Hållbar förtätning - att skapa nya värden utan att förstöra befintliga kvalitéer

Hållbar förtätning- Att skapa nya värden utan att förstöra befintliga kvalitéer

förtätningsplanerMASTERPLAN FÖR CHALMERSCAMPUS LINDHOLMENIllustration: inobi

ska vi förtäta?Varför

Är det så jäkla bra att förtäta egentligen? Svaret på den frågan är typiskt postmodernt: det beror helt och hållet på. Ganska ofta är det inte bra, och det är faktiskt bättre som det är. Och ganska ofta är det bra, men det görs på fel sätt. Och ibland är det bra och det görs på rätt sätt och blir bra. Det är dit vi vill komma. Det är då vi kan tala om hållbara förtätningar.

PRESENTATION FRÅN URBAN TRANSITION FORUM 19 SEPTEMBER 2013. MANUSTEXT NEDANFÖR LINJEN:

Förtäta inte om det blir dåligt.

Förtäta gärna – om det går att se till att det blir bra.

Det är därför vi måste göra skillnad mellan olika typer av förtätningar, snarare än att fastna i en debatt för eller mot förtätningar. Städerna är en realitet idag, och det finns ännu många ytor i städerna där vi kan tillföra bebyggelse och funktioner som gör staden och livet i staden bättre, som gör att vi utnyttjar den befintliga infrastrukturen bättre, blir mindre bilberoende och kan minska vår miljöpåverkan, och så vidare. Vi måste därför lära oss att göra skillnad på bra och dåliga förtätningar. Det ofta ut-talade argumentet när förtätningar drivs fram idag är att det kan bidra till hållbarhet.

Det ligger en del i den tanken, men återigen, i praktiken är många förtätningar sådana att de istället minskar hållbarheten – de gör oss mer fjärrberoende, minskar vår kon-takt med våra produktionsvillkor, skär av spridningskorridorer och grönkilor, utplånar lekytor. Ska vi få kvalitet i stadsförtätningarna och undvika att bygga en (ännu mer) ohållbar stad måste vi bli bättre på att skilja en anka från en höna och att ställa or-dentliga krav på de förtätningar som sker.

MANUSTEXT

Förtätningar är maktutövning

Förtätningar är nödvändiga

Man måste därför närma sig förtätningar utifrån två perspektiv:

1. Å ena sidan att förtätningar är maktutövning: Det är oåterkalleliga ingrepp i män-niskors vardag och i befinltiga kulturmiljöer. Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Det är våldsamma grejer.2. Å andra sidan att förtätningar är nödvändiga: En stad måste få utvecklas och förändras och växa och idag råder det stor enighet om att staden inte bör växa genom

att expandera ut över större ytor: då är det förtätningar som gäller. Detta är utgångspunkterna för min del.

Förtätningar kommer aldrig vara konflikt eller problemfria. Det är en form av byg-gande där vi betalar ett pris just i form av att det uppstår konflikter och motsättnin-gar mellan intressen. Just den problematiken slipper man om man bygger på åkrar utanför stadsgränsen. Men när det gäller förtätningar är konflikten central.

MANUSTEXT

MAKT INTRESSEN

VÄRDERINGAR KUNSKAPER

maktAtt förtäta är

Förtätningar är en konkret maktutövning. Vad innebär det? Jo: att det är ingrepp från utsidan in i människors vardag och närmiljö. I den handlingen ligger ett stort ansvar. Närmiljön i staden är en förlängd del av hemmet. Det är alltså människors hem vi är inne och klampar i runt i när vi förtätar. Själv är man som exploatör eller kommun rörlig och endast tillfällig besökare på en projektplats, man kan gå vidare, man sitter på en upphöjd position och är själv skyddad från konsekvenserna. Men de som är

boende vid ett förtätningsprojekt de är fast där och kommer få leva med konsekven-serna av det vi gör.

Gemensamt för allt stadsbyggande och all arkitektur gäller att det är lätt att göra fel medan det är en utmaning att göra rätt. På varje hyfsad byggnad går minst två dåliga. Och när man gör fel är det en oåterkallelig åtgärd.

MANUSTEXT

Förtätning på innergård, kvarteret Plankan, Stockholm

NIMBY

1. Troll 2. Du & jag

not in my backyard!

Detta tycker jag fordrar ett stort mått av ödmjukhet. Men jag tycker mig uppleva att många förtätningar istället sker med en stridslystenhet och en föraktfull inställning mot det man kallar för NIMBY:s som anses ”stå ivägen för utvecklingen”.Vi måste börja med att förstå att de som protesterar mot förtätningar inte är en homogen grupp utan att det rör sig om många olika typer av personer med olika utgångspunker.

Ja, det finns troll som är ointagliga för argument, andra perspektiv osv. Det finns de som bara protesterar utifrån ett snävt egenintresse. Men NIMBY kan också vara alla vi andra, det är en en position som vi tvingas i då hamnar i skottgluggen i en förän-dringsprocess som vi inte själva kan påverka eller vara medskapare i. Protesten är den maktlöses utväg.

MANUSTEXT

Jag vill mena att många gånger är precis de personer som hamnar i en NIMBY-ställning i förhållande till en förtätning, precis de personer som skulle kunna utgöra en stor resurs för projektet – om man istället förmår att ge deras engagemang i närmiljön ett kreativt istället för ett defensivt spelrum.

MANUSTEXT

intressenFörtätningar ska balansera många

•Exploatörer•Närboende•Kommunala förvaltningar•Myndigheter•Allmänhet•Markägare•Framtida boende•Miljö•Framtida generationer

Det finns många intressenter runt ett förtätningsprojekt som har en legitim rätt att göra sig hörda, att vara med och påverka och som kan bidra till ett mer hållbart resultat. Vi får här begränsa oss till den översta delen av denna listan som är huvudaktörerna.

MANUSTEXT

1. Närboende 2. Exploatören

3. SamhälletKommun, stat, civilsamhälleSamhälleliga intressen

Personliga intressen Ekonomiska intressen

•Exploatören–densomvillgenomföraförtätningen–ärnaturligtvisenlegitimaktör.•Dekring-ochnärboendemåsteocksåsessomenaktörsomtillmätsenstorbe-tydelse – det är trots allt deras hem som påverkas – detta är ingen homogen grupp, den har många olika intressen inom sig.

•Påsammavisärsamhälletencentralaktörienförtätningsprojekt.Ochsamhällethandlar då både om den formella företrädaren för olika samhällsintressen i form av stat och kommun, men även andra aktörer i civilsamhället. Exempelvis YIMBY och Naturskyddsföreningen

MANUSTEXT

1. Närboende 2. Exploatören

3. Samhället• Social och ekologisk hållbarhet• Stadsgemensamma planeringsmål• Kulturhistoriska värden

• Värden i närmiljön• Uppleva delaktighet

• Investeringens värde• Genomförbarhet

Karaktäristiskt för förtätningsprojekt är att huvudaktörerna har intressen som är av kvalitativt olika karaktär. Aktörerna sitter både på olika utsiktspunkter och de tittar åt olika håll. För de närboende handlar det om värden i närmiljön, det egna hemmet, familjen, privatekonomin, det kan vara hela livets lycka som står på spel. För exp-loatören handlar det om ekonomiska värden, en möjlig vinst och villkoren för genom-förbarhet. För kommunen är det social och ekologisk hållbarhet i ett mycket vidare

perspektiv, men även helt andra typer av värden, såsom kulturmiljöintressen och de produktionsmål förvaltningen har i uppgift att leverera av politiken. Kommunen ska klara av att företräda de grupper och perspektiv som inte har en egen röst. Hun-draårsperspektivet, grodorna, alla stadsinvånare i andra stadsdelar, bostadssökande etc. Samhället ska både bevaka intressen och balansera intressen. En oerhört svår uppgift!

MANUSTEXT

Det handlar alltså bokstavligen om att försöka jämföra både äpplen och päron. Visa mig den planerare eller arkitekt som kan göra det på ett objektivt sätt.Det går inte.

MANUSTEXT

Vad är värdet av en gammal kvinnas utsikt mot ett träd under de sista åren av hennes liv? Hur värderar man det?

MANUSTEXT

Närboende

Exploatören

Kommunen:- Processen försenas!- Klarar inte planeringsmålen!- De tar upp irrelevanta saker!- Kan inte hantera protesterna- Kan inte styra exploatören

- Får inte information!- Blir överkörda!- Får inte vara med och påverka!

Lönsamheten hotas!Tidsplanen spricker!Kommunen lägger sig i detaljer!Planprocessen är för trög!

Förtätningsprocesser präglas ofta av en stor ömsesidig misstro. De närboende upplever sig överkörda, exploatören upplever sig försenad av tröga processer och detaljstyrd, kommunen upplever att man missar sina planeringsmål eller att man inte klarar av att balansera de olika intressena. Jag vill mena att allt detta är undvikbart och att det till inte obetydlig del beror på hur planprocessen är strukturerad idag, med en insida och en utsida och ett fåtal avstämningspunkter.

MANUSTEXT

Exploatören

+ KommunenSamråd

NärboendeAllmänhet

Stat

Justering Samråd


Stat

Antagande

Närboende

Överklagande

Stat

DEN NORMALA planprocessen (i sverige)

Den här processen skapar redan från början felaktiga förväntningar och föreställningar.

Kommunens roll är att pröva lämpligheten och att balansera intressen, men de närboende upplever tack vare den här processen att kommunen är företrädare för ett exploatörsintresse. Det är ju kommunen tillsammans med exploatören som går ut på samrådet.

Exploatören som puttar in pengar för att driva processen framåt upplever det som

att det är de som äger utformningen av ett projekt. De tar fram bilder för att sälja projektet och undviker att ta fram bilder som kan sätta projektet i dålig dager. De tar en stor ekonomisk risk och de begränsar kommunikationen med allmänhet till avstämningspunkterna i samband med samråden.

De närboende och allmänheten ser en tidsaxel på kommunens hemsida och utsidan av en projektorganisation men upplever sig inte kunna påverka mer än genom att protestera i samband med de lagligt reglerade samråden.

MANUSTEXT

värderingarförtätningar präglas av våra

Stadsplanering är starkt präglat av idéer och värderingar. Man gör som arkitekt och planerare alltid normativa val, medvetna eller omedvetna: vilka behov är det vi ställer i centrum? Vilka behov ser vi som relevanta?

All stadsplanering vilar på föreställningar om hur vi ska leva våra liv, vad som är ett bra liv, vad som är målet med vår gemensamma samexistens.

Det svenska 1900-talets stadsbyggande präglades av att två grupper, framför andra, ägnades särskild omsorg i planeringen: barnen och bilen. Det kan tyckas paradoxalt eftersom bilar är hårda och barn är mjuka, men det är egentligen logiskt. Bilen sågs som en oundviklighet (och en viktig symbol) i det moderna projektet och barnens välgång var målet för hela folkhemsbygget, det var för deras skull som framtiden skulle byggas.

MANUSTEXT

“Gårdsinteriör”1947, Eric Anjou Walter Bauer

HSB:s hus Kvarteret Langeland 1 och 2, Malmö 1951

Aspudden, Stockholm, 1945-49

Fokus på de här två grupperna var också en faktor i framväxten av den trafikseparerade bebyggelsen där bilen fick fri fart på breda motorleder men hölls utanför bostadsområdena där istället barnen gavs fri fart.

MANUSTEXT

Planeringsnorm 2013: Young Urban Professionals & Dual Income No Kids

Idag har pendeln svängt och både bilen och barnen har blivit mindre intressanta att ta hänsyn till. Bilarna passar inte in i stadspusslet och barnen är mest en knölig pusselbit i livspusslet. Den grupp som istället i hög grad bildar norm för planeringen idag är Young Urban Professionals och DINKISAR. Personer i åldern 25-45 år. Ungefär samma grupp som arkitekterna själva. De kreativa, som man måste locka. Det är dom som hela tiden antas mötas och befolka stadsrummen.

Man måste alltså hålla i huvudet att när vi talar om en ”bra” förtätning är det alltid i viss grad innebär ett värdenormativt ställningstagande. Vi kan – och bör – göra försök att bestämma vad som är hållbara förtätningar så objektivt som möjligt, men vi kommer inte ifrån att vi kommer att luta oss mot vad som blir bra för den grupp som vi just nu värdesätter mest. Det får helt enkelt konsekvenser vilket håll vi har kommit överrens om att titta åt.

MANUSTEXT

Rinkebystråket

Ett exempel på vad detta kan resultera i är konflikterna kring Järvalyftet och Rinkeby i Stockholm, där de ledande politikerna och arkitekterna och bostadsbolaget som allihop kommer utifrån ser en genomgående planskild bussgata som en ”död gata” och en ”barriär” som man vill göra om till en ”basargata” med nya handelslokaler. De

boende har protesterat våldsamt mot planerna och menar att trafiksepareringen i Rinkeby inte alls är det problem det beskrivs som utan istället är en av de stora kvalitéerna i stadsdelen. Man har helt enkelt olika värdeskalor, utifrån olika positioner.

MANUSTEXT

kunskaphållbarhet förutsätter

Så hur undviker vi att förtätningsprocesser enbart slirar runt i ett normativ lervälling och förutfattade idéer? En viktig faktor för att få till ökad hållbarhet är att resa sig från åsiktsspalternas och istället låta processerna präglas mer av kunskap - inte enbart tyckande, intressen, värderingar, gissningar.

MANUSTEXT

Slussen, i Stockholm i “soligt norrläge”

Grundproblemet här är att vi är rädda för att släppa in kunskapen i förtätningsprocesserna. För när man måste ta reda på hur det egentligen förhåller sig, då hotas projektet. Luftiga men centrala antaganden spricker i sömmarna, processen riskerar att förlängas, man är rädd för att det ska öka på kostnader osv. I danmark har professor Bent Flybjerg på ett fantastiskt sätt visat hur aktörerna i planeringsprojekt och beslutsprocesser tenderar att skapa rationaliseringar för att motivera det man egentligen redan har bestämt sig för att göra, samtidigt som man undviker att utsätta det för en genuin prövning.

MANUSTEXT

1. Krav från lagstiftaren eller lokala politiken

Hur undvika rationaliseringsfällan?

Så. Hur får vi då in mer kunskap i förtätningsprocesserna?

En möjlighet är att lagstiftaren eller den lokala politiken ställer högre krav på vad som ska utredas och redovisas. I Sverige har vi ju miljökonsekvensbeskrivningar som kickar in ibland - det är verkligen inte heltäckande med det är alltid något. Något motsvarande instrument finns dock inte för sociala frågor.

MANUSTEXT

I Göteborg har politiken bestämt att göra sociala konsekvensanalyser av alla detaljpler planer. Det bör dock egentligen vara lagstiftarens ansvar att ställa sådana krav eftersom lokala politiker ofta har mycket svårt att hålla fast vid hårda krav i praktiken.

MANUSTEXT

1. Krav från lagstiftaren eller lokala politiken

2. Certifieringar

Hur undvika rationaliseringsfällan?

Ett annat verktyg är certifieringssystem. Certifieringssystem är inte heller heltäckande på något sätt, men de tvingar åtminstone fram en hel del ställningstaganden.

MANUSTEXT

Social BuildingCertificate

+ ?

Återigen saknar jag ett verkligt bra verktyg som täcker in den sociala dimensionen. Kanske kunde man tänka sig någonting liknande GreenBuilding men fokuserat på den sociala dimesionen? En SocialBuilding-märkning?

MANUSTEXT

hållbar förtätning?vad är en

Med detta sagt om de villkor som präglar förtätningsprocesser, vad är en hållbar förtätning? Jag vill ge förslag på fem utgångspunkter.

MANUSTEXT

1. Förtäta på rätt ställe - inte på fel ställe.

Vad är en hållbar förTätning?

Fantastiskt många förtätningar äger rum på ett ställe där de är direkt olämpliga. Så vad är istället lämpliga platser?

MANUSTEXT



• I första hand gråytor, brunytor eller “gråa grönytor”.

•Där platsen kan “stärkas” och bli “bättre” genom att tillföras ny bebyggelse.

•Där social och ekologisk hållbarhet i staden som helhet stärks genom att ny bebyggelse tillförs.

•Där ny bebyggelse kan få bra lägenheter och utemiljöer.

Fyra sympatiska mål, eller hur? Men i praktiken är det ofta som de inte går att förena – det återigen en fråga om prioriteringar som bygger på värderingar.

MANUSTEXT

Friggagatan,Göteborg,Foto: Pär Eliaeson

VI kan som ett exempel ta Friggagatan i Göteborg som har förtätats på en smal remsa mellan bangården och den äldre bebyggelsen med flera stora och höga kvarter. Detta är på många vis en väldigt bra förtätning. Den uppfyller mycket väl punkt 1-3 i den listan vi precis tittade på.Men punkt 4 är helt klart är lidande. Det

blir inga bra lägenheter och det blir usla utemiljöer. Så vad är viktigast? I Sverige har Boverkets bullernormer varit ett uttryck för den den moderna svenska hållningen att punkt 4 är viktigast: hemmet, lägenheten. Men de normerna går idag i otakt med tiden och är hårt kritiserade eftersom punkt 4 idag värderas ganska lågt.

MANUSTEXT

Brända tomten, Göteborg

Ett annat exempel på en tomt som kan uppfylla alla fyra kriterierna för en hållbar förtätning och därför vore helt rätt plats för ett hus är Brända tomten i Göteborg, där det tidigare stod ett hus (som brann ner).

MANUSTEXT

Brända tomten, Göteborg

Men här får vi då istället ta ställning till något annat. Den här lucktomten har de senaste två åren etablerats som en väldigt använd och välkommen ficka för offentliga möten vid Brunnsparken. Så vad är viktigast?

MANUSTEXT


2. Öppenhet, delaktighet, kommunikation


Det här är en mycket viktig läxa som vi verkligen måste lära oss.

Många andra branscher har upptäckt att öppna processer är bra, att de bygger förtroende och gör problem synliga tidigare. Men byggbranschen är fortfarande rädd för dom. Kärnan i att få ett förtätningsprojekt hållbart är att kommunicera. Det är först genom kommunikationen –när vi måste stå upp och försvara något – som vi tvingas tänka igenom projektet ordentligt och hitta bättre argument. Det är samtidigt det enda sättet för att undvika missförstånd och blottlägga problem.

Kommunikationen är därför värdeskapande.

Idag präglas planering och byggande av tanken om att man måste ha en tydlig skillnad mellan insida och utsida i processen. Och att man som planerare, arkitekt eller byggherre ska ge besked snarare än delta i diskussioner.

Att kommunicera är inte konfliktfritt eller smärtfritt, men musslande är inte heller konfliktfritt, skillnaden är att konflikten då istället tar sig en annan karaktär, som en olöslig motsättning, som en maktdemonstration.

MANUSTEXT


2. Öppenhet, delaktighet, kommunikation


•Bjud in, använd NIMBY-opinionen som en resurs

•Se dialogen som en designmetod

•Skapa en rörlig målbild, var öppen för att förändra – ett förtät-ningsprojekt är ett delat ägande.

• Ju fler som deltar desto bredare stöd

Exploatören

+ KommunenSamråd


Stat

Justering Samråd


Stat

Antagande

Närboende

Överklagande

Stat

DEN NORMALA planprocessen (i sverige)

Det här är den bild vi tittade på tidigare av hur en planprocess i regel ser ut.

MANUSTEXT

En iterativ deltagandeplanering

Exploateringskontor(produktionsmål)

Stadsbyggnad(samhällsintresse)

Civilsamhälle / allmänhet

Stat (länsstyrelse)

Exploatör /byggherre

Närboende

Gemensammaiterationer medstöd avonlineverktyg

Framtida boende

Arbetsgången för en bra och kommunikativ förtätningsprocess bör istället se ut såhär. Målet med kommunikation är inte att nå konsensus – utan att se till att alla kan få en möjlighet att göra sig hörda. Att bli nerröstad är bättre än att bli nedtystad. och få en möjlighet att påverka, det är det viktigaste.

MANUSTEXT


2. Öppenhet, delaktighet, kommunikation.

3. Ta reda på och värna befintliga värden.


Karaktäristiskt för en ekologisk arkitektur är att den anpassar sig till platsen, den försöker inte till varje pris omforma platsen för att passa en viss mall eller idé. Att värna befintliga värden kan vara en kostnad, men det kan innebära en massa värden som får “på köpet”. Lyssna in vad platsens “samtal” säger, man går inte bara in i en pågående konversation och börjar prata högljutt om sina egna grejer - det är oförskämt.

MANUSTEXT




4. Tillför nya nyttor / fyll verkliga behov.


• Nya offentliga platser och mötesplatser

• Estetiska kvaliteer - arkitektur

• Bättre kopplingar mellan stadens delar – bebyggda länkar

• Ökad service

• Ökat underlag för befintlig service

• Ökad täthet runt kollektivtrafikstråk och knutpunkter – bättre utnyttjande – högre turtäthet

• Bättre användning av befintlig in-frastruktur (vägar, VA, nät mm)

• Ökad mångfald genom ökad blandning av upplåtelseformer, sociala grupper, fastighetsstorlekar, åldrar i beståndet

• Möjlighet bo kvar för boende i området som behöver mindre / större lägen-heter

• Minskad bostadsbrist

• Högre fastighetsvärden

• Ökad trygghet

• Ny kvalitativ grönstruktur




4. Tillför nya nyttor / fyll verkliga behov.

5. Gör samhället bättre.


Som ett slags grundkriterium för allt vi gör: om det inte samtidigt stärker helheten och gör samhället bättre är det med största sannolikhet så att vi håller på med fel sak.

MANUSTEXT

KUNSKAPSSTRÅKET GULDHEDSSTADEN

Avslutningsvis ska jag visa två projekt där vi försöker närma oss ett hållbart sätt att arbeta med förtätningar i befintlig miljö. Det första är ett idéprojekt vi tog fram tillsammans med Yimby Göteborg utifrån utgångspunkten att förtäta där nya byggnader tillför värden (som behövs) utan att förstöra existerande kvalitéer.

MANUSTEXT

Utgångspunkten för detta projektet var att använda det vägrum som modernismens trafikplanering lämnat efter sig. Stora tomma kringytor längs stadens motorleder - detta är ett generellt förekommande mönster i svenska städer, en typ av situation som utgör vår största förtätningspotential. Möjligheten har öppnats genom en förändrad syn på bilens framtid och på buller. Det är alltså en värderingsförändring som har gjort detta till en intressant byggmark idag.

MANUSTEXT

På den sträcka vi prövade kunde vi inrumma 1000 nya bostäder och 20 000 kvadratmeter BTA lokalyta - utan att förbruka ren naturmark och utan att bygga på ett sätt som genererar onödiga konflikter med befintliga boende. Fördelarna med den här sortens förtätning är att det stärker underlaget för kollektivtrafiken längs ett huvudstråk, vi använder befintlig infrastruktur, bilvägarna kan omvandlas till gator med blandade transportslag, det går att arbeta med ett samlat grepp för ett helt stråk och det går att få in många bostäder och lokaler i bra lägen. Samtidigt knyts andra områden bättre till varandra genom tilläggen.

MANUSTEXT

Den stora frågan är: blir det bra bostäder? Kan det bli bra utemiljöer? Ärligt talat: nej inte alltid. Många kan bli bra men bara om de detaljstuderas. Här är varje situation unik - förtätningar kräver omsorg om detaljerna och flexibilitet framför repetition. Det gör att bra förättningar blir mer komplexa projekt och att lägenheterna blir dyrare, om man inte genom politik överbryggar de högre kostnaderna för anpassningen.

MANUSTEXT

Byggemenskap Gråberget

Ett annat projekt som innebär en förtätning är vår byggemenskap på Gråberget i Göteborg. Det blir 20-30 lägenheter i en miljö präglad av smalhus och punkthus byggda i ett svep på 50-talet. Vårt projekt använder främst en parkeringsyta, det är en markbit som kommunen har pekat på och den har tidigare prövats i ett programarbete. Utgångspunkten är att i höjd, form och riktning följa befintlig bebyggelse. Att projektet genomförs som en byggemenskap innebär att de boende i området får sina framtida grannar som “motpart” i planprocessen. Det skapar andra förutsättningar för dialog i förtätningar när det inte är exploatörer med ett vinstintresse utan de framtida boende som utgör en av parterna. Vi är ännu i ett tidigt skede men det kommer bli mycket intressant att se vad detta innebär för processen.

MANUSTEXT

Kontakt: Erik Berg, arkitekt inobi 031-3802046

Design

Hållbar förtätning - att skapa nya värden utan att förstöra befintliga kvalitéer