Alla tiders historia 2-3_smakprov_2012

Olle LarssonHans AlmgrenBirgitta Almgren

Alla tiders historia 2-3

SMAKPROV

Nu är det dags igen för en helt ny bok!

Med det här särtrycket har vi glädjen att presentera en nyhet bland våra läromedel i historia – Alla tiders historia 2–3 för historiekurserna 2a, 2b och 3 i gymnasieskolan.

Bokens sexton kapitel är fördelade på två avdelningar. Den första fungerar som ett baspaket med kapitel som till stora delar belyser själva historieämnet, medan den andra erbjuder ett urval teman och längdsnitt. Dessa fungerar ensamma men kan också användas som introduktioner till olika slags fördjupnings arbeten. I slutet av varje kapitel finns litteraturtips för vidare läsning, ett urval textfrågor och förslag till fördjupningsuppgifter.

Författare till boken är Hans Almgren, lektor och läromedels författare sedan flera år tillbaka, Birgitta Almgren, professor och läromedelsförfattare, och Olle Larsson, lektor vid Katedralskolan i Växjö och författare av historieböcker.

I detta särtryck har vi tagit med smakprov ur två olika kapitel. Det första utdraget kommer från kapitlet ”Människan i historien”, som både presenterar själva ämnet mentalitetshistoria och ger en mentalitetshistorisk översikt. Det andra är hämtat från kapitlet ”Den moderna idrottens historia”, som skildrar idrottens framväxt, breddning och villkor såväl internationellt som i Sverige under de senaste drygt hundra åren.

Boken kommer ut sommaren 2012. Gå in på www.gleerups.se och följ hur boken utvecklas i Gleerups Lab.

Bokens innehåll

OM HISTORIATid, kalendrar och epokerVad är historia?Källor och källkritikArkeologi – historien före historienMänniskan i historienGenushistoria

UR HISTORIEN – TEMAN OCH LÄNGDSNITTVad är folkmord?Terrorism i historienKrigets historiaSpioner och agenter under kalla krigetMigration från urtid till nutidMiljön då och nuDen moderna idrottens historiaKonstarternas epoker och villkorMode genom tidernaArvet från antiken

Människan i historien

Krucifix från Gottröra kyrka där Botulf från Östby uttalade sitt tvivel om att nattvardsmåltiden skulle bestå av Jesu kropp och blod. De orden skulle komma att förändra hans liv för alltid.

i oktober 1303 härjade djävulen i Gottröra församling i Uppland. En bonde vid namn Botulf från byn Östby hade förnekat att brödet och vinet i nattvarden var Kristi kropp och blod. Detta var något alldeles oerhört. Bara att tänka på detta vis var farligt, men Botulf hade dessutom högt och tydligt gett uttryck för sina villoläror inne i kyrkan inför hela församlingen. Det var en bekymrad präst som berättade detta för ärkebiskopen när denne kom på besök till församlingen. Trots förmaningar och långa samtal vägrade den envise bonden att ändra uppfattning.

Ärkebiskopen lät kalla Botulf till sig. Inför ärkebiskopen erkände han att han tvivlat på förvandlingen av brödet och vinet men att han nu kommit på bättre tankar. Han visade uppriktig ånger, och inför hela församlingen tog han tillbaka det han sagt. Men uttalandet kunde inte göras ogjort. Av kyrkan ålades han sju års botgöring genom att vissa dagar endast förtära vatten och bröd. Kätteri, alltså avvikande religiösa uppfattningar, var ett allvarligt brott som krävde stränga straff.

Sju år gick och vid påsktid 1310 fick Botulf syndernas förlåtelse av ärkebiskopen. Han deltog i mässan och allt gick bra ända fram till den stund då prästen skulle dela ut nattvarden. När han kom fram till Botulf och räckte fram brödet frågade han för säkerhets skull om Botulf trodde att det var Kristi kropp. Förfärad hörde han hur Botulf inte bara svarade nej på frågan utan också sade att om så vore fallet så skulle han inte kunna tänka sig att äta av Jesus. Tänk så arg Herren skulle bli och vilka hemska straff man skulle drabbas av om man verkligen åt av Guds son. Den envise bonden hade därmed åter gjort sig skyldig till kätteri.

När ärkebiskopen fick veta vad som inträffat lät han kalla Botulf till Uppsala. Men Botulf, som säkert insåg att han inte hade något gott att vänta, vägrade komma. Men redan i november, då ärkebiskopen befann sig på en plats nära Botulfs hemtrakter, blev han gripen. Han hade oförsiktigt nog gått för nära ärkebiskopens följe, blivit igenkänd och arresterad. Inte heller denna gång förnekade han vad han sagt i kyrkan, men den här gången tog han inte tillbaka sina ord.

Botulf sattes i fängelse där han förhördes, troligen med hjälp av tortyr, och hans grannar kallades till ärkebiskopen för att vittna. De berättade att de hört vad Botulf sagt, och

MÄNNISKAN I HISTORIEN

kyrkan dömde honom därför till lagens strängaste straff – döden. Innan straffet verkställdes skulle man vänta ett år för att se om den skyldige ändrade uppfattning. Om så var fallet kunde den dödsdömde ansöka om nåd. Under betänketiden försökte myndigheterna vid flera tillfällen få Botulf att ändra sig. Då man berättade för honom att han skulle brännas levande på bål svarade han bara: ”Den elden kommer att gå över efter en kort stund.” Året gick och Botulf vägrade hårdnackat att ändra uppfattning. Han dömdes därför till döden för kätteri och avrättades.

700 år har gått sedan Botulf ifrågasatte kyrkans läror och fick betala med sitt liv för detta. Detta ställer oss inför en rad frågor. Hur gör historikerna för att ta reda på hur människor tänkte förr? Har människors mentalitet förändrats genom århundradena eller har vi alltid varit likadana? I detta kapitel kommer denna typ av frågor att behandlas.

Att studera föreställningsvärldarHur har människor sett på sig själva och världen? Vad har de tänkt, tyckt och trott? Har kärleken alltid funnits? Har föräldrar i alla tider älskat sina barn? Hur har man förklarat oväder, sjukdomar och krig? Att studera frågor av denna typ är att studera mentaliteter och föreställningsvärldar.

Under 1970talet genomgick historievetenskapen stora förändringar. Det skedde en rörelse bort från de stora männens och politikens historia. Historikernas intresse riktade sig istället mot tidigare bortglömda grupper och nya forskningsfält. Bland annat ökade intresset för människors vardagsliv och föreställningsvärldar. Inspiration hämtades inte minst från den franska så kallade Annalesskolan och antropologin.

Annales-skolanAnnales-skolan [ana´l-] uppstod på 1920talet vid universitetet i Strasbourg. Det var ett förhållandevis litet universitet, vilket medförde att kontakterna mellan forskare från olika discipliner var intensiva. 1929 grundades den tidskrift som gett skolbildningen sitt namn – Annales d’histoire, économique et sociale. Här publicerade veten


skapsmän från många olika akademiska ämnen sina forskningsresultat.

Bland historikerna var Marc Bloch och Lucien Febvre de tongivande namnen. De kritiserade den historieforskning som mest ägnade sig åt att producera en massa ointressanta fakta om detaljer. De ville introducera ett nytt sätt att skriva historia där ekonomiska, sociala och mentala strukturer förenades till en helhet. De förespråkade ett helhetsperspektiv på historien.

Det är framförallt tre drag som är utmärkande för An nalesskolans historieskrivning: totalhistoria, tvärvetenskap och indelning i tidsnivåer. Med totalhistoria menas att alla aspekter av mänskligt liv i ett samhälle ska förenas till en helhet. Detta kräver att historikern ibland samarbetar med forskare från andra discipliner. Ett tvärvetenskapligt angreppssätt blir nödvändigt, vilket innebär att forskare från olika discipliner tar sig an ett och samma problem från sina respektive ämnens utgångspunkter.

Ett helhetsgrepp på det förflutna kräver också att historikerna arbetar på olika tidsnivåer. Annaleshistorikerna talar om vikten av att studera det förflutna på tre olika tids-nivåer. Man talar om långa skeenden som sträcker sig över

Den franske annaleshistorikern Philippe Ariès (1914–1984) är mest känd för sin epokgörande bok om barndomens historia från 1960. Han studerade bland annat konstmotiv från olika tider och kom fram till att det först var på 1600-talet som man börjande tänka sig att det fanns en speciell barndomspe-riod i människans liv. Innan dess sågs barnen mer som vuxna i miniatyr. Ariès slut-satser har dock inte stått oemotsagda. I spanjoren Diego Velázquez berömda målning ”Hovdamerna” från 1656 är barnen utstyrda ungefär på samma sätt som de vuxna. I bildens centrum står den lilla prinsessan Margarita. Lägg också märke till pojken i tavlans högra kant.


flera århundraden. Denna nivå är viktig om man studerar miljö, landskap, klimat, mentaliteter och annat som förändras långsamt. Medellånga skeenden omfattar perioder på tio till femtio år. På denna nivå undersöks företeelser som ekonomi och politiska system. Den tredje nivån är det som ofta kallas händelsehistoria, det vill säga snabba skeenden som krig, revolutioner och annat. Alla dessa tre tidsnivåer måste undersökas för att totalhistoria ska kunna skrivas.

Efter andra världskriget slog Annalesskolan igenom i Frankrike, och flera av dess historiker blev innehavare av de mest prestigefyllda professurerna i landet. Steg för steg ökade också skolans inflytande utanför landets gränser. Detta tog sig främst uttryck i att nya ämnen och forskningsinriktningar introducerades vid universiteten i Europa och USA. Inte minst handlade det om studier av mentaliteter och föreställningsvärldar. Synen på tid, religiösa föreställningar och de medeltida riddarnas tankevärld är konkreta exempel på ämnen man då har intresserat sig för.

Nästan 500 år skiljer de båda Stockholmsbilderna åt. Mycket har förändrats medan annat är sig likt. Genom att studera stadens historia med de långa linjernas perspektiv blir det möjligt för oss att fånga såväl förändring som kontinuitet.


Den historiska antropologinUnder 1980talet gjorde den historiska antropologin sitt intåg i Sverige. Denna forskningsinriktning kan sägas vara en blandning av å ena sidan social och kulturantropologi, som studerar framväxten av mänskliga samhälls och kulturmodeller, och å andra sidan historia. En viktig metod är det antropologerna kallar tjock beskrivning. Det handlar om att tränga bakom det uppenbara för att på ett djupare plan studera avsikter, innebörder och budskap. För att illustrera vad en tjock beskrivning handlar om kan vi tänka oss att någon blinkar. På ett ytplan är det just detta som sker. Men varför blinkar personen? Hur ska vi förstå blinkningen? En förklaring är att den blinkande just fått något i ögat, en annan att hon eller han flörtar eller på något sätt använder ögonen för att kommunicera. En tredje möjlighet är att personen i fråga lider av spasmer. Det som kan iakttas på ett ytplan kan således ha många olika innebörder. Det handlar om att tränga bakom det uppenbara för att förstå.


I den historiska antropologins fall handlar det om att förstå föreställningsvärldar och tankemönster hos historiens människor. Studier av språk, gester och ritualer spelar en viktig roll.

De historiker som sysslar med att studera människors föreställningar kring döden, sexualitet, kärlek eller något annat kallar sig själva för kulturhistoriker. Denna definition innebär att kultur ses som ett kollektivt medvetande, det vill säga som föreställningar som är gemensamma för de människor som tillhör en och samma kultur. Ett problem som dessa forskare ofta ställs inför är att de människor man undersöker sällan lämnat några skriftliga spår efter sig. Framför allt gäller detta för den tid då läs och skrivkunnigheten bland vanliga människor var låg. Historikern ställs då inför följande möjligheter:

• Ett sätt att komma åt folkliga föreställningar är att studera det material som kommer från överheten. Vad säger detta om människors attityder, föreställningar och värderingar?

• En annan väg att gå är att se vad resenärer skriver om de människor som resenärerna möter.

• En tredje möjlighet är att forskaren använder sig av rättegångsmaterial. I samband med rättsprocesser krockar normer med varandra, och olika föreställningar kommer upp till ytan. Det är tack vare sådant material vi känner till historien om Botulf som du kunde läsa om i kapitlets inledning.

• I sällsynta fall har historikern möjlighet att studera kulturen med hjälp av brev och dagböcker.

Att undersöka föreställningar och mentaliteter innebär att historikern tolkar, och alla tolkningar innehåller ett visst mått av subjektivitet. Det gäller därför att forskaren har god kunskap om den tid hon eller han undersöker samt är medveten om faran att man har sin egen tid med sig när man tolkar beteendet hos människor från andra tider. Det är viktigt att skrida till verket med ödmjukhet. Historiens människor var inte dumma, bara annorlunda.


Har människan alltid varit densamma?En fråga som diskuterats livligt bland mentalitets och kulturhistoriker är om vi människor alltid varit likadana eller om vi genomgått en mental förändringsprocess sedan medeltiden. De som hävdar att så är fallet menar att det är tre stora mentala processer som ligger mellan oss och människorna under framförallt medeltiden men även 1500 och 1600talen. Man talar om dessa förändringar i termer av civilisering, avmystifiering och privatisering. Enligt detta synsätt är den moderna människan en skapelse av 1700talet.

CiviliseringDe forskare som hävdar att människorna blivit mer civiliserade under århundradenas lopp har främst ägnat sig åt att studera våldsnivån i samhället samt människors beteende. Genom undersökningar av domböcker från ting, magistratsrätter och hovrätter kan historikerna undersöka hur brottsligheten sett ut under olika tider. När vi idag läser tidningar, lyssnar på radio eller tittar på tvnyheterna och hör talas om misshandelsfall, våldtäkter och mord är

1600-talsmänniskan löpte betydligt större risk än vi att drabbas av våld. Idag är vålds-nivån i samhället betydligt lägre. En del forskare menar att detta beror på att vi genom-gått en civilisationsprocess som gjort att vi nu är bättre på att kontrollera våra aggressio-ner än tidigare. Ovan ses en oljemålning av Pieter Bruegel (1564–1638) som skildrar festande i en by, en situation med drickande som lätt kunde urarta till blodigt våld.

Här slutar smakprovet ur kapitlet Människan i historien.

Den MoDerna iDrottens historia

Även när Wales spelar bortamatch samlas walesarna på Millennium Stadium för att via storbildsskärmar heja på sina rugbyspelare. Vid detta tillfälle spelar Wales bortamatch mot Australien.

”When is the Welsh national holiday?””When we beat the English in rugby …”

När en medelålders gentleman i Cardiff i Wales fick frågan om Wales nationaldag, svarade han så. Rugby är en stor sport i Wales, och när landslaget spelar i Millennium Stadium i Cardiff står inga av de 80 000 platserna tomma. Ursprungligen var rugby gruvarbetarnas sport, medan cricket spelades av collegestudenterna.

För drygt hundra år sedan var idrottande en angelägenhet främst för män ur medel och överklassen. Idag är idrotten en global folkrörelse och underhållningsbransch som berör människor från alla samhällsgrupper och av båda könen. I det här kapitlet får du läsa om hur den moderna idrotten föddes och har utvecklats fram till våra dagar.

Från festspel till regelrätt idrottandeNär började idrotten? I antikens Grekland blommade den ut, med tävlingarna i Olympia på Peloponnesos i Grekland som de mest kända. Men det är under 1800talet som den moderna idrotten skapas, men århundradena mellan antiken och 1800talet saknade naturligtvis inte olika former av idrott. Medeltidens tornerspel var ursprungligen militära övningar som utvecklades till folkliga festspel. Även skyttefesterna hade militärt syfte och omfattade såväl bågskytte som armborst och gevärsskytte, förutom dans, banketter och öldrickande. Även de här övningarna blev med tiden fyllda med parader och festande. Än idag utser varenda tysk by och stad sin skyttekung, Schützenkönig, och skyttedrottning.

Bollsporten, som sedan skulle utvecklas till exempelvis fotboll, rugby och amerikansk fotboll, är den folkliga sport som det finns mest källuppgifter om för medeltiden. I England var bollspelande vanligt under fastan och påsken när byar utmanade grannbyarna på spel. Ofta ställde hela byn upp, gamla och unga, rika och fattiga, kvinnor och män. Någon större skillnad var det således inte mellan spelarna och åskådarna. ”When village competed against village, kicking, throwing, and carrying the ball across fields and through narrow streets, over streams and into the portal of

DEN MODERNA IDROTTENS HISTORIA

the opposing village’s parish church, everyone was involved.” Så berättar idrottshistorikern Allen Guttmann, som tillägger: ”This is one way to make certain that the fans do not disturb the game.”

Liksom den industriella revolutionen startade i Storbritannien, föddes den moderna idrotten också där, enligt flertalet idrottshistoriker. Idrotten kom att spridas inom en allt större del av den växande medelklassen, men också inom arbetarklassen. Idrotten fick fasta regler, reglemente-rades enligt Guttmann, och tävlandet blev ett viktigt inslag, idrotten sportifierades. Så utvecklades idrotten till dagens moderna tävlingsidrott, ”det tjugonde seklets världsreligion”, som professor Jan Lindroth kallar den.

De olympiska spelenUnder 1800talet föddes den olympiska idén på nytt. Det antika Greklands idrottstävlingar som hade ägt rum i Olympia vart fjärde år skulle återupplivas. Deltagare från hela den grekisktalande världen kom till olympiska spel i Athen på 1850 och 1870talen. Men den franske baronen Pierre de Coubertin (1863–1937) ville att de olympiska spelen skulle få en fast organisation med samma fyraårsintervall som under antiken. Coubertin blev de moderna olympiska spelens grundare och såg till att det blev olympiska spel i Athen 1896.

Golfspelande herrar i England på 1520-talet.


Coubertin var ordförande i Internationella olympiska kommittén under större delen av tiden fram till 1925. Han menade att idrottens internationalisering tjänade freden, och därför borde den internationella idrottsrörelsen vara oberoende av politik och ekonomi. Han förfasade sig över den kommersialisering som idrotten genomgick vid slutet av 1800talet och ville att OS skulle stå för amatöridrottens ideal. Coubertin författade den olympiska eden och arbetade också fram ceremonielet i samband med öppnande av OS.

Internationella olympiska kommittén bestod ursprungligen av manliga kungligheter och celebriteter från västvärlden, handplockade av Courbertin. En av dessa var svensken Sigfrid Edström, chef och styrelseordförande för ASEA, och han satt i IOK från 1920 till 1952, under de sista åren som ordförande.

OS och politikEfter 1896 anordnades de olympiska spelen vart fjärde år, precis som under antiken. 1916 års spel var planerade till Berlin, men första världskriget gjorde att OS ställdes in. Under antiken hade det varit tvärtom: då gjorde man paus i krigandet när spelen pågick. Ingen skulle ha vågat trotsa gudarna genom att föra krig under spelen i Olympia!

Frankrike var påtänkt värd för OS 1920, men krigsskadorna var så stora i landet att spelen med kort varsel flyttades till belgiska Antwerpen. Vid dessa spel var Tyskland, Österrike och Ungern bojkottade, liksom Bulgarien och Osmanska riket, som båda varit Tysklands allierade. Det kommuniststyrda Sovjetunionen var också uteslutet och fick inte delta förrän 1952. Även under andra världskriget ställdes OS in, 1940 och 1944. När de första efterkrigsspelen ägde rum i London 1948 var Japan och Tyskland förbjudna att delta. Trots Coubertins tankar om att idrott och politik var två vitt skilda områden kom således politiken tidvis att prägla de olympiska spelen.

De mest omskrivna olympiska spelen ägde rum i Berlin 1936. Adolf Hitler ville ursprungligen utesluta judiska deltagare, men fick ge sig under hot om att bland annat USA i så fall skulle bojkotta spelen. Amerikanen Avery Brundage, IOK:s ordförande 1952–1972, fortsatte på Coubertins linje och menade att idrott och politik inte hörde ihop. Han till


bakavisade protesterna mot att spelen skulle genomföras i den nazistiska diktaturen. Så här yttrade han sig 1936 när det var på tal i USA att bojkotta BerlinOS: ”Frankly, I don’t think we have any business meddling in this question. We are a sports group, organised and pledged to promote clean competition and sportsmanship. When we let politics, racial questions, religious or social disputes creep into our actions, we’re in trouble and plenty of it.”

Att tända den olympiska elden är en tradition sedan AmsterdamOS 1928. Men inför OS 1936 föreslog den tyska organisationskommittén att facklan borde tändas i Olympia, och sedan skulle stafettlöpare föra den till Berlin. Propagandaminister Joseph Goebbels tyckte det var en genialisk idé, och så blev det. Men det förekom protester mot facklan som en symbol för att det nazistiska Tyskland skulle få arrangera OS, och demonstranter lyckades släcka facklan när den fördes genom Prag. Även senare har det hänt att facklan släckts. År 2008, när facklan passerade Paris på väg mot PekingOS, demonstrerade tusentals fransmän mot att diktaturen Kina fick organisera OS, varvid arrangörerna tvingades släcka facklan.

”The greatest trouble will be to find men that we can

Den olympiska elden kommer till Olympiastadion i Berlin invigningsdagen 1 augusti 1936. Den var första gången elden fördes hela vägen från Olympia i Grekland, platsen för de antika spelen. Vid invigningen höll den svenske upptäcktsresanden – och Hitlerbeundraren – Sven Hedin tal till ungdomen.


have present in the IOC. I do not feel inclined to go so far as to admit communists there.” Så skrev den svenske IOKpresidenten Sigfrid Edström till vicepresidenten Brundage år 1947. Ännu var den olympiska rörelsen inte mogen att släppa in kommuniststyrda stater. Men några år senare kom ändå Sovjetunionen med i IOK, och vid OS i Helsingfors 1952 deltog för första gånger idrottsmän från Sovjetunionen. Det kalla kriget fick en ny dimension när idrottare från supermakterna USA och Sovjetunionen möttes.

1956 års OS i Melbourne ägde rum strax efter två internationella kriser, Suezkrisen, när Frankrike, Storbritannien och Israel anföll Egypten i oktober, och Sovjetunionens ockupation av Ungern några dagar senare. Semifinalen i vattenpolo mellan Ungern och Sovjetunionen urartade till rena slagsmålet, och vattnet färgades rött.

Tyskland och Korea var några av IOK:s ”problemländer” eftersom länderna sedan 1949 respektive 1953 var delade och bestod av två stater. Länge deltog Östtyskland (DDR) och Västtyskland i ett gemensamt tyskt lag som paraderade och tävlade under samma fana med de tyska färgerna svartrödguld men med olympiska ringar i stället för nationssymboler. De fick inte heller använda sina nationalsånger utan använde fjärde satsen i Beethovens

DDR utnyttjade idrotten för att sprida pr för landet och för att kämpa för diplomatiskt erkännande. Vid OS i Montreal 1976 blev DDR tvåa efter Sovjetunionen med 40 guldmedaljer, 25 silver och 25 bronsmedaljer. En förklaring till att DDR kunde gå om både USA och Västtyskland var landets medvetna satsning på elitidrott: idrottsmännen och idrottskvinnorna skulle bli DDR:s ”ambassadörer i träningsoveraller”. Alla unga idrottstalanger i DDR sattes i idrottsskolor – det vill säga om de och deras anhöriga var pålitliga medborgare i det kommuniststyrda DDR. Men det finns ytterligare en förkla

ring till det ”östtyska idrottsundret”. Vad ingen visste under kalla kriget, men många i väst anade, var att tränarna systematiskt dopade idrottsflickorna och idrottspojkarna. Simmerskan Kristin Otto var den första kvinna som vann sex guld i samma OS, 1988 i Seoul i Sydkorea. När DDR bröt samman och arkiven öppnades visade det sig att hon under OS hade ofattbart höga värden av testosteron, som är det viktigaste manliga könshormonet. När det ges till flickor och kvinnor ökar muskelmängden och kvinnor får manliga drag i form av skäggväxt och djupare röst.

DDR:s ”ambassadörer i träningsoveraller”


nionde symfoni. Först vid 1976 års OS i Montreal fick DDR skicka ett eget lag.

Även Kina var uppdelat i två stater efter att kommunisternas seger 1949 medfört att nationalisterna under ledning av Chiang Kaishek flytt till Taiwan (Formosa). Skulle bara ena landet få representeras vid OS eller båda? Frågan om Kinas representation löstes genom att Folkrepubliken Kina frivilligt drog sig ur all internationell idrott. Men Taiwan fick inte tävla som ”Republic of China” utan som ”Formosa”. Folkrepubliken Kina deltog för första gången i OS i Los Angeles 1984 – när Sovjetunionen, Kuba och de flesta länderna inom Warszawapakten bojkottade OS.

Vid OS i Montreal i Kanada 1976 ville afrikanska stater att Nya Zeeland skulle uteslutas eftersom landet tävlat mot det rasistiska Sydafrika. När IOK vägrade bojkottades spelen av 31 stater i Afrika, Asien och Latinamerika. Vid 1980 års OS i Moskva bojkottade USA och ytterligare 25

Mexico-OS 1968, medalj-utdelning efter 200 meters-finalen i löpning för män. USA:s stjärnor Tommie Smith och John Carlos demonstrerar genom att göra black power-hälsning. USA:s olympiska kommitté stängde av dem: politik och idrott hörde inte ihop. I alla fall inte just då …

Här slutar smakprovet ur kapitlet Den moderna idrottens historia.

BildförteckningKrucifix – Lennart Karlsson/Statens Historiska MuseumStockholm i vädersolsbilden – Stockholms Stadsmuseum/IBL BildbyråStockholm, Slussen i dag – Sylvain Grandadam/AGE/IBL BildbyråLas Meninas – Diego Velázquez/Erich Lessing/IBL BildbyråÅskådare Millenium Stadium – David Jones/ScanpixTidiga golfspelare – Bridgeman Art Archives/IBL BildbyråOS 1934 – Scanpix Historical/ScanpixOS 1968 – AP/Scanpix

Alla tiders historia 2-3 är en nyskriven bok för kurserna 2a, 2b och 3 i gymnasieskolan. I serien finns också Alla tiders historia 1b, som är en bearbetad och anpassad version av den tidigare A-boken, och Alla tiders historia bas, en nyskriven bok för gymnasieskolans 50-poängskurs. På vår hemsida www.gleerups.se finns ett rikt pedagogiskt material till Alla tiders historia-serien.

Vill du ha mer information?Kontakta oss gärna på 040-20 98 00 eller via gleerups.se. Våra tryckta och digitala lärverktyg är utvecklade i nära samarbete med lärare för att säkra framgångsrikt lärande. Det finns en webb som komplement till de flesta av våra tryckta läroböcker. Prova en webb gratis på gleerups.se.

Beställ bokenVid beställning av boken ange ISBN 978-91-40-67437-1

400621 Denna trycksak får ej säljas

Documents

Alla tiders historia 2-3_smakprov_2012