Nr.4 - 2014

Kaplanen funderar

inför Första Advent

Sidan 4

FLOTTANS MÄN

KAMRATFÖRENING

FÖR ALLA SOM

TJÄNSTGÖR ELLER

TJÄNSTGJORT I

MARINEN CIVILT

ELLER MILITÄRT.

OM DU INTE

ÄR MEDLEM ,

TA KONTAKT.

VI ORDNAR DET .

FLOTTANS MÄN GÖTEBORG

Örlogsvägen 6 426 71 V.a Frölunda

Tel. 031 29 07 23

www.flottansman.seEpost:'

flottansmangoteborg @telia.com

Sida 10 Fiskebåtar som min- svepare under 2:a Vkr. Sida 12 Kapten Westrups dagbok Sida 14 Rapport från hjärnan Sida 15 För 100 år sedan

Sida 2 Ordförandens spalt Sida 3 Ledare. L-E Uhlegård Sida 4 Rapport från Maritiman Sida 5 Rapport från ubåtsklubben Sida 6 Lars Wallin berättar om Flottans pråm Venern

Sida 16 Matrosens anpassning Sida 17 Minnen kring ett foto. Gerd Larsson berättar Sida 18 Rapport från klubbmästaren Sida 19 Medlemssida med Ventilen

PEJLING, Nr 4 2014. 36:E ÅRGÅNGEN. Nr. 115 SEDAN STARTEN 1978

Utgivare / Ägare Kamratföreningen FLOTTANS MÄN. Lokalföreningen i Göteborg

Ansvarig utgivare Lars-Erik Uhlegård / 0723 -97 21 86. e-post se Flottans Män nedan

Redaktör Karl Harry Dahl / 031- 91 32 42 / 0706– 91 32 42 / harry.dahl@telia,com

Distribution FM-medlemmar och ”Bojor”. Vissa militära instanser.

Manusadress FLOTTANS MÄN, adress se nedan / e-post till redaktör

Sista manusdag nr 1 , 2015 Tis. 10/2

Planerade utgivning vecka 09 Sandstens Tryckeri AB Västra Frölunda

Kamrater!

V i har haft en härlig sommar men nu verkar det vara läge

att ta på sjörocken. När jag funderar över mina uppgifter som ordförande i vår förening så känner jag en stor

gemenskap med Er som är aktiva medlemmar i Flot-tans Män, men även med de äldre och sjuka som inte längre av hälso- eller andra skäl kan delta aktivt i före-ningens verksamhet. För dessa medlemmar kan vår tidskrift vara av stort värde. Det är viktigt att de medlemmar som kan och orkar tar sig till Marinstugan då och då bidrar till tjötet och utbyte av kunskaper inom navalområdet och annat som intresserar och vidmakthåller samt utvecklar klas-siska historier och skrönor från haven. Under hösten har det genomförts tre styrelse-möten och ett antal onsdags- och söndagsöppetdagar med varierande antal besökare lite väderberoende kan misstänkas. Under hösten har även inbjudits till tre klubb-aftnar varav två traditionella med föredrag och en mu-sikkväll, gemensam för FM och Bojen. Den senare visade sig vara en utmärkt idé där listan blev fullteck-nad långt före aktuell dag. Cirka 60 gäster av bägge könen deltog och fick lyssna till gamla välkända toner från duon Refräng & Co (Gunilla Hansson och Kent Johansson). Mäkta populärt och inte minst uppskatta-des parets humoristiska sida. Den 24 september genomfördes en kvälls-föreläsning anordnad av Svenska Flottans Reservoffi-cersförbunds Göteborgskrets (SFRO:G). Föreläsare var f.d. marinattachén i Moskva, PA/kk Christian Aller-man och behandlade den marina och säkerhetspolitiska utvecklingen i Ryssland. Föreläsningen ägde rum i Bohussalen på Käringberget hos Försvarsmedicincen-trum och drog ett femtiotal intresserade från flera

föreningar och sällskap i Göteborg. Ämnet var högin-tressant inte minst med tanke på händelseutvecklingen i Ukraina och aktuella incidenter i Östersjöområdet och nu senast uttalanden från en av Putins säker-hetspolitiska rådgivare avseende de baltiska staterna Den 5.e november var jag inbjuden att närvara vid PA/kmd 1. Nils-Ove Janssons (f.d. chef för Väst-kustens marinkommando och dessförinnan underrättel-sechef och stf chef för Must) presentation av sin bok ”Omöjlig ubåt” som han ger ut på eget förlag med stöd av bl.a. Kungliga Örlogsmannasällskapet Presentatio-nen skedde ombord i HMS Smålands gunrum vid Ma-ritiman i Göteborg. Boken är mycket intressant och behandlar främst åttiotalets ubåtsjakter, ett ämne som på nytt blivit aktuellt med anledning av rapporter och sökande efter undervattensverksamhet i Stockholms mellre och södra skärgårdsområden. Denna händelse och annat tar jag upp i ledarspalten. Boken hade 4/11 presenterats i Stockholm och den 6/11 skedde detta även i Karlskrona.

Nils-Ove Jansson i samband med presentationen av boken ”Omöjlig ubåt” på HMS Småland 2014-11-05. Foto: PA / övlt William Ressel

Vi ses förhoppningsvis i Marinstugan vid Luciafiran-det den 6 /12 och till Lillejul den 12/12.

Med förhoppning om en härlig, av milda passadvindar späckad vinter, samt en givmild marintomte tillönskar jag Er alla En God Jul och Ett Gott Nytt 2015.

Kommendörkapten

Lars-Erik Uhlegård

Ordförande

ORDFÖRANDEN HAR ORDET

kränkningar uppstått i flera nationers luftrum och upp-trätt mycket provokativt nära andra nationers gränser på marken, till sjöss och i luften samt uppträtt aggressivt mot andra nationers flyg (såväl statliga som kommer-siella). Detta sker samtidigt som man från rysk sida framgångs-rikt bemäktigat sig Krim och deltar synnerligen aktivt i försöken att bryta loss delar av sydöstra Ukraina från moderlandet. Ryssarna nekar till all inblandning även om bevisen om motsatsen övertygat världen i övrigt. Även om allmänheten i Sverige blir osäker om ur-sprunget till den främmande undervattensverksamheten så inte tvivlar de yrkeskunniga inom vår försvarsmakt om nationaliteten. Inget annat land i vårt närområde (med kust), än Ryssland, skulle kunna hemlighålla den här typen av verksamhet. Vad skulle ev. rysk verksamhet i våra vatten då tjäna till? Här blir det fria spekulationer. Ett motiv kan vara att tala om för våra militära ledare och vår (nya) politiska ledning att vi har att göra med en stormakt som har resurser och förmåga att slå till mot oss när det passar dem oavsett vad vi vidtar för motåtgärder. Men det kan även vara ett sätt att maskera annan verksamhet genom att vi tvingas dra ihop det mesta av våra enheter med ubåtsjaktförmåga samtidig som motståndaren genomför annan för denne viktig verksamhet i ett helt annat område. Där visar man sig inte alls för någon utomstående. Det kan till exempel röra sig om botteninstallationer vid inloppen till Göte-borg eller Brofjorden. De som bedriver undervattensverksamhet på svenskt inre vatten har sannolikt en teknik och förmåga som innebär att man inte behöver röja sig om inget haveri inträffar. Detta pekar nog mot att man vill bli upptäckt. På så sett får man ju även ett ganska tydligt kvitto på vad Sverige förmår inom det gamla prob-lemområdet ubåtsjakt. Av en slump råkade händelserna sammanfalla med utgivandet av en ny bok rörande ubåtsjaktverksam-heten under senare delen av 1900-talet fram till Sovjetunionens kollaps. Se mer om denna utgivning i föregående avsnitt. Det är kanske dags att bygga upp ett nytt mod-ernt undervattensövervakningssystem i och kring Göte-borg samt utanför andra för sjöfarten och sjöförsvaret viktiga hamnar och platser längs den svenska kusten. Basering av ett antal potenta sjöstridskrafter bör dessu-tom snarast ske i Göteborg (efter rimlig upprustning av örlogshamnen som är planerad men inte genomförts på grund av bristande medel).

Forts. nästa sida

Ökande hot i Europa!

S å var det så dags igen. Vi känner igen tonerna från 80-talet. Skillnaden mot 80-talet är väl främst att

nu räcker det med en enda underrättelseoperation för att mätta den svenska antiundervattensförmågan. Hur är läget nu då? Har det blivit lättare att få grepp på främmande undervattensverksamhet nu, då en hel del ny teknik tagits i bruk? Nej knappast. Idag saknas framförallt den flygande komponenten som kan göra nedslag plötsligt utan att motståndaren hör när jaktförbandet närmar sig. Antalet kölar som kan sättas in i skyddet av den svenska kusten mot oönskade påhälsningar är ännu mer begränsat än tidigare. Gen-erationsskiftet har inneburit att fem ännu inte helt färdigutvecklade korvetter av Visbyklass ersatt åtta patrullbåtar typ Hugin (som var speciellt anpassade för ubåtsjakt), sju minröjningsfartyg typ Landsort har min-skat till fem och bojbåtar och amfibiekårens bevakn-ingsbåtar har även dessa minskat i antal. Nästan in-genting återstår av det tidigare fasta kustartilleriets un-dervattensspaningsförmåga och vapenverkan med mi-nor. Samtidigt har övningsverksamheten starkt begrän-sats för aktuella enheter. Detta har därför fått till följd mycket stora brister i rutiner och färdigheter inom dis-ciplinen ubåtsjakt och förmåga att detektera och vid behov bekämpa inträngande ubåtar, miniubåtar och dykare. Nåväl, alla inblandade i marinens insatta en-heter gör säkert vad som står i deras makt. Vad vet vi då – har det varit påhälsningar igen? Är det misstag av observatörerna eller är det vattenlevande varelser som man bl.a. fångat på fotografier och filmsnuttar? Är det kanske möjligt att det hela är iscensatt av vår egen marin i akt och mening att få ökade ekonomiska re-surser till försvarsmakten och särskilt marinen? Nej, hypotesen ”budgetubåtar” kan vi helt förpassa till närmaste miljöstations hantering av särskilt vidrigt avfall. Misstag av observatörer på grund av naturliga rörelser utav djur som sälar och fiskar eller drivved, nyss passerad båt etc., då? Det kan naturligtvis inte uteslutas att en del av rapporterna har sådant ursprung. Det torde dock vara sannolikt att flera rapporter rör sig om okänd, inte sanktionerad, främmande undervattens-verksamhet. Försvarsmaktens analysresultat har fastlagt att det rörde sig om minst en mindre ubåt. Men,varför skulle främmande makt vilja ta sig in i våra vatten på det här viset och vilken främmande makt kan det i så fall vara? Börjar vi med vem så pekar väl mycket på Ryssland som i närtid har betett sig så att ett stort antal

L E D A R S I D A

Funderingar inför Första Advent.

S nart är vi inne i den ”mörka årstiden” och dubbdäck, advents– och julljus-

stakar kommer till återbruk. Detta år har det varit flera saker som fått oss att bli en aning oroade. Uppgörelser med vapen i vår

stad, röstning om trängselskatt, den smygande rasismen är på frammarsch, klimatförändringar står bakom knu-ten och farsoten ebola pockar på åtgärder. Det tycks vara långt till ljusningen i världen. Det finns dock ett men – d.v.s det evangeliska -Men:et -. Ett ord som genomsyrar hela Nya Testamen-tet nämligen: Var inte rädd !” Det gavs till Maria vid bebådelsen - till lärjungarna, till församlingen, till en-skilda människor - till oss alla i Uppenbarelseboken - ja, uppmaningen genomsyrar och får oss att ta itu med det som vill förminska oss. Vi har som människor en oerhörd möjlighet att lösa de saker som trycker och tynger. I vårt lilla område, Flottans Mäns gemenskap, går vi en liten på bit vägen med varandra och som i urförsamlingen i Jerusalem har vi kvinnor / Bojor med oss !! Gemenskap är en god väg mot ljuset och även de som inte orkar komma till våra samlingar får påhäls-ningar med goda ord och gärningar. Så vi är inte rädda - inte ens småskraja, vi har möjligheter att vara till för varandra - ja, även för våra kära och andra.

Vänner, vi har en ljus tid framför oss

Bert Löverdal

Ledare, forts. från sidan 3

Mot bakgrund av de senaste årens allt osäkrare säker-hetspolitiska läge i Europa och en tydlig ökning av hotnivån i östra Europa anser jag att ett svenskt Nato-medlemskap blir allt viktigare. Medlemskap bör helst sökas tillsammans med Finland. Jag tror på behovet av ett rimligt starkt svenskt försvar utan nationalistiska övertoner. Det kan vi få tillsammans med Nato men inte ensamma. Min uppfattning tar inte sin utgång-spunkt i rysskräck, utan från överväganden kring senare års ryska beteende samt vetskapen att vi inte kan räkna med aktivt stöd av Nato i händelse av en djupare konflikt med Ryssland om vi inte redan är medlemmar av försvarsalliansen. Här torde samma principer gälla som i försäkringsbranschen. Hotfulla tongångar från en av president Putins personliga sändebud, Sergej Markov, ger inte utrymme för några illusioner avseende Rysslands syn på omvärlden - jag konstaterar att det föreligger ett ökande hot I Europa. Jag inser Givetvis att det skulle bli avsevärda känsloyt-tringar och ytterligare hot från rysk sida vid ett beslut om svenskt medlemskap i Nato men det blåser sanno-likt snart över. Mer om Försvarsmakten, främst Marinen, samt aktuellt säkehetspolitiskt läge kommer att fortlöpande tas upp och diskuteras i kommande nummer av Pe-jling.

Lars-Erik Uhlegård

kaplanen funderarkaplanen funderarkaplanen funderarkaplanen funderar

Hej Harry!

S om Ni förstår är det även för oss på Maritiman lite eftersäsong just nu, även om sensommaren och

kanske nu senast höstlovsveckan givit ett bra tillskott till statistiken. Augusti med vackert och varmt sen-sommarväder samt lockande aktiviteter i stan med bl.a. spökvandringar under skollovsveckan gör att vi känner oss nöjda även i år. Att prata om Nordkaparens resor i det grumliga älvvattnet är, och det förstår väl alla, inte helt sant, för inte ens vi har ju riktigt lyckats på den punkten de senaste två åren. Det är ju som synts på TV i höst inte bara att knäppa med fingrarna för att få upp en till synes omöjlig ubåt

Forts. nästa sida

AKT’ SLAGAKT’ SLAGAKT’ SLAGAKT’ SLAG

I förra numret annonserade jag om en ny spalt, ”Ventilen” där läsarna har chans att bidraga med idéer, åsikter och kommentarer. Den enda som hört av sig är Hans Hermansson (FotoHerman) som kom med en replik på artikeln om Marieholm. Nytt för denna gång är en tvånummersföl-jetång om en pråm, Venern, som blev ett ammuni-tionsförråd. Vår medlem Lars Wallin berättar.

Det är en balansgång inför varje nummer att bestämma sidantalet. Antalet sidor är ju delbart med fyra och för att hålla portokostnaden på för oss på en rimlig nivå gäller det att inte överskrida 100 gr. Detta har till följd, att sedan vi börjat anlita ett tryckeri, kan vi inte överskrida 20 sidor. Vi har som Ni säkert märkt gett ut flera nummer med 16 sidor.

Forts. sida 15

RAPPORT FRÅN MARITIMAN

RAPPORT FRÅN UBÅTSKLUBBEN

P å grund av att ordföranden Lars Nordenberg befinner sig ”down under” för att deltaga i Australiens 100-

års firandet för deras ubåtsvapen, kommer denna lägesrap-port från övriga delen av styrelsen. Sedan förra numret av Pejling har klubben ge-nomfört en skaldjursafton för sina medlemmar, denna af-ton blev mkt omtyckt och klubben har bestämt att anordna en sådan under nästa arbetsår 2015. Medlemmar har också varit behjälpliga vid press-releasen av Nils O Janssons bok om ubåtskränkningarna under -70, -80 och 90-talen. Denna bok kommer att finnas i bokhandel inom kort och heter ”Omöjlig ubåt”, den är ganska kontroversiell i sin skrivning och bör vara av in-tresse för alla som undrar vad som föregick under dessa årtionden. Klubben har också varit i Norge och besök sina kollegor i ubåtsklubben Utstein i Horten som hade gene-ralmönstring av besättningen samt även skifte av fartygs-chef på ubåten Utstein. Dagarna gick i förbrödringens tecken och vi träffade också ett antal ubåtsmän från tyska ubåtsklubbar. Klubben har i dagarna skickat ut inbjudan till jullunch till sina medlemmar och den ligger på vår hemsi-da och anmälningarna ramlar in i god takt, jullunchen genomförs den 4:e December i FM:s lokal som brukligt är, vi hälsar alla de föreningar som finns representerade på Maritiman välkomna så även personal från Maritiman. Vad gäller översynen av Nordkaparen så verkar detta ha gått i stå mest på grund av den avbrutna muddringen i hamnen. Muddring har nu startat igen så vi ser fram emot att inom snar framtid få in Nordkaparen på en mkt välbe-hövlig översyn och renovering. Klubbens medlemmar har också genomfört en del guidningar för diverse föreningar ombord i ubåten dock har det varit snålt med ordinarie guidningar under somma-ren, detta kommer vi snarast att diskutera med Maritiman för att få igång dessa guidningar, som är mycket uppskat-tade, igen. Vi återkommer i nästa nummer av Pejling med reportage från Australiens 100-års jubileum av Lars Nor-denberg. Allt för denna gång.

GMY Janeric Mårtensson Sekr.

Rapport från Maritiman forts.

Men liksom ”Firmans Högkvarteret” ger inte heller vi upp våra förhoppningar i första taget, utan jobbar på att det skall kunna bli en torrsättning någon gång under 2015. För detta krävs det muddring, och det är en affär på lika mycket pengar som själva varvsvistelsen med allt vad ”bottenmålning” och annan översyn är budgeterad till. Dom slantarna är vi tvungna att få hjälp med någonstans utifrån. Basutstäl lningen ombord i ubåten Nordkaparen har i alla fall visat sig mycket uppskattad och förfinas hela tiden. Den tillsammans med övriga 2014´s program kommer att leva vidare 2015 för att därmed kunna bli ännu bättre. Göteborgs Hamntur som är ett samarbete med Volvomuseet och Kulturbåtarna samt bogserbåten He rkules hamnrundturer är något av det, Virvelina med barnklubb och Barnkalas i B-mässen samt guidningar efter tema eller besöks-App är ett annat som också kommer att erbjudas vidare under nästa säsong. Fryken är nu föremål för förberedelser för omfattande framtida renovering av överbyggnaden. I en samverkan mellan Maritiman och våra föreningar har arbetet med att få Fryken tät uppifrån startats. Med byte av alltför dåliga däcksplankor på bryggdäcket samt oljning och omnåtning av resten, skall hytterna på båtdäck så småningom kunna få ny fräsch kostym. Själva styrhytten skall kunna få besökas i framtiden. Salongen kommer åter att kunna dofta av cigarr, kaffe och cognac, och redarhytten bjuda in till överläggningar med både mäkleri och tull. Samtidigt pågår, vad vi hoppas är slutspurten på, Trafikbåten TUSS renovering. Skrovet fick en stärkande genomgång förra vintern och i vår och sommar har hytten fått både mascara och ögonskugga och nu är trä och plåt återförenade och maskineriets mysterier ligger nu under luppen. De stiliga dörrarna från sittbrunnen samt skyltar och bänkar glänser i kapp med mässingsbeslagen till fönsterbågarna och vred och krokar till ”smäck” och oljerock. Senast i maj sker väl jungfruturen om man nu kan säga så om en nästan 100 årig dam. I dag är det nästan 10 grader varmt ute, men troligen har snöblasket redan provlandat i ansiktet både en och två gånger när ni läser detta. Glögg, Luciakaffe och Julklappar sen börjar det om igen med ....... ja Ni vet. Välkomna ombord när vårsolen börjar lysa igen.

Björn på Maritiman

Västkustens Ubåtsklubb NORDKAPAREN

P råmen ”Venern” och dess roll i svenska flottan är väl kanske inte så känd, och kanske är det inte hel-

ler så många som minns detta anspråkslösa flytetyg, trots att det kom att spela in viktig roll för åtminstone Göteborgs Örlogsvarv. Eftersom jag i varje fall till en början var inblandad i hennes historia som marin pråm känner jag det angeläget att så gott mitt minne tillåter, berätta om hur hon kom att bli en del av vår flotta, samt kort redovisa hennes roll först här på västkusten och senare på östkusten, innan hon gick till skrotning i Landskrona. Skrotning av flottans fartyg Vi, som var aktiva i flottan under 60-talet, fick uppleva hur av riksdagen beviljade anslag till försvaret hela ti-den minskade. Följden blev att allt färre fartyg kom att hållas rustade och att verksamheten i övrigt också ban-tades. Många av flottans fartyg lades i malpåse. Så hän-de med flera av våra stadsjagare , som en efter en om-klassades till fregatter, förflyttades till västkusten för att sedan efter något år gå till skrotning. På den tiden var jag ansvarig för torped- och minsektionen, och för oss som jobbade där, skapade detta problem. Efter hand som jagarna omstationerades, följde deras ammunition med hit till västkusten , både utrustnings- och ersätt-ningsbehovet. Ammunitionslagren på västkusten välfyllda Förråden på Nya Varvet befarades snart komma att överskrida den mängd explosivvara, som fick förvaras där. Sjunkbomber och torpedernas stridsspetsar inne-höll mycket explosivvara inom sin volym, och det blev nödvändigt att anmäla den allvarliga händelseutveck-lingen till högre chefer. Efter samråd med militärbefäl-havaren, kunde vi övergångsvis få disponera smärre, lediga utrymmen i arméns olika ammunitionsförråd, och så småningom rullade, med sjunkbomber lastade bilar iväg till diverse förråd spridda mellan gränsen till Skåne och Nora Bergslag. Men att denna åtgärd skulle bli otillräcklig, det kunde man lätt räkna ut. Stadsjagar-na hade ju inte tagit slut ännu. Göteborgarna i riskzonen vid olycka Sprängämnesinspektionen fann det nu nödvändigt att ingripa.

Dess inspektör hade sedan länge haft ett strängt vakan-de öga på Nya Varvets ammunitionsförråd. Dessa var omoderna och försedda med träinredning. Dessutom hade elkablar som försörjde verkstadsavdelningen dra-gits genom ammunitionsförrådet Förvaring av ammuni-tion i ett sådant förråd var förenat med uppenbara ris-ker. Dessutom var förråden insprängda i ett berg, som av geologer klassats som ett väl hoplagt stenröse. Inspek-tionen gav nu sin dom. Man vägrade att dela ansvaret för att så stora mängder explosivvara fanns där. En olycka skulle, i värsta fall kunna innebära behov av en nybyggnadsplan för västra Göteborg inom en radie av två kilometer från förrådet, med andra ord från ungefär Stigbergstorget, bort mot Frölunda Torg, halvvägs till Långedrag och en bra bit in över Hisingen med sina oljedepåer. Ja, ungefär så här drastiskt uttryckte man sig. Nya Varvets ammunitionsförråd måste tömmas helt, ned till den sista tändhatten. Specialuppdrag för Torped- och minsektionen vid örlogsvarvet. Flottans myndigheter insåg äntligen proble-mets allvar och Minbyrån i Marinförvaltningen, som var ansvarig för de största kvantiteterna explosiv vara, agerade. Efter diverse samråd med sprängämnesin-spektionen och diskussioner med ansvariga på torped- och minsektionen vid Göteborgs Örlogsvarv beslutades att man skulle anskaffa ett lämpligt fartyg, inreda det till flytande ammunitionsförråd, för att sedan det lastats, ankra det på lämpligt ställe i skärgården för den tid som krävdes, innan ett under förberedelser varande nytt bergförråd kunde tas i anspråk. I brev från Minbyrån beordrades Chefen för Torped- och Minsektionen att snarast inkomma med förslag på lämpligt flytetyg. Det skulle uppfylla särskilda specificerade krav. Bl.a. minns jag att man tyckte det skulle vara bra om standar-diserade förrådsinredningar kunde utnyttjas, eftersom de, då fartyget ej längre erfordrades, skulle kunna åter-användas i förråd i land. Det anvisades inga pengar, men kostnaderna skulle bokföras på särskilt konto. Håll med om att det var ett ovanligt uppdrag för en sektions-chef på en Torped- och minsektion! Dess genomföran-de visade sig bli både lärorikt och i vissa fall lätt upp-hetsande Måttproblem Först och främst gällde det att beräkna vilken förrådsvolym som måste anskaffas. Efter mycket räk-nande och mätande i de befintliga förråden konstatera-des att det tänkta förrådsfartyget måste ha en effektiv lastrumsvolym på cirka 4,000 kbm.

Vår medlem Lars Wallin berikar oss här med en historia om pråmen Venern i samband med far-tygsdöden på 60-talet. Historien fortsätter och avslutas i nästa num-mer.

FLOTTANS PRÅM ”VENERN” EX ”ONEGA”

Omräknat i fartygsdimensioner skulle det svara mot ett flytetyg med en lastrumslängd om 75-85 meter. bredd c:a 10 meter och ett djup i lastrummet på minst 5 me-ter. Vad det gällde att få tag i var alltså ett fartyg med en totallängd om minst 100 meter Militärt och civilt samarbete Enligt örlogsvarvets inköpsrutiner insändes till varvets inköpsavdelning, på fastställt formulär, en inköpsorder om inköp av ett fartyg, specifikationerna ovan. Ganska omgående lämnade inköpsavdelningens chef besked om att tjänstgörande personal på ”inköp” inte hade tid att ägna sig åt skämt på arbetstid. Då det efter en kort stunds samtal stod klart att det hela var ett seriöst uppdrag som Kungl. Marinför-valtningen ålagt oss, lämnades beskedet att inköpsav-delningen vare sig hade möjligheter eller kompetens för den typen av uppdrag. Sektionschefen d.v.s. jag, fick i stället rådet att direkt vända mig till en skeppsmäklare, och det skulle inköpsavdelningen gärna hjälpa till med att finna en lämplig sådan. Någon dag senare kom en rekommendation på en betrodd skeppsmäklare. Tyvärr minns jag inte hans namn, men det visade sig vara en mycket vänlig och hjälpsam person. Han bidrog till att mitt uppdrag kunde genomföras Några dagar senare träffades vi på hans kontor. Han informerades om mitt uppdrag och dess bakgrund och målsättning, samt att hela den här affären borde behandlas som hemlig, eftersom flottans beredskap skulle påverkas av den förändring i förrådsställningen som uppdraget innebar. Tills vidare skulle det alltså inte föras vidare, vem som var köpare av fartyget. Han å sin sida undrade om jag hade någon erfarenhet i far-tygsaffärer. När det gick upp för honom att min erfa-renhet i det hänseendet helt saknades, så utlovade han sitt fulla stöd och goda råd. Han plockade fram en lista över vad som just då var till försäljning runt om i värl-den, och ur denna plockade vi ut sådant som kunde tänkas passa. Listan kom att omfatta något tiotal fartyg: upplagda i Göteborg, 3 eller 4 stycken, i Finland 2 eller 3, i Hamburg ett fartyg och i Rotterdam 2 fartyg. Jag förutsattes själv taga kontakt med respektive säljare och avtala om möte. Vid avskedet fick jag några goda råd om vilka fakta jag skulle försöka få fram. Fartygssökande i Göteborg Så började mitt letande efter lämpligt flytande förråd . Göteborgsregionen avbetades först. Jag minns inga detaljer så noga, men jag vet att något av objekten var ett f.d. segelfartyg, som på grund av sin skarpa botten ej gav tillräcklig durkbredd. Ett annat var bottendelen av ett före detta Transatlanticfartyg, som delvis skro-tats och sedan utnyttjats som flytande stenkross vid byggandet av Älvsborgsbron

Finland nästa Så blev det Finlands tur. På flygplatsen i Helsingfors möttes jag av en svensktalande finländare. Han var di-rektör i ett företag, som tillverkade snabbmonterbara byggnader, användbara som förråd, idrottshallar och liknande. Han berättade mycket under bilresan till Hangö, där han hade sitt kontor och hade sina fartyg som var till salu. Det framgick av berättelsen att han egentligen inte alls sysslade med fartygsaffärer, men att han av omständigheterna tvingats därtill. Han hade lyckats sälja ett antal av sina byggnader till Ryssland och som delbetalning fått de mer eller mindre skrotfär-diga fartyg som nu låg i hamnen. Bland dessa fanns en stor pråm som han trodde skulle svara emot vad jag efterfrågade. Väl framme i Hangö kunde jag notera verkli-gen bakom hans berättelse. I hamnen låg flera grupper av fartyg uppankra-de. På ett ställe låg två eller tre bogserbåtar hopbunta-de, strax intill några ståltrålare. Längre ut låg en pråm för förvaring och transport av olja. Längst ut där svaj-ningsutrymmet medgav låg ett större fartyg med två par pålmaster och däckshus med brygga och skorsten akter. Det var tydligen det objekt som jag kommit för att undersöka närmare. Medan vi åt lunch försökte han lista ut vad jag skull använda pråmen till. Han fick reda på att den skull bli ett stillaliggande förråd. Det var inte jag som var köpa-ren. Jag reste runt för den blivande ägarens räkning för att bilda mig en uppfattning om olika tänkbara fartyg Jag hade ytterligare några sådana att besöka innan det blev möjligt att fatta beslut. Pråminspektion av skrov och överbyggnad Dags att bege sig ut till pråmen. När vi rundade akter på henne för att komma fram till en lotslejdare på andra sidan såg jag att hon hade ett namn: ”ONEGA”. Det påminde mig om något jag läst om, men kunde inte just då erinra mig var eller i vilket sammanhang. När vi kom upp längs sidan fick jag begrepp om hur stor pråmen var. Avståndet från vattenlinjen upp till överkant brädgången var minst sex meter. Där den svarta färgen var avskavd lyste rosten igenom på stora ytor. Skrovet var nitat och således troligen byggt före kriget. Smärre intryckningar i bordläggningen här och var skvallrade om ett kanske tufft tidigare liv. Under vattenlinjen var skrovet rikligt täckt med diverse växt-lighet. Väl ombord kunde jag konstatera att skrovet hade förhöjd back och poop. Under backdäcket fanns ett ångdrivet ankarspel samt några förrådsutrymmen. Ovanpå poopdäcket fanns ett mindre däckshus på vars tak fanns manöverbrygga med styrhytt.

Forts. nästa sida

Akter om däckshuset fanns maskinrumskapp och skors-ten och ett par ventilatorer, samt dävertar med en mindre livbåt. Däcket var försett med fyra ungefär lika stora lastluckor. Mellan lucka ett och två stod två pål-master med var sin lastbom och ångdrivna vinsch och på liknande sätt var det ordnat mellan lucka tre och fyra. Inredning under däck Vid rundvandringen visade det sig att under poopdäcket fanns inredning för en besättning på cirka 20 man i dubbelhytter samt mäss och kök. Under inredning-däcket låg maskinrummet med ångpanna , kolboxar och diverse hjälpmaskiner. Detta förklarade varför prå-men låg djupare i aktern än i fören. Propellermaskineri saknades. En så här omfattande utrustning var just inte att vänta i en pråm. det fanns därför anledning att fråga lite om pråmens historia. Lite pråmhistoria Jag fick sålunda veta att denna pråm och flera liknande byggdes före kriget för att användas inom skogsnäring-en. Ryssarna tog den här pråmen som krigsskadestånd tillsammans med andra fartyg, Nu hade den kommit tillbaka till Finland igen. Bemannade med sjömän, skogshuggare och ett antal hästar släpades sådana här pråmar upp i någon flod i anslutning till ett avverkningsområde där den ankrades eller förtöjdes. Skog fälldes och släpades med hästarnas hjälp fram till pråmen där virket sedan lastades ombord Alla bodde ombord under tiden och när lastrummen fyllts var det dags att bogseras tillbaka till civilisatio-nen i form av ett sågverk eller liknande. Lastrummen Besöken nere i lastrummen, den intressantaste delen ur min synpunkt sett, avslöjade att pråmen var flatbottnad, att bredden översteg tio meter och att djupet var dryga fem meter under däcket.Måttagningen där nere i mörk-ret blev inte så noggrann med hjälp av endast några-ficklampor som belysning. Lastrummen var åtskilda sinsemellan och mot förpik och maskinrum med vatten-täta skott. Rummen var städade och torra och inga teck-en till vatteninträngning vare sig uppifrån eller nerifrån kunde upptäckas. Mer historia kring Onega Men vad var det nu med namnet ”ONEGA”. Jag kom på det så småningom. I december 1970 hade pråmen och en fisketrålare varit under bogsering från Helsing-fors mot Göteborg för att skrotas där. I det dåliga vädret hade bogserbåten, som också skulle skrotas, tvingats kasta loss för att bärga en överbordgången besättnings-man. Släpet drev sedan omkring något dygn innan det återfanns och kunde bringas i säkerhet. Att det inte bli-vit något av med den planerade skrotningen var ju klart,

Författaren Peter Strömnäs skrev en spion-thriller med denna händelse som bakgrund: Fredens Hav, utgiven på Bonniers förlag. Fortsatt sökande och rapportskrivning Besöket i Hangö avslutades varefter jag fortsatte mitt resande och tog de resterande tänkbara fartygen i skär-skådande allt enligt den uppgjorda planen. Väl hemma igen skrevs en rapport till Marinförvaltningens Minby-rå där jag redovisade mina intryck. Jag framförde då att jag ansåg att timmerpråmen ”ONEGA” kunde bli ett bra ammunitionsförråd. Hon var trots sin ålder i så gott skick att jag vågade föreslå en närmare under-sökning. Min rapport bedömdes positivt, och efter nå-gon tid blev det besök i Hangö igen. Denna gång i säll-skap med två av Marinförvaltningen utsedda specia-lister, den ene avseende fartyg och dess utrustning, den andre avseende förrådshållning. Inspektion och beslut om inköp Vid det här besöket bolmade rök ur pråmens skorsten och den tillfälliga besättningen, som nu fanns ombord visade att all ångdriven utrustning fungerade. Själv hade jag i uppdrag att taga reda på om pråmen hade flera ägare, om den var pantsatt m.m. samt att förhöra mig om vad pråmen skulle kosta. Priset var 400.000:- svenska kronor . Intrycken av den ganska noggranna inspektion, som den här gången genomfördes, resulterade i rappor-ter från var och en av oss. Vi var eniga om att pråmen kunde bli ett bra ammunitionsförråd, men att det helt naturligt krävdes ombyggnader samt tillförande av om- fattande inredning och utrustning. Vår uppdragsgivare blev uppenbarligen nöjd med vad vi berättat och då priset därutöver bedömdes vara rimligt ledde det till beslutet att pråmen skulle köpas. Så kom det då ett nytt brev från Minbyrån, som med hänvisning till ett tidiga-re givet uppdrag till Chefen för Torped- och minsektio-nen att inkomma med förslag till lämpligt flytande för-råd, anvisade en stor summa svenska kronor till inköp av den föreslagna pråmen. I summan ingick också beräknade kostnader för bogsering till Göteborg, dockning , bottenbesiktning, målning o.s.v. och för alla de åtgärder, som skulle göra pråmen till en flottans egendom. Då blev jag inblandad i att också genomföra själva inköpet. Per telefon fick jag vissa direktiv ifrån Minbyrån om vad som skulle iakttagas vid de stundade förhandlingarna med säljaren. Men jag rådfrågade ock-så min hjälpsamme skeppsmäklare i Göteborg. Vid förhandlingarna, som sedan ägde rum, överenskoms att sedan gravationsbevis utfärdats av behörig finsk myndighet och övriga för försäljningen nödvändiga handlingar kommit oss till handa så skulle köparen ha rätt, att efter överenskommelse om tid och på sin

bekostnad låta bogsera ”ONEGA” till Göteborg. Där skulle hon dockas för bottenbesiktning på köparens be-kostnad. Bottenbesiktningen skulle göras av en opartisk person, en inspektör från den svenska fartygsinspektionen kunde accepteras. De reparationer, som då bedömdes nöd-vändiga skulle bekostas av säljaren samt att betalning för pråmen sedan kostnaderna för eventuella reparationer av-dragits, skulle ske på det sätt och vid tidpunkt som däref-ter överenskoms. Efter någon tid hade för köpets genom-förande nodvändiga och önskade dokument anlänt, och det blev dags att föranstalta om bogseringen till Göteborg. Varvets inköpsavdelning fick uppdraget att höra sig för om kostnaderna för en sådant bogsering, i första han från ”vårt egna” bogseringsföretag, Röda Bolaget. Det pris, som de begärde, var tyvärr av sådan storleksordning att det ej kunde antagas utan vidare. Mina försök att under-handla avvisades vänligt men bestämt. I denna brydsam-ma situation beslöt jag att än en gång vända mig till min hjälpsamme mäklare, och denne lovade undersöka om det fanns något bättre alternativ. Han tyckte sig nämligen minnas att någon bogserbåt från Göteborg för en kort tid sedan fått en bogsering till Östersjön eller Bottenhavet. Kanske den båten nu skulle tillbaka och kunde åtaga sig att ta med ”Onega” på återvägen. Det var inget fel på hans minne. Dagen efter fick jag beskedet att bogserbåten, en av Röda Bolagets förresten, kunde ta med vår pråm på vägen hem, och till vilket pris detta kunde ske. Detta var avsevärt lägre än det som erhållits tidigare från Röda Bo-lagets kontor, långt mindre än hälften, varför erbjudandet accepterades med tacksamhet.

Så var då pråmen på väg. Nu gällde det att få henne dockad så snabbt som möjligt så att bottenbesikt-ning och därpå nödvändig bottenmålning m.m. kunde komma igång. En förfrågan till varven i Göteborg gav ett positivt besked för Lindholmens flytdocka. Vi boka-de in den och gav bogseraren, nu på väg, order att läm-na av vår pråm i denna. Ett par dagar därefter blev hon torrsatt och bottenrengöringen tog vid. Undervattens-kroppen sandspolades, och det hade tydligen någon ”spejare” noterat. Någon timma efter det att detta arbete påbörjats fick jag ett långt telegram, där någon som påstod sig vara delägare i pråmen, varnade oss för de skador som en sandblästring till äventyrs kunde medfö-ra. Dessutom ett lätt hot om vilka konsekvenserna skul-le bli om vi inte omedelbart avbröt arbetet. Min första reaktion var en stilla undran om möjligen berättelsen i ”Fredens Hav” inte hade avslutats i bokens sista kapi-tel, utan hade en fortsättning in i verkligheten. Ett tele-fonsamtal med den finländske säljaren gav beskedet att vi lugnt kunde slänga telegrammet i papperskorgen.

Det existerade inga fler ägare till ”Onega”, vilket vi ju hade fått papper på. Dagen därpå genomfördes bottenbesiktningen till-sammans med en inspektör från Fartygsinspektio-nen i Göteborg och en av örlogsvarvets ingenjörer från Fartygsavdelningen tillsammans med mig. Vi kunde konstatera att pråmens botten såg fin ut, men att nitskallarna hade gett sig på några ställen. Spridningen av skadorna var emellertid sådan att någon försvagning i någon del av bottnen ej behöv-de befaras. Beslutet blev att de skadade nitarna kunde ersättas med svetsning, ett arbete som Lindholmens varv åtog sig att utföra. Samtidigt beställdes målning av skrovet ovan vattenlinjen samt bottenmålning, om jag minns rätt rörde det sig om behandling med epoxytjära. Samtidigt av-lägsnades en del utrustning på och ovan däck som vi inte skulle ha användning för i pråmens roll som ammunitionsförråd. Under dockningsperioden blev det möjligt att göra noggranna uppmätningar av lastrummen, uppgifter som var nödvändiga för planeringen av hur lastrummen skulle inredas. Det brådskade att få fram underlag för de inköp av monteringsbara för-rådsinredningar, som nu förestod. Man måste ju räkna med en viss leveranstid när det gällde en så förhållandevis stor order, som det här var fråga om. Samtidigt måste beslut tas om hur lastluckorna skulle utformas, nedgångskappar, elförsörjning för belysning och avfuktning, brandredskap och mäng-der av andra ting, som var föreskrivna för ammuni-tionsförråd. Dessutom gällde det att nu, då förrådets dimensio-ner kunde bestämmas, snabbt komma igång med rekognosering av lämplig ankrings- eller förtöj-ningsplats för förrådet. Detta borde jag ha initierat tidigare, som sprängämnesinspektören litet beskt påpekade, eftersom arbete av den arten i regel tog lång tid i anspråk. Ansvaret härför låg hos Militär-befälhavaren, men måste naturligtvis ske i samför-stånd med Marinkommandochefen. När platsen sedan var fastställd, skulle ju avtal träffas med berörda markägare, ström dras fram till platsen, eventuell transformatorstation byggas, o s.v. Flera tjänstemän inom Västra Mili-tärområdet fick plötsligt ett verkligt uppdrag att lösa

Forts. i nästa nummer

FISKEBÅTAR SOM MINSVEPARE UNDER ANDRA VARLDSKRIGET

Under andra världskriget inkallades ett stort antal fiskefartyg som ”hjälpminsvepare”. Fartygen bemannades med militär personal med undantag av två representan-ter för ägaren, i allmänhet två ma-skinister. Total besättning tio man. Här är 67 av de inkallade fiskefar-tygen upptagna. Jag har ej tagit upp tonna-ge och dimensioner enär jag bedö-mer att detta ej har så stort allmänt intresse då skillnaden mellan den-na typ av fartyg ej är stor. De flesta är på c:a 50 bruttoton plus / minus 10 % med några som passerar 60-tonsgränsen och längden appr. 17-20 m För de läsare som vill veta mer rekommenderar jag boken ”Fiskebåtarna och Varven” utgi-ven 2002. (Vidar Blom, Lennart Bornmalm och Krister Bång ) I regel användes inga av dessa fartyg som minsve-pare om de hade en motorstyrka under 100 hkr. och då det fanns relativt stora skillnader har jag tagit upp motorfabrikat och motor-styrka. Siffran efter motorfabrikat anger antalet cylindrar. Farten är / var mellan 7-8,5 knop, i några fall upp till nio knop. Fartygen var uppdelade i divisioner med i regel sex fartyg i varje. De två första siffrorna i deras militära nummer anger divi-sionen. 19 div. MDO upphörde redan 1941 och fartygen fördelades på andra befintliga divisioner på västkusten. Divisionerna var fördelade på följande avdelningar’ Div:19, 20, 24, 43 MDO ; 26 MDG 28, 41 MDS 35, 36 MDV 34, 42 MDÖ Källa ang. div. Boken Minsvepare

Förkortningar i kol. motor B -Bolinder ; JM - June Munktell ; S - Skandia ; Sfe - Säffle

Källor: Fiskebåtarna och Varven;( Se ovan) Minsvepare, (Hans Bergström, Paul Swahn )

GG 34 LIBANON och GG 179 CONDOR minsprängdes i kro-nans tjänst och GG 250 VÄST-KUSTEN som demobliserats 1941 sköts i sank av tyska min-svepare under fiske 1943. Totalt omkom 24 man vid dessa händel-ser. (Se även Pejling 2-2014 sidan 9)

Tabellerna är fotokopior ut ”SVENSKA ÖRLOGSFAR-TYG under 300 år” Karl Harry

Källor: ”Minsvepare ” Marinlitteratur. Fiskebåtarna och Varven

1 Luftvärnskanon med ammunition

2. 8 mm luftvärnskulspruta.

3. 2 st. sjunkbombfällare med vardera en st. sjunkbomb. 4. Dimbildare .

5. Fällningsrör för knallbunt.

6. 15 W kortvågsstation.

7. Igenkänningslanternor

8. Svepsluss

9. Manöver och navigeringsbrygga Bryggan påbyggd och finns ej i båtens originalversion. 10 Minsveparutrustning bestående av bl.a.: 2 st. Bärbojar 12 st. tyngder a´50 kg. Skärplan och svepprickar 11. Trålwinch

12. Sveptross

13. Skärtross (bogserdelen)

14. Livbåt / Arbetsbåt

15. Nedgång till inredning i lastrum Besättning 10 man. 16. Nedgång till skans

ur kapten westrups dagbok från s/s vera 1940ur kapten westrups dagbok från s/s vera 1940ur kapten westrups dagbok från s/s vera 1940ur kapten westrups dagbok från s/s vera 1940

1 9 /6 Det har varit en lugn natt. D.v.s. tyska flygmaskiner har hela natten kretsat över hamnen och staden för att ta emot engelsmännen som emellertid inte kom. Jag hörde Churchills tal i går. Engelsmännen är märkvärdiga. det tycks verkligen vara som någon sade efter förra världskriget: ”Engelsmännen förstår inte när de lida nederlag”. De har nu lidit det ena nederlager efter det andra och drivits tillbaka till sin ö, men Chur-chill lovar med stora ord att Eng-land skall befria checker, polacker, danskar, norrmän holländare och belgare, Frankrike skall också få del av deras seger. Men när han talar om svälten i Tyskland, då tror jag bestämt inte på honom. Någon svält hör man inte alls talas om här, även om det säkert inte finns något överflöd. Inte tycker jag heller att det är så vackert, att de helt lämna fransmännen i sticket och samtidigt uppmana dem att fortsätta kampen.

Kapten Westrups dagbok började i num-mer två. Där berättades om hur de blev fast i Bergen vid krigsutbrottet den 9:e april och blev ögonvittnen till bl.a. hur tyska kryssaren Köningsberg sänktes. De släpptes den 17 maj och förra numret slutar med att de ligger i Wismar i Tysk-land och väntar på last.

20 /6

Flyglarm i natt igen. Jag hörde det inte och sov över. Några bomber fälldes inte och man sköt inte heller på dem. Jag har inte hört om bomber fällts någon annanstans, men det har hörts kanondunder på långt avstånd och härifrån till Kiel är farvattnen stängda. Jag träffade svensken, som var ombord häromdagen. Han har varit bortrest, men talade om, att polisen ringt upp hans bostad och sagt, att man visste att han varit ombord en hel timme och undrade vad han gjort så länge. ”Var försik-tig med vad kaptenen säger och tala inte högt om era åsikter. Jag vågar inte komma igen och förresten får jag nog gå nu. Man kikar säkert på oss” Brrrr!

23 /6

I går morse förhalade vi till lastningskajen. Äntligen ser det ut som om vi skulle få börja lasta och komma härifrån någon gång. Vi är alla innerligt trötta på att ligga här. jag är förövrigt trött på hela den här ”sjöfarten”. Ett par dagar, på sin höjd, till sjöss, sakta krypande tätt utefter kusterna. Ankra om nätterna och sedan ligga två, tre och flera veckor i hamn. man ser knappast sjön för bara land. I dag kom polisen ombord och frågade om de fick hålla en kon-ferens med de svenska kaptenerna ombord på Vera. En så stor och fin båt är nämligen Vera här i Vismar att hon är det fartyg som bäst lämpar sig för en sådan konferens. I Ameri-ka var Vera en visserligen trevlig men för övrigt en mycket liten och obetydlig båt. Konferensen gällde förlängning av tiden för vår land-gång. Vi har ju hittills inte fått vara i land efter kl. sex em. Man lät oss förstå att detta var en slags repressa-lie för att tyskarna inte fick gå iland i Sverige. Jag svarade att vi mycket väl förstod att vi inte kunde få gå hur vi ville i krigförande land. Vi hade inte det ringaste att invända mot det-ta och vi kom överens om att hellre sitt ombord hela dagarna än att riske-ra något sådant som hände i Norge och Holland. Men det sade vi inte till tyskarna, De veta inte vad som verk-ligen hänt där, och om de fick hör det skulle de inte tro det. Resultatet av konferensen blev att kapten. 1:e styrman och 1:e maskinisten fåt vara i land till kl. tolv och den övriga be-sättningen till kl. tio. För att fira detta gick jag ut på kväl-len på en liten trevlig restaurant och åt en god sutare och drack en lika god flaska vin. Vid tiotiden blåstes fanfarer i radion och talade hallå-mannen om att fransmännen under-tecknat stilleståndet. i Compiégne. jag hörde en suck, en stor lättnadens suck gå genom lokalen och ett ”Gott sei dank” från min närmaste granne. Men ingen begeistring eller sång eller annat glädjeutbrott, som man kunnat vänta. Folket förefaller näs-tan apatiskt.

24 /6

En glad midsommar! Soligt, varmt sommarväder ha vi. litet väl-kommet regn i går men inte mycket. Det troddes allmänt att det skulle bli åska natten som gick. Dunder och brak blev det men av annat slag än beräknat. fan var lös över Wismar. Engelsmännen kom så hastigt att man inte hann ge alarm. Men när kulsprutor och kanoner satte igång sin helveteskonsert, var det säkert ingen som undrade vad som stod på. En halv timme for flygmaskinerna omkring, jag vet inte hur många de var, släppte ner ljusbomber, som lyste upp trakten oh orienterade sig. Sedan kom bomberna. Det var flyg-maskinverkstäderna man var ute ef-ter. Hur stora skadorna blev vet jag inte, men ett par duktiga brasor blev det. En arbetarbarack i närheten träf-fades och tre franska fångar dödades och några tyska arbetare skadades. Angenämt var det inte att ha en så-dan där ljusbomb över sig och höra maskinen komma närmare och när-mare, man hör den passera över hu-vudet, räknar sekunderna som det kan taga för en bomb att falla och så andas man igen när ingen bomb föll. Hela tiden smattrar, knattrar och bra-kar luftvärnsartilleriet. Granatsplitter hagla vinande ner över fartyget. I dag har vi kunnat plocka upp stora och små stycken med rakknivskarpa kanter, som det inte hade varit trev-ligt att bli träffad av. Det dröjde väl en och en halv timme från de första skotten till ”faran över” - signalen gick. Man tror att engelsmännen kommer tillbaka i natt igen.

25 /6 Det var djärva flygare de där engelsmännen, som väckt allmän be-undran. En hel del tyska flygmaskiner har förstörts i hangarer och fabriker.

Man är så van vid sensationer, att man tar allt som kommer som nå-got naturligt. men alla är innerligt trötta på kriget och önskar fred. Vi förhalade i dag och bör-jade lasta. skönt att vi äntligen kommit så långt.

De var t.o.m. så långt nere att de med sina maskiner kunde förstöra maski-ner som stod på marken utanför hal-larna. Om de. som den tyska radion säger, planlöst hade släppt sina bom-ber och om de velat, hade de kunnat lägga hela staden i ruiner. Det gavs alarm i natt igen. Engelsmännen höll sig emellertid ute vid kusten, så här inne i staden var det lugnt. Jag sov över det hela. Alla flaggor är i topp i dag på kyrkor och andra byggnader. Överallt svänger de röda hakkors-flaggorna. Man firar segern över Frankrike och stilleståndet Det har man verkligen skäl att göra. Tyska arméns prestationer har varit storartade. Men kriget fortsätter. England fortsätter och de franska kolonierna ger sig inte. På sjön blir det säkert inte lugnare. Tvärtom. Så stor som krigsrisken är nu i Öster-sjön har den säkert aldrig varit förr.

28 /6

Bomber och granater över Wismar igen. Med dunder och brak hälsade engelsmännen på oss i natt. Alarmet varade i två timmar. Det var flygmaskinsfabrikerna och den-na gång även hamnen som bomba-des Några större skador anställdes inte. Jag vill lova att det sköts! Det var brandbomber som fälldes över hamnen och fartygen, men dess bättre träffades inte Vera. Några skutor träffades mellan ett par silo-magasin, i ett brädupplag och i kol-högarna föll bomberna, men eldsvå-dorna släcktes innan de hann göra stor skada. En del militär dödades och skadades. Grisarna i slakteriet här bredvid stämde in i den larman-de konserten. I dag plockar vi stora och små järnstycken på däck. Vi arbetar från kl. fyra på morgonen till tio på kvällen, men det går likväl långsamt med last-ningen. Här är brist på trimmare. I morgon hoppas vi likväl bli lastade och om inte hamnen stänges eller något annat inträffar, avgår vi på söndag morgon. Vi är alla innerligt trötta på det långa uppehållet här. Om dagarna kolstybb, rök och smuts och om nätterna flyglarm med allt sitt väsen. Man kan tappa humöret för mindre.

29 /6

Vi blev färdiga så tidigt i dag att vi kunde gå till sjöss vid ett-tiden i middags och glada var vi alla åt det. Natten har varit lugn, men engelsmännen kommer säkert tillba-ka och bombarderar resten av Dorni-er-verken. Vi är inne i minspärren Gjedser-Warnemunde och lotsen lämnar om en stund, kl. tolv midnatt.

2 /7

I går eftermiddag kom vi till Göteborg och ligger nu lugnt och tryggti hamn. Vi hade lots ombord utefter hela svenska kusten. Man kryper tätt utefter kusten mellan grund och mer eller mindre tillfälliga prickar, vägar som man i normala tider aldrig skulle tänka på att gå. Förhållandena på kusten ändra sig från resa till resa också. Där det på nerresan var ett minfält, är nu klart vatten. Där det då var klart finns nu ett minfält. Tvärs över Öresund vid Viken till Danmark finns nu en spärr, ett nät att hindra ubåtar. Det hade jag hört av svenska kaptener i Wismar men de visste inte bestämd position. Vi kommer att ligga här till torsdag eller fredag. Det är ganska säkert att vi sedan skall gå till Häl-singborg för att docka och reparera. Det ser inte ut som om jag skulle kunna få semester förrän i augusti. Då kommer kapten Rylin tillbaka. Sedan kommer jag nog att stanna hemma ganska länge. I Helsingborg skall vi ligga några dagar, så då får jag nog tillfälle att resa hem ett tag.

25 /7

Vi hade en vacker resa till Västerås. Östersjön är ju alltid vack-er på sommaren och inte minst Mäla-ren med sina leende stränder och många ståtliga slott som sticka upp här och var i grönskan. Vi gick inte tremils- gränsen denna gång, utan tog kortaste vägen sedan vi passerat Trelleborg och lämnat Öresundslot-sen där. Tyskarna behärskar ju nu Östersjön och behöver inte kapa far-tyg för att kontrollera sjöfarten där. Lastningen gick ganska fort och så begav vi oss igen på söndags morse.

Nerresan var lite blåsig, det blåsigaste vi haft på länge, men det hindrade oss inte mycket. I söd-ra Östersjön mötte vi en gammal bekant, Consul Olsson, eller Korsö som hon numera heter. Vid Gjed-ser-minspärren fick vi minlots och på natten ankrade vi vid Fehmern, Man kan inte gå här på nätterna. Flygare såg vi inga, men borta vid horisonten sökte strålkastare. Nästa morgon fortsatte vi i vackert som-marväder och kom utan äventyr genom Kielkanalen. Vi ankrade vid elvatiden på Elbe i nattsvart mörker och ösregn. Det var ett riktigt höst-väder. En timme senare dundrade kanoner och kulsprutor, strålkastare svepte över molnen och flygmaski-ner surrade högt uppe. Då inga bomber fälldes här utan längre upp-för floden någonstans gick jag och lade mig. Jag var trött efter allt nattvak. Vid tvåtiden kom flygarna tillbaka. De flög ganska lågt över oss mot havet Så var flygalarmet över för denna gång, en del fyrar tändes och vi kunde åter sätta ut våra avskärmade lanternor. I natt blir det säkert alarm igen. Det har klarnat upp och det är ett utmärkt flygväder.

26 /7

Klockan tre i morse lätta-de vi och med minlots och en sol-dat ombord fortsatte vi. Havet låg nästan spegelblankt så allt som flöt syntes långa vägar. En låg dyning fick båten att slingra allde-les förfärligt. Den här tunga malm-lasten i botten är inte vidare trev-lig. Ja, allt som flöt syntes tydligt och det var inte trevliga saker som drev omkring. Vrakdelar av olika slag, en massa trä från en däckslast och t.o.m. ett upplöst lik med ut-sträckta armar och ben. Utanför Borkum, inloppet till Emden , sticka topparna från en massa vrak upp ur vattnet. Ett av dem är fins-ka ångaren Trio, som gick på en mina för ett par dagar sedan. Hela besättningen blev räddad, har jag hört. Trio var en av mina olycks-bröder i Lübeck i vintras.

Forts.nästa sida

Jag har fått något fel på mina ”bromsar”. Nej, jag menar inte på bi-len, där har jag inte något problem att hålla avståndet eller stanna. De bromsarna är ju mekaniska. Det är när jag sitter framför datorn och försöker få ihop årets sista ”Pejling”, då får jag en känsla av att jag nyss satt och önskade God Jul i den förra. Jag kan inte bromsa tiden ! Då kommer jag att tänka på Artur Koestlers* tidsparadox i boken ”Dialog med döden” Koestler arbetade för News Chronicle som korrespondent för de regeringstrogna styrkorna i spanska inbördeskriget, blev tillfångatagen av general Francos trupper och hölls i isoleringscell i flera månader. Om nätterna hörde han hur fångar i andra celler hämtades för att avrättades och han visste inte om eller när hans tur skulle komma. Tiden kröp fram, mi-nuterna blev som timmar, men när han kryssade vecka efter vecka på cellväggen tyckte han att det var igår celldörren stängdes. Paradoxen var att när måna-derna av händelselöshet flöt ihop försvann den tiden efteråt i intet. Motsatsen är att när händelser och aktiviteter avlöser varandra och tiden rasar förbi, blir den i minnet den långsammaste. Även om jag försöker ”hålla igång” idag så flyter allt i samma spår och veckorna ”består” för min hjärna endast av måndagar och fre-dagar. Jag nämnde i första stycket bilen. En kollega sade en dag: Jag såg en lyxutrustad bil igår! Lyxut-rustad ? Ja, innan han svängde runt gathörnet tände han en blinkande lampa som talade om åt vilket håll han skulle svänga. Jag har sett något liknande svarade jag, men då brukar dom göra det samtidigt som dom vrider på ratten. så man har inte stor chans att reagera . Skämt åsido ligger det mycket allvar i ovanstående, och då talar jag om Göteborg .

* Artur Koestler (1905-1983) föddes i en välbärgad judisk familj i Budapest. Han började som journalist under en flera års vistelse i Israel på 20-talet. 1929 återkom han till Europa och hade en ledande befattning i den tyska pres-sen. Under 30-talet var han medlem i tyska kommunistiska partiet men bröt med kommunismen 1938. 1940 bosatte han sig i Storbritannien där han fick medborgarskap. Han är mest känd för sin roman ”NATT KLOCKAN TOLV PÅ DAGEN” 1941 som behandlar Moskvarättegångarna. Boken räknas fortfarande som en de infly-telserikaste skildringarna av Stalintiden. Senare kom flera romaner där han gjorde upp med kommunismen. PIL I DET BLÅ och DEN OSYNLIGA SKRIFTEN. är hans självbiografier som kom på 50-talet. Det sägs att man inte kan rekommendera böcker, men Koestler är en av våra favoriter och i vår bokhylla står ett femtontal.

Karl Harry

När jag kom hit i början av sjuttio-talet, var jag van vid Stockholmstra-fiken. Hård men just. Försökte man här hålla ett par billängders lucka dök det alltid upp någon som slängde sig handlöst in emellan. Blinkers och tecken på att här vill jag in såg jag aldrig. För-sökte jag själv byta fil ökade dom farten och täppte till. Är det på grund av trafikanterna Göteborg har fått namnet ”Vilda Västern” förstår jag uttrycket. En bekant som blev stoppad av polisen i en annan stad för att han inte blinkade innan han svängde sva-rade lite överraskad: ”Jag kommer från Göteborg” ”Jasså har ni inte blinkers där”? Jag har glömt hans svar, kanske lika bra det. Nu har jag bott här i mer än 40 år. Jag har vant mig men tycker fortfarande att Göteborg är en ovan-ligt svår trafikstad även om uppfö-randet i trafiken har blivit sju gång-er bättre. Kanske beroende på pa-radoxen, högre biltäthet och stor bilfientlighet. Jag slutar med att citera en taxichaufför som jag åkte med på sjuttiotalet. Han kom från en annan landsdel. ”Jag var livrädd i den här stan första åren”

Karl Harry P:S: Talade med en bekant häromdagen. Han sade att Stockholmstrafiken har blivit för dj...g. Är det också en pa-radox ?

D.S.

Ett annat fartyg, ett tyskt motorfar-tyg, gick till botten så sent som i morse. Från masttopparna, det enda som stack upp över vattnet, vajade ännu signaler och flaggor. Vi kom lyckligt förbi allt det där och ligger nu till ankars på floden och väntar på dagsljus och högvatten för att komma in ham-nen.

27 /7

Kl. fyra i morse lättade vi igen och gick in till Bremen. Ham-nen är full av fartyg, som lossar malm eller lastar koks och kol. De flesta är tyska och svenska. Sjöfar-ten har ökats mycket här den sista tiden. Jag har varit här en gång för länge sedan, men kommer inte ihåg så mycket härifrån. Det är en stor och viktig hamn och man har gjort mycket för att skydda den mot luft-angrepp. Förutom en massa luft-värn är staden och hamnen omgi-ven av en mur av spärrballonger som varje natt sändas upp. Nästen varje natt är engelsmännen här, säger man, och befolkningen får tillbringa en del av nätterna i käl-larna. För en 14 dagar sedan bom-barderades staden ganska häftigt. Den gången hade engelsmännen svårt att välja sina mål. Bomberna föll uppe i staden i närheten av en liten kanal där några hus träffades.

Forts och slut nästa nr.

KAPTEN WESTRUPS DAGBOK Forts. från sidan 14

RAPPORT FRÅN HJÄRNAN

När detta skrives har 2014 bara en månad kvar. Här

följer en liten kavalkad om vad som bl.a. hände 1914

Ubåtarna Svärdfisken och Tumlaren sjösat-tes .Utrangerade 1936. Ubåten Laxen sjösattes. Utrangerades 1935. Systerubåten Gäddan 1915-1935 Ubåten Delfinen sjösattes. Utrangerad 1930 Minkryssaren Clas Fleming levererades. Utrangerad 1959.

Den 6:e februari anlände 30.000 bönder till Stock-holm och krävde att försvaret skulle stärkas. Gustav V höll det s.k. borggårdstalet, gick emot sin egen reger-ing och ansåg att försvarsfrågan måste lösas nu. Statsminister Staaff och regeringen avgick den 10 feb-ruari och efterträddes efter en förbittrad strid av mini-stären Hammarskjöld.

Första Världskriget bröt ut och räddade kungen från övertrampet. Efteråt lär kungen frågat högerledaren Lindman: ”Hade jag inte rätt ?” Lindman svarade: ”Ja, men Ers Majestät hade en förbannad tur”

Efter krigsutbrottet inleddes ett samarbete mellan de tre nordiska länderna med ett trekungamöte i Malmö i december. (Gustav V, Håkon VII och Kristian X )

28 juni mördas österrikiske tronföljaren Frans Ferdi-nand i Sarajevo.

23 juli kräver Österrike 1) offentlig ursäkt. 2) Att mor-det klaras upp och de skyldiga straffas. 3) Österrike skall ha rätt att delta i undersökningen.

Serbien vägrar det tredje kravet och den 28 juli börjar Österrike fientligheterna.

Ryssland vill skydda sina intressen på Balkan och mobiliserar.

1:a augusti går Tyskland på grund av trippelalliansen* in på Österrikes sida, förklarar Ryssland krig samt marscherar in i Luxenburg.

3:e augusti förklarar Tyskland även Frankrike krig eftersom även Ryssland, Frankrike och England har ett avtal, trippelententen.**

4:e augusti marscherar tyska trupper in i Belgien och därefter förklarar England krig mot Tyskland.

Europa är i krig.

- I november går Turkiet med i kriget mot Ententen.

- England övertar Turkiets makt i Egypten

- Japan ockuperar alla tyska besittningar i Ostasien.

FÖR 100 ÅR S EDAN

Sjökriget: Sammandrabbningar mellan Tyska och Engelska styrkor utanför Sydamerika slutar med att Tyskarna besegras vid Falklandsöarna. Endast lätta kryssaren ”Dresten” undkommer men blir senare sänkt utanför Chile.

* Trippelalliansen. Ett defensivförbund mellan Tyskland , Österrike-Ungern och Italien 1882-1915. Alliansen spräcktes 1915 när Italien gick in på ententens sida i kriget. Hösten 1914 går Turkiet med i alliansen ** Trippelententen. Samförståndsavtal, först mellan England och Frankrike 1904 . Sedan även Ryssland som anslöt sig 1907

AKT SLAG Forts. från sidan 4 Nästa nummer kommer redan i månadsskif-tet februari mars så det kan bli svårt att nå upp till 20-sidorsnivån om vi inte får hjälp med alster från läsarna. Som tur är har vi ju fortfarande oavslutade följetonger och en till är ev. på väg. Vid slutredigeringen fick jag med en artikel in ett annat skrivprogram än det jag använder så det blev kaos i alla mina spalter. Jag tror att allt är upp-rättat men jag ber om ursäkt i förväg för ev. hittade fel som kommit på grund av detta. Jag fick bara da-gen på mig för att hålla den beställda tiden på tryck-eriet.

Karl Harry

Om jag vill ha högre lön får jag tala med min ar-betsgivare. I vårt demokratiska system kan våra politiker själva bestämma hur mycket de skall plocka åt sig av de pengar som vi arbetat ihop till

dem.

Karl Harry

Via vår vebbmaster Anders Anders-son har vi fått vidstående text som han hä mtat ur t i d ning en ”Veteranbåten” nr. 1-2014. Anders har även inhämtat tillstånd att vi får använda detta i Pejling.

MATROSENS

ANPASSNING

TILL LIVET

Häll motorolja i luftfuktaren i stället för vatten och ställ in den på högsta styrka. tvätta inte din tvätt hemma. använd den trängsta tvättomat du kan hitta. Låt motorgräsklipparen stå på i var-dagsrummet sex timmar per dygn för att uppnå lämplig ljudnivå. Läs av el - och vattenmätarna varan-nan timme. Sov med smutstvätt i sängen. Bjud hem gäster men ha inte mat så det räcker. Ta ut soporna endast en gång i veck-an. Förvara soporna i den andra delen av badkaret. Gör upp familjens veckomeny utan att titta vad som finns i skafferi, kyl och frys. Ordna så att din väckarklocka ringer på oregelbundna tider under natten. När den ringer, hoppa upp ur kojen, kasta på dig kläderna och rusa ut i trädgården för att se om grannarnas hus står kvar. Sätt en flimrande lampa under soff-bordet och ligg där och läs böcker i dess sken.

F ör den som varit till sjöss länge, exempelvis i flottan, kan det

vara svårt att anpassa sig till livet i land, Då finns det, har jag inhämtat, några knep att ta till för att göra an-passningen lättare. Själva denna an-passning är också något som flottis-tens familj måste försöka anpassa sig till, om han har någon familj, vill säga. Snart kanske han inte har det. Själva övergången från det hårda sjömanslivet till det mera svensson-betonade i familjens sköte kan vara en svår och invecklad process. Här är alltså några nyttiga råd: Sov på hyllan i garderoben. Ersätt garderobsdörren med ett skynke. Säg åt din fru att fyra timmar efter det att du har lagt dig, slita undan skynket, lysa dig i ansiktet och säga: Ursäkta fel hylla! Ät bara mat som kommer direkt ur en burk eller som blandats med vat-ten. Drick bara torrmjölk till målti-derna. Måla alla husets väggar bruna och taken smutsigt vita. Renovera badrummet. Bygg en vägg tvärs över badkaret och flytta ner duschen till brösthöjd. Glöm inte stänga av duschvattnet när du tvålar in dig. Upprepa allting någon säger till dig.

Vid åskväder, sätt dig i en gungstol och gunga intensivt till dess du blir kraftigt illamående.

Titta inte på TV annat än filmer mitt i natten Låt din familj rösta om vil-ken film ni skall se och välj sedan en helt annan. En gång i månaden tar du isär varen-da apparat du har och sätter ihop den igen. Bjud in minst 15 personer du inte känner att komma och bo hos dig en vecka. Höj trösklarna och sänk överdelen på dina ytterdörrar så att du antingen snubblar eller slår i huvudet när du går ut eller in. Släng då och då katten i swimming-poolen och ropa: Man över bord ! Rusa så in i köket och sopa ner allt som står på diskbänken till golvet och skäll på din fru för att hon inte har sjöstuvat ordentligt. en hemvändande sjöman som lyder dessa råd har stora möjligheter att lyckas.

LARS PORNE

Kungl. brev 1899-

0505:Föreskrives att stångtorpeder skall såsom beväpning vid Flottan utgå.

0616 Ny uppbördsman får anställas vid brefduvestationen å Skeppsholmen Go 1895 0802 Flygförsök med brefdu-vor skola under nu pågående eskader-övningar anställas.

Generalorder 1899 0506 All undervisning och öfning med stångtorpeder skall upphöra vid Flottans skolor och undervisnings-kurser

Generalorder 1895 0605 Bestämmelse att benämningen ”mina” i betydelsen sjelfgående mina skall utbytas mot torped.

Ja, tiden har förändrats och gator har försvunnit och nya har kommit. Det är alltid svårt att acceptera allt från början, men tid läggs till tid och nu är det inte många som kommer ihåg att så här såg det ut å. Idag tycker vi att det är bra att en ändring gjordes och vi tänker inte tillbaka. Det är bra när gamla foton påminner oss om att så var det då. * Nattmansskogen om du undrar. vad är detta och vad kommer namnet ifrån ? Det var en man anställd (jag tror av kom-munen). Befattningen kallades nattman. Hans arbetsuppgift att ta emot sjuka djur som kattor och hundar och andra små djur som skulle avlivas. Detta gjorde denne man och begrav-de dem sedan på särskild plats här i skogen. I Nattmansskogen gick vi inte gärna själ-va, men gärna med sällskap. det var spännande och nyfiket intressant.

PS

Utöver vad jag minns ingick tidigare i yrket även att avliva och begrava hästar. Hästen ansågs helig och ingen slaktare ville åta sig. Hästen gräves ner och ingen åt av köttet. Att nattetid tömma latriner kunde också ingå i yrket. Ingen ville ta en rackare i hand och de levde ärelösa och isolerade. På krogen fanns sär-skilda glas för rackare så att ingen annan av miss-tag kunde dricka ur detsamma. Nattman är i de tidigare danska landska-pen Skåne Blekinge och Halland namn på det svenska ”yrket” rackare. Nattman/rackare var före 1880 bödelns medhjälpare.

Källa Wikipedia

MINNEN KRING ETT FOTO

N u kommer jag igen med gamla foton som framkallar minnen från

tidigare år vid örlogsstationen på Nya varvet.

Gerd Larsson

Här kommer Flottans Musikkår i Göteborg (en sådan fanns under många år )** för utpassering under valvet i Tornbyggnaden och förbi vaktkuren. Den går i täten för all personal som skall gå till Karl Johanskyrkan för att

På bild nr. två ser Ni hur många det var. All personal på inneliggande fartyg, samt all personal stationerad på ör-logsstationen som inte oundvikligen behövdes i tjänst skul-le deltaga. Detta gällde även civilpersonal. För att fortsätta med bild nr. två har nu truppen kommit till stadsgränsen (numera Kungssten ) Truppen går alltså på Långedragsvä-gen. Här har just förtruppen passerat Stadsgränsens bilsta-tion (Taxi ), Hedlunds bensinstation. (BP) och en gammal verkstad och befinner sig i uppförsbacken mot Karl Johans- gatan. Denna del Långedragsvägen finns inte kvar.

Till höger på bilden kommer uppgången ( en stig ) till Nattmansskogen* och Paviljongerna tillhörande Ren-strömska Sjukhuset. Där hade lungpatienter en period un-der årets vår- och sommardagar för att få vila och rekrea-tion.Som synes var ledet långt, så det tog en lång stund innan alla kommit fram Karl Johanskyrkan .

**Flottans musikkår i Göteborg bildades den 1:a oktober 1944 på Nya Varvet. 1957 slogs musikkåren ihop med A2:s musikkår och flyttade till Käringber-get. Efter sammanslutningen benämndes de förenade kårerna Marinens musikkår i Göteborg. Musikverk-samheten lades ned 1970-71

Januari

Dag: Torsdagen den 29:e Tid: 1800 Föredragshållare: P-O Eriksson Ämne: Svenska Amerikalinjen 75 år samt Gripsholms första resa efter kriget som passagerar-fartyg. P-O Eriksson är född 1928. Han blev medlem i Flottans Män 1995 och har under många år varit medlem i sty-relsen bl.a. som vice ordförande och några månader som tillförordnad ordförande. Under sina år till sjöss seglade han, innan han ”gick iland,” som maskinchef.” Ovanstående är nedskrivet av redaktören enär Eriksson befann sig i Australien när tidningen skulle gå in tryck.

Februari

Dag: Torsdagen den 26:e Tid: 1800 Föredragshållare: Swen Emanuel Ämne: Isens fånge - S/S Oscar Dicksons haveri i Nordpassagen år 1881 S/S Oscar Dickson byggdes på Kockums varv i Malmö i Syfte att öppna en handelsförbindelse mellan Europa och Sibirien via de sibiriska floderna Ob och Jenisej. Finansiärer var Oscar Dickson, samt den tidens oligark Alexander Sibiriakoff. Dessa hade året innan tillsammans med Kung Oscar11 bekostat den fram-gångsrika resan med S/S Vega som första kända fartyg genom Nordostpassagen. Swen Emanuel är född 1947 i december i Aling-sås. Han är författare till boken i ”I isens fånge.” Swen E är sonsonson till eldaren på S/S Oscar Dickson, Ema-nuel Andersson som i dagbok beskriver det dagliga livet på fartyget. Emanuel A född i Brevik vid Karlsborg blev 97 år gammal. . Mars Dag: Torsdag 26/3 Tid: 1800 Föredragshållare: Jan-Olof Nilsson Ämne: Historieresan. Jan-Olof Nilsson, född 1960, är författare journalist och föreläsare. Efter universitetsstudier i bl a historia, konst-

vetenskap och internationell politik arbetade han i tio år som antikvarie och utställningsproducent. Sedan 1989 är han verksam som frilansjourna-list. På senare år har han blivit en ofta anlitad och uppskattad föreläsare.

RAPPORT FRÅN KLUBBMÄSTAREN

Han har skrivit ett flertal böcker, bl.a. de kritikerrosa-de Anrop red dog, Minnen av krig och Lucky Strike.

I det här föredraget tar han med oss till beredskaps-årens dagar, då hemvärnet bl.a. fick rycka ut och vakta nödlandade amerikanska bombplan. Föredraget har väckt stor uppmärksamhet och uppskattning och byg-ger på ett unikt källmaterial, dagböcker, privata foto-samlingar, brevdokument och otaliga intervjuer.

Under föredraget visas ett sjuttiotal unika dia-bilder.

J-O har även med sig en del föremål från tiden. Det

spelas dessutom tidstypisk musik ur en gammal 40-

talsradio

April

Dag: Torsdag 23/4.

Tid: 1800

Föredragshålare: Lars-Erik Uhlegård

Ämne: Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten inom Försvarsmakten (MUST)

Lars-Erik Uhlegård blev under hösten 2014 ny ordfö-rande för Flottans Män i Göteborg. L-E U är en 68-årig nyligen pensionerad sjöofficer med kommendörs-kaptens grad. Han är född i Stockholm, men är bosatt i Mölndals stad sedan 1974.

Hans meritlista när det gäller utbildning och olika be-fattningar inom Försvarsmakten är omfattande .Hans karriär började som 3 klass sjöman i Karlskrona och slutade som kommendörkapten vid Militära underrät-telse- och säkerhetstjänsten (MUST). L-E U har tjänst-gjort på många av Flottans fartyg som bl a navige-ringsstyrman och fartygschef.

Boris Lundqvist Klubbmästare

070-939 06 52

KLUBBAFTNAR JANUARI -APRIL

Jan. 01 17 22 24 Feb. 01 01 09 28 Mar 02 02 06 12 13 19 24 24 25 27 29

039470 039478 038983 031001 039795 030509 030358 0504 038763 039131 039344 0502 031316 030902 030713 030814 030409 030711 9606

Evert Olofsson Brännö 85 år Bert Olofsson Gbg 85 år Bert Löverdal Bohus 80 år Boris Lundqvist Lindome 70 år Ronald Blom Angered 70 år Christian Nilsson Gbg 75 år Lars Josefsson Stenungsund 80 år Käthe Ivarsson Bojen 80 år Mikael Ekeblad Torslanda 70 år Gunnar Friberg Gbg 75 år Nils Melin V. F. 80 år Britt-Marie Detterberg Bojen 70 år Helmer Ternegren V. F.. 90 år Jan-Erik Karström Gbg 70 år Lennart Kallerdahl Brastad 70 år Ulf Larsson Alingsås 75 år Ulf Granat Askim 70 år Anders Lennvi Gbg 85 år Kerstin Sjöblom Bojen 85 år

REPLIK Visan om Marieholm

I förra numret efter ”Visan om Marieholm” fråga-des ”Vem var / är Robert

Hans Hermansson hörde av sig omgående och berättade att det var fartygschefen, kommen-dörkapten Robert Krusell. Hans berättade också att de i andra versen omskrivna lössen fanns verkligen i överflöd.

VI GRATULERAR FÖDELSEDAGAR JAN—MARS

Foto Hans Hermansson

Vi önskar en stund av Julefrid

för eftertanke, ja nog har vi tid,

innan vi på dopparedan

stökar till under julegran.

På klappar ”an mass ” vi vrider och vänder.

Papper slits upp av ivriga händer.

Som vanligt liknar det köphysteri.

Som vanligt ett pryl och ha-raseri.

Men denna jul vi önskar måhända

i viss mån trenden kunna vända.

Den finaste klapp till Er alla vi vet

men hur slår man in kärlek i ett paket ?

En vacker men ogörlig ambition

plus några små klappar som tradition.

GOD JUL och

GOTT NYTT ÅR

önskar

redaktören och

diktande

hustru Inga-Lill

VI HÄLSAR FÖLJANDE nyaVI HÄLSAR FÖLJANDE nyaVI HÄLSAR FÖLJANDE nyaVI HÄLSAR FÖLJANDE nya

medlemmar välKomnamedlemmar välKomnamedlemmar välKomnamedlemmar välKomna

V E N T I L E N

Den öppna

031415 Daniel Karlsson

032416 Johan Algell

031417 Björn Carlström

031418 Tommy Frisk

031419 Risto Guerreiro

031420 Ingemar Kjönsberg

031421 Göran Eklund

031422 Mikael Kekonius

031423 Carlaxel Benholm

Mölndal

Torslanda

Kärna

Torslanda

Göteborg

Göteborg

Bohus

V:a Frölunda

V:a Frölunda

FLOTTANS MÄN

JANUARI: 29 To KLUBBAFTON FEBRUARI: 26 To KLUBBAFTON MARS: 15 Sö MEDLEMSMÖTE 21 Lö ÅRSMÖTE 26 To KLUBBAFTON APRIL: 23 To KLUBBAFTON Maj 10 Sö MARINSTUGANS DAG 28 To GRILL– OCH MUSIKAFTON

SÖNDAGSÖPPET 11-13

JANUARI: 18, 25 FEBRUARI: 01, 08, 22 MARS: 01, 08, 22, 29 APRIL 12, 19, 26, MAJ: 03, 17, 31 JUNI 07.

ONSDAGSÖPPET 11-13

JANUARI 14, 21 FEBRUARI: 04, 18 MARS: 04, 18 APRIL: 01, 15 MAJ: 06, 20

JUNI 03

DAMKLUBBEN BOJEN JANUARI: 28 On KLUBBAFTON FEBRUARI: 25 On ÅRSMÖTE MARS: 14 Lö SECOND HAND 25 On KLUBBAFTON APRIL: 29 On VÅRSUPÉ MAJ: 10 Sö MARINSTUGANS DAG 28 To GRILL– OCH MUSIKAFTON

OBS !

TILL KLUBBAFTNAR MÅSTE NI FÖRANMÄLA ER, LISTOR FINNS I MARINSTUGAN.

ALTERNATIVT, RING TILL RESPEKTIVE KLUBBMÄSTARE ELLER STUGFOGDEN.

VI FIRAR LILLE JULAFTON I MARINSTUGAN DEN 12 DEC. PRIS FÖR JULBORET 250:-

SISTA ANMÄLNINGSDAG TORSDAGEN 4 DEC. OBS ! ! ANMÄLAN ÄR BINDANDE

L U C I A MARINSTUGAN

LÖRDAGEN DEN 6:E DEC

Kl. 11’00– 14’00

TOMBOLA LOTTERIER

KAFFESERVERING

AKTIVITETER VÅREN 2015AKTIVITETER VÅREN 2015AKTIVITETER VÅREN 2015AKTIVITETER VÅREN 2015

F L O T T A N S M Ä N S

S Å N G K Ö R

U N D E R H Å L L E R

KL 12’30

LUCIATÅG KL. 13’00

VÄLKOMNA ÖNSKAR

FLOTTANS MÄNS DAMKLUBB

BOJEN