Upload
others
View
1
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
HISTORISKA INSTITUTIONEN
“En brav soldat vill jag ha”
Uppvaktning och äktenskapsmönster i det tidigmoderna Sverige
Masteruppsats ht 2017 Författare: Jakob Odelstad Handledare: Henrik Ågren Seminarieledare: Jonas Lindström Ventileringsdatum: 21/09 2017
~ 1 ~
Abstract
This thesis explores the customs of courtship and marriage patterns in early modern Sweden.
Earlier research has largely been divided on how much power the women had in deciding who
they should marry. The main aim of the thesis is to analyse how much power the early modern
women in Sweden had to pick their husbands out of free choice and secondly to analyse the
different courtship rituals that were in effect at the time.
The main theories used is the theory of a gender system that consists of a number of gender
contracts, formulated by Yvonne Hirdman, which decides how men and women are supposed to
interact on one another. The main method used is to analyse dairies and autobiographys by
women from 1600-1800. The material has been selected from a bibliography by Christina Sjöblad
and Eva Haettner from the early 1990s.
One of the main findings of this thesis is that during the early-modern period, there was a huge
gap in what women had the legal right to do and what was considered acceptable behaviour by
the society. The material shows that women had the legal right to marry almost whoever the
pleased including noblewomen marrying a priest. However the material also shows that women
were often pressed by their families and relatives to get married. Sometimes to a specific man and
other times just to anyone suitable. Families and relatives could even go so far as to use
emotional blackmail to get the marriage done. However at the same some families seem to
generally have wanted their daughter to marry for love, just as long as it was to a suitable man.
The courtship rituals seem to have been somewhat different. Some engagements were taking
place shortly after the two spouses met. Others had a period of a few month of courting before
engagement and a few were even courting in secret. Contrary to a lot of earlier research women
and men were often able to meet in private without any supervision even as early as in the 17th
century. It is not clear though how common practise that was and how easy it was to do.
The women in the source material tell us a lot of things they wanted from a man. Some wanted
a man that was a soldier, others simply wanted somebody who did not make a fool out of
himself, somebody good looking or somebody who loved them back, but the reason most
mentioned is the man’s religious awakening. Clearly, a religious woman was firstly looking for
somebody who shared her religious awakening and that wish could go so far as to them actually
going against their whole family or marrying a much older stranger compared to a younger friend
just to marry a man with the same religious conviction.
~ 2 ~
Innehåll
Abstract ..................................................................................................................................................... 1
Inledning ........................................................................................................................................................ 3
1. Syfte och frågeställningar .................................................................................................................... 5
2. Urval och avgränsning ......................................................................................................................... 7
3. Metod och teori .................................................................................................................................... 9
4.1 Historieforskning och fallstudier..................................................................................................... 9
4.2 Genussystemet ................................................................................................................................. 10
4.3 Fyrstegsteorin ................................................................................................................................... 13
4.4 Dagböcker som historiska källor ................................................................................................... 14
4.5 Självbiografier som historiska källor ............................................................................................. 15
5. Tidigare forskning .............................................................................................................................. 20
5.1 Uppvaktning och äktenskap .......................................................................................................... 20
5.2 Det europeiska äktenskapsmönstret ............................................................................................. 22
5.3 Uppvaktning i den nya världen ...................................................................................................... 23
5.4 Sammanfattning av forskningsläget .............................................................................................. 24
6. Historisk bakgrund ................................................................................................................................ 25
6.1 Kvinnans ställning i det tidigmoderna Sverige ............................................................................ 25
6.2 Herrnhutiska väckelserörelsen i Sverige ....................................................................................... 27
7. Källmaterialet ...................................................................................................................................... 30
8. Familjens och släktens kontroll över äktenskapsvalet ...................................................................... 37
8.1 Äktenskap efter släktens vilja......................................................................................................... 37
8.2 Äktenskap efter eget val ................................................................................................................. 43
8.3 Sammanfattning kapitel sju och åtta ............................................................................................. 50
9. Uppvaktningsmönster ....................................................................................................................... 52
9.1 Äktenskap utan uppvaktning ......................................................................................................... 52
9.2 Uppvaktning på tu man hand ........................................................................................................ 54
9.3 Sammanfattning kapitel nio ........................................................................................................... 59
10. Sökandet efter den rätte ................................................................................................................ 60
10.1 Genomgång av källmaterialet ...................................................................................................... 60
10.2 Sammanfattning kapitel tio .......................................................................................................... 64
11. Sammanfattande diskussion ......................................................................................................... 65
12. Källor och litteratur ....................................................................................................................... 67
Otryckta källor: ....................................................................................................................................... 67
Tryckta källor: ......................................................................................................................................... 67
Litteratur:................................................................................................................................................. 67
13. Appendix ......................................................................................................................................... 69
~ 3 ~
Inledning
Män på min faders enständiga begäran, och för att intet wara honom olydig, blef jag mig för andra gången i äktenskap den 14 september 1761 mäd min nu warande kiära maka…1
Dessa ord skrevs av Christina Margareta Rudbeck när hon författade sin självbiografi på 1770-talet.
Hennes make nämns överhuvudtaget inte tidigare i självbiografin, Christina verkar heller inte känna
så starkt för sin make utan betonar att hon ingick äktenskapet för att inte vara olydig mot sin far.
Dagens moderna västerländska samhälle med en datingkultur som inbegriper nattklubbar,
onlinedating och flera sexpartners skulle troligtvis ha tett sig fullständigt främmande för kvinnor
från den tidigmoderna perioden som Christina Rudbeck. Frågan är om det verkligen tillhörde det
normala under denna tidsperiod att kvinnor helt sonika gick med på att giftas bort med en man de
knappt kände för att deras föräldrar ville det. I en sådan kultur var traditionell uppvaktning mellan
kvinna och man knappast nödvändig, det räckte ju för mannen att få föräldrarnas till den gillande.
Om det däremot var vanligt förekommande att även kvinnans egen åsikt togs i beaktande så
förekom också rimligtvis någon form av uppvaktning där mannen försökte få med sin tilltänkta fru
på idén om äktenskap.
Alltsedan kristendomens införande i Sverige och i synnerhet efter reformationen så var all from
av sexuellt umgänge före äktenskap ett brott. Om båda parterna var ogifta så kallades det
”lönskaläge” och straffades i regel med böter. Om någondera partern var gift så var straffen ännu
hårdare, ibland till och med dödstraff.2 Följaktligen så var i princip all typ av möten som vi idag
skulle kalla för ”dating” mellan man och kvinna under tidigmodern tid inriktade mot äktenskapet
som slutmål. Att kalla den typen av möten för ”dating” är emellertid missvisande eftersom det
ordet är så influerat av vår nuvarande kultur och det var med alla sannolikhet också ett ord som
var okänt för den tidigmoderna människan. När man tittar på den forskning som finns på engelska
om processen som ledde fram till ett äktenskap så används nästan uteslutande ordet ”Courtship”.3
Detta engelska ord brukar vanligtvis på svenska översättas med ”uppvaktning.”4 Detta ord kommer
jag sålunda att använda mig flitigt av i uppsatsen och det avser inte användas om de fall där slutmålet
för relationen var tillfälliga förbindelser utan den definition jag avser använda om ordet är den
1 Christina Margareta Rudbäck Levnadslopp, Evangeliska brödraförsamlingens arkiv kapsel 93 2 Gudrun Andersson, Tingets kvinnor och män, Uppsala 1998 s. 184-185 3 Ellen Rothman, Hands and heart, a history of courtship in America 1984 s. 1, JenniferPhegley, Courtship and marriage in victorian England s. 1 4 http://www.wordreference.com/ensv/courtship (hämtad 4/1 2016 23:34)
~ 4 ~
process som börjar med kommunikation mellan en man och en kvinna i brevform och/eller genom
möten med slutmålet att ingå äktenskap fram tills antingen äktenskap ingås eller att
äktenskapsplanerna försvinner av någon anledning.
Många skulle nog hävda att uppvaktning under tidigmodern tid, i synnerhet bland de högre
stånden, endast handlade om kontakter mellan föräldrarna där klass och ekonomiska
förutsättningar var det viktigaste. Men rimligtvis så är det sällan som en uppvaktande man
uttryckligen skriver att han avser gifta sig för pengar eller status. Ofta förutsätts det också att det
alltid är mannen som uppvaktar på eget initiativ. För att en mer komplett bild av hur dåtidens
uppvaktning och giftermål gick till, planerades och motiverades är det dags att vi vänder oss till den
part som uppvaktningen var riktat mot. Till kvinnorna själva.
~ 5 ~
1. Syfte och frågeställningar
Målet med uppsatsen är att närma mig uppvaktningsprocessen från ett nytt perspektiv. Som så ofta
i historieskrivningen så förminskas eller förtigs ofta det kvinnliga perspektivet. Historieskrivningen
är oftast bra på att nämna giftermål som led i en mans karriär eller livshistoria. Om det talas om
bakgrunden till giftermålet så talas det i regel om eventuella förhinder som någon av parternas
föräldrar eller släktingar tog upp. Det är ovanligt med berättelser från huvudkaraktärernas möten
med varandra och det är synnerligen ovanligt att vi får del av sådana berättelser ur kvinnans
perspektiv, i synnerhet i den akademiska historieskrivningen.
Genomgångar av hur uppvaktningen gestaltas genom historien finns det istället gott om i olika
artiklar som inte utgör ett akademiskt arbete utan snarare populärhistoriskt. Det verkar alltså finnas
ett relativt stort allmänintresse för hur uppvaktning gått till men ett smalare forskarintresse. Det
finns enligt mig främst dessa tre orsaker till att forskning kring uppvaktandes historia är ett relevant
forskningsområde om man vill ha en djupare förståelse för historien:
För det första så ger det en unik inblick kvinnors livsförutsättningar. Kvinnan under
tidigmodern tid var nästan totalt beroende av sin man. Hon kunde endast ha sexuellt samliv
med honom och förväntades lyda under honom precis som hon tidigare lytt under sin far.
I praktiken hela kvinnans liv kom alltså att formas efter vilken man hon gifte sig med. Att
undersöka vilka möjligheter kvinnor hade att påverka vem hon gifte sig med, under vilka
förespeglingar hon gick in i äktenskapet och huruvida förväntningarna under
uppvaktningen stod sig är därför av högsta vikt för att få en förståelse för kvinnors
möjligheter att forma sina egna liv. Eftersom kvinnor i allmänhet utgjort hälften av
befolkningen borde det vara en självklarhet för varje historiker att i en beskrivning av olika
historiska perioder också ta upp kvinnornas situation.
Det andra skälet är att studiet om uppvaktning kan ge en unik inblick i dåtidens syn på
manligt och kvinnligt beteende. Vad som betraktas som manliga och kvinnliga attribut
respektive beteenden är något som diskuteras flitigt idag. En analys av dåtidens
uppvaktningsprocess kan ge en klarare bild av hur respektive kön förväntades att bete sig i
dåtidens samhälle och vilka beteenden som ansågs vara manliga respektive kvinnliga.
När man som forskare studerar förhandlingar som ledde fram till ett äktenskap ska man
heller inte glömma att äktenskapet vi den tidpunkten kunde leda till stora politiska följder
inte bara för de närmast inblandade parterna utan även för släkter och ibland även för hela
stater. Att forska kring kvinnors möjlighet att påverka sitt val av äktenskapspartner är därför
~ 6 ~
också ett sätt att se hur mycket inflytande kvinnor kan ha haft på politiken, i alla fall om vi
talar om de verkligt mäktiga släkternas äktenskap.
Jag har två huvudsyften med uppsatsen och dessa är att, undersöka vilken makt kvinnor i det
tidigmoderna Sverige hade att påverka sitt val av äktenskapspartner samt ge en bild av hur och på vilket sätt
uppvaktning, det vill säga processen från första kontakten till äktenskap mellan två parter gick till och under vilka
normer den genomfördes.
För att besvara syftet så ställer jag mig följande frågeställningar:
Vilken roll spelade en tidigmodern svensk kvinnas familj och släkt vid valet av
äktenskapspartner? Hur stor påverkan vid valet av äktenskapspartner hade de och hur stora
var möjligheterna för kvinnan att gå emot deras önskemål?
Ansågs det normalt och riktigt att en kvinna valde sin make själv så länge han passade in
ståndsmässigt?
Ungefär hur lång tid från möte till förlovning (om ens någon tid alls) ansågs vara normalt
förfarande?
Hur skedde uppvaktningen, alltså perioden mellan första mötet och förlovningen rent
praktiskt, under vilka former möttes man och hur umgicks man?
Vad letade den tidigmoderna kvinnan efter hos en blivande man? Utseende? Börd? Stark
religiositet eller något annat?
För att besvara ovanstående frågor så kommer jag att använda mig av en huvudsakligen kvalitativ
metod, att studera dagböcker och självbiografier av kvinnor som berör det aktuella ämnet. Detta
har sin förklaring i att det med en kvantitativ studie blir väldigt svårt att besvara frågeställningarna.
Det man rent kvantitativt skulle kunna titta på är exempelvis antalet barn födda utom äktenskapet,
ålder hos parterna som ingår äktenskap och liknande frågor. Men för att kunna besvara de mer
djupa frågeställningarna behöver vi höra parternas egna ord och i synnerhet kvinnornas berättelser,
då kvinnor i historien ofta har haft svårt att få komma till tals jämfört med männen.
~ 7 ~
2. Urval och avgränsning
I sökandet efter självbiografier och dagböcker har jag främst använt mig av bibliografin Kvinnors
självbiografier och dagböcker i Sverige 1650-1989 av Eva Haettner, Lisbeth Larsson och Christina
Sjöblad. Författarna har gjort en genomsökning av arkiven i Sverige i jakt på dagböcker och
självbiografier från kvinnor och bibliografin omfattar 216 otryckta dagböcker och 120 stycken
otryckta självbiografier.5 Det finns 597 tryckta skrifter varav 60 är dagböcker, resten självbiografier.6
Som synes så är materialet otroligt omfattande vilket betyder att det måste avgränsas en del. Den
första avgränsningen är tidsperioden. Bibliografin sträcker sig ända till 1989. I den här uppsatsen
har jag valt att enbart fokusera på den tidigmoderna perioden. När denna period avslutas råder det
viss oenighet om. I den här uppsatsen har jag för enkelhetens skull valt att sätta gränsen för
undersökningen vid år 1800. Undersökningen omfattar därmed exakt två hundra år, 1600-1800. I
det fallet att en kvinnas dagbok eller självbiografi utspelar sig både före och efter år 1800 så har jag
valt att dra en gräns vid hennes senaste giftermål. Har hon gift sig efter år 1800 så finns hon inte
med eftersom uppvaktningsprocessen, så vida den inte pågått under flera års tid vilket jag finner
osannolikt, inte hör till den tidigmoderna perioden. Eventuella skrifter av kvinnor som existerade
före år 1600 finns inte heller med även om de sannolikt var väldigt få till antalet i den mån de alls
finns bevarade.
En andra avgränsning är att jag enbart valt att granska kvinnor som gifte sig någon gång under
livet. Detta är naturligt eftersom den uppvaktningsprocess som uppsatsen främst granskar är den
som ledde fram till giftermål, inte den som ledde till tillfälliga förbindelser. En tredje avgränsning
rör kvinnor av kunglig börd. Jag har medvetet valt att inte ta med exempelvis Karl XIII’s hustrus
dagböcker eller de som författats av någon prinsessa. Jag anser att drottningars och prinsessors
villkor kring uppvaktning och giftermål sannolikt skilde sig så pass mycket från det stora flertalet
att de resultat man eventuellt kan komma fram till blir väldigt svåra att sätta in i ett större
sammanhang.
Slutligen så kommer en avgränsning göras beträffande källmaterialets relevans. Under den
tidigmoderna perioden skedde en utveckling från släktböcker och enkla anteckningsböcker till
texter med mer detaljerade och känslomässiga kommentarer som vi idag förknippar dagboken
med.7 En del av materialet i Haettners och Sjöblads bibliografi är mera släktböcker än dagböcker i
egentlig mening och kommer således inte finnas med i uppsatsen då innehållet inte hjälper till att
5 Haettner Eva, Larsson Lisbeth, Sjöblad Christina, Kvinnors självbiografier och dagböcker i Sverige 1650-1989, En bibliografi, Lund 1991, s. 13 6 Haettner Lund s. 91 7 Sjöblad 1991. Ss 11,17
~ 8 ~
besvara uppsatsens frågeställningar. För att en dagbok eller självbiografi ska betraktas som relevant
krävs det att åtminstone någon form av känsloyttring kring antingen kvinnans giftermål eller
uppvaktningen som föregick det.
~ 9 ~
3. Metod och teori
4.1 Historieforskning och fallstudier
Den metod som jag tänker använda mig av är att studera dagböcker och självbiografier från kvinnor
som levt under den tidsperiod som jag intresserar mig för och som själva har varit aktörer eller
väldigt nära vittnen till en uppvaktningsprocess. Antingen så använder jag en beskrivning som
kvinnorna nedtecknat om hur de blir uppvaktade eller så använder jag en beskrivning de gör om
hur en närstående blir uppvaktad. Det betyder att uppsatsen i huvudsak kommer vara av kvalitativt
slag. Det är självfallet möjligt att komma till vissa slutsatser genom kvantitativa studier som
exempelvis studier av barn födda utanför äktenskapet och generell giftemålsålder men sådana
studier kan inte ensamma besvara mina frågeställningar. För att göra det behöver man komma
närmare aktörerna och då anser jag att studier av dagboken och självbiografin är en utmärkt metod.
En dagbok eller en självbiografi är egentligen en slags fallstudie. Det är ju en skrift som i grunden
ger en bild utifrån en persons synvinkel. Att använda fallstudier i forskning är inte helt okomplicerat
om man har som mål att också kunna dra mer generella slutsatser med grund i vad man kommer
fram till. Samhällsvetaren Bent Flyvbjergs argumenterar i sin artikel Five misunderstandings about case
study research att resultaten av en fallstudie kan bli mer relevanta med en strategisk urvalsprocess.
Flyvbjergs teori går ut på att identifiera speciella fall baserat på principen om ”Most likely” och
”Least likely”, det vill säga om ett fall som anses vara mest sannolikt att ge ett visst utslag ger ett
annat utslag än det förväntade kan man utgå från att även fall som anses ha mindre chans till samma
utslag inte heller gör det i viss omfattning.8 Ett av Flyvbjergs egna exempel på den teorin är en
studie om oligarki ifrån 1962. Där väljer författaren Robert Michels strategiskt ut en organisation
med starka demokratiska ideal. Hypotesen är att en sådan organisation har minst sannolikhet för
att vara oligarkisk och om undersökningen visar att den ändå är det så kan man förmoda att även
de flesta andra organisationer som inte har samma demokratiska ideal också är huvudsakligen
oligarkiska.9
Även om Flyvbjergs teori mest är avsedd för den samhällsvetenskapliga forskningen så kan den
ganska lätt överföras till mitt eget arbete. Exempelvis så skulle jag i min analys kunna identifiera ett
fall där en kvinna gifter sig utanför sin klass, till exempel en adelsdam som gifter sig med en bonde.
Detta skulle vara ett ”Most likely” fall eftersom det borde kunna anses som mest sannolikt att detta
får konsekvenser med relationen inom familjen och släkten. Om ett sådant giftermål skulle gå
8 Flyvbjerg, Bent, 2006, ”Five misunderstandings about case study research”, Qualitative Inquiry, 12:2. ss. 13-14
9 Flyjvbjerg 2006 s. 15
~ 10 ~
igenom utan några större reaktioner så skulle enligt Flyvbjergs princip sannolikheten vara stor att
även kvinnor som gifter sig inom sin klass inte heller får kraftiga reaktioner från släkt och familj.
Det kan givetvis alltid finnas undantag men om ännu fler ”Most likely” fall hittas så ökar givetvis
bevisen för att slutsatsen är korrekt. Jag kommer att analysera materialet med hypotesen att
kontrollen över vilka kvinnor gifte sig med var större inom adelsståndet än inom andra stånd.
Andra hypoteser som ”most-likely” teorin kan användas på är exempelvis hypotesen att änkor med
ett eget hushåll hade större möjlighet till uppvaktning och eget val av äktenskap än unga kvinnor
som fortfarande bodde i sitt barndomshem.10
En tredje hypotes är att släktens kontroll över kvinnors äktenskapspartner blev mindre längre
fram i tiden.11 Enligt ”most-likely” teorin så skulle det kunna innebära att om en kvinnas val av
äktenskapspartner var relativt fritt redan i början på 1600-talet så är chansen stor att det även var
så i slutet på 1700-talet. Detta kan såklart vederläggas om materialet ifrån 1700-talet visar på ett
annat resultat men hypotesen kan användas om exempelvis ett stånd endast är representerat i
början eller slutet av undersökningsperioden.
Flyvbjergs ”most-likely” teori ger goda riktlinjer kring hur man rent metodmässigt kan använda
ett antal fallstudier på ett produktivt sätt. Men för att ge uppsatsen större vetenskaplig legitimitet
så är det viktigt att resultaten av analysen också kan sättas in i ett större sammanhang. Ett mer
specifikt teoretiskt ramverk är nödvändigt för att kunna dra mer konkreta slutsatser av resultaten
som analysen av källmaterialet ger.
4.2 Genussystemet
Den teori som främst kommer att användas i den här uppsatsen är teorin om genussystemet som
formulerades första gången av Yvonne Hirdman i texten Genussystemet- reflektioner kring kvinnors
sociala underordning år 1988. Hirdman använder sig främst av tre begrepp i sin teori, Genus,
Genussystemet och Genuskontraktet. Genus som i grunden är en översättning av engelskans Gender
definierar Hirdman som kunskapen om vad som anses vara ”manligt” och ”kvinnligt” samt hur
dessa termer konstrueras. Genusbegreppet problematiseras sedan av Hirdman i begreppet
Genussystemet som är ett nätverk av olika processer och föreställningar som till slut ger upphov till
regelbundenheter. Dessa regelbundenheter bildar en slags ordningsstruktur som bygger på två
logiker. Den första är logiken om isärhållandet, det vill säga att ”manligt” och ”kvinnligt” inte bör
10 För mer om kvinnors och änkors ställning i det tidigmoderna Sverige, se kapitel 6.1 11 Se avsnittet om Britta Plancks fyrstegsteori kapitel 4.3
~ 11 ~
blandas samt logiken om hierarkin, det vill säga att det är mannen som räknas som norm för det
normala.12
Genussystemet syftar på en samhällelig struktur som omfattar samhället i stort. Hirdman delar
sedan denna struktur i olika så kallade Genuskontrakt som innebär en mer konkret föreställning om
hur män och kvinnor ska vara mot varandra i givna situationer.13 Hirdman summerar själv
begreppet med:
Genuskontrakten är således mycket konkreta föreställningar, uppspaltade på olika nivåer, om hur
män/man, kvinnor/kvinna ska vara mot varandra: i arbetet- vilka redskap som gör vem till vem, i
kärleken – vem som ska förföra vem, i språket – hur de ska prata, vilka ord de får använda, - i
gestalten/den yttre formen, vilka kläder som är de tillåtna, hur långt håret ska vara, etc. etc., i all
otrolig detaljrikedom.14
Genuskontrakten är alltså föreställningar om relationen mellan man/kvinna inom ett specifikt
område. Det kan således finnas flera olika genuskontrakt för varje tidsperiod och tillsammans ger
de en bild av hur den generella maktstrukturen mellan män/kvinnor i samhället ser ut, samhällets
genussystem.
Med hjälp av Hirdmans begreppsstruktur kan man analysera källmaterialet med utgångspunkt i
att försöka blottlägga genuskontraktet för uppvaktning och giftermål i tidigmodern tid. Givetvis
gäller fortfarande faktumet att en enskild kvinna bara talar för sina egna erfarenheter men genom
hennes och hennes närståendes syn på uppvaktning och giftermål i stort kan man som forskare
skapa sig en bild av hur den tidens genuskontrakt såg ut.
För att illustrera hur teorin om genuskontrakt kan användas konkret i uppsatsen kan samma
hypotetiska exempel som användes i illustrationen av Flyvbjergs metod för att använda fallstudier
i forskning användas. Antag att materialet visar en kvinna som gift sig med en man som hon valt
utan sina föräldrars tillåtelse och det får stora konsekvenser inom familjen, kanske till och med
rättsliga konsekvenser. I det fallet skulle den enskilda kvinnan vara ett enskilt exempel på att
kvinnor kunde gifta sig utan släktens samtycke men samtidigt skulle släktens reaktion tyda på att
det fanns en föreställning kring giftermål, ett genuskontrakt, om att en kvinna inte hade rätt att
gifta sig utan släktens samtycke.
Vid analysen av källmaterialet kan också särskilt fokus läggas vid huruvida kvinnorna skriver
något konkret om de normer och föreställningar kring giftermål som rådde i deras tid. Om flera
kvinnor exempelvis uttryckligen skulle skriva att de gifter sig enbart för att familjen vill det och
12 Yvonne Hirdman, genussystemet- reflexioner kring kvinnors sociala underordning ur Demokrati och makt i Sverige Uppsala Maktutredningen 1988 s. 51 13 Hirdman 1988 s. 54 14 Hirdman 1988 s. 54
~ 12 ~
sedan inte raljera om att detta var något onormalt eller särskilt uppseendeväckande skulle det tyda
på ett genuskontrakt där kvinnor anses överlåta giftemålsvalet till sina föräldrar.
Med genuskontraktet som teoretisk utgångspunkt kan man sålunda analysera källmaterialet och
eventuellt komma fram till slutsatser om det tidigmoderna samhället i stort. De genuskontrakt som
eventuellt visar sig kan sedan sättas in i det större begreppet Genussystemet det vill säga den struktur
som rådde i samhället överlag. Detta kan göras genom att använda genussystemets två logiker som
de beskrivs av Hirdman. Kanske materialet visar på ett genuskontrakt som bygger på
”isärhållandet”, till exempel att vissa ”manliga” och ”kvinnliga” egenskaper framhölls som positiva
vid ett äktenskap som var varandras motsatser. Ett genuskontrakt om uppvaktning och giftermål
skulle också kunna stärka teorin om hierarkin, exempelvis om materialet visar på ett genuskontrakt
som låter mannen styra hur och på vilket sätt uppvaktningen äger rum eller om det är främst
manliga släktingar som lägger sig i vem en kvinna i materialet ska gifta sig med och varför.
Med den här metoden kan man analysera källmaterialet på ett sätt så att det inte endast säger
någonting om några enskilda kvinnors erfarenheter utan även huruvida uppvaktning och giftermål
under den tidigmoderna tiden stärkte det rådande genussystemet eller inte. Metoden för att
identifiera genuskontrakten bygger vidare på de redan beskrivna principerna kring forskning med
fallstudier om ”Most likley” fall. Om man till Flyvbjergs teorier lägger till teorin om genussystemet
och genuskontrakt så kan man lättare identifiera de fall som kan betraktas som ”most likely” fall
och samtidigt så ger det mer legitimitet till att göra en nedslagsstudie och inte en studie som inriktar
sig på processer under förändring. Varje kvinnas dagbok/självbiografi blir en berättelse om inte
endast deras egna liv och erfarenheter utan om det genussamhälle de levde i. Fallstudierna blir som
Flyvberg beskrev det, ”konkreta och kontextberoende” där genuskontraktet blir kontexten som
resultaten sätts in i. Därmed kan undersökningens resultat sättas in i ett större sammanhang. Den
säger inte längre enbart något om enskilda individer, den säger också något om de
samhällsstrukturer som rådde i det tidigmoderna Sverige vilket ger undersökningen den
vetenskapliga legitimitet jag är ute efter.
~ 13 ~
4.3 Fyrstegsteorin
Britta Planck skriver i sin avhandling Kärlekens språk – adel, kärlek och äktenskap 1750-1900 att
forskningen kring uppvaktning och äktenskap visar på en utveckling i fyra olika utvecklingssteg
gällande normerna kring äktenskapet där det senare steget följer efter det tidigare. Dessa stegen är
enligt Planck,
1. Äktenskap var en affärsmässig överenskommelse mellan föräldrarna, alltså helt
arrangerade äktenskap.
2. Äktenskapet arrangerades av föräldrarna, men med vetorätt för de unga.
3. Äktenskapet var en överenskommelse mellan de unga, men med vetorätt från
föräldrarnas sida.
4. Äktenskapet var en överenskommelse mellan de unga, och föräldrarna meddelas
beslutet i efterhand.15
Denna schematiska utveckling namnges inte av Planck i avhandlingen men i den här uppsatsen har
jag valt att kalla den fyrstegsteorin. Den stora fördelen med att använda fyrstegsteorin i uppsatsen är
att det blir betydligt lättare att kategorisera olika kvinnors berättelser som säkerligen kan skilja sig
åt på många olika plan. Med fyrstegsteorin kan man navigera bland källmaterialet med
utgångspunkten att hitta uppgifter som gör det möjligt att kategorisera kvinnans uppgifter kring
vart och ett av stegen.
Den största invändning emot att använda fyrstegsteorin är att det kan finnas kraftiga variationer
inom varje stadium. Exempelvis kan stadium tre som innebar att kvinnan själv fick välja
äktenskapspartner men fortfarande behövde föräldrarnas godkännande innebära allt från föräldrar
som mycket noggrant la sig i sina döttrars val av äktenskapspartner till föräldrar som endast formellt
hade vetorätt men i praktiken aldrig skulle använda den. Föräldrarnas vetorätt kan också vara sådan
att den endast gällde i vissa situationer, till exempel om kvinnan ville gifta sig utanför sin klass.
Sådant kan visa sig i källorna exempelvis om dialoger kring äktenskap mellan dotter och föräldrar
eller annan släkt finns bevarade i dagböcker eller självbiografier. Det kan därför vara möjligt att
dela stegen i fyrstegsteorin i ytterligare mindre steg. Exempelvis skulle steg tre kunna behövas delas
in i ett steg där kvinnan har vetorätt mot i princip alla friare och ett steg där föräldrarna bara har
vetorätt om det tilltänkta äktenskapet tydligt gick emot sociala normer. Högst troligt så var
övergången mellan stegen flytande och pågick gradvis under årens gång. Individuella variationer är
därför att förvänta från olika kvinnor från samma tid. För att ändå kunna komma fram till ett
generellt stadium som samhället befann sig i kan man använda Flyvbjergs princip om ”Most likely”.
15 Britta Planck Kärlekens språk – adel kärlek och äktenskap 1750-1900 Göteborgs universitet 2014 s. 30
~ 14 ~
Om exempelvis en rik adelsdam kunde gifta sig utan att föräldrarna kunde lägga in ett veto är det
högst troligt att även en kvinna från allmogen kunde göra det.
Det är också viktigt att skilja på vad som var juridiskt möjligt och vad som ansågs vara normalt
beteende av samhället. Till exempel så kan materialet visa på att en kvinna hade formell rätt att gifta
sig med en man hon träffat själv men samtidigt också visa att det som ansågs vara normalt och
accepterat beteende var att låta föräldrarna välja ut en äktenskapspartner. Ett sådant exempel skulle
kunna vara om en kvinna ingick ett äktenskap i smyg som sedan föräldrarna inte lyckades upplösa
men genom avståndstagande och många konflikter visade sitt missnöje med. I det fallet skulle
samhället rent juridiskt vara i fas tre men normmässigt i fas 2. Det sätt som jag kommer att använda
fyrstegsteorin på i uppsatsen är att föra samman den med Hirdmans teori om genuskontrakt och
genusteori. Genuskontrakt är som beskrivits konkreta föreställningar om hur män och kvinnor ska
vara emot varandra. Varje fas i fyrstegsteorin kan sägas vara ett genuskontrakt, en tyst
överenskommelse för hur valet av giftemålspartner skulle gå till vid olika tidsperioder. Det är alltså
främst inte den formella juridiska rätten som avses när det ska bestämmas vilken fas i fyrstegsteorin
som samhället befann sig i under en viss tidsperiod utan vilket genuskontrakt som var det
dominerande. I det föregående exemplet skulle således källmaterialet stött att giftemålsnormen var
kvar i fas 2.
4.4 Dagböcker som historiska källor
Dagbokens historia är lång och inte okomplicerad. Det kan till att börja med vara svårt att definiera
exakt vad en dagbok är. Redan under antiken finns anteckningar som är i gränslandet till att kallas
dagböcker. 16 Tidiga dagboksvarianter i Sverige inkluderar exempelvis journaler och släktböcker.17
De litterära verken är emellertid knappast det första man tänker på när man hör ordet ”dagbok”.
En författare som forskat om dagbokens utveckling i Sverige och i synnerhet kvinnors
dagboksskrivande är Christina Sjöblad. I hennes bok Min vandring dag för dag – Kvinnors dagböcker från
1700-talet så definierar hon den typiska dagboken som,
En text med daterade avsnitt i kronologisk ordning
En text i jagform
En text där det skrivande jaget berättar om sina upplevelser
En text där skribentens egna tankar och känslor färgar det som berättas18
16 Christina Sjöblad Min vandring dag för dag – kvinnors dagböcker från 1700-talet, Lund 1997 sid 13 17 Sjöblad 1997 s. 29 18 Sjöblad 1997 s. 42
~ 15 ~
I den första delen av boken skriver Sjöblad om hur den kvinnliga dagboken gradvis växte fram
under 1600-och 1700-talen ur almanackor, släktböcker resedagböcker. I den typiska släktboken
nedtecknades i början endast viktigare händelser för släkten som födslar, giftermål och dödsfall
men vid traumatiska händelser började gradvis personliga reflektioner bryta in i släktboken tills den
mer liknade en dagbok.19 På samma sätt fungerade inventarieboken som från början användes som
en förteckning över familjens ägodelar som till exempel böcker och kläder men sedan vid
dramatiska händelser som krig och död låter personliga känslor komma fram. Enligt Sjöblad så är
det just svåra händelser som föder ett behov för kvinnorna att skriva av sig och inventarieboken
och släktboken blir praktisk då den redan finns till hands. På det viset övergick släktböcker och
inventarieförteckningar succesivt till dagböcker under 1600 och 1700-talen.20
Dagboken som litterär genre växte alltså fram under delvis samma tidsperiod som den här
undersökningen analyserar. En del av källmaterialet i uppsatsen är ett slags mellanting mellan
dagbok och släktbok medan andra är rena anteckningsböcker utan känsloyttringar. För att avgöra
om en dagbok är intressant så är Sjöblads definition användbar för att underlätta avgränsningen av
materialet. En regelrätt släktbok kan mycket väl innehålla alla de första stegen men om den helt
saknar skribentens egna tankar och känslor blir materialet svårt att använda för att besvara
frågeställningarna.
4.5 Självbiografier som historiska källor
Självbiografin har många likheter med dagboken, i synnerhet genom att de båda är källor som har
potential att uppfånga tankar och känslor hos människorna under en historisk period. Om vad som
definierar en självbiografi och skiljer ut den från närliggande genrer som memoarer, biografier eller
dagböcker har Philippe Lejeune skrivit i artikeln The autobiographical pact. Enligt Lejune så definieras
en självbiografi av att:
Den är berättande och skriven i prosa
Den handlar om en individs namn och historien om en personlighet
Författaren och berättaren är identisk
Berättaren och huvudpersonen är identisk och berättaren har ett retrospektivt synsätt
Enligt Lejeune så passar även dagboken in på alla dessa kriterier förutom att dagboken saknar
självbiografins retrospektiva synsätt.21 På samma linje är också Haettner och Sjöblad när de i sitt
19 Sjöblad 1997 s. 44 20 Sjöblad 1997 s. 48 21 Philipe Lejeune, The autobiographical pact, 1975 s. 4
~ 16 ~
förord till bibliografin den här uppsatsen använder sig av, Kvinnors självbiografier och dagböcker i Sverige
1650-1989 skriver att självbiografin skiljer sig ifrån dagboken genom det historiska tillbakablickande
perspektivet som präglas av ett relativt lugn medan dagbokens närhet till händelserna leder till ett
mer upprört och engagerat perspektiv.22 Som historiker leder detta till vissa källkritiska problem.
En dagbok nedtecknar händelser som var färska för författaren medan författaren av självbiografin
är präglad av retrospektiva synsätt som kan ha påverkat minnesbilderna.23 Å andra sidan så är en
självbiografi mer ”komplett” i det att den tar upp nästan hela livet från vaggan till hög ålder medan
dagböcker ofta kan vara bristfälliga i det att de är formella och detaljfattiga eller att de endast tar
upp en mycket begränsad period i författarens liv som exempelvis ofta var fallet med
resedagböcker.24
Dessa faktorer gör självbiografin mycket användbar i forskning som exempelvis den här
uppsatsen men jag anser att historikern måste i analyserandet av materialet även vara noga med att
analysera händelser som tilldrog sig efter de delar som är primärt intressanta för frågeställningarna
för att se om senare livshändelser kan ha påverkat författaren.
Ett annat källkritiskt problem är att man kan utgå ifrån att en handskriven dagbok antagligen
nästan aldrig var avsedd att läsas av andra än författaren eller av de mycket närstående medan en
självbiografi i de flesta fall var avsedd att läsas av andra, vilket givetvis kan innebära att
sanningshalten i en självbiografi kan bli sämre för att författaren vill framställa sig själv i så god
dager som möjligt. En viktig fråga för historikern blir därför att försöka utläsa för vilka
självbiografin var avsedd, kan den till exempel betraktas som en offentlig genre?
Haettner och Sjöblad argumenterar för att den tidiga svenska självbiografin, från mitten av 1600-
talet fram till romantikens genombrott, inte tillhörde den litterära offentligheten och oftast inte
blev tryckt. Termen ”självbiografi” existerade inte då utan istället användes ordet
”levernebeskrivning” där huvudpersonen inte nödvändigtvis behövde vara författare. Det var alltså
ingen avgörande skillnad mellan biografin och självbiografin.25 Emellertid så kommer endast
levnadsbeskrivningar där författaren och huvudpersonen uppenbart är identiska att användas i
uppsatsen. Om man utgår från att den tidiga självbiografin inte tillhörde den offentliga litteraturen
så blir den avgörande källkritiska frågan för historieforskaren vilken typ av offentlighet den var
ämnad för. Haettner och Sjöblad menar att det finns främst två typer av offentligheter för den
(Återfinns digitalt på https://edocs.uis.edu/Departments/LIS/Course_Pages/LNT501/RN/Rosina's_on-ground_course_storage/Rosina's_LNT_501_Readings/On%20Autobiography%20pp3-30%20%20by%20Philippe%20Lejeune.pdf hämtat 11/5 2017 22:03) 22 Haettner 1991 s. 11 23 Exakt hur det retrospektiva perspektivet kan påverka minnesbilderna illustreras bäst i de fall där det finns både dagbok och självbiografi bevarad som exempelvis i fallet Christina Charlotta Hiärne 24 Till exempel Fredrika Bremen som skrev om sina resor till Amerika och Jerusalem, (Haettner sid 16) 25 Haetter 1991 s. 18
~ 17 ~
tidigmoderna självbiografin. Den ena var juridisk, självbiografin skrevs som ett led i en rättsprocess
där författaren ville framställa sig själv i så positiv dager som möjligt inför domstolen. I den här
undersökningen representeras den typen av självbiografi främst av Agneta Horn som var i tvistemål
med sin styvmoder. Den juridiska självbiografin utmärker sig av att den var tänkt att publiceras
under författarens livstid. Det medför givetvis att känsliga uppgifter om familj och släkt kanske
inte skrevs ned då det kunde leda till skada. I Agneta Horns självbiografi så förekommer
styvmodern som hon processar om flitigt i boken. Eftersom självbiografin var en del i
rättsprocessen mot styvmodern så får man som historiker använda berättelser om henne med stor
försiktighet. Den juridiska självbiografins svaghet är just att dess tilltänkta användning i en
rättegång samt att den kommer ut medan författaren fortfarande är i livet kan göra sanningshalten
mindre. Mot detta kan sägas att den typen av självbiografi kan vara skriven medan händelser ligger
närmare i tiden och den mycket begränsade skara som förväntas läsa den kan göra att författaren
inte känner sig tvingad att ändra detaljer som är oviktiga för juridiken men som skulle kunna svärta
ner hens efterleverne.
Den andra, helt dominerande kategorin är den religiösa självbiografin vars offentlighet är den
religiösa församlingens. Dessa är främst skrivna inom den herrnhutiska församlingen i Stockholm
som går under namnet Evangeliska brödraförsamlingen. Från 1700-talet och framåt finns ett flertal
olika så kallade ”levnadslopp” bevarade som skrevs av församlingens medlemmar och var tänkta
att läsas upp på församlingsmedlemmens begravning eller andra offentliga församlingsmöten för
att fungera som trosstärkande. 26 Den religiösa offentligheten ger upphov till vissa källkritiska
problem. De herrnhutiska levnadsloppen handlar ofta om tro och väckelse och eftersom de var
avsedda för en religiös publik så dominerar den enskildes relation med gud texten. Detta skulle
kunna betyda att världsliga ickereligiösa upplevelser som inte kunde fungera som trosstärkande
utelämnas eller att handlingar som var att betrakta som ”syndiga” inte heller tas med för att inte ta
ner författarens rykte. Mot detta kan invändas att levnadsloppen till stor del handlar om religiös
väckelse. Ofta görs en stor sak av författarens syndiga leverne som sedan efter väckelsen byts ut
mot religiös trohet. Dessutom lästes oftast ett levnadslopp upp för församlingen först efter
författarens död. Författaren till levnadsloppen behövde alltså inte räkna med några konsekvenser
av att avslöja negativa handlingar i levnadsloppen.
Den religiösa prägeln hos de herrnhutiska levnadsloppen var heller inget unikt just för den typen
av självbiografier. Exempelvis använder Agneta Horn, vars självbiografi enligt Haettner och
Sjöblad är en skrift för en juridik offentlighet frasen och huru Gud alltid har hulpit mig med ett godt
26 Haettner 1991 ss. 20-21
~ 18 ~
tålamod igenom gå alla mina vedervärtigheter redan i titeln på boken.27 Den tidigmoderna perioden var
en period där religionen genomsyrade samhället på många sätt så kvinnor som var bundna till en
religiös församling behöver inte nödvändigtvis ha så skilda livsvillkor.
Det främsta källkritiska perspektivet jag kommer att använda vid analysen av de religiösa
levnadsloppen är det religiösa retrospektiva. Eftersom levnadsloppen främst var avsedda att stärka
tron hos församlingen så finns det en möjlighet att en kvinna som blickar tillbaka på sitt liv ser
händelser som ett resultat av Guds ingripande på ett sätt som hon kanske inte ansåg när händelsen
ägde rum. Även stora livsbeslut som kan kanske i livets slutskede ansågs motiverade av religiös tro
var kanske präglades av helt andra känslor och motiv när det fattades. Källkritiskt så är det därför
en fördel om levnadsloppens resultat också kan styrkas av det övriga källmaterialet.
Det bästa sättet att se hur ett levnadslopp som skrevs vid hög ålder kan vara präglat av den
religiösa offentligheten torde vara att jämföra levnadsloppet med exempelvis en dagbok som skrevs
när händelseförloppet var färskt. I Christina Hiärnes fall finns faktiskt både hennes dagbok och ett
levnadslopp skrivet vid hög ålder bevarat. I min undersökning kommer jag att jämföra de två för
att se exempel på hur den religiösa offentligheten tillsammans med skillnaden i tid mellan
händelseförlopp och tiden för skrivandet kunde påverka innehållet i levnadsloppen.
Slutligen så beskriver Haettner och Sjöblad även en politisk offentlighet. I den här uppsatsen
representeras den typen av självbiografier främst av Hedvig Charlotta Nordenflycht. Nordenflycht
skrev sin självbiografi på uppmaning av kanslirådet Anders Anton von Siernman som ville skapa
en förteckning över kända svenska kvinnor inom litteraturen. Nordenflycht skriver själv i
inledningen till självbiografin att syftet är att stärka fäderneslandets ära.28 Det finns givetvis en risk
att denna nationalistiska och politiska offentlighet påverkar berättelsen men precis som i de
religiösa levnadsloppen publicerades inte Nordenflychts text förrän efter hennes död så eventuella
negativa uppgifter om familj och släkt skulle inte leda till något problem under hennes livstid.
Haettner och Sjöblad menar att dessa tre offentligheter, den juridiska, religiösa och politiska
utgjorde grunden för självbiografierna under 1700-talet. Under 1800-talet med romantikens
ankomst så ändrades detta och självbiografin blir del av den litterära scenen där fokus flyttades till
huvudpersonen själv och dennas personliga utveckling. Det första exemplet på detta är Malla
Silfverstolpes självbiografi. Silfverstolpe levde 1782-1861 och gifte sig 1807 och faller alltså utanför
den här studien som ju sätter gränsen vid 1800.29 Det är alltså i princip uteslutande självbiografier
som tillhör den juridiska, religiösa eller politiska offentligheten som används i den här studien vilket
27 Karin Milles, Agneta Horn – Ett Liv i Trettioåriga Krigets Skugga, Stockholm 2015 s 197-198 28 Haettner 1991 s. 22 29 Haettner 1991 s. 159
~ 19 ~
gör att särskilt hänsynstagande kommer tas till kontexten självbiografin är skriven i och vilken roll
offentligheten den är avsedd för spelar.
~ 20 ~
5. Tidigare forskning
5.1 Uppvaktning och äktenskap
Bland svenska forskare råder delvis delade meningar kring kvinnors möjligheter att påverka valet
av äktenskapspartner. Litteraturvetaren Christina Sjöblad, vars förteckning över kvinnors
dagböcker delvis ligger till grund för uppsatsens källmaterial argumenterar för att:
en ung kvinna i mitten av 1700-talet inte kan välja sin man och bestämma när eller om hon skall
ingå äktenskap. Hon drivs dithän, övertalas och hotas.30
Andra forskare som Britta Planck försöker i den redan nämnda avhandlingen, Kärlekens språk – adel,
kärlek och äktenskap 1750-1900 delvis nyansera den bilden. Planck argumenterar för att även
andelskvinnor var förhållandevis fria att välja sin äktenskapspartner på egen hand så länge som det
inte totalt gick emot familjens intressen, men att det däremot inte ansågs som normalt att undvika
äktenskapet helt. Den ogifta kvinnan hade ingen garanti att bli försörjd på äldre dagar och kunde
till och med sluta på fattighem. Planck argumenterar vidare för att det väsentliga vid ett äktenskap
var att alla parter, brud, brudgum och deras föräldrar var överens men också för att det oftast även
hos brudens föräldrar var viktigt att det rådde äkta känslor mellan makarna.31
Enligt Plancks egen fyrstegsteori så rådde under hennes undersökningsperiod ett mellanting
mellan stadium två och tre som hon benämner som 2,5.32 Kärlek ansågs höra ihop med äktenskapet
under hela hennes undersökningsperiod (1750-1900) och spelade en betydande roll vid val av
äktenskapspartner tillsammans med faktorerna börd och ekonomi. Det var dessa tre faktorer som
var viktigast på äktenskapsmarknaden och om någon faktor saknades kunde det vägas upp av en
annan.33
Eva Lis Bjurman lägger sig någonstans mitt emellan Sjöblad och Planck i boken Catrines intressanta
blekhet- Unga kvinnors möten med de nya kärlekskraven 1750-1830 och konstaterar att det under andra
halvan av 1700-talet fanns en uppfattning om att ett äktenskap skulle byggas på ”kärlek med
förnuft” där förnuft syftar på moraliska, ekonomiska och sociala bedömningar.34 Denna fas
beskrivs som en slags mellanfas mellan den tidigare fasen där äktenskapet var en affärsmässig
överenskommelse och fasen som började råda under 1800-talet där partnervalet skulle ske endast
30 Christina Sjöblad, Min vandring dag för dag: kvinnors dagböcker från 1700-talet,
Stockholm, 1997 s. 173 31 Planck 2014, ss. 46-47 32 Planck 2014 s. 33 33 Panlck 2014 ss. 66-67 34 Eva Lis Bjurman Catrines intressanta blekhet- Unga kvinnors möten med de nya kärlekskraven 1750-1830, Stockholm 1998 s. 138
~ 21 ~
baserat på känslor.35 Det var då inte främmande med äktenskap baserat på kärlek men det fick inte
komma i vägen för praktiska frågor som börd och tillgångar. Bjurman framställer här närmast en
variant av Plancks fyrstegsteori där stadie två och tre har klumpats ihop till att helt enkelt kallas
”kärlek med förnuft.”
Denna fas sägs råda fram till ungefär år 1800 då kärleksäktenskapen blir det vanliga men när den
inleds är inte helt klart. Både Planck och Bjurman inleder sina undersökningar 1750 vilket skulle
kunna förklara att de ändå tillskriver kvinnorna viss makt i äktenskapsvalet. Ronny Ambjörnsson
skriver i boken Familjeporträtt – Essäer om familjen, kvinnan, barnet och kärleken i historien att äktenskap
baserat på kärlek varken var krav eller ideal före år 1700. Baserat på olika kyrkolagsförslag så hävdar
Ambjörnsson till och med att det varnades för att låta känslan styra vid val av äktenskapspartner,
äktenskapet var främst en ekonomisk förening.36 Först efter år 1700 började känslor bli ett viktigt
inslag i äktenskapet.37
Sammanfattningsvis så verkar det råda relativ enighet i forskningen att kvinnan gradvis fick större
makt att välja äktenskapspartner ju längre fram i tiden man går vilket styrker fyrstegshypotesen.
Övergången från äktenskap av rent ekonomiska skäl till äktenskap baserat på ”kärlek med förnuft”
skedde gradvis från år 1700 och kärleksäktenskapet blev gradvis det dominerande från år 1800.
Undantaget är Sjöblad som menar att kontrollen över äktenskapet förblev i huvudsak hos
föräldrarna långt in på 1700-talet.
Enligt Planck skedde det även en gradvis övergång där äktenskap över ståndsgränserna blev allt
mer vanliga. Emellertid så konstaterar hon också att det främst rörde sig om ett utbyte av
ekonomiskt och socialt kapital mot börden, det vill säga rika mäktiga borgare kunde gifta sig med
en fattig adelsman eller adelsdam medan en rik adelsman eller adelsdam inte hade samma
möjligheter.38 Trots att andelen äktenskap över ståndsgränserna verkar ha ökat så menar Planck
samtidigt att umgängeslivet förändrades från att det rådde ett förhållandevis fritt umgängesliv i
slutet av 1700-talet där ungdomar kunde mötas för dans, teater och högläsning med endast tjänare
och betjänter närvarande39 till en i umgängesform slutet av 1800-talet med strikt övervakning av
den äldre generationen för att hindra att förbindelser mellan medlemmar ur adelsståndet och
borgarståndet uppkom.40 Samtidigt som de utomståndliga äktenskapen gick upp i antal förändrades
alltså attityden till dem i motsatt riktning.
Som beskrivning av uppvaktning och äktenskap inom adelsståndet är Plancks avhandling
35 Bjurman 1998 s. 139 36 Ronny Ambjörnsson, Familjeporträtt – Essäer om familjen, kvinnan, barnet och kärleken i historien 1978 Avesta sid 158 37 Ambjörnsson, 1978 s. 171 38 Planck 2014 ss. 45, 50-51 39 Planck 2014 ss. 39 40 Planck 2014 s. 40
~ 22 ~
utförlig. Men liknande frågor om de andra stånden tas nästan inte alls upp. När det gäller
uppvaktning och äktenskap inom bondeklassen är ett av de främsta verken Familjeliv i Norden av
David Gaunt. Gaunt beskriver hur unga pojkar och flickor bekantade sig med varandra genom en
procedur som kallades nattfrieri. Nattfrieriet gick i korthet ut på att män, när de var i 18-20års
åldern började ge sig ut i natten i grupper eller ensamma för att besöka unga flickor i deras sovrum.
Unga flickor i bondesamhället sov ofta själva i uthus under de varma månaderna men annars hände
det också att nattfrieriet pågick framför ögonen på föräldrarna som sällan la sig i. Nattfrieriet var
ett sätt för män och kvinnor att lära känna varandra då det även hos bondeståndet var tabu med
möten på tu man hand mellan män och kvinnor på dagtid. 41 De nattliga mötena verkar oftast ha
varit relativt oskyldiga då de ledde till mycket få utomäktenskapliga barn.42
Nattfrieriet som uppvaktningsform inför ett äktenskap var en företeelse främst förbehållen
bondeståndet. I de borgliga miljöerna menar Gaunt att det närmast var omöjligt för möten på tu
man hand mellan ogifta män och kvinnor medan de inom bondeståndet enbart var möjligt nattetid.
Till samma slutsats kommer även Planck som konstaterar att en ogift adelsdam ytterst sällan
lämnades ensam med en man. Forskningsläget verkar alltså peka på att möten på tu man hand
mellan män och kvinnor inte förekom i något av stånden under den tidigmoderna perioden med
undantag just för nattfrieriet inom bondeståndet.43
5.2 Det europeiska äktenskapsmönstret
I europeisk historieskrivning betonas ofta det så kallade europeiska äktenskapsmönstret som
innebar att äktenskap ingicks förhållandevis sent och var beroende av att de nygifta kunde upprätta
ett eget hushåll. Giftemålsmönstret var det förhärskande från 1500-talet upp till 1900-talet men
gällde till största delen västra Europa. I östra och södra Europa dominerade äktenskap med unga
brudar.44 Exakt vilka konsekvenser det europeiska giftermålsmönstret fick för kvinnors möjligheter
att välja äktenskapspartner finns det delade uppfattningar om. En stor del av de länder som
omfattades av det europeiska äktenskapsmönstret var protestantiska medan länderna i Östeuropa
och Sydeuropa där ett annat giftermålsmönster rådde var ortodoxa respektive katolska. Exakt
vilken roll protestantismen fick för kvinnors handlingsutrymme är inte helt klarlagd.
Mary E Wiesner påstår i boken Women and Gender in Early Modern Europe, att den protestantiska
äktenskapsreglerna var mer noggranna med att föräldrarna måste ge sin tillåtelse än de katolska
41 David Gaunt Familjeliv i Norden Södertälje 1996 s. 25 42 Gaunt 1996 s. 31 43 Enda ståndet som inte tas upp är prästståndet men jag kan inte hitta något skäl till att präster skulle ha andra umgängesregler än alla de andra tre stånden 44 Cissie Fairchilds Women in Early Moden Europe – 1500-1700 Edinburgh 2007 s. 55
~ 23 ~
reglerna.45 Till motsatt slutsats kommer Cissie Fairchilds i boken Women in Early Modern Europe –
1500-1700 där hon bland annat baserat på italienska äktenskapsmönsnter menar att arrangerade
äktenskap var vanligare i katolska länder än i protestantiska och att de protestantiska äktenskapen
mera präglades av förhandlingar mellan parterna och deras föräldrar.46 Fairchilds går till och med
så långt som att mena att det var protestantismen som la grunden för kärleksäktenskapet och att
detta blev det mest vanliga äktenskapet redan under 1700-talet.47 Enligt hennes synsätt så var det
kombinationen av det europeiska giftermålsmönstret och protestantismen som gjorde att engelska
adelskvinnor hade förhållandevis stor möjlighet att välja sin make.48
Men även i forskningen om uppvaktningen i England så är meningarna ofta djupt splittrade.
Richard Adair skriver i Courtship, Illegitimacy, and Marriage in Early Modern England att det finns två
huvudsakliga skolor, dels den liberala som framhåller att det rådde relativt stor frihet och öppenhet
inom den tidigmoderna uppvaktningen och dels en annan skola historiker som pekar på de många
demografiska och kulturella hindren som tvingade fram en mycket mer begränsad form av
uppvaktning.49
5.3 Uppvaktning i den nya världen
Om man väljer att flytta focus över Atlanten så är det främsta verket i ämnet Hands and Hearts- A
History of Courtship in America av Ellen K Rothman. Den huvudsakliga bilden som Rothman för
fram är att redan tidigt rådde förhållandevis stor frihet för kvinnor att välja äktenskapspartner.
Rothman beskriver hur det redan innan USAs självständighet fanns en stark tradition i kolonierna
av att låta såväl söner som döttrar själva välja sin giftemålspartner och arrangerade äktenskap var
ovanliga. Formellt skulle föräldrarna fortfarande konsulteras innan ett äktenskap men i de flesta
fall var det endast en formalitet. Föräldrarnas kontroll låg istället främst i när ett äktenskap var
lämpligt snarare än med vem. Detta eftersom en man vid ett giftermål måste få ut sin arvslott från
sin far för att kunna försörja en familj.50
Under 1600-talet hade giftermål i kolonierna i större utsträckning dikterats av föräldrarna men
även då hade de berörda en vetorätt om de inte var intresserade av partnern föräldrarna hade valt
ut. Precis som Ambjörnsson så menar Rothman att det var just från och med 1700-talet som
äktenskap baserat på kärlek mer och mer blev en förutsättning för äktenskap istället för att endast
45 Mary E Wiesner, Women and Gender in Early Modern Europe, Cambridge 2000 s. 73 46 Fairchilds 2007 s. 59 47 Fiarchilds 2007 ss. 199-200 48 Fairchilds 2007 ss. 61-62 49 Richard Adair, Courtship, Illegitimacy, and Marriage in Early Modern England, Manchester 1996 s. 130 50 Ellen K Rothman Hands And Hearts – A History of Courtship in America New York 1984 ss. 26-28
~ 24 ~
vara ett plus.51 Rothmans bild skiljer ut sig från bilden som ges av svenska förhållanden på det att
hon hävdar att unga män och unga kvinnor mer eller mindre regelbundet kunde träffas utan äldres
sällskap, både i samband med arbetsuppgifter på gården såväl som sociala evenemang i exempelvis
en grannes hus. Även möten på tu man hand mellan ogifta män och kvinnor var inte ovanliga i den
grad att föräldrarna tidvis även kunde underlätta för att sådana möten skulle kunna äga rum.52
Någon övervakning av ungas möten som Planck skrivit om verkar inte ha varit vanligt
förekommande.
5.4 Sammanfattning av forskningsläget
Sammanfattningsvis så visar forskningsläget på att det råder stor oenighet kring uppvaktning och
äktenskapsmönster både i den svenska forskningen och den europeiska. I den svenska forskningen
är det främst Sjöblads skeptiska syn på kvinnans valmöjligheter som står mot Plancks och delvis
Bjurmans uppfattning om att kärlekens roll i äktenskapet blev stor redan på 1700-talet.
Metodmässigt så ligger både Planck och Bjurman nära min egen undersökning, båda använder sig
till stor del av just dagböcker och självbiografier. Emellertid börjar båda sina undersökningar år
1750 vilket gör att en stor del av den tidigmoderna perioden lämnas utanför. Sjöblad undersöker
1700-talet som helhet men hennes fokus är ingen historisk undersökning utan en
litteraturvetenskaplig. Det saknas en genomgående historisk analys om uppvaktning och
äktenskapsmönster under hela den tidigmoderna perioden och det är en lucka som jag vill försöka
fylla med den här undersökningen. Eftersom jag har satt slutdatum vid år 1800 så kommer min
undersökning delvis att behandla samma tidsperiod som Bjurman och Planck men ändå kommer
jag i huvudsak använda andra källor. Bjurmans studie tar exempelvis upp fall från hela Europa och
av de svenska kvinnliga dagboks-och memoarförfattare hon använder så gifte sig alla under 1800-
talet och hamnar således utanför min studie.53
Planck har valt att avgränsa sig till att i huvudsak endast granska tryckta dagböcker/självbiografier
vilket gör att en hel del material försvinner och ingen utom de kvinnor som den här
undersökningen har som källmaterial förekommer som referenser hos Planck54
51 Rothman 1984 s. 31 52 Rothman 1984 ss. 23-25 53 Bjurman 1998 ss. 12-13 54 Planck 2014 ss. 188-193
~ 25 ~
6. Historisk bakgrund
6.1 Kvinnans ställning i det tidigmoderna Sverige
För att bättre förstå den tidigmoderna kvinnans handlingsutrymme och framför allt vilken
betydelse valet av äktenskapspartner hade för hennes fortsatta liv är det nödvändigt med en
grundläggande förståelse för ställning och position i samhället för den tidigmoderna kvinnan. Det
har givetvis skrivits åtskilliga böcker och artiklar om kvinnors position i samhället under olika
tidsperioder. En av de senaste avhandlingarna som tar upp kvinnors status och möjligheter i det
tidigmoderna Sverige är Inför högsta instans – Samspelet mellan kvinnors handlingsutrymme och rättslig
reglering (2016) av Elin Hinnemo. Hinnemo använder sig av begreppet ”handlingsutrymme” och
försöker blottlägga hur kvinnors ekonomiska frihet i lagen tog sig rättsligt uttryck.
Enda fram till 1863 var en svensk kvinna omyndig, även om hon uppnått vuxen ålder och även
om hon var ogift. 55 Förmyndare var i första hand kvinnans far men kunde också vara modern eller
någon manlig släktning.56 Förmyndarskapet innebar i första hand att den ogifta kvinnan inte fritt
fick disponera jord eller ärvd egendom. Däremot var hon relativt fri att disponera över förvärvad
egendom, till exempel pengar hon tjänade som piga.57 I hennes omyndighetsskap ingick också att
hon inte kunde gifta sig med vem hon ville och samtidigt behålla sin ärvda egendom. Friaren
förväntades begära hennes hand hos hennes Giftoman, i första hand fadern. Giftomannen kunde
inte juridiskt hindra en kvinna från att ingå äktenskap men hade rätt att göra henne arvlös om hon
gifte sig emot hans vilja. Den lagstiftningen skulle kunna tyda på en tydlig samhällsnorm att kvinnor
inte förväntades välja sin äktenskapspartner själva.
När en kvinna gifte sig fördes hennes ärvda jord automatiskt över till hennes make och en gift
kvinna stod under sin mans målsmanskap enda till 1921.58 Som gift kvinna minskades hennes makt
över hennes förvärvade egendom då hon ingick i ett hushåll. Enligt den tidens synsätt så kunde ett
hushåll bara ha ett överhuvud som ensam bestämde över hushållets tillgångar. Även om frun i
huset ofta var ställföreträdande husbonde så låg makten över hela hushållets tillgångar
huvudsakligen hos maken.59 Däremot hade maken inte obestridlig rätt till kvinnans ärvda egendom.
Den tillhörde i första hand hennes släkt och kunde inte användas av hennes man utan hennes
samtycke. I sådana fall hade kvinnan till och med att gå till domstol.60 Den tidig-moderna kvinnans
rätt till sin egendom kan alltså baserat på Hinnemo sammanfattas ungefär med att en ogift kvinna
55 Elin Hinnemo Inför högsta instans – Samspelet mellan kvinnors handlingsutrymme och rättslig reglering, Uppsala 2016 s´.s 13 56 Hinnemo 2016 s. 92 57 Hinnemo 2016 s. 98 58 Hinnemo 2016 s. 102, 13 59 Hinnemo 2016 s. 93 60 Hinnemo 2016 s. 71
~ 26 ~
hade näst intill ingen kontroll över sin ärvda egendom men viss kontroll över sin förvärvade
egendom om hon bodde utanför sin faders hus, medan en gift kvinna hade liten kontroll över sin
förvärvade egendom men viss kontroll över sin ärvda egendom. Denna kontroll inskränkte sig
emellertid till att kunna hindra att den spenderades utan hennes samtycke. En kvinnas frihet kunde
alltså många gånger inskränkas genom giftermål, för medan exempelvis en piga kunde spendera
sina små inkomster som hon ville var den gifta kvinnan bunden av ett större hushåll där hennes
man var den som hade sista ordet. Hinnemos avhandling förstärker således bilden av att en gift
kvinnas livssituation var starkt beroende av vilken man hon gifte sig med. Detta gör att kvinnans
makt att påverka vilken man hon gifte sig med också säger mycket om hennes möjlighet att påverka
sin livssituation.
En forskare som använder sig av begreppet genus i sin historiska forskning är Gudrun Anderson
i avhandlingen Tingets kvinnor och män. Anderson menar att tidigare användning av Genussystemet i
historisk forskning är präglat av ett modernhistoriskt synsätt där makt likställs med politisk och
offentlig makt istället för att anpassas till kulturen som rådde vid den aktuella historiska tidpunkten.
Anderson använder sig av begreppen rätten, hedern och hushållet för att ”historisera” genussystemet
och ringa in centrala drag i det tidigmoderna samhället.61
Det rättsliga begreppet är användbart för att analysera hur juridiken kring uppvaktning och
äktenskap användes i praktiken. Som tidigare nämnts så var sexuellt umgänge mellan ogifta olagligt
och straffades som lönskaläge. Dessa anklagelser blev i synnerhet aktuella om kvinnan blev gravid
då det ju var givet att hon brutit mot lagen. Det fanns emellertid en variant av det brottet som
kallades för mökränkning och innebar sexuellt umgänge mellan ogifta där mannen lovat kvinnan
äktenskap. I de fallen straffades endast mannen med böter men han hade också möjlighet att ingå
äktenskap med kvinnan för att på så sätt slippa böterna.62 Detta kan visar på en möjlig
äktenskapsprocess som innebar uppvaktning utan föräldrarnas samtycke, sexuellt umgänge som
ledde till graviditet med ett äktenskap som slutprodukt. Detta skulle kunna vara en väg för de tidig-
moderna människorna att hoppa direkt till steg 4 i fyrstegsteorin. Vid en graviditet så var det
sannolikt inte svårt att få föräldrarnas samtycke till äktenskap, skammen att föda barn som ogift
bör ha varit mångdubbelt större. Hur vanligt detta var är emellertid svårt att säga eftersom knappast
alla fall gick till domstol men om detta var fallet med några kvinnor i denna studie så är det inte
omöjligt att det går att se i exempelvis dagböckerna.
Detta leder också in till begreppet heder. Andersson visar på att om en kvinna tidigare var
ostraffad för sedlighetsbrott så dömdes både mannen och kvinnan till hårdare bötesbelopp. Skedde
61 Gudrun Andersson, Tingets kvinnor och män – Genus som norm och strategi under 1600- och 1700-tal, Uppsala 1998 ss. 33-34 62 Andersson 1998 s. 184
~ 27 ~
upprepade fall av lönskaläge blev bötesbeloppet tvärt emot vad man kan tro lägre. Andersson
förklarar det med att en kvinna som var ostraffad för sedlighetsbrott hade sin heder i behåll och
genom att begå lönskaläge hade mannen tagit hennes heder vilket gjorde att brottet bestraffades
hårdare.63 Detta väcker frågor om hur stor roll heder hade vid val av äktenskapspartner. En rimlig
hypotes vore att en kvinna med skadad heder innebar ett sämre parti och således fick svårare att
hitta en man att gifta sig med. Detta skulle i så fall kunna vara någonting som återspeglas i materialet
av dagböcker och självbiografier.
Husbondens makt över hushållet har redan delvis tagits upp. Det som Anderson lägger stor vikt
vid är hushållets betydelse för användandet av genussystemet. Att endast dela in samhället i manligt
och kvinnligt kan då missa hushållets olika dynamiker där ålder, civilstånd och allmän plats inom
hushållet spelade stor roll.64 Detta kan innebära att den fas som rådde enligt fyrstegsteorin varierade
kraftigt beroende på roll i hushållet. En kvinna som är ung och ogift kan exempelvis ha helt andra
förutsättningar att välja sin äktenskapspartner än änkan som sköter sitt eget hushåll. På samma sätt
är det en möjlighet att uppvaktningen av en änka kan ha skett på ett annat sätt då hon kunde ha
sitt eget hushåll och därmed mer kontroll över vilka hon träffade och under vilka former. Hushållet
och dess medlemmars olika funktion blir därför centralt för att identifiera kontexten kring
källmaterialet.
6.2 Herrnhutiska väckelserörelsen i Sverige
Av självbiografier under den tidigmoderna perioden så tillhör de allra flesta självbiografier den
religiösa offentligheten. De herrnhutiska levnadsloppen upptar nio kvinnor och är de absolut
vanligaste självbiografierna under undersökningsperioden och en kort genomgång av den
herrnhutiska rörelsens historia i Sverige är därför på sin plats. Om man räknar bort uppslagsverk
och kortare artiklar så finns det främst ett standardverk om den herrnhutiska rörelsen i Sverige,
Den Himmelske Älskaren – Herrnhutisk Väckelse, Vantro och Sekularisering i 1700-Talets Sverige, av Arne
Jarrick. Jarricks bok är en grundlig genomgång av den herrnhutiska rörelsens historia och
utbredning i Sverige från flera perspektiv, allt från idéerna bakom rörelsen till människorna som
var involverade. Jarrick argumenterar att den herrnhutiska rörelsen var typisk för det svenska 1700-
talet som innebar ett uppsving för evangeliska väckelserörelser som kritiserade såväl den gamla
bilden av en hård straffande gud som naturvetenskapens rationella gud.65 1700-talet var enligt
63 Andersson 1998 ss. 191-192 64 Andersson 1998 s. 38 65 Arne Jarrick, Den Himmelske Älskaren – Herrnhutisk Väckelse, Vantro och Sekularisering i 1700-talets Sverige Stockholm 1987 s. 14
~ 28 ~
Jarrick en brytningstid där 1600-talets auktoritära maktfullkomlighet mot slutet av 1700-talet delvis
hade fått ge vika för tolerans.66
Som religiös rörelse kan herrnhutismen spåras tillbaka till 1727 då den sachsiske greven Ludvig
Von Zinzedorf, tillsammans med flyktingar ifrån Böhmen och Mähren som flydde undan katolsk
förföljelse, grundade en evangelistisk väckelserörelse vid foten av hutberget, där av namnet Herrnhut
som på svenska blir ”herrens hatt.”67 På 1740-talet började rörelsen vinna mark i Sverige.68 Enligt
dåtidens herrnhutares egna uppgifter så fanns det i mitten av 1700-talet ungefär 70 herrnhutiska
präster och cirka 800 medlemmar. Det kanske inte låter överdrivet mycket men var ändå tillräckligt
för att prästerna inom den allmänna svenska kyrkan skulle skriva brev och klaga på herrnhutismens
utbredning i mitten på 1700-talet.69
Jarrick argumenterar för att både den Herrnhutiska och den pietistiska rörelsen var en del av
1700-talets väckelse och sekulariseringsprocess men att ingen av dessa rörelser egentligen överskred
den svenska lutheranska kyrkans grundläggande religiösa strukturer.70 I den här uppsatsen kommer
jag därför utgå ifrån att herrnhutismen, även om den delvis i fråga om synen på Jesus som frälsare
och den personliga väckelsen skilde sig åt från den ortodoxa svenska kyrkan, inte var så pass
särpräglad att dess medlemmar levde fundamentalt andra liv eller levde efter helt andra normer.
Att de grundläggande religiösa normerna inte skilde sig mycket åt från den ortodoxa svenska kyrkan
illustreras också av att herrnhutismen efter några år av viss begränsad förföljelse från ortodoxa
präster, vann allt mer tolerans och smälte till slut samman med statskyrkan.71
Det finns emellertid ett viktigt undantag som Jarrick nämner och som förtjänar att tas upp. Det
fanns enligt Jarrick en relativt stor andel kvinnor bland herrnhutarna och de fick delta i
sammankomsterna som mer jämlika männen än i andra sammanhang.72 Detta skulle kunna
innebära att kvinnor med andra möjligheter till umgänge med män och därav andra
giftemålsnormer. Ur ett källkritiskt perspektiv kommer detta tas i beaktande vid analyserandet av
levnadsloppen genom att se om de skiljer ut sig på avgörande sätt i jämförelse med det övriga
materialet.
Det är just de skrivna levnadsloppen som gör den herrnhutiska församlingen höginresant för den
här undersökningen. Enligt Jarrick finns ungefär 100 levnadslopp bevarade som skrevs
huvudsakligen mellan åren 1750-1820. Levnadsloppen var en del av den herrnhutiska traditionen,
66 Jarrick 1987 ss. 10, 12 67 Jarrick 1987 s. 14 68 Jarrick 1987 s. 37 69 Jarrick 1987 s. 64 70 Jarrick 1987 s. 76 71 Jarrick 1987 ss. 37-38 72 Jarrick 1987 s. 69
~ 29 ~
alla medlemmar förväntades skriva ett levnadslopp på ålderns höst. Ur ett källkritiskt perspektiv så
poängterar Jarrick att levnadsloppen skrevs ned med vetskapen om att de skulle läsas upp för
församlingen efter författarens bortgång.73 Viss försiktighet är därför nödvändigt vid analyserandet
av levnadsloppen. Emellertid finns det inte skäl att tro att författarna metodiskt skulle undvika att
skriva negativa saker om sig själva. Enligt Jarrick fanns det tvärtom ett mönster i levnadsloppen
där författaren innan sin väckelse beskrev hur syndigt hen levde.74 Levnadsloppens styrka för
analysen är att de är ungefär lika många kvinnor som män som skriver samt att även de lägre
klasserna finns representerade. De är därför ett unikt källmaterial om grupper som annars inte skrev
ned sin livshistoria i någon högre grad.
73 Jarrick 1987 s. 81 74 Jarrick 1987 s. 84
~ 30 ~
7. Källmaterialet
Samtliga dagböcker och självbiografier kommer från den redan nämnda bibliografin Kvinnors
självbiografier och dagböcker i Sverige 1650-1989. Exakt hur avgränsningen gått till finns beskrivet i
kapitlet om urval och avgränsning. Här följer en lista på alla kvinnor som analysen bygger på i
kronologisk ordning och i de fall där kvinnan är känd i någon form sedan tidigare, en kort
levnadsbeskrivning samt eventuella speciella källkritiska hänsynstaganden som måste tas med vid
analysen. Vissa av kvinnorna är inte alls kända sedan tidigare men ofta så lämnar Haettner och
Sjöblad viss grundläggande information om deras yrke och deras föräldrar i bibliografin. Om inte
annat nämns så hämtas all information därifrån i de fallen.
Agneta Horn (1629-1672) Gift vid 19 år mannen 27 år.
Gift vid 19 år mannen 27 år.
Agneta Horns självbiografi är antagligen den mest spridda av materialet. Om Agneta Horns liv har
senast Karin Milles skrivit om i Agneta Horn – Ett Liv i Trettioåriga Krigets Skugga ifrån 2015. Horns
självbiografi är unik eftersom den utspelar sig uteslutande under 1600-talet. Den ger därför en unik
inblick i 1600-talets värld eftersom de flesta verken i källmaterialet tillkommit under 1700-talet.
Ståndsmässigt tillhörde Agneta Horn Sveriges absoluta elit. Hennes morfar var rikskanslern Axel
Oxenstierna och hennes far, framgångsrike fältherren Gustav Horn.75
Agneta Horns uppväxt präglades av det trettioåriga kriget. Hon föddes i Riga där hennes föräldrar
då befann sig som ett led i kriget. När sedan hennes mor dog år 1631 placerades hon först hos två
pigor och inte långt därefter hos sin faster Ebba Lejonhufvud i den tyska staden Wolgast. Det som
gör Agneta Horns självbiografi central i den här uppsatsen är att hon vägrade gifta sig med den av
släkten utnämnde kandidaten Erik Sparre och valde istället att i hemlighet förlova sig med soldaten
Lars Cruus.76 Horn är alltså en källa till vilken makt 1600-talskvinnan hade att gå emot släktens
vilja om hon verkligen insisterade.
Agneta Horns originalhandskrift finns på Carolina Rediviva men har även tryckts flera gånger,
första gången i slutet på 1800-talet av Ellen Fires, sedan 1908, 1961 och allra senast år 2012 under
namnet Hjärtesorger och vedervärdigheter. Hur Gud alltid har hjälpt mig.77 Den är denna sista tryckta
upplaga med en viss modernisering av språket av Anne Brugge som används i den här
undersökningen. När Agneta Horn citeras kommer därför stavning och grammatik vara i relativt
75 Milles 2015 s. 9 76Anna Larsdotter, 2008, ”Agneta Horns dagbok” populär historia 9/2008 http://popularhistoria.se/artiklar/agneta-horns-dagbok/ (hämtat 23/5 2017 18:32) 77 Milles 2015 ss. 197-198
~ 31 ~
modern form. När självbiografin skrevs är inte fastslaget med säkerhet. Enligt Milles finns det
huvudsakligen tre olika teorier. Den skulle kunna vara skriven strax innan hennes bröllop 1648,
kort efter hennes mans död 1657 eller som en del i den rättsprocess med hennes styvmoder om
hennes faders arv som hon hamnade i 1657.78 Eva Haettner ansluter sig till den sistnämnda teorin
i kapitlet om självbiografier i bibliografin som ligger till grund för källmaterialet och konstaterar att
Horns självbiografi tillhörde en juridisk offentlighet.79 Den juridiska tvisten gällde Agnetas faders
testamente som Agneta bestred. I tvisten anklagade styvmodern henne för att ha använt upp
mycket av arvet som inte var hennes.80 Enligt teorin om den juridiska offentligheten så var
självbiografin ett slags debattinlägg som svar på dessa anklagelser. Det finns som sagt fler teorier
om självbiografins uppkomst men den juridiska offentligheten bör ändå ses som rejäl möjlighet
och kommer vara i åtanke vid analysen.
Christina Juliana Oxenstierna (1661-1701)
Gift vid 30 år mannen 33 år.
Christina Juliana Oxenstiernas text är särskilt intressant för undersökningen eftersom den är ett
exempel på en kvinna som öppet gick emot sin släkts önskningar och gifte sig i hemlighet med en
man från ett lägre stånd. Christina var föräldralös och togs om hand av sin faster, grevinnan Anna
von Dohna. Det var där hon träffade prästen Nicolaus Bergius som bodde där tillfälligt på grund
av sin ångest. De gifte sig senare i hemlighet vilket orsakade så stor skandal att hennes egen bror
gick till domstol för att få äktenskapet upplöst vilket dock inte skedde. Efter att Christina avlidit
1701 så skrev maken en bok över hennes liv i syfte att rentvå Christinas och sitt eget rykte.81 Denna
gavs ut år 1704 under namnet Kort Beskrifning af then Högwälborna Frus, Fru Christina Juliana
Oxenstiernas Lefwernes Lopp. Det är alltså en bok som är skriven av Christinas make som används i
uppsatsen. Emellertid så har Nicolaus skrivit av många brev Christina skrev både till präster hon
kände såväl som till sin bror och kansliråd. I dessa och i synnerhet i breven till prästerna ger hon
en beskrivning av sitt liv och mötet med Nicolaus på ett sätt som absolut kan klassas som
självbiografi. Det är också sannolikt därför som boken finns med i Sjöblads och Haettners
bibliografi över kvinnors dagböcker och självbiografier även fast boken på papperet inte har en
kvinna som författare.
Källkritiskt innebär det här att de delar i boken som är skrivna av Christina själv mer liknar
78 Milles 2015 ss. 188-189 79 Haettner 1991 s. 2. För mer information om olika offentligheter självbiografier kan vara skrivna för, se avsnittet om tidigare forskning 80 Milles 2015 s. 176 81 Nicolaus Bergius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18622, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Lundström med bidrag av B. Boëthius och S. E. Bring.), hämtad 2017-06-01 19:51
~ 32 ~
dagboken i de att det inte har självbiografins retrospektiva perspektiv. Christina skrev när
händelserna var färska och hennes brev var sannolikt heller aldrig avsedda för publicering. De har
alltså sannolikt inte bearbetats av henne på ålderns höst för att passa in bättre i hennes efterleverne.
Emellertid är breven sannolikt selektivt utvalda av Nicolaus. Boken är skriven med ett tydligt syfte,
att rentvå Christinas och hans eget rykte som kommit på skam i och med deras äktenskap. Det är
inte omöjligt att Nicolaus därför selektivt valt ut brev från Christina som skulle framställa henne
som en god och gudfruktig kvinna. Eftersom det är han själv som har skrivit av breven kan man
givetvis inte heller vara hundra procent övertygad om deras äkthet vilket måste has i åtanke vid
analysen.
Detta till trots är Nicolaus bok ett ovärderligt dokument om uppvaktning och giftemålsmönster
som ägde rum utan släktens godkännande. I jämförelse med Agneta Horn så har Christina
Oxenstierna fått väldigt lite uppmärksamhet. Exempelvis baseras inledningen av det här avsnittet
på en artikel i Svenskt Biografiskt lexikon från 1922. Därefter nämns Christina knappt alls i
historieskrivningen. Frånvaron i tidigare forskning gör givetvis materialet extra intressant för
uppsatsen.
Metta Magdalena Lillie 1709-1788
Gift vid 41 år mannen 47år
Metta Lillie är en av få kvinnliga författare till relativt detaljerade dagböcker under 1700-talet. Som
beskrivits i tidigare kapitel så saknar dagboken självbiografins retrospektiva synsätt vilket ur ett
källkritiskt perspektiv gör materialet extra intressant då Metta skriver om händelser strax efter att
de inträffat. Metta var dotter till friherre Jean Abraham Lillie och Ulrika Eleonora Hierta och var
alltså av adligt stånd och växte upp på herrgårdar i Västergötland.82 Om Metta Lillies dagbok har
tidigare Christina Sjöblad skrivit i den redan nämnda boken, Min vandring dag för dag – Kvinnors
dagböcker från 1700-talet. Sjöblad menar att Metta fick boken av sin bror Claes år 1737 för att hon
skulle skriva ned viktiga händelser i släktens historia samt viktiga ekonomiska transaktioner.83
Vartefter åren går börjar Metta sedan gradvis skriva om andra teman såsom politik, religion och
sitt eget livsöde. Dagboken slutar år 1750 strax efter att Metta blivit gift. Enligt Sjöblad så beror
det troligen på att Metta fick så mycket att göra som maka att hon inte hade tid att skriva mer.84
Som en av de allra första bevarade regelrätta kvinnliga dagböckerna i Sverige med även personliga
reflektioner inkluderade är Mettas text på många sätt unik och ovärderlig för en studie av det här
slaget.
82 http://kungligasamfundet.se/metta-magdalena-lillies-dagbok/ (2/6 01:55) 83 Sjöblad 1997 s. 114 84 Sjöblad 1997 ss. 127, 132 139, 147-148
~ 33 ~
Mettas originaldagbok finns på Kungliga Biblioteket i Stockholm. 2008 gav Jessica Eriksson ut
dagboken i tryckt form med ett något förenklat språk och stavning. Det är denna version som
används här
Hedvig Charlotta Nordenflycht 1718-1763
Förlovad vid 16 år mannen 24 år andra gången 22 år mannen 37 år
Hedvig Charlotta Nordenflycht var en av Sveriges första kvinnliga poeter och författare. Hon
visade tidigt intresse för att skriva och lärde sig teologi och filosofi delvis genom självstudier85 men
även genom privatundervisning. Efter hennes andra makes död år 1741 hamnade hon i ekonomiska
bekymmer och diktandet och författandet blev ett sätt för henne att trygga sin inkomst. Det
lyckades hon så pass bra med att självaste kung Fredrik skrev till ameralitetskollegiet och yrkade på
att hon skulle få en årlig pension för sitt författarskap vilket hon också fick.86
Hedvig är därmed antagligen den första kvinnliga författare som kunde försörja sig på sitt yrke.
Som redan tagits upp i tidigare kapitel så är Nordenflychts självbiografi skriven som ett brev till
Anton von Siernman som sedan publicerades efter hennes död. Om dagboken som genre oftast
var skriven endast för författaren själv så kan man säga att motsatsen är sann för Nordenflychts
självbiografi. Hon visste att den skulle publiceras i ett verk över framstående svenska
personligheter. Källkritiskt innebär det givetvis att vissa fakta inte tas upp i självbiografin. Att
självbiografin var avsedd att publiceras för offentligheten kan emellertid också innebära ett ”most-
likely” scenario. Om uppgifter om uppvaktning och giftermål förekommer på ett detaljerat sätt så
skulle det kunna tyda på att sådana beskrivningar inte var kontroversiella eftersom sannolikheten
att kontroversiella fakta undviks att tas med borde vara störst i en självbiografi som är avsedd för
en större offentlighet, i synnerhet som självbiografin var avsedd att ingå i ett verk över framstående
svenskar.
Originalbrevet av Nordenflycht finns inte bevarat men det gavs ut i tryckt form senast 1938 av
Hilma Borelius och Th Hjelmqvist som del i bandet Hedvig Charlotta Nordenflycht – samlade skrifter
3:1. Den är denna version som används i den här uppsatsen.
Catharina Gottberg (1718-1782)
Gift vid 40 år mannens ålder okänd.
Catharina Gottberg till hörde herrnhutiska brödraförsamlingen i Stockholm och hennes
85 Nationalencydeklopedin, Hedvig Charlotta Nordenflycht, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%c3%a5ng/hedvig-charlotta-nordenflycht ( hämtad 6/6 2017 01:05) 86 Hedvig Charlotta Nordenflycht, https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8227 (hämtad 6/6 2017 01:18) Svenskt biografiskt lexikon (art av Torkel Stålmarck),
~ 34 ~
levnadslopp är ett av de första som finns bevarat i brödraförsamlingens arkiv. Hon är annars okänd
och det verkar inte finnas något material om henne någon annanstans än i
brödraförsamlingsarkivet.
Christina Charlotta Hjärne f. Rudbeck (1722-1804)
Gift vid 23 års ålder mannen 39 år.
Christina Hjärnes texter är antagligen den för undersökningen mest intressanta källan från
brödraförsamlingens arkiv. Utöver sitt levnadslopp har hon också lämnat efter sig en relativt
detaljerad dagbok som också förvaras hos evangeliska brödraförsamlingen. Christina var dotter till
professor Olof Rudbeck d.y. och sålunda barnbarn till den kända Uppsala-forskaren Olof Rudbeck
d.ä.87 Hon kom alltså från en känd professorsfamilj och tillhörde adelsståndet. Christina började
skriva dagbok 1744 vid 22 års ålder och fortsatte ända till året före hennes död. Bortsett från åren
1748-1760 och en del andra mindre avbrott så finns hela dagboken bevarad på Evangeliska
brödraförsamlingens arkiv.88 Exakt när levnadsloppet är skrivet nämns inte men är sannolikt
betydligt senare eftersom de vanligen skrevs mot slutet av författarens liv. Levnadsloppet har efter
Hjärnes död tryckts och finns nu i digital version på Libris.
Hjärne är värdefull ur ett källkritiskt perspektiv eftersom både dagbok och självbiografi finns
bevarade. Emellertid så menar exempelvis Christina Sjöblad att Hjärnes dagböcker i den version
som finns bevarad på brödraförsamlingens arkiv är en omskrivning av de ursprungliga dagböckerna
som gjordes när Christina Hjerne var gammal.89 Källkritiskt så innebär det att det finns en risk att
vissa avsnitt delvis skrivits om vilket innebär att dagboken mer liknar självbiografin som genre med
ett mer retrospektivt perspektiv. Eftersom originalmanuskriptet inte finns bevarat så är det svårt
att avgöra om eller hur mycket Christina ändrade i innehållet vid renskrivningen. Emellertid kan
man göra kvalificerade gissningar genom att exempelvis uppmärksamma skillnader mellan
dagboken och självbiografin. I de fallen är det troligt att dagboksversionen återspeglar originalet.
Å andra sidan kan man också uppmärksamma eventuella delar i dagboken som handlar om
händelser som Christina vid den tidpunkten inte kan ha vetat om. Det skulle tyda på att det rör sig
om en efterbearbetning. Jag kommer i uppsatsen utgå från att dagboken i det stora hela speglar vad
Christina tänkte och kände vid den aktuella tidpunkten eftersom det knappast är troligt att hon
skulle ändrat majoriteten av den flera hundra sidor tjocka dagboken vid renskrivningen.
87 Sjöblad 1997 s. 154 88 Sjöblad 1997 s. 157 89 Sjöblad 1997 s. 159
~ 35 ~
Margareta Elisabeth Roos f Sellström (1725-1810)
Gift vid 21 års ålder och andra gången vid 42 års ålder, männens ålder okänd.
Ännu en medlem av brödraförsamlingen som var dotter till en hovskräddare. I övrigt okänd.
Sara Margareta Cedermark (1727-1813)
Gift med 14 år äldre man, övrig ålder nämns inte.
Sara Cedermark var liksom föregående kvinna medlem i brödraförsamlingen men skiljer ut sig på
det viset att hon kom från fattiga förhållanden och jobbade länge som en enkel tjänsteflicka.90 Det
är ovanligt med självbiografier från den tidig-moderna tiden som är skriven av de lägre klasserna.
Detta märks i levnadsloppet i och med att det uppges att det inte är Sara som håller i pennan utan
hon dikterar sitt levnadslopp för en skrivare.
Märtha Elisabeth Hallblad f Sneckenberg (1729-1808)
Gift vid 27 års ålder mannen 36 år.
Märtha Hallblad var dotter till en kapten i armén som varit fånge under det stora nordiska kriget.
Trots att hon kom från en adlig släkt var familjen så fattig att hon fick börja jobba som hushållerska
vid 14 års ålder. Levnadsloppet kom till redan vid 32 års ålder och är därmed ett av de tidigaste
levnadsloppen som skrevs av en kvinna i brödraförsamlingen. Hennes föräldrar var inte själva med
i brödraförsamlingen utan hon gick med i samband med sitt giftermål men en medlem, Erik
Hallblad. Erik Hallblad var inte adlig och Märtha är därför ett exempel på en kvinna som gifte sig
utanför sitt stånd.91
Christina Margareta Rudbeck f von Numers (1731-1779)
Gift vid 23 år mannen 28 år andra gången 30 år mannen 50 år.
Christina Rudbeck var dotter till en lagman och adelsdam och också medlem i brödraförsamlingen.
Ulrika Palmstruch f Sparfvenfeldt (1736-1816)
Gift vid 33 år mannen 46.
Ulrika Palmstruch var dotter till en hovstallmästare och en grevinna och tillhörde alltså
adelsståndet. Hon började umgås med brödraförsamlingen redan innan hon var gift och hennes
levnadslopp finns bevarat på arkivet tillsammans med de andra.
90 Haettner Lund 1992 s. 37 91 https://nordicwomensliterature.net/se/writers/hallblad-marta-elisabeth-2/ (hämtat 4/09)
~ 36 ~
Margareta Stenman f Öberg (1739-1811)
Gift vid 23 år mannens ålder okänd
Margareta Stenman var dotter till en skeppstimmerman och arbetade som hushållerska. Hon blev
också medlem i brödraförsamlingen och kom från enkla förhållanden.
Christina Beata Wik (1753-1797)
Gift vid 38 år mannens sålder okänd
Även Christina Wik kom från enkla förhållanden och jobbade som hushållerska. I
brödraförsamlingen hade hon rollen som ”tjänande syster.” Vid sitt giftermål var hon faderlös.
Som beskrivningen av de 13 kvinnorna visar så är det ett relativt blandat källmaterial med kvinnor
från högadeln till enkla tjänsteflickor, dagböcker såväl som självbiografier, och de senare från både
den juridiska, religiösa och den politiska offentligheten. Materialet kan inte göra anspråk på att
representera hela Sverige befolkning under den tidigmoderna tidsperioden. Det är därför väsentligt
att leta efter delar i texterna som avslöjar dåtidens normer och vad som ansågs vara normalt
förfarande.
~ 37 ~
8. Familjens och släktens kontroll över äktenskapsvalet
8.1 Äktenskap efter släktens vilja
Att direkt kategorisera in kvinnorna i källmaterialet i fyrstegsteorin görs inte enkelt. Ett flertal
kvinnor skriver endast att de blivit gifta med en namngiven man utan att i detalj gå in på bakgrunden
eller familjens och släktens åsikter. I källmaterialet återfinns totalt fyra kvinnor som mer eller
mindre uttryckligen uppger att de gifte sig efter stark påverkan från föräldrar eller släkt. Utöver
dessa fyra kan också läggas till Agneta Horn, som förvisso i slutändan vägrade gifta sig med den
man som släkten valt men vars berättelse ändå illustrerar släktens långa och envisa försök att få
henne till det.
Sättet på hur familjen eller släkten försökte arrangera ett äktenskap samt hur detta togs emot av
kvinnorna kunde skilja sig mycket åt. Christina Rudbecks beskrivning av hur hon gifte sig för att
vara lydig mot sin far finns redan med som inledning på uppsatsen för förtjänar att citeras igen:
Män på min faders enständiga begäran, och för att intet wara honom olydig, blef jag mig för andra
gången i äktenskap den 14 september 1761 mäd min nu warande kiära maka…92
Rudbecks korta berättelse visar inte på något sätt att det ansågs vara något konstigt att hon gifte
sig för sin faders skull. Det finns heller inga tecken på att hon opponerade sig mot faderns
äktenskapsplan. Hon kan förstås ha gjort det ändå men valt att inte skriva om det i levnadsloppet
för att förstärka sin roll av den ”lydiga dottern”. En intressant detalj är att detta var hennes andra
gifte. Hon var alltså änka och hade fyllt 30 år men det minskade uppenbarligen inte faderns
inflytande över dottern. Tilläggas kan också att mannen hon gifte sig med var 20 år äldre, en
betydande åldersskillnad som inte kommenteras närmare.
Mer detaljerad om känslorna inför sitt giftermål är Metta Magdalena Lillie som gifte sig först vid
41 års ålder, en för tiden hög giftamålsålder vid ett första gifte. I större delen av självbiografin finns
inget direkt skrivet om hennes tankar om äktenskap. Men så plötsligt i november 1749 skriver hon:
D 4 november 1749 kom Corperalen af drabanterna Jan Axelsson Nat ok Dag hit från Stokholm
der han warit i 2. Månader at iöra sin wakt ok d 7 november i härans wälsignade Jesu namn
förlåfades iag med honom äfter min k: mors ok fleres goda wilje. Alsmäktige ok alt rådande nådige
herre Jesu låte det sket i en lykelig stund. Iag har i min stora swaghet dåk af så gåt förstånd iag haft
bedit min Gud för min Iesu skull om hans nådig willja uti dena min angelägenhet alt sedan första
ord iag om dena saken hörde som war d 19 iulje 174993
Även om Metta inte uttryckligen skriver att hon gifte sig för sin familjs skulle så antyds det ganska
tydligt i och med formuleringen ”äfter min k: mors ok fleres goda wilje.” Hon skriver ingenting om
92 Christina Margareta Rudbäck Levnadslopp, Evangeliska brödraförsamlingens arkiv kapsel 93 93 Metta Lillie, En västgötisk släktkrönika, Utgiven genom Jessica Eriksson Stockholm 2008 s. 236
~ 38 ~
att det skulle vara efter hennes egen vilja. Att det verkligen är frågan om att hon gifter sig i huvudsak
pga påtryckningar från modern blir än mer tydligt då hon i samband med bröllopet i december
skriver frasen,
”Deta är min största tröst at iag har äfter fölgt min k: mors wilja uti deta”94
Återigen så skriver Metta ingenting om sin egen vilja. Det är anmärkningsvärt att Metta skriver att
hon fick höra talas om äktenskapsplanerna redan den 19 juli 1749. Ändå står det ingenting i
dagboken om detta. Hennes man, Jan Axelsson nämns överhuvudtaget inte i dagboken förrän i
avsnittet där det berättas att de förlovar sig. Att hon förlovar sig med honom efter att de endast
känt varandra i tre dagar ger inte upphov till några extra kommentarer från Metta. Kommentaren
att hon följde sin mors vilja var hennes ”största tröst” antyder att det fanns en föreställning om att
en god dotter skulle följa föräldrarnas val gällande äktenskap. Någon form av konflikt angående
äktenskapet nämns över huvud taget inte i dagboken trots att Metta uttryckligen kände till sin
moders vilja sedan flera månader tillbaka.
Man kan fråga sig varför planer på äktenskap kommer just vid det tillfället. Innan dess står det i
princip ingenting om hennes tankar kring äktenskap, ingenting om eventuella friare hon skulle ha
haft eller om hennes familj försökte påverka henne till ett äktenskap. Kanske låg förklaringen i att
pressen på henne att hitta en make ökade i takt med att hon blev äldre. 41 års ålder var som sagt
en hög ålder för ett första gifte vid den tidpunkten och kanske upplevdes friaren Johan Axelsson
som sista chansen att få Metta bortgift.
Bilden av att den tidigmoderna kvinnan gärna ville vara lydiga mot sina föräldrar vad gäller
äktenskapspartner även fast de egentligen inte var tvingade till det förstärks ännu mer av Hedvig
Charlotta Nordenflychts självbiografi. Hon hade under sin uppväxt haft en lärare som tilldelats av
hennes far. När så fadern blev sjuk så ville han som en sista önskan få Hedvig bortgift med läraren:
Min fader som redan 7 månader legat på sin sote- säng, och såg sitt lefnads-slut nalkas, kallade
honom til sig, och sade sin yttersta och fasta vilkja vara, at han skulle taga mig til hustru, hvartil
min Fader trodde mig så mycket snarare kunna böjas, som den lydnad, jag alltid vist min Fader, gaf
honom sörta anledning, at sig det föreställa95
Först så tvekar Hedvig till giftermålet. Hon har stor respekt för sin lärare men tilltalas inte av
hans utseende. Viljan att vara en lydig dotter och uppfylla sin faders sista önskan blir emellertid till
slut för stark:
Ändtel beslöt jag af kärlek til vishet och dygd, så väl som lydnad för min Faders yttersta vilja, at
öfvervinna de hinder, som ungdomstycket kastade i vägen;96
94 Metta Lillie, 2008 s. 238 95 Hedvig Charlotta Nordenflycht, Bref til Cancellie-rådet och rid hr A.A von Stierman från fr H. C. Nordenflycht, ur Samlade skrifter IX, utgivna av Hilma Borelius och Theodor Hjelmqvist, Stockholm 1938 ss. 210-211 96 Nordenflycht, 1938 ss. 210-211
~ 39 ~
Äktenskapet ingicks sedan efter faderns bortgång. Hon kan därför knappast varit påverkad av stark
press från familjen i samband med äktenskapet, sannolikt hade hon kunnat avstå utan några
nämnvärda konsekvenser. Men viljan att vara en lydig dotter och följa sin faders sista vilja får henne
trots allt att gifta sig med en man som hon inte hyser några starka känslor för. Det stärker bilden
av att det fanns en tydlig norm att en god dotter bör vara lydig och gifta sig med den man som
familjen valt ut. Faderns försök att på sin dödsbädd försöka förmå Hedvig att gifta sig med sin
lärare kan närmast likas med känslomässig utpressning. Denna kan knappast ha ägt rum om det
inte fanns en stark norm att en dotter borde låta föräldrarna bestämma.
Det finns också många exempel på att en kvinna som inte följer familjens val av
äktenskapspartner utsattes för stor press och många övertalningsförsök, vilket inte resulterade i att
de till slut gav med sig. Ett sådant exempel är Christina Charlotta Hjärne. Hon uppvaktas av en
granne och vän till familjen, Jan Frisendorf men känner sig inte manad att ingå äktenskap med
honom. Senare får hon även ett förslag på äktenskap brevledes av bergsrådet Erland Hjärne.97 Detta
andra äktenskapsförslag använde hon sedan som svepsjäl till varför hon inte kunde säga ja till Jan
Frisendorf när hon pressas av modern:
Fred d 5te var min K: Mor rät hårt ihop mäd mig om baron Frisendorf giorde mig tusende
föreställningar wad svår wärld iag skulle få om iag lefde ogift efter henne, hur lät förmyndare kunde
försäta barn ens arf, och huru svårt vore till dependera alltid af syskån eller främmande och vad
bitter sårj iag giorde hene där mäd att iag så envist och obetänkt till min egen skada afslog dät ena
hederliga tillbudt efter dät andra tills iag sen fek gå och ingen frågade efter mig, och då först skulle
iag ångra mig och för sent se skadan där af mäd mera iag måste då seja min K: Mor at Hiärne hade
och begiärt mig iag hade aldeles ingen håg, män wille då giöra min Mor till willjes å lämna walet i
hennes händer, hon blef då ganska vändlig och glad och giorde mig strast present af ½ dussin nya
teskedar dätta giorde och någen hallt i anseende till Frisendorf så min Mor inte så stort yrkade på
mit ja för honom tills hon fek höra vad som sades om Hiärnes.98
Christinas anteckning visar på att det inte nödvändigtvis behövde vara en särskild man som
föräldrarna försökte gifta bort sina döttrar med. I Hjärnes fall så verkar modern i första hand ha
velat få sin dotter bortgift med någon som kunde försörja henne. Moderns påtryckningar visar
också att det verkar ha varit helt utanför normen att en kvinna förblev ogift av eget val. Att sedan
Christina inte kände kärlek för Jan Frisendorf verkar inte ha spelat någon roll. I moderns perspektiv
så var det viktigaste att hitta en försörjare till Christina och hennes tal belyser den svåra situationen
som en ogift kvinna kunde hamna i om hon förblev ogift upp i åren.
Moderns tal verkar inte ha gjort något omedelbart intryck på Christina för när hon sedan till slut
träffar den andra friaren Erland Hjärne kan hon fortfarande inte förmå sig att ingå äktenskap med
honom vilket får henens mor att fortsätta påtryckningarna och övertalningsförsöken:
97 Christina Charlotta Hjärne, dagbok, band I, brödraförsamlingens arkiv, s. 44, transkiberat av författaren 98 Hjärne ss. 84-85
~ 40 ~
D 25 var jag ganska orolig, vi hade besök af Tetens och Hiärne, och jag kunde omöjlit resolvera
mig att gå in ektenskap mäd honom utan förblifa som iag va, dock heligt hålla att och alldrig taga
någen annan. min K: mor sökte på dät högsta att persvudera mig på allt wis och iag mäd de alldra
tandesta och barokeligaste ord biöd till att afböja min mor ifrån där sinne,99
Till slut så blir påtryckningarna för mycket och Christina ger med sig och överlämnar beslutet helt
i moderns händer, varpå hon också strax efter förlovades med Hjärne:
D 26 fredagen kom iag äntelig till genombrått mäd mig siälf och lämnade saken i guds behag och så
i min mor och förmyndares disposision att efteregit godtycko afgiöra och sluta. 100
Återigen så ligger fokus i att göra det som modern vill, inte vad Christina själv känner för. Frasen
”lämnande saken i guds behag och så i min mor och förmyndares disposition” visar på den starka
samhällsnormen att en god dotter skulle lyda sina föräldrar i valet av äktenskapspartner. Man kan
emellertid inte tala om dessa exempel som arrangerade äktenskap, kvinnorna hade fortfarande rätt
att säga nej även om det sattes en förväntning på dem att säga ja.
En kvinna som också utsattes för hård press av släkt och familj men som in i det sista vägrade
att gifta sig med den man som familjen hade utsett var Agneta Horn. Det är inte helt klarlagt men
enligt Karin Milles så var friaren Erik Sparre ett gott parti för Agnetas far som därigenom skulle få
värdefulla kontakter eftersom Erik Sparre kom från en fin familj och hade både riksmarskar och
kanslar bland anfäderna.101 När Agneta sade nej till att gifta sig med honom så utsattes hon precis
som Christina Hjärne för påtryckningar och övertalningsförsök av familjen men till skillnad från
Christina så vägrar hon ge med sig och övertalningsförsöken pågår under två år vilket medförde
stor möda för henne som hon själv beskriver det:
Så var det inte nog med detta larmet för mig utan Gud skulle sända mig en ändå större plåga, eller
vem det var som sände mig den elaka Erik Sparre på halsen, det kan jag inte veta säkert, för han
ville med djävulsk envishet att jag skulle lova honom. Han var så motbjudande för mig att jag
hellre såg skam än honom. Den människan var mig till ett så stort besvär att jag inte kan säga det.
Vad jag fick slite i de två åren för hans skull med både det ena och det andra, det kunde fylla en hel
bok att skriva om det. Jag led så mycket för hans skull eftersom jag inte kunde förmå mig till att bli
kär i honom.102
Till slut så blir pressen så stor från släkten och i synnerhet från hennes faster, att hon delvis ger
med sig och lovar fastern motvilligt att överlämna beslutet åt fadern:
99 Hjärne s. 97 100 Hjärne ss. 98-99 101 Milles 2015 s. 98 102 Agneta Horn, Hjärtesorger och vedervärdigheter – Hur Gud alltid har hjälpt mig, bearbetning av Anna Brugge 2012 s. 78
~ 41 ~
…i synnerhet efter att hon nu mot min vilja hade övertalat mig och både med goda ord och onda
envist pockat mig till att jag skulle ge Erik Sparre ett halvt löfte. Jag hade inte vågat säga emot
henne utan måste göra henne till viljes genom att skjuta över det till min far. Vad han ville det
måste jag väl nöja mig med, sade jag.103
Strax efter så ändrade sig emellertid Agneta igen. Det tycks som om hon å den ena sidan verkligen
inte ville gifta sig med Erik Sparre men samtidigt inte ville gå emot sin far då samhällsnormen att
en dotter bör lyda vad fadern bestämmer var så stark. Hon sammatfattar själv sina tankar med:
Jag tyckte väl att jag inte gärna ville göra min herr far emot och säga nej, men tyckts mig vara
mycket svårare och riktigt odrägligt att binda mig vid en som jag inte kunde tåla att se och som de
gjorde narr av inför mina ögon.104
Agneta vill alltså varken gifta sig med Sparre eller bryta mot samhällsnormen att som dotter lyda
sin fader. Istället försöker hon resonera med fadern och få honom att ändra uppfattning kring
giftemålet:
Det gick till så att min herr far kom till mig och frågade om det var sant att jag ville övergiva
honom--- Jag bad min herr far i all ödmjukhet att han skulle för Guds skull låta mig försonas med
honom. Jag ville som en ödmjuk dotter lyda min herr far, vilket jag också var skyldig att göra så
länge jag lever, men detta bad jag att min herr far skulle låta mig bestämma eftersom det ändå
angick mig mest och närmast.
Då blev min herr far mycket ond på mig och frågade mig vem som var orsaken till att jag ville
överge honom. Och den som gjorde narr av honom, han var själv större narr. Jag skulle inte låta
tocke där irra mig, utan nu ville han verkligen att jag skulle ta honom vare sig jag ville eller inte.
Agnetas konversation med fadern visar klart att det inte ansågs som normalt eller accepterat
beteende av en dotter att gå emot sin fader vad gäller äktenskap. Agnetas motstånd mot äktenskapet
betraktas till och med som ett sätt att ”övergiva” honom. Det verkar som om det i 1600-talets
Sverige där Agneta Horns självbiografi utspelar sig fanns en konflikt mellan vad som var juridiskt
möjligt och vad som ansågs vara rätt enligt samhällets normer. För trots faderns påtryckningar så
kunde han inte tvinga fram äktenskapet utan när Eriks Sparres syster kommer för att få ett definitivt
besked så kan han endast begära av Agneta att hon ska lämna nejet personligen. 105 Därefter så
slapp hon allt tal som giftermål med Erik Sparre. Men även om hon slapp ifrån äktenskapet genom
sin envishet visar självbiografin tydligt att hon gjort något som starkt upprörde henens familj och
släkt och inte ansågs vara hedervärt agerande efter dåtidens normer. Detta blir extra tydligt när man
läser hur hennes faster hanterade hennes slutgiltiga nej:
103 Horn 2012 s. 84 104 Horn 2012 s. 85 105 Horn 2012, s. 95
~ 42 ~
Därför skulle hon råda min herr far att han inte skulle vara så snäll och låta mig bestämma, utan
säga hur han ville ha det och så fick väl jag vara nöjd med det, vare sig jag ville eller inte.
- Ty det står inte väl till om en jungfru skall få bestämma vem hon vill ha.106
Det avslutande citatet visar tydligt att det gick helt emot samhällets normer att en kvinna vägrade
giftermål med den som familjen valde ut även om hon som nämnts hade full juridisk rätt att göra
så.
Sammanfattningsvis så visar källmaterialet att det inte på något sätt var ovanligt eller ansågs
omoraliskt att föräldrar parade ihop sina döttrar med män de ansåg lämpliga, även fast de visste att
döttrarna inte hyste känslor för männen. Enligt Hirdmans förklaringsmodell skulle man kunna säga
att den tidens genuskontrakt var helt inställda på att en god dotter bör lyda sin förmyndare även
när det gällde äktenskap. Detta blir extra tydligt i Nordenflychts exempel där hon trots att fadern
var avliden kände sig tvingad att uppfylla hans sista vilja. Förvisso hade alla kvinnor full juridisk
möjlighet till att säga nej, men den psykologiska pressen som de kunde utsättas för om de gick
emot familjens eller släktens vilja var säkerligen inte enkel att hantera. Agneta Horn sammanfattar
själv tiden då hon försökte paras ihop med Erik Sparre med orden,
Det som sedan brast ut och alla de tårar de hjärtans tårar, som jag under den tiden fällde för
Sparrens skull, går inte att räkna. Alla de onda och förtretliga ord som jag hörde och led av i de 2
åren både från den ena och från den andra för hans skull, de var så odrägeliga att jag i längden inte
kunde bära dem utan ville nu vid första bästa tillfälle försöka göra mig fri från honom, på vilket
sätt som helst.107
Det är oklart om det här genuskontraktet förändrades nämnvärt med tiden. Agneta Horn levde
under tidigt 1600-tal medan de tre övriga nämnda kvinnorna gifte sig i mitten på 1700-talet. Detta
skulle kunna tolkas som om att ingen större förändring beträffande familjens och släktens kontroll
över äktenskapet skedde under tidsperioden. Emellertid skiljer sig Agneta Horn på ett avgörande
sätt från de andra kvinnorna och det är att i hennes fall försökte hennes familj få henne gift med
en specifik man. I till exempel Christina Hjärnes fall så var det viktigaste att hon blev bortgift med
någon. Så länge han kunde försörja henne så verkar det inte ha spelat så stor roll vem det var. Om
detta har med tidsaspekten att göra eller bara är en tillfällighet är omöjligt fastslå med säkerhet.
106 Horn 2012, ss. 92-93 107 Horn 2012, s. 85
~ 43 ~
8.2 Äktenskap efter eget val
Givetvis så förekom det även under den tidigmoderna perioden att kvinnor gifte sig på eget bevåg,
utan att föräldrarna var inblandade i partnervalet. I källmaterialet är det totalt 4 kvinnor som mer
eller mindre uttryckligen uppger att de lärde känna sin partner innan förlovning och äktenskap.
Hur detta togs emot av familj och släkt varierade emellertid en hel del. Ett exempel där familjen
inte gjorde något för att förhindra äktenskapet är Märtha Hallblad som skriver:
Wid denna tiden lärde jag känna min k: man, men då han hos mig anhöll att få mig till hustru blef
jag mycket förlägen, jag vände mig till den kära Frälsaren och bad honom att han med visshet ville
låta mig veta sin vilje härntis jag tog till ett tecken häri, att om någon af mina anhöriga skulle vara
deremot, jag då borde afstå derifrån, men då ingen af dem hade något att åminna kom jag i mycket
bekymmer och fruktade att jag skulle blifva honom till hinder på salighetens väg. Därför talte jag
öppenhjertigt med honom och sade uppriktigt alt hvad jag viste med mig, ty tänkte jag, han bör
veta hurudan jag är, om han sedan vill taga mig till hustru eller ej.108
En förklaring till lättheten med vilken hon fick sin familjs godkännande skulle kunna vara att hon
var faderslös och hade som redan beskrivits jobbat utanför hemmet sedan 14 års ålder, först som
hushållerska, sedan som sömmerska och slutligen som lärare.109 Att få en faderslös flicka som var
uppväxt under fattiga förhållanden bortgift var knappast en förlust för släkten, varför heller inga
protester mot äktenskapet framlades. Extra intressant i sammanhanget är att Märtha var adlig
medan hennes man inte var det. Däremot så var hon som tidigare beskrivits fattig och att
äktenskapet inte mötte några större protester trots att det gick utanför ståndsgränsen styrker
Plancks teori om att äktenskap med adliga och icke adliga ofta var ett utbyte där den adliga förde
med sig börd och den icke adliga ekonomiska resurser.
Mer motstånd mötte Hedvig Charlotta Nordenflycht. Som redan har beskrivits så gifte hon sig
första gången med sin lärare efter att ha följt sin döende faders sista vilja. Sedan också hennes första
man avlidit skaffade hon sig sedan en ny lärare som hon så småningom blev förälskad i. Trots att
hon nu var faderslös och därmed borde ha större möjlighet till att gifta sig med vem hon ville så
hindrades äktenskapet under lång tid av en släkting som ej är namngiven:
Denne fick tycke för mig, och mitt beslut at lefva ogift, förgick, alt efter som kärlek blef mästare
örver mitt hjerta.--- En av min slägt tyckte ej om detta svågerskapet, utan hade upoffrat mitt nöje
och sanna lycka, sin äregirighet och et för världen mer lysande väsende med mindre merite. Deraf
hände, at vi i 4års tid födde vår ömma kärlek ,i fruktan och ovisshet, och pröfvade under samma
tid Hvarsannars sinnelag, tro och stadighet, utan at fåfullborda Vårt ämnade ägtenskap. 110
Släktingens motstånd mot äktenskapet medför alltså att äktenskapet skjuts upp i hela fyra år. Först
när den motspänstige släktingen lämnat landet tar Hedvig steget ut och gifter sig med sin lärare:
108 Märtha Hallblad Levnadslopp, brödraförsamlingens arkiv band 7, transkiberat av författaren 109 https://nordicwomensliterature.net/se/writers/hallblad-marta-elisabeth-2/ (Hämtat 11/8 2017 00:36) 110 Nordenflycht 1938 ss. 213-214
~ 44 ~
Ändtel yppades en skymt af vår lycka. Alle vidriga omständigheter förbytte sig. Den som varit
största hindret til Vårt ändamåls ernående, var icke mer i Sverige. Vårt bröllop gick straxt för sig,
och jag reste med min älskeliga Man til Carlscrona, där han emottog Pastors-beställningen vid
Kongl Amiralitetet.111
Nordenflychts berättelse visar på att samhällsnormen att inte gifta sig utan de anhörigas tillåtelse
även kunde vara högst aktuell när kvinnan var faderslös och gift sedan tidigare. Nordenflychts
användning av ordet ”svågerskapet” indikerar att det skulle kunna vara hennes bror som opponerar
sig emot äktenskapet. Eftersom hennes far hade avlidit så är det inte omöjligt att hennes bror hade
tagit över som hennes förmyndare. Även om så var fallet så skulle det emellertid inte ha inneburit
något direkt juridiskt hinder emot äktenskapet, giftermål utan familjens tillåtelse var inte olagliga.
Återigen är det viktigt att skilja på vad som var juridiskt möjligt och vad som ansågs vara okej enligt
dåtidens samhällsnorm. Hedvigs beslut att vänta i fyra år på att hennes släkting skulle lämna landet
visar på ett så starkt genuskontrakt att även en faderslös änka inte skulle gå emot sin släkt vid val
av äktenskapspartner.
Agneta Horn har tidigare förekommit i uppsatsen som exempel på hur familjen och släkten
kunde sätta press på en ung kvinna att acceptera ett giftermål. Agneta Horn är emellertid också ett
exempel på en kvinna som gifte sig med en man hon själv valt ut. Exakt när och under vilka
omständigheter Agneta för första gången lär känna sin blivande man är osäkert. Karin Milles
spekulerar i att det skedde på hennes faders bröllop med hennes styvmor då hon var 14 år gammal
men det saknas belägg för det.112 Strax efter så börjar Agneta anklagas för att ha något ihop med
Lars Cruus.113 Så länge som släkten försökte få Agneta att gifta sig med Erik Sparre så var
motståndet mot Lars kompakt. I diskussionerna som Agneta hade med sin far så framgår det tydligt
att det togs som en självklarhet att en dotter inte kunde gifta sig utan faderns tillstånd:
Min herr far frågade mig vad det då kunde vara för en soldat som jag hade fått i sinnet så mycket,
eftersom jag hade sagt att jag ville överge honom för en soldats skull. Till slut sade han att det är
väl Kruusen, och jag skulle inte inbilla mig att jag nånsin skulle få honom eller någon som jag
hädanefter ville ha, eftersom jag inte ville ha den här. Jag skulle inte inbilla mig att jag skulle få
bestämma, att jag skulle få överge den här hur högt det än var mig emot.114
Även här återspeglas skillnaden i vad som var juridiskt möjligt och vad som ansågs vara normalt
förfarande. Även om Agneta skulle haft laglig möjlighet att gifta sig med Lars redan nu så fanns
det en vetorätt från familjens sida som även om den inte var inskriven i lagboken ändå var ett så
starkt genuskontrakt att den förutsattes.
111 Nordenflycht 1938 s. 214 112 Milles 2015 ss. 90-91 113 Milles 2015 s. 93 114 Horn 2012 s. 91
~ 45 ~
När sedan Agneta slutgiltigt avvisat Erik Sparre börjar hon uppvaktas av Lars och i februari 1647
förlovar de sig i hemlighet.115 Efter förlovningen skriver Lars till Agnetas far och låter sin morbror
prata med henens morfar Axel Oxenstierna vilka båda ger sin välsignelse.116 Intressant nog verkar
det faktum att uppvaktningen och förlovningen skedde i hemlighet inte fått några nämnvärda
reaktioner från Agnetas far. Agneta för sedan ett samtal med sin morfar inför giftermålet som
avslöjar att trots att det existerade ett genuskontrakt att döttrar skulle lyda sina föräldrar vid val av
make även kunde finnas önskan att familjemedlemmen skulle gifta sig av kärlek:
Så önskar jag av allt mitt hjärta att den goda Gud alltid vill ge dig lycka och välsingelse drätill, så att
både Gud och din tillkommande kan vara nöjda med dig, eftersom jag väl kan se att ni nu älskar
varann uppriktigt och av allt ert hjärta. Att jag nu har frågat dig om detta beror inte på att jag inte
visste eller inte kunde se att ni älskar varandra. Jag ville bara höra vad du ville säja. Nu önskar jag
att er kärlek måtte bli så stor och stadig ända intill er död. Jag kan ock väl se andra later på dig mot
honom än mot Sparren. Men han älska dig ock för annan orsak än denne.117
Oxenstiernas tal antyder att det trots allt inte var främmande med äktenskap baserat på kärlek.
Tvärtom verkar det framhållas som något eftersträvansvärt. Men att Agnetas far och morfar utan
något direkt motstånd accepterar Lars som Agnetas fästman efter att hon avisat Erik Sparre beror
troligen inte bara på Agnetas vilja. Mera troligt är att Lars trots allt inte var något dåligt parti. Han
tillhörde en gammal adelsätt och var ägare av Sätuna gård, ett stort trevåningsslott, och hade
påbörjat en framgångsrik militär karriär där han nyligen blivit utnämnd till överste.118
En kvinna som försökte ingå ett äktenskap av kärlek med en man som inte var ståndsmässigt
lämplig mötte sannolikt betydligt större motstånd från familj och släkt. Det kanske tydligaste
exemplet på det är Christina Juliana Oxenstierna. Christina träffade sin blivanande man, prästen
Nicolaus Bergius, då han bodde hos hennes faster och led av svår ångest. Christina hade sedan en
dröm där hon drömde att Nicolaus vände sig emot henne om hjälp och efter att ha berättat för sin
faster om drömmen så gick hon in till Nicolaus och försökte muntra upp honom.119 Efter fortsatt
kontrakt, bland annat via brev, så mådde Nicolaus betydligt bättre och efter en tid så bekände han
sin kärlek för Christina. Redan vid det här stadiet, innan någon utomstående ens hade fått vetskap
vad som försiggick, så stod det klart ett sådant äktenskap inte skulle accepteras av omgivningen.
Christina beskriver i ett av sina brev hur hon reagerade på Nicolaus första framstöt med orden:
115 Horn 2012 s. 113 116 Horn 2012 ss. 114-115 117 Horn, 2015, s. 116 118 Milles 2015 ss. 140-145
119 Christina Oxenstierna, brev till biktfadern, ur Nicolaus Bergius, Kort beskrifning af then högwälborna frus, fru
Christiana Juliana Oxenstiernas lefwernes lopp; then sal. frun til wälförtient ähreminne och odödeligit beröm, then ärbare werlden til
sanferdig effterrättelse uthgifwen af Nicolao Bergio, Stockholm 1704 s. 42
~ 46 ~
Jag blef rätt illa wid, och tänckte skal nu det du i en god mening giordt intet lyckas bättre; och
wiste intet hwad jag här af skulle sluta, bad honom rota uth de tanckar och betänckia huru swårt
det blefwe at wärkställa; Huru jagh skulle bli förtalt och han ock hatat om det märcktes, och flydde
honom så en lång tijd.120
Av ovanstående text är det tydligt att Christina förstår redan nu att ett äktenskap med Nicolaus inte
skulle accepteras av omgivningen. Problemet verkar inte ha varit att hon ville gifta sig av kärlek
med en man hon själv valt ut. Istället var det största hindret att Nicolaus tillhörde prästståndet och
inte var adlig som Christina. Detta illustreras särskilt tydligt i hur Christinas faster reagerar då hon
upptäcker ett brev från Nicolaus och hela saken uppdagas:
…då hon grufwelig begynte bannas och plåga migh och sade det wore wist nog en synd och skam
och argelse at gå uthur sitt stånd och ta en Präst; Hon trodde migh inte om at wilja giörat men at
reflectera der på wore redan synd; och om hon intet wore rädd at theras huus stulle skiämas uth
skulle hon strax säyat och sökia at fördrifwa honom som tordes ha tåcka tanckar; ock så mycket
godt hon om honom sagt förr, så många lyten fant hon sedan och plågade migh utan uphör.121
Fastern argumenterar här för att det inte bara är olämpligt med äktenskap utanför ståndsgränsen,
det är dessutom syndigt. Detta skulle kunna tyda på att det fanns ett starkt genuskontrakt att en
kvinna som tillhörande adeln inte borde gifta sig utanför sitt stånd. Emellertid är saken inte fullt så
enkel. Britta Planck visar i sin redan nämnda avhandling Kärlekens språk att äktenskap över
ståndsgränserna förekom regelbundet även under tidigmodern tid. Statistiken visar dock att
äktenskapen över ståndsgränsen ökade genom åren och att det främst handlade om lågadliga
kvinnor som gifte sig utanför sitt stånd. Vid mätningens första period 1680-89 så var det strax över
30 procent av de lågadliga kvinnorna som gifte sig utanför sitt stånd men inte en enda högadlig
kvinna.122 Det starka motståndet mot Christinas äktenskap kan kanske delvis förklaras med att det
ingicks tidigt i undersökningsperioden (hon gifte sig 1691) och det faktum att hon var högadlig.
Men materialet visar även att det inte var någon fullständig enighet kring att man inte borde gifta
sig utanför sitt stånd eller inte gifta sig utan släktens samtycke. När Christinas faster reagerar så
negativt på hennes tankar om giftermål så skriver hon och rådfrågar sin biktfader i Frötuna som
svarar henne:
120 Oxenstierna 1704 s. 48 121 Oxenstierna 1704 s. 49 122 Planck 2014 s. 51
~ 47 ~
Hwad det widkommer först at Fröken fruktar det wara synd kan ske om Hon skulle samtyckia den
begiäran så kan jagh intet förstå huru det skulle wara synd, som Gudh sielf kallar gådt och ährligit
och hafwer inskicktat til at dermedh förtaga många synder. Wil man ock tänckia at Gud är en
ordnings Gudh ock fodrar lijkhet i stånden; hwad det ärendet widkommer om lijkhet kan ock
Gudh icke af någon ordning förtörnas.
--- hwad den förargelsen widkommer som Menniskior skola kunna taga der af, så tyckes migh at
det Gudh intet förargas af, det må ej heller Mennikior så högt förtryta--- Elliest för det tredie, så
förnimmer jagh at Fröken har här om allaredan låtit förfråga sigh hoos twenne wackre prästmän,
dem jagh wäl känner hwilka hafwa trygdt Fröken der widh at hennes upsåt är en Guds skickelse.
För det fierde är ock Fröken sielf incinerat der til ock uthi sitt sinne förnögd det guds wilje så woro
(det som jag af brefet intet wäl annat kan sluta) och att Fröken til at undwijka fåfängia och der som
ägger köttet älskar ächtaståndet och at stå hus före äro tankar som wisserligen äro komne af Gudh.
För det femte så kan wäl ske at den gode Herren och Prästmannen som detta angår kan wara af
någon godh af N. Fröken kommen affection så intagen så at om Fröken skulle kunna ändra sin
tancka och förwägra honom Hans begiäran torde han åter falla i en ny swagheet och förderfwat
blifwa der af Frökcn sedan kunde få plågas med itt ond Samwete. När jag nu detta sålunda haar
öfwerlagd så blifwer sedan sådant slut at jag hwarken kan eller wil för min ringa persohn afråda
Fröken ifrån samtyckiet til det ächtcnskapet uthan råder där til at Fröken icke holler detta
hemligen sig til större qwal, uthan låter dät komma til det korum som det bör. 123
Pastorn förklarar här inte endast att giftermålet inte skulle vara någon synd. Han så när uppmanar
Christina att acceptera giftermålet för att undvika att Nicolaus skulle återfalla i sin depression. Att
släkten uppenbarligen skulle invända emot äktenskapet var pastorn säkerligen medveten om men
det verkar inte bekomma honom i hans rådgivning. Rent källkritiskt måste det tilläggas att det ovan
nämnda brevet har getts ut av Nicolaus själv. Det kan alltså inte tas som helt omöjligt att Nicolaus
har ändrat i brevet för att få det att gynna hans sak.
Om man antar att brevet i huvudsak är korrekt återgivet så visar det på att det fanns oenighet
kring genuskontraktet att en kvinna inte borde gifta sig utanför sitt stånd utan familjens tillåtelse.
Att Christinas pastor så klart råder henne att acceptera äktenskapet skulle kunna höra samman med
att det var just en präst som Christina ville gifta sig med. Om präster kunde gifta sig med kvinnor
från högadeln skulle det kanske innebära högre status för prästståndet i sig. Samtidigt så avslöjar
brevet också att Christina tidigare har vänt sig till två andra präster som inte heller de har velat
avråda henne från äktenskapet.
Även om det inte rådde konsensus kring vad som ansågs vara moraliskt rätt gällande den här
typen av äktenskap så fanns det ett juridiskt hinder för Christina. Det var fram tills 1809 olagligt
för en adlig kvinna att gifta sig med en icke adlig man utan speciellt tillstånd. Detta försökte
Christinas familj utnyttja till fullo.
Efter brevet från sin biktfader och sedan hennes faster avlidit tog Christina beslutet att gifta sig
med Nicolaus i hemlighet. När familjen fick vetskap om äktenskapet gick äldste brodern till
hovrätten och författade ett memorial till riddarhuset som han ville få överlämnat till kungen själv.
123 Brev ifrån pastorn i frötuna till Christina Oxenstierna ur Nicolaus Bergius, Kort Beskrifning af then Högwälborna Frus, Fru Christina Juliana Oxenstiernas Lefwernes Lopp, Stockholm 1704 ss. 71-73
~ 48 ~
Memorialet i sin helhet finns inte tillgängligt men Wilhelmina Stålberg citerar från det i sin bok,
Anteckningar om svenska qvinnor från 1864:
Han klagade att, Bergius och Christina Oxenstjerna tillbakasatt "uppenbar lag, förmyndare-
ordning, adliga privilegier, kyrko-ordningar och Kongl. Maj:ts förordningar om olofliga vigningar",
och understått sig "att gå en så oloflig väg till hela adliga ståndets prejudice och märkliga förfång,
så utrikes som inrikes, och dess privilegiers förkränkande, hvilken sak är af den vigt och eftertanke,
att, om den ej exemplariter afstraffas, den ofelbart lärer draga den förargelsen och skandalösa
konseqvensen efter sig, att all ordning lärer försvinna, en adlig dam, utaf hvad värde hon vara
kunde, ej för någons otjenliga tillbud kunde vara fri."124
Som man kan utläsa av texten så uppfattades giftermålet som en enorm provokation och brodern
verkar närmast argumentera för att hela adelsståndets privilegier var i fara om giftermålet inte
upplöstes. Men trots att riddarhuset höll med om att äktenskapet klart bröt mot lagstiftningen så
valde kungen att inte ta upp memorialet som brodern Gustav skickade in eftersom han ansåg det
vara en privatsak. Därmed omintetgjordes möjligheterna att upplösa äktenskapet och riddarhuset
beslutade att inte besvära kungen mera med ärendet.125
Detta visar på att det fanns en konflikt i hur lagstiftningen såg ut och hur den tillämpades i
praktiken. Britta Planck hävdar att tillstånd att gifta sig utanför sitt stånd i princip villkorslöst
beviljades.126 Emellertid börjar hennes undersökning vid ett senare tillfälle. Christinas fall visar att
lagen om samtycke vid äktenskap för adelsdamer utanför sitt stånd sällan praktiserades ens i slutet
på 1600-talet. Förvisso är hon bara ett exempel. Men Christina tillhörde släkten Oxenstierna som
var en av de förnämsta adelssläkterna i Sverige, Nicolaus var en vanlig pastor och inte någon biskop
eller extra förnäm person inom prästeståndet och det finns inga uppgifter om att han skulle varit
förmögen. Enligt Flyvbjergs princip om ”most-likely” så är Christina ett klart fall där chansen att
stoppa äktenskapet borde varit som störst. Att äktenskapet ändå inte upplöstes visar på att i
praktiken var det juridiskt möjligt för adelskvinnor att gifta sig utanför sitt stånd med en man de
själva valt.
Men även om det var juridiskt möjligt så visar Christinas släkts reaktion att det av samtiden inte
ansågs som ett okej eller normalt förfarande. Hur relationen med den äldste brodern förändrades i
och med att han processade för att få äktenskapet upplöst illustreras tydligt i de brev som Christina
skrev till brodern och som finns återgivna i Nicolaus Bergius bok. Vid nyheten om broderns
skrivelse till Riddarhuset skrev hon bland annat:
124 Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor Stockholm 1864, hämtat från http://runeberg.org/sqvinnor/0329.html (hämtat 17/8 2017 20:14) 125 Stålberg 1864, sid 298, hämtat från http://runeberg.org/sqvinnor/0330.html hämtat 126 Planck 2014 s. 50
~ 49 ~
Min Bror, Efter Bloden haar hoss Er så widrig effect, löner det föga mödan at jag skrifwer lel må
I weta at jag uthan den ringaste oro samma dag fick kunskap om Er nu halft annat åhr betänckt
proposition på Riddar-Huset,--- Så i Er sielf om det är Christligit at I förnöja Edert haat, föracht
och hwad I wil kallat under den pretext i troo mig intet wara wigd. Troo i det intet har i giordt
mycket och cristligit til lida mig så länge lefua i så syndigt tilstånd.--- Wil I Ert haat och förfölgning
skal räcka så länge som lifwet på os så rår I: I tör då slippa Er möda snart nock och skada Er sielf
så mycket som andra; Jag mister der wid ingenting.127
Christinas tal om broderns hat och förakt visar på den spända relation de fått efter att giftermålet
blivit offentligt. Hennes giftermål ansågs så skandalöst att hennes släkt till och med betraktade det
som en skam att höra från henne vilket illustreras i hur hon inleder ett brev till sin kusin, ”Emedan
din och de andras conduite nogsamt wiser at de hållat för en dödelig skam at höra något af mig;”128
Släktens avståndstagande blev så stort att det vid Christinas begravning höjdes röster för att hon
inte skulle få begravas tillsammans med sina föräldrar och övrig släkt, detta var emellertid en
begäran som den tjänstgörande pastorn vägrade genomföra och hon lades till slut i sina föräldrars
grav tillsammans med sina fyra avlidna barn som hon fått tillsammans med Nicolaus.129 Men bara
det faktum att begäran framfördes visar att Christinas beteende inte ansågs var förlåtet hos delar
av släkten ens efter hennes död. Även efter begravningen fortsatte smutskastningen av Christina.
Nicolaus bok där han publicerade några av Christinas brev tillsammans med sina egna synpunkter
var framför allt ett sätt att komma ifrån smutskastningen vilket statueras redan i bokens inledning:
Fjorton åhr hafwer man medh et christeligt tålamod hört ogrundada, omilda omdömen om det
giftermåhl den saliga högweälborne Frun, Fru Christina Juliana Oxenstierna, genom Guds försyn,
behagade at ingå medh M. Nicolao Bergio: Medh frimodighet och wis förtröstan till Gudh hafwa
the begge emottagit och öfwerwunnit alt thet man sökt them at tilskynda dermed sin passion at
förnöija:130
Christinas fall visar på en mångsidighet i dåtidens äktenskapsmönster. Å ena sidan visar
det att adelskvinnor redan på 1600-talet rent juridiskt kunde gifta sig med vilken man de
ville. Å andra sidan visar den närmast totala brytningen med familjen och släkten att det
fanns ett starkt genuskontrakt inom adeln att en adelskvinna inte kunde gifta sig utan
familjens och släktens godkännande, i synnerhet inte med en man som inte var adlig. Att
reaktionen blev så stark kan också tyda på att Christina var ett undantag. Sannolikt så valde
de flesta adelskvinnor att helt enkelt foga sig och inte gå igenom allt det lidande som ett
hemligt äktenskap utanför ståndsgränsen kunde innebära. Men detta genuskontrakt verkar
samtidigt ha gällt främst inom adelsståndet. Att Christina både av de två präster hon först
skrev till och sedan av hennes egen biktfader fick höra att äktenskapet inte var en synd
127 Oxenstierna 1704 ss. 117-119 128 Oxenstierna 1704 ss. 75 129 Bergius 1704 ss. 135-136 130 Bergius 1704 s. 2
~ 50 ~
visar på att meningen kring vad som var ett normalt accepterat beteende vid val av
äktenskapspartner redan vid den här tiden gick isär. Däremot är det knappast någon tvekan
om att en adelsdam inte kunde välja att gifta sig med vem hon ville utan att det ledde till
stora konsekvenser.
8.3 Sammanfattning kapitel sju och åtta
Sammanfattningsvis så visar källmaterialet på en stor skillnad för den aktuella tiden i vad som
var lagligt och juridiskt möjligt, samt vad som ansågs vara normalt förfarande. Exemplen Agneta
Horn och Christina Oxenstierna visar att kvinnor rent formellt kunde gifta sig med den man de
själva ville trots att han inte tillhörde samma stånd och trots att föräldrarna var emot det. Horn och
Oxenstierna levde på 1600-talet och kom från högadeln och representerar ett ”most-likely”
scenario där möjligheterna till detta borde varit som sämst. Man kan därför säga att samhället rent
juridiskt var i stadie fyra enligt fyrstegsteorin, kvinnor kunde rent juridiskt gifta sig med i princip
vem de ville.
Däremot visar materialet lika tydligt att samhället normmässigt befann sig i närmast motsatt
riktning. Agneta Horns, Metta Lillies, Christina Rudbecks, Hedvig Nordenflychts och Christina
Hjärnes texter visar på att en kvinna ofta förväntades att acceptera den man som familjen valt ut.
De kunde formellt säga nej men den stora pressen och känslomässiga utpressningen som ofta följde
på ett nej antyder att det inte var något som ansågs vara normalt förfarande. Deras berättelse visar
närmast på att samhället rent normmässigt var i stadie ett, där normen var att föräldrarna valde
äktenskapspartner. Inte heller änkor eller faderlösa kvinnor verkar ha varit garanterade att inte
utsättas från stark press av sina närmaste. Christina Rudbeck var exempelvis änka när hon
förmåddes gifta sig för andra gången av sin far och Hedvig Nordenlflycht var både änka och
föräldralös när hon hindrades från att gifta sig i fyra år med sin andra man. Detta visar också på en
brist i användandet av fyrstegsteorin. Den förutsätter alltid att det är föräldrarna som har vetorätt
eller inte. Den här undersökningen visar att påverkan även kunde komma från andra delar av
släkten.
Den tidigare forskningen har som tidigare nämnts ofta fört fram att det skedde en minskning
av arrangerade äktenskap runt år 1700. Den här studien visar emellertid att föräldrar fortsatte att
försöka förmå sina döttrar att gifta sig med den man föräldrarna ville långt in på 1700-talet. Såväl
Metta Lillie som Christina Rudbeck, Hedvig Nordenflycht och Christina Hjärne gifte en bra bit in
på 1700-talet, Christina Rudbeck så sent som 1761. Däremot så kom samtliga av de här kvinnorna
från adelsståndet vilket skulle kunna indikera att föräldrarnas påverkan höll sig kvar som längst där.
Det finns också indikationer på att normen att familjen skulle bestämma inte var allenarådande.
Exempelvis skriver alla präster Christina Oxenstierna rådfrågar att hon borde gifta sig med
Nicolaus trots att de vet om att det går emot föräldrarnas vilja. Märtha Hallblad är också ett exempel
~ 51 ~
på att det inte behövde vara omöjligt för en adelsdam att gifta sig utanför sitt stånd med sina
anhörigas tillåtelse. Detta visar på att samhällets normer inte måste inkludera allt och alla. Snarare
ändrades de gradvis steg för steg.
~ 52 ~
9. Uppvaktningsmönster
9.1 Äktenskap utan uppvaktning
De normala förfarandena kring uppvaktningen som föregick äktenskapet kunde skilja sig mycket
åt. Faktum är att det inte alls är ovanligt under den aktuella tidsperioden att en förlovning ingicks
utan att någon nämnvärd uppvaktning förekom överhuvudtaget och de blivande makarna kände
då knappt varandra. Så var exempelvis fallet med Metta Lillie som, vilket tidigare beskrivits,
förlovade sig med sin blivande man endast tre dagar efter att han kommit och besökt familjen. Att
han redan vid ankomsten hade siktet inställt på äktenskap är tydligt om man betänker att Metta
också skriver att saken hade varit på tal sedan juli samma år.
Denna typ av förfarande, att helt sonika besöka den kvinna som man ansåg vara ett lämpligt parti
och fria till henne i princip omedelbart, verkar inte ha varit något ovanligt eller konstigt under den
aktuella tidsperioden. Detta illustreras tydligt i Mettas beskrivning av hur en av hennes släktingar
blev bortlovad efter att friaren hade fått korgen av sitt förstahandsval som bodde på samma ort:
Stålhansken fria först till C: Magdlena Renstierna ok war för hänes skul rest till Hala. Män hon
sade sig omöiel igen få tyke för honom utan till Carl Bonde som ok frir till häne. När Stålhansken
kom war C: Ana Maja hem komen från sin moster på några wikor, där hon hade växt upp, ok så
begärte han häne när dä inte war wärt att få C: Magdlena131
Ovanstående avsnitt ur Mettas dagbok visar på att dessa friarresor inte behövde ha en speciell dam
i sikte. Det viktiga var att hitta en maka ur ett gott parti och fick man nej från den ena gick det bra
med en annan lika lämplig brud. Rimligtvis så hörde männen först av sig till flickans föräldrar och
kontrollerade om hon var ledig men de kan knappast ha känt kvinnorna när de gav sig ut på dessa
friarresor.
En annan metod var att helt enkelt skriva ett brev till den kvinnan man hade för ögonen och
fråga om hon var ledig och intresserad av giftermål. Ett sådant fall var exempelvis Christina Hjärne
som blev friad till av sin blivande man Erland Hjärne i brevform utan att de någonsin mötts eller
ens visste var de bodde:
Då han blef enkling föll det honom in, att jag var ämnad till hans maka. Han framlade saken för
Herren och fick visshet, att den var i öfverensstämmelse med Guds vilja. Derpå begärde han mig
genom bref, utan att vi sett hvarandra. 132
Detta skrev Christina Hjärne i sin självbiografi från slutet av sitt liv. Dagboken som hon skrev
löpande avslöjar att Erland Hjärne inte ens hade tillgång till hennes adress vid det aktuella tillfället,
därför skickade han brevet via sin släkting Maja Brita Elving som var god vän till Christina:
131 Metta Lillie, 2008, s. 147 132 Christina Charlotta Hjäne, Självbiografi, Stovkholm 1880, ss. 12-13
~ 53 ~
Iag stod i farstun mäd min bror Adolf, och såg mäd undran et bref åter från Maja brita Elving,
som iag ej väntade efter iag nys fek, iag bröt dät häftit up och fant et innesluti mäd främmande styl
och Erlan Fred: Hiärne inunder--- Herren som har allas hiärtan i sina händer hafer viserligen gifit
mer än af rycktet och viste at iag war upwäkt han bodde 24 mil långt från ås och viste ej att få
adres till mig, eller om iag än levde, var gift eller ogift, män kom ihåg att han hört Maja Brita war
god wen och kiänd mä mig, waföre han skref henne till, och sade sina tankar om iag än skulle wara
ledig och lefa. Dätta hans bref sände hon mig, och skref siälf å mycke recommendera sin Morbror
och bad mig ge honom Ia.133
Den här metoden att involvera en tredje part verkar inte ha varit någon ovanligt. Källmaterialet
visar på flera exempel där kvinnor matchades ihop med en man de inte tidigare träffat via
gemensamma bekanta. Detta verkar vara särskilt vanligt i de fall där kvinnan var föräldralös och
inte levde tillsammans med nära släktingar. Så kunde exempelvis vara fallet i den evangeliska
brödraförsamlingen där församlingsmedlemmar ofta kunde leva och verka tillsammans och då även
påverka varandra att ingå äktenskap. Ett exempel på detta är Ulrika Palmstruch som levde tätt inpå
andra kvinnor i brödraförsamlingen och av dem parades ihop med sin man:
Jag nyttjade med mycket begär och wälsignelse för mitt hjerta den förmånen at come spendera
med systrarna tills år 1768 uti mars, då mig af dem blef proponeradt Giftermål med min k: man,
majoren U R Palmstruch som då hade sin egentliga station i torneå. Detta föll mig wäl betänkeligt
men jag hade ej frimodig til, at afslå, och den k Frälsaren takände sig på et så saligt och kännbart
sätt til mit arma hjerta wid detta tilfället, at jag kunde tro det vore hans behag.134
Ulrikas mans, Urban Palmstruchs, levnadslopp visar att han inte alls hade träffat Ulrika innan utan
helt enkelt skrev till Ulrikas medsystrar och hörde sig för om det fanns någon lämplig giftaskandidat
varpå han fått tre förslag och av dem valt att fria till Ulrika.135 Just inom brödraförsamlingen verkar
det dessutom finnas en praxis att para ihop medlemmar med varandra. Kvinnorna i
brödraförsamlingen ville ofta gifta sig med någon som delade samma religiösa väckelse som de
själva och en enkel metod att uppnå detta var att helt enkelt låta sina medsystrar para ihop dem
med en ledig medlem i församlingen från en annan stad. Så var exempelvis fallet med Margareta
Roos som skriver:
I mitt 21 år blef mig föreslagit att träda i det heliga äktenskapet med brodern Olof Winberg i
Götheborg och som jag kunde anse detta såsom en guds skikelse, så tog jag honom äfwen utaf
guds hand. Under många svårigheter lefde wi dock rätt förnöjdee tillsammans i wåra 21 år136
I nästan samtliga fall av liknande matchningar så var kvinnan faderlös och ofta även föräldralös.
Det behöver emellertid inte betyda att detta var någon ovanlig form av äktenskapsmönster
eftersom det inte var ovanligt att kvinnor blev föräldralösa innan giftasålder.
133 Hjärne dagbok ss. 68-70 134 Ulrika Palmstruch Levnadslopp, brödraförsamlingens arkiv, kapsel 94 135 Urban Reinhold Palmstruch, Levnadslopp, Brödraförsamlingensarkiv kapsel 94 136 Margareta Roos f Sellström Levnadslopp, Brödraförsamlingens arkiv band 25
~ 54 ~
Sammanfattningsvis så visar materialet på åtminstone 6 kvinnor som mer eller mindre
uttryckligen uppger att de gifte sig med en man de inte kände sedan tidigare och där det inte
förekom någon nämnvärd uppvaktning innan förlovningen. Detta kunde ske genom antingen en
friarresa, frieri genom brev eller matchning av någon bekant. Det är svårt att fastslå exakt hur
vanligt det var med den här typen av äktenskap men vad som är anmärkningsvärt är att ingen av
kvinnorna verkar betrakta det som något ovanligt eller konstigt att förlova sig med en man de inte
kände. Detta tyder på att det ansågs vara fullt normalt förfarande och inte gick emot något
genuskontrakt. Det finns heller inget som tyder på att den här praktiken ändrades vid slutet av den
undersökta tidsperioden. Den sista kvinnan i undersökningen, Christina Wik, gifte sig efter
matchning av brödraförsamlingen 1791:
År 1791 i September månad, föreslogs mig et giftermål med lediga Brodern Gabriel Wik hwartil
jag i frälsarens namn gaf mitt bifall ehuru med myken smärta.137
Inte heller här verkar det finnas något spår av det här var ett ovanligt tillvägagångsätt så det finns
inget som tyder på att äktenskap utan uppvaktning blev mindre vanligt i slutet på 1700-talet. Det
är emellertid viktigt att poängtera att i de här fallen främst handlar om förlovning där de blivande
makarna knappt kände varandra. Ofta så förflöt det en del tid mellan förlovning och äktenskap då
de blivande makarna kunde lära känna varandra, i Lillies fall cirka en månad och i Hjärnes fall cirka
fyra. Men beslutet om giftermålet var fattat i och med förlovningen så all eventuell uppvaktning
som skedde efteråt är inte jämförbar på samma sätt
9.2 Uppvaktning på tu man hand
Som konstaterats i tidigare kapitel menar tidigare forskare att män och kvinnor ofta inte tilläts
mötas ensamma utan uppsikt. Exempelvis så skriver David Gaunt i Familjeliv i Norden i avsnittet
om nattfrieri bland bondeklassen att umgänge mellan pojkar och flickor på dagtid var mer eller
mindre tabubelagda.138 Även i genomgången av frierier i den borgliga miljön menar han att det var
näst intill omöjligt för en ung man och en ung kvinna att ens talas vid i enrum.139 Till ungefär samma
slutsats kommer Britta Planck i sin bok Kärlekens språk, där hon menar att en ung kvinna ytterst
sällan lämnades ensam med en man.140
Emellertid visar källmaterialet i den här undersökningen att den slutsatsen inte håller för en
närmare granskning. Tvärtom så visar det att även kvinnor från högadeln kunde umgås ensamma
med män under rätt förutsättningar. För att belysa detta kommer här att tas upp flera fall som visar
att det sannolikt inte rör sig om en tillfällighet. För att sätta in resultaten i ett större sammanhang
137 Christina Wik Levnadslopp, Brödraförsamlingens arkiv band 4 138 Gaunt, 1996 s. 25 139 Gaunt 1996 s. 37 140 Planck 2014 s. 39
~ 55 ~
kan man använda Flyjvbergs princip om ”most-likely” scenario. Det utgås här från att kvinnor
inom högadeln var extra hårt kontrollerade eftersom deras giftermål skulle föra med sig extra
mycket pengar och jord i hemgift. Om man dessutom följer fyrstegshypotesen så kan man utgå
från att kontrollen över kvinnan var större tidigare i undersökningsperioden eftersom föräldrarna
då hade extra mycket makt över kvinnas val av man.
Med de utgångspunkterna borde Agneta Horn vara ett exempel på en kvinna där
förutsättningarna för att vara ensam med en man var som allra sämst. För det första kom hon från
den absoluta högadeln, hennes far var den kände fältherren Gustav Horn och hennes morfar var
rikskanslern Axel Oxenstierna, Sveriges vid den tidpunkten kanske mäktigaste man. Dessutom
levde Agneta Horn i mitten på 1600-talet och är undersökningens allra första kvinna. Vidare hade
hon som tidigare beskrivits pressats ytterst hårt till att gifta sig med Erik Sparre trots att hon
uttryckligen sagt att hon inte ville. Hennes släkt la sig alltså extra mycket i vem hon gifte sig med
och slutligen så hade de som tidigare beskrivits uttryckligen sagt att Agneta inte skulle få gifta sig
med Lars Cruus, den man hon var intresserad av.
Agneta hade alltså sämsta tänkbara förutsättningar för att få träffa män i enrum, i synnerhet Lars
Cruus, ändå visar hennes självbiografi att uppvaktningen mellan de två delvis äger rum just på tu
man hand. I början är Agneta väldigt avvisande efter allt vad hon lidit innan:
Sedan strax den 20 november talade han allvarligt med mig om det som jag först ingalunda ville
höra på eller veta av, för jag tyckte att jag slitit med så många förtretliga ord för hans skull så att jag
därför inte kunde älska honom.141
Emellertid så fortsätter Lars envist sin uppvaktning i största hemlighet och till slut så veknar
Agneta:
Nu började han så sakteliga förhandla med mig själv och använde ingen annan till det, varken den
ena eller den andra. Och han ägnade sig så mycket åt mig att, innan jag visste ordet av eller själv
märkte det, så hade han vunnit hela mitt hjärta så att jag inte själv fattade vad som hände med mig
--- den lät honom vinna mig genom egen beslutsamhet och den stora oskrymtade hjärtans
kärleken, som han bar till mig, så att jag anno 1646 den 20 februari förlovade mig med honom i
Stockholm hemligen, så att ingen visste om det, i min mormors hus i vår lilla kammare.142
Förlovningen skedde alltså på dagen tre månader efter att Lars hade inlett sin uppvaktning.
Ovanstående utdrag ur självbiografin visar att de måste ha träffats ett flertal gånger på tu man hand
under tremånadersperioden. Rent teoretiskt skulle en del av uppvaktningen fram till förlovningen
kunnat ske via brev. Emellertid skriver Agneta vidare om hur de dolde förlovningen genom att
låtsas att Lars egentligen var intresserad av hennes kamrat och här blir det helt klart att de verkligen
möttes ensamma:
141 Horn 2012 s. 111 142 Horn 2012 ss. 112-113
~ 56 ~
När hon var med så ägnade han sig dubbelt så mycket åt henne och ibland inte alls åt mig. Men i
smyg fick jag ändå det mesta och det bästa och skyllde då på att jag hade fått det av min morbror. -
-- När vi sen blev ensamma skrattade vi så hjärtligt båda två över att vi hade bedragit dem. För alla
såg mycket väl att det var något men de visste inte vem, fram till pingstafton.143
Att just Lars Cruus som Agneta tidigare fått höra av sin familj att hon aldrig skulle få kunde komma
och besöka henne och umgås ensam med henne vid ett flertal tillfällen kan verka besynnerligt. En
tänkbar förklaring skulle kunna vara att Agneta vid den tidpunkten inte bodde hos sin far och
styvmor utan hos sin mormor och morfar Axel Oxenstierna då hennes far rest till Livland och
lämnat henne kvar.144 Det är möjligt att Agneta och Lars inte hade kunnat mötas så fritt om hon
fortfarande bott hos sin far och styvmor men när Lars väl talar med Axel Oxenstierna och hennes
far Gustav Horn om äktenskap så finns det inget som tyder på att de reagerar över att Agneta och
Lars mötts ensamma regelbundet under 3 månader och dessutom förlovat sig i hemlighet. Istället
samtycker de till giftermål utan några invändningar.145 Agnetas möten med Lars kan därför
knappast ses som något brytande av ett genuskontrakt eftersom det inte verkar ha fått några direkta
konsekvenser eller ens tillrättavisningar.
Ett annat exempel på en kvinna som rimligtvis borde ha övervakats hårt är Christina Oxenstierna.
Även hon kom från högadeln, hennes far, Gabriel Oxenstierna, var riksråd.146 Dessutom visar
hennes familjs och släkts starka reaktion på att de brydde sig om vem hon gifte sig med. Den man
hon sedermera gifte sig med i hemlighet och sålunda träffade i avskildhet var dessutom präst och
från ett lägre stånd än hon. Ändå verkar deras första möte på tu man hand inte ha skett i hemlighet
utan tvärtom drivits fram av värdinnan i det hus han då bodde i för att Christina skulle kunna lätta
hans ångest:
Och som wij altid äre tröge nock wår nästas nödh ok at påminna, glömde jag både min dröm och
hans tilstånd nästan hela åhret til des at Drottningen honom penningar sände, och dem skulle jag
föra til hans wärdina den mig mycket bad jag skulle då gå in och see hwad jag tyckte om honom :
då jag honom i ett rätt bedröfweligit tilstånd såg liggia : Och fast han icke ett ord medh mig tala
Wille, wisie hans tårar nogsamt at där stoor bedröfwelse men ingen galenskap war147
Sedan Nicolaus repat sig så tillträdde han sin gamla prästtjänst och bodde sedan i samma hus som
Christina där de tydligt talades vid avskilt vid flera tillfällen:
143 Horn 2012 ss. 113-114 144 Horn 2012 s. 109 145 Horn 2012 s. 114 146 http://runeberg.org/nfbt/0617.html (Hämtat 21/8 16:29) 147 Oxenstierna 1704 s. 43
~ 57 ~
Som han på alt sätt wille wisa sig tacksam emot mig giorde han ingenting uthan mitt rådh; jag
giorde och för honom hwad jag kunde och taltes wij ofta wid at jag då tämlig lärde känna honom
och han mig---
Men en lång, tid der efter kom Han myckit bedröfwat och sade som Gudh hade sändt migh at
uprätta och trösta honom kunde han intet undgå att uptäckia mig at han på den ödmiukhet jag
hade wijst som ock på den underliga skickelsen - och på mitt tahl hade fattat en sådan kiärlek til
mig den intet uthan döden kunde uthsläckia och trodde sig blifwa bå timmeligt och ewigt lycksalig
om han finge upbyggias igenom mitt omgiänge;148
Mest troligt så ägde även de här första samtalen rum på tu man hand, men även om de skulle
kunnat ha ägt rum i sällskap med andra så har garanterat Nicolaus kärleksförklaring ägt rum i
avskildhet eftersom den var något förbjudet och hemligt. Den är anmärkningsvärt att ingen av
Christinas familj eller släkt verkar ha haft några synpunkter på att hon umgicks med Nicolaus i
avskildhet, tvärtom så uppger Christina att det endast talades gott om Nicolaus tills deras
förhållande uppdagades genom ett brev som en annars ej nämnd Fröken N läste.149
Christinas redogörelse visar på att människor som bodde i samma hus kunde mötas på tu man
hand utan att det väckte mycket uppseende även om de tillhörde olika stånd. Eftersom Christina
och Nicolaus sedermera gifte sig i hemlighet så får man anta att det möttes ensamma vid ett flertal
tillfällen.
Både Agneta Horns och Christina Oxenstiernas uppvaktningar ägde delvis rum i hemlighet. Det
finns också ett fall i källmaterialet där uppvaktning med båda släktingarnas välvilja ägde rum och
det var Jan von Frisendrof uppvaktning av Christina Hjärne (som då fortfarande hette Rudbeck).
Jan och Christinas familjer var grannar och det verkar som om Christina visste redan från början
att det tilltänkta äktenskapet var planerat av parternas respektive föräldrar med främst ekonomiska
motiv:
Denna tiden började Baron Frisendorfs att mycke besöka min K:Mor giöra henne många
höfligheter at få sin älsta sån Ian Frisendorf engasierad mäd mig och således i framtiden får Berby
och Brunna tillsammans150
Christina själv var från Brunna och det närliggande Berby var Frisendrof tillhåll. Planerna på
äktenskap verkar alltså vara uppgjorda av de bägge familjerna tillsammans och det blir extra tydligt
när man ser vad Christina skriver om Jans uppvaktning, eller brist på uppvaktning. för trots att Jan
ofta besöker Christinas familj så umgås han mest av allt med hennes bröder och tar inte mod till
sig att uppvakta henne personligen:
148 Oxenstierna 1704 ss. 44-45 149 Oxenstierna 1704 ss. 48-49 150 Hjärne, Dagbok s. 44
~ 58 ~
1 juni kom baronerna Jan och Carl Frisendorf, di gingo till siön mäd bror Olof Fredrik och drog
rot och kom hem mäd mycken fisk. Baron Jan war inte länge från Brunna och Biöd tillstå allt sätt
insinnera sig män efter min… wana helst iag honom alltid på så långt håll att han alldrig hade
dristighet att seja mig sina tankar. icke et ord som gick ditåt. hälst han då fruktade att inte mera bli
tåld.151
Det verkar som om Jan i första hand ville umgås med Christinas bröder, kanske för att det främst
var hans far som ville gifta bort honom. Detta verkar styrkas av Christinas fortsatta berättelse där
hon skriver att nästan uteslutande var hennes släkt som tryckte på äktenskap med Jan och inte han
själv:
denna tiden talades mycke mäd min K: Mor om mit angasierande mä baron Ian Frisendorf. Män
war besynerligt att ehuru han mä sina föräldrar och syskon önskade dät högeligen och dät war inte
eller min K: Mor emot, så wågade ingendera af dem seja mig siälf ett ord, utan bara sökte vinna
mig mäd tusende höfligheter och lätte genom Kyrkoherdens, och fler af grannarna Sondera mig i
dä ämnet, och ehuru iag i anseende till mit högmod och egen Kiärlek inte war Kiänslo lös eller
hatade hans person för all den Respekt Höflighet och atansion han, hans föräldrar och syskån
wisade mig, svarade iag alltid, alla som där om var anmodad at tala mäd mig där åm beständigt
nej.152
Kanske var Jan inte själv särskilt intresserad av äktenskapet, kanske var han bara blyg, det verkar
hur som helst inte som om det förutsattes att någon närmare uppvaktning måste äga rum i de fall
där äktenskapet hade arrangerats av föräldrarna. Där uppvaktningen skedde i hemlighet så var det
givet att mer direkt uppvaktning krävdes eftersom föräldrar eller släkt inte kunde påverka på samma
sätt.
Men även om Jan inte gjorde så många direkta närmanden mot Christina så verkar det inte ha
funnits någon norm som hindrade att de möttes i enrum. Faktum är att Christina berättar om en
sådan episod då Jan uppvaktar henne på hennes namnsdag och vill komma in på hennes rum,
D 24 min namnsdag kom baron jan Frisendorf direkte hit från Stockholm om måran bitti hade en
--- skrefna, och will gratulera mig, män som iag än inte war i min årdning och dä war för middan
fek han ej koma in i min kamare, utan lämnade då werserna åt bror olof Fredrik som woro mycke
utsirade å reste så hem till berby153
Detta var ett av de få tillfällena i dagboken där Christina beskriver hur Jan försökte uppvakta henne
personligen. Det verkar inte ha funnits någon norm som hindrade Jan och Christina att umgås
ensamma, skälet till att så inte skedde var helt enkelt att Christina inte ville. Rent tidsmässigt så
utspelade sig den här episoden i mitten på 1700-talet. Det går inte att skilja ut någon tidsmässig
skillnad i normer kring möten på tu man hand mellan Christina Hjärne och Agneta Horn som levde
ungefär 100 år tidigare. Båda hade bevisligen möjlighet att under vissa omständigheter umgås
ensamma med män. Emellertid så var Christina Hjärnes umgänge med Jan Frisendorf nära på
151 Hjärne, Dagbok ss. 45-46 152 Hjärne, Dagbok ss. 59-61 153 Hjärne, Dagbok s. 56
~ 59 ~
uppmanat av hennes släkt och det kan inte uteslutas att kontrollen över henne skulle varit större
om det rört sig om en annan man som kom på besök men detta är givetvis spekulationer.
9.3 Sammanfattning kapitel nio
Sammanfattningsvis så visar Agneta Horn, Christina Oxenstierna och Christina Hjärne på att
kvinnor under den aktuella tidsperioden mycket väl kunde lämnas ensamma med vissa män under
rätt omständigheter. Hur vanligt detta var går inte att avgöra men det faktum att ingen av kvinnorna
beskriver umgänget i sig som något konstigt antyder att det inte var särdeles ovanligt. En viktig
notering är dock att alla dessa tre kvinnor var antingen faderlösa, eller i Agneta Horns fall, bodde
tillfälligt inte hos sin far. Det är möjligt att kontrollen över deras umgänge hade varit större med
deras far i samma hushåll men det går inte heller att slå fast med säkerhet.
Det är svårt att utifrån källmaterialet fastställa någon direkt norm för hur uppvaktning skulle
pågå innan förlovning. I till exempel Metta Lillies och Ulrika Palmstruch fall så sker förlovningen
nästan direkt efter att de träffats medan det i exempelvis Agneta Horns fall dröjer flera månader. I
Christina Hjärnes fall så pågår uppvaktningen från Jan Frisendorf i flera månader medan
förlovningen med Urban Hjärne sker väldigt kort tid efter att de träffats första gången. Det verkar
som att det inte fanns någon tydligt norm för hur länge uppvaktningen borde pågå innan förlovning
ingås. Hjärnes dagbok visar att det förflöt lite drygt fyra månader mellan hennes första anteckning
om att Jan Frisendorf ville begära henne till att hennes moder mer eller mindre skäller ut henne för
att hon inte accepterar.154 Sannolikt så var det ovanligt med uppvaktning som pågick längre utan
att antingen förlovning ingicks eller att mannen gav upp.
Några tydliga normer för hur uppvaktningen skulle gå till är också svårt att hitta. Den verkar ha
ägt rum på många olika sätt, från friarresor och friarbrev till hemliga möten och gemensamma
middagar med familjen. Dock finns det inga spår i källmaterialet för att kvinnor skulle ha inlett
uppvaktningen. Troligtvis var den tidens genuskontrakt kring hur män och kvinnor skulle bete sig
mot varandra starkt bidragande till det.
154 Hjärne, Dagbok ss. 44, 84
~ 60 ~
10. Sökandet efter den rätte
10.1 Genomgång av källmaterialet
Det har redan fastslagits att det inte var något ovanligt att kvinnor aktivt lade sig i och hade åsikter
om vilken man de skulle gifta sig med. Exakt vad för typ av man de letade efter skiljer sig givetvis
åt och framgår inte alltid helt klart i materialet. I de fall där det framgår så är det vanligast att
kvinnorna letar efter en man som delar samma religiösa övertygelse som de själva. Totalt fyra av
kvinnorna uppger detta som den huvudsakliga egenskapen de söker hos sin man och det verkar
inte var någon skillnad kring detta beroende på samhällsklass. Exempelvis så uppger Margareta
Stenman, som endast var tjänsteflicka, i sitt levnadslopp till brödraförsamlingen att hon vid sitt
giftermål:
…trodde i honom finna en man, som var längre kommen i guds vägar än jag, men jag var intet
längre bekant med honom, förr än jag i den delen såg mig bedragen.155
Efter att ha lärt känna sin man bättre efter förlovning så övertygades hon till slut om att hans tro
var tillräckligt stark och tillägger, ”Den 28 Februari gick jag tröstad och förnöjd in i äkta ståndet”.156
Det bör påpekas att Margareta skrev sitt levnadslopp för att läsas upp på brödraförsamlingens
möten och hennes självbiografi kan därför vara starkt påverkade av den religiösa offentligheten
som gör att andra detaljer kanske utelämnas. Men brödraförsamlingens levnadslopp är inte de enda
som nämner den blivande makens religiositet som en viktig faktor. Christina Hjärne blev förvisso
också medlem i brödraförsamlingen och författade ett levnadslopp men i den tidiga dagboken så
var hon inte medlem och ger en bild av hur hon upplevde både friaren Jan Frisendorf och Erland
Hjärne som hon sedermera gifte sig med:
Iag hade nu att wälja af två, Baron war ung, åfiser wid gardi, war nära granne som länge warit
bekant, och mäd föräldrar och syskån mycket bemödat sig att wina wenskap, och war nog
prospeckt till timlig lycka.
Hiärne war helt okiänd så iag inte ens wiste hur han såg ut, änkling, mycke äldre än iag, på enlig
ort, där iag kunde befara at af swawelröken få lungsot, män iag hade mig dock bekant at han war
upwäkt. efter min böjelse hade iag wäl walt den förra, men efter min inerliga öfertygelse och
wisshet att dät war guds behag den senare, män efter min kiänsla hade iag hälst afslagit båda ty dät
war mig ganska motbiudlit att seja ia och i denna labyrint wåndas iag natt och dag157
155 Margareta Stenman, Levnadslopp, Brödraförsamlingens arkiv, band 23 156 Stenman, band 23 157 Hjärne, ss. 88-89
~ 61 ~
Med ”uppväckt” syftar Christina på att han var engagerad i olika religiösa väckelserörelser.158 Att
också Christina betraktade sig som uppväckt var enligt henne själv skälet till att Hjärne friade till
henne överhuvudtaget.159 Som ovanstående citat visar så var Jan Frisendorf en bättre kandidat på
det världsliga planet. Men Hjärnes religiösa övertygelse gjorde ändå att hon till slut valde honom,
trots att han var mycket äldre, bodde långt från familjen i en främmande stad och att hon vid deras
förlovning knappt hunnit träffa honom. Det är tydligt att religionen var av avgörande betydelse för
Christinas giftermål. Det är också viktigt att poängtera att ovanstående citat kommer ifrån
dagboken och saknar därmed självbiografins retrospektiva perspektiv. Raderna skrevs inte för att
läsas upp under någon gudstjänst och påverkas inte på samma sätt av den religiösa offentligheten
som levnadsloppen i brödraförsamlingen kan göra.
Både Margareta Stenman och Christina Hjärne sökte efter en man som var uppväckt, alltså del
av väckelserörelsen. Men det finns också exempel på att männens religiositet kunde spela en
avgörande roll även tidigare, innan väckelserörelser som pietismen och herrnhutismen blev
etablerade. Det främsta exemplet på detta är Christina Oxenstierna som redan tidigare tagits upp
som exempel på en kvinna som trotsade släkten och blev utstött och hånad även efter sin död för
det tilltaget. Vad som egentligen drev henne att gå emot sin släkt går inte att veta men i ett brev till
sin biktfader skriver hon:
…då han åter begynte sitt förra tahl och kan jag inte neka at jagh icke fant mig i hiertat rörd. Jagh
påminte mig den skickelsen och huru jagh i alla mina dagar heller önskat ett stånd som kiänner den
mödan Gud menniskian för syndens skull pålagt och intet lefwer i fåfänga och otidighet som wij
måst giöra och plågas medh kiött och blodh som wäl äggas upp af täcke makligt och fåfängt
lefwerne och siäs;160
När sedan Christinas broder försöker få äktenskapet upplöst skriver hon själv ett brev till kung
Karl XI där också just religionen och avsmaken för adelsståndets prakt lyfts fram som främsta
motiv:
Jag kan ej underlåta i diupaste uderdånighet at gifwa E. Maj:tt tilkänna huruledes jag ifrån
barndomen op funnit hoos mig en leda och helt inte behag til alt mit ståndz wahnliga pracht och
fiäs; hwar til jag ock så mycket meera blefwen föranlåten af de slätta wilkår hwaruthi Gudh mig
behagat fättia så at jag ifrån mina föräldras död hafiver måst taga födan uthur andras händer och
derwid i så måtto tröttas at jag önskat ett stilla stånd och lefwerne hwaruthi jag kunde tiena Gudh
och min näste.161
Det var inte bara Christinas vilja att leva enklare som motiverade henne utan hon säger vid ett
flertal tillfällen att hon ser äktenskapet som guds mening, en ”guds skickelse” och även en tysk
158 Hjärne Självbiografi, sid 12, 159 Hjärne, Dagbok, ss. 68-70 160 Oxenstierna, 1704 s. 46 161 Oxenstierna 1704 s. 104
~ 62 ~
präst som Christina rådfrågar menar att det är en skickelse från gud att upprätta Nicolaus och att
hon därför inte bör bedröva honom genom att övergiva honom.162 Liknande argumentering var
även vanlig bland brödraförsamlingens kvinnor då många i sina levnadslopp beskriver hur de
accepterat ett frieri sedan de sett det som bestämt av gud.163 Äktenskap som ett sätt att behaga gud
och leva ett liv i religiositet verkar således ha varit ett mål hos många kvinnor under hela
undersökningsperioden.
Givetvis så fanns det även andra egenskaper än gudfruktighet som den tidens kvinnor letade
efter. Det går i materialet att urskilja åtminstone fyra egenskaper till men eftersom var och en av
dessa bara representeras av en enda kvinna så är det svårt att säga hur hett eftertraktade de var
överlag. Det första exemplet är Agneta Horn som värdesatte vad man skulle kunna kalla för
traditionell manlighet. I sin självbiografi uppger hon främst två skäl till att hon resolut vägrar gifta
sig med Erik Sparre trots påtryckningarna från släkten. Det första är att Agneta vill gifta sig med
en soldat. Redan när Erik Sparre nämns för första gången så konstaterar Agneta att, ”En brav
soldat vill jag ha och inte en sådan där som han är.”164 Agneta upprepar sedan ett flertal gånger i
självbiografin att hon endast kan tänka sig att gifta sig med en soldat.
Det andra skälet till Agnetas vägran att gifta sig med Sparre var att hon inte klarade av att
människor gjorde sig till åtlöje över honom. Detta är ett genomgående tema i självbiografin men
blir extra tydligt i en episod där det är dans hos drottning Kristina på Stockholms slott:
Sedan gick vi upp på slottet till en dans och han skulle dansa. Då stal de hans svärdslida, så att han
måste dansa med bara värjan. Alla skrattade åt honom och sade åt mig:
- Allrakäraste lilla vän, se hur de gör narr av din fästman.
Det retade mig så jag hade kunnat spricka, ty jag måste bekänna att jag var en jungru som var
tämligen stor i mitt sinne och dyr på mina varor, så att den som ville ha dem, han skulle inte låta
göra narr av sig.165
Både Agnetas vilja att gifta sig med en soldat och hennes avsmak för dem som görs till åtlöje tyder
på att det fanns någon slags norm kring hur en maskulin man skulle vara och föra sig. Det här var
under 30-åriga kriget så det kanske inte är så underligt att just soldater stod extra högt i kurs. Det
fanns också ett tredje viktigt skäl till att Agneta inte ville gifta sig med Erik Sparre och det var att
hon hoppades att få gifta sig av kärlek. Hon hade en bestämd uppfattning att Erik Sparre endast
var ute efter hennes släkts pengar och anseende vilket illustreras i följande avsnitt ur självbiografin:
162 Oxenstierna 1704 ss. 47-48 163 Till exempel, Ulrika Palmstruch, brödraförsamlingens arkiv, kapsel 94, Margareta Roos band 25 eller Catharina Gottberg kapsel 93, 164 Horn 2012 s. 78 165 Horn 2012, s. 86
~ 63 ~
Nu hade jag blivit 16 år och började bli så pass gammal, att jag något så när själv kunde märka och
avgöra hur den kärlek var som kom av en hjärtelig och oskrymtad kärlek eller om kärleken mera
hade andra orsaker. Ty jag var inte så enfaldig att jag inte både kunde se och visste, att han älskade
mig mera för att han trodde att han skulle få pungen full tillsammans med mig och för att han
skulle komma sig upp med hjälp av mig. Den stora kärlek som han kom till mig med, den var torr
och ringa nog. Hans egna lät mig också förstå att när han skulle få mig så skulle han lösa in sin fars
hus. Därpå svara jag: Få först, flå sedan.166
Även i en diskussion med sin faster som förutspår att Agneta kommer få en fattig man så visar
Agneta tydligt att hon förväntar sig ett äktenskap baserat på kärlek:
Om vi bara älskar varann av allt hjärta och länge och väl får behålla varann, så är en liten bit brö
med kärlek mycke bättre än ett stort hus med allehanda gott, där 2 inte älskar varann. Där
fattigdomen blir mycket stor och kärleken är med, så drager den väl tyngsta lasset och gör allting
lätt och ljuvligt. Om det i allting annat skulle bli aldrig så svårt för mig, så skulle jag ändå vara nöjd
med det, om det fanns kärlek.167
Agneta Horn är förvisso den enda kvinnan i källmaterialet som öppet talar om att hon söker ett
äktenskap baserat på kärlek. Men eftersom hon som tidigare beskrivits levde tidigt i
undersökningsperioden, tillhörde högadeln och var manad att gifta sig med en man för familjens
skull så representerar hon enligt ”most-likey” scenariot en kvinna som borde haft minst chans att
hoppas på giftermål av kärlek. Att hon ändå så klart uttryckte sådana förhoppningar tyder på att
det inte var främmande för den tidig-moderna kvinnan att hoppas på ett kärleksäktenskap trots
familjens och släktens kontroll.
Hedvig Eleonora Nordenflycht representerar den enda kvinnan i materialet som hade synpunkter
på sin blivande mans utseende. Om att henens far på sin dödsbädd bad att hon skulle gifta sig med
sin lärare så skriver hon,
Såsom en Philosoph, var han mig kär at höra; men som fästman odräglig at se. Hans ansigte var
icke så obehageligt, emedan hans physionomie var mycket ren; men et olyckeligt fall, som
tilskyndat honom en knyla på ryggen: hans torra åtbörder och släta drägt, voro inga medel, at
upväcka tycke hos et femton års fruntimmer168
Om hennes andra lärare som hon gifte sig med av egen fri vilja heter det:
Et behagligt utseende, åtbörder och lefnadssätt, som drogo til sig allas hjertan; en qwvickhet,
förenad med mogen eftertanka: in summa, en lycklig blandning af goda själs gåfvor, gjorde den
mannen allmänt ansedd och älskad; 169
Även här så nämns utseendet som en del av mannens positiva egenskaper. Men mannens utseende
verkar ändå inte särskilt ofta ha varit någon avgörande fråga. Som tidigare påpekats så gifte sig
166 Horn 2012 s. 85 167 Horn, 2012 s. 105 168 Nordenflycht, ss. 210-211 169 Nordenflycht 1938 s. 213
~ 64 ~
Hedvig trots allt med sin första lärare trots orden om hans utseende. Hon är också den enda
kvinnan i källmaterialet som direkt kommenterar sin blivande mans utseende. Det kan naturligtvis
varit en viktig fråga för många kvinnor bara att de valde att inte skriva om det.
En sista värdefull egenskap hos en blivande man kunde vara hans ekonomiska tillgångar. Detta
gällde särskilt ifall kvinnan kom från fattiga förhållanden och hade möjlighet att gifta sig med en
rik man. Det finns relativt få kvinnor i materialet som kom från fattiga förhållanden. Ett undantag
är Sara Cedermark som var föräldralös och jobbade som tjänsteflicka när hon fick chansen att gifta
sig med en 14 år äldre sidenfabrikör:
Just då jag var i den usla belägenhet till kropp och själ styrde gud det så att jag blev förlovad med
min k: man sidenfabriqören Daniel Cedermark, en naturligt from man, men som vi bägge hade
döda och förderfade hjertan, så började vi ej wårt äktenskap efter guds vilja. --- Ehuru mina yttre
omständigheter voro förbytta till hederstånd och skäligt god utkomst, så var mit hjerta dock ej
roligt, jag kände altmer mit förlorade tillstånd, och bjöd många gånger till att omvända mig, men
det räckte knappt 8 dagar, så var jag den samma som förut om icke sämre, dertil kom ock att min
man drigt och fientligt sinnad mot mig 170
Här uttrycker sig Sara inte helt klart. Men hennes tal om kroppsligt förfall och hennes mans
fientlighet antyder att hon gifte sig till stor del av ekonomiska skäl. Att fler kvinnor i källmaterialet
inte har liknande historier skulle kunna bero på att källmaterialet inte speglar dåtidens befolkning.
Det var som tidigare konstaterats mest de från de högre klasserna som skrev dagbok eller
självbiografi.
10.2 Sammanfattning kapitel tio
Sammanfattningsvis visar källmaterialet på en rad olika egenskaper som kvinnor eftertraktade
hos sina blivande män, gudsfruktan, ståtligt uppförande, besvarad kärlek, ett bra utseende och
ekonomisk trygghet. Att slå fast med säkerhet om det fanns någon av dessa egenskaper som var
mer dominerande låter sig inte göras med det här källmaterialet. Den faktorn som sticker ut mest
med moderna glasögon torde vara den religiösa faktorn. Det är inte bara flest kvinnor som uppger
att mannens religiositet var en viktig faktor, det är också den som får kvinnorna i källmaterialet att
gå utanför normen och ta flest risker, som Christina Hjärne som förlovade sig med en betydligt
äldre man från en främmande stad hon knappt kände, eller Christina Oxenstierna som gick emot
hela sin släkt för att uppfylla det som hon betraktade som en guds skickelse. Sådana exempel visar
på den stora roll som religionen spelade, även för den vardagliga kvinnan i det tidigmoderna
svenska samhället.
170 Sara Cedermark, Levnadslopp, Brödraförsamlingens arkiv kapsel 93
~ 65 ~
11. Sammanfattande diskussion
Det är dags att återvända till undersökningens inledande frågeställningar och sammanfatta vad som
framkommit under undersökningen.
Den första frågan gällde vilken roll föräldrar och släkt spelade vid valet av en kvinnas
äktenskapspartner. Här visar undersökningen tydligt att släktens juridiska möjligheter att påverka
valet var mycket små. De kunde inte tvinga fram ett äktenskap och i praktiken aldrig upplösa ett
ingånget äktenskap även om de inte gett sitt samtycke i förväg. Däremot var deras möjligheter att
genom hot och övertalning påverka äktenskapsvalet mycket stor. Undersökningen har visat att
familj och släkt med diverse skrämsel och övertalningstekniker sökte påverka kvinnorna både att
gifta sig med en speciell man såväl som hindra dem från att gifta sig med en annan. En kvinna som
gick emot släkten kunde till och med bli utstött vilket hände Christina Oxenstierna.
Den andra frågan behandlade huruvida det ansågs normalt att en kvinna valde sin egen make om
han passade in ståndsmässigt. Här visar exempelvis Agneta Horns giftermål med Lars Cruus efter
att hon avvisat Erik Sparre, Christina Hjärnes giftermål med Erland Hjärne efter att hon avvisat
Jan Frisendorf och Märtha Hallblads berättelse, att kvinnor kunde gifta sig med den man de valt
själva så länge han ansågs lämplig av släkten. Men detta var ändå ingen självklarhet.
Den tredje frågan rörde hur lång tid mellan första mötet och förlovningen som ansågs vara
normalt. Här visar undersökningen att detta var väldigt varierande. Det finns många exempel på
förlovningar som ingåtts bara dagar efter att parterna träffats för första gången men även andra
exempel på uppvaktning som pågått under upp till tre månader. Uppvaktning som pågått öppet
verkar dock ha förväntats leda till förlovning efter någon månad.
Den fjärde frågan rörde under vilka former som uppvaktningen skedde. Här visar
undersökningen att den inte sällan kunde ske på tu man hand, ibland i smyg och ibland med släktens
välsignelse och även ibland via brev. Att en kvinna inte kunde umgås ensam med en man finns det
litet stöd för.
Den femte frågan handlade om vad den tidigmoderna kvinnan letade efter hos en blivande man.
Här visar undersökningen att det kunde variera från sträng gudsfruktan till manlighet, besvarad
kärlek, utseende och ekonomiska tillgångar. Den mest utstickande faktorn verkar ha varit mannens
religiösa övertygelse som ibland kunde vara så viktig att en kvinna kunde riskera sin familjerelation
för den.
Det övergripande syftet med undersökningen var att undersöka vilken makt den tidigmoderna
kvinnan i Sverige hade att påverka sitt val av äktenskapspartner samt under vilka former
uppvaktningen skedde. Den tidigare forskningen är delad i ämnet. Vissa som Christina Sjöblad
hävdar att den tidigmoderna kvinnan ofta hetsades och pressades till giftermål medan exempelvis
~ 66 ~
Britta Planck har argumenterat för att hon ändå hade ett relativt stort handlingsutrymme. Den här
undersökningen har tagit avstamp tidigare än många andra undersökningar och i det stora hela visat
att Sjöblads beskrivning i är den mest korrekta om man tittar på den tidigmoderna perioden som
helhet. Även om kvinnan hade juridisk möjlighet att välja så gjorde familjen ofta allt för att hon
skulle välja ”rätt” även genom hot och känslomässig utpressning. Den tidigmoderna kvinnan var
fast i ett genussystem där hon förväntades rätta sig efter i första hand sin fader eller andra manliga
släktingar men även efter sin moder.
Samma system ställde också krav på kvinnan att vara passiv i uppvaktningen, det finns inga
exempel på kvinnor som själv tog initiativet till uppvaktning eller giftermål. Trots det stränga
genussystemet visar undersökningen ändå att det inte sällan fanns en förhoppning, både hos
kvinnan och hennes anhöriga, att äktenskapet skulle baseras på kärlek. Fenomen som tidigare
forskning tagit upp som exempelvis nattfrieriet lyser med sin frånvaro i den här undersökningen.
Detta kan bero på att källmaterialet inte innehåller några berättelser från bönder eller att det var en
företeelse som man helt enkelt inte skrev om som kvinna.
Den tidigare forskningen har också hävdat att kvinnor och män i regel inte lämnades ensamma.
Här har undersöknigen visat att den slutsatsen inte håller. Det finns flera exempel på kvinnor och
män som träffades ensamma även bland adeln så långt tillbaka som 1600-talet där kontrollen kan
förmodas ha varit extra stor. Samtidigt så har undersökningen också visat att det betraktades som
fullt normalt att en förlovning inte föregicks av någon uppvaktning alls. Det dåvarande
genussystemet verkar ha fungerat så att en kvinna förväntades acceptera ett frieri som gillades av
familj och släkt och då var det inte alltid nödvändigt med en period där mannen och kvinnan lärde
känna varandra innan förlovningen.
Under den tidigmoderna perioden så var valet av äktenskapspartner ett av de mest avgörande
valen i en kvinnas liv. Tidigare forskning är väldigt enig i att den dåtida kvinnans livsmöjligheter
och handlingsutrymme var starkt påverkade av vilken man de gifte sig med. Om något så visar den
här undersökningen att kvinnor inte enbart tacklade det valet som viljelösa offer. De kunde lägga
stor vikt vid vilken man de gifte sig med och försökte som aktiva deltagare påverka valet åt det håll
som de ville och de hade inte sällan en klar bild av vad de letade efter.
~ 67 ~
12. Källor och litteratur
Otryckta källor:
Evangeliska brödraförsamlingens arkiv i Stockholm (BA)
Levnadslopp
Tryckta källor:
Hjärne, Charlotta, Christina 1880, Självbiografi, Stockholm, hämtat från,
http://runeberg.org/nfbt/0617.html (21/8 16:29)
Horn, Agneta 2012, Hjärtesorger och vedervärdigheter – Hur Gud alltid har hjälpt mig, bearbetning av
Anna Brugge, Nora.
Lillie, Metta 2008, En västgötisk släktkrönika, Utgiven genom Jessica Eriksson, Stockholm.
Nordenflycht, Charlotta, Hedvig 1938 Bref til Cancellie-rådet och rid hr A.A von Stierman från fr H.
C. Nordenflycht, ur Samlade skrifter IX, (red), Hilma Borelius och Theodor Hjelmqvist, Stockholm.
Litteratur:
Adair, Richard 1996, Courtship, Illegitimacy, and Marriage in Early Modern England, Manchester.
Ambjörnsson, Ronny 1978, Familjeporträtt – Essäer om familjen, kvinnan, barnet och kärleken i
historien, Avesta.
Andersson, Gudrun 1998, Tingets kvinnor och män – Genus som norm och strategi under 1600- och
1700-tal, Uppsala.
Bjurman, Eva Lis 1998 Catrines intressanta blekhet- Unga kvinnors möten med de nya kärlekskraven
1750-1830, Stockholm.
Fairchilds, Cissie 2007, Women in Early Moden Europe, 1500-1700, Edinburgh.
Flyvbjerg, Bent 2006, ”Five misunderstandings about case study research”, Qualitative Inquiry,
12:2. 2006
Gaunt, David 1996, Familjeliv i Norden, Södertälje.
Haettner, Eva, & Larsson, Lisbeth & Sjöblad, Christina 1991 Kvinnors självbiografier och dagböcker
i Sverige 1650-1989, En bibliografi, Lund.
Hinnemo, Elin 2016, Inför högsta instans – Samspelet mellan kvinnors handlingsutrymme och rättslig
reglering, Uppsala.
Hirdman, Yvonne 1988, "Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning"
Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3.
~ 68 ~
Jarrick, Arne, 1987 Den himmelske älskaren – herrnhutisk väckelse, vantro och sekularisering i 1700-talets
Sverige, Stockholm.
Larsdotter, Anna, 2008, ”Agneta Horns dagbok” Populär Historia 9/2008
http://popularhistoria.se/artiklar/agneta-horns-dagbok/ (hämtat 23/5 2017 18:32)
Lejune, Phillippe 1975, The Autobiographical pact,
https://edocs.uis.edu/Departments/LIS/Course_Pages/LNT501/RN/Rosina's_on-
ground_course_storage/Rosina's_LNT_501_Readings/On%20Autobiography%20pp3-
30%20%20by%20Philippe%20Lejeune.pdf (hämtat 11/5 2017 22:03)
Lundström, E, Nicolaus Bergius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18622 Svenskt
biografiskt lexikon (art av E. Lundström med bidrag av B. Boëthius och S. E. Bring.), (hämtad
2017-06-01 19:51)
Milles, Karin 2015, Agneta Horn – Ett Liv i Trettioåriga Krigets Skugga, Stockholm.
Phegley, Jennifer 2012, Courtship and Marriage in Victorian England, Santa Barbara.
Planck, Britta 2014, Kärlekens språk – adel kärlek och äktenskap 1750-1900, Göteborgs universitet.
Rothman, Ellen K 1984, Hands and Hearts – A History of Courtship in America, New York.
Sjöblad, Christina 1997, Min vandring dag för dag – kvinnors dagböcker från 1700-talet, Lund.
Stålberg, Wilhelmina 1864, Anteckningar om svenska qvinnor Stockholm, hämtat från
http://runeberg.org/sqvinnor/0329.html (17/8 2017 20:14)
Wiesner, Mary E 2000, Women and Gender in Early Modern Europe, Cambridge.
Digital artikel om Märtha Hallblad på The History of nordic womens litteratures hemsida
Nordicwomensliterature, okänd författare,
https://nordicwomensliterature.net/se/writers/hallblad-marta-elisabeth-2/ (Hämtat 11/8
2017 00:36)
~ 69 ~
13. Appendix
Agneta Horn (Hämtat från, Christina Hjärne (Hämtat från, www.geni.com/people/ http://www.historiska-personer.nu/min-s/ Christina-Rudbeck/5335366355750074303 (25/099 pfbde56c1.html (25/9)
~ 70 ~
Utdrag ur Christina Hjärnes dagbok där hon slutligen accepterar Att förlovas med Erland Hjärne, se sid 38 Källa: Brödraförsamlingens arkiv.