NORR OM SÖDERBY

Johan Runer och Richard Grönwall

Arkeologisk undersökning av RAÄ Norrsunda 15:1-2 inom

fastigheten Märsta 21:43

4

Administrativa uppgifter Länsstyrelsens beslut, dnr: 43126063-2011 (2012-05-15)

Stockholms läns museums dnr/projektnr: 2012:044/53732

Landskap: Uppland

Kommun: Sigtuna

Socken: Norrsunda

Fastighet: Märsta 21:43

Fornlämning: RAÄ Norrsunda 15:1-2

Koordinatsystem: SWEREF 99 TM (fältinmätningarna konverterade från ST74)

Typ av undersökning: Särskild arkeologisk undersökning

Projektgrupp: Kjell Andersson, projektledare (2012-05-15—2013-05-22)

Johan Runer, projektledare (fr. o. m. 2013-05-23)

Tove Stjärna, biträdande projektledare

Michael Schneider, arkeolog

Ellinor Sabel, arkeolog

Richard Grönwall, arkeolog

Johan Andersson, fältbiträde

Kulturgeograf: Stefan Höglin (konsult)

Kvartärgeolog: Jan Risberg (konsult)

Osteologi: Agneta Ohlsson (konsult)

Makrofossilanalys: Ann-Marie Hansson (konsult)

14C-analys: Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet

Keramikspecialist: Mathias Bäck, Riksantikvarieämbetet UV mitt

Konservering: Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet

Uppdragsgivare: BERKOS Fastigheter AB

Undersökningspreiod: Juni-juli 2012

Arkivmaterial: Stockholms läns museums arkiv

Fynd: Förvaras hos SHM

5

INNEHÅLL Administrativa uppgifter 4

Sammanfattning 6

Inledning 7

Bakgrund 7

Fornlämningsbild 8

Tidigare undersökningar 9

Syfte, målsättning och metod 11

Målsättning och frågeställningar 11

Genomförande 11

Metoder och arbetsmoment 12

Dokumentation 12

Fynd 12

Analyser 13

Osteologi 13

14C-analys 13

Makrofossilanalys 13

Förmedling 13

Resultat 13

Anläggningar i UO:s norra delar 13

Tolkning 14

Fas 1 – järnålder 16

Fynd 18

Tolkning 20

Fas 2 – medeltid 21

Fynd 26

Tolkning 27

Fas 3 – senare lämningar 27

Fynd 35

Tolkning 37

Förmedling 37

Slutsatser – sammanfattande diskussion 39

Den svårfångade medeltiden 41

Referenser 46

Bilagor 47

6

Fig 1. Översiktskarta. Läget för undersökningsområdet markerat med röd cirkel. Skala 1:100 000

Sammanfattning

Under perioden juni-juli 2012 genomförde Stockholms läns museum en arkeologisk undersökning inom fastigheten Märsta 21:43, Norrsunda socken, Sigtuna kommun (fig. 1). Undersökningen skedde på upp-drag av BERKOS Fastigheter AB, inför uppförande av lagerlokaler på platsen.

Sedan tidigare var en fornlämning känd inom undersökningsområdet (fig. 2), i form av boplats- och agrara lämningar preliminärt daterade till äldre järnålder (Norrsunda 15:1-2).

Vid undersökningen konstaterades de äldsta lämningarna inom området utgöras av härdanläggningar från romersk järnålder. Ett antal stensträngar kan sannolikt också dateras till perioden yngre romersk järnålder-folkvandringstid. Ytterligare spår av aktiviteter under äldre järnålder utgjordes av fossila odlingsytor och odlingsrösen, samt troligen även en mindre terrass uppbyggd av stenar.

Under högmedeltid har området åter tagits i bruk, vilket bland annat avsatt spår i form av en medeltida gård med bostadshus, stenhägnader och odlingsytor.

Hur lämningarna av en senare bebyggelse, bland annat i form av ett bostadshus, kronologiskt har relate-rat till den tidigare medeltida etableringen har inte med säkerhet kunnat bestämmas. Utifrån tillgängliga dateringar, analyser av vegetationsutvecklingen samt den övergripande historiska kontexten finns dock skäl att anta att undersökningsområdet under en tid har legat öde och att en torpbebyggelse åter eta-blerats under 1600-talet.

7

Fig 2. Fastighetskarta med undersökningsområde och de två undersökta stensträngsliknande anläggningarna markerade

med rött. Samtliga undersökta lämningar ingår i fornlämning RAÄ Norrsunda 15:1-2. Skala 1:5000.

Fyndmaterialet från platsen är förhållandevis omfattande. Särskilt kan framhållas en riklig förekomst av ett medeltida och tidigmodernt metallmaterial.

Inledning

Bakgrund Inför BERKOS Fastigheter AB:s planerade uppförande av lagerlokaler inom fastigheten Märsta 21:43 i

Sigtuna kommun beslutade Länsstyrelsen i Stockholm att en särskild arkeologisk undersökning behövde

ske. Efter upphandling beslutade Länsstyrelsen att undersökningen skulle utföras av Stockholms läns

museum (Lst beslut 431-26063-2011). Fältundersökningarna genomfördes under juni-juli år 2012.

Projektledare under fältarbetsfasen var arkeolog Kjell Andersson. Under arbetet med rapportens färdig-

ställande kom arkeolog Johan Runer att ta över projektledarskapet och har tillsammans med arkeolog

Richard Grönwall författat rapporten.

8

Fornlämningsbild

Undersökningsområdet (UO) var beläget cirka 35 m ö h inom Söderbys ägor, i den norra delen av Norr-

sunda socken, strax söder om gränsen mot Husby-Ärlinghundra socken. Fornlämningsbilden karaktärise-

ras framförallt av ett stort antal lämningar från järnåldern i form av bebyggelse och gravar, samt agrara

spår i form av fragmenterade hägnadsystem och fossila odlingsytor. I närområdet har tidigare också

genomförts flera omfattande arkeologiska undersökningar av järnålderslämningar, bland annat vid

Brista och inför byggandet av Arlandastad (Renck 2009, Johansson 2002).

Att Söderby, trots namnet, utgör den nordligaste byn i Norrsunda socken antyder att byn tidigare kan

ha tillhört Husby-Ärlinghundra socken, men skriftliga belägg för detta saknas. Under historisk tid kan det

aktuella undersökningsområdet (UO) betraktas som perifert beläget i förhållande till en mer uppodlad

och öppen bygd mot söder. Väst om UO har häradsvägen som förbundit Norrsunda och Husby-

Ärlinghundra socknar tidigare passerat och väster om vägen har Söderby soldattorp varit beläget

(Grönwall & Höglin 2007, s. 20; Avmätning 1814, 01-NOR-99; Generalstabskartan 1867, J243-84-1;

Häradsekonomiska kartan, J112-84-23). På en avmätning från 1814 anges undersökningsområdet som

liggande inom en större hagmark, som nyttjats av soldattorpet (se fig. 59, s. 44). Hagmarken anges i

beskrivningen till kartan bestå av gärdesbackar med en mindre hage. Undersökningsområdet förefaller

också enligt det övriga kartmaterialet att ha varit obebyggt och utgjorts av beväxt impedimentsmark/

skog.

Fig 3. Undersökningsområdet samt de två stensträngsliknande lämningarna markerade på häradsekonomiska kartan.

Skala 1:10 000

9

En försvårande omständighet för förståelsen av det aktuella UO:s nyttjande utgörs av att området idag

ansluter till Märsta industriområde. Anläggandet av industriområdet har inneburit att stora mängder

fyllnadsmaterial påförts ytorna mellan UO och den tidigare häradsvägen. Ställvis uppskattas tjockleken

av dessa påförda lager av jord och sten uppgå till närmare tre meter (fig 5, 6). Vilka spår av ett tidigare

marknyttjande som eventuellt kan finnas under dessa massor är okänt.

Tidigare undersökningar

Fornlämningarna inom UO registrerades i samband med en fornminnesinventering utförd 1979, som ett

område med röjningsrösen och delar av ett stensträngssystem. I samband med en arkeologisk utredning

1990 beskrevs lämningarna som delvis förstörda på grund av schaktningsarbeten för det intilliggande

industriområdet (Johansson

1990:1). Året därefter undersök-

tes området partiellt vid två

tillfällen i samband med ned-

läggning av en fjärrvärmeled-

ning. Vid dessa undersökningar

påträffades två härdar och ett

stolphål men ingen av lämning-

arna daterades säkert. Utifrån

karaktären av lämningarna

föreslogs dock en datering till

äldre järnålder (Mutikainen

1998).

I oktober 2006 utförde Stock-

holms läns museum en arkeolo-

gisk förundersökning av områ-

det. Målsättningen var då att

kartera de agrara lämningarna,

vilket omfattade röjningsrösen,

stensträngar och eventuella

odlingsytor, samt att avgränsa

fornlämningen mot söder. För-

undersökningen visade att de

delar av fornlämningen som då

ännu fanns kvar var belägna på

impediment mark inom UO:s

östra delar (fig. 4). Vid söks-

chaktning och grävning av

provrutor påträffades även

förmodat förhistoriska kulturla-

ger, anläggningar och fynd vilka

talade för att platsen hyste

lämningar av en bebyggelse från äldre järnålder. En härdgrop daterades med hjälp av en 14C-analys till

den senare delen av 200-talet eller till den första halvan av 300-talet. Morfologiskt påtalades också

likheter mellan stensträngarna inom UO och andra ”stensträngsgårdar” i regionen, bland annat de som

tidigare undersökts vid Arlandastad. Endast ett fåtal av de registrerade röjningsrösena kunde återfinnas

vid förundersökningen. Det antogs att flera av dem försvunnit i samband med exploateringen för indu-

Fig 4. Karta från förundersökningen (Grönwall & Höglin 2007:23)

10

striområdet.

Sammantaget föreslogs efter förundersökningen att lämningarna inom UO utgjorde spåren av en gård

som under romersk järnålder-folkvandringstid anslutit till ett större hägnadssystem, med vidare utbred-

ning mot syd och öst (Grönwall & Höglin 2007).

Fig 5. Undersökningsområdet samt de två stensträngsliknande anläggningarna markerade på kommunal underlagskarta/

fastighetskarta. Höjdkurvor med en meters ekvidistans. Skala 1:800

11

Syfte, frågeställningar och metod

Målsättning och frågeställningar

Utifrån resultaten av förundersökningen 2006 antogs preliminärt, och som ovan nämnts, att UO rymde

de centrala delarna av en gårdslämning från romersk järnålder-folkvandringstid. Antagandet låg till

grund för de frågeställningar som utvecklades inför de fortsatta undersökningarna inom fastigeheten.

Eventuella senare lämningar, till exempel sådana som kunde antas höra till det tidigare soldattorpet väst

om UO, gavs underordnad prioritet.

Stensträngssystemet i anslutning till UO är starkt fragmenterat och vid förundersökningen bedömdes

underlaget vara alltför bristfälligt för att en mer ingående utredning av det agrara markutnyttjandet på

bygdenivå under järnåldern skulle kunna genomföras. Stensträngsbygdens gårdar förefaller dock under

romersk järnålder-folkvandringstid generellt sett ha varit utpräglat stationära, en konsekvens av agrar-

systemet som sådant. Möjligheterna att närmare utreda utvecklingen vid den aktuella gården bedömdes

därför inför undersökningen som goda. Frågeställningarna kopplade till undersökningen fokuserade

därför på att på gårdsnivå eftersöka förekomst av olika cerealier, studera eventuella förändringar i

sammansättningen av det osteologiska materialet, utreda byggnaders, hägnaders och röjda ytors funkt-

ioner samt eventuell specialisering av hantverk.

Som övergripande målsättning hade undersökningen även att fastställa gårdens olika utvecklingsfaser,

det vill säga om gården ändrat karaktär beträffande struktur, ekonomi och omfattning över tid. Vidare

var ambitionen att resultaten skulle kunna relateras till tidigare utförda undersökningar av liknade

miljöer i närområdet.

Specifika frågor för undersökningen var:

1) När etableras och upphör järnåldersbebyggelsen på platsen?

2) Hur många byggnader kan identifieras inom undersökningsområdet?

3) Går det att fastställa skillnader vad gäller byggnadernas funktion?

4) Vilka olika funktioner och spår av nyttjande kan identifieras utanför byggnaderna?

5) Har bebyggelsestrukturen varit statisk eller finns det spår av omflyttningar?

6) Rymmer boplatsen spår av specialiserat hantverk, t ex metall- eller textilhantverk?

7) Går det att spåra förändringar av vad som odlats på platsen över tid?

8) Går det att spåra förändringar vad gäller det osteologiska materialets sammansättning över tid?´

9) Hur relaterar lämningarna till andra samtida och undersökta lämningar i närområdet vad gäller

kronologi, omfattning, struktur och karaktär?

Genomförande

Fältarbetet fokuserades mot att identifiera stratigrafiska överlagringar och låsta kontexter, och att till

dessa knyta daterbart material i form av fynd och/eller prover för naturvetenskapliga analyser.

De preliminära resultat som framkom under fältarbetsfasen relaterades fortlöpande till tidigare under-

sökningar av liknande miljöer i närområdet, i syfte att möjliggöra nödvändiga prioriteringar. Som ett

stöd rådgjordes vid behov med extern kulturgeografisk expertis (Stefan Höglin), som även deltog i fält

under pågående undersökning.

Lämningar och fynd som preliminärt bedömdes härröra från soldattorpet i den västra delen av fastighet-

en var lågt prioriterade och omfattades inte av undersökningen. Spår av historisk karaktär dokumente-

rades dock i syfte att utreda senare aktiviteters påverkan på underliggande kontexter.

12

Metoder och arbetsmoment

Undersökningsområdet avbanades med grävmaskin försedd med planerskopa. Schaktningen utgick från

de vid förundersökningen påträffade kulturlagren och anläggningarna. Schakten grävdes ned till kultur-

lager- eller anläggningsnivå. Lämningar av uppenbart sentida karaktär bortschaktades. Schakten rensa-

des med handredskap. De odlingsrösen som var belägna inom undersökningsområdets sydvästra del, och

som preliminärt bedömdes härröra från historisk tid, avtorvades med maskin och fyllhammare.

Undersökningen genomfördes med stratigrafiska metoder. Byggnadslämningar och lager inom och i

anslutning till dessa totalundersöktes med handredskap. Anläggningar och lager av mer diffus karaktär

och som saknade koppling till större strukturer undersöktes med lägre ambitionsnivå.

I syfte att utreda stratigrafiska relationer mellan gårdsläge, anslutande eventuella odlingsytor och

odlingsrösen avsågs ursprungligen grävas en tranché från den centrala boplatsytan, genom stensträngen

(A10), vidare mot undersökningsområdets sydvästra delar och genom ett av odlingssrösena. Tranchén

kom dock att utgå och istället grävdes, utifrån samma syfte, ett antal kortare sökschakt på utvalda

ställen.

De kraftiga stenblock som ingick i stensträngarna inom UO:s centrala delar lyftes efter dokumentation

bort med hjälp av grävmaskin. Försiktighet iakttogs under detta moment då det ansågs väsentligt att

inte störa underliggande eventuella kulturlager och anläggningar. Övriga delar av stensträngarna avlägs-

nades efter dokumentation med hjälp av grävmaskinens skopa.

De tre stensträngar som var av oklar karaktär, belägna inom fastighetens nordvästra del, avschaktades

och framrensades partiellt i syfte att fastställa status.

Den eventuella brunn som påträffades vid förundersökningen framrensades med hjälp av grävmaskin

och fyllhammare i syfte att fastställa status.

Extensivt undersökta ytor/lager avsöktes med metalldetektor i syfte att ta till vara metallföremål som

kunde bidra till kunskap rörande bebyggelsens kronologi, ekonomi och sociala status.

Dokumentation

Samtliga schakt, anläggningar och platsspecifika objekt (t ex berghällar) och sentida störningar som var

av betydelse för en förståelse av platsen mättes in med totalstation. Vid inmätningen skapades ett unikt

id-nummer med tillhörande metadata innehållande geografisk positionsangivelse och objektstyp. Mätfi-

ler lagrades i Intrasis. Anläggningar och lager dokumenterades även i text och, i de fall det rörde sig om

nedgrävda anläggningar, profil på en för ändamålet framtagen anläggningsblankett. På blanketten

dokumenterades även anläggningens eller lagrets stratigrafiska läge i förhållande till omgivande anlägg-

ningar och lager.

Handritade planritningar kom generellt inte att upprättas. Undantag gjordes där detta ansågs motiverat

för möjligheterna att tolka och förstå stratigrafiska förhållanden, specifika konstruktioner eller händel-

ser. Sammanhängande strukturer såväl som enskilda anläggningar lodfotograferades. Lodfotografierna

rektifierades och efterbehandlades digitalt.

Fynd

Fynd relaterades till aktuella kontexter. Lösfynd punktinmättes, medan övriga fynd knöts till de lager

och/eller anläggningar de påträffades i. Samtliga tillvaratagna fynd registrerades i dokumentationssy-

stemet Intrasis.

13

Fynd från modern tid antogs huvudsakligen härröra från soldattorpets och industriområdets verksam-

heter. Ett fåtal modernare fynd tillvaratogs.

Konserveringsbehovet uppskattades initialt till sex föremål av metall varav fem föremål av järn och ett

föremål av Cu-legering. Antalet metallfynd kom efter undersökning att visa sig vara betydligt större.

Hela det insamlade metallmaterialet, totalt 88 föremålsposter, kom att konserveras.

Analyser

Osteologi

Samtliga ben från undersökta förhistoriska lager och anläggningar insamlades och analyserades. Ana-

lysen avsågs att ligga till grund för ett resonemang kring bebyggelsens ekonomi och status samt, i enlig-

het med frågeställningen om specialiserat hantverk förekommit, om skinn- eller hornhantverk kunde

påvisas ha förekommit på platsen.

14C-analyser 14C-analyser genomfördes för att särskilja och klargöra skilda nyttjande- och bebyggelsefaser. Analyser-

na kom huvudsakligen att utföras på material från lager och anläggningar som inte kunde dateras ge-

nom fynd, eller där det ansågs viktigt med en från fynden fristående datering. Analyserna utfördes på

material från antaget slutna kontexter. De prover som blev aktuella för dateringar hämtades från analy-

serade makrofossilprover.

Makrofossilanalys

Makrofossilanalyser genomfördes på jordprover från slutna kontexter. Analysernas främsta syfte var

dels att bidra till frågorna kring bebyggelsens ekonomi och sociala status samt olika byggnaders funkt-

ioner, dels att ta fram ett bra underlagsmaterial för 14C-analyser.

Förmedling

Undersökningen bedömdes vara av allmänt publikt intresse och en plan för förmedlingsverksamhet

ingick som en del av undersökningsplanen. Genomförande och resultat av förmedlingsarbetet redovisas

under separat rubrik nedan.

Resultat

Anläggningar i UO:s norra

delar

Direkt norr om de ytor som var

täckta av recenta dumpmassor

från det intilliggande industriom-

rådet (se fig. 5, 6) var inför under-

sökningen registrerade tre frag-

mentariska stensträngar. Vid

förundersökningen år 2006 kon-

staterades att åtminstone den

västra av dessa stensträngar

sannolikt var resultatet av röjning

för den intilliggande häradsvägen

och att de övriga två var av osäker Fig 6. Fyllnadsmassor i den centrala delen av fastigheten Märsta 21:43. Foto

från sydväst.

14

status och alltför fragmentariska för att närmare kunna placeras i ett större sammanhang. Vid under-

sökningen 2012 kunde endast två av de tre anläggningarna återfinnas (A27 och A29, fig. 7). Dessa

anslöt mot söder till berg i dagen men var i övrigt belägna på morän. Ingen utvecklad förståelse vad

gäller anläggningarnas funktion kunde erhållas i samband med undersökningen och de antaganden som

gjordes vid förundersökningen kvarstår därmed.

På den bergklack till vilken stensträngen A29 anslöt var även belägen en ansamling sten, cirka 4 x 1-2

meter stor och bestående av cirka 0,5 meter stora stenar. Möjligen kan dessa stenar ha utgjort en för-

längning av stensträngen A29 i denna riktning.

Söder om samma bergklack var ytterligare två, delvis övermossade, anläggningar synliga ovan mark.

Dessa var närmast runda och cirka 1,2 respek-

tive 1,6 meter i diameter stora. I ytan var

rikligt med 0,1-0,3 m stora, kantiga stenar.

Anläggningarna tolkas ha ingått i stolphål till

en äldre kraftledning som sträckt sig genom

området i Ö-V riktning.

Tolkning

Ingen av de lämningar som undersöktes i UO:s

nordvästra delar bedömdes vara av antikva-

riskt intresse. Sannolikt rör det sig i samtliga

fall om lämningar som tillkommit under histo-

risk eller modern tid.

Fig 8. Lodfoto efter schaktning och rensning. Härdgropen (4049)

och den anslutande rännan (8306). Det rödfärgade fotokrysset

ligger i skiljet mellan härdgropen och rännan, som fortsätter

uppåt i bild (norr uppåt).

Fig 7. Plan över stensträngsliknande anläggningar A27 och 29 i norra delenb av fastigheten. Skala 1:300

15

Fig 9. Fas 1. Plankarta. Skala 1:300

16

Fas 1—järnålder

De äldsta 14C-dateringarna inom UO erhölls

från en härdgrop och en härd (4049 och

7011, fig 8, 9, 10). Båda kunde dateras till

perioden 120-350 e.Kr., dvs. romersk järn-

ålder (Ua-48315, Ua-48317).

Härdgropen (4049) framkom på cirka 0,1

meters djup, under yngre huslämningar (fig.

8 & 9). Den hade en oregelbundet oval/

långsmal form, var cirka 1,8 x 1 meter stor,

och 0,3 meter djup. Vid en makrofossilana-

lys visade sig fyllningen bestå av svart

mjäla och mo med inslag av sand, små stenar och fragment av kol. Det framkom även brända granbarr

och ett enbär (prov 17). Enbäret kunde 14C-dateras till perioden 120-350 e.Kr. (Ua-48317, fig 11).

Från norr ledde mot härdgropen 4049 en cirka 3 meter lång ränna, cirka 0,5-0,8 m bred och 0,2 m djup

(8306). Rännan anslöt till härdgropen (4049). Rännan konstaterades vara överlagrad av en spis hörande

till ett yngre hus (4045, fas 2). Då rännans fyllning motsvarar den anslutande härdgropens bedöms

rännan och härdgropen utgöra delar av

samma anläggning. Vilken funktion rännan

haft är dock oklart.

Direkt öster om rännan/härdgropen grävdes

två provgropar vid förundersökningen

(Grönwall & Höglin 2007:24, R2 och R5). Det

är troligt att dessa gropar helt eller delvis

har skurit, och grävt bort delar av, dessa

äldre anläggningar (se vidare fas 2 – medel-

tid, nedan).

Formen på härden (7011) var ojämnt oval,

cirka 0,6 x 0,9 meter stor. Fyllningen var

svart och sotig, cirka 0,02-0,12 meter djup.

Vid makrofossilanalys visade den sig inne-

hålla kol, mjäla, mo, sand och skörbränd sten samt ett bränt sädeskorn (prov 17). Sädeskornet daterades

till 120-350 e.Kr. (Ua-48315, fig 14).

Härden 7011 framkom under stensträngen A13 eller A141. Vid undersökningen dokumenterades ytterli-

gare sju stycken härdgropar och 25 stycken härdar samt en grop med skärvsten i fyllningen (se kontext-

tabell i bilaga 1 samt fig 10). Flertalet av dessa anläggningar kan antas höra till denna fas.

Att härden 7011 var belägen under en stensträng (A13 eller A14) innebär att stensträngen/-arna bör ha

tillkommit efter år 120 e.Kr. Lämningarnas karaktär och områdets övergripande fornlämningsbild talar

för en datering av stensträngarna till perioden yngre romersk järnålder-folkvandringstid. Detsamma

gäller stensträngarna A7, A10, A11, A13, A14, A23 (för en övergripande presentation av de uppländska

stensträngssystemen från äldre järnålder, se t ex Ericsson & Strucke 2009, s. 80).

En av stensträngarna (A14) överlagrades av ett röjningsröse (417 & 1415). Röset var cirka 4,3 x 3,8

Fig 10. Härden A7011 efter att ha undersökts till hälften.

1 P.g.a, tekniska problem raderades mätfilen under fältarbetsfasen. I samma mätfil fanns även inmätningen för ytterligare en lik-

nande härd (7000), belägen ett par meter därifrån.

Fig 11. 14C-prov, kontext 7011.

17

Fig 12. Fas 1. Fyndplan. Skala 1:300

18

meter stort och bestod huvudsaklig-

en av mindre stenar (0,05-0,15 m

stora) varav ett flertal var skärviga

och eldpåverkade. Utmed samma

stensträngs östra sida var också

ytterligare stenar av samma karak-

tär som de som ingick i odlingssrö-

set (417 och 1415) uppslängda.

Direkt öster om röjningsröset och

de uppslängda stenarna var en

odlingsyta (5126). Ytan var cirka 15

x 11 meter stor. Odlingsytan mots-

varar det kulturlager som vid förun-

dersökningen konstaterades inne-

hålla enstaka förekomst av sot, kol

och skärvig sten (FU:s A20, Grönwall

& Höglin 2007:27) Tre stycken jordprover från odlingslagret analyserades (prov 17, 18, 19, bilaga 5). Det

kan dock antas att iakttagna makrofossil

härrör från en medeltida fas (se vidare fas 2 -

medeltid).

Direkt norr om odlingsytan, och direkt väster

om den största ansamlingen av härdar, var en

stenlagd terrass (2038), ca 10 X4-6 m stor (N-

S) och 0,2-0,5 m hög. Terrassen var anlagd på

västra sidan av en nord-sydlig smal och låg

moränrygg och bestod av huvudsakligen 0,3-

0,5 m stora stenar samt enstaka större block

(ca 0,6-0,8 m stora). Fyllningen bestod av mo

och mindre sten (0,1-0,15 m) varav många var

skärviga. Terrassens funktion liksom datering

kunde inte säkert eller direkt fastställas vid

undersökningen. Eventuellt har terrassen anlagts som en grund för en byggnad, men tydliga indikationer

på att en större konstruktion skulle ha stått på platsen saknas, till exempel i form av stolphål. Den rums-

liga relationen till härdarna från fas 1 mot öster samt det faktum att stensträngen A9 (fas 2) anlagts

tvärs över terrassen, talar sammantaget för en datering till fas 1 (se vidare resonemang under Slutsat-

ser—sammanfattande diskussion).

Fynd

Fyndmaterialet som hör till fas 1 utgörs av sammanlagt 13 fyndposter och består huvudsakligen av

keramik. Övrigt fyndmaterial utgörs av harts (F100101), ett spänne/rembeslag av järn (F100030) samt

eventuellt av en järnring (F00086). Fyndmaterialet är generellt att beteckna som fragmentariskt och

kan antas ha påverkats av senare tiders aktiviteter på ytan. Möjligen kan även det hängbryne av skiffer

som påträffades instucket i den södra delen av terrassen 2038 höra till fas 1 (F100117, fig. 25).

I ett skärvstensflak, vars fyllning kunde 14C- dateras till Fas 3 (877/2103/2174), påträffades en liten bit

keramik som kan dateras till äldre järnålder (F100100).

Några ytterligare skärvor keramik som kan dateras till äldre järnålder (F100097, 100099, 100113)

Fig 13. Del av stensträng A23 (närmast i bild) samt A14. I bakgrunden del av

A10 samt det markfasta stenblocket med A9 och 2038 (se fas 2). Foto från

sydväst.

Fig 14. 14C-prov, kontext 4049.

19

Fig 15. Fotoplan över flertalet inmätta stenkonstruktioner

kombinerad med inmätta stenar. Skala 1:300.

20

påträffades också i ett medeltida odlingslager (1207).

I golvlagret till ett hus hörande till fas 2 påträffades en liten avspjälkad skärva daterbar till äldre järnål-

der (F100096/4903).

Direkt väster om den stenlagda terrassen (2038) och

en stensträng/mur (1818/A9) som antas höra till fas

2 (medeltid) påträffades en keramikkoncentration

bestående av ett drygt 50-tal skärvor (F100091, fig

16). Dessa utgörs av ett sandigt gods med en sannolik

datering till äldre järnålder. Godset är dock grövre än

övrig keramik daterad till äldre järnålder inom UO,

varför dateringen får betraktas som något osäker.

I anslutning till stenterrassens (2038) södra kant

påträffades ett obränt helt finger/tåben från häst

(F100122).

Ett lösfynd bestående av en liten skärva ej närmare

bestämbar keramik framkom i anslutning till södra delen av stensträngen A23 (F100098).

I anlutning till norra delen av stensträngen A14 framkom också ett antal bitar harts, som möjligen kan

föras till fas 1 (F100101).

Till denna fas kan möjligen också ett mindre spänne eller rembeslag av järn föras (F100030, fig 17).

Föremålet har en massiv oval ram och rest av en bred torne/fästanordning. Spännet påträffades inom

grävenheten G1261, i anslutning till stensträngen A23.

En liknande massiv järnring kan även den antas höra till fas 1 (F00086, fig 17). Proveniensen för detta

fynd är dock något oklar1.

Tolkning

De daterade härdanläggningarna har en mycket samstämmig datering till perioden 120-350 e.Kr., dvs.

romersk järnålder.

Spår av äldre lämningar saknas och härdarna och härdgroparna tolkas utgöra spåren av en första koloni-

sationsfas inom UO. Fynden av keramik talar för att man i detta skede också lagat eller medfört mat till

ytan.

Under fas 1 har den första generationen stensträngar anlagts. De parallella stensträngspartier som löpt

i N-S riktning (A7, 10, 11, 12, 13, 14, 23) kan ha syftat till att skilja betesmarker från odlade ytor och

ytorna mellan stensträngarna A10, 11 och 13, 14, 23 samt A11 och 12 utgör eventuellt rester av tidigare

fägator.

Den stenlagda terrassen (2038) tolkas höra till denna fas. Avsaknaden av eldstad, liksom frånvaron av

Fig 16. Bottenfragment och mynningsskärva från F100091. Från vänster: utsida, profil, insida.

Fig 17. Spänne F100030 samt järnring F100086.

1 Se not s. 16.

21

spår efter andra tydliga

byggnadskonstruktioner (t ex

rester av syllstensrader,

stolphål), talar emot en

tolkning av anläggningen

som grunden till en byggnad.

Ansamlingen av härdar invid

terrassen, liksom den invid-

liggande keramikkoncentrat-

ionen (F100091), indikerar

istället att matlagning kan ha

skett i direkt anslutning till

terrassen (se vidare resone-

mang under Slutsatser—

avslutande diskussion).

Då säkra spår eller dateringar

från yngre järnålder/äldre medeltid saknas tolkas området efter äldre järnålder ha övergivits eller bru-

kats mer extensivt.

Fas 2—medeltid

Under lämningarna av ett yngre hus (A376, se fas 3) påträffades spåren av ett äldre, medeltida hus i

form av ett spisfundament (4045, fig 20). Anläggningen utgjordes av en i grunden kvadratisk stenram

med cirka 2 meter långa sidor, dock ojämn och fragmenterad. Stenarna i anläggningen var cirka 0,15-

0,25 meter stora och fyllningen bestod av sotig mo med inslag av skärvig/skörbränd sten.

I anslutning till spishällen var ett lager av ljusgrå lera (4903, fig. 20) som mot öster anslöt mot en tidi-

gare vägglinje (Kjell Andersson, muntlig uppgift). Lagret, som tolkas utgjort resterna av ett golv, var

anlagt direkt ovanpå underliggande morän och var cirka 0,02-0,05 meter tjockt. Genom golvlagret

4903 grävdes även vid den tidigare förundersökningen, två provrutor. Lagret definierades då som ett

kulturlager med innehåll av keramik av järnålderskaraktär (R2 och R5; Grönwall & Höglin 2007).

Tre av stensträngarna inom UO antas vara medeltida (A8, 9, 12). Stensträngen A8 bestod av två delar –

en östlig och en västlig del

(1747, 2859, 20268 resp.

1770). Mellan de båda stens-

trängsdelarna var en 2,2

meter bred öppning som

tolkas som en möjlig plats

för en grind. Visserligen låg

en 0,5 x 0,7 meter stor sten i

öppningen, men stenen var

relativt låg och antas ha

kunnat medge passage för en

kärra av medeltida typ.

Den östra delen av A8 var

cirka 26 m lång, 2 meter

bred och 0,3 meter hög.

Muren var 2-3 radig med 0,4

Fig 18. Den stenlagda terrassen 2038 samt delar av stenmuren A9. Foto från sydöst.

Fig 19. Odlingsröset 3120 beläget i anslutning till stensträngen A23. Foto från söder.

22

Fig 20. Fas 2. Plankarta. Skala 1:300.

23

-1,1 meter stora stenar. Eventuellt har muren

ursprungligen varit enradig men har partiellt

och efterhand påförts röjningssten utmed den

södra sidan (2304).

Den västra delen av A8 var cirka 11 meter

lång och i grunden enkelradig med 0,7-1,3

meter stora stenar. Den var 0,8-1,2 meter

bred och 0,3-0,5 meter hög. Konstruktionen

hade ställvis karaktären av en kraftig sten-

mur som till karaktären skilde sig markant

från de antaget äldre stensträngarna inom

UO. Muren har också delvis lagts över/skurit

av en äldre stensträng (A7). En cirka 5 meter lång rest av denna äldre stensträng löpte utmed A9:s östra

sida.

Ytterligare en potentiell öppning/grind fanns mellan stensträngen A8 och den söder därom anslutande

muren A9. Denna öppning var cirka 1,8-2 m bred och flankerades av en 0,8 m lång kallmurning åt väster

av två stenar i 90 graders vinkel mot den södra änden av A8, liksom av en motsvarande 1,0 m lång

kallmurning mot väster, med två stenar i 90 graders vinkel mot norra änden av A9 (fig. 20).

Även A9 hade karaktären av en kraftigare mur med tätt lagda 0,6-1,2 meter stora stenar med närmast

plan ovansida. Konstruktionsmässigt fanns påtagliga likheter mellan A9 och den södra delen av stens-

trängen A8, vilket talar för att dessa har uppförts i samma skede.

A9 var anlagd ovanpå den stenlagda terrassen (2038). Mot söder anslöt A9 till ett flyttblock, cirka 1,8 x

1,3 x 1 meter stort. Intill murens södra ände, och på båda sidor om denna, låg ytterligare stenblock som

sannolikt har rasat eller rivits ut från muren. Muren kan därför ursprungligen antas ha varit flerskiktad

och uppmurad i våg med flyttblocket. Öster om flyttblocket var ett cirka 1,3 x 0,5 x 0,7 meter stort

stenblock som även denna kan ha ingått i muren. Stenblocket låg i Ö-V riktning och kan eventuellt vara

en rest av en Ö-V mur.

Två 14C-dateringar inom ytan föll inom intervallet 1260-1400. Båda rör odlingsrösen lagda upp emot/

över en äldre stensträng (A23, fas 1).

Den ena dateringen härrör från röjningsröset 3120 som var anlagt över stensträngens södra del, fig. 20.

Röset hade en avlång/oregelbunden form, var cirka 3,3 x 2,3 meter stort och bestod av cirka 0,1-0,4

meter stora stenar. Fyllningen utgjordes av

humusblandad mjäla, mo och sand. Anlägg-

ningen tolkas delvis vara uppförd av material

från den äldre stensträngen, i dess vidare

sträckning mot S-SV. Två makroprover analy-

serades från anläggningen som konstaterade

att fyllningen delvis var mycket eldpåverkad.

Det ena provet var således svart och sotigt,

med inslag av brända granbarr och ett bränt

sädeskorn. Det brända materialet kan antas

härröra från röjning som företagits i samband

med att odlingsröset tillkommit. Det brända

sädeskornet 14C-daterades till intervallet

1280-1400 (Ua-48313, fig 21).

Fig 21. 14C-prov, kontext 3120.

Fig 22. 14C-prov, kontext 2889.

24

Fig 23. Fas 2, fyndplan. Skala 1:300

25

Den andra dateringen rör röjningsröset

A2889 som lagts över/emot stensträngen

(A23) direkt norr om ovanstående. A2889

hade en elliptisk form och var cirka 4,5 x

2,3 meter stort med 0,1-0,5 meter stora

stenar. Fyllningen bestod av mörkbrun

myllig silt med inslag av grus och sand.

Makrofossilanalysen avslöjade att den

innehöll brända granbarr och enbär. Dessa

antas härröra från röjningsarbeten som

skett i samband med att röset tillkommit.

Ett enbär insändes för 14C-datering, vilken

gav intervallet 1260-1400 (med 57,4%

sannolikhet intervallet 1260-1320; Ua-

48312, fig 22).

Ett ytterligare antaget medeltida odlingsröse dokumenterades genom inmätning (5536/5543/5482).

Röjningsrösena/odlingsrösena ligger intill en odlingsyta (1199/1207) som sträckt sig mot väster och

vidare utanför undersökningsområdet. Jorden här bestod av brunsvart till mellanbrun ”kladdig” silt med

inslag av lera, sot och grus. Ett makroprov (prov 3) visade att jorden var sotig, med inslag av brända

granbarr. Detta antas höra samman med röjning inför odlingen. I eller i anslutning till odlingsytan på-

träffades tre obrända tänder av nöt (F100119, F00121), som indikerar att ytan gödslats med hushållsav-

fall.

På platsen för odlingsytan 1199/1207 har senare anlagts en härdgrop (1243). Denna var oval, cirka 1 x

1,5 meter stor och 0,3 m djup. Fyllningen utgjordes av sotbemängd myllig silt och eldpåverkad sten. I ett

makroprov (prov 4) från fyllningen påträffades bland annat ett bränt enbär och 41 stycken granbarr.

Härdgropen kan antas ha använts för matlagning, vilket indikeras av fyndet av ett bränt benfragment

(F100125, oidentifierad art). En 14C-datering på enbäret ur fyllningen visade på en sannolik (68,2%)

datering till intervallet 1430-1485 (Ua-48310, fig 24).

Ytterligare en odlingsyta fanns längre mot öst (5126). Ett intilliggande odlingsröse bedömdes under

fältarbetsfasen härröra från äldre järnålder (417 och 1415; se fas 1) och möjligen kan ytan ha röjts och

använts för odling redan då. Fynd av brända granbarr och enbär i makroprover (prov 18, 19, 20) indike-

rar även en senare röjning, vilket kan ha skett i samband med ett återbruk av ytan under medeltiden.

En mindre eventuell odlingsyta (20285) fanns även direkt väster om stensträngen A13. Ytan utgjordes

av en rundad närmast helt sten- och grusfri jordyta, cirka 2 m i diameter. Denna var inramad av två

bågformade ”stenarmar” som anslöt till stensträngen (5369). Armarna var 2,5 respektive 1,5 m långa,

och uppbyggda av 0,2-0,5 m stora stenar. I eller i anslutning till den södra stenarmen tillvaratogs ett

Fig 25. Kantfragment av gjuten gryta, F100079. Från vänster: utsida, profil, insida.

Fig 24. 14C-prov, kontext 1243.

26

obränt kraniefragment från ett däggdjur

(F100120). Utanför den röjda ytan vidtog

morän.

Fynd

Inga medeltida fynd påträffades i de lager/

kontexter som kan kopplas till av det antaget

medeltida huset. Här tillvaratogs endast en liten

avspjälkad skärva keramik som kan dateras till

äldre järnålder

(F100096 i lager 4903). Flera fynd som påträffats i lämningarna till det yngre

hus som funnits på platsen (A376, fas 3) är dock sannolikt medeltida (se fas 3).

En koncentration av fynd med medeltida datering fanns i ett område över och

direkt väster om den äldre stensträngen A13. Fynden är i flera fall relaterade till

hästar eller hästutrustning (se nedan). Fynden tangerar här odlingsytan

(1199/1207), och kan därmed antas delvis vara ett resultat av tillförsel av göd-

sel som härrör från en stallmiljö. Ett par av fynden ligger dock norr om odlingsy-

tan.

Cirka en meter rakt norr om den stenlagda terrassen (A2038) tillvaratogs ett

fynd som säkert kan dateras till medeltid. Det rör sig om ett kantfragment till en

gjuten gryta av CU-legering (F100079, fig 25). Instucket i terrasfyllningen

(A2038) i terrassens södra del påträffades även ett hängbryne av

skiffer som kan vara medeltida, men en äldre datering kan inte heller

uteslutas (F100117, fig 26). En skuren järnring/del av ett rör, som

förts till terrassfyllningen, bedöms vara modernt (F100001).

En möjlig tolkning är att även den koncentration av keramik

(F100091, se fas 1) som påträffades direkt väster om den stenlagda

terrassen A2038 har en datering till medeltid (Kjell Andersson,

muntlig uppgift).

I odlingslagret (1199/1207) påträffades ett föremål som sannolikt

utgör en del av en

sporrsölja av medel-

tida typ (F100016,

fig 27), ett fragment

av bladet till vad

som antagligen varit en mindre skära (F100036),

änden av en medeltida tunn liten fliksko (hästsko) med

en kvarsittande söm (F100037, fig 28), en intakt me-

deltida hästsko av toffeltyp (F100042, fig 29) samt ett

fragment av ett antaget ledat betsel (F100076).

Norr om odlingslagret (1199/1207) påträffades ett

ytterligare fragment av en medeltida fliksko med ett

intakt sömhål (F100063, fig 30) samt en handsmidd

spik (F100075).

Ett ytterligare möjligt medeltida fynd utgörs av en D-Fig 29. Toffelsko, F100042.

Fig 28. Fragment av hästsko med

kvarsittande söm, F100037.

Fig 26. Skifferbryna, F100117

Fig 27. Sölja, F100016

27

formig större remsölja av järn, som sannolikt utgjort en del av en

hästutrustning (F100002, fig 31).

Tolkning

Efter det att området varit övergivet, alternativt brukats extensivt

under yngre järnålder-äldre medeltid, sker en återetablering inom

området under högmedeltid. Tillgängliga 14C-dateringar talar för

att detta bör ha skett före år 1400, med ett eventuellt snävare

tidsintervall till åren 1260-

1320. Delar av den äldre järnål-

derns stenmurar har då kommit

att återanvändas samtidigt som nya stenmurar har tillkommit. I vissa

fall har dessa anslutit till eller överlagrat även andra typer av äldre

lämningar, till exempel stenterrassen A2038. Under fältarbetet

föreslogs initialt att stenterrassen (A2038) och anläggning A9 till-

sammans utgjort delar av en medeltida byggnad som sträckt sig i N-

S riktning. Stensträngen A9 antogs i detta skede ha utgjort basen för

byggnadens västra och södra väggar (långsida och gavel). Stens-

trängen visade sig dock korrelera dåligt med stenterrassens utbred-

ning (se fig 20, samt lodfoto fig 15) och några spår av en byggnad,

till exempel i form av stolphål eller byggnadsrelaterat fyndmaterial,

saknas. En rimligare tolkning är därför att det rör sig om två sepa-

rata företeelser, där terrassen A2038 anlagts och använts under

äldre järnålder (fas 1), och att stensträngen (A9) tillkommit senare. Att A9 anlagts ovanpå stenterras-

sen ska då förstås som en ren tillfällighet.

Fyndet av ett fragment av en gjuten gryta av CU-legering indikerar förekomsten av ett hushåll och

resterna av ett mindre hus (4045/4903) försett med spishäll och lergolv har legat direkt väster om

stenmuren A8/A9.

Ytan mellan stensträngarna A10 och A14/23, som under ett skede av fas 1 kan ha utgjort en fägata, tas

under fas 2 i anspråk för odling (1207, 1199, 5126). Åtminstone en av odlingsytorna kan antas ha göds-

lats med avfall från en stallmiljö, med anledning av de påträffade hästrelaterade fynden.

Sammantaget kan 14C-dateringarna och de daterbara fynden med försiktighet tolkas som att den medel-

tida gårdsenheten, och platsens odling, har upphört under 1300-talets andra hälft. Troligen har området

då återigen kommit att utgöra en extensivt brukad utmark. Härdgropen på odlingsmarken (1243), date-

rad till 1400-talet, kan indikera att enbärsbuskar och granar har funnits inom området, dvs. att marken

här kan ha varit åtminstone delvis igenväxt och kan ha nyttjats för bete.

Fas 3—senare lämningar

Centralt inom området påträffades lämningarna av en cirka 8,5 x 7,5 meter stor byggnad som tolkas ha

fungerat som bostad – A376 (fig. 33, 35). Huset tangerar delvis platsen för de medeltida huslämningarna

4045/4903 (se fas 2).

Huskonstruktionen utgjordes i botten av ett i sydöst 0,02-0,1 meter tjockt sandlager (8100). Lagret har

sannolikt fungerat som en nivellering av ytan inför anläggandet av huset.

Därefter har husets stensyllar anlagts. Syllar fanns endast utmed husets Ö-V långsidor (3986, 3993).

Dessa var enkelradiga, lagda i ett skift och bestod av 0,25-0,6 meter stora stenar.

Fig 30. Fragment av hästsko, F100063.

Fig 31. Sölja, F100002.

28

Fig 32. Fas 3, plankarta. Skala 1:300

29

En mörkfärgning, som tolkas som spå-

ren av en eventuell multnad nord-sydlig

väggstock, iakttogs utmed en del av

husets östra sida (3998). Mörkfärgning-

en var cirka 1,8 m lång och 0,2 m bred.

Fundamentet till en spis var anlagd i

husets sydvästra hörn (4015). Resterna

av spisfundamentet hade en höjd av

cirka 0,5 meter och bestod av 0,3-0,8

meter stora stenar. I resterna av spis-

fundamentet tillvaratogs även ett

större stycke förslaggad lera

(F100112). Spisfundamentet låg i/

omgavs av ett cirka 3 x 3 meter stort

och 0,01-0,07 meter tjockt ljusgrått lerlager (4879). I ytan av lerlagret förekom bitar av bränd tegellik-

nande lera, som i vissa fall otvivelaktigt utgjort murtegel (insamlat som F100114). Troligen utgör detta

rester av själva spishällen.

Även inne i huset iakttogs en eventuell ”inre syll” i form av en oregelbunden, ojämn och gles stenrad

(4029). Stenraden var cirka 3,5 meter lång, bestod av 11 stycken 0,15-0,3 meter stora stenar som löpte

parallellt med syllen 3986 men cirka 0,8 meter innanför denna. I huset dokumenterades också ett antal

lager tolkade som rester av golvlager.

Längst mot öster var ett möjligt jordgolv/avsatt lager/brukslager med en i huvudsak rektangulär utbred-

ning (4002). Lagret var cirka 2,5 x 5 meter stort och bestod av brun, något grusig mo. I lagret påträffa-

des nio små fragment av bränt rörben från däggdjur (F100124). Ett makroprov (prov 12) från lagret

innehöll bland annat brända enbär samt fragment av barr från gran. Möjligen markerar lagrets utbred-

ning en förstuga.

I husets södra del inmättes ytterligare ett eventuellt golvlager, bestående av mörkbrun, humusblandad

sand med inslag av småsten och kolfragment (4061). Lagret beskrivs som likt lager 4002, med den

skillnaden att lagret mot söder i stort sett saknade innehåll av sot, kol och lera. I lagret påträffades ett

fragment av ett bränt rörben från ett mellanstort däggdjur (F100123). Lagret kan ha utgjort en fortsätt-

ning av det föreslagna golvlagret till en förstuga (4002) men kan alternativt ha utgjort fyllningen till en

mullbänk utmed husets södra vägg. I ett makroprov (prov 14) från lagret påträffades ett förslaggat

sädeskorn, 14 stycken enbär, cirka 1 500 fragment av barr från gran samt tre keramikfragment (A-

gods).

Fig 33. Huslämningen A376. Foto från väst.

Fig 34. 14C-prov, kontext 4002 respektive 4061.

30

Fig 35. Fynd i huset A376. Skala 1:50

31

Fig 36. Fas 3, fyndplan. Skala 1:300

32

Ytterligare ett lager som bedöms ha utgjort

ett golvlager påträffades i husets västligaste

del (8327). Lagret låg mellan spismuren

4015 och den äldre spislämningen i nordväst

(4045, se fas 2). Golvlagret utgjordes av

mörkbrun mo med kolstänk och bränd lera

samt enstaka skärvsten.

Över husets västra del inmättes ett lager

bestående av mörkbrun mo med inslag av

grus och bränd lera (8000). Dess tjocklek var

0,03-0,05 meter. Lagret konstaterades

överlagra den äldre spisen (4045) och ut-

gjorde sannolikt ett raseringslager från

huset.

Två 14C-dateringar har erhållits från material som kan kopplas till huset A376. Det ena härrör från lager

4002 (makroprov 12), det andra ur lager 4061 (makroprov 14). Det förra provet utgjordes av enbär och

gav en datering till 1640-1960 (Ua-48314, fig 34). Det senare provet, även det av enbär, gav en datering

till 1630-1960 (Ua-48316, fig 34). Dessa

prover talar alltså för en tidigaste datering

till 1600-talets andra fjärdedel.

I nordöst överlagrades huslämningen delvis

av ett gråsvart brandlager med oval utbred-

ning, cirka 3-3,5 meter stort och upp till 0,2

meter djupt (821, fig 32). Lagret bestod

huvudsakligen av sot och kol, men hade även

inslag av silt/mo, lera, humus och aska.

Lagret anslöt till ett 1,5 x 2 meter stort

eldskadat stenblock i lagrets norra del. Här

påträffades även annan eldskadad sten. I

brandlagret gjordes bland annat fynd av

recent järnskrot och lerduvor för sport-

skytte. Brandlagret bedöms därmed vara recent, och alltså ej tidsmässigt relaterat till huset.

Cirka 2 meter söder om huset påträffades resterna av en kallmurad ugnsanläggning (2091/5595). Den

bestod av en oval stenpackning uppbyggd av 0,2-0,5 meter stora stenar, cirka 1,6-2 m stor och 0,3

Fig 37. Kallmurad ugnsanläggning (2091 m fl). Stenöverbyggna-

den delvis borttagen. Foto från söder.

Fig 38. Brunnen 8083/5958 delvis undersökt. Foto från norr.

Fig 39. 14C-prov, kontext 877 respektive 2103.

33

meter hög (2091). Mellan stenarna fanns silt/mo, sot och inslag av kol.

Stenpackningen låg direkt över resterna av ugnens härd, i form av en

härdgrop (5595). Denna hade oval/rektangulär form, var cirka 0,6 x 1

meter stor och 0,2 meter djup. Gropen var helt fylld med skörbränd

sten, kol och sotig silt.

Knappt 15 meter söder om huset påträffades en stensatt brunn

(fyllning och stensatta kanter inmätta som 8083, nedgrävningen in-

mätt som 5958). Den hade enligt inmätningen en rund, något oval, form

i plan, med en diameter på cirka 3-3,5 meter. Brunnens kanter var

stensatta med stenar som var cirka 0,2-0,4 meter stora. Inget bevarat

brunnskar kunde observeras. Brunnen snittades med maskin från norr. Fyllningen var metanluktande och

bestod av löst packade stenar och löv och rötter. Påfallande många stenar i fyllningen var flata. I botten

fanns en stor flat sten, och under denna berget. I massorna iakttogs även en glasbit (ej tillvaratagen).

Fyllnadsmassorna i brunnen bedömdes ej lämpliga för provtagning (bedömning av Jan Risberg lämnad

17/7-2012).

Cirka 20 meter ÖSÖ om huset var ett skärvstenslager/skärvstensflak (877, 2103). Anläggningen hade en

storlek om cirka fem meter i diameter. Lagret/flaket var tvåskiktat (877 – övre, 2103 - undre). Den övre

stenpackningen var upp till 0,3 meter tjockt och bestod av skärvig och skörbränd sten med inblandning

av sandig silt med inslag av lera och grus. Här noterades även inslag av kol. Ett fragment av ett bränt

rörben från ett mellanstort däggdjur tillvaratogs (F100126). Den undre stenpackningen dokumenterades

endast i anläggningens södra del och beskrevs som upp till 0,12 meter djup och bestående av både eldpå-

verkad och icke-eldpåverkad sten samt en ljusgrå fyllning av lera och silt. Den undre nivån skiljde sig från

den övre genom att det var mer kompakt och lerig samt innehöll en

större andel obränd sten. En mörkfärgning som initialt tolkades som en

separat anläggning (2174, se kontexttabell), visade sig senare utgöra

en del av den övre stenpackningen. På grund av dess nära kontakt med

den underliggande berggrunden var jorden här fuktigare och därmed

mörkare än omgivande jord.

Två makroprover från skärvstensflaket skickades för analys. Ett prov

ur den övre nivån (prov 1, 877) innehöll bland annat kolbitar samt

förkolnat växtmaterial i form av frukter av en och brända granbarr. Ett

prov från den undre nivån (prov 8, 2103) innehöll bland annat enstaka

kolfragment samt bränt växtmaterial i form av hasselnötsskal, frukter

av en samt granbarr. Bränt växtmaterial från respektive prov har 14C -

daterats. Den undre nivån kan med 95,4% sannolikhet dateras till

Fig 40. Ljushållare, F100021.

Fig 41. Mynningsskärvor till F100095 (höger) respektive F100094 (vänster).

Fig 42. Remsölja, F100015.

34

Fig 46. Sölja, F100005.

Fig 47. Söljering, F100080. U-formigt tvär-

snitt. Fig 48. Söljering, F100081. Runt/

ovalt tvärsnitt.

Fig 49. Spänne, F100084. Vissa av ornamen-

tetn har spår av försilvring.

Fig 50. Beslag med försänkta hål, F100047.

Fig 43. Blosshållare, F100003.

Fig 44. Kniv, F100007. Eggen nedåt i bild.

Fig 45. Sax, F100004.

35

perioden 1510-1960 (Ua-48311, fig 39). Störst sannolikhet (49,3%) var det för perioden 1610-1680. Den

övre nivån kunde med 95,4% sannolikhet dateras till perioden 1450-1640 (Ua-48309, fig 39).

Fynd

I golvlagret (4002) till husets A376 påträffades en enkel blosshållare (F100003, fig 43). Av verktyg

påträffades en järnkniv (F100007, fig 44) samt en sax (F100004,

fig 45). Av personlig utrustning påträffades järnramen till ett enkelt

spänne (F100005, fig 46, jfr SHM 21682:IV;275), två ringar (söljor)

av CU-legering (F100080/10081, fig 47, 48) samt ett spänne av

kopparlegering (F100084, fig 49). En möjligen yngre kontaminering

i lagret utgörs av ett järnbeslag med försänkta hål (F100047, fig

50).

I husets raseringslager (8000) påträffades en ljushållare av järn av

enkel typ (F100021, fig 40). Här tillvaratogs även ett bleck av CU-

legering (F100085).

En del av fyndmaterialet som stratigrafiskt kopplats till det yngre

huset A376 är eventuellt medeltida och kan antas höra till det äldre

bostadshuset (fas 2). Bland annat har spännet av kopparlegering

(F100084, fig 49) västeuropeiska paralleller som talar för en datering till 1200-1300-tal. I Estland finns

dock exempel på spännen av denna typ ända

fram till 1500-talet. Troligen är det här påträf-

fade spännet tillverkat inom Hansans kultursfär

(Mathias Bäck, muntlig uppgift). Även en av

ringarna av CU-legering (F100080, fig 47) kan

eventuellt också utgöra en del av en ringsölja

med en datering till 1200-1300-tal (Kjell An-

dersson, muntlig uppgift). Exempelvis har en

liknande ringsölja påträffats vid undersökning-

en av en högmedeltida torplämning i Bälinge

socken, Uppland (Dutra Leivas & Hennius

20015:44f.).

Även keramik som typologiskt kan dateras till järnålder-äldre medeltid är kontextuellt kopplade till lager

tillhörande det yngre huset. Det gäller två mynningsskärvor (F100094 i lager 4002 samt F100095 i

Fig 51. Grov söm, F100033.

Fig 52. Gängad tapp med vridna ornament, F100022.

Fig 53. Sölja till skospänne, F100010.

Fig 54. Knapp, F100082. Fram– och baksida.

36

kontext 4061, fig 41) samt ett 30-tal fragment av keramik, påträffade i husets raseringslager. Dessa kan

ha en datering till yngre järnålder-äldre medeltid, men kan också vara äldre (F100092, lager 8000).

Odlingsytan 1199/1207 hade inslag av fynd som kan dateras till tidigmodern tid. Här påträffades en

remsölja (F100015, fig 42) samt ett avskuret ämnesjärn/beslag (F100044). Ett ytterligare tänkbart

tidigmodernt fynd utgjordes av en möjlig tånge till en järnkniv (F100034).

Ett lösfynd av en grov järnsöm, sannolikt avsedd för en oxsko (F100033, fig 51) indikerar att oxar vid

Fig 55. Matris över huslämningarna A376 och 4045/4903.

37

något tillfälle använts för jordbruksarbete på platsen. Vidare påträffades en del av vad som troligen är

ett tunnband av järn (F100048). Ett järnbeslag (F100050) liksom en handsmidd spik (F100059) och en

grövre gängad tapp (F100022, fig 52) kan alla antas ha en tidigmodern datering. Det gäller även för en

remsölja till ett skospänne (F100010, fig 53) liksom en knapp av CU-legering (F100082, fig 54).

Utöver ovan nämnda fynd tillvaratogs ytterligare föremål inom UO som hör till tidigmodern tid.

Tolkning

Utifrån makroanalysresultatet av jordproverna kan det antas att skärvstenslagret/flaket (877, 2103,

2174) har tillkommit i samband med att man har röjt marken på buskar och träd. Vegetationen av hassel,

en och gran antyder att marken tidigare använts för bete. Röjningen kan antas ha skett då marken har

tagits i anspråk för odling. Provet Ua-48311 gav en datering till ett förhållandevis långt tidsspann men

bör på grund av att det togs från en stratigrafiskt underliggande kontext till provet Ua-48309 vara äldre

än 1640AD. 14C-dateringarna (Ua-48309/Ua-48311, fig 39) antyder således att röjningen bör ha skett

under 1500– eller 1600-tal, sannolikt före år 1640.

Huset A376 anläggs på samma plats som ett tidigare medeltida har hus legat (se fas 2). Huset har haft

en konstruktion med två parallella Ö-V syllstensrader, vilket talar för ett knuttimrat hus där det understa

stockparet vilat på syllarna. Det nästföljande stockparet, i N-S riktning, bör därigenom ha varit höjt över

marken och huset kan därmed antas ha haft ett upphöjt trägolv. De iakttagna golvlagren kan därför

antas ha utgjorts av en blandning av material som fallit mellan springorna i golvbrädorna och/eller de

kollapsade golvbrädorna i sig. Den inre syllstensraden utgör möjligen en del av den sten som burit upp

husets golvbjälkar.

Till huset har en brunn grävts. Söder om huset har även funnits en ugn. Ugnens användningsområde är

okänt, men kanske har den använts för matlagning eller livsmedelsberedning (torkning/rostning).

Huset föreslås ha tillkommit i samma skede som marken inom området åter tagits i bruk för odling. Med

ledning av tillgängliga 14C-dateringar från husets golvlager, kan detta som tidigast antas ha skett kring

år 1630 (Ua-48316, fig 34) . Huset har inte brunnit. Spår av en multnad stock visar att huset, åtminstone

delvis, har lämnats att förfalla. Påträffade fynd (avsaknad av glas och keramik samt övrigt fyndmaterial

av ålderdomlig/enklare karaktär) talar för att husets användningstid varit kort och begränsad till 1600-

talet. För detta talar även några av husets konstruktionsdetaljer, med en spiskonstruktion som varit

uppmurad av naturstenar och där tegel använts i mycket liten utsträckning, och där fönsterglas helt

saknas. Även mot bakgrund av historiska omständigheteter kan diskuteras en förhållandevis kort bruk-

ningstid för huset, med en etablering som tidigast under 1620-talet och ett upphörande senast under

1680-talet (se utvecklat resonemang under ” Den svårfångade medeltiden”, s. 41).

Förmedling

Förmedlingsverksamheten omfattade fältvisningar under grävperioden (1 visning/dag, från och med

andra fältveckan). Inför undersökningen kontaktades lokaltidningen ”Mitt i” samt att information om

undersökningen samt om kommande visningar lades upp på ”Destination Sigtunas” hemsida. Informat-

ionen spreds även via Länsmuseets hemsida och Facebook, samt genom riktade inbjudningar till valda

målgrupper, bland annat Husby-Ärlinghundra hembygdsförening. Någon riktad satsning mot skolor i

närområdet var inte aktuell då undersökningen genomfördes under sommarlovet.

Affischer och flygblad med kort information om undersökningen producerades och spreds via kommu-

nens nätverk och till närliggande arbetsplatser, restauranger och affärer (se bilaga 9). Inför och under

pågående undersökning upprättades även en blogg på länsmuseets hemsida med kontinuerligt uppdate-

rad information och bilder. Under pågående grävning blev museet även kontaktade av nättidningen

Märsta.nu för en kort intervju.

38

Fig 56. Fas 1-3. Plankarta (samtliga kontextnummer

för huset A376 ej medtagna, se fig 35). Skala 1:300.

39

Då undersökningen kom att utföras under sommaren och semestersäsongen kom något färre besökare

än väntat på visningarna. Sammanlagt kom cirka 20 personer. Dessa hade nåtts av informationen på lite

olika sätt. Intresserad allmänhet hade nåtts via Märsta.nu och Destination Sigtuna eller via länsmuseets

Facebooksida. Hembygdsföreningen fick separata utskick via mail och därifrån kom sex personer, varav

två kom på återbesök. Enligt överenskommelse hölls även en specialvisning för uppdragsgivaren med

familj.

Slutsatser—sammanfattande diskussion

Nedan besvaras de frågor som ställdes inför undersökningen. Inom ramen för svaret på den avslutande

frågan förs en diskussion rörande platsens kronologi och nyttjandet över de olika faserna. Under rubriken

Den svårfångade medeltiden , lite längre fram i detta kapitel, utvecklas också tankar kring lämningarnas

historiska kontext och hur detta kan bidra till en förståelse av platsens nyttjande över tid.

1. När etableras och upphör järnåldersbebyggelsen på platsen?

Området har av allt att döma tagits i anspråk under yngre romersk järnålder. Utifrån tillgängliga 14C-

dateringar och fyndmaterialets karaktär så antas nyttjandet ha upphört senast under folkvandringstid.

2. Hur många byggnader kan identifieras inom undersökningsområdet?

Sammanlagt påträffades spåren av två säkert identifierade byggnader inom UO. Eventuellt kan det i

något skede ha stått en byggnad även på den terrasserade ytan A2038, men detta har inte kunnat

beläggas arkeologiskt.

3. Går det att fastställa skillnader vad gäller byggnadernas funktion?

De två påträffade byggnaderna tolkas ha utgjort bostadshus.

4. Vilka olika funktioner och spår av nyttjande kan identifieras utanför byggnaderna?

Inom UO påträffades spår av odling i form av stenröjda odlingsytor. De parallella stensträngarna indike-

rar att en, eventuellt två, fägator funnits inom området. Lämningarna var dock alltför fragmentariska för

att detta säkert kan fastställas. Kokgropar och en ugn talar för att mat/dryck tillretts utanför husen

inom UO.

5. Har bebyggelsestrukturen varit statisk eller finns det spår av omflyttningar?

De byggnader som påträffades har legat inom en begränsad yta. De stenmurar som tillkommit under

högmedeltid talar för att marken då disponerats annorlunda jämfört med nyttjandet under äldre järnål-

der. En bebyggelsekontinuitet saknas dock mellan dessa faser. De två bostadshusen förefaller rumsligt

ha korrelerat med varandra. Huruvida en direkt kontinuitet har funnits byggnaderna emellan är dock

osäkert. Den rumsliga överrensstämmelsen bör oavsett detta rimligen innebära att det äldre husets

placering varit känd då det yngre huset uppfördes.

6. Rymmer boplatsen spår av specialiserat hantverk, t ex metall- eller textilhantverk?

Den arkeologiska undersökningen har inte visat på några spår av specialiserat hantverk inom UO.

7. Går det att spåra förändringar av vad som odlats på platsen över tid?

Det makrofossila materialet var alltför begränsat för att några slutsatser rörande detta är möjliga.

8. Går det att spåra förändringar vad gäller det osteologiska materialets sammansättning över tid?

Det osteologiska materialet var alltför begränsat för att några slutsatser rörande detta är möjliga.

9. Hur relaterar lämningarna till andra samtida och undersökta lämningar i närområdet vad gäller krono-

logi, omfattning, struktur och karaktär?

Ett flertal större och mindre undersökningar av järnåldersmiljöer har tidigare genomförts i närområdet,

40

med omfattande insatser framför allt vid Arlandastad och Brista (t ex Johansson 2002, Renck 2009).

Resultaten av dessa och andra undersökningar i regionen påvisar en under perioden homogen bebyggel-

sestruktur som under folkvandringstid-tidig vendeltid genomgått flera förändringar. Såväl det arkeolo-

giska materialet som resultaten av kulturgeografiska analyser kan på flera plan uppfattas som komplext,

med samtida spår av både ekonomisk expansion och regression.

På en regional nivå bör utvecklingen ses i ljuset av såväl inre som yttre ekonomiska och sociala processer,

där kontakterna med kringliggande regioner och med kontinenten under senare år alltmer framhållits

som viktiga. Det arkeologiska materialet vittnar också om en under perioden betydande social differenti-

ering och ett eskalerande behov av att uttrycka social status. Den från framför allt kulturgeografiskt håll

tidigare framförda tanken på att hägnadssystemens upplösning skulle bottna i en omfattande agrar kris

finner föga stöd i det arkeologiska och arkeobotaniska materialet. Vilka faktorer som varit styrande för

utvecklingen är således en fråga som är fortsatt öppet för diskussion. En rimlig tolkning är att föränd-

ringarna speglar en omfördelning av resurserna, snarare än en övergripande ekonomisk och social kol-

laps. Frågor som rör mark- och arvsrättigheter och förmåga till ekonomisk kontroll har mot bakgrund av

detta lyfts fram som centrala (Olausson 2011).

När stensträngar anläggs inom UO under yngre romersk järnålder kan dessa således antas ha anslutit till

ett större sammanhängande hägnadssystem, gemensamt för två eller flera gårdar i området. Dessvärre

är resterna av bevarade stenhägnader utanför UO alltför fragmentariska för att möjliggöra en mer

ingående analys av områdets bebyggelsestruktur och marknyttjande.

Stenterrassen 2038 har inte varit möjlig att datera direkt. Dess nära rumsliga förhållande till härdområ-

det mot öster, placeringen i linje med järnålderns stenhägnader samt den överlagrade medeltida sten-

hägnaden A9 gör det dock rimligt att anta att även denna anläggning hör till fas 1. Det hängbryne av

skiffer som påträffades i terrassen är svårt att datera då denna typ av föremål förekommer under både

förhistorisk och historisk tid. Då brynet vid fyndtillfället upplevdes vara ”instucket” i fyllningen till terras-

sen är det i vilket fall svårt att argumentera för att föremålet hör till tiden för terrassens etablering.

Även terrassens funktion är oklar. Några säkra spår av en byggnad i form till exempel stolphål saknas.

Inte heller påträffades några spår av en härd på terrassen, vilket talar emot att det skulle röra sig om en

grund för ett boningshus. En möjlig tolkning är att terrassen fungerat som slaktplats. En liknande anlägg-

ning som tolkas ha haft denna funktion är känd från bland annat Hämringe i Gamla Uppsala socken

(Evanni 2007:208ff). Också där var en större härd anlagd i anslutning till en stenlagd terrass. I det här

aktuella fallet talar dock bristen på slaktavfall emot en sådan tolkning.

Stensträngarna A13, 14, 23 samt A10, 11, 12 har under järnåldern eventuellt bildat en fägator. Fäga-

torna, stenterrassen, härdar, kokgropar och keramiken tolkas övergripande utgöra spåren av djurhållning

under yngre romersk järnålder. Då inga lämningar av en intilliggande och samtida bebyggelse är känd

förefaller denna hantering i detta fall ha skett perifert. Det bör understrykas att resonemanget är hypo-

tetiskt men kan vara intressant att beakta inför kommande undersökningar av liknande miljöer.

Indikationer saknas som bekräftar att undersökningsområdet varit intensivt brukat/bebott under den

yngre järnåldern. Under denna period kan istället antas att marken varit outnyttjad eller extensivt bru-

kad som utmark.

Under högmedeltid tas området åter i bruk (fas 2). En mindre gårdsenhet anläggs då på platsen. Denna

gård fick en indelning som relaterade till, och delvis återvände till strukturer från den äldre järnåldern. En

möjligen äldre odlingsyta återupptogs och den äldre järnålderns stensträngar kom att ingå i begräns-

ningen för den medeltida inägomarken. En ny stensträng, som anslutit till stensträngarna från den äldre

järnåldern, anlades för att inhägna en inägomark mot öster. En öppning i den nordvästra hörnan av

denna murliknande stenhägnad har antagligen lett mot utmarken i norr. Ytterligare en öppning i hägnad-

41

en fanns längre söderut och direkt nordväst om denna öppning uppfördes ett mindre bostadshus, försett

med lergolv och spishäll. Söder om huset påträffades spår av odling, i form av röjda ytor och odlingssrö-

sen. Fyndmaterialet indikerar att man har tillfört odlingsytorna gödsel som härrört från en stallmiljö.

Den högmedeltida gårdsanläggningen kan utifrån resultaten av undersökningen antas ha upphört under

1300-talets senare hälft. Övergivandet skulle kunna vara kopplat till digerdöden och/eller den senmedel-

tida agrarkrisen, som antagits ha haft ett stort genomslag i Mälarområdet. Det finns också en möjlighet

att gården flyttats till någon annan plats i närområdet och det har tidigare påvisats att den medeltida

bebyggelsen kunde ha en stor rörlighet (Beronius Jörpeland 2010). En nyligen undersökt gårdsmiljö som

kan antas ha övergivits vid samma tid som gården i Norrsunda är gården Äggelunda, Järfälla socken,

Uppland (Evanni et al 2013). Efter gårdens övergivande förefaller området återigen ha nyttjats som en

extensivt brukad utmark under en period.

Ett nytt hus, knuttimrat och med upphöjt trägolv, anläggs därefter (fas 3) på samma plats som det

högmedeltida bostadshuset. Huset blir försett med en spiskonstruktion vari murtegel har ingått. Cirka 20

meter söder om huset fanns en brunn med runt tvärsnitt, som fodrats med kallmurad natursten. Direkt

söder om lämningarna av huset finns rester av en ugnsanläggning som kan vara samtida med detta

Två 14C-dateringar ur husets golvlager gav dateringar till perioden efter 1630. Dessa dateringar ansluter

till två 14C-dateringar ur två skilda stratigrafiska nivåer i ett skärvstensflak som ligger cirka 30 meter öst

-sydöst om huset. Det brända materialet i skärvstensflaket (hassel, en och gran) antyder att det tillkom-

mit i samband med att marken röjts av från vegetation. 14C-dateringarna indikerar att röjningen skett

under 1500– eller 1600-tal, sannolikt före år 1640.

Den svårfångade medeltiden

Under den arkeologiska fältundersökningen antogs preliminärt att båda huslämningarna inom UO var

medeltida. Det som ansågs indikera detta var framför allt den relativa frånvaron av säkra tidigmoderna

fynd. Till exempel påträffades inga skärvor av yngre rödgods. Samtidigt påträffades flera fynd med

möjlig eller säker medeltida datering. Håller man fast vid denna tolkning skulle 14C-dateringarna till tiden

efter 1630 kunna förklaras av en senare röjning som har kontaminerat de äldre golvlagren. Samma

röjning skulle då även ha kontaminerat det betydligt äldre skärvstensflaket (Kjell Andersson, muntlig

uppgift).

Bortsett från 14C-dateringarna talar dock även förekomsten av fynd som kan ges en möjlig eller säker

tidigmodern datering (t ex ramen till ett spänne, F100005 och ett beslag med försänkta skruvhål,

F100047) för att åtminstone ett av husen är senare än medeltid. Många av fynden är dock svåra att

datera, och kan förekomma både under medeltid och tidigmodern tid.

Med ledning av fyndmaterial och 14C-dateringar bör trots allt den rimligaste tolkningen vara att det rör

sig om två tidsmässigt åtskilda huslämningar, med en äldre lämning från högmedeltid och en senare från

1600-tal.

Lämningar av ett jämförbart bostadshus från medeltiden som undersökts arkeologiskt kan utgöras av

den huslämning som utgrävdes inom Sandbros ägor, Björklinge socken, Uppland (Dutra Leivas & Hennius

2005). Utifrån 14C-analyser har huset daterats till högmedeltid (sent 1200-tal). Huset tolkades ha utgjort

ett medeltida torp. Torpet, av arkeologerna kallat ’Näsan’ efter ett invidliggande yngre torp, har utgjorts

av ett hus av närmast sidokammartyp som troligen varit knuttimrat och där stockarna klinats med lera.

Tydliga stensyllar saknades. Huset rekonstruerades att ha varit ca 8 X 4,5 meter stort, där den centrala

stugan varit ca 5 X 4,5 meter. Kammaren anslöt i väster och var ca 3 X 4,5 meter stor (fig 57).

Vid undersökningen påträffades tegel, som sannolikt ingått i överbyggnaden på husets spis/

ugnskonstruktion. Spiskonstruktionen var placerad i stugans sydvästra hörn. Den bestod i grunden av en

42

anlagd pall av sand och därpå en stenram av kallmurad natursten.

Väster om torpet fanns en större stensatt nedgrävning, cirka 1,5 m i diameter och cirka 1 m djup. An-

läggningen 14C-daterades att vara samtida med torpet. Den tolkades som en källargrop för kallförvaring.

Fynden från Sandbro var mycket fåtaliga. De utgjordes av åtta föremål av bergart (av dessa utgjorde

fem fragment av brynen), en slagen bit flinta, en möjligen bearbetad bit kvarts samt några bitar järn.

Ingen keramik påträffades. Ett tydligt medeltida fynd utgjordes av en intakt ringsölja av brons. Söljans

ring liknar den möjliga ringsöljering som påträffades vid Söderby (F100080, fig 47).

Ett bostadshus som liknar det från 1600-talet i Söderby utgörs av torpet Tågen, Västerås domkyrkoför-

samling, Västmanland (Runer 2011). Detta torp uppfördes under 1640-talet. I sin äldsta fas bestod det

av en knuttimrad enkelstuga försedd med ett upphöjt trägolv. I plan var det cirka 5 x 7 meter. I ena

hörnet fanns en spiskonstruktion som var helt uppförd av natursten. Konstruktionen och planlösningen är

alltså mycket lik den som kan rekonstrueras för det yngre huset i Söderby. Liksom i Söderby fanns även

här friliggande ugnskonstruktioner invid bostadshuset. Några meter norr om torpet påträffades spår av

två friliggande ugnskonstruktioner, som uppenbarligen använts för matberedning/rostning av spannmål

(fig 58).

Fig 57. Det medeltida torpet ”Näsan” inom Sandbros ägor. Tolkningsplan (Dutra Leivas & Hennius 2005:31).

43

Bland fynden från Tågen finns, liksom för fynden som kan knytas till den yngre huslämningen i Söderby,

flera som kan ges en äldre datering., Bland annat påträffades ett sannolikt medeltida krucifix, en enkel

nyckel av medeltida typ, ett rörskaft till en trefotsgryta med möjlig datering till 1500-tal, en vävtyngd av

lera och en islägg. En tydlig skillnad mot huset i Söderby är att det bland fynden finns kritpipsfragment

och skärvor av rödgods. Från Tågens äldsta fas, före 1600-talets slut, finns dock inga kritpipor och

endast ett fåtal rödgodsskärvor. Liksom för den yngre huslämningen i Söderby förefaller fönsterglas

också att ha saknats.

Närmast till hands ligger att tolka de yngre huslämningarna vid Söderby som spåren av ett dagsverks-

torp. Detta torp kan då ha haft en direkt fortsättning i det närbelägna soldattorpet nordväst om UO och

som återfinns i de historiska kartorna.

Den närmaste historiskt kända bytomten, Söderby, ligger cirka 300 meter rakt söder om undersöknings-

området. Söderby utgör den nordligast belägna byn i Norrsunda socken. Inget Norrby finns känt och

undersökningsområdet ligger inom Söderbys byamark (se fig. 59).

Fig 58 Rekonstruktion av torpet Tågen—äldsta fasen, cirka 1640-1700. Gröna geometrier norr om huset markerar

läget för friliggande ugnar (Runer 2011:26).

44

I SOFI finns en uppgift från 1544 att Söderby i Norrsunda socken då var ett rättaredöme, knutet till det

av Gustav Vasa införskaffade Ekolsund. Söderby anges enligt samma källa tidigare ha hört till Vårfru-

berga kloster.

På Geometriska jordebokskartan över Söderby från 1635 anges att ”Denne By haffwer legat lenge ödhe

och nu brukass till Walesta näss.” Enligt kartan bestod byn av tre gårdar (Geometriska jordeboken

A10:190).

Fig 59. Undersökningsområdet (UO) markerat på en avmätning av Söderby år 1814 (01-NOR-99). Undersökningsområdet är

då beläget inom hagmark som brukas av soldattorpet, vars bebyggelse syns cirka 100 meter väst om UO. Vägen som går

genom UO:s norra del leder till torpet Snörom, vars bebyggelse syns i nordöst. Drygt 300 meter söder om UO ses bebyggel-

sen till Söderby. Skala 1:5000.

45

Vallstanäs säteri upprättades omkring 1620 genom Barbro Axelsdotter Bielke och var beläget cirka 5

km söder om undersökningsområdet. Vid mitten av 1600-talet hade säteriet uppnått en betydande

omfattning, och i de kamerala uppgifterna anges det bland annat ha omfattat ”Söderby ladugård” om 3

mantal (Faktabanken, Stockholms läns museum). Vallstanäs drogs in till kronan vid reduktionen under

Karl XI:s regering, men återgick senare i adlig ägo (Tham 1850:171). Söderby hörde då fortfarande till

godset.

Utifrån detta kan antas att den medeltida gårdsenheten inom undersökningsområdet kan ha varit knuten

till Vårfruberga kloster. Det möjliga yngre torpet, liksom den röjning som indikerar en förnyad odling på

platsen, kan ha tillkommit i samband med att Söderby under 1600-talet återupptas och knyts till Vall-

stanäs säteri.

Det möjliga dagsverkstorpet bör senast ha upphört då soldattorpet upprättades. Detta har uppenbarlig-

en skett kort efter det att Vallstanäs drogs in till kronan. Soldattorpet på Söderby fanns således 1686,

då Johan Falk Jansson antogs som soldat från Söderby Rote (Centrala soldatregistret). Rimligen har

soldattorpets läge och arrondering legat fast från att det skapades till dess att indelningsverket avskaf-

fades (Söderbys siste soldat fick avsked 1905). Genom kartmaterialet kan i vilket fall ingen bebyggelse

eller odling beläggas inom undersökningsområdet efter 1814 (se fig. 3 & 59).

46

Referenser

Skriftliga källor

Beronius Jörpeland, L. 2010. Medeltida landsbygdsbebyggelse i Stockholms län. FoU-projekt: dnr 420-4250-2005. Hägersten. UV Mitt, Arkeologiska uppdragsverksamheten, Riksantikvarieämbetet.

Dutra Leivas, I. & Hennius, A. 2005. Äldre järnålder och medeltida bebyggelse vid Sandbro. Undersök-ningar för väg 700, Raä 314:1, Björklinge socken, Uppland. Uppsala. Upplandsmuseet.

Edenmo, R., Hamilton, J., Stjerna, N. 2005. Kocktorp. Gård och grav från järnåldern samt historiska be-byggelselämningar. Norrortsleden. Arkeologisk undersökning Fresta 271, Uppland. UV Mitt, Arkeologiska uppdragsverksamheten, Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Evanni, L., Hamilton, J., Lindwall, L. & Runer, J. 2014. Gravfält och gård vid Äggelunda. UV Rapport 2013:86. Hägersten. UV Mitt, Arkeologiska uppdragsverksamheten, Riksantikvarieämbetet.

Grönwall, R. & Höglin, S. 2007. Söderby i Norrsunda. Arkeologisk förundersökning av fornlämning RAÄ 15:1-2, fastigheterna Märsta 21:43 & 21:44, Norrsunda socken, Sigtuna kommun, Uppland. Stockholms läns museum, Rapport 2007:6.

Johansson, Å. 2002. Arkeologi i Arlandastad – boplats från äldre järnålder. UV mitt rapport 2001:26. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Olausson, M. 2011. Runnhusa – bosättningen på berget med de många husen. Olausson, M. (red). Skrifter från projektet Runsa borg, Eds socken, Uppland, nr 1. Archaeologicirka, Stockholm.

Renck, A. M. 2009. Gården som upphörde. Om en uppländsk järnåldersbygds förändring i mellersta järn-ålder. Särskilda arkeologiska undersökningar, Norrsunda 6 och 7. Rapporter från Arkeologikonsult 2009:2095. Upplands Väsby.

Runer, J. 2011. Tågen: ett dagsverkstorp från 1600-talets mitt till 1700-talets slut. Särskild arkeologisk undersökning Västerås 1316. Upplands Väsby. Arkeologikonsult.

Sander, B. 1996. Toland. Delundersökning av ett stensträngssystem kring en järnåldersgård. UV Stock-holm rapport 1996:63. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Tham, W. 1850. Beskrifning öfver Stockholms Län. Stockholm.

Digitala källor

Centrala soldatregistret: http://www.ep.liu.se/databases/soldatregister/default.sv.aspx

Faktabanken, Stockholms läns museum: http://www.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/kulturmiljoer-i-kommunerna/visa/0191030029/

SOFI = Ortnamnsregistret, Institutet för språk- och folkminnen: http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/

Muntliga uppgifter Kjell Andersson, Arkeologistik (tidigare Stockholms läns museum).

Mathias Bäck, Riksantikvarieämbetet UV-mitt.

47

Nr Beskrivning

382 Härd. Ej närmare beskriven.

395 Härdgrop. Rund, 0,9-0,95 m diam. 0,2 m dj. Fyllningen bestod av ett sotigt lager med kantiga moränstenar samt inslag av kol. Stenarna 0,04-0,15 m, ibland skörbrända. Två ytterligare hu-vudkomponenter i fyllningen var grus och sand. Ligger i sandig morän med mycket småsten.

426 Härdgrop. Ej närmare beskriven. Möjl samma som/del av härdgropen 1310?

436 Härd/härdgrop, i anslutning till stensträng. Cirkelformig. 0,85 m diam. 0,2 m djup. Fyllningen bestod av sotig siltig morän med inslag av kolfragment. I fyllningen angavs även sten, grus och aska finnas.

456 Härdgrop. Ej närmare beskriven.

821 Brandlager, ca 3 m X 3,5 m, nordsydlig riktning, som sträcker sig runt södra sidan om ett sten-block. Detta stenblock är ca 2 X 1,5 m, N-S riktning, och eldskadat längs sidorna. Eldskadad sten påträffades. I brandlagret framkom diverse recent järnskrot, sannolikt järn som brunnit av från trä, t ex 2 st band till träfat (?), modern spik, 1 st handsmidd spik, samt trasiga hjärn-föremål med oklar användning. Dessutom framkom även här ett flertal fragment av lerduvor för sportskytte (Trelleborg?). Brandlagret är ca 0,1 m djupt men tjockare mot stenblocket. Brandlagret innehåller huvudsakligen sot och kol, med inslag av silt/mo, lera, humus och aska.

877 Övre nivån i en skärvstenshög/flak, rund, ca 5 m i diameter, ca 0,3 m djup. Består av skärvig och skörbränd sten med en fyllning av sandig silt med inslag av ler och grus. Det finns även ett inslag av kol.

912 Härd/härdgrop. Ej undersökt. Ej närmare beskriven.

932 Härd. Ej undersökt. Ej närmare beskriven.

942 Härd. Ca 1,3 m diam, ca 0,3 m tjock. Mycket sten. Hårt packad. Stenar ca 0,15 m diameter, blandade med mindre sten. Botten hårt packad silt, nästan "bakad". Eldpåverkan som härdat eller "bakat" den? Knäckliknande. Fyllningen består i övrigt av sand och sot med ett delvis in-slag av kol. Mycket stor sten under ytan som fortsätter under botten öster om sektionen. Stenblock?

954 Härd. Ej undersökt. Ej närmare beskriven.

965 Härdgrop, påträffad vid förundersökningen vid grävning av en kvadratmeterstor provruta. Härdgropen var ca 0,5 m djup (A25). Fyllningen bestod av sot, kol och skärvig och skörbränd sten. Två kolbitar daterades (en bit av en kvist av ek och en bit av ask). Dateringen blev 130-330 e.Kr. respektive 130-320 e.Kr. (Grönwall & Höglin 2007, s.16). Vid slutundersökningen dokumenterades härdgropen vara rund, med ca 1,7 m diameter (provrutan inmätt som 976).

976 Provruta i härdgrop 965. 1 X 1 m stor.

980 Stenpackning, oregelbunden, ca 0,7 X 0,5 m (V-Ö) av 0,08-0,15 m stora stenar, varav många skärviga och eldpåverkade. Stenpackningen vilade direkt på moränen. Anl belägen ca 2 m V om skärvstensflaket 977 m.fl. Osäker anl. Troligen uppkastad sten från någon av de närbe-lägna härdgroparna (kokgroparna).

1000 Härdgrop. Ej undersökt. Ej närmare beskriven.

1012 Grop. Stolphål? Runt, ca 0,6 m i diam och 0,3 m djupt. Skoning (?) av två större (0,3-0,4 m) stenar och ett 30-tal mindre, oftast kantiga, stenar (0,05-0,1 m). Den största stenen låg tvärs över anl. botten, varför det förefaller tveksamt om anläggningen kan ha utgjort ett stolphål. Den stora mängden kantiga (skärviga) stenar talar dock för en anl. av något slag. Utöver sten utgjorde silt/mo gropens fyllning.

Bilaga 1. Kontextlista

48

Nr Beskrivning

1068 Härd, liten grund, ojämn form i plan, ca 0,55 m i diam, 0,11 m tjock. Ligger på/mot siltig morän och en klippa/berghäll. Härden utgörs av ett sotlager med inslag av kol. Mot norr ner mot klippan mot söder silt mellan sotlager och klippa. Stenar sporadiskt vid ytan.

1080 Härd, mkt sten 10-20 cm, hårt packat, mkt skörbränd sten. Högst upp ett sotlager med mycket skörbränd sten. Under siltig morän och berghäll. I botten under härden mycket hård siltig morän, nästan som bränd lera, eller mycket hård packad morän. Kokgrop?

1125 Grund härd, i det närmaste rund, ca 0,7 m i diam, 0,08 m dj. Fyllning bestående av kolbe-mängd och sotig sand och silt med inslag av skörbränd småsten. Inga fynd noterade.

1134 Härd nära berghäll, ca 1 m diam, 0,18 m tjock. Består av ett sotlager med påtagligt med skörbrända stenar, ca 5-15 cm tjockt. Liger mot siltig morän och en berghäll.

1146 Härd, ca 1,05 m diam, ca 0,25 m tjock. Består av ett mkt svart sotlager, siltigt. Stenar ca 5-20 cm diam, delvis skörbrända. I övrigt består fyllningen huvudsakligen av grus och kol samt ett mindre inslag av sand. Härden ligger på siltig, grusig morän. I mitten under här-den finns ett stenblock.

1157 Härd, ca 1 m diameter, 0,2 m tjock. Består av ett sotlager med kol och måttligt med sten. Det finns även ett stort inslag av aska samt till en del även silt/mo. Mycket rötter ("nästan som korgflätning") kan ha påverkat anläggningen. Anläggningen är placerad mot ett större stenblock (djupt beläget i anläggningens östra del). Sotlagret går runt stenblocket i norr och söder.

1165 Härd, ca 0,75 m diam, 018 m tjock. Består av ett sotlager med kol, silt, skörbränd sten. Härden ligger på silt/hårt packad morän. I söder ligger härden invid/emot ett stenblock. Mitt under härden finns en större sten.

1174 Härd, oval, 1 X 0,75 m stor, ca 0,2 m tjock. Består av omblandad sotig morän som innehål-ler grus, sand, silt/mo, aska, sot och kol. Ed stenar 5-15 cm diam, stenar främst i ytan, även skörbränd sten. Hårt packad morän under sotlagret, nästan som hård lera.

1185 Härd, rund, ca 1 m diam. Övrig beskrivning saknas.

1207 Kulturlager/odlingslager. Brunsvart och mellanbrunt. "Kladdigt". Silt med inslag av lera, sot och grus- Avgränsas i Ö av stensträng och odlingsröse 2889.

1243 Härdgrop. Oval, ca 1,3-1,4 X 1 m stor, 0,3 m djup. Fylld med kraftigt sotbemängd myllig silt och eldpåverkad sten, större stenar (ca 0,2-0,3 m) mot botten. Fyllningen har även inslag av kol. Ett litet bränt ben i den sotiga, mylliga fyllningen. Botten är hårt bränd med ljusgul färg.

1267 Härd, oval i N-S riktning. 0,9 X0,8 m st, 0,2 m djup. Består av sotig morän packad med stenar 5-25 cm diam. Moränen utgörs av silt/mo med ett delvis inslag av grus. I fyllningen fanns även en del aska. Härden var anlagd ovanpå sandig morän/moränsten.

1310 Härdgrop ca 1,1 X 1 m, ca 0,22 m djup. Fylld med eldpåverkad sten, kraftigt sotbemängd silt. Fyllningen sotigt, svart lager av silt med inslag av skörbränd sten. I övrigt inslag av sand, grus och kol. Hårt bränd, ljusgul botten (sand). Inga fynd noterade. Överlagrades av 1207. Större stenar (0,2-0,3 m) mot botten av anläggningen.

1335 Härd, ca 1 m diam, 0,3 m djup. Större stenar, 10 st, ca 20 cm diam i anläggningens botten mellan sotlager och morän. Packad sten, 5-15 cm diam, mellan dessa. Mycket sten i anlägg-ningen, där de större verkar ha utgjort ett fundament. Fyllningen innehåller i övrigt mycket silt/mo och kol. Härden ligger på siltig, hårt packad morän i väster och grusigare morän i öster.

1415 Odlingsröse mot stensträng. Röset bestod huvudsakligen av mindre stenar (0,05-0,15 m stora) varav påfallande många var skärviga och eldpåverkade. Gulaktig morän i botten, mörkare i V.

1818 Mur, del av husgrundsterrassen 2038. Se beskrivning av 2038.

49

Nr Beskrivning

2038 Husgrundsterrass, ca 10 X4-6 m (N-S) och 0,2-0,5 m hög. Terrassen anlagd på V sidan av en smal låg moränrygg (N-S) där berget ställvis kom i dagen vid schaktning. Terrassen är uppbyggd av huvudsakligen 0,3-0,5 m stora stenar samt enstaka större block (ca 0,6-0,8 m stora). Fyllningen består av mo och mindre sten (0,1-0,15 m) varav många är skärviga. I terrassens SV kant är ett markfast block ca 1,9 X 1,2 X 1 m stort (VNV-OSO). Till det markfasta blockets V sida ansluter en stenmur (1818), som också utgör terrassens V be-gränsning, från N. Ö om blocket ligger ett omkullfallet (?) 1,4 X 0,8 X 0,5 m (V-Ö) stort block, som möjligen tidigare har varit rest och utgjort en fortsättning åt Ö på den tidigare nämnda muren. Preliminärt tolkas dessa murar ha utgjort väggar (V långsida resp S gavel) i ett medeltida fähus. Terrassen har då utöver att ge stöd för väggarna även haft funktion av ett slitstarkt men dränerande golv i byggnaden. Den V muren är uppbyggd av 0,6 X 0,6 X 0,4 - 1,2 X 0,9 X 0,5 m stora block. Muren har troligen i dess S ände (intill det markfasta blocket) varit murad i minst två skift och i väg med det markfasta blocket. Större stenar från muren ligger utfallna både öster (på terrassbeläggningen) och väster om (på/nedanför terrassen) muren. Strax NÖ om husgrunden påträffades ett mynningsfragment från ett bronskärl vid metalldetektering och intill dess NÖ hörn en hästskosöm. Instucken i terrassfyllningen i terrassens södra del påträffades ett hängbryne. Vid framrensningen av terrassens stenfyllning rensades ett ca 0,1 m tjockt myllager (myllig mo) bort mellan ste-narna. I terrassens norra del framkom moränen omedelbart under den framrensade ytan, men moränen sluttar mot S och ytan har därför fyllts upp med mo vari stenpackningen är satt. Många av de större stenar som togs bort var lagda med en plan sida nedåt. De största stenarna tycks i de flesta fall ha varit ursprungliga, dvs. markfasta block.

2071 Härdgrop, rund, 9,65 m diameter, 0,25 m djup. Skålformad nedgrävning med svart sotig fyllning med skärvsten (eldpåverkade) 0,05-0,2 m stora. Enstaka kol. I fyllningen fanns ett stort inslag av humus.

2091 Stenpackning, oval form, 2 X 1,6 m (Ö-V), 0,3 m hög. Bestående av 0,2-0,5 m stora stenar. Dessa var lagda direkt ovanpå 5595. De flesta av stenarna i 2091 var ej eldpåverkade. Dock fanns i anl. V del ett område med skörbrända och skärviga stenar (även med mindre fragmenterade stenar, ca 0,05-0,1 m st). Vissa av stenarna i 2091 var ställda på högkant, i det närmaste nedkilade mellan rundare stenar. Sot och kol förekom i den siltiga jorden mellan stenarna. Ev. utgör anl. en hoprasad ugnskonstruktion. I anläggningens fyllning fanns även ett delvis inslag av silt/mo.

2103 Undre stenpackning/skärvstenslager i skärvstenshög (övre nivån 877), bestående av både eldpåverkad och icke eldpåverkad sten samt en ljusgrå fyllning av ler och silt. Enligt doku-mentationen fanns även ett större inslag av grus och ett delvis inslag av sand. Lagret skilj-de sig från det övre lagret i 877 genom att det var mer kompakt och lerigt samt innehöll större andel obränd sten.

2174 Anläggningen tolkades inledningsvis som en eventuell härd då den uppvisade ett övre skikt som var mörkare än den omgivande marken. Vid undersökningen fanns dock inga tecken på att 2174 var en specifik anläggning utan att den var en rest av 877:s skärvstenslager som pga dess nära kontakt med underliggande berggrund uppvisade en fuktigare och där-med mörkare yta. Innehållet utgjordes huvudsakligen av sten och grus, med ett delvis in-slag av san och silt/mo.

2304 Ovalt/långsträckt röjningsröse. Enligt inmätningen var det ca 2 X 5 meter stort. Ej när-mare beskrivet.

2889 Röjningsröse, elliptiskt, ca 4,5 X 2,3 m, N-S orientering, ca 0,4 m högt. Överlagrar delvis/ och utgörs av en stensträng (A23). Uppbyggt av stenar 0,1-0,5 m stora. De störst stenarna (som utgör en del av den äldre stensträngen) ligger i den V och centrala delen av anlägg-ningen. Röset angränsar i V till 1207. Fyllningen mellan stenarna var mörkbrun mylllig silt med inslag av grus och sand, samma slags jord återfanns direkt Ö om anl.

3120 Odlingsröse över stensträng (A23). Röset är inmätt att ha haft en avlång/oregelbunden form, ca 3,3 X 2,3 meter stort, och de ingående stenarna var ca 0,1-0,4 meter stora (enligt beskrivning i FU-rapporten där röset motsvarade anläggning 15, se Grönwall & Höglin 2007, s. 27). Antogs vara medeltida.

50

Nr Beskrivning

3962 Terrasering och odlingslager, beskrivna vid FU som A2, A21 (Grönwall & Höglin 2007, s. 14, 26, 27): 7,5 m lång. Terraseringen synlig som en mot norr ca 0,1 m hög förhöjning. Vid schaktning framkom i linjen för terrasseringen ett flertal stenar som bekräftade observat-ionen . Kuturlager, 6 X 1,3 m. Kulturpåverkad mo med inslag av sot och skärvig sten. Den norra delen av lagret är beläget på vad som tolkas vara en terrassering.

3986 Södra syllstensraden för huset A376. består av tätt lagda 0,25-0,6 m stora stenar. Enkel-radig. Enligt inmätningen 8,85 m lång.

3993 Norra syllstensraden för huset A376. består av tätt lagda 0,25-0,6 m stora stenar. Enkel-radig. Enligt inmätningen 8,85 m lång.

3998 Mörkfärgning, möjligen av en multnad nord-sydlig väggstock för huset A376, iakttogs längs med en del av husets östra sida. Enligt inmätningen var den 1,8 m lång och 0,2 m bred.

4002 Lager med en i huvudsak rektangulär utbredning, ca 2,5 X 5 meter stort (Ö/V-N/S). Lagret bestod enligt fältdokumentationen av brun, något grusig mo. Lagret tolkades som ett möj-ligt jordgolv/ avsatt lager/brukslager. Ett antagande var att lagrets utbredning markerade en förstuga.

4015 Fundament till en spis, i huset A376:s sydvästra hörn. Resterna av spisfundamentet hade en höjd av ca 0,5 meter innan schaktning, men schaktades ned till en höjd av 0,3 meter innan det dokumenterades. Det bestod av 0,3-0,8 meter stora stenar. Enligt dokumentat-ionen fanns även ett delvis inslag av sand och silt/mo. I resterna av spisfundamentet tillva-ratogs även ett större stycke förslaggad lera. Resterna av spisfundamentet låg i/omgavs av ett ca 0,01-0,07 m tjockt ljusgrått lerlager, med en utbredning om ca 3 X 3 meter (4879). I ytan av lerlagret förekom stycken av bränd tegelliknande lera, som i vissa fall otvivelaktigt utgjort murtegel. Troligen utgör detta rester efter själva spishällen.

4029 En oregelbunden, ojämn och gles stenrad, i huset A376. Den inmätta stenaraden var ca 3,5 meter lång och gick i öst-västlig riktning, parallell med syllen 3986 men ca 0,8 meter inn-anför denna. Enligt inmätningen bestod stenraden av 11 stenar med storleken 0,15-0,3 meter. Tolkades som en möjlig ”inre syll”.

4045 En stenkonstruktion påträffad i vad som motsvarar huset A376:s nordvästra hörn. Den uppfattades som i grunden varande en kvadratisk, men ojämn och ofullkomlig, stenram med ca 2 meters sida. De ingående stenarna var ca 0,15-0,25 m stora. Jorden mellan ste-narna var sotig, med inslag av skärvig/skörbränd sten. Centralt i anläggningen var två större stubbar. Anläggningen tolkades som resterna av en äldre spishäll.

4049 Härdgrop, orienterad i N-S, ca 1,3 m lång, ca 0,3 m dj, (ä jäå) anades i ytan efter rensning som ett lager. Vid undersökning visade det sig vara en härdgrop som genom mängder av rötter delvis färgat av sig. Själva härden framkom ca 10 cm ned i backen. Anl. ej vidare dokumenterad.

4061 Lager, enligt inmätningen ca 5 X 1-1,3 m stort. Lagret beskrivs som likt lager 4002, men en skillnad ansågs vara var att lagret i söder i stort sett saknade innehåll av sot, kol och lera. Enligt en fälttolkning tillhör östra delen av lagret samma förstuga/rum som lager 4002. En annan tolkning i fält var att lagret utgjort en fyllning till en mullbänk längs södra väggen.

4879 Lerlager, ca 3 X 3 m, 0,01-0,07 m tjockt, ljusgrått. Består av lera med inslag av bränd lera. Bränd lera finns i hela lagret (tolkas komma från spishällen). Satt runt om och efter spis-fundamentet (4015).

4903 Lager bestående av ljusgrå lera. Enligt inmätningen oregelbunden, närmast S-liknande form, med en N-S utbredning, ca 5,6 X 0,65-3,7 m stort. Leran var ca 0,02 m tjock i norr och ca 0,05 m tjock i söder. Lagret låg direkt mot moränen. Lagret hade i öster tydligt anslutit mot en vägg (Kjell Andersson, e-post 2014-06-11). Lagret tolkas som ett lergolv hörande till det medeltida huset.

51

Nr Beskrivning

5126 En antagen odlingsyta; ca 15 X 11 m.

5369 två bågformade ”stenarmar”, som anslöt till en stensträng (A13). Armarna var 2,5 respek-tive 1,5 m långa, och uppbyggda av 0,2-0,5 m stora stenar. Inramar en liten eventuell odlingsyta (20285).

5482 Odlingsröse. Enligt inmätning var röset ca 1,3 X 2,85 m stort, bestående av 0,15-0,5 m stora stenar.

5595 Härdgrop, oval/rektangulär, N-S orientering, ca 1 X 0,6 m st, ca 0,2 m dj. Belägen under 2091. Oval med dragning åt rektangulär. Helt fylld med eldpåverkad sten, mycket kol och sotig silt. Det fanns även ett delvis inslag av lera och ett mindre inslag av grus och sand. Utgör möjligen, tillsammans med 2091, en ugnskonstruktion.

5887 Härd. Ej närmare beskriven.

5958 Nedgrävning för brunn (se även 8083). Enligt inmätningen hade den en rund, något oval, form i plan, med en diameter på ca 3-3,5 meter. Djup ej angivet.

7000 Härd, oval, ca 1,1 X 0,9 m stor, ca 2-10 cm dj. Under stensträng. Platt botten. Svagt run-dad sida, ca 10 cm tjockt svart lager med enstaka skärviga stenar. Lagret tunnar ut mot sidora till ca 2 cm tjocklek. Fyllning av fet svart sandig silt. Inga kolbitar. I västra delen ett fåtal större och lätt skörbrända stenar som kan ha bildat kant. Mätfilen för härden för-kommen.

7011 Härd, oval, NÖ-SV utbredning, 0,9 X 0,6 m. Med flertaliga (ca 30 st) skörbrända stenar i ytan. Fyllning av svart jord med inslag av små kolbitar. Tjocklek ca 2-12 cm. Rundad bot-ten med sluttande sida. Fyllningen ämed ett huvudsakligt inslag av sot och ett delvis inslag av sten, sand, silt/mo och kol. Mätfilen för härden förkommen.

8000 Lager, mörkt, moigt, med grus och bränd lera som täcker och ligger runt om den äldre spi-sen 4045. Huvudsakligt innehåll silt/mo, med ett delvis inslag av grus och sand samt hu-mus och bränd lera, och ett litet inslag sot. Raseringslager? I detta påträffades enstaka spik/hästskosöm, bronsspänne och bronsbleck. I NÖ delen (i rännan/nedgrävningen 8306) en keramikkoncentration (A-gods). Fynden låg både horisontellt och vertikalt, spridda i hela lagret.

8059 Härd, 0,9 m st, 0,25 m tj (stor sten låg djupare). Härd. Fyllningen består av sot med ett litet inslag av kol, delvis även sten: stenar 10 cm ovanpå en stor sten (flat), Ligger i siltig morän.

8065 Härd, 0,7 m st, 0,2 m tj, Lite sten (förhållandevis). Små stenar i mindre packning. Består av ett sotlager med ett delvis inslag av silt/mo och ett litet inslag av sten. Ligger i siltig mo-rän.

8073 Härd. Ej närmare beskriven.

8083 Brunn (nedgrävningen inmätt som 5098), enligt inmätningen hade den en rund, något oval, form i plan, med en diameter på ca 3-3,5 meter. Brunnens kanter var stensatta med stenar som var ca 0,2-0,4 meter stora. Det fanns inget bevarat tydligt brunnskar. Brunnen snitta-des med maskin från norr, och den kom sekundärt att vattenfyllas upp till ca 0,3 meter under kant (ovanstående beskrivning utifrån fotografier). Fyllningen beskrivs annars som metanluktande och bestående av löst packade stenar och löv och rötter. Påfallande många stenar i fyllningen var flata. I botten fanns en stor flat sten, och under denna berget. I massorna iakttogs även en glasbit (ej tillvaratagen). Brunnens djup är inte angivet.

8100 Lager av sand, gulbrunt, 0,02-0,1 m tjockt. Södra väggsyllen satt i detta sandlager (ej in-mätt) och sträcker sig 0,2-0,3 Ö om denna (ej inmätt).

8298 Mindre härd, 0,75 m diam, 0,13 m dj. Består av ett sotlager som innehålller silt/mo, sot och kol samt ett litet inslag av sten. Ligger i silt, moränsten (sparsamt).

8306 Oregelbunden nedgrävning mellan spisen 4045 och lergolvet 4903 fylld m lager 8000. Oklar funktion, möjligen väggränna. I södra delen av rännan framkommer en äldre järnål-dershärdgrop som i ytan anades som lager 4049.

52

Nr Beskrivning

8327 Kulturlager/golvlager? Innehöll mörk mo med kolstänk och bränd lera samt enstaka skärvsten. Den brända leran förefaller vara av spishällkaraktär. Troligen golvlager/tramplager som bevarats mellan husvägg och äldre spishällen. Lagret hade mörkbrun färg och huvudkomponenten var silt/mo, med ett delvis inslag av sten och grus, samt mindre inslag av sot, kol och bränd lera.

8365 Härd. Ej undersökt. Närmare beskrivning saknas.

20285 En närmast helt sten- och grusfri jordyta (liten odlingsyta?). Ytan inramades av två båg-formade ”stenarmar” som anslöt till stensträngen (5369). Utanför ytan vidtar moränen.

53

Bilaga 2. Anläggningslista

Nr Beskrivning A7 Stensträng, ca 22 m lång (N-S - NÖ-SV) och ca 1 m bred och 0,2-0,4 m hög. Delvis övertor-

vad. Stensträngen är huvudsakligen enkelradig (då mindre stenar använts i stensträngen lig-ger dessa ofta parvis istället för ett större block) och anlagd av 0,4-1 m stora stenar. Ställvis förekommer mindre stenar (upp till 0,3 m) längs stensträngens sidor. Stensträng av klassisk ä jäå-typ. Stensträngen NÖ kanty är kapad vid gränsen mot kraftledningsgata. Stensträngens S ände är undanröjd, men stensträngen har en vidare sträckning ca 5 m S om änden och pa-rallellt med stensträngen A8:s Ö sida., där en ca 4 m lång rest av den kvarligger.

A8 Stensträngen A8 består av två delar. En del som sträcker sig i närmast NÖ-SV riktning, och en som sträcker sig i närmast N-S riktning. De två delarna åtskiljs av en ca 2,2 m bred öpp-ning (plats för en grind?) i vars centrala del en 0,7 X 0,5 m (NV-SÖ) stor sten ligger. Stenen är relativt låg och skulle troligen medge passage för en vagn (medeltid). Den Ö delen av sten-strängen är ca 26 m lång, varav ca 10 m är belägna på angränsande fastighet (kraftledningsgata). Denna stensträngs V del (ca 9 m) är i grunden enradig, 1-1,2 m bred och 0,2-0,5 m hög och anlagd av 0,7-1,2 m stora block. Den östra delen (av samma stensträng; den NÖ-SV delen) är 2-3 radig, ca 2 m bred och 0,3 m hög (delvis övertorvad). Stensträngen består av 0,4-1,1 m stora stenar och block. Eventuellt har även den Ö delen ursprungligen varit enradig, men senare (medeltid? modern tid? kraftledn.) påförts röjningssten längs si-dorna (sten från stensträngar?).

A9 Mur, ca 6 m l (N-S), 0,8-1 m br och 0,4-0,5 m och liksom S delen av A8:s S del murad med tätt lagda 0,6-1,2 m stora block med närmast plan ovansida. I 90 graders vinkel mot murens norra ände finns ett block av samma typ på västra sidan, vilken tillsammans med A8:s S del bildar en fin öppning i muren. Murens S ände ansluter till ett ca 1,8 (VNV-OSO) X 1,3 X 1 m stort flyttblock. Intill murens S ände och på båda sidor om denna ligger flera block som san-nolikt har rasat (rivits) ut från muren. TEn tolkning är att muren i S delen varit flerskiktad och uppmurad i våg med flyttblocket. Ö om flyttblocket finns ett (troligen) omkullfallet, ca 1,3 (V-Ö) X 0,5 X 0,7 m stort block som (troligen) utgjort en del av en V-Ö mur. Muren är anlagd på/längs med husgrundsterrassen 2038:s V och S delar och muren tolkas som väggar (långsida och gavel) i en i övrit timrad byggnad som stått på terrassen. Den stenlagda terras-sen kan ha utgjort ett stabilt och dränerande golv i ett fähus (medeltid).

A12 Stensträng, ca 9 m lång (N-S), 0,6-0,8 m bred och 0,3-0,4 m h. Enradig och lagd av relativt glest lagda 0,6 X 0,6 - 0,9 - 0,7 m stora block. ingen klassisk stensträng. Möjligen medeltida. Anl. N ände kapad av kraftledningsgata, dess S ände av fjärrvärmeledning (se UV 1991 XXX).

A13 Stensträng, minst 13 m lång (ÖNÖ-VSV; N-S), 0,8-1,7 m br och 0,2-0,5 m hög. Stensträngens S del viker av mot VSV strax ovan fjärrväreledningen och fortsätter? I okänd längd västerut. Anl. Inte synlig i UV:s undersökningsschakt 1991. Dess N ände diffus, men har möjligen haft en fortsättning i stensträngen A14. Stensträngen är flerradig och uppbyggd av 0,3-0,6 m stora stenar. I stensträngens centrala del ett 1,4 X 0,9 X 0,6 m stort block. Stensträngen är som bredast i S och smalnar av mot norr. I norra delen kan den dock vara omplockad. Till stensträngens V sida ansluter nämligen två bågformade "stenarmar" som innesluter en närmst helt sten- och grusfri jordyta (en liten odlingsyta?). Armarna är ca 2,5 m (den södra) resp. 1,5 m (den norra) långa och anlagda av 0,2-0,5 m stora stenar. Unaför "odlingsytan" vidtar morän. Stensträngen, framför allt dess södra del, söder om det stora blcoket, är be-lamrad med mindre stenar(ca 0,05-0,15 m) varav många är skärviga eller uppenbart eldpå-verkade. Sannolikt rör det sig om uppslängd sten från en intilliggande odlingsyta (skärvig sten från härdar och kokgropar).

54

Nr Beskrivning

A26 Stensträng?, 8-9 m lång (NV-SÖ), ca 0,6-0,7 m bred och 0,1-0,2 m hög., av 0,3-0,5 m stora stenar. Mycket oklar anläggning. Ej framrensad.

A27 Stensträng i NÖ delen av fastigheten. Stensträng, ca 50 m lång (VSV-ÖNÖ, N-S, V-Ö), 0,5 m br och 0,2-0,3 m hög. Dess N ände (NV) slutar i kanten av ett sumpigare område i skogs-marken N om den aktuella fastigheten . Dess S ände ansluter till en berghäll i N kanten av den aktuella fastigheten. Dess S ände ansluter till en berghäll i N kanten av den aktuella fas-tigheten. på berget ligger ett röjningsröse, vilket möjligen utgör rester av stensträngens fortsatta sträckning söderut. Endast den del av stnsträngen som var belägen inom fastighet-en schaktadse fram och dokumenterades (ca 7 m). Stensträngen är huvudsakligen enradig och anlagd av 0,4-0,65 m stora stenar. Längs basraden finns dock även mindre (0,25-0,3 m st) stenar uppslängda.

A28 Den mellersta stensträngen i N delen av fastigehten. Var svrfunnen och är att betrakta som osäker. Denna, om det är den som avses i FMIS, är belägen helt utanför fastigheten och har därför inte provundersökts. Stensträngen ansluter till samma berghäll som föregånede, och är ca 9 m lång(NV-SÖ) och dess NV ände ansluter till samma sumpmark som en tidigare. Stefan Höglin antar att dessa stensträngar har hägnat en slåtteryta.

A29 Stensträng i NV delen av fastigheten. Stensträngen är ca 25 m lång (N-S, V-Ö), ca 0,6-1 m bred och 0,2-0,3 m hög. Stensträngen är huvudsakligen enradig av 0,6X0,5-0,4X0,3 m stora stenar, men övergår och blir flerradig i S änden där den ansluter till en berghäll. Det till sy-nes flerradiga intrycket kan dock ha tillkommit då delar av stenstrngens vidare sträckning mot S har röjts bort. Längs stensträngens sidor ligger mindre stenar uppslängda (0,15-0,25 m st). Endast den del som var belägen inom den aktuella fastigheten (ca 9 m N-S) dokumen-terades och togs bort. Intill stensträngens Ö sida påträffades en ca 2 X 1 X 0,5 cm stor bit bränd lera vid framrensningen (ej tillvaratagen).

A376 Husgrund, ca 8 X 7 m (V-Ö), med vällagda stensyllar i S och N (3986 resp 3993) av tätt lagda 0,25-0,6 m stora stenar. Syllarna är ca 0,1-0,15 m höga. I SV hörnet är ett tresidigt spisfundament med ca 3 m sida längs S och V väggarna; Spisröset som delvis schaktades bort i samband med att husgrunden schaktades fram är uppbyggt av 0,3-0,8 m stora stenar med en fyllning av sandig mo emellan. Spisfundamentet har ursprungligen (dvs innan det schaktades ned) varit ca 0,4-0,5 m högt, men är nu ca 0,3 m högt. Spisfundamentet är satt i/omges av ett ca 0,1 m tjockt lerlager (ca 3 X 3 m st, N-S) i vars yta bränd tegelliknande lera förekommer, troligen rester efter spishällen (4015). I NV hörnet finns lämningar efter en äldre (?) spis (4045), bestående av en kvadratisk, men ofullständig, stenram, med ca 2 m sida (N-S). Stenramen är uppbyggd av 0,15-0,25 m stora stenar (med två stora stubbar i). Fyllningen innanför ramen består av sotig k-jord med inslag av skärvig - skörbränd sten. Till spisarna ansluter ett lergolv i öster. Dess utbredning är ännu oklar, men tycks vara ca 3 m brett (V-Ö). I lergolvets centrala del är en störning (4039) efter provrutor och schakt från FU, ca 2 (+2) X 1,2 m (NNV-SSÖ). I Ö ansluter lergolvet till ett jordgolv/avsatt lager/brukslager av brun ngt grusig mo (4002), vilket möjligen indikerar en rumsindelning (förstuga), ca 2,5 m bred (V-Ö).

55

Bilaga 3. Fyndlista Fnr Kontext Mtrl Föremål Beskrivning Antal Vikt

100001 2038 Järn Järnring Modern? 1 18

100002 Järn Remsölja D-formig, trol till hästmundering. 1 27

100003 4002 Järn Blosshållare 1 51

100004 4002 Järn Sax 1 41

100005 4002 Järn Järnring Ram till runt spänne, likt SHM 21682:IV;275. Tidigmodernt?

1 5

100006 8000 Järn Spik 1 1

100007 4002 Järn Kniv 1 16

100008 8000 Järn Spik 1 24

100010 Järn Remsölja Till skospänne. Tidigmodernt/modernt. 1 3

100011 8000 Järn Hästskosöm 0 6

100012 Järn Järnten 1 3

100013 Järn Föremål Två tunna sammantvinnade järntrå-dar.

1 1

100014 8000 Järn Hästskosöm 1 4

100015 1199 Järn Remsölja Tidigmodern? 1 19

100016 1199 Järn Remsölja sporrsölja av medeltida typ. 1 6

100017 Järn Järnten 1 4

100018 8000 Järn Spik 1 8

100019 8000 Järn Hästskosöm 1 4

100020 8000 Järn Föremål 1 4

100021 8000 Järn Ljushållare 1 5

100022 312 Järn Skruvtapp Grövre gängad tapp. Huvud med vridna ornament. Tidigmodern.

1 132

100023 1261 Järn Hästskosöm 1 7

100024 1261 Järn Hästskosöm 1 7

100025 1261 Järn Hästskosöm 1 4

100026 1261 Järn Hästskosöm 1 5

100027 1261 Järn Hästskosöm 1 4

100028 Järn Hästskosöm 1 1

100029 1261 Järn Hästskosöm 1 3

100030 1261 Järn Remsölja Rest av bred torne/fästanordning. 1 3

100031 Järn Hästskosöm 1 7

100032 Järn Hästskosöm 1 2

100033 Järn Söm Söm till oxsko? 1 9

100034 1207 Järn Kniv Del av tånge. 1 3

100035 Järn Hästskosöm 1 2

100036 1207 Järn Föremål Del av blad till skära? 1 14

100037 1207 Järn Hästsko Del av flikssko, med kvarsittande söm. 1 9

100038 Järn Hästskosöm 1 4

100039 Järn Föremål Möjligen en liten mejsel. 1 15

100040 Järn Föremål 1 16

100041 Järn Beslag 1 25

100042 1207 Järn Hästsko Intakt toffelsko. 1 197

56

Fnr Kontext Mtrl Föremål Beskrivning Antal Vikt

100043 Järn Beslag 1 13

100044 1199 Järn Beslag Ämnesjärn/beslag. Avskuret. Troli-gen tidigmodernt.

1 9

100045 Järn Föremål 1 18

100046 Järn Kniv 1 21

100047 4002 Järn Beslag Med försänkta skruvhål. Tidig-modernt eller modernt.

1 5

100048 Järn Beslag Del av tunnband? 1 54

100049 Järn Föremål Grövre järnband/klen ten med invikta ändar. Större krampa?

1 9

100050 Järn Beslag 1 14

100051 Järn Hästskosöm 1 4

100052 1207 Järn Hästskosöm 1 4

100053 Järn Hästskosöm 1 6

100054 Järn Hästskosöm 1 4

100055 Järn Föremål Litet platt avlångt bleck. 1 2

100056 Järn Hästskosöm 1 5

100057 Järn Järnten 1 13

100058 Järn Föremål Möjligen en mejselspets. 1 11

100059 Järn Spik 1 28

100060 Järn Hästskosöm 3 21

100061 Järn Hästskosöm 1 5

100062 Järn Hästskosöm 1 5

100063 Järn Hästsko Fragment av tunn fliksko. Med bevarat sömhål.

1 13

100064 1199 Järn Hästskosöm 1 4

100065 Järn Spik 1 3

100066 Järn Föremål Trekantigt fragment av tjock, nå-got välvd järnplåt. Möjligen gjut-järn.

1 4

100067 Järn Hästskosöm 7 41

100068 1207 Järn Hästskosöm 1 4

100069 1199 Järn Hästskosöm 1 4

100070 1207 Järn Hästskosöm 1 5

100071 Järn Spik 1 18

100072 Järn Hästskosöm 1 6

100073 Järn Hästskosöm 1 4

100074 1207 Järn Hästskosöm 1 4

100075 Järn Spik 1 3

100076 1199 Järn Järnten Del av ledat betsel? 1 6

100077 1207 Järn Hästskosöm 1 5

100078 Järn Hästskosöm 1 3

100079 Koppar Gryta Kantfragment till en gjuten gryta av CU-legering. Medeltid.

1 18

100080 4002 Koppar Ringsölja 1200-tal - 1300-tal 1 11

100081 4002 Koppar Ring Sölja? 1 7

57

Fnr Kontext Mtrl Föremål Beskrivning Antal Vikt

100082 Koppar Knapp Tidigmodern/modern 1 2

100083 Koppar Mynt Modernt. 1 8

100084 8000 Koppar Spänne 1 12

100085 8000 Koppar Bleck 1 1

100086 7027 Järn Ring Liten massiv järnring. Remsölja?

100087 Järn Hästskosöm 1 1

100088 1207 Järn Hästskosöm 1 4

100089 Järn 1 7

100090 Järn 1 902

100091 Keramik Kärl Sandigt gods som kan antas ha en datering till äldre järnålder, men godset är grövre än för öv-riga keramik som kan antas ha en datering till äldre järnålder.

58 191

100092 8000 Keramik Kärl Kan ha en datering till yngre järn-ålder – äldre medeltid, men kan också kan vara äldre.

40 106

100093 4045 Keramik? ? Ytterst litet fragment. Troligen torkad lera.

1 1

100094 4002 Keramik Kärl Mynningsskärva. Yngre järnålder – äldre medeltid.

1 15

100095 4061 Keramik Kärl Mynningsskärva. Yngre järnålder - äldre medeltid.

3 11

100096 4903 Keramik Kärl Avspjälkad skärva. Äldre järnål-der.

1 4

100097 1207 Keramik Kärl Äldre järnålder. 1 2

100098 Keramik Ej närmare bestämbar keramik. 1 2

100099 1207 Keramik Kärl Äldre järnålder. 1 3

100100 877 Keramik Äldre järnålder. 1 1

100101 Harts 6 5

100102 2091 Bränd lera

Lerklining 1 10

100103 Bränd lera

Troligen del av spishäll från bo-stadshuset.

1 24

100105 Bränd lera

3 8

100106 Bränd lera

6 6

100107 Bränd lera

1 9

100108 Bränd lera

3 7

100109 8083 Bränd lera

Sintrad 1 14

100110 Bränd lera

Slaggad 1 52

100111 Bränd lera

Förslaggad 1 32

58

Fnr Kontext Mtrl Föremål Beskrivning Antal Vikt

100112 4015 Bränd lera

Större stycke förslaggad lera. 1 73

100113 1207 Keramik Kärl Äldre järnålder. 1 2

100114 4015 Bränd lera

Tegelliknande. Vissa fragment kan med säkerhet bestämmas som murtegel.

62 1606

100115 382 Bergart 1 1750

100116 1415 Bergart 1 30

100117 2038 Bergart Bryne Hängbryne av skiffer. 1 39

100118 1261 Ben 7 3

100119 Ben 1 22

100120 Ben 1 1

100121 Ben 4 22

100122 Ben 1 57

100123 4061 Ben 2 1

100124 4002 Ben 9 1

100125 1243 Ben 1 0

100126 877 Ben 1 0

100028 Järn Hästskosöm 1 4

59

Bilaga 4. Konserveringsrapport

Arkeologiska forskningslaboratoriet

Auxilia

Uppdragsrapport nr 245

Lena Holmquist

Stockholms universitet

Januari 2016

60

Konserveringsrapport

På uppdrag av Stockholms läns museum har 88 fyndposter (se bifogad fyndförteck-

ning) bestående av metallföremål, Cu-leg och järn, lämnats till Auxilia/Arkeologiska

forskningslaboratoriet, Stockholms universitet för konservering.

Fyndbeteckning: Up, Norrsunda sn, Märsta 21:43, Raä 15:1

A. Cu-leg, 7 fyndposter

Tillstånd före behandling.

Föremålen var täckta av ett tunt svart oxidskikt uppblandat med finfraktionerad jord.

Allmäntillståndet för samtliga föremål bedömdes som gott.

Behandling.

I syfte att avlägsna så mycket som möjligt av jordlagret torrborstades föremålen med

mjuk pensel. Därefter preparerades de enligt följande:

2-3 % EDTA di-Na, pH-värde 6-7 med temperaturen 400 C under sammanlagt ca 30

min.

Ultraljudsbehandlingar i avjoniserat vatten upprepade gånger.

Lätt borstning och polering med mjukt roterande dentaltrissa.

Lakning i avjoniserat vatten med tillsatt med di-Natriumvätefosfat (1 %) till dess att

att föremålen var kloridfria (≤ 5 ppm).

Efter avslutad lakning sköljning med avjoniserat vatten i ultraljud.

Avslutningsvis torkades föremålen i värmeugn varefter de ytbehandlades med Paraloid

B72 (en klarlack löslig i etanol/aceton).

Detta gäller inte för myntet F 100083 som inte fick någon ytbehandling enligt gängse

numismatisk praxis.

Särskilda noteringar.

Vid behandlingen av spännet F100084, framkom en tydlig graverad och punsad orna-

mentik.

Både på spännets fram- och baksida finns spår efter beläggning av vitmetall (silver?).

På kanten av fragmentet till gryta, F 10079, frilades och noterades en lagning av ett

gjutfel utförd med en vitfärgad annan metall (möjligen tenn).

B. Järn, 81 fyndposter

Tillstånd före behandling.

Föremålen varierade starkt när det gällde korrosionsbild och allmäntillstånd.

De föremål som daterats till tidigmodern tid var täckta av jordbemängd korrosion med

en del blåsor och klumpar men bedömdes överlag som stabila och i ett gott allmäntill-

61

stånd.

De övriga föremålen där merparten utgjordes av hästskosöm var hårt korroderade med

sprickbildningar och avfallande flagor som partiellt förorsakat mindre materialförlus-

ter.

Behandling.

Föremålen behandlades på följande sätt:

Lakning med 4 % EDTA di-Na, pH-värde 6-7 med temperatur 800 C under sammanlagt

mellan 2 och4 timmar. Därefter i samma lösning men rumstempererad i ytterligare 3

till 10 timmar.

Penslingar med 4 % EDTA-lösning (samma som ovan), omväxlande med ultraljudsbe-

handlingar i avjoniserat vatten.

Borstning med mjukt roterande dentaltrissa.

Lakning i avjoniserat vatten tillsatt med di-Natrimvätefosfat (1%) till dess att tester

visade att föremålen var kloridfria (≤ 5 ppm).

Därefter upprepade sköljningar i avjoniserat vatten.

Avslutningsvis torkades föremålen under vacuum och i värmeugn (600 C) varefter de

ytskyddades genom impregnering i paraffin.

Anmärkning

Föremålen uppvisade efter behandling frilagda ytor där form och tillverkningsteknik

tydligt framträder.

Lena Holmquist

Frescati 2016-01-21

62

Bilaga 5. Makrofossilanalys

63

64

65

66

Bilaga 6. Osteologisk rapport

67

Bilaga 7. 14C-dateringar

68

69

70

71

72

73

74

75

76

77

78

Bilaga 8. Matris över stratigrafiska relationer

79

Bilaga 9. Flygblad distribuerat i samband med grävningen