35

Världens bästa Karlsson

”Jag är en vacker,

genomklok och lagom

tjock man i mina bästa

år” sa Karlsson på taket.

Och de orden skulle

också kunna komma

från Martin Lindholm,

som länge drömt om

att få iträda rollen som

Karlsson på scen. För

denne är enligt Martin

hans enda manliga

förebild. Och lika

egensinnig som han själv.

När jag lärde känna Martin år 2000 våldtog han kvinnor på löpande band

och strödde sedan rosor över dem. På scen alltså, i en barnpjäs som hette Sotarpojken och skulle sättas upp på Stadsteatern av Thorsten Flinck (!). ”Jag kände mig totalt pervers,” säger Martin. ”Det var de bästa och de värsta månaderna i mitt liv.” Jag kommer alltid komma ihåg den 1:a september år 2000. Det var då vi hade kollationering på Sotarpojken. Men till slut gick hela produktionen åt helvete. Thorsten tappade konceptet och ersattes av en tråkig regissör som jag glömt namnet på. De flesta som var med i den uppsättningen minns den som ett fasansfullt spektakel. Utom Martin som fick blodad tand och direkt efter uppsättningen började bombardera chefen, Benny Fredriksson, på Statsteatern med brev om att han vill ha fler jobb i fler föreställningar. “Tyvärr har vi ingen plats för dig just nu”, fick han till svar. Och det svaret har han fått i tio år. På Arbetsförmedlingen höll de på att ruttna ihop på honom eftersom inget annat arbete dög än att vara skådespelare och inte på någon annan teater än Stadsteatern. Eller möjligtvis Dramaten. Helst också som sin drömroll, Karlsson på taket. Han har höga

krav, Martin. Och varför ska han inte ha det? När vi nu träffas flera år senare på ett fik säger han att han har tappat sugen och hellre arbetar bakom scenen. Martin älskar sitt nya jobb som vaktmästare på ”Kulturskolan” i Stockholm. Där får han ta emot alla barn och ungdomar som går där och se till at de trivs. Ett jobb som Arbetsförmedlingen till slut lyckades pracka på honom. Det enda som kan få Martin upp på en scen igen är ifall han får spela Karlsson på taket. Och inte på någon skitscen, tack. Förutom Karlsson regerar schlager Martins liv. “Jag är en schlagernörd” säger han nöjt. “Det finns ingenting som går upp mot schlagern. Det är inte sådan där tråkig musik som man blir deprimerad av utan man går verkligen igång. Det existerar inte en enda tråkig schlager. Min favoritartist är Linda Bengtzing som jag har träffat 62 gånger. Vi känner varandra. Det började med att jag var på en signering hon hade i Jakobsberg och jag tog kontakt där med henne och sedan gick jag på alla hennes signeringar och konserter. Vi är ett gäng som

åker runt i Sverige och kollar på henne och hon gillar att ha mig i publiken”. Det är inte bara tjejer som intresserar Martin, men nästan bara och helst ska de vara blonda och runt 1, 80. Och lite korkade, för de är roligare. “Man skojar med dem mera. Jag är mest van vid tjejer. Så blir det när man bott med sin mamma och syrra i trettio år.” Pappan försvann en dag när Martin var liten och kom aldrig tillbaka. “Skulle jag se honom på gatan så skulle jag bara gå förbi honom. Jag vill inte ha någonting med honom att göra. Aldrig!” Mer vill Martin inte orda om det ämnet. Han summerar det hela med att hans enda manliga förebild sedan dess varit, ja - Karlsson på taket. Nu är det sommar och Martins semester är fullspikad med ”Allsång på Skansen” och ”Lotta på Liseberg.” Det blir många nattbussar och tåg emellan Göteborg och Stockholm för att inte missa något. Och alla karaokekryssningar som ska hinnas med. Då börjar alltid Martin med sin favoritsång ”Jag ljuger så bra”.

Text: Marta Oldenburg Foto: Peter Alendahl / Adamsky

“ Min manliga förebild är

Karlsson på taket ”

Martin Lindholm (30) drömmer om att få spela Karlsson på taket: