skyttarna skyndade genast nedåt banan och funno

Hedengran 50 meter från skjutvallen, dit han begifvit sig liggande å marken svårt sårad.

Det visade sig att ett föremål inträngt från högra höften och sökt sitt utlopp genom magen

enär en del tarmar runnit ut. Ögonblickligen tillkallad sjuksköterska verkställde omlägg-

ning och sedan doktor Wettervik äfvenledes tillstädsekommit, uppbars den sårade å en

bår till körvägen där skjuts mötte så att han med eftermiddagståget kunde, fast i mycket

medtaget tillstånd, forslas till Karlshamn för att derstädes erhålla lasarettsvård. Den

sårade afled emellertid på måndagsaftonen.

Beträffande orsaken till olyckan är meningen bland skyttarna högst olika. En del hålla

för att enär terrängen är kuperad, en aflossad kula kunnat slå i en sten och fört med sig en

stenflis, som skadat markören, hvilken möjligen kunnat begå äfven oförsiktighet genom

att lämna markörgropen och ställa sig upprätt vid sidan om densamma. Andra menar

bestämdt att det är ett skottsår af en ricochetterande kula. Den andra markören framhåller

bestämdt att markörgropen ej lämnats utan stodo markörerna intill hvarandra. Beträf-

fande själfva skjutvallen synes den vara omsorgsfullt tillkommen. Skyddet, såväl fram

som bakifrån, och årgärderna i öfrigt tyckas vara ordnade på bästa sätt för åstad-

kommande af högsta möjliga säkerhet för de i markörgropen tjänstgörande.

Landsfiskal E. Malmström i Ryd höll i måndags afton förhör med de skyttar som

deltogo i skjutningen. Af undersökningarna framgick att icke någon vårdslöshet ägt rum

från skyttarnas sida och att det med all sannolikhet varit en återstudsande kula som träffat.

20

Ur Smålandsposten N:o 96 Onsdagen den 26 Juni 1918. Begrafning. Sistlidne söndags f.m. före gudstjänstens början jordfästes å Allmundsryds

kyrkogård stoftet af den genom en olyckshändelse vid Ryds skyttebana dödade markören

Thure Hedengran. Vid grafven hade, förutom en mängd skol- och läskamrater till den

döde, infunnit sig medlemmar af Ryds skyttegille med sitt standar. Efter begrafnings-

aktens slut sänkte gillets ordförande standaret tre gånger öfver grafven.

En stor mängd vackra buketter och kransar höljde såväl kistan som grafkullen, däribland

en särdeles vacker krans från Ryds skyttegille med band i de blågula färgerna.

Ur Smålandsposten N:o 99 Måndagen den 1 Juli 1918. (dödsannons)

Ur Smålandsposten N:o 156 Onsdagen den 9 Oktober 1918.

Dagens intervju.

Spanska sjukan på landsbygden.

De många dödsannonserna i hvarje nummer af tidningen, bära tydligt vittne om att

spanska sjukan härjar svårt äfven på Kronobergs läns landsbygd. Enligt hvad vi ha oss

bekant anmäldes också under förra veckan till läkarna i länet icke mindre än 1,200

sjukdomsfall, och denna siffra torde icke räcka ens hälften af verkliga antalet fall.

Jag förmodar, att sjukan nått sin högsta omfattning här, förklarar provinsialläkaren i Ryds

distrikt, d:r Wettervik. Sjukan började här samtidigt med att beväringarna kommo hem

från öfningsplatserna. Inalles har jag haft beröring med 150- 160 fall, men det är blott en

ringa del af verkliga antalet. Flera dödsfall har inträffat, och offren har i allmänhet

utgjorts af de kraftigaste personerna, i 20- 30-årsåldern. Värst synes V. Thorsås vara

hemsökt. Blott halfva antalet barn komma till skolorna på många ställen.

Att läkarna pålagts en tung arbetsbörda genom spanska sjukan är själffallet. D:r

Wettervik exempelvis blef själf ett af de första offren i sitt distrikt, men samma dag han

Tillkännagifves

att

vår älskade fader

f. hemmansägaren

Sven Svensson från Knoxhult, Härlunda, stilla och

fridfullt afled i Tegelsmåla Lördagen

den 29 Juni 1918 kl. 5 e.m. i tron

på sin Frälsare i en ålder af 71 år,

10 mån. och 16 dagar, djupt sörjd

och i tacksamt minne bevarad af oss,

barnbarn, syskon, öfriga släktingar

och vänner.

Tegelsmåla, Allmundsryd

den 1 Juli 1918

Barnen.

Sv. Ps. 475.

8781

21

hos sig konstaterade 40,5 gr. feber, måste han ut på en lång sjukresa med häst, och sedan

dess har han utan hvila hvarje dygn varit i arbete, trots fortsatt sjukdom. En, två eller tre

sjukresor har måst göras hvarje dag, stundom 4 ½ mil långa, och efter hemkomsten har

det varit den ordinarie praktiken. Doktorn är icke återställd ännu, och någon vikarie är så

godt som omöjligt att få. Det har blifvit en rent ohygglig tid, utbrister han.

-r –n.

Ur Smålandsposten N:o 155 Måndagen den 7 Oktober 1918. (dödsannons)

Ur Smålandsposten N:o 167 Måndagen den 28 Oktober 1918. Vägen Härlunda-Ulfö. Chefen för södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet har

äfvenledes till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkommit med förslag till omläggning af

allmän väg från Härlunda till Ulfö järnvägsstation i Kronobergs län.

Af detta framgår att väglinjen stakats enligt föreskrift förbi Knihult och Vinskalle.

Under förrättningen har framställts önskan att få vägen stakad från Hålevik öfver

Tärningetorp och Ljusadal. Men då terrängen ej tvingar därtill och flertalet intressenter

önskade den i förordnandet afgifna sträckningen har densamma följts.

Terrängen är ganska oländig och rikt beströdd med sten. Från km. 11/340 till Ulfö

järnvägsstation följes nu befintlig väg, som har godt planläge. Endast på ett fåtal ställen

behöfva backar utgräfvas till mildare lutningar. I öfrigt göres vägen bredare.

Vid Horjesunds kvarn, där vägen en kort sträcka följer den nuvarande vägen korsas ett

vattendrag. Vid flodvattnet föreslås en ny trumma och likaså för intaget till kvarnen.

Äfven vid vägkorsningen af vattendraget från sjön Hagsvarten föreslås en ny trumma.

Grus finnes ej i vägens närhet, hvarför hårdgöring med makadam föreslås, men sten-

Att

Gud i sitt allvisa råd behagat

hädankalla

vår käre son och broder

Josef Martin Nilsson, som stilla och fridfullt afled i sitt

hem, i en ålder af 23 år, 10 måna-

der, och 21 dagar, djupt sörjd och

innerligt saknad af oss föräldrar,

syskon, svågrar och många vänner,

hafva vi den smärtsamma plikten

tillkännagiva.

Häradsbäck den 3 oktober 1918.

Sofia o. Magnus Nilsson. Syskonen.

Du skördats bort i unga år

och splittrat syskonringen

du var ett ljus i livets vår

vi glömma ej dig ingen.

En sorgens tår vi torka av

ett hjärtligt tack vi sända

till dig uti din stilla graf

till livets ljus bli tända. 13630

22

tillgången är god. Vägbredden har af k. bfhde bestämts till 4,5 meter. Den totala

kostnaden för vägen beräknas till 174,420 kr. Detta med endast 50 % högre priser än de

år 1914 gällande.

Vägen Fanaholm-Barkhult-Härlunda och Virestad. Chefen för södra väg- och vatten-

byggnadsdistriktet har äfvenledes inkommit med förslag till omläggning och förbättring

af allmänna vägen Fanaholm-Barkhult-Härlunda i Virestads och Hälunda socknar i Allbo

härad. Distriktschefen framhåller därvid, att vägen Fanaholm-Barkhult-Härlunda är

synnerligen slingrande med flera större krökar. Delvis är den äfven backig med lutningar

ända upp till 120 %. Enligt här föreliggande förslag har afsevärda omläggningar

föreslagits. Genom dessa minskas för genomgångstrafiken väglängden med sammanlagdt

1,588 meter. Där gamla vägen har följts föreslås denna förbättrad genom utgräfning af

backarna samt breddning.

Vägen korsar på två ställen vattendraget från sjön Femlingen. Den nu vid ena

korsningen befintliga bron, som består af tre hvälfda spann, är i dåligt stånd. En ny bro

föreslås därför att utföras i ett spann om 7 meter. Äfven vid andra korsningen med

vattendraget föreslås en bro med ett spann på 7 meter.

Vägdelen Fanaholm-Barkhult föreslås att makadamiseras, då grus saknas i vägens

närhet. Vägdelen Barkhult-Uthöfdan-Härlunda föreslås att grusas. Grus därtill har

beräknats att erhållas genom schaktning å linjen vid Torbjörnahult.

Där gammal väg följs har på grund af dennas nu dåliga skick relativt mycket

hårdgörningsämnen pr meter väg måst beräknas. Stentillgången är medelgod. K. bfhde

har fastställt äfven denna vägs bredd till 4,5 meter. Kostnaden har beräknats stiga till

142,980 kr. med beräknade 50 % högre priser än de vid 1914 gällande.

På begäran af vägstyrelsen har uppgjorts alternativ för viss del af vägen i hufvud-

förslaget. Med denna sträckning afses att få mera hjälp af gamla vägen och att komma

närmare vägskälet mot Sänneshult. Sänneshultsvägen är nu icke allmän väg, men planer

lär vara att få den intagen som sådan.

Enligt alternativet blir vägen 445 meter längre än hufvudförslaget och får sämre profil

men blir 8,720 kr. billigare. Den lägre kostnaden förklaras däraf, att hufvudförslaget

upptager en ny bro under det att i alternativet den gamla bron antagits bibehållen men

något påbyggd.

Detta har skett på begäran af det allmännas ombud och det har ansetts försvarligt,

emedan man ej med bestämdhet kan påstå att bron kommer att rasa under den närmaste

framtiden. Emellertid befinner sig bron i så dåligt skick, att dess ombyggnad är högst

önskvärd.

En dylik ombyggnad torde draga ungefär samma kostnad som hufvudförslagets bro.

Kostnaden för alternativet torde således i realiteten kunna sägas vara högre än för

hufvudförslaget, i all synnerhet som för vägdistriktets vidkommande jordlösen enligt

alternativet torde blifva kostsammare än enligt hufvudförslaget.

Enligt distriktschefens förmenande är således hufvudförslaget både ur teknisk och

ekonomisk synpunkt att föredraga framför alternativet.

Ur Smålandsposten N:o 163 Måndagen den 27 Oktober 1919. En pietetsfull landtbrukare. Landtbrukare Peter Bengtsson i Billarp, Härlunda socken,

har till k. m. ingifvit en klagoskrift för att få behålla en af länsstyrelsen utdömd grind å

allmänna vägen Häradsbäck–Billarp uppsatt mellan klagandens ut- och inägor. Bengtsson

motiverar sin framställning med att skogsvårdsstyrelsen ej gitter hålla på den

ankommande stämpelskyldighet, hvarför han ser sig nödsakad öfvertaga denna. Som ett

ytterligare skäl för grindens bibehållande anför han – att den funnits till i flera mans-

åldrar.

23

Ur Smålandsposten N:o 18 Lördagen den 31 Januari 1920. Härlunda sockens inkorporeringsfråga. Wexiö domkapitel har nu yttrat sig öfver den

af Härlunda församling gjorda framställningen om öfverflyttande af vissa områden från

Virestad till Härlunda socken.

Beträffande inkorporering af de utaf Härlunda omslutna, men Virestad församling

tillhörande utskifterna synas båda församlingarna och de å dessa utskiften boende vara

ense om att alla skäl tala för deras öfverflyttande, hvarför de också tillstyrkt detta.

Domkapitlet förordar likaledes detta förslag.

Angående öfverflyttande af det öfriga föreslagna området, omfattande åtskilliga s.k.

stomhemman i Virestads socken, med en befolkning af omkring 300 personer, så har

Virestads församling såväl å dess kyrkostämma som genom dess kommunalfullmäktige

äfvensom de flesta å området boende besuttna personer på det kraftigaste afstyrkt denna

framställning. Vederbörande landsfiskal och folkskoleinspektör har likaledes uttalat sig

emot en öfverflyttning af ifrågavarande område.

Då domkapitlet anser, att några starkare skäl icke talar för denna öfverflyttning, men väl

åtskilliga olägenheter därmed äro förenade, särskildt från folkskoleväsendets synpunkt,

afstyrker domkapitlet framställningen i denna del.

Ur Smålandsposten N:o 47 Söndagen den 21 Mars 1920. Områden från Virestad till Härlunda. Kammarkollegium har i enlighet med bestäm-

melserna i lagen om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesastik

indelning den 13 Juni 1919 öfverlämnat till länsstyrelsen i Kronobergs län att ombesörja

utredningen i ärendet rörande Härlunda kommuns ansökan hos k. m. om öfverflyttning af

vissa områden från Virestad till Härlunda socken.

Ur Smålandsposten N:o 58 Söndagen den 11 April 1920. Grinden måste borttagas. Efter besvär af Peter Bengtsson i Billarp har regeringsrätten i

nu meddeladt utslag fastställt länsstyrelsens i Kronobergs läns beslut den 23 Augusti

1919 att ålägga honom borttaga en å allmänna vägen Häradsbäck – Billarp i Härlunda

socken mellan hans in- och utägor uppsatt grind.

Ur Smålandsposten N:o 89 Lördagen den 5 Juni 1920. Själfmord, begicks i onsdags af 61-årige lägenhetsägaren Peter Johan Larsson i Långhult

af Härlunda socken. Larsson hade några månader varit sängliggande och sjuk i sviter efter

spanska sjukan, samt visat sig dyster och tungsint. För två månader sedan har han gjort

själfmordsförsök, men då öfverraskats af sin syster.

Då denna i onsdags vid 2-tiden e.m. gick in i Larssons rum för att tillse den sjuke, fanns

han hängande död i gångjärnet till en dörr med en snara af ett rep om halsen.

Larsson var i ganska goda ekonomiska omständigheter, och orsaken till själfmordet

torde sökas i grämelse öfver hans långvariga sjukdom, hvilken slagit sig på hjärnan.

24

Ur Smålandsposten N:o 203 Torsdagen den 23 December 1920. Silfverbröllop med kyrkan, kan i år firas af kyrkoherden i Vislanda-Blädinge pastorat

Bror Knut Evert Holm och komministern i Härlunda Anders Peter Urzander, hvilka den

22 December 1895 af biskop N.J.O.H. Lindström prästvigdes i Växjö domkyrka.

Ur Smålandsposten N:o 21 Söndagen den 6 Februari 1921. Ingen delning av V. Torsås pastorat? I yttrande till k. m. över de sakkunnigas förslag

till lönereglering för prästerskapet i V. Torsås och Härlunda församlingars pastorat har

kammarkollegium förklarat, att en delning av pastoratet ej vore ägnad att tillgodose

själavården i församlingarna bättre än är fallet. Kollegiet finner därför ej skäl att bifalla i

ärendet framställda förslag.

Enligt kollegiets mening bör frågan om överflyttande av dels vissa områden av Skatelöfs

socken till V. Torsås samt dels av andra områden från Virestads socken till Härlunda

socken icke i nu förekommande ordning företagas till slutligt afgörande.

Kollegiet föreslår kyrkoherdens lön till 5,746 kr. och komministerns till 3,625 kr. jämte

250 kr. i skjutsbidrag till dem hvardera.

Löneregleringen föreslås gällande under tiden 1 Maj 1922 – och till 1 Maj 1940.

Ur Smålandsposten N:o 103 Tisdagen den 5 Juli 1921. Härlunda pastorat bör delas. Kyrkoherden Constantin Haglund framhåller i skrivelse

till k. m. med anledning av kammarkollegiums beslut att avstyrka delning av Västra

Torsås och Härlunda församlingars pastorat, att den av kollegium föreslagna

anordningen, att komministern även inom Västra Torsås skall biträda kyrkoherden i

dennes predikoskyldighet och ämbetsåliggande, skulle bli i högsta grad otillfredställande

ej blott för församlingarna och pastorn utan ock för komministern, ja, för denne odräglig.

Komministern skulle – framhåller kyrkoherden – biträda med predikohjälp i V. Torsås.

Avståndet mellan kyrkorna är 16 km., vägen backig och i övrigt dålig. Resa efter häst

måste beräknas draga minst 2 timmar. Fram och åter blir det 4 timmar, som han får sitta

på en vagn och skakas. Om pastorn en söndag med de stora nattvardsgångarna, omkr. 450

á 500 nattvardsgäster känner sig ej kunna undvara hjälp, kan han ej få denna genom

komministern. Det är icke möjligt att först hålla gudstjänst i Härlunda, sedan sitta på en

vagn ett par timmar, hjälpa till med nattvardsgång två timmar och resa hem likaledes ett

par timmar. Dagen räcker ej till och komministerns krafter i längden ännu mindre.

Dessutom skulle komministern hjälpa pastorn med expedition och övriga ämbetsgöromål,

men härför möter samma hinder – de långa avstånden.

Kyrkoherden framhåller vidare, att han varit betänkt att icke endast begära pastoratets

delning utan även anhålla om hjälp av en ständig adjunkt, men att han avstått från den

sistnämnda avsikten i dessa för kyrkan ogynnsamma tider. En delning av pastoratet skulle

emellertid medföra en oerhörd lättnad. Kammarkollegii skäl för avstyrkande anser

kyrkoherden ej avgörande och hemställer, att k. m. vid lönereglering bestämmer sådan

ordning, att detta genomgående kyrkliga pastorat – ett av de få i sådant hänseende, som

ännu finnas kvar i vårt land – icke genom brist på prästerliga krafter taga en obotlig

skada.

25

Ur Smålandsposten N:o 122 Söndagen den 7 Augusti 1921. Bråket om kyrkoväktarevalet i Härlunda. Växjö domkapitel avstyrker i avgivet

yttrande de av Nils Johan Svensson från Knoxhult fullföljda besvären över att K. H.

Jonasson valts till kyrkoväktare i Härlunda församling. Domkapitlet förklarar, att

Svensson ej anfört något nytt i saken utöver de av domkapitlet tidigare prövade och

ogillade skälen.

Ur Smålandsposten N:o 170 Söndagen den 30 Oktober 1921.

Från Härlunda.

(Brev till Smålandsposten.)

Härlunda socken utgjorde ursprungligen en del av V. Torsås, varifrån den för omkr. 300

år sedan blivit utbruten.

Härlunda är numera annex till Torsås, som är moderförsamling i det 1893 nybildade

Torsås och Härlunda pastorat. Under de närmast föregående århundradena var Skatelöv

moderförsamling till Torsås och Härlunda. I 16:de seklet var Torsås-Härlunda en tid

förenat med Vislanda, och då var Torsås moderförsamling, så att Vislanda församling vid

val o. dyl. hade att där infinna sig för fullgörande av sina skyldigheter. Då hade, påstås

det, Piggaboda rum i Siggaboda stol (kyrkstol). Piggaboda ligger vid gränsen av det förra

Linköpingsstiftet, intill Ryssby, och Siggaboda ligger vid Blekingska gränsen. Således

var hela vårt dåvarande stift här endast ett pastorat brett. Under 1600-talet erhöll socknen

egna komministrar.

Härlunda socken har en skarpt bruten terräng. Kullar och höjder i mängd omväxla med

de tätt intill varandra liggande sjöarna och de många överallt upprinnande små vatten-

dragen.

De största sjöarna äro Femlingen, på gränsen mot Virestad och Torsås, Vinen, Getsjön,

Krampen, Härlen, Skåravattnet och Huvudsjön.

Ingen enda herregård finnes numera inom socknen, men så har ej alltid varit, ty under

1600-talet tillhörde nästan hela socknen friherreskapet Herlunda eller Herrelund, som det

då hette, och som skulle – enligt Wieselgren – blivit tilldelat Karl IX:s son, riksamiralen

Karl Karlsson Gyllenhielm i utbyte mot Bergqvara gods, och skulle sålunda enligt

Wieselgrens uppgift, friherreskapet Herlunda hava upprättats redan 1635. Riktigare synes

dock Höjers uppgift vara, detta friherreskap upprättades för riksrådet m.m. Seved Bååt, då

han 1650 blev friherre och då drottning Kristina erhöll Herlunda, Torsås och Skatelöv till

friherreskap. Säterbyggnaden var bestämd att uppföras å hemmanet Amundshylte, men

därmed blev dock aldrig något utav.

Friherreskapet Herlunda omfattade år 1661 icke mindre än 122 hemman inom nämnda

socknar, och det innehades av ovannämnde Seved Bååt intill dennes död 1669. I likhet

med andra friherreskap hade även Härlunda egen domsrätt, vars dombok troligen ännu

förvaras i Alvesta. Såsom häradshövding nämnes ännu i slutet av 1600-talet G. Palm,

vilken skrev sig vice lagman i Tiohärads lagsaga och Tärestads friherreskap, herads-

hövding över Allbo, dess likes nya och gamla Bergqvara med Herlunda friherreskap med

G. Palm i Möcklenäs.

Ej obetydliga gårdar inom socknen äro kronohemmanen Häradsmåla, Siggaboda och

Björkeryd. Häradsmåla, som är en mycket vacker gård, innehades i slutet av förra

26

århundradet av fanjunkarna Norring och Hjelm. Hemmanet Långasjömåla kan ävenledes i

detta sammanhang förtjäna att omnämnas, emedan domprosten i Växjö, Håkan Sjögren,

föddes här år 1727, död i Växjö 1815.

Härlunda är ganska fattigt på fornminnen. Socknens nuvarande kyrka uppfördes för 99

år sedan av prima furutimmer och har i senare tid belagts med en präktig spånbeklädnad.

Den är i förhållande till församlingens folkmängd liten och trång samt i stort behov av en

genomgripande restaurering, om den på ett någorlunda värdigt och tillfredställande sätt

skall kunna fylla sitt ändamål som gudstjänstlokal. Dess största märkvärdighet är den ena

kyrkklockan, som bär följande inskription: ”Laudate deo in simbolio banessonantibus

1599”.

Den så kallade Matsmässosöndag, som i år inföll den 25:te sistl. September är det enligt

gammal folktradition s.k. gångedag till Härlunda. Då samlas det folk, mest ungdom, från

alla angränsande socknar, till ett antal som då alltid vida överstiger det, som den lilla

kyrkan kan lämna utrymme till. Och då för övrigt själva gudstjänsten vid detta tillfälle,

för de flesta alltid ansetts som det minst viktiga momentet för dagen, har det ända till

senaste åren varit gammal plägsed att alla rättrogna Baccusdyrkare i dess ställe och med

förenade krafter öppnat spritflodens slussar så långt möjlighet därtill har förefunnits.

Detta har också haft den vanliga följden med sig, att vilda orgier hava uppstått, som ej

sällan slutat med slagsmål. Denna ohyggliga sed har dock mer och mer i mån av den

stigande folkupplysningen nästan alldeles kommit ur bruk, och i år förmärktes ej mer än

ett par stycken berusade personer vid Matsmässomarknad, som denna söndag, sedan

gammalt allmänt brukat benämnas av den orsak som ovan nämnts.

Vad folkupplysningen på det hela taget beträffar står denna inom Härlunda socken

relativt lågt, vilket också tydligen framgår av, att det ytterst sällan inträffar att någon av

denna sockens ungdom besöker någon högre läroanstalt än de inom socknen befintliga

vanliga folkskolorna. Nedregård

Ur Smålandsposten N:o 174 Söndagen den 6 November 1921. Tvist mellan Härlunda ochh Virestads kommuner. Å Härlunda församlings vägnar

har kommunalnämndsordföranden H. Johansson hos k.m. anfört besvär över läns-

styrelsens i Kronobergs län utslag rörande fördelningen mellan Härlunda och Virestads

kommuner av avlöningen till barnmorskan i Härlunda distrikt. Klaganden yrkar

åläggande för Virestads kommun att till Härlunda kommun betala förskjutna 384 kr.


Från allmänheten.

Härlunda. I söndagsnumret den 30 Oktober läste jag, som mången annan, ett stycke om Härlunda.

Det tyckes mig, att avsändaren hade god reda på ett och annat inom nämnda kommun.

Men så talar han till sist om folkupplysningen, och att den står relativt lågt inom

Härlunda, och som bevis härpå har han angivit, att så få av Härlundaborna tagit någon

större skola än den vanliga folkskolan inom församlingen.

27

Det är visst icke så många, som använda någon högre skola, men ändå en och annan,

och jag tror att i förhållande till folkmängdens storlek, har nog många såväl manliga som

kvinnliga elever tagit högre skola. Därför tror jag och många med mig att upplysningen

varken är sämre utan snarare bättre än i vår moderkommun Västra Thorsås. Det vore

önskvärt, att hr Nedregård toge en visit nedåt Härlunda, innan han skämtar för mycket, så

skulle han snart bli varse, att vi ej äro så långt bakom ljuset, som han tycks tro. Visst

saknas storgods och herrgårdar inom Härlunda, som i det hela taget är en småbrukare-

socken, men såväl jordbruk som skogsbruk äro välskötta till att vara i denna karga

jordmån. Härlundabo.

Ur Smålandsposten N:o 180 Torsdagen den 17 November 1921.

Från Härlunda.

Det bemötande av mitt brev i Smålandsposten av den 30 sistl. September, som av

”Härlundabo” offentliggjordes i förra lördagsnumret, innebar ett högst tilltalande och

uppriktigt sagt synnerligen vackert vittnesbörd om Härlundabos berättigade kärlek till och

värdesättande av sin hemsocken och dess invånare. Därom är ju givetvis ej annat än gott

att säga. Men då han vidare i sina repliker mot undertecknad låter undfalla sig sådana

förflugna påståenden som t.ex. detta: Att med åsyftande av vad den allmänna folk-

upplysningen beträffar, Härlunda i detta avseende rätteligen hellre bör komma före än

efter sin moderförsamling, då tror jag väl knappast att någon mer eller mindre initierad

kan tillbakahålla åtlöjet längre, och i förbigående har jag härmed äran göra Härlundabo

uppmärksam på det faktum, att jag ej med ett enda ord uppdragit några jämförelser de

båda socknarna emellan i nämnda avseende. Detta tycks Härlundabo synbarligen hava

alldeles förgätit eller ej ens tänkt på, av innehållet i hans artikel att döma, och för övrigt

konsekvenserna göra sig själva. Att där sedan i mitt brev skulle finnas något, som skulle

kunna innefattas i begreppet ”skoj”, ett uttryck, som Härlundabo så karaktäristiskt

använder, tillbakavisar och bestrider jag härmed på det bestämdaste. Missförståelse

föreligger även här. Nedregård

Ur Smålandsposten N:o 10 Lördagen den 21 Januari 1922. Avliden åldring. Härlunda kommuns äldsta medlem, änkan Anna Håkansson, Bromåla,

avled helt hastigt den 15 dennes i den höga åldern av 97 år och 3 månader. Hon var en

människa, som mer än andra höll sig vid sitt hus och hem och med största omsorg skötte

sina sysslor. Hon var in i det sista vid goda både kropps- och själskrafter. Änka sedan

bortåt 50 år tillbaka, har hon sista tiden vårdats av sin dotter. Den avlidna sörjes närmast

av barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Ur Smålandsposten N:o 26 Lördagen den 18 Februari 1922. Kyrkväktaren i Härlunda får behålla platsen. Regeringsrätten har i nu meddelat

utslag i likhet med tidigare domkapitlet i Växjö ogillat de av Nils Johan Svensson i

Knoxhult anförda besvär över Härlunda församlings val av K. H. Jonasson till kyrko-

väktare i församlingen.

28

Ur Smålandsposten N:o 36 Tisdagen den 7 Mars 1922. Statsbidrag till Härlunda skattetyngda kommun. Ytterligare en landskommun i

Kronobergs län – Härlunda – anhåller hos k.m. om statsbidrag för innevarande år av

skatteutjämningsmedel.

I yttrande över framställningen anför länsstyrelsen i Växjö att jordbruksfastigheterna

inom kommunen ej kunna anses vara lägre taxerade än vad inom länet i sådant anseende

allmänt gäller, ävensom att kommunen ej vidtagit med mera avsevärda utgifter förenade

anstalter, vilka ej varit av trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för

täckande av utgifter, vilka enligt normal hushållning istället bort bestridas med låne-

medel.

Granskningen av kommunens ansökan i övrigt har givit vid handen, att det uppgivna

skattetrycket bör reduceras med 30 öre. Länsstyrelsen tillstyrker framställningen, dock

med den modifikation, vartill granskning givit anledning.

Ur Smålandsposten N:o 70 Tisdagen den 9 Maj 1922. (annons)

Entreprenad- Auktion

å kanalgrävning. Genom entreprenadauktion, som förrättas i

Amundshylte, Härlunda socken i Krono-

bergs län, Onsdagen den 17 nästa Maj kl. 11

f.m., kommer att till den minstbjudande legas

för fullbordandet av grävningen å kanalerna

för sänkning av sjöarna Krampen, Kalven och

Björkesjön.

För arbetets ordentliga utförande enligt av

lantbruksingenjör upprättade beskrivningar,

som ock för erhållande av förskottslikvid

erfordras godkänd borgen.

Förenämnda beskrivning finnes tillgänglig

för påseende hos delägaren Fritz Johansson i

Åbogen, adress Å l s h u l t.

Vidare meddelas av undertecknad.

Knoxhult den 15 April 1922.

Håkan Johansson. Syssloman.

adress H ä r a d s b ä c k.

Ur Smålandsposten N:o 72 Lördagen den 13 Maj 1922. Härlunda får ensamt betala barnmorskan. K.m. har lämnat utan åtgärd de besvär,

Härlunda kommun anfört ifråga om bidrag från Virestads kommun till avlöning åt i

Härlunda barnmorskedistrikt anställd barnmorska.

29

Ur Smålandsposten N:o 68 Lördagen den 6 Maj 1922. En olyckshändelse, som lätt kunnat få ännu mera ödesdigra följder inträffade i torsdags i

Liatorp. En S.J:s motordressiner kolliderade nämligen vid järnvägsövergången därstädes

med en skjuts tillhörande lantbrukaren Alfred Svensson i Vashult, Härlunda, med den

påföljd att skjutsen stjälpte och körsvennen fick ena benet avbrutet. Med hr. Svensson

åkte dennes svåger. Denne undslapp med ett större skrubbsår å ena armen. Ena hästen

blev skadad.

Omedelbart efter olyckan avreste den förolyckade i bil till Växjö lasarett, där han nu

vårdas.

De i dressinen åkande undsluppo egendomligt nog utan några skador. En mycket

allvarligare olycka kunde naturligtvis lätt inträffat, och förvåningen i orten är allmän, att

bommarna ej behöver fällas, då motordressinen framföres å banan, i synnerhet då vägen

är starkt trafikerad och dressinen körde med stor hastighet.

Ur Smålandsposten N:o 99 Lördagen den 1 Juli 1922. Utskifterna i Virestad till Härlunda? Anmodad avgiva yttrande i anledning av en av

Härlunda kommun gjord anhållan om överflyttning av vissa områden från Virestads

socken till Härlunda hemställer länsstyrelsen, att k.m. måtte med avslag å framställningen

i övrigt förordna, att de till s.k. ”utskifterna” hänförliga ägoområdena skulla i kommunalt

och ecklesiastikt hänseende överflyttas från Virestad till Härlunda kommun.

Länsstyrelsen anser, att denna indelningsändring icke bör medföra någon ersättnings-

skyldighet eller kräva någon ekonomisk uppgörelse socknarna emellan. Med hansyn till

Härlunda kommuns svaga ekonomiska ställning förordar länsstyrelsen, att kostnaden för

viss utredning ärendet måtte stanna å statsverket.

Ur Smålandsposten N:o 114 Torsdagen den 27 Juli 1922.

Vägen Fanaholm–Häradsbäck.

Jag såg i n:r 111 av Smålandsposten att allmänna vägen mellan Fanaholm och Härads-

bäck skall omläggas och förbättras. Även vet jag, att det även är förslag, att vägen

Fanaholm–Älmhult skall omläggas, vilket är både behövligt och ganska nyttigt, sådana

som trafikförhållandena nu äro. Men varför kunna de, som makten hava och vilja vara

kloka och förståndiga, icke såväl inse, att det vore bra mycket fördelaktigare med en liten

järnväg mellan Älmhult och Häradsbäck, då alla hava så långt till någon station. Det

bleve ej dyrare än att anlägga en väg. Om alla bönder som bor i närheten tecknade

belopp, bleve det rätt stora kommunteckningar. Det bleve också en daglig inkomst på en

järnväg, men på en häradsväg bliver ingen. Vägen, som finnes är god nog för oss bönder

att färdas på som den är.

Det kostar för mycket pengar för landet att bygga dyra vägar endast för att de, som vilja

ut på lustresor, skola kunna åka bekvämt i sina bilar. Ty någon annan nytta kan det ej

göra.

Bonde.

30

Ur Smålandsposten N:o 118 Torsdagen den 3 Augusti 1922. (dödsannons)

Ur Smålandsposten N:o 128 Söndagen den 20 Augusti 1922. Från Virestad till Härlunda. Skolöverstyrelsen har avgivit yttrande till k.m. över

Härlunda kommuns ansökan om överflyttning av vissa områden från Virestads till

Härlunda socken.

De skäl, vilka anförts för en överflyttning av hela det område, som framställningen

avser, kan överstyrelsen åtminstone ur skolväsendets synpunkt icke finna tillräckligt

bärande. Av vederbörande folkskoleinspektörs yttrande framgår, att skolväsendet icke

torde ha något att vinna men snarare åtskilligt att förlora, om en dylik överflyttning

komme till stånd. Överstyrelsen finner sålunda ej anledning tillstyrka bifall till framställ-

ningen i denna del.

Däremot synes det överstyrelsen uppenbart, i fråga om de till Virestads församling

hörande men inom Härlunda församling belägna s.k. ”Utskifterna” en förändring i

skoldistriktshänseende bör komma till stånd. De skolpliktiga barn, som äro bosatta inom

detta område – deras antal torde komma uppskattas till ett tiotal – äro med hänsyn till det

långa avståndet till skolorna i Virestad, ovillkorligen hänvisade att begagna sig av

undervisningen i Härlunda församlings skolor, utan att sistnämnda församling har någon

juridisk skyldighet att låta dem deltaga i denna undervisning. På grund härav och med

tanke på den bristande tillsyn i fråga om dessa barns skolgång, som måste anses bli en

naturlig följd av detta förhållande, hemställer överstyrelsen att ifrågavarande utskifter i

skoldistriktshänseende överflyttas till Härlunda församling.

Ur Smålandsposten N:o 131 Lördagen den 26 Augusti 1922. Avliden åldring. Den äldsta kvinnliga medlemmen i Härlunda församling, änkan Elin

Olsdotter från Vashult, blev förliden söndag nedmyllad i jordens sköte, i den höga åldern

av 97 år och 7 månader. Två andra åldringar, änkan Sissa Petersdotter från Långasjömåla

och änkan Anna Karlsdotter från Bromåla, hade något förut, men ungefär vid samma

höga ålder, avlidit.

Herren Gud har hemkallat

Min älskade maka och vår älskade uppoffrande lilla mor

Bengta Johansson, Den 29 juli kl. 3 e.m. i en ålder av 69 år, 5

månader och 21 dagar, djupt sörjd och

begråten samt i ljust och tacksamt minne

bevarad.

Häradsbäck, Långhult den 29 juli 1922.

Johan Johansson. Lilly o. Evald. Blenda, Hildur.

Randolph

Sv. Ps. 484, 486. Joh. Ev. 14: 1-3.

Det känns som en sol gått ner,

när mors ögon ej strålar mer.

31

Ur Smålandsposten N:o 132 Söndagen den 27 Augusti 1922. Från Härlunda skrives till oss: Något ovanligt för Härlunda församling är, att den blivit

så uppvaktad av föredrag under denna sommar. Nykterhetsföredragen har varit de

huvudsakliga. Ett nykterhetsföredrag utan förbud och fem i förbudsvänlig riktning. Av

dessa fem föredragshållare uppehöll sig en här i Härlunda en hel vecka och gick från hus

till hus och höll sedan på söndagseftermiddagen sitt föredrag. Förliden söndag höll

nämndeman Mattsson i Eneryda, strax efter gudstjänstens slut, ett politiskt föredrag i

bondeförbundsvänlig riktning på kyrkbacken, och sedan uppträdde en sångerska,

brunnsgäst vid Ryd, och spelade åtskilliga musikstycken på den nya kyrkoorgeln, sjöng

med eget ackompagnemang åtskilliga sångstycken och samlade omkring sig en rätt talrik

publik. Till sist kom kyrkoherde Åstrand från Hälleberga vid 7-tiden på kvällen och höll

ett förbudsvänligt föredrag i religiös anda.


Tre utskiften till Härlunda socken.

Överflyttning från Virestad 1 Jan. 1924.

Framställningen tillstyrkt av kammarkollegium.

(Från Smålandspostens Stockholmsredaktion.)

På föredragning av kammarrådet jur. d:r Erik Schalling har kammarkollegium idag till

k.m. avgivit yttrande över den bekanta framställningen av särskilda kommitterade inom

Härlunda församling, att dels tre s.k. utskiften, belägna inom Härlunda sockens gränser

men tillhörande Virestads socken, dels ock de i Virestads socken belägna stamhemmanen

till nämnda utskiften ävensom vissa andra hemman måtte i kyrkligt och borgerligt

hänseende införlivas med Härlunda församling. Vid fastställande av blivande

lönereglering för prästerskapet i församlingen eller vid en tidpunkt, k.m. funne lämplig.

Kammarkollegii yttrande utmynnar i en hemställan, att k.m. måtte förordna att

ifrågavarande tre utskiften om sammanlagt 562 hektar och omfattande ägorna till

hemmanen Gemön n:r 1, Hyltan n:r 2 Yttregård, Allamåla n:r 1, Barkhult n:r 1

Västregård, och Barkhult n:r 2 Östregård, Sänneshult n:r 1 Östregård, och Sänneshult n:r

3 Norregård, Låckhult n:r 1 Södregård och Låckhult n:r 2 Norregård samt Godhult n:r 1,

skola från den 1 Januari 1924 i kommunalt och ecklesiastikt hänseende i jordeboken

överflyttas från Virestads till Härlunda socken.Dessutom hemställa kollegium, att k.m.

måtte förklara att de personer, som nämnda dag äro bosatta å de överflyttade områdena,

skola i den mån hemortsrätt i annan än nämnda socknar ej tillkommo den i fattig-

vårdshänseende anses äga hemortsrätt i Härlunda kommun.

Vidare hemställer kollegium, att k.m. måtte föreskriva att medelst förrättning i enlighet

med kungörelsen den 13 Juni 1917 med bestämmelse för vissa fall, angående mantals-

sättning eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av ändring i administrativ indelning å

kungörelsen den 26 Juli 1918 innefattande tillägg till sagda kungörelse, skall bestämmas

huru stor del av det efter jordebokens redovisning proportionerade mantalet för nämnda

hemman skall i jordeboken upptagas i Virestads och huru stor del i Härlunda socken,

skolande kostnad, som uppkommer för förättningen, bestridas av allmänna medel.

I motiveringen framhåller kollegium, att några avgörande skäl att mot Virestads sockens

bestridande och samtliga vederbörande myndigheters avstyrkande överflytta de inom

Virestads sockens gräns belägna fastigheterna, vilka höra till denna socken, vilka äro

förebragta.

32

Vad åter beträffar de inom Härlunda sockens gränser belägna tre utskiftena, vilkas

överflyttning till Härlunda samtliga hörande vederbörande tillstyrkt, synes det emellertid

kollegium att genom dessas områdens överflyttning måste vinnas en fördel för den

kommunala och ecklesiastika förvaltningen. Härtill kommer, att genom deras

överflyttning till Härlunda en befintlig geografisk oregelbundenhet, vilken måste anses

vålla olägenhet tillgodoseende kommunala och eklesiastika behov, skulle komma att

försvinna.

Någon ekonomisk uppgörelse i anledning en dylik indelningsändring, som endast berör

den kommunala och ecklesiastika indelningen, torde enligt kollegii mening icke

erfordras, och densamma synes kunna gå i verkställighet den 1 Jan. 1924.

Ur Smålandsposten N:o 192 Tisdagen den 12 December 1922. 75 år, fyller den 13 December en av Härlunda församlings mera bemärkta personer, förre

häradsdomaren Håkan Johansson i Knoxhult.

Johansson, som är född i Knoxhult på den gård han senare övertog efter sin fader, och

som han fortfarande innehar, har under en lång följd av år varit socknens ledande

kommunalman. Sålunda har han i närmare 40 år varit kommunalstämmans kommunal-

nämndens och fattigvårdsstyrelens ordförande i Härlunda och innehar ännu trots sin höga

ålder de båda förstnämnda befattningarna. Då socknen i början av 1890-talet fick egen

nämndeman, valdes han även till denna förtroendepost och utnämndes för några år sedan

till häradsdomare i Allbo häradsrätt, i vilken egenskap han kvarstod ända till i fjor, då han

tog avsked efter att ha erhållit k. m:ts guldmedalj för medborgerliga förtjänster. Som

ordförande i valnämnden har han fungerat allt sedan denna institution tillkom. Vidare har

han under många år varit uppbördsman för prästerskapets lönemedel, och ständigt har han

varit så gott som självskriven ledamot i olika nämnder och kommittéer i socknen. Vid

folkpensioneringens och livsmedelsregleringens tillkomst blev han även kallad till dess

nämnders ordförande, vilka uppdrag han emellertid omedelbart avsade sig på grund av en

redan förut för stor arbetsbörda. Utanför dessa mera offentliga uppdrag har han allt sedan

unga år i stor utsträckning anlitats för enskilda skrivgöromål vid boutredningar, auktioner

etc. inom och utom socknen.

Genom sin av alla erkända redbarhet sitt urbana flärdfria sätt, sin humanitet och

hjälpsamhet, har han förvärvat sig en mycket stor vänkrets, som säkert skall ihågkomma

åldringen på hans högtidsdag.

Ur Smålandsposten N:o 197 Torsdagen den 21 December 1922. Hyllning. Den 13 Dec. fyllde f. d. häradsdomaren Håkan Johansson i Knoxhult 75 år och

blev med anledning härav uppvaktad av fattigvårdsstyrelsen, kommunalnämndens

ledamöter och flera församlingsmedlemmar samt med telegram från när och fjärran. På

morgonen samlades de angivna personerna och tågade upp till häradsdomarens bostad.

Den medföljande sångkören uppstämde då en sång, varefter fattigvårdsstyrelsens

ordförande, Gustav Johansson i Knoxhult, trädde fram och talade. Han erinrade om det

goda samarbete, som ägt rum emellan häradsdomaren som ordförande i kommunal-

nämnden och fattigvårdsstyrelsen och ledamöterna. Han ville nu framföra hyllningen på

75-årsdagen och överlämna som minnesgåva ett inköpt matsalsbord, därefter framträdde

pastor Urzander och talade å församlingens vägnar. Han erinrade om den långa tid

förtroendeuppdraget såsom kommunalnämndens och kommunalstämmans ordförande

inom församlingen åtnjutits och ännu innehades. Han kände med sig icke vara rätte

33

mannen att bära fram församlingens hyllning, men vad han funnit vore, att sjuttiofem-

åringen verkat inom församlingen såsom en uppslagen bok. Han överlämnade från dem

en minnesgåva, bestående av en vilstol och två kandelabrar med inskription: ”Håkan

Johansson på 75-årsdagen” samt en snusdosa av gammalt silver med inskription: ”På 75-

årsdagen till Håkan Johansson för det nitiska arbete han som förtroendeman nedlagt inom

Härlunda församling. Tacksamma församlingsmedlemmar.” Dessutom 531 kronor

kontant från släkt och vänner.

Håkan Johansson tackade djupt rörd för den hyllning, som ägnats honom på hans 75-

årsdag och för de minnesgåvor, som överlämnats. Därpå uppstämde sångkören en sång

högtidsstunden till ära, varefter alla de närvarande inbjödos.

Ur Smålandsposten N:o 202 Söndagen den 31 December 1922. Kommunalt, Härlunda. Årets sista kommunalstämma hölls på tisdagen.

Kommunalstämman godkände debiterings- och uppbörds- samt vägfyrktalslängderna,

sedan vederbörlig noggrann granskning av stämman företagits.

Till revisorer att granska de kommunala räkenskaperna valdes komministern A. P.

Urzander, Häradsbäck, samt handl. K. E. Ingelsson, Häradsbäck. Som suppleanter valdes

lantbr. Gustav Johansson, Elagölshult, samt bagaren Johan Håkansson, Häradsbäck.

Till ledamöter i fattigvårdsstyrelsen omvaldes lantbr. Gustav Johansson i Knoxhult,

handl. Peter Bengtsson i Potteboda, samt lantbrukarna F. O. Johansson i Långhult och

Sven Pettersson, Ilagölsmåla, vidare valdes som ny ledamot lantbr. Robert Svensson från

Spjutaretorp. Förutom dessa om- och nyvalda ledamöter kvarstå från föregående val

följande: lantbr. Per Henrik Petersson i Vinskalle, Anton Nilsson i Långasjömåla, Anton

Johansson i Trollaboda och Henrik Petersson i Björnhult samt lärarinnan Blända

Johansson i Karsemåla.

Stämman beslöt att ej utse någon särskild till ombud för vid vägstämma, emedan sådant

ombud i varje särskilt fall kan utses, och kommunen därigenom besparas extra utgift.

Tiden för hållandet av nästa kommunalstämma överlämnades åt ordföranden att

bestämma.

Efter en längre och delvis relativt hetsig diskussion om höjande av hundskatten ända till

25 kr. pr kreatur, beslöt dock stämman, att skatten skulle förbli vid, vad den förut varit,

nämligen 5 kr. pr hundkreatur.

Till att uppbära och kvittera kommande års roteringsbidrag valdes fjärdingsman Erik

Lindberg i Knihult.

Som ledamot i pensionsnämnden för kommande år valdes lantbr. Magnus Svensson i

Knoxhult samt som suppleant för honom lantbr. Gustav Johansson i Knoxhult.

Vidare valdes till ledamöter i taxeringsnämnden följande personer: komminister A. P.

Urzander, Häradsbäck, lantbrukarna Sven Petersson, Ilagölsmåla, Gustav Johansson,

Knoxhult, Otto Svensson, Krampanäs, Karl Olof Johansson, Spjutaretorp, fjärdings-

mannen Erik Lindberg, Knihult, nämndemannen Carl Olsson, Trollaboda, handl. Karl

Steén, Billarp, samt smedmästaren S. A. Wickström, Häradsbäck. Som suppleanter för

ovanvarande valdes handlaren Henrik Olsson, Häradsbäck, lantbrukarna Henrik

Petersson, Björnhult, Lis Olof Magnusson, Knoxhult, Algot Larsson, Knihult, S. M.

Augustsson, Amundshylte, Anton Johansson, Trollaboda, Gustav Johansson, Elagölshult,

Martin Bengtsson, Hallaboda, samt kyrkoväktaren Karl Henrik Jonasson, Långhult.

– Samma dag hölls å samma plats årets tredje ordinarie kyrkostämma.

Granskades och godkändes årets debiterings- och uppbördslängd, rörande kyrka och

skola utan anmärkning.

Företogs utlottning ur skolrådet, varvid halva antalet ledamöter utlottades. Vid därpå

34

företaget val återvaldes alla de utlottade. Vidare valdes som suppleanter följande

personer: lantbrukarna Gustav Johansson, Elagölshult, Algot Larsson, Knihult, Nils Hult,

Truvedstorp, S. J. Svensson, Husjönäs, Ernst Svensson, Vashult, Otto Johansson,

Långhult, samt handl. Karl Steén, Billarp.

Till att granska räkenskaperna för innevarande år valdes handl. K. E. Ingelsson,

Häradsbäck, samt fjärdingsmannen Erik Lindberg, Knihult, som revisorer, med

handlandena Peter Bengtsson, Potteboda, samt Karl Steén, Billarp, som suppleanter.

Väcktes förslag om, att en blivande kyrkostämma skulle draga försorg om att den gamla

kyrkoorgeln på lämpliga bästa sätt avyttrades. Som exempel framhölls, att den

nedpackades i förefintliga lårar och försåldes till den högstbjudande på offentlig auktion.

Till att justera stämmans protokoll valdes lantbr. Gustav Johansson, Knoxhult, samt

kyrkovärden P. O. Andersson, Långasjömåla.

– Skolrådssammanträde hölls samma dag efter kyrkostämmans slut, där följande

ärenden förekommo:

Som sökande till vik. folkskollärarebefattningen i Häradsbäcks kyrkskola hade ingen

kompetent sökande anmält sig, endast en enda ansökan från en student förelåg skolrådet

till behandling. Efter företagen granskning av dennes ansökningshandlingar skred

skolrådet till val. Enhälligt valdes ende sökanden, studenten Anders Jönsson-Berninger

från Kävlinge till vikarierande folkskollärare för instundande vårtermin.

Som kyrkovärd för kommande period återvaldes P. O. Andersson, som var i tur att avgå.

Till kyrkokassör omvaldes kyrkovärden P. O. Andersson, Långasjömåla, samt till

skolkassör för kommande år valdes kyrkovärden Alfred Johansson i Vashult.

Ur Smålandsposten N:o 22 Lördagen den 10 Februari 1923. Föredrag, över ämnet ”Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, dess uppgifter och syftemål”, hölls i söndags i Härlunda kommunalrum av förbundets sekreterare, Gustav Friberg, Tegnaby. Efter föredraget, som åhördes av ett 50-tal personer, antecknade sig en del som medlemmar i en blivande avdelning, vilken kommer att bildas vid möte, som hålles söndagen den 25 i denna månad.

Ur Smålandsposten N:o 42 Lördagen den 17 Mars 1923. Till gravens ro, fördes den 3 Mars Härlunda församlings äldste medlem hustrun Ingeborg Svensdotter från Häradsbäck, som den 8 sistlidne Januari ingick i sitt 91:a år. Kry och rask var hon, tills hon för 5 år sedan blev bunden vid sängen, som hon sedan icke kunde lämna, men sina själsgåvor hade hon i behåll och var med i dagens frågor ända in i det sista.

Ur Smålandsposten N:o 43 Söndagen den 18 Mars 1923. Tre utskiften från Virestad till Härlunda. K.m. har förordnat, att tre utskiften om

sammanlagt 562 har och omfattande ägorna till hemmanen Gemön n:r 1, Hyltan n:r 2

Yttregård, Allamåla n:r 1, Barkhult n:r 1 Västregård och Barkhult n:r 2 Östregård,

Sänneshult n:r 1 Östregård, Sänneshult n:r 3 Norregård, Låckhult n:r 1 Södregård och

Låckhult n:r 2 Norrgården samt Godhult n:r 1 i Virestad socken, skola fr.o.m. 1 Januari

1924 i kommunalt och ecklesiastikt hänseende samt i jordeboken överflyttas från Virestad

kommun till Härlunda kommun. Personer från de överflyttade områdena, som äro

berättigade till fattigvård, skola från samma tid övertagas till underhåll av Härlunda

socken utan ersättning från Virestads socken.

35

Ur Smålandsposten N:o 49 Söndagen den 1 April 1923. Torsåsherden vill ha lön för båda tjänsterna. Kyrkoherden L. C. Haglund i Västra

Torsås anför hos k.m. besvär över länsstyrelsens i Växjö beslut den 16 Februari i år att

icke utanordna av Torsås och Härlunda församlingars pastorat rekvirerade avlönings-

medel belöpande för en vakant adjunktstjänst under tiden 1 Maj–31 Dec. 1922, eller

2,266 kr.

Kyrkoherde Haglund anser, att detta belopp bort tillkomma honom, som under ifråga-

varande tid jämte egen befattning bestritt även adjunktstjänsten.

Ur Smålandsposten N:o 52 Lördagen den 7 April 1923. 90 år, fyllde på fredagen f.d. lantbrukaren Nils Gustaf Pettersson från Knihult, Härlunda

församling. Född i Agunnaryds församling, varest han en följd av år innehade tjänst bl.a.

som skjutspojke, kom han vid omkring 30 års ålder till Härlunda, varest han allt sedan

dess vistats. Många äro de historier och berättelser av skilda slag som den gamle ännu

ibland berättar från den s.k. gamla goda tiden. Begåvad med en riktig järnhälsa har han

sällan eller aldrig varit sjuk och är trots sin höga ålder fortfarande vid god hälsa och vistas

dagligen uppe. Änkling sedan ett 15-tal år tillbaka vårdas Pettersson nu av en sin dotter,

bosatt i Godhult, Virestads församling.

Ur Smålandsposten N:o 55 Torsdagen den 12 April 1923. Dödsfall. Natten till onsdagen avled å Ljungby lasarett, där han några dagar vårdats,

extra provinsialläkaren i Ryds distrikt med. lic. G. R. Wettervik.

Doktor Wettervik var född i Stockholm 1871. Under några år till 1910 var han

praktiserande läkare i Växjö. Härifrån flyttade han till Engelholm, där han var bosatt till

1914, då han blev extra provinsialläkare i Ryds distrikt. Den bortgångne, som var ogift,

sörjes närmast av syskon.

Ur Smålandsposten N:o 56 Lördagen den 14 April 1923. En högtidlig vespergudstjänst, firades i Härlunda kyrka påskdagens eftermiddag.

Uppslaget till denna vespergudstjänst gavs av församlingens pastor A. P. Urzander och

kandidat Anders J. Berninger, som för närvarande tjänstgör som vikarierande folkskol-

lärare i Härlunda kyrkskola. En sångkör från Killeberg ställde sig välvilligt till

förfogande. Ledaren för kören var jur. kand. W. Simonson från Loushult, som ock

fungerade som organist.

På utsatt tid var hela kyrkan fullsatt av åhörare och pastor Urzander, som tjänstgjorde

som liturg och predikant, trädde under orgeltoner fram till altaret, klädd i mässkrud,

varefter kören sjöng under sin ledare ”Påskhymnen” av Erman för kör och orgel, varpå

följde församlingssången 102: 1–2. Därpå följde växelsången mellan liturgen och kören.

36

Efter skriftläsningen sjöng kören påskhymnen ”Helig tystnad”. Under församlings-

sången ps. 106 besteg pastor Urzander predikstolen och höll en kort men kraftig predikan

över dagens episteltext. Sedan sjöng kören ”Allena Gud” efter en gammal melodi, varpå

följde församlingssången 642. Pastor Urzander trädde därefter fram för altaret och

avslitningen skedde på övrigt sätt med trefaldigt Amen och församlingssång. Kand. W.

Simonson spelade därefter ett medryckande orgelpostludium. Åhörarna kände sig

hänförda av denna högtidliga andaktsstund och gladde sig över, att ha fått vara med.

Efter vespern blev det en musik- och sångstund. Kand. Simonson hade arrangerat musik

för fiol, violoncell och orgel. Förstafiolen spelades av hr Wilhelm Karlsson i Häradsbäck

och andrefiolen av hr Georg Roth från Killeberg. Kand. Simonson skötte själv orgeln och

kand. A. J. Berninger violoncellen. Musiken omväxlade med sången.

Sedan denna sång- och musikstund var slut, inbjödos sånganföraren med sångarna på

middag i skolhuset. En angenäm stämning var rådande. Sång och musik presterades.

Pastor Urzander avtackade kand. Simonson, hans sångare och musikanter. Kand.

Simonson tackade å kören och sina vägnar för den förståelse, som stämningen och

musiken rönt.

Ur Smålandsposten N:o 60 Lördagen den 21 April 1923. Begravning. En högtidlig jordfästning ägde i onsdags rum i Almundsryds kyrka, då

stoftet efter avlidne doktor Ragnar Wettervik, Ryd, vigdes till den sista vilan. Under

tonerna av en sorgmarsch inbars den blomsterhöljda kistan i kyrkan och placerades

framme i koret. Prestaverna fördes av landsfiskal E. Malmström, Ryd och ingenjör

Enhörning, Fridafors. Sedan ps. 452 v.1 sjungits höll pastor J. Hullberg en gripande

dödsbetraktelse och vigde stoftet till griftero. Därefter sjöngs ps. 452 v.2 och kistan

utfördes ur kyrkan, under det en sorgmarsch tonade, och fördes till järnvägsstationen, för

att sändas till Stockholm, där den avlidne skall bisättas.

Ur Smålandsposten N:o 64 Lördagen den 28 April 1923. Begravning. Förliden söndag fördes till graven å Härlunda kyrkogård Jonas Persson från

Häradslund under Häradsbäck. Han hade uppnått den höga åldern av 82 år och några

månader. För två månader sedan hade hans hustru, över 90 år gammal gått bort. Själv kry

och rask efter sina år hade han ägnat sin hustru en öm vård. Hon hade icke under de

senaste sex åren kunnat lämna sängen. Efter hennes död var han kry och rask som vanligt,

men träffades av en dubbelsidig lunginflammation, som läkaren fruktade för att han icke

skulle gå igenom. Efter blott några dagars sjukdom kom döden.

Skaran, som följde honom till hans sista vilorum var stor, och en rik gärd av kransar

höljde gravkullen.

Ur Smålandsposten N:o 97 Tisdagen den 26 Juni 1923. Dödsfall. På onsdagen avled efter en tids sjukdom komministern i Härlunda Anders

Peter Urzander i en ålder av 64 år.

Komminister Urzander var född den 7 Mars 1859 i Älmeboda församling, där fadern var

hemmansägare. I yngre år ägnade han sig åt jordbruk och ägde och brukade en

hemmanslott i Uråsa. Här bildade han ej mer än 20-årig, familj, men greps efter några år

av lust för studier och beslöt att bliva präst. Han intecknade sin hemmanslott så långt det

37

gick och började, sålunda sedan han fått de ekonomiska förutsättningarna för sina planer

ordnade, med all den sällsynt stora energi, som sedan varit honom till stor hjälp i livet,

bedriva studier för att nå sitt mål han föresatt sig. Nära 25 år gammal vann han inträde i

5:te klassen vid Växjö högre allm. läroverk och vid 30 års ålder avlade han 1889 där

mogenhetsexamen. Samma år blev han student i Uppsala, där han 1881 avlade teol. fil.

examen, 1894 teor. teol. examen samt 1895 prakt. teol. examen. Han prästvigdes i Växjö

den 22 December 1895 och tjänstgjorde sedan i olika prästerliga befattningar bl.a. i

Furuby, Annerstad, Nöttja och Hemmesjö. Komminister i Härlunda blev han 1912 och

tillträdde denna befattning året efteråt. År 1908 kallades han till fjärde provpredikant i

Hemmesjö, men blev likväl ej av k.m. utnämnd till kyrkoherde därstädes, en motgång,

som Urzander visserligen kände tung men som han bar med undergivenhet.

Urzander var en alltigenom redbar man, anspråkslös, försakande och hjälpsam. Hans

gåvor som predikant voro visserligen ej glänsande, men han hade ett klart och redigt

huvud, samt framför allt ett gott och varmt klappande hjärta. Därtill var han ovanligt

kunnig och förfaren i praktiska ting. Han kunde giva råd och anvisningar snart sagt i

vilken praktisk angelägenhet som helst inom församlingen, och de vägförbättringar t. ex.

som på senare tid tillkommit inom Härlunda, lära till stor del kunna räknas honom till

förtjänst, liksom ock att telefonen vunnit insteg i församlingen.

Alltid själv nöjd med sin lott, hade Urzander sin största glädje i att kunna hjälpa. Han

var också överallt, där han prästgjorde, och avhållen av alla.

Närmast sörjes den bortgångne av maka, född Söderstrand, samt av tre barn, dottern

Ester, som är lärarinna i Härlunda, samt sönerna Amos, som är stationsskrivare vid

Karlskrona-Växjö järnväg och Arvid, som är lärare vid högre folkskolan i Alvesta,

sonhustrur, barnbarn, övriga släktingar och många vänner.

Ur Smålandsposten N:o 102 Torsdagen den 5 Juli 1923. Begravning. En högtidlig begravningsakt försiggick i Härlunda i lördags, då stoftet av

komministern A. P. Urzander vigdes till den sista vilan. Griftetalet och jordfästningen

hölls av kyrkoherde Linderholm, Ryd, och begravningsmässan förrättades av kyrkoherde

Holm, Vislanda. Prestaverna fördes av kyrkoherde Haglund, V. Torsås och kyrkoherde

Elmbladh, Urshult. Loshults jordbrukareungdoms förbunds sångkör medverkade dels i

kyrkan och dels vid vilorummet. Stoftet fördes sedan till Ryd och gravsattes där.

Mycket folk övervar begravningen, från grindarna och till kyrkan hade skolbarnen bildat

häck, med svenska flaggan med sorgflor.

Ur Smålandsposten N:o 188 Söndagen den 2 December 1923. Ett boningshus i Härlunda nedbrunnet. Natten till onsdagen nedbrann ett boningshus

tillhörigt lantbrukaren J. E. Andersson i Torbjörnahult, Härlunda.

Elden började vid 12-tiden på natten, då familjen bestående av Anderssons hustru och

fyra barn, lågo försänkta i sömn. Ett av barnen, en 3 à 4-åring, blev under sömnen orolig,

så att de övriga familjemedlemmarna vaknade. Ett starkt dån förnäms då, och vid närmare

efterseende befanns, att eld utbrutit. Familjen vaknade i sista stund, ty det dröjde ej så

synnerligen länge, förrän hela huset stod i ljusan låga. Hustrun Andersson hade

sinnesnärvaro nog att rädda några klädespersedlar och några andra smärre lösören. De

närboende grannarna alarmerade, men ingenting var att göra, då elden redan fått för stark

framfart, så att huset nedbrann i grund med det befintliga lösöret.

38

En försynens skickelse var den omständigheten, att familjemedlemmarna genom det lilla

barnets oro i sömnen blevo väckta, ty i annat fall kunde olyckan fått hemskare följder,

genom att hela familjen kunnat bliva innebränd.

Ladugården, som låg på 35 meters avstånd, blev skonad. Släckningsarbetet försvårades

genom den omständigheten, att vinden låg åt det håll, där brunnen var belägen, så att

vattenhämtning på grund av hettan omöjliggjordes. Om eldens uppkomst har ingenting

kunnat utrönas. Det troliga är, att den började i trossbottnen invid murverket, och

uppkomsten kan antagligen tillskrivas bristfällighet i detsamma.

Det brunna var försäkrat i Kronobergs läns brandstodsbolag, boningshuset för 7,600 och

lösegendomen för 4,000 kr. Lösörets värde var mer än det dubbla, varför ägaren gör

förlust.

Ur Smålandsposten N:o 16 Tisdagen den 29 Januari 1924. Skjuten av våda. En skogsarbetare K. H. Håkansson från Kramphult i Härlunda ihjäl-

sköt på söndagen av våda en skogsarbetare Alfred Nilsson i Karsemåla.

Håkansson hade besökt Alfred Nilsson i hans hem, där de båda suttit och pratat. När de

sedan skulle gå ut, tog Alfred bössan med sig, varefter de begåvo sig till Håkanssons

hem. Där utanför sköto de först till måls mot en sten, varefter de gingo in i stugan, där

Alfred satte sig på en stol. Håkansson tog då ned sin faders bössa från väggen. Bössan var

honom ovetande laddad. Ett skott brann av och träffade Alfred Nilsson i hjärttrakten, så

att han ljöt en ögonblicklig död.

Så fort Håkansson fick klart för sig, att Nilsson var död, begav han sig springande till

Steglehylte gård, varifrån han fick skjuts till Ålshults station, därifrån landsfiskalen i Ryd

telefonledes underrättades om olyckshändelsen. Landsfiskalen begav sig även genast till

olycksplatsen och höll ett första förhör i saken.

Den skjutne och hans baneman hava varit de bästa vänner.

Den omkomne var omkring 35 år gammal. Håkansson är 28 år gammal. Nilsson var son

till framlidne Johan Nilsson.

Ur Smålandsposten N:o 27 Söndagen den 17 Februari 1924.

Kommunalnämndsvalet i Härlunda

i ny belysning.

Med anledning av i Eder ärade tidning intagen besvärsskrift över kommunalstämma i

Härlunda vid val av ledamöter och ordförande i socknens kommunalnämnd, så får jag

härmed vördsamt anhålla att nedanstående förklaring intages i Eder tidning.

Det, som i besvärsskriften är relaterat, är icke ringaste sanning.

Då jag företog val av ledamöter i kommunalnämnden, uppläste jag kommunalnämndens

förslag till sådana. Av desamma valdes med enhälligt ja så många som föreslagits och

vars och ens val blev med klubbslag befäst. Det svarades övervägande eller enhälligt nej

på alla förslag. Den, som avsade sig, hade även fått sitt val med klubbslag befäst.

39

Sedan valdes fyra ledamöter utom kommunalnämndens förslag och däribland nämnde-

mannen Carl Ohlsson i Trolleboda, som blev den tolvte ledamoten i nämnden. Mot denna

sistnämnda protesterade jag och upplyste att högst elva ledamöter får fungera i kom-

munalnämnden, och jag sade, att han icke vore valbar till ordförande i nämnden. Då

uppstod klaganden och man började resonera som han i besvären säger och slutligen hela

hans parti, som var från östra delen av socknen. Flertalet av dem var mer än tillåtet

berusade, och en, den främste i ledet, var mycket starkt berusad, så att han då jag skulle

resa hem, förföljde mig från sockenhuset fram till slädan och ryckte i mina kläder och slet

upp två knappar på min kappa och syntes till att vilja slå mig. Men lyckligtvis tillkom en

annan person, som med våld tog honom från slädan, så att jag fick resa i frid till mitt hem.

Detta kan bevisas av flerfaldiga personer, och beteendet kommer att åtalas. Även vet

ryktet berätta, att han på sin hemresa blev så överlastad och redlös, att han icke kunde

taga vård om sig själv, utan måste av barmhärtiga människor tagas om hand och forslas

till sitt hem.

Beträffande stämman blev slutligen skrålet och skriket från de berusade så svårt, att jag

icke förmådde avstyra ofoget, utan måste upplösa stämman och utsätta annan dag för dess

avslutande. Om den av mig den första dagen begärda omröstningen till ordförande i

nämnden kunnat försiggå, hade tydligen Gustaf Johansson i Knoxhult blivit även då vald,

såsom visar sig av valet till ordförande i stämman, då Gustaf Johansson erhöll ett flertal

mera röster än Carl Ohlsson, enär samma personer voro närvarande både vid valet av

ordförande i nämnden och i stämman.

Jag har varit socknens kommunale förtroendeman i 40 år och hållit över 500 kommunal-

stämmor, men aldrig någon sådan, utan att stämman kunnat avsluta den dag den blivit

utlyst. Rusets inflytande vållade obehaget. Undras huru länge hembränningen, särskilt i

den östra delen av socknen, skall opåtalat få existera?

Jag har till följd av ålderdom nu måst draga mig tillbaka från alla förtroendeuppdrag.

Knoxhult den 16 Februari 1924. Håkan Johansson.

Stäm. ordf.

Ur Smålandsposten N:o 28 Tisdagen den 19 Februari 1924. Kommunalbråket i Härlunda. Såsom förut omtalat har hr Gustaf Johansson,

Ellagölshult, hos länsstyrelsen anfört besvär över kommunalstämmorna i Härlunda den 28

och 31 Dec. angående val av ledamöter och ordf. i kommunalnämnden. K. bfhde hade

infordrat de icke klagandes yttrande över besvären, och med anledning härav hölls extra

kommunalstämma den 14 Febr. Stämman var kungjord endast en gång.

Ordf. föredrog besvärshandlingen och förklarade därefter ordet fritt. Karl Gustafsson,

Ellagölshult, begärde då ordet och föreslog att stämman instämde i besvärsskrivelsen.

Därefter begärdes sluten omröstning, vilken dock ej upptogs av ordf. Stämmodeltagarna

började därefter anmäla sig en i sänder, och det blev sammanlagt 29 röstande, som

instämde i Karl Gustafssons yrkande om besvärens godkännande. En del av rösterna

avgåvos genom fullmakter. Fem personer röstade för besvärens ogillande.

Då röstningen var överstökad förklarade ordf., Gustaf Johansson, att det blir en ny

stämma söndagen den 17 Febr. för justering av dagens protokoll.

40


Kommunalnämndsvalet i Härlunda i nyaste belysning.

I Smålandspostens söndagsnummer har influtit en kuriös artikel, ”Kommunal-

nämndsvalet i Härlunda i ny belysning”, vari häradsdomare Håkan Johansson i Knoxhult

så sällsynt godtyckligt handskas med sanningen, att en gensaga torde vara på sin plats.

Detta trots att var och en med lätthet genomskådar, att de lösa uppgifter, varmed

vederbörande rör sig, ligga till större delen utanför den egentliga saken och således

knappast äro värda ett bemötande. Artikeln ifråga skall utgöra ett genmäle på de besvär,

som anförts över val av ledamöter och ordf. i Härlunda kommunalnämnd, vid vilka val

häradsdomare Johansson lett stämmans förhandlingar. Han börjar sin förklaring med

följande synnerligen befängda påstående ”Det som i besvärsskriften är relaterat, är icke

ringaste sanning”. Efter denna hastiga avrättning av klagomålen kunde all vidare debatt

om saken synas onödig, men i känsla av att dock någon saklig utredning kunde erfordras

har han sedan i några dunkla satser försökt sig på en dylik, som skall utgöra ett

gendrivande av klagomålen. Utan att inlåta mig på halten av de uppgifter, som där

lämnas, då detta skulle föra för långt, riktar jag härmed till häradsdomare Johansson

följande öppna fråga:

Hur vill Ni då förklara, att vid nyligen hållen klagostämma i besvären instämde 30

personer, medan dessa bestredos av endast 6, av vilka de 4 genom att, antagligen i

tanklöshet, har beriktigat och justerat protokollet över överklagade stämman, har så att

säga tvingat sig själva att stå kvar på Eder sida? Detta resultat uppnåddes, fastän

klagostämman hölls på en olämplig dag, samt utlysts nära tre veckor i förväg och sedan ej

vidare kungjorts, tydligen i tanke att det hela skulle falla i glömska hos de mera långväga.

Med ett ovanligt friskt humör utslungar Ni sedan hr häradsdomare, den ena beskyll-

ningen efter den andra mot såväl stämman i gemen som enskilda stämmobesökare, utan

angivande av namn, och slutligen mot hela den för Er misshagliga delen av församlingen.

Den tavla Ni därför inför en häpen allmänhet upprullar från den socken Ni allsväldigt

styrt i 40 år är både för Er och för socknen föga smickrande och vittnar på Er sida om en

ansvarslöshet och godtycke över alla gränser, då det utan svårighet kan ledas i bevis, att

under stämmans lopp ingen var synbart berusad. Utan något samband med saken i övrigt

yrar Ni i slutet av Er artikel om lönnbränningen i den östra delen av socknen. Ni kunde

med lika eller större fog ha lokaliserat Er till den västra delen, i synnerhet då mig

veterligt, det enda fall som kommit inför myndigheterna, tilldragit sig i – Knoxhult, och

utan Ert ingripande.

Då Ni i Ert inlägg ej längre tilltror Er att kunna leda i bevis de uppgifter Ni lämnar om

förhållandena efter stämman, finner Ni lämpligt förklara ”att ryktet vet berätta, etc.” Då

lösa obevisade rykten av Er tydligen anses som fullt lagliga vapen i agitationens tjänst vill

jag blott påpeka, att många rykten cirkulerar i Härlunda församling, men en del av

betydligt mera graverande art än det av Er offentliggjorda.

Ett synnerligen oskyldigt sådant återger från Er mun ett yttrande, att Ni aldrig skulle

hållit så laglig stämma, som den nu överklagade. Komplettera detta med den stolta

uppgift Ni lämnar i Smålandsposten, att Ni hållit 500 kommunalstämmor, blir slutsatsen,

att dessa 500 stämmor var denna den lagligaste.

Spjutaretorp i Härlunda den 20 Februari 1924.

Högaktningsfullt

Axel Henriksson.

41

Ur Smålandsposten N:o 34 Lördagen den 1 Mars1924. Kommunalnämndsvalet i Härlunda. Undertecknade Härlundabor, som bevistat den

överklagade kommunalstämman i Härlunda den 28 sistl. December, uttala härmed vår

gemensamma protest mot de uppgifter, häradsdomaren Håkan Johansson i Knoxhult

offentliggjort i Smålandsposten den 17 Februari. Ovederhäftigheten av det referat, han

lämnat av sagda stämma framgår bäst av klagostämmans resultat, 30 instämmanden i

klagoskriften mot 6 röster för bestridande av samma. Beträffande hans påstående att de

närvarande vid stämman skulle varit berusade, så får detta stå för hans egen räkning och

risk och vittnar om en sällsynt stor ansvarslöshet hos vederbörande. Därför inlägga vi vår

bestämda gensaga mot denna hans uppgift. Ännu oförskämdare är den beskyllning han

utan sammanhang med stämman i övrigt utslungar mot invånarna i församlingens östra

del.

Vi fordrar därför härmed, att häradsdomare Johansson framlägger klara bevis för dessa

påståenden.

Härlunda den 23 Februari 1924.

Carl Ohlsson, Einar Johansson,

Trolleboda, Ellagölshult,

Nämndeman. Lantbrukare.

Vilhelm Augustsson, L. O. Magnusson, Gäddegölshult, Knoxhult,

Lantbrukare. Lantbrukare.

N. J. Hult, Anton Johansson,

Truvedstorp, Trolleboda,

Lantbrukare Led. i fattigvårdsstyrelsen.

Alfred Svensson, Gustaf Nilsson, Krampamåla, Gäddegölshult,

Led. i kommunalnämnden. Lantbrukare.

Carl Magnusson, L. J. Svensson, Spjutaretorp, Ulriksmåla,

Lantbrukare. Lantbrukare.

Peter Bengtsson,

Potteboda,

Led. i fattigvårdsstyrelsen.

Ur Smålandsposten N:o 37 Torsdagen den 6 Mars 1924. Härlunda-valet än en gång. Med anledning av vik. folkskollärare Axel Henriksson i

Spjutaretorp insända artikel i Eder ärade tidning får jag, sedan häradsdomaren Håkan

Johansson i Knoxhult lämnat motpartiets skriverier åt föraktet, bedja Eder intaga följande.

Det förvånar mig på det högsta, att Ni, hr Henriksson kan skriva dylikt i tidningen, enär

ni vid tiden för stämmornas hållande icke vistades inom Härlunda gränser. Varifrån har

Ni hämtat Edra uppgifter? Antagligen från häradsdomarens fiender, och så går Ni på i

ullstrumporna utan fakta och skäl. Det synes mig underligt, att häradsdomaren Håkan

Johansson innehaft ordförandeposten i 40 år, om han varit den person, Ni vill försöka

göra honom till. Har ej häradsdomaren blivit vald med majoritet varje gång?

Av sunt tänkande av bildade människor är häradsdomaren ansedd för en hedersman och

har i alla tider haft folkets fulla förtroende.

42

Häradsdomaren har även varit nämndeman i 30 år och innehar konungens guldmedalj

för medborgerliga förtjänster, och på 75-årsdagen blev han uppvaktad av församlings-

medlemmarna med många värdefulla presenter och förut med en guldklocka med kedja

av samma metall. Jag tycker, att detta är borgen för vad häradsdomaren varit. Det är

ingen konst att nedsvärta sin nästa till oigenkännlighet. Ni, hr Henriksson, som skall vara

barnauppfostrare, försök istället att ställa till lugn och ordning i församlingen, ty det är

Eder plikt och moraliska skyldighet. För övrigt passar det bättre, att en person i

häradsdomarens ålder skriver i tidningen angående hans förflutna. Ni, hr Henriksson som

endast vistats i församlingen något över 1 år och är nätt och jämt röstberättigad i denna

församling, synes hava bildat Edert omdöme om häradsdomaren på sladdervägen. Det

man ej med egna ögon och öron sett och hört, skall man ej befatta sig med. Låtom oss

istället komma överrens om att lämna allt detta bråket åt dess eget värde och enas om det

som är bättre och nyttigare för församlingen. Härlunda är illa känt tillräckligt.

Härlunda den 3 Mars 1924. E. Johansson.

Ur Smålandsposten N:o 40 Tisdagen den 11 Mars 1924. Insändare från Härlunda. Diskussionen ifråga om det omtvistade kommunalnämnds-

valet må nu betraktas såsom avslutad. Alla parter har fått framträda, vadan intet tordes stå

att vinna med en fortsatt polemik, som hotar att gå vid sidan av huvudfrågan.

Smålandspostens redaktion.

Ur Smålandsposten N:o 65 Lördagen den 26 April 1924. (dödsannons)

Ur Smålandsposten N:o 93 Lördagen den 14 Juni 1924. Från Härlunda skriver vår korrespondent:

På Kristi himmelsfärdsdag fick kandidat Anders Berninger i Härlunda uppbära ett

frivilligt offer i Västra Torsås kyrka uppgående till kronor 143 och annandag pingst i

Härlunda kyrka kronor 167:85. För 14 dagar sedan fick kandidat Berninger av tacksamma

församlingsbor i Härlunda mottaga en tecknad gåva av 189 kronor för sin tjänst därstädes

som folkskollärare.

Att

vår kära syster

Bengta Persson, idag avsomnat i en ålder av 62 år och 6

månader, djupt sörjd och innerligt

saknad av oss syskon, syskonbarn och

övriga vänner, hava vi den

smärtsamma plikten tillkännagiva.

Långhult pr Häradsbäck den 24 april

1924.

Syskonen.

Sv. Ps. 480.

43

Ur Smålandsposten N:o 126 Tisdagen den 12 Augusti 1924. (dödsannons)

Dödsfall. F.d. häradsdomaren Håkan Johansson i Knoxhult, Häradsbäck, avled på

måndagsmorgonen i en ålder av 76 år.

Håkan Johansson var en av socknens förgrundsmän, och länge intog han en mycket

ledande ställning. Sålunda var han i ett 40-tal år kommunalstämmans, kommunal-

nämndens och fattigvårdsstyrelsens ordförande i Härlunda. Då socknen i början av 1880-

talet fick egen nämndeman, valdes han även till denna förtroendepost och utnämndes för

några år sedan till häradsdomare i Allbo häradsrätt, i vilken egenskap han kvarstod ända

till 1921, då han tog avsked efter att ha erhållit k. m:ts guldmedalj för medborgerliga

förtjänster.

Som ordförande i valnämnden har han fungerat i ett flertal år. Vidare har han under

många år varit uppbördsman för prästerskapets lönemedel. Ständigt har han varit så gott

som självskriven ledamot i olika nämnder och kommittéer i socknen.

Vid folkpensioneringens och livsmedelsregleringens tillkomst blev han även kallad till

hithörande nämnders ordförande, vilka uppdrag han emellertid avsade sig på grund av en

redan förut alltför stor arbetsbörda.

Utom för dessa mera offentliga uppdrag har han alltsedan unga år i stor utsträckning

anlitats för enskildas skrivgöromål, för boutredningar, auktioner etc. inom och utom

socknen.

Genom sin erkända redbarhet, sitt urbana, flärdfria sätt, sin humanitet och nogsamhet

har han förvärvat sig en mycket stor vänkrets.

Närmast sörjande äro makan, född Gränström, samt barn.

Min innerligt älskade make och vår käre fader

f.d. häradsdomaren

Håkan Johansson Häradsbäck.

Född den 13 dec. 1847,

ingick idag kl. 2,15 f.m. i den eviga

vilan, djupt sörjd och i tacksamt

minne bevarad av oss, släktingar och

många vänner.

Häradsbäck den 11 aug. 1924.

Ingrid Johansson, född Gränström.

Barnen.

Ps. 486.

För dem, som önskar följa den avlidne till

hans sista vilorum tillkännagives att jordfästningen äger rum i Härlunda kyrka

lördagen den 16 d:s kl. 1 e.m.

44


Den gamle häradsdomarens jordefärd.

– Brev till Smålandsposten.–

Då man vid middagstiden sistliden lördag närmade sig Härlunda kyrka, var det påtagligt,

att något alldeles särskilt i församlingen stod före. Emot det nyinredda hem, där Härlunda

sockens forne nämndeman, häradsdomaren Håkan Johansson, nyligen inflyttat, ställde

högtidsklädda människor sin gång. Och även det av lövrika trädkronor omgivna lantliga

templet uppsöktes av sorgklädda skaror. En av församlingens märkesmän – oveder-

sägligen dess främste – hade gått ur tiden. Häradsdomaren Håkan Johansson, förut i

Knoxhult, hade gått den vägen, dit ingen vänder åter. Och denna lördag skulle hans

jordefärd äga rum.

Sedan samling skett i sorgehuset och ett kortare tal, åtföljt av psalmsång hållits, bröt

liktåget upp, och under klockringning fördes den hänsovne till och därpå in i kyrkan.

Kistan placerades inne i koret på en katafalk till orgelns sorgetoner. Stilla ljuslågor å

altarets bord och kransars färgstarka blomsterprakt i kyrkans kor väckte en allvarlig

högtidsstämning. Efter det ps. 452: 1 sjungits förrättades jordfästningen av kyrkoherde

Per Hyltén i Bergunda, varpå orgelns toner ånyo hördes och ps. 42: 9–11 sjöngs.

Så bestegs predikstolen av officianten, som med textord i Es. 38: 1 talade över Herrens

barmhärtiga maning: ”Beställ om ditt hus.” Det var ord, sade talaren, av profeten Es. till

Juda konung Hiskia. Det jordiska majestätet ställdes inför dödens majestät, som inte har

anseende till personer – till kronor och troner. Det är ord, som under tidernas gång ställas

till människor i skilda livslägen på oräkneliga sätt. Men de äro den barmhärtige Gudens.

Ej för att väcka den förlamande frukten för den med rätta fruktade döden, utan den

fruktan, som eggar till att söka en förblivande fristad, sänder oss Guds barmhärtighet

maningen.

Den bortgångne var i varje betydelse församlingens barn, fortsatte talaren. Tidigt togs

hans förmåga i anspråk för gemensamma angelägenheter, och det blev hans lott att ordna

och styra därmed i ett 40-tal år. I en sak måste alla i församlingen vara ense: Härlunda

församlings väl var hans förnämsta syfte.

Det låg visserligen emot honom, att han var i hög grad temperamentsfull och en

utpräglad viljemänniska, som därför lätt stötte emot. Men likt det skogens träd, som i

stormen har svårt för att böja sig, att vekt slippa undan var det hans heder att efter

stormen stå rak. Med sitt goda huvud och sin energi visade han sig även de besvärligaste

uppgifter vuxen.

Andligen fostrad av den vördade församlingsläraren Gustaf Angarius Lindblad leddes

han av orubblig kärlek till fädernas kyrka. Vördad för dess inrättningar och ordningar.

Det vore att hoppas, att han med denna uppfattning mottagit syndaförlåtelsens rikedom,

då han i sanning beställt om sitt hus.

Så uttalades till sist ett tack till honom för allt gott han tänkt, haft i sikte och utfört för

gemensamt mål – tungt, enär det vore ett tack från en hel församlings hjärta.

Sedan sång av ps. 461: 7–8 ägt rum, utfördes från altaret begravningsmässan med den

gripande aktens avslutning genom sjungandet av ps. 452: 2. Fem söner och en närstående

annan person buro därpå stoftet av den hänsovne ut ur helgedomen och sänkte det under

den stilla aftonen i den vigda jordens stilla sköte – fädernas grifter.

45

Ur Smålandsposten N:o 144 Lördagen den 13 September 1924. Den i Kristianstad döda kvinnan f.d. Virestadsbo? Rörande den döda kvinna, vilken

träffades av ett mystiskt sjukdomsfall i Kristianstad och sedan avled på lasarettet utan att

ha återfått sansen, har detektiva polisen i Kristianstad meddelat följande upplysningar:

Polisen i Landskrona har uppgivit, att kvinnan ifråga – på grund av samstämmighet i

klädsel antager man, att det är fråga om samma person – kommit till Landskrona från

Köpenhamn i början av augusti månad samt inhyst sig hos privatperson. Under vistelsen,

som varade till slutet av augusti, hade hon uppgivit sig vara fröken *Ingrid Johansson,

född den 11 oktober 1861 i Virestads församling. I Landskrona hade hon pantsatt en del

kläder för 25 kr. och samtidigt uppgivit, att hon skulle resa till Stockholm för att hälsa på

släktingar. Å ett annat ställe hade hon emellertid senast sagt, att hon skulle taga vägen till

Kristianstad och där vila sig en tid. Vid ett tillfälle hade hon varit inne på poliskontoret i

Landskrona och då pratat en hel del om sig själv på ett sådant sätt, att polisen funnit

henne en smula egendomlig. Sålunda hade hon bl.a. omtalat, att hon vore mycket berest

och besökt nästan alla europeiska länder. Hon hade med sig en hel del utländsk litteratur,

vilken hon uppbjöd till försäljning. Även hade hon uppgivit, att hon vistats mycket i

Köpenhamn. Polisen fick emellertid ingen anledning att befatta sig närmare med kvinnan

under hennes vistelse i Landskrona. I Landskrona hade kvinnan liksom i Kristianstad

varit klädd i grå kappa och grå klädning samt en svart vidbrättad hatt. En läkare i

Landskrona, hos vilken hon varit i och för undersökning, kunde erinra sig, att det varit en

äldre kvinna hos honom under den angivna tiden, men han kunde icke minnas något

närmare om fallet.

*dotter till backstugesittaren Per Johansson o.h.h. Hanna Jönsdotter, u. Låkhults Norregård, Virestads socken.

Ur Smålandsposten N:o 158 Tisdagen den 7 Oktober 1924. Specialvisitationen i Härlunda, hölls på fredagen i kyrkan, som var fylld av andäktiga

åhörare. Förrättningen inleddes med morgonbön av komminister A. W. Hallengren.

Sedan hölls förhör med folkskolebarnen först av deras lärare, sedan av biskopen

L. Lindberg, varefter följde förhör med de två sista årens konfirmander. Stiftschefen

uttryckte sin tillfredställelse med kristendomskunskapen, och talade sedan till de unga. En

gedigen predikan över Mark. Ev. 10: 17–21 hölls sedan av biskopen, som därefter

förrättade altartjänst.

Sammanträde hölls sedan med kyrko- och skolråd samt lärarepersonalen, varvid

genomgingos de delar av pastorns ämbetsberättelse, som rörde Härlunda församling.

Beslut har fattats, att kyrkan skall genomgå en genomgripande restaurering. Ritningar

härpå gjorda av en arkitekt i k. byggnadsstyrelsen, företeddes och biskopen uttalade sin

stora glädje över detta beslut.

Kyrkogården behöver utvidgas, och gravkartor och gravbok borde anskaffas. Kyrk-

skolans lärosalar och lärarebostäder besågos även och befunnos ej fullt tillfredställande.

Skolsalarna borde ommålas, skymmande träd borthuggas, och ett särskilt avklädningsrum

anskaffas för folkskolan. Detta kunde ske genom avdelning av den alltför stora

folkskolesalen, varefter den nuvarande sockenstugan lämpligen kunde användas vid

konfirmationsundervisning.

46

Ur Smålandsposten N:o 175 Torsdagen den 6 November 1924. Dödsfall. I söndags avled efter endast några veckors sjukdom förre soldaten J. P. Knall,

Häradsbäck.

Knall, som under sin krafts dagar varit en synnerligen duktig man, har alltid varit

begåvad med god hälsa och ett glatt lynne, varigenom han gjort sig omtyckt och avhållen

av alla, som kommit i beröring med honom.

De senare åren har dock Knall varit så illa plågad av värk, att han varit nödsakad att

hålla sig i stillhet, men hans glada lynne hade dock ej för detta svikit honom.

Närmast sörjande äro åldrig maka samt barn, som vistas i Amerika.

Ur Smålandsposten N:o 185 Söndagen den 23 November 1924. Avliden åldring. På fredagens morgon avled efter endast några dagars sjukdom änkan

Ingegärd Pettersson i Karsemåla, Härlunda socken, i en ålder av 71 år. Den avlidna, som

var änka efter förre hemmansägaren Sven Pettersson i Truvedstorp, har alltid varit vid

god hälsa och var ända in i sena ålderdomen vid särdeles god vigör. Närmast sörjande äro

gift dotter, boende å fädernegården, samt två söner och en dotter, som vistas i Amerika.

Ur Smålandsposten N:o 18 Söndagen den 11 Januari 1925. Härlunda församlings äldste medlem, f.d. torparen Nils Gustaf Pettersson, Knihult,

avled den 27 Januari i den höga åldern av nära 92 år.

Pettersson har under sina många levnadsår kunnat glädja sig åt en riktig järnhälsa och

har knappast varit sjuk en enda dag. Tills för mer än något år sedan tillbaka var han i

arbete.

Född i Agunnaryds församling kom han i unga år till Härlunda där han alltsedan vistats.

Änkling sedan 1908 sörjes han närmast av sex barn, tre söner och tre döttrar, av vilka en

dotter är bosatt i Amerika och de övriga bosatta i Sverige.

Ur Smålandsposten N:o 24 Torsdagen den 12 Februari 1925. Begravning. Före gudstjänstens början jordfästes på söndagen i Härlunda kyrka stoften

efter avlidna Semmy Petersson från Lockhult, samt Nils Gustaf Petersson från Knihult.

Jordfästningen förrättades av pastor Hullberg, som höll en gripande dödsbetraktelse.

Därefter fördes kistorna ut ur templet och nedsattes i graven. En mängd kransar hedrade

de avlidnas minne.

Avliden åldring. I lördags avled i sitt hem i Häradsbäck, Härlunda socken, hustrun

Kristina Magnusson, född Svensson, i en ålder av 78 år. Den avlidna, som för endast

några dagar sedan var kry och rörlig, drabbades då av en häftig förkylning, som i hast

ändade hennes liv. Närmast sörjande äro åldrig make samt barn, som vistas i Amerika.

47

Ur Smålandsposten N:o 28 Torsdagen den 19 Februari 1925. Begravning. Jordfästning ägde rum i Härlunda kyrka i söndags, då stoftet efter den så

hastigt avlidna hustrun Kristina Magnusson från Häradsbäck, Härlunda socken, vigdes till

den sista vilan. Under tonerna av en sorgmarsch inbars den rikt blomsterhöljda kistan och

placerades i koret, varefter jordfästningen förrättades av tjänstgörande pastor Hullberg

från Ryd, vilken även höll en gripande dödsbetraktelse, talande tröstens ord till de

sörjande. Därefter utbars kistan och nedsattes i graven. En talrik skara släktingar och

vänner följde den avlidna på hennes sista färd.

Ur Smålandsposten N:o 32 Torsdagen den 26 Februari 1925. Dödsfall. En av Härlunda församlings äldsta medlemmar, förre hemmansägaren Petter

Håkansson i Björnhult, avled i sitt hem därstädes onsdagen den 18 dennes i den höga

åldern av nära 88 år.

Håkanson, som under de två senaste åren av sin långa levnad för det mesta varit

sängliggande på grund av ålderdomssvaghet, började för en kort tid sedan märkbart

försämras, men ingen trodde dock att det var dödssjukdomen, som nu hade börjat sitt

verk, varför dödsfallet även för hans närmaste kom överraskande.

Håkansson, som är född i Horgeboda av Västra Torsås församling, där hans föräldrar

ägde ett mindre jordbruk, började sin bana därstädes som skräddare, vilket yrke han sedan

samtidigt som han varit jordbrukare alltsedan bedrivit. Han inflyttade för cirka 33 år

sedan till Härlunda, där han inköpt hemmanet Björnhult, vilket han ända tills för ett 10-tal

år sedan innehade, då han försålde detsamma, sedan han åt sig själv och sin maka

uppbyggt och inrett sig ett litet vackert hem i gårdens närhet.

Håkansson sörjes närmast av åldrig maka samt 7 barn, varav 2 vistas i Amerika,

dessutom står sörjande en talrik skara barnbarn samt många släktingar och vänner.

Ur Smålandsposten N:o 36 Torsdagen den 5 Mars 1925. Jordfästning, ägde rum i Härlunda kyrka sistlidne söndag, då stoften efter avlidne f.d.

hemmansägaren Petter Håkansson från Björnhult, samt flickan Ruth Mimmi Hörberg från

Häradsmåla vigdes till gravens ro.

Under tonerna av en sorgmarsch inbars de rikt blomsterhöljda kistorna i templet och

placerades i koret, varefter jordfästningen förrättades av pastor Hullberg, vilken även höll

en särdeles gripande dödsbetraktelse, därvid särskilt påminnande om huru träget döden nu

under endast en kort tid gästat denna lilla församling, därvid den ena dagen bortryckt en

av församlingens äldsta, en gammal åldring, som under sitt långa och växlingsrika liv i

rikt mått fått smaka på livets såväl onda som goda sidor, andra dagen ett litet barn, som

ryckts bort, redan så tidigt att det knappast hunnit få en försmak av allt detta.

Därefter var den högtidliga akten över, varefter kistorna utburos ur templet och nedsattes

i gravarna. En stor mängd släktingar och vänner ledsagade de avlidna till deras sista

vilorum.

48

Ur Smålandsposten N:o 50 Tisdagen den 31 Mars 1925. Kommunalt. Kommunalstämma hölls i Härlunda den 25 Mars.

Till ledamöter i valnämnden utsågos handl. C. Steen, Billarp, lantbr. Axel Johnsson,

Skifterna, Frans Johansson, d:o, och skomakaren G. Adolfsson, Häradsbäck. Suppleanter

blevo kyrkovaktm. K. H. Jonasson, Långhult och skomakaren Aug. Johansson,

Häradsbäck.

Till barnavårdsnämnd valdes komminister Fahl (självskriven ordf.) samt Axel

Johansson, Skifterna, lantbr. Julius Johansson, Knihult, Gustaf Adolfsson, Häradsbäck

och lärarinnan Susanna Håkansson, Hallaboda. Suppleanter blevo kyrkovärd Alfred

Johansson, Vashult, A. Johansson, Häradsbäck och lärarinnan Blenda Johansson,

Karsemåla.

Åt kommunalkassören beviljades ett arvode av 30 kr. och åt pensionsnämndens

ordförande 50 kr.

Ur Smålandsposten N:o 55 Torsdagen den 9 April 1925. Svårt hemsökt familj. I April avled på lägenheten Trollenäs under Trolleboda, Här-

lunda församling änkan Elin Eskilsson i en ålder av 70 år.

Hon var den fjärde inom samma familj, som på en kort tid ryckts bort av döden. För

någon månad sedan avled nämligen först en minderårig son till ställets innehavare, Johan

Svensson, kort därefter dog hastigt hans hustru på Ljungby lasarett, blott 30 år gammal,

och samma vecka gick också hans åldrige fader Sven Eskilsson bort, 85-årig. Som nämnts

följdes han nu av sin hustru, och den hårt prövade mannen, som så hastigt förlorat far,

mor, hustru och ett barn, står nu ensam med de överlevande minderåriga barnen, varför

sorgen kännes djup.

Ur Smålandsposten N:o 56 Lördagen den 11 April 1925. (dödsannons)

Härmed hava vi den smärtsamma

plikten tillkännagiva, att Gud

i sitt allvisa råd behagat

hädankalla

min ömt uppoffrande make och vår käre fader,

Handlanden

Petter Bengtsson, som, i tron på Jesus, gick in i den

eviga vilan den 7/4 1925 kl. 8 f.m., i

en ålder av 43 år, 5 mån. och 23

dagar, djupt sörjd och begråten av oss,

åldrig moder, syskon, övrig släkt samt

många vänner.

Potteboda den 7/4 1925.

Ida Bengtsson.

Barnen.

Joh. evang. 8 kap. 16 v.

Ty så älskade Gud världen etc.

Hur tomt, hur tyst, hur öde blir här hemma,

för oss, som nu du lämnat har,

Ej mer vi hör din kära stämma,

som nu för alltid tystnat har.

49

Ur Smålandsposten N:o 58 Torsdagen den 16 April 1925. Dödsfall. I tisdags avled efter en tids sjukdom handlanden Petter Bengtsson i Potteboda,

Härlunda församling. Ett hjärtlidande, som han redan under unga år ådragit sig i förening

med tillfällig förkylning ändade hans liv vid endast 43 års ålder.

Bengtsson var född i Knihult och började tidigt ägna sig åt handelsrörelse utan

begynnelsekapital och till en början i mycket blygsamma former, men arbetade sig stadigt

framåt och kunde snart inköpa det ställe, där han alltsedan bedrivit sin handels-

verksamhet. Med en varm religiositet och nitälskan för det kyrkliga förenade han en stark

rättrådighet och duglighet också i världsliga ting, och han efterlämnar därför i sin

bekantskapskrets det bestående minnet av en gedigen personlighet.

Också för kommunala värv har hans tid tagits i anspråk, och han var vid sin död ledamot

av fattigvårdsstyrelsen och taxeringsnämnden.

Närmast sörjes den avlidne av maka och söner.

Ur Smålandsposten N:o 63 Lördagen den 25 April 1925. Begravning. En högtidlig begravningsakt ägde sistlidne söndag rum i Härlunda kyrka,

då stoftet efter avlidne handlanden Petter Bengtsson från Potteboda, Härlunda socken,

vigdes till sitt sista vilorum.

Under tonerna av en sorgmarsch inbars den särdeles rikt blomsterhöljda kistan i kyrkan

och placerades i koret, varefter en psalm sjöngs. Pastor Hullberg från Ryd höll därefter

med utgång från S. Joh. ev. 3: 16 ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin ende son”

etc. En särdeles gripande dödsbetraktelse, talande tröstens ord till de sörjande. Därpå

förrättades jordfästningen, varefter kistan utbars och nedsänktes i graven. En talrik skara

släktingar och vänner följde den avlidne på hans sista färd.

Ur Smålandsposten N:o 170 Lördagen den 31 Oktober 1925. Kommunalt. Årets andra ordinarie kommunalstämma med Härlunda hölls söndagen den

25 dennes efter slutad gudstjänst, varvid godkändes det förslag till utgifter och inkomster,

som av kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen uppgjorts för kommande år.

Till kommunalombud att närvara vid mantalsskrivningen innevarande år valdes följande

(suppleanterna inom parentes): fjärdingsman Erik Lindberg, Knihult, (lantbr. Algot

Larsson, Knihult), kommunalkassör S. M. Jonasson, Spjutaretorp, (nämndem. Carl

Olsson, Trollaboda), lantbr. Emil Petersson, Hårdahult, (lantbr. Sven Petersson, Illagöls-

måla), f. gästgivaren Magnus Olsson, Långhult, (kyrkoväktaren K. H. Jonasson,

Långhult).

Stämman förklarade sig nöjd med det vid sammanträdet för landsfiskalen i Älmhults

distrikt uppgjorda förslaget till Älmhults landsfiskalsdistrikts indelning i polisdistrikt.

Till ordf. i barnavårdsnämnden istället för komminister G. Fahl, som avsagt sig

uppdraget, valdes lärarinnan Susanna Håkansson, Hallaboda.

Framställning om anslag till centralförbundets för nykterhetsundervisning allmänna

upplysningskurs i Åsheda avslogs.

50

Ur Smålandsposten N:o 186 Lördagen den 28 November 1925. Allbo häradsrätt. Årets tredje ordinarie vintersammanträde med Allbo häradsrätt hölls

på torsdagen och fredagen i Alvesta. Som rättens ordförande fungerade förste notarie vid

domsagan, e.o. hovrättsnotarien Elof Bergenholz.

Innan de egentliga rättsförhandlingarna togo sin början, hade häradsrätten enskild

överläggning, varefter bl.a. följande utslag meddelades:

Karl Ferdinand Rydiander från Härlunda socken, vilken av landsfiskal August Selander

åtalats för olaglig tillverkning av brännvin, dömdes för olaga försäljning av denna vara att

böta 100 kr. I fråga om han skulle inneha hembränningsapparat kunde svaranden icke mot

sitt nekande fällas.

Ur Smålandsposten N:o 194 Lördagen den 12 December 1925. Förslaget till restaurering av Härlunda kyrka. Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till

pastorsämbetet i Härlunda församling anmodat vederbörande att låta bringa ritningar och

beskrivning för restaurering av församlingens kyrka i överensstämmelse med

församlingens å kyrkostämma fattade beslut. Församlingen har nämligen i väsentliga

punkter beslutat frångå det av statsarkitekten G. Wetterling upprättade förslaget, och för

att styrelsen skall rätt kunna bedöma de nya åtgärderna, måste ärendet kompletteras i

nämnda avseende.

Ur Smålandsposten N:o 48 Lördagen den 27 Mars 1926. (dödsannons)

Ur Smålandsposten N:o 58 Torsdagen den 15 April 1926. Restaurering av Härlunda församlings kyrka. Byggnadsstyrelsen har godkänt ett

omarbetat förslag till restaurering av Härlunda församlings kyrka. Styrelsen lämnar i

samband med fastställelsen vissa förskrifter för restaureringsarbeten.

Tillkännagives,

att Herren Gud behagat till sig

hemkalla

min älskade make och vår fader, f. Hemmansägaren

Johan Magnus Nilsson, som efter endast några dagars sjukdom,

stilla och fridfullt ingick i den eviga sabbatsvilan, tisdagen den 23 mars, i en

ålder av 82 år, 1 mån., 18 dagar, efter-

lämnande oss maka, barn och barnbarn, släkt och vänner i den djupaste sorg.

Knihult pr Häradsbäck den 23 mars 1926.

Signe Nilsson, född Pettersson.

Barnen.

Sv. Ps. 479.

51

Ur Smålandsposten N:o 67 Lördagen den 1 Maj 1926. Födelsedag. 65 år fyller på måndag pastor Gustaf Fahl i Härlunda församling. Pastor

Fahl, som är född i Bäve församling, Bohuslän, har under tidigare år ägnat sig åt

jordbruk. Efter avlagd agronomexamen tjänstgjorde han som förste lärare i Uppsala läns

folkhögskola samt studerade på statsstipendium med folkhögskoleverksamheten i flera av

våra grannländer. Hans håg drog honom emellertid in på nya vägar, och efter sin

prästvigning 1909 har han verkat som komminister i Stockholm och sedan i Backa

församling i Göteborg, tills han valborgsmässoaftonen 1925 tillträdde sitt nya kall i

Härlunda. Pastor Fahl står sålunda mitt uppe i ett andra livsverk, och den kroppens och

sinnets spänstighet han alltjämt besitter, utvisar snarare en man på livets middagshöjd än

en 65-åring. Med oförminskad kraft och varmt nit sköter han såväl sin prästerliga gärning

som de övriga uppdrag, vilka vilar på honom, och på den korta tiden av ett år har han

lyckats helt vinna sina församlingsbors hjärtan genom det öppna och redbara i sitt upp-

trädande och sitt arbete. På högtidsdagen skola därför säkert många varma lyck-

önskningar nå honom i hans gästfria och trevna hem i Häradsbäck, både från gamla

vänner och från den vänkrets, han i Härlunda förvärvat.

Ur Smålandsposten N:o 115 Söndagen den 25 Juli 1926. (dödsannons)

Ur Smålandsposten N:o 122 Lördagen den 7 Augusti 1926. Koppartak å Härlunda församlings kyrka. I skrivelse till pastorsämbetet i Härlunda

församling förklarar sig byggnadsstyrelsen icke vilja motsätta sig, att taket å

församlingens kyrka omtäckes med kopparplåt, ehuru täckning med kluven furuspån ur

utseendesynpunkt givetvis hade varit att föredra.

Värmeledningsförslaget befinner sig ännu i ett ofullständigt skick och tarvar kom-

plettering och förändring med hänsyn till vissa av styrelsens värmeexperter, ingenjören

H. Eriksson, framställda erindringar.

Att


hädankalla

vår ömt älskade make och vår käre fader,

Hemmansägaren

Sven Magnus Nilsson, Som efter ett långvarigt men med

tålamod buret lidande stilla och

fridfullt avled i sitt hem den 23

dennes, i en ålder av 76 år, 9 månader,

5 dagar, djupt sörjd och i tacksamt

minne bevarad av maka, barn,

barnbarn, broder, släkt och vänner,

hava vi den smärtsamma plikten

tillkännagiva.

Häradsbäck den 23/7 1926.

Sofia Nilsson. Barnen

Sv. Ps. 344, 346.

52

Ur Smålandsposten N:o 173 Torsdagen den 4 November 1926. Ny värmeanordning i Härlunda kyrka. Byggnadsstyrelsen har med en mindre ändring

godkänt det ingivna förslaget till värmeledningsanläggning i Härlunda församlings kyrka.

Ur Smålandsposten N:o 186 Lördagen den 27 November 1926. Härlunda vill slippa bygga fattigvårdsanstalt. Härlunda kommun besvärar sig hos

k.m. över att länsstyrelsen i Växjö avslagit kommunens framställning om befrielse t.v.

från skyldigheten att anordna egen fattigvårdsanstalt.

I besvären göres gällande, att antalet understödstagare i kommunen är obetydlig, och att

kostnaderna för ett ålderdomshem – beräknade till 40,000 kr. – bli så stora, att Härlunda

lilla fattiga befolkning absolut ej står ut därmed. För övrigt har understödstagarna ”en

riktig fasa för anstaltsvård” ty det blir icke den frihet, de nu har, vilken frihet de värderar

mera än all glans. ”En viss person har påvisat huru vi böra göra, bara rusa iväg, låna

pengar på lång sikt, bygga fattigvårdsanstalt och sköta den samt tillsätta löntagare. Seń

får vi skattelindringsbidrag av staten, men det inses ju lätt, att en sådan politik bär raka

vägen till hela landets ekonomiska ruin, och löntagare är här ju tillräckligt med – Ja, mer

än tillräckligt.”

Besvären utmynna i en hemställan, att länsstyrelsens beslut måtte undanröjas och

kommunen medgivas den sökta befrielsen.

Ur Smålandsposten N:o 24 Söndagen den 13 Februari 1927. Härlunda måste anordna fattigvårdsanstalt. Länsstyrelsen i Växjö avstyrker Härlunda

kommuns besvär över länsstyrelsens beslut den 18 Oktober i fjor att avstå dess ansökan

om befrielse från skyldighet att ha egen fattigvårdsanstalt. Länsstyrelsen framhåller, att

kommunen såväl med hänsyn till folkmängden som fattigvårdsförhållandena icke synes

kunna vara utan fattigvårdsanstalt, även om kommunens behov i detta hänseende icke f.n.

icke torde kunna anses trängande.

Med hänsyn härtill har länsstyrelsen ansett sig sakna anledning bevilja fattig-

vårdssamhället den begärda befrielsen. Däremot anser länsstyrelsen skäl förefinnas för

beviljande av anstånd med anstaltens anordnande för den längsta tid, som kan av

länsstyrelsen meddelas.

Yttrande bifogas från statens fattigvårdskonsulent och landsfiskalen i Älmhults distrikt,

vilka likaledes avstyrka framställningen. Den senare framhåller, att den av honom tidigare

föreslagna överenskommelsen med Virestads sockens fattigvårdssamhälle och plats för

visst antal hjon, synes vara den bästa lösningen för ordnande av fattigvården inom

kommunen. Då emellertid detta förslag förkastats utan att kommunen framkommit med

något bättre – eller över huvud något som helst – förslag till frågans lösning, kan i likhet

med fattigvårdskonsulenten landsfiskalen icke finna annat, än att kommunen icke vill

ordna fattigvården på ett enligt nutida begrepp tillfredställande sätt.

53

Ur Smålandsposten N:o 51 Söndagen den 2 April 1927. Kommunalt. Kommunalstämman har beviljat ansvarsfrihet.

Till ledamöter i socknens valnämnd valdes J. M. Håkansson, Häradsbäck, byggmästare

A. Johansson, Ellagölshult, skomakare G. Adolfsson, Häradsbäck, och H. Johansson,

Knoxhult, med bagare O. Johansson, Häradsbäck, och K. Gustafsson, Ellagölshult, som

suppleanter.

Till extra fjärdingsmän vid stortorgdagarna i Häradsbäck för 1927 valdes hemmans-

ägaren L. O. Magnusson, Knoxhult, hemmansägaren A. Svensson, Husjönäs, hemmans-

ägaren M. Löv, Björkesjömåla, med ett arvode av 6 kr. pr dag. Arvodet till kommunal-

nämndens ordförande, fattigvårdsstyrelsens ordförande samt kommunalkassören beslu-

tades som förgående år.

Ur Smålandsposten N:o 54 Lördagen den 9 April 1927. Härlunda kyrkas restaurering. Kyrkostämma hölls på onsdagen i Härlunda. Stämman

hade att genomgå de inkomna anbuden i och för kyrkans restaurering denna sommar och

antaga anbud.

Följande anbud antogos; för kyrktakets täckande och för åskledarens uppsättande: P. A.

Strömbergs eftr. A. Birger i Växjö; för målningsarbetet: Ernst N. Nyqvist i Boarp; för

grundläggnings- murnings- och snickeriarbeten: Ivar Månsson i Kyrkhult; kopparplåt och

kopparspik inköpas från August Hall i Alvesta.

Ur Smålandsposten N:o 62 Söndagen den 24 April 1927. Från Härlunda skrives till oss:

En hemmansägare, som i vackra påskmorgonen skulle ut och försöka sin fiskelycka,

blev inte vidare glatt överraskad, då han fann sin nya 75-kronors ekbåt sönderslagen och

sänkt till ”havets” botten. Ryssjor och annat vartill fisket hör, hade rönt samma öde. Om

det är någon slags hämndeakt eller ett utslag av ”påskaglädje” lär väl bli utrett längre

fram, då man har misstankarna riktade åt visst håll.

Ur Smålandsposten N:o 69 Lördagen den 7 Maj 1927. Missionsgudstjänst, hölls i Härlunda kyrka i torsdags kl. 4 e.m. av missionären Josef

Sandström från Afrika. Hans innehållsrika och väckande predikan åhördes med spänd

uppmärksamhet. Före predikan sjöngs psalmen 540: 1, 2. Efter predikan sjöngs psalmen

541: 1, 2, därefter förrättades altartjänst av komminister Gustaf Fahl. Gudstjänsten av-

slutades med psalmen 141: 3, 4.

Härlunda församling visade genom sitt offer efter gudstjänstens slut att den hyser ett

stort intresse för kristenhetens utbredande i hednaländerna. Offret uppgick till 93 kronor.

Ändrande av förslag till värmeledning å Härlunda församlings kyrka. Byggnads-

styrelsen har medgivit sådan ändring i det fastställda förslaget till värmeledning i

Härlunda församlings kyrka, som av församlingen ifrågasatts och varigenom avses att

med förändring av elementens placering undvika avtagande av bänkarna och sitt-

platsernas minskning.

Såsom villkor för medgivandet uppställer dock styrelsen, att elementen i koret förses

med lämpliga skärmar eller inklädnader, vartill förslag skall underställas styrelsens

prövning.

54

Ur Smålandsposten N:o 74 Söndagen den 15 Maj 1927. Från Härlunda meddelas till oss:

Härlunda handelsförening u.p.a. har hållit årsmöte i föreningens lokal i Spjutaretorp.

Omsättningen har under året ökats med 2,423 kr. Nio nya medlemmar hava under året

ingått.

Till styrelse intill tiden för nästa årsmöte har omvalts de i tur avgående: hemmansägarna

Magni Persson, Husjönäs, Olof Ohlsson, Spjutaretorp och Carl O. Johansson, Spjutare-

torp. Övriga styrelseledamöter äro hemmansägarna Vilhelm Augustsson, Gäddhult, och

Ernst Johansson, d:o.

*

Härlunda biodlarförening som bildades sistlidna år, har kunnat glädja sig åt intresse för

sin verksamhet. Medlemsantalet är ju dock ännu synnerligen ringa.

Vid årsmötet, som hölls hos ordföranden lantbr. Algot Johansson, Gäddhult, valdes till

styrelse intill tiden av nästa årsmöte Algot Johansson, Gäddhult, ordf., och korres-

ponderande ledamot, lantbr. Viktor Svensson, Brändetorp, sekr., och lantbr. Albert

Johansson, Gäddhult, kassör. Suppleant för dessa blevo lantbruksbiträdet Edvin Svenson,

Spjutaretorp, och d:o Anton Johansson, Siggaboda. Till revisor, valdes lantbr. K. E.

Pettersson, Tjuvön.

*

Sedan en tid tillbaka pågår ett välbehövligt arbete med iordningsställandet av vägarna

inom socknen. Sockenborna har länge väntat länge på detta och hålla vägstyrelsen

räkning för, att löftena nu infriats.

*

Ett dödsfall, som väckt den största förstämning inträffade för några dagar sedan i

Gäddegölshult by. En 35-årig lantbrukare, som var i färd med spridning av gödsel på ett

åkerfält, hittades i närheten av häst och vagn sittande död lutad mot en sten på åkern. Den

avlidne, Ernst Julius Johansson, hade träffats av hjärtslag.

Han efterlämnar det allra ljusaste minne, känd, aktad och värderad av alla vilka han

kommit i beröring med.

Ur Smålandsposten N:o 80 Torsdagen den 26 Maj 1927. (dödsannons)

Att


hädankalla

vår ömt älskade make och vår käre fader,

Änkan

Ulrika Håkansson, född Lindström,

Vilken avled den 13 maj 1927, i en

ålder av 86 år, 3 månader och 4 dagar,

djupt sörjd av oss, barn, barnbarn och

barnbarnsbarn, övriga släktingar samt

många vänner, hava vi den

smärtsamma plikten tillkännagiva.

Björnhult den 13 maj 1927.

Barnen.

55

Dödsfall. Änkan Ulrika Håkansson, född Lindström, har avlidit i Härlunda, i en ålder av

något över 86 år.

Den avlidna, som sedan några år var änka efter förre skräddaren och hemmansägaren

Petter Håkansson i Björnhult, Härlunda, har under den senaste tiden varit sängliggande på

grund av ålderdomssvaghet, tills döden nu kom som en befrielse. Hon har under sin

sjukdom ömt vårdats av sin dotter och måg i Ulriksmåla, där hon nu, sedan hon ej längre

kunnat reda sig själv, vistats.

Änkan Håkansson har under sin långa levnad varit en synnerligen praktisk och

arbetssam husmoder, varför få torde kunna i flit och omtanke om hemmet, mäta sig med

henne.

Änka sedan några år har den nu avlidna uppfostrat en stor barnaskara, varav alla äro

gifta, de flesta lantbrukare i hemsocknen. Övriga äro bosatta i U.S.A.

– Efter en längre tids sjukdom, avled i Krontorpet under Häradsmåla, Härlunda socken,

förre kronotorparen Jonas Andersson, i en ålder av något över 80 år.

Den avlidne, sedan några år änkling, har i sin krafts dagar vistats mycket ute på

järnvägsarbeten inom Sverige, och få torde de järnvägsbyggen vara, som Andersson ej

tagit aktiv del uti. Närmast sörjande äro fyra söner, varav tre äro anställda vid järnvägar

inom landet. En av sönerna vistas sedan ett flertal år i Nederländska Kongo, där han är

anställd som lokförare.

Från Härlunda skriver vår korrespondent:

Vårarbetet inom socknen, som på grund av regnig och kall väderlek avsevärt fördröjts,

är nu i det närmaste avslutad, med undantag av en del lägre liggande mossmarker, vilka

på grund av vattensjuka ännu ej kunnat besås.

Sedan en tid tillbaka pågår makadamisering och grusning av vägen Häradsbäck till

Kinnevalds gräns. Arbetet, som utföres av Allbo härads vägkassa, göres synnerligen

grundligt med användande av nutidens mest praktiska vägförbättringsmaskiner.

Övriga vägar inom socknen äro tyvärr ännu i ett synnerligen bedrövligt skick, men det är

att hoppas, att vägkassan inom en ej allför långt avlägsen framtid sätter även dessa i gott

stånd.

Anmärkningsvärt är dock, att vägarna inom socknen, knappast i mannaminne befunnits i

så dåligt skick som de f.n. äro, men så hava ej heller på fyra år vägarna inom socknen

pålagts någon grus, men väl körts över några gånger med vägskrapa, vilket dock i

längden ej kan förbättra vägarna.

Ur Smålandsposten N:o 82 Söndagen den 29 Maj 1927.

Skogsexkursion i Härlunda.

(Brev till Smålandsposten.)

I onsdags, den 25 dennes, hade Smålands Skogsägareförening anordnat en skogs-

exkursion för skogsägare i Härlunda, och denna exkursion hade förlagts till Amundshylte,

där samling skedde vid det gamla idylliskt belägna bostället. Vädret var ostadigt och allt

emellanåt silade regnet ned, men icke desto mindre hade inemot ett 25-tal lantmän

kommit tillstädes med sockenkommitténs ordförande, nämndeman Carl Olsson i

56

Trolleboda i spetsen. Förrättningen leddes av länsskogvaktare Karlsson, och föreningens

ordförande, brukspatron Ekströmer, på Klavreström hade också infunnit sig.

Denna exkursion var i många hänseenden lärorik och intressant, mycket beroende av

valet av platsen för dess hållande, som nog får anses typisk för markerna i denna del av

länet. Amundshylte är en betydande gård med små, starkt stenbundna åkrar, ganska stora

försumpade marker, som dock syntes vara av godartad beskaffenhet, och lämpliga för

utdikning – byamännen hade också med berömvärda uppoffringar åstadkommit ett

betydande torrläggningsarbete – och synnerligen vidsträckta skogsmarker, där skogen

växer frodigt, så frodigt att den visst aldrig kan taga slut. Det meddelades, att gården för

ej länge sedan tillhört kommunen som pastorsboställe men för en ganska ringa summa

försålts till enskild skogsägare och att den sedan flera gånger gått i handel, men varje

ägare har tagit ut betydande skogskvantiteter och ändå fått mera betalt för gården än han

givit.

Man skulle dock trott, att gården skulle varit skoglös, men så var ingalunda förhållandet,

visserligen funnos en del äldre tråkiga kalmarker, som tack vare bristande återplantering

nu voro förvildade, och även färskare kalhyggen förekommo, men större delen av

skogsarealen var beväxt med yngre, täta vackra bestånd, som snart nog åter kunna giva

rikliga skördar. I dessa bestånd hade efter skogsvårdstyrelsens anvisningar gallringar

utförts, som nu beskådades och diskuterades. Exkursionsledaren påvisade särskilt vikten

av att vid ungskogsgallringar de bästa och mest livskraftiga träden kvarlämnades, så att

den ökade tillväxt, som efter gallringen uppstår, kommer att frambringas av dylika träd,

som givetvis mycket hastigare ökar i värde än vad de sämre undertryckta träden skulle

göra, om endast sådana skulle kvarlämnas. En del av deltagarna tyckte nog att detta var

litet upp- och nedvänt, ty de menade, att man alltid vid en avverkning bör taga ut de träd,

som giva de mesta pengarna för stunden och sedan låta de sämre träden stå och ”växa i

sig”, en åsikt som nog är högst vanlig bland våra skogsägare, men som icke blir mycket

riktigare för det. Vidare påpekades det slöseri, som ligger i att låta så dyrbar mark som

här ligga blott delvis utnyttjad, vilket bl. a. sker om man låter gamla alltför hårt uthuggna

glesa äldre bestånd stå orörda. I dylika bestånd hade här och var luckor upptagits, ej större

än att självsådd kunde påräknas, och ledaren utstämplade under exkursionens gång

ytterligare dylika luckor, i vilka sålunda föryngring utan kostnad åstadkommes. Vad som

särskilt var intresseväckande i dessa skogar var att se skillnaden i produktionen mellan

gallrade och icke gallrade yngre skogsbestånd, en jämförelse gjordes i ett par 45-åriga

bestånd, och det visade sig, att i en flera gånger gallrad skog virkesmassan var nära

dubbelt så stor som i den ogallrade.

Här som annorstädes klagade man emellertid över svårigheten att bliva av med virke av

klenare dimensioner, och behovet av en industri, som kan använda dylikt virke är i

sanning stort.

Härlunda socken, som ligger litet avsides belägen, är givetvis i hög grad beroende av

sina vägar, och då detta ej minst gäller skogsägarna, för vilka användbara vägar äro ett

livsvillkor, kan det ej vara oriktigt att i detta sammanhang påtala det bedrövliga skick, i

vilka vägarna i dessa trakter befinna sig. Enligt uppgift skulle något underhåll icke

påkostats på flera år, och tillståndet bar också syn för sägen, bottenlösa hjulspår, stora

jordfasta hålstenar, djupa gropar och allehanda försåt mötte resenären, och det är svårt att

finna ord nog starka för att skildra hur vägen mellan Almundsryd och V. Thorsås by såg

ut sedan längre fram på dagen ett ktaftigt regn fallit. Man kan nöja sig med att beteckna

förhållandet som skandalöst och förvåna sig över vederbörandes likgiltighet och orts-

befolkningens tålamod.

Men för att återvända till exkursionen så var belåtenheten med densamma synbar, och

nämndeman Olsson uttryckte nog den allmänna meningen, då han tackade färdledaren för

god undervisning och hoppades, att Härlundaborna snart nog finge ut i skogen under

sakkunnig ledning.

57

Ur Smålandsposten N:o 120 Lördagen den 6 Augusti 1927. Inget ecklesiastikt virke till garage. Hos domänstyrelsen har komministern i Härlunda

G. Fahl ansökt att av det virke, som enligt tidigare beviljat tillstånd utsynats från

komministerbostället för församlingens kyrka, och som eventuellt icke erfordras, få

uppföra ett bilgarage och en svinstia. Domänstyrelsen har avslagit framställningen.

Ur Smålandsposten N:o 132 Lördagen den 27 Augusti 1927. Härlunda socken mister en taxering. Efter besvär av hemmansägaren Peter Bengtsson

har kammarrätten undanröjt hans taxering år 1924 i Härlunda socken till bevilling för

2,350 kr. samt inkomst- och förmögenhetsskatt för 3,960 kr.

Ur Smålandsposten N:o 163 Torsdagen den 20 Oktober 1927.

Kyrkohögtid i Härlunda.

Kyrkan åter tagen i bruk efter restaureringen.

Efter en genomgående såväl yttre som inre restaurering togs Härlunda församlings kyrka

åter i bruk i söndags. En enkel invigningsfest var anordnad.

Innan kyrkklockorma kallat till gudstjänst, var templet fyllt till sista plats. Sedan

psalmen 573: 1-3 sjungits, bestegs predikstolen av församlingens komminister, Gustaf

Fahl, som utgående från orden: ”Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag

mitt ibland dem”, höll invigningstalet.

Efter en kort historik över kyrkan, som grundlades på 1700-talet, samt en förteckning

över de prästmän, som verkat inom församlingen alltsedan 1822, varvid särskilt betonade

kyrkoherde Gustaf Ansgarius Lindblads verksamhet såsom komminister i Härlunda,

övergick talaren till utläggningen av textorden. Bland annat yttrade han ”Och vi vilja nu

tacka kyrkans Herre för detta vårt sköna tempel. Med hans tillstädjelse och under Hans

välsignelse har det blivit byggt. Och med hans tillstädjelse och under Hans välsignelse

har det blivit restaurerat.

Måtte därför nu och i tiderna framåt kyrkans Herre bliva rikligen ärad i detta tempel.

Måtte icke Härlunda församlingsmedlemmar övergiva sin församlings gemenskap,

såsom så många på andra orter i vårt land haft och fortfarande hava försedd i denna

villfarelse och avfallets tid.

Vi önska, då vi nu börjar våra gudstjänster i denna restaurerade kyrka, vi önska under

bön till Herren, att inom dessa väggar ett rent och klart Guds ord alltfort måtte bliva

predikat. Och vi önska, att de måtte bliva många, som längta och trängta efter att i detta

tempel få höra eviga livets ord.

Ja, måtte Du, o Herre, i detta tempel för varje gång det står öppet för gudstjänstfirande

vara mitt ibland många nådehungrande och nådetörstande!”

Därefter framfördes tack till dem, som genom gåvor höjt prydnaden i Härlunda kyrka.

Så frambars församlingens tack till fröken Emma Karlsson i Potteboda, som ensam

bekostat de båda målade korfönstren; till grossh. C. J. Adamsson, Ryd, vilken ensamt

bekostat den nya fina mässkruden, altarduken, antependium och predikstolsdok; till hr.

58

Ernst V. Magnusson och Maria Karlsson, som med penningar bidragit till mattor och

andra prydnader.

Vidare uttalades församlingens vördsamma och hjärtliga tack till kontrollanten, ingenjör

Martin Eriksson, Guö, och målaremästaren Ernst Nyqvist, Boarp, till byggmästaren Ivar

Månsson, Kyrkhult, fabrikör A. Birger, Växjö, och till dem alla som haft att utföra arbetet

med kyrkans restaurering.

Kyrkans organist, fröken Alma Nilsson, sjöng därefter från läktaren: ”Hur ljuvt det är att

komma” etc.

Därefter sjöngs psalmen 573: 4-6.

Sedan ett kort uppehåll gjorts började den sedvanliga högmässotjänsten. Vid altaret

tjänstgjorde jämte komminister Gustaf Fahl hans brorson, komminister Eric Fahl från

Göteborgs stift. Båda voro iklädda mässkrudar den förstnämnde den nya vackra

mässkruden, som nu togs i bruk för första gången. Altaret var smyckat med blommor och

levande ljus.

Efter högmässan bestegs predikstolen av komminister Eric Fahl, som höll en kraftig

uppbygglig predikan. Ingångsorden utgjordes av 34:de psalmens 2:dra vers ”Huru

ljuvliga äro icke Dina boningar, Herre Zebaoth”.

Till ämne hade talaren ”Ljuvligt är det, att Gud alltid vill hava förkunnat i sin helgedom

på jorden det för nådehungrande syndare tröstliga budskap, och är Gud för allting möjligt.

I vanlig ordning förrättades efter predikan altartjänsten, varefter den högtidliga

gudstjänsten avslutades med psalmen 112: 9.

Säkerligen fröjdade sig Härlundaborna över såväl sin kyrka som den stämningsfulla

invigningshögtidligheten.

Efter högtidligheten i kyrkan vore kommitténs för kyrkans restaurerings ledamöter,

kyrko- och skolråd samt lärarekår m.fl. inbjudna till den gästfria prästgården, där de

under angenäm stämning njöto av det goda, varmed de undfägnades. Flera tal höllos, och

man skiljdes åt i tacksam glädje över den minnesrika dagen.

Ur Smålandsposten N:o 164 Lördagen den 22 Oktober 1927. Kyrkoherdeval både i Västra Torsås och Härlunda? Västra Torsås och Härlunda

församlingar hava nu var för sig avgivit yttande över den av Carl Ohlsson m.fl. kyrko-

rådsledamöter i Härlunda hos k.m. gjorda framställningen därom, att frågodagsförrättning

och val för återbesättande av lediga kyrkoherdetjänsten i Västra Torsås pastorat måtte

komma en uppdelning av pastoratet i tvenne valdistrikt, få äga rum för Västra Torsås

församling i Västra Torsås kyrka och för Härlunda församling i Härlunda kyrka.

Västra Torsås församlings kyrkostämma har därvid enhälligt avstyrkt det gjorda

yrkandet med den motiveringen, att det vore gammal praxis, att kyrkoherdeval hölles i

Västra Torsås kyrka. Det syntes stämman rättvist, att så finge ske också i nu stundande

val. Stämman ville särskilt framhålla, att vid de båda senaste komministervalen i

Härlunda, dessa val ägt rum i Härlunda kyrka utan att någon framställning om ändring

därom gjorts från Västra Torsås församling.

Härlunda församling däremot anhåller, att såväl prov som val måtte få äga rum även i

Härlunda kyrka.

Växjö domkapitel har till k.m. under hänvisning till domkapitlets skrivelse i ärendet av

den 21 Sept., meddelat att domkapitlet icke finner församlingarnas yttranden böra föra

något förnyat utlåtande av domkapitlet i ärendet.

I skrivelsen den 21 Sept. förklarar domkapitlet sig anse det icke vara nödigt, att

frågodagsförrättningen hölles på flera stationer. Däremot tillstyrker domkapitlet, att k.m.

måtte, med hänsyn till de jämförelsevis stora avstånden inom pastoratet, beträffande valet

förordna, att detsamma måtte äga rum för envar av församlingarna i deras respektive

kyrkor.

59

Ur Smålandsposten N:o 167 Torsdagen den 27 Oktober 1927. Kommunalt. Kommunalstyrelsen har avslagit begärt anslag till Kronobergs läns nykter-

hetsförbund.

Till ombud vid mantalsskrivningen valdes kommunalnämndens ordf. Carl Ohlsson,

Trolleboda. Fattigvårdsstyrelsens ordf. Gustav Johansson, Knoxhult, fjärdingsman Karl

H. Jonasson, Häradsbäck, kyrkovärd N. A. Johansson, Vashult. Till suppleanter utsågos

skomakare Gust. Adolfsson, skomakaren August Johansson, Häradsbäck, hem.-äg. Anton

Johansson, Trolleboda och hem.-äg. Ernst Svensson, Vashult.

Kommunalnämnden hade föreslagit, att Amundshylte gård skulle av kommunen inköpas

till skogsallmänning, men detta avslogs av stämman.

Ur Smålandsposten N:o 195 Torsdagen den 15 December 1927. Härlunda slipper bygga egen fattigvårdsanstalt. Efter besvär av Härlunda kommun

har regeringsrätten med ändring av länsstyrelsen i Växjö beslut den 18 Okt. i fjol

förordnat, att kommunen t.v. skall vara befriad från skyldigheten att anordna egen

fattigvårdsanstalt. På grund av förefintlig möjlighet att bereda utackordering av de

jämförelsevis ringa antalet understödstagare har regeringsrätten nämligen funnit

kommunen icke för närvarande vara i behov av egen fattigvårdsanstalt eller del av sådan.

Ur Smålandsposten N:o 3 Lördagen den 7 Januari 1928. Från Härlunda, skrives till oss:

Julhelgen har förflutit i stillhet och ro. Vid julottan som började kl. 7 på morgonen var

kyrkan fylld till sista plats. Prydd med granar och levande ljus gav kyrkan ett mycket

stämningsfullt intryck i sitt nyrestaurerade skick. Före predikan sjöng kyrkokören: ”Ära

vare Gud” av Lothscher under ledning av kantor fröken Alma Nilsson. Efter predikan

sjöng fröken Nilsson solo: ”Julsång” av Adam. Även vid nyårsottan medverkade kören

med att sjunga ”Guds lov i naturen” av Beethoven. Kören, som förfogar över ett gott

röstmaterial, visar uppenbarligen ett stort intresse för att med sin insats höja andakten och

högtidligheten vid gudstjänsterna.

Ur Smålandsposten N:o 15 Lördagen den 28 Januari 1928. Berövade sig livet i förtvivlan över faderns död. En sorglig händelse inträffade natten

mellan onsdagen och torsdagen i Uthövdan, Virestads socken. Arbetaren Emil Jönsson

därstädes berövade sig då nämligen livet genom att skjuta sig. För c:a en vecka sedan

avled Jönssons c:a 70-årige fader, som tillsammans med sonen bebott hemmet. En granne

hade av Jönsson erhållit uppdrag att ombesörja begravningen, som var utsatt till

torsdagen. Då grannen på morgonen anlände fann han dörrarna olåsta och vid närmare

undersökning även liket av Jönsson. Denna anhöll i ett efterlämnat meddelande att

begravningen av fadern skulle ske på utsatt dag, och att han ej ansåg sig kunna leva

ensam.

Jönsson var c:a 40 år gammal.

60

Ur Smålandsposten N:o 26 Torsdagen den 16 Februari 1928. Från Härlunda, skriver vår korrespondent:

Efter sedvanliga högmässogudstjänsten i söndags i Härlunda kyrka vidtog valförrättning

för återbesättande av lediga kyrkoherdetjänsten i V. Torsås och Härlunda pastorat.

Valförrättningen leddes – enär kontraktsprosten av sjukdom var förhindrad – av

kyrkoherde K. Holm, Vislanda, med biträde av kyrkovärden Carl Ohlsson, Trolleboda,

som valnotarie. Förrättningen inleddes med avsjungandet av Ps. 310: v. 1 o. 2, varefter

kyrkoherde Holm höll ett manande tal till församlingen, vars medlemmar mött upp i stora

skaror. Han yttrade däri bland annat:

Det är i dag en stor dag i församlingens historia, då den i dag för första gången väljer

kyrkoherde i sin egen kyrka. Det tycks mig även vara en underlig försynens skickelse, att

just kyrkoherden i Vislanda skall förrätta detta val. Härlunda har nämligen på 1500-talet

hört till Vislanda pastorat, och varje gång det var val på den tiden, har alltså Härlunda-

borna måst resa den långa vägen upp till Vislanda för att rösta. Under de följande

århundradena har Härlunda en tid tillhört Skatelövs pastorat och sedan, liksom nu, V.

Torsås. Det är ju givet, att det ej varit så många Härlundabor, som kunnat resa så långt att

rösta och därför kunnar inverka något vidare på valet. Ni bör därför också nu i dag tänka

på det ansvar, som vilar på eder. Kraven och önskningarna på en prästman äro många. En

önskar en trevlig sällskapsmänniska, en annan en duktig kommunalman, som gör stora

insatser för skola och kyrka, en annan åter en god själasörjare. En god herde för

församlingen, en som bringar välsignelse i sitt kall, önskar ni ju alla. Må därför var och en

allvarligt betänka, med vilka avsikter han kommit till detta val och nedlägga sin röst utan

att taga hänsyn till andras åsikter.

Efter talet sjöngs Ps. 317: v. 2 o. 3.

Sedan vidtog själva valet, lugnt och stilla, varunder 384 avgåvos. Förrättningen var slut

kl. 5, varefter valurnan och valprotokollet förseglades för att sändas till prostexpeditionen

i Alvesta, där sammanräkningen av rösterna skedde. Kyrkoherde Holm uttalade slutligen

en önskan, att vilken prästman, som än blev vald, så måtte Guds välsignelse vila över

honom i hans arbete.

Till sist sjöngs psalmen 500 v. 1.

Ur Smålandsposten N:o 44 Söndagen den 18 Mars 1928. Från Härlunda, skrives till oss:

Konfirmation förrättades i Härlunda kyrka i fredags kl. 11 f.m. Den efter restaureringen

prydliga kyrkan var ännu mera stämningsfull genom det till passionstiden av tvenne

lärarinnor skänkta svarta antipendiet och predikstolsdoket. Dessutom pryddes altaret och

predikstolen av levande växter och blommor. Akten inleddes med solosång av försam-

lingens kantor, fröken Alma Nilsson, som sjöng Dav. psalm 84: 1 – 4.

Sedan psalmen 564: 1 – 3 avsjungits höll komminister Fahl konfirmationstalet över 5

Moseb. 5 – 29. Efter talet hölls förhör med de unga, som visade sig äga en djup grundlig

kristendomskunskap. Ingen fråga lämnades av konfirmanderna obesvarad.

På konfirmationstalet följde samma psalms 4 och 5 verser.

På söndagen gingo de unga till nattvarden. Kyrkan var fullsatt av andäktigt lyssnande

åhörare. Och på måndagen voro konfirmanderna inbjudna i prästhemmet av herrskapet

Fahl på kaffe med dopp m.m.

61

Ur Smålandsposten N:o 47 Lördagen den 24 Mars 1928. Kommunalt. Extra ordinarie kyrkostämma hölls på tisdagen.

Efter att stämman beviljat resebidrag åt valförrättaren vid prästvalet samt åt kommun-

ombudet vid röstsammanräkningen i Alvesta, kom dagens huvudfråga angående

kyrkostallarnas flyttning för att bereda plats för det nya skolhuset. Efter en stunds debatt

beslöts genom omröstning, att kyrkstallarna skola läggas utmed Vashultsvägen. Därtill

fordras emellertid mark, som måste expropieras från prästbostället. För denna

expropiation samt för infordrande av kostnadsförslag och ritningar till det nya skolhuset

utsågs en kommitté, bestående av grossh. C. Olsson, Haga, lantbr. Ernst Svensson,

Vashult, lantbr. Johan Pettersson, Slätthult, lantbr. Julius Nilsson, Knihult, och lantbr.

Gustaf Johansson, Ellagölshult.

Ur Smålandsposten N:o 57 Torsdagen den 12 April 1928. Avliden åldring. En av Härlunda sockens äldsta invånare, f. hemmansägaren Nils

Ohlsson i Karsemåla, avled i tisdags i sitt hem, i den höga åldern av något över 94 år.

Den avlidne gamle dannemannen var en man av äkta gammalt småländskt kärnvirke. In

i det sista var han kry och har hela livet igenom ägt en god hälsa. Under en lång följd av

år har Ohlsson innehaft den lantgård, på vilken han nu fått sluta sina dagar. I sin hemort

var den bortgångne känd som en duktig jordbrukare, en man, som i stillhet skötte sitt kall

på sin lilla gård.

Som närmast sörjande stå dotter och måg, hos vilka den gamle åtnjutit vård, samt av en

dotter bosatt i U.S.A., vidare av flera barnbarn, samt en stor släkt och vänkrets.

Marknaden i Häradsbäck, under onsdagen var synnerligen talrikt besökt av ortens

befolkning. Tillförseln av hornboskap var ringa; endast ett 25-tal djur voro saluförda, och

få av dessa bytte ägare. Några uppköpare hade ej infunnit sig. Endast kor och ungdjur

hade salubjudits, och dessa betingade pris från 125 – 200 kr.

Ur Smålandsposten N:o 59 Söndagen den 15 April 1928. Han var ej valbar. Med anledning av de besvär, som kyrkovärden Carl Ohlsson,

Trolleboda, hade anfört angående beslut å kommunalstämma i Härlunda den 27 Dec.

1927, att till ledamot i socknens kommunalnämnd invälja handl. Carl Olsson, Haga, har

länsstyrelsen förklarat, att denne ej var valbar på grund av att han ej är röstberättigad

inom kommunen. Vidare har förordnats att ny kommunalstämma skall utlysas och en ny

ledamot inväljas i nämnda persons ställe.

Ur Smålandsposten N:o 63 Söndagen den 22 April 1928. Eldsvåda i Härlunda. En eldsvåda, som kunnat kräva människoliv, utbröt i fredags

morse hos Elin Svensson, änka efter handlanden och kyrkovärden Johannes Svensson i

Häradsbäck.

Elin Svensson, vilken är över 80 år och sedan en tid tillbaka sängliggande, har vårdats

av en tjänsteflicka. När denna vaknade på morgonen, tyckte hon sig höra ett knastrande

62

ljud från köket. När hon öppnade dörren till detta slog eld och rök emot henne. Flickans

första tanke gällde den gamla, vilken hon bar ut på verandan, varefter hon sprang till

närmaste granne efter hjälp. Några ögonblick efter rasade taket in. Allt lösöret blev

lågornas rov. Elden tros ha uppkommit genom någon bristfällighet i rökgångarna i

murverket.

Ur Smålandsposten N:o 64 Tisdagen den 24 April 1928. (annons)

Häradsbäck. Genom offentlig auktion, som å stället

förrättas tisdagen den 1 maj kl. 12 på

dagen, låta sterbhusdelägarne efter f.

handl. Johannes Svensson, Häradsbäck,

på grund av timad eldsvåda å bostads-

huset, försälja avs. lägenheten Johannes-

hus under Häradsbäck i Härlunda sn.

Villkoren tillkännagivas vid auktionens

början.

Knoxhult den 22/4 1928.

Gustav Johansson.

Ur Smålandsposten N:o 123 Tisdagen den 7 Augusti 1928. Kommunalt. Extra ordinarie kyrkostämma hölls den 2 augusti i Härlunda.

Från folkskoleinspektören O. Lidén, Ljungby, hade till skolrådet inkommit en skrivelse

med anledning av en av honom förrättad bostadssyn i Karsemåla mindre folkskola. Han

påyrkade vissa förändringar i bostadslägenheten såsom inredande av en garderob,

ledstång till kökstrappan samt fyllande omkring nedre trappsteget, så att detta erhölle

lagom höjd. Stämman biföll inspektörens önskemål. Vidare väcktes förslag om inköpande

om en ny orgel till nämnda skola av hemmansägaren Otto Svensson, Krampanäs.

Bröllop.

Bröllop ägde i fredags rum mellan lantbrukaren, nämndeman Gustaf Johansson,

Knoxhult, Härlunda och fröken Ida Kristina Håkansson, Siggamåla. Vigseln förrättades

av komminister G. Fahl, Härlunda, varefter middag intogs i brudens hem i Siggamåla.

Ur Smålandsposten N:o 162 Söndagen den 14 Oktober 1928. Besvär över lantmäteriförrättning. Hemmansägaren H. P. Persson i Hårdahult besvära

sig hos regeringsrätten över länsstyrelsen i Växjö beslut den 14 sept. att bifalla av

H. Haraldsson gjord ansökan om lantmäteriförrättning för inlösen enligt ensittarlagen av

det Persson tillhöriga av Haraldsson arrenderade jordområdet Hårdaslätt under 19/240

mtl. Hårdahult 19 i Härlunda socken.

63

Ur Smålandsposten N:o 5 Torsdagen den 10 Januari 1929. Eldsvåda. Ett boningshus, tillhörigt lantbrukaren Algot Johansson, Gäddegölshult,

Härlunda, eldhärjades i tisdags kväll vid 8-tiden och nedbrann till grunden.

Elden lär ha börjat i trossbottnen i kökstaket. När den observerades hade den fått så stor

spridning att släckningsförsöken visade sig fruktlösa. Ägaren själv var borta ett ärende ett

stycke från hemmet, men observerade olyckan omedelbart och hann hem så att han med

tillhjälp av tillskyndande personer lyckades rädda en del lösöre.

Orsaken till eldens uppkomst är icke känd, men det troliga är, att den förorsakats genom

någon bristfällighet i murverket. Det brunna var försäkrat till ungefärligen fulla värdet.

Ur Smålandsposten N:o 24 Tisdagen den 12 Februari 1929. Carnegiehjältinna. Carnegiestiftelsen torde komma att belöna 17-åriga tjänsteflickan

Edit Lindgren i Häradsbäck, som natten mellan den 19 och 20 april i fjor räddade sin 83-

åriga matmor från att innebrännas vid eldsvåda.

Räddningen var förenad med ganska stor fara för räddarinnans eget liv enär elden redan

börjat i det rum, där den åldriga låg och sov. Vid eldsvådan fick Edit Lindgren klädes-

persedlar till ett sammanlagt värde av 297 kr. förstörda, och hon har trots rättegång med

brandstolsbolaget icke kunnat få ersättning för dem.

Ur Smålandsposten N:o 72 Lördagen den 11 Maj 1929. Eldsvåda i Ryd. Omkring kl. halv 2 i onsdags morse utbröt eld i en snickeriverkstad

tillhörig snickaremästaren Agaton Pålsson, Ryd.

Då elden, som började i övra våningen å verkstaden, varsnades, hade den redan fått så

stark fart, att byggnaden ej kunde räddas utan nedbrann till grunden. I verkstaden

befintliga arbetsmaskiner och motorer m.m. blevo lågornas rov med undantag av några

hyvelbänkar och smärre verktyg, som man lyckades rädda.

Ett boningshus, som var beläget cirka 15 meter från verkstaden var starkt hotat, men då

samhällets motorspruta varit i verksamhet en stund blev elden dämpad så att faran för de

närliggande byggnaderna avvärjdes. En i närheten av verkstaden befintlig brädstapel blev

oskadd. Hur elden uppkommit är ännu obekant. Det förmodas att den uppkommit genom

någon bristfällighet i murverket, då det vill synas som om den börjat i trossbottnen i

närheten av skorstenen.

Det brunna var försäkrat i Köpmännens brandförsäkringsbolag samt i brandförsäkrings-

aktiebolaget Viktoria till sitt ungefärliga värde.


Begravning.

I söndags begrovs i Härlunda kyrkogård f.d. kyrkovärden Johannes Svenssons avlidna

maka Elin Svensson.

Den avlidna har det senaste året vistats och vårdats hos en dotter i Lönsboda, Skåne.

Jordfästningen skedde i Lönsboda kyrka, varefter en kortege på femton bilar följde kistan

den två mil långa vägen till Härlunda, där gravsättning skedde.

Vid graven talade kyrkoherden Martin Lindström, Lönsboda, samt den avlidnas svärson,

bankdirektör Johan Jeppsson, Lönsboda, varefter en yngling uppläste för tillfället

författade verser. En rik blomstergärd hade ägnats den avlidne.

64


Begravning.

En högtidlig jordfästning ägde rum i söndags före gudstjänsten å Härlunda kyrkogård,

då stoftet efter den så hastigt bortryckte hemmasonen Albert Johansson, Gäddegölshult,

vigdes till griftero.

Sedan psalmen 490: 1 sjungits, höll pastor G. Sandahl en gripande och manande

dödsbetraktelse över skriftens ord: ”Det är icke mer än ett steg mellan livet och döden”,

samt talade tröstens ord till de sörjande.

Efter jordfästningen, vilken bevittnades och åhördes av en stor menighet, sjöngs

psalmen 490: 5, varpå officianten lyste frid över stoftet.

Ur Smålandsposten N:o 101 Tisdagen den 2 Juli 1929.

Födelsedag.

50 år fyller den 6 Juli f.d. kyrkovärden Alfred Johansson, Vashult, Häradsbäck.

Född i Knihult, Härlunda församling, övertog han i unga år sin svärfaders gård i

Vashult, vilken han ännu innehar och brukar.

I kommunens tjänst har han varit mycket anlitad. Sålunda var han under en följd av år

församlingens kyrko- och skolkassör och kyrkovärd, och är sedan flera år ordf. i

valnämnden, ledamot i kyrko- och skolrådet, och har dessutom anlitats som auktion- och

boutredningsman inom kommunen. Genom sitt glada, vänsälla och flärdfria väsen har han

tillvunnit sig mångas vänskap och aktning, och därför komma helt säkert många väl-

gångsönskningar att framhållas till 50-åringen på hans bemärkelsedag.


Hyllning.

50 år fyllde i lördags f.d. kyrkovärden Alfred Johansson, Vashult, Härlunda, och blev

därför av släkt och vänner föremål för hjärtliga hyllningar i form av penningar, skrivställ,

matsilver, en korgstol och den obligatoriska silverkryckan.

På högtidsdagen gåvo hr och fru Johansson middag i sitt hem för ett 100-tal inbjudna där

dagen förflöt i den angenämaste stämning. Tal höllos av nämndeman G. Johansson,

Knoxhult, och grosshandl. O. Ohlsson, Haga, vilken efter middagen läste upp de

telegram, som anlänt samt erinrade om att högtidsdagen var en dubbel bemärkelsedag i

det att hr och fru Johansson två dagar förut firat sin silverbröllopsdag.

Ur Smålandsposten N:o 133 Tisdagen den 27 Augusti 1929. Inbrott i Härlunda. Natten till söndagen ägde inbrott rum på fyra ställen i Härlunda.

Tjuvarna besökte bl.a. prästgården i Häradsbäck, där pengar tillgrepos, dels i en

skrivbordslåda och dels i en väska i tamburen, sammanlagt 20 á 25 kr. Sedan besökte de

tre andra platser i Häradsbäck, där de stulo matvaror och spritdrycker. Landsfiskalen i

Älmhults distrikt, S. Kirsten, efterspanar såsom misstänkta för stölden ett par personer av

tattareutséende, 20 á 25 år gamla, som kommit åkande på cykel. På ett ställe, troligen det

som sist hemsökts, kvarglömde tjuvarna en gammal hovtång av en numera ej använd typ,

vilken möjligen kan bli till en ledtråd för polisen.

65

Ur Smålandsposten N:o 135 Lördagen den 31 Augusti 1929.

Vems är tången?

Vid inbrotten i Härlunda natten till söndag

kvarlämnade bovarna en hovtång.

Då tången är ganska unik och dess ägare

eller förutvarande innehavare nog kan

förväntas giva sig till känna, om han får syn

på den, och på så sätt giva något uppslag i

affären, meddelar vi här en avbild på hov-

tången på landsfiskalens begäran.

Vem har haft denna tång i sin ägo?


Födelsedag.

70 år fyller på söndag förre lantbrukaren Magnus Svensson, Knoxhult, Härlunda.

Svensson är född i Olofshylte, V. Torsås. När han för omkring 45 år sedan ingick

äktenskap, övertog han sin svärfars gård i Tullanäs i samma socken, som han innehade

några år, varpå han köpte ¼ mantal Knoxhult i Härlunda. Å detta hemman har han utfört

betydande grundförbättringar. Svensson, som är en å huvudets vägnar rikt utrustad och

mångsidigt begåvad man, har vid sidan om sin verksamhet som jordbrukare och ännu

mera sedan han för några år sedan överlämnade gården till en av sönerna, varit ivrigt

sysselsatt med olika slags hantverk.

I det kommunala livet har hr Svensson ävenledes tagit verksam del exempelvis som

ledamot i kyrko- och skolråd under en följd av år; och vid det omfattande restaurerings-

arbetet av Härlunda kyrka 1927 var Svensson en av de ledande krafterna.


Födelsedag.

80 år fyller på onsdag f.d. kyrkovärden Olof Åkesson, Långasjömåla, Härlunda.

Jämte skötseln av sin gård i det natursköna Långasjömåla innehade han under sin krafts

dagar åtskilliga förtroendeuppdrag inom församlingen. I en lång följd av år var han

sålunda kyrkovärd, medlem av kyrko- och skolråd och kyrkokassör, vilka poster han

iklädde med stor plikttrohet och ordning.

Om hr Åkesson kan man säga, att han hör till ”de stilla i landet”. Vänsäll och redbar till

sin karaktär och utrustad med gammaldags tro och heder har alltid hans kyrka och

församling legat honom varmt om hjärtat. På 80-årsdagen kommer säkerligen mångens

tankar att gå till den vördade gamle kyrkovärden.

1

Tidningsnotiser m.m. hämtade ur Smålandsposten

1930 – 1939.


Ur Smålandsposten N:o 2 Lördagen den 4 Januari 1930. Kommunalt. Ordinarie decemberstämma med Härlunda kommun hölls i lördags.

Till revisorer för detta år valdes f.d. v. fjärdingsmannen E. Lindberg, Knihult, hem.- äg.

A. Johansson, Vashult. Suppleanter hemmansäg. J. Johansson, Knihult, och fjärdings-

mannen K. H. Jonasson, Långhult.

Till ledamöter i taxeringsnämnden för nästa år valdes handl. Carl Olsson, Haga, hem.-

äg. Karl Gustafsson, Trolleboda, hem.-äg. L. J. Svensson, Ulriksmåla, kyrkovärden Emil

Pettersson, Hårdahult, hem.-äg. Alg. Larsson, Knihult, nämndeman G. Johansson,

Knoxhult, komminister G. Fahl, Häradsbäck, och stenarb. Axel Pettersson, Härlenäs.

Bland dessa utsågs handl. Carl Olsson, Haga, att taga hand om och granska skogs-

deklarationerna. Suppleanter blevo handl. Anton Johansson, Häradsbäck, hem.-äg. Anton

Johansson, Trolleboda, hem.-äg. Axel Svensson, Husjönäs, hem.-äg. Joh. Pettersson,

Slätthult, hem.-äg. Arvid Johansson, Knihult, hem.-äg. Lis-Olof Magnusson, Knoxhult,

fjärdingsman Karl H. Jonasson, Långhult, samt arb. Aron Johansson, Knihult.

Till ombud att infinna sig vid vägstämmor under nästa år valdes nämndemannen Gustav

Johansson, Knoxhult.

Till överförmyndare för år 1930 valdes nämndeman Gustav Johansson, Knoxhult, och

till ersättare handl. Anton Johansson, Häradsbäck.

Till ledamöter i barnavårdsnämnden valdes för en tid av fyra år fjärdingsman Karl H.

Jonasson, Långhult, lärarinnan Susanna Håkansson, Hallaboda, skomakaren Gust.

Adolfsson, Häradsbäck, hem.-äg. Alg. Larsson, Knihult, och arrend. Ernst Lindberg,

Häradsbäck.

Till avlöning för barnavårdsmannen för år 1930 bestämdes 40 kr.

Arvoden till kommunalnämndens ordförande bestämdes till 250 kr. och till dess kassör

80 kr. samt ersättning för debitering av innevarande års skogsaccis 10 kr. Hundskatten för

nästa år bestämdes till 10 kr. pr hund.

Ur Smålandsposten N:o 32 Tisdagen den 25 Februari 1930. Friköp av ecklesiastik jord i Häradsbäck. Handlanden Carl Olsson i Härlunda socken

hade anhållit om friköp av dels lägenheten Nöjet, dels ock lägenheten Nöjets annex samt

ytterligare ett där intill gränsande jordområde, av vilka fastighetsdelar han med

nyttjanderätt innehar en del, allt under ecklesiastika lönebostället Häradsbäck n:r 2 i

Härlunda socken. Boställsnämndsordföranden har i ärendet tillstyrkt, att försäljningen

endast må omfatta den del av lägenheten Nöjet, eller Haga som den ock kallas, som ligger

norr om häradsvägen Häradsbäck – Ålshult och som innehåller en areal av 0,9 hektar.

Ur Smålandsposten N:o 45 Torsdagen den 20 Mars 1930. Från Härlunda, skrives till oss:

Härlunda församling har i dagarna från Tulins vagnfabrik i Skillingaryd genom deras

representant M. Borén, Älmhult, inköpt en ny likvagn för ett pris av 1,190 kr.

2

Ur Smålandsposten N:o 48 Tisdagen den 25 Mars 1930. Kommunalt. Kyrkostämma hölls den 20 Mars.

Stämman hade att yttra sig om inkomna anbud å ombyggnad av kommunalhuset.

Byggmästaren Albin Gustavsson, Ellagölshult, hade lägsta anbud å en summa av

20,000 kr., vilket av stämman antogs.

För grundläggning, dränering och cementering antogs muraremästaren N. Blomkvist,

Lönsboda, för en summa av 2,600 kr.

För nedtagning, flyttning och uppförande av kyrkstallarna antogs byggmästaren Albin

Gustavssons anbud å summa av 1,800 kr.

Ur Smålandsposten N:o 50 Lördagen den 29 Mars 1930. Kommunalt. Kommunalstämma hölls den 23 Mars.

Till ledamöter i valnämnden valdes f.d. bagaren Johan Håkansson, Häradsbäck,

skomakaremäst. Gustav Adolfsson, Häradsbäck, byggm. Albin Gustavsson, Ellagölshult,

hem.-äg. Henrik Johansson, Knoxhult. Suppleanter: bagare Otto Johansson, Häradsbäck,

och hem.-äg. Karl Gustavsson, Trolleboda. Till ledamöterna i valnämnden beslutades ett

dagtraktamente av 1 kr. pr dag. Till ledamöterna i taxeringsnämnden, pensionsnämnden

och hästuttagningsnämnden 2 kr. pr dag. Till ledamot i fattigvårdsstyrelsen i stället för

kantor Alma Nilsson, som avflyttat från orten, valdes barnmorskan fru Martina Ståhlberg,

Häradsbäck.

Stämman beviljade 20 kr. för år 1930 i lön åt ordf. i barnavårdsnämnden.

Till representanter att med hushållningssällskapets bistånd bilda egnahemskommitté

inom kommunen valdes nämndeman Gustav Johansson, Knoxhult, och hem.-äg. Karl

Gustavsson, Trolleboda.


Härmed tillkännagives

att


hädankalla

min käre make och vår gode, uppoffrande far,

Hemmansägaren

Axel Bergstand, som hastigt avled fredagen den 4 juli

i en ålder av nära 49 år, lämnande

oss, åldrig fader, broder, övrig släkt

och många vänner i djupaste sorg och

saknad.

Knoxhult, Häradsbäck den 5 juli 1930.

Emma Bergstrand.

Barnen.

Farväl!, nu vill jag somna och fridens hem bebo.

O!, varen snart välkomna

till samma goda ro! Ack, ljuvt är vilans läger

och natten fort förbi;

Farväl - mitt hjärta säger:

I himlen råkas vi.

3



Dödsfall.

I fredags avled Härlunda församlings äldsta medlem, änkan Stina Johansson, Härads-

bäck, i en ålder av nära 97 år.

Med henne har en kärnmänniska av gamla stammen gått ur tiden. Utrustad med en

synnerligen god hälsa under hela sin långa levnad, bibehöll den gamla också sina goda

själskrafter ända in i det sista.

Varmt fästad vid sin bibel och psalmbok, fastän hon under de senaste åren på grund av

ögonens klenhet ej kunde se att läsa, var det henne kärt att utantill flitigt läsa sina psalmer

och bibelord. För alla, som besökte henne, hade hon vänliga goda ord att giva, och det var

en glädje för den gamla att få berätta om sina barndoms- och ungdomsdagar, vilka hon

hade i ovanligt livlig åtanke.

Stina Johansson sörjes närmast av tvenne döttrar, sonhustru och barnbarn samt en stor

skara vänner, som minnas henne som en god och kärleksfull kvinna, vilken var ”en av de

stilla i landet”.

Ur Smålandsposten N:o 168 Lördagen den 25 Oktober 1930. Ärekränkning. Lantbrukaren Klas Markusson i Olofshylte, som falskeligen hade

beskyllt lantbrukaren Johan Pettersson i Knihult, Härlunda socken, att år 1888 hava

anlagt mordbrand såväl i egengård som å annans egendom, dömdes för denna beskyllning

att böta 150 kr. till kronan och därjämte till Pettersson utbetala i ersättning för den skada

han på grund av beskyllningen lidit, 800 kr. samt ock ersätta dennes kostnader i målet

med 81 kr.

Tillkännagives

att

min älskade maka och vår lilla mor,

Hulda Sofia Lager, efter en kort sjukdom avled i dag å

Växjö lasarett i en ålder av 60 år, 2

mån., 29 dagar, djupt sörjd och

saknad av oss, släkt och många

vänner.

Häradsbäck den 2 sept. 1930.

C. R. Lager.

Barnen.

Tack goda mor för vad du gjort

för oss i denna tiden,

då du nu gått till högre ort

vi önska dig den friden,

som varar evigt utan slut

och väntas av oss alla

om blott vi tåligt hålla ut

och Gud om hjälp åkalla.

Sv. Ps. 487.

4


Hyllning.

70 år fyllde i söndags f. d. kronofjärdingsmannen Erik Lindberg i Knihult, Härlunda

socken.

I unga år emigrerade han till Amerika, där han vistades några år, varefter han återvände

till fosterbygden och inköpte det hemman, som han nu innehar och har brukat i 42 års tid.

Lindberg har under denna tid varit mycket anlitad i det kommunala. Sålunda har han varit

ledamot i kommunalnämnden i 32 år, kommunalkassör 20 år, vice ordförande och

ledamot i pensionsnämnden sedan pensionslagen tillkomst, vice ordf. i valnämnden,

kronofjärdingsman i 30 år. Under en lång tid av år har han varit och är fortfarande ombud

och föreståndare för Kronobergs läns sparbanks kommitté i Härlunda. Han har för sin

långvariga och trogna tjänstgöring på skilda områden hedrats med Patriotiska sällskapets

medalj.

Lindberg, som är vid full vigör, sköter själv sitt hemman på mönstergillt sätt.

Jubilaren blev på högtidsdagen uppvaktad med presenter och telegram från släkt och

vänner från när och fjärran.

Ur Smålandsposten N:o 8 Torsdagen den 15 Januari 1931. Vådaskott då hunden skulle räddas. I fredags inträffade på den urtappade Låkansjön i

Virestad en olyckshändelse, i det att hemmasonen Ragnar Johansson från Åbogen råkade

få ett hagelskott i benet. Det tillgick på det sättet, att en Johansson medföljande hund kom

ned i den genom nämnda sjö gående kanalen och under Johanssons bemödanden att rädda

hunden råkade ett skott gå av som träffade Johansson i ena benet strax ovanför knäet.

Johansson forslades så fort sig göra lät till Ljungby lasarett. Någon fara för livet anses ej

föreligga.

Ur Smålandsposten N:o 9 Lördagen den 17 Januari 1931. Döden följde av skadorna. Hemmasonen Ragnar Johansson från Åbogen i Virestad,

vilken häromdagen genom en jaktfärd råkade vådaskjuta sig i ena benet, har nu avlidit av

skadorna å Ljungby lasarett.

Ur Smålandsposten N:o 68 Torsdagen den 30 April 1931.

Födelsedag.

70 år fyller på söndag komministern Gustaf Adolf Fahl i Härlunda.

Han är född i Bäve, Göteborgs stift, och son till lantbrukaren Erik Fahl. Efter studier i

Uddevalla och Göteborg samt vid Ultuna lantbruksinstitut avlade han här agronom-

examen 1898. Han var lärare vid Borgholms lantbruksskola åren 1898–1899, vid

Kristinehamns praktiska skola åren 1899–1900 och vid Uppsala läns lantbruks- och

folkhögskola i Tierp 1900–1907. Han var föreståndare vid Malmkvistska barnupp-

fostringsanstalten i Stockholm 1907–1911. Befriad frå akademiska examina prästvigdes

han för Uppsala stift den 9/12 1909. År 1923 valdes han till komminister i Härlunda av

V. Torsås pastorat. Denna sin befattning tillträdde han 1925.

Pastor Fahl är en mycket praktiskt lagd man, och under hans tjänstgöring i Härlunda har

många för socknen gangnande reformer genomdrivits, i vilket han tagit verksam del.

5

Sålunda var det under hans ledning, som Härlunda kyrka år 1927 genomgick en omfat-

tande restaurering. Och för skolväsendet i församlingen har mycket blivit gjort under de

senaste åren genom hans initiativ.

Pastor Fahls hälsa har under de senare åren varit mycket vacklande, och han har för den

skull under långa tider måst anlita tjänstebiträde. Han är dock numera så pass återställd

till hälsan, att han ensam kan utföra alla de inom församlingen förekommande ämbets-

göromålen.

Ur Smålandsposten N:o 69 Lördagen den 2 Maj 1931. Kommunalt. Ordinarie kyrkostämma hölls den 27 April.

Det beslöts att dricks- och tvättanordning skall uppsättas i Häradsbäcks skola.

Kyrkostämman beslutade, att badkar skall inköpas till sockenstugans badhus, om

kommunalstämman beslutar detsamma.

Det beslutades, att priset för gravöppning på den gamla kyrkogården skall höjas från kr.

2:50 till 3:50.

Hemmansägarna Lars Johan Svensson, Ulriksmåla och Nils Magni Persson, Husjönäs,

fingo i uppdrag att låta inlägga nytt golv i avklädningsrummet i Spjutaretorps skola samt

tjära och laga yttertaket samt en del andra reparationer vid Spjutaretorps skola.

Kyrkovärden Carl Olsson, Amundshylte, och hemmansäg. Alfred Johannesson,

Truvedstorp, fingo i uppdrag att låta utföra en del reparationer i Karsemåla skola. Taket

till lärosalen skall drivas och målas och taket i avklädningsrummet målas i någon ljus

färg.

Det beslutades, att bänkarna i samtliga skolor skola målas under sommarferierna samt

att yttertaket vid Hårdahults skola skall omtäckas med cementpannor. Kyrkovärden Emil

Petersson, Hårdahult, fick i uppdrag att låta utföra detta arbete.

Ur Smålandsposten N:o 72 Torsdagen den 7 Maj 1931.

Hyllning.

Komminister Gustaf Adolf Fahl, Härlunda, blev på sin 70-årsdag i söndags föremål för

hjärtlig hyllning av sina församlingsbor, släktingar och vänner.

Klockan 7 på morgonen uppvaktade lärarekåren med sång och överlämnade en större

praktfull tennskål, fylld med röda nejlikor. Efter gudstjänsten inställde sig kyrko- och

skolråd, varvid kyrkovärden Carl Olsson, Amundshylte, talade för jubilaren och över-

lämnade en subskriberad gåva, ett dyrbart guldur med inskriptionen ”Från kyrko- och

skolråd och vänner i Härlunda församling”. Under dagens lopp uppvaktade dessutom

konfirmationsbarnen och många vänner bland församlingsborna och från grannsocknarna

med blommor och olika gåvor. Ett hundratal telegram anlände under dagens lopp.

På tisdagen gavs middag i den gästfria prästgården för ett 80-tal inbjudna. Bland de

närvarande märktes kyrkoherdarna K. Holm, Vislanda, W. Norlén, Skatelöv, H. Sjöfors,

V. Torsås, komministrarna J. Gustafsson, Blädinge och Eric Fahl, Torsby av Göteborgs

stift, ständige adjunkten G. Linder, V. Torsås, folkskoleinspektören O. Lidén, Ljungby,

grosshandl. Hedén, Göteborg, med fruar, församlingens kyrkovärdar, kyrko- och skol-

rådsledamöter med fruar, lärarepersonalen, jämte ett stort antal församlingsbor och andra

vänner. Middagen förflöt under bästa stämning med flera tal samt sång, ledd av

kyrkoherde Sjöfors. Kyrkoherde Holm talade å ämbetsbrödernas vägnar. Ett anförande

hölls av inspektör Lidén. Komminister Eric Fahl, jubilarens brorson, höll ett högstämt tal.

Kyrkoherde Sjöfors framförde gästernas tack. Rörd talade till sist komminister Fahl och

tackade de närvarande för all den vackra hyllning, som beretts honom.

6

Ur Smålandsposten N:o 79 Tisdagen den 19 Maj 1931. Kommunalt. Kommunalstämman har till ombud vid länsstyrelsens anstaltsmöte utsett

fattigvårdsstyrelsens ordf. Gustav Johansson, Knoxhult.

Kommunalstämman beslutade inköp av badkar till badrummet i det nya kommunal-

huset. Stämman beslutade att yttre målningen av kommunalhuset skall bliva med oljefärg

i stället för röd slamfärg, och att ersätta entreprenören prisskillnaden på oljefärg och

slamfärg.


Dödsfall.

I lördags avled på Växjö lasarett f.d.

hemmansägaren Bengt Håkansson, Tor-

björnahult, Härlunda socken, efter blott

några dagars sjukdom, i en ålder av något

över 76 år.

Bengt Håkansson var född i Hallaboda,

Härlunda socken, och blev hemmansägare

för omkring 40 år sedan, i det att han

övertog fädernegården, vilken han dock för

ungefär 20 år sedan försålde till en av sina

söner. Samtidigt inköpte han den gård,

varest han nu var bosatt. Även detta hem-

man hade han överlämnat till en annan av

sina söner.

Med den avlidne bortgick en man av den

gamla, goda stammen. Han var en arbetets

man, redlig och rättrådig mot alla, med

vilka han kom i beröring. Desslikes var han en mycket hjälpsam man, som ej såg blott på

sin egen fördel och vinning. Han var också en omtyckt sällskapsmänniska. Även så var

han en duglig lantbrukare som få.

Han var ledamot av kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen i ett flertal år.

Ur Smålandsposten N:o 115 Torsdagen den 23 Juli 1931. Kommunalt. I söndags hölls extra kyrkostämma i Härlunda för val av ombud vid den

ekonomiska besiktningen av prästgården den 5 Aug. i år. Till ombud valdes kyrkovärden

Carl Olsson, Amundshylte.

– Omedelbart efter kyrkostämmans slut hölls extra kommunalstämma för yttrande

angående platsen för stortorgdagarna. En kommitté var tillsatt för uppgörande av förslag

för platsen. Kommittérades förslag var att flytta platsen från nuvarande till någon plats i

närheten av kaféet Hagadal. Stämmans beslut blev vid röstning att 10 röster avgåvos för

flyttning och 8 röster mot. En kommitté tillsattes för ordnande av den nya platsen. I denna

kommitté invaldes hemmansäg. J. Petersson, Slätthult, hemmansäg. K. Gustavsson,

Trolleboda, och hemmansäg. H. Johansson, Björkesjömåla.

Tillkännagives

att Herren Gud hädankallat

min älskade make och vår käre fader

f. d. H e m m a n s ä g a r e n

Bengt Håkansson, som efter en kort men svår sjukdom

avled å Växjö lasarett söndagen den

31 maj 1931 i sitt 77:de levnadsår,

djupt sörjd och saknad av åldrig

maka, barn och barnbarn samt släkt

och vänner.

Torbjörnahult, Häradsbäck den 2/6 1931.

MARIA HÅKANSSON, född Petersson.

Barnen.

Älskad! Saknad!

Sv. ps. 344.

7


Dödsfall.

Efter en kort tids sjukdom avled i söndags

komministern i Härlunda Gustaf Fahl i en

ålder av 70 år, närmast sörjd av maka och

fyra söner och en dotter.

Komminister Fahl var född i Göteborgs

stift, där fadern var lantbrukare. Under

större delen av sitt liv ägnade han sig också

åt lanthushållning. Efter studier först i

Uddevalla och efter avlagd studentexamen

genomgick han Ultuna lantbruksinstitut

och avlade där agronomexamen år 1898.

Efter sin examen arbetade han först såsom

lärare vid Borgholms lantbruksskola och

Kristinehamns praktiska skola samt såsom

lärare vid Uppsala läns folkhögskola. Att

han i detta sitt arbete visade nit och skick-

lighet, framgår därav, att han med stats-

understöd företog ett flertal resor för att

studera lantbrukshushållning. Så vistades han sommaren 1904 i Danmark, Tyskland och

Holland och företog påföljande år studieresa till Finland och Danmark, närmast för att

studera undervisningen vid dessa länders folkhögskolor.

Sedan han under några år varit föreståndare för den Malmqvistska uppfostringsanstalten

i Stockholm, togo emellertid hans starka kristliga och kyrkliga intressen ut sin rätt. Efter

erhållen dispens blev han prästvigd vid Uppsala ärkestift år 1909 och tjänstgjorde såsom

extra ordinarie prästman dels i Stockholm, dels i Strängnäs stift samt i hemstiftet. Till

Växjö stift kom han år 1925, sedan han valts till komminister i Härlunda.

Komminister Fahl hade tvivels utan i sin västsvenska hembygd mottagit starka andliga

intryck, som blevo bestämmande för hela hans liv. Han älskade den svenska kyrkan och

dess ordningar, och när han i 50-årsåldern inträdde som präst i densamma, var det helt

visst ett varmt och uppriktigt intresse, som tvang honom att taga detta steg. Till sin all-

männa åskådning tillhörde han nog närmast den riktning inom den svenska kyrkan, som

man med ett något oegentligt namn plägar beteckna såsom den Schartauanska, varför han

även inom Härlunda församling med dess gammalkyrkliga befolkning vann förståelse och

uppskattning. Hans predikningar voro goda och uppbyggliga samt av undervisande

karaktär. Han var mån att predika ett rent och klart Guds ord, varvid Arndt och Schartau

voro hans läromästare.

Pastor Fahl var en mycket praktiskt lagd man, och under hans tjänstgöring i Härlunda

har många för socknen gagnande reformer genomdrivits, i vilka han tagit verksam del.

Sålunda var det under hans ledning som Härlunda kyrka år 1927 genomgick en om-

fattande restaurering. Och för skolväsendet i församlingen har mycket blivit gjort under

de senaste åren genom hans initiativ.

Han var en vänsäll och god människa, och när han nu slutat sitt växlingsrika levnads-

lopp, sörjes han av många såsom en redlig lärare.

Överherden har i dag behagat

hädankalla

vår oförgätlige make och fader

K o m m i n i s t e r n

Gustaf Adolf Fahl i en ålder av 70 år, i ljust och

tacksamt minne bevarad. i vår djupa

sorg och saknad deltaga syskon,

övriga släktingar, församlingsbor,

många vänner och trotjänarinna.

Härlunda pr Häradsbäck den 9 aug. 1931.

Anna Fahl f. von Heideman

Barnen.

Sv. ps. 187 v. 7 o. 9.

Jordfästningen äger rum i Härlunda

kyrka fredagen den 14 aug. kl. 12.

8


Begravning.

En mycket högtidlig jordfästningsakt förrättades i Härlunda kyrka i fredags, då stoftet

efter komminister Gustaf Fahl vigdes till den sista vilan.

Före jordfästningen förrättades bön i sorgehuset av kyrkoherde Hjelmgren i Kalvsvik,

vilken utgick från Upp. 22: 12 ”Se jag kommer snart”, varefter en avdelning av V. Torsås

sångkör under kyrkoherde Sjöfors ledning sjöng ”Mitt liv är en våg”. Därefter sjöngs sista

versen av ps. 187. Under klockringning satte sig processionen sig i rörelse åt den när-

belägna kyrkan. Kistan bars av sex kyrkovärdar. Prestaverande voro kyrkoherde Holm,

Vislanda, och pastor Sandahl, Växjö. Utanför kyrkan bildade skolbarn häck med

blommor i händerna. Under tonerna av en sorgmarsch inbars kistan och placerades på en

katafalk framme i koret. Kyrkan var vackert dekorerad med granar och blommor. Efter

det en psalm sjungits, sjöng kören ”Stilla skuggor”, varefter jordfästningen förrättades av

en brorson till den avlidne, Kyrkoherde E. Fahl, Harestad, Göteborgs stift. Därefter

utförde kören ”O, huru stilla slumra de saliga”. Predikstolen bestegs av en systerson till

komminister Fahl, kyrkoherde Halde, Tanum, Göteborgs stift, vilken höll en djupt

gripande dödsbetraktelse. Kyrkoherde Sjöfors och pastor Linder, V. Torsås, trädde därpå

för altaret och utförde begravningsmässan, varvid den förstnämnde utförde sångpartierna.

En myckenhet blommor och kransar hade sänts till båren. Kyrkoherde Sjöfors nedlade

en krans från V. Torsås församling och framförde sitt och församlingens tack till den

avlidne. Vice pastorn i Härlunda G. Linder framförde församlingsbornas varma tack för

det nitiska arbete, komminister Fahl nedlagt för sin församling, och nedlade en krans från

församlingen. Tal höllos även av folkskoleinspektör Lidén, Ljungby, och kyrkoherde

Holm, Vislanda. Lärarekårens tack framfördes av kantor Olsson, Härlunda, vilken även

nedlade en krans. De sörjandes tack till alla dem, som hedrat den avlidne, framfördes av

kyrkoherde Halde, varefter stoftet fördes till Backa i Göteborgs stift, där den avlidne förut

verkat, för att där gravsättas.

Församlingsborna hade talrikt slutit upp för att hedra sin avhållne komminister.


Den gode barnavännen har i dag till sig hemkallat vår lille älskling,

Ivan Hagard, i en ålder av 2 månader, 4 dagar,

sörjd och saknad av oss.

Häradsbäck den 19 aug. 1931.

Adina och Ferdinand Bengtsson.

Folke. Ingel.

En liten ängel till oss kom,

Han hälsade och vände om.

9

Ur Smålandsposten N:o 164 Lördagen den 17 Oktober 1931.

En lönnbrännarindustri i stor skala upp- täckt i Härlunda socken.

Hundra liter brännvin och 450 liter jäsande massa

beslagtagen av polisen.

En nattlig polisrazzia under landsfiskal Kirstens ledning. – Två

personer anhållna.

Landsfiskalen i Älmhults distrikt Sigge Kirsten hann natten till torsdagen vid sidan av

allt sitt omfattande arbete med utredningen av Älmhultsmordet göra en ovanligt givande

lönnbrännarrazzia i Härlunda socken. Vid razzian beslagtogos inemot 90 liter färdig-

destillerad vara jämte omkring 450 liter sockerjäsning. Av den beslagtagna varan voro ett

30-tal liter buteljerade, medan återstoden förvarades i diverse dunkar och andra kärl. En

stor del av detta sistnämnda torde vara av en tydligt större alkoholstyrka än det i handeln

förekommande brännvinet, varför beslaget utan överdrift kan anslås till sina modiga 100

liter brännvin av normalstyrka. Beslaget är nog det största i sitt slag i Kronobergs län och

för övrigt ett av de största i landet under de senaste åren.

Den beslagtagna bränneriutrustningen under Älmhultspolisens uppsikt.

10

Landsfiskal Kirsten hade som bekant använt hela onsdagen till vallningar av och förhör

med den för Älmhultsmordet anhållne sadelmakaren Persson. Vid sin hemkomst på

kvällen möttes han av meddelande om att landsfiskal O. Rudmar i Glimåkra lyckats

inringa en lönnbrännarliga, som skulle ha sitt tillhåll i en stuga i södra Härlunda socken.

Av diverse orsaker, bl.a. en marknad på torsdagen, ansågs den kommande natten särskild

lämpad för en razzia.

Vid 11-tiden på kvällen begav sig landsfiskal Kirsten jämte sex man i två bilar till

Lönsboda, där en ungefär lika stor styrka under landsfiskal Rudmars befäl stötte till. Då

ett rykte vetat berätta, att lönnbrännarna skulle vara tattare, var hela polisstyrkan

beväpnad med pistoler och battonger. Efter en stunds ”krigsråd” beslöts, att polisstyrkan

under landsfiskal Kirstens överbefäl skulle omringa den misstänkta stugan, lägenheten

Sandsjönäs vid Björnhult, vilken är belägen i Härlunda socken omedelbart inpå Skåne-

gränsen. Landsfiskal Kirsten med fyra man skulle taga sig fram via Härlunda kyrkby,

medan en annan grupp under landsfiskal Rudmars befäl skulle taga sig upp söderifrån.

För bevakningen av skogspartiet mellan de båda grupperna svarade en tredje polis-

avdelning under befäl av kriminalkonstapel S. Dahlqvist.

Smålandspostens utsände medarbetare medföljde landsfiskal Kirstens patrull, vilken

efter någon timmes tid i skydd av mörkret tagit sig fram till ett skogsbryn strax norr om

stugan. Vid vår ankomst dit lyste det ännu i fönstren. En stunds paus, varunder

browningarna fingo en sista hastig tillsyn, och på slaget ½ 2 trängde grupperna samtidigt

fram och hade snart nog omringat byggningen, vars samtliga dörrar och fönster noga

bevakades. De båda landsfiskalerna begåvo sig till köksdörren, innanför vilken man

senast observerat ljus, och bultade på. Det blev genast oro i lägret, men trots upprepade

anrop från polismännens sida förblev dörren igenbommad. Med ett slag av sin pistolkolv,

vilket i den stilla natten ekade som ett skott, krossade då landsfiskal Kirsten ett av

köksfönstren och hotade tränga in denna väg.

Nu förändrades situationen hastigt, och dörren flög upp med fart. I samma ögonblick

slog en fullkomlig stank av brännvin och mäsk emot polismännen, som i ljuset av sina

elektriska handlyktor upptäckte två halvklädda män i stugan. Dessa förnekade givetvis all

vetskap om någon olaga sprithantering eller om spritförråd i huset.

En första snabbrazzia i byggnaden från golv till tak gjordes, varvid det konstaterades, att

förutom de båda männen i huset fanns en kvinna, gift med den ene av dem, samt tre

småbarn.

Nu vidtog ett första förhör med den ene av männen.

– Finns det något brännvin här i huset? frågade landsfiskal Kirsten. – Brännvin? Brännvin? Det tror jag inte kom det dröjande svaret. – Nej, inte som jag vet av!

På detta sätt pågick förhöret under någon minut tills ett par av polismännen plötsligt

uppenbarade sig i rummet, medförande två stora väskor fyllda med buteljerade flaskor

samt en 10-liters dunk, vilken till ⅔ var fylld med nydestillerad vara. En filtrertratt satt i

pipen vittnande om att man hållit på med att ytterligare förädla det destillerade fluidet.

Fyndet hade gjorts under några klädespersedlar i en skrubb invid köket, på vars golv

förresten syntes hela små sjöar av brännvin, som spillts ut under den första skräcken över

polisens ankomst. Den ena väskan var så fullpackad, att den ej på långa vägar kunde låsas

utan måst omviras med snören och läderremmar.

Nu kunde inte längre mannen förneka, att det fanns brännvin i huset. Han trodde emel-

lertid inte, att det fanns mer. ”Jag har ju vetat”, sade han, ”att här sysslats med brännvin,

men jag känner inte till, var det finns. Jag har inte varit med på annat sätt, än att jag mot

ersättning utfört transporterna.”

– Erkänn bara, var apparaten kan finnas gömd, så skall ni slippa följa med till arresten i

natt, fortsatte landsfiskal Kirsten.

– Här finns, såvitt jag vet, ingen apparat. Det är köpesprit alltsammans.

– Försök inte, här luktar ju hembränt långt ut på gårdsplanen.

– Ja, se det är inte så kallad fiskarsprit (smuggelsprit) utan hembränd vara, som vi köpa.

11

Den kommer hit i bilar nattetid.

– Nå ja, då får vi väl göra en ordentlig husundersökning. Det har ni väl ingenting emot!

– Nej då!

– Var finns källaren?

– Under uthuset!

Ett par polismän med den ene av de båda lönnbrännarna som vägvisare detacherades

genast ut på den – såsom det snart skulle visa sig – fruktlösa expeditionen.

– Finns det ingen källare här under huset?

– Det har det aldrig funnits, kom svaret följt av en talande, hård spark i det massiva

bjälklaget.

Här avbröts förhöret av ett jubelrop från polismännen i förstugan innanför stora

ingången. Man hade under en matta anträffat en längs golvtiljorna finurligt uppsågad

fallucka, vilken befanns leda ned under byggnaden. En fruktansvärd odör av fotogenos,

mäsk och brännvin i ljuv förening, som kom polismännen att faktiskt rygga till, böljade

upp genom hålet i golvet, där man uppifrån ej kunde se annat än en smal, tämligen

nygrävd gång, som ormade sig fram mellan stora stenblock, som tunnelbyggarna måst

kringgå.

Gången var så smal, att en någorlunda fullvuxen person måste taga sig fram krypande på

händer och fötter. När man krupit genom gången, fick man emellertid lön för mödan i en

andning, som helt enkelt inte kan skildras nog drastiskt med ord. Gången mynnade ut i en

grotta, lika låg som själva gången, med en golvyta på omkring 4 x 5 meter. I hörnet

närmast ingången stodo två kraftiga destillationsapparater, fyllda med mäsk med varsitt

fotogenkök under. Pannorna voro ännu varma, och ur den ena droppade klara brännvins-

droppar med jämna mellanrum. Runt om på golvet stodo dunkar av skilda slag med och

utan innehåll och längst bort i grottan fem stora jäskar med inemot 450 liter skummande

och bubblande jäsning. Stanken var fruktansvärd, och man dröjde inte gärna många

minuter kvar där nere. Det var skönt att åter komma ut under den strålande stjärnhimlen

och fylla lungorna med frisk luft. Hur lönnbrännarna kunnat stå ut med att arbeta timme

efter timme i sin ”fabrik” är hart när oförklarligt.

Det tog åtskilliga timmar att få upp den samlade attiraljen; innehållet i jäskaren måste på

grund av grottans trånghet transporteras ut i småkärl, vilket blev en både långsam och

besvärlig procedur i den av spritångor fullkomligt förtätade atmosfären där nere.

Sedan förhöret med de båda brännvinsbrännarna, vilka befunnos vara sotaren Hj. E.

Friberg och fiskhandlanden V. Åkesson, den förstnämnde från Kvidinge i Skåne och den

senare från Mörrum, bar det åter vid ½ 4-tiden i väg mot Lönsboda, i vars arrest de fingo

tillbringa natten. Åkessons hustru och barn lämnades kvar i stugan under två fjärdings-

mäns beskydd.

De båda lönnbrännarna förnekade, att rörelsen hittills varit av större omfattning. Några

större försäljningar skulle ännu inte ha ägt rum, även om förberedelser till en mera orga-

niserad avsättning vidtagits. Häremot strider dock i viss mån, att utanför stugan

anträffades två bilar, en lastvagn och en elegant fyrsitsig sedanvagn av ett bättre ameri-

kanskt märke. Det var förresten i denna sistnämnda vagn de båda ”fabrikörerna” – med

den ene av dem vid ratten – i sällskap med ett par handfasta polismän fingo företaga de

säkert mindre angenäma färden till arresten.

Då man slutligen skiljdes i Lönsboda fick landsfiskal Kirsten mottaga en bön om ursäkt

av den anhållne Friberg, som småleende bad ”kommissarien förlåta, att de råkat

omintetgöra er säkert efterlängtade nattsömn”.

Värdet av det beslagtagna är givetvis svårt att bedöma, men då man vet, att duons

vanliga försäljningspris var 5 kr. pr liter, kan ju enbart den färdiga varan uppskattas till

minst 500 kr. Enligt polismännens erfarenhet från tidigare, liknande affärer, torde vidare

450 literna jäsning motsvara inemot 100 liter brännvin. Efter dessa beräkningsgrunder

skulle sålunda det beslagtagna fluidet representera ett värde av omkring 1,000 kr. Härtill

komma de två bränneriapparaterna med deras nya fotogenkök m.m.

12

Rörelsen torde ha pågått i en månad eller högst sex veckor. Stugan har varit hyrd av

Friberg, som bott där i cirka sex veckor under innevarande mellansäsong i hans sotaryrke.

Åkesson har i sin tur med sin familj varit inhyrd hos Friberg sedan en månad.

Friberg är född 1897 och har tidigare stått under åtal för lönnbränneri i mindre skala.

Åkesson är född 1907.

Ur Smålandsposten N:o 142 Tisdagen den 8 September 1931. Eldsvåda i Ryd. Rydöns sommarrestaurang, ett nöjesetablissemang befintligt å den i

Hönshyltefjorden strax utanför Ryds badanstalt belägna Rydön, eldhärjades vid 2-tiden i

lördags e.m. och nedbrann till grunden.

Nöjesetablissemanget, som inrymde dans- och serveringslokaler samt bostadsrum, äges

av fru Siri Brogård, Åstorp, och har i sommar arrenderats av hr Gunnar Herdenberg ifrån

Åstorp.

Elden började i taket, och då den observerades av hr Herdenberg stod hela taket i ljusan

låga, och inom kort var hela byggnaden övertänd. Dessförinnan hade det lyckats hr

Herdenberg att rädda en del möbler och lösöre, men enligt uppgift blev det i serverings-

lokalen befintliga lagret av cigarrer, choklad m.m. samt några kontanter lågornas rov.

Elden observerades omedelbart från land, och en del folk skyndade ner till stranden, men

på grund av den orkanlika blåsten, som låg rakt mot stranden, var det omöjligt att med

roddbåt kunna ta sig över till ön. På grund av blåsten tog det knappast en timme, förrän

byggnaden brunnit ned till grunden.

Hur elden uppkommit, kan ej med visshet sägas. Enligt uppgift pågick stark eldning i

kokspisen för bakning, varför det kan tänkas, att i skorstenen uppstått soteld, som kastat

gnistor på taket, eller att murverket varit bristfälligt.

Hr Herdenbergs lösegendom och varulager var oförsäkrat, varför han gör förlust.

Huruvida och till vilket belopp byggnaden var försäkrad är ej känt.


Från allmänheten.

Härlunda – ”Tattarförsam-

lingen”.

Undertecknad kom häromdagen att avlyssna ett samtal mellan ett par främlingar som i

samband med lönnbränningshistorien i Härlunda, uttryckte sig på det mest osympatiska

sätt om församlingen ifråga. Nu är det ju en känd sak, att Härlunda alltid burit en svart

fläck därför att ryktet velat berätta om ”en massa tattare”, som skulle vara boende i

församlingen. Men detta är ett stort misstag! Det är snart 20 år sedan den sista tattare-

familjen avflyttade från vår fredliga församling och dess befolkning, vilken icke heller

gjort sig skyldig till något särskilt ont.

Nu kom ju den här brännvinshistorien, som en ny fläck, men även som ett delikat

samtalsämne vassa tungor emellan. Visserligen kan det ju knappast bli tal om någon

”svart fläck” denna gång, på grund av att lönnbrännarna äro främlingar, eller således inte

tattare, och huset, som de hyrt och blott bebott en kort tid, är beläget nästan inpå

Skånegränsen. Min och mångas mening är därför den, att en hel församlings rykte inte

skulle behöva bli lidande för sådana sakers skull.

Det är en sak, som förvånar mig mycket: Hur kommer det sig, att folk, som göra

anspråk, att kallas bättre, vilja genom sina ord visa, att det ”bättre” varken nått hjärna

eller hjärta?

Krampanäs den 22 Oktober 1931.

Helga Ottosson.

13


Rättegångs- och polissaker.

Hembränningen i Härlunda.

Målet mot de båda hembrännarna före-

kom igår i Alvesta.

Målet mot de tvenne personer, Hjalmar Edvin Friberg i Björnhult samt fiskhandlaren

Valter Åkesson i Mörrum, vilka av landsfiskal Kirsten åtalats vid Allbo häradsrätt för

olovlig tillverkning och försäljning av brännvin, förekom på fredagen. Svarandena voro

personligen närvarande och erkände, vad som därvid lades dem till last.

Åkesson hade haft bil och livnärde sig genom att handla med fisk och lump. Han

saknade emellertid körkort, vilket blivit indraget. Sedan han blivit bekant med Friberg,

som hade körkort, hade båda överenskommit att driva affärerna gemensamt, därvid

Friberg skulle köra bilen. Båda hade därefter även handlat med lingon. För cirka sex

veckor sedan hade Åkesson av sågverksägaren S. J. Magnusson i Trulsatorp hyrt ett

denne tillhörigt torp i Björnhult. Åkesson med hustru och barn samt Friberg hade genast

flyttat dit. Friberg hade tyckt, att det gått dåligt med affärerna och hade föreslagit, att de

gemensamt skulle tillverka och försälja brännvin. Med hjälp av Friberg hade Åkesson av

en 20-liters mjölkkanna gjort en bränneriapparat. Genom att köpa essens hade de gjort

konjak av en del av brännvinet. Det vanliga brännvinet hade kryddats med kummin.

Brännvinet såldes i halvstop och halvlitersbuteljer för kr. 3:50, och konjaken i halvstop

för 5 kr., och halvliter för 4 kr. Vid nödhjälpsarbetenas förläggningar i Ekeshult i

Örkened och Breanäs, Gärsås socken, hade de vid två olika tillfällen försålt brännvin.

Endast första gången såldes konjak, vilken ej blev lika omtyckt som brännvinet. Vid en

danstillställning i Folkets park i Knislinge hade de en gång sålt brännvin. Vid ett annat

tillfälle hade de besökt en nöjesplats, som heter Bokelund, och sålt brännvin. Vid ett

tillfälle hade brännvin försålts vid en dansbana i Fanaholm i Härlunda. Försäljningen vid

dansbanorna hade helt och hållet skötts av Friberg, ehuru Åkesson var med på de olika

platserna. Alla försäljningar hade skett under september och oktober i år. Hittills hade de

icke sålt så mycket, att utgifterna blivit betäckta. Friberg förnekade vid polisförhöret att

hava tagit befattning med i riket olovligen införda rusdrycker. Vid försäljningarna hade

uppgivits, att varan var exportsprit för att det skulle vara lättare att sälja. Köparna hade

alltid fått avsmaka brännvinet innan affär gjordes.

Båda de åtalade vitsordade polisrapportens riktighet. Som förmildrande omständighet

anförde Friberg, att han ej haft något vidare arbete, varför hembränning och försäljning

skett för att bättra upp finanserna. Åklagaren yrkade ansvar för olaga tillverkning och

försäljning av brännvin. Även Åkesson erkände, vad som lades honom till last. De båda

anklagades levnadsomständigheter föredrogos.

Friberg och Åkesson anhöllo om så lindrigt straff som möjligt. Åkesson framhöll, att det

var Friberg, som vore initiativtagaren, vilket denne också erkände.

Utslag meddelas vid kommande sammanträde.

14


Dödsfall.

I tisdags avled efter ett par dagars

sjukdom f.d. hemmansägaren Johan

Jönsson från Knihult, Härlunda socken, i

en ålder av 83 år.

Med Jönsson bortgick en man av den

gamla goda stammen. Trots sin höga ålder

har han flera gånger om dagen gått en

kilometer till sin lägenhet, som han

förbehöll sig, när han överlämnade gården

till sin son, hos vilken Jönsson till sin död

bodde.

Närmast sörjande äro maka, två söner och

tre döttrar samt barnbarn.



Lönnbrännarna i Härlunda ha nu fått sin dom.

De fingo tre månaders fängelse

vardera.

Det stora lönnbrännaremålet i Härlunda fick sin epilog inför Allbo häradsrätts senaste

sammanträde. De båda anklagade, sotaren Hjalmar Edvin Friberg och fiskhandlaren

Valter André Åkesson, båda i Björnhult, hade vid senaste rättegångstillfället erkänt allt

vad som lades dem till last, att de vid tre olika tillfällen under september och oktober

månader innevarande år tillverkat 88 liter brännvin och att de vid fyra olika tillfällen

försålt 35 liter av det tillverkade brännvinet.

För detta dömdes nu svarandena jämlikt 30 par. 1 mom. 2 stycket K.F. av den 11 Juli

1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin att undergå fängelse i 3 månader,

ävensom att en för båda och båda för en utgiva tillverkningsskatt med 3,120 kr., samt att

försäljning av rusdrycker böta 500 kr. Därjämte förklarade svarandena tillhöriga 50 liter

brännvin och 500 liter mäsk jämte 2 bränneriapparater beslagtagna.

Nämnden överröstade domaren vid detta utslag. Domaren, förste notarien Folke

Thanner, ville icke döma till fängelsestraff, utan blott till 1,000 krs. böter.

Tillkännagives att

Gud behagat hädankallat

min älskade make och vår käre

fader,

Hemmansägaren

Johan Jönsson, som avled i dag i en ålder av 83 år, 1

månad, sörjd och i tacksamt minne

bevarad av oss åldrig maka, barn,

svärson och barnbarn.

Knihult den 24 November 1931.

SISSA JÖNSSON.

Ps. N:o 451.

15

Ur Smålandsposten N:o 200 Lördagen den 19 December 1931. Eldsvåda i Almundsryd. Vid ½ 12-tiden natten till tisdagen eldhärjades ett boningshus,

tillhörigt arbetaren Gustaf Sandberg, Brorsmåla, Almundsryd.

Familjen bestående av Sandberg, hans hustru och tvenne minderåriga barn, hade på

måndagskvällen gått till sängs utan att märka något ovanligt. Vid ½ 12-tiden vaknade en

av familjemedlemmarna vid ett knastrande ljud och observerade eldsken i dörrspringan

till köket. Det befanns då, att nästan hela byggnaden var övertänd, så att de inneboende

med knapp nöd hunno rädda sig från att bli innebrända. Sandbergs hustru fick sålunda i

blotta nattdräkten med de två små barnen taga sig ut ur stugan i den orkanlika blåsten för

att söka skydd hos en närboende granne, medan Sandberg själv försökte rädda något av

lösöret. Han lyckades dock endast få ut en symaskin samt en kostym, som hängde i

förstugan. Allt det övriga blevo lågornas rov. Det dröjde endast en kort stund till dess

byggnaden nedbrunnit till grunden. Rörande eldens uppkomst kan intet med bestämdhet

uppgivas. Det är dock antagligt att den uppstått på grund av någon bristfällighet i mur-

verket.

Det brunna var försäkrat i Almundsryds sockens brandstodsbolag, byggnaden för 1,500

kr. och lösöret antagligen för 1,000 kr.

Ur Smålandsposten N:o 23 Torsdagen den 11 Februari 1932. Fynd av ekstockar i Härlunda. Till Smålands museum i Växjö har med anledning av

en i Smålandspostens söndagsbilaga den 23 Januari införd artikel av d:r Knut Kjellmark

om ”Primitiva båtar i södra Småland” med däri ställd uppmaning till dem, som kände till

andra sådana fynd än de i sagda artikel uppräknade, att godhetsfullt inberätta där till

författaren eller till Smålands Museum, inkommet meddelande om att år 1923 vid

sänkning av Hagsjön i Härlunda socken följande kanotfynd gjordes:

en kanot av ek, 5 meter lång, varav endast bottnen och ena ändstycket äro i behåll;

en kanot av ek, 4 m. lång, varav ena ändstycket och en del av sidorna äro bortfallna;

en kanot, som är bättre bibehållen än den förra, men som har hål i bottnen efter ett par

stenar, den legat på;

flera mindre rester av kanoter på andra ställen vid sjöns stränder. I sjön finnas även

lämningar efter pålar, lätt nedslagna, tydligen rester av katsor, d.v.s. anordningar för

fiskfångst.

Smålands Museum lägger naturligtvis det av Martin Fransson, Sänneshult, lämnade

intressanta meddelandet till sitt arkiv.


En olyckshändelse, med dödlig utgång inträffade i lördags i Virestad socken.

Oskar Edvin Karlsson, Femlingehult Västregård, hade på morgonen givit sig ut på sjön

Femlingen, för att taga upp nät. Han hade därvid medtagit en dubbelbössa. Då Karlsson ej

kom hem, anade man oråd och började söka efter honom. Han fanns då liggande död vid

stranden. Han hade antagligen först tagit upp båten och sedan velat taga upp bössan, då

han troligen fattat tag i sittbrädan och ett skott brunnit av och träffat honom i magtrakten.

Han hade sedan släpat sig omkring fyra meter bort från båten, och döden hade så inträffat.

Han var född 1906.

16

Ur Smålandsposten N:o 100 Tisdagen den 28 Juni 1932. Biten av en häst. Då arrendator Erhard Svensson, Gäddegölshult, Härlunda, mid-

sommardagen skulle flytta sin häst, som gick tjudrad ute på grönbete, bet hästen honom

så svårt i magen, att han förlorade sansen. D:r Jäderberg i Ryd tillkallades omedelbart och

förband den skadade, som vårdas i sitt hem.

Ur Smålandsposten N:o 109 Torsdagen den 14 Juli 1932. Eldsvåda i Härlunda. Natten till tisdagen utbröt eld i sågverket i Häradsbäck kyrkoby.

Tack vare att eldsvådan upptäcktes i tid och ett rådigt och energiskt ingripande av

ortsbefolkningen lyckades man bli herre över elden, så att den ej spred sig till virkes-

upplagen.

Ur Smålandsposten N:o 110 Lördagen den 16 Juli 1932. Från Häradsbäck, meddelas till Smålandsposten, att skadorna vid sågverksbranden ej

voro större, än att driften fortgår vid såväl sågen, hyvleriet som kvarnen.

Ur Smålandsposten N:o 133 Torsdagen den 25 Augusti 1932. Från Härlunda, skrives till oss:

Idrottsfesten på lördagen gynnades av ett vackert väder och enorm publiktillslutning av

såväl äldre som yngre. Festligheterna togo sin början kl. 3 e.m. med en fotbollsmatch på

idrottsplatsen mellan Eneryda och Härlunda idrottsföreningar, i vilken Eneryda segrade.

Strax efter matchens slut började festligheterna på Linkullens tivoli. De olika anord-

ningarna besöktes flitigt, och omsättningen i stånden blev alldeles livlig. Ströms populära

orkester från Älmhult medverkade under tiden med förstklassig dansmusik.

Linkullens tivoli, Häradsbäck, Härlunda, utbjudes här-

med till salu. Eventuella spekulanter

hänvänder sig till

Lennart Johansson, Torbjörnahult, Häradsbäck.

17

Ur Smålandsposten N:o 155 Söndagen den 2 Oktober 1932. Inbrott i Norraryds järnvägsstation. Natten till lördagen förövades ett djärvt inbrott å

Norraryds järnvägsstation. Tjuvarna försökte komma åt innehållet i stationens kassaskåp

genom att spränga sönder låset, men låskolvarna hade blivit sittande kvar i sina respektive

hål, varför de ej fått upp kassaskåpsdörren.

Tjuvarna – att de varit två synes tydligt på de spår de lämnat efter sig – hade berett sig

tillträde till stationshuset genom att utifrån peta upp haken på ett av fönstren, där

fönsterhaken var synlig genom en springa å fönstret. Efter inkomsten i stationshuset hade

de gått ganska systematiskt tillväga, vilket tyder på att det varit yrkestjuvar. Först hade de

vält omkull kassaskåpet på golvet samt därefter lagt det på sidan, så att låset kommit

uppåt, antagligen för att låskolvarna efter sprängningen skulle falla ner. Sedan hade de

infört en sprängladdning genom nyckelhålet och tänt på. Sprängladdningen hade

söndertrasat hela låset, så att kolvarna voro fria, men dessa hade i alla fall blivit kvar-

sittande i sina hål. Därefter hade tjuvarna sökt bända upp kassaskåpsdörren med tillhjälp

av ett par yxor, men de hade misslyckats i sina försök och måste lämna platsen utan något

byte. Det kan ju även vara möjligt, att de blivit skrämda och därför givit upp försöken att

få upp kassaskåpsdörren. Vid reträtten hade de använt sig av var sitt fönster, vilket

möjligen tydde på att de haft bråttom.

Antagligen hade inbrottet försiggått vid 2-tiden på natten. Den ena av yxorna, som

användes vid försöket att få upp kassaskåpsdörren, hade tillgripits hos lokeldare G.

Karlsson, Norraryd. Hr Karlssons fru hade vaknat ett par gånger omkring 12 på natten

och tyckt sig höra buller, vilket möjligen kunnat härleda sig från tjuvarnas påhälsning då

yxan tillgreps. Lokförare E. Persson, Norraryd, hade vid halv 3-tiden haft ljus i sin

bostad, vilket kan siktas från stationslokalen. Tjuvarna har kanske observerat detta ljus

och trott att detsamma kom från tjänstgörande stationinspektorens bostad och därför ej

vågat stanna kvar utan då givit sig av. Som täckning vid sprängningen vid kassaskåpet

hade tjuvarna använt 3 täcken, vilka tillgripits på höskullen å Allmundsryds vårdhems

ladugårdsbyggnad, där en del luffare brukade logera och använda nämnda täcken. Den

ena yxan hade även tillgripits i vårdhemmets uthus. Vid reträtten från stationshuset hade

tjuvarna hoppat över ett staket, och här syntes mycket tydligt fotavtryck i sanden efter

tvenne par fönster. Inne i stationslokalen syntes ett tydligt fotavtryck på en skinnklädd

soffa.

I kassaskåpet funnos förvarade mellan 300 och 400 kr. i kontanter.

Landsfiskal Andersson i Ryd och kriminalkonstapel J. Cederbring bedrevo under

lördagen energiska spaningar efter förövarna av inbrottet. Enligt det samtal, vår

korrespondent haft med landsfiskal Andersson, synes denne vara böjd att sätta inbrotten å

stationerna i Tjugosjö och Ljungby, som förövats på sista tiden, i samband med detta

inbrott. Att det varit samma personer, som varit framme även här, framgår av den

omständigheten, att fotavtrycken företer stor likhet.

Sedan omkring 1904 har stationshuset i Norraryd tidigare haft påhälsning av tjuvar icke

mindre än fem gånger, alltså nu inalles sex gånger. Vid ett av dessa tillfällen bortfördes

ett mindre kassaskåp och plundrades. Vid ett annat tillfälle hade tjuvarna liksom nu vält

omkull kassaskåpet, vilket då var av samma storlek, samt sprängt sönder låset, men ej

kunnat få ut låskolvarna ur sina hål, varför bytet även då blev noll. Vid de övriga

tillfällena hade tillgrepp gjorts av andra saker.

18


Dödsfall.

F.d. poststationsföreståndaren och hand-

landen Johan Olsson, Häradsbäck, Härlunda

socken, avled i torsdags i en ålder av 86 år.

Han var född den 22 Mars 1846 i Ebbön i

V. Torsås, där fadern var lantbrukare. Han

flyttade 1857 med föräldrarna till Härads-

bäck, då dessa köpte Gästgivaregården där-

städes. 1877 ingick han äktenskap och över-

tog vid samma tid faderns hemman. Sedan

han innehaft gården några år överlämnade

han största delen av denna till en yngre

broder. Den del av hemmanet som han

förbehöll sig, utgjordes av den mest oländiga

mark, man gärna kan tänka sig. Här har

Olsson sedermera under årens lopp uppodlat

cirka 10 tunnland, uppfört samtliga å platsen

varande byggnader samt utfört betydande

grundförbättringar av olika slag. Ända sedan

1886 har Olsson jämsides med sin övriga

verksamhet och på ett framgångsrikt sätt

idkat diversehandel i Häradsbäck. I 21 år var

han bl.a. fjärdingsman.

Den 1 Januari 1874 blev Olsson post-

stationsföreståndare. Mellan Lönashult och

Häradsbäck forslades posten av Olsson an-

tingen pr skjuts eller på hästryggen. Järnvägens tillkomst innebar genast en kraftig ökning

av posten, som Olsson sedermera fraktat den långa vägen mellan Liatorp och Ålshult

fram och åter.

Den 1 oktober i år lämnade han sin befattning som föreståndare för poststationen i

Häradsbäck. Samtidigt överlämnade han jordbruks- och handelsfastigheten och flyttade

till sin äldsta dotter, även hon bosatt i Häradsbäck.

Olsson var en äkta hedersman av gamla stammen och redbarheten personifierad, varom

hans plikttrogna och vackra livsgärning tydligen bär vittne. Allt vad han företagit sig har

kännetecknats av grundlighet, sträng och god ordning, klok beräkning, ärlighet och red-

barhet.

Närmast sörjande äro barn och barnbarn, bror och syster samt andra släktingar. Olsson

har uppfostrat tio barn, som alla leva och blivit till en heder för föräldrarna. Fem döttrar

äro lärarinnor, en son kapten vid Norrbottens regementes reserv och två söner handlande.

En stor vänkrets delar de anhörigas sorg.

Ur Smålandsposten N:o 168 Tisdagen den 25 Oktober 1932. Två fall av barnförlamning med dödlig utgång. Å Ljungby lasarett avled i lördags

kväll fru Ida Karlsson, maka till arbetaren Karl Karlsson, Skåramåla, Allmundsryd.

Dödsorsaken var barnförlämning, vilken hade angripit muskulaturen i nacken och halsen

samt andningsorganen.

Den avlidna, som var 35 år gammal, sörjes närmast av make och sju minderåriga barn.

Då familjen är i mycket små omständigheter, har dödsfallet väckt allmänt deltagande i

orten.

Vår innerligt älskade och upp-

offrande fader,

Poststationsföreståndaren

och Handlanden

Johan Olsson har i afton stilla och fridfullt ingått i

den eviga vilan i en ålder av 86 år,

djupt sörjd och saknad, men i ljust och

tacksamt minne bevarad av oss barn

och barnbarn, bror och syster, släk-

tingar och många vänner.

Häradsbäck den 13 oktober 1932.

Henrik o. Hilda. Ester.

Julius. Sam o. Märta.

Ellen o. Magnus.

Olga o. Carl-Algot.

Blenda. Lydia o. Augustin.

Nina. Gerda.

Mina levnadstimmar stupa

Mot det stilla målet ner;

I det tysta, mörka, djupa

Sjunka de allt mer och mer.

Dagen, som i skymning strider,

Går för mig ej upp igen;

Herre, bliv mig när, det lider,

Snart, ack snart till aftonen.

19

Lantbrukaren Julius Johansson, Långhult, Härlunda, avled den 17 dennes i en ålder av

35 år, efterlämnande maka och två minderåriga barn. Dödsorsaken var även här

barnförlämning, som yttrade sig ungefärligen lika med fallet i Allmundsryd.



Begravning.

En högtidlig begravning ägde i söndags rum i Härlunda kyrka, då stoftet efter avlidne

f.d. stationsföreståndaren Johan Olsson, vigdes till den sista vilan.

Då gästerna samlats i sorgehuset, sjöngs gemensamt psalm 490: 1, varefter tal hölls av

kyrkoherde H. Sjöfors, som med utgång från orden: ”Lasarus, vår vän sover”, framhöll

den avlidne, vad han i livstiden varit för sitt hem och sina barn, och vad han verkat för

Härlunda församling genom utförandet av sitt långa och trogna dagsverke, allmänt aktad

och värderad för sin redbarhets skull.

Sedan psalm 490: 5 sjungits, sattes den stora processionen i rörelse under klockringning

till kyrkan, där kistan inbars under tonerna av en sorgmarsch och placerades i koret, som

var prytt med ljus och blommor.

Efter det psalm 486: 1 sjungits förrättades jordfästningen av kyrkoherde Sjöfors och

efter densamma sjöng från läktaren den avlidnes måg, kantor Nelzén från Virserum

känsligt och stämningsfullt: ”Bliv kvar hos mig – se dagens slut är när!” förtjänstfullt

ackompanjerad av kantor Olsson.

Därefter trädde kyrkoherde Sjöfors för altaret och utförde begravningsmässan och sedan

psalm 484: 5 mäktigt och gripande sjungits, utbars kistan under sorgmarsch till kyrko-

gården. Vid graven framträdde först den avlidnes måg, överlärare Alvén från Alvesta,

som i ett varmhjärtat tal tackade den hädangångne för vad han varit och verkat för de

sina. Därefter framträdde poststyrelsens representant, postdirektör Thormark i Malmö och

postmästare Kropp i Karlshamn, varvid den förre tog till orda och å Kungl. General-

poststyrelsens vägnar frambar till den gamle trotjänaren och hedersmannen sitt varma

tack för ett synnerligen nitiskt och plikttroget arbete under nära 59 år i postverkets tjänst,

samt nedlade en krans med blågula band och inskription: ”Från Kungl. Postverket, Med

tack för mångårig plikttrogen gärning”. En ovanlig rik och vacker blomstergärd hade

ägnats den dödes minne.

Min innerligt älskade make och

vår käre gode far,

H e m m a n s ä g a r e n

Julius Johansson, har i dag efter en svår sjukdom

avlidit i sitt 35:te levnadsår,

lämnande mig, två små barn, fader,

syskon, svärföräldrar, övriga

släktingar och vänner i djupaste

sorg och saknad.

Långhult den 17 oktober 1932.

ADA JOHANSSON. Florence. Gösta.

Sv. Ps. n:o 238, vers 8.

20

Ur Smålandsposten N:o 180 Tisdagen den 15 November 1932. Överklagat kyrkostämmobeslut. Kyrkostämman i Härlunda beslöt den 16 oktober i år

att bifalla ansökan från kommunalnämnden om tillstånd att få förlägga stortorgsdagarna

till Stallgatan och med kreaturen bakom stallarna. Beslutet fattades, ehuru ändet ej var i

laga ordning pålyst, vilket också påpekades av ordföranden. Ifrågavarande beslut har nu

överklagats hos länsstyrelsen i Växjö av hr S. J. Persson i Häradsbäck.

Ur Smålandsposten N:o 185 Torsdagen den 24 November 1932. Cyklist kolliderar med hästskjuts. I Härlunda inträffade i lördags kväll en svårartad

olyckshändelse.

Hr Gustav Fransson från Härlunda kom cyklande och sammanstötte med en hästskjuts,

som kom körande i mörkret. Enligt uppgift hade varken skjutsen eller hr Fransson någon

lykta. Vagnens tistelstång träffade då Fransson så häftigt i magen, att han kastades till

marken. Han forslades till Växjö lasarett. Någon fara för livet torde ej föreligga.

Ur Smålandsposten N:o 203 Tisdagen den 27 December 1932. Från Härlunda, skrives till oss:

Julens firande i Härlunda kyrka började med ottesång kl. ½ 6 f.m. Då klockorna ringde

samman, var det med tvenne ståtliga julgranar och levande ljus prydda templet till

trängsel fyllt av åhörare. Efter det att ps. 55 med kraft och värme sjungits, bestegs predik-

stolen av församlingens komminister, G. Linder, som med ledning av juldagens epistel

höll en innehållsrik predikan över ämnet ”Den utlovade som kommit till världen”. Efter

predikan sjöng kyrkokören vackert och stämningsfullt under kantor Olssons säkra ledning

”O, du saliga, o, du heliga”, varefter följde församlingssång av ps. 514: 1–4.

Omedelbart efter ottesången började högmässan med altartjänst, efter vilken kören sjöng

”Ett barn är fött på denna dag”, varefter högmässopredikan hölls av komminister Linder,

som över ämnet ”Undren och glädjen kring Jesusbarnet”, talade till den församlade

menigheten. Den högtidliga gudstjänsten avslöts med ps. 424: 1–3.

– En välkommen julklapp erhöll Häradsbäcks kyrkby kvällen före julafton, då

Sydsvenska kraftaktiebolaget för första gången levererade sin elektriska kraft till

Härlunda församling till stor glädje och belåtenhet bland allmänheten. Visserligen blir det

en kännbar utgift för många i socknen, men det heter ju ”Vad gör man inte för upplys-

ningen?” Och den behövs ju synnerligen väl i dessa mörka och dystra tider. Efter nyår

fortsättes arbetet med elektrifieringen av andra byar och ställen inom socknen. Därför kan

man ej längre säga, att Härlunda är efter sin tid eller ligger ” i en vrå av världen”.

– Under de sista åren har Häradsbäck kyrkby betydligt utvidgats i det att byggnads-

verksamheten livligt tilltagit. Förutom post- och telefonstation finnes i kyrkbyn även

bilstation, och dessutom är sedan i höstas den dagliga omnibuslinjen Växjö – Lönashult

förlängd till Häradsbäck. Därför kan man nu lätt komma i förbindelse med Växjö-

järnvägarna såväl som med södra stambanan, tack vare den dagliga omnibustrafiken Ryd

– Ålshult – Häradsbäck – Älmhult, vilken länge pågått. Den nya vägen Häradsbäck –

Fanaholm, som påbörjades för två år sedan, är omlagd och betydligt förbättrad. Den är nu

färdig och har tagits i bruk, till allmän belåtenhet, och hälsas med glädje av alla

trafikanter.

21

Ur Smålandsposten N:o 2 Torsdagen den 5 Januari 1933. Från Härlunda, skrives till oss:

En särdeles högtidlig högmässa med början kl. 6,30 f.m. firades nyårsdagen i Härlunda

kyrka. Komminister Linder, klädd i mässkrud, trädde för altaret och förrättade altartjänst.

Efter densamma sjöng kyrkokören förtjänstfullt och säkert: ”Jesu, låt mig städse börja”.

Komminister Linder höll sedan med ledning av dagens högmässotext en manande och

genomträngande nyårspredikan över ämnet ”Det nya året kallar till räkenskap men

förkunnar också Guds nåd”. Efter högmässan bestegs åter predikstolen av komminister

Linder, som i ett synnerligen innehållsrikt och lärorikt föredrag talade över ”En

gudstjänstens innebörd”, där han betonade huru Guds ord ställer krav på människorna

genom att tjäna honom. I de olika punkterna av själva högmässan framlades dels

församlingsherdens uppgift att som en talesman, skickad av Gud att tjäna sin församling,

dels dennes plikt att genom trogna böner och psalmsång tjäna Gud.

Det med stort intresse åhörda föredraget avslutades med ps. 500: 6–7, varefter

nyårsdagens högtidlighet var slut, bevistad och åhörd av en talrik lyssnande menighet.


Begravning.

I går e.m. jordfästes i Härlunda kyrka stoftet av en församlingens åldringar, Håkan

Carlsson, Häradsmåla, vilken för något mer än en vecka sedan utan någon föregående

sjukdom, skattat åt förgängelsen.

Jordfästningen förrättades av komminister Linder, som talade med utgång från orden

”Vaken för den skull och bedjen, ty I veten icke dagen, ej heller stunden”.

Håkan Carlsson var född i Vashult i Härlunda församling och var nu vid sin bortgång 84

år gammal. Han var i sin krafts dagar en duglig och arbetssam man, och mångskiftande

har detta hans arbete varit.

För ett 50-tal år sedan kom han till Norrlands obygder, där han först började arbete vid

järnvägens byggande. Sedermera sysslade han med flottning av timmer i älvarna; vidare

har han arbetat med stensprängning och haft skogsarbete. I Arjeplogs lappmark byggde

han sig under årens lopp ett hem och under sin fritid sysslade han med fiske i sjön

Hornavan. Men längtan till ”södern” och hembygden drev honom att år 1906 lämna sin

vistelseort och åter bosätta sig i sin födelsebygd. Sina dagar slutade han på torpet

Sjöholmen i Häradsmåla, vilket han inköpte för 12 år sedan. Håkan Carlsson var en lugn

och stilla man, bestämd i sitt tal, och gick sin väg rakryggad fram.

Han sörjes närmast av hustru, med vilken han ingick äktenskap i Arjeplog, fyra döttrar

och tre söner.

Ur Smålandsposten N:o 19 Lördagen den 4 Februari 1933. Härlunda idrottsförening, hade i onsdags årsmöte. Föreningens räkenskaper under det

gångna året visade inkomster å kr. 1,562:72 mot utgifter av kr. 1,795:22, således en brist

på kr. 232:50. Medlemsantalet är nu 52. Ansvarsfrihet beviljades styrelsen. Till styrelse

för år 1933 valdes montör Arvid Johansson, nyvald ordf., affärsbiträdet Karl Bengtsson,

vice ordf., nyvald, Victor Andersson, sekreterare, omvald, Elving Olsson, vice sekr.,

nyvald, Arvid Söderlind, kassör, nyvald, skomakaren Ernst Adolfsson, materialförval-

tare, omvald. Revisorer: affärsbiträdet Edvin Bengtsson, omvald, och affärsbiträdet

Helmer Karlsson, nyvald.

Såsom fotbollsutskott utsågs skräddaren V. Karlsson, Ivar Hermansson, Edvin Bengts-

son och Ivar Berggren. Till färdledare valdes Arvid Söderlind.

Vidare utsågs en plankommitté och en festkommitté, vardera bestående av tre personer.

22

Ur Smålandsposten N:o 25 Tisdagen den 14 Februari 1933. Kronobergs läns äldste innevånare, är, sedan änkan Kristina Vinberg i Duveryd,

Vislanda, avlidit, Magnus Petersson, Torbjörnahult, Härlunda. Han är född den 16

November 1834.

Ur Smålandsposten N:o 30 Torsdagen den 23 Februari 1933. Från Härlunda, skrives till oss:

Enligt annons i dagens tidning anordnar Härlunda idrottsförening stor idrottsbasar å

Linkullens tivoli lördag kväll med början kl. 7. Storslagna basaranordningar av skilda

slag förekomma, bland vilka märkas paketauktion, gissningar m.m. Kl. 7 e.m. uppträder

den populäre trollkonstnären El Neco, som för publiken in i den magiska världens

mysterier. För dansmusiken svarar Gylsboda musikkår.


Dödsfall.

Torsdagen den 23 Mars avled helt hastigt

f.d. hemmansägaren August Svensson,

Husjönäs i Härlunda församling.

Han hade samma dag, frisk och kry, åtföljt

en son till dennes nyinköpta gård, och vid

framkomsten dit under det de tillsammans

sutto vid bordet och drucko kaffe segnade

August Svensson död ned, troligen träffad av

hjärtförlamning.

Den så hastigt bortgångne var född i Västra

Torsås församling år 1855 men har under en

lång tid av år varit ägare och brukare till den gård i Husjönäs, som numera innehaves av

en son till den avlidne.

Med August Svensson bortgick en man av den gamla stammen, en sådan som alltid

visste vad han ville, och aldrig lät sig mutas, utan säkert orubbligt stod fast vid sin åsikt

och sina beslut. Därför var han också mycket anlitad i kommunala angelägenheter i

Härlunda socken. Han var under en lång följd av år ledamot i kommunalnämnden,

ledamot i kyrko- och skolrådet och ledamot i pensionsnämnden.

Som närmast sörjande stå hustru och barnen, av vilka somliga vistas i Amerika.

Bröllop.

I torsdags sammanvigdes i prästgården, Härlunda, befallningsmannen Arthur Lindberg,

Elleholm med fröken Helga Ottosson, dotter till lantbrukaren Otto Svensson, Krampanäs,

och hans maka. Vigselförrättare var komminister G. Linder, Härlunda, vilken även höll

tal för de nygifta.

Tillkännagives,

att

Herren Gud behagat hädankalla min älskade make och vår käre

fader,


August Svensson, som stilla och fridfullt insomnade

Torsdagen den 23 Mars 1933.

EMMA SVENSSON. Barnen.

23

Ur Smålandsposten N:o 50 Lördagen den 1 April 1933.

Ur Smålandsposten N:o 59 Söndagen den 16 April 1933.

FÖRLOVADE. Frank Johansson

Nina Karlsson

Virestad. Härlunda.

Karl Gustafsson

Asta Svensson

Härlunda. Ryssby.

Fastighets- och Lösöreauktion.

Fredagen den 31 dennes kl. 11 f.m.

kommer att försäljas Ernst Karlssons

fastighet 1/32 mtl. Spjutaretorp i

Härlunda socken. Hemmanet är beläget

strax intill bilväg, 9 km. från Ryd, nära

skola och handelsaffär, samt föder en

häst och åtta nötkreatur samt är i god

kultur. Husen äro i gott skick. Skog

finnes, dels avverkningsbar och dels

vacker ungskog. Blivande köpare får

vara beredd att erlägga 500 kronor eller

säkerhet därför vid klubbslaget. Övriga

villkor vid auktionstillfället. Inteckning

underlättar köpet. Tillträdet får ske i

vår.

Samtidigt kommer att försäljas allt

yttre och inre bo bestående av: en häst,

4 kor, 1 tjur, 3 ungdjur, vagnar, kälkar,

tröskverk, ångkok m.m., allt vad som

till ett ordnat lantbruk hörer. Dessutom

spannmål, potatis samt en del foder.

3 mån. betalningsanstånd lämnas

solida köpare, andra betala kontant.

Äganderätten till inköpt vara övergår

först sedan den är till fullo betald.

Häradsbäck den 24 mars 1933.

EINAR GUSTAVSSON.

auktionsförrättare.

Härlunda – Växjöbussen börjar åter sina turer från Härlunda

till Växjö, måndagen den 3 april.

Vördsamt

VIKTOR OLSSON.

24

Begravning.

I torsdags vigdes till gravens ro på Härlunda kyrkogård 18-årige Helge Jönsson från

Karsemåla. Jordfästningen förrättades av komminister Linder. Den bortgångne sörjes

närmast av föräldrar och syskon.


Födelsedag.

88 år fyller på måndagen den äldste medlemmen i Häradsbäcks kyrkby, Härlunda, f.d.

skräddaremästaren Carl Jonsson, Grönadal.

Han är född i Härlunda. Redan i konfirmationsåldern kom han i skräddarelära hos

”Mäster Göran i Långhult”, där han hos honom erhöll den blygsamma lönen av 25 öre i

veckan. Alltsedan den tiden till för ett fåtal år tillbaka har han bedrivit yrket inom

Härlunda och dess grannsocknar. Det är således en lång och arbetssam levnad denne

åldring har att se tillbaka på, en sådan, som varit full av strävan och uthållighet från tidigt

på morgonen till långt in på natten, särskilt i forna tider, då det var brukligt, att skräddare

såväl som andra yrkesmän skulle ”gå på socknen” och utöva sitt yrke. Han var den förste

personen inom Härlunda och Virestad, som skaffade sig symaskin. Oräkneliga äro de

kostymer, skräddaremästare Jonsson med tillhjälp av sin likaledes arbetssamma hustru,

under dessa åren tillverkat. Betalningen för en kostym under hans första yrkesår utgjorde

endast 2– 3 kr. Troget och omsorgsfullt har han utfört sin gärning och är därför värd all

heder och aktning. Vid sidan av sitt yrke har han sysslat med jordbruk inom egen täppa;

vidare har han varit skicklig snickare och har inom socknen byggt flera hus.

Skräddaremästare Jonsson är trots sin höga ålder ännu vid god hälsa med undantag av

att hörseln under de senaste åren blivit försämrad. Han orkar ännu syssla med ved-

huggning. Utrustad med stor musikalisk begåvning visade han i sin tidigaste ungdom,

huru skickligt han kunde hantera stråke och fiol och ansågs som den bäste violinisten i

vida trakter. Han tillverkade själv sina instrument, av vilka några ännu finnas kvar i orten.


HÄRADSBÄCK. Undertecknade komma att från och med den 3 maj, i nya och

hygieniska lokaler, öppna välsorterad

KÖTT- & CHARKUTERIAFFÄR i Carl Anderssons nybyggda fastighet.

Det skall alltid bliva vår strävan att tillhandahålla färska, prima

varor till billiga priser.

Rekommenderande oss i allmänhetens välvilliga hågkomst.

Vördsamt Bröderna Gustafsson.

25



Dödsfall.

I sitt hem i Vashult, Härlunda avled i måndags f. hemmansägaren Johan Larsson, 84 år

gammal.

Larsson var född i Helmeshult, V. Torsås. I mycket unga år ingick han äktenskap och

inköpte en liten gård i Skulatorp, V. Torsås, som han en tid innehade och brukade.

Samtidigt bedrev han i mindre omfattning handel med slaktdjur. Sedan han överlämnat

gården till en släkting och en tid innehade lantbruk på arrende, bosatte han sig i

Truvedstorp inom V. Torsås socken. Då ålderdomen på allvar började ta ut sin rätt,

omhändertogs han av dotter och måg i Vashult, där han av dessa åtnjutit god omvårdnad.

Larsson, som var en hedersman av gamla stammen, efterlämnar som närmast sörjande

åldrig maka, barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt åldrig broder.

Stor Invigningsfest anordnas vid

Linkullens Tivoli, Härlunda, Söndagen den 30 maj kl. 6 em.

Linkullens tivoli har nu moderniserats och tillbyggts

så det är mer än dubbelt så stort som förut, och är nu den största nöjesplatsen på flera mils omkrets.

Växjö Tändsticksfabriks Musikkår (10 man) svarar för musiken och börjar

dansen precis kl. 6 em. och slutar kl. 12 midnatt.

Trevliga pristävlingar, med många värdefulla pris anordnas.

Förstklassig inne- och uteservering av kaffe, läskedrycker, smörgåsar,

varm korv m.m.

Inträde 35 öre.

Alla, både små och stora, böra taga tillfället i akt och mangrant besöka

denna stora fest. Omnibus avgår fr. Vislanda kl. 6, 30 em. över Grimslöv.

OBS! OBS!

Tillkännagives,

att


hemkallat vår ömt älskade moder

Sissa Jönsson, född Trulsson,

som avlidit i sitt 87:e levnadsår,

djupt sörjd och i tacksamt minne

bevarad av oss barn, barnbarn och

broder.

Knihult den 25 Maj 1933.

BARNEN.

Sv. Ps. n:o 360.

26


Begravning.

Å Härlunda kyrkogård jordfästes i torsdags stoftet efter änkefru Sissa Jönsson från

Knihult.

Jordfästningen förrättades av komminister Linder. Den bortgångna var gift med

framlidne lantbrukaren Johan Jönsson, Knihult. Hon har alltid aktats som en hederskvinna

och ombesörjt sitt hem med största plikttrohet. En myckenhet av blommor hade ägnats

den avlidnas minne.


Begravning.

På Härlunda kyrkogård fördes på söndagen stoftet efter änkan Katarina Jonsson från

Häradsmåla till sista vilan. Jordfästningsförrättare var pastor Svensson, Västra Torsås.

Den avlidna var maka till den för många år sedan avlidne lantbrukaren Peter Jonsson,

Häradsmåla. Hon var född i Gylteboda i Virestad och flyttade efter ingånget äktenskap

till Härlunda. Den sista tiden hade hon fått hålla sig till sängen och vårdats i hemmet hos

sin fosterson. Hon var en kvinna av den gamla kärnstammen och utförde sina sysslor med

största plikttrohet – därom vittnar den stora aktning, som hon förvärvat bland folket. Den

bortgångna var nu nära 91 år. En myckenhet blommor hade ägnats den avlidnas minne.


Bröllop.

På midsommarafton sammanvigdes i Härlunda prästgård hemmasonen Axel Johansson,

Hårdahult, med fröken Elsa Algotsson, dotter till hemmansägaren Algot Larsson och hans

maka i Knihult. Vigselförrättare var komminister G. Linder, som även höll tal för de

nygifta. Därpå gavs middag i brudens hem för ett 150-tal inbjudna.

Ur Smålandsposten N:o 108 Torsdagen den 13 Juni 1933. Eldsvåda i Härlunda. På måndagskvällen utbröt eld i en lantbrukaren August Petersson,

Vinskalle, tillhörig ladugård, som nedbrann till grunden.

Elden observerades kl. 9 av grannen, som genast skyndade dit, och fann då att gårds-

befolkningen redan gått till sängs. Trots av mycket anlänt manskap, stod det ej att rädda

ladugården, utan man fick då inrikta sitt arbete på att rädda boningshuset, som låg mycket

hotat. Flera gånger kastades gnistor upp på spåntaket som antändes. Innebrända blevo

samtliga i ladugården befintliga kreatur, två kor, en gris, två får samt höns. Huru elden

uppkommit ligger ännu i dunkel. Det brunna var försäkrat.

27

Silverfynd vid vägbygge. Vid arbetet å vägen Kyrkhult – Smålandsgränsen hittades

häromdagen i Härlundatrakten en större silverkanna, nedgrävd under en sten.

Arbetarna, som voro sysselsatta med att spränga stenen för att sedan utforma den till

stolpar, funno vid bottnen ett föremål, vilket till deras stora förvåning var en större kanna

av silver. Under den långa tid, som kannan legat, hade den oxiderats men var annars i

välbehåll. Enligt rykte skall den ha blivit nedgrävd på 1300-talet för att därmed få den

undangömd under krig, som då rasade i bygden. Även skulle enligt sägnen en större kittel

full med pengar ha blivit nedgrävd i trakten däromkring.

Konserter i Härlunda och Almundsryds kyrkor. Som framgår av annons i dagens

tidning anordnar Almundsryds och V. Torsås hembygdskörer konserter instundande

söndag, i Härlunda kyrka kl. 1 e.m. och i Almundsryds kyrka kl. 4 e.m.

Körerna, som vid söndagens konserter dirigeras växelvis av sina respektive dirigenter,

kyrkoherde H. Sjöfors, V. Torsås, och hr Carl Allvin, utförer härvid ett synnerligen väl

valt program, bestående av kyrkliga hymner samt hembygds- och stämningssånger.

De båda körerna, som tillsammans räknar cirka 45 röster, hava vid ett flertal offentliga

framträdanden förskaffat sig ett gott renommé och fått vackra erkännanden för högt

stående sångkultur. Då härtill kommer, att de vid söndagens konserter tillämpade

biljettpriserna äro synnerligen låga, är det att förvänta, att allmänheten begagnar sig av

detta tillfälle för åhörande av god körsång, samtidigt som den genom sitt besök

uppmuntrar körerna och deras verksamhet.

Ur Smålandsposten N:o 119 Tisdagen den 1 Augusti 1933. Från Härlunda, skrives till oss:

Härlunda idrottsförening hade i lördags anordnat stor idrottsfest å Linkullens tivoli,

Härlunda. Tack vare den goda turen med vädrets makter blev festen en riktig rekordfest.

Sedan starten skett för cykeltävlingen, följde en fotbollsmatch mellan Torne IF och

Härlunda IF, i vilken match det senare laget avgick med segern.

Efter en fotbollsmatch mellan ett dam- och gubblag blev det avmarsch till Linkullens

tivoli, där dansen fortsatte till 12 midnatt. Jèan Lunds orkester från Karlshamn svarade på

ett förtjänstfullt sätt för konsert- och dansmusiken. På lördagen spelade Alex musikband,

Älmhult.

Affärerna i stånden gingo livligt, varför man på det hela kan räkna med god tillökning i

föreningens kassa.

Ur Smålandsposten N:o 122 Söndagen den 6 Augusti 1933.

Dödsfall.

I sitt hem i Karsemåla, Härlunda, avled i måndags efter en tids sjukdom hemmasonen

Otto Nilsson, 28 år gammal. Den avlidne har gjort sig känd som en arbetssam,

oförskräckt och hurtig yngling, tills han drabbades av den sjukdom, som nu ändat hans

liv. Han var den tredje i Karsemåla gård, som inom loppet av tre månader dukat under för

lungsot.

28

Ur Smålandsposten N:o 123 Tisdagen den 8 Augusti 1933. Donationer till Härlunda. En stor minnesgåva fick Härlunda församling mottaga, i det

grosshandlaren Karl Olsson, Haga, Härlunda, skänkte 5,500 kr. att fördelas på följande

sätt: 5,000 kr. till kyrkan och 500 kr. till kyrkogårdsmurens reparerande och förskönande.

Olsson har alltid med intresse deltagit i alla församlingens spörsmål. Bl. a. må nämnas att

han i en lång följd av år varit församlingens kommunalordförande, tills han för två år

sedan avsade sig detsamma. Givetvis är församlingens tacksamhet stor för denna vackra

gåva.

Ur Smålandsposten N:o 126 Söndagen den 13 Augusti 1933. Mjölkbil emellan Härlunda och Älmhult? Lantbrukarna mellan Härlunda och Älmhult

hade möte i Barkhults skola i söndags för att diskutera mjölkförsäljningsmöjligheterna i

orten.

Till mötet hade lantbrukarna infunnit sig synnerligen mangrant. Sammanträdet öppnades

av S. M. Carlsson i Barkhult som varit initiativtagare. Här redogjordes för vikten av att

lämna mjölk till Myen? eller annan mjölkförsäljning.

Till ordf. vid sammanträdet utsågs S. M. Carlsson. Diskussionen var livlig och resul-

terade i att en kommitté tillsattes, bestående av S. M. Carlsson, Barkhult, Oskar Magnus-

son, Barkhult, Axel Johansson, Brantelid, Emil Johansson, Sänneshult, och Axel Petters-

son, Lockhult. Kommittén fick i uppdrag att besöka traktens lantbrukare och göra

anteckningar på den mjölk var och en kan lämna, infordra anbud på mjölktranporten

mellan Härlunda och Älmhult, uppgöra förslagskontrakt mellan leverantörerna och

Älmhults mejeri och kalla till nytt sammanträde söndagen den 20 augusti kl.4 e.m.

Ur Smålandsposten N:o 127 Tisdagen den 15 Augusti 1933. Från Härlunda, skrives till oss:

Heraldos djurrevy gav i lördags och söndags uppvisning av sina väldresserade djur,

akrobatkonster m.m., å Linkullens tivoli, Härlunda. Deras väl utförda nummer länder

artistsällskapet Heraldo till all heder, vilket tillkännagavs av den stora publiken genom

ihållande applåder.

Bröt benet. I fredags inträffade en svårartad olyckshändelse, i det att fru Emma Nilsson,

Slätthult, Härlunda, bröt benet.

Fru Nilsson, som var i färd med rågbärgning, råkade därvid halka och föll så av lasset

och bröt därvid av det ena benet samt vrickade sig i foten. Hon forslades omedelbart till

d:r Jäderberg i Ryd, som ägnade henne den första vården. Därpå fördes hon till Växjö

lasarett, där hon nu vårdas.

29


Dödsfall.

Efter ett långt och svårt lidande avled i torsdags i sitt hem Therése Jönsson, Karsemåla,

Härlunda församling.

Den i blomman av sin ålder, som sörjes av föräldrar och syskon, var den andra i

syskonkretsen, som under detta år bortryckts av döden. Vid påsktiden avled en broder till

den nu bortgångna, och man kan därför med skäl säga att denna familj har blivit

synnerligen hårt prövad av sjukdom och död.

För 14 dagar sedan jordades den avlidnas trolovade å Härlunda kyrkogård, Otto Nilsson,

Karsemåla, också han skördad i unga år.

Ur Smålandsposten N:o 141 Lördagen den 9 September 1933. Kronobergs läns äldste invånare död. I onsdags avled i sitt hem Kronobergs läns

äldste medlem Magnus Pettersson, Torbjörnahult, Härlunda, i en ålder av när 99 år.

Trots sin höga ålder har den gamle innehaft goda kropps- och själskrafter ända tills för

ett par dagar sedan, då krafterna började avtaga och döden kom lugnt och stilla och

ändade hans långa arbetsdag.

Kronobergs läns ålderman är nu död. Hårt har hans liv varit, fullt av arbete, kamp och

försakelse, mödosammare än de flesta människors. Han föddes och uppväxte i en jord-

koja i Bromåla i Härlunda. Tidigt fick han börja försörja sig själv, först som vallpojke,

och sedan tog han tjänst på olika ställen borta och hemma, tills han slog ner sina bopålar

på den plats, där han nu slutat sina dagar. Hans boning här utgjordes också under åratal av

en jordkoja, där han och hans för flera år sedan avlidna hustru uppfostrade sin stora

barnaskara under mycket små och torftiga omständigheter.

Med förnöjsamt sinne bröt han sin mark och odlade sina tegar. Enkel och redbar var han

till sitt väsen. Stilla var hans levnad, stilla blev också hans död.

Frid över hans minne och över hans stora och uppoffrande livsgärning!

Den gamle har alltsedan sin hustrus död vårdats ömt och kärleksfullt av en 74-årig

dotter, som nu närmast står sörjande vid båren.

Ur Smålandsposten N:o 144 Torsdagen den 14 September 1933. Från Härlunda, skrives till oss:

Den för en tid sedan omnämnda mjölkbilsfrågan mellan mejeriet i Älmhult och

Härlunda har nu blivit löst. Mjölkbil går nu dagligen på nämnda sträcka. Detta är ett gott

gagn för ortens lantbrukare, vilka förut ej haft tillfälle till någon direkt mjölkleverans.

Härlunda marknad, på onsdagen gynnades av det mest strålande sommarväder, varför

den samlade mycket folk.

På kreatursplatsen hade sedan tidigt på morgonen saluförts över ett hundratal kreatur,

och handeln tycktes gå raskt undan till något höjda priser. Sålunda betalades för kor i

kalvställning 125 – 150 kr., äldre djur däremot betalades från 60 och högre. Slaktdjuren

visade bättre tendens och för 12 kvarters tjurar betalades upp till 160 kr. Några hästar

voro även saluförda. För sex veckors smågrisar voro priserna från 18 kr. och högre samt

för månadsgrisar 12 – 15 kr. pr st.

Ett stort antal handlande, särskilt försäljare av grönsaker och karameller, hade infunnit

sig. Ordningen var god.

30

Ur Smålandsposten N:o 143 Tisdagen den 12 September 1933.

Dödsfall.

I måndags morse avled f.d. gästgivaren

Magnus Olsson, Häradsbäck, i en ålder av 79

år.

Han var född i Västra Torsås församling,

men flyttade redan i barndomen med sina

föräldrar till Härlunda församling. I unga år

företog han som så många andra vid den

tiden en resa till Amerika, men redan efter

fyra års vistelse därute blev kärleken till

fädernejorden honom för stor och han

återkom till hembygden, där han av sin

broder år 1884 tillköpte sig den gård, som

han brukade till år 1918, och som utgjorde

gästgivaregård och skjutsstation inom

Härlunda socken.

För det kommunala livet hyste Magnus

Olsson ett stort intresse, och var därför

ledamot av kommunalnämnden under 28 år;

vidare var han kronofjärdingsman i flera år,

ledamot i fattigvårdsstyrelsen och i brand-

stodskommittén samt stämningsman, vilken

senare befattning han innehade vid sin död.

Med Magnus Olsson bortgick en hedersman av gamla stammen. Till sitt väsen var han

redbar, ärlig och flärdfri. Det var hos honom gammaldags tro och heder. För det kyrkliga

livet hyste han också ett stort och levande intresse, och varje söndag sågs han troget

intaga sin gamla plats i hembygdens tempel.

Genom sitt gladlynta och vänsälla sätt förskaffade han sig många vänner och allmän-

hetens stora aktning och förtroende.

Som närmast sörjande vid båren står två söner och fyra döttrar samt åldrig syster i

Amerika.

Sedan år 1920 har den nu bortgångne bott hos en dotter och måg å Hagadal i Härads-

bäck, där han nu slutade sin långa levnadsdag.

Ur Smålandsposten N:o 149 Lördagen den 23 September 1933. Cyklade omkull och bröt armen. I tisdags råkade av någon anledning lantbrukaren

Alfred Johansson, Truvedstorp, Härlunda, cykla omkull, och under fallet fick han ena

axeln urledvrickad samt ådrog sig ett lättare brott å armen. Den skadade forslades

omedelbart till d:r Elis Jäderberg, Ryd, som återställde axeln i sitt rätta läge samt anlade

förband. Johansson vårdas nu i hemmet.

Vår innerligt älskade fader

f. d. Gästgivaren

Magnus Olsson har i dag stilla och fridfullt

avsomnat i sitt 80:de levnadsår,


bevarad av oss barn, barnbarn och

barnbarnsbarn, syster, släktingar

och många vänner.

Häradsbäck den 11 sept. 1933.

Martina o. Alfred. Carl o. Emilia.

Emma o. Otto. Alfons o. Olga.

Blenda o. Ejnar. Edit o. Anders.

Min högtidsdag går in; allt är så

tyst och stilla.

Farväl, o värld, jag vill på dig ej

tiden spilla.

Mitt hjärta redo är, min själ

förbidar dig,

O, min Förlossare, du är ej långt

från mig.

31

Ur Smålandsposten N:o 151 Tisdagen den 26 September 1933. Från Härlunda, skrives till oss:

Den traditionella folkvandringsdagen till Härlunda var det i söndags, enligt en gammal

sed, som levat kvar från invigningen av församlingens nybyggda kyrka. Dagen infaller

söndagen efter Matteus, därav kallat ”Matteus-mässosöndagen”. På grund av det mindre

goda väder som rådde, blev inte besökarnas antal så stort som vanligt. Högmässan var

emellertid talrikt besökt av främlingar och sockenbor. För de nöjeslystna besökarna var

på kvällen anordnad dans å Linkullens tivoli. God ordning rådde hela dagen.

Ur Smålandsposten N:o 158 Söndagen den 8 Oktober 1933. Stöld i Härlunda. Hos fröken Emma Karlsson, Potteboda, Härlunda, har bortstulits en

del äldre och värdefulla minnessaker, bland vilka märkas en större brosch av gammalt

silver med dyrbara briljanter, värd 500 kr., två halskedjor av guld och silver, tvenne större

bägare av gammalt silver samt en penningsumma å c:a 70 kr. Det stulna var till största

delen förvarat i en byrålåda. Landsfiskal Sigge Kirsten, Älmhult, handhar polisutred-

ningen.

Ur Smålandsposten N:o 161 Lördagen den 14 Oktober 1933. Från Härlunda, skrives till oss:

I ett tydligt framåtgående skede befinner sig just nu Härlunda, som på några få år rest sig

upp till ett litet välordnat och vackert samhälle. En bidragande orsak härtill äro de goda

vägarna, som genomkorsar samhället. Särskilt å den nyanlagda vägen Härlunda– Älmhult

och Härlunda– Ryd råder en stor genomgångstrafik. I kommunikationshänseende är

socknen väl lottad genom busslinjer Ryd– Älmhult och Härlunda– Växjö samt mot

Lönsboda. Även finnas bilstationer.

Byggnadsverksamheten har de senaste åren varit livlig. Ej mindre än ett 15-tal nya

fastigheter har uppförts. Även har en del till- och ombyggnader skett. Beträffande

industrin må nämnas, att en träförädling blivit uppförd, som vid full drift sysselsätter ett

25-tal personer. Vidare finnes elektrisk kraft och belysning, telefon och daglig post,

varför Härlunda ej längre kan betraktas som någon mörk punkt i landskapet.

Ur Smålandsposten N:o 167 Tisdagen den 24 Oktober 1933. Kommunalt. Kommunalstämma hölls i söndags.

Om platsfrågan för stortorgsdagarna utspann sig en livlig debatt. Kaféägaren Otto

Johansson, Hagadal, föreslog att plats skulle hyras på eklesiastika lönebostället n:r 2 i

Häradsbäck och han erbjöd sig att erlägga alla planeringskostnaderna. Detta förslag hade

av kommunalnämnden godkänts. Handl. E. Johansson erbjöd sig att kostnadsfritt i tio år

upplåta ett område på sina ägor, där torgdagarna nu tillfälligt hålles. Församlingen skulle

själv vidkännas planeringskostnaderna.

Handlanden Johanssons förslag segrade med 115 röster mot 98 för det andra.

Vidare avslogs ett förslag om anordnande av en skolkökskurs under 1934.

32


Födelsedag.

93 år fyller på måndag f.d. hemmansägaren Peter Larsson, Krampanäs, Härlunda.

Larsson, som är ortens äldste invånare, är förvånansvärt pigg och hurtig. Han är född på

samma gård, varest han ännu bor. Redan när Peter Larsson var liten pojke dog hans fader,

och han fick då börja hjälpa sin mor med allt det arbete som var vid gården. För omkring

10 år sedan överlämnade han gården åt sin son, och där har han varit behjälplig med

nästan allt arbete. En alldeles enastående hälsa har han haft. Han påstår sig således aldrig

ha varit sjuk. Oavsett den höga åldern kan han ännu utan svårighet läsa utan att använda

glasögon. Man kan med rätta kalla honom för en kärngubbe. Nu i höst har han deltagit i

arbetet med potatisupptagning, annars sysslar han för det mesta med vedhuggning. Veden

kvistar han upp i skogen, bär den sedan hem i knippa på ryggen och hugger så alla

vedträn lika långa och med en noggrannhet utan like.

Larsson är en stor humorist. Särdeles intressant är det att höra Larsson berätta historier

och sägner ifrån sin ungdom.

Ur Smålandsposten N:o 172 Torsdagen den 2 November 1933. Från Härlunda, skrives till oss:

Enligt annons i dagens tidning anordnar Härlunda gymnastikförening stor fest å

Linkullens tivoli, Härlunda, på lördag och söndag. På söndag spelar amatörteatern tvenne

roliga och skrattretande lustspel ”Beväringsmönstring” och ”Är det min eller din?”

Trevliga festanordningar finnas, av vilka märkas peka rätt, gissningstävlan m.m. med

många värdefulla vinster. För dansmusiken svarar den populära och uppskattade Jèan

Lundhska salongsorkestern från Karlshamn.


En framgångsrik smålänning.

Biträdande superintendent vid världens största lasarett, Los Angeles County Hospital, är

en smålänning, förre vice konsuln Gustaf Wilhelm Olsson.

Han är född i Billarp, Härlunda socken år 1876. Fadern, Sven Olsson, utvandrade år

1888 till Amerika och tog sina båda äldsta söner, John och Gustaf med sig. Efter fyra års

vistelse i Minneapolis, Minnesota, återvände Sven Olsson till hembygden, där han 1924

slutade sina dagar. Och även hans hustru, Sissa, har gått ur tiden därstädes.

Gustaf Olsson har innehaft många förtroendeposter, vilka han städse skött med

skicklighet och noggrannhet. Undan för undan kallades han till allt större och krävande

poster. Bl.a. kan nämnas, att Olsson varit superintendent vid Californian Lutheran

Hospital. Han var med om att grunda Hospital Council of Southern California, vars

kassör och president han varit. Även var han ordförande i Western Hospital Association,

och för ett par år sedan valdes Olsson till förste vice president för American Hospital

Association. Under årens lopp har han även författat ett flertal sakrika skrifter rörande

lasarettsadministrationen.

33

I sept. 1931 utnämndes G. W. Olsson till svensk vice konsul i Los Angelesdistriktet,

men på grund av arbetsmängden vid Los Angeles County Hospital avsade han sig sagda

uppdrag.

Under sin vistelse i Los Angeles har Olsson även varit president vid Svenska klubben

såväl som Svenska Amerikanska olympiska kommittén sistlidet år. Dessutom har han

grundlagt och varit medlem av olika organisationer i Los Angeles och Minneapolis. För

kyrkosången har Olsson alltid ådagalagt ett stort intresse, och på sin tid inspirerade han

Augustanasynoden att utgiva musiktidskriften Kyrkosången. Även verkade han för

anskaffandet av en piporgel till S:t Paulkyrkan i Minneapolis.

Åt Olsson överläts den krävande befattningen såsom biträdande superintendent vid Los

Angeles County Hospital att i all synnerhet leda detaljerna vid fullbordandet och

inredandet av det nya byggnadskomplex, vilket varit under uppförande i sex års tid samt

mottogs och godkändes av countiet sistlidna april månad. Delvis kommer denna byggnad

att tagas i bruk i slutet av innevarande år.

Olsson är riddare av Wasaorden, första klassen.

För två år sedan avled Olssons maka, från Wasa, Minnesota, härstammande Tilly

Olsson. Dottern, Wendela Annette, har studerat i Minnesota state University och erövrade

B. S.–graden därstädes. Sonen Wendel är med. d:r i Fallerton, Kalifornien, och Vernon

praktiserar juridik i Los Angeles, medan Ralph, den yngste sonen, studerar vid lantbruks-

skolan i Corvallis, Oregon.

Av Olssons sju bröder äro nu endast ett par i livet. Den ene grosshandlanden Karl H.,

som varit handlande i Fanaholm, Urshult samt Malmö, bebor numera egendomen

Jägersberg vid Killeberg och August, som slog sig ned i Meadowlands, Minnesota, då

detta ställe började bebyggas, bor kvar därstädes.

Ur Smålandsposten N:o 178 Söndagen den 12 November 1933. En högtidlig vespergudstjänst, till minnet av Luthers födelse firades i fredags kväll i

Härlunda kyrka, som var rikt upplyst av levande ljus.

Kyrkoherde I. Söderlund, S. Ljunga, och församlingens komminister G. Linder för-

rättade altartjänsten, varvid den förre utförde sångpartierna, som besvarades av försam-

lingens kyrkokör. Efter ytterligare psalmsång sjöng kören känsligt och vackert under

kantor O. Ohlssons säkra ledning sången ”Det fasta ordet”. Kyrkoherde Söderlund höll

med ledning av orden i profeten Jesaja 28 kap. v. 16 ”Se jag har lagt i Sion en grundsten”

etc. med ämnet ”Grunden, som håller” en innehållsrik och gripande predikan, huru Luther

förstått, att Kristus är den enda grund, som håller. Efter predikan sjöng ånyo kören Sv. ps.

551. Sedan församlingen sjungit ps. 124 förrättades altartjänst med kyrkoherde Söderlund

som liturg. Den högtidliga gudstjänsten avslutades med att församlingen sjöng ps. 3: 7.

En kollekt till de betryckta evangeliska kyrkosamfunden i Ryssland upptogs.

Trots det disiga höstvädret var helgedomen i det närmaste fullsatt, och den högtidliga

stunden gav en rik behållning.

Ur Smålandsposten N:o 184 Torsdagen den 23 November 1933. Från Härlunda, skrives till oss:

Enligt annons i dagens tidning gästar den från radion och våra folkparker välkända

populära Rodinska zigenarorkestern Linkullens tivoli, på lördag och söndag och svarar då

där för dansmusiken båda kvällarna. Kl. 8 och 10 båda kvällarna uppträda dansöserna

Mimmi och Malla med Rumänska balettdanser czardas.

34

Ur Smålandsposten N:o 191 Tisdagen den 5 December 1933. Från Härlunda, skrives till oss:

Vid adventssöndagens högmässa sjöng församlingens kyrkokör ”Hosianna”, under

kantor Olof Ohlssons ledning. Efter gudstjänsten höll komminister Linder ett föredrag om

kyrkoårets sammanhang och innebörd.

Ur Smålandsposten N:o 196 Torsdagen den 14 December 1933. Nationell ungdomsförening bildad i Härlunda. Sveriges nationella ungdomsförening

hade i söndags inbjudit intresserade för bildandet av en nationell ungdomsförening i

Härlunda till möte å Hagadals kafé.

Mötet öppnades av ombudsmannen muraremästare Algot Henricsson, Lönsboda, som

talade över S.N.U:s uppgifter och föredrog stadgeförslag för den eventuella avdelningen.

Mötet, som var relativt gott besökt, beslöt bilda en förening i Härlunda. Till styrelse i

föreningen valdes: ordf. Victor Andersson, Långasjömåla, sekr. fröken Emmy Svensson,

Härlunda, och kassör affärsbitr. Edvin Bengtsson, Potteboda.

Flera medlemmar ingingo vid starten.


Dödsfall.

I fredags avled i sitt hem i Karsemåla, Härlunda, hemmasonen Karl Henriksson-Jönsson

i en ålder av 20 år, son till lantbrukaren Henrik Jönsson. Han var den tredje i syskon-

skaran, som bortryckts under detta år.

Ur Smålandsposten N:o 203 Torsdagen den 28 December 1933.

Från Härlunda, skrives till oss:

En vacker julgran har skänkts till församlingen och rests mellan kyrkan och skolan.

Elektrifieringen av granen hade åstadkommits genom insamling, vilket länder initiativ-

tagaren till all heder.

Gudstjänsten juldagen började med ottesång klockan halv 6. Templet var fyllt till sista

plats. Efter ottesångspredikan sjöng kyrkokören: ”Stilla natt, heliga natt” samt före

predikan vid den omedelbart efter ottan följande högmässan: ”O, du saliga, o, du heliga”.

Mejerifrågan i Härlunda. Intresserade för anordnandet av mjölkförsäljningsfrågan i

Härlunda voro i onsdags sammankallade till möte i kommunalhuset.

Ordförande var mejeristen N. Larsson, Väckelsång. Lantbrukarna i församlingen hade

allmänt infunnit sig. Man uppgjorde en beräkning över den mjölk till försäljning, som

kunde emotses. Denna visade ett gott resultat för igångsättandet av ett mejeri. Ett sådant

är därför att vänta inom den närmaste tiden.

35

Ur Smålandsposten N:o 205 Söndagen den 31 December 1933.

Dödsfall.

I fredags avled i sitt hem i Häradsbäck, Härlunda, fru Hanna Gustavson, född Nilsson,

maka till nämndeman Einar Gustavson i en ålder av endast 41 år.

Fru Gustavson var bördig från Hularyds församling i Kristianstads län, där fadern var

lantbrukare. För c:a 10 år sedan flyttade familjen Gustavson till Härlunda, där hennes

man bedriver sågverksrörelse. För en tid sedan insjuknade hon i kräfta, som nu ändat

hennes liv. Fru Gustavson ägnade sig helt åt sitt hem och son familj. Hon var en vänsäll

och sympatisk människa. Närmast sörjande äro maken, två minderåriga barn, fosterson

samt syskon.

Ur Smålandsposten N:o 1 Onsdagen den 3 Januari 1934.


Födelsedagar.

80 år, fyller i dag f.d. lantbrukaren Petter Johnsson, Vinskalle, Härlunda.

Johnsson är född i V. Torsås församling, där fadern innehade lantbruk. I yngre år reste

han till Tyskland, där han först arbetade i skilda företag, sedermera fick han anställning å

ett lasarett, där han verkade flera år, tills han tillsammans med en doktor for till en plats i

Italien, där han sedan hade samma arbete.

Efter återkomsten till hemlandet ingick han äktenskap och inköpte i Härlunda en gård,

som han ännu bor på men överlämnat till en av sönerna. Han har visat sig som en god och

duglig jordbrukare.

Trots den höga åldern verkar han än särdeles pigg och är vid god vigör. Ej sällan ser

man honom på den c:a 8 km. långa vägen till kyrkan. Av allmänheten är han aktad som

en redbar och belevad människa.

Min ömt älskade maka

och vår lilla mamma

Hanna Gustavson gick hem i dag efterlämnande oss

make, barn, fosterson samt syskon

i bittraste sorg, vilket vi härmed

hava den smärtsamma plikten

tillkännagiva.

Häradsbäck den 29 dec.1933.

EINAR GUSTAVSON.

Inga-Lisa. Anna-Stina.

Sten.

En dalande dag, en flyktig stund Är människans levnad i tiden.

Och släktena skifta som löv i lund,

När sommaren är förliden. Så sjunka vi hän, så redes oss sist

En bortglömd grav efter striden.

36

70 år. I 70-åringarnas led ingår i dag f.d. lantbrukaren Lars Johan Svensson, Knoxhult,

Härlunda.

Hr Svensson är född i Ellagölsmåla, där föräldrarna innehade jordbruk. I sin ungdom

emigrerade han till Amerika. Efter några år återvände han till fosterlandet och ingick då

äktenskap samt bosatte sig på en gård i Ulriksmåla, som han till i fjol innehade. Han

överlämnade den då åt ena dottern. Sitt jordbruk skötte han med omsorg och plikttrohet.

Inom det kommunala livet har han varit myckt anlitad. Sålunda har han varit kyrko- och

skolrådsledamot i närmare 30 år, ledamot i byggnads- och taxeringsnämnd. Sina uppdrag

har han skött med all heder. Sympatisk och gladlynt till sitt väsen har han förvärvat sig en

stor vänkrets och allmänhetens aktning.


Födelsedag.

92 år fyller i dag en av Härlunda församlings äldsta kvinnliga invånare, nämligen änkan

*Blenda Jonsson, Långhult.

Hon är född i Vashult, samma socken, och änka efter lantbrukaren Magnus Jonsson.

Trots den höga åldern hon nu uppnått, ombesörjer hon sitt hem själv och har sina sinnen i

gott behåll. Vad som särskilt kännetecknar henne är hennes alltid goda och friska humör. * Kallades allmänt för ”Mansa-Blendan”. Hon har en mycket vacker gammal fin gravsten på Härlunda kyrkogård. Hon var född 1842-02-25 och avled 1935-03-19 i Långhult, Härlunda socken. A.R.

Begravning.

På Härlunda kyrkogård jordfästes i söndags f. lantbr. Olof Magnusson, Allemåla,

Härlunda.

Jordfästningen förrättades av komminister G. Linder.

Den avlidne var vid sin bortgång nära 75 år. Han var född i Torbjörnahult, Härlunda. I

yngre år vistades han i Amerika. Efter hemkomsten till fosterlandet ägnade han sig åt

jordbruk, som han måst avstå från för sjukdoms skull, som tills nu bundit honom vid

sängen i ett 10-tal år. Närmast sörjande vid båren var maka och åtta barn. En stor

blomstergärd hedrade den avlidnes minne.

Ur Smålandsposten N:o 34 Lördagen den 3 Mars 1934.

Hyllning.

92 år fyllde i lördags änkefru Blenda Jonsson, Långhult, Härlunda, och blev med

anledning härav föremål för hjärtliga hyllningar av släkt och vänner, i form av blommor,

bakverk och andra presenter.

Fru Jonsson, som trots sin höga ålder ännu är vid god vigör, har i icke mindre än 74 år

bott i Långhult, dit hon kom vid 18 års ålder genom giftermål med lantbr. Magnus

Jonsson, Långhult.

37


Dödsfall.

Inom Härlunda församling avledo förra veckan ej mindre än tre personer.

Sålunda avled i onsdags Karolina Larsson, Långhult, i en ålder av 76 år. Hon drabbades

för en tid sedan av slaganfall, som var orsaken till dödsfallet. Den bortgångna har varit en

duktig och arbetssam kvinna.

Samma dag avled å Växjö lasarett lantbr. och snickaren Mandus Jonasson från

Karsemåla. Han har lidit av blodkräfta, som nu ändat hans liv. Han var vid sin bortgång

endast 39 år och efterlämnar maka och tre minderåriga barn.

På fredagen avled i sitt hem i Trolleboda Ingrid Håkansson efter endast ett dygns

sjukdom. Hon var född i Björkesjömåla, Härlunda, och hade nu uppnått en ålder av 72 år.

Antagligen hade hon drabbats av någon hjärtattack. Hon hade bebott sin stuga ensam.

Den bortgångna hade visat sig som en synnerligen nitisk och arbetssam kvinna. Särskilt

har hon betraktats som en skicklig väverska. Hon efterlämnar en son, Ernst Sjölin bosatt i

Kristianstad.



Dödsfall.

Natten till måndagen avled å Växjö lasarett hemmasonen Henning Rydiander, Verahult,

Härlunda.

Han var för en tid sedan sysselsatt med timmerhuggning i skogen, då yxan råkade slinta

och träffa honom i ena benet. Blodförgiftning uppstod, och han måste forslas till lasa-

rettet. Andra sjukdomar tillstötte och ändade hans levnadsbana. Han var vid sin bortgång

endast 24 år. Den bortgångne var en redbar och arbetssam yngling och sörjes närmast av

föräldrar och syskon.

Tillkännagives

att

vår käre fader

Sven Magni Persson lugnt och stilla avled tisdagen den 6 ds

i sitt 77:de levnadsår, djupt sörjd och i

tacksamt minne bevarad av barn,

barnbarn, släktingar och vänner.

Vashult, Häradsbäck den 8 mars 1934.

BARNEN.

Sv. Ps. 260, 275.

38


Dödsfall.

I onsdags avled i Hökhult, Pjätteryd, f.d.

lantbrukaren Johan Pettersson, Knihult,

Härlunda, i en ålder av något över 80 år.

Han har vårdats väl av sin yngsta dotter och

måg i Hökhult.

Han var född i Västra Torsås församling.

Efter ingånget äktenskap bosatte han sig på

den gård, som han sedan har bott på, fast för

många år sedan upplåtit till sin yngste son.

På senare tiden hade han även verkat som

handlande och försett många hem i bygden

med klädes- och kortvaror. Han hade alltid

varit en framsynt och rejäl människa och

genom sitt karaktärsfasta men på samma

gång humoristiska sätt har han varit allmänt

aktad.

Såsom närmast sörjande vid båren står fem

barn – tre söner och två döttrar, samt barn-

barn.

Tomatkorgarna i Häradsbäck tillverkas med statslån. Av anslaget till främjande av

enskild företagsamhet beviljade k. m:t på fredagen ett lån på 12,000 kr. till fabriksägaren

Einar Gustavson, Häradsbäck, som stöd åt hans tillverkning av tomatkorgar, den enda

inom landet. Han begärde lån och subventioner på sammanlagt 30,000 kr. för denna

tillverkning, som sedan den vunnit stadga skulle kunna sysselsätta 35 arbetare med en

produktion av 2,000 korgar om dagen för export.

Ur Smålandsposten N:o 55 Tisdagen den 10 April 1934. Stångad av ko. I söndags, när lantbrukaren Gustav Johansson från Knoxhult, Härlunda,

var sysselsatt med att fodra kreaturen, blev han av en händelse stångad av en ko.

Hornet träffade ena njuren, och en häftig blödning uppstod. D:r Jäderberg i Ryd

eftersändes och anlade ett första förband, varvid Johansson genast fördes till Ljungby

lasarett, där han fick kvarstanna.


Begravningar.

En högtidlig begravningsakt ägde rum i Härlunda kyrka i söndags, då f.d. hemmans-

ägaren Johan Pettersson fördes till sista vilan.

Komminister Gustaf Linder höll med ledning av Ps. 139: 25– 26 en allvarlig men

trösterik dödsbetraktelse. En myckenhet av kransar och blommor hade ägnats den

hänsovnes minne.


att


hädankalla

vår käre uppoffrande far


Johan Pettersson, som stilla och fridfullt insomnade i

en ålder av 80 år, 19 dagar, djupt

sörjd och i tacksamt minne

bevarad av oss barn, barnbarn,

släktingar och vänner.

Knihult pr Häradsbäck den 4 april

1934.

BARN och BARNBARN.

Sov i ro du trötte far från all livets

smärta.

Tack för all din kärlek stor, ömma

faders hjärta.

Sv. Ps. 257: v. 11.

39

I V. Torsås kyrka begravdes på söndagen f.d. lantbrukaren och kvarnägaren Johannes

Jonsson, Horjemo Mellangård. Jordfästningen förrättades av kyrkoherde Sjöfors.

Den bortgångne, som vid sitt frånfälle var på tre dagar när 84 år, var född i Härlunda.

Hela hans liv hade präglats av målmedvetenhet och plikttrogen och strävsam id. Han var

en vaken och intelligent man med en redig och klar syn på tingen.

Han sörjes närmast av åldrig maka, barn och barnbarn, 90-årig broder jämte släktingar

och vänner.


Födelsedag.

89 år fyller på tisdag f.d. skräddaremästaren Karl Jonsson, Häradsbäck, Härlunda.

Jonsson är född i Härlunda och har varit bosatt där i hela sin tid med undantag av ett par

år. Han är nu församlingens äldste hantverkare. Vid tolv års ålder kom han i skräddare-

lära. Sedan har han utfört sitt yrke skickligt och fackmässigt i 61 år, upphörde han med

sin rörelse som nu bedrives på samma plats av en son. Jonsson har alltid fört ett ytterst

verksamt liv och har minst av allt haft sådan förnimmelse av vad vår värsta tidssjukdom,

arbetslöshet, vill säga. Han har även varit en frestare på andra arbetsområden. Sålunda har

han inte blott gjort sig känd som en skicklig skräddare utan även möbelsnickare. Också

har han varit en rutinerad violinist. Han har även själv förfärdigat flera utmärkta fioler.

Trots sina 89 år är han ännu i besittning av god vitalitet, och ofta ser man honom ute i

rörelse.



Dödsfall.

På fredagen avled å Växjö lasarett lantbrukaren Henrik Gustavsson, Knihult, Härlunda,

31 år gammal.

Gustavsson var för flera månader sedan sysselsatt med skogshuggning, varvid yxan

råkade slinta och träffa honom i ena benet, varav blodförgiftning följde. Benet måste

senare amputeras.

Tillkännagives

att

vår älskade dotter och kära

syster

L i l l y lämnade oss i dag i sitt 22:dra

levnadsår i namnlös sorg, men i

solljust minne bevarad.

Spjutaretorp, Härlunda den 1 Maj

1934.

EMMA och AUG. JONASSON.

Syskonen.

Sv. Ps. 119.

40

Den bortgångne var en godhjärtad och sympatisk människa. I ungdomen vistades han i

flera år i Amerika. Efter hemkomsten till fosterlandet inköpte han fädernegården. Han var

en nitisk jordbrukare.

Närmast sörjande äro åldrig fader samt syster.

Begravning.

Å Härlunda kyrkogård jordfästes stoftet efter den i unga år bortryckta Lilly Augustsson

från Spjutaretorp, Härlunda. Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder,

som höll en gripande dödsbetraktelse. En mängd kransar och blommor hedrade den

avlidnas minne. En stor skara människor, därav hennes kamrater, följde henne på den

sista färden.



Dödsfall.

I fredags avled i sitt hem i Långasjömåla,

Härlunda, Nils Åkesson i sitt 83:e levnadsår.

Åkesson var född i Långasjömåla. I sin

krafts dagar var han en mycket nitisk och

idog arbetare, och sina sysslor utförde han

med plikttrohet och heder. Han deltog bl.a.

vid Norrlandsbanans byggande.

Han var aldrig sjuk förrän han nu en tid

varit bunden vid sängen. Till sin natur var

han alltid en stilla, försynt människa. Trots

sin höga ålder var han en ivrig kyrko-

besökare, så länge hans krafter räckte.

Han är den andre av de sju i den åldriga

syskonringen, som avlidit. Fem av syskonen har levat och verkat i sin födelseby.

Närmast sörjande äro åldrig broder och fyra systrar.

Tillkännagives

att

vår käre broder

NILS ÅKESSON lämnat oss i dag i en ålder av 82

år, djupt sörjd och i tacksamt

minne bevarad av syskon,

syskonbarn släktingar och vänner.

Långasjömåla, Härlunda den 12/5

1934.

SYSKONEN.

Sv. Ps. 480.

LINOLJA, Zinkvitt, Rödfärg, Slamfärg, Fernissor,

Brytningsfärger, Målarepenslar, Vägg-

papp, Byggnadspapp av alla slag, Tjär-

papp, Spik, Låsar, Gångjärn, Beslag

och Skruvar. Tapeter och bårder i stor

sortering, Ceres stjärntaktjära, Träd-

gårdsredskap, Weibulls kontrollerade

utsädesfröer. Förmånliga priser hos

Firma A. Johansson, HÄRADSBÄCK.

41

Begravning.

I söndags jordfästes på Härlunda kyrkogård stoftet efter avlidne lantbrukaren Henrik

Gustavsson, Knihult, Härlunda.

Officiant var komminister Gustav Linder, som höll en allvarlig och gripande döds-

betraktelse.

En mängd kransar och blommor hedrade den avlidne på hans sista färd.

Ur Smålandsposten N:o 78 Söndagen den 20 Maj 1934. Eldsvåda i Härlunda. Vid halv 8-tiden i fredags kväll observerades, att eld utbrutit i

sågen och lådfabriken i Härlunda. Det såg till en början rätt hotande ut, men tack vare att

mycket folk genast kom tillstädes lyckades man snart bli herre över elden, vilken då

åstadkommit en del mindre skador. Den eldskadade fabriken var försäkrad i Fylgia.


Hyllning.

I anledning av sin 70-årsdag i måndags blev Johan Magnusson, Häradsmåla, Härlunda,

föremål för hjärtliga hyllningar i form av blommor och presenter. Magnusson är född i

Härlunda. I yngre år arbetade han på skilda företag. Trots sina sjuttio år besitter han en

särskild god vigör, och ej sällan går han den c:a 5 km. långa vägen till kyrkan.

Magnusson besitter också en särdeles god berättarförmåga och äger ett enastående minne.


Begravning.

I lördags fördes till sista vilan på Härlunda kyrkogård lantbr. M. Vinkvist, Verahult.

Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder, som höll en vacker betraktelse

över förgängligheten.

Vinkvist var skåning till börden. Han har varit en nitisk och god arbetare i sin krafts

dagar. På senare tid har han varit bruten på grund av försvagad hälsa. För en tid sedan

fick han intagas på Växjö lasarett, där han även slutade sin levnadsbana.

Kransar och blommor hedrade den avlidne på hans sista färd.

Härlunda. Hör cementpriser samt tegel, lera,

kalk och övriga byggnadsmaterialer

hos: Olof R. Jeppsson, Lönsboda. Tel. 4.

42

Ur Smålandsposten N:o 93 Lördagen den 16 Juni 1934. Föll ned från stegen. I Härlunda inträffade i onsdags eftermiddag en svårartad olycks-

händelse i det att målaremästaren S. Svensson fick bröstkorgen inklämd, revbensbrott

samt köttsår och svåra blessyrer i ansiktet.

Svensson, som var i verksamhet med målningsarbeten hos fabrikör E. Gustavsson,

skulle fastsätta en list å ena gavelspetsen å huset, varvid stegen brast, och Svensson föll

till marken. Han hamnade bland stenar, bräder, verktyg och annan bråte. Stegen, som var

dålig, hade förlängt och gick isär vid hopskravningen. Fallet var c:a 12 meter högt.

Den skadade forslades omedelbart till Växjö lasarett, där han fick kvarstanna för vård.

Någon fara för livet tycks icke föreligga.


Ur Smålandsposten N:o 103 Torsdagen den 5 Juli 1934. Föll av hölasset. Under höbärgningsarbete i lördags råkade fröken Anna Nilsson,

Vashult, Härlunda, falla ner från lasset, när hästen av någon anledning ryckte till. Hon

föll framstupa och träffade marken med ena axeln, som hon fick intryckt, varjämte hon

erhöll en del blessyrer i ansiktet. Den skadade forslades omedelbart till Växjö lasarett, där

hon fick kvarstanna för vård. Körkarlen föll även, men ådrog sig endast mindre

kontusioner.


Dödsfall.

På söndagsförmiddagen avled i sitt hem i

Husjönäs, Härlunda, fru Olga Persson, maka

till hemmansägaren Magni Persson, i en

ålder av endast 44 år.

Fru Persson har flera år lidit av reumatisk

värk. Senast har hon vårdats på Växjö

lasarett, tills hon för några veckor sedan kom

hem och fick sluta sin levnadsbana.

Till sitt väsen var hon en stilla och försynt

människa, som skött sitt hem och de sina

med största tanke och omsorg, varför hon i

hemmet säkert kommer att lämna ett stort

tomrum. Närmast sörjande står make, en son,

samt syskon och åldriga föräldrar.

FÖRLOVADE. Kjell Gustavsson

Linnéa Eliasson

Häradsbäck, midsommarafton.

Min innerligt älskade maka och

min goda, uppoffrande moder

Olga Persson född Svensson

avled stilla och fridfullt söndagen den

8 juli efter ett långt tåligt buret lidande

i sitt 44:de levnadsår, djupt sörjd och

saknad av mig, barn, föräldrar och

syskon.

Husjönäs den 8 juli 1934.

MAGNI PERSSON.

Mauritz.

43


Dödsfall.

I fredags avled i sitt hem i Vinskalle, Härlunda, fru Emma Pettersson, maka till lant-

brukaren August Pettersson, i en ålder av 62 år.

Den avlidna har en längre tid lidit av bröstsjukdom och nervositet, vilket nu avslutade

hennes livsdagar. I sin krafts dagar var hon en mycket nitisk och arbetssam människa,

som utförde sina göromål med största noggrannhet.

Närmast sörjande stå vid båren make, samt vuxna barn, därav vistas några i Amerika.

Ur Smålandsposten N:o 138 Tisdagen den 4 September 1934. Bil kolliderar med cyklist. I fredags eftermiddag inträffade en svårartad olyckshändelse,

i det att en lingonhandlare från Ulvö, som med bil kom körande på vägen från Härlunda

mot Lönsboda, råkade kollidera med en cyklist.

Cyklisten, fröken Gulli Nilsson från Barkhult, kom från Lönsboda och mötte då bilen på

en liten backe i närheten av Slätthult. När hon då skulle göra utsvängningen åt vägkanten

råkade cykeln komma ut i löst grus och slira med följden, att hon föll på bilen. Bilens

ägare tog henne upp i sin bil och forslade henne i sanslöst tillstånd omedelbart till läkare i

Lönsboda, varifrån hon fick befordras till lasarettet i Kristianstad. Där konstaterades

skallbrott och benbrott i bröstet samt blessyrer i ansiktet och kroppen.

Ur Smålandsposten N:o 144 Lördagen den 15 September 1934. Från Härlunda, skrives till oss:

Den av Härlunda gymnastik- och idrottsförening anordnade basaren å Linkullens tivoli i

lördags och söndags blev vällyckad. Särskilt intresse tilldrog sig fotbollsmatchen mellan

Härlunda old boys och ett kvinnligt lag, vilken match resulterade i 5–0 till det evigt

kvinnligas fördel. ”Gubbarna” inbjödo genast till revanshmatch. Efteråt följdes festtåg till

Linkullens tivoli efter tonerna av Norra skåningarnas musikkår, som på ett förtjänstfullt

sätt svarade för dans- och konsertmusiken båda dagarna.

Härlunda marknad. Höstmarknaden i Härlunda på onsdagen var synnerligen talrikt

besökt. Tillförseln av såväl kalvkor som slaktdjur var god. För bra kor betalades 175–200

kr., för sämre från 100 kr. Kvigor betingade fr. 75 kr. Tjurar 11–12 kv., kostade upp till

240 kr. Smågrisar salufördes till ett pris av 12–15 kr. vid 5–6 veckors ålder. Bland

hästarna tycktes ytterst få byta ägare. Flera laster kreatur avgingo under dagen. Rikligt

med grönsaks- och hantverksalster salufördes.

44


Födelsedag

70 år fyller på lördag hemmansägaren Magni Johnsson, Truvedstorp, Härlunda.

Jubilaren är född i Bjellerhults by, Allmundsryds församling, där föräldrarna innehade

lantbruk. I sin ungdom emigrerade Johnsson till Amerika. Fosterlandet var dock för

honom kärt och han återvände efter några år. Efter hemkomsten ingick han äktenskap och

bosatte sig på den gård, som han ännu innehar. Inom det kommunala livet har han deltagit

såsom ledamot i skolrådet i flera år, och som ledamot i taxerings- och byggnadsnämnden.

Trots sina sjuttio år är Johnsson nyter och vid god vigör. Genom sitt goda, vänsälla och

sympatiska väsen har han tillvunnit sig allmän aktning och stort förtroende.

Motorcyklist kolliderar med hästskjuts. I lördags eftermiddag råkade byggmästaren

Albin Svensson, Härlunda, som kom körande igenom samhället, kollidera med en

hästskjuts tillhörig lantbrukare Magnus Nilsson från Härlunda.

Svensson, som kom i nedförbacke med sakta fart och med fri väg, mötte hästskjutsen,

som kom körande med ett havrelass från en lägre befintlig mosse. Det var omöjligt för

Svensson att i tid se hästskjutsen, varför en kollision blev oundviklig.

Motorcykeln törnade emot vagnen. Därvid slungades Svensson i marken och erhöll

svåra sår i huvudet. Han är nu under läkarebehandling. Motorcykeln blev illa ramponerad.

Ur Smålandsposten N:o 148 Lördagen den 22 September 1934. Trolleboda med flera byars tröskningsförening, i Härlunda hade i torsdags sitt årsmöte

hos hemmansägaren Carl Ohlsson, Amundshylte.

Till ordf. för nästa år omvaldes Carl Ohlsson, Amundshylte. Såsom tröskningsarvode

beslöts att utomstående i föreningen skall erlägga kr. 3:50 pr tröskningstimma, dock

minsta uppsättning av tröskan är 15 kr. Tröskningen skall börja omedelbart.


Den traditionella folkvandringsdagen till Härlunda i söndags, den s.k. ”Matteusmässan”,

vilken firas som minne av kyrkans uppförande, var trots det dåliga vädret ganska talrikt

besökt. Tidigt till gudstjänsten i kyrkan såg man folk från grannsocknarna komma

farande.


Födelsedag.

85 år fyller på måndag f.d. hemmansägaren och kyrkovärden Olof Åkesson,

Långasjömåla, Härlunda.

Jubilaren är född i Långasjömåla, där föräldrarna innehade jordbruk. År 1872 ingick han

äktenskap och övertog fädernegården, som han innehade till år 1913, då han överlämnade

den till en dotter. En verksam och redbar man har han varit och tack vare sina personliga

45

egenskaper har han vunnit stort förtroende inom församlingen. Han har bl.a. varit ledamot

i kyrko- och skolråd under 39 år. I 20 år var han kyrkovärd och kyrkokassör. Dessutom

har han varit ledamot i byggnadsnämnd, kommunalnämnden, i sockenkommittén av

länets brandstodsbolag under en lång följd av år m.m.

Såsom jordbrukare har han visat sig nitisk och skicklig. Samtliga byggnader har han

nyuppfört. Han har nyodlat betydande arealer samt bortskaffat mycket sten även från

förut odlade marken.

Trots sina 85 år är Åkesson ännu nyter och vid god vigör.

Ur Smålandsposten N:o 185 Söndagen den 25 November 1934. Från Härlunda, skrives till oss:

I en livlig utveckling till ett litet vackert samhälle befinner sig just nu Härlunda.

Byggnadsverksamheten har under de senaste åren varit livlig. För tillfället äro flera hus

under uppförande.

Träförädling är anlagd i samband med låd- och tomatkorgsfabrik. Den sysselsätter vid

full drift ett 25-tal arbetare, förutom dess hemarbete som beretts många i hemmen både i

hem- och i grannsocknarna genom hopsättandet av tomatkorgarna som exporteras. Den

av fabrikör N. Eriksson, från Hultaberg i Skåne, bedrivna stenindustrin vid brottet i

Knoxhult är för tillfället nedlagd. Driften sysselsätter i vanliga fall ett 20-tal arbetare.

Mjölkförsäljningens ordnade inom församlingen har länge varit en brännande fråga, men

den har nu fått sin lösning. Ett mejeri har blivit uppfört i samhället och har i dagarna

börjat sin drift. En tämligen god leverans av mjölk synes äga rum redan och stark ökning

kan påräknas.

– – –

Ett vackert arbete har nedlagts på kyrkogården, som nu genomgått en grundlig

restaurering. Planritningar och arbetsförordningar har utförts av agronom Öberg från

Grimslöv. En utökning av den gamla kyrkogården skall vidtagas.

– – –

Andliga aftonunderhållningar har beretts för församlingsborna i ett par veckors tid. De

komma att fortsätta. Församlingens komminister, Gustav Linder, håller på onsdags-

aftnarna vackra och gripande betraktelser i församlingssalen. En talrik menighet har alltid

infunnit sig.

– – –

En stor orsak till den livliga genomfartstrafiken, som råder i samhället, är den nyanlagda

vägen Älmhult – Härlunda – Ryd. Medelst olika busslinjer är Härlunda i daglig förbin-

delse med Växjö, Älmhult, Ryd och Lönsboda.

Härlunda församling har ju förut betraktats som en mörk punkt i länet, men nu kan den

befrias från det omdömet. I samband härmed må nämnas att församlingen till största

delen genom Sydsvenska kraft blivit elektrifierat.

Ur Smålandsposten N:o 187 Torsdagen den 29 November 1934. Arbetare hemskt massakrerad till döds i axelledning. En hemsk olyckshändelse

inträffade i tisdags e.m. vid halv 4-tiden i Siggaboda kvarn och såg, varvid arbetaren

Einar Bengtsson, Torstensmåla, Allmundsryd, blev massakrerad till döds i en axel-

ledning. Kvarnen är belägen i Härlunda socken c:a 8 km. från Ryd och äges av lant-

brukaren Ola Håkansson i Siggaboda.

46

Byggnaden består av två våningar. I den övre inrymmes kvarnstenar samt skalverk och

såg, och det hela drives av en 20 hkr:s vattenturbin. I den undre våningen finnas dels

axelledningar från turbinen och till kvarnstenarna och dels en slipsten, som drives av en

mindre remskiva, monterad å den från turbinen kommande axelledningen.

Bengtsson hade vid 3-tiden kommit cyklande till kvarnen för att slipa en yxa. Mjölnaren

Gottfrid Svensson, som sköter kvarnen och sågen, var sysselsatt med sågning, och då

Bengtsson otaliga gånger varit vid kvarnen för att slipa och således väl kände till de

lokala förhållandena, lät han honom som vanligt gå ensam ned i bottenvåningen till

slipstenen och fortsatte själv med sågningen. Efter ungefär en kvarts timme hörde

Svensson plötsligt några dunkningar i golvet, som samtidigt utgör tak till bottenvåningen.

Han anade då, att allt inte stod rätt till, och sprang därför ögonblickligen och stängde av

vattentillförseln till turbinen, så att denna stannade, samt sprang därefter ned i rummet,

där slipstenen är. Här mötte honom en hemsk anblick. Bengtsson hängde insnodd i

remmen vid axelledningen och var på det mest ohyggliga sätt massakrerad. D:r Jäderberg

från Ryd tillkallades omedelbart men kunde endast konstatera att livet flytt. Döden har

antagligen varit ögonblicklig. Höger ben var avslaget strax nedom knät och foten låg flera

meter längre bort. Även vänster ben var brutet. Höger arm var bruten på två ställen och

nästan avsliten. Bröstet var intryckt med revbensbrott i höger sida varjämte nacken var

bruten och en del inre skador uppstått.

Hur det verkligen tillgått vid den sorgliga händelsen kan ej med bestämdhet utrönas,

enär ingen bevittnat densamma, men enligt de upplysningar, mjölnaren Svensson lämnat

synes händelseförloppet ha varit följande:

Sedan Bengtsson avslutat slipningen – yxan stod nämligen färdigslipad vid slipstenen –

har han antagligen menat att stanna slipstenen genom att slå av remmen. Han har då

troligen gått fram till remskivan, som sitter på den från turbinen kommande axelled-

ningen och är belägen c:a 140 cm. från golvet och c:a 90 cm. från taket, samt fattat i

innersidan av remmen för att draga den från remskivan. Härvid har handen sannolikt

kommit för nära remskivan, så att den sugits in mellan remmen och denna, varvid armen

snotts runt om axelledningen och kroppen följt med runt ledningen, som vid tillfället

gjorde c:a 170 varv i minuten. Vid de gånger Bengtsson tidigare varit vid kvarnen för att

slipa, har han i regel låtit remmen till slipstenen sitta kvar på remskivan, och det var

sålunda hans välmening att slå av remmen, som nu kostade honom livet.

Den så sorgligt omkomne var omkring 35 år gammal. Han sörjes närmast av moder och

syskon.


Härlunda – en socken, som snabbt gått framåt.

Förr en undangömd vrå i Småland – nu en liv-

full bygd med god kontakt utåt.

Fjärran från de affärs- och industrilivets pulsådror, som vi kallar för järnvägar, ligger

Härlunda församling. Få Smålandssocknar torde finnas, som så kommit vid sidan om

samfärdslederna som just Härlunda. Visserligen har invånarna flera järnvägsstationer att

välja på, Älmhult och Liatorp vid södra stambanan med c:a 2 mils avstånd från

församlingens centrum, Härlunda kyrkby, Ryd och Ålshult vid Karlshamn – Vislanda-

banan på resp. 2 och 1,5 mils avstånd och Lönsboda vid Sölvesborg – Älmhult järnväg på

c:a 2 mils avstånd.

47

På kartan utgör församlingen en ganska väl avrundad figur med ungefär 12,5 km.

diameter, belägen i södra delen av Allbo härad, begränsad av både Skåne och Blekinge.

Alla tre landskapen Småland, Skåne och Blekinge mötas på en udde i sjön Grytsjön intill

Gäddegölshult i södra kanten av socknen. Såsom märke har en sten blivit uppförd. I öster

gränsar socknen till Allmundsryd i Kinnevalds härad och i norr och väster till V. Torsås

och Virestad. Socknens totalareal utgjorde år 1923 12,468 hektar. År 1924 överflyttades

från Virestad till Härlunda utskifter på c:a 1,000 hektar. Socknens hela hemmansdel utgör

nu 15 5/24 mtl. Folkmängden var vid årsskiftet 1,283 personer.

Det ligger ju i öppen dager, att i en sådan avlägsen ort som Härlunda man icke ser

fabriksskorstenar sida vid sida. Man har emellertid en större träförädling, uppförd år 1932

och ägd av fabrikören Einar Gustavsson. I samband med denna finnes en tomatkorg- och

lådfabrik. När det hela är i full drift sysselsätter det c:a 25 à 30 arbetare. I anslutning till

denna rörelse är också en kvarn anlagd. Vidare finnas ute i församlingen tvenne såg- och

kvarnverk. Sedan 1931 har pågått brytning av svart granit i Knoxhults granitbrott, beläget

vid sjön Husjön å en där utskjutande udde. Bergbrottet äges av en fabrikör Eriksson från

Hultaberg, Skåne. Brottet, som sysselsatt upp till ett 20-tal arbetare, har på det senaste

året varit nästan nedlagt.

Ett mejeri har för omkring en månad sedan blivit uppfört i samhället. Rörelsen, som är

privat, äges av mejerist Magnusson, Älmhult. Mjölkleveransens ordnande inom försam-

lingen har länge varit ett omdiskuterat problem bland lantbrukarna, men det har nu fått sin

lösning.

Jordbruket och skogen äro för det stora flertalet av socknens bebyggare huvudnäringen.

På de flesta ställena är jorden mycket svårarbetad på grund av att såväl fastmarken som

mossjordarna äro mycket stenbundna, och därigenom försvåras på de flesta platserna en

rationell jordbruksskötsel. I olika byar har ägostyckningen drivits tämligen långt. Så har

t.ex. Karsemåla, 1/2 mtl., utstyckats på 24 ägobrukare, och Spjutaretorp med samma areal

har 19 ägobrukare. Detta kan helt naturligt endast ge nödtorftig försörjning åt bebyg-

garna.

Jordmånen utgöres annars av svartmylla, oftast på sandbotten. Åkerarealen i socknen

utgjorde år 1919 868 hektar. Genom stor odlarenergi, som socknens jordbrukare alltid

ägt, har stora områden på de senaste årtiondena lagts under plogen. Mossarna äro

brukbara för bränntorvstillverkning. Under krigsåren inköpte A.-B. Smålandsmossar ett

antal mossar i socknen, men intet har exploaterats. Redan en på 1870-talet av Sveriges

geologiska undersökningar företagen analys visade god beskaffenhet hos en mosse vid

Trolleboda och hos en annan öster om sjön Vinen.

Som förut framhållits behövas emellertid skogseffekterna till att stödja jordbrukets

ekonomi. Tyvärr har skogen på sina håll skövlats. Orsaken är i många fall bristande

kunnighet, med skogsvårdsstyrelsens upplysningsverksamhet synes nu börja ge glänsande

resultat i skogens omvårdnad. Flera skogsexkursioner har genom skogsägareföreningen

anordnats inom församlingen. I stor utsträckning har försäljning av massaved skett till

Fridafors. Annars har största delen av skogsförsäljningen till virkeshandlare, som

tillfälligt uppfört sågverk på platsen. Av ålder har tjärbränning och kolning bedrivits i stor

omfattning, särskilt under krigsåren.

Hemslöjden ute i socknen har nu nästan helt lagts bort. Korgtillverkningen var en hel

industri, vars alster också sökte sig ut över Sveriges gränser. Det går icke nu att enbart på

denna finna försörjning.

Inom föreningslivet har vi en kooperativ förening Solid, samt en lokalavdelning av

Framtidsförbundets sjukkassa, Svenska folkets sjuk- och begravningskassa. Över 80% av

ortens jordbrukare har nu anslutit sig till Kronobergs läns slaktdjursförsäljningsförening.

För några år sedan startade idrottsintresserade en Härlunda idrottsförening. Förra hösten

bildades en manlig gymnastikförening i samband med brottning med Linkullens tivoli

som övningslokal. Kronobergs distriktsloge av I.O.G.T. bildade förra året en loge i

Härlunda, benämnd ”Friska krafter”. Den räknar nu ett 25-tal medlemmar. Flera av

lantbrukarna i socknen har anslutit sig till Kronobergs läns skogsägareförening.

48

I kyrkligt hänseende är Härlunda annexförsamling till Västra Torsås, som båda till år

1893 hade tillhört Skatelövs pastorat. Dit hörde förr också Vislanda. Tillsammans var det

alltså ett vidsträckt pastorat. Båda gårdarna Siggaboda i Härlunda vid Blekingegränsen

och Piggaboda i Vislanda med c:a 5 mils avstånd fågelvägen från varandra hade stolplats

intill varandra i kyrkan! Det var på den tiden svårt med begravningarna, när det ej fanns

någon begravningsplats närmare än i Skatelöv. Ännu lever det kvar på folkets läppar,

huru man vid begravningar på grund av vägarnas beskaffenhet fick bära liken på bår de

nästan ofarbara vägarna. Ännu finnes också en väg, som använts som ”gångeväg” till

Skatelöv, i behåll i södra delen av Härlunda socken.

Efter att på 1500-talet ha fått ett kapell byggde Härlunda på 1700-talet en ny kyrka. Av

det gamla kapellet finnes nu inte mycket i behåll. Det stod kvar i Långasjömåla, tills det

år 1876 nedtogs av gårdens dåvarande ägare. En dörr av kapellets inre med en bild av

aposteln Petrus finnes ännu i behåll.

Den på 1700-talet uppförda nya kyrkan utvidgades redan år 1822, då den så gott som

helt ombyggdes. Fortfarande är den väl en av stiftets minsta, men därtill en vacker

träkyrka. År 1926 undergick den ännu en restaurering. I samband härmed må nämnas, att

år 1930 uppfördes ett nytt kommunalhus, ett av länets tidsenligaste och vackraste, samt

platsens skolhus, ekonomibyggnader samt kyrkstallar till en sammanlagd kostnad av över

40,000 kr.

Byggnadsverksamheten i övrigt har de senaste åren varit livlig i Härlunda. Flera villor

äro för tillfället under uppförande i Häradsbäck. Den stora frammarsch, Härlunda nu

gjort, beror till stor del på de goda och nyomlagda genomfartsvägarna. Redan år 1922–23

nybyggdes vägen Härlunda–Ålshult av statens A.K. Vägen mot Älmhult blev år 1932

färdig till Fanaholm. Sedan har man fortsatt med vägarbetet till Älmhult. Vägen mot

Växjö har genomgått stora grundförbättringar, likaså vägen från Härlunda mot Lönsboda.

Dagligen har Härlunda bussförbindelse med orterna å linjerna Härlunda–Växjö och Ryd–

Härlunda–Älmhult samt linjen mot Lönsboda. Även flera bilstationer finnas.

För tre år sedan blev samhället elektrifierat. Postgång sker medelst omnibuss.

Inom affärslivet finnas nästan alla branscher representerade.

Kyrkogården har under detta år genomgått en grundlig förbättring. Initiativet togs av

grosshandl. Karl Olsson, Härlunda, som också donerade 5,500 kr. till arbetets utförande.

Av gamla ännu i minnet kvarlevande personligheter hade den frejdade domprosten

Håkan Sjögren sitt barndomshem i socknen. Han föddes i Långasjömåla år 1727.

En stor välgörare var Nils Gummesson, över vilkens grav ett ståtligt monument har

blivit rest på västra sidan av kyrkogården. Ursprungligen var han en fattig vallpojke.

Sedermera emigrerade han till Amerika, där han skapade sig en förmögenhet, av vilken

han donerade ett belopp av ej mindre än över 53,000 kr. till Härlunda socken att användas

till behövande fattiga, åldersstigna, skolor m.m. Han var född i Torbjörnahult och dog i

Hårdahult år 1916.

Härlunda är en jämförelsevis ung bygd, vilket framgår av den totala bristen på fynd från

våra tidigaste historiska skeden. Intet finnes som minner om någon form av religiös kult

före kristendomens intåg i vårt land.

Särskilt rik på sjöar är Härlunda socken. Den räknar ett 40-tal små vackra sådana.

Som en sammanfattning kan sägas, att Härlunda på sista tiden gått framåt i avsevärd

grad i alla avseenden, och socknen har visat sig äga lika stora utvecklingsmöjligheter som

vilken annan socken som helst. Jag vågar påstå, att Härlunda under de senaste åren gått

fram i hastigare tempo än många andra socknar och småsamhällen i länet. Dess

okonstlade och rättframma bebyggare ha all anledning att glädjas.

V. A.

49


Dödens skörd i utlandet.

F.d. farmaren Sven Håkansson, Roshult, Södra Dakota, U.S.A., avled nyårsafton, och

härmed slöts en i hög grad skiftande levnadsbana.

Håkansson var född 1850 i Verahult, Härlunda. I unga år ingick han äktenskap med

Maria Svensson, Torhult, V. Torsås – en syster till den för några år sedan avlidne

allmogeskalden J. S. Albin, alias Johan Svensson, Garanshult, Virestad.

I unga år lämnade han hembygden och styrde kosan mot Brasilien. Här kom han att

stanna fyra år – en vedermödans och försakelsens tid i obeskrivlig grad – och kunde

under dessa år ej ens komma i skriftlig förbindelse med hemmet och de sina. I den tron,

att han var död, begav sig hustrun, medtagande sina barn med en systers tillhjälp över till

Amerika. Då de brasilianska förhållandena ej lämpade sig för Härlundasonen, rymde han

en dag ifrån Brasilien och styrde denna gång färden mot de nordiska länderna. Han tog

anställning som sjöman och lyckades på så sätt komma över till Danmark. Då han anlänt

dit, fick han veta, att han hade hustrun och barnen i U.S.A. I fullständig avsaknad av

existensmedel och möjligheter att kunna begiva sig dit, tog han nu arbetsanställning hos

lantbrukare och lyckades så småningom spara ihop så många pengar, att han kunde fara

över till Amerika och förenas med de sina. I Belgrade, Minnesota, hade familjen stannat

hos sina där bosatta släktingar. Anländ dit i början av 1890-talet fick Håkansson en tid

nöja sig med att få vara i tjänst hos farmarna där på orten och härunder utstå försakelser

och umbäranden. I början av detta sekel, då fritt land uppläts i Roberts county i Södra

Dakota, begav han sig dit och tog för sig ett ansenligt område. Det var en vild och ogäst-

vänlig prärie, där indianerna vilt strövade omkring. Efter en tid lyckades han inköpa ett

lika stort landområde intill det förra. Han lade nu strax hela sin jordegendom under plog

och gjorde sig mer och mer känd som en driftig jordbrukare. Han var den förste bilägaren

i hela Roberts county, och ännu vid 80-årsåldern sågs den ungdomlige och hurtige

mannen själv köra sin bil. Sedan han för cirka 20 år sedan överlåtit sin farm åt äldste

sonen, slog han sig på agenturverksamhet. Sålunda var han som landagent ivrigt verksam

i de södra staterna och även i Mexico.

I sitt äktenskap, som upplöstes för ett 10-tal år sedan genom hustruns frånfälle, hade han

fem barn, varav fyra ännu leva. En dotter frös ihjäl vid 17 års ålder.

Sven Håkansson var framför allt av praktiskt anlagd natur, och inga ansträngningar eller

svårigheter syntes honom oövervinneliga. Bördig från snapphanebygden var han av själva

naturen utrustad med det kynne, som är karaktäristiskt för det hurtiga, idoga och

strävsamma folket i denna landsända, men fastän detta kynne understundom kunde ta sig

obehärskade uttryck var dock Håkansson i grund och botten en redbar man och en

synnerligen angenäm sällskapsmänniska. Han behärskade flera språk.

Den hänsovne efterlämnar barn, barnbarn och barnbarnsbarn.


Begravning.

På onsdagen jordfästes å Härlunda kyrkogård f.d. lantbrukaren August Håkansson,

Långasjömåla, Härlunda.

Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder, som höll en gripande

betraktelse över förgängligheten. Psalmsång vid graven utfördes av kantor Olof Olsson.

En mängd kransar och blommor hedrade den avlidnes minne.

Den bortgångne var vid sin död 69 år gammal. Han var född i Björnhult. I yngre år

emigrerade han till Amerika. Efter hemkomsten till fosterlandet ingick han äktenskap

samt inköpte en gård i Hallaboda, som han sedan innehade, tills han för c:a 1 år sedan

överlämnade den åt en son. Som närmast sörjande står vid båren maka och sex barn.

50


Ur Smålandsposten N:o 33 Torsdagen den 28 Februari 1935. Från Härlunda, skrives till oss:

”Skånska Lasses trio” gästade i söndags kväll Linkullens tivoli i Härlunda och hade

samlat en publik på över 600 personer. Publiken belåtenhet med trion gav sig till känna

genom ihållande skrattsalvor och ihärdiga applåder. ”Skånska Lasse” själv är en ypperlig

humorist, som sjöng sina egna visor för dagen, bl.a. om ”Bildsköne Bengtsson”. Mera

känsligt och allvarligt var det med det syskonparet Margit och Valter Larsson hade att

bjuda på. Efteråt var dans anordnad till ”Alex” populära dansorkester från Älmhult.

Ur Smålandsposten N:o 38 Lördagen den 9 Mars 1935. Från Härlunda, skrives till oss:

Passionsgudstjänst i förening med nattvardsgång firades i onsdags i Härlunda kyrka.

Skriftetalet hölls av komministern i Virestad A. G. Askander. Predikan över första akten

av Kristi lidandes historia hölls därpå av kyrkoherden i S. Sandsjö Sven Risling, vilken

med ingång ur Hebr. 13: 8 predikade över ämnet ”Jesus Kristus är densamme i dag, som

han var, då han gick att bida”. Efter predikan följde altargång med nattvardsgång, varvid

komminister Risling och komminister Askander tjänstgjorde, den förre som sjungande

liturg. Församlingens medlemmar hade mycket talrikt mött upp i helgedomen och

gudstjänstens högtidlighet förhöjdes genom att kyrkokören under kantor Olof Olssons

ledning efter predikan sjöng ”O, huvud blodigt sårat”.

Det kan omnämnas, att kyrkoherde Rislings farfar mellan åren 1840 och 1871 var

komminister i Härlunda, varför de äldre av församlingens medlemmar ännu bevarar

minnet av honom.

I samband med gudstjänsten upptogs ett offer till i betryck varande trosbröder i östra

Europa vilket uppgick till kr. 126:14.

Ur Smålandsposten N:o 39 Söndagen den 10 Mars 1935. Härlunda Gymnastik- och Idrottsförening, har nu beslutat utvidgning och ytterligare

planering av idrottsplatsen i Härlunda. Föreningen har på sammanträde i torsdags antagit

ett av Julius Svensson, Långhult, inlämnat anbud å 560 kr. upptagande planering och

utvidgning av planen samt grusning och spridning av densamma, enligt en av plan-

kommittén upprättad arbetsbeskrivning.

Till dikning och dränering av planen antogs ett av Fritz Jonasson, Knoxhult, inlämnat

anbud å 35 kr. I händelse det skulle visa sig nödvändigt att uppföra en ny trumma för

genomgång av vägen erfordrades en ökning av 25 kr.

Linkullens Tivoli, Härlunda. D A N S. anordnas söndagen den 24 februari från kl. 6–11 e.m.

Kl. 9 uppträder Skånska Lasses Trio: Den populäre funkishumoristen Valter

Larsson, sångerskan Margit Larsson och den oförbätterlige humoristen och

knektparodisten SKÅNSKA LASSE med egna visor för dagen. Bildsköne

Bengtsson ej undantagen. För musiken svarar ”Alex” omtyckta kapell.

Servering. Skjutbana. Varm korv.

Inträde: Herr 1 kr., Dam 75 öre. Barn i målsmans sällskap 50 öre. Samtliga bussar avgå en timme tidigare. (OBS! Ingen dans på lördagen).

Att detta bliver vintersäsongens trevligaste kväll å Linkullen, garanteras.

51


Härlunda Gymnastik- och Idrottsförening anordnar sin första fest för året på lördag kväll

på Linkullens tivoli. För dansmusiken svarar Alex populära orkester från Älmhult.

Dödsfall.

Natten till lördag avled i sitt hem i Billarp, Härlunda, f. lantbrukaren och slaktaren Sven

Haraldsson i en ålder av 70 år. Haraldsson var född i Långasjömåla i samma socken, där

fadern var lantbrukare samt bedrev slakterirörelse. I unga år fick sonen deltaga i faderns

syssla. Efter ingånget äktenskap bosatte han sig på den gård, där han nu slutat sina dagar.

Han har dock för flera år sedan överlåtit gården till en son.

Haraldsson har gjort sig känd som en duglig och idog människa. Av allmänheten har han

varit uppskattad som en respektabel och pålitlig personlighet. Han sörjes närmast av fyra

söner, därav två i Amerika, samt en i Amerika bosatt dotter.

Ur Smålandsposten N:o 43 Söndagen den 17 Mars 1935.

Ur Smålandsposten N:o 45 Torsdagen den 21 Mars 1935.

Dödsfall.

På tisdagsaftonen avled änkefeu Blenda

Jonsson, Långhult, Härlunda, i en ålder av

över 93 år.

Hon var församlingens äldsta kvinnliga

invånare. Hon var född i Vashult i samma

socken, där hennes fader innehade jordbruk.

Vid 18 års ålder ingick hon äktenskap och

bosatte sig då på den gård, där hon nu slutat

sin levnad.

Sedan 25 år har hon varit änka. Hon har

aldrig haft vetskap om vad sjukdom vill säga

förrän nu de sista 14 dagarna. Alla sina själskrafter har hon haft i behåll och hon såg att

läsa utan glasögon. Hon har varit aktad som en mycket arbetssam och idog människa.

Vid hennes bår stå såsom närmast sörjande en dotter och en son, nu boende i Amerika,

samt släkt och vänkrets.

FÖRLOVADE. Klaes Nilsson

Agnes Johansson

Jät. Härlunda. Den 17/3 1935.

Tillkännagives att

Änkan

Blenda Jonsson stilla insomnat i sitt 94:e levnadsår,

sörjd av barn, barnbarn och

barnbarnsbarn, släkt och vänner.

Långhult pr Häradsbäck den 19 mars

1935.

Brorsbarnen.

Sv. Ps. 204.

52



Dödsfall.

Natten till måndagen avled i sitt hem Fåglahem, Häradsmåla, Härlunda, änkefru Elin

Giselsson.

Hon var född i Karsemåla, samma socken. Hon gjorde sig känd som en synnerligen

nitisk och plikttrogen husmoder, till sitt väsen lugn och vänsäll. Hennes kamp för

tillvaron var icke lätt. Själv fick hon fostra fyra barn, sedan fadern avlidit. Vad sjukdom

egentligen ville säga hade hon icke direkt vetskap om, förrän den nu i form av

lunginflammation kom och slutade hennes levnadsbana.

Hon var vid sin död nära 77 år. Närmast sörjande äro en dotter och två söner.

Fängelse för fylleri vid ratten. Chauffören K. M. Bengtsson i Potteboda, Härlunda, har

av häradsrätten i Mellersta Värends domsaga för fylleri vid ratten dömts till fängelse 1

månad. Bengtsson hade den 6 januari i år kört bil från Ryd till Urshult och därunder varit

så påverkad av starka drycker, att han kunde antagas icke ha ägt nödigt herravälde över

sina handlingar.

Ur Smålandsposten N:o 63 Söndagen den 21 April 1935. Från Härlunda, skrives till oss:

Långfredagen firades med högmässogudstjänst i den med blommor och grönt smyckade

kyrkan. Komminister Gustav Linder höll en allvarlig betraktelse med ledning av

ingångsorden ”Se Guds lamm”. Över ämnet ”Kom närmare korset” höll komminister

Linder en gripande och medryckande predikan.

Härlunda kyrkskolas barnkör medverkade och sjöng från läktaren en del sånger under

kantor Olof Olssons ledning.

Dödsfall.

På torsdagsförmiddagen avled i sitt hem i Sjöholmen, Häradsmåla, Härlunda, fru

Kristina Magnusson, maka till Johan Magnusson.

Den bortgångna, som var född i Knoxhult, har gjort sig känd som en arbetssam och

plikttrogen kvinna. Hennes sinnelag har varit vänsällt och redbart. Sina själskrafter har

hon haft i tämligen gott behåll. Synen har dock varit dålig i flera år. Hon var vid sin död

över 74 år gammal. Närmast sörjande står åldrig make.

HÄRLUNDA. Till ärade allmänhetens kännedom meddelas härmed, att

CAFÉ ÖPPNAS Tisdagen den 9 april i Carl Anderssons fastighet, Häradsbäck.

Nya, Trevliga lokaler. Prompt och vänligt bemötande.

Förstklassigt kaffe och bröd.

Vördsamt NYA CAFÉET, Johansson & Co Innehavare.

53


Hyllning.

I anledning av sin 90-årsdag i onsdags blev f.d. skräddaremästaren Karl Jonsson,

Häradsbäck, Härlunda, föremål för hjärtliga och omfattande uppvaktningar från barn och

vänner i form av blommor och presenter.

Han är socknens äldste hantverkare, och trots sin höga ålder besitter han en oanad

vitalitet och är i daglig verksamhet. Han är född i Häradsbäck och har varit bosatt där hela

sitt liv med undantag för ett par år. Vid 12 års ålder kom han i skrädderilära. Efter det han

drivit sin skrädderirörelse i 61 år, överlämnade han den till en son. I likhet med många

andra Härlundabor – fastän i högre grad än andra – har han varit en verklig mångfrestare

och också ernått goda resultat. Ej blott har han hållit sig vid skräddarebordet utan också

för sökt sig såsom byggmästare och möbelsnickare. Vidare har han varit traktens mest

rutinerade allmogespelman, som hanterade sitt stränginstrument med en fenomenal

skicklighet. Själv har han förfärdigat flera violiner.

Jonsson har alltid fört ett ytterst verksamt liv och har aldrig lidit av arbetslöshet.

Midsommaraftonen 1933 firade han tillsammans med sin hustru, vilken ännu är vid

särdeles god vigör, sitt diamantbröllop.

Ur Smålandsposten N:o 76 Tisdagen den 14 Maj 1935. Från Härlunda, skrives till oss:

Härlunda Gymnastik- och idrottsförening har haft sammanträde. Vid mötet behandlades

ärendet om anskaffandet av erforderligt kapital till utförandet av det förut påbörjade

utvidgnings- och planeringsarbete för idrottsplatsen. Beslut fattades om att ev. upptaga

amorteringslån å 500 kr. på fem år.

Begravning.

På lördagen jordfästes å Härlunda kyrkogård fru Emma Nilsson, Spjutaretorp, Härlunda.

Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder. Psalmsång utfördes vid

graven av kantor Olof Olsson. Blommor och kransar hedrade den avlidnas minne.

Den avlidna var född i Urshults socken. Efter ingånget äktenskap med lantbrukaren

August Nilsson, Spjutaretorp, inköpte de och bosatte sig på en gård i Gäddegölshult, som

de för c:a 40 år sedan försålde på grund av den avlidnas hälsotillstånd.


Födelsedag.

90 år fyller i morgon änkefru Katarina Knall, Häradsbäck, Härlunda.

Hon är född i Fredamåla, V. Torsås. Strax efter konfirmationen tog hon anställning som

bondpiga mot en årslön av 14 kr. Efter några år kom hon i prosten Eckerboms, Virestad,

tjänst och kvarstannade på denna plats under flera år. Lönevillkoren, 30 kr. pr år, voro här

enligt den tidens förhållanden de allra bästa. Men så var också Katarina högt uppskattad

och värderad för sina utmärkta personliga egenskaper, sin arbetssamhet och duglighet. I

54

likhet med så många andra unga kvinnor vid denna tid beslöt hon sig för att söka lycka i

Tyskland. I fem år kom hon att stanna där och gjorde sig under denna tid väl förtrogen

med språk och övriga förhållanden. Återkommen till Sverige utbildade hon sig bl.a. till en

skicklig sömmerska och arbetade sedan oförtrutet och nitiskt inom detta yrke under ett

30-tal år. Först vid 60 års ålder ingick hon äktenskap med förre soldaten Johan Persson-

Knall, Lockhult. Sedan de åldrande makarna Knall under några år ägt och brukat sin

hemmanslott och å denna utfört erforderliga förbättringar, sålde de sitt hem och bosatte

sig å lägenheten Lugnet, Häradsbäck. År 1934 upplöstes äktenskapet genom makens

frånfälle.

Fru Knall, som varit utrustad med en på det hela taget god hälsa, blev för några år sedan

så nedbruten av reumatism, att hon ej kunde förflytta sig utan tillhjälp av kryckor. Det

egendomliga har dock inträffat, att hon trots den höga åldern på senare tiden kunnat

lämna kryckorna samt därjämte lyckats övervinna en ganska svårartad sockersjuka.

Alldeles ensam bebor hon sin lilla stuga, där hon utför alla förekommande husliga

göromål utan hjälp. Nästan dagligen ser man henne på promenad i bysamhället.

För sin höga ålder är den vördnadsvärda gamla i besittning av en vitalitet och

spänstighet, som är i hög grad förvånansvärd. Hennes hörsel är oförsvagad, och även

synen är god. Alltid munter, glad och underhållande samt ägare till det mest hjärtegoda

sinnelag har hon blivit högt uppskattad och värderad av alla, med vilka hon kommit i

beröring.


Nattlig industribrand i Härlunda.

Härlunda träförädling nedbrunnen

till grunden.

Anläggningarna skola återuppbyggas,

så fort sig göra låter.

– Från vår korrespondent.–

Kl. 12,45 natten till onsdagen utbröt eld i Härlunda träförädlingsfabrik, tillhörig fabrikör

Einar Gustavsson, Härlunda. Anläggningen är uppförd för endast 3 år sedan i samhällets

centrum och blott ett 30-tal meter från närmaste byggnad.

Elden observerades av en c:a 200 meter därifrån boende lägenhetsägare Eric Rahm, som

skyndsamt slog larm.

Fort anlände till platsen över ett 100-tal man men intet stod att rädda av byggnaden.

Man fick i stället ägna sig åt att begränsa eldens spridning. Särskilt hotad var handlanden

Ernst Johanssons handelsfastighet med bostadshus samt Härlunda mejeri, vilka fastig-

heter man lyckades rädda. Kl. 1,40 anlände Älmhults brandkår, som utförde ett vackert

arbete. Sedan man fått slangar utlagda från en närbelägen kanal, var man efter några

minuter herre över den största eldhärden. Strakt hotade voro brädstaplar och stockupplag,

som också till stor del förstördes. Först vid 3-tiden hade man lyckats övermänna elden.

Byggnaden, som nedbrann till grunden, inrymde i två våningar sågverk med 16

sågklingor och bänkar, hyvleri, kap, spånhyvlar, maskiner för tomatkorgstillverkning

m.m. I ena delen av byggnaden funnos tvenne kvarnar, med sikt och gröpmaskiner, vilket

allt blev lågornas rov. Maskinhuset, som var uppfört av tegel och plåt, motstod hettan,

varför den stora lokomobilen, som där var inbyggd, undgick nästan all skada. Vidare

funnos tork och lagerrum med inneliggande virkesförråd och korgar.

55

Byggnaderna och maskinerna voro försäkrade för 39,000 kr. i Svea. Lager och

virkesförråd voro oförsäkrade. Fabrikör Einar Gustavsson gör stor förlust å såväl

byggnader och maskiner som å virkesförråd.

Elden började i ett torkrum, som uppvärmes med ångelement. Här hade försiggått

reparationer under dagens lopp, med bl.a. svetsning. Driften hade upphört kl. 12 på

dagen. Vid kl. 10 på kvällen genomgick fabrikör Gustavsson själv anläggningen och

märkte ej alls någon fara.

Rörelsen har vid full drift sysselsatt ett 25-tal arbetare. Stora beställningar förelåg och

sågningsarbete hade funnits för hela sommaren. Anläggningarna skola återuppföras, så

fort sig göra låter.

Dödsfall.

På måndagen avled i sitt hem i Siggaboda, Härlunda, f.d. lantbrukare Johannes

Svensson, nära 90 år gammal.

Han var en man av den gamla kärnstammen. Arbetssam och idog kämpade han genom

en kamp, som mer än en gång var hård. Han hade sina själs- och kroppskrafter i gott

behåll till senaste året. En varmt religiöst sinnad man var han. Ofta såg man honom gå

den närmare 2 mil långa vägen till kyrkan varje söndag. Sedan flera år var han änkling.

Han åtnjöt den ömmaste omvårdnad av en dotter och son på ålderdomen.

Ur Smålandsposten N:o 92 Onsdagen den 12 Juni 1935.

Ur Smålandsposten N:o 93 Torsdagen den 13 Juni 1935. Långvarigt kraftavbrott i Härlunda. I Härlunda anställde det mycket häftiga åskvädret

under tisdagen och natten till onsdagen dessbättre inga allvarligare skadegörelser men

medförde för samhällets vidkommande ett högst besvärligt avbrott i den elektriska

distributionen. Första strömavbrottet inträffade redan vid 10-tiden på tisdagsförmiddagen,

och det drog ut till kl. 4 e.m., innan ledningarna åter blevo strömförande. Samhällsbornas

glädje häröver blev emellertid av relativ kortvarighet, ty redan vid 10-tiden på kvällen

inträffade ett nytt, långvarigt avbrott.

FÖRLOVADE. Lennart Johansson

Madelina Jonasson

Härlunda Pingstafton.

56

Ur Smålandsposten N:o 95 Söndagen den 16 Juni 1935.

Dödsfall.

På torsdagen avled änkefru Kerstin Johansson, Långasjömåla, Härlunda, maka till

avlidne skräddaremästaren Nils Johansson.

Hon var född på ett torp under Långasjömåla. I sin ungdom fick hon ge sig ifrån hemmet

för att själv söka sitt levebröd. Hon tog därför anställning på olika gårdar. idog och nitisk

samt besjälad med goda kroppskrafter, utförde hon sina sysslor som en lek. Efter ingånget

äktenskap bosatte hon sig på en lägenhet i Långasjömåla och blev där sin man behjälplig i

skrädderiet.

Vad som särskilt kännetecknat henne, är hennes särdeles goda hälsa och humör. Hon

hade aldrig tidigare varit sjuk när hon för c:a 1 1/2 år sedan på grund av ålderdomssvag-

het blev bunden vid sängen. Hon har sedan ett år åtnjutit den ömmaste omvårdnad hos en

systerdotter, bosatt i Glimåkra, Skåne, där hon också fick sluta sin levnadsbana. Hon var

vid sin död nära 87 år gammal.

Närmast sörjande står vid båren systerdottern samt släkt- och vänkrets.

Ur Smålandsposten N:o 101 Torsdagen den 27 Juni 1935. Från Härlunda, skrives:

De av Härlunda G.o.I.F. under midsommardagen anordnade festligheterna å Linkullens

tivoli, Härlunda hade samlat en god publik. På midsommardagen inleddes festligheterna

kl. 2 med invigning av nya idrottsplatsen ”Häradsvallen” med årtiondets match mellan

Härlunda Evor och Oldboys, vilket resulterade i 3 – 2 till Evornas fördel. Efteråt

triangelmatch. Kl. 6 em. började festligheterna på Linkullen. Det goda dragplåstret där

var kuplettsångaren Rune Johansson, som båda kvällarna sjöng de senaste schlagerna,

som livligt besvarades med kraftiga applåder. För dansmusiken svarade båda kvällarna på

förtjänstfullt sätt den populära Vivo-orkestern från Växjö.

Ur Smålandsposten N:o 109 Torsdagen den 11 Juli 1935. Olyckshändelse. Under slåtterarbete råkade Per Bengtsson, Potteboda, Härlunda, skära

sig i högra handen.

Han hade slipat sin lie och höll med handen om den, varvid han råkade halka med

påföljd att lien drogs genom handen. Den skar djupa sår på fyra av fingrarna.

Den skadade forslades omedelbart till Ryd, där en sjuksyster anlade ett första förband.

Sedan forslades han till Karlshamns lasarett för vidare behandling. Fara föreligger för

allvarlig muskelskada.

Ur Smålandsposten N:o 110 Lördagen den 13 Juli 1935. Bilmissöde. Vid 10-tiden i torsdags f.m. inträffade ett allvarligt olyckstillbud i Härads-

bäck.

En av slaktdjursföreningens lastbilar kom körande från Ryd mot Älmhult. I Häradsbäcks

samhälle blev det punktering på ena framhjulet. Trots att hastigheten vid tillfället ej var så

värst hög, kunde ej föraren bevara herraväldet över vagnen. Bilen gled mot ett broräcke

och förstörde helt detsamma samt fortsatte ytterligare ett 10-tal meter och törnade med ett

väldigt brak mot en stenstolpe och välte ned för den c:a 2 meter höga vägsluttningen.

Som genom ett under undgick föraren och en medföljande passagerare några skador,

ävensom de levande slaktdjuren, som bilen transporterade. Lastbilen blev mycket illa

ramponerad.

57

Ur Smålandsposten N:o 112 Tisdagen den 16 Juli 1935. Från Härlunda, skrives till oss:

Musik- och sommarfesten å Linkullens tivoli i söndags fick ett rekord i publik-

tillslutning för året. Det stora dragplåstret var denna gång musiken, som utfördes av

Kronobergs regementes musikkår. Musikdirektör Skoglöf var ledare.

Räv i kycklingbur. På söndagsmorgonen när f.d. lantbrukaren Olof Åkesson, Långasjö-

måla, Härlunda skulle ut och fodra sina höns och kycklingar, fann han till sin stora

förvåning en räv som gäst i kycklingburen. ”Mickel” hade ihjälbitit hönan och samtliga

tio kycklingar så när som en. Åkesson, som greps av raseri över det skedda, blockade

igen hålet, som räven grävt under buren, varefter han blev förpassad till de sällare

jaktmarkerna.

Ur Smålandsposten N:o 114 Lördagen den 20 Juli 1935. Hällekista i Härlunda. Under skogsstämpling å kronoegendomen Häradsmåla i

Härlunda har gårdens arrendator, Magni Hörberg, påträffat en hällekista.

Hällekistan är som till synes är väl bevarad, belägen i en backe, och beväxt med gammal

bokskog. Kistans exakta storlek kan ännu ej uppgivas, enär man ej vill rubba den förrän

en närmare undersökning skett, men den beräknas vara c:a 4 meter lång, 1,5 meter bred

samt 1 meter hög. För övrigt är den väl bibehållen; endast en av de flata stenarna, som

utgöra kistans tak, har skridit ner.

Detta är det enda fynd som Härlunda äger av detta slag.


Hyllning.

I anledning av sin 60-årsdag på torsdagen blev skomakaren Gustav Adolfsson, Härads-

bäck, föremål för hjärtliga och omfattande hyllningar.

Tidigt i arla morgonstund uppvaktades jubilaren av en deputation av släkt- och

vänkretsen. Senare på dagen hade jubilaren inbjudit ett större antal gäster till middag i sitt

hem, där han blev ytterligare hyllad. Bland presenterna märkas sex salsstolar, silverdosa,

kandelabrar, större subskriberad penningsumma samt blommor och telegram från in- och

utlandet. Under middagen talade skräddaremästare Vilhelm Karlsson, Härlunda.

Ur Smålandsposten N:o 135 Torsdagen den 12 September 1935. Härlunda höstmarknad, i går gynnades av ett härligt höstväder och var synnerligen

talrikt besökt.

Redan marknadsafton började kreaturshandeln gå livligt till stigande priser. Tillförseln

av kreatur var normal och efterfrågan god. Bättre kalvkor betingade ett pris upp till 315

kr., äldre kor 200–250 och ungdjur 125–250 kr. Större tjurar betalade upp till 325 kr. På

hästmarknaden voro blott några få hästar saluförda. Smågrisar, 5– 6 veckor gamla, såldes

för 25–30 kr.

58


Trolleboda m.fl. byars tröskförening hade på lördagen sammanträde hos hemmans-

ägaren Carl Ohlsson, Amundshylte. Vid sammanträdet förekom nyval av ordf. efter

hemmansäg. Carl Ohlsson, som avsagt sig, och valdes hemmansäg. Fritz Johansson,

Åbogen med hemmansäg. Carl Ohlsson, Amundshylte, som v. ordf. Till revisorer valdes

hemmansäg. Anton Nilsson, Långasjömåla, och hemmansäg. Hadar Andersson, Åbogen.

– – –

Den traditionella folkvandringsdagen i Härlunda var det i söndags Matteusmässodagen,

som firas till minne av kyrkoinvigningen 1822. Trots det vackra vädret på dagen var vid

gudstjänsten kyrkan fylld till sista plats.

Senare roade sig ungdomen med dans å Linkullens tivoli. För musiken där svarade Jean

Lundhs orkester från Kyrkhult.


Begravning.

På söndagen jordfästes på Härlunda kyrkogård fröken Tilda Bengtsson, Bromåla,

Härlunda. Officiant var komminister Gustav Linder. Psalmsång utfördes vid graven av

kantor Olof Ohlsson. En rik blomstergärd prydde den avlidnas gravkulle.

Den bortgångna var född i Bromåla, Härlunda socken. I unga år reste hon till Danmark

och hade plats där. Efter något år kom hon åter till hemlandet, där hon vistades en tid.

Sedan emigrerade hon till Amerika och stannade där några år, tills hon drabbades av en

sjukdom, varför hon återvände till fosterjorden. Arbetssam och energisk har hon varit. På

senare tid har hon i bygden sålt hemvävnader.

Hon varvid sin död 72 år gammal.


Tillkännagives,

att Gud, den Högste, behagat

hädankalla

vår kära moder, Änkan

Johanna Nilsson, som avlidit i sitt hem den 23

dennes i sitt 71:a levnadsår, djupt

sörjd och saknad av barn, barnbarn

och barnbarnsbarn, övriga

släktingar och vänner.

Vashult, Häradsbäck den 23 okt. 1935.

B A R N E N.

Älskad. Saknad.

Sv. Ps. 477.

59

Ur Smålandsposten N:o 162 Lördagen den 12 Oktober 1935. Från årets älgjakt, i Kronobergs län föreligga nu ytterligare rapporter:

H ä r l u n d a: en ko å kammarjunkare Möllers ägor i Billarp av Julius Bengtsson,

Torbjörnahult.


Begravning.

En högtidlig sorgeakt ägde rum i Härlunda kyrka i söndags, då änkefru Johanna Nilsson,

Vashult, Härlunda, maka till för många år sedan avlidne hem.-äg. Gustav Nilsson, fördes

till griftero.

Komminister Gustav Linder förrätade jordfästningen och höll en gripande betraktelse

om förgängligheten, påminnande mänsklighetens korta vandringstid här på jorden.

Vid graven sjöng f.d. lantbrukaren Lars J. Svensson, Härlunda, några verser.

En rik blomstergärd hedrade den hänsovnas minne.

Den avlidna var född i Femlingehult, Virestad socken, där hennes föräldrar voro

lantbrukare. Efter ingånget äktenskap bosatte hon sig på den gård, där hon nu slutat sin

levnad. Hon hade gjort sig känd och värderad som en arbetssam och godhjärtad kvinna.

Hon uppnådde en ålder av 70 år och 5 månader.

Vid båren står som närmast sörjande två söner och fem döttrar, därav en son och en

dotter i Amerika.

Födelsedagar.

75 år fyller på lördag hemmansägaren Erik Lindberg, Knihult, Härlunda.

Jubilaren är född i V. Torsås. Han tillhörde en ovanligt talrik syskonkrets – han var

yngst av tolv bröder. Vid omkring 10 års ålder fick han ta sin försörjning i egna händer.

Han fick anställning hos kyrkovärden Erik Danielsson på Örjanstorp. 20-årig emigrerade

han till Amerika, där han tog anställning på en farm. I sitt nya hemland stannade Lindberg

i nära åtta år, mesta tiden arbetande vid järnväg. Återkommen till fosterlandet och

fädernebygden köpte han och övertog år 1889 Knihult och blev sålunda självägande

lantbrukare, men därjämte etablerade han diversehandel, som han idkade i över 20 år.

Bl.a. bedrev han handel med kött och slaktdjur.

År 1896 hedrades han med fjärdingsmanssysslan, som han med oförtrutet nit och på ett

oegennyttigt och uppoffrande sätt beklädde i 30 år. Lönen var till en början 30 kr. om

året, som med tiden ökades till 150 kr. Det var dock endast några få år, som Lindberg

varit i åtnjutande av denna sistnämnda löneförmån, då han 1925 avgick och som erkänsla

för långvarig och trogen tjänst fick mottaga Patriotiska sällskapets silvermedalj. Fastän

han under sin långa och krävande tjänstgöringstid i egenskap av fjärdingsman ofta hade

med många svåra förbrytare att skaffa – inte minst de på den tiden inom socknen bosatta

tattarna – lät han dock aldrig skrämmas. Han räknade ju också på mödernet frändskap

med den för jämt 200 år sedan avlidne namnkunnige ”Järnmåla-Massen” och detta ej för

intet.

Lindberg är sedan ett 30-tal år tillbaka ombud för Skandinaviska kreatursaktiebolaget,

Stockholm, och innehavare av dess bronsmedalj. I ungefär ett kvarts sekel har Lindberg

varit ledamot i kommunalnämnden och från 1904 till 1924 var han kommunalkassör.

Dessutom har han bl.a. varit ledamot i valnämnden, ledamot i pensionsnämnden sedan

60

dess tillblivelse och är det fortfarande – hela tiden som vice ordf. Han har även varit

anlitad som auktionsförrättare, boutredningsman etc.

Det bör till jubilarens heder sägas, att han i sitt handlande och låtande städse ådagalagt

samvetsgrannhet och punktlighet.

Den hurtige jubilaren äger ännu i behåll mycket av sin forna spänstighet, sitt

ungdomliga sinnelag och sina älskvärda personliga egenskaper.

50 år fyller på söndag hemmansägaren Martin V. Bengtsson, Hallaboda, Härlunda.

Bengtsson är född på samma gård, som han nu brukar. Han övertog den vid ingånget

äktenskap efter sina föräldrar. På gården, som är en gammal släktgård, har han utfört goda

förbättringar på såväl byggnader som å jordbruket.

I kommunala ärenden inom socknen har han deltagit såsom ledamot i taxerings- och

byggnadsnämnderna.

Jubilaren har genom sitt fasta och beslutsamma väsen gjort sig aktad och tillvunnit sig

allmänhetens sympati.


Dödsfall.

I onsdags avled i sitt hem i Långasjömåla, Härlunda, Håkan Johansson.

Den bortgångne, som var född i Siggaboda, samma socken, har varit en nitisk och idog

arbetsmänniska. Han var vid sin död nära 77 år gammal.

Han var ogift. Närmast sörjande är åldrig broder.

Ur Smålandsposten N:o 202 Lördagen den 21 December 1935.

Dödsfall.

I fredags morse avled i sitt hem i Billarp,

Härlunda, lägenhetsägaren Peter Magni

Andersson.

Han var född i samma socken. Med honom

bortgick en flitig och arbetssam människa. I

sin krafts dagar bedrev han vid sidan av sitt

lantbruk en handelsrörelse. Han har varit

varmt religiöst anlagd, och var så länge han

orkade, en flitig kyrkobesökare, och gruvade

sig inte för att gå den nästan en mil långa

vägen. Trots den höga åldern som han

uppnådde, besatt han god vitalitet, endast

synen hade märkbart avtagit. Han var vid sin

död 85 år gammal.

Närmast sörjande står vid båren åldrig maka

samt barn.

Tillkännagives

att

min älskade make

och vår käre fader

L ä g e n h e t s ä g a r e n

P. M. Andersson, stilla avled i sitt hem den 20

dennes i en ålder av 85 år, sörjd

och saknad av mig, barn och

barnbarn samt övrig släkt och

vänner.

Billarp den 20 december 1935.

BLENDA ANDERSSON.

Barnen.

Sv. Ps. 477, v. 8 – 9.

61

Ur Smålandsposten N:o 1 Fredagen den 3 Januari 1936.

Födelsedag.

65 år fyller idag kommunalnämndsordföranden och f.d. nämndemannen Gustav Johans-

son, Knoxhult, Härlunda.

Johansson är född i Västra Torsås. I unga år kom han jämte en bror att bosätta sig å sitt

sedermera och alltjämt ägande hemman, 1/8 mtl. Knoxhult, som han i slutet av förra

seklet köpte.

Hans förmåga har flitigt tagits i anspråk för allmänna värv. Bland mängden av

förtroendeuppdrag, som Johansson under årens lopp innehaft, må nämnas: Ledamot i

kommunalnämnden och sedan flera år tillbaka dess ordf. och kassör, ledamot och ordf. i

fattigvårdsstyrelsen, kommunalstämmans ordf., ledamot i taxeringsnämnden och

hälsovårdsnämnden, överförmyndare, ombud för länets sparbank m.m. Dessutom har han

varit en flitigt anlitad auktionsförrättare, boutredningsman etc. En tid var Johansson

nämndeman, men på grund av allt för stor arbetsbörda har han på egen begäran avgått

ifrån denna såväl som flera andra befattningar.

Johansson har på ett i allo hedrande och dugande sätt skött, vad han haft för handen. I

sin hembygd har Johansson alltid föregått med bästa ex., och genom sitt sympatiska och

vänsälla umgängessätt har han skaffat sig stora sympatier hos alla och envar.


Begravning.

I lördags jordfästes på Härlunda kyrkogård lantbr. Henric Jönsson, Karsemåla,

Härlunda.

Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder.

Psalmsång vid graven framfördes av kantor Olof Ohlsson.

Blommor och kransar hedrade den avlidnes minne.

Den bortgångne, som flera år lidit av lungtuberculos och vid skilda tillfällen vistats å

sanatorier, är nu den femte i samma familj, som på en kort tid avlidit i denna sjukdom.

Vid båren stå som närmast sörjande maka, två söner och en dotter.

Dödsfall.

Nyårsdagen avled å Virestads ålderdomshem f.d. gardisten Karl Assarsson från

Långasjömåla i Härlunda socken.

Han var född i Vinskalle, Härlunda församling. I unga år tog han anställning vid Svea

livgarde, där han var anställd några år. Efter ingånget äktenskap bosatte han sig i

Långasjömåla, där han i samband med sin lägenhet bedrev garverirörelse. Vid sidan härav

idkade han gårdfarihandel. Sedan flera år tillbaka var han änkling.

FÖRLOVADE. Josef Håkansson

Ellen Svensson

Virestad. Härlunda.

Nyårsafton.

62

Med honom har ett original gått ur tiden. Vad som särskilt kännetecknade honom var, att

han alltid gick barfota till långt framåt julen. För att skydda kroppen mot köld, använde

han en stor fotsid getskinnspäls och getskinnsluva, vilket skarpt kontrasterade mot hans

bara händer och fötter. En stor humoristisk läggning var han begåvad med. Gärna sjöng

han en sång, när han gjorde sina påhälsningar runt bygden, varför han med glädje

hälsades välkommen i hemmen.

Han var vid sin död nära 86 år gammal.


Födelsedag.

50 år fyller i dag f.d. hemmansägaren Johan Vilhelm Sandström, Långasjömåla,

Härlunda. Sandström är född i Härlunda. I unga år emigrerade han till Amerika men

återvände till hembygden efter några års bortavaro. Trots att Sandström i unga år miste

sin ena arm har han gjort sig känd som en särdeles duktig jordbruksarbetare. Till följd av

sitt vänsälla och sympatiska sinnelag åtnjuter han stora sympatier hos alla, med vilka han

kommer i beröring.

Ur Smålandsposten N:o 30 Lördagen den 22 Februari 1936. Mjöl till de arbetslösa i Härlunda. Regeringen har för gratisutdelning till arbetslösa

och behövande anvisat Härlunda kommun 25 säckar vetemjöl.


Begravning.

I lördags jordfästes på Härlunda kyrkogård fru Anna Johansson, Långasjömåla, Här-

lunda, maka till lantbr. August Johansson. Jordfästningen förrättades av komminister

Gustav Linder, som höll en vacker betraktelse. Sång vid graven utfördes av f.d. lant-

brukaren Lars Johan Svensson, Häradsbäck.

En rik blomstergärd hedrade den avlidnas minne.

Den bortgångna, som var född i Krampagård, Härlunda, hade gjort sig värderad som en

idog och arbetssam människa. År 1890 ingick hon äktenskap och bosatte sig då i Långa-

sjömåla.

Närmast sörjade vid graven stod make och fem barn, därav två i Amerika.


FÖRLOVADE. Axel Frantz

Edith Johansson

21/3

Härlunda.

63


Ett svårartat olyckstillbud, inträffade i tisdags vid nämndeman Einar Gustavssons

sågverk i Härlunda.

Gustavsson höll på att lägga på en rem på remskivan på cirka fem meters höjd från

golvet, då en skarv på remmen fattade tag i ena ärmen på hans kostym. Han fördes med

runt axeln tvenne varv. Lyckligtvis revos härvid alla kläderna av kroppen på honom, och

han slungades med våldsam kraft mot golvet. Av tillskyndande arbetare i sågverket

omhändertogs han och var då sanslös. Han hämtade sig dock fort. I ambulans från

Älmhult forslades han till Växjö lasarett. Där konstarerades, att han fått bröstkorgen

intryckt och revben brutna samt blessyrer på kroppen och ansikte.

Ur Smålandsposten N:o 57 Torsdagen den 9 April 1936. Hector el Neco gästar Linkullen. En afton i mystikens värld blir det påskafton å

Linkullens tivoli, Härlunda, då trollkarlen Hector el Neco, och madam Elca uppträda.

Hector el Neco och madam Elcas demonstrationer överträffar allt, som visats i den vägen

och väcka överallt största sensationer.



att

min älskade make och vår käre

fader,

H e m m a n s ä g a r e n

Johan Jonsson i tron på sin Frälsare i dag lugnt

och stilla avled efter endast några

dagars sjukdom, i sitt 80:de

levnadsår, djupt sörjd och i

tacksamt minne bevarad av oss,

släkt och många vänner.

Tullanäs pr Ulvö den 19 april 1936.

AMANDA JONSSON.

Barn och Barnbarn.

Sv. Ps. 260, 119.

64


Försäljning av kronopark i Härlunda. Regeringen har beslutat försäljning från

kronoparken Siggaboda i Härlunda socken av lägenheten Stensjönäs med ett saluvärde av

4,200 kr. och med hembudsrätt för arrendatorn G. Svensson. Lägenheten har en areal av

13,44 hektar och är att anses såsom jordbruksegnahemslägenhet.


Födelsedag.

50 år fyller i morgon hemmansäg. Ernst Johansson, Långhult, Härlunda.

Johansson är bördig från Knihult, samma socken, där fadern var lantbrukare. För c:a 25

år sedan ingick han äktenskap samt blev i Långhult självägande lantbrukare. För 10 år

sedan bosatte han sig jämte sin familj å sitt ägande hemman. En arbetets och framåt-

andans man i eminent grad, som Johansson alltid varit har han inte minst under de senaste

åren utfört så pass omfattande grundförbättringar å hus och jord, att de med hänsyn till

den korta tid, under vilken de utförts, saknar motsvarighet i bygden. Sålunda har han

uppfört en modern och praktisk ladugård, utfört vidlyftiga stenbrytningsarbeten, omgärdat

åkrarna med stenmurar etc.

Vår älskade mor

och farmor

Anna Fredrika Urzander, född den 18 juli 1857,

lämnade oss i dag, djupt sörjd och

saknad samt bevarad i tacksamt

minne.

Häradsbäck den 6 maj 1936.

Ester. Amos o. Ingrid. Birgit, Sören.

Arvid o. Märtha Ingjerd, Siv, Martha.

Sv. Ps. 213.


kyrka onsdagen den 13 maj kl. 11,30

f.m., gravsättning i Allmundsryds

kyrkogård kl. 2 e.m. samma dag.

65


Dödsfall.

I sitt hem i Vashult, Härlunda socken, har

efter en längre tids sjukdom fru Ellen Svens-

son, maka till hemmansägaren Ernst Svens-

son, avlidit.

Den bortgångna var född på samma gård,

som hon efter ingånget äktenskap övertog

efter föräldrarna. I sin krafts dagar var hon en

arbetssam och dugande husmoder med

omtanke om hemmet och de sina. Hon hade

nu flera år lidit av bröstsjukdom som också

ändade hennes liv. Hon var vid sin död 41 år

gammal, och efterlämnar ett ljust och aktat

minne.

Närmast sörjande äro maken och fem barn

samt syskon.

Ur Smålandsposten N:o 78 Lördagen den 16 Maj 1936. På torsdagen avled i sitt hem i Långasjömåla, Härlunda, torparen Sven Olsson.

Han var född i Husjönäs, samma socken. Tidigt i sin barndom fick han börja att med

arbete försörja sig. Efter ingånget äktenskap övertog han ett arrendetorp, som han

innehade i över 50 år. En idog och arbetssam människa var han. Tåligt och lugnt mötte

han motgång och medgång. Vad som särskilt kännetecknat honom var hans goda hälsa.

Han hade aldrig varit sjuk förrän han nu för fyra dagar sedan blev sängliggande. Han var

vid sin död över 80 år gammal.

Närmast sörjande äro maka samt åtta barn, därav två söner.

Begravning.

En högtidlig begravningsakt ägde rum i Härlunda kyrka i onsdags, då fru Anna

Urzander, Härlunda, maka till framlidne komministern A. P. Urzander, fördes till sitt sista

vilorum.

Jordfästningen förrättades av komminister Gustav Linder, Härlunda. Begravnings-

mässans liturg var kyrkoherde H. Sjöfors, Västra Torsås. Sorghymn sjöngs av kantor Olof

Olsson och kyrkoherde A. Olsson från Algutsboda ifrån läktaren.

Gravsättningen ägde rum å Allmundsryds kyrkogård.

En rik och praktfull blomstergärd hedrade den avlidnas minne.

Att

min älskade maka och vår kära

lilla mor

Ellen Linnéa Svensson har i dag efter en långvarig

sjukdom lugnt och stilla i tron på

sin Frälsare avlidit i sitt 42:dra

levnadsår, djupt sörjd av mig, barn,

syskon, släktingar och många

vänner.

Vashult, Häradsbäck den 12 maj 1936.

ERNST M. SVENSSON.

Gunda, Rut, Elin, Rune, Siri.

En tröst i sorgen vår Gud oss ger,

Att den vi älskat ej lider mer.

Sv. Ps. 63, v. 13–15. och 237.

66

Ur Smålandsposten N:o 80 Tisdagen den 19 Maj 1936. Eldsvåda i Härlunda. Vid 9-tiden på måndagsförmiddagen eldhärjades en i Spjutaretorp

i Härlunda socken belägen uthusbyggnad inrymmande möbelfabrik och ladugård. Uthus-

byggnaden ägdes av lantbrukaren August Svensson och möbelfabrikens maskiner och

inventarier av en son, möbelfabrikör Justus Svensson. Som drivkraft för möbelfabrikens

maskiner användes en råoljemotor. Branden observerades en stund efter det maskinerna

satts i gång för dagens arbete och antages ha uppkommit genom gnistor från motorns

skorsten. Då elden upptäcktes hade den emellertid redan fått sådan omfattning, att

byggnaden inom några minuter stod i ljusan låga. Allt släckningsarbete var förgäves. De i

ladugården befintliga djuren lyckades man i sista stund få ut, men en kalv och två grisar

sprungo tillbaka in i elden och kunde ej räddas utan blevo innebrända. Det närbelägna

boningshuset och den intill uthusbyggnaden befintliga skogen vore en stund starkt hotade,

men då Ryds brandkår som rekvirerats, anlänt till platsen med motorsprutan, lyckades

man begränsa elden.

Uthusbyggnaden, med inneliggande lager av möbler samt alla inventarier och maskiner

blevo lågornas rov. Det brunna var försäkrat i ”Norrland” men ej mer än till ungefär halva

värdet, varför ägarna göra kännbara förluster.

Ur Smålandsposten N:o 88 Onsdagen den 3 Juni 1936.

FÖRLOVADE. Einar Gustavson

och Fru Nanny Dahl

Häradsbäck. Växjö.

Kristianstad pingstafton 1936.

Tillkännagives

att

Herren Gud till sig hemkallat

min innerligt älskade maka och

vår kära lilla mor

Sofia Svensson, som i dag efter ett långt och tåligt

buret lidande stilla och fridfullt

avlidit i en ålder av 70 år, 1 mån.

och 24 dagar, djupt sörjd och

saknad men i tacksamt minne

bevarad av mig, barn, barnbarn,

övriga släktingar och vänner.

Husjönäs den 31 maj 1936.

S. J. SVENSSON.

Barn och barnbarn.

Plågan var långsam och smärtan mig

tärde,

Svår var min prövning och vilan så skön.

Slutad är lidandet, borta är kvalen

Himlen mig giver en segrande lön. En tröst i sorgen vår Gud oss ger,

att den vi älskat ej lider mer.

Sv. Ps. 484 och 658.

67


Begravning.

Å Härlunda kyrkogård jordfästes på söndagen lantbr. Magnus Lilja, Vinskalle, som

avlidit midsommardagen, 81 år gammal.

Lilja var född i V. Torsås, där fadern var lantbrukare och skräddare. I unga år hade Lilja

anställning än som lantbruksbiträde i hembygden än som järnvägsarbetare. 1887 for han

till Amerika, där han arbetade dels inom gruvindustrien och dels å farm. Nära 60 år

gammal återvände han till hembygden, ingick äktenskap samt köpte och övertog den

hemmanslott, som han ända till sitt frånfälle ägde och brukade tillsammans med sin

åldriga maka och anförvanter. Med Magnus Lilja bortgick en skötsam och redbar man –

en man som på ett älskvärt och försynt sätt umgicks med alla och envar och som aldrig

älskade att göra något väsen av sig. Han ägde eminenta minnesgåvor, och det var honom

alltid ett angenämt nöje att berätta om händelser och upplevelser från förflutna dagar. På

sista tiden har åldern på allvar tagit ut sin rätt, vadan döden kom som en befriare.

Den hänsovne gamle hedersmannen sörjes närmast av 76-årig maka samt styvson.


Att

Herren Gud i sitt allvisa råd

behagat hädankalla

vår kära mor och mormor

Karolina Sofia Nilsson född Svensson.

som efter ett långt med stort

tålamod buret lidande avled stilla

söndagen den 2 augusti i en ålder

av 78 år, 2 månader och 8 dagar

djupt sörjd och saknad av oss barn,

barnbarn, syster, släkt och vänner

ha vi den smärtsamma plikten

tillkännagiva.

Häradsbäck den 3 augusti 1936.

B A R N E N.

Kära Mor Du är borta,

och i sorg försänkt oss har. Stort är det tomrum Du har lämnat,

men i vårt minne Du lever kvar.

Sv. Ps. 347.

68

Ur Smålandsposten N:o 166 Lördagen den 17 Oktober 1936. Kyrkogårdsinvigning i Härlunda. Härlunda församling har under de senaste båda åren

nedlagt ganska mycket arbete på sin kyrkogård, i det att denna dels planterats och

ordnats, dels utökats med ett nytt område. Arbetena, som dragit en kostnad av c:a 6,000

kr. hava möjliggjorts genom anslag såväl av den kyrkliga som borgerliga kommunen och

genom en donation. Till att utföra avvägning, kartläggning, kostnadsförslag m.m. har

anlitats agronomen K. F. Öberg i Grimslöv och arbetena har under en för detta ändamål

tillsatt kommittés uppsikt utförts av arbetare från orten. Kyrkogården framstår numera i

ett värdigt och vårdat skick. Sedan nu alla arbeten blivit färdiga, invigdes i onsdags den

nya delen av kyrkogården av kontraktsprosten i Allbo K.G.W. Andersson, Moheda.

Invigningshögtidligheten, som gynnades av vackert väder, hade samlat ett mycket stort

antal församlingsbor som åhörare och tog sin början med psalmsång, varefter kontrakts-

prosten Andersson, utgående från Fil. 3: 20–21 höll ett innerligt och varmt invigningstal,

vari han minde om dödens allvar och uppståndelsehoppet i Kristus. Efter assistenternas

skriftläsning förklarades så kyrkogården invigd för sitt ändamål, varefter akten slöts med

psalmsång, varunder assistenterna i procession tågade runt kyrkogården. Efter invig-

ningens slut samlades man i kyrkan till gudstjänst. Såsom liturger före predikan

fungerade kontraktsprosten Andersson och kyrkoherde Sjöfors, vilken senare utförde

sångpartierna. Predikan hölls av kyrkoherde Norlén, som med text ur Rom. 14: 8 upp-

byggligt och manande predikade över ämnet: ”Att leva för Herren och att dö för Herren”.

Altartjänsten efter predikan utfördes av kyrkoherderna Holm och Norlén, varvid den

förstnämnde fungerade som sjungande liturg. Gudstjänstens högtidlighet förhöjdes

ytterligare genom sång av en flickkör under kantor Olof Olssons ledning samt genom

solosång av kyrkoherden Söderlund. Efter gudstjänstens slut samlades assistenterna,

församlingens kyrkoråd m.fl. i prästgården till middag, varunder kontraktsprosten

Andersson gav uttryck åt sin tillfredställelse med det arbete, som Härlunda församling

ägnat sin kyrkogård, därvid särskilt vändande sig till handl. Carl Olsson, Haga, vilken

inom kyrkogårdskommittén nedlagt ett synnerligen förtjänstfullt arbete.


Kvarnbrand i V. Torsås socken, under mystiska omständigheter.

Bohults kvarn i V. Torsås socken nedbrann natten till igår till grunden. Alla inventarier

jämte en del till förmalning inlämnad säd blevo lågornas rov.

Elden upptäcktes strax efter kl. 10 av en son till kvarnens arrendator och vid halv 11-

tiden alarmerades Älmhults brandkår, som genast ryckte ut och kom till brandplatsen vid

11-tiden. Hela kvarnbyggnaden var emellertid då övertänd varför brandkåren endast hade

att inrikta sig på att begränsa eldens vidare spridning. Man lyckades rädda ett par

brädstaplar och 14 stycken råoljefat, som lågo strax invid den brinnande kvarnen.

Den brunna kvarnbyggnaden som ägdes av direktör A. Boman i Växjö, men arren-

derades av Sander Svensson, Härlunda, var uppförd av trä i tre våningar. Kvarnen drevs

dels av vattenkraft och dels med råoljemotor.

Hur elden uppkommit har ännu ej kunnat klarläggas. Hr Sander Svensson berättar, att

man lämnat arbetet i kvarnen vid 5-tiden på eftermiddagen utan att då förmärka något,

som kunde förklara eldens uppkomst. Man hade ej heller haft eld i någon spis, varför hr

Svensson icke kunde förstå hur elden uppkommit. Han trodde heller icke på varmgång.

Däremot ville hr Svensson icke hålla för otroligt, att elden kunde sättas i visst samband

med en del ofog, som på sista tiden förövats vid kvarnen. Sålunda hade i förra veckan

69

någon eller några personer förstört ett rör till motorn. Senast dagen före branden hade

nyckeln till låset på kvarndörren stulits. Det verkar onekligen en smula mystiskt.

På förfrågan meddelar direktör Boman, att kvarnbyggnaden var försäkrad för 5,000 kr.,

vilket han dock ej anser täcka mer än halva värdet. Bara för någon månad sedan hade han

med brandstodsbolaget diskuterat försäkringens höjning, men det hade stannat därvid.

Även arrendatorns kvarninventarier voro försäkrade, men till knappa värdet.


Födelsedag.

80 år fyller på söndag förre hemmansägaren Johan Johannesson, Spjutaretorp, Härlunda.

Johannesson är född i Siggaboda, samma socken. En kraftkarl av det mindre vanliga

slaget, som han varit, samt arbetssam och praktisk, har han hunnit att i sin hembygd

avsätta djupa spår efter sig av bestående värde. Då han slog sig ner på den plats, där han

ännu verkar, var där ödemark. I omvandlandet av betydliga delar av denna till bördig åker

har han rest sig monument för kommande tider. Från grunden har han nybyggt åbygg-

naderna och ställt hemmanet i bästa skick, tills han överlät det till en av sönerna. Då han

ännu trots sin ålder är kry och hurtig, är han i hemmet behjälplig med förekommande

göromål åt sin son, oaktat han haft olyckan att under bergsarbete i Blekinge fördärva sin

ena hand. Som binäring har Johannesson i likhet med så många andra på denna ort idkat

tjärbränning i stor omfattning. Han har även varit en intresserad jägare.

Ur Smålandsposten N:o 206 Måndagen den 28 December 1936.

FÖRLOVADE. Wictor Andersson

Betty Pettersson

Härlunda.

Meddelas endast på detta sätt.

FÖRLOVADE. Henning Petersson

Hilma Hörberg

Härlunda.


70


Dödsfall.

För några dagar sedan avled i sitt hem i

Lockhult, Härlunda, fru Ingrid Johnsson,

maka till f.d. skräddaremäst. Karl Johnsson

därstädes, i en ålder av över 87 år.

Den avlidna sörjes närmast av make, barn

och barnbarn.



Inbrottstjuv anhållen i Härlunda för stölder i Osby.

Den anhållnes kumpan lyckades und-

komma. Senast sedd vid Eneryda.

Natten till torsdagen förövades inbrottsstölder vari ej mindre än fem ställen i Osby, bl.a.

i affärer och i mejeriet. Bytet blev dock magert – inalles 60 kr. i kontanter samt några

varor. Samma natt stulos i Marklunda i Osby socken två cyklar, varav man slöt att

tjuvarna voro två till antalet. På cyklarna begåvo sig tjuvarna uppåt Småland. I torsdags

afton mötte dock den ene av dem sitt öde i Härlunda socken. Här blev han nämligen fast,

men kumpanen lyckades försvinna i skogen, där han lämnade cykeln i sticket. Han tog sig

sedan fram till Virestad, där han lade sig till med en ny cykel, som bör vara ganska lätt att

känna igen. Den har nämligen en synnerligen ovanlig färg – blålila – vilken färg

återfinnes på såväl ram som fälgar och lykta. På torsdagskvällen blev mannen ifråga

observerad vid Eneryda. Hans namn är F. S. Johansson, född år 1914 i Misterhult. Han är

iförd grå sportmössa, brun kavaj och röd yllegensare men saknar ytterrock. Han bär bruna

lågskor och hans ena hand är tatuerad. Johansson har smalt, magert ansikte, böjd näsa och

mörklagd. Upplysningar om den efterspanade torde lämnas till närmaste polisman eller

statspolisen i Växjö.

Den i Härlunda anhållne tjuven namn är Vilhelm Verner Björling från Stockholm. Vid

förhör inför landsfiskal S. Kirsten i Älmhult erkände han stölderna. Björling, som är född

1888, har förut varit straffad fyra gånger för stöld.

Min kära maka

och vår moder

Ingrid Johnsson har i dag stilla avlidit i sitt 88:de

levnadsår, sörjd av mig, barn,

barnbarn och barnbarnsbarn.


KARL JOHNSSON.

Barnen.

Sv. ps. 444: 1.

71

Dödsfall.

Efter endast ett par dagars sjukdom avled i

fredags i sitt hem fröken Emma Karlsson,

Härlunda, i den höga åldern av närmare 85 år.

Den avlidna var född å Potteboda gård,

vilken före henne inhafts av släkten i flera

generationer. Hon övertog gården efter sin

fader, lantbrukaren Karl Eriksson, i början av

1890-talet och har sedan dess innehaft den-

samma.

Då den avlidna saknar närmare anhöriga har

hon genom testamente förordnat, att gården

efter hennes död skall tillfalla Härlunda

kommun.


Tillkännagives

att

Gud behagat hädankalla

Fröken

Emma Karlsson som stilla avled i dag i sitt hem i

sitt 85:te levnadsår, sörjd och i

tacksamt minne bevarad.

Potteboda pr Ålshult den 26 februari

1937.

Släktingarna.

Sv. Ps. 661.


kyrka söndagen den 7 mars 1937 kl.

10:30 f.m.

Att

Gud till sig hemkallat

vår käre fader

f. d. Skräddaremästaren

Karl Johnsson som stilla avled i dag i sitt 92:a

levnadsår, sörjd av barn, barnbarn,

barnbarnsbarn samt svägerska.


B A R N E N.

Sv. Ps. 475.

Jesu Kristi Guds Sons blod

renar oss från våra synder.

72


Begravning.

I Härlunda kyrka jordfästes i söndags fröken Emma Karlsson, Potteboda.

Prestaverande voro grosshandlandena K. Olsson, Härlunda, och C. J. Adamsson, Ryd.

När den blomsterhöljda kistan inbars i kyrkan utförde kantor O. Olsson en sorgmarsch av

Beethoven. Jordfästningen förrättades av komminister G. Linder, vilken dessutom höll ett

gripande griftetal med utgång från Es. 33: 4. När kistan utbars ur kyrkan spelades prelu-

dium i C-moll av Chopin.

Å Härlunda församlings vägnar talade kommunalnämndsordf. K. Gustavsson, Trolle-

boda, och bringade den hänsovna ett sista tack för den hedersbevisning hon visat försam-

lingen, och nedlade en krans. Lantbr. A. Johansson, Björkesjömåla, nedlade en krans från

Härlunda fattigvårdsstyrelse. Grossh. C. J. Adamsson, Ryd, framförde till den avlidna ett

tack från sin släktkrets och nedlade en krans. Efter kransnedläggelsen sjöng kantor O.

Olsson en psalm.

En rik blomstergärd prydde den avlidnas gravkulle.

Den avlidna var född på Potteboda gård och övertog vid sina föräldrars död gården och

skötte den till för ett år sedan, då hon donerade den till Härlunda församling. Hon var en

vaken, verksam och försynt människa. Under de senaste åren har hennes kroppskrafter

försvagats. Syn och hörsel hade hon kvar med knappast någon förändring trots den höga

åldern av 86 år. Hon har varit mycket intresserad av sin fädernesocken och har därför

donerat förutom gården hela sin efterlämnade förmögenhet att fördelas till olika ändamål

i församlingen.

Den avlidna har tillvunnit sig allas tack och aktning.


Dödsfall.

I sitt hem i Spjutaretorp avled i söndags Härlunda församlings näst äldsta medlem,

änkefru Maria Andersson, 96 år gammal.

Hon var född den 2 mars 1841 i Karsemåla, samma socken. I unga år gifte hon sig med

sedermera lantbrukaren Johan Andersson och bosatte sig i Knihult. 1880 köpte makarna

ett lantbruk i Spjutaretorp, som de innehade ett 30-tal år. En tid efter det de överlämnat

hemmanet Spjutaretorp till dotter och måg, innehade de på arrende ett lantbruk i Traryd.

Då gamla mor Andersson för 13 år sedan blev änka, flyttade hon tillbaka till sitt forna

hem i Spjutaretorp, som nu äges av en fosterdotter och hennes make. Den hänsovna var

en i hög grad arbetssam, dugande och aktningsvärd kvinna. Sin goda hälsa och vitalitet

fick hon behålla, tills hon till följd av en olyckshändelse nedlades på sjukbädden för två

och ett halvt år sedan. Hon har på ett ömt och kärleksfullt sätt vårdats av åldrig dotter och

dotterdotter. Närmast sörjande äro tre barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt åldrig

broder.

73


Dödsfall.

Annandag påsk avled i sitt hem i

Häradsbäck snickaren P. J. Söderling i en

ålder av nära 81 år.

Den avlidne, som var en arbetssam

människa av den gamla kärnstammen, var

född i Knihult i Härlunda socken där

föräldrarna innehade lantbruk. Tidigt i unga

år måste han själv sörja för sitt livsuppehälle

och var därför på skilda platser och arbetade.

När Västerviksbanan byggdes deltog han där

en längre tid. Efter ingånget äktenskap har

han bott på tvenne platser tills han för c:a 40

år sedan inköpte den lägenhet, där han nu

slutat sina dagar.

I flera år var han församlingens kyrkovaktmästare, vilken syssla han skött med plikt-

trohet och ansvarskänsla.

Den avlidne sörjes närmast av flera söner, därav två vistande i Amerika, en är

kraftmästare vid Knäreds elektricitetsverk samt en, vilken innehar fädernehemmet.


Tillkännagives att Gud behagat

hädankalla vår käre fader

S n i c k a r e n

P. J. Söderling som lämnade oss i dag efter ett

långt men tåligt buret lidande i sitt

81:a levnadsår, sörjd och saknad

av barn, släkt och vänner.


B A R N E N.

Sv. ps. n:r 221: 5 v.

Tillkännagives,

att

Gud behagat hädankalla min älskade make och

vår fader

f. Hemmansägaren

Peter Larsson som stilla avled i dag i en ålder av

96 ½ år, djupt sörjd och saknad av

mig, barn och barnbarn.

Krampanäs, Härlunda den 3 maj 1937.

EMMA LARSSON.

Barnen.

Sv. Ps. 63: 13–15 v.

74

Ur Smålandsposten N:o 93 Tisdagen den 15 Juni 1937. Jordbruksarbetare i Allmundsryd dödad av blixten. Ett häftigt åskväder drog i

lördags e.m. över Ryd och trakten däromkring. I Bodahylte blev jordbruksarbetaren

Edvin Säll dödad av blixten.

Säll, som bodde hos sin fader, arrendatorn Herman Säll, Bodahylte, var på väg ut ur

boningshuset, och träffades av blixten, då han befann sig vid husknuten. Blixten hade

träffat i hjärttrakten, där ett hål bränts å skjortan. Döden torde ha varit ögonblicklig.

Tillkallad läkare kunde endast konstatera, att livet flytt.

Den så hastigt bortgångne var endast 27 år gammal och efterlämnar minnet av en

skötsam man. Han sörjes närmast av föräldrar och syskon.


Ur Smålandsposten N:o 113 Torsdagen den 22 Juli 1937. Skogsbrand i Härlunda. I tisdags utbröt eld å Amundshylte gårds ägor i Härlunda.

Vid 3-tiden upptäcktes, att rök steg upp över skogen. Folk alarmerades, varvid ett 20-tal

personer infunno sig nästan omedelbart, och ett svårt arbete vidtog. Elden begränsades

rätt fort på grund av att en bäck rinner strax invid brandplatsen, där det fanns tillgång på

vatten. Men på grund av den starka torkan ligger elden och pyr i mossjorden. Bevakning

kommer att få hållas ännu flera dygn. Senare på kvällen hade ett 60-tal personer infunnit

sig. Orsaken till branden tror man är bärplockare, som har handskats ovarsamt med eld.


FÖRLOVADE. Holger Carleson

Bengta Andersson

Loshult. Härlunda.

Per Nilsson

Ellen Johansson

Härlunda.

Stor månskensfest å Häradsvallen, H ä r l u n d a,

lördagen den 7 augusti från 7 – 12.

För dansmusiken svarar ROXYS populära dansorkester, Karlshamn.

Gammal dansmusik 10 – 11, (6 man). Storslagna festanordningar.

Servering. Varm korv. Skjutbana.

Vanligt inträde. FRI DANS. Vördsamt.

Härlunda G. o. I. F.

75

Ur Smålandsposten N:o 123 Söndagen den 8 Augusti 1937. Kvarn och såg i Härlunda nedbrunna. En eldsvåda härjade natten till onsdagen lantbr.

Sven Johan Magnussons kvarn och sågverk i Trulsatorp vid Billarp i Härlunda socken.

Elden upptäcktes vid 2-tiden på natten av en förbipasserande bilist, som väckte gårdens

folk. Då vore emellertid såväl kvarnen som sågen så gott som nedbrunna, och elden hade

kastat sig över till Magnussons stora virkeslager i omedelbar närhet till gårdens man-

gårdsbyggnad och ekonomihus.

Brandkåren i Lönsboda kallades till platsen, där det då brann friskt i virkesupplaget.

Tack vare brandkårens snabbhet och god tillgång på vatten kunde större delen av virket

och gårdens byggnader, som voro mycket starkt hotade, räddas.

Värdet av det brunna torde kunna uppskattas till bortåt 20,000 kr. Sågen och kvarnen

voro försäkrade i brandförsökrings A.-B. Norrland för 9,000 kr., vilken summa dock

endast delvis torde täcka förlusten. Det brunna virket, som torde ha haft ett värde på

mellan 4 och 5,000 kr., var ävenledes blott delvis försäkrat, varför ägaren gör en kännbar

förlust. Hur elden uppkommit, har ännu ej kunnat konstateras.

Ur Smålandsposten N:o 126 Lördagen den 14 Augusti 1937. Ny bro vid Siggaboda. Vägstyrelsen i Allbo har hos Söderbygdens vattendomstol

anhållit om tillstånd att i samband med omläggning av allmänna vägen mellan Allmunds-

ryd och Härlunda uppföra en ny bro över Siggabodaån vid Siggaboda.


Födelsedag.

97 år fyllde igår en av Kronobergs läns äldsta kvinnor, änkan Kristina Jonsson,

Siggamåla, Allmundsryd.

Fadern, Sven Börjesson, arrenderade på sin tid Siggaboda gård i Härlunda socken och

det var här, som dottern Kristina först såg dagens ljus. Tillsammans med sina sju syskon

framlevde hon sina barndoms- och ungdomsår i Siggaboda tills hon för 77 år sedan ingick

äktenskap och flyttade till granngården 1/32 mantal Siggamåla. Maken, Bengt Jonsson,

var en arbetssam och rättrådig man. Den energiska och strävsamma kvinnan hade all

möda ospard, då det gällde arbetet för hemmet och de sina. Till hennes många husliga

sysslor räknas först och främst spinning, strumpstickning och vävning i stor utsträckning.

Sin säd skar hon för hand med skära, hon har aldrig tagit upp säd efter lie. Sedan hon för

28 år sedan blivit änka och gården överlåtits till yngre krafter, flyttade hon 1910 till

lägenheten Furulund, som tillhört gården, och inrättade här ett hem åt sig för sin ålders

dagar. Här bor hon nu tillsammans med tvenne ogifta barn – en 75-årig son och en dotter,

hennes äldste son är död. Och av dessa sina barn åtnjuter den gamla modern uppoffrande

vård och tillsyn. Hon är nämligen sedan flera år tillbaka mestadels sängliggande till följd

av en svår olyckshändelse, som hon råkade ut för för cirka 10 år sedan. Det är ganska

anmärkningsvärt att hennes fjärde barn i år fyller 70 år. Sina själsförmögenheter har ännu

den gamla i gott behåll, och hörseln är god, men synen så starkt nedsatt, att hon inte

längre ser att läsa. För besökare talar hon gärna om sina minnen från en länge sedan

svunnen tid, t.ex. då hon som barn var med om att göra upp eld med stål och flinta, då

ännu inga tändstickor fanns i hemmet. Och hon mindes även vargarnas sista härjningar i

sin hembygd. Hon är en av de få ännu levande, som minnes sig hava hört den beryktade

väckelsepredikanten Per Nyman, något hon med förkärlek omtalar. Den gamla kärn-

gumman, som ännu på det hela taget har en god hälsa, är väl tillfreds med sin ljusa

tillvaro och ser livet från den ljusa sidan.

76

Ur Smålandsposten N:o 180 Tisdagen den 16 November 1937.

Kungörelse.

Uti det hos länsstyrelsen i Kronobergs län förda handelsregistret hava nedannämnde dag

intagits följande anmälning:

Den 7 september 1937.

Firman Per Olofsson, förut i Billarp, Härlunda socken, har flyttat till Häradsbäck i

samma socken, där Olofsson övertagit den av handlanden Ernst Johansson, med speceri-

och diverse varor bedrivna handelsrörelsen och där han fortsätter med samma under

oförändrad firma. Per Olofsson, med postadress Häradsbäck.


Min kära maka,

vår lilla mor

Kristina Persson avled lugnt och stilla torsdagen

den 12 nov. i sitt 93:dje levnadsår,


bevarad av mig, barn, barnbarn,

barnbarnsbarn, släkt och vänner.

Slätthult, Härlunda den 12 nov. 1937.

PETER PERSSON.

Barnen.

Sv. Ps. 221.

Min maka

och vår kära moder

Kristina Jonsson född Magnusson,

avled i dag i sitt 81:a

levnadsår,djupt sörjd och saknad

av mig, barn och barnbarn.

Vinskalle, Härlunda den 11 dec. 1937.

PETTER JONSSON.

Anna. Hilma. Helmod. Klas.

Du har kämpat

du har vunnit.

Livets krona har du funnit.

Sv. Ps. 484.

77

Ur Smålandsposten N:o 199 Söndagen den 19 December 1937. Härlunda moderata valmansförening, hade i söndags kväll anordnat ett välbesökt möte

i Häradsbäck. Föreningens ordf. lantbr. C. Johansson, Trolleboda, höll ett hälsningstal,

vari han särskilt adresserade sig till aftonens föredragshållare, lantbr. K. Johansson,

Bergslund. Över några av de aktuella politiska frågorna höll denne ett sakligt föredrag.

Föredraget avtackades med livliga applåder samt i ord av ordf.

Föreningen beslöt hålla sitt årsmöte den 1 februari.

De närvarande samlades sedan till samkväm varunder en gemytlig stämning var

rådande. Föreningen kunde notera sex nya medlemmar.




FÖRLOVADE. Otto Gustafsson

Lillian Johansson

Härlunda.

Axel Gustafsson

Ärlis Johansson

Härlunda.

FÖRLOVADE. Justus Johansson

Elsa Johansson

Härlunda. Virestad.

Göteborg, nyårsafton.

Min käre make, vår fader

M. D. Lyckberg har i dag stilla insomnat i sitt 65:e

levnadsår. Sörjd och saknad.

Vashult pr Häradsbäck den 31 dec.

1937.

EMMA LYCKBERG.

Barnen.

Sv. Ps. 479.

78


Gåvor till Härlunda kyrka. Gudstjänsten i Härlunda kyrka trettondedagen fick en

alldeles särskild högtidlig prägel. Församlingens komminister G. Linder höll en manande

predikan över ämnet ”Världens ljus”.

Efter slutad altartjänst framträdde komminister Linder och tillkännagav, att tvenne gåvor

skänkts till Härlunda kyrka, nämligen en synnerligen vacker och konstnärligt utförd

dopfunt samt en ståtlig vinkanna av gammalt silver. Dessa gåvor voro skänkta av

grosshandlaren Carl Olsson och hans maka vittnande om deras kärlek och vördnad för sin

hembygds tempel. För dessa för kyrkan så välbehövliga gåvor frambar komminister

Linder sitt eget och Härlunda församlings varma tack till makarna Olsson samt önskade,

att dess skänker måtte bliva till välsignelse inom församlingen. Efter det att menigheten

stående sjungit ps. 66 var den stämningsfulla och högtidliga gudstjänsten slut.

Ur Smålandsposten N:o 15 Lördagen den 29 Januari 1938. Kommunalt. Kommunalfullmäktiges sammanträde hölls i söndags och beslutades att

upptaga ett 30- årigt amorteringslån till kostnaderna för byggandet av ett ålderdomshem. Fullmäktige beslutade att införa skolstyrelse.

Till ordförande i barnavårdsnämnden istället för F. Jönsson i Spjutaretorp, som avsagt

sig, valdes nämndeman E. Gustavsson, Häradsbäck, och till vice ordf. kantor O. Olsson,

Häradsbäck.

Ur Smålandsposten N:o 16 Söndagen den 30 Januari 1938.


Hyllning.

65 år fyllde i måndags lantbrukaren Otto R. Svensson, Krampanäs, Härlunda.

Födelsedagen firades i familjekretsen, och hyllningar av olika slag ägnades sextiofem-

åringen. Blommor, telegram, m.m. anlände under dagens lopp.

Otto Svensson, som är född på Tärningetorp, V. Torsås, blev genom gifte 1889 ägare till

det vackert belägna Krampanäs, vilken gård han med stort nit och omtanke brukat och

grundförbättrat, låtit å densamma uppföra nya byggnader, brutit sten och torrlagt mossar.

Under en följd av år har Svensson dessutom verkat i det kommunala inom sin socken,

varit ledamot i kyrko- och skolråd m.m. Utrustad med god sångröst och med kärlek till

musiken, lockar han ännu fram en och annan allmogelåt ur fiolen, ett instrument, som han

spelat sedan barndomen. Vänfast och gemytlig till sin läggning har den aktade odal-

mannen enbart vänner omkring sig.

FÖRLOVADE. Ragnar Person

Hildur Karlson

Härlunda. V. Torsås.

79



Begravning.

I lördags jordfästes i Härlunda kyrka Carl Johan Johansson, Olofshylte, V. Torsås.

Pastor Linder höll ett gripande griftetal, utgående från Rom. 8: 18. En mycket stor och

vacker blomstergärd hade ägnats den hänsovne hedersmannen. Medan kantor Olsson

utförde ”Sorgpreludium” av Chopin utbars kistan ur templet. Vid griften talade kand.

Aron Magnusson och tackade den hänsovne för god och trogen vänskap. Den avlidnes

yngste broder lantbr. K. A. Johansson, Brånstorp, Väckelsång, tackade den bortgångne

för hans alltid oegennyttiga, uppoffrande och gagnande livsgärning och för vad han varit

för hem, för föräldrar och syskon. Han tackade också för all den hedersbevisning, som

ägnats den avlidne brodern.

Carl Johan Johansson var född i Olofshylte, V. Torsås, 1883. Föräldrarna voro framlidne

lantbr. Johan Svensson och hans efterlevande maka. Som äldst bland en stor syskonskara

fick Johansson tidigt vänjas vid hårt arbete. Den bortgångne var en i sällsynt grad

arbetssam, skötsam och plikttrogen man. Under de senare åren, då han lidit vid ohälsa,

har han vistats hos sin syster och svåger i Knoxhult, där han rönt ett kärleksfullt

bemötande. Johansson sörjes närmast av åldrig moder, syskon jämte svågrar och

svägerskor samt syskonbarn förutom övriga släktingar och vänner.


Födelsedag.

60 år fyller på söndag lantbrukaren Victor Svensson, Vashult, Härlunda.

Jubilaren är född på den gård, som han nu innehar och övertog efter sina föräldrar. I

unga år arbetade han en längre tid vid järnvägen i Norrland.

Vid övertagandet av gården började han genast grundförbättringar, som han utfört både

med stenbrytning, betesförbättringar och med utdikningar av skogsmark. Å byggnaderna

har han även utfört stora till- och ombyggnader.

Inom det kommunala livet har han hedrats med flera uppdrag, bl.a. ledamot av

kommunalnämnden, fattigvården och taxeringar.

I det privata livet är hr Svensson en humoristisk och gladlynt sällskapsmänniska och på

samma gång punktlig och rättrådig, varigenom han tillvunnit sig allmän aktning och

vänskap.

Tillkännagives,

att min älskade son, vår käre broder

Carl Johan Johansson från Olofshylte,

efter ett långt buret lidande stilla

avlidit i sitt 55:te levnadsår,

lämnande åldrig moder, syskon

och släktingar i sorg och saknad.

Knoxhult den 11 febr. 1938.

MOR och SYSKON.

Sv. ps. 235, v. 5.

80


Svår olycka i Härlunda igår.

Två bröder utsatta för sprängningsolycka.

Den ene har avlidit, den andre svävar mellan liv och död.

Vid 3-tiden igår eftermiddag inträffade i Knihult Härlunda, en sprängningsolycka,

varvid 16-årige Fritz Herbert Nilsson skadades så svårt, att han på kvällen avled å Växjö

lasarett, och dennes 27-årige broder Jon Alrik Nilsson ådrog sig ytterst allvarliga

blessyrer.

De båda bröderna voro liksom en tredje broder och deras fader hemmansägaren Julius

Nilsson, sysselsatta med stensprängning på en från hemmet ledande skogsväg. De två vid

olyckan skadade hade laddat fem sprängskott och voro just sysselsatta med laddningen av

det sjätte, då detta plötsligt exploderade. Orsaken härtill vet man ej men det hålles för

sannolikt, att något fel förelegat å tändhatten.

Fadern som tillsammans med den tredje brodern, befunnit sig på något avstånd från

själva olycksplatsen, skyndade så snart han iakttagit olyckskottets hemska verkan, till

hemmet och eftersände bud för de skadades transport till sjukhus. Samtidigt trans-

porterade man hem de skadade, som strax därefter kunde vidarebefordras till lasarettet i

Växjö.

Den yngste av bröderna avled, såsom ovan nämnts i går kväll på lasarettet. Han hade

bl.a. ådragit sig en dubbelsidig ögonskada, vilket gjort honom helt blind, även om han

överlevt sina övriga skador. Hans skador var av såväl yttre som inre art.

Den äldre brodern hade vid olyckan fått svåra krossår å vänstra underarmen och handen.

Även hans ena öga skadades, varjämte han erhållit smärre sår å många ställen, bl.a. i

ansiktet. Hans tillstånd betecknades sent i går kväll som mycket allvarligt.


Tillkännagives,

att vår älskade mor och mormor

Nilla Svensson avsomnade lugnt och stilla i dag i

en ålder av 82 år, älskad och

saknad.

Häradsbäck den 9 mars 1938.

Barn, Barnbarn, Barnbarnsbarn.

Syskonen.

Sv. Ps. 119.

Vår käre son och broder

Frits Herbert, * d. 24/4 1922

† d. 9/3 1938

som avled genom olyckshändelse,

lämnande oss föräldrar och syskon,

släkt och kamrater i djupaste sorg.

Knihult pr Häradsbäck den 9/3 1938.

EMILIA o. JULIUS NILSSON.

Syskonen. Farmor.

Snäll och god som Du alltid var.

Sv. Ps. 345 v. 1–5 .

81

Sprängningsolyckan i Härlunda. Den vid sprängningsolyckan i Härlunda i onsdags

svårt skadade Jon Alrik Nilssons tillstånd har förbättrats, enligt vad som upplyses från

Växjö lasarett igår afton.


Begravning.

En högtidlig begravningsakt ägde i söndags rum i Härlunda kyrka, då den genom

olyckshändelse omkomne ynglingen Frits Nilsson, Knihult, vigdes till den sista vilan.

Komminister G. Linder höll med ledning av Davids ps. 46: 11 en gripande döds-

betraktelse och talade tröstens ord till de sörjande. Vid graven sjöng kantor Olsson ps.

424: 9.

En myckenhet blommor och kransar hedrade den avlidnes minne. Bl.a. nedlade

komminister Linder en krans med orden: ”En sista hälsning från kamraterna”.

Ur Smålandsposten N:o 47 Fredagen den 25 Mars 1938.


För allt deltagande i vår djupa sorg

vid vår älskade

Frits bortgång samt för alla vackra

blommor vid hans bår framföra vi

till släkt, vänner och kamrater

vårt varma tack.

Knihult pr Häradsbäck den 23 mars

1938.

EMILIA o. JULIUS NILSSON.

Syskon. Farmor.

FÖRLOVADE. Birger Jonsson

Greta Svensson

Norrhult. Härlunda.

5/3 1938.

82


Födelsedag.

50 år fyller på torsdag hemmansägaren Ernst M. Svensson, Vashult, Härlunda.

Hr Svensson är född i V. Torsås och inflyttade till Härlunda för ett 20-tal år sedan och

övertog sin hustrus föräldragård, vilken han ännu innehar. Svensson är en driftig

jordbrukare. Han innehar en hel del kommunala förtroendeuppdrag och är bl.a. god man

vid lantmäteriförrättningar, ledamot i kommunalfullmäktige och taxeringsnämnd. Genom

sitt karaktärfasta sätt har han skaffat sig många vänner.


Födelsedag.

40 år fyller på söndag lantbrukaren Einar Johansson, Ellagölshult, Härlunda.

Jubilaren är född på den gård, han nu innehar, vilken innehafts av släkten i c:a 300 år.

Gården övertog han av sin fader år 1923. Hr Johansson har huvudsakligen ägnat sin tid

och sina krafter åt skötseln av sin gård, å vilken han under de senaste 10 åren åstad-

kommit stora förbättringar, såsom torrläggning av vattensjuka mossar och skogsmark,

omfattande stenröjningar m.m., och han har därjämte förbättrat byggnaderna å gården.

Han är en föregångsman på sitt område, och hans gård torde vara en av de mest välskötta

inom socknen. Även inom det kommunala har han tagits i anspråk, och han är sålunda

sedan ett 10-tal år ledamot och v. ordf. inom fattigvårdsstyrelsen samt flerårig ledamot av

kyrko- och skolrådet, taxeringsnämnd m.m. Därjämte är han ledamot av kommunal-

fullmäktige.



Dödsfall.

På tisdagen avled i sitt hem hemmansägaren

Otto Viktor Johansson, Gäddegölshult, Här-

lunda socken, i en ålder av 51 år.

Han var en dugande jordbrukare och skötte

sitt jordbruk mönstergillt, tills han för ett par

år sedan blev sjuklig.

Han sörjes närmast av två bröder, bosatta i

Allmundsryd.

FÖRLOVADE. Ernst Martinsson

Hilma Wilnersson

Härlunda. V. Torsås.

Tillkännagives

att vår käre broder

Otto Johansson stilla avled i dag i sitt 51:a

levnadsår, sörjd och saknad av oss

bröder, släktingar och vänner.

Gäddegölshult pr Häradsbäck den

3 maj 1938.

SYSKONEN.

Sv. Ps. 473.

83


Födelsedag.

93 år fyller på tisdag Härlunda församlings äldsta medlem, änkefru Katharina Knall,

Häradsbäck. För sin höga ålder är fru Knall vid utomordentligt god vitalitet och hon bor

ensam i sin stuga, där hon handhar samtliga hushållsbestyr. Sitt sällskapliga, under-

hållande och vänsälla umgängessätt bibehåller hon ävenledes och är en mycket värderad

och uppskattad personlighet inom sin talrika vänkrets.


Hyllning.

V. Torsås pastorats äldsta medlem, änkefru Katharina Knall, Häradsbäck, fyllde i

onsdags 93 år och blev föremål för hyllning, oaktat hon på det bestämdaste undanbett sig

sådan. Fru Knall var som vanligt pigg och kry och underhöll sig med de besökande.

Det är inte nog med att hon ensam sköter det husliga bestyren utan med oförminskat

intresse vårdar hon sig även om sin trädgård. Skicklig sömmerska, som hon är, syr hon

ännu sina kläder själv och kan från allra sista tiden framvisa de vackraste prestationer

inom sitt gamla yrke. Syn och hörsel äro nära nog oförsvagade, och hennes själs-

förmögenheter har hon i oförminskat behåll.

Ur Smålandsposten N:o 100 Tisdagen den 28 Juni 1938. Nytt skolreglemente i Härlunda. Domkapitlet har framställt förslag till nytt reglemente

för folkskolorna inom Härlunda skoldistrikt. Enligt samma reglemente skola inom

distriktet upprätthållas Häradsbäcks folkskola, anordnad enligt första B-formen,

Häradsbäcks och Hårdahults småskolor, anordnade enligt b-formen och Spjutaretorps och

Karsemåla skolor enligt enligt tredje B-formen. Under läsåret 1938– 39 skall dock skolan

i Karsemåla vara anordnad enligt andra D-formen.

Ur Smålandsposten N:o 106 Lördagen den 9 Juli 1938.

Bröllop.

Kyrkbröllop ägde rum i Härlunda kyrka på söndagen, då chauffören Holger Gustav

Yngve Carlesson från Hökhult, Loshults socken, sammanvigdes med fröken Blanche

Florence Bengta Andersson, dotter till hem.-äg. E. Andersson och hans maka i

Torbjörnahult, Härlunda. Under orgeltoner och åtföljda av tärnor och marskalkar tågade

brudparet in i templet. Högtidligheten inleddes med ps. 33 v.1, varefter vigseln för-

rättades av kyrkoherde K. J. E. Källstrand, Stenbrohult. Efter vigseln gavs middag hos

brudens föräldrar för ett 100-tal gäster.

84

Ur Smålandsposten N:o 111 Söndagen den 17 Juli 1938.

Födelsedag.

60 år fyller på onsdag kyrkoväktaren, fjärdingsmannen och lantbr. Carl Henrik

Jonasson, Häradsbäck, Härlunda.

Jonasson är född i Nöttja, där fadern var lantbrukare. I hemmet stannade han till

konfirmationen och var föräldrarna behjälplig med hemmets skötsel. Sedan han haft

anställning som lantbruksbiträde under ett par år skaffade han sig arbete i Danmark vid

tegelbruk. Här stiftade han bekantskap med sin blivande följeslagarinna genom livet och

ingick tidigt äktenskap. Efter fem års utomlandsvistelse återvände han 1901 till hem-

bygden och inköpte makans fädernehem i Sjöbolund under Långhult, Häradsbäck.

Jonasson är en arbetets man i eminent grad samt en mångfrestare, som tagit sig för

mångahanda, varvid hans goda praktiska läggning i hög grad gjort sig gällande. Sålunda

har han bl.a. varit flitigt anlitad vid stenarbete, byggnadssnickeri m.m. Jonasson har blivit

hedrad med många förtroendeuppdrag inom Härlunda församling, vilka samtliga han

alltid omhänderhaft på ett sätt, som länder honom till stor heder, ty Jonasson är i allt

punktlig, redbar och plikttrogen. 1921 blev han kyrkoväktare och kvarstår alltjämt som

sådan. Sedan 1925 är han fjärdingsman och sedan 1924 barnavårdsman. 1937 blev han

ombud för Riksförsäkringsanstalten och 1938 överförmyndare. Under en följd av år var

han ordf. i arbetslöshetskommittén. Dessutom har han varit ledamot vid taxerings-

nämnden under flera år. Då fullmäktigeinstitutionen infördes i Härlunda detta år, blev

Jonasson ledamot av denna. Då en avd. av Framtidsförbundets sjukkassa bildades 1923,

till vilken Jonasson var initiativtagare, blev han dess kassör, och då denna avd. övergått

till Sydöstra Sveriges erk. centralsjukkassa, blev han ombud för denna.

Det är givet, att hans många och krävande befattningar tagit hans mesta tid i anspråk

under senare åren. Ännu är den ungdomlige jubilaren lika rask, spänstig och vital som

någonsin. Till sitt väsen är han älskvärdheten själv.

Ur Smålandsposten N:o 114 Lördagen den 23 Juli 1938. Eldsvåda i Ryd. Eld utbröt i fredags e.m. i uthusen tillhörande fastigheten Lindängen i

Ryds municipalsamhälle, vilken fastighet äges av lantbr. S. M. Jonasson, Spjutaretorp,

Härlunda.

Så fort Ryds brandkår hann fram till platsen, blev elden begränsad men hade då hunnit

förstöra en del av uthusbyggnaden, i vilken inrymdes tvättstuga och vedbod m.m. Elden

synes ha börjat på vinden till uthuset. Om dess uppkomst har intet med bestämdhet

framkommit. Någon har observerat, att några lekande barn kommo ut från uthuset, strax

innan elden observerades. Det kan vara möjligt, att eldens uppkomst härrör från att dessa

handskats ovarsamt med tändstickor e.d.

Hyllning.

I anledning av sin 60-årsdag på onsdagen blev kronofjärdingsman C. H. Jonasson i

Härlunda föremål för hjärtliga och omfattande hyllningar.

Kl. 12 på natten blev jubilaren uppvaktad av sina 10 barn, som överlämnade en textad

adress jämte större penningsumma. Tidigt i arla morgonstunden uppvaktade vänner i

Härlunda med sång och överlämnade subskriberad penningsumma och blommor.

Distriktets landsfiskal Sigge Kirsten, Älmhult, bringade jubilaren sin hyllning och

85

överlämnade ett tennstop med inskription. Landsfiskal Kirsten höll samtidigt ett

varmhjärtat lyckönskningstal och framhöll bl.a. fjärdingsman Jonasson som varande en

av distriktets noggrannaste och korrektaste fjärdingsmän, som alltid höll god ordning på

sina handlingar. Flera hyllningstelegram anlände.

Senare på dagen hade herrskapet Jonasson inbjudit ett 100-tal gäser på Hagadals

pensionat. Vid middagen blev jubilaren föremål för ytterligare hyllning i form av

blommor och presenter. Tal höllos bl.a. av landsfiskal Kirsten, kronofjärdingsman

E. Pettersson, Älmhult, och nämndeman Einar Gustavsson, Härlunda.

Ur Smålandsposten N:o 116 Tisdagen den 26 Juli 1938. Straffbart att slakta djur utan bedövning. Att slakta djur utan föregående bedövning

är numera belagt med straff, närmare bestämt från den 1 juli i år, då den nya slaktlagen

trädde i kraft. Föreskrifterna om bedövning gälla icke blott ifråga om de fyrfota

slaktdjuren såsom hästar, nötkreatur, får, getter, svin och kaniner, utan också beträffande

fjäderfä, såsom kalkoner, gäss, änder och höns.


Födelsedag.

50 år fyller på tisdagen handlanden Ernst W. Magnusson, Norraryd.

Jubilaren är född i Hårdahult, Härlunda, där fadern var lantbrukare. I unga år reste han

över till Danmark, där han hade anställning vid tegelbruk cirka tre år. Därefter emigrerade

han år 1907 till Amerika, där han vistades till år 1931, då han vände åter till hemlandet.

Efter hemkomsten till Sverige köpte han en fastighet i Norraryd, där han öppnade en

omfattande diverseaffär, vilken rörelse han fortfarande driver.

Genom sitt gemytliga och vänsälla väsen har han skaffat sig en mycket stor vänkrets,

som säkerligen kommer att bringa honom hjärtliga lyckönskningar på högtidsdagen.

Ur Smålandsposten N:o 129 Torsdagen den 18 Augusti 1938. En svår sprängningsolycka, inträffade på måndagen i Virkenhult i Virestads socken.

Här finnes ett större granitbrott, vilket sedan fem år bearbetas av Johannesbergs

granitindustri, huvudsakligen för export till Tyskland. Arbetsstyrkan har på senare tiden

varit cirka 70 man.

Vid 1-tiden på måndagseftermiddagen avbrändes i stenbrottet ett sprängskott, vilket

råkade få synnerligen olyckliga verkningar, i det att en sten av cirka 20 kg. tyngd träffade

en arbetare, som var sysselsatt ett 60-tal meter därifrån. Han blev därvid mycket svårt

skadad i bröstet, varjämte båda händerna blevo illa tilltygade. Läkare tillkallades

omedelbart från Älmhult, men vid dennes ankomst till olycksplatsen var den skadade

redan död.

Den omkomne, vars namn var Ivar Gustavsson, var i 30-årsåldern och hemmahörande i

Lönsboda. Han var gift och efterlämnar förutom maka även tvenne minderåriga barn.

Polisundersökning rörande den timade olyckan hölls senare på eftermiddagen, varvid det

konstaterades, att ren olyckshändelse förelåg.

86


Födelsedag.

60 år fyller i dag skräddaremästaren Vilhelm Karlsson, Häradsbäck.

Hr Karlsson är född i Härlunda, där hans föräldrar innehade skrädderi. Han började

tidigt i barndomen ägna sig åt skrädderifacket och vandra i sin faders skola. I unga år tog

han anställning i olika skrädderier, bl.a. i Stockholm och Köpenhamn. Efter detta reste

han till Amerika och hade där anställning inom skrädderibranschen. Han har korsat

Atlanten över till Amerika vid sex olika tillfällen. Vid sin senaste hemkomst år 1931

inköpte han sin nu vackra villa i Häradsbäck, där han sedan fortsatt sin rörelse i god

fackkunskap.

Hr Karlsson har helt ägnat sig åt sitt yrke, varför han ej fått tid över till det kommunala

livet. Inom sällskaplivet är han en humoristisk människa, som förvärvat sig många vänner

och bekanta.


Tillkännagives, att


hädankalla

min älskade maka och vår kära

mor

Hanna Nilsson f. Eriksson,

som stilla avled i dag i tron på sin

Frälsare efter endast ett par dagars

sjukdom i sitt 79:de levnadsår,

efterlämnande oss, barnbarn, släk-

tingar och vänner i djupaste sorg.

Spjutaretorp, Härlunda den 10

september 1938.

CARL NILSSON.

Hilding o. Antonia. Ester o. Martin.

Herman o. Betty. Bernt o. Carla.

Helga o. Arvid. Ernst.

W. Ps. 275, v. 8 - 9.

87

Ur Smålandsposten N:o 150 Lördagen den 24 September 1938. Påkörda av lättviktsmotorcykel. Ett par unga flickor från Norraryd blev vid 7-tiden i

onsdags kväll i närheten av Ryd påkörda av en lättviktsmotorcykel, förd av en yngling

från Urshult. Cyklisten kom från Norraryd på väg mot Ryd och flickorna kommo gående

också på väg mot Ryd, då de helt plötsligt blevo bakifrån påkörda av cyklisten och föllo

omkull. I fallet ådrogo sig en av flickorna, fröken Stina Hjelmberg, Norraryd, en hjärn-

skakning och en del kontusioner i ryggen, så att hon måste intaga sängen. Den andra

flickan och cyklisten sluppo undan med några mindre skråmor. Sammanstötningen lär ha

berott på att cyklistens lyse krånglat, så att han inte observerat de gående flickorna.



FÖRLOVADE. Gösta Bohman

Anna Eliasson

Häradsbäck


Min kärleksfulle och uppoffrande

make

och min käre pappa

Handlanden

Carl Olsson har i afton stilla och fridfullt ingått

i den eviga vilan efter ett tåligt

buret lidande i en ålder av 79 år

och 6 månader, djupt sörjd och

saknad men i ljust och tacksamt

minne bevarad av oss, brorsbarn,

övriga släktingar och många

vänner.

Haga, Häradsbäck den 5 december

1938.

CHRISTINA OLSSON.

Gerda.

En handsbredd är vår levnads mått,

Vår livskraft är förgänglig,

Vi vandrar fram som skuggor blott, Vår omsorg är fåfänglig.

Se, inom kort vi bäras bort

Att djupt i jorden gömmas.

Må sorg, som följer båren hit,

Få himmelsk tröst erfara. Och tårat öga lyftas dit,

Där ingen gråt skall vara.

Må vi till sist O Jesu Krist, Hos dig få alla mötas.

88


Begravning.

I Härlunda kyrka jordfästes på söndagen grosshandl. Carl Olsson, Haga.

Under sorgemusik inbars den blomsterprydda kistan i templet, företrädd av prestaver,

vilka fördes av grosshandl. Adamsson , Ryd, och bankdirektör Jeppsson, Lönsboda. Från

läktaren sjöng kantor O. Olsson ”Bliv kvar hos mig, se dagens slut är när!” Komminister

Linder, iförd mässkrud höll med utgång från orden ”Jag lever och I skolen också leva” en

manande betraktelse.

Vid graven frambars en sista farväl av lärare A. Johansson, Verlebo och överlärare

Alvén, Alvesta, som i innerliga ordalag tolkade saknadens och tacksamhetens känslor.

Bankdirektör Jeppsson talade å egna vägnar samt nedlade också en blomstergärd från

A.-B. Mårten Perssons Valskvarn, Kristianstad, och tackade för mångårig och trogen

affärsförbindelse.

Grosshandl. Adamsson frambar sitt tack för gammal vänskap och nedlade en krans med

tack från Allmundsryds sparbank, vars styrelse den avlidne tillhört. Direktör P. Härlin,

Älmhult, tolkade sitt sista tack och nedlade en blomstergärd med tack från Skand. Kredit

A.-B. i Älmhult, vars mångårige styrelseledamot grosshandl. Olsson varit.

Komminister Linder nedlade å Härlunda församlings vägnar en krans och tackade för

trogen och ospard möda inom församlingen.

Kommunalordföranden C. Gustavsson, Trolleboda, nedlade en krans från kommunal-

nämnden i Härlunda åren 1927 – 1931 och frambar ett tack till den avhållne värderade

ordföranden.

Med. kand. Tomenius, Stockholm, och fänrik Härlin bringade den avlidne en versifierad

sista hyllning.

Nämndeman Einar Gustavsson, Häradsbäck, nedlade en krans samt framhöll i tack-

samma och erkännande ord, vad grosshandl. Olsson varit för Härlunda församling samt

framhöll dennes stora hjälpsamhet mot alla.

Till sist frambar direktör Härlin de sörjandes tack för all hedersbevisning.

En överväldigande stor blomstergärd nedlades vid båren.

Med grosshandl. Olsson bortgick en man av gamla stammen, som varit till ovärderlig

nytta inom Härlunda socken. Otaliga äro de uppdrag, som han innehaft inom sin

hemförsamling, och alla dessa har han fullgjort redbart och troget, med största nit och

noggrannhet. Oräkneliga äro de människor, som kommit till honom och fått hjälp och

värdefulla råd. Grosshandl. Olsson var en rikt begåvad man, på samma gång som han var

ovanligt praktisk i allehanda ting. Gammaldags tro och heder utmärkte honom och varmt

älskade han sina fäders kyrka. Detta har han och hans maka visat, då de vid flera tillfällen

till Härlunda kommun donerat medel för templets och kyrkogårdens prydande. Ett

ytterligare tillägg på 5,000 kr. fick Härlunda kyrka emottaga de sista dagarna av hans

levnad. Stor är saknaden efter den duglige och rättrådige hedersmannen, som nu slutat sin

arbetsfyllda och gagnerika levnad.

Ur Smålandsposten N:o 3 Fredagen den 6 Januari 1939.

Dödsfall.

Hos en dotter i Skruv avled i måndags änkefru Brita Helena Nilsson från Karsemåla i

Härlunda i sitt 91:a levnadsår.

Hon har de fem sista åren åtnjutit vård hos en dotter, ackuschörskan Hulda Johansson,

Skruv. Närmast sörjande äro tre döttrar och en styvson. Trots sin höga ålder och livets för

henne särskilt hårda prövningar var hon in i det sista vid god vigör.

89


Begravning.

Trettondedagen jordfästes i Härlunda kyrka fru Linnéa Svensson, maka till lantbr.

Gustav Svensson, Siggaboda, Härlunda.

Komminister Linder förrättade jordfästningen. Vid graven talade en svägerska till den

avlidna och läste några verser. Lantbr. Karl Johansson, Spjutaretorp, frambar de närmast

sörjandes tack till den avlidna. Psalmsång vid graven framfördes även av Karl Johansson.

En stor myckenhet blommor och kransar hade ägnats den bortgångnas minne.

Fru Svensson var vid sin bortgång endast 46 år gammal. Hon efterlämnar minnet av en

god och uppoffrande maka och moder, som helt ägnade sig åt familjen och de sina.

Saknaden kännes därför tung för maken och de fyra barnen. Hon sörjes dessutom av

åldrig fader och moder, syskon och många släktingar och vänner.


Ur Smålandsposten N:o 36 Söndagen den 5 Mars 1939. Häst påkörd och dödad av bil. Ett vackert ettårsföl, tillhörande P. Persson, Torbjörna-

hult, Härlunda, blev häromdagen överkört och dödat. Fölet hade kommit löst och sprungit

ut på vägen. Det blev snart infångat men slet sig strax löst igen. Det fortsatte att springa

mot Älmhult. En bil kom körande från det hållet med hög hastighet och stötte ihop med

fölet, så att det kastades helt upp i luften och av vägen. Tre ben brötos, buk och inälvor

sprucko, och det dog nästan genast. Bilen, som stötte ihop med fölet blev rätt svårt

skadad.

Vår älskade mor och farmor

Emma Lyckberg

har i dag stilla insomat i tron på sin

Frälsare i sitt 76:e levnadsår.

Sörjd och saknad.

Vashult pr. Häradsbäck den 26 jan.

1939.

Barn o. Barnbarn.

G. ps. 480.

90


Dödsfall.

Under lördagen avled i sitt hem hemmans-

ägaren Petter Persson, Torbjörnahult,

Härlunda, i en ålder av över 77 år.

Den avlidne var född i Virestad. I unga år

emigrerade han till Amerika, där han vista-

des några år, varefter han vände åter till

hemlandet. Efter hemkomsten omkring 1887

ingick han äktenskap och övertog sin svär-

faders gård i Torbjörnahult, vilken han inne-

hade till för kort tid sedan, då han överläm-

nade gården till två av sina barn.

Under sin krafts dagar var han en driftig

och arbetssam jordbrukare. Han anlitades

även i det kommunala och var sålunda under

många år ledamot av kommunalnämnden,

fattigvårdsstyrelsen m.m.

Med Persson gick en hedersman ur tiden.

Genom sin redbarhet och karaktärsfasta

väsen åtnjöt han allmän aktning och för-

troende.

Närmast sörjande äro maka och fyra barn,

tre söner och en dotter, av vilka dottern

Josefina och sonen Johan innehar fäderne-

gården, sonen Josef är lantbrukare i Pjätteryd

och sonen Viktor handlande i Ryd.


Helsingeflickan Anna Östs swingkvartett gästar i kväll Linkullens tivoli. Dessa

publikfavoriter svarar för ett rikt och trevligt program. Det blir en helafton i musikens

värld. Efter föreställningen blir det dans.

Tillkännagives

att

Gud till sig hemkallat

min älskade make


f. Hemmansägaren

Petter Persson som i dag stilla insomnat i sitt

78:e levnadsår, djupt sörjd och

saknad av mig, barn och barnbarn,

bröder, släkt och vänner.

Torbjörnahult, Häradsbäck den

4 mars 1939.

KRISTINA PERSSON.

Barn och Barnbarn.

Sov i ro, du gode Far

från all livets smärta.

Tack för all Din kärlek stor,

goda fadershjärta.

Sov i ro, från sorgen all,

uti tysta griften,

ljuvt Ditt minne leva skall

under livets skiften.

Sv. ps. 473 o. 477.

91


Dödsfall.

I tisdags avled efter en kort sjukdom f.

hemmansäg. Nils Magnus Pettersson, Vas-

hult, Härlunda, 64 år gammal.

Pettersson var född i Helmeshult, V.

Torsås. Samtidigt som han ingick äktenskap

inköpte han en gård i Vashult, som han

under en följd av år brukade och för ett 10-

tal år sedan överlämnade till en dotter och

måg. Pettersson var en arbetssam och

rättrådig man. Han sörjes närmast av maka,

barn och barnbarn samt släktingar.


Dödsfall.

Efter endast några dagars sjukdom avled i

torsdags e.m. i sitt hem f.d. hemmansäg.

Johan M. Jonsson, Billarp, 73 år gammal.

Den avlidne var född i Ulriksmåla, Här-

lunda, där fadern var lantbrukare. Jonsson,

som i unga år vistats i Amerika, övertog

senare fädernegården, vilken han brukat i ett

40-tal år, tills han för några år sedan sålde

densamma och inköpte en mindre fastighet i

Billarp.

Genom sitt vänsälla väsen hade han för-

skaffat sig många vänner. Han sörjes när-

mast av maka och nio barn, samt barnbarn

och syster.

Tillkännagives,

att

Gud till sig hemkallat min älskade make


f. Hemmansägaren

Nils Magnus Pettersson som i dag efter en lång tids

sjukdom avled i sitt 64:de

levnadsår, djupt sörjd och i

tacksamt minne bevarad av mig,

barn, sonhustru, måg, syskon, släkt

och vänner.

Vashult, Häradsbäck d. 26 mars 1939.

WENDELA PETTERSSON.

Per o. Ellen. Judit o. Justus.

Enoch, David, Astrid, Greta, Svea,

Sven, Elvira.

W. Ps. 204, 124.

Härmed tillkännagives, att

Gud behagat hädankalla

f. hemmansägaren

Johan M. Jonsson som i dag fridfullt ingått i den

eviga vilan i sitt 74:de levnadsår,

djupt sörjd och saknad av mig,

barn, syster, övriga släktingar och

många vänner.

Billarp den 6 april 1939.

JENNY JONSSON.

Hilda o. Waldemar.

Semmy o. Gunnar.

Edla o. Håkan. Agnes o. Oscar.

Ellen o. John. Berta o. Torsten.

Gerda. Lilly. Margit.

W. Ps. 66.

92


Födelsedag.

70 år fyller i morgon fru Kristina Adamsson, maka till hemmansägaren P. J. Adamsson,

Krampanäs, Härlunda.

Fru Adamsson, vilken är född i Amundshylte, samma socken, kom tidigt ut i världen för

att på egen hand förtjäna sitt bröd. Dåtida arbetsdagar voro både långa och tunga, men

förtjänsterna blevo inte i förhållande till till dem.

Efter olika platser i hemtrakten reste fru Adamsson till Tyskland för att pröva sin lycka.

Även här blev det att arbeta hårt för uppehället. Hon reste dock åter till Sverige efter en

tid samt ingick äktenskap. Hon och hennes make har under små förhållanden fostrat 14

barn, arbetat å Skånes betfält höst och vårar med de äldsta barnen som hjälp alltid med

gott humör och smittande glada skratt. De senaste åren har dock fru Adamssons hälsa

varit vacklande. En svår och plågsam värk har lagt den verksamma kvinnan på sjuk-

bädden.


Hyllning.

70 år fyllde i torsdags hemmansägaren Olof Olsson, Spjutaretorp, Härlunda, och blev då

föremål för hyllning.

Olsson är infödd Härlundabo. Fyraårig kom han med föräldrarna till Spjutaretorp, där

hans barndomstid förflöt inom den talrika familjekretsen. Vid konfirmationsåldern tog

han anställning som lantbruksbiträde i Blekinge, varifrån han 19-årig for till Tyskland för

att söka sig bättre utkomst. I åtta år arbetade han där vid telegrafverket, innan han

återvände till fädernebygden och förvärvade en hemmanslott i Spjutaretorp samt ingick

äktenskap. År 1911 köpte han det hemman, som han ännu innehar, och å vilket han med

den duktiga makans och sönernas hjälp utfört ett i hög grad betydande kulturarbete. Å den

mest svårbrutna mark har flera tunnland lagts under plogen. Gården avkastning har mer

än fördubblats under de senaste decennierna. Vid sidan om modernäringen har Olsson

nästan varje sommar ägnat sig åt den nu utdöende varande gamla näringsgrenen tjär-

bränning, och härmed fortsätter han ännu. I många år var Olsson ledamot av fattigvårds-

styrelsen inom församlingen. Olsson har alltid varit en arbetets man i eminent grad samt

tillika redbar, sympatisk och vänsäll.

Min käre make

och gode fader

Gustav V. Pettersson har i dag stilla insomnat i sitt 78:de

levnadsår, innerligt sörjd och

saknad samt i ljusaste minne

bevarad.

Kibboström, Häradsbäck den 11/4

1939.

KRISTINA PETTERSSON.

Barn och Barnbarn.

W. Ps. 482 v. 5 - 6.

93


Dödsfall.

För några dagar sedan avled änkan Katarina

Håkansson, Uthövdan, Virestad, i en ålder av

91 år.

Hon var född i Klasamåla, Urshult, men

kom tidigt i tjänst hos traktens lantbrukare.

Efter ingånget äktenskap med Jöns Håkans-

son från Härlunda bosatte de sig på hemma-

net Hästskobäck vid Blekingegränsen.

Den avlidna var en mycket vänsäll och sym-

patisk människa, som förskaffade sig många

vänner.

Hon sörjes närmast av tre barn, av vilka två

är bosatta i Amerika.


Födelsedag.

60 år fyller på lördag smedmästaren Gustav Johansson, Tröjemåla, Allmundsryd.

Jubilaren är född i Knihult, Härlunda. Redan som ung kom han i smedlära och drev

därefter egen rörelse först i Väghult, Blekinge, och därefter i Älmeboda samt hade några

år anställning som smed vid Hovmansbygds gjuteri och mekaniska verkstad. År 1911

kom Johansson till Allmundsryd, där han sedan dess drivit egen rörelse. Själva

smidesverksamheten överlämnade han för något år sedan till sonen Berndt, varefter han

tillsammans med en yngre son ägnat sig åt rörledningsinstallationer, inom vilken bransch

han är flitigt anlitad.

Johansson var med vid bildandet av Allmundsryds arbetarekommun, vilken han dock

senare lämnat. Han har tagit verksam del inom I.O.G.T., samt är styrelseledamot i Ryds

hantverksförening. Johansson är lugn, godmodig och human. Egenskaper, som gjort

honom aktad och förskaffat honom vänner i vida kretsar.

Härmed tillkännagives att

vår älskade mor och farmor

Katarina Håkansson avled stilla i dag i sitt 92:a

levnadsår, innerligt sörjd och

saknad av oss barn och barnbarn.

Uthövdan, Virestad den 28/4 1939.

OTTO och INGRID.

ANNA. OSKAR.

Barnbarnen.

Jesus Kristus Guds Sons blod renar oss från alla synder.

Sv. Ps. 658.

94



Dödsfall.

I tisdags avled f. hemmansägaren Sven

August Svensson, Spjutaretorp, Härlunda, i

en ålder av nära 70 år.

Den bortgångne var född i Spjutaretorp och

övertog gården efter sin fader, vilken gård

han sedan innehaft till för omkring ett år

sedan, då han överlämnade den till yngste

sonen. Den avlidne har gjort sig känd som en

arbetssam och dugande jordbrukare. Vid

sidan av jordbruket drev han en omfattande

tillverkning av laggkärl och under senare år

även av snickerier. Inom det kommunala har

han varit anlitad och var bl.a. under många år

ledamot av fattigvårdsstyrelsen.

Han sörjes närmast av maka och sju barn,

varav tre söner och fyra döttrar. Av barnen

vistas fem i Amerika.

Tillkännagives att

vår moder,

Änkan

Blenda Anderson lugnt insomnat efter ett långt

lidande, i sitt 82:dra levnadsår,

sörjd och saknad av oss barn och

barnbarn samt övrig släkt och

vänner.

Billarp den 17 maj 1939.

BARNEN.

Sv. ps. 477: 8, 9.

Att

min älskade make och vår käre fader

f. Hemmansägaren

Sven August Svensson

i dag stilla avlidit i sitt 79:de

levnadsår, är det vår smärtsamma

plikt att tillkännagiva.

I tacksamt minne bevarad.

Spjutaretorp den 30/5 1939.

EMMA SVENSSON.

Emma. Ester. Axel. Sally.

Goldie. Justus. Alex.

Se genom dimman du barnasinne!

När även timman för Dig är inne,

så kallar Fadern. Emellertid

med trohet verkar tåligt lid.

Sv. ps. 474.

95



Bilkollision. Under söndagen inträffade i närheten av Lindhult å vägen till Härlunda en

bilolycka, varvid en dam blev illa skuren i ansiktet.

En bil från Agunnaryd gled plötsligt ned på dikeskanten, där den kolliderade med en

vägtrumma. Vindrutan krossades och damen, som satt vid ratten erhöll ett blödande sår i

ansiktet. De tre övriga personerna, som befunno sig i bilen blevo ej skadade. I en

förbipasserande bil upptogs den skadade och fördes till d:r Olivenbaum i Älmhult, där

hon blev förbunden innan hon fick resa till sitt hem. Den kvinnliga chauffören lär ha

uppgivit att hon drabbats av ett svimningsanfall och därigenom mist herraväldet över

bilen, som blev kraftigt demolerad.


Begravning.

På Härlunda kyrkogård jordfästes i söndags fru Charlotta Larsson, Slätthult.

Jordfästningen förrättades av komminister G. Linder, som även höll griftetal. Den

avlidnas söner samt hennes halvsyster, fru Elin Svensson, Gåragöl, talade vid graven och

nedlade kransar. En ovanligt rik myckenhet av blommor smyckade griften.


Födelsedag.

80 år fyller på torsdag f.d. hem.-äg. Magnus Svensson, Knoxhult, Härlunda.

Han är född i Olofshylte, V. Torsås, och kom för något över 50 år sedan till Härlunda

och inköpte den gård i Knoxhult, där han alltjämt bor. Vid sidan av sitt jordbruk blev han

dessutom genom sin redbarhet och sina kloka och sunda åsikter anlitad i kommunens

tjänst, bl.a. som ledamot i kyrko- och skolråd och tillvann sig församlingens stora aktning

och förtroende.

Då Magnus Svensson för 18 år sedan överlämnade gården i äldste sonens händer, var det

ej för att draga sig tillbaka och i sysslolöshet framleva sin dag. I stället började han ägna

sig åt snickeriyrket, för vilket han alltsedan sin tidigaste barndom haft goda anlag. Otaliga

äro bl.a. de lieskaft, han under dessa år tillverkat och sålt till affärsmän vida omkring och

han är den ende på orten, som är mästare i att förfärdiga laggkärl av alla slag. Varje dag

är han verksam och trägen i sitt arbete, vilket han är ytterst noga med att göra till allmän

belåtenhet.

FÖRLOVADE. Salomon Johansson

Hilma Lyckberg

V. Torsås. Härlunda.

96


Födelsedagar.

90 år fyller i morgon en av Härlunda församlings äldste innevånare, nämligen f.d.

kyrkovärden Olof Åkesson, Långasjömåla.

Jubilaren är född i Långasjömåla på den gård, där han ännu bor. Hans fader var lant-

brukare. Vid 22 års ålder övertog han fädernegården, som då kom i 13:de generationen.

Samtidigt ingick han äktenskap. År 1895 blev han änkling. På denna gård har Åkesson

nedlagt ett omfattande arbete, bl.a. grundförbättringar. Han har uppfört både bostadshus

och ladugård. Vidare har han uppodlat omfattande arealer. 1913 överlämnade han gården

till sin dotter.

Med sina personliga egenskaper tillvann sig Åkesson tidigt ett stort och odelat för-

troende inom sin hemsocken. I unga år blev han ledamot i kyrko- och skolrådet och

kvarstod som sådan i 39 år. I 20 år var han kyrkovärd och kyrkokassör. Dessutom har han

varit ledamot av kommunalnämnden samt i sockenkommittén av länets brandstodsbolag,

ledamot i taxeringsnämnden och byggnadskommittén, vilka alla uppdrag han skött med

plikttrohet och heder.

Trots den höga åldern besitter han stor vitalitet och företager alltjämt flera långa prome-

nader till kyrkan.

Sitt goda minne har han i gott behåll, blott hörseln har besvärat honom något.

På grund av sitt rättframma väsen har den åldrige jubilaren vunnit aktning och vänskap.

60 år fyller idag lantbrukaren Alfred Börjesson, Långhult, Härlunda.

Jubilaren är född i Torbjörnahult i Härlunda, där föräldrarna innehade lantbruk. Redan i

unga år övertog Börjesson fädernegården, som han innehade i flera år och med idoghet

brukat. Efter några år inköpte han den gård, han nu innehar. Här har han utfört stora

grundförbättringar både vad byggnaderna och jorden beträffar.

Börjesson är mycket intresserad av jakt och fiske. Personligen är han uppskattad för sin

gladlynthet. Han har fått en stor vänkrets.



att

min älskade maka och vår

kära moder

Ida Kristina Petersson avlidit i en ålder av 81 år, 6 mån.,

25 dagar. Sörjd och saknad.

Amundshylte, Häradsbäck den 21

okt. 1939.

OLOF PETERSSON.

Barn och Barnbarn.

Det är så tungt när hyddan vilar från

jordens kval.

Det är så skönt när anden ilar till himlens sal.

Hav tack älskade som ment oss så väl.

Hav tack för allt, farväl, farväl.

Sv. ps. 235 o. 237.

97



Dödsfall.

I går avled f.d. kyrkovärden Olof Åkesson,

Långasjömåla, Härlunda, över 90 år gammal.

Han föddes i Långasjömåla den 15 okt.

1849, och han har aldrig bytt vistelseort. En

ytterst verksam och redbar man har med

Åkesson gått ur tiden. Tack vare sina

utmärkta personliga egenskaper tillvann han

sig tidigt stort förtroende inom sin hem-

socken, och hans förmåga togs även flitigt i

anspråk för allmänna värv. Redan 1872

ingick Åkesson äktenskap och övertog fäder-

negården. Av Härlunda församling nu le-

vande äldre lantbrukare torde väl näppeligen

finnas någon, som utfört så betydande för-

bättringar å sitt hemman som Åkesson. Bl. a.

har han nybyggt samtliga gårdens byggnader,

som utgör tre vackra och tidsenliga bonings-

hus jämte ekonomibyggnader. Av gårdens

svårbrutna mark har hr Åkesson nyodlat an-

senliga arealer samt bortskaffat en mycken-

het sten från den förut odlade marken. Ännu vid 80 års ålder uppförde han med en åldrig

broders tillhjälp långa sträckor stengärdesgårdar.

I unga år blev Åkesson ledamot av kyrko- och skolråd och förestod som sådan i över 39

år. I 20 år var han kyrkovärd och kyrkokassör. Dessutom har han varit ledamot av

kommunalnämnden samt i sockenkommittén av länets brandstodsbolag under en lång

Tillkännagives

att


hemkallat

vår käre fader och svärfader,

f.d. Kyrkovärden

Olof Åkesson, som stilla insomnade i tron på sin

Frälsare i en ålder av 90 år och 10

dagar, djupt sörjd och i tacksamt

minne bevarad av oss barn,

barnbarn, syskon, släkt o. vänner.

Långasjömåla, Häradsbäck, den 5/10

1939.

BARNEN.

W. ps. 477 och 480.

Min innerligt älskade maka

samt vår moder

HULDA SVENSSON avled i dag på Ljungby lasarett i en

ålder av 46 år, sörjd och saknad av

mig samt barn, vilket vi härmed

har den smärtsamma plikten att

tillkännagiva.

Vashult pr Häradsbäck den 28 okt.

1939.

CARL SVENSSON.

Mebel. Signe.

Bertha. Bertil.

Sv. ps. 204.

98

följd av år. Han har även fungerat som ledamot i de olika byggnadskommittéer som haft

hand om uppförandet av samtliga socknens skolhus. Allt vad han företagit sig, har han

skött på ett plikttroget, ansvarskännande och dugande sätt. Ända till inemot slutet av sin

långa levnad har Åkesson varit i besittning av god hälsa och en nästan ungdomlig

vitalitet. Vid 68 års ålder lärde han sig åka cykel och idkade cykelsport ända till för några

år sedan. För cirka ett kvarts sekel sedan överlämnade Åkesson sitt hemman till dotter

och måg. Numera äges det av deras son, handl. Viktor Andersson, Häradsbäck – den

15:de generationen i rakt nedstigande led, som varit ägare till detta hemman med sina

åldriga traditioner.

Närmast sörjande äro en son och en dotter, barnbarn och barnbarnsbarn. Dottern är gift

med f.d. kyrkovärden Olof Andersson.


Födelsedag.

60 år fyller i morgon lantbrukare Hilding Johansson, Björkesjömåla, Härlunda.

Johansson är född i Trolleboda, Härlunda. För c:a 35 år sedan inköpte han av sin far-

broder det hemman, han ännu innehar. Där har han utfört många grundförbättringar å hus

och jord. Även i det kommunala arbetet har han deltagit. Bl.a. har han varit taxerings-

ledamot och är ännu ledamot i kommunalnämnden. Genom sitt glada och sympatiska sätt

har han vunnit många vänner.


FÖRLOVADE. Carl (Calle) Bengtsson

och

Ulla-Britt Svensson

Härlunda. Östraby.


Documents

Tidningsnotiser 1867 1939