Embed Size (px)
Citation preview
This is an electronic version of a bookchapter published by and with permission from
Svenska litteratursällskapet i Finland
Citation for the published paper: Ingrid Elam
Runeberg som kritiker in Historiska och litteraturhistoriska studier 79
Svenska litteratursällskapet i Finland 2004
URL: http://hdl.handle.net/2043/7192
Ingrid Elam
Runeberg som kritiker
D EN UNGE JOHAN Ludvig Runebergs uppfattning om Sveriges samlade litteratur var mycket låg. Han lät sin blick svepa
över nästan tusen år, från folkvisorna till Tegner, och fann i stort
sett inget av värde. Vadan denna snålhet? Äldre litteraturhistoriskaförklaringar till Runebergs kritik av den svenska litteraturen i Helsingfors Morgonblad 1832 följer i huvudsak två spår.
För det första motiveras Runebergs hårda angrepp på det litterära allmäntillståndet i Sverige av personliga rancuner. I Runebergs
debutdiktsamling, Dikter (1830), hade att ett som han själv tyckteorättvist svalt mottagande i Sverige, den dikt han 183 l tävlat med iSvenska Akademien, Grafven i Perrho, hade "bara" att ett delat an
dra pris, och Runeberg inledde därför en noga planlagd motattack,ägnad att rensa fältet från gammalt ogräs. 2
För det andra var Runebergs synpunkter inte originella, han lånade vapen mot gamla skolan ur nya skolans arsenal, när han sedan angrep nya skolan lät han sig inspireras av Tegners kritik av
densamma, för att i nästa andetag kasta sig över Tegner själv. FrånRunebergs position på andra sidan Bottenviken ter sig de inbördes
stridande grupperingarna, de överåriga klassicisterna i Akademien,nyromantikerna med Atterbom i spetsen och "neutren" Tegner,som lika dåliga kålsupare. Men den ene kunde användas för att slå
den andre och det fanns "inte många synpunkter i hans uppgörelsemed den svenska litteraturen som inte tidigare framförts också iSverige". 3
Runebergs kritik kan så betraktad uppfattas som ett hopkok av
gammal skåpmat och nya privata oförrätter, knappast något att höja
HLS 79 179
till skyarna får 170 år sedan, än mindre idag. Ändå är dessa artiklar fortfarande både läs- och tänkvärda. Hur går det ihop? Enfårklaring är att den äldre forskningen - och det är främst den somintresserat sig får Runebergs artiklar - är idehistorisk och/eller biografisk. Utifrån ett sådant perspektiv är det lätt att slå fast, dels attRuneberg hade behandlats snålt både av den svenska kritiken ochav Svenska Akademien och alltså hade en gås att plocka, dels atthans uppfattningar om svensk litteratur delades av flera andra bedömare, inte minst i Sverige. Den nya skolan var 1832 redan överspelad och Tegners epigoner publicerade sig flitigare än han självgjorde. 1832 är det i stället Runebergs idyller och epigram som harframtiden får sig.
Om man emellertid läser Runebergs artiklar inte som ideologiskaeller personliga uttryck, utan som kritik, i ljuset av annan, med demsamtida kritik, framträder ett annat drag. Runeberg är som kritikeri fårsta hand intresserad av diktens verklighetsbild och verkningsmedel, inte främst av dess fårhållande till tidens skolbildningar ochideologiska föreställningar. Det estetiska intresset gör att Runebergställer dikten framfår diktaren även när diktaren är kvinna, vilketinte var så vanligt runt 1830.
I 80 Ingrid Elam
Published with permission from
SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET I FINLANDhttp://www.sls.fi
