Download pdf - 7164 247 9

Kapitelnamn �

Lars Nord och Gunnar Nygren

Präktiga massmedierDe lokala mediernas valbevakning 2006

� Präktiga massmedier

Kapitelnamn �

Präktiga massmedierDe lokala mediernas valbevakning 2006

Lars Nord och Gunnar Nygren

Sveriges Kommuner och Landsting

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20

Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50

[email protected], www.skl.se

© Sveriges Kommuner och Landsting 2007

Författare Lars Nord och Gunnar Nygren

Produktion Kommentus Förlag

Omslag och grafisk form Mona Rönningen

Omslagsfoto © Sara Danielsson/Johner Bildbyrå (tidningarna)

och Mona Rönningen (TV-bilden)

Tryck Bulls Graphics AB, Halmstad 2007

ISBN 978-91-7164-247-9

Förord 4

Inledning 5

1. Den viktiga valrörelsen 6

2. Valrörelser handlar om kommunikation 12

3. Många valstudier – få lokala mediestudier 20 En studie av den lokala valrörelsen i medierna 23

4. Så bevakades valet 2006 av lokala medier 26 En omfattande bevakning 26 Genrer i valbevakningen 33 Valbevakningens journalistiska karaktär 38 De lokala valens sakfrågor 42 En arena för politiker 46 Partiskhet i mediernas bevakning? 49

5. Sjukvårdsval och sverigedemokrater 60 Sverigedemokraterna i valbevakningen 65

6. Valjournalistik i valet och kvalet 69 De lokala valrörelserna 2006 71 Ett sällsynt sakligt speglande val 77 Lokala marknader och lokal offentlighet 80 Journalistisk logik och fragmenterade publiker 86 Mer präktiga än mäktiga lokala medier 88

Litteratur 91

Bilagor 95 Bilaga 1: De undersökta kommunerna och landstingen 95 Bilaga 2: Kodschema och instruktioner för innehållsanalysen 101

Innehåll


Förord

Den 17 september 2006 genomfördes 311 val i Sverige – ett riksdagsval, 20 lands-tingsval och 290 kommunval. Riksdagsvalet och regeringsfrågan fick av naturliga skäl den största uppmärksamheten såväl i medierna som i den allmänna debatten. Men även de lokala och regionala valen är utomordentligt viktiga. Den svenska folkstyrelsen förverkligas enligt regeringsformen genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och kommunal självstyrelse. Självstyrelsen utövas av be-slutande församlingar som utses vid de 310 kommun- och landstingsvalen. Genom dessa val har människor möjlighet att välja sina företrädare, påverka politikens framtida inriktning och utkräva ansvar, precis som i riksdagsvalet.

Självstyrelsen innebär att medborgarna har större närhet till beslutsfattarna och därmed bättre möjligheter att påverka besluten. Och det handlar om beslut av stor betydelse för människors vardag. Kommuner och landsting har ett vidsträckt ansvar i den svenska samhällsorganisationen, svarar för politikområden som står högt upp på medborgarnas politiska dagordning och för verksamheter som tar i anspråk mer än 20 procent av BNP och 70 procent av den offentliga konsumtionen.

Medborgarna är starkt beroende av mediernas bevakning för att kunna följa den politiska processen i kommuner och landsting. Det är oerhört viktigt att medierna förmår genomföra en bevakning som underlättar medborgarnas möjlig-heter att göra välgrundade ställningstaganden och att utkräva ansvar. Mediernas bevakning av den nationella valrörelsen har blivit föremål för återkommande granskningar. När det gäller kommun- och landstingsvalen är tillgången på studier och analyser betydligt mindre.

Sveriges Kommuner och Landsting har därför initierat och finansierat ett forskningsprojekt vid Demokratiinstitutet DEMICOM vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Rapporten har skrivits av medieforskarna Lars Nord och Gunnar Nygren och bygger på en innehållsanalys av mediernas bevakning av de lokala respektive regionala valrörelserna i fem kommuner och fyra landsting under de tre veckor som föregick valet. Författarna svarar själva för innehållet i rapporten. Syftet är att öka kunskapen om mediernas bevakning av valrörelserna i kommuner och landsting. Det är vår förhoppning att rapporten ska inspirera till och utgöra ett underlag för diskussioner om mediernas roll i den lokala och regionala demo-kratin.

Sveriges Kommuner och Landsting

Lennart HanssonSektionen för demokrati och styrning

Det finns gott om vetenskapliga studier som stärker tesen att det moderna samhäl-let i hög grad påverkas av mäktiga massmedier. Det finns betydligt färre arbeten som mynnar ut i slutsatsen att moderna massmedier i större utsträckning karaktä-riseras av att vara präktiga än att vara mäktiga.

Under arbetet med den här skriften har vi vid ett flertal tillfällen fått ompröva vår egen förutvarande hållning och vårt etablerade perspektiv på mediernas funk-tionssätt. Gång på gång har empirin i form av den systematiska innehållsanalysen presenterat resultat som varit överraskande och tankeväckande.

Det går inte att tala om att medier bevakar en valrörelse på ett visst sätt. I stället bevakar en mängd olika medier valrörelsen på flera olika sätt. När det gäller de etablerade lokala massmedierna som dagstidningar, lokalradio och regional TV – vilka stått i centrum för den här analysen – så är den generella bilden tydlig: Det rör sig till stor del om en statisk pliktrapportering på partiernas villkor och utan större engagemang.

Avsikten med den här skriften är emellertid inte att leverera ett antal skolmäs-taraktigt beskäftiga påpekanden om hur journalistiken ska vara. Den frågan ställer vi oss öppna inför och hoppas i stället att med den här boken kunna initiera en viktig debatt mellan journalister, medieägare, politiker och medborgare om den lokala politiska journalistikens villkor. Det är ett viktigt ämne, alltför sällan disku-terat i vår tids storstadsdominerade medievärld.

Skriften bygger på ett forskningsprojekt genomfört hösten 2006 vid Demokra-tiinstitutet DEMICOM vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Projektet har initierats och finansierats av Sveriges Kommuner och Landsting. BoPer Larsson har där bistått oss med goda råd och värdefulla synpunkter på materialet under arbetets gång. Vi vill också tacka forskningsassistenterna Jeanette Lozanovska och Anna-Sara Nyberg vid Demokratiinstitutet samt Eleonore Park Edström, Jesper Falkhei-mer, Maria Nygren och Maria Wigur vilka samtliga gjorde mycket viktiga insatser i samband med insamlingen av det omfattande mediematerialet.

Junibacken och Krampan i april 2007Lars Nord och Gunnar Nygren

Inledning

Inledning �


Tisdagen den 29 augusti 2006 var en viktig dag för de borgerliga politikerna i Landstinget i Östergötland. Det var dagen då slutspurten mot ett maktskifte i landstinget skulle inledas.

De fyra allianspartierna hade skrivit ihop sig om en ”vison för landstinget” som byggde på konkurrens inom sjukvården och utlovade god vård utan köer till alla. En ganska typisk borgerlig sjukvårdspolitik som nu skulle lanseras för väljarna. Och jordmånen tycktes god – missnöjet hade under de senaste åren varit stort bland östgötarna med det s-ledda landstingets omstruktureringar i sjukvården.

Den 30 augusti blev det ordentligt genomslag i tidningarna:– I länets största tidning Östgöta Correspondenten presenterades visionen i en

stor nyhetsartikel på de speciella valsidorna, partierna fick själva in en debattartikel som toppade debattsidan och ledarredaktionen gav dem sitt stöd i en underledare. Tidningens egen s-krönikör skrev om ”fromma förhoppningar”.

– Den stora kollegan Norrköpings Tidningar (NT) fortsatte samma dag sin granskning av sjukvården med en helsida om ortopedin, och en av valsidorna do-minerades av alliansens utspel (med vinkel på fördelarna för Norrköping).

– Även i den lilla s-tidningen Folkbladet fick visionen bra utrymme med allian-sen på bild i en refererande artikel.

– Men i lokalradion och regional-TV blev det inget – där fick alliansen vänta till de särskilda sjukvårdsdebatterna veckan innan valet för att presentera sin politik.

S-majoriteten i landstinget hamnade på efterkälken. Dagen efter sammankal-lade de till en ”pressträff” för att berätta hur bra sjukvården fungerar. Folkbladet presenterade det stort med bild på glada socialdemokrater, medan NT gjorde en mindre bildlös text längst ner på sidan 14. I Östgöta Correspondenten syntes inte den socialdemokratiska motattacken alls.

Denna händelse var illustrativ för den lokala journalistiken i valrörelsen 2006. Sjukvården var då den i särklass största lokala valfrågan i Östergötland. Under tre veckor publicerade de lokala medierna 146 artiklar och inslag om sjukvården, och nästan hälften av allt som handlade om de lokala valen i Östergötland kretsade kring sjukvården. Publiciteten kring alliansens vision för sjukvården var bara en liten del av all denna publicitet. Men den är ett exempel på hur samspelet mellan medier och lokala politiker kan fungera – ett exempel på medier som mest fung-erar som arena för de lokala politikerna och där journalistiken oftast handlar om nyhetsurval och referat.

Mediernas bevakning av kommunval och landstingsval i Sverige har sällan studerats på något heltäckande sätt. Forskning runt mediernas roll i valrörelser

�. Den viktiga valrörelsen

har koncentrerats på riksdagsvalet och de stora nationella medierna samt storstä-dernas dagstidningar (t.ex. Strömbäck 2004; Asp 2006). Mediernas roll i de lokala valen har hamnat i skymundan, och slutsatser om hur de stora medierna bevakar riksdagsvalet har i debatten tagits som generella slutsatser som gäller alla typer av medier och valrörelser på alla nivåer.

I den här skriften genomförs en systematisk undersökning av hur valen i fem kommuner och fyra landsting bevakades i dagstidningar, lokalradio och regional TV de tre sista veckorna före valet 2006. I resultaten framträder både likheter och skillnader med mediernas roll i riksdagsvalet; likheter som till exempel syns i de satsningar på egna serier och granskningar som många lokala medier gör, men kan-ske främst skillnader som pekar på att de lokala valrörelserna ser annorlunda ut i de lokala medierna än riksdagsvalet i de stora nationella medierna och i storstädernas dagstidningar.

En gråare lokal politik?Det svenska valet den 17 september 2006 medförde stora förändringar. För första gången sedan valet 1979 skulle Sverige styras av en majoritetsregering, därtill en borgerlig sådan med moderaterna som för första gången var större än övriga koali-tionspartier tillsammans. De borgerliga allianspartiernas samverkan var en nyhet och rönte stor massmedial uppmärksamhet före valet (Asp 2006). Socialdemokra-ternas förlust i en ekonomisk högkonjunktur men med många människor utanför arbetsmarknaden blev också omdiskuterad. I internationella medier tolkades den borgerliga valsegern som ett definitivt slut på den omtalade svenska modellen.

Om rikspolitikens stora förändringar blev utförligt belysta och diskuterade i den politiska eftervalsdebatten, kan knappast detsamma sägas om de övriga val som hölls samma dag till landstingen och kommunerna. Ändå var det kanske framförallt på den regionala och lokala nivån som de politiska förändringarna i Sverige blev som allra störst efter höstens val.

I ett rekordstort antal kommuner och landsting, eller 101 stycken, blev det maktskifte efter valet. I merparten av dessa maktväxlarkommuner (66 kommuner) kom borgerliga koalitioner till makten. I fem kommuner blev valutgången så oviss att det fortfarande två månader efter valet rådde ovisshet om vilken majoritet som skulle styra under den kommande mandatperioden. Aldrig har heller så många nya partier (vid sidan av de sju riksdagspartierna) haft så stora framgångar i valen. Särskilt gäller det sverigedemokraterna som före valet var representerade i ett 30-tal kommuner. Efter valet 2006 fanns sverigedemokraterna med 280 mandat i 144 kommuner, med möjlig vågmästarroll i ett 40-tal kommuner och i Region Skåne1.

I skuggan av regeringen Reinfeldts makttillträde skedde alltså mycket stora förändringar på den lokala politiska nivån2. Det reser flera frågor kring de olika valrörelserna i svenska val. Sverige är i dag unikt bland västerländska demokra-tier i det att valen till nationella och lokala beslutande organ äger rum på samma dag (Kjellgren 2001:20). Den gemensamma valdagen gör att Sverige går till val mest sällan av alla länder i Europa. En svensk valrörelse är därmed något tämligen sällsynt, och det kan inte uteslutas att detta också påverkar valrörelsens karaktär

1 • Den viktiga valrörelsen �

1 Det slutliga valresultatet finns på valmyndighetens webbplats: www.val.se 2 I den fortsatta framställningen kommer begreppet ”lokal politik” för enkelhetens skull att användas som en samlande beteckning för politik på kommunal nivå och landstingsnivå.

�0 Präktiga massmedier

och villkor (Nord 2006:67). Frågan är i vilken utsträckning de lokala valrörelserna påverkas av den samtidiga riksvalrörelsen och av det faktum att denna samtidiga valrörelse i princip bara består av några sensommarveckor vart fjärde år.

Klart är att de mentala bilderna av politikens olika nivåer skiljer sig åt. Medan rikspolitiken inte sällan relateras till en påtaglig dramatik med fokus på parti-ledare och statsråd, är bilden av den lokala politiken mer statisk och inriktad på rutinfrågor. Det finns en stereotyp bild av kommunal politik som en trög, tröttsam behandling av föga upphetsande detaljfrågor. Därtill är en allmän uppfattning att dessa beslutsprocesser präglas av ett stort mått av samförstånd och en total från-varo av ideologiskt färgade konflikter. I många kommuner har det också funnits olika former av blocköverskridande majoriteter, och det tydliga blocktänkande som präglat rikspolitiken har inte varit självklart på lokal nivå.

Men det finns också undantag från regeln. I några kommuner har särskilt starka politiker kunnat profilera sig och bli kända i en vidare krets. Inte sällan har dessa politiker åtnjutit stor lokal popularitet med åtföljande valframgångar. Ibland har de stått i spetsen för helt nya partier som har utmanat de etablerade, och ibland har de lett traditionella partier och fått dessa att förknippas med politisk förnyelse. Samtidigt är det uppenbart att dessa färgstarka lokala politiska undantag också är en produkt av en gråare helhetsbild.

De bilder som vi har av politikens olika nivåer och aktörer är inte statiska spe-gelbilder av verkligheten. Mycket få människor har i dag egen praktisk erfarenhet av politiskt arbete, mötena mellan politiker och medborgare är inte särskilt många, och få orkar skaffa sig en helhetsbild av vad partierna och deras representanter står för i politikens olika frågor. Den politiska debatten som finns i Sverige i dag är i stället dominerad av mediernas beskrivningar och tolkningar av politiken (Ström-bäck 2004; Nord & Strömbäck 2004).

Det moderna Sverige är i hög grad ett mediesamhälle. Medieanvändning tar en stor del av vår dagliga tid och det är därför rimligt att anta att medierna också får betydelse för vilken uppfattning människor får om politikens aktörer och om politiska beslut (McCombs 2006). Generellt sett får medierna sägas ha ett stort inflytande över hur politikens processer presenteras och lyfts fram i den allmänna debatten (Nord & Strömbäck 2004).

Om valen bara handlade om de politiska sakfrågor som avgörs på de olika nivå-erna vore de lokala valrörelserna mycket centrala. De sakfrågor som tydligast griper in i människors vardag, och som de flesta har konkreta erfarenheter av, avgörs på de lokala politiska nivåerna (Nord 1997; Johansson 1998). Det gäller landstingsfrå-gan sjukvården och de kommunala frågorna skolan, äldreomsorgen och barnom-sorgen. Dessa frågor ligger av tradition mycket högt när svenska folket får svara på vilka som är de viktigaste politiska frågorna i Sverige. Detta gällde också inför valet 2006, även om sysselsättningen den gången kom allra först i väljarnas rangordning.

I stort är det emellertid så att den allmänna uppfattningen om de politiska frå-gornas vikt talar för att de lokala valen skulle vara högintressanta och stå i centrum för den politiska debatten i vårt land. Om de inte gör det måste andra förklaringar sökas till att dessa val inte får den uppmärksamhet som det sakpolitiska innehållet motiverar.

1 • Den viktiga valrörelsen ��

Fyra faktorer formar lokala valrörelserHur de lokala valrörelserna i realiteten utformas och uppfattas är beroende av flera olika faktorer. Den första viktiga faktorn är de konstitutionella grunderna. Ett argument för ett valsystem med gemensam valdag har varit att det sannolikt uppmuntrar ett högre valdeltagande också i val på lägre nivåer. Denna effekt finns dokumenterad i valforskningen i flera länder, och inte minst gäller det våra nordiska grannländer (Björklund 1999). En potentiellt mer negativ effekt av den gemensamma valdagen kan däremot vara att valen på lägre nivåer uppmärksam-mas i mindre utsträckning än de nationella valen. En risk som ofta har påtalats har varit att lokala och regionala valrörelser kommer i skymundan av den rikspolitiska debatten (Asp 1987). Detta kan vara särskilt beklagligt med tanke på att ansvaret för viktiga politikområden finns på dessa lägre politiska nivåer.

Det kommunala sambandet sätter otvivelaktigt de samtidiga valen i opinions-mässig konkurrensställning till varandra. Argumentet för att hålla dessa val samti-digt är, vid sidan av antagandet om ett högre valdeltagande generellt, av tradition i hög grad pedagogiskt politiskt: genom att beslut på olika nivåer hänger samman och det är viktigt med en helhetssyn på hur samhället ska styras är det logiskt att hålla valen till de olika politiska nivåerna på en och samma dag. Samtidigt bygger detta resonemang på en närmast idealistisk logik när det gäller offentlighet och debatt: att en allsidig belysning av alla frågor på alla nivåer ska vara möjlig och att medborgarna därmed får en tillfredsställande orientering om hur dessa olika frågor hänger ihop.

Ett sådant tänkande är bara realistiskt om alla politiska aktörer lägger rimlig vikt vid alla de samtidiga valen och om alla medier ger rimligt utrymme åt dem. Så snart partier väljer att prioritera vissa politikområden eller vissa kampanjinsatser på bekostnad av andra så finns en risk att någon eller några av valrörelserna kom-mer i skymundan. Detsamma gäller om medierna anser att de har ett begränsat utrymme för politik, också under en högintensiv valrörelse, och därmed får välja att lyfta fram vissa perspektiv på bekostnad av andra (Nord & Strömbäck 2003). Mycket talar för att både partier och medier i praktiken gör många sådana avväg-ningar under en modern valrörelse och därför är konkurrensmetaforen sannolikt mer relevant än komplementmetaforen för en beskrivning av de samlade valrörel-serna i Sverige 2006.

Den andra faktorn av betydelse för den lokala valrörelsens karaktär är vilka insatser de politiska partierna gör i de olika valen. Om kampanjarbetet är centralise-rat och styrt av valledningens initiativ finns begränsat utrymme för lokala initiativ, och då har den lokala valrörelsen svårt att etablera sig i människors medvetande. Om partierna uppfattar det kommunala sambandet som att det framför allt hand-lar om att vinna röster på rikspolitiken och att de andra politiska nivåerna ska följa med den valvinden, då blir det inte särskilt mycket fokus på lokala politiska frågor. Detsamma gäller sannolikt om kampanjarbetet professionaliseras med allt fler centrala kampanjexperter och moderna kampanjtekniker (Nord 2006).

Även om detta kan innebära att också en lokal valrörelse kan bedrivas på ett mer effektivt och väljarorienterat sätt, så handlar oftast det politiska budskapet om moderpartiets image och centrala frågor och inte så mycket om de lokala frågorna. Om partierna på detta sätt väljer att organisatoriskt och opinionsmässigt prioritera riksdagsvalet är förutsättningarna dåliga för en vital och allsidig lokal valdebatt. Samtidigt består partierna av uppåt 60–70 000 lokala politiska förtro-

�� Präktiga massmedier

endevalda som i de lokala valrörelserna slåss för sina positioner i kommuner och landsting de kommande fyra åren – och de har i sina lokala partiorganisationer stora möjligheter att lägga upp de lokala kampanjerna. Partiernas valrörelser kan alltså pågå samtidigt och parallellt på olika nivåer – både en professionellt upplagd central kampanj och lokala valrörelser som skiljer sig mycket åt mellan olika kom-muner och landsting.

Den tredje faktorn att ta hänsyn till är mediebevakningen. Till skillnad från partistrukturen så är den svenska mediestrukturen i hög grad uppbyggd på både nationella och regionala/lokala medier. Det finns därmed en lokal mediearena som en självklar utgångspunkt för lokal politisk debatt vid sidan av rikspolitikens me-diala arenor. Huruvida denna uppdelning sedan fungerar på detta sätt i en valrö-relse är mer oklart. Inför ett val står de lokala medierna inför flera olika alternativa journalistiska förhållningssätt, alltifrån en redovisande rutinbevakning av vad som händer till en mer självständig granskning av vad som har hänt eller inte hänt och vad som kan komma att hända vid olika möjliga valresultat.

En mindre ambitiös valbevakning blir lätt en spegling av de politiska aktörer-nas ambitioner och kampanjaktiviteter. Om dessa inte har någon lokal politisk inriktning blir också bevakningen av samma karaktär. Ett större inslag av gransk-ning kan lyfta en lokal valdebatt men förutsätter i allmänhet rätt stora redaktio-nella resurser och riskerar av det skälet att inte bli av. Möjligheterna för väljarna att få ta del av en omfattande lokal valrapportering är därför i hög grad avhängiga av de vägval som de lokala medierna gör i valrörelsen. Till detta ska läggas det faktum att den lokala medienärvaron i svenska kommuner är mycket differentierad, med alltifrån välbevakade medelstora kommuner till underbevakade förorts- och gles-bygdskommuner (Nygren 2005; Nord 2006).

Till sist är den fjärde faktorn kommuninvånarnas roll i den lokala valrörelsen. Utifrån vad som tidigare sagts står de inför ett val som gäller de politiska sakfrågor som berör dem mest; ett val som dessutom äger rum samtidigt som ett mycket uppmärksammat riksdagsval. Detta borde vara mobiliserande för den lokala valrörelsen. Mot detta kan ställas tveksamheten rörande partiernas och mediernas prioritering av de lokala politiska frågorna i denna valrörelse. Dessa faktorer kan i motsvarande grad minska det politiska intresset och de politiska kunskaperna på de lokala politiska nivåerna. Avgörande för det lokala politiska engagemanget hos medborgarna i en valrörelse blir därför hur dessa motstridiga krafter förhåller sig till varandra.

I en kommun där något parti eller någon politiker lyckas väcka uppmärksamhet i lokala medier till exempel i fråga om att rädda en välkänd skola från nedläggning, kan detta helt komma att dominera den politiska debatten i kommunen. I en an-nan kommun där partierna inte driver några lokala frågor och det inte finns några betydande lokala medier kan valdebatten, i den mån den existerar, framför allt komma att handla om rikspolitiska skandaler, som folkpartiets dataintrång 2006 eller moderat rasism i valstugorna 2002. Den lokala valrörelsen formas därför i ett samspel mellan väljarnas, partiernas och mediernas agerande. Trots att lokala frå-gor i grunden är viktiga för de flesta och att många röstar i lokala val kan kvaliteten i den lokala valrörelsen i termer av mångfald och kritisk debatt variera kraftigt.

En lokal offentlighetFör att ett val ska uppfattas som viktigt och angeläget räcker det förmodligen inte med att någon enskild aktör hävdar det. Enstaka politiker, journalister eller insän-darskribenter kan inte påverka en valrörelses utformning och inriktning. Däremot påverkas sannolikt partier, medier och väljare av ibland välgrundade och ibland blott upplevda uppfattningar om varandras perspektiv och synsätt. Det är högst troligt att väljare, medier och partier agerar i relation till varandra och att uppfatt-ningar om de andra aktörernas perspektiv också styr de egna föreställningarna till väsentlig del. Om någon av aktörerna antas se de lokala valen som ett andrahands-val finns det skäl för övriga aktörer att göra samma bedömning.

En analytisk ram för att studera de lokala valrörelserna består därför ytterst av de strukturella betingelserna i form av existerande valsystem och den uppsättning av politiska sakfrågor som kan hänföras till den lokala politiska nivån. Inom denna ram finns dock utrymme för ett stort antal variationer när det gäller den lokala valrörelsens karaktär. Till betydande del bottnar dessa variationer i de rådande politisk-kommunikativa relationerna mellan aktörsgrupperna partier, medier och väljare. Den lokala offentlighet som uppstår i dessa relationer kan säga något om varför en lokal valrörelse ser ut som den gör (Nygren 2005; Nord 2006).

Samtidigt är det viktigt att slå fast att det inte finns några naturlagar som säger att valrörelsen helt förklarar valutgången. Om ett parti har dominerat mediebe-vakningen helt och beskrivits i huvudsak positivt i kommunens största medier kan det förstås vara en bidragande orsak till en sällsynt stor valframgång för just detta parti, men det är sällan verkligheten är så schematisk. I stället finns otaliga exem-pel på mer komplexa mönster: en icke-bevakning av ett parti i medierna och en utestängning från paneldebatter kan ibland leda till sympatier och lokala valfram-gångar just för att partiet uppfattas som utanför det politiska och mediala etablis-semanget, och den kandidat som får flest insändare publicerade kan genomgående uppfattas som mer kontroversiell och provocerat påstridig än sina medtävlare.

Det finns ingen enkel logik för att förutse exakt hur en valrörelse påverkar valresultatet eftersom det senare inte enbart kan baseras på vad som händer de sista veckorna före valet. De flesta av oss har fortfarande någon form av politiska förhandsinställningar eller vedertagna verklighetsuppfattningar som bidrar till att bestämma hur vi ska rösta i olika val (Evans 2004). Däremot tyder mycket på att valrörelserna, både lokalt och nationellt, med tiden blivit viktigare för hur vi röstar (Oscarsson 2001). Av det skälet är det viktigt att granska förutsättningarna för valrörelsen och vad som kännetecknar valrörelsens viktigare aktörer.

1 • Den viktiga valrörelsen ��

�. Valrörelser handlar om kommunikation

Vart fjärde år, någon vecka efter kräftkalasen och när augustimörkret sänker sig, sätter de svenska valrörelserna igång. De mest synliga tecknen är valaffischer som plötsligt dyker upp i rondeller och på lyktstolpar, och valstugor som sätts upp på torgen. Det politiska livet i kommuner och riksdag ligger nere när politiker på alla nivåer ger sig ut på gatorna i kampanjjackor och färgglada kepsar för att dela ut flygblad och broschyrer. Samtidigt fylls medierna av intervjuer och debatter med politiker och presentationer av vad partierna vill på olika områden.

Det är något av en ritual över valrörelserna, som en politikens julafton när par-tierna försöker överträffa varandra i löften till medborgarna. Valrörelserna handlar i grunden om kommunikation, och partiernas egna kampanjer och mediernas bevakning är två former av kommunikation som samspelar med varann. I själva verket har den intensiva valrörelsemånaden förberetts i flera år som slutpunkten på en allt mer permanent och professionellt uppbyggd valkampanj.

I de professionellt uppbyggda valkampanjerna ingår både mediestrategier och kampanjorganisationer som självklara delar. Utifrån opinionsmätningar och fokus-grupper av väljare lägger partierna upp sina kampanjer, och egna mediesatsningar som affischer, direktreklam och annonser ska länkas ihop med den bild som parti-erna försöker skapa indirekt genom de traditionella medierna. Pseudohändelser organiseras för att skapa uppmärksamhet för partiets frågor och kandidater, och experter analyserar dag för dag hur partiets politik ska kunna säljas på bästa sätt till väljarmarknaden (Nord och Strömbäck 2003). Valkampanjerna ska väcka gamla lojaliteter och aktivera de sympatier som partierna har sedan tidigare för att folk ska gå och rösta, men de ska framför allt påverka de många tveksamma väljare som ännu inte bestämt sig. Genom väljarsegmentering delas människor in i målgrup-per som får sin särskilda behandling genom de kanaler som passar just dem (Nord 2006).

Allt rörligare väljareValrörelser förekommer i alla demokratiska stater, men de kan vara av varierande betydelse för valutgången. I ett politiskt system med mycket starka och stabila partisympatier spelar en valrörelse närmast rollen av en påminnelse om att det är dags att gå och rösta på det parti man brukar rösta på. I ett annat system med rörli-gare väljare kan i stället valrörelsen komma att bli helt avgörande för valutgången. Någonstans mellan dessa båda extremer – att valrörelsen betyder allt eller inget – befinner sig alla demokratier.

När det gäller Sverige står det helt klart att valrörelsen är betydelsefull och att


den har blivit allt viktigare. Ett skäl till detta är att de politiska partiernas band till väljarna har försvagats. Allt färre svenskar är i dag medlemmar av ett politiskt parti och en allt mindre del av väljarkåren uppger att de identifierar sig med ett särskilt politiskt parti. Den minskade partiidentifikationen i Sverige är påtaglig också i en internationell jämförelse. En konsekvens av dessa ökade klyftor mellan väljare och partier är att allt färre svenskar går in i en valrörelse med en fast övertygelse om vilket parti de kommer att rösta på (Petersson et al. 2006).

De svenska väljarna har blivit betydligt mer lättrörliga och bestämmer sig allt senare i valrörelsen för hur de kommer att rösta. Vid de senaste valen har ungefär en tredjedel uppgett att de bestämde sig under den allra sista veckan. Detta har medfört att valkampanjen koncentreras allt mer till den närmaste tiden före valda-gen eftersom många av de mest osäkra väljarna då fortfarande går att påverka. Ett tecken på att detta förändrar det praktiska kampanjarbetet är att den borgerliga alliansen 2006 valde att genomföra aktiviteter även under valdagen.

En annan konsekvens av de uppluckrade kollektiva lojaliteterna är att väljarna i större utsträckning än förr splittrar sina röster i de tre olika valen. Även om partisympatierna fortfarande generellt följs åt, så sker en betydande röstning på olika partier. Detta får till exempel som följd att det blir lättare för partier som bara finns på lokal nivå att få tillräckligt många röster för att erövra mandat i be-slutande församlingar. Det innebär också att styrkan hos politiska partier varierar något mellan olika politiska nivåer. Efter valet 2006 står det till exempel klart att moderaterna är något starkare på riksplanet än i kommunerna, medan det omvän-da förhållandet gäller för centern.

Dessa förändringar inom väljarkåren kan noteras i de flesta länder med längre demokratiska traditioner och får också konsekvenser för hur partierna bedriver sina valkampanjer. I stort handlar det om att flytta fokus från de strategiskt ointressanta kärnväljarna till de strategiskt högintressanta osäkra, men möjliga, väljarna. Med tanke på de flyktiga väljarnas dominans kan i dag ingen valrörelse bedrivas fram-gångsrikt utan att insatserna koncentreras mot strategiskt viktiga grupper av mit-tenväljare och potentiella anhängare som är möjliga att vinna. Det leder till ett allt mer avancerat målgruppstänkande och en kampanjfilosofi präglad av den politiska marknadsföringens maximer om att främst tillfredsställa de behov som uttrycks hos nyckelgrupper av väljare. Med nödvändighet innebär ett sådant sätt att bedriva valrörelse att kampanjarbetet centraliseras och att professionella insatser framför allt inriktas mot den nationella politiska nivån (Nord 2004).

De lokala valen har i stort samma lättrörliga väljare som de nationella valen. De har däremot oftast inte samma partistrategiska inslag som återfinns på riksnivån. Det innebär sannolikt att den lättrörliga väljarkåren har en ännu större potential att dramatiskt förändra lokala politiska maktförhållanden på ett oväntat sätt.

En medierad offentlighetMen val avgörs inte bara av partier och väljare. Sverige är i dag en medialiserad demokrati. Det innebär att medierna har blivit politikens viktigaste arena och att opinionsbildningen till största delen måste ske i den medierade offentligheten. Mediernas betydelse kommer sig av att svenskarnas tid för mediekonsumtion upp-går till nästan sex timmar per dygn. Det har blivit allt fler medier att välja på i och med den informationsteknologiska utvecklingen och digitaliseringen.

2 • Valrörelser handlar om kommunikation ��


Teknikutvecklingen har skett parallellt med en avreglering på medieområdet som gett upphov till kommersiella aktörer i radio och TV. På tidningssidan kan framför allt nämnas betydande strukturförändringar i form av gratistidningar i storstäderna och samverkan och uppköp i övriga delar av landet. De flesta s-tid-ningar ägs i dag av den större borgerliga konkurrenten, och det blir allt färre orter med konkurrens mellan flera lokala dagstidningar (Nord & Strömbäck 2004; Nygren 2005).

Medialiseringen följer dock inte bara av mediekonsumtionen, utan i lika stor utsträckning av medieanpassningen. Då medierna ägnas så stor tid och har en så betydande publik måste också samhälleliga aktörer utanför medierna anpassa sig till mediernas sätt att arbeta för att förbättra utsikterna att få ett publicistiskt ge-nomslag (Asp 1986). För partierna innebär detta ett behov av att tänka mediestra-tegiskt; paketera förslag så att de får ett nyhetsvärde, erbjuda bra och överraskande bilder på partiledaren och upprätthålla goda personliga kontakter med reportrar och redaktioner (Nord & Strömbäck 2003). Särskilt viktigt blir detta arbete i en valrörelse som till stor del utspelar sig i medierna och där många väljare sent be-stämmer hur de ska rösta.

Medieexpansionen innebär också att publiken fragmenteras, användningen splittras upp på allt fler olika medier och blir allt mer individualiserad. Det blir därmed allt svårare för partierna att via medierna nå en masspublik, och det är inte längre självklart att de medier som är bärare av de politiska nyheterna når alla de grupper som partierna vill nå. Särskilt markant är utvecklingen för vissa nischade kommersiella radio- och TV-stationer som i hög grad vänder sig till en ung, urban publik. I förlängningen av denna utveckling kan också skönjas ett scenario där kunskapsklyftorna i samhället ökar och där det utvecklas olika offentligheter ba-serade på helt olika mediekonsumtionsmönster (Nord & Strömbäck 2004; Nygren 2005).

På samma sätt som när det gäller medieexpansionen kan politikens aktörer inte vara passiva gentemot mediefragmenteringen. Det kan förefalla som om fragmen-teringen gör opinionspåverkan svårare eftersom människor i dag väljer bort vissa medier mer än förr. Men samtidigt kan partiernas mediestrategier bli mer effektiva i ett uppsplittrat perspektiv så länge det finns goda kunskaper om hur mediemark-naden ser ut. Med kunskap om vilka grupper som i särskilt stor utsträckning tar del av en viss TV-kanal finns ökade möjligheter att anpassa ett politiskt budskap till just den målgruppen. Varför skjuta med hagel när det finns målsökande robotar?

För den lokala valrörelsen innebär den medierade demokratins villkor framför allt att gränserna mellan lokala och nationella medier har upplösts och att fler nationella och internationella medieaktörer har kommit in på den lokala medie-arenan (jfr. Lang 2004). Konkurrensen om den lokala publikens uppmärksamhet har därmed ökat avsevärt, och de traditionella medier som också har bevakat lokal politik möter nu helt nya medier med ett helt annat innehåll. Ledande lokaltid-ningar och public service-nyheter på lokal nivå har fortfarande en betydande lokal publik, men det finns också fler lokala väljare än någonsin som inte tar del av dessa medier överhuvudtaget (jfr. Nygren 2005).

Internet och medier oberoende av tid och rumSamtidigt har Internet sedan mitten av 1990-talet vuxit fram som ett nytt kommu-nikationssystem. Ibland beskrivs Internet som ett nytt medium, men mer korrekt är att beskriva Internet som ett helt nytt system för kommunikation som inrym-mer hela skalan från personlig kommunikation som e-post till traditionellt medie-innehåll via de stora medieföretagens webbplatser. Dessutom har Internet utveck-lats till en viktig kanal för service och tjänster som bankärenden och försäljning.

Internet förändrar villkoren för medierna och för den politiska kommunikatio-nen på flera sätt:

• De traditionella medierna använder Internet som en ny distributionskanal för det innehåll som också trycks i tidningar och sänds i radio och TV. Med inter-aktiviteten och den ständiga tillgängligheten blir också medieinnehållet obe-roende av tid och rum. Publiken kan ta fram det innehåll som intresserar dem när som helst via sin dator eller mobiltelefon. Nya medieformer som bygger på publikmedverkan växer fram och integreras i de gamla medieformerna, till exempel debattsidor och interaktiva program i radio och TV. Gränserna mellan medieformerna luckras upp när text, bild, ljud och rörlig bild förenas på webb-platser och tidningar sänder nyheter i radio och TV (Hvitfelt & Nygren 2005).

• Genom Internet kan de aktörer som tidigare varit beroende av de traditionella medierna skapa egna kanaler till sina publiker. Inom politiken gäller det både stat och kommuner som lägger upp webbsidor med insyn i de politiska besluts-processerna och de politiska partierna som kan nå särskilda grupper via nätet. I kampanjerna inför det senaste presidentvalet i USA spelade Internet en av-görande roll för flera kandidater, både för att samla pengar till kampanjen och för att föra ut politiken (Våge, Stattin & Nygren 2005). Hur partierna i Sverige använder Internet finns det ännu ganska lite forskning och kunskap om.

• Nya medieformer växer fram på nätet som ligger mellan det personliga och detoffentliga. Det kan vara communities som byggs runt intressegemenskaper, som olika former av populärkultur, och som ger deltagarna en plattform för en virtuell gemenskap. Men det kan också vara bloggar som kan vara allt från per-sonliga dagböcker till journalistiskt kommenterande bloggar som kan spela en politisk roll i vissa frågor. Bloggar har kunnat lyfta fram frågor och nyheter så att dessa även uppmärksammas i de stora medierna och därmed också påverkar den politiska debatten (ibid.).

Internet har snabbt blivit en del av den dagliga medieanvändningen, och år 2005 var det 57 procent av alla svenskar som använde Internet så gott som dagligen. Nästan hälften av alla svenska hushåll har någon form av bredbandsuppkoppling (Harrie 2006). Detta förstärker den fragmentering av mediepubliken som också kan ses i främst användningen av etermedier.



En politisk journalistik i förändringTill förändringarna måste också fogas förändringar av den politiska journalistik-ens innehåll och uttryckssätt. Politisk journalistik i Sverige har genomgått flera utvecklingsfaser som varit bestämda både av den politiska utvecklingen och av förändringar inom mediesystemet och av journalistrollen. I samband med demo-kratins och de moderna politiska partiernas genombrott för 100 år sedan utveck-lades en politisk journalistik i samklang med partiväsendets utveckling och ökad demokratisk legitimitet. I partipressen var banden mellan partier och press tydliga i form av partiägande, partipolitiskt lojal journalistik och en inriktning mot en partiorienterad publik.

Partipressystemet byggde på en yttre mångfald med balanserande pressrös-ter. När sedan dagspressen följdes av radio och TV blev dessa nya medier snabbt föremål för politisk reglering och i praktiken monopolmedier. I en korporativistisk företagsmodell garanterades de nya mediernas saklighet och opartiskhet i avtal mellan statsmakten och programbolagen. Den politiska journalistiken i radions och televisionens barndom kan beskrivas som försiktigt redovisande och närmast devot (Hadenius & Weibull 1991; Djerf-Pierre & Weibull 2001).

Under efterkrigstiden skedde en gradvis professionalisering av den politiska journalistiken och mer oberoende journalistiska ideal framträdde under inspi-ration från anglosaxiska mediemiljöer. Journalistyrket professionaliserades och tidningarnas band till politiska partier uttunnades gradvis. En kritisk och obero-ende hållning blev vanligare i umgänget med politiska makthavare och begrep-pet ”skjutjärnsjournalistik” etablerades. Utfrågningar av politiker i radio och TV blev fränare och mer ifrågasättande. Mediesystemet var, med några få undantag, i princip oförändrat men nya ideal om journalistiska arbetssätt och partipolitiskt oberoende präglade bevakningen av politiker och partier (Hadenius & Weibull 1991; Djerf-Pierre & Weibull 2001).

Politiska val är fortfarande viktiga händelser för nyhetsmedierna. Valen uppfyl-ler flera av de kriterier som styr nyhetsurvalet – det är tydliga och avgränsade hän-delser, det handlar om elitpersoner och valet berör många av läsarna. Dessutom går valen att dramatisera och det finns enkla konflikter som oftast är lätta att förklara. En valrörelse har också en ingrediens som blivit allt viktigare på redaktionerna – det är en nyhet som går att planera i förväg. Valbevakningen blir en följetong där de olika nyheterna kan haka i varandra. De bästa nyheterna är ofta de som passar in i mediernas rutiner och arbetsmetoder (Johansson 2004), och en valrörelse går utmärkt att länka in i dessa särskilt eftersom det under valrörelsen finns många källor som inget hellre vill än att finnas med i nyhetsutbudet.

I samband med senare decenniers avregleringar av mediemarknaden och den allt tuffare kampen om publiken har de flesta journalistiska genrer förändrats på olika sätt för att attrahera en så stor publik som möjligt. Detta gäller förstås också den politiska journalistiken vars form förefaller ha påverkats av de nya marknads-villkoren. Genomgångar av modern politisk journalistik i riksmedierna visar att en allt större del av artiklar och inslag domineras av ett tolkande journalistiskt förhållningssätt och gestaltningar av politiken som spel, alltså opinionsmätningar, maktspekulationer eller TV-dueller (Strömbäck 2004). I den allt hårdare konkur-rensen om publiken måste också den politiska journalistiken anpassas för att få genomslag och märkas i ett allt mer underhållningsinriktat och avpolitiserat sam-hällsklimat. I en aktuell studie av storstadspressens bevakning av valrörelsen 2006

talas om en ”tabloidisering” av den politiska nyhetsjournalistiken (Asp 2006). Förändringarna av den politiska journalistiken bör i princip också gälla för lo-

kala medier eftersom de till största delen verkar i samma konkurrensutsatta medie-miljö. I vilken utsträckning lokal politisk journalistik i en valrörelse kännetecknas av spekulativa och spelorienterade artiklar och inslag är emellertid en öppen fråga eftersom detta inte har undersökts i Sverige.

Studier av den svenska valrörelsen måste alltså beakta flera olika utvecklings-tendenser som påverkar förutsättningarna för den politiska kommunikationen:

– Väljarna är mindre knutna till de politiska partierna och mer rörliga och osäkra om sin partipolitiska hemvist. De följer huvudsakligen valrörelsen via medi-ernas bevakning.

– Partierna får anpassa sig till båda dessa tendenser: deras strategiska kommu-nikation inriktas mot de möjliga osäkra väljarna och deras relation till medierna styrs av publicitetsstrategier för maximerad uppmärksamhet.

– I medierna är den politiska journalistiken präglad av det kommersiella mediesystemets marknadslogik, och de journalistiska uttryckssätten blir allt mer dramatiska för att locka en tillräckligt stor publik.

– Samtidigt växer Internet som ett nytt kommunikationssystem som omfat-tar alla dessa tre grupper. Partierna kan hitta nya vägar till väljarna samtidigt som medieinnehållet blir oberoende av tid och rum och även det hittar nya vägar till sina användare. Väljarna får allt större möjligheter att bli informerade, något som åtminstone inte minskar deras rörlighet.

I denna skärningspunkt mellan flyktiga väljare och nervösa partier och medier skapas förutsättningar för den moderna valrörelsen. I huvudsak gäller dessa för-utsättningar den nationella politiska kommunikationen, men i varierande grad är de tillämpliga också för denna lokala nivå även om forskningsläget här inte är lika klart och vi fortfarande har bristfälliga kunskaper om hur politik kommuniceras i lokala miljöer (Lang 2004:151).

Lokala valrörelser med ett eget utrymmeVäljarnas syn på de politiska parterna på lokal nivå skiljer sig knappast från riks-politiken, även om undantag finns för särskilt profilerade kommunpolitiker på några håll. I det stora hela är emellertid identifikationen med partier låg också lokalt. Tillsammans med de övriga valtrenderna, sent och splittrat röstande, ökar detta ovissheten om lokala valutslag. Rikstrenden kan visserligen nästan alltid vara en indikator för valresultaten lokalt, men tendensen att splittra röstandet gyn-nar också partier som bara ställer upp lokalt, i synnerhet som det fortfarande är relativt ovanligt att väljare röstar på båda blocken i valet. Fler är då benägna att ”tilläggsrösta” på ett parti utanför något block. Generellt kan det moderna väljar-beteendet därför sägas öka möjligheten till maktväxling, nya koalitioner och stora opinionsförändringar också på det lokala planet.

När det gäller partier och medier är det inte lika uppenbart att det lokala uppträdandet liknar det nationella – snarare finns en inbyggd motsättning. Om partier tvingas bli allt skickligare i att nå en svårfångad opinion krävs professio-nella kampanjkunskaper och en genomtänkt kampanjfilosofi som också bygger på en centraliserad valrörelse. Lokala valrörelser kan delvis hämta inspiration från den centrala, men det finns varierande utrymme för lokala initiativ som sätter avtryck i debatten. Partiledarens torgmöte och de centralt skrivna stommarna till insändare



i strategiska frågor blir hörnpelarna i den lokala valrörelsen. På motsvarande sätt kan delar av landet bli nedprioriterade av kampanjledningen för att de inte är stra-tegiskt intressanta – antingen för att de uppfattas som på förhand förlorade, eller, lika gärna, självklart vunna. I valrörelsen 2006 hördes flera lokala partiföreträdare klaga över att ledande partipolitiker aldrig besökte deras region.

Lokala medier har en traditionellt stark ställning i Sverige och håller en jämfö-relsevis hög kvalitet jämfört med många andra länder. Denna särställning är dock inte ohotad. Det nya medielandskapet med många fler aktörer och en mer indivi-duell medieanvändning ökar konkurrensen i hela mediesystemet.

De lokala medierna måste erbjuda sin publik ett innehåll som gör att tillräck-ligt många blir kvar och inte föredrar de nya medierna där det samhällsrelaterade innehållet är betydligt mindre omfattande. All journalistik påverkas rimligen av detta, även den som förekommer i valrörelsen. Därför kommer en och annan inbjudan till skoldebatt mellan lokala partiföreträdare att hamna i redaktionernas papperskorgar medan ingen missar reportaget om det besökande statsrådet som för första gången sätter sig i sulkyn och kör några varv på den närbelägna travbanan.

Det förefaller som om de lokala valrörelserna har likheter med de nationella, men villkoren för de lokala valrörelserna kan också ge andra förutsättningar. Rörligheten i väljarkåren är stor också här, men den lokala valrörelsen uppvisar rätt stora variationer när det gäller partiernas kampanjinsatser och mediernas ambitio-ner att bevaka den lokala politiken. Dessa företeelser beror rimligen i hög grad på samspelet med den nationella valrörelsen och dess krav. Ju hårdare kampen blir om väljarna, desto mer professionell och centraliserad tenderar partikampanjen att bli. Ju hårdare konkurrensen blir om publiken, desto mer ytlig och spekulativ tenderar mediebevakningen av valet att bli.

Många möjliga lokala valrörelserEn slutsats som kan dras av detta är att det knappast finns en sorts lokal valrörelse, utan många olika varianter. Det är fullt tänkbart att både partier och medier kastar sig ut i den lokala valrörelsen med lust utan att snegla för mycket på vad som är strategiskt korrekt eller kommersiellt gångbart för stunden. I så fall finns förut-sättningar för en informativ och upplysande valrörelse som berättar om skillnader mellan politiska alternativ och utkräver ansvar från dem som har makten. Men det är också möjligt att lokala partier och medier finner sig så kringskurna av krav från partiledningar och konkurrerande underhållningsmedier att de själva håller lägsta möjliga profil under valrörelsen.

I det första fallet har de osäkra väljarna alla möjligheter i världen att om de så önskar navigera fram till ett eget röstbeslut. I det andra fallet lämnas samma osäk-ra väljare mer eller mindre i sticket, och hur de sedan kommer att rösta (vilket de allra flesta trots allt gör) blir en öppen fråga som avgörs av annat än den politiska kommunikationen via partier och medier. Den schyssta och den tysta valrörelsen utkristalliserar sig här som två idealtyper, men de allra flesta lokala valrörelser kan placeras in någonstans mellan dessa båda extremer.

Det ska framhållas att karaktären på en lokal valrörelse inte kan isoleras från de aktuella opinioner och faktiska stämningslägen som råder. En intensiv valrörelse som tar mycket uppmärksamhet i offentligheten fungerar utmärkt om den förmår engagera människor och gäller de frågor som uppfattas som mest angelägna. Sam-ma intensiva valrörelse skapar dock bara trötthet och politisk apati i en miljö där

människor tycker att fel frågor finns på dagordningen eller att debatten bara gäller politikers maktkamp och egenintresse. I det senare fallet kan valresultatet, trots den aktiva valrörelsen, leda fram till omfattande proteströstande eller valskolk.

Den stillsamma valrörelsen präglas av samma dialektik. I en politisk miljö där väljarna inte tar politiken alltför allvarligt utan bara vill ha en grundläggande väg-ledning och information kan det räcka väl med några partibroschyrer i valstugan och ett jämförande uppslag av partiåsikter i lokaltidningen fredagen före valet. Väljarna efterfrågar inga stora informationsinsatser utan nöjer sig med att med minsta möjliga ansträngning överlåta politiken till dem som uppfattas som bäst att sköta den.

Om det däremot är så att väljarna inte bara är osäkra och villrådiga utan vill veta betydligt mer om de politiska alternativen och framtida politik blir den torf-tiga lokala debatten besvärande och svarar på intet sätt mot de krav som väljarna ställer. Ett sådant opinionsmässigt vakuum lämnar större utrymme för tillfällighe-ter och icke-substantiella överväganden när väljarna går till vallokalen.

Resonemanget öppnar för åtminstone fyra olika idealtyper av lokala valrörel-ser med hänsyn tagen till dess tre viktigaste aktörer: medborgare som mottagare av politiska budskap samt partier och medier som producenter och förmedlare av politiska budskap. Efterfrågan och utbudet kan här variera med tanke på den enskilda aktörens engagemang och insatser (fig1).


FIGUR �: Fyra olika sorters lokala valrörelser

Litet väljarintresse Stort väljarintresse

Litet parti- och medieintresse Stillsam och balanserad valrörelse

Underexponerad och obalanserad valrörelse

Stort parti- och medieintresse Överexponerad och obalanserad valrörelse

Intensiv och balanserad valrörelse

I debatten talas oftast om ett demokratiskt ideal som består i att partier och medier är ytterst aktiva för att sprida politiska budskap, ventilera olika åsikter och ställa al-ternativ mot varandra. Samtidigt bygger det demokratiska idealet på att medborgar-na är öppna för allt detta informationsflöde och villiga att värdera det på ett rimligt sätt. Helt visst uppfyller en sådan valrörelse högt ställda demokratiska krav medan det inte är lika självklart att sådana valrörelser verkligen existerar i verkligheten. Det går också att tänka sig en valrörelse där blygsamma parti- och medieaktiviteter fungerar relativt väl om de ligger på en nivå som räcker för medborgarna för att de ska kunna orientera sig om de politiska alternativen. Ett slags grundinformation som möter de basala behoven kan räcka om inte medborgarna förväntar sig mer. Betydligt mer problematiska är då de övriga två typfallen i matrisen som antingen utmärks av att aktiva och engagerade väljare lämnas mer eller mindre i sticket av passiva partier och medier, eller en omvänd situation där i grunden mindre intres-serade medborgare tröttas ut av synnerligen aktiva partier och medier.

Frågan om huruvida dessa fyra typfall är representativa för dagens lokala valrö-relser i Sverige är central för denna skrift. Befinner sig valrörelsens aktörer i balans eller finns det obalanser och i så fall i vilka riktningar? Eller är det så att det finns föreställningar och förhandsuppfattningar om dessa valrörelser som styr aktörernas beteende oavsett om observationerna är riktiga eller inte?

�. Många valstudier – få lokala mediestudier

Valrörelser är ett av de mest undersökta samhällsfenomenen, och det gäller inte minst i Sverige där regelbundna valundersökningar gjorts i mer än 40 år. Forsk-ningsläget när det gäller nyhetsmediernas roll i samhället är inte lika väl belyst his-toriskt, men i stort finns goda samlade kunskaper och erfarenheter även på detta område. Men både när det gäller valrörelsestudier och mediestudier kan konstate-ras att den lokala nivån är betydligt mindre utforskad än den nationella.

I den forskning som hittills har förekommit om lokala valrörelser internatio-nellt står frågan om relationen mellan rikspolitik och lokal politik ofta i centrum. En allmän uppfattning har här varit att det är rikspolitiken som slår igenom på alla politiska nivåer och också sätter sin prägel på den lokala politiska valdebatten. I Storbritannien brukar exempelvis lokalvalen gå under benämningen ”The general annual election” (Björklund 1999:12).

Den mest omfattande forskningen om lokala valrörelser i Norden finns för-modligen i Danmark. I flera större studier har de lokala valen blivit belysta (Elkit & Pedersen 1995; Buch Jensen 1997). En konklusion av dessa studier är att rikspoliti-ken anses väga tungt, men att lokala politiska förhållanden ändå inte kan betraktas som betydelselösa. Två faktorer som framhållits i dessa sammanhang är de danska kommunernas skattenivåer och den politiskt betydelsefulla rollen som borgmästa-ren har i kommunen.

En norsk studie om lokalvalet 1995 framhåller särskilt möjligheten av en växelverkan mellan olika politiska nivåer där ”smittoeffekter” och missnöjesytt-ringar hos väljarna kan avspegla sig i kommande valresultat både uppåt och neråt (Björklund 1999:23–24). De norska väljarna i lokalvalet tycker själva att lokala fakto-rer spelar en stor roll för partivalet medan sociodemografiska förklaringar uppvisar stora likheter med ett stortingsval (ibid. 123).

I Sverige har de lokala och nationella valen ägt rum vid samma tillfälle sedan 1970. När det andra gemensamma valet i Sverige hade genomförts 1973 konsta-terades att kommunal politik hade ett mycket begränsat inflytande också i den kommunala valrörelsen (Petersson & Särlvik 1976:58). I en annan svensk studie framhölls också att kommunalvalens resultat i mycket stor utsträckning bestämdes av nationella tendenser, till exempel partiernas åtgärder på den statliga nivån (Bäck 1990:58). Det ska dock noteras att ingen av dessa studier var särskilt fokuserad på detaljerna kring den lokala valrörelsen.

Mer empiriska data kring den lokala valrörelsens dynamik presenterades i en forskningsrapport om kommunalvalen i åtta skånska kommuner 1991. I rapporten analyserades bland annat väljarströmmar, och en slutsats var att tillfredsställelsen med kommunal service, uppfattningar om kommunala satsningar och om verk-


samheter borde drivas i kommunal regi var faktorer som hade viss betydelse för väljarströmmarna. Studien visade att lokala politiska frågor inte var helt betydelse-lösa opinionsmässigt (Håkansson 1994:82–83).

De flesta av dessa studier om lokala valrörelser har handlat om lokala väljare och lokala valkampanjer. Betydligt färre har varit inriktade mot att diskutera de lokala mediernas roll i dessa valrörelser. Samtidigt finns, också i mer renodlade statsvetenskapliga arbeten, en medvetenhet om de lokala massmediernas roll. De framhålls till exempel som en bidragande förklaring till ett självständiggörande av kommunalpolitiken i förhållande till rikspolitiken (Håkansson 1994:14).

Mer om de lokala valenDet finns dock några forskningsrapporter när det gäller lokalval och lokala me-dier i Sverige. Tidiga studier från 1960-talet visar att de rent kommunala frågorna hade en undanskymd plats i dagstidningarnas valbevakning i både kommunval och riksdagsval 1958–1964. Med början 1970 tillämpas den gemensamma valdagen i Sverige, och paradoxalt nog ökar mediernas bevakning av de lokala valfrågorna under 1970-talet (Strömberg 1979). Samtidigt ökar mediernas generella bevakning av kommunerna också starkt under hela 1970-talet (Brantgärde m.fl. 1979).

I en rapport visades hur dagspressen och lokalradion skildrade kommunalvalet 1979 i fem kommuner med olika storlek och mediestruktur (Sjölin 1981). I en kvan-titativ innehållsanalys studerades de lokala medierna i Luleå, Lidköping, Grästorp, Kävlinge och Sjöbo. Studiens huvudsakliga frågeställningar gällde hur mycket de lokala medierna speglade de lokala valrörelserna, hur detta skedde och vad som togs upp i medierna.

Författarens slutsats var att en stor del av medieinnehållet, eller nästan 90 procent, utgjordes av nyheter medan debatt- och ledarartiklar bidrog med en liten andel. Lokalradions nyhetsbevakning av de lokala valrörelserna var av liten omfattning, bortsett från de särskilda valprogram som sändes. Vidare noterades en klar partipresstendens. Lokaltidningarnas politiska färg avspeglade sig också i en partiskhet på nyhetsplats. Slutligen fann författaren att de politiska frågor som av-handlades inte var någon rikskampanj i miniatyr. Det var i stället olika sakområden som dominerade i de fem olika kommuner som hade granskats (ibid. 44–45).

I en senare undersökning jämförde författaren särskilt lokalradions och lokal-pressens bevakning av kommunalpolitiken. Lokalpressen befanns åter gynna det tidningen närstående partiet på nyhetsplats medan lokalradions bevakning befanns vara mer dominerad av politiska och etablerade organisationers intresse. Samtidigt var tidningarna betydligt mer informationsrika än radion och uppfatta-des av befolkningen som den viktigaste förmedlaren av kommunala nyheter (Sjölin 1985).

En större jämförande studie av valrörelsernas utrymme i svensk dagspress under perioden 1956–1985 gjordes för den dåvarande folkstyrelsekommittén (Asp 1987). Jämförelsen visade att valrörelserna med tiden fick väsentligt större utrymme i de tre storstadstidningarna Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Arbetet. Ök-ningen gällde kommunalval i större utsträckning än riksdagsval. Trots den gemen-samma valdagen har således de kommunala valen fått betydligt större utrymme än de fick under perioden med skilda valdagar i dessa tidningar (ibid. 357).

I en mer fördjupad analys av pressbevakningen av de tre valen 1979–1985 visades att rikspressen ägnade nästan lika mycket utrymme åt kommunalvalet som

3 • Många valstudier – få lokala mediestudier ��

landsortspressen. Men landstingsvalet fick liten uppmärksamhet och framstod som ”det bortglömda valet”. På ledarsidorna kom de lokala frågorna i skymundan för rikspolitiken. En ytterligare slutsats var att studien tillsammans med tidigare forskningsresultat talade för att massmedierna huvudsakligen speglade den poli-tiska debatten på ett tämligen osjälvständigt sätt (ibid. 363).

I medievalsundersökningen 1994 granskades innehållet i Göteborgs-Posten un-der fyra veckor före valet. Analysen visade att både kommunalpolitik och rikspoli-tik dominerades av sakfrågor, men att detta i något större utsträckning gällde kom-munalpolitiken. En annan slutsats var att den kommunala valrörelsejournalistiken visade större likheter med den rutinmässiga bevakningen av kommunen än med bevakningen av rikspolitiken i valrörelsen (Asp, Johansson & Larsson 1997:74–78).

Från samma år är en innehållsanalys som gjordes i samband med landstingsva-let i Västernorrland och de regionala mediernas bevakning av sjukvårdspolitiken i samband med en mycket omdiskuterad planerad nedläggning av sjukhuset i Härnö-sand. Analysen visade att det då helt nya sjukvårdspartiet fick en mycket gynnsam behandling i lokalpressen jämfört med andra etablerade partier. Sjukvårdspartiet var också det enda parti som gick till val på att sjukhuset i Härnösand skulle behål-las och partiet fick stora framgångar i valet (Nord 1997:105).

En analys av den regionala valbevakningen 2002 gjordes på uppdrag av Gransk-ningsnämnden (Hedman 2004). Studien omfattade de tre sista veckorna före valet och hur lokala medier (dagspress, radio och TV) i Mora, Sundsvall och Uppsala skildrade valrörelsen. Författaren fann att dagstidningarna var de mest informa-tionsrika lokala medierna som lade mest tonvikt på material kring valrörelsen och valkampanjen. Vidare konstaterades att de lokala medierna generellt tog upp andra frågor än riksmedierna och lade större vikt vid lokal och regional politik. I jäm-förelse med riksmedier beskrevs de lokala medierna som mer sakorienterade och mindre spelgestaltande samtidigt som innehållet i riksmedierna var mer journalis-tiskt tolkande. Det lokala medieinnehållet var därtill närmast fritt från konflikt-perspektiv och kritiskt granskande inslag (ibid. 102 ff.).

Vid sidan av dessa studier av lokala medier i valrörelserna finns en forskning som belyser lokala mediers villkor, innehåll och funktion generellt. Den beskriver en utveckling där lokala medier har gått från en passiv och speglande roll till att bli mera självständiga och verka i ett samspel med lokala makthavare. De rent rap-porterande och beskrivande inslagen dominerar dock fortfarande i kommunbevak-ningen (Asp m.fl. 1997, Nygren 2003).

I en studie av kommunbevakningen i fem dagstidningar 1961–2001 konstateras att den har blivit mer oberoende i relation till kommunerna. Tidningarna berättar oftare om frågor innan besluten har fattats och de använder fler källor utanför den kommunala organisationen. Andelen problemorienterat innehåll och olika former av granskning av kommunen har ökat. Fortfarande är tidningarna starkt beroende av kommunen som källa, men den journalistiska logiken styr hårdare i både ny-hetsurval och presentation (Ekström, Johansson & Larsson 2006).

I en internationell översikt över forskningsläget kring lokal politisk kommu-nikation betonas också att lokala offentligheter alltid har varit en blandning och interaktion mellan lokal information och nyheter som har ett ursprung utanför den lokala miljön. Den lokala offentligheten är därför, på grund av globaliseringen av mediesystemet, mer än någonsin präglad av idéer och beslut som härrör från helt andra miljöer (Lang 2004:153–154).


En studie av den lokala valrörelsen i medierna

Forskningen om den politiska kommunikationen i valrörelser i Sverige har till största delen koncentrerats på riksdagsvalen. Hur medierna bevakar de lokala valen till kommuner och landsting vet forskningen ganska lite om. Debatten om mediernas roll i politiken utgår från de stora medierna, riksdagsvalen och politiken på nationell nivå – men det är inte självklart att det ser likadant ut på lokal och regional nivå.

Syftet med den undersökning som redovisas här är att studera mediernas roll i de lokala valrörelserna (kommun- och landstingsval), främst utifrån en analys av hur dessa valrörelser skildras i lokala massmedier under veckorna före val. Under-sökningen utgår från några frågeställningar:

– Hur omfattande är bevakningen av den lokala valrörelsen, och hur värderas dessa nyheter? Vilka skillnader finns det mellan olika medier och mellan olika kommuner med skilda mediestrukturer?

– Vilken bild ger de lokala medierna av den lokala valrörelsens politiska frågor? Är det politikens sakfrågor eller det politiska spelet som står i centrum?

– Vilka är de viktigaste aktörerna i mediernas bevakning, och vilken bild ger medieinnehållet av relationen mellan medier och politiska aktörer? I vilken grad är medierna en passiv arena eller självständiga aktörer i de lokala valrörelserna?

– Vilka journalistiska gestaltningar är vanliga i beskrivningen av den lokala politiken i valrörelsen? Hur framställs politiker och väljare i valbevakningen?

– Vilka skillnader och likheter finns mellan mediebevakningen av valrörelser på nationell och lokal nivå?

Denna studie av lokala valrörelser 2006 bygger på en analys av medieinnehål-let i nio svenska kommuner och landsting under valrörelsens tre sista veckor, från den 28 augusti till den 16 september 2006. Det medieinnehåll som har analyserats utgörs av dagspress (ej fådagarstidningar), lokalradio och regional TV. All nyhets-bevakning med anknytning till den lokala valrörelsen har granskats, liksom allt opinionsmaterial (ledare, debatter, insändare) med valrörelsekaraktär. Särskilda valprogram eller valbilagor utöver den dagliga nyhetsbevakningen ingår inte i ana-lysen. I regional TV har endast dagliga huvudsändningar undersökts, SVT 19.10 och TV4 17.55. I lokalradion har inslag och telegram som lagts ut på webbplatsen under de tre veckorna analyserats.

Det innehåll som har analyserats har haft en direkt koppling till de lokala valrörelserna genom att den händelse innehållet relaterar till utspelar sig på den lokala nivån eller genom att innehållet berör den lokala nivån. Lokala politiker i torgdebatt är kanske en typisk lokal valnyhet, men det är också statsrådet som be-söker ett äldreboende på orten och talar om äldreomsorg, eller ett regeringsbeslut om en statlig utlokalisering till regionen. Rena riksnyheter, som skatteutspel eller jobbpaket, har inte medtagits i denna analys. Inrikesnyheter i lokalpressen har följ-aktligen inte heller inkluderats eller opinionsmaterial som bara berör rikspolitiken.

Gränsen är inte alltid så lätt att dra mellan de lokala valrörelserna och den nationella valrörelsen. Tanken bakom den gemensamma valdagen är ju att valets sakfrågor avgörs på flera nivåer och att valresultatet därför ska få genomslag på alla nivåer. Skolan är en kommunal angelägenhet, men riksdag och regering sätter också ramarna genom till exempel läroplaner, betygssystem och lärarutbildning. Sjukvården är landstingens ansvar men den var också en riksfråga i valet 2006

3 • Många valstudier – få lokala mediestudier �5


genom debatten om den så kallade stopplag som riksdagen hade antagit för att förhindra privatisering av sjukhus.

I urvalet har tagits med alla artiklar och inslag som på något sätt berör de frågor som ligger på kommuner och landsting, förutsatt att de handlar om något inom mediets spridningsområde. Det kan alltså handla både om lokala politiker och rikspolitiker på besök. Valfrågor som ligger helt utanför den lokala politiska sfären, till exempel utrikespolitik, energipriser och statliga åtgärder mot arbetslöshet finns däremot inte med i urvalet, även om dessa frågor har diskuterats lokalt.

Medietäta kommuner och landstingEtt strategiskt urval av svenska kommuner och landsting har gjorts inför studien. Ett första kriterium har varit att de studerade områdena ska vara geografiskt väl spridda över landet. Vidare har hänsyn tagits till den politiska majoritetens sam-mansättning för att få viss variation mellan borgerligt och socialdemokratiskt dominerade miljöer. De tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö finns inte med eftersom villkoren för den journalistiska bevakningen där avviker på flera olika sätt från situationen i resten av landet. Inte heller småkommuner i glesbygd finns med i urvalet eftersom mediebevakningen där är mer sparsam. De kommuner som har valts ut är relativt stora och har egna medier på utgivnings-orten. På så sätt bör mediebevakningen vara tillräckligt omfattande för att kunna besvara de grundläggande frågeställningarna och ligga till grund för fruktbara jämförelser.

De kommuner där mediebevakningen i samband med valet har undersökts är Helsingborg, Karlstad, Linköping, Sundsvall och Östersund. Dessutom undersöktes bevakningen av landstingsvalen i Jämtland, Värmland, Västernorrland och Öster-götland. Region Skåne ingick inte i analysen eftersom regionen inte bedömdes vara jämförbar med landstingen. Utifrån detta urval analyserades det medieinnehåll som relaterade till kommunvalet i de fem kommunerna och till landstingsvalet i de fyra landstingen i följande medier:

Dagstidningar:Helsingborgs Dagblad, Extra Östergötland, Folkbladet, Motala Tidning, Norrkö-pings Tidningar, Östgöta Correspondenten, Nya Wermlands-Tidningen, Värm-lands Folkblad, Dagbladet, Sundsvalls Tidning, Tidningen Ångermanland, Örn-sköldsviks Allehanda, Länstidningen Östersund och Östersunds-Posten.

Regionala radionyheter:Sveriges Radios lokala stationer: Malmöhus, Östergötland, Värmland, Västernorr-land och Jämtland.

Regionala TV-nyheter:Sveriges Televisions regionala nyhetssändningar: Sydnytt, Östnytt, Värmlandsnytt och Mittnytt samt TV4s regionala nyhetssändningar: Öresund, Öst, Värmland och Mitt.

3 • Många valstudier – få lokala mediestudier ��

En kvantitativ innehållsanalysMediematerialet i denna studie har granskats genom en kvantitativ innehållsana-lys, kompletterad med vissa kvalitativa observationer. Denna metod är en av de vanligaste vid studier av det journalistiska utbudet.

En rad typer av innehållsanalyser nämns vanligen inom medieforskningen. Det gäller den rent deskriptiva innehållsanalysen som beskriver ett faktiskt mediein-nehåll. En sådan analys skiljer sig från den normativa innehållsanalysen, vilken relaterar innehållet till särskilt uppställda normer. En tredje variant av innehålls-analyser är de explorativa eller förklarande i vilka innehållet antingen ska förklara till exempel medieeffekter eller där medieinnehållet är ett resultat av bakomlig-gande processer som undersöks (Asp 1986; Esaiasson et al. 2004). Denna studie är i huvudsak deskriptiv, men är också till en del förklarande i den meningen att medieinnehållet analyseras utifrån de politiska aktörer som framträder och utifrån relationen mellan dessa aktörer och lokala medier.

Den kvantitativa innehållsanalysen bygger på en kvantifiering av det synliga innehållet och en systematisering i syfte att kunna dra generella slutsatser. Strävan efter systematik kännetecknas av att allt relevant material studeras och att data är relevanta för de vetenskapliga problem eller antaganden som formulerats. En an-nan grundtanke är att forskaren med denna inriktning är oberoende av mätinstru-mentet (det kodschema som används) och att det går att replikera undersökningen och nå samma resultat oberoende av vem som gör analysen.

Den kvantitativa innehållsanalysen går oftast att beskriva som en kvantifi-ering av data utifrån kvalitativa observationer. Det analyserade medieutbudet är ursprungligen av kvalitativt slag, men kodas och tilldelas olika värden som sedan redovisas i tabeller och diagram. Det kan därför vara korrekt att säga att all kvanti-tativ analys börjar med någon form av kvalitativ analys, och att skillnaden mellan metoderna inte gäller frågan om tolkning förekommer utan snarare hur tolkning-en går till (Asp 1986).

Ett problem med denna kvantitativa metod gäller vilka avvägningar forskarna gör innan artiklar och inslag tilldelas olika värden. Vad avgör till exempel om en artikel eller ett inslag i sin helhet ska betraktas som kritiskt eller uppskattande? Får en tematisk tendens i rubrik och ingress större vikt än en helhetstendens i bröd-texten? Får ett löp i TV-nyheterna med viss tendens ge vika för inslagets huvud-sakliga innehåll? Görs det överhuvudtaget någon koppling mellan de analyserade delar publiken vanligen uppfattar och de värden artiklar och inslag har tilldelats? Det är ingen lätt uppgift att kvantifiera kvalitativa iakttagelser (de avvägningar som gjorts i den här studien framgår av bifogade kodinstruktioner).

Innehållsanalyserna i denna rapport är kvantitativa men har i två fallstudier kompletterats med en sammanställning av vissa kvalitativa observationer i form av beskrivningar av den samlade publiciteten runt två områden: bevakningen av sverigedemokraterna och av landstingsvalet i Östergötland där sjukvårdsfrågorna stod i centrum.

I den kvantitativa analysen har varje artikel eller inslag studerats som en enhet och kodats med avseende på innehåll och inriktning. Kodningen av samtliga artik-lar och inslag har gjorts efter ett på förhand konstruerat kodschema. Kodningen har gjorts av båda författarna, och resultaten har jämförts för att säkerställa att bedömningarna gjorts på ett enhetligt sätt.

4. Så bevakades valet �00� av lokala medier

Diskussionen om hur valrörelsen 2006 skulle bevakas startade på många redak-tioner redan på vårvintern, och i branschtidningarna redovisas i juni något av pla-nerna. I Journalisten (13 juni) berättar politiska journalister att de inte tänker låta politikerna sätta dagordningen själva, och på Sydsvenska Dagbladet tänker man lyfta fram segregationen i storstäderna. Sverigedemokraterna ska granskas och inte förtigas som tidigare enligt Sydsvenskans redaktionschef.

Pressens Tidning gör i juni (nr 11/06) en enkät till 30 dagstidningar om valpla-neringen. Många säger att de koncentrerar sin bevakning av valet till slutspurten, eftersom väljarna bestämmer sig allt senare. Ingen redaktion tänker låta sig styras av löpande händelser i den dagliga bevakningen till mer än hälften. Flera tidningar vill bygga på egna initiativ i upp till 70–80 procent av innehållet i valbevakningen. Ett led i detta är egna opinionsundersökningar om vilka valfrågor väljarna vill lyfta fram, något som till exempel Motala Tidning och Västerbottens-Kuriren genom-för. Inom SR görs centrala satsningar på undersökningar som de lokala nyhetsre-daktionerna kan använda. På webben hos många dagstidningar blir ”valkompassen” ett viktigt inslag – en tjänst där läsaren genom att svara på frågor kan se vilket parti som ligger honom/henne närmast.

Men hur blev bevakningen? I innehållsanalysen kan vi se hur planerna ge-nomfördes i praktiken och hur mediernas ambition att själva styra en stor del av bevakningen kunde uppfyllas.

En omfattande bevakningDe tre sista veckorna före valdagen fylls de lokala och regionala medierna av olika typer av valmaterial. Mest finns i dagstidningarna som ju också har mest plats. Dagstidningarna står för 87 procent av det totala antalet artiklar/inslag i de under-sökta medierna. Radion står för fem procent och regional TV för åtta procent.

Även om det blir en viss stegring, så är bevakningen omfattande alla de tre veckorna (fig. 2). 26 procent av bevakningen ligger första veckan, 31 procent den andra och 43 procent den tredje av de undersökta veckorna. Valbevakningen är en utdragen händelse som följer hela valrörelsen.


FIGUR �: De tre sista veckorna före valetAn

tal a

rtik

lar

och

insl

ag

4 • Så bevakades valet 2006 av lokala medier ��

0

Figur 2: Bevakningen av de lokala valrörelserna ökade under de tre veckorna 28/8–16/9. Under hela tiden är det tidningarna som står för den största delen av innehållet kvantitativt sett.

Det finns vissa skillnader mellan de fem undersökta regionerna, skillnader som i första hand kan hänföras till mediestruktur och kanske också till mediernas bevak-ningsområden (tab. 1).

TABELL �: Bevakning av lokala valrörelser i olika medier

Förstatidn Andratidn Gratistidn SR SVT TV4 Totalt

Jämtland 119 78 14 20 231

51,5% 33,8% 6,1% 8,7% 100%

Väster-norrland

191 72 14 11 288

66,3% 25% 4,9% 3,8% 100%

Värmland 125 122 28 27 11 313

39,9% 39% 8,9% 8,6% 3,5% 100%

Östergötland 245 31 29 8 19 3 335

73,1% 9,3% 8,7% 2,4% 5,7% 0,9% 100%

Helsingborg/Skåne

76 3 7 3 89

85,4% 3,4% 7,9% 3,4% 100%

Totalt 756 303 29 67 73 28 1 256

60,2% 24,1% 2,3% 5,3% 5,8% 2,2% 100%

• Mest omfattande är bevakningen i Östergötland. Främst är det flera förstatid-ningar som med bevakningen av det heta landstingsvalet drar upp siffrorna. Fem dagstidningar ingår i undersökningen varav två bevakar Linköping där också kommunvalrörelsen undersöks.

600

500

400

300

200

100

4–10 sept28 aug–3 sept 11–16 sept

Radio

Tidningar

TV


• I Värmland är bevakningen jämnast fördelad mellan olika medier. Här ingår detvå dagstidningarna i Karlstad, och dessa har lika omfattande valmaterial. Eter-medierna i Värmland är också starkt engagerade i valbevakningen, till skillnad från till exempel Östergötland. Det tycks som om valtemperaturen är hög i alla värmländska medier.

• I de två norrländska länen är också bevakningen stor, något mer i Västernorr-land där det finns fler dagstidningar som bevakar landstingsvalet. De s-märkta andratidningarna är där klart svagare i sin valbevakning än i Värmland. En orsak kan vara att dessa där är svagare och ägs av sina större borgerliga konkur-renter.

• I Helsingborg ingår bara kommunvalrörelsen i undersökningen. Ändå avviker Helsingborg med en klart svagare bevakning, 89 artiklar/inslag och insän-dare om kommunvalet jämfört med 140–150 i de andra kommunvalrörelserna. Förmodligen en konsekvens av att det bara finns en dagstidning och att de regionala etermedierna har ett 20-tal kommuner att bevaka.

Landstingsvalet inte längre bortglömtHur ser då fördelningen ut mellan de två lokala valen – till kommunen och till landstinget? Det är inte alltid så lätt att dra gränserna mellan de olika valrörel-serna, lokala politiker uttalar sig gärna i både kommun- och landstingsfrågor och debatterna flyter över gränserna.

En analys av hela det undersökta materialet visar att båda de lokala valen tar plats i de regionala medierna. I tidningarna är det kommunvalen som tar mest plats, medan det i etermedierna är svårare att avgöra. Där behandlas ofta lokala frå-gor på ett övergripande sätt, som när SVTs Östnytt granskar äldreomsorgen i hela området och tar exempel från en viss kommun. I de regionala medierna görs ofta lokala frågor på ett regionalt sätt för att vara relevant för hela publiken.

Undersökningen omfattar inte det medieinnehåll som enbart hänför sig till riksdagsvalet. Detta är främst material från TT som följer riksdagsvalet, en stor del av ledarsidornas innehåll samt en del egenproducerat nyhetsmaterial som saknar anknytning till de lokala valen. Tidigare undersökningar har dock visat att de lokala valen dominerar i de lokala/regionala dagstidningarna och etermedier-nas regionala nyheter. I tidningarna berör cirka två tredjedelar av valbevakningen främst kommun- och landstingsval, medan det i de regionala etermedierna är runt 90 procent (Hedman 2004).

Tidigare har landstingsvalet ansetts vara ett ”bortglömt val” (t.ex. Asp 1987). Undersökningen av lokala valrörelser 2006 visar att så inte längre är fallet – tvärt-om tar landstingsvalen med sina heta sjukvårdsfrågor och sjukvårdspartier en nästan lika stor plats som kommunvalen (tab. 2).

TABELL �: Huvudsakliga perspektiv i material om de lokala valen

Kommunval Landstingsval Riksdagsval* Går ej avgöra Summa

Tidning 469 393 114 108 1 064

43,3% 36,3% 10,5% 10% 100%

Radio 22 19 8 18 67

32,8% 28,4% 11,9% 26,9% 100%

TV 34 24 9 34 101

33,7% 23,8% 8,9% 33,7% 100%

Summa 525 436 131 160 1 252

41,9% 34,8% 10,5% 12,8% 100%

*Avser artiklar/inslag som huvudsakligen handlar om riksdagsval, men som också berör de lokala/regionala valen. Medieinnehåll som bara avser riksdagsvalet ingår inte i analysen.

Skillnader mellan regionerDet finns tydliga skillnader mellan de olika kommunerna och landstingen när det gäller omfattningen på bevakningen. Av de fem kommunala valrörelser som undersökts är det Helsingborg som avviker med en klart mindre omfattande bevakning i medierna (fig. 3). En orsak bakom detta är det faktum att det bara finns en dagstidning i stan, och att denna tidning (Helsingborgs Dagblad/Nord-västra Skånes tidningar) har närmare 13–14 kommuner att bevaka. Tidningens alla lokala sidor fylls av stora intervjuer med partiföreträdare, men det blir ändå inte så mycket bevakning för varje kommun.

Inom de olika etermediernas områden i Skåne-Blekinge finns mellan 20 och 30 kommuner, och till exempel Radio Malmöhus väljer medvetet att inte ha någon bevakning av kommunvalrörelser i sina nyhetssändningar. I stället ger lokalradion utrymme för partierna att presentera sig på lokalradions webbsida, och ordnar tre tematiska regionala valdebatter om bland annat integrationsfrågor. I SVTs regio-nala debattprogram re:agera får Helsingborg en av de tre dueller som ordnades veckan före valet, 10-minutersdebatter mellan s- och m-företrädare. Men nyhets-bevakningen är mycket sparsam.


FIGUR �: Bevakning av kommunvalen i de fem kommunerna

Anta

l art

ikla

r/in

slag

200

150

100

50

0

KarlstadÖstersund Linköping

Radio

Tidningar

TV

HelsingborgSundsvall


Landstingsvalen bevakas också olika mycket. Här är det Jämtland som sticker ut med en mindre bevakning än de andra landstingen (fig. 4). Anmärkningsvärt är också att radio och TV i Värmland ägnar stor uppmärksamhet åt landstingsvalet jämfört med andra län.

Främst är det två faktorer som kan ligga bakom skillnaderna: – Antalet regionala och lokala medier. I Östergötland finns det fem dagliga tidningar som bevakar det heta landstingsvalet, medan det i Jämtland bara finns två. – Hur viktiga sjukvårdsfrågorna är i valet – i Östergötland finns det ett nytt sjuk-vårdsparti som utmanade det s-ledda landstinget, och sjukvården engagerar både medier och väljare. Även i Värmland och Västernorrland finns regionala sjukvårds-partier som redan satt i landstinget, medan ett sådant parti saknades i Jämtland.

Mediernas webbsatsningarUndersökningen omfattar nyhetsinnehållet i papperstidningar samt i etermedier-nas huvudsändningar. Utöver detta finns det viktiga delar av valjournalistiken som ligger utanför undersökningen. Alla de undersökta medierna har någon form av webbsida med nyhetsförmedling. En stor del av innehållet där är sådant som också publiceras i tidningar och nyhetssändningar, men det finns också särskilda tjänster bara på webben.

Många av medierna samlar allt sitt valmaterial på en särskild valwebb där publiken kan gå in och ta fram tidigare publicerat innehåll till exempel från sin kommun. Där finns också ”valkompassen” där man kan testa sina politiska åsikter, och där ordnas särskilda diskussioner med politiker. På valwebben finns också ofta särskilda debattforum för publiken.

Mediernas webbsidor är ibland synliga i huvudkanalerna, främst genom hänvis-ning till mediets webbsida, men också genom att webbmaterial återanvänds i den tryckta tidningen, till exempel läsarnas chat med besökande toppolitiker i Östgöta Correspondenten.

Främst är det de resursstarka förstatidningarna och SVT som hänvisar till sina webbsidor, och det är också dessa som har mest att erbjuda på sina webbplatser. I förstatidningarna finns hänvisningar till webbsidorna vid 17 tillfällen och i SVT

FIGUR 4: Bevakning av landstingsvalen i de fyra landstingen

Anta

l art

ikla

r/in

slag

80

60

40

20

0VärmlandJämtland Östergötland

Radio

Tidningar

TV

Västernorrland

160

140

120

100

vid 18 tillfällen. Däremot finns det så gott som aldrig hänvisningar till de politiska partiernas webbsidor eller till bloggar utanför mediernas egna webbplatser.

EtermediesatsningarAlla de undersökta regionala etermedierna har särskilda valsatsningar som ligger utanför nyhetssändningarna. I en del fall blir dessa synliga i undersökningen när debatter ”återanvänds” som nyhetsinslag, men vissa av dessa satsningar bör också redovisas här för att ge en fullständig bild av valbevakningen.

• Inom lokalradion skiljer sig uppläggen mellan de olika länen. I Östergötland sänds en serie debatter från samtliga kommuner, de flesta med temainriktning. Debatten från Linköping handlar till exempel om skolfrågor och alla fullmäk-tigepartier är med. Dessutom hålls en landstingsdebatt som sänds från uni-versitetssjukhuset. Även Värmland har ett valprogram en timme om dagen de sista fyra veckorna och särskilda landstingsdebatter. I Skåne väljer lokalradion däremot att lägga huvuddelen av sin valbevakning på webbsidan där alla partier i alla kommuner får utrymme att presentera sin politik.

• I SVT är det samma struktur i alla fem län, en struktur som bestäms av de ”fönster” som de regionala sändningarna får i rikstablåerna. SVTs regionala valsatsning görs inom ramen för debattprogrammet re:agera som hade tre 30-minutersprogram 14–28/8 samt två entimmesprogram 10/9 och 14/9. Innehållet varierar mellan länen men är oftast tematiskt uppbyggt med både reportage och debatter i studion. Sjukvården tar stor plats i de län där den är en stor fråga i valet (t.ex. i Värmland och Östergötland).

• I TV4 finns det regionala fönstret för valbevakning i morgonsändningen mellan kl. 9.15 och 9.30. Omfattningen skiljer sig mellan länen. I Skåne och Östergötland görs en valsatsning sista veckan inför valet med korta debatter och inslag, medan man i Värmland gör en längre satsning under fyra veckor med en valbuss som åker runt länet.

De regionala etermedierna satsar mer på valprogram i år än tidigare, och sär-skilt SVT kopplar ihop denna satsning med sina utbyggda regionala valwebbsidor där allt som sänds finns tillgängligt för tittarna under hela valrörelsen. TV4 har en betydligt blygsammare valbevakning som koncentreras till den sista veckan, något som också noterades i undersökningen av lokala valrörelser 2002 (Hedman 2004).

Lokala valen tar större platsBevakningen av de lokala valrörelserna ökade starkt under 1960- och 1970-talen, både i antalet artiklar i dagstidningar och i andelen av den totala valbevakningen (Asp 1987). Mycket tyder på att denna ökning har fortsatt sedan dess.

I en undersökning av valrörelser på den kommunala nivån 1979 undersök-tes några kommuner som är jämförbara med dem som undersöktes i valet 2006. Resultaten visar att antalet artiklar i dagstidningarna har ökat med minst 30–40 procent. Främst är det insändare och debattmaterial som står för ökningen (Sjölin 1981). Mötesreferaten stod för en stor del av den redaktionella bevakningen 1979, en genre som minskat sedan dess till förmån för nyhetsartiklar.



En undersökning från tre lokala valrörelser 2002 visar liknande resultat som 2006 i jämförbara kommuner när det gäller antalet artiklar/inslag som är relaterade till kommun- och landstingsval (Hedman 2004), medan en annan undersökning av fyra kommunvalrörelser 2002 visar att det lokala och valrelaterade nyhetsmateria-let har ökat något mellan 2002 och 2006. I denna undersökning ingår Helsingborg som undersöktes under båda valrörelserna, och resultaten visar samma mönster med en betydligt lägre nivå på bevakningen än i andra jämförbara kommuner3.

Mycket tyder alltså på att de lokala och regionala valen får en allt större upp-märksamhet i medierna. Särskilt gäller detta landstingsvalet som inte längre är ett ”bortglömt val”. Det gäller nyhetsbevakningen men kanske främst den stora ande-len debatt- och insändarmaterial om valen (se avsnitt nedan). Ännu starkare blir denna tendens om de nya kanaler och satsningar som ligger utanför den direkta nyhetsverksamheten medräknas – både på webbsidor och i särskilda regionala valprogram i etermedierna.

Samtidigt innebär detta inte självklart att bevakningen av de lokala valrörel-serna också tar en större andel av det totala medieutbudet. Medierna blir fler och innehållet i de olika medierna växer i både tid och spaltutrymme. Denna satsning på lokala och regionala valrörelser följer den allmänna trenden i medierna på en mer lokal journalistik (Ekecrantz/Olsson 1995; Nilsson/Severinsson 2001). Det lo-kala blir allt viktigare när konkurrensen om människors uppmärksamhet ökar, och det är främst i det lokala innehållet som lokala/regionala medier kan konkurrera med nya medier och kanaler som inte är lokala.

Mediestrukturen ger regionala skillnaderDet finns också skillnader mellan de undersökta regionerna. Det mesta tyder på att skillnaderna hänger ihop med mediestrukturen – mest intensiv är bevakningen där det finns många olika medier och flera självständiga dagstidningar (Värmland, Västernorrland och Östergötland), medan den är svalast där det bara finns en dags-tidning och svaga etermedier med många kommuner att bevaka (Helsingborg). Antalet lokala medier och resurser på redaktionerna i relation till hur stora områ-den de ska bevaka är de viktigaste faktorerna bakom hur mediestrukturen påverkar omfattningen av valbevakningen (Nord 2006).

Mediestrukturen har också betydelse utifrån ett publikperspektiv. De fem kommunerna har två olika typer av mediestruktur och medieanvändning – kon-kurrens och hög tidningsläsning respektive monopol och en betydligt lägre nivå på tidningsläsningen:

• I Karlstad, Sundsvall och Östersund finns det två dagliga och prenumererade tidningar som båda satsar efter förmåga på bevakning av de lokala valen. I dessa städer läser också nästan alla någon av de lokala tidningarna. Den samman-lagda hushållstäckningen ligger på 80–85 procent i Sundsvall/Östersund och på 72 procent i Karlstad. Dessutom satsar etermedierna i dessa regioner relativt mycket på de lokala valen, även den kommersiella kanalen TV4.

• I Linköping och Helsingborg liknar mediestrukturen mer den i storstäderna.

3 Denna undersökning genomfördes inom Demokratiinstitutets forskningsprojekt Granskning pågår, och en särskild analys har gjorts för att jämföra resultaten 2002 och 2006.

Det finns bara en stor borgerlig dagstidning, och hushållstäckningen ligger på 58–59 procent. Det är alltså många som saknar en dagstidning hemma, och i stället läser många gratistidningar som Metro. I Linköping finns också den lokala och dagliga gratistidningen Extra (som ägs av Östgöta Correspondenten och Norrköpings Tidningar). Extra har dock bara en marginell valbevakning med 14 nyhetsartiklar under 15 dagar4. Inte heller etermedierna ger så mycket om de lokala valen; i TV4-nyheterna finns bara ett inslag i veckan och något mer i public service.

Skillnaderna i mediestruktur och medieanvändning gör alltså att valbevakningens betydelse för valrörelserna ser olika ut i olika regioner. I de medieintensiva städer-na når valbevakningen ut till nästan alla, medan det i städer med tidningsmonopol (ibland kompletterat med gratistidningar) är en lägre nivå på bevakningen och be-tydligt färre som tar del av den.

Genrer i valbevakningenMediernas bevakning av lokala valrörelser handlar inte bara om nyheter. Visserli-gen ägnas cirka 75 procent av valbevakningen åt olika former av nyhetsmaterial, men 25 procent av utrymmet ägnas åt opinionsmaterial i olika former – ledare, debattartiklar och insändare. Räknat i antalet artiklar blir andelen opinionsmate-rial större, och i de tidningar som undersöks är 36 procent av alla artiklar någon typ av opinionsmaterial.

Nyheter och reportage dominerar bevakningen, både i antal och utrymme (tab. 3). Här finns allt från korta refererande artiklar till långa granskande reportage som ingår i serier om valets viktigaste frågor. Nästan allt i etermedierna faller in under nyheter/reportage, eftersom etermediernas former av opinionsjournalistik ligger utanför det som undersöks (det finns på webbsidor och i debattprogram).

4 Även Helsingborgs Dagblad startar i februari 2007 en daglig gratistidning som ska vända sig till de yngre läsargrupperna där den prenumererade tidningen är svag.

4 • Så bevakades valet 2006 av lokala medier �5

TABELL �: Genrer i bevakning av kommun- och landstingsval i dagstidningar och regionala TV-nyheter

Genre Antal art/insl Cm2/sek Medelvärde/art Andel av utrymme %

Nyhet/reportage 648 250 467 386 67

Analys/kommentar 22 5 885 267 1,6

Sakpolitisk guide 37 22 944 620 6,2

Ledare 44 9 564 217 2,6

Debatt 138 39 305 284 10,6

Insändare 269 41 780 155 11,3

Summa 1 158 369 945 100

Analys och kommentar på nyhetsplats finns bara i de stora förstatidningarna och i SVT. Det är en genre som har växt i riksmedierna men som ännu inte är lika vanlig i de lokala/regionala medierna.

Sakpolitisk guide är de stora rutmönster i tidningarna där partiernas åsikter i olika sakfrågor redovisas i några korta meningar. Dessa har blivit mycket vanliga främst i de stora tidningarna, och även om de är få (37) så tar de stort utrymme: varje sakpolitisk guide tar i genomsnitt två tredjedels sida5.

I tidningarna är spridningen stor mellan olika genrer. Bara drygt hälften av alla artiklar är rena nyhetsartiklar. Opinionsmaterial som insändare/debatt/ledare utgör 41 procent av alla artiklar, och till detta kommer ”servicematerial” som de stora sakpolitiska guiderna. Andelen insändare och debatt är betydligt större än i under-sökningar på 1970- och 1980-talen (t.ex. Sjölin 1981) och tyder på att tidningarnas roll som arena för den lokala politiken har blivit viktigare. I etermedierna motsvaras detta av de satsningar på debattprogram som görs främst inom public service – pro-gram som domineras av politiker men där även väljare bjuds in att ställa frågor.

En femtedel redaktionella serierI de planer inför valbevakningen som redovisas av Pressens Tidning förklarar redaktionerna att de vill ha initiativet. Minst hälften av bevakningen ska vara på redaktionens initiativ; i en del fall upp till 80 procent enligt de redaktioner som har svarat.

I en innehållsanalys är det svårt att se vem som har tagit initiativet till att en viss artikel skrivs. Men ett mått på det redaktionella initiativet är hur stor del av bevakningen som ingår i serier med tydlig vinjett och plan (tab. 4), alltså inte bara någon valvinjett som lagts dit, utan serier där redaktionen på eget initiativ tar sig an sakfrågor eller partier.

Drygt en femtedel av nyhetsutrymmet upptas av denna typ av serier. Störst är an-delen i de stora förstatidningarna, och minst i lokalradion som helt saknar serier (om man inte räknar in de nyhetsklipp som görs från till exempel debatter som lokalradion ordnar). Det är alltså en relativt stor del som är redaktionella serier – men långtifrån de 80 procent egna initiativ som en del redaktioner talar om.

5 De undersökta tidningarna är i tabloidformat eller det något större berlinerformatet.

TABELL 4: Redaktionella serier i valbevakningen

Antal artiklar och inslag i serier

Seriernas andel av nyhetsutrymmet (%)

Antal art/insl som inte ingår i serier (enbart nyheter)

Förstatidningar 101 23% 335

Andratidningar 22 19% 164

Sveriges Radio 0 0% 67

SVT – regionala nyheter 13 15% 47

TV4 – regionala nyheter 6 18% 11

Summa 142 22% 624


6 Motsvarigheten till detta inom etermedierna är ”löpet” som brukar inleda en nyhetssänd-ning. Men eftersom TV4s regionala nyheter inte har något löp, så blir denna analys svår att göra för etermedierna.

Valbevakningen får resurser i form av satsningar på olika typer av serier. Men hur viktiga är valnyheterna i jämförelse med andra nyheter? Ett mått på detta är hur ofta valartiklar har hänvisningar på förstasidan6.

196 av alla artiklar i undersökningen har någon form av hänvisning på första-sidan, eller 18 procent (tab. 5). Eftersom undersökningen omfattar 250 tidningsex-emplar och det kan finnas flera valnyheter på förstasidan vissa dagar, innebär det att valet kanske bara finns på förstasidan varannan dag de tre sista veckorna inför valdagen. Var femte dag är det lokala valet tidningens toppnyhet, medan drygt hälften av tidningarna har någon annan typ av förstasidespuff för det lokala valet.

Förstasidorna visar att tidningarna har en motsägelsefull syn på hur det lokala valet ska värderas som nyhet. De satsar mycket utrymme på redaktionella serier, men valet syns ändå inte så mycket på förstasidan. Bara i två av tio fall är en lokal valartikel tidningens toppnyhet, och minst lika ofta finns det inte något alls om det stundande valet.

Valet är en viktig nyhet, men inte alls så dominerande som man skulle kunna tro utifrån de stora satsningar som redaktionerna gör på egna serier och andra initia-tiv. Det är i stället när det händer oväntade saker i valrörelsen som den hamnar på förstasidan – som när miljöpartister i Värmland kräver uteslutning av partiets förstanamn på riksdagslistan några dagar före valet. Det var först med denna nyhet som valrörelsen toppade samtliga länets nyhetssändningar samma dag.

Lokala ledare ovanligtI undersökningen ingår totalt 250 tidningsexemplar. Alla tidningar utom gratistid-ningen Extra Östergötland har ledare, vilket innebär att det är 235 ledarsidor som undersökts. På dessa har det återfunnits 45 ledare som tar upp lokala och regionala valfrågor (tab. 6).

TABELL 5: Det lokala valet på förstasidan (antal och andel av artiklar som har puff på förstasidan)

Sidtopp med bild

Sidtopp utan bild

Puff med bild Textpuff Inget på ettan

Antal artiklar

Första-tidning

11 19 21 74 631 756

1,4% 2,5% 2,7% 9,8% 83,4% 100%

Andra-tidning

11 3 12 34 243 303

3,6% 1% 4% 11,2% 80% 100%

Gratis-tidning

8 1 2 18 29

27% 3,4% 7,8% 62% 100%

Summa 30 22 34 110 892 1 088



Är detta mycket? Om man jämför med det totala antalet ledare (cirka 470 om man räknar med i genomsnitt två per ledarsida) så blir det knappt var tionde ledare som behandlar lokala frågor. I stället är det riksvalet som helt dominerar ledarsidorna med dueller mellan partiledare och andra TV-debatter, fp-skandalen och fastighets-skatten som givna ämnen. På ledarsidorna handlar politik fortfarande om rikspolitik.

Den vridning mot det lokala som finns i nyhetsmaterialet syns alltså knappast på ledarsidorna. Bara i knappt var femte tidning syns en lokal ledarkommentar. Det är en nivå som är jämförbar med tidigare forskning kring ledare och val (t.ex. Sjölin 1981, Nord 2001).

Mest lokala ledare finns i de två län där sjukvårdsfrågorna var hetast i valet 2006 – Östergötland och Värmland. Dessutom utmärker sig Östersundsposten (c) med sex ledare i kommunvalsfrågor. På ledarsidan i Helsingborgs Dagblad syns inte alls att det är kommunval på gång.

Som väntat följer ledarna partilinjerna: i de borgerliga tidningarna är det alliansen som oftast dominerar de lokala ledarna, medan (s) har störst andel i s-tidningarna. Det egna blocket behandlas enbart positivt. Ett avvikande fall är dock andratid-ningen Folkbladet (s) i Norrköping som i stället för ledare under 6–7 dagar hade en serie intervjuer med lokala företrädare för alla partier på ledarsidan, producerad av chefredaktören Widar Andersson. Resultatet är väl i linje med en sedan tidigare konstaterad partilojalitet som framförallt finns på ledarsidor i valtider (Nord 2001).

TABELL �: Ledare om lokala valfrågor

Kommun Landsting Riks* Går ej att avgöra Totalt

Östersunds-Posten 6 1 7

Länstidningen 2 2

Sundsvalls Tidning 2 2

Dagbladet 1 1 2 4

Örnsköldsviks Allehanda 2 2

NWT 5 3 1 9

Värmlands Folkblad 1 3 2 6

Östgöta Correspondenten 2 2 1 1 6

Norrköpings Tidningar 1 3 4

Motala Tidning 1 1

Folkbladet 2 2

Summa 20 18 5 2 45

* Med riks avses ledare som domineras av en riksfråga, men som också tar upp någon lokal fråga. De allra flesta ledare med valanknytning handlar helt om riksdagsvalet och valrörelsen på nationell nivå, till exempel fp-skandalen.

Debatt och insändareDen lokala debatten finns i form av debattsidor och insändarsidor. Dessa breder ut sig, och tar den sista valveckan i några fall formen av specialsektioner på 4–5 sidor med enbart insändare. Tillsammans står denna debatt för 22 procent av utrymmet för den lokala valrörelsebevakningen.

Totalt finns det 407 debattartiklar och insändare om de lokala valen under de tre veckorna (tab. 8). 138 ligger under vinjetten ”debatt” som ofta är placerad invid ledarsidan, medan 269 finns på traditionella insändarsidor. Debattartiklarna är ofta längre och presenterar större sammanhang som ”alliansens politik för Karlstad”, medan insändarna oftast handlar om mindre och mer begränsade frågor.

Debatten domineras helt av politikerna, 74 procent av namnen under debatt/insändare är politiker med partisignatur. De två största partierna dominerar också insändar- och debattsidor med socialdemokraterna som de flitigaste skribenterna. Det är också tydligt att vänsterblocket syns väl i debatten även om de flesta tid-ningarna i undersökningen betecknas som borgerliga. Andra partier än de etable-rade syns mycket sparsamt i debatten.

Medborgare står för knappt 20 procent av inläggen och övriga var företrädare för organisationer och andra. Detta skiljer sig starkt från insändare om kommu-nala frågor i allmänhet. Tidigare undersökningar visar att det till två tredjedelar är medborgare som står bakom insändare/debatt i kommunfrågor när det inte är valtider (Nygren 2001). Men i valtider är det politikerna som tar över och styr valdebatten även på insändar- och debattsidor (tab. 7).

TABELL �: Skribenter bakom debattartiklar och insändare (de tre första namnen)

Antal Procentandel

Socialdemokrat 151 27,7

Vänsterpartist 19 3,5

Miljöpartist 25 4,6

Summa skribenter från vänsterblocket 195 35,7

Centerpartist 43 7,9

Folkpartist 47 8,6

Moderat 70 12,8

Kristdemokrat 22 4

Summa skribenter från alliansen 182 33,3

Andra partier 29 5,3

Medborgare, anonyma m.fl. 107 19,6

Organisationsföreträdare 14 2,5

Övriga 18 3,3

Summa antal skribenter 545 100


40 Präktiga massmedier

Det är ganska jämnt mellan blocken för skribenterna bakom insändare och debatt. Samtidigt finns det hos politikerna en förkärlek för den ”egna” tidningen:

• De borgerliga tidningarna har den största delen av debatten, nästan 74 procent av alla debatt- och insändarartiklar. Där finns det en viss dominans för politiker från alliansen som står för 33 procent av förstanamnen under artiklarna.

• S-tidningarna har 26 procent av insändarna, och här finns det en tydlig dominans för politiker från vänsterblocket som står för 39 procent av förstanamnen.

Det är tydligt att partipressens traditioner finns kvar när politikerna väljer plats för sina debattartiklar (tab. 8). Trots detta publicerar sig vänsterblockets debattör-er räknat i antal insändare/debattartiklar mer än dubbelt så ofta i de borgerliga tidningarna som i s-tidningarna.

TABELL �: Skribenter i olika typer av tidningar, förstanamnet bakom insändaren (procent)

Vänsterblocket Allianspartier Medborgare m.fl. Antal artiklar

Förstatidningar (borgerliga) 29 33 29 289

Andratidningar (socialdemokratiska)

39 28 27 103

Summa 392

Ämnesområdena skiljer sig inte så mycket mellan nyhetsmaterial och insändare/debatt utom på två områden:

Bland insändare och debatt är sjukvård mycket viktigare än bland nyheterna, 39 procent av opinionsmaterialet handlar om sjukvård jämfört med 21 procent av nyhetsartiklarna.

I nyhetsmaterialet är bevakningen av själva valrörelsen viktig med valmöten, valstugor och röstning. Detta står för 35 procent av nyhetsartiklarna, jämfört med åtta procent i opinionsmaterialet. Nyheterna är mer inriktade på själva spelet runt valet, medan insändarna mer handlar om sakfrågor.

Valbevakningens journalistiska karaktärNågot om valbevakningens journalistiska karaktär framgår i de tidigare avsnitten – det handlar ofta om serier och stora redovisningar av både sakfrågor och partier-nas ståndpunkter. Men valbevakningen är sällan särskilt nyhetsmässig och hamnar inte på förstasidan så ofta.

En vanlig kritik mot den politiska journalistiken och särskilt mot valbevak-ningen på riksnivå är att den blir mer inriktad på det politiska spelet än på poli-tikens sakfrågor, och att den i stället för att beskriva vad som händer mer sysslar med tolkningar och kommentarer (t.ex. Strömbäck 2004). Tidigare forskning om lokala valrörelser har visat att denna mediebevakning är mer sakinriktad än bevak-

4 • Så bevakades valet 2006 av lokala medier 4�

ningen av riksdagsvalet (Asp m.fl. 1997), men frågan är om dessa resultat står sig i en allt hårdare mediekonkurrens om publikens uppmärksamhet?

Beskrivande och sakinriktadGränsen mellan beskrivning och tolkning kan vara svår att dra i en analys av journalistik. I en kunskapsteoretisk mening kan hävdas att all form av beskrivning också är en tolkning; vi kan ju se saker på olika sätt. All beskrivning innebär också ett urval som görs utifrån den förkunskap och de kulturella ramar som berättaren har. Detta urval innebär också en tolkning av verkligheten.

Genom tydliga definitioner gör vi ändå ett försök att analysera graden av tolkningar i de journalistiska berättelserna om de lokala valrörelserna. I analysen av nyhetsmaterialet har beskrivning definierats som en refererande text eller ett tal utan egna värderingar, medan det med tolkning menas att reportern lägger in egna tolkningar av orsaker och konsekvenser. Med hjälp av värderande ord skapar reportern en tolkningsram runt det som berättas. Med andra ord är en beskrivande journalistik passivt återgivande, medan den tolkande är mer aktivt berättande. Det ligger ingen värdering i de båda begreppen, utan de försöker bara fånga olika journalistiska förhållningssätt.

En dryg femtedel av alla artiklar/inslag präglas av en tolkande journalistik, medan resten huvudsakligen är beskrivande (tab. 9). Det är inga större skillnader mellan de olika medieformerna, men andelen tolkning är något större i TV och minst i radio. Resultaten är nästan exakt desamma som en undersökning av 2002

TABELL �: Journalistiska förhållningssätt i nyhetsbevakning av lokala valrörelser

Beskrivande Tolkande Kan ej besvaras Antal

Förstatidning 347 89 436

79,6% 20,4% 100%

Andratidning 143 43 186

76,9% 23,1% 100%

Gratistidning 12 2 14

85,7% 14,3% 100%

SR 54 13 67

80,6% 19,4% 100%

SVT 48 19 3 70

68,6% 27,1% 4,3% 100%

TV4 16 7 3 26

61,5% 26,9% 11,5% 100%

Summa 620 173 6 799

77,6% 21,7% 0,8% 100%

4� Präktiga massmedier

års val kom fram till när samma frågor ställdes om medieinnehållet, varför de kan sägas ge en generell bild av den lokala valbevakningen (Hedman 2004). I tidigare undersökningar av bevakning av riksdagsvalet är andelen tolkande journalistik dubbelt så stor, runt 40 procent av alla artiklar och inslag (Strömbäck 2004:229).

Bevakningen av de lokala valen är också till största delen inriktad på valets sak-frågor (tab. 10). Drygt 70 procent av alla artiklar/inslag är fokuserade på sakfrågor, medan drygt 20 procent mest handlar om spelet runt valet (valrörelsen som sådan och relationer mellan och inom partier). Skandalgestaltningar är ganska sparsamt förekommande med drygt sex procent. Så kallad trivia – där de politiska företrä-darna framträder utan någon koppling till vare sig sakfrågor eller det politiska spelet – förekommer knappast under de tre veckorna före valet.

Det finns vissa skillnader mellan medierna, där etermedierna är något mer inriktade på skandaler. Tidningarna har en något större andel inriktad på det politiska spelet. Resultaten visar också samma mönster som den tidigare under-sökningen från 2002, då den lokala valbevakningen var betydligt mer inriktad på sakfrågor än på det politiska spelet (Hedman 2004). Även här är skillnaden tydlig jämfört med bevakningen av riksdagsvalet där andelen spelgestaltningar 1998 och 2002 låg på 35 respektive 38 procent (Strömbäck 2005:175).

TABELL �0: Journalistiska gestaltningsmönster i nyhetsbevakning av lokala valrörelser

Sak-gestaltning

Spel-gestaltning

Skandal-gestaltning

Trivia Ej möjligtatt avgöra

Summa

Förstatidning 324 84 21 6 435

74,5% 19,3% 4,8% 1,4% 100%

Andratidning 130 46 6 4 186

69,9% 24,7% 3,2 2,2% 100%

Gratistidning 9 2 3 14

64,3% 14,3% 21,4% 100%

SR 45 10 9 2 1 67

67,2% 14,9% 13,4% 3% 1,5% 100%

SVT 46 12 8 1 3 70

65,7% 17,1% 11,4% 1,4% 4,3% 100%

TV4 10 9 4 3 26

38,5% 34,6% 15,4% 11,5% 100%

Summa 564 163 51 13 7 798

70,7% 20,4% 6,4% 1,6% 0,9% 100%

Journalistiska gestaltningsmönsterNyheter byggs ofta upp utifrån mönster som både journalister och publik känner igen. Dessa mönster kan vara mer eller mindre tydliga, och de kan i en del fall ut-vecklas till schabloner som beskriver till exempel fuskande politiker eller medbor-gare som drabbas av politiska beslut. Att skildra valrörelsen som en kapplöpning kan vara ett sådant mönster eller att spekulera i valutgången och hur den kommer att påverka den framtida politiken och maktinnehavet (Strömbäck 2001).

I forskningen om valrörelser på riksnivå har ett antal sådana mönster definie-rats, och förekomsten av dessa har undersökts i bevakningen av de lokala valrörel-serna. Finns samma mönster i den lokala valbevakningen?

Resultaten visar att dessa journalistiska schabloner är ganska sparsamt före-kommande i den lokala valjournalistiken. Det finns betydligt mindre av journalis-tiska mönster som hänger ihop med skildring av politik som spel. Artiklar/inslag som koncentreras på frågor om vem som ska ha makten efter valet förekommer knappast, och inte heller är det särskilt vanligt att medborgare framställs som offer (35 respektive 30 artiklar/inslag).

Några andra former av gestaltningar är något vanligare:

• Kapplöpning – att skildra valrörelsen som en kapplöpning mellan partier/ kandidater förekommer i knappt tio procent av artiklarna/inslagen.

• Politisk misstro – att skildra valfrågor och valrörelse på ett sätt som ställer politiker/det politiska systemet i tvivelaktig dager förekommer i drygt sex procent av artiklarna/inslagen.

• Spekulationer om valresultat, valdeltagande, lokala majoriteter och lokal politik efter valet förekommer i nästan elva procent av artiklarna/inslagen.

Det finns tydliga skillnader mellan medierna där TV ligger klart över tidningarna när det gäller alla dessa tre former av gestaltningar. Men skillnaderna är så små i absoluta tal att det är svårt att säga vad de betyder. Det är också tidningarna med sin omfattande bevakning som har mer av allt jämfört med etermedierna.

OpinionsundersökningarInför planeringen av valbevakningen använde sig många redaktioner av opinions-undersökningar, främst för att kartlägga de viktigaste frågorna. Några av dessa var Östgöta Correspondenten och Sveriges Radio som sedan använde resultaten i en serie inför valet. Andra tidningar använde sig av enkäter och läsarpaneler (Pressens Tidning 11/06).

Det är dock inte särskilt vanligt att de lokala och regionala medierna använder sig av opinionsundersökningar som direkta nyheter runt de lokala/regionala valen (tab. 11). Det förekommer bara i 24 artiklar/inslag och gäller i de flesta fall parti-sympatier.

Oftast redovisas samma undersökning i flera medier, som när det släpps en parti-sympatiundersökning i Karlstad helgen före valet som redovisas i fyra värmländska medier. Inte heller tidigare forskning ser någon större användning av opinionsun-dersökningar i bevakningen av lokala val, och det visar kanske att dessa är för dyra och krävande för lokala medier med hårda produktionskrav (t.ex. Hedman 2004).



TABELL ��: Redovisas resultat från en lokal opinionsundersökning?

Ja Nej Summa

Jämtland 5 124 129

Västernorrland 6 192 198

Värmland 7 200 207

Östergötland 6 200 206

Helsingborg/Skåne 0 53 53

Summa 24 769 793

Andel av alla nyhetsartiklar/inslag 3% 97% 100%

Bevakningen av de lokala valen är betydligt mer sakinriktad och beskrivande än riksmediernas bevakning av riksdagsvalet. Betyder det att den lokala bevakningen är bättre?

Det ligger ingen värdering i beskrivningen av olika former av journalistik, för det är inte alls självklart att det är bättre med en rent beskrivande artikel än med en som analyserar och sätter in frågan i ett sammanhang och ger förslag på tolkningar. Den beskrivande och sakinriktade journalistiken återger mer passivt källornas åsikter i stället för att aktivt förklara och analysera. Och avslöjanden om oegentligheter och missförhållanden är resultat av en av journalistikens grundläg-gande uppgifter – granskning av makthavare – vilket lätt kan leda till olika typer av skandalgestaltningar i medierna.

En undersökning av lokal valbevakning i Göteborg 1994 visar att den har större likheter med den vanliga rutinmässiga kommunbevakningen än med bevakningen av riksdagsvalet i de stora medierna (Asp m.fl. 1997). Resultaten från analysen av de jour-nalistiska formerna i den lokala valbevakningen 2006 visar att den slutsatsen står sig.

De lokala valens sakfrågorVarje valrörelse har sina egna sakfrågor som präglar mediernas bevakning av den. De fem kommunval som ingår i undersökningen har alla sina egna stora sakfrå-gor – i Östersund gällde det vem som skulle få bygga ett fängelse i stan och hur upphandlingen hade gått till, i Helsingborg handlade mycket om nedläggning av kommunala skolor och friskolor och i Karlstad var äldreomsorgen och behovet av platser på servicehus en stor sakfråga.

Samtidigt syns gemensamma mönster i de sakfrågor som lyfts fram, när det gäl-ler både kommunval och landstingsval. Det är samma sakområden som återkom-mer på den lokala dagordningen och i mediernas bevakning, även om ordningsfölj-den på topplistan varierar på de olika orterna.

De lokala valens viktigaste frågorDet finns en tydlig topplista över de viktigaste sakfrågorna i mediernas bevakning av kommun- och landstingsvalen. I denna lista ingår allt medieinnehåll som rör de

lokala valen, såväl nyhetsmaterial som opinionsmaterial (ledare, debattartiklar och insändare).

Mest uppmärksamhet, räknat i både antalet artiklar och utrymme, får själva valrörelsen (tab. 12). Det är artiklar och inslag som handlar om hur valrörelsen bedrivs – om förhandsröstning och valstugor som öppnar och som vandaliseras, valdebatter utan särskilda teman och beskyllningar om valfusk. Bevakningen av valrörelsen som sådan är den mest nyhetsmässiga delen. Det handlar om händelser och utspel som alla kopplas till den stora nyhetsram som valrörelsen utgör. Här finns både innehåll som är koncentrerat på det politiska spelet och andra valnyhet-er som är mer konsumentupplysande, som hur man gör när man förhandsröstar.

4 • Så bevakades valet 2006 av lokala medier 45

TABELL ��: De viktigaste sakområdena i mediebevakningen av lokala valrörelser 2006

Sakområde Andel av utrymmet (%) Andel av alla art/insl (%) Antal

Valrörelse 26 27 339

Sakfrågor:

Sjukvård 24,7 26,8 336

Skola 5 5 63

Äldreomsorg 4,1 4,4 55

Jobben (lokalt) 3,6 3,6 45

Barnomsorg/familjepolitik 3,1 2,4 30

Boende 1,9 2,3 29

Kommunikationer 2,3 29

Integration 1,8 23

Brott och straff 1,4 18

Kultur 1,4 17

Övrigt/ej möjligt att avgöra 21,5 270

Summa 100 1 254

Bland sakfrågorna kan inget konkurrera med sjukvården, som får nästan en fjärdedel av uppmärksamheten (tab. 12). Landstingsvalet är ett rent sjukvårdsval som präglas av de sjukvårdspartier som ställer upp i tre av de fyra landsting som undersökts (se mer nedan).

I kommunvalen är det skola, äldreomsorg och boende som är de största frågor-na. Andra frågor som inför valet har pekats ut som viktiga, till exempel integra-tion/invandring och skatter (i dessa fall kommunalskatten), förekommer knappast alls.

Skillnaden är mycket liten mellan sakområdena i de fem kommunerna. Skola och äldreomsorg finns med bland de tre viktigaste i alla kommuner. Ordningsfölj-den och det tredje området varierar något – i fyra av områdena är det jobben och i


det femte som är Helsingborg är det brottslighet. Så trots att kommunfrågorna per definition är lokala finns det en gemensam kommunal agenda i de fem kommuner som undersökts – sakområden som är desamma även om de konkreta frågeställ-ningarna kan skilja sig åt.

Det är samma sakområden som dominerar bevakningen av de lokala valrörel-serna 2006 som konstaterats i tidigare forskning – vård, skola och bostäder (Asp m.fl. 1997). Ett område som fanns med i topp 1994 men som saknas 2006 är kultur och fritid, och dessa frågor fanns knappt alls i mediernas bevakning. Frågan är om det beror på att den kommunala dagordningen har förändrats på dessa tolv år eller om mediernas värdering av kultur- och fritidsfrågor har förändrats.

Skatter ingen lokal valfrågaDe frågor som dominerar riksdagsvalet – jobben och skatterna – finns knappt med alls i de lokala valrörelserna. Dessa frågor ligger ovanför den lokala nivån och gör bara tillfälliga gästspel i de lokala medierna. Till exempel sker det när riksdagskan-didater i Värmland diskuterar energiprisernas och energiskatternas betydelse för att den värmländska basindustrin ska leva vidare. I Östergötland finns jobben med i form av utspel från socialdemokraterna om att ge alla kommun- och landstings-anställda rätt att gå upp till heltidsarbete, men detta är undantag i en valrörelse som helt domineras av sjukvård, skola och omsorg.

Skatterna står i centrum bara i fem av de drygt 800 nyhetsartiklarna och insla-gen. Det handlar om enstaka tillfällen då till exempel Skattebetalarnas förening kommer på valturné till Karlstad (NWT 1/9). Eller då centerpartiet i Karlstad presenterar sitt lokala valprogram framför valstugan och den borgerliga NWT (6/9) vinklar förslaget att sänka kommunalskatten. En enda av de 45 ledarartik-larna inriktas på skatterna – något överraskande Värmlands Folkblad (s) som under rubriken ”Använd pengarna” argumenterar mot alliansens förslag på sänkt kom-munalskatt (7/9).

Den allra största delen av skatterna går till kommuner och landsting, och skatten har i tidigare val varit en viktig valfråga på nationell nivå. Men i de lokala valrörelserna 2006 finns knappt skatterna som en valfråga. Valbevakningen hand-lar väldigt lite om nivån på skatterna utan nästan bara om hur pengarna används. Det handlar om effektivitet och om i vilka former sjukvården ska bedrivas (om hur mycket privata alternativ som landstingen ska tillåta).

Orsakerna till detta kan sökas i partiernas prioriteringar i valrörelsen – 2006 to-nade moderaterna och den borgerliga alliansen ner förslagen om skattesänkningar. Eftersom den lokala valbevakningen i huvudsak bygger på referat och på att följa partiernas kampanjer, blir det inte heller så mycket journalistik runt skatterna i valbevakningen. Det enda undantaget bland de 13 dagstidningarna är Östgöta Correspondenten som ägnar en helsida åt en kartläggning av kommunalskatterna i länet och om partierna vill höja eller sänka skatten (8/9). I övriga lokala medier lyser skatterna med sin frånvaro.

Sjukvården i centrumSjukvården är den i särklass största enskilda valfrågan i mediernas bevakning av de lokala och regionala valrörelserna. Den är störst både i nyheter och i debatt/insän-dare, och public serviceföretagen SVT och SR ordnar entimmesdebatter i flera av länen om sjukvårdsfrågorna.

TABELL ��: Medietyper och genrer i bevakning av sjukvårdsfrågor

Nyhet/reportage

Analys komm.

Sakpolitisk guide

Ledare Debatt insändare

Summaart/inslag

Andel om sjukvård

Förstatidning (8) 85 5 9 13 112 224 29%

Andratidning (4) 26 2 6 41 75 25%

Gratistidning 2 3 5 17%

SR 11 11 28%

SVT 11 11 20%

TV4 1 6%

Summa (antal) 136 5 11 19 156 327 1 197

41,6% 1,5% 3,4% 5,8% 47,7% 100% 27,3%

Det finns tydliga skillnader mellan public service och kommersiell TV. SVT ägnar 11 av sina 73 inslag/telegram åt sjukvård, medan TV4 talar om sjukvård bara i ett av sina 28 inslag/telegram om de lokala valrörelserna. Frågan är om sjukvård med operationsköer och prioriteringslistor är ett för tungt ämne för kommersiell TV. I Östergötland talar TV4 hellre om fritidsgårdar, ungdomsarbetslöshet och mång-gifte.

Det skiljer sig också mellan länen i bevakningen av sjukvårdsfrågorna (tab. 14). Hetast är sjukvården i Östergötland där det nya sjukvårdspartiet Vrinnevilistan ställer upp för första gången. Det ger upphov till en intensiv nyhetsbevakning och debatt (se särskilt delkapitel). Även i Värmland och Västernorrland tar sjukvården en hel del utrymme med sina redan etablerade sjukvårdspartier. I Värmland kom sjukvårdspartiet in i valet 2002, och nu är frågan om vänsterblocket kommer att ta tillbaka makten i landstinget där de borgerliga styrt i fyra år tillsammans med sjukvårdspartiet. Minst utrymme får sjukvården i Jämtland där det inte heller finns något lokalt sjukvårdsparti.

Det är tydligt att förekomsten av lokala sjukvårdspartier innebär att sjukvården lyfts fram i medierna, och allra mest när partiet är nytt och utmanar det politiska etablissemanget som i Östergötland. När det har blivit gammalt, som i Västernorr-land där det valdes in i landstinget redan 1994, svalnar mediernas intresse.


Den största delen av bevakningen finns i de stora borgerliga förstatidningarna, i form av såväl nyheter som ledare och debatt/insändare (tab. 13). Visserligen är dessa tidningar större och fler, men de ägnar också en större energi åt sjukvårds-frågorna. Nästan 23 procent av nyheterna i de borgerliga tidningarna handlar om sjukvård, jämfört med 15 procent i s-tidningarna.


TABELL �4: Sjukvården i landstingsvalen

Landsting Antal nyhetsart och inslag

Antal debattart, insändare, ledare

Andel sjukvård i medieinnehållet

(%)

Sjukvårdspar-tiet i nyheterna (antal gånger)

Värmland 43 33 29 18

Östergötland 84 62 44 20

Västernorrland 18 42 21 17

Jämtland 7 24 17 3

Summa 152 175 26,8 58

En arena för politikerMediernas valbevakning är källornas julafton. I de tidigare avsnitten om journalis-tikens former framgår att nyhetsbevakningen är mest beskrivande och sakinriktad, och sättet att göra detta på är i de allra flesta fall att citera politiker.

De flesta nyhetsartiklar, 86 procent, innehåller citerade och namngivna käl-lor. Nästan hälften av artiklarna har två eller fler citerade och namngivna källor. De vanligaste källorna är politiker på olika nivåer, naturligt nog oftast lokal- och landstingspolitiker som finns med i 39 respektive 22 procent av alla artiklar och inslag (tab. 15). Men även rikspolitiker uttalar sig ofta i lokala frågor under sina besök på valturnéerna.

TABELL �5: Förekomst av olika typer av källor i nyhetsartiklar/inslag

Typ av källa Antal Andel av nyhetsartiklarna (%)

Rikspolitiker 127 15,9

Landstingspolitiker 174 21,8

Lokalpolitiker 310 39,2

Journalister/medier 18 2,2

Medborgare/brukare 161 20,1

Offentliga tjänstemän 126 15,7

Anställda i kommun/landsting 46 5,7

Män 548 68,5

Kvinnor 427 53,3

Invandrare 69 8,6

Ungdomar 70 8,7

Totalt antal nyhetsartiklar/inslag är 799 (det kan finnas flera olika typer av källor i samma artikel, och samma källa kan tillhöra flera kategorier, t.ex. man, lokalpolitiker och invandrare).

Redaktionerna anstränger sig också för att få med medborgarna i valbevak-ningen, och i 20 procent av alla artiklar/inslag finns det medborgare som citeras. Det kan vara olika slags enkäter eller reportage om valrörelsen där väljarna finns med. Dessutom har en del medier olika typer av väljarpaneler som återkommande kommenterar valrörelsen på alla dess olika nivåer, till exempel Östgöta Correspon-denten där samma fem personer återkommer med sina kommentarer varje vecka.

Det är något fler män än kvinnor som citeras, vilket är en fördelning som ganska väl liknar politikens könsfördelning. På samma sätt är det få ungdomar och invandrare som kommer fram i valbevakningen trots att många redaktioner gör särskilda satsningar på dessa grupper. Orsaken till att ungdomar och invandrare inte syns så mycket är troligen att de knappast finns bland de dominerande politi-kergrupperna.

Ett av journalistikens grundläggande grepp är att ställa olika sidor mot varandra och att samtidigt presentera olika sidor av det man vill beskriva. I över hälften av artiklarna och de artiklar/inslag som ingår i ett tematiskt block finns det två av varandra oberoende källor (tab. 16). Det är en betydligt högre andel än inom den ordinarie bevakningen av kommuner, där den i tidigare undersökningar har legat på en tredjedel (Nygren 2003). En orsak kan vara valrörelsens karaktär av strid mel-lan olika partier, och där är det aldrig svårt att få någon från ett annat parti att säga emot.

Störst andel med flera av varandra oberoende källor har nyheterna i TV, medan andelen är minst i lokalradion och gratistidningen Extra Östergötland. Båda dessa sistnämnda har redaktioner med små resurser för valbevakning.

TABELL ��: Nyhetsartiklar med två av varandra oberoende källor i artikeln eller artikelblocket

Antal Andel (%) Totalt antal art/inslag

Förstatidning 225 51,6 436

Andratidning 88 47,3 186

Gratistidning 8 27,6 29

SR 19 43,1 44

SVT 45 66,2 68

TV4 14 63,6 22

Totalt 399 50,8 785


Samtidigt som det ofta finns flera oberoende källor är de direkta konflikterna få i bevakningen av de lokala och regionala valen. Bara i drygt var fjärde nyhetsartikel finns en tydlig konflikt mellan två parter, till exempel politiker i olika partier. Denna konfliktnivå ligger under den normala kommunjournalistiken där en större andel av journalistiken handlar om tydliga konflikter (Nygren 2004).

En förklaring till det låga antalet konflikter kan vara att nyhetsbevakningen ofta handlar om att presentera partier och deras företrädare var för sig med sina utspel och i intervjuer. Journalisterna behöver inte heller leta upp konflikter för


TABELL ��: Förekommer en tydlig konflikt i artikeln/inslaget?

Konflikt Ingen konflikt Antal

Jämtland 28,2% 71,8% 131

Västernorrland 20,8% 79,2% 197

Värmland 31,1% 68,9% 209

Östergötland 29,3% 70,7% 208

Helsingborg 13,2% 86,8% 53

Totalt 26,4% 73,4% 798

De vanligaste konflikterna står inte oväntat mellan politiker i olika partier. Men också interna konflikter har nyhetsvärde under en valrörelse, till exempel mellan politiker och offentligt anställda tjänstemän eller inom partier. En strid står till exempel inom miljöpartiet i Värmland under den sista valrörelseveckan, en per-sonstrid som får stor uppmärksamhet i medierna (tab. 18).

TABELL ��: Konflikter i lokal valbevakning

Konfliktdimension Antal Andel av konflikterna (%)

Politiker–politiker i olika partier 131 62

Politiker–tjänstemän/anställda 23 11

Politiker i samma parti 20 10

Politiker–medborgare 15 7

Politiker–intresseorganisationer 6 3

Andra konflikter 16 7

Summa 211 (26,3% av alla nyhetsart)

100

att motivera varje uppdrag – hela valrörelsen finns där som en stor konfliktram som alla de enskilda artiklarna och inslagen sätts in i.

Däremot finns det klara skillnader mellan konfliktnivån i bevakningen av de olika lokala valrörelserna (tab. 17). Högst är konfliktnivån i Värmland och i Östergötland där striden är hård i landstingsvalen, medan det är betydligt lugnare i kommunvalet i Helsingborg där det knappast finns några konflikter alls i bevak-ningen. Helsingborg utmärker sig alltså genom både en låg nivå på bevakningen och en oengagerad bevakning som inte använder sig av konflikter för att drama-tisera enligt vanlig journalistisk praxis. I Västernorrland ligger konfliktnivån mitt emellan; några särskilda stridsfrågor finns inte i valrörelsen vare sig i Sundsvall el-ler i landstinget. Det gör det däremot i Östersund som har en klart högre konflikt-nivå där särskilt den socialdemokratiska kommunledningens upphandling av ett fängelsebygge utsätts för hård kritik från oppositionen.

Bevakningen av de lokala valen är till stor del en refererande journalistik där politik-erna står i centrum. Denna slutsats ligger nära tidigare undersökningar av lokal val-bevakning (Hedman 2004) och ligger också nära den vardagliga kommunbevakning-en i dagstidningarna. I en undersökning av kommunbevakning i fyra kommuner 2002 är politikerna den största enskilda gruppen av källor (Nygren 2004). Däremot finns det en grupp som är mycket viktig i den rutinmässiga kommunbevakningen som syns ganska lite i bevakningen av valrörelsen – de kommunala tjänstemännen och de kommunanställda (Nord 2006). Dessa håller en låg profil i valrörelsen, och medi-erna använder inte heller dem särskilt ofta som en synlig källa i artiklar och inslag.

Valrörelsen är politikernas föreställning, samtidigt som medierna försöker få in medborgarperspektiv på olika sätt. Trots dessa försök hamnar andelen artiklar där medborgare framträder i olika roller en bra bit under vardagsbevakningen. Dess-utom tar politikerna också över den arena som normalt sett domineras av medbor-garna – insändarsidan.

Partiskhet i mediernas bevakning?I eftervalsdebatten är det inte ovanligt att ett förlorande parti lägger en del av skul-den på medierna – ”våra frågor fick inte komma fram” eller ”vi utsattes för negativ mediebevakning” är vanliga repliker från politiker som vill förklara ett valnederlag. Hur ser då behandlingen av partierna och de olika partiblocken ut i den lokala och regionala valrörelsen?

I samtliga fem kommuner och i tre av de fyra landsting som ingår i undersök-ningen var det vänsterstyre inför valet7. Mot den bakgrunden är det inte förvå-nande att socialdemokraterna är i en klass för sig i en analys av vilka partier som dominerar nyhetsartiklarna. I 181 artiklar eller inslag är det socialdemokraterna som dominerar, dvs. en tredjedel av de artiklar/inslag där det går att utläsa något dominerande parti eller partiblock (tab. 19). Att det styrande partiet har ett försteg i medierna har tidigare uppmärksammats på riksnivå. Detta gäller troligen också på lokal och regional nivå där kommunalråd och landstingsråd gärna visar upp sig med nya förslag och invigningar eller aktiviteter av olika slag.

Partierna i den borgerliga alliansen ligger var för sig långt under socialdemo-kraternas nivå, men sammantaget kommer de fyra allianspartierna nästan upp i samma siffror. De dominerar var för sig eller tillsammans i 170 artiklar och inslag.

Partierna utanför riksdagen lyfts sällan fram i de lokala val som undersökts. Bara två partier är något synliga, de olika sjukvårdspartierna som dominerar i 24 artiklar/inslag och sverigedemokraterna som dominerar vid 15 tillfällen.

Partierna behandlas likartat. De flesta får en ganska positiv behandling i de artiklar där de dominerar. Detta gäller även de styrande socialdemokraterna som gestaltas i positiva ordalag i drygt hälften av de artiklar/inslag där de förekommer.

Men det finns också några som avviker från mönstret:– Den borgerliga alliansen får ett mer positivt mottagande när de framträder

tillsammans än när de syns var för sig. Kanske en form av nyhetens behag inför den enade oppositionen.


7 Undantaget är Landstinget i Värmland där de borgerliga partierna styrde tillsammans med sjukvårdspartiet sedan valet 2002.


TABELL ��: Partier som dominerar nyhetsartiklar/inslag om de lokala valen samt tendens gentemot partiet (procentandel)

Positiv Neutral Negativ Antal artiklaroch inslag

Socialdemokraterna 50,8 29,8 19,3 181

Vänsterpartiet 59,3 37 3,7 27

Miljöpartiet 43,8 15,6 40,6 32

Moderaterna 50 32.6 17,4 46

Folkpartiet 45,2 23,8 31 42

Centerpartiet 46,7 23,8 3,3 30

Kristdemokraterna 37,5 62,5 16

Allianspartierna tillsammans 61,1 11,1 27,8 36

Junilistan 50 50 4

Sverigedemokraterna 26,7 13,3 60 15

Feministiskt initiativ 100 5

Sjukvårdsparti 70,8 29,2 24

Lokalt parti 66,7 33,3 3

Annat parti 33,3 20 46,7 15

Summa 42,2 39,4 17,6 476

Ej möjligt avgöra/inget parti dominerar 330

Summa (antal nyhetsartiklar och inslag) 806

– Vänsterpartiet, kristdemokraterna och centern förekommer nästan inte i några artiklar/inslag där kritik mot dem dominerar. De får lägga fram sina förslag i en positiv anda och granskas inte särskilt mycket till skillnad från folkpartiet där dataintrångsskandalen också spiller över på den lokala nivån.

– Miljöpartiet får en hel del negativ publicitet. Det mesta av detta hänger ihop med den interna strid som bryter ut i Värmland ett par dagar före valet med beskyll-ningar om mobbning och förtryck från partiets förstanamn på riksdagslistan.

– Sjukvårdspartierna får en klart positiv publicitet medan sverigedemokraterna avviker åt andra hållet med den klart mest negativa publiciteten i de fåtal artiklar/inslag där de dominerar.

Om partierna slås samman till block blir publicitetens fördelning och tendenser något jämnare. Vänsterblocket får den klart största andelen av antalet artiklar. Med hänsyn till andelen utrymme blir fördelningen mer ojämn – då får vänsterblockets partier nästan 50 procent mer medieutrymme än alliansens partier.

Tendensen är nästan likadan när alla medier slås ihop (tab. 20). Ungefär hälften

av alla artiklar och inslag är positiva, och bara en femtedel klart negativa. Samman-taget är alltså medierna tämligen neutrala i sin beskrivning av de båda politiska blocken – och socialdemokraterna och deras stödpartier kan inte hävda att de inte syntes i medierna.

TABELL �0: Artiklar/inslag där partier från olika block dominerar samt tendensen gentemot de olika blocken (procentandel)

Positiv Neutral Negativ Summa

Vänsterblocket 122 69 49 240

50,8% 28,7% 20,4% 100%

Borgerliga alliansen 84 54 32 170

49,4% 31,8% 18,8% 100%

Utmanarpartier* 35 15 16 66

53% 22,7% 24,2% 100%

Ej möjligt att avgöra/inget parti dominerar

330

Summa 806

42,4% 39,4% 17,6% 100%

* Utmanarpartier är alla de partier som inte sitter i riksdagen

Samma tendenser finns vid en analys av hur ofta olika partier förekommer i nyhets-bevakningen, alltså inte bara när partierna dominerar artikeln/inslaget utan även när de finns med på andra sätt, till exempel om de bara nämns eller om någon fö-reträdare finns med och kommenterar, eller om de finns med i sammanställningar över partiernas ståndpunkter i olika sakfrågor.

Det mest slående är hur lika alla partier behandlas (tab. 21). De två största parti-erna är också de som finns med oftast, socialdemokraterna och moderaterna. Dessa partier får både en mer positiv och en mer negativ behandling än andra partier.

De övriga riksdagspartierna ligger alla på ungefär samma nivå och samma fördelning av positiv/negativ tendens med undantag för folkpartiet som nämn-des något mer i negativa sammanhang, kanske som en följd av avslöjandena runt dataintrånget hos socialdemokraterna. Centerpartiet förekommer däremot sällan i negativa sammanhang.



TABELL ��: Hur ofta förekommer de olika partierna i bevakningen av lokala valrörelser?

Parti Finns i antal art/inslag

Positiv tendens %

Neutral tendens %

Negativ tendens %

Socialdemokraterna 394 30 50 20

Vänsterpartiet 142 23 66 10

Miljöpartiet 137 23 62 15

Moderaterna 245 27 56 18

Folkpartiet 181 26 53 21

Centerpartiet 160 24 72 5

Kristdemokraterna 141 24 65 11

Sjukvårdspartier 59 44 51 5

Sverigedemokraterna 35 11 43 46

Feministiskt initiativ 11

Lokala partier 9

Junilistan 6

Andra partier* 28 25 39 36

* Främst handlar det om pensionärspartiet (SPI) och Nationalsocialistisk front (NSF)

Bara två partier avviker från mönstret – sjukvårdspartierna och sverigedemokraterna.

• Sjukvårdspartierna nämns vid 59 tillfällen och i nästan hälften av fallen i positiva sammanhang. Bara vid ett fåtal tillfällen är tendensen mot partiet negativ.

• Sverigedemokraterna nämns bara vid 35 tillfällen i de drygt 800 nyhetsartiklarna. Trots att partiet ställde upp med egna listor i alla de val som undersöktes (utom i Jämtland) var mediernas bevakning mycket sparsam. Och när de nämndes var det i nästan hälften av fallen med klart negativ tendens.

I de fall där sjukvårdspartierna gick framåt, som den nya Vrinnevilistan i Östergöt-land, hade troligen en positiv mediebevakning del i detta. Men sverigedemokrat-ernas framgång kom trots att medierna inte uppmärksammade dem och trots ne-gativ publicitet (se särskilt delkapitel).

Kritik mot socialdemokraterna för sjukvårdenDetta generella resultat betyder dock inte att det ena eller det andra blocket inte kan ha gynnats eller missgynnats av de lokala mediernas bevakning av olika sak-frågor. Som det framgår senare i beskrivningen av bevakningen av landstingsvalet

i Östergötland, är bevakningen i detta fall mycket kritisk gentemot det s-ledda landstinget. I bevakningen av sjukvårdsfrågorna finns det sammantaget mycket kritik mot vänsterblocket i alla de fyra landsting som undersöks.

Totalt finns det 152 nyhetsartiklar som handlar om sjukvårdsfrågor i de fyra landstingsvalen. Socialdemokraterna förekommer i drygt hälften av dessa artiklar och tendensen är negativ gentemot partiet nästan var fjärde gång. Däremot är det ytterst sällan som de borgerliga partierna förekommer i negativa sammanhang när det gäller sjukvårdsfrågor. Mest positivt framställs sjukvårdspartierna som är det tredje vanligaste partiet i sjukvårdsbevakningen (tab. 22).

TABELL ��: Tendens gentemot partierna i artiklar/inslag om sjukvård

Parti Positiv % Neutral % Negativ % Antal art/inslag

Socialdemokraterna 28 49 23 82

Vänsterpartiet 15 70 15 33

Miljöpartiet 15 77 8 26

Moderaterna 39 53 8 51

Folkpartiet 31 69 0 32

Centerpartiet 41 59 0 29

Kristdemokraterna 34 63 3 35

Sjukvårdspartier 48 48 4 44

Totalt antal nyhetsartiklar om sjukvård är 152

På det andra stora sakfrågeområdet i den lokala valbevakningen, själva valrörelsen med allt som hände runt kampanjerna och röstningen, var tendenserna mot par-tierna jämnare fördelade. Totalt fanns det 262 nyhetsartiklar om valrörelsen och den största delen av publiciteten gentemot partierna var ganska neutral. De enda som avviker här är liksom tidigare sverigedemokraterna som fick ta emot mycket negativ publicitet.

Skillnader mellan olika medier?Det finns tydliga skillnader mellan olika typer av medier i behandlingen av parti-erna, både hur ofta det ges utrymme för partierna och hur de skildras. Skillnaderna går både mellan tidningar av olika partifärg och mellan tidningar och public service-medierna SR och SVT (tab. 23).

– De borgerliga tidningarna ger båda blocken ungefär samma utrymme (med en liten övervikt för vänsterblocket). Tendensen är ungefär densamma mot såväl de stora blocken som mot utmanarpartierna.

– S-tidningarna ger vänsterblocket en dominerande roll dubbelt så ofta som den borgerliga alliansen. Vänsterblocket får också klart mindre negativ publicitet och den borgerliga alliansen något mindre positiv uppmärksamhet. Utmanarpar-tierna uppmärksammas nästan inte alls.

– Public service (SVT och lokalradion) ger ungefär lika mycket uppmärksamhet

4 • Så bevakades valet 2006 av lokala medier 55


TABELL ��: Tendens gentemot de olika blocken i skilda typer av medier (i artiklar/inslag där respektive block dominerar, procentandel)

Medietyp Dominerande block Positiv Neutral Negativ Antal art/insl

Borgerl. tidningar(8 tidningar)

Vänsterblock 55 24 21 117

Alliansen 54 25 21 96


Inget parti/ej möjligt avgöra 185

S-tidningar(4 tidningar)

Vänsterblock 58 34 8 74




SR och SVT Vänsterblock 33 33 35 40




Summa 762

* Utmanarpartier är alla partier utanför riksdagen

till de båda blocken. Klart mest negativ publicitet får de styrande majoriteterna i vänsterblocket, och dessa får också betydligt mindre positiv publicitet. Däremot är behandlingen av alliansen i nyhetssändningarna i lokalradion och SVT ungefär som i tidningarna.

Skillnaderna kan bero både på politiska kopplingar och på mediernas arbetslo-gik. De stora borgerliga tidningarna vänder sig till en bred publik med sympatisö-rer till alla partier, och de har generellt sett ungefär samma behandling av de båda politiska blocken.

S-tidningarna är mindre och har färre nyhetsartiklar om valet. I deras fall ligger det nära till hands att se den politiska slagsidan som ett utslag av det faktum att politiker från vänsterblocket har bra kontaktvägar till s-tidningarna, samt att de flesta läsarna finns inom vänsterblocket.

För public service (SR och SVT) finns inga direkta kopplingar till de politiska partierna, i alla fall inte på lokal nivå. Där kan det i stället handla om ett utslag av det arbetssätt som generellt gör journalistiken kritisk mot makten. I dessa valrörel-ser representerades makten i åtta fall av nio av vänstermajoriteter. Därmed riktades kritiken oftare mot vänsterblocket, medan oppositionen fick lägga fram sina förslag på ett neutralt ellet positivt sätt som i de stora tidningarna.

TABELL �4: Har nyheter sitt synliga ursprung i aktiviteter hos partierna? (procentandel)

Ja Nej Antal artiklar och inslag

Förstatidning 28,9 71,1 436

Andratidning 44,1 55,9 186

Gratistidning 50 50 14

Lokalradion 35,8 64,2 67

SVT 21,4 78,6 70

TV4 19,2 80,8 26

Summa 32,4 67,6 799

TABELL �5: Har nyheter sitt synliga ursprung i aktiviteter hos partierna? (procentandel)

Ja Nej Antal artiklar och inslag

Jämtland 35,1% 64,9% 131

Västernorrland 25,3% 74,7% 198

Värmland 38,8% 61,2% 209

Östergötland 35,6% 64,4% 208

Helsingborg/Skåne 15,1% 84,9% 53

Summa 32,4 67,6% 799


Partistyrt innehåll?Ännu tydligare blir kopplingen mellan partier och olika typer av medier vid en analys av i vilken mån nyheterna om valet har sitt ursprung i partiernas egna akti-viteter. Detta är naturligtvis omöjligt att helt få insyn i utan att följa den redak-tionella processen på nära håll. Analysen får i stället utgå från vad som är synligt i artiklar och inslag, och det noteras när det framgår i medierna att det är partierna som själva är orsak till nyheten, till exempel genom presskonferenser, valmöten eller andra medieinriktade aktiviteter.

I hela nyhetsbevakningen är det ungefär en tredjedel av alla artiklar/inslag som har sitt synliga ursprung i partierna själva (tab. 24). Störst är andelen i medier med små redaktionella resurser som s-tidningar, gratistidningen Extra Östergötland och lokalradion. Andelen är betydligt mindre på de större redaktionerna som har mer gott om resurser. Det betyder inte att de stora redaktionerna går på färre presskon-ferenser och valmöten, men de har också resurser att göra mycket annat. Minst andel finns i TV-nyheterna som är klart mindre källstyrda än de andra lokala och regionala medierna.


TABELL ��: Förekomst för partierna i medierna i de fem regionerna (procent av artiklar/inslag)

Parti Jämtland Västernorrl. Värml. Östergötl. Helsingborg Totalt

Socialdemokraterna 50 55 55 66 48 56

Vänsterpartiet 16 13 24 31 11 20

Miljöpartiet 13 16 26 25 11 20

Moderaterna 38 25 39 42 24 35

Folkpartiet 25 23 27 32 16 26

Centerpartiet 31 21 20 25 13 23

Kristdemokraterna 21 17 16 28 16 20

Sverigedemokraterna 3 5 5 3 18 5

Sjukvårdspartierna 2 9 11 13 2 5

Antal artiklar 131 198 170 159 45 702

Sammantaget pekar siffrorna på tydliga regionala skillnader när det gäller närhe-ten mellan de lokala medierna och det politiska systemet.

– I det politiskt heta Värmland är partierna mycket aktiva gentemot medierna, både på kommun- och landstingsnivå där presskonferenser och utspel avlöser varandra. De får också genomslag i medierna vilket ger partierna mycket plats i nyhetsbevakningen. En förklaring till detta kan vara att det finns många medier med en hård lokal konkurrens – de båda självständiga dagstidningarna har lika mycket valbevakning och inte i någon av de andra regionerna satsar radio och TV så mycket på valnyheter.

– Även i Östergötland har en stor andel av nyhetsartiklarna sitt ursprung i par-tierna. Där finns också partierna med i nyhetsartiklarna något oftare än i de andra regionerna, särskilt gäller detta vänsterpartiet och kristdemokraterna samt det nystartade sjukvårdspartiet. I Östergötland finns många medier som bevakar det heta landstingsvalet, och det finns en nyhetskonkurrens om valnyheterna.

Det är inte bara mellan olika typer av medier som det skiljer i vilken grad som partierna får genomslag för sina aktiviteter. Det finns också klara skillnader mellan olika regioner, något som pekar både på att den redaktionella policyn kan se olika ut i liknande medier och på att partierna i olika regioner kan vara olika aktiva gentemot medierna.

I topp ligger Värmland där nästan fyra av tio nyhetsartiklar/inslag har sitt synliga ursprung i någon partiaktivitet (tab. 25). Det är långt över Helsingborg där nivån på valbevakningen är mycket lägre och där bara 15 procent av den sparsamma bevakningen har sitt ursprung i partierna.

Det finns också skillnader mellan hur ofta partierna förekommer i nyhets-bevakningen i de fem regionerna., även om dessa skillnader är något mindre (tab. 26). I Östergötland och Värmland har partierna en hög närvaro i mediernas valbe-vakning, medan Helsingborg utmärker sig med en relativt låg närvaro.

– I Jämtland är partiernas aktivitet gentemot medierna hög, och det syns i valbevakningen. Särskilt gäller detta centerpartiet som är starkt i länet. I Jämtland finns också två relativt jämbördiga dagstidningar av olika partifärg.

– I Västernorrland är siffrorna genomgående lägre för partiernas aktiviteter och synlighet i medierna med undantag för de starka socialdemokraterna. Särskilt gäller detta moderaterna som inte är särskilt synliga. I Västernorrland är nyhets-konkurrensen något svagare, och s-tidningen Dagbladet ägs sedan några år av den borgerliga konkurrenten.

– I Helsingborg är det betydligt mer sällan som partierna får genomslag för sina aktiviteter. Den enda tidningen är svårare att locka, och etermedierna har bevak-ning av många kommuner att tillgodose. Detta syns också tydligt i den lägre nivån på valbevakningen i Helsingborg (även om det bara är kommunvalen som under-söks där). Avståndet mellan medier och det politiska systemet är större, särskilt sedan s-tidningen Arbetet lades ner 2000.

Partiaktiviteter och olika medierDet finns också skillnader vid analyser av vilket partiblock som dominerar i de ar-tiklar som tillkommit på initiativ från partierna (tab. 27). Då blir det tydligt att de s-styrda tidningarna och lokalradion gärna går på de presskonferenser och möten som vänsterblockets politiker (oftast socialdemokrater) ordnar.

I s-tidningarna är nästan 70 procent av de artiklar där vänsterblocket dominerar tillkomna på initiativ från partierna. Från dessa presskonferenser kommer troligen en stor del av de artiklar som är positiva för vänsterblocket som tidigare noterats. Det kan också noteras att s-tidningar i högre grad än de borgerliga tidningarna låter alliansens partier ta initiativ när de skriver om dem, även om antalet artiklar i det fallet är relativt litet.

Det betyder dock inte att de borgerliga tidningarna går på färre s-presskonfe-renser. Men de borgerliga tidningarna gör också många andra artiklar där vänster-blocket dominerar – artiklar som inte är resultat av till exempel presskonferenser utan som tillkommer på andra sätt.

TABELL ��: Artiklar som domineras av partiblock och deras ursprung

Dominans av vänsterblocket Dominans av alliansen

Ursprung i partier? Ursprung i partier?

Ja (%) Nej (%) Antal Ja (%) Nej (%) Antal

Borgerliga tidn 42 58 117 35 65 96

S-tidningar 69 31 74 44 56 36

SR 62 38 21 42 58 19

SVT 42 58 19 43 57 14

Partipressen lever?Relationerna mellan medier och politiska aktörer beskrivs ofta som en byteshan-del. De politiska aktörerna erbjuder nyheter som medierna behöver, och dessa ger i sin tur de politiska aktörerna en plats i offentligheten. Medierna ger politikerna



en kanal till väljarna som de inte kan vara utan, särskilt inte i valtider (t.ex. Asp, Johansson & Larsson 1997).

Vem som har övertaget i denna byteshandel kan diskuteras. I medierna säger man med rätta att det är redaktionerna som gör urvalet, dvs. som avgör vilka av partiernas aktiviteter som ska bevakas och hur frågorna ska ställas. Samtidigt visar siffrorna i denna undersökning att resultatet av detta urval inte blir likadant på alla redaktioner – det finns faktorer som påverkar urvalet och hur stort genomslag partierna får i medierna. Dessa faktorer kan sökas på flera plan både när det gäller redaktionella resurser, mekanismer i den journalistiska logiken och graden av när-het mellan de lokala medierna och de politiska partierna.

• De redaktioner som har mindre resurser låter en större andel av bevakningen ske på initiativ av de politiska partierna. I s-tidningarna och lokalradion har över 40 procent av artiklarna/inslagen sitt synliga ursprung i partiernas aktiviteter. I dessa medier är också andelen valbevakning som ingår i redaktionella serier mycket liten.

• I den journalistiska logiken ligger att vara kritisk mot makthavare, oavsett var dessa finns och vilka de är. I åtta av de nio lokala val som undersöks finns det vänstermajoritet inför valet, och detta kan vara en förklaring till att public service (lokalradio och SVT) har en så stor andel bevakning med negativ domi-nans gentemot vänsterblocket.

Men resurser och journalistisk logik betyder inte allt. Det finns också skillnader i graden av närhet mellan det politiska systemet och medierna. Dessa skillnader är dels regionala, dels går de mellan tidningar av olika partifärg.

I undersökningen finns en genomgående skillnad mellan Helsingborg och de andra fyra regionerna. I Helsingborg är bevakningen av kommunvalen betydligt mindre, partierna har en mycket mindre roll och de får sällan genomslag för sina olika aktiviteter.

I dagstidningarna tillkommer också en politisk dimension. I undersökningen om 1979 års lokala valrörelse i ett antal kommuner framgår klart att dagstidning-arna gynnar det egna närstående partiet även på nyhetsplats, både när det gäller ut-rymme och andelen negativa inslag i bevakningen (Sjölin 1981). I senare forskning sägs att kopplingen mellan partier och dagspress har spelat ut sin roll, att partifärg inte längre har så stor betydelse i nyhetsbevakningen (Hadenius 1993; Svedberg/Weibull 1994; Nord 2001).

Analysen av den lokala valbevakningen visar dock att det fortfarande finns tydliga politiska skillnader på nyhetsplats mellan de borgerliga och de socialdemo-kratiska tidningarna:

• De borgerliga tidningarna har ungefär lika många artiklar som domineras av den borgerliga alliansen som de styrande vänstermajoriteterna i de undersökta kommunerna och landstingen. S-tidningarna har färre artiklar totalt sett, och bland de artiklar som publiceras dominerar vänsterblocket dubbelt så ofta som den borgerliga alliansen.

• De borgerliga tidningarna har nästan exakt samma fördelning mellan positiv, neutral och negativ tendens när de beskriver de båda blocken. S-tidningarna har en betydligt mindre andel artiklar som beskriver vänsterblocket negativt och en mindre andel som beskriver alliansen positivt.

• S-tidningarna låter sig i högre grad styras av initiativ från partierna och särskilt gäller det i artiklar där vänsterblocket dominerar. Sju av tio artiklar i s-tidningar där vänsterblocket dominerar har sitt synliga ursprung i partiernas egna aktiviteter.

Dessa skillnader betyder inte att de borgerliga tidningarna är ”opolitiska” i sin nyhetsrapportering. Exemplet Östergötland visar till exempel hur Norrköpings Tidningar genomförde en omfattande och kritisk granskning av sjukvården i det s-ledda landstingsstyret inför valet. Men de borgerliga tidningarna har läsare bland alla partiers väljare och måste anstränga sig för att ge en mer allsidig bild av valet. De har också resurser att inte i så hög grad låta sig styras av partiernas initiativ.

S-tidningarna ger mer intryck av att generellt låta partikopplingar också på-verka nyhetsurval och vinkling. Det är tydligt att partipressen lever på det lokala planet – trots sin ofta allmänt förkunnade död.



De lokala valen handlar inte bara om de stora partierna som sitter i riksdagen. De senaste 20–30 åren har det blivit allt vanligare med olika typer av lokala partier som växer fram ur lokala stridsfrågor. I hälften av alla kommuner sitter i dag olika lokala partier i fullmäktige, och det finns sammanlagt 155 lokala partier represen-terade i landets 290 kommuner. Även i landstingen har det växt fram regionala partier runt sjukvårdsstrider – i åtta av de 20 landstingen och regionerna sitter regionala sjukvårdspartier. Starkast är de i Norrbotten där de fick drygt 15 procent i senaste valet, och vanligast är sjukvårdspartier i de skogslän som fått känna på nedläggningar inom sjukvården de senaste åren, till exempel Dalarna, Gävleborg, Värmland och Västernorrland.

Även andra partier utanför riksdagen kommer in i kommuner och landsting. De senaste valen har det främst handlat om främlingsfientliga partier som har varit starkast i Skåne och vissa andra regioner. I valet 2002 var det främst sveri-gedemokraterna och nationaldemokraterna.

I detta kapitel analyseras mediernas bevakning av dessa typer av partier i två fall – bevakningen av landstingsvalet i Östergötland med det nystartade sjukvårds-partiet Vrinnevilistan och bevakningen av sverigedemokraterna i de lokala valen.

Sjukvårdsvalet i ÖstergötlandLandstinget i Östergötland hade fram till valet 2006 ett vänsterstyre. Mandatpe-rioden präglades av två stora frågor i sjukvården, en omstrukturering av sjukhu-sen och politiska prioriteringar av vården. Omstruktureringen innebar att länets sjukhus skulle specialiseras, lasarettet i Motala skulle göra all ortopedi medan Vrinnevisjukhuset skulle få andra delar av vården. Patienterna fick resa längre till vården men i gengäld skulle köerna bli kortare och mer rättvisa, lovade politikerna. Dessutom gjorde politikerna prioriteringslistor för vilka typer av sjukdomar som skulle behandlas, något som också innebar att vissa behandlingar inte skulle ges.

När delar av akutmottagningen på Vrinnevisjukhuset i Norrköping skulle läggas ner som en följd av prioriteringarna protesterade norrköpingsborna. I en demonstration slogs en symbolisk ring runt sjukhuset, och landstingsledningen öppnade akuten igen efter ett halvår. Inför valet 2006 bildades ett nytt sjukvårds-parti på initiativ av läkare och annan personal från Norrköping – Vrinnevilistan. Det presenterades som oberoende, men var också inför valet tydligt med att det ville ha bort s-ledningen från landstinget.

Sjukvården är en stor fråga i de flesta östgötska medier (tab. 28). Sammanlagt publiceras ett 80-tal nyhetsartiklar/inslag om sjukvården, och tidningarna har to-talt nio ledare. Debatten är livlig med sammanlagt 53 debattartiklar och insändare

5. Sjukvårdsval och sverigedemokrater

Sjukvården i centrumMest omfattande är bevakningen i oberoende moderata Norrköpings Tidningar (NT), som är den helt dominerande tidningen i Norrköping med en hushållstäck-ning på 63 procent. NT har 3–4 sidor varje dag om valet på lokal nivå under vinjet-ten Val 2006. Tidningen har en serie ”Valets hetaste frågor” i tio delar med både reportage och sakpolitiska guider, och sjukvården får tre helsidor i denna serie veckan före valet. Landstingsvalet är en stor nyhet under alla de tre veckorna. Sjukvården finns med på förstasidan i åtta av de 18 tidningar som analyseras. Sam-manlagt förekommer 36 nyhetsartiklar, fyra ledare och 18 artiklar på debatt- och insändarsidor.

Sjukvården dominerar helt i NTs valbevakning de tre sista veckorna, en be-vakning som i sin utformning blir starkt kritisk mot den socialdemokratiska landstingsledningen. Det är inte kampanjjournalistik i traditionell mening, men det sammanlagda intrycket blir ändå en journalistik som ligger nära en kampanj: Kritiska läkare citeras utförligt och den nya Vrinnevilistan får komma fram i tio av nyhetsartiklarna. Tidningen avslöjar ett nytt förslag till prioriteringslista, skildrar patienter som bollas mellan sjukhus och följer allianspolitiker som ställer ut löften om att behålla sjukvård på olika platser. I kontrast mot den landstingsdrivna sjuk-vården skildras en privatdriven vårdcentral i helt positiva ordalag samtidigt som kritiken mot landstingsledningen dominerar i andra reportage.

Bevakningen av sjukvården följer tre olika linjer i NT under de tre veckor som undersöks:

– En serie som går igenom olika områden inom sjukvården – patientsäkerhet, ortopedi, tillgänglighet vid vårdcentraler och framtiden för Vrinnevisjukhuset

TABELL ��: Bevakning av sjukvård inför valet i medierna i Östergötland

Medium Nyheter Sakpol. guide Ledare Deb/ins Summa

Norrköpings Tidningar 31 5 4 18 58

Folkbladet 12 1 2 8 23

Östgöta Correspondenten 19 2 14 35

Extra 2 3 5

Motala Tidning 6 1 1 10 18

SVT* 4 4

TV4

SR* 3 3

Summa 77 7 9 53 146

* SVT och SR sände också utanför nyheterna en timmes sjukvårdsdebatt vardera med landstingets politiker. I dessa debatter deltog bara de partier som före valet satt i landstinget, alltså inte det nya sjukvårdspartiet Vrinnevilistan.

i tidningarna, samtidigt som flera tidningar ordnar chattar på sina webbsidor om sjukvårdsfrågorna. I SVT och lokalradion ordnas en timmes debatt om sjukvården.

5 • Sjukvårdsval och sverigedemokrater ��


i Norrköping. Dessutom står sjukvården som nummer två på listan över valets viktigaste frågor. Varje del i serien har samma upplägg – intervjuer med läkare och tjänstemän som berättar hur det är, och en eller ett par frågor som varje parti svarar på i några meningar.

– En löpande bevakning av utspel från partierna i landstinget. Här dominerar de borgerliga politikerna eftersom de också till synes är mest aktiva gentemot medierna.

– En nyhetsbevakning runt landstingsfrågor. Ett par exempel: Den 5 september är tidningens toppnyhet den nya svarta lista som sägs kunna begränsa vården efter valet. Lördagen innan valet berättar tidningen om en patient som bollas fram och tillbaka mellan sjukhus som inte vill ta ansvar för de komplikationer som uppstått i samband med en operation; detta som en följd av den specialisering som genom-drivits i landstinget.

Dessutom lyfter tidningen fram insändare runt sjukvården i särskilda block, och under två dagar refereras läsarnas chattar med sjukvårdspolitiker. Fyra ledare behandlar sjukvården under de tre veckorna.

Går till källornaS-kollegan Folkbladet ägs sedan många år av Norrköpings Tidningar, men har en helt självständig redaktion. Tidningen har betydligt färre läsare, åtta procent av hushållen i Norrköping medan den är något starkarte i bruksorten Finspång. Tid-ningen har också betydligt mindre resurser än kollegan NT, vilket troligen är en av orsakerna till att bevakningen av landstingsvalet är betydligt mindre omfattande än i NT.

Liksom NT följer Folkbladet de olika utspel som kommer från partierna, dock med en generösare plats och placering för utspelen från s-majoriteten. Dessutom satsar tidningen två sidor veckan före valet på att presentera Vrinnevilistan och de andra partiernas politik i sjukvårdsfrågorna. Insändardebatten är sparsam och be-vakningen av sjukvården som helhet ganska nedtonad ända fram till dagarna före valet. Men till bilden hör också att Folkbladet i samband med de tidigare striderna drivit en öppen kampanj för att försvara Vrinnevi och mot s-landstinget.

Då publicerar Folkbladet under två dagar en granskning av resultaten av s-ma-joritetens politik i landstinget de senaste åren. En för ändamålet inhyrd reporter går igenom hur både ekonomi och vårdköer har förändrats och kommer fram till att landstinget varken har sparat pengar eller kortat vårdköerna. Båda dagarna är detta toppnyhet på förstasidan, och även om s-landstingsrådet får bemöta resulta-tet av granskningen är intrycket mycket negativt för s-ledningen i landstinget.

Folkbladets granskning skiljer sig också från NTs långa och ambitiösa serie om sjukvården. NT bygger sina artiklar till största delen på intervjuer med läkare och tjänstemän, och när den låter Vrinnevilistan komma fram blir det ännu en gång läkarnas synpunkter (eftersom det nya partiet består mest av läkare och annan personal). Folkbladets reporter går i stället till grundkällorna i landstinget och tar fram siffror på hur mycket pengar som har tillförts vården och konstaterar att de utlovade besparingarna har ätits upp av ökade kostnader. Reportern kan också visa att det står fler i vårdköer enligt landstingets egna siffror, även om de ansvariga inte vill medge detta.

Metoderna är olika i de båda tidningarnas granskning, men resultatet blir det-samma – en massiv kritik mot det s-ledda landstinget.

5 • Sjukvårdsval och sverigedemokrater �5

Lokalpatriotismen slår igenom?I de övriga delarna av länet ägnar främst Östgöta Correspondenten relativt mycket plats åt sjukvården. 19 nyhetsartiklar under tre veckor betyder i genomsnitt en varje dag, plus en stor insändardebatt. Alliansen kan komma fram bra, till exempel när den i Corren den 30 augusti presenterar sin ”vision för landstinget” i en debatt-artikel samtidigt som det görs en nyhetsartikel och en ledarkommentar på samma sak i tidningen.

Motala Tidning tonar ner sjukvården och låter inte Vrinnevilistan komma fram. Kanske ett uttryck för att det nya sjukvårdspartiet har sin bas i Norrköping och slåss för vården där och vill ha tillbaka vård som landstinget har flyttat till Motala. Lokalpatriotismen kan ha gjort att Motala Tidning inte lyfter upp sjuk-vårdsfrågorna så mycket.

I SVT och lokalradion debatteras sjukvården i specialprogram under en timme vardera. Det är bara partierna i landstinget som får vara med, och i lokalradion nämns inte Vrinnevilistan alls i nyheterna under de tre veckorna. SVT har med det nya partiet i nyheterna vid två av de fyra tillfällen då man berättar om sjukvården i Östergötland.

Bevakningen som helhet lyfter fram kritik mot landstinget, och det är kanske inte förvånande att resultatet blir negativ publicitet för det styrande vänster-blocket (tab. 29). En analys av de tillfällen när de politiska partierna förekommer i nyheterna visar tydliga skillnader i behandlingen av partierna. De två blocken får framträda lika många gånger men alliansen får en betydligt mer positiv behand-ling. Mest positiv är behandlingen av utmanaren Vrinnevilistan även om partiet inte får framträda så många gånger.

TABELL ��: De politiska partierna i nyhetsartiklar/inslag om sjukvården inför landstingsvalet i Östergötland

Partiblock Förekommer antal gånger

Positivtendens %

Neutral tendens %

Negativtendens %

S, v och mp 79 20 57 23

Alliansens partier 76 43 55 2

Vrinnevilistan 18 50 44 6

Vilken betydelse hade då mediernas bevakning för valresultatet? När rösterna räknades på kvällen den 17 september stod det klart att Vrinnevilistan gjorde succé – partiet fick 11,2 procent av rösterna och 12 mandat i det nya landstinget. I Norrköping, som var partiets bas, blev det med närmare 30 procent av rösterna det största partiet i landstingsvalet. Främst drabbade detta socialdemokraterna som backade från 41,2 till 27,6 procent. Var tredje s-väljare försvann, de flesta troligen till Vrinnevilistan trots att den inför valet hade deklarerat att den skulle samarbeta med allianspartierna efter valet.

Mediernas bevakning av sjukvårdsfrågorna spelade naturligtvis en stor roll för väljarna. Det är dock inte samma sak som att medierna avgjorde valet. Medierna utgick från den verklighet som fanns inom det s-ledda landstinget och från den politik som partierna presenterade i valrörelsen. Betoningarna skiftade mellan olika medier men det gemensamma intrycket är inte att de bevakade sjukvårdsfrå-


gorna på något osakligt sätt. Tvärtom – i bevakningen av sjukvården i Östergötland fanns både referat av vad politikerna ville och en granskning av vad de hade åstad-kommit i landstinget de senaste åren och de problem som sjukvården stod inför.

Bevakningen av sjukvården i Östergötland avviker från det mönster som präglar den lokala valbevakningen i stort, den är mer aktiv och granskande än den genomsnittliga lokala valjournalistiken. Partierna får göra sina utspel även i de östgötska medierna, och debattsidorna är lika präglade av de lokala och regionala politikerna som i resten av undersökningen. Men i sjukvårdsbevakningen i Öster-götland syns också en vilja att driva en fråga som är viktig för väljarna, och det nya partiet Vrinnevilistan framstod i medierna som ett slags ”folkets röst” i valrörelsen. I sin bevakning av sjukvården blev medierna inte bara en arena för valrörelsen, utan också en aktör som drev en av väljarnas stora frågor.

Medielogik eller partitrohet?Sjukvårdsfrågorna var stora i alla de fyra landstingsval som undersöktes. Det finns också en genomgående skillnad i hur dagstidningar av olika partifärg behandlade sjukvården. De borgerliga tidningarna ägnade sjukvården mycket större uppmärk-samhet både i antal artiklar och i andel av valbevakningen. Sjukvårdspartierna lyftes fram i de borgerliga tidningarna, medan de nästan inte alls förekom på nyhetsplats i s-tidningarna (tab. 30).

Det är också tydligt att tidningarnas politiska inriktning färgar av sig på hur de olika blocken framställs när det gäller sjukvården. I de borgerliga tidningarna är den negativa publiciteten större för socialdemokraterna och den positiva betyd-ligt större för den borgerliga alliansen. I s-tidningarna är det tvärtom, även om underlaget är litet med 28 artiklar – s-tidningarna ger vänsterblocket betydligt mer positiv publicitet runt sjukvårdsfrågorna.

TABELL �0: Bevakning av sjukvårdsfrågor i borgerliga och socialdemokratiska tidningar – storlek på bevakning, förekomst av partier och tendens

Borgerliga tidningar (8) S-tidningar (4)

Antal art/andel av nyheter

99/22,7% 28/15,0%

Partiblock Antal Positiva Neutrala Negativa Antal Positiva Neutrala Negativa

Vänsterblock 98 17 63 17 24 41 46 13

Alliansen 98 35 63 2 27 37 55 7

Sjukvårdspartier 32 38 56 6 6 83 17

Är det tidningarnas partianknytning eller journalistikens arbetssätt som ligger bakom skillnaderna mellan tidningarna i bevakningen av sjukvården? Eller är det båda dessa faktorer som ger utslag i mediernas sjukvårdsbevakning?

Före valet var det s-styre i tre av de fyra undersökta landstingen, undantaget var Värmland där de borgerliga styrde ihop med sjukvårdspartiet. Det är en viktig del av den journalistiska ideologin att vara särskilt kritisk mot makten, och eftersom den när det gällde sjukvården oftast representerades av vänsterblocket är det inte


oväntat att detta block fick en mer negativ behandling generellt sett. Tidigare studier av landstingsval har visat att lokalpatriotism varit starkare än

partianknytning för alla tidningar; man har slagit vakt om sitt sjukhus och lyft fram sjukvårdspartier i opposition mot makten i landstinget (Svedberg/Weibull 1994; Nord 1997). I Norrköping faller tidningarna i detta mönster när både NT och Folkbladet (s) ger plats för en journalistik med en tydlig kritisk udd mot det s-ledda landstinget. Det faktum att det nya sjukvårdspartiet i Östergötland hade sin bas i Norrköping förklarar också den sparsamma behandling som liberala Motala Tidning ger sjukvården och Vrinnevilistan.

Men partiskillnaderna är också tydliga mellan tidningarna om man ser till alla fyra länen tillsammans. Sjukvårdsfrågorna sätter s-tidningarna i en svår situation. Den journalistiska logiken säger att de ska släppa fram kritiken mot makthavare i landstingen oavsett vilket parti de tillhör, samtidigt som de har sina läsare i vänsterblocket och av tradition har starka band till socialdemokraterna. Resultatet blir att de tonar ner bevakningen av sjukvården och gör betydligt mindre än sina borgerliga kollegor. De släpper fram de borgerliga politikerna på samma sätt som de stora tidningarna, men ger samtidigt en betydligt mer positiv bild av vänster-blocket. Sjukvårdspartierna syns knappast alls.

Detta är den generella bilden som också gällde Folkbladet i Norrköping fram till två dagar före valet. Då släppte tidningen till slut fram en kritisk granskning av det s-styrda landstinget, samtidigt som den på ledarplats argumenterar för att socialdemokraterna i Norrköping kan slåss för stadens intressen i landstinget. Lokalpatriotismen tog över partitroheten.

Sverigedemokraterna i valbevakningenValet 2006 innebar ett genombrott för sverigedemokraterna (sd). Partiet gick från 50 till 280 mandat, blev representerade i 144 kommuner och tog dessutom 16 man-dat i tre landsting. Partiet hamnade som möjliga vågmästare i drygt 40 kommuner och i region Skåne där partiet tog 10 mandat. Fortfarande flera månader efter valet var det oklart i många kommuner om en majoritet skulle kunna bildas utan att stödja sig på sverigedemokraterna.

I de fem kommuner och tre landsting som ingår i undersökningen ställde sverigedemokraterna upp i alla val utom i Jämtland. Partiet mer än fördubblade sin röstandel i Helsingborg till 9,5 procent och tog sex mandat. I Sundsvall och Karlstad tog partiet två mandat vardera med runt tre procent av rösterna, medan det inte kom in i Linköping med 1,8 procent.

Vilken roll spelade de lokala medierna i sverigedemokraternas framgång? Gyn-nade medierna det nya partiet, eller kom deras framgång trots mediernas behand-ling? Före valet förklarade redaktionschefer i branschtidningar att sd skulle granskas aktivt och inte förtigas (Journalisten 13 juni, Pressens Tidning 11/06 och 13/06). I juni publicerade också Norrköpings Tidningar en granskning av flera högerextre-ma partier i valet och visade att några kandidater var dömda för brott. I Skåne tog SVT upp sverigedemokraterna i det första temaprogrammet re:agera i augusti, men fick lägga om innehållet sedan socialdemokraterna vägrat debattera med partiet.

Men hur uppmärksammas partiet i den lokala valbevakningen som helhet? Un-der de tre sista veckorna före valet får sverigedemokraterna mycket lite uppmärk-


samhet i medierna i de fem kommuner och tre landsting som undersöks. Partiet nämns sammanlagt 35 gånger i de 800 nyhetsartiklar som granskas, och partiet är dominerande i 15 artiklar/inslag. I den totala valbevakningen är det en försvinnan-de liten andel, och det dominerande intrycket är att sverigedemokraterna knappast syns alls i de lokala medierna (tab. 31).

Den lilla publicitet partiet får är ojämnt fördelad – mest uppmärksammas det i Västernorrland, Värmland och Helsingborg. Uppmärksamheten är övervägande negativ, ty i nästan hälften av alla artiklar/inslag där partiet förekommer är det i negativa sammanhang, till exempel att någon kandidat är dömd för brott eller att polisen får ingripa vid bråk i samband med ett valmöte. Eller som när en kd-kan-didat i Helsingborg i SVTs Sydnytt anklagar partiet för att vara jämförbart med nazister.

Detta resultat stämmer väl överens med behandlingen av partiet i de stora mediernas bevakning av valet. Där får sd mycket liten uppmärksamhet, bara en femtedel av det medieutrymme som till exempel ägnas ett annat av småpartierna: feministiskt initiativ. Den lilla bevakning som finns av sverigedemokraterna i de stora medierna är också betydligt mer negativ än bevakningen av de andra småpar-tierna (Asp 2006).

TABELL ��: Förekomst för sverigedemokraterna samt tendens gentemot partiet

Positiv Neutral Negativ Summa

Östersunds-Posten 1 1 2

Länstidningen 1 1

SVT Mittnytt 1 1 2

Sundsvalls Tidning 1 4 1 6

Dagbladet 2 2

Örnsköldsviks Allehanda 1 1

NWT 1 1

Värmlands Folkblad 1 1 2 4

SR Värmland 1 2 3

Östgöta Correspondenten 2 1 3

TV4 Öst 1 1

Folkbladet 1 1

Helsingborgs Dagblad 1 2 2 5

SVT Sydnytt 2 1 3

Summa 4 15 16 35

Tendens (andel) 11,4% 42,9% 45,7% 100%


De undersökta medierna har olika strategier gentemot sverigedemokraterna. I Hel-singborgs Dagblad och Sundsvalls Tidning bevakas partiet på samma villkor som andra mindre partier som ställer upp i kommunvalet. Deras kandidater intervjuas mer eller mindre okritiskt och partiets politik presenteras i ”rutmönster” tillsam-mans med andra partier.

I Karlstad får partiet knappt någon uppmärksamhet alls, med undantag för när Värmlands Folkblad gör ett uppslag om valets småpartier där det ingår en intervju med en sd-företrädare. I den stora kollegan Nya Wermlandstidningen behandlas inte partiets politik alls.

I Linköping redovisas alla partier som ställer upp med egna listor i kommun-valet några dagar före valet, och där får såväl sverigedemokraterna som det öp-pet nazistiska NSF vara med med 6–7 rader vardera. I övrigt är det bara Östgöta Correspondentens socialdemokratiske krönikör Torbjörn Gustavsson som varnade för att skandalerna hos de etablerade partierna samt partiernas försök att tiga ihjäl sverigedemokraterna kan bädda för sd-framgång i valet.

Nästan all publicitet runt sd kommer den sista veckan före valet (25 av 35 tillfällen). Det är efter en Sifoundersökning som ger partiet uppåt tre procent. Samtidigt är valkampanjen intensiv, och flera medier kopplar samman sd med bråk och konflikt.

Inget av partierna får så lite och så negativ publicitet som sverigedemokra-terna. Ändå ökar deras väljarandel och de tar plats i tre av de fem kommuner där valbevakningen undersöks. Inte heller i Norrköping, Motala och Arvika där tidningarna ingår i undersökningen av landstingsvalet syns sverigedemokraterna under valrörelsens sista tre veckor. Bevakningen av deras kommunval ingår inte i analysen, men det är tydligt att medierna här följer samma policy som NWT och Östgötacorren att inte uppmärksamma sverigedemokraterna. I alla dessa tre städer tar sd två mandat i fullmäktige.

Mediernas betydelse?Forskningen om valjournalistik pekar entydigt på att mediebilden av partierna har betydelse för valresultatet. Nyhetsmedierna kan gynna eller missgynna vissa partier i bevakningen inför ett val, och dessa mediebilder har betydelse för hur människor röstar. Det betyder inte att det är journalisterna som alltid avgör hur mediebilden ser ut utan det bestäms i ett samspel mellan partier och politiker (Asp 2006:82–83).

Dessa allmänna slutsatser verkar dock inte gälla sverigedemokraterna. Par-tiet fick knappt någon uppmärksamhet alls, och den lilla bevakning partiet fick placerade dem mest i negativa sammanhang. Ändå gick partiet starkt framåt och fick mer än fyra gånger så många röster som det av medierna mer välbevakade feministiskt initiativ. Sverigedemokraterna fick ungefär samma valresultat i alla de undersökta kommunerna, oavsett hur partiet bevakades. Undantaget var Helsing-borg där sd redan tidigare satt i fullmäktige och där uppmärksamheten i medierna var betydligt större. Där fick partiet 9,5 procent av rösterna.

En förklaring kan vara att sverigedemokraterna hittat andra vägar till sina väljare än genom de traditionella medierna, till exempel genom den egna valkam-panjen. De grupper som utgjort en stor del av sverigedemokraternas väljarbas, lågutbildade män och personer med en misstro mot det politiska systemet, är också de som minst tar del av politiskt innehåll i medierna. Dessa grupper har en låg an-


vändning av de medier som bär upp den politiska kommunikationen, och för dem spelar samtal med andra en större roll för kunskap om politik än för andra grupper (Nygren 2005).

En annan förklaring (som inte utesluter den första) kan vara att sverigedemo-kraternas image som outsiderparti bara blir förstärkt av negativ publicitet i medier som av delar av publiken förknippas med det makthavande etablissemanget. Att lokaltidningen berättar om sverigedemokrater som straffats för småbrott blir då inte något negativt för sverigedemokraternas potentiella väljare.

Den vanliga valjournalistiken fungerar inteDe lokala medierna har också haft svårt att hantera ett parti som sverigedemo-kraterna. Inför valet har mediebevakningen till största delen varit inriktad på de partier som redan suttit i de valda församlingarna i kommuner och landsting, något som oftast uteslutit utmanare som sverigedemokraterna. Däremot har en an-nan typ av utmanare – sjukvårdspartierna – fått en större och övervägande positiv behandling. När sjukvårdspartierna utmanar det politiska etablissemanget är det möjligt för medierna att berätta om det på ett okritiskt sätt och bygga på medie-schablonen om dem som står utanför och utmanar makten.

När det gäller sverigedemokraterna blir det svårare för redaktionerna att be-rätta om partiet utan rädsla för att hamna i främlingsfientlighet och rasism. Sd står utanför och utmanar de etablerade makthavarna, men detta partis åsikter är inte lika lätta att förhålla sig okritisk till som sjukvårdspartiernas. Sverigedemokraterna är svåra att bevaka med samma okritiska och refererande journalistik som resten av partierna, och kanske är det detta som gör att medierna i stället hamnar i samma strategi som de stora partierna och knappt uppmärksammar sd. De stora partiernas dominerande roll som källor kan också ställa till med problem för redaktionerna, som när socialdemokraterna i Skåne vägrade debattera med sd i SVTs valprogram re:agera.

Nu har sverigedemokraterna tagit plats i många fullmäktigeförsamlingar. Frå-gan är om det kommer att förändra mediernas bevakning av partiet.

6 • Valjournalistik i valet och kvalet ��

�. Valjournalistik i valet och kvalet

Jorden svävar i luften ovanför spadarna. Glada ansikten på bilderna i både Nya Wermlandstidningen och Värmlands Folkblad signalerar att här börjar vi med något nytt.

Det är de två ledande moderata politikerna i Värmland som håller i spadarna och det är den 7 september 2006, en dryg vecka kvar till valet. Rubriken i NWT är ”Spadtag för nytt sjukhus” och läsaren skulle lätt kunna tro att här inleds bygget. Men i själva verket är spadtagen ett sista och nästan desperat försök att med hjälp av medierna hejda det hotande valnederlaget.

De borgerliga partierna hade styrt landstinget i Värmland de senaste fyra åren med stöd av det förra valets succé, det sjukvårdsparti som tog 17 procent av rös-terna i första hand från socialdemokraterna. Men valrörelsens senaste vecka hade varit tung för det moderata landstingsrådet Catarina Segersten Larsson. Först hade Socialstyrelsen riktat hård kritik mot psykiatrin i Värmland, och sedan hade chefs-läkaren i psykiatrin slutat i protest mot den av politikerna tillsatta chefen. Läkaren fick brett stöd av sina kollegor, och såväl TV-nyheter som lokalradio och tidningar gav bilden av en psykiatrisk vård som brutit samman. Ytterligare en påminnelse kom när en psyksjuk man från Värmland samma vecka ställdes inför rätta för ett brutalt mord.

Dessutom var det sparpaketet. Det hade läckt ut att landstinget ville spara pengar och lägga ner den enda avdelningen för vård i livets slutskede, något som orsakade protester även från koalitionsbröderna i sjukvårdspartiet. Och när spar-paketet presenterades den 6 september stod det klart att 80 miljoner skulle sparas i alla delar av landstinget. Men ännu fanns det inga reaktioner.

Det stod klart för moderaterna att de måste ta initiativet för att inte tappa valrörelsen helt. Torsdagen den 7 september tog de därför sina spadar och åkte ut till den tänkta tomten för sjukhusbygget. Där skulle de presentera moderaternas landstingsprogram, och både landstingsrådet Catarina Segersten Larsson och det moderata oppositionsrådet i Karlstad Anders Knape ställde upp bredvid det dike i Välsviken utanför Karlstad som skilde det gula torra gräset från trafikleden och rondellen i bakgrunden. Med glada miner kastar de upp jord i luften, trots att inga beslut är tagna om något nytt sjukhus och trots att socialdemokrater i kommun och landsting ställer sig frågande eftersom landstinget just har beslutat om en stor utbyggnad av det nuvarande Centralsjukhuset.

De symboliska spadtagen för ett nytt sjukhus är ett exempel på vad som i medie-forskningen kallas ”media events” (Dayan och Katz 1992). Det är händelser som arrangeras enbart för att skapa uppmärksamhet runt något, händelser där kända personer står i centrum och som utnyttjar den journalistiska logikens behov av


bildmässighet, konkretisering och personifiering. Kanske också dramatisering och tillspetsning. Med bilderna på spadtagen och visionerna om ett nytt sjukhus som skulle inrymma ”spetskompetens” ville moderaterna vända uppmärksamheten bort från dagens problem i psykvård och sparpaket mot en ljusare framtid.

Och medierna var där. Lokalradion sände samma dag ett inslag där man vink-lade på spadtagen för det nya sjukhuset och på kvällen gjorde SVTs Värmlandsnytt ett utförligt telegram. Dagen efter hade NWT en helsida där bilden tog över halva sidan, och kollegan Värmlands Folkblad hade nästan samma bild – fast betydligt mindre – under den mer neutrala rubriken ”M vill se nytt sjukhus i Välsviken”. Invändningarna från socialdemokraterna redovisades också i samtliga medier, och Värmlands Folkblad tog chansen att utifrån bilden skriva en ledare om krisen inom sjukvården under rubriken ”Här byggs luftslott”. Moderata NWT hade en under-ledare som talade för de moderata visonerna under rubriken ”Utveckla sjukvården i Värmland”.

Det är också tveksamt vad det moderata utspelet gav. Lokalradion berättade om hur sparpaketet skulle slå mot vårdcentralerna samma dag. När VF rapporterade om spadtagen handlade tidningens toppnyhet om sparpaketet som av vårdcen-tralerna runt om i länet betecknades som ett yxhugg mot verksamheten. Den 8 september rapporterade båda TV-nyheterna utförligt om konsekvenserna av de föreslagna nedskärningarna i landstinget, och den 9 september beskrev även NWT vårdcentralernas protester. Förslaget om nytt sjukhus var glömt.

De borgerliga partierna och sjukvårdspartiet fick också lämna ifrån sig mak-ten i landstinget i Värmland efter valet en vecka senare. Socialdemokraterna tog tillbaka en stor del av de röster de hade förlorat till sjukvårdspartiet, och trots att moderaterna också gick framåt kunde vänsterblocket bilda ny majoritet.

Ett komplicerat samspelPubliciteten runt de moderata spadtagen i Karlstad är ett exempel på det kom-plicerade samspelet mellan den politiska sfären och medierna under en av de nio lokala valrörelser som undersökts i forskningsprojektet Lokala valrörelser 2006. Detta samspel är inte enkelt och låter sig inte beskrivas i entydiga slutsatser om att den ena eller andra sidan har makten att bestämma över den mediebild som möter läsare, tittare och lyssnare.

De politiska partierna behöver medierna för att nå ut till väljarna, det är i me-dierna som valrörelsen till stor del utspelar sig även i de lokala valen. Därför satsar partierna stort på olika typer av aktiviteter som de får medierna att bevaka. Minst en tredjedel av alla nyhetsartiklar om valrörelserna är resultatet av sådana aktivi-teter. Medierna vill också gärna ha dessa politiska nyheter som är viktiga delar av valbevakningen – och när det finns flera lokala medier vill ingen riskera att missa något som konkurrenten har.

Det betyder inte att medierna är någon enkel megafon för det politiska syste-met; nyhetsflödet är mer komplicerat än så. Politikerna kan inte styra den ström av nyheter som når medierna och det urval och de prioriteringar som görs på redak-tionerna. Politikerna kan bara försöka balansera ofördelaktig publicitet genom att förse medierna med ”goda” nyheter. Ibland räcker detta dock inte när händelserna tar vägar som inte ingår i partiernas kampanjplaneringar. I landstingsvalet i Värm-land handlade det om den fördjupade krisen inom psykiatrin och förslagen till sparpaket som läckte ut för tidigt. På riksplanet handlade det mycket om folkpar-


tiets dataintrång i socialdemokraternas interna nätverk.I detta avslutande kapitel sammanfattas resultaten av undersökningen. Skill-

naderna mellan mediernas bevakning av de lokala valrörelserna och den nationella valrörelsen diskuteras, och möjliga förklaringar till dessa skillnader prövas. Det läggs också ett tidsperspektiv på resultaten: var det annorlunda för 20–30 år sedan och vad betyder medieutvecklingen för mediernas roll i de framtida lokala valrörel-serna?

De lokala valrörelserna �00�Med en gemensam valdag för riksdags-, landstings- och kommunalval är det svårt att dra exakta gränser mellan de olika delarna av valrörelsen. Det är också själva idén med en gemensam valdag – att de olika sakfrågorna finns på både riksnivå och lokala nivåer. Även om ansvaret för till exempel skolan i dag ligger på kommunal nivå är det staten som sätter ramarna genom läroplaner, betygssystem och lärar-utbildning. ”Det kommunala sambandet” ska göra att valresultatet ska ha genom-slag på alla nivåer.

Valbevakningens omfattning Valrörelsen är på många sätt en idealisk nyhet för de dagliga nyhetsmedierna. Det är en nyhet som går att planera långt i förväg, det finns många källor som gärna gör sig tillgängliga, och valet berör alla läsare och tittare på olika sätt. Dessutom går det lätt att personifiera, dramatisera och skapa konflikter i valbevakningen. Valnyheter kan utvecklas till en följetong med många avsnitt, en dokusåpa där hela publiken deltar i den avgörande omröstningen.

Mediernas bevakning av kommun- och landstingsvalen avviker inte från detta mönster. De lokala och regionala medierna har en omfattande bevakning de tre sista veckorna före valet, och mycket tyder på att mediebevakningen av de lokala valen ökat jämfört med undersökningar från 1970- och 1980-talen (t.ex. Sjölin 1981). Det finns mer valmaterial främst i form av insändare/debatt i tidningarna, och i etermedierna blir de regionala fönstren större med debatter och reportage. Dessutom öppnas nya kanaler genom Internets webbsidor, både genom medieföre-tagen och genom andra webbplatser.

Resultaten både liknar och skiljer sig från bevakningen av riksdagsvalet 2006. Utbudet av valprogram runt valet hade aldrig varit så stort, konstaterar Kent Asp i en rapport om valbevakningen i de stora medierna (Asp 2006). Men samtidigt visar han att utrymmet för valbevakning minskat kraftigt i de stora tidningarna och ser detta som en effekt av både övergång till mindre format och förändrade redaktionella prioriteringar.

I de lokala och regionala tidningar som ingår i denna undersökning syns ingen sådan minskning. Två av de tidningar som ingår i urvalet undersöktes också de tre sista veckorna före valet 2002, och för dessa finns bara marginella skillnader när det gäller antalet nyhetsartiklar om de lokala valen. Även i jämförelser mel-lan liknande tidningar 2002 och 2006 syns ingen minskning i bevakningen av de lokala valen (Hedman 2004; Nygren 2003). Om de stora dagstidningarna går före i en trend att skära ner på valbevakningen, har denna trend ännu inte 2006 nått de regionala och lokala dagstidningarna.


Stora skillnader mellan regionerMen det finns också skillnader i mediebevakningen mellan olika kommuner och landsting. Tidigare forskning har visat stora skillnader mellan kommunbevakning i olika delar av landet (Nord & Nygren 2002; Nygren 2003). Främst är det medie-strukturen som påverkar hur omfattande bevakningen är – i storstadsområden och en del glesbygder med svaga lokala medier är bevakningen av kommunfrågor mycket svagare än i medietäta medelstora städer.

Valbevakningen faller in i detta mönster. Den är intensiv i medietäta län som Värmland, Västernorrland och Östergötland med många dagstidningar samt regional radio och TV som inte har alltför många kommuner att bevaka. Den är betydligt svagare i Helsingborg där det bara finns en dagstidning och etermedierna har uppåt 20–30 kommuner att bevaka.

Något storstadsområde finns inte med i undersökningen av 2006 års lokala valrörelser, men en undersökning 2002 som bland annat omfattade en stor förorts-kommun i Stockholms län (Haninge) visade en nivå på valbevakningen som var en bråkdel av jämförbara kommuner i andra delar av landet8.

Landstingsvalet har tidigare kallats ”det bortglömda valet” (Asp 1987). Under-sökningen visar att det inte längre gäller – landstingsvalen får lika mycket upp-märksamhet som varje enskilt kommunval. Det gäller särskilt de län där sjukvårds-partier ställer upp. Sjukvården är den i särklass största sakfrågan i de lokala och regionala valrörelserna. Mest uppmärksamhet får sjukvården i Östergötland där ett nytt sjukvårdsparti utmanar det s-ledda landstinget, medan nivån är lägst i Jämt-land som saknar sjukvårdsparti och stora politiska strider runt sjukvården.

Nyhetsmaterialet dominerar medieinnehållet, och det finns inte särskilt mycket av krönikor och analyser. Men opinionsmaterialet tar också stor plats. Det är relativt sällan som tidningarna har en egen åsikt i form av ledare runt de lokala valrörelserna, och en lokal valledare finns i genomsnitt en dag i veckan i de under-sökta tidningarna. I stället är det insändare och debattartiklar som breder ut sig, och drygt en tredjedel av alla artiklar utgörs av debatt och insändare. I etermedi-erna ligger denna typ av innehåll utanför nyhetssändningarna, i serier av debatter som ordnas i främst lokalradion och SVTs valprogram re:agera.

Valbevakningens journalistiska karaktärEn stor del av valbevakningen sker i form av olika slags serier. 22 procent av allt ny-hetsutrymme i de undersökta medierna är en del i en redaktionell serie inför valet. Det är främst två typer av serier – i några tidningar presenteras företrädare för de partier som ställer upp lokalt i långa intervjuer, medan andra tidningar och SVT går igenom valets sakfrågor och utifrån dessa undersöker problemen och partiernas politik. Båda typerna av serier kompletteras ofta med stora sakpolitiska guider där partiernas åsikter i olika sakfrågor sammanfattas kort i ett stort rutmönster. Dessa serier ger en slags ”konsumentupplysande” nyhetsjournalistik inför de lokala valen.

Några tidningar ordnar också väljarpaneler eller väljarenkäter för att lyfta fram de frågor som väljarna anser viktigast. Sakfrågorna i väljarperspektiv skiljer sig inte så mycket från partiernas, men ger ändå en annan vinkel och ett försök att bryta

8 I Haninge kunde medborgarna de tre sista veckorna inför valet 2002 läsa 12 nyhetsartiklar i samtliga tidningar som på något sätt anknöt till kommunvalet i sin kommun. I jämförbara kommuner som Gävle och Norrköping var siffrorna 72 respektive 91.


de dominerande partiperspektiven. I en av valrörelserna har medierna en tydlig och pådrivande roll – landstingsvalet i Östergötland. De stora borgerliga tidning-arna, särskilt Norrköpings Tidningar (NT), satsar hårt på reportage och nyheter om de aktuella sjukvårdsfrågorna i länet. En journalistik som har sin udd riktad mot s-ledningen i landstinget.

En annan och större del av det valrelaterade innehållet än de egna serierna är den dagliga bevakningen av partiernas olika aktiviteter – presskonferenser, besök av rikspolitiker, debatter och utspel. 33 procent av alla artiklar och inslag är ett resultat av denna typ av partiaktiviteter som ofta syftar till just genomslag i me-dierna. Detta är också bara de tillfällen då det syns i det publicerade materialet att initiativet kommit från partierna – utan insyn i de redaktionella processerna är det inte möjligt att avgöra vilka nyheter som är ett resultat av tips och påtryckningar från partierna. Urvalet av vilka presskonferenser och utspel man ska berätta om är redaktionernas – men initiativet ligger i minst en tredjedel av valbevakningen hos partierna.

Nyhetsjournalistik bygger ofta på att skildra konflikter, och man kan säga att hela valrörelsen erbjuder en stor konfliktram att sätta in hela bevakningen i. En bild av en strid som leder fram till valdagen då väljarna ska avgöra vilka som ska sitta vid makten de kommande åren. Däremot finns det inte särskilt mycket kon-flikter i de enskilda artiklarna och inslagen; bara var fjärde artikel/inslag skildrar en tydlig konflikt mellan två parter. Oftast är det politiker i olika partier som står emot varandra, men det förekommer också konflikter inom partier och mellan politiker och tjänstemän/anställda i kommuner och landsting.

Konfliktnivån är låg i valbevakningen, något som kan synas paradoxalt under de intensiva veckor då striden om makten står som hetast. Frågan är om det är me-dierna som inte förmår att skildra denna konflikt eller om den förmodade striden om makten kanske inte är så hård.

Beskrivande och sakligtSammantaget leder detta till en beskrivande och sakinriktad nyhetsjournalistik. En valbevakning som bygger på referat av vad politikerna säger och redovisning av partiernas politik. I undersökningar av de stora nyhetsmediernas bevakning av riksdagsvalet konstateras att den till stor del inriktas på det politiska spelet, och att den i sina former bygger lika mycket på tolkning och värdering som mer renod-lade beskrivningar av vad som händer. Detta gäller dock inte de lokala medier som undersökts – där finns det ganska lite av den journalistik som är inriktad på det politiska spelet, spekulationer om valutgång och maktstrider. Det är också sällan de lokala medierna använder sig av opinionsundersökningar.

De lokala mediernas valbevakning tar stor plats, men den är sällan särskilt nyhetsmässig. I nyhetsvärderingen har den svårt att slå sig in på förstasidorna, och nyheter om de lokala valrörelserna ligger i topp på förstasidan bara en dag av fem under de tre sista veckorna före valet. Det är bara 18 procent av alla nyhetsartiklar om valet som har någon typ av hänvisning på förstasidan.

Till denna nyhetsjournalistik ska läggas den opinionsjournalistik som helt domineras av politiker och partier. I nästan sju av tio debattartiklar och insän-dare är det politiker som är skribenter, och de medborgare som till vardags brukar dominera insändarsidorna står för bara 20 procent av de valrelaterade insändarna. Tillsammans står insändare och debattartiklar för drygt en tredjedel av allt valrela-


terat innehåll i tidningarna. Däremot är det inte särskilt vanligt att tidningarna kommenterar de lokala val-

rörelserna i form av ledare. Under de tre veckorna hade de undersökta tidningarna bara 45 ledare (både huvudledare och olika former av underledare) som berörde de lokala valen, ungefär var tionde ledarartikel under perioden. Tidningarnas politis-ka kommentarer på ledarplats handlar nästan enbart om riksdagsvalet och de olika turerna kring till exempel folkpartiet.

Sammantaget är mediernas bevakning av de lokala valen redovisande och refererande. Både de stora dagstidningarna och public service-medierna lägger upp långa serier där de presenterar partiernas politik, lyfter fram vissa sakfrågor och in-tervjuar kandidater. En annan viktig del av bevakningen är alla de olika utspel som partierna gör för att få utrymme i de lokala medierna. Det är en låg andel konflik-ter i valbevakningen, mycket lite av kommentarer och analyser.

Bevakningen av riksdagsvalet är till största delen aktörspräglad, konstaterar Kent Asp i analysen av 2006 års val (Asp 2006). Även bevakningen av de lokala valen är aktörspräglad och innehåller mycket lite av de kommentarer och bakgrun-der som Asp ändå ser ta allt större utrymme i de nationella medierna. Men det som skiljer medierna i den lokala valbevakningen från de stora nationella är kanske inte främst nyheterna – utan det faktum att en så stor del av medieinnehållet består av debatt och insändare i olika former. De lokala medierna framstår främst som en arena för de politiska partierna.

Valbevakningens politiska karaktärDe frågor som de lokala medierna lyfter fram i de lokala valrörelserna är de frågor som brukar toppa olika väljarundersökningar – vård, skola och omsorg. För en del redaktioner är det ett resultat av egna enkäter eller möten med fokusgrupper (Pressens Tidning 11/06), medan det för andra redaktioner kan vara ett resultat av de prioriteringar som görs inom partierna.

Sjukvården är den i särklass viktigaste sakfrågan i de lokala medierna och står i centrum för landstingsvalen. Störst plats får den i de tre landsting där det finns särskilda sjukvårdspartier, medan den får mindre plats i det fjärde landstinget som saknar ett sådant. Sjukvården styrs på landstingsnivå och har mycket lite med rikspolitik att göra. Den berör människor direkt, och förslag om nedläggning av sjukhus eller kliniker väcker ofta lokalpatriotiska stämningar. Så var fallet i Öster-götland där sjukvården stod i centrum i nästan hälften av alla artiklar och inslag.

Däremot får jobben och arbetsmarknaden inte så stor uppmärksamhet i de lokala valen. Det är oftast inte en lokal fråga, och om den uppmärksammas är det i anslutning till riksfrågor som energipriser och elberoende basindustri eller som en fråga om rätten till heltidsarbete i kommun och landsting. Inte heller skatterna uppmärksammas mer än i någon enstaka artikel – trots att kommun- och lands-tingsskatt är den allra största delen av den inkomstskatt som vi betalar. Skatten är ingen sakfråga i de lokala valen.

De lokala valen har en egen mediedagordning som skiljer sig från bevakningen av riksdagsvalet. 2006 var det arbetslösheten och skatterna (särskilt fastighetsskat-ten) som stod i centrum för valrörelsen på nationell nivå. Vård och äldreomsorg som låg högt under valrörelsen 2002 sjönk tillbaka, medan familjepolitik och barnfrågor kom på tredje plats (Asp 2006). Analysen av bevakningen av de lokala valrörelserna visar att de har andra frågor än den nationella valrörelsen. De lokala

6 • Valjournalistik i valet och kvalet �5

valens sakfrågor försvinner inte i de lokala och regionala medierna utan lyfts tvärtom fram och ger en annan profil åt de lokala valrörelserna än den nationella valrörelsen.

De fem kommunala valrörelser som undersökts hade alla sina egna sakfrågor. Den lokala valrörelsen är lokal med debatter om servicehus som lagts ner, om vilka skolor som ska stängas och byggprojekt som kritiseras. Samtidigt är det tydligt att det är samma sakområden som återkommer i de olika lokala valrörelserna – främst skolor, äldreomsorg och boende. Det är samma sakområden som återkommer i alla medier, även om ordningen mellan dem skiftar. Andra frågor som miljö, kultur/fri-tid, brottslighet och integration/invandring förekommer mycket sparsamt i den lokala valbevakningen.

Det största enskilda området i nyhetsbevakningen är valrörelsen själv – val-stugor och vandalisering, valmöten och förhandsröstning, valdeltagande och hur rösterna ska räknas. 26 procent av allt medieutrymme ägnas åt hur själva valrörel-sen bedrivs. Ungefär lika stor andel av bevakningen ägnas åt själva valrörelsen i de lokala medierna som i riksmedierna, även om det i de lokala medierna blir mer handfast med valstugan på torget som slagits sönder igen eller instruktioner om hur förhandsröstningen går till. Valrörelsen som sådan erbjuder varje dag nyheter som är lättfångade och ger utrymme för andra än politiker i till exempel enkäter.

Det är inte heller någon tvekan om vilka som är de lokala valrörelsernas huvudpersoner – det är de lokala och regionala politikerna som förekommer som namngivna källor i 60 procent av alla nyhetsartiklar och som står för 70 procent av alla insändare och debattartiklar. Någon valbevakning på väljarnas villkor har det därmed knappast varit fråga om. Det är i stället i stor utsträckning fråga om en be-vakning på partiernas och politikernas villkor. Det är dessa som får föra fram sina förslag. Ibland ställs de mot andra politiska förslag men ofta får de stå oemotsagda.

I den mån medborgerliga opinioner förekommer är det vanligen i snabba åsiktsöversikter om allmänna frågor. Män och kvinnor förekommer nästan lika ofta, medan ungdomar och invandrare är sämre representerade i det medieinnehåll som främst avspeglar de politiska realiteterna. Några tidningar ordnar väljarpaneler eller väljarenkäter för att lyfta fram de frågor som väljarna anser viktigast. I jämfö-relse med bevakningen av riksdagsvalet får medborgarna synas mer i de lokala och regionala medierna – knappt 20 procent av alla artiklar och inslag ger utrymme för medborgare jämfört med sju procent i bevakningen av riksdagsvalet (Asp 2006).

Partiska lokalmedier?I eftervalsdebatterna brukar det diskuteras om medierna gynnade den ena eller andra sidan i valet, och i vilken mån valutgången kan förklaras med hur medierna bevakade själva valrörelsen. Svaren på frågorna skiftar beroende på vilka lokala val-rörelser det handlar om – i det heta sjukvårdsvalet i Östergötland spelade medie-bevakningen en stor roll, medan den i andra och svalare valrörelser troligen inte var så viktig (som Helsingborg som utmärkte sig med den minsta bevakningen).

En analys av alla medier i undersökningen visar att socialdemokraterna var det parti som syntes oftast och som dominerade flest nyhetsartiklar/inslag. Inget an-nat parti kom i närheten av socialdemokraternas mediegenomslag i kommuner och landsting, och även om man räknar samman partierna i de båda blocken så fick vänsterblocket 50 procent mer utrymme än den borgerliga alliansen.

De båda blocken behandlades ganska lika av medierna. Fördelningen mellan


artiklar som var positiva/neutrala/negativa för de båda blocken var nästan identisk om man räknar samman alla medier. Det är viktigt att understryka att detta gäller alla de nio undersökta lokala valrörelserna tillsammans och alla olika valfrågor. I enskilda valrörelser och i vissa sakfrågor kan det se annorlunda ut. I den största enskilda sakfrågan, sjukvården, var publiciteten klart mer negativ för socialdemo-kraterna än för den borgerliga alliansen vilket syns tydligt i analysen av sjukvårds-valet i Östergötland.

I riksdagsvalet 2006 konstaterar Kent Asp att mediebevakningen gynnade den borgerliga alliansen: de dominerade i medierna, deras sammanhållning lyftes fram och deras verklighetsbild etablerades med betoning på arbetslösheten i stället för den ljusare bild av ekonomin som socialdemokraterna försökte föra fram (Asp 2006). När de lokala medierna berättade om allianspartierna tillsammans faller de väl in i detta mönster från rikspolitiken, och då blev bilden betydligt mer positiv än när partierna behandlades var för sig.

Samtidigt finns det inte någon generell bild som är giltig i alla lokala valrörel-ser. Hur partierna klarade av att synas och föra fram sina frågor får olika svar i de nio skilda valrörelserna. I den sammantagna bilden blir resultatet en ganska jämn fördelning av publiciteten och av hur de olika blocken skildrades.

Däremot finns det två partier som avviker från mönstret: sjukvårdspartierna och sverigedemokraterna som båda utmanar det politiska etablissemanget. Men medierna behandlade dem helt olika:

– Sjukvårdspartierna fick en klart positiv behandling i nästan hälften av alla de artiklar/inslag där de förekommer. Det gäller särskilt i Östergötland där sjukvårds-partiet fick representera det folkliga motståndet mot det s-ledda landstinget och dess sjukvårdspolitik.

– Sverigedemokraterna bevakades mycket lite inför de lokala valen. De nämn-des eller fick uttala sig i 35 av de totalt över 800 nyhetsartiklarna. När partiet förekom var det oftast i klart negativa sammanhang, till exempel anklagelser om valfusk och bråk vid valmöten. Denna ”ickebevakning” av sverigedemokraterna stämmer väl överens med mönstret i riksmedierna (Asp 2006).

De lokala medierna berättar gärna om utmanarpartier som det är lätt att sympati-sera med, och vem vill inte ha en bättre sjukvård? Men när det gäller andra typer av partier som står för värderingar som ligger längre ifrån de gängse som inslag av främlingsfientlighet och rasism blir det svårare för de lokala medierna. Då kan de inte använda sin vanliga journalistik som bygger på referat och passivt återgivande. I stället väljer medierna att i stor utsträckning avstå från att belysa dessa partier.

Partipressen lever kvar?Det finns stora skillnader i bevakningen mellan olika typer av lokala medier; skill-nader som både handlar om resurser på redaktionerna och om relationerna mellan medierna och de politiska partierna.

Valbevakningen är mest omfattande i de välmående medierna: de stora borgerliga tidningarna och SVTs regionala nyheter. Det är stor skillnad på hur mycket dessa kan producera i jämförelse med sina fattigare kollegor på de mindre s-tidningarna och inom TV4. De redaktioner som har ont om resurser är också mer beroende av partiernas egna initiativ. S-tidningarna och lokalradion har till exempel betydligt mer av redovisning av partiaktiviteter och mindre av egna serier


i valbevakningen. Det finns också tydliga skillnader i hur de olika partiblocken bevakas i olika

medier, främst mellan de borgerliga tidningarna och s-tidningarna. Dessa skillna-der handlar inte om ledare utan om nyhetsurval och vinkling på nyhetsplats:

• S-tidningarna har färre artiklar om valet än sina borgerliga kollegor, och när de bevakar valet dominerar vänsterblocket artikeln dubbelt så ofta som den borgerliga alliansen. S-tidningarna har också betydligt färre artiklar som är negativa mot vänsterblocket och mindre andel som är positiva till alliansen.

• De borgerliga tidningarna behandlar de båda blocken mer lika, både när detgäller antalet artiklar och när det gäller hur blocken beskrivs. Samtidigt driver en borgerlig tidning som Norrköpings Tidningar sjukvårdsfrågorna till närmast en kampanj mot det s-ledda landstinget.

Frågan om mediernas partiskhet har alltså flera svar utifrån resultaten i undersök-ningen. Sammantaget får de båda politiska blocken en ganska opartisk behandling i de lokala medierna, och de får lika mycket publicitet med en viss övervikt för vänsterblocket. Andelen positiva och negativa artiklar/inslag är ungefär lika stor för båda blocken.

Detta betyder dock inte att det inte finns partiskhet i medierna, och inte bara i ledare och debatt utan också i nyhetsurval och presentation. I relation till de två politiska blocken är denna partiskhet tydligast i de socialdemokratiska tidningarna som gärna släpper fram s-politiker i positiva artiklar, medan de mer sällan är öppet kritiska mot s-politiker.

Ett sällsynt sakligt speglande valI jämförelser med riksvalrörelsen framstår den lokala valrörelsen i medierna som lugn, speglande och odramatisk. Runt tre fjärdedelar av allt material kan karaktä-riseras som i huvudsak beskrivande. Nyhetsbevakningen är inriktad på sakfrågor och nästan enbart beskrivande. Stora guider över partiernas åsikter i olika frågor breder ut sig, och politiker får presentera sin politik i långa intervjuer. Det finns mycket lite av den tolkande och kommenterande journalistik som blivit vanligare i valbevakningen på riksnivå (Asp 2006).

Även andelen spelorienterad journalistik är blygsam. Det följer av den stora mängden redovisningar, sakpolitiska guider och partipresentationer. Där finns också en mycket liten del som kan beskrivas som skandaljournalistik med fokus på politiska skandaler. I den mån sådant material förekommer utgörs det nästan ute-slutande av lokala referenser till den folkpartistiska skandalen kring dataintrånget på riksplanet. På dessa punkter är den lokala valjournalistiken mycket olik den som förekommer i riksvalrörelsen och som domineras av ett helt annat innehåll (tab. 32).


TABELL ��: Journalistiken vid lokalval och riksval (procent)

Partiblock Lokalvalet 2006

Lokalvalet 2002

Riksvalet 2002

Riksvalet1998

Sakorienterad 71 76 55 45

Spelorienterad 20 12 30 38

Skandalorienterad 6 3 5 1

Beskrivande 77 77 57 62

Tolkande 22 22 43 38

Anm. Uppgifterna från lokalvalet 2002 är hämtade ur Hedman (2004) och uppgifterna från riksvalen 1998 och 2002 ur Strömbäck (2004). Dessa undersökningar har arbetat med innehållsanalyser som är helt jämförbara med denna studie av lokalvalet 2006.

Jämförelsen visar att de ledande riksmediernas bevakning av valet på nationell nivå präglas väsentligt mer av tolkande förhållningssätt och spelorienterade gestaltningar. I den politiska journalistiken på riksnivå är det också vanligare med opinionsrelaterat material som nyhetsanalyser och journalistiska kommentarer i etermedierna, vilket i princip inte förekommer alls på lokal nivå. Det faktum att skandalgestaltningar var vanligast i lokalvalet 2006 kan delvis förklaras av folkpar-tiskandalen, men också av några lokala politiska skandaler i Värmland. I analyser av bevakningen av riksdagsvalet 2006 konstateras också att det varit den valrörelse som mest handlat om politiska skandaler sedan 1988 (Asp 2006). Huvudintrycket av jämförelsen är att den lokala valrörelsejournalistiken generellt är klart sakligare och mer beskrivande.

Till detta kan fogas bilden av en låg konfliktnivå i den politiska rapporteringen om de lokala valrörelserna, vilket kan förfalla märkligt eftersom konflikten både är en politisk realitet och därtill journalistiskt intressant. Det är emellertid påfallande sällan som journalistiska tillspetsningar används i den lokala journalistiken. I stäl-let får de politiska partsinlagorna stå mot varandra. Några journalistiska försök att ytterligare mejsla fram konflikter och motsättningar förekommer förstås, men det vanliga är återigen den redovisande rapporteringen av politiska förhållanden som förstås rymmer en del partimotsättningar i sig.

Mer pliktskyldigt än engagerandeTill en del hänger denna beskrivande och sakliga journalistik samman med den relativt höga andelen redaktionellt material som kan sägas härröra från de poli-tiska partiernas egna initiativ, som presskonferenser, politiska utspel eller offent-liga möten. Ungefär en tredjedel av alla artiklar och inslag har denna karaktär. En betydande del av den journalistiska insatsen har således bestått i att redovisa partiinitiativ, och även om långt ifrån alla partiinsatser eller försök till publicering varit framgångsrika, så har de lokala medierna ganska ofta fungerat som plattfor-mar för partiernas budskap. Eftersom partipåtryckningar eller initiativ inte alltid varit särskilt lätta att identifiera i en nyhet är det rimligt att anta att betydligt fler artiklar och inslag initierats av politiska företrädare, till exempel genom nyhetstips till redaktionerna. Sammantaget förstärker det bilden av den lokala valjournalisti-


ken som en konsekvent speglare av det politiska skeendet.Av detta följer att den lokala valrörelsebevakningen kan sägas vara synnerligen

neutral och rapporterande, och stundtals mer pliktskyldig än engagerande. Några positiva följder av detta förhållningssätt kan dock noteras. Tidigare har det stora antalet beskrivande och sakorienterade artiklar och inslag berörts. Det är också så att en dryg femtedel av materialet utgörs av egna producerade serier om valet. I några serier granskar medierna olika sakfrågor i stället för att utgå från partierna. Granskningen kan då bli mer självständig och ta in andra fakta än de som partier-na levererar. Dessa serier har också bidragit till vad som kan kallas för en källornas mångfald i den lokala journalistiken.

De redovisande och rapporterande perspektiven har haft det goda med sig att många källor kommit till tals. I mer än hälften av alla artiklar och inslag som be-handlar ett ämne förekommer det två eller flera av varandra oberoende källor. Det får betraktas som ett tämligen gott betyg för de lokala medier som inte alltid har särskilt stora redaktionella resurser till sitt förfogande.

Granskning som försvannI pressutredningar från 1970-talet och framåt har den politiska sfären definierat mediernas uppgifter i de politiska processerna. Det är tre funktioner som åter-kommer i varje utredning – att stå för information, att vara ett debattforum och att granska makthavare i samhället (Hadenius & Weibull 2005). En sammanvägd bedömning av de lokala mediernas valrörelsebevakning visar att rapporteringen uppfyller en del av dessa funktioner – men knappast helt och hållet.

Den omfattande bevakningen och dess redovisande karaktär gör att informa-tionsfunktionen tillgodoses, i alla fall i regioner med ett betydande antal medier. Däremot är det tveksamt om medierna klarar av detta i det sparsamt bevakade Helsingborg. För att inte tala om de förortsområden i storstäderna som undersökts tidigare (Nygren 2003).

På samma sätt får också forumfunktionen anses uppfylld till stor del efter-som debatt- och insändarmaterial redovisar en mångfald av åsikter och politiska perspektiv. Forumfunktionen får ytterligare stöd av det stora antalet debatter och utfrågningar som förekommer i etermedierna utanför ordinarie nyhetssändningar, samt av de utvidgade fält för opinionsmaterial som mediernas egna webbplatser erbjuder.

Om någon av mediefunktionerna lyser med sin frånvaro i mediebevakningen är det den granskning som journalisterna själva så ofta sätter högt. Den självstän-diga granskningen är mycket sällsynt i de lokala mediernas politiska bevakning. Den journalistiska insatsen består inte främst av ett kritiskt förhållningssätt utan av ett redaktionellt val av vilka konkurrerande politiska perspektiv som ska väljas ut som nyheter.

Samtidigt är den allsidigt redovisande ambitionen ibland så påtaglig att allting presenteras, om än på ett redigeringsmässigt nedtonat sätt. Några större journa-listiska granskningar bjöd inte den lokala valrörelsen på i de här studerade kom-munerna och landstingen, med undantag för sjukhusfrågan i Östergötland. När det gäller avsaknaden av granskning visar valbevakningen stor likhet med den rutin-mässiga vardagsbevakningen av kommuner och landsting (Nygren 2003).

Andra drivkrafter i lokal valjournalistik?Frågan om huruvida de lokala medierna bevakar lokal politik bra eller dåligt kan inte ges ett enkelt svar. Det är i grunden positivt för den lokala demokratin att dessa medier har en ambitiös bevakning och ett medvetet förhållningssätt att publicera mycket så att medborgarna får information om politikens frågor och aktörer så att de lättare ska kunna veta hur de ska rösta. De tendenser till mer ytlig och dramatiserande valjournalistik som har kunnat noteras i riksmediernas bevak-ning har ännu inte kommit att dominera i lokal valrörelsejournalistik, och frågan är om de någonsin kommer att göra det. Det verkar som om andra drivkrafter finns bakom den lokala politiska journalistiken.

Denna förefaller mycket litet driven av att på egen hand bestämma den po-litiska dagordningen, av att sudda ut gränserna mellan nyheter och opinion eller sätta fokus på sensationer, skandaler och personer. De lokala medierna gör försök att få in medborgarperspektiv genom enkäter och väljarpaneler, och det är en klart större andel medborgare som framträder i de lokala mediernas valbevakning än i de stora mediernas bevakning av riksdagsvalet. I stort domineras perspektivet nästan helt av viljan att spegla det aktuella skeendet och redovisa alla befintliga opinioner på ett allsidigt sätt. Politikerna är helt dominerande och tar även över det forum som till vardags är medborgarnas, tidningarnas insändarsidor, något som knappast engagerar och uppmuntrar människor att delta i de politiska processerna.

Detta är också en hållning som kan fungera väl i demokratin, givet att medbor-garna är tämligen politiskt medvetna, främst vill ha en slags politisk konsument-upplysning kring välkända alternativ och är relativt förtrogna med hur de politiska skiljelinjerna går. Men om kraven på medierna handlar om att väcka intresse för politiken eller få tämligen passiva medborgare att bli mer engagerade är en sådan journalistik mindre väl fungerande.

Förmodligen är den lokaljournalistiska hållningen till lokala valrörelser inte sär-skilt grundad i demokratiteoretiska diskurser, utan har mer vardagliga förklaringar. Några olika principer förefaller här brytas mot varandra.

Å ena sidan gäller ett slags traditionell professionell journalistisk norm som säger att samhällsfrågor, politik och val är viktiga områden att bevaka och att medierna har till uppgift att följa dessa områden noga. Som ett resultat av denna norm följer den omfattande bevakningen och dess redovisande karaktär.

Samtidigt tycks andra redaktionella överväganden existera där man inte riktigt vågar lyfta fram politik och behandla den självständigt och engagerat. Redaktio-ner-na gör till exempel ambitiösa serier, men de lyfts inte fram på förstasidor och i löpsedlar. Som ett resultat av denna tvehågsna hållning följer en bevakning där politiskt material får en mindre framskjuten plats och smått ängslig balansering av befintliga partiopinioner.

Lokala marknader och lokal offentlighetI de lokala valrörelser som undersökts bidrar de lokala medierna framför allt till en lokal offentlighet med information och debatt i valrörelsen. Medierna är dock i allt väsentligt en arena i valrörelsen och i betydligt mindre utsträckning en själv-ständig aktör. Medier erbjuder partier och politiker utrymme för att nå ut med sina budskap till medborgarna. Sällan är dessa budskap föremål för någon kritisk



granskning och sällan kommer medborgarna själva till tals. Den lokala medieval-rörelsen är påtagligt politikstyrd. Detta är värt att begrunda i en tid då etablerad samhällsvetenskap talar om mediernas makt som en av de mest grundläggande förändringarna av politikens villkor.

Medier har en stor makt att bestämma den politiska dagordningen genom att andra aktörer får anpassa sig till mediernas sätt att arbeta. Men mediemakten är inte något absolut. Medierna kan genom de förhållningssätt de själva väljer påverka den egna maktställningen. I de lokala mediernas fall skapas deras maktposition framför allt av att de formar den i särklass mest betydelsefulla arenan för politiska samtal. Den har i dag en överlägsen räckvidd jämfört med personlig kommunika-tion, webbplatser och kampanjaktiviteter, även om dessa kommunikationsformer är nödvändiga komplement till de lokala massmedierna (Nord 2006).

Genom mediernas politikstyrda förhållningssätt uppstår inte den annars så centrala kampen om dagordningen mellan partier och medier. De lokala medierna verkar inte ha något större intresse av att själva påverka denna politiska dagord-ning, i alla fall inte i den redaktionella praktiken. Därför är de lokala mediernas makt inte främst en dagordningsmakt. I stället ligger deras inflytande på ett mer indirekt plan. Det gäller i stor utsträckning frågan om vilka politiska aktiviteter som ska ges utrymme och hur de ska presenteras.

När det gäller att välja mellan olika politiska budskap – som vilken presskon-ferens som ska besökas eller vilken debattartikel som ska stå överst på sidan – då har de lokala medierna makt. Det är dock en makt baserad på hur andras makt-utövning ska behandlas och presenteras snarare än någon egen makt att utkräva politiskt ansvar eller fastställa en egen politisk dagordning.

Ibland sägs det att mediernas aktiva hållning, egna drivkrafter att dramatisera och deras ständiga sökande efter skandaler är på väg att trasa sönder de politiska processerna i grunden och omöjliggöra ett rationellt och eftertänksamt beslutsfat-tande. I ett sådant perspektiv kan mediernas självständiga maktposition och ensi-diga kontroll av den dominerande medierade offentligheten vara ett demokratiskt problem. Det finns tendenser till en sådan utveckling på den nationella politiska nivån, även om politikens professionalisering här till viss del motverkar denna maktutveckling.

Medspelare eller motspelare?På den lokala politiska nivån är problemet emellertid knappast att medierna har en för stark självständig ställning och bedriver en alltför närgången eller ensidig granskning. Det demokratiska problemet är snarare frånvaron av en sådan gransk-ning och en självständig aktörsroll. De lokala medierna är i hög grad medspelare till politiken och i mycket liten utsträckning motspelare. De förmedlar de politiska budskapen till en masspublik av väljare och väljer i viss mån vilka budskap som ska lyftas fram framför andra. Någon särskilt väl avvägd blandning av politiskt och redaktionellt initierade nyheter rör det sig dock inte om.

Det är ingen spänstig lokal offentlighet där partier, medier och medborgare tar och ger om vartannat. Det är tvärtom en rätt statisk lokal offentlighet där partibudskap efter viss nyhetsbedömning pytsas ut till allmänheten utan vidare bearbetning. Det är inte det minsta dialektiskt eller deliberativt, utan mest av allt en enkelriktad politisk kommunikation uppifrån och ner via medierna. Medierna och journalistiken blir en politikens arena.


I en schematisk analys kan valbevakningen delas in i fyra fält utifrån de två di-mensionerna aktiv–passiv och arena–aktör (fig. 5). En sådan analys ger ingen jämn fördelning av den valbevakning som undersökts men pekar på några av de trender som kan iakttas.

Den största delen av mediernas valbevakning faller inom fältet ”passiv arena”. Där finns hela det politikerdominerade opinionsmaterialet samt all bevakning av händelser som initieras av partierna. En stor del finns också inom fältet ”aktiv arena”. Här finns allt det material som medierna lägger fram som ”konsument-upplysning” inför valet – alla de sakguider som finns i tidningarna, redovisande intervjuer och debatter. Medierna väljer här aktivt att vara en arena.

En ganska liten del av den lokala valbevakningen finns i fältet ”aktiv aktör”. Här kan finnas de fåtaliga fall när medierna väljer ut valfrågor där de bedriver en aktiv och granskande journalistik, som NTs journalistik runt sjukvårdsfrågorna i Östergötland. Fältet ”passiv aktör” är svårt att urskilja i en innehållsanalys. Det skulle vara när medierna går andras ärenden, till exempel partiernas i en journalis-tik som ser aktiv ut. I vílken mån valjournalistikens partianknytning ingår i detta kan diskuteras.

Det faktum att denna studie visar på en dominans för vad som kan kallas för en passiv arenajournalistik kan ha varierande orsaker. En faktor som ofta framhålls från redaktionerna är att minskade resurser har försatt de lokala medierna i en situation där de inte längre till fullo kan fullgöra sitt demokratiska uppdrag och ge medborgarna en högkvalitativ politisk journalistik. I pressade redaktionella miljöer får inte längre en ambitiös journalistik plats, utan den ersätts gradvis av enkel av-rapportering och okritiska presentationer eftersom dessa tar mindre tid, är enklare att åstadkomma och därmed mer välkomna på redaktionen. Granskande journalis-tik har däremot rykte om sig att vara tids- och personalkrävande och kostsam men också mest uppskattad av journalisterna själva.

De små journalistiska resurserna är en realitet för några av de medier som analyserats i denna studie, men inte för alla. De mindre andratidningarnas ekono-miska situation är svår och deras möjligheter till fördjupning och egen bearbet-ning begränsade. Detsamma gäller i allmänhet för Sveriges Radios lokala stationer, framför allt med tanke på produktionskrav och sändningstid. TV4s lokala nyheter görs av tämligen små redaktioner med ett stort bevakningsområde, medan Sveri-ges Television har större resurser till förfogande. De förstatidningar som ingått i studien kan undantagslöst sägas vara förskonade från större journalistiska re-sursproblem, även om också deras redaktioner är föremål för rationalisering och samordning.

Bristande redaktionella resurser kan därför anföras som en förklaring till att vissa medier väljer en mer passiv journalistisk hållning i valrörelsen. Politik är ett

FIGUR 5: Fyra typer av lokal journalistik i valrörelser

Arena Aktör

Passiv Debatt/insändare, bevakning av partiaktiviteter

Aktiv Intervjuer och redovisade serier, ”rutmönster” med partiguider

Aktiv och granskande journalistik, ledare och kampanjer i lokala frågor

tungt och komplext område att bevaka och det är oftast enklare att utgå från ett råmaterial i form av pressmeddelande eller en torgaktivitet än att bearbeta nyheten och gå ett steg vidare. De redaktioner som har små resurser är också mer beroende av partiernas egna initiativ. De socialdemokratiska andratidningarna och lokal-radion, men i synnerhet TV4, har betydligt mer av redovisning av partiaktiviteter och mindre av egna serier i valbevakningen.

Det finns också undantag, till exempel den lilla socialdemokratiska tidningen Folkbladet i Norrköping som under två dagar just före valet publicerar en gransk-ning av sjukvården i det s-ledda landstinget i Östergötland. Trots små resurser går tidningen till källorna och undersöker resultat av besparingar både i form av perso-nalminskningar och vårdköer. Resurserna avgör inte allt – det finns också utrymme för redaktionella prioriteringar.

Mediestrukturens betydelseDetta är den generella bilden. Därutöver påverkas också rapporteringen av hur väl mediestruktur och politisk struktur stämmer överens. Ju högre medienärvaro på en plats, desto större är också utsikterna att rapporteringen härifrån är mer omfat-tande. Återigen blir detta mest tydligt på grund av de redaktionella resurserna. Det är lättare och billigare att finna illustrativa exempel och intervjua folk på gatan där huvudredaktionen finns. Mediestrukturens logik – många tidningar, många etermedier – förefaller stimulera den lokala offentligheten och förse den med fler röster, utspel, uppföljningar och kommentarer.

Samtidigt verkar mediestrukturen betyda mer för kvantiteten än för kvaliteten i det lokala offentliga samtalet. Det finns inga tecken på att en hårdnad mediekon-kurrens triggar en utveckling där redaktionerna försöker överträffa varandra med en självständig och överraskande politisk journalistik. Tvärtom tycks inte detta journalistiska område omfattas av en sådan tävlan utan utgöra något av en publi-cistisk frizon där samma återkommande återrapporteringar dominerar överallt. Att vara först med det sista brukar vara en vedertagen journalistisk nyhetsmaxim. När det gäller den lokala politiska journalistiken i valtider är maximen snarare att vara med för det mesta som de flesta.

En avvikelse från detta mönster är särskilt värd att kommentera. De socialde-mokratiska andratidningarna i studien ägnar genomgående det politiska vänster-blocket betydligt större uppmärksamhet nyhetsmässigt och är mer positiva i sin framställning av detta politiska block på nyhetsplats. Dessa tidningar har också en övervikt för vänsterdebattörer när det gäller medverkan på debatt- och insän-darplats. Det är inte helt obefogat att tala om en partipressens återkomst när det gäller delar av den lokala politiska journalistiken. Detta är överraskande då den gängse bilden av denna journalistik snarare varit att partipressen är död och att banden mellan tidningar och partier ersatts av en mer professionell och oberoende rapportering.

I den mån tendenser till partipress kan konstateras i dag ser de emellertid an-norlunda ut än tidigare. Det finns mycket få exempel i det analyserade materialet som kan beskrivas som devota partihyllningar eller oförblommerade partipolitiska ställningstaganden. Så primitivt fungerar inte dagens politiska journalistik och så medvetet sker inte en politisk styrning av det redaktionella arbetet.

Den moderna varianten av partipress som kan skönjas här bygger inte på po-litiserade texter, utan fungerar mer indirekt. Det är genom valet av vilka nyheter



som ska bevakas, hur dessa nyheter vinklas och vilka röster som ska presenteras, som en partiskhet uppstår. Här finns då en klar tendens att vänsterblockets aktörer gynnas genom att deras aktiviteter och perspektiv oftare publiceras. Detta beror knappast på någon vinande partipiska eller på gormande ombudsmän, utan har sannolikt andra förklaringar, allt från redaktionella bedömningar av vad som har störst nyhetsvärde till mer eller mindre medvetna antaganden om vad läsarna har för förväntningar på det politiska materialet i valtider.

Partipressen uppstår då inte så mycket på grund av diktat eller struktur utan baseras mer på ett slags politiskt marknadstänkande.

De marknadsmässiga hänsynenOm någon enskild faktor totalt sett ska framhållas när det gäller den lokala journa-listikens utveckling i valtider så är det de marknadsmässiga hänsynen. Offentliga deklarationer görs inledningsvis från redaktioner och deras medarbetare om att valet är en viktig händelse och ska bevakas utförligt. På många håll görs ingående planer för hur valbevakningen ska se ut och vilka behov den ska tillfredsställa hos medborgarna. Det torde vara få andra händelser som så ingående förbereds av me-dierna under en relativt lång tid. Valrörelser har traditionellt en hög redaktionell status och det gäller både nationella och lokala medier.

Detta långa förberedelsearbete får till resultat att den lokala mediebevakningen klarar de flesta journalistiska grundkrav. Det är en tämligen omfattande rapporte-ring som förekommer och det finns en ambitiös vilja att grundligt presentera de politiska alternativen på många håll. Vidare kan konstateras att dessa politiska pre-sentationer i huvudsak är rimligt balanserade. Särskilt vissa konsekvent redovisade redaktionella artikelserier vittnar om att de noggranna planerna också till en del kommit att förverkligas.

På samma gång står det emellertid klart att mycket av valrörelsebevakning är av rutin- och pliktkaraktär. Det är sällan några stora politiska nyheter som lyfts fram i konkurrens med andra nyheter, utan den genomsnittliga valrörelsenyheten är det kortare referatet eller kringreportaget. Ett gemensamt drag är vidare att valrörelse-rapporteringen i stor utsträckning bygger på de politiska partiernas dagordning. Det är ganska mycket som rapporteras om valet, och det är informativt för den som har hyggliga politiska kunskaper, men det är inte särskilt journalistiskt bearbe-tat i syfte att väcka människors intresse eller engagera medborgarna på olika sätt.

Journalistiken är i stora drag passiv och speglande och föga inriktad mot att sätta sökarljuset på nya och glömda politiska frågor eller på att aktivt och självstän-digt granska den hittillsvarande maktutövningen. Det är därför inte särskilt svårt att ge den lokala journalistiken godkänt betyg, med tanke på den massiva bevak-ningen. Det är samtidigt omöjligt att dela ut något överbetyg.

Kommunikéer eller byteshandel?Förhållandet mellan medier och partierna i en valrörelse kan något förenklat beskrivas i fyra typfall, baserade på antagandet att båda aktörerna kan vara mer el-ler mindre passiva och aktiva. Dessa förhållanden leder i idealfallen till en politisk journalistik med utmärkande drag enligt fig. 6 på nästa sida.

6 • Valjournalistik i valet och kvalet �5

FIGUR 6: Journalistik i korstryck mellan partier och medier

Mediers politiska förhållningssätt

Passiva Aktiva

Partiers mediala förhållningssätt

Passiva Kommunikéjournalistik Avslöjandejournalistik

Aktiva Utspelsjournalistik Byteshandelsjournalistik

I den händelse medierna har ett passivt förhållningssätt och delar detta med opi-nionsmässigt svaga partier kommer den politiska rapporteringen sannolikt att bli mycket sval och andefattig. Något enstaka referat eller avskrivet pressmeddelande kommer i stort att vara det enda som rapporteras. Om partierna är mer aktiva men medierna fortfarande håller en låg profil, kommer förmodligen det mesta av rapporteringen att vara skildringar av partiutspel och partiaktiviteter av allehanda slag.

I en omvänd situation där aktiva medier möter opinionsmässigt slutna partier är det i stället troligare att bevakningen får karaktären av att nyheter avslöjas eller presenteras utanför de politiska aktörernas kontroll. Slutligen kan teoretiskt tänkas en situation där båda aktörerna är aktiva och där nyheter kommer till i en ständig utväxling mellan redaktionella alternativ och aktiva källors nyhetsuppslag.

Naturligtvis utgör dessa fyra fall något av idealtyper som inte existerar i ren-odlad form i verkligheten. Modellen kan emellertid tjäna som analytisk utgångs-punkt när det gäller att försöka förstå varför den politiska journalistiken ser ut på ett visst sätt. Till en del beror detta rimligen på de avvägningar som görs av medierna och partierna och deras förhållningssätt till den politiska journalistiken.

Båda aktörerna kan tycka att det är mer eller mindre viktigt att ha inflytande över den politiska journalistiken och gör därmed egna strategiska val för att uppnå detta mål. För partiernas del kan det handla om att tänka mediestrategiskt för att maximera den egna nyttan av positiv eller riklig publicitet. För medierna består det strategiska valet av att söka åstadkomma en journalistik som är marknadsvärd, det vill säga uppskattas av mediernas publik, och ekonomiskt rimlig att producera. I dessa strategiska skärningspunkter uppstår den politiska journalistiken.

Det finns förstås exempel på alla varianter av politisk journalistik i det material som här har analyserats. Det finns också såväl partier som medier som kan beskri-vas som mer aktiva än andra, varför en generell bild inte är lätt att teckna. Parti-erna på lokal nivå är knappast särskilt genomsyrade av mediestrategiska övervä-ganden, men ett och annat utspel görs och det förekommer regelmässigt försök att väcka mediernas uppmärksamhet att döma av medieinnehållet veckorna före valet.

Det verkar finnas en medvetenhet inom partierna om att de lokala medierna är opinionsmässigt värdefulla. Det skrivs en rad insändare, det mejlas till journalis-terna och det hålls presskonferenser om nya politiska förslag. Utstuderat systema-tiskt är det knappast, men det är fel att beskriva partierna lokalt som helt passiva. Snarare blir de mer och mer opinionsmässigt aktiva av väljarstrategiska skäl, även om denna utveckling till en del bromsas av den centrala valrörelsens logik med krav på enhetlighet.


En trevande och valhänt bevakningFör de lokala medierna gäller snarast en motsatt bild. De har ett i grunden aktivt förhållningssätt och talar själva om ambitionen att granska och kritiskt värdera den politiska makten. I stort fullföljs inte denna aktiva roll utan innehållet i valrö-relsen domineras av passiv och politikerstyrd rapportering. För att söka skälen till detta i praktiken mer passiva förhållningssätt är det logiskt att tänka sig att det i en del fall beror på att de redaktionella resurserna inte medger den önskvärda aktiva medierollen och i andra på uppfattningen om att för mycket om lokal politik inte intresserar publiken i tillräcklig utsträckning. Den senare förklaringen kan ligga bakom det faktum att medierna trots att de gör en hel del runt de lokala valen inte lyfter fram dessa som nyheter på förstasidor och i etermediernas nyhetssändningar. Ekonomiska begränsningar och jakt på publik slår ut de demokratiska idealen.

Det finns därför något trevande över den lokala journalistiken i valrörelser. Partier som försiktigt och lite valhänt försöker hitta vägar att nå framgång på mediearenan, möter medier som försiktigt retirerar från en högtidlig publicistisk retorik in i en mer pliktskyldig bevakning. Den medierade lokala offentligheten är därför under omvandlingstryck från både väljarmarknad och publikmarknad, och framtida valrörelser kan komma att påverkas av dessa förändringar. Det är en öppen fråga om de traditionella medierna och den traditionella politiska journalis-tiken kan bevara sin styrka om varken partier eller medier är övertygade om dess förtjänster.

Journalistisk logik och fragmenterade publikerDe lokala medierna har gradvis gått mot en mer oberoende roll i relation till kommuner och de lokala politiska systemen. En undersökning av lokaltidningar i tre kommuner åren 1961–2001 visar att graden av oberoende har ökat – de skriver oftare om frågor innan besluten fattas, källor används oftare utanför den kom-munala organisationen och det är oftare journalisterna som definierar problemen. Det finns mer av granskning i journalistiken, och den journalistiska logiken styr hårdare både i nyhetsurval och presentation (Ekström, Johansson, Larsson 2006).

Fortfarande är dock de lokala medierna starkt beroende av kommunen i den dag-liga bevakningen. Detta understryks också i andra undersökningar som konstaterar att bevakning av lokal politik och kommunfrågor präglas av referat och av en dagord-ning som sätts i kommunhuset. Samtidigt ser sig de lokala medierna i högre grad som medborgarnas ombud än som språkrör för de lokala politikerna (Nygren 2003).

Den lokala valbevakningen ligger någonstans mellan dessa två bilder av lokal-journalistiken. Där finns ambitioner från redaktionerna om en självständigare bevakning som planeras i form av olika serier, samtidigt som en stor del av nyhets-bevakningen i praktiken både initieras och domineras av den lokala politiska sfä-ren. I dagstidningarna finns fortfarande spår av partipresstraditionen även utanför ledarplats, och de politiska skillnaderna är tydliga mellan dagstidningar av olika partifärg när det gäller nyhetsurval och presentation.

Det finns två möjliga förklaringar till denna ambivalens i relationen mellan de lokala medierna och den lokala politiska sfären i valtider, två förklaringar som inte utesluter varandra:

– En förklaring kan vara att de lokala medierna under valtider retirerar från den

mer självständiga bevakningen av kommunerna och intar en passivare roll och lå-ter politikerna ta över arenan inför valet. De lokala medierna blir då främst forum för ”konsumentupplysning” på den politiska marknaden där mediernas roll främst blir att informera om alternativen.

– En annan förklaring kan vara att rollen som passiv arena var ännu starkare tidigare och att de lokala medierna även i sin valbevakning följer samma trend mot en ökad självständighet som i den vardagliga bevakningen. Vägen har bara varit längre att gå i den lokala valbevakningen.

För att avgöra vilken av dessa förklaringar som är viktigast krävs undersökningar av lokala valrörelser under en längre tidsperiod, både historiskt och i kommande valrörelser, även för att undersöka om den lokala valbevakningen är ett undantag som bryter mönstret av en allt större journalistisk självständighet, eller om samma trend kan ses även där.

Läsargenererat innehållTvå av de starkaste trenderna i 2000-talets medieutveckling är interaktivitet och en allt större fragmentering av publiken (bl.a. Hvitfelt & Nygren 2005). Båda dessa trender syns i de lokala mediernas valbevakning, och de påverkar hur de lokala mediernas roll kommer att se ut i framtida valrörelser.

Undersökningen visar att de lokala medierna till stor del fungerar som en arena för det politiska systemet och till en mindre del även för medborgare som dras in i diskussionen på olika sätt. Det är politikerna som dominerar, men medborgarna har en klart större roll i den lokala valbevakningen än i bevakningen av riksdagsvalet.

Arenan finns främst i nyhetsbevakningen, men också i den växande del av innehållet som med en moderiktig term kallas ”läsargenererat innehåll” – en tredjedel av tidningarnas valartiklar är debatt och insändare (som mest skrivs av politiker) och etermedierna har serier av debatter där både politiker och väljare medverkar. Till detta kommer den ökande användningen av mediernas webbplat-ser där alla kan ta del av valbevakningen oberoende av tid och plats, där det finns interaktiva tjänster som tester för vilket parti som ligger närmast de åsikter man själv har och möjlighet att diskutera direkt med politiker i chat-sessioner. En del av det interaktiva webbinnehållet återanvänds också i mediernas huvudkanaler. Främst de stora tidningarna och SVT hänvisar läsarna från huvudkanalerna till webben. Däremot förekommer inte några hänvisningar till bloggar.

I 2000-talets medievärld hårdnar konkurrensen om publiken, och det läsar-genererade innehållet är ett av de medel som medierna har för att knyta publiken till sig. Att bygga arenor för diskussion och distribuera medieinnehållet i många olika kanaler är något som också de lokala medierna arbetar med, och valrörelsen är ett bra tillfälle till detta. Samtidigt ger medieutvecklingen också de politiska partierna fler direkta kanaler till väljarna, dels via marknadsföring som direktre-klam och telemarketing, vilket växer under valrörelserna, dels i olika former av nätbaserad kommunikation, som webbsidor och bloggar.

I det lokala nätverkssamhället byggs gemenskaper både runt de lokala medierna och runt andra aktörer i det lokala politiska livet. Att medierna betonar sin roll som arena och söker olika typer av läsargenererat material är en naturlig utveckling i detta. Detta behöver inte heller utesluta en större journalistisk självständighet i nyhetsarbetet i relation till den politiska sfären.



Fragmenterade publikerOckså den ökande fragmenteringen mellan olika publiker går att se i analysen av den lokala valbevakningen, främst i jämförelser mellan de stora traditionella medi-erna och nya växande medier som gratistidningar och kommersiell TV.

De lokala medierna har länge ansetts omfatta alla på orten. Läsningen av de prenumererade tidningarna har legat på 75–80 procent i de flesta svenska kom-muner, och i radio och TV fanns bara public service till början på 1990-talet. Men nu är det inte längre lika självklart att de lokala medierna når alla. Den andel av medborgarna som regelbundet tar del av traditionella medier som prenumererade dagstidningar och nyheter i public service minskar. Främst gäller detta i storstäder och andra expansiva områden. Av de kommuner som undersöktes i denna studie gäller det Linköping och Helsingborg. I dessa städer ligger andelen hushåll som har den prenumererade dagstidningen på 58–59 procent, medan resten får förlita sig på gratistidningar (det finns en lokal sådan i Östergötland och en startar i Helsing-borg våren 2007) samt nyheter i radio och TV. De som inte läser den prenumerera-de tidningen ser också oftare på kommersiell TV och förlitar sig mer på de nyheter som finns i dessa kanaler (Nygren 2005).

Publiken delas upp och får ta del av olika typer av medieinnehåll. Den lokala gratistidningen och TV4s nyheter gav bara en bråkdel av de nyheter och den de-batt som fanns i de stora medierna i Linköping. I Helsingborg hade inte heller den enda prenumererade tidningen särskilt mycket om kommunvalet. Gratistidningar som Metro saknar helt material om de lokala valen i den riksupplaga som går ut i bland annat Linköping och Helsingborg.

Resultatet kan alltså bli att de lokala medierna blir mera av interaktiva arenor – främst för den politiskt intresserade halvan av medborgarna. Resten av medborg-arna får nöja sig med nya och mer kommersiellt inriktade lokala medier som ger betydligt mindre av information, debatt och granskning än de traditionella lokala medierna som prenumererade tidningar och public service. Den uppenbara risken med denna utveckling är ökade informationsklyftor mellan olika grupper i samhället.

Samtidigt blir inte de lokala medierna längre den enda arenan för den lokala politiken. Frågan gäller här närmast vilka aktörer som blir mest framgångsrika på nätet när det gäller att skapa fungerande lokala offentligheter. Det kan vara kom-muner och landsting, politiska partier eller organisationer, traditionella medier eller helt andra initiativ från till exempel särskilda grupper av medborgare.

I vilken utsträckning sådana webbportaler har utsikter att sätta sin prägel på en lokal valrörelse beror på hur väl de förmår fånga in publika behov av och intresse för lokal politik. I den bästa av världar kan en digital demokrati uppstå som bättre än dagens verklighet engagerar, bildar och mobiliserar de lokala väljarna. I den sämsta av världar finns däremot varken digitala eller traditionella medier med ett politiskt innehåll annat än i periferin eftersom politiken bedöms som ointressant för det stora flertalet.

Mer präktiga än mäktiga lokala medierFrågor om medier och politik kretsar inte sällan kring vem som har makten; makten över offentligheten, makten över dagordningen eller makten över väljarna/publiken/medborgarna. I de flesta översikter över ämnet politisk kommunikation

brukar också framhållas att den mest avgörande förändringen i vår tid är en makt-förskjutning över tid till mediernas fördel. Hela diskussionen om den medialise-rade demokratin handlar också om mediernas roll som dominerande informations-förmedlare och andra samhällsaktörers anpassning och arbetssätt för att vara i linje med mediesamhällets krav (Asp 1986; Esaiasson & Nicklasson 2002).

I de flesta medievetenskapliga studier av svenska valrörelser har konstaterats att massmedierna är viktiga i opinionsbildningen. Politiker och partier har blivit allt mer beroende av massmedierna. Makten över innehållet i medierna formas visserligen i ett samspel mellan aktörer utanför och inom medierna, men makten över publiken har i stor utsträckning medierna. Det ger sammantaget medierna en stark position och gör det rimligt att beskriva dem som ”mäktiga” (Asp 1986). Senare studier av riksmediernas politiska journalistik bekräftar bilden av mäktiga massmedier. Mediernas innehåll gestaltas nämligen i hög grad av medierna själva, även om källorna har ett betydande inflytande över vilket innehåll som presen-teras. Hur detta innehåll lyfts fram, med vilka vinklingar det sker och i vilken journalistisk inramning det förekommer avgörs emellertid helt av medierna själva. Systematiska innehållsanalyser av riksmedierna i valrörelsen, liksom intervjuer med deras mest centrala aktörer, visar på en tämligen spekulativ, dramatiserad och tolkande journalistik som kan ses som ett uttryck för en betydande mediemakt (Nord & Strömbäck 2003; Strömbäck 2004).

Paradigmet om mediernas makt har utgjort en teoretisk vetenskaplig utgångs-punkt också för denna studie av de lokala massmediernas bild av den svenska valrörelsen på lokal nivå. Vi har dock vid upprepade tillfällen mött resultat som knappast kan ses som tecken på mäktiga lokala massmedier. I tre schematiska grundmodeller har den lokala valrörelsen och den lokala valjournalistiken klassi-ficerats: den lokala journalistikens karaktär och förhållningssätt (fig. 5), journalis-tikens korstryck mellan mediernas och partiernas agerande (fig. 6) samt samspelet mellan väljarnas informationsbehov å ena sidan och mediers och partiers informa-tionsproduktion å den andra (fig.).

Slutsatserna av analyserna är att en stor del av den faktiska journalistiken i val-rörelsen på lokal nivå kan sägas präglas av ett passivt förhållningssätt där medierna fungerar mer som en arena för politiken än som en självständig aktör i valrörelsen. Vad som styrker den bilden är det stora antalet rutinmässiga och föga självstän-diga bevakningar av partiaktiviteter och nyheter där partiståndpunkter redovisas utförligt. Trenden förstärks i lokaltidningarna av att partiföreträdare helt tar över insändar- och debattsidor som blir partipolitikens arenor de tre sista veckorna före valet. Några tecken på en mer aktiv journalistik finns förvisso och ska gärna fram-hållas. Det gäller framför allt partiguider och sakfrågeredovisningar som erbjuds av flera medier, och i mer sällsynta fall aktiv och granskande journalistik. Som helhet är det emellertid en i stora stycken förutsägbar och speglande journalistik som erbjuds. Mycket redovisas men det sker på partiernas villkor. Journalistiken är inte dålig, men inte heller spännande. Det förväntade åstadkoms, men det överras-kande uteblir. Det är befogat att tala om ett slags präktiga massmedier i den lokala valrörelsen 2006.

Vidare har fastslagits att journalistiken inte bara är en produkt av mediernas egna vägval utan också utvecklas i samspel eller korstryck med politiken och de politiska partierna. Eftersom medierna själva mestadels uppträder passivt finns varken förutsättningar för någon avslöjande journalistik som letar upp de nyheter



partierna inte vill förmedla, eller någon byteshandelsjournalistik där politiker och journalister byter information mot uppmärksamhet på ett aktivt sätt för att tillfredsställa ömsesidiga egenintressen. Dessa former av lokal journalistik är yt-terligt sällsynta i de lokala valrörelserna. Betydligt vanligare är då kommunikéjour-nalistiken som slappt återger politiska förhållanden eller utspelsjournalistiken där partierna mer aktivt söker nå uppmärksamhet. Då denna undersökning inte haft som syfte att granska de lokala politiska valkampanjerna kan frågan om partiernas aktivitetsgrad inte besvaras med säkerhet. Klart är emellertid att den övervägande passiva journalistiken gett en valbevakning som möjliggjort ett stort genomslag för partipolitiska perspektiv.

En mer normativ fråga är nu om en lokal valrörelse med dessa kännetecken fungerat bra eller dåligt. I detta perspektiv måste bilden av medier och partier kompletteras med en bedömning av väljarna. Den redovisande medierapporte-ringen – tämligen omfattande, men statisk – skulle möjligen kunna fungera i en lokal valrörelse där många av väljarna redan har ett betydande politiskt intresse och god kännedom om vad de olika partierna står för. Givet dessa förutsättningar kan pliktrapporteringen, guiderna och redovisningar fungera som en orientering eller bekräftelse av de politiska alternativen.

Om däremot de flesta av väljarna är måttligt eller mindre intresserade av poli-tik fungerar denna präktiga journalistik sämre. Den svarar knappast mot behovet av att engagera nya grupper av medborgare och intressera dem för valets viktigaste frågor. Den är i stället, förmodligen helt omedvetet, utformad som en slags service-journalistik till den minoritetspublik som redan följer den lokala politiken och i de flesta fall är tämligen övertygade partisympatisörer.

Sammantaget går det att se ett mönster i dessa utslätade tendenser i den lokala mediebevakningen. Den kan tyckas närmast idylliskt sömnig och välmenande i sin stelbenta redovisningsplikt, men det är samtidigt en förrädisk journalistik. Tråkig-heten har nämligen ett demokratiskt pris. När det saknas en journalistisk vilja eller förmåga att vitalisera berättelserna om lokalsamhället och engagera medborgarna i den lokala demokratin uppstår i många fall ett tomrum i den lokala offentligheten.

Finns ingen genomtänkt mening med den lokala valjournalistiken blir det mesta under de här konstaterade förutsättningarna också styrt av tillfälligheternas spel. En lokal och regional politisk verklighet som präglas av snabba opinionsför-ändringar, nya politiska motsättningar och stora strukturella omställningar förtjä-nar verkligen en politisk journalistik som insiktsfullt och självständigt beskriver, granskar och kommenterar det lokala skeendet för en allt kunnigare och mer väl-utbildad allmänhet.

Sådana ambitioner förefaller nu vara sällsynta i dagens lokala politiska jour-nalistik. Lokala medier som inte har någon kreativ strategi för att förhålla sig till nya uppstickarpartier eller främlingsfientliga partier utan pular på med oändliga rutmönster om vad som skiljer partierna åt när det gäller bibliotekens öppettider är inga idealiska aktörer i den lokala demokratin. Den ”snälla” lokaljournalistiken står illa rustad att skildra de besvärliga frågorna.

”Pressens förräderi” kallade förre journalisthögskolerektorn Lars Furhoff den kle-na och föga granskande lokaljournalistiken på 1960-talet (Furhoff 1961). 40 år senare kan konstateras att den nuvarande lokala journalistikens karaktär av stillsam tebjud-ning i grunden kan vara lika mycket av ett förräderi mot den lokala demokratin.

Litteratur

Asp, Kent (1986): Mäktiga massmedier, Stockholm: Akademilitteratur.

Asp, Kent (1987): Rikspolitik och kommunalpolitik. Valrörelsernas utrymme i svensk dagspress 1956–1985. Resultat sammanställda för folkstyrelsekommittén. SOU 1987:6.

Asp, Kent (2003): Medieval 2002, partiskheten och valutgången, JMG Arbetsrapport nr 13.

Asp, Kent (2006): Rättvisa nyhetsmedier – partiskheten under 2006 års valrörelse, JMG Göteborgs universitet, Arbetsrapport nr 42.

Asp, Kent, Johansson, Bengt & Larsson, Larsåke (1997): Nära nyheter, CEFOS Göte-borgs universitet.

Björklund, Tor (1999): Et lokalvalg i perspektiv, Oslo: Tano Aschehoug.

Brantgärde, Lennart (1979): Sveriges lokalradios bevakning av valrörelsen 1979, i Ds Kn 1979:15 Den gemensamma valdagen och mandatperiodens längd.

Buch Jensen, Roger (1997): Partiernes valgkampagner: Gör de en forskel?, i; Elklit, Jörgen & Buch Jensen, Roger red. Kommunalvalg, Odense: Odense Universitetsfor-lag.

Bäck, Henry (1990): Att vilja, att kunna, att böra. En studie över statens styrning av den kommunala ekonomin, Stockholm: Stockholms universitet.

Bäck, Henry & Håkansson, Anders red. (1994): Väljare i kommunalvalet. Om miss-nöje, misstroende och politisk kultur, Stockholm: SNS.

Dayan & Katz (1992): Media Events, Cambridge: MA Harvard University Press.

Djerf-Pierre, Monika & Weibull, Lennart (2001): Spegla, granska, tolka. Aktualitets-journalistik i svensk radio och TV under 1900-talet, Stockholm: Prisma.

Ekecrantz, Jan & Olsson, Tom (1994): Det redigerade samhället, Stockholm: Carls-sons förlag.

Litteratur ��

Ekström, Mats, Johansson, Bengt & Larsson, Larsåke (2006): Mot en mer obero-ende kommunal journalistik? Nordicom Information nr 4/2006, sid 37–54.

Elklit, Jörgen & Pedersen, Mogens red. (1995): Kampen om kommunen. Ni fortael-linger om kommunalvalget i 1993, Odense: Odense Universitetsforlag.

Esaiasson, Peter et al. (2004): Metodpraktikan, Stockholm: Norstedts Juridik.

Esaiasson, Peter & Håkansson, Nicklas (2002): Besked ikväll! Stockholm: Stiftelsen Etermedierna i Sverige.

Evans, Jocelyn A. (2004): Voters & Voting. An Introduction, London: Sage.

Furhoff, Lars (1961): Pressens förräderi, Stockholm: Bonniers.

Hadenius, Stig (1993): Regementsdöden i medierna, Stockholm: Styrelsen för psyko-logiskt försvar.

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (1991): Partipressens död? Stockholm: Svensk informationsmediecenter (SIM).

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2005): Massmedier, Stockholm: Bonniers.

Harrie, Eva (2006): Media Trends 2006, Göteborg: Nordicom.

Hedman, Lowe (2004): Den regionala valbevakningen 2002, Stockholm: Gransk-ningsnämnden.

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar, red (2005): På väg mot medievärlden 2020, Lund:Studentlitteratur.

Håkansson, Anders (2004): Det kommunala valresultatet i Malmö, i Bäck, Henry & Håkansson, Anders red. (1994): Väljare i kommunalvalet. Om missnöje, misstroende och politisk kultur, Stockholm: SNS.

Johansson, Bengt (1998): Nyheter mitt ibland oss. Kommunala nyheter, personlig erfa-renhet och lokal opinionsbildning, Göteborg: JMG.

Johansson, Bengt (2001): Finns den kommunala medievalrörelsen?, i Oscarsson, Henrik red.: Skilda valdagar och vårval? Stockholm: SOU 2001:65.

Johansson, Bengt (2004): Journalistikens nyhetsvärderingar, i Nord, Lars och Strömbäck, Jesper red. Medierna och demokratin, Lund: Studentlitteratur.

Journalisten 13 juni 2006.

Kjellgren, Hanna (2001): Från skilda valdagar till gemensam valdag, i Oscarsson, Henrik red.: Skilda valdagar och vårval? Stockholm: SOU 2001:65.


Lang, Sabine (2004): Local Political Communication: Media and Local Publics in the Age of Globalization, in Esser, Frank & Pfetsch, Barbara eds.: Comparing Political Communication. Theories, Cases, and Challenges, Cambridge: Cambridge University Press.

McCombs, Maxwell (2006): Makten över dagordningen, Stockholm: SNS.

Nilsson, Åsa, & Severinsson, Ronny (2001): Trender och traditioner i svensk morgon-press 1987–1999, Göteborg: JMG Göteborgs universitet.

Nord, Lars (1997): Spelet om opinionen. Möten mellan makthavare, medier och medbor-gare, Lund: Studentlitteratur.

Nord, Lars (2001): Vår tids ledare. En studie av den svenska dagspressens politiska opinionsbildning, Stockholm: Carlssons förlag.

Nord, Lars (2004): Hur professionella är de svenska partierna? Sundsvall: Demokra-tiinstitutet.

Nord, Lars (2006): Still the Middle Way: A Study of Political Communication Practices in Swedish Election Campaigns, The Harvard International Journal of Press/Politics, vol 11, No 1, pp. 64–76.

Nord, Lars (2006): Den lokala offentligheten. En studie av makt, medier och mötesplat-ser i 14 kommuner, Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting.

Nord, Lars & Nygren, Gunnar (2002): Medieskugga, Stockholm: Atlas förlag.

Nord, Lars & Strömbäck, Jesper (2003): Valfeber och nyhetsfrossa. Politisk kommuni-kation i valrörelsen 2002, Stockholm: Sellin.

Nord, Lars & Strömbäck, Jesper red. (2004): Medierna och demokratin, Lund: Stu-dentlitteratur.

Nygren, Gunnar (2001): Medier och medborgare i den digitala kommunen, Stockholm: JMK Stockholms universitet.

Nygren, Gunnar (2003): Granskning med förhinder, DMIs rapportserie 4:2003, De-mokratiinstitutet, Sundsvall.

Nygren, Gunnar (2005): Skilda medievärldar. Lokal offentlighet och lokala medier i Stockholm, Stockholm/Stehag: Symposion.

Oscarsson, Henrik red. (2001): Skilda valdagar och vårval? Stockholm: SOU 2001:65.

Petersson, Olof et al. (2006): Mediernas valmakt, Stockholm: SNS.

Pressens Tidning nr 11/06 och 13/06.

Litteratur ��

Sjölin, Mats (1981): Kommunala frågor i massmedierna under valrörelsen 1979. Dags-press och lokalradio i Luleå, Lidköping, Grästorp, Kävlinge och Sjöbo, Lund: Statsve-tenskapliga institutionen, Lunds universitet.

Sjölin, Mats (1985): Kommunalpolitiken i massmediernas spegel. En studie av dagspres-sens och lokalradions bevakning av fem kommuner. Lund: Dialogos.

Strömberg, Lars (1979): Kommunala frågor i dagspressen inför valen åren 1958–1970 och 1976, i Ds Kn 1979:15 Den gemensamma valdagen och mandatperiodens längd.

Strömbäck, Jesper (2004): Den medialiserade demokratin, Stockholm: SNS.

Svedberg, Helene & Weibull, Lennart (1994): Sjukvårdspolitik och opinionsbildning, Stockholm: Svensk informationsmediecenter (SIM).

Särlvik, Bo & Petersson, Olof (1976): Rikspolitik och lokalpolitik i valet 1973, Stock-holm: SCB.

Våge, Lars, Stattin, Gunnar & Nygren, Gunnar (2005): Bloggtider, Stockholm: Insti-tutet för Mediestudier.


BILAGA �

De undersökta kommunerna och landstingen

Landstinget i Värmland och KarlstadBasfakta KarlstadInvånare 2006: 82 096 (+328)Andel under 20 år 22%Andel över 65 år 17%Andel födda utomlands 8%Medelinkomst 2005: 208 400 krLandstinget: 273 000 invånare i 16 kommuner. MediestrukturI Karlstad finns det två självständiga dagstidningar, den stora och borgerliga Nya Wermlandstidningen (NWT) och den självständiga socialdemokratiska tidningen Värmlands Folkblad som täcker in hela länet. NWT har också en del nyheter från länet, men i dess koncern ingår också fådagarstidningar i bland annat Arvika och Kristinehamn.

NWT finns hos 56 procent och VF hos 16 procent av hushållen i Karlstad. En sammanlagd tidningsläsning på 72 procent.

Både SVT och TV4 har regionala nyhetsprogram över Värmland och SR har en egen lokalradio i länet.

Valresultat % (Karlstad) 2002 2006Socialdemokraterna 39,5 38,4Vänsterpartiet 7,9 6,1Miljöpartiet 4,2 5,4Moderaterna 19,1 24,7Folkpartiet 11,7 8,1Centern 6,2 7,6Kristdemokraterna 7,5 5,9Sverigedemokraterna - 2,4Pensionärspartiet (SPI) 2,0 1,3

Valdeltagande 80,1 81,1

Valet ledde till att socialdemokraterna sitter kvar vid makten med stöd av vänster-partiet och miljöpartiet. Nya i fullmäktige blev sverigedemokraterna, medan SPI förlorade sitt enda mandat.

Bilaga 1 • ��


Valresultat % (landstinget) 2002 2006Socialdemokraterna 36,5 41,7Vänsterpartiet 7,0 6,5Miljöpartiet 2,6 3,0Moderaterna 12,6 16,9Folkpartiet 7,9 5,8Centern 8,7 11,0Kristdemokraterna 5,5 5,0Sverigedemokraterna 0,9 2,6Sjukvårdspartiet 17,4 7,1

Valdeltagandet var 78,2 procent, en ökning med 0,4 procent. Resultatet ledde till att socialdemokraterna tog tillbaka makten i landstinget tillsammans med vänster-partiet, och den tidigare majoriteten med de borgerliga tillsammans med sjuk-vårdspartiet fick gå i opposition.

Landstinget i Östergötland och LinköpingBasfakta LinköpingInvånare 2006: 136 231 (+1 165)Andel under 20 år 23%Andel över 65 år 16%Andel födda utomlands 10%Medelinkomst 2005: 212 000 krLandstinget: 417 600 invånare i 13 kommuner.

MediestrukturDen dagliga Östgöta Correspondenten har en upplaga på 60 300 ex (2005) och en hushållstäckning på 59 procent i Linköping. Tidningen är också länets största med en total täckning på 34 procent i länet. ÖC är stark i södra och västra delen av länet med 60–70 procent av hushållen med undantag för Motala/Vadstena där andelen är 26 procent. Där är det i stället Motala Tidning som är den starkaste med en täckning på 54 procent av hushållen. Andra dagstidningar i länet är Norrköpings Tidningar som har en upplaga på drygt 48 000 ex och en hushållstäckning på 63 procent i Norrköping. Den lokala s-kollegan Folkbladet ägs av NT och har en täckning på 8 procent. Den är något starkare i Finspång med 34 procent av hushållen. Länet är tidningstätt med uppåt 75–80 procent av hushållen som har en mor-gontidning. Dessutom utkommer också gratistidningen Extra Östergötland fem dagar i veckan och den riktar sig mycket till unga läsare. Tidningen ägs av ÖC och NT och har runt 40 000 läsare en genomsnittlig dag i hela Östergötland.

Både SVT och TV4 har regionala sändningar, med den skillnaden att SVT har ett större område och även täcker Gotland och Sörmland. Lokalradion bevakar länets 13 kommuner.

Bilaga 1 • ��

Valresultat % (Linköping) 2002 2006Socialdemokraterna 38,1 35,1Vänsterpartiet 6,7 4,9Miljöpartiet 5,1 6,8Moderaterna 16,9 26,0Folkpartiet 12,1 8,6Centern 7,1 7,1Kristdemokraterna 9,2 7,6Sverigedemokraterna 0,4 1,8Pensionärspartiet (SPI) 1,6 1,9

Valdeltagande 81,0 82,6

Valet ledde till maktskifte i Linköping, och de fyra borgerliga partierna bildar ma-joritet efter en period med socialdemokrater och centern i koalition.

Valresultat % (landstinget) 2002 2006Socialdemokraterna 41,8 33,4Vänsterpartiet 7,4 5,1Miljöpartiet 4,2 4,3Moderaterna 16,2 21,4Folkpartiet 10,9 6,5Centern 7,1 7,1Kristdemokraterna 9,8 6,8Sverigedemokraterna - 1,8Vrinnevilistan - 11,2Pensionärspartiet (SPI) 2,0 1,9

Valdeltagandet var 80,1 (en ökning med 1,3 procent). Resultatet ledde till att de borgerliga partierna tog över makten i landstinget med stöd av det nya sjukvårds-partiet Vrinnevilistan. I valkretsen Norrköping blev Vrinnevilistan största parti med 29,6 procent av rösterna. Detta drabbade främst socialdemokraterna som sjönk från 41,2 till 27,6 procent.

Landstinget Västernorrland och SundsvallBasfakta SundsvallInvånare 2006: 94 044 (+337)Andel under 20 år 22%Andel över 65 år 18%Andel födda utomlands 7%Medelinkomst 2005: 220 300 krLandstinget: 244 200 invånare i 7 kommuner.


MediestrukturI Sundsvall finns det två dagliga tidningar, den stora liberala Sundsvalls Tidning som har 62 procent av hushållen, och den mindre s-tidningen Dagbladet som också ägs av ST och som har 18 procent av hushållen. Alltså – 80 procent av hushållen har en dagstidning i brevlådan. Övriga dagstidningar i länet är Tidningen Ångermanland, som har 75–80 procent av hushållen i bland annat Härnösand och Kramfors, och Örnsköldsviks Allehanda som har 80 procent av hushållen på sin ort. Dessutom finns SRs lokalradio i Sundsvall, och både SVTs och TV4s regionala nyheter täcker Västernorrland och Jämtland.

Valresultat % (Sundsvall) 2002 2006Socialdemokraterna 45,2 42,6Vänsterpartiet 9,2 6,3Miljöpartiet 5,0 4,7Moderaterna 12,0 20,1Folkpartiet 11,5 9,3Centern 8,1 8,7Kristdemokraterna 6,1 4,7Sverigedemokraterna 1,4 3,2Pensionärspartiet (SPI) 1,2 0,1Valdeltagande 77,6 79,0

Valresultatet ledde till att socialdemokraterna sitter kvar vid makten, men att de i en ny majoritet måste stödja sig på både vänsterpartiet och miljöpartiet. Sverige-demokraterna tog sig in i fullmäktige med två mandat.

Valresultat % (landstinget) 2002 2006Socialdemokraterna 46,2 43,8Vänsterpartiet 9,0 6,0Miljöpartiet 3,1 3,2Moderaterna 9,4 16,8Folkpartiet 7,5 5,1Centern 9,8 10,1Kristdemokraterna 6,7 5,1Sjukvårdspartiet 6,6 7,2Pensionärspartiet (SPI) 0,7 0,5

Valdeltagandet var 78,8 procent, en ökning med en procent. Trots sin minskning sitter socialdemokraterna kvar vid makten i landstinget med stöd av vänsterpartiet. Det lokala sjukvårdspartiet ökade med ett mandat.

Bilaga 1 • �0�

Jämtlands läns landsting och ÖstersundBasfakta ÖstersundInvånare 2006: 58 500 (+103)Andel under 20 år 16%Andel över 65 år 20%Andel födda utomlands 11%Medelinkomst 2005: 207 800Landstinget: 126 900 invånare i 8 kommuner.

MediestrukturI Östersund finns två dagliga tidningar som sedan 2006 har samma ägare, Öster-sundsposten som numera ingår i en större koncern. 59 procent av hushållen har Östersundsposten, medan 26 procent läser s-kollegan Länstidningen. Sammanlagt 85 procent av hushållen har alltså en dagstidning. Båda tidningarna sprids i hela länet. Lägst är läsningen i Härjedalen där den ligger på 61 procent av hushållen. Där finns också tidningen Härjedalen som kommer en gång i veckan och når 72 procent av hushållen. De regionala nyheterna i TV sänds tillsammans med Västernorrland, och i TV4 produceras nyheterna från Jämtland av Östersundsposten. SRs lokalradio sänder över länet.

Valresultat % (Östersund) 2002 2006Socialdemokraterna 38,4 39,2Vänsterpartiet 10,5 7,4Miljöpartiet 4,7 5,3 Moderaterna 9,8 16,1Folkpartiet 6,8 5,5Centern 24,1 21,5Kristdemokraterna 3,6 3,2Valdeltagande 76,9 78,2

Valet ledde till att socialdemokraterna sitter kvar vid makten med stöd av vän-sterpartiet och miljöpartiet. Största borgerliga parti är som tidigare centerpartiet. Sverigedemokraterna ställde inte upp i vare sig kommun eller landsting.

Valresultat % (landstinget) 2002 2006Socialdemokraterna 41,6 39,4Vänsterpartiet 10,7 9,0Miljöpartiet 4,6 4,7Moderaterna 9,5 16,4Folkpartiet 6,4 5,1Centern 17,8 20,3Kristdemokraterna 4,5 3,7

Valdeltagandet var 76,7 procent, en uppgång med 0,8 procent. Valet ledde inte till någon förändring i makten, socialdemokraterna sitter kvar med stöd av v och mp.

�0� Präktiga massmedier

HelsingborgBasfaktaInvånare 2006: 122 062 (+883)Andel under 20 år 23%Andel över 65 år 18%Andel födda utomlands 17%Medelinkomst 2005: 211 000 kr

MediestrukturI Helsingborg finns det en dagstidning, den sammanslagna Helsingborgs Dagblad/Nordvästra Skånes tidningar (HD/NTS). HD finns hos 58 procent av hushållen, medan Sydsvenska Dagbladet bara finns hos 2 procent. Många hushåll saknar alltså dagstidning. Radio Malmöhus täcker halva Skåne och bevakar cirka 20 kommuner. SVTs Sydnytt bevakar Skåne och Blekinge, medan TV4 Öresund täcker in Skåne.

Valresultat (%) 2002 2006Socialdemokraterna 37,8 30,8Vänsterpartiet 5,5 3,4Miljöpartiet 3,4 4,9Moderaterna 23,1 29,1Folkpartiet 11,8 8,8Centern 2,1 3,1Kristdemokraterna 6,7 4,4Sverigedemokraterna 4,4 9,6Pensionärspartiet (SPI) 2,8 4,0Valdeltagande 74,6 77,5

Valet ledde till maktskifte. Socialdemokraterna fick lämna över till en koalition av de fyra borgerliga partierna och SPI som kom in i fullmäktige med tre mandat. Valets andra segrare blev sverigedemokraterna som ökade från tre till sex mandat.

KällorBasfakta: http://www.h.scb.se/kommunfakta/k_frame.htmMediestruktur: Presstödsnämnden: Dagstidningsförteckning 2006.pdfValresultat: http://www.val.se/val/val2006/slutlig/R/rike/roster.html


BILAGA �

Kodschema och instruktioner för innehållsanalysen

Undersökningsobjekt: Kommunerna Östersund, Sundsvall, Karlstad, Linköping och Helsingborg. Landstingen Västernorrland, Värmland och Östergötland.

Medier: Sex- eller sjudagarstidningar i varje undersökningsenhet (se särskild lista) samt daglig huvudsändning för nyheter: SR lokalradio 17.30, SVT regional-TV 19.10 och TV4 regional-TV 18.45 i varje undersökningsenhet (se listan under variabel 2).

Tidsperiod: 28 augusti–16 september 2006.

Urvalskriterier:Allt material i dessa medier och i etermediernas huvudsändning som på något sätt berör valrörelsen i kommunvalen i de fem kommunerna samt landstingsvalet i de tre landstingen. I tidningarna gäller det både nyhetsmaterial och opinionsmaterial (ledare/krönikor/debatt/insändare). I etermedierna det som finns i huvudsändningen.

Material från nyhetsbyråer ingår inte om det inte berör de valrörelser som under-söks, inte heller debatt/insändare om valet i allmänhet. Det material som under-söks måste på något sätt beröra de lokala valen vi undersöker. Exempelvis ingår besök av en partiledare som täcks nyhetsmässigt i urvalet eftersom det är ett led i den lokala valrörelsen, men inte om någon politiker skriver debattinlägg som inte anknyter till de lokala valrörelser som undersöks. Inte heller ingår lokala kandidater i riksdagsvalet som intervjuas om enbart riksrelaterade frågor i urvalet – innehållet i artikeln måste på något sätt beröra de lokala valen. Lokala uppföljningar av fp-skandalen ingår inte om inte artiklarna/inslagen också gör kopplingar till hur det påverkar de lokala valen. Även skolval räknas som lokal valrörelse om det är skolor inom kommunerna.

Även material som har en politisk dimension i relation till de fem kommunvalen och de tre landstingsvalen, men som inte är direkt valrelaterat under de tre veckor-na, ingår i urvalet, till exempel politiska prioriteringar och ansvarsutkrävanden. För att det ska ingå i urvalet krävs att det finns politiska kommentarer eller explicita hänsyftningar på valet.

Exempel:

• Landstingets förslag på besparingar på 80 miljoner kronor i Värmland ingår inte. Men när oppositionspolitikerna gör politik av det så ingår dessa artiklar i urvalet.

• När Socialstyrelsen kritiserar psykiatrin i Värmland ingår detta inte i urvalet. Men när m-landstingsrådet anklagar Socialstyrelsen för att med sin rapport påverka valrörelsen så ingår artikeln i urvalet. Liksom när VF använder rappor-ten i sin kritik av det borgerligt styrda landstinget i en ledare.

• En stor artikel om minskade resurser till gymnasierna med kommentarer från lärarfacket och från nämndens ordförande ingår inte i urvalet. Även om det är en lokal politisk fråga, så relateras den inte till valet, och partiföreträdaren gör den inte heller till en stridsfråga i valet.

Analysenhet: Hela artiklar. Notiser ingår inte i urvalet (gränsen för notis går vid ca 15 rader på 10 cic-spalt och cirka 7–8 rader på 20 cic-spalt). För TV och radio ingår samtliga telegram och inslag. Faktarutor räknas in som en del av den artikel som de tillhör. Enkäter, nyhetsgrafik och olika typer av sammanställningar behandlas som en egen enhet när det är redigerat ihop och har egen rubrik.

A. Gemensam del (nyheter och opinion)

1. Löpnummer

2. Medium 1. Östersunds-Posten 2. Länstidningen Östersund 3. SR Jämtland 4. SVT Mittnytt 5. TV4 Mitt 6. Sundsvalls Tidning 7. Dagbladet 8. SR Västernorrland 9. Tidningen Ångermanland 10. Örnsköldsviks Allehanda 11. Nya Wermlands-Tidningen 12. Värmlands Folkblad 13. SR Värmland 14. SVT Tvärsnytt 15. TV4 Värmland 16. Arvika Nyheter 17. Östgöta Correspondenten 18. SR Östergötland 19. SVT Östnytt 20. TV4 Öst 21. Norrköpings Tidningar 22. Motala Tidning 23. Folkbladet 24. Extra Östergötland 25. Helsingborgs Dagblad


Bilaga 2 • �05

26. SR Malmöhus 27. SVT Sydnytt 28. TV4 Öresund

3. Dag Varje dag kodas med sitt eget värde: 1. 28.8 2. 29.8 3. 30.8 4. 31.8 5. 1.9 6. 2.9 7. 4.9 8. 5.9 9. 6.9 10. 7.9 11. 8.9 12. 9.9 13. 11.9 14. 12.9 15. 13.9 16. 14.9 17. 15.9 18. 16.9

4. Utrymme Kommentar: För tidningar är det cm2 som beräknas för hela artikeln inklusive rubrik och bild. För etermedier antal sekunder.

5. Genre(tidningar) 1. Nyhet/reportage 2. Analys/kommentar/krönika 3. Sakpolitisk guide 4. Ledare 5. Debatt 6. Insändare

6. Finnsdetbildknutentillartikeln? 1. Ja 2. Nej

7. Inslagstyp(radio/TV) 1. Nyhetsinslag 2. Telegram 3. Studiokommentar (egen) 4. Studiokommentar (gäst)

8. Artikeln/inslagetingåriettblock/tematiskenhetruntsammahändelse/ämne 1. Ja 2. Nej

Kommentar: För tidningar gäller att artikeln är placerad i direkt anslutning till en eller flera artiklar som berör samma nyhet/händelse. För etermedier gäller att det är andra inslag/kommentarer direkt före eller efter. Som samma händelse räknas inte valet i allmänhet utan om det handlar om samma valfråga, samma händelse i valkampanjen etc.

9. Placeringpåförstasida(tidningar) 1. Sidtopp med bild 2. Sidtopp utan bild 3. Puff med bild 4. Textpuff 5. Avslutad text på ettan

Kommentar: Som sidtopp räknas alla artiklar överst på sidan, alltså inte enbart ”vänsterkryss”. Det är inte antalet förstasidespuffar som räknas utan antalet artiklar inne i tidningen som har någon form av puff på förstasidan. En puff kan alltså avse flera artiklar inne i tidningen (som t.ex. ligger i ett block).

10.Placeringilöp(etermedier) 1. Förstanyhet 2. I löpet, men ej först 3. Nej

11. Ärartikeln/inslagetendelavenredaktionellsatsningiformavtillexempel enserieinförvalet? 1. Ja 2. Nej

Kommentar: En serie är avgränsad i tid och binds ihop med en vinjett, och den presenteras för läsaren/publiken som ett redaktionellt initiativ. Enbart en vinjett som ”Val 2006” räcker inte för att det ska ses som en serie.

12.Huvudsakligttema 1. Jobben/Arbetslösheten 2. Sjukvården 3. Äldrevården 4. Brott och straff 5. Integration/Invandring 6. Skatterna 7. Boendet 8. Jämställdheten 9. Skolan 10. EU 11. Försvaret 12. Energifrågan/Kärnkraften 13. Näringslivsfrågor



14. Miljön/Klimatfrågor 15. Infrastruktur/Kommunikationer 16. Sjukförsäkringarna/Förtidspensionerna 17. Kulturen 18. Biståndet 19. Utrikespolitiken 20. Landsbygdsfrågor/Regionalpolitik 21. Barnomsorg/Familjepolitik 22. Fastighetsskatten 23. Handikappfrågor 24. Pensionerna 25. Sveriges ekonomi som helhet 26. Valrörelse – valstugor, förhandsröstning, sammanräkning m.m. 27. Annat, vad? 28. Ej möjligt att avgöra

Kommentar: Som tema kodas det som dominerar i rubrik och ingress (i påa och början på inslaget).

Artiklar/inslag som handlar om maktstrid, opinioner och andra spelgestalt-ningar utan att inriktas på något sakområde kodas som 28 (ej möjligt att avgöra).

13.Sakfråga–variabelförfritextruntsärskildanyheterKommentar: Här kan man skriva in om man ser att det är någon särskild sakfråga som får mycket uppmärksamhet. Då kan dessa sakfrågor sorteras ut i särskilda analyser. Man väljer ett ledord för nyheten och skriver in detta när nyheten återkommer. Lista över ledord skrivs in i kodschemat i efterhand.

14.Huvudsakligtperspektiv 1. Kommun 2. Landsting 3. Riks 4. Ej möjligt att avgöra

Kommentar: Det är artikelns/inslagets gestaltning av nyheten som kodas in, om den framställs som en kommunal/lokal fråga, en regional/landstingsfråga eller en riksfråga.

B. Enbart nyhetsmaterial

15.Dominerandepartiiartikeln/inslaget 0. inget parti i artikeln/inslaget 1. socialdemokraterna 2. vänsterpartiet 3. miljöpartiet 4. flera samarbetspartier 5. alla tre samarbetspartier 6. moderaterna 7. folkpartiet 8. centerpartiet

9. kristdemokraterna 10. flera allianspartier 1 1. alla allianspartier 12. junilistan 13. sverigedemokraterna 14. feministiskt initiativ 15. sjukvårdspartiet 16. lokalt parti 17. annat parti 18. ej möjligt att avgöra vilket parti som dominerar Kommentar: Med dominerande menas det parti som lyfts fram i rubrik/ingress eller om något parti får en helt dominerande plats i text/tal/bild.

16.Tendensiartikel/inslagirelationtilldetparti/allianspartiersomdominerar 1. positiv 2. neutral 3. negativ 4. ej möjligt att avgöra

17.Andrapartierändetdominerandesomförekommeriartikeln/inslaget? Förekommer socialdemokraterna? 1. Ja 2. Nej Om ja – med vilken tendens i relation till partiet? 1. Positiv 2. Neutral 3. Negativ 4. Ej möjligt att avgöra

Förekommer vänsterpartiet? 1. Ja 2. Nej Om ja – med vilken tendens i relation till partiet? 1. Positiv 2. Neutral 3. Negativ 4. Ej möjligt att avgöra

Förekommer miljöpartiet? 1. Ja 2. Nej Om ja – med vilken tendens i relation till partiet? 1. Positiv 2. Neutral 3. Negativ 4. Ej möjligt att avgöra



Förekommer moderaterna? 1. Ja 2. Nej

Om ja – med vilken tendens i relation till partiet? 1. Positiv 2. Neutral 3. Negativ 4. Ej möjligt att avgöra

Förekommer folkpartiet? 1. Ja 2. Nej


Förekommer centerpartiet? 1. Ja 2. Nej


Förekommer kristdemokraterna? 1. Ja 2. Nej


Förekommer junilistan? 1. Ja 2. Nej


Förekommer sverigedemokraterna? 1. Ja 2. Nej


Förekommer feministiskt initiativ? 1. Ja 2. Nej Om ja – med vilken tendens i relation till partiet? 1. Positiv 2. Neutral 3. Negativ 4. Ej möjligt att avgöra

Förekommer sjukvårdspartiet? 1. Ja 2. Nej Om ja – med vilken tendens i relation till partiet? 1. Positiv 2. Neutral 3. Negativ 4. Ej möjligt att avgöra

Förekommer lokalt parti? 1. Ja 2. Nej Om ja – med vilken tendens i relation till partiet? 1. Positiv 2. Neutral 3. Negativ 4. Ej möjligt att avgöra

Förekommer andra partier? 1. Ja 2. Nej Om ja – med vilken tendens i relation till partiet? 1. Positiv 2. Neutral 3. Negativ

��0 Präktiga massmedier

Bilaga 2 • ��

4. Ej möjligt att avgöra Kommentar: Det räcker med att ett parti nämns vid namn för att det ska kodas som ja.

18.Förekommerkonflikt? 1. Ja 2. Nej 3. Ej möjligt att avgöra Kommentar: Med konflikt avses uttalad oenighet mellan två eller flera parter då konflikten är av politisk art eller politisk relevans. Att olika parter har olika uppfattningar som redovisas är i sig inte tillräckligt för att en konflikt ska anses föreligga, utan dessa måste i så fall också ställas mot varandra med ett visst mått av intensitet och konfrontation. Det avgörande är den journalistiska fram- ställningen.

19.Dominerandekonfliktmönster 1. Ej tillämpbar 2. Politiker–enskilda medborgare 3. Politiker–intresseorganisation 4. Politiker–politiker i annat parti 5. Politiker–politiker i samma parti 6. Politiker–tjänsteman/anställd 7. Politiker–journalist 8. Annat

20.Journalistisktförhållningssätt 1. Beskrivande 2. Tolkande 3. Kan ej besvaras

Kommentar: Bedömningen utgår från artikelns helhet, där en sammanvägd be-dömning görs av huruvida journalisten huvudsakligen beskriver eller tolkar det som har hänt eller kommer att hända. Med beskrivning menas en refererande text/berättelse utan egna värderingar, med tolkande menas att reportern lägger in egna tolkningar och/eller värderande ord. Kraven för att det journalistiska förhållningssättet ska beskrivas som tolkande ska dock vara lägre än för beskrivande. För att frågan ska besvaras med tolkande räcker det med att journalisten i viktiga avseenden gör sina egna tolk-ningar. Med viktiga avseenden menas att det är de journalistiska tolkningarna som är styrande för den dominerande tolkningen av artikeln. Om exempelvis en journalist skriver ”I dag lade moderaterna fram ett förslag om fler politiker för att försöka locka till sig fler röster”, då räknas det som ett viktigt avseende därför att tolkningen skapar en tolkningsram som sedan är styrande. Vid sidan av dessa alternativ finns alternativet Kan ej besvaras, om en till-förlitlig bedömning av frågans svar ej kan göras.


21.Dominerandejournalistiskgestaltning 1. Sakgestaltning 2. Spelgestaltning 3. Skandalgestaltning 4. Trivia 5. Ej möjligt att avgöra

Kommentar: Med sakgestaltning avses att rubriken fokuserar på VAD som har hänt, VAD någon har föreslagit, eller VAD någon har sagt i den mån det syftar på politikens innehåll. För att en rubrik ska kodas som sakgestaltning krävs att den handlar om politikens sakliga innehåll eller sakliga förhållanden i verk-ligheten med relevans för politikens innehåll. Det betyder att rubriker som handlar om valdeltagande ska kodas som sakgestaltning om de inte relaterar till valdeltagandets betydelse för något eller några av de politiska partierna. Artiklar som handlar om opinionsundersökningar som sådana ska kodas som sakgestaltning.

Med spelgestaltning avses att rubriken fokuserar på politik som spel, strategi, relationer mellan politiska aktörer och HUR politik bedrivs. Viktiga indikatorer är ord som ”vinnare”, ”förlorare”, spel-, sport- och krigsmetaforer. Rubriker som avser partisympatiundersökningar ska kodas som spelgestalt-ning. Handlar det om politiker som personer snarare än som företrädare för en viss politik ska det ses som en spelgestaltning. Detsamma gäller rubriker som handlar om valdeltagande, om det relateras till eventuella framgångar eller motgångar för partierna.

Med skandalgestaltning avses rubriker som fokuserar på skandaler, mora-liskt eller juridiskt klandervärda beteenden liksom felsägningar hos politiker.

Med trivia avses rubriker som inte på något sätt handlar om politik eller har politisk relevans, samtidigt som de handlar om politiker.

22.Förekommerhästkapplöpningsgestaltning? 1. Ja 2. Nej

Kommentar: När texten/inslaget koncentreras på kampen om väljarna inför valdagen.

23.Förekommermajoritetsgestaltning? 1. Ja 2. Nej

Kommentar: När texten/inslaget koncentreras på frågor om vem som kommer att ha makten efter valet, om hur olika majoriteter kan bildas.

24.Förekommermedborgare? 1. Ja som offergestaltning 2. Nej

25.Förekommerpolitiskmisstrogestaltning? 1. Ja 2. Nej

Bilaga 2 • ��

26.Utrymmeförpolitikeruttalandeiradio/TV(sek.) _______________________

27.Antalciteradekällor_______________________

28.Antalomnämndakällor,bådepersonerochmyndigheter/organisationer

_______________________

29.Förekommerexplicitanonymakällor? 1. Ja 2. Nej

Kommentar: Anonyma källor är alla källor som saknar namn, till exempel hän-visningar som ”polisen uppger” och ”enligt moderaterna”.

30.Förekommertvåavvarandraoberoendekälloriartikeln/inslaget? 1. Ja 2. Nej 3. Ej möjligt att avgöra

31.Förekommertvåavvarandraoberoendekälloriartikelblocket/dentematiska enheten? 1. Ja 2. Nej 3. Ej möjligt att avgöra

Kommentar: Med två av varandra oberoende källor menas källor som ger olika syn/olika fakta på sakfrågan/händelsen som beskrivs. Exempelvis har en artikel om ett torgmöte som bara refererar talaren och en sympatisör inte oberoende källor. Men om artikeln också refererar åhörare som ställer kritiska frågor och säger emot är källorna oberoende.

32.Förekommerrikspolitikersomkällor? 1. Ja 2. Nej Kommentar: I rollen som rikspolitiker.

33.Förekommerlandstingspolitikersomkällor? 1. Ja 2. Nej Kommentar: I rollen som landstingspolitiker.

34.Förekommerkommunpolitikersomkällor? 1. Ja 2. Nej Kommentar: I rollen som kommunpolitiker.

35.Förekommernamngivnajournalistersomkällor? 1. Ja 2. Nej

36.Förekommerandramediersomsynligkälla? 1. Ja 2. Nej

37.Förekommermedborgaresomkällor? 1. Ja 2. Nej

38.Förekommerbrukareiverksamhetersomdrivsavkommuner/landsting? 1. Ja 2. Nej

39.Förekommertjänstemän(ikommunochlandsting)somkällor? 1. Ja 2. Nej

Kommentar: Tjänstemän – här kodas också olika typer av experter in, till ex-empel forskare vid universitet och vid statliga myndigheter som uttalar sig i de artiklar/inslag som ingår i undersökningen.

40.Förekommeranställda(ejtjänstemänikommunochlandsting)somkällor? 1. Ja 2. Nej

41.Förekommermänsomkällor? 1. Ja 2. Nej

42.Förekommerkvinnorsomkällor? 1. Ja 2. Nej

43 Förekommerinvandraresomkällor? 1. Ja 2. Nej

44.Förekommerungdomarsomkällor? 1. Ja 2. Nej

45.Redovisasresultatfrånopinionsundersökning? 1. Ja 2. Nej

46.Omja,vadäropinionsundersökningenshuvudsakligaobjekt? 1. Partisympati 2. Politikersympati 3. Sakfrågor 4. Makten i kommunen/landstinget 5. Annan undersökning med valanknytning

��4 Präktiga massmedier

Bilaga 2 • ��5

47.Refererastill”opinionen”påannatsättitexten? 1. Ja 2. Nej 48.Förekommerspekulationeromdenlokalavalutgången,lokalamajoriteter, valdeltagandeochlokalpolitikeftervalet? 1. Ja 2. Nej

49.Harnyhetensittursprungihändelser/initiativelleruttalandenskapadeav politiskaaktörer? 1. Ja 2. Nej 3. Ej möjligt att avgöra

Kommentar: Kodningen utgår från det som tydligt framgår av artikel/inslag, även om man i många fall kan misstänka att till exempel pressmeddelanden ligger bakom.

50.Förekommerreferenstillmedietshemsida? 1. Ja 2. Nej

51.Förekommerreferenstillpartiernashemsidor? 1. Ja 2. Nej

52.Förekommerreferenstillbloggar? 1. Ja 2. Nej

C. Endast opinion/ledare

53.Typ 1. Huvudledare 2. Underledare 3. Krönika

54.Signerad 1. Ja 2. Nej

55.Dominerandeparti/-eriledaren 1. Socialdemokraterna 2. Vänsterpartiet 3. Miljöpartiet 4. Flera samarbetspartier 5. Alla samarbetspartier

6. Moderaterna 7. Folkpartiet 8. Centern 9. Kristdemokraterna 10. Flera allianspartier 11. Alla allianspartier 12. Annat parti 13. Ej tillämpbart

Kommentar: Det parti som står i centrum för uppmärksamheten i ledaren vid en total bedömning.

56.Huvudsakligtendensgentemotdetdominerandepartiet/partierna 0. Ej möjligt att avgöra 1. Negativ 2. Neutral 3. Positiv

D. Endast opinion/debatt & insändare

57.Författare1 1. Politiker (s) 2. Politiker (c) 3. Politiker (fp) 4. Politiker (m) 5. Politiker (kd) 6. Politiker (v) 7. Politiker (mp) 8. Politiker (annan) 9. Expert/forskare 10. Organisationsföreträdare 11. Företagare 12. Kulturpersonlighet 13. Myndighetsföreträdare 14. Militär 15. Religiös företrädare 16. Idrottsutövare 17. Medborgare 18. Anonym 19. Annan

58och59.Författare2och3–sammavariabler

60.Attitydtilldetpolitiskasystemet/politikeriinsändaren? 1. Avståndstagande/misstro 2. Neutral 3. Positiv/förtroende


Bilaga 2 • ��

Kommentar: Insändare kodas som neutrala om de inte innehåller värderingar/värdeord i positiv eller negativ riktning gentemot politiker generellt och det politiska systemet. Det räcker alltså inte med avståndstagande eller förtroende gentemot vissa politiker/partier för att det ska kodas som misstro eller förtro-ende.


118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20

Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50

[email protected], www.skl.se

Medborgarna är starkt beroende av mediernas bevakning för att kunna följa den politiska processen i kommuner och landsting. Det är särskilt viktigt inför ett val att medierna genomför en bevakning som underlättar med-borgarnas möjligheter att göra välgrundade ställningstaganden och att utkräva ansvar. Hur fullgör medierna detta uppdrag? Hur bevakade de 2006 års valrörelse i kommuner och landsting? Vilka frågor ägnades störst upp-märksamhet? Hur behandlades olika partier? Hur inträngande var mediernas granskning?

För att belysa mediernas roll i den lokala och regionala valrörelsen har Sveriges Kommuner och Landsting initierat ett forskningsprojekt vid Demokratiinstitutet DEMICOM vid Mittuniversitetet i Sundsvall. I rapporten Präktiga massmedier som skrivits av medieforskarna Lars Nord och Gunnar Nygren redovisas projektet. Rapporten bygger på en inne-hållsanalys av mediernas bevakning av de lokala respektive regionala valrörelserna i fem kommuner och fyra landsting under de tre veckor som föregick 2006 års val.

Beställning av skriften kan göras via förbundens webbplats www.skl.se

eller på tfn: 020-31 32 30, fax: 020-31 32 40.

Pris 150 kr, moms och porto tillkommer.

ISBN 978-91-7164-247-9

Präktiga massmedier