ÅRSRAPPORT 2003 2003 - ecb.europa.eu · Material: Olja på duk; Format: 210 × 210 cm. FÖRORD. Under större delen av förra året stod Wim Dui-senberg vid rodret för ECB och jag

SV

ÅRSRAPPORT2003

2003 20032003200320032003200320032003200320032003

ÅRSR

APPO

RT20

03EU

ROPE

ISK

A CE

NTR

ALB

ANK

EN

ÅRSRAPPORT2003

Alla ECB-publikationer

under 2004 kommer

att ha ett motiv från

100-eurosedeln.

© Europeiska centralbanken, 2004

BesöksadressKaiserstrasse 29D-60311 Frankfurt am Main, Tyskland

Postadress Postfach 16 03 19D-60066 Frankfurt am Main, Tyskland

Telefon +49 69 1344 0

Webbplats http://www.ecb.int

Fax +49 69 1344 6000

Telex 411 144 ecb d

Alla rättigheter förbehålls. Återgivande i utbildningssyfte och för icke kommersiella ändamål är tillåtet under förutsättning att källananges. Stoppdatum för statistiska uppgifter idenna utgåva är den 27 februari 2004.

ISSN 1561-4557 (tryckt)ISSN 1725-2938 (digital)

3ECB

Årsrapport2003

INNEHÅLLFÖRORD 10

KAPITEL 1EKONOMISK UTVECKLING OCH PENNINGPOLITIK

1 PENNINGPOLITIKEN I EUROOMRÅDET 16

1.1 Utvärdering av ECB:s penningpolitiska strategi 16

1.2 ECB:s styrräntor historiskt låga 2003 21

2 DEN MONETÄRA, FINANSIELLA OCHEKONOMISKA UTVECKLINGEN 252.1 Den monetära och f inansiella

utvecklingen 252.2 Prisutvecklingen 422.3 Produktion, efterfrågan och

utveckling på arbetsmarknaden 492.4 De offentliga f inansernas

utveckling 552.5 Det globala makroekonomiska

läget, växelkurser och betalnings-balansen 59

3 EKONOMISK OCH MONETÄR UTVECKLING I EU-LÄNDER UTANFÖR EUROOMRÅDET 65

KAPITEL 2CENTRALBANKENS VERKSAMHET OCH AKTIVITETER

1 PENNINGPOLITISKA TRANSAKTIONER,VALUTATRANSAKTIONER OCH INVESTERINGSAKTIVITETER 741.1 Penningpolitiska transaktioner 741.2 Valutatransaktioner 841.3 Investeringsaktiviteter 84

2 BETALNINGS- OCH VÄRDEPAPPERSAV-VECKLINGSSYSTEM 872.1 Targetsystemet 872.2 Target2 892.3 Gränsöverskridande användning

av godtagbara säkerheter 90

3 SEDLAR OCH MYNT 933.1 Utelöpande eurosedlar och

euromynt samt hantering av kontanter 93

3.2 Utveckling av förfalskning av eurosedlar och förhindrande avförfalskningar 94

3.3 Utgivning och produktion av sedlar 95

4 NY OCH FÖRBÄTTRAD STATISTIK 984.1 Ny statistik 984.2 Den medelfristiga strategin för

statistik 994.3 Förbättringar i den institutionella

och rättsliga ramen för statistik 99

5 EKONOMISK FORSKNING 1015.1 Forskningsområden 1015.2 Forskningsnätverk 1015.3 Makroekonometriska modeller

för euroområdet 1035.4 Program för konferenser och

besökare 103

6 ÖVRIGA UPGIFTER OCH VERKSAMHETER 1056.1 Efterlevnad av förbuden mot

monetär f inansiering och positiv särbehandling 105

6.2 Rådgivande funktioner 1056.3 Förvaltningen av europeiska

gemenskapens upplånings- och utlåningstransaktioner 106

6.4 Förvaltning av valutareserver 106

KAPITEL 3FINANSIELL STABILITET OCH INTEGRATION

1 FINANSIELL STABILITET 1101.1 Övervakning av den f inansiella

stabiliteten 1101.2 Samarbete i krissituationer 112

2 FINANSIELL REGLERING OCH ÖVERVAKNING 1132.1 Lamfalussymodellen 1132.2 Bankverksamhet 1132.3 Värdepapper 1142.4 Andra frågor 115

3 FINANSIELL INTEGRATION 116

4 ÖVERVAKNING AV MARKNADENS INFRASTRUKTUR 1224.1 Övervakning av systemen och

infrastrukturen för storaeurobetalningar 122

4.2 System för massbetalningar 1244.3 Clearing- och avvecklingssystem

för värdepapper 125

KAPITEL 4EUROPEISKA OCH INTERNATIONELLA FRÅGOR

1 EUROPEISKA FRÅGOR 1301.1 Policyfrågor 1331.2 Institutionella förändringar av

europeiska organ som berör ECB 133

2 INTERNATIONELLA FRÅGOR 1362.1 Det internationella monetära och

finansiella systemet 1362.2 Samarbete med länder utanför EU 138

KAPITEL 5ANSVARSSKYLDIGHET

1 ANSVARIGHET INFÖR ALLMÄNHETEN 144

2 ANSVARIGHET INFÖR EUROPAPARLAMENTET 1462.1 Översikt av förbindelserna med

Europaparlamentet under 2003 1462.2 ECB:s ståndpunkt i valda frågor

som diskuterats vid möten medEuropaparlamentet 146

KAPITEL 6EXTERN KOMMUNIKATION

1 KOMMUNIKATIONSPOLICY 152

2 KOMMUNIKATIONSVERKTYG 153

3 KOMMUNIKATIONSFRÅGOR UNDER 2003 154

KAPITEL 7EUROPEISKA UNIONENS UTVIDGNING

1 HUVUDDRAG I DEN EKONOMISKA OCHFINANSIELLA UTVECKLINGEN SAMTPOLICYFRÅGOR 1591.1 Den ekonomiska utvecklingen 1591.2 Utvecklingen på f inansmarknaderna

i de anslutande länderna 162

2 RÄTTSLIGA FRÅGOR 165

3 FÖRBEREDELSER FÖR ANSLUTNINGEN 1663.1 Centralbankstransaktioner 1663.2 Betalnings- och avvecklingssystem 1663.3 Sedlar 1673.4 Statistik 1683.5 IT-infrastruktur och applikationer 169

KAPITEL 8INSTITUTIONELL RAM, ORGANISATION OCH ÅRSREDOVISNING

1 ECB:S BESLUTANDE ORGAN, INTERNASTYRNING OCH KONTROLL 1721.1 Eurosystemet och Europeiska

centralbankssystemet 1721.2 ECB-rådet 1731.3 Direktionen 1761.4 ECB:s allmänna råd 1781.5 ESCB kommittéer och

budgetkommitté 1791.6 Intern styrning och kontroll 179

2 ORGANISATIONSUTVECKLING 1822.1 Personalfrågor 1822.2 Åtgärder för att stärka den interna

organisationen 1832.3 Ny ECB-byggnad 184

3 ECBS SOCIALA DIALOG 186

4 ÅRSREDOVISNING FÖR ECB 187Balansräkning per den 31 december 2003 188Resultaträkning för det år som avslutades den 31 december 2003 190Redovisningsprinciper 191

4ECBÅrsrapport2003

Noter till balansräkningen 194Noter till resultaträkningen 200Not om förlustfördelning 203

5 EUROSYSTEMETS KONSOLIDERADE BALANSRÄKNING PER DEN 31 DECEMBER 2003 206

BILAGOR

RÄTTSAKTER SOM EUROPEISKA CENTRALBANKEN HAR ANTAGIT 210

EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDEN 213

DOKUMENT UTGIVNA AV EUROPEISKACENTRALBANKEN SEDAN JANUARI 2003 217

KRONOLOGISK ÖVERSIKT ÖVERPENNINGPOLITISKA ÅTGÄRDER 221

ORDLISTA 223

FÖRTECKNING ÖVER RUTOR, TABELLER OCHDIAGRAM

RUTOR1 Forskning i samband med utvärderingen av

ECB:s penningpolitiska strategi 202 Euroländernas marknad för

skuldförbindelser utgivna av företag 29Diagram: Utestående skuldförbindelser i euro utgivna av icke-MFI 30

3 Hushållens och icke-finansiella företagsfinansiella ställning i euroområdet 33Diagram A: Den privata icke-finansiellasektorns skuld 33Diagram B: Den privata icke-finansiellasektorns f inansiella sparande 33

4 Inflationsskillnader i euroområdet: möjliga orsaker och policykonsekvenser 44Diagram: Inflationsspridning ieuroområdet 44

5 Framsteg i strukturreformer påeuroområdets produkt- ocharbetsmarknader 50

6 Betydelsen av omfattande reformer förhållbara offentliga f inanser 58

7 Riskhantering i samband med tillhandahållandet av kredit i penningpolitiska transaktioner ochtransaktioner i betalningssystem 82

8 Rekommendationer, överenskomna mellan European Banking Federation,European Savings Bank Group och European Association of Co-operativeBanks, till aktörer som deltar i CCBM-transaktioner 91

9 Mått på integrationen på euroområdetsfinansmarknader 119

10 Forskarnätverk om kapitalmarknader och f inansiell integration i Europa 120

11 Förfarandet vid alltför stora underskott 13412 ECB:s verksamhetsmål 155

TABELLER 1 Översikt över monetära variabler 262 Fördelning på sektorer av utestående

skuldförbindelser utgivna av hemmahörande i euroområdet 31

3 Euroområdets icke-finansiella sektorersfinansiering och finansiella investeringar 32

4 Prisutveckling 425 Indikatorer för arbetskraftskostnader 486 Sammansättning av real BNP-ökning 497 Arbetsmarknadsutveckling 548 Offentliga sektorns finansiella ställning

i euroområdet 569 Makroekonomiska indikatorer för Danmark 6510 Makroekonomiska indikatorer för Sverige 6811 Makroekonomiska indikatorer för

Storbritannien 6912 Betalningar i Target 8813 Fördelning av produktion av

eurosedlar 2003 96

DIAGRAM1 Inflationsförväntningar på lång sikt 182 ECB-räntor och dagslåneräntan 223 M3-ökning och referensvärdet 254 Uppskattningar av nominellt och realt

penningmängdsgap 265 Rörelser i M3 och dess motposter 27

5ECB

Årsrapport2003

6 Utgivning av skuldförbindelser avhemmahörande i euroområdet, fördelat på sektorer 28

7 Icke-finansiella sektorersskuldfinansiering 31

8 Korta räntor i euroområdet 369 Räntor på tremånaders EURIBOR-

terminskontrakt och implicit volatilitet 3610 Långa statsobligationsräntor 3711 Reala långa obligationsräntor

i euroområdet och brytpunktsinflation 3812 Korta MFI-räntor och en kort

marknadsränta 3913 Långa MFI-räntor och en lång

marknadsränta 3914a Aktieindex 4014b Implicit volatilitet på aktiemarknaderna 4015 HIKP-inflation, fördelat på de viktigaste

delkomponenterna 4316 Delkomponenternas bidrag till

HIKP-inflation 4317 Uppdelning av industrins producentpriser 4718 Ersättning per anställd, fördelat på

sektorer 4819 Bidrag till real BNP-ökning per kvartal 5220 Konfidensindikatorer 5321 Varuexport och industriproduktion 5322 Arbetslöshet 5423 Eurons nominella och reala effektiva

växelkurs 6224 Bytesbalans och dess komponenter 6225 Export till länder utanför euroområdet,

utländsk efterfrågan och nominell effektivväxelkurs 63

26 Finansiellt sparande 6327 Ekonomiska och finansiella indikatorer

för EU-länderna utanför euroområdet ochför euroområdet 66

28 Likviditetsfaktorer och användning avstående faciliteter i euroområdet 2003 75

29 Godtagbara värdepapper i grupp ett förEurosystemets kredittransaktioner 80

30 Användning av säkerheter i Eurosystemetskredittransaktioner 81

31 Gränsöverskridande säkerheter i procent av totala säkerheter i Eurosystemet 92

32 Utelöpande sedlar 2000–2003, totalt värde 9333 Utelöpande eurosedlar 2002–2003,

totalt antal 93

34 Utelöpande eurosedlar 2002–2003, antal per valör 94

35 Offentliggörande av ECB:s arbetsrapporter 101

36 ECB:s arbetsrapportsserier: klassif icering enligt Journal of Economic Literature 102

6ECBÅrsrapport2003

LÄNDER

BE BelgienDK DanmarkDE TysklandGR GreklandES SpanienFR FrankrikeIE IrlandIT ItalienLU LuxemburgNL NederländernaAT ÖsterrikePT PortugalFI FinlandSE SverigeUK StorbritannienJP JapanUS Förenta staterna

ÖVRIGA FÖRKORTNINGAR

BIS Bank for International SettlementsBNP bruttonationalproduktBPM5 IMF:s betalningsbalanshandbok

(IMF Balance of Payments Manual (5:e utgåvan))

c.i.f. kostnader, försäkring och frakt vid importgräns

ECB Europeiska centralbankenECBS Europeiska centralbankssystemetECU europeisk valutaenhet

(European Currency Unit)EMI Europeiska monetära institutetEMU Ekonomiska och monetära unionenENS 95 Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995EU Europeiska unionenEUR eurof.o.b. fritt vid exportgränsHIKP harmoniserat konsumentprisindexILO Internationella

arbetsorganisationen (International Labour Organisation)

IMF Internationella valutafonden (International Monetary Fund)

KPI konsumentprisindexMFI monetära f inansinstitutPPI producentprisindexULCM enhetsarbetskostnad i

tillverkningsindustrin

I enlighet med praxis inom gemenskapen angesmedlemsländerna i alfabetisk ordning efterlandsnamnen enligt nationell stavning.

7ECB

Årsrapport2003

FÖRKORTNINGAR

8ECBÅrsrapport2003

Sedan 1998 har ECB organiserat en serie utställningar under titeln ”Contemporary art from theMember States of the European Union” (Samtida konst från medlemsländerna i Europeiskaunionen). Varje utställning syftar till att ge ECB:s personal och besökare insikt i ett specielltEU-lands konstscen. Samtida konst har valts eftersom den speglar den period då valutaunionenblev verklighet.

Några av konstverken har köpts in till ECB:s konstsamling, som ska utökas. De åtta sidor somdelar kapitlen i denna årsrapport visar ett urval arbeten från denna samling.

Konstnär: Hans Vandekerckhove 14Titel: Landschappeling, 2003Material: Olja på duk; Format: 200 × 160 cm

Konstnär: José María Sicilia 72Titel: La luz que se apaga, 1997Material: Vaxfärg, olja och papper på trä; Format: 185 × 157 cm

Konstnär: Gerhard Balder 108Titel: Roter Nautilus, 1995Material: Olja på duk; Format: 70 × 54 cm

Konstnär: Jens Fänge 128Titel: Jugend, 2003Material: Olja på duk; Format: 132 × 122 cm

Konstnär: Kyriakos Mortarakos 142Titel: UntitledMaterial: Blandteknik på duk; Format: 220 × 320 cm

Konstnär: Gérard Garouste 150Titel: La duègne et le pénitent, 1998Material: Olja på duk; Format: 195 × 160 cm

Konstnär: Árpád Szabados 156Titel: Untitled, 1995Material: Blandteknik på duk; Format: 120 × 90 cm

Konstnär: Koen Vermeule 170Titel: Untitled (detail), 2002Material: Olja på duk; Format: 210 × 210 cm

FÖRORD

Under större delen av förra året stod Wim Dui-senberg vid rodret för ECB och jag vill betygahonom min aktning. Under hans ordförande-skap hanterade EMI, ECB och de nationellacentralbankerna framgångsrikt alla utmaningarde ställdes inför – övergången till euro för allakapitalmarknadstransaktioner och kontantlösatransaktioner den 4 januari 1999, övergångentill ett nytt sekel och kontantövergången den 1 januari 2002. Eurosystemet uppfattades somen i hög grad trovärdig centralbank vars politikär tillförlitlig och som försvarar valutan välgenom att bevara prisstabilitet och förtroendetför euron. Det är detta arv i form av det enadeeuropeiska monetära teamets effektiva styrningsom de övriga ledamöterna av ECB:s direktionoch jag är angelägna om att bevara och för-stärka under de kommande åren.

***

I december 2002 meddelade ECB-rådet sittbeslut att under första halvåret 2003 ingåendeutvärdera sin penningpolitiska strategi. Ändasedan ECB upprättades har dess penningpoli-tiska strategi erbjudit en solid grund för detinterna beslutsfattandet och för ett inbördes

sammanhängande ramverk för kommunikationmed omvärlden, vilket har befrämjat möjlighe-ten att utkräva ansvar av ECB. Faktiskt f innsdet belägg för att de långfristiga inflationsför-väntningarna – vilka ger ett mått på centralban-kens trovärdighet – alltsedan 1999 stämt över-ens med ECB:s definition på prisstabilitet.Minskad osäkerhet om den framtida inflationenhar bidragit till att reducera riskpremien i rän-torna och därmed de reala kostnaderna förfinansiering. Det var helt naturligt att ECB-rådet efter mer än fyra års erfarenheter skullevilja se tillbaka och på ett systematiskt sättreflektera över de vunna erfarenheterna och dekommentarer som framförts av oberoendeobservatörer.

Den 8 maj 2003 redovisade ECB-rådet resulta-tet av sin utvärdering av strategin. Rådetbekräftade sin definition på prisstabilitet från ioktober 1998, dvs. en årlig ökning under 2 % iHIKP för euroområdet. Samtidigt gjorde ECB-rådet klart att det vid sin strävan efter prissta-bilitet enligt denna definition avsåg att hållainflationen på medellång sikt under men nära 2 %. ECB-rådet bekräftade också att dess pen-ningpolitiska beslut skulle fortsätta att grundasig på en omfattande analys av riskerna förprisstabilitet, från såväl ekonomiska sommonetära utgångspunkter. Vidare betonadeECB-rådet att det skulle fortsätta att, från ettmedel- och långfristigt perspektiv, stämma avinformationen som framkommit ur den grund-liga ekonomiska analysen mot den monetäraanalysen för att få fram en sammanhållenbedömning av riskerna för prisstabilitet. Föratt understryka att referensvärdet för ökningeni penningmängden är av långfristig natur beslu-tade ECB-rådet att framöver inte längreompröva referensvärdet årligen. Genom attbekräfta och klargöra de huvudsakligabeståndsdelarna i sin stabilitetsinriktade pen-ningpolitik har ECB-rådet ytterligare ökatförståelsen av ECB:s strategi, både i Europaoch övriga världen.

***

10ECBÅrsrapport2003

Första halvåret 2003 var den ekonomiska akti-viteten mycket svag till följd både av upptrapp-ningen av de geopolitiska spänningarna i sam-band med situationen i Irak och av denosäkerhet som rådde på de f inansiella markna-derna. Det var först från sommaren 2003 somden ekonomiska framtidstron i euroområdetgradvis förbättrades och tecknen på global eko-nomisk återhämtning förstärktes. Sammantagetvar den reala BNP-tillväxten i euroområdet 0,4 % 2003 mot 0,9 % 2002. Under de senastemånaderna har den ekonomiska aktiviteten ieuroområdet tilltagit. Ökningen i euroområdetsexport har förblivit robust till följd av dendynamiska expansionen i världsekonomin.Dessutom är förhållandena tillrättalagda för attden inhemska efterfrågan skall återhämta sig,till vilket även bidrar att räntorna är låga ochfinansieringsförhållandena i allmänhet gynn-samma. Att tillväxten i den reala BNP underde senaste åren varit en besvikelse visar atteuroområdet saknar flexibilitet och därför ärsårbar för externa chocker. Även om vissaframsteg gjorts i dessa hänseenden, vilketmåste erkännas och välkomnas, krävs fortfa-rande kontinuerliga och mycket stora ansträng-ningar för att genomföra de strukturella refor-mer som skall öka sysselsättningstillväxten ochsysselsättningsgraden, höja produktivitetenoch stärka potentialen för tillväxt i euroområ-det. Mot bakgrund av den demografiskautvecklingen krävs dessutom åtgärder för attsäkerställa att hälsovårds- och pensionssyste-men är hållbara på sikt.

År 2003 föll inflationen, mätt med HIKP, till2,1 % (från 2,3 % 2002). Att inflationen stan-nade kvar över 2 % orsakades främst av ovän-tade ökningar för några instabila komponenteri HIKP (som priserna på olja och livsmedelunder andra halvåret 2003) men även höjningarav indirekta skatter och taxor under 2003 hadeviss effekt. I ett medellångt perspektiv förvän-tades inflationstryckets utveckling under 2003vara förenlig med prisstabilitet.

Bilden av gynnsamma utsikter för prisstabilitetfördunklades inte av att penningmängden fort-satte att öka starkt under 2003. En del av

ökningen sammanhängde med den höga osä-kerheten på de ekonomiska och f inansiellamarknaderna under första halvåret 2003, vilkenutlöste omläggning av portföljerna i riktningmot de säkrare kortfristiga tillgångar som ingåri M3. Uppbyggnaden av överskottslikviditetbedömdes därför inte vara oroväckande, låtvara att vaksamhet krävdes i händelse att dennarikliga likviditet skulle behållas när återhämt-ningen tar fart.

Mot bakgrund av att inflationstrycket dämpa-des under första halvåret 2003 sänktes ECB:sstyrräntor med 25 punkter i mars 2003 och med50 punkter i juni. Detta medförde att den lägstaanbudsräntan vid de huvudsakliga refinansie-ringstransaktionerna föll till den historiskt låganivån 2,0 %. Dessa beslut låg i linje med måletatt hålla inflationstakten under och nära 2 % påmedellång sikt. De mycket låga räntenivåernagav även viss motvikt till de olika faktorer sominverkade ogynnsamt på den ekonomiska akti-viteten. Under andra halvåret 2003 lämnadesECB:s styrräntor oförändrade eftersom pen-ningpolitikens inriktning bedömdes vara ända-målsenlig för att bevara prisstabilitet på medel-lång sikt.

På det f inanspolitiska området misslyckadesflertalet medlemsländer med att uppfylla målensom uppställts i de stabilitetsprogram sominlämnats i slutet av 2002 och början av 2003.Euroområdets genomsnittliga budgetunder-skott ökade från 2,3 % av BNP 2002 till 2,7 % av BNP 2003. Vidare förblev budget-ställningen en källa till bekymmer i länder somhaft betydande jämviktsbrist redan 2002. Den25 november beslutade ekofinrådet att inteagera på grundval av kommissionens rekom-mendationer avseende Tyskland och Frankrikemen enades om att hålla förfarandet vid alltförstora underskott i beredskap för dessa länder.De två berörda länderna utfäste sig att korri-gera sina alltför stora underskott så snart sommöjligt och allra senast 2005, samtidigt sområdet framhöll att det var redo att fatta beslutenligt artikel 104.9 – vilket ånyo skulle utlösaförfarandet vid alltför stora underskott – omdessa två länder skulle underlåta att infria sina

11ECB

Årsrapport2003

åtaganden. Andra länder som fortfarande upp-visar f inansiella obalanser behöver också göraframsteg i riktning mot att uppnå en budget-ställning nära jämvikt eller i överskott påmedellång sikt.

Det är helt avgörande att förtroendet upprätt-hålls både för soliditeten i de offentliga finan-serna och för EMU:s institutionella grund.ECB-rådet anser att alla berörda parter måsteleva upp till sitt ansvar och sina åtaganden. Förutvecklingen framöver är det väsentligt att bud-getkonsolidering och strukturella reformer rotarsig. Om så sker uppkommer positiva effekteräven på kort sikt eftersom det kan stärka all-mänhetens förtroende för reglernas trovärdighetoch de offentliga finansernas hållbarhet på långsikt. Vidare skulle reformer på utgifts- och skat-tesidan samt en omprioritering i riktning motmer produktionsbefrämjande utgifter främjaden potentiella produktionstillväxten.

***

Den 1 maj 2004 ansluter sig ytterligare tio ländertill EU och tio nya centralbanker blir medlemmarav ECBS. Denna epokgörande politiska och eko-nomiska händelse, som äger rum endast 14 årefter Berlinmurens fall och 12 år efter underteck-nandet av Maastrichtfördraget, demonstrerar hursnabb historiens gång är. På sina behörighetsom-råden har ECB och de nationella centralban-kerna, i samarbete med de anslutande ländernascentralbanker, utfört kolossalt omfattande förbe-redelser för att säkerställa att de anslutandecentralbankerna inlemmas friktionsfritt i ECBS.För att möta denna utmaning har ECB rekryteratoch fortsätter att rekrytera ny personal, i synner-het experter från de anslutande länderna vilkakommer att bidra – genom sina kunskaper ochsärskilda bakgrund – till ECB:s effektivitet ochdynamik. Cheferna för de anslutande centralban-kerna har vidare inbjudits att delta i mötena medallmänna rådet som observatörer sedan juni2003, medan experter från deras institutioner hardeltagit i samma egenskap sedan april 2003.

Att tio nya länder blir medlemmar är en storhistorisk händelse med viktiga institutionella

implikationer för EU, som föranlett berörda 25länder att i Europas framtidskonvent arbetamed att utforma en ny konstitution. ECB följdekonventets och regeringskonferensens arbetemycket nära och bidrog till deras överlägg-ningar i frågor som berör ECB:s och ECBSuppgifter och uppdrag. ECB-rådet har generelltvälkomnat utkastet till konstitution underförutsättning att det inte skulle medföra någrasubstantiella förändringar i ECB:s och ECBSuppgifter, uppdrag, status och rättsliga ställ-ning. ECB:s viktigaste önskemål var att en hän-visning skulle införas till ”inflationsfritillväxt” eller ”prisstabilitet” i artikel I-3.3angående EU:s mål. En sådan hänvisning pålämplig framträdande plats saknades i konven-tets text. ECB föreslog också att de nationellacentralbankernas oberoende skulle erkännas iartikel I-29, att en hänvisning skulle införas tilldet vitt omfattade begreppet ”Eurosystemet” ikonstitutionsutkastet samt att det i artikel III-90 angående säkrandet av eurons plats i detinternationella valutasystemet införs enuttrycklig hänvisning till ECBS befogenheter.

***

För ECB:s organisation och sätt att fungera var2003 ett år fyllt av utmaningar. Vid slutet avåret visade ECB:s räkenskaper en nettoförlustpå 477 miljoner euro. Denna förlust, somfrämst beror på nedskrivning av ECB:s dollar-tillgångar uttryckta i euro, uppkom efter beak-tande dels av all ECB:s intjäning, inklusiveinkomster från utelöpande eurosedlar, dels avianspråktagandet av reserveringar till ettbelopp av 2,6 miljarder euro som gjorts underde föregående åren för valuta- och ränterisker.Deprecieringen av den amerikanska dollarnunder 2003 har medfört avsevärda orealiseradeförluster som behandlas – i överensstämmelsemed försiktighetsprincipen – som realiseradeförluster vilka förts till vinst- och förlusträk-ningen, medan orealiserade vinster förts tillomvärderingskonton. Dessutom har de histo-riskt låga räntenivåer som gällt under 2003, ochderas utveckling i förhållande till både ECB:shuvudsakliga reservvalutor och euron, lett tillatt ECB:s ränteinkomster, inklusive inkomsten


på tillgångar som utgör motposter till de utelö-pande sedlarna, minskat.

I slutet av 2003 var 1 217 personer anställdavid ECB, jämfört med 1 109 vid slutet av 2002.Från den 1 januari 2003 är alla vakanta tjänsteröppna för medborgare från anslutande länder.ECB har även med framgång inlett rekryte-ringskampanjer som särskilt riktar sig till per-soner därifrån som är översättare, juristlingvis-ter och advokater. För närvarande är 39personer från anslutande länder anställda pålängre kontrakt än för ett år.

Sedan 1998 har ECB expanderat kontinuerligtoch antalet anställda har stigit påtagligt, vilketskapar ett behov att ständigt förbättra deninterna organisationens sätt att fungera. I dettasammanhang beslutade direktionen att sätta igång ett antal studier av personalfrågor somgäller företagskulturen, intern kommunikationoch organisationens prestationsförmåga. Påbasis av studiernas resultat har direktionenbeslutat att starta en process med ledningsför-ändringar som kallas ”ECB i rörelse”. Fyraprojektgrupper har bildats under ledning av ettprojektkontor och direktionen. I oktober 2003godkände direktionen ett antal åtgärder vilkaalla blir klara för genomförande i juli 2004.

Vårt mål är att förbättra ECB:s funktionssättoch effektivitet, att förbättra förvaltningen avhumankapitalet och att förstärka centralbanks-värden som effektivitet, opartiskhet, diskretionoch höga etiska standarder hos alla anställda.Den grundlägganda andan i ”ECB i rörelse” äratt mer fullständigt, mer ingående och effekti-vare tillämpa grupparbetskonceptet på de olikainslagen i ECB:s verksamhet, oavsett om dettaåstadkoms genom att ge personalen störrebefogenheter, genom att direkt belöna persona-lens prestationer eller genom att förstärka enöppen och samarbetsinriktad miljö.

Frankfurt am Main i mars 2004

Jean-Claude Trichet

13ECB

Årsrapport2003

KonstnärHans VandekerckhoveTitelLandschappeling, 2003MaterialOlja på dukFormat 200 × 160 cm

KAP ITEL 1

EKONOMISK UTVECKLINGOCH PENNINGPOLITIK

1.1 UTVÄRDERING AV ECB:S PENNINGPOLITISKASTRATEGI

Efter att i mer än fyra år ha ansvarat föreuroområdets penningpolitik gjorde ECB-rådetunder första halvåret 2003 en noggrann utvär-dering av ECB:s penningpolitiska strategi föratt få en överblick över de erfarenheter som hargjorts. I denna utvärdering togs hänsyn till denallmänna debatten om hur penningpolitikenlämpligen bör utformas och till resultaten avflera studier som Eurosystemets expertergenomförde för att skaffa fram bakgrundsmate-rial till utvärderingen (se ruta 1). Den 8 maj2003 meddelade ECB-rådet slutsatserna avutvärderingen. De handlade både om kvantif ie-ringen av ECB:s prisstabilitetsmål och analysenav hoten mot prisstabilitet.1

PRISSTABILITETSMÅLETI oktober 1998 tillkännagav ECB-rådet enkvantitativ def inition av prisstabilitetsmålet.Detta mål def inieras som ”en årlig ökningunder 2 % i det harmoniserade konsumentpris-indexet (HIKP) för euroområdet”. Genom att idefinitionen av prisstabilitet tala om en ökningi HIKP under 2 % gjorde man klart att bådeinflation och deflation är oförenligt med pris-stabilitet. Det fanns ingen konkret undre gränsför inflationstakten i definitionen av prisstabi-litet, vilket berodde på osäkerheten om storle-ken på eventuella systematiska mätfel i HIKPoch deras variationer över tiden. Definitionensövre gräns fastställdes till en nivå som låg klartöver noll för att skapa en säkerhetsmarginalmot deflationsrisker. Samtidigt ansågs den övregränsen på 2 % vara tillräckligt låg för att detskulle bli möjligt att skörda fördelarna medprisstabilitet.

ECB-rådet slog också fast att ”prisstabilitetskall upprätthållas på medellång sikt“. Dettaspeglade insikten att penningpolitiken inte läm-par sig för att kontrollera priser eller f injusteraekonomisk utveckling på kort sikt.

I ett tillkännagivande den 8 maj 2003 bekräf-tade ECB-rådet sin definition av prisstabilitet.Samtidigt gjorde man klart att man inom defi-

nitionens ram kommer att sträva efter att hållainflationstakten under men nära 2 % på medel-lång sikt.

I sin kvantif iering av prisstabilitetsmålet vardet tydligt att ECB-rådet återigen tog hänsyntill kostnaderna för inflation, men också till deargument som kan anföras för att tolerera enmåttlig positiv inflationstakt.

Kostnaderna för inflation är välkända. Aktuellastudier tyder på att de i själva verket kan varahögre än vad man tidigare trott, även vid enmåttlig inflationstakt. Inflationen snedvriderinte minst de relativa prisrörelsernas signale-rande roll och avleder resurser från produktivaändamål till aktiviteter som går ut på att skyddainvesterare mot inflation. Inflation förstärkerockså beskattningens snedvridande effekter ochkan öka osäkerheten och därmed riskpremierna,vilket hindrar ackumuleringen av kapital i eko-nomin. Ur fördelningspolitisk synvinkel bidrarinflation till ökade skillnader eftersom dendrabbar samhällets svagaste grupper, som harsämre möjligheter att skydda sig mot infla-tionskostnaderna. Om man bortser från andrafaktorer borde det alltså f innas starka skäl attupprätthålla prisstabilitet i bokstavlig mening.

Trots de betydande inflationskostnaderna f innsdet emellertid flera faktorer som tyder på attdet är önskvärt med en måttlig positiv infla-tionstakt. Det första argumentet handlar om attdet f inns en undre nollgräns för nominella rän-tor och riskerna för deflation. Problemet medden undre gränsen beror på att en centralbankinte kan pressa de nominella räntorna undernoll. Alla försök skulle misslyckas eftersomallmänheten hellre skulle hålla kontanter – somger en nominell nollavkastning – än att låna uteller sätta in sina pengar till en negativ ränta.Detta innebär att en utdragen deflationsperiodtill följd av en serie negativa efterfrågechockerkan begränsa centralbankens möjligheter attsänka de reala räntorna för att stimulera efter-frågan och motverka deflationstryck. Även om


1 PENNINGPOLITIKEN I EUROOMRÅDET

1 Se även artikeln ”Resultatet av ECB:s utvärdering av den pen-ningpolitiska strategin” i ECB:s månadsrapport för juni 2003.

det f inns andra politiska åtgärder som kan vid-tas när räntan ligger på noll är det klokt att haen säkerhetsmarginal genom att sträva efter enpositiv, men låg, inflationstakt snarare än ennollinflation.

Det andra argumentet för en måttlig positivinflationstakt handlar om eventuella systema-tiska mätfel i prisindexet, t.ex. på grund av attprismåtten inte justeras tillräckligt för kvali-tetsförändringar. Det skulle kunna innebära attsträvan efter en uppmätt nollinflation i självaverket faktiskt skulle kunna leda till sjunkandepriser. Även om det är osäkert hur stora syste-matiska mätfel som kan förekomma i euroom-rådets HIKP visar tillgängliga studier att de för-modligen inte är betydande.

Det tredje argumentet för en låg positiv infla-tionstakt handlar om att en positiv föränd-ringstakt i prisnivån eventuellt kan ha gynnsaminverkan genom att underlätta ekonomins verk-liga anpassning till olika chocker när detförekommer nominella stelheter nedåt. Dessastelheter kan bero på producenters ocharbetstagares motstånd mot nominella sänk-ningar av priser och löner. Även om det ärmycket ovisst vilken betydelse nedåtriktadenominella stelheter har i praktiken och erfaren-hetsmässiga fakta inte är entydiga, särskilt inteför euroområdet, är det mycket viktigt attgenomföra strukturreformer för att göra pro-dukt- och arbetsmarknaderna mer flexibla.

En annan faktor som kan sägas tala för en lågpositiv inflationstakt på medellång sikt handlarom de processer mot real konvergens som ägerrum mellan olika regioner i en valutaunion. Omdet inte råder fullständig konvergens i fråga ominkomst- och produktivitetsnivåer mellan regio-nerna kan det uppstå strukturella infla-tionsskillnader mellan dem för att pris- (ochinkomst)nivåerna i de mindre utveckladeområdena skall kunna komma ikapp nivåerna ide mer utvecklade ekonomierna inom unionen.Det har därför hävdats att penningpolitiken böreftersträva en inflationstakt i hela unionen somär tillräckligt hög för att inte regioner medlägre inflationstakt skall ställas inför de bety-

dande kostnader som följer av nedåtriktadenominella stelheter eller gå in i långa perioderav sjunkande priser. Även om dessa faktorer ärteoretiskt vederhäftiga kan de i praktiken han-teras genom en strategi vars mål är att hållainflationstakten under men nära 2 % på medel-lång sikt, på det sätt som ECB-rådet klargjordeden 8 maj. Det bör påpekas att graden av kon-vergens i euroområdet i realiteten är relativthög och inte tycks utgöra något större problemi dagsläget. Även med hänsyn till anslut-ningsprocessen kommer denna effekt förmodli-gen att vara av begränsad betydelse också iframtiden, med tanke på hur förhållandevisliten tyngd de anslutande ekonomierna kommeratt ha i det utvidgade euroområdet. De anslu-tande länderna måste dessutom uppfylla kon-vergenskriterierna innan de kan anta euron. Detbetyder att de före antagandet av euron måstevisa att de har konvergerat tillräckligt och var-aktigt och att de uppfyller nödvändiga villkorför att upprätthålla en låg inflation.

När det gäller vilket index som skall användasför att bedöma om prisstabilitet har uppnåttskom ECB-rådet fram till att det lämpligasteindexet fortfarande är samlade HIKP. Dettaindex kommer – på ett harmoniserat sätt mellanländerna i euroområdet – närmast förändring-arna över tiden i priset på en representativ korgmed konsumtionsvaror. Det är en trovärdig ochtillförlitlig uppgift som gör det lättare att tyd-ligt kommunicera ECB:s åtagande att verka förett fullständigt och effektivt skydd mot minsk-ningar av pengars köpkraft.

Det hävdas ibland att centralbanker böranvända mått på den ”underliggande” inflatio-nen för att definiera sitt huvudmål. Dessa måttutgör värdefulla analysverktyg, eftersom deundantar mer instabila komponenter och/ellertillfälliga faktorer från den samlade inflationenoch därmed visar de mer grundläggande tren-derna i prisutvecklingen. Det skulle ur pen-ningpolitisk synvinkel emellertid medföra bety-dande nackdelar att definiera prisstabilitet medhjälp av ett mått på underliggande inflation,inte minst därför att det inte skulle vara likatydligt. Dessutom skulle det vara ganska god-

17ECB

Årsrapport2003

tyckligt, eftersom det inte f inns någon allmäntvedertagen metod att beräkna dessa mått.Genom att def iniera prisstabilitetsmålet medutgångspunkt i den samlade inflationen läggerECB åtminstone inte alltför stor vikt vid denkortsiktiga prisutvecklingen i sina penningpoli-tiska överläggningar. Det faktum att ECB:spenningpolitiska strategi löper på medellångsikt gör att ECB-rådet i sitt beslutsfattandebortser från eventuell prisvolatilitet på kortsikt.

ECB-rådets beslut den 8 maj 2003 kan avslut-ningsvis sägas avspegla de positiva erfarenhe-terna av kvantif ieringen av ECB:s prissta-bilitetsmål och innebär att den tidigarepenningpolitiken ligger fast. Som framgår avdiagram 1 har inflationsförväntningarna pålång sikt i euroområdet sedan januari 1999 sta-digt legat mellan 1,7 % och 1,9 %, vilket är ilinje med definitionen av prisstabilitet. Det äranmärkningsvärt med tanke på de storaprischocker som har drabbat euroområdet. Tackvare att inflationsförväntningarna är så stabilakan prischockernas inflationistiska effekter påmedellång sikt begränsas, vilket gör det möjligtatt undvika kraftfulla penningpolitiska reaktio-

ner på sådana chocker som i sin tur skullekunna få en negativ inverkan på avvikelser iproduktion.

ANALYSEN AV HOTEN MOT PRISSTABILITETI oktober 1998 meddelade ECB-rådet att manskulle organisera, utvärdera och avstämmainformation som är av betydelse för att bedömahoten mot prisstabilitet med utgångspunkt i tvåanalysperspektiv, som senare kom att kallas de”två pelarna” i ECB:s penningpolitiska strategi.Syftet med denna uppläggning är att se till attall policyrelevant information beaktas i dentotala bedömningen av utsikterna för prisstabi-litet. Inom ramen för den ena pelaren, som läg-ger stor vikt vid penningmängden, har det fast-ställts ett referensvärde för ökningen i ett brettpenningmängdsmått som är förenligt medECB:s prisstabilitetsmål.

Den 8 maj 2003 meddelade ECB-rådet att manäven framöver skulle fatta sina penningpoli-tiska beslut efter en omfattande analys av hotenmot prisstabilitet med utgångspunkt i de tvåpelarna. De två pelarna skulle hädanefter kallas”den ekonomiska analysen” och ”den monetäraanalysen”. ECB-rådet konstaterade att båda


D iag ram 1 I n f l a t i on s f ö r vän tn inga r på l ång s i k t

(årliga procentuella förändringar)

HIKP-inflationLångsiktiga inflationsförväntningar (Consensus Economics Forecasts) 1)

HIKP-inflationsförväntningar på fem års siktÖvre gräns i definition av prisstabilitet

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

5,5

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

5,5

EMU:s etapp tre

1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004

Källor: Eurostat, Consensus Economics Forecasts, Survey of Professional Forecasters och ECB-beräkningar.1) Inflationsförväntningarna på lång sikt är marknadens inflationsförväntningar på sex till tio års sikt. Fram till december 2002 vägtgenomsnitt för de fem största euroländerna som svarar för mer än 80 % av euroområdets BNP.

analyserna med tiden har fördjupats och bred-dats, allt eftersom fler uppgifter för euroområ-det har blivit tillgängliga och de tekniska verk-tygen har förbättrats, och att de kommer attfortsätta att vidareutvecklas i framtiden.

ECB-rådet förtydligade också på vilket sättman integrerar indikationerna från dessa tvåkompletterande analyser när man försöker göraen helhetsbedömning av hoten mot prisstabili-tet. ECB-rådet påpekade särskilt att den mone-tära analysen i första hand är ett sätt att, i ettmedellångt till långt perspektiv, stämma av deindikationer på kort till medellång sikt somframkommer vid den ekonomiska analysen.

Den ekonomiska analysen är främst inriktad påatt bedöma den aktuella ekonomiska och f inan-siella utvecklingen och de implicita hoten motprisstabilitet på kort till medellång sikt, medutgångspunkt i sambanden mellan utbud ochefterfrågan på varor, tjänster och faktormarkna-der i samma tidsperspektiv. I detta sammanhangtas vederbörlig hänsyn till behovet av att identi-f iera vilken typ av chocker som drabbar ekono-min, deras effekter på kostnads- och prissätt-ningsbeteende och hur de kommer att fortplantasig i ekonomin på kort till medellång sikt.

Den ekonomiska analysen kan emellertid intepå egen hand ringa in de mekanismer genomvilka monetära faktorer har sin verkan pålängre sikt och kan inte identif iera de mer lång-siktiga trenderna som ligger till grund för pris-utvecklingen. Penningpolitiken måste därför tahänsyn till den information som ökningen ipenningmängden på medellång sikt kan ge ochsom erfarenhetsmässigt har visat sig ha ett närasamband med prisbildningen i ett längre tids-perspektiv.

Det allmänt vedertagna sambandet mellanökningen i penningmängden och inflationen påmedellång till lång sikt ger penningpolitiken enfast och pålitlig hållpunkt i längre tidsperspek-tiv än vad som i makroekonomiska standard-modeller brukar användas för att konstruerainflationsprognoser. I den meningen innebärECB:s metod ett åtagande att man förutom att

fortlöpande reagera på den ekonomiska utveck-lingen även skall hålla ständig uppsikt över dengrundläggande faktor som påverkar priserna iett längre tidsperspektiv – dvs. takten i pen-ningmängdsökningen.

ECB:s tvåpelarsystem innebär inte att det görsnågon uppdelning av den information som ärrelevant för att analysera prisutsikterna eller attindikatorerna strikt fördelas mellan den ekono-miska och den monetära analysen. Systemetutnyttjar tvärtom konsekvent alla informations-variablers förmåga att komplettera varandra.

För att i sin information till allmänheten ge enriktig bild av den monetära analysens avstäm-ningsfunktion beslutade ECB-rådet ocksåatt ECB-ordförandens inledningsanföranden isamband med ECB:s månatliga presskonferen-ser hädanefter skulle ha ett annat upplägg somtar hänsyn till förtydligandet av ECB:s pen-ningpolitiska strategi.

För att understryka att det referensvärde förökningen i penningmängden, som används somriktmärke vid bedömningen av den monetärautvecklingen, är mer långsiktigt, beslutandeECB-rådet att referensvärdet inte längre skallvara föremål för en formell omprövning varjeår. Man beslutade emellertid fortsätta att analy-sera de villkor och antaganden som ligger tillgrund för referensvärdet och snarast meddelaom det är nödvändigt att ändra de underlig-gande antagandena.

SLUTSATSERI och med sitt tillkännagivande den 8 maj 2003bekräftade och förtydligade ECB-rådet ECB:spenningpolitiska strategi. ECB-rådets uttalandeom att målet är en inflationstakt som liggerunder, men nära, 2 % är helt i linje med dendefinition av prisstabilitet som ECB tillkänna-gav i oktober 1998 och betyder att den tidigarepenningpolitiken ligger fast. Samtidigt bör detändrade sättet att beskriva tvåpelarsystemet,som hädanefter skall kallas ”den ekonomiskaanalysen” respektive ”den monetära analysen”,göra penningpolitiken mer lättbegriplig för all-mänheten.

19ECB

Årsrapport2003


Ruta 1

FORSKNING I SAMBAND MED UTVÄRDERINGEN AV ECB:S PENNINGPOLITISKA STRATEGI

Under vintern och våren 2003 gjorde ECB-rådet en utvärdering av ECB:s penningpolitiska stra-tegi. Eurosystemets experter utarbetade tio bakgrundsstudier, delvis i samråd med externamedförfattare. Studierna var inriktade på tekniska frågor som ansågs vara relevanta, t.ex. valetav prisindex, det format som används för att definiera prisstabilitet, penningmängdsmåttensindikatoregenskaper och stabiliteten hos euroområdets penningefterfrågan. De tekniska studi-erna offentliggjordes på ECB:s webbplats omedelbart efter det att resultaten av utvärderingenav strategin hade meddelats den 8 maj 2003. I november 2003 gav ECB ut en bok med samtligastudier.1

När det gäller valet av prisindex var slutsatsen av en av studierna att HIKP fortfarande är en bramåttstock på priserna i euroområdet, men att konstruktionen av HIKP fortfarande kan förbätt-ras. Det är särskilt viktigt att basåret ändras ofta i de nationella indexen så att HIKP blir rättvi-sande och jämförbart och för att minska den systematiska avvikelsen som uppstår vid utbyte.En sådan avvikelse uppstår om prisindexet bortser från möjligheten att stigande priser på vissavaror kan få människor att välja att övergå från dyrare till billigare varor, men samtidigt uppnåsamma nytta.

Frågan om vilket format som används för att definiera prisstabilitet handlar om huruvida manskall tillkännage ett konkret mål, ett intervall eller ett prisstabilitetsmål som enbart formuleratsi kvalitativa termer. En studie fokuserade på detta genom att analysera enkätuppgifter om infla-tionsförväntningar på lång sikt i 15 industriländer och fann att inflationsförväntningar på långsikt var väl förankrade i de flesta av länderna. När man i studien jämförde de olika infla-tionsmålen kom man fram till att det inte spelade någon märkbar roll hur inflationsmålet till-kännagavs för dess förmåga att fungera som en hållpunkt för inflationsförväntningarna.

En viktig fråga som analyserades i två studier var den undre nollgränsen för de nominella rän-torna och riskerna för en utdragen deflation eller en deflationistisk spiral. Medan vissa kostna-der i samband med inflation även uppstår i perioder av deflation f inns det särskilt allvarligaproblem som är specif ika för deflation och som visar att det kan vara önskvärt med en svagtpositiv inflationstakt som en säkerhetsmarginal. Utifrån något olika teoretiska modeller kombåda undersökningarna av frågan om den lägre nollgränsen fram till att sannolikheten för attden lägre nollgränsen skulle bli bindande inte utgjorde en kvalitativt viktig faktor för ett infla-tionsmål fastställt till 1 % eller högre.

ECB-rådets beslut 1998 att penningmängden skulle ha en framträdande roll baserades på insik-ten om att inflation är ett penningfenomen på medellång till lång sikt. I en av bakgrundsstudi-erna granskades en stor mängd teoretisk och empirisk litteratur och slutsatsen blev att en sys-tematisk övervakning av penningmängdsutvecklingen kan hjälpa en centralbank att identif ierapotentiellt destabiliserande chocker som skulle vara svåra att upptäcka med en modell baseradpå den reala sektorn. I en annan studie granskades potentialen hos den snäva penningmängdenatt förbättra prognoserna beträffande real BNP. Tvärtemot vad man har funnit i Förenta staternakom denna studie fram till att i euroområdet har M1 bättre och mer hållbara prognosegenska-

1 Europeiska centralbanken, (2003), Background Studies for the ECB’s Evaluation of its Monetary Policy Strategy.

1.2 ECB:S STYRRÄNTOR HISTORISKT LÅGA 2003

Under första halvåret 2003 fördes penningpoli-tiken i ett ekonomiskt läge som kännetecknadesav betydande osäkerhet till följd av de storageopolitiska spänningarna i Mellanöstern ochden därav följande turbulensen i oljepriser ochpå f inansmarknader. Även om den reala BNP-tillväxten stagnerade första halvåret blev utsik-terna för den ekonomiska aktiviteten gradvisljusare under sommaren sedan de militärainsatserna i Irak hade avslutats och villkorenpå finansmarknaderna normaliserats. Totalt setthar real BNP i euroområdet ökat med endast0,4 % 2003, vilket är nedslående eftersomeuroområdet både 2001 och 2002 hade en realBNP-tillväxt som var lägre än den potentiellatillväxten (en årlig förändringstakt på 1,6 % respektive 0,9 %).

Trots en svag ekonomisk aktivitet sjönk denårliga HIKP-inflationen bara mycket måttligtfrån 2,3 % i genomsnitt både 2001 och 2002 till2,1 % 2003, och fortsatte därmed att ligganågot över den övre gränsen i ECB:s definitionav prisstabilitet. Den fortsatt dämpade ekono-miska aktiviteten under 2003 och eurons bety-dande appreciering förväntades dock dämpainflationstrycket på medellång sikt.

I enlighet med ECB:s penningpolitiska strategiavstämde ECB-rådet indikationerna på hot motprisstabilitet från den ekonomiska analysenmed indikationerna från den monetära analy-sen. Även om ökningen i penningmängden,delvis tack vare portföljomplaceringar, var fort-satt stark 2003 och en betydande överskottslik-viditet hade byggs upp sedan mitten av 2001,ansågs inflationsriskerna vara små med tanke

på den ganska dämpade ekonomiska aktivitetenoch måttliga kreditgivningen.

ECB-rådet sänkte ECB:s styrräntor i mars ochjuni 2003 med 25 respektive 50 punkter. Bakomdessa beslut, som följde på en sänkning med 50punkter i december 2002, låg den övergripandebedömningen under årets första hälft att infla-tionstrycket på medellång sikt höll på att avta.Efter dessa beslut låg den lägsta anbudsräntan ide huvudsakliga refinansieringstransaktionernapå historiskt låga 2,0 % och räntorna på utlå-nings- och inlåningsfaciliteterna på 3,0 %respektive 1,0 % (se diagram 2). Under andrahalvåret 2003 var räntorna oförändrade efter-som ECB-rådet ansåg att de var förenliga medmålet att upprätthålla prisstabilitet på medel-lång sikt.

En mer ingående analys av de penningpolitiskabesluten 2003 visar att de ekonomiska uppgif-terna under årets första månader alltmer bekräf-tade uppfattningen att den ekonomiska aktivite-ten skulle fortsätta att vara dämpad och ha ensvagare utveckling än vad som hade förväntatsi slutet av 2002. Ökade geopolitiska spänningari Mellanöstern utlöste osäkerhet kring de eko-nomiska utsikterna, ledde till kraftiga olje-prishöjningar och bidrog till ökad volatilitet påfinansmarknaderna. Även om det mest troligascenariot var att den reala BNP-tillväxten grad-vis skulle stiga från och med andra halvåret2003, uppfattades riskerna i detta läge alltmersom nedåtriktade. De ackumulerade makroeko-nomiska obalanserna i större ekonomiskaområden utanför euroområdet spädde på osä-kerheten kring den globala återhämtningen.

21ECB

Årsrapport2003

per än ränteskillnaderna. I en studie genomfördes formella tester av den kort- och långsiktigastabiliteten hos efterfrågan på den breda penningmängden i euroområdet. Slutsatsen blev attvarken stabiliteten hos de långsiktiga eller de kortsiktiga parametrarna för penningefterfrågankunde förkastas. I en annan studie tittade man närmare på frågan varför efterfrågan på denbreda penningmängden har varit stabilare i euroområdet som helhet än i enskilda länder i ochutanför euroområdet. Studien tydde bland annat på att stabiliteten förstärktes när penning-efterfrågan i enskilda euroländer aggregerades.

HIKP-inflationen fortsatte att ligga över 2 % ibörjan av 2003, då stigande oljepriser och höj-ningar av indirekta skatter och reglerade priserledde till ett visst uppåtriktat tryck på priserna.Det faktum att de mindre volatila komponen-terna i HIKP fortfarande uppvisade en relativthög ökning trots den dämpade ekonomiskaaktiviteten, och att den nominella löneökningenfortfarande var relativt stark trots en stigandearbetslöshet och låg produktivitetstillväxt, ska-pade en viss oro beträffande utsikterna förprisstabilitet på medellång sikt.

På det hela taget visade den ekonomiska analy-sen i början av 2003 emellertid att det mest san-nolika utfallet var att inflationen på medellångsikt slutligen skulle sjunka och så småningomstabiliseras på en nivå under 2 %. Den långva-riga perioden av svag ekonomisk tillväxt sågs iallt högre grad som en faktor som i slutändanskulle begränsa de potentiella uppåtriktade ris-kerna för prisstabiliteten genom sin inverkanpå löne- och prissättningsbeteendet. Dessutomförväntades eurons appreciering sedan våren2002 med tiden dämpa konsumentprisinflatio-nen.

Ökningen i penningmängden var fortsatt stark ibörjan av 2003, delvis på grund av den storaosäkerheten i ekonomin och på f inansmarkna-derna, som fortsatte att leda till portföljompla-ceringar till förmån för de kortfristiga likvidatillgångarna i M3 och gynnade försiktig-hetssparande. Inflationsriskerna när det gällerpenningmängdsutvecklingen ansågs därför varasmå. Denna bedömning stöddes av att föränd-ringstakten i långivningen till den privata sek-torn fortfarande var måttlig, särskilt beträf-fande lån till icke-finansiella företag.

Sammantaget räknade ECB-rådet med att fak-torer som dämpar inflationen på medellång siktskulle dominera. Den 6 mars 2003 beslutademan därför sänka ECB:s styrräntor med 25punkter, vilket gjorde att den lägsta anbudsrän-tan i de huvudsakliga ref inansieringstransak-tionerna hamnade på 2,5 %.

Andra kvartalet 2003 blev det allt tydligare attden reala ekonomiska aktiviteten var svag ochatt de nedåtriktade riskerna för återhämtnings-scenariot kvarstod. Det var i början svårt attvärdera de eventuella effekterna av de militära


D iag ram 2 ECB - r än to r o ch dag s l åne rän tan

(procent per år; dagliga uppgifter)

Källa: ECB.Anm.: Räntan i de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna är den ränta som tillämpades i anbudsförfaranden med fast ränta förtransaktioner som avvecklades före den 28 juni 2000 och därefter den lägsta anbudsräntan i anbudsförfaranden med rörlig ränta.

UtlåningsräntaInlåningsräntaLägsta anbudsränta i huvudsakliga refinansieringstransaktionerDagslåneränta (EONIA)Marginalränta i huvudsakliga refinansieringstransaktioner

1999 2000 2001 2002 20030,0

1,0

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

0,0

1,0

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

operationerna i Irak. Även om de geopolitiskaspänningarna avtog under våren blev det efter-hand uppenbart att förtroendet och den ekono-miska aktiviteten sannolikt inte skulle visanågon stark återhämtning den närmaste tiden.Oro över effekterna av Sars-viruset förmörkadeockså tillväxtutsikterna i Ostasien. Det kvar-stod också andra nedåtriktade risker som hadeatt göra med den tidigare ackumuleringen avobalanser utanför euroområdet och osäkerhetenom hur stora anpassningar som euroområdetsföretagssektor fortfarande måste göra för attöka sin produktivitet och lönsamhet efter denlångvariga perioden av svag tillväxt och denkraftiga aktieprisnedgången.

Oljepriserna sjönk när osäkerheten om resulta-tet av de militära operationerna i Irak mins-kade. Med tanke på det ekonomiska läget ocheurons fortsatta appreciering fanns det i juni2003 skäl att tro att årliga HIKP-inflationen påmedellång sikt skulle med god marginal blilägre 2 %. Denna övergripande bild av inflatio-nen märktes också i de makroekonomiska pro-gnoserna från Eurosystemets experter i juni2003 och i prognoserna från andra internatio-nella institutioner som presenterades andrakvartalet 2003.

När den ekonomiska analysen stämdes av motden monetära analysen tycktes den starkaökningen i M3 i allt större grad ha hängt sam-man med de låga räntorna, vilket antyddes avden starka ökningen i M3:s mest likvida kom-ponenter. Eftersom en betydande del av denackumulerade överskottslikviditeten var ettresultat av portföljomplaceringar och en pen-ningefterfrågan som motiverades av försiktig-hetsskäl bedömdes den allmänna penningmängds-situationen emellertid vara ett mindre bekym-mer för prisutvecklingen på medellång sikt,åtminstone i en period med dämpad ekonomiskaktivitet.

I denna situation beslutade ECB-rådet den 5juni 2003 sänka ECB:s styrräntor med 50 punk-ter. Sänkningen var i linje med målet att hållainflationen under, men nära, 2 % på medellångsikt och utgjorde en viss motvikt mot diverse

faktorer som hade en negativ inverkan på denekonomiska aktiviteten.

Under andra halvåret 2003 började det ekono-miska förtroendet i euroområdet först stabilise-ras och därefter gradvis förbättras när det komsignaler om en global ekonomisk återhämtning.Osäkerheten på aktiemarknaderna minskadeväsentligt, vilket gynnade den aktieuppgångsom började under årets andra kvartal. I dennasituation blev det mer sannolikt att scenariotmed ett gradvis ekonomiskt uppsving underandra halvåret 2003 som senare stärks under2004 skulle bli verklighet.

En starkare global efterfrågan var den främstaorsaken till att euroområdets export ökade kraf-tigt, vilket uppvägde den konkurrensnackdel iförhållande till omvärlden som eurons starkaappreciering sedan början av 2002 innebar.Under andra halvåret 2003 ökade exporten ieuroområdet avsevärt efter att ha minskat underförsta halvåret 2003. Den inhemska efterfråganvar fortsatt svag andra halvåret 2003. De lågaräntorna och allmänt gynnsamma f inansie-ringsvillkoren, liksom positiva terms-of-trade-effekter till följd av eurons appreciering,förväntades emellertid främja den privataefterfrågan. Fortgående anpassningsåtgärderinom företagssektorn för att öka produktivitetoch lönsamhet stärkte dessutom förväntning-arna om en gradvis återhämtning av företagensinvesteringar. På det hela taget pekade alla till-gängliga prognoser och beräkningar som togsfram under andra halvåret 2003, inklusive demakroekonomiska prognoserna från Eurosyste-mets experter som offentliggjordes i december,på en fortsatt förbättring av euroområdets realaBNP-tillväxt under 2004 och 2005.

De kortsiktiga nedåtriktade riskerna för dettascenario om en gradvis ekonomisk återhämtningminskade under årets andra hälft. I slutet av2003 ansåg ECB-rådet att riskerna var balanse-rade. I ett längre tidsperspektiv rådde det emel-lertid fortfarande osäkerhet om hur länge deexterna obalanserna i andra regioner i världenkommer att kvarstå och deras potentiella åter-verkningar på den globala tillväxtens hållbarhet.

23ECB

Årsrapport2003

När det gäller priserna sjönk den årliga HIKP-inflationen under andra halvåret 2003 inte likasnabbt och mycket som man tidigare hade vän-tat. Det berodde huvudsakligen på livsme-delsprisernas ogynnsamma utveckling och attoljepriserna var högre än väntat efter Irak-konfliktens slut, även om den sistnämnda effektenmildrades av eurons appreciering. Dessutompåverkades inflationen av höjningar av indi-rekta skatter och reglerade priser i slutet av2003 och början av 2004. I januari 2004 upp-gick den årliga HIKP-inflationen till 1,9%.

Under andra halvåret 2003 och i början av 2004ansåg ECB-rådet emellertid att utsikterna förprisstabilitet på längre sikt fortfarande vargynnsamma. I ett läge då ekonomin bara lång-samt började återhämta sig förväntades enmåttlig löneutveckling i kombination med enkonjunkturmässig återhämtning i produktivite-ten hålla nere ökningen i arbetskostnader perenhet. Att euron åter apprecierade avsevärt för-väntades dessutom fortsätta att bidra till endämpad importprisutveckling och – direkt ochindirekt – hålla nere konsumentprisinflationen.Under loppet av 2003 apprecierade euron i självaverket med omkring 11 % i nominella effektivatermer. Samtidigt tog ECB-rådet hänsyn till attutsikterna för prisstabilitet i slutet av 2003baserades på en rad antaganden om bl.a. denglobala ekonomiska tillväxten, oljepriser, väx-elkurser, löneutveckling och f inanspolitiskaåtgärder. ECB-rådet ansåg dessutom att detfanns anledning att noga följa signalerna frånobligationsmarknaderna om stigande infla-tionsförväntningar på lång sikt i slutet av 2003.När det gäller penningmängdsutvecklingendämpades ökningen i M3 bara långsamt andrahalvåret 2003. Detta tydde på att portföljom-placeringarna från monetära tillgångar till merlångsiktiga f inansiella tillgångar som inte ingåri M3 gick ganska sakta. Dessutom bidrog delåga räntorna till en fortsatt stark ökning när detgäller mycket likvida tillgångar. Samtidigt stegden årliga förändringstakten för lån till den pri-vata sektorn andra halvåret 2003.

I början av 2004 fanns det fortfarande betydligtmer likviditet i euroområdet än vad som kräv-

des för att f inansiera en icke-inflatorisk tillväxt.Om den ackumulerade överskottslikviditetenskulle leda till ett inflationstryck på medellångsikt berodde enligt ECB-rådet i mycket höggrad på i vilken mån portföljomplaceringarnavände och på hur stark den framtida ekono-miska tillväxten blir. Om överskottslikviditetenkvarstår kan den mycket väl leda till ett infla-tionstryck på medellång sikt. ECB-rådet under-strök i detta sammanhang att penningmängds-utvecklingen måste följas upp noggrant.

Sammantaget bedömde ECB-rådet under andrahalvåret 2003 och i början av 2004 att penning-politiken hade en lämplig inriktning för att upp-rätthålla prisstabilitet på medellång sikt. ECB:sstyrräntor lämnades därför oförändrade underdenna period. Samtidigt gjorde ECB-rådet klartatt man skulle fortsätta att noga följa utveck-lingen på alla områden som kan påverka dessbedömning av hoten mot prisstabilitet påmedellång sikt.


2.1 DEN MONETÄRA OCH FINANSIELLA UTVECKLINGEN

FORTSATT STARK ÖKNING I M3Den trend med hög ökning i penningmängden ieuroområdet, som började kring halvårsskiftet2001, fortsatte under 2003. Den genomsnittligaårliga förändringstakten i det breda penning-mängdsmåttet M3 steg ytterligare, till 8,0 %från 7,2 % 2002 och 5,4 % 2001. Det fannsdock skillnader i förändringstakten mellanförsta och andra halvåret. Under årets första tvåkvartal steg den årliga ökningen i M3 till sommest 8,5 % andra kvartalet. Därefter avtog dennågot och låg fjärde kvartalet på 7,6 % (se dia-gram 3).

Att ökningen i M3 fortsatte att stiga förstahalvåret 2003 berodde till stor del på atteuroområdets investerare visade en stark prefe-rens för likvida instrument i en situation dåfinansmarknaderna och världsläget känneteck-nades av stor osäkerhet, tillväxt- och syssel-sättningsutsikterna var ganska ovissa och avkastningskurvan tämligen flack. Penning-mängdsökningen stimulerades också av de lågaräntorna.

Under andra halvåret började takten i penning-mängdsökningen att avta endast långsamt.Bättre villkor på finansmarknaderna och lju-sare ekonomiska utsikter f ick de ekonomiskaaktörerna att åter satsa på mer långfristigafinansiella tillgångar och att minska sitt för-siktighetssparande. Penningmängdsökningenfortsatte dessutom att stödjas av de lågaräntorna.

Den starka ökningen i M3 från mitten av 2001innebar att det samlades betydligt mer likviditeti euroområdet än vad som krävdes för att f inan-siera en hållbar icke-inflatorisk tillväxt. Dettaframgår av den starka ökningen i penning-mängdsgapsmåtten i diagram 4, som visar M3-ökningens kumulativa avvikelser från referens-värdet sedan början av 1999.2 Både detnominella och det reala penningmängdsgapetfortsatte att öka kraftigt under 2003 och varfjärde kvartalet större än någonsin sedan början

av etapp tre av Ekonomiska och monetära unio-nen (EMU).3

Det största bidraget till den fortsatt starka pen-ningmängdsökningen 2003 kom från de mestlikvida komponenterna, dvs. de som ingår i detsnäva penningmängdsmåttet M1 (se tabell 1).Bland dessa komponenter var den fortsatt starkaårliga förändringstakten i utelöpande sedlar ochmynt en följd av att hemmahörande i euroområ-det och utlänningar fortsatte att öka sina inne-hav av sedlar och mynt under 2003. Detta leddeunder årets andra hälft till att mängden utelö-pande sedlar och mynt låg på en nivå som mot-svarade den långsiktiga trenden innan sedlaroch mynt byttes ut. Även avistainlåningen ökadepåtagligt 2003 till följd av de låga alternativ-

25ECB

Årsrapport2003

2 DEN MONETÄRA, FINANSIELLA OCH EKONOMISKAUTVECKLINGEN

Diag ram 3 M3 -ökn ing o ch re f e ren svä rde t

(årliga procentuella förändringar; säsong- och kalenderrensat)

M3 (tremånaders centrerat glidande medelvärde av årlig ökningstakt)M3 (årlig ökningstakt)Referensvärde (41/2 %)

1999 2000 2001 2002 2003 2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

7,0

8,0

9,0

10,0

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

7,0

8,0

9,0

10,0

Källa: ECB.

2 Det nominella penningmängdsgapet är skillnaden mellan denfaktiska M3-nivån och den M3-nivå som skulle ha varit resulta-tet om M3-ökningen konstant hade legat på referensvärdet 4,5 % sedan december 1998 (som har valts som basperiod). Detreala penningmängdsgapet är skillnaden mellan den faktiskaM3-nivån deflaterat med HIKP och den deflaterade M3-nivåsom skulle ha varit resultatet om den nominella M3-ökningenkonstant hade legat på referensvärdet 4,5 % och HIKP-inflatio-nen hade överensstämt med ECB:s definition av prisstabilitet –även här med december 1998 som basperiod.

3 Det är emellertid viktigt att komma ihåg att valet av basperiod iviss mån är godtyckligt. Dessa mått på penningmängdsgapetbör därför tolkas med försiktighet.

kostnaderna för denna typ av inlåning och, ibörjan av året, det mycket osäkra läget.

Den årliga förändringstakten i total kortfristiginlåning annan än avistainlåning var i stort settoförändrad under 2003 på i genomsnitt 5,0 %.

De ekonomiska aktörerna minskade sin kort-fristiga tidsbundna inlåning (dvs. inlåning meden avtalad löptid på upp till och med två år),medan den kortfristiga sparinlåningen (dvs.inlåning med en uppsägningstid på upp till ochmed tre månader) ökade avsevärt till följd av attden normalt positiva skillnaden mellan mone-tära f inansinstituts (MFI) räntor på sådan inlå-ning gradvis minskade under årets första hälft.

Den årliga förändringstakten i omsättbarainstrument sjönk slutligen till 8,4 % 2003 från11,3 % 2002. Denna nedgång, som huvudsakli-gen inträffade andra halvåret 2003, tyder på attde ekonomiska aktörerna långsamt börjademinska sina investeringar i de säkra kortfristigatillgångar som ingår i M3 efter hand som osä-kerheten på f inansmarknaderna skingrades ochavkastningskurvan f ick en brantare lutning.

Den årliga M3-ökningen sjönk ytterligare till 6,4 % i januari 2004, vilket var ännu ett tecken påatt investerarna i euroområdet gradvis börjadegöra omplaceringar till förmån för de mer lång-fristiga och riskabla finansiella tillgångar sominte ingår i M3. Samtidigt fortsatte de låga rän-torna att stimulera efterfrågan på monetära till-gångar.


D iag ram 4 Uppskat tn i nga r av nomine l l t o ch rea l t penn ingmängdsgap

(procent av M3; tremånaders centrerade glidande medelvärden)

Källa: ECB.Anm.: För detaljer se fotnot 2 sid. 25

Realt penningmängdsgap

Nominellt penningmängdsgap

1999 2000 2001 2002 2003 -2,0

0,0

2,0

4,0

6,0

8,0

10,0

-2,0

0,0

2,0

4,0

6,0

8,0

10,0

Tabe l l 1 Öve r s i k t öve r monetä ra va r i ab l e r

(årliga procentuella förändringar; års- och kvartalssiffror utgör genomsnitt; säsongrensat och korrigerat för kalendereffekter)

2002 2003 2002 2003 2003 2003 2003 20044 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv jan

M1 7,6 11,0 8,8 10,1 11,3 11,5 11,2 11,2Utelöpande sedlar och mynt -11,8 32,2 12,9 39,1 35,7 29,6 26,2 25,0Avistainlåning 10,9 8,2 8,2 6,6 8,1 8,9 9,1 9,1

M2 – M1 (= annan kortfristig inlåning) 5,7 5,0 4,8 4,3 5,5 5,7 4,7 3,7Inlåning med avtalad löptid upp t.o.m. två år 2,3 -1,0 1,5 0,4 0,0 -1,5 -3,2 -3,7Inlåning med uppsägningstid upp t.o.m. tre månader 8,5 9,9 7,6 7,5 9,9 11,4 10,9 9,4

M2 6,6 8,0 6,7 7,1 8,3 8,5 7,9 7,4M3 – M2 (= omsättbara instrument) 11,3 8,4 8,5 10,5 9,8 7,4 6,0 1,1M3 7,2 8,0 7,0 7,6 8,5 8,3 7,6 6,4

Kreditgivning till hemmahörande i euroområdet 4,5 5,1 4,1 4,2 4,8 5,4 5,9 5,9Kreditgivning till den offentliga sektorn 1,6 4,3 2,0 2,1 3,5 4,9 6,6 6,2

Lån till den offentliga sektorn -1,0 0,2 -1,2 -1,2 -0,4 1,0 1,5 1,4Kreditgivning till den privata sektorn 5,3 5,3 4,7 4,8 5,1 5,5 5,7 5,8

Lån till den privata sektorn 5,3 5,0 4,8 5,0 4,6 4,9 5,3 5,5Långfristiga finansiella skulder (exkl. kapital och reserver) 4,4 5,6 5,2 5,1 5,2 5,6 6,4 7,1

Källa: ECB.

STIGANDE ÖKNING I MFI:S KREDITGIVNING TILLDEN PRIVATA SEKTORNDiagram 5 ger en överblick över de årliga flö-dena i M3 och dess motposter i MFI-sektornskonsoliderade balansräkning. Den stigandeökningen i M3 första halvåret 2003 beroddefrämst på en högre årlig ökning av euroområ-dets MFI-sektors utländska nettotillgångar ochen högre ökning i de monetära f inansinstitu-tens totala kreditgivning till hemmahörande ieuroområdet, medan expansionen i de monetäraf inansinstitutens mer långfristiga f inansiellaskulder (exkl. kapital och reserver) var i stortsett oförändrad under samma period. Underandra halvåret 2003 åtföljdes nedgången i M3-ökningen av en ökning i förändringstakten i demonetära f inansinstitutens mer långfristigafinansiella skulder (exkl. kapital och reserver)och en nedgång i den årliga ökningen av demonetära f inansinstitutens utländska nettotill-gångar. Investerarna verkade återigen investeramer i inhemska och utländska mer långfristigatillgångar när avkastningskurvan f ick en bran-tare lutning och den f inansiella osäkerhetenminskade. Expansionen i de monetära f inans-institutens totala kreditgivning till hemmahö-rande i euroområdet fortsatte emellertid att öka.

En närmare granskning av kreditgivningensutveckling visar att den årliga förändringstak-ten i de monetära f inansinstitutens kreditgiv-ning till hemmahörande i euroområdet steg från4,1 % fjärde kvartalet 2002 till 5,9 % sista kvar-talet 2003. Detta berodde på ett större lånebe-hov inom både den privata och den offentligasektorn.

Efter att ha sjunkit från halvårsskiftet 2000 tillslutet av 2002 var den årliga förändringstakteni de monetära f inansinstitutens långivning tillden privata sektorn (som svarar för 87 % av demonetära f inansinstitutens kreditgivning tillden privata sektorn) relativt stabil första hälften2003, för att därefter stiga under årets senarehälft. Särskilt under första halvåret tycks densvaga ekonomiska tillväxten ha varit en motvikttill bankernas låga utlåningsräntor i euroområ-det. När de ekonomiska utsikterna därefter blevljusare steg efterfrågan på lån något.

I ett långsiktigt perspektiv var den genomsnitt-liga årliga förändringstakten 2003 i lån tillden privata sektorn, i reala termer, ungefär 11/4 procentenheter lägre än sitt långsiktigagenomsnitt sedan 1980. Jämfört med tidigareperioder med oavbruten svag ekonomisk aktivi-tet var låneutvecklingen 2003 dock förhållan-devis stark, vilket beror på de strukturellt lägreräntorna efter införandet av euron.

År 2003 introducerade ECB en kvartalsunder-sökning av bankernas utlåning i euroområdet.Undersökningen ger information om utbud ochefterfrågan på euroområdets kreditmarknaderoch skall vara ett komplement till annan sta-tistik om de monetära f inansinstitutens räntoroch kreditgivning.4 I början av 2003 rapporte-rade nästan hälften av de deltagande bankernaatt de höll på att skärpa villkoren för lån tillföretag. Senare under året sjönk dock antaletbanker som rapporterade om skärpta kreditvill-kor stadigt, vilket tydde på en viss stabilisering

27ECB

Årsrapport2003

D iag ram 5 Rö re l s e r i M3 och de s smotpos t e r

(årliga flöden; vid periodens slut; miljarder euro; säsong- ochkalenderrensat)

M3 Kredit- givning till den privata sektorn

(1)

Kredit- givning till den

offentliga sektorn

(2)

Utländska nettotill- gångar

(3)

Långfristiga finansiella

skulder (exkl. kapital och reserver)

(4)

Övriga motposter

(inkl. kapital och reserver)

(5)

H2 2003H1 2003H2 2002H1 2002H2 2001

-200

-100

0

100

200

300

400

500

-200

-100

0

100

200

300

400

500

Källa: ECB.M3 = 1+2+3–4+5

4 Se artikeln ”A bank lending survey for the euro area”, aprilut-gåvan 2003 av ECB:s Monthly Bulletin.

av kreditvillkoren i euroområdet. När det gällerutlåning till hushållen var antalet banker somrapporterade om skärpta kreditvillkor lågtunder hela året, vilket kan ha främjat en relativtstark låneexpansion (särskilt beträffandebostadslån) till hushållen 2003.

Kreditgivningen till den offentliga sektornaccelererade väsentligt under 2003. Detberodde på att de offentliga budgetunderskottenökade, vilket i sin tur till övervägande del varen följd av den svaga ekonomiska tillväxten ieuroområdet.

FORTFARANDE RIKLIG LIKVIDITETDen årliga ökningen i M3 var sammanfatt-ningsvis fortsatt stark 2003, trots den upp-bromsning som noterades under andra halvåret.Det har därför ackumulerats mer likviditet ieuroområdet än vad som krävs för att f inansieraen icke-inflatorisk ekonomisk tillväxt. Infla-tionsriskerna till följd av denna stora över-skottslikviditet ansågs dock vara små, eftersomden i betydande grad var en följd av tidigareportföljomplaceringar och den ekonomiskaaktiviteten fortfarande var svag. För dennabedömning talade den relativt måttliga föränd-ringstakten i de monetära f inansinstitutens låntill den privata sektorn 2003.

Om tidigare portföljomplaceringar inte snab-bare går tillbaka till de ursprungliga positio-nerna f inns det en risk framöver att överskotts-likviditeten, när den ekonomiska aktiviteten såsmåningom ökar ordentligt, leder till konsum-tion och ger upphov till ett inflationstryck påmedellång sikt. ECB-rådet har därför uppre-pade gånger betonat att den monetära utveck-lingen måste övervakas noga.

UTGIVNING AV SKULDFÖRBINDELSER ÖKARUnder 2003 växte marknaden för skuldförbin-delser utgivna av hemmahörande i euroområdeti något snabbare takt än 2002. I slutet av 2003ökade utestående skuldförbindelser med 7,3 %,jämfört med en årlig förändringstakt på 6,3 % islutet av 2002. Den starkare totala ökningenberodde till stor del på utvecklingen på mark-naden för långfristiga skuldförbindelser, som

stod för 90,5 % av de totala utestående skuld-förbindelserna utgivna av hemmahörande ieuroområdet i slutet av 2003. Bruttoutgiv-ningen av skuldförbindelser i euro av hemma-hörande i euroområdet utgjorde omkring 94 %av utgivningen i alla valutor 2003. Euron fort-satte också att vara en attraktiv valuta för inter-nationella emittenter och utestående skuldför-bindelser i euro utgivna av hemmahörandeutanför euroområdet steg med 17,4 % under2003, jämfört med 12,9 % under 2002.

När det gäller emittenter som är hemmahörandei euroområdet steg den årliga förändringstaktenför skuldförbindelser utgivna av den offentligasektorn från 5,0 % i slutet av 2002 till 5,5 % islutet av 2003 (se diagram 6). Detta var främsten följd av att staten ökade sin emissionsaktivi-tet, från 4,1 % i slutet av 2002 till 4,7 % i slutetav 2003. Den årliga förändringstakten för


D iag ram 6 Utg i vn i ng av sku ld f ö rb inde l -s e r av hemmahörande i eu roområde t ,f ö rde l a t på s ek to re r(årliga procentuella förändringar)

Källa: ECB.Anm.: Ökningstakter baseras på f inansiella transaktioner och ärjusterade för omklassif iceringar, omvärderingar, växelkurs-variationer och andra förändringar som inte är en följd avtransaktioner.

TotaltMonetära finansinstitutIcke-monetära finansiella företagIcke-finansiella företagOffentlig sektor

2000 2001 2002 20030

5

10

15

20

25

30

35

40

0

5

10

15

20

25

30

35

40

29ECB

Årsrapport2003

Ruta 2

EUROLÄNDERNAS MARKNAD FÖR SKULDFÖRBINDELSER UTGIVNA AV FÖRETAG

En bred och djup marknad för skuldförbindelser utgivna av företag öppnar fördelaktigaalternativa möjligheter för företag som behöver f inansiering. Detta kan vara av stor betydelseför den ekonomiska utvecklingen. Bakom ett företags beslut att utfärda värdepapper ligger förstoch främst behovet av att få fram finansiering och valet av instrument görs med hänsyn till flerafaktorer, t.ex. skatter och konkurskostnader, agentkostnader och andra kostnader.

Med ”företagssektorn” avses här icke-finansiella företag och icke-monetära finansiella företag,men inte monetära f inansinstitut (MFI). Med icke-monetära f inansiella företag avses försäk-ringsbolag och andra f inansiella intermediärer. Merparten av de icke-monetära f inansiellaföretagens emissioner av skuldförbindelser görs dock av s.k. special financing vehicles. Det ärbolag som bedriver f inansiell verksamhet, vars främsta syfte är att anskaffa medel för en tredjeparts räkning, t.ex. för ett kreditinstitut, ett icke-finansiellt företag, en investeringsfond ellerden offentliga sektorn. De kan lagligt ägas av de företag som de förser med medel eller saknakapitalförbindelser med dessa företag och bildas för att underlätta en särskild f inansiell trans-aktion. I det senare fallet kallas de SPV-bolag (special purpose vehicle). SPV-bolag fungerarsom en kanal vars enda syfte är att förmedla medel från långivare till låntagare. De får intebedriva någon annan verksamhet utöver den transaktion för vilken de har bildats och de skyd-dar investeraren mot risken att den ursprunglige ägaren till tillgångarna går i konkurs.1

Den genomsnittliga årliga förändringstakten i företagssektorns utgivning av skuldförbindelseri euro har till övervägande del varit högre än den genomsnittliga årliga förändringstakten iutgivningen av skuldförbindelser i euro av alla sektorer sammantaget sedan början av etapp treav EMU. Det utestående beloppet när det gäller skuldförbindelser i euro utgivna av icke-finan-siella företag har ökat med 14 % per år sedan januari 1999, vilket är betydligt mer än denna sek-tors genomsnittliga årliga förändringstakt på 2 % under etapp två av EMU. Detsamma gällerskuldförbindelser i euro utgivna av icke-monetära f inansiella företag, för vilka den genom-snittliga årliga förändringstakten har varit 37 % sedan januari 1999, jämfört med 11 % underetapp två av EMU. I dag har marknaden för företagens skuldförbindelser breddats och omfat-tar många olika emittenter från olika ekonomiska sektorer med olika f inansieringsbehov ochvarierande kreditbetyg. Från att ha varit förbehållen låntagare med kreditbetyget AA ellerhögre har denna marknad nu gett plats åt aktörer med mycket mer varierande kreditbetyg. Sam-tidigt har också antalet representerade ekonomiska sektorer ökat. Efter att ha dominerat deicke-finansiella företagens utgivning av skuldförbindelser 2000 och 2001 har telekom-, medie-och teknikföretagens andel efterhand återvänt till samma nivå som man hade innan den gemen-samma valutan infördes 2003.

Även om marknaden för företagens skuldförbindelser har haft en mycket stark tillväxt ieuroområdet de senaste tre åren (se diagram 6 i huvudtexten) är trenden mot ett ökat direkt till-träde till denna marknad långt ifrån enhetlig mellan euroländerna.2 Diagrammet visar att mark-naden för skuldförbindelser utgivna av icke-finansiella företag är relativt väl utvecklad i Frank-

1 För närmare information om värdepapperisering hänvisas till rutan ”Securitisation and the activity of special f inance vehicles”, ECBmånadsrapport för oktober 2003, ss. 47-49.

2 Se ECB, 2002, ”Report on f inancial structures”.


rike, som svarade för mer än hälften av detutestående beloppet i slutet av 2003. Mark-naderna för företagens skuldförbindelser iPortugal, Finland, Nederländerna och Bel-gien är också förhållandevis väl utveck-lade. Skillnaderna mellan länderna beroremellertid i viss utsträckning på att en delav företagens emissioner av skuldförbin-delser har genomförts via f inansiella dot-terbolag.

I euroområdet har den snabba ökningen avutgivningen av företagsobligationer sedan1999 i allmänhet varit nära förknippad medvågen av fusioner och förvärv, som delviskan förklara varför f inansieringen genomutgivning av skuldförbindelser varierarganska mycket mellan euroområdets eko-nomier. Ett annat skäl till att utgivningenav företagsobligationer används i olikagrad i euroländerna är att det f inns storaskillnader mellan det institutionella regelverket och skattereglerna och andra historiskt beting-ade faktorer som formar den f inansiella strukturen.

Skillnaderna mellan euroländerna är ännu tydligare när det gäller marknaden för skuldförbin-delser utgivna av icke-monetära f inansiella företag (se diagrammet ovan). ECB:s statistik visaratt den viktigaste marknaden för dessa värdepapper i termer av BNP ligger i Nederländerna,följd av Italien och Spanien på en lägre nivå. Nederländerna svarade för ungefär 60 % av deutestående skuldförbindelserna i euro utgivna av icke-monetära f inansiella företag i slutet av2003. Situationen i Nederländerna beror i viss mån på skattefaktorer. De faktiska slutliga för-månstagarna är i många fall medborgare i andra euroländer, som använder särskilda f inansbo-lag i Nederländerna enbart som en f inansieringskanal för särskilda syften. Den inhemska akti-viteten i Nederländerna främjas i första hand av värdepapperiseringen av bostadslån sombeviljats av monetära f inansinstitut.3 Dessa mortgage-backed securities, där långivaren (t.ex.det monetära f inansinstitutet) säljer lånen till ett SPV-bolag, är inte detsamma som säkradeobligationer, som är värdepapper uppbackade av lån som fortfarande f inns med i långivarenseller emittentens (t.ex. det monetära f inansinstitutet) balansräkning. De sistnämnda kallasockså Pfandbrief-produkter. Precis som i fallet med skuldförbindelser utgivna av icke-finansi-ella företag beror skillnaderna mellan hur omfattande utgivningen av skuldförbindelser är avicke-monetära f inansiella företag i euroområdets olika ekonomier sammantaget på institutio-nella, skattemässiga och historiska faktorer.

3 Se ”Growing importance of securitisation and special purpose vehicles (SPVs)”, De Nederlandsche Bank Statistical Bulletin, decem-ber 2003, ss. 31-35.

Ute s t ående sku ld f ö rb inde l s e r i eu rou tg i vna av i c ke -MF I

(procent av BNP, i slutet av december 2003)

Icke-finansiella företagIcke-monetära finansiella företag

1 Belgien2 Tyskland3 Grekland4 Spanien

5 Frankrike6 Italien7 Nederländerna8 Österrike

9 Portugal10 Finland11 Euroområdet

0

20

40

60

80

100

0

20

40

60

80

100

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Källor: ECB och Eurostat.Anm.: ECB:s statistik över värdepappersutgivningen är för när-varande inte harmoniserad inom euroområdet, vilket gör att detf inns skillnader mellan ländernas uppgifter. ECB har ingen vär-depappersstatistik beträffande utestående skuldförbindelserutgivna av icke-MFI hemmahörande i Irland och Luxemburg.BNP-uppgifterna avser 2002.

skuldförbindelser utgivna av den offentliga sek-torns andra undersektor, som i första handbestår av lokala och regionala myndigheter,sjönk till 21,9 % i slutet av 2003 (från 28,0 % islutet av 2002). Den relativt starka emissions-aktiviteten inom båda dessa undersektorerberor på en mindre gynnsam budgetutveckling iallmänhet och fortsatt starka upplåningskravutanför staten i synnerhet.

När det gäller skuldförbindelser utgivna avmonetära f inansinstitut steg den årliga föränd-ringstakten från 5,4 % i slutet av 2002 till 6,2 %i slutet av 2003. Förändringstakten när det gäl-ler skuldförbindelser utgivna av icke-f inansi-ella företag steg å andra sidan kraftigt till 9,8 %i slutet av 2003, från 3,5 % i slutet av 2002. Denårliga förändringstakten för skuldförbindelserutgivna av icke-monetära f inansiella företagvar i slutet av 2003 23,3 %, jämfört med 25,4 %i slutet av 2002. Den privata sektorns (utomMFI) totalt sett starka emissionsaktivitet ieuroområdet främjades av att f inansieringsvill-koren förbättrades ytterligare och att företags-förtroendet stärktes under 2003 (se ruta 2). Attförändringstakten för skuldförbindelser utgivnaav icke-f inansiella företag steg kraftigt 2003måste ses mot bakgrund av den dämpade emis-sionsaktiviteten under andra halvåret 2002,då många företag försökte minska sina kortfris-tiga skulder för att skydda sig mot den ekono-miska turbulensen. Bakom emissionsaktivite-tens starka upphämtning 2003 låg en starkareårlig förändringstakt för både kortfristiga ochlångfristiga skuldförbindelser.

Följden av denna utveckling blev att andelenutestående skuldförbindelser utgivna av icke-monetära finansiella och icke-finansiella före-tag av de totala utestående skuldförbindelsernautgivna av hemmahörande i euroområdet fort-satte att öka till 14,5 % i slutet av 2003, från 13,4 % i slutet av 2002. Detta överensstämdemed tendensen under tidigare år att företagssek-torn (utom MFI) svarar för en allt större andel avden totala utgivningen av skuldförbindelser (setabell 2). Denna utveckling 2003 speglades avatt MFI-sektorns andel sjönk till 38,0 % i slutetav 2003 medan den offentliga sektorns andel av de utestående skuldförbindelserna sjönk till47,5 %.

31ECB

Årsrapport2003

Tabe l l 2 Fö rde l n i ng på s ek to re r av u t e s t ående sku ld f ö rb inde l s e r u tg i vna av hemmahörande i eu roområde t(procent; vid periodens slut)

1998 1999 2000 2001 2002 2003

MFI 37,2 38,6 39,0 38,6 38,4 38,0Icke-MFI 8,1 9,5 11,2 12,9 13,4 14,5

Icke-monetära finansiella företag 3,1 4,2 5,1 6,1 6,9 7,8Icke-finansiella företag 4,9 5,3 6,1 6,8 6,6 6,7

Offentlig sektor 54,7 51,9 49,8 48,5 48,1 47,5Staten 53,1 50,3 48,1 46,7 45,9 45,0Övrig offentlig sektor 1,7 1,6 1,6 1,8 2,2 2,5

Källa: ECB.

D iag ram 7 I cke - f i n an s i e l l a s ek to re r s sku ld f i nan s i e r i ng

(årliga procentuella förändringar)

HushållIcke-finansiella företagOffentlig sektor

0,0

2,0

4,0

6,0

8,0

10,0

12,0

14,0

16,0

1999 2000 2001 2002 20030,0

2,0

4,0

6,0

8,0

10,0

12,0

14,0

16,0

Källa: ECB.Anm.: För närmare information se tabell 3.

ÅTERHÄMTNING I DEN TOTALA FINANSIERINGENAV EUROOMRÅDETS ICKE-FINANSIELLA SEKTORER När det gäller f inansieringen av euroområdetsicke-f inansiella sektorer5 steg den årliga för-ändringstakten något under 2003 (se tabell 3).Inte minst beräknas den årliga förändringstak-ten beträffande skuldfinansiering ha ökat till53/4 % tredje kvartalet 2003, medan f inansie-ringen via börsnoterade aktier beräknas ha legatkvar på en låg nivå. Denna utveckling speglarde mycket gynnsamma kostnaderna för skuldfi-

nansiering och de relativt höga kostnaderna föregenkapitalf inansiering.

Hushållens efterfrågan på skuldf inansieringfortsatte att expandera starkt under 2003, trotsen svag ekonomisk tillväxt (se diagram 7).Detta berodde på en fortsatt stark efterfrågan påbostadslån, som stimulerades av att priserna på


Tabe l l 3 Eu roområde t s i c ke - f i n an s i e l l a s ek to re r s f i n an s i e r i ng o ch f i n an s i e l l a i nve s t e r i nga r

Uteståendebelopp i procent Årlig ökningstakt (vid periodens slut) 2)

av (sektorns)finansiering/finansiella 2000 2001 2002 2003 2003 2003 2003

investeringar 1) 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 2)

Finansiering Icke-finansiella sektorer 100 6,2 4,5 3,9 4,3 4,7 5,0 5

Skuldfinansiering 3) 84,7 7,3 5,6 4,7 5,3 5,6 5,8 5 3/4

varav: kortfristig skuldfinansiering 15,0 11,5 5,4 2,1 5,2 7,1 6,5 5varav: långfristig skuldfinansiering 69,7 6,4 5,6 5,3 5,3 5,2 5,6 5 3/4

Hushåll 3), 4) 23,2 7,4 5,7 6,6 6,6 6,3 7,0 7 1⁄4varav: kortfristig skuldfinansiering 7,3 6,3 -0,7 1,9 1,0 -1,0 -1,3 -1 1/2

varav: långfristig skuldfinansiering 92,7 7,5 6,3 7,0 7,1 7,0 7,7 8

Icke-finansiella företag 43,4 8,4 5,1 2,5 2,9 3,3 3,5 3 1⁄4Skuldfinansiering 3) 64,8 14,6 8,8 3,9 4,9 5,1 4,9 4 3/4

varav: kortfristig skuldfinansiering 19,3 20,6 4,7 -2,5 0,4 3,9 3,0 3varav: långfristig skuldfinansiering 45,5 11,8 10,9 7,0 7,0 5,6 5,7 5 1/2

Börsnoterade aktier 35,2 3,4 1,5 0,7 0,4 0,8 1,0 3/4

Offentlig sektor 3) 33,4 1,9 2,8 4,1 4,8 5,5 5,7 5 1⁄4varav: kortfristig skuldfinansiering 14,8 -1,9 9,5 11,6 16,5 16,2 15,7 11 1/4

varav: långfristig skuldfinansiering 85,2 2,5 1,8 2,9 3,0 3,7 4,0 4 1/4

Finansiella investeringar 100 6,0 4,6 4,4 4,5 5,0 5,1 .varav: kortfristiga f inansiella investeringar 5) 43,1 3,8 5,8 5,3 5,3 5,9 5,4 .varav: långfristiga f inansiella investeringar 6) 55,7 7,2 4,3 4,0 4,0 4,1 4,5 .

Sedlar, mynt och inlåning 37,9 3,4 4,6 4,9 5,9 6,5 6,7 .Andra värdepapper än aktier 13,3 9,2 7,7 4,2 0,7 -0,7 -1,8 .Fondandelar 12,2 6,2 5,6 4,3 5,3 6,8 6,7 .

varav: fondandelar utom andelar i penningmarknadsfonder 9,6 7,0 3,7 3,1 4,2 5,6 6,3 .

varav: andelar i penningmarknadsfonder 2,7 0,1 21,1 11,3 11,2 12,9 8,7 .Börsnoterade aktier 12,2 6,1 -0,4 1,0 1,6 2,4 3,3 .Försäkringssparande 24,4 8,5 7,2 6,5 6,4 6,5 6,5 .

Källa: ECB.1) Vid slutet av andra kvartalet 2003. Bristande överensstämmelse mellan delsummor och totalsumma beror på avrundning.2) Siffror för det senaste kvartalet i tabellen är uppskattningar baserade på f inansmarknads- och värdepappersstatistik.3) Skuldfinansiering omfattar lån, utgivna skuldförbindelser, icke-finansiella företags pensionsfondsreserver och statens inlåning. Kort-fristig skuldfinansiering (med ursprunglig löptid på upp till ett år) omfattar kortfristiga lån, utgivna kortfristiga skuldförbindelser ochstatens inlåning.4) Inklusive hushållens ideella organisationer.5) Kortfristiga f inansiella investeringar omfattar sedlar, mynt och inlåning (utom statens inlåning), kortfristiga skuldförbindelser ochandelar i penningmarknadsfonder. Eftersom statens inlåning inte ingår summerar inte kortfristiga och långfristiga f inansiella invester-ingar till 100 %. Vid tolkningen av dessa siffror bör hållas i åtanke att kortfristiga f inansiella investeringar omfattar både kortfristig ochlångfristig inlåning.6) Långfristiga f inansiella investeringar omfattar långfristiga skuldförbindelser, fondandelar utom andelar i penningmarknadsfonder,börsnoterade aktier samt försäkrings- och pensionsprodukter.

5 De icke-finansiella sektorerna omfattar hushåll (inklusive hus-hållens ideella organisationer), icke-f inansiella företag ochoffentlig sektor.

33ECB

Årsrapport2003

Ruta 3

HUSHÅLLENS OCH ICKE-FINANSIELLA FÖRETAGS FINANSIELLA STÄLLNING I EUROOMRÅDET

Mellan i mitten av 1990-talet och 2000 ökade den privata icke-finansiella sektorn i euroområ-det sin skuldsättning betydligt, vilket ledde till relativt höga skuldkvoter i synnerhet hos icke-finansiella företag. Diagram A visar denna utveckling.

Som framgår av diagram B hade icke-finansiella företag ett ökande behov av extern f inansie-ring under senare hälften av 1990-talet, då deras nettoupplåning eller f inansieringsgap (dvs.klyftan mellan företagens inkomster – bruttosparande plus kapitaltransfereringar – och fastabruttoinvesteringar) ökade. De icke-finansiella företagens f inansieringsbehov ökade också tillföljd av de stora nettoförvärv av finansiella tillgångar som gjordes under denna period av inten-siv fusions- och förvärvsaktivitet. Senare ledde försämringen av deras f inansiella ställning ikombination med ett mindre gynnsamt ekonomiskt klimat och sämre förhållanden på f inans-marknaderna till att det uppstod en viss oro över den icke-finansiella företagssektorns sårbar-het. För att bedöma om de nuvarande skuldnivåerna är hållbara är det dock nödvändigt att äventa hänsyn till räntebetalningarna. På grund av att kostnaderna för skuldfinansiering sjönk avse-värt under 1990-talet har de icke-finansiella företagens räntebetalningar i förhållande till BNPi själva verket varit i stort sett oförändrade sedan 1996.

Sedan 2001 har de icke-finansiella företagen anpassat sina balansräkningar för att gradvisminska de f inansiella obalanserna. Omstruktureringar och kostnadsnedskärningar, liksom

D iag ram A Den p r i vata i c ke - f i n an s i e l l a s ek to r n s sku ld

(procent av BNP)

HushållIcke-finansiella företag

40,0

45,0

50,0

55,0

60,0

65,0

70,0

1998 1999 2000 2001 2002 200340,0

45,0

50,0

55,0

60,0

65,0

70,0

Källa: ECB.Anm.: Skuld avser summan av lån och skuldförbindelser ochvad avser icke-finansiella företag pensionsfondsreserver. Upp-gifter för sista kvartalet 2003 har skattats på basis av transak-tioner rapporterade i penningmängds- och f inansmarknadssta-tistik och i statistiken över värdepappersemissioner. Jämförtmed årsdata är kvartalsuppgifter för skuldkvoten (relativt BNP)något lägre i huvudsak beroende på att lån givna av den icke-finansiella sektorn och av banker utanför euroområdet inte ärinkluderade. För en jämförelse med årsuppgifter se diagram 4 iartikeln ”Developments in private sector balance sheets in theeuro area and in the United States” i februariutgåvan 2004 avECB:s Monthly Bulletin.

D iag ram B Den p r i vata i c ke - f i n an s i e l l a s ek to r n s f i n an s i e l l a spa rande

(procent av BNP)

-4,0-3,0

-2,0-1,00,01,0

2,03,04,0

5,06,0

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002-4,0-3,0

-2,0-1,00,01,0

2,03,04,0

5,06,0

HushållIcke-finansiella företag

Källa: ECB.Anm.: Årsuppgifter. Det f inansiella sparandet definieras sombruttosparande plus kapitaltransfereringar minus bruttoinve-steringar. Inga uppgifter för 2003 fanns tillgängliga vid sam-manställningen av denna publikation.

bostadsfastigheter steg ytterligare – särskilt inågra länder – och av de låga bolåneräntorna.Den årliga förändringstakten i kortfristig skuld-f inansiering sjönk gradvis och blev negativandra kvartalet 2003.

Den årliga förändringstakten i de icke-finansi-ella företagens skuldfinansiering återhämtadesig något första halvåret 2003, i samband med

ökningen i kortfristig skuldfinansiering. Underandra halvåret var den årliga förändringstakteni de icke-finansiella företagens skuldfinansier-ing däremot i stort sett oförändrad. Utveck-lingen när det gäller icke-finansiella företagsskuldfinansiering har sammantaget lett till attsektorns skuldkvot på senare år har varit i stortsett oförändrad (se diagram A i ruta 3).


minskningar av både reala och f inansiella investeringar har lett till att f inansieringen ökat ilångsammare takt och att anskaffningen av interna medel gradvis börjat öka. Följden blev attf inansieringsgapet hos euroområdets icke-finansiella företag efter hand minskade från 3,5 % avBNP 2000 till 0,8 % 2002, och tros ha varit i stort sett oförändrat 2003. Samtidigt ökade skuld-kvoten i långsammare takt från och med 2001 för att på senare tid ha stabiliserats. Med veder-börlig hänsyn till redovisningsskillnader var skuldsättningen hos euroområdets icke-finansiellaföretag 2003 jämfört med andra stora utvecklade ekonomier ungefär lika stor som i Förenta sta-terna och mindre än i Storbritannien och Japan.1

Sedan 2001 har det skett en allmän förbättring av euroområdets icke-finansiella företags f inan-siella ställning. Detta framgår även av att denna sektor från 2002 och framåt hade en mer posi-tiv uppfattning om risker, vilket illustreras av den väsentliga minskningen av ränteskillnadenmellan företagsobligationer. Det kan inom vissa företagssektorer emellertid ändå behövas ytter-ligare ansträngningar för att öka lönsamheten och förbättra balansräkningspositionerna.

När det gäller euroområdets hushålls f inansiella ställning har deras skuldsättning stadigt ökatsedan senare hälften av 1990-talet, vilket i synnerhet berodde på en kraftig ökning av bostadsin-vesteringarna. Gynnsamma finansieringsvillkor tack vare en betydande nedgång i bolånerän-torna stimulerade efterfrågan på bostadslån och ledde i några euroländer till att bostadsprisernasteg kraftigt. Samtidigt understödde utvecklingen i huspriserna ett behov av större lån förbostadsköp, samt ledde även till förmögenhetsvinster och högre värden på säkerheter. Trots atthushållens skuldkvoter följde en uppåtgående trend var hushållens räntebetalningar mätt i pro-cent av BNP fortfarande lägre än i början av 1990-talet, eftersom kostnaderna för skuldfinan-siering har minskat kraftigt. En jämförelse av hushållens skuldkvoter mellan de större industri-länderna visar också att hushållen i euroområdet är betydligt mindre skuldsatta än hushållen iFörenta staterna, Storbritannien och Japan.1

Tack vare att hushållens sparkvot har återhämtat sig sedan 2001 i en situation med stor ekono-misk osäkerhet (särskilt på sysselsättningsområdet) steg euroområdets hushållssektors nettout-låning. År 2002 låg den på ungefär samma nivå som noterades i mitten av 1990-talet (se dia-gram B) och den bedöms ha stabiliserats 2003. Euroområdets hushåll verkar därför ha enganska säker f inansiell ställning, även om det i några euroländer kan f innas vissa risker i sam-band med de snabbt stigande bostadspriserna.

1 Se artikeln ”Developments in private sector balance sheets in the euro area and the United States” i februariutgåvan 2004 av ECB:sMonthly Bulletin.

Till skillnad från den relativt starka ökningenav skuldfinansiering förblev den årliga föränd-ringstakten i börsnoterade aktier utgivna avicke-f inansiella företag dämpad 2003. Detskedde dock en mindre återhämtning underårets lopp till följd av aktieuppgången, vilkettenderar att sänka kostnaderna för egenkapital-f inansiering.

Den årliga förändringstakten när det gäller denoffentliga sektorns skuldfinansiering steg slut-ligen under större delen av 2003, till stor del pågrund av att den svaga ekonomiska tillväxtentärde på de offentliga f inanserna.

ICKE-FINANSIELLA SEKTORN FORTSATT OVILLIGATT INVESTERA I AKTIERDen årliga förändringstakten i den icke-finansi-ella sektorns f inansiella investeringar återhäm-tade sig något de första tre kvartalen 2003.Under de första två kvartalen berodde dettafrämst på att de kortfristiga f inansiella inve-steringarna ökade eftersom de ekonomiskaaktörerna då föredrog säkra och likvida till-gångar. Under tredje kvartalet sjönk dock denårliga förändringstakten i kortfristiga f inansi-ella investeringar något i samband med attavkastningskurvan f ick en brantare lutning ochatt osäkerheten på f inansmarknaden avtog.

Ökningen av de långfristiga f inansiella inve-steringarna var i stort sett oförändrad förstahalvåret 2003 och steg under tredje kvartalet.Samtidigt sjönk den årliga förändringstakten iinvesteringar i långfristiga skuldförbindelserunder årets första hälft för att därefter varadämpad. Nedgången berodde förmodligen pålåga räntor, obligationsmarknadernas tidvisrelativt höga volatilitet och, från och med andrakvartalet, på aktieuppgången som gjorde aktie-placeringar attraktivare i förhållande till obli-gationsplaceringar. Den årliga förändringstak-ten i investeringar i fondandelar (utom andelari penningmarknadsfonder) steg avsevärt underde första tre kvartalen 2003. Det skedde ocksåen återhämtning i den icke-finansiella sektornsinvesteringar i börsnoterade aktier, även omden årliga förändringstakten fortfarande vardämpad jämfört med slutet av 1990-talet. Detta

tyder på att den försiktighet när det gäller aktiersom de ekonomiska aktörerna iakttar till följdav aktieförlusterna sedan början av 2000 kvar-står, även om den håller på att minska.

MARKNADSRÄNTORNA MYCKET LÅGAEfter ECB-rådets beslut att sänka ECB:s styr-räntor i mars och juni 2003 sjönk penningmark-nadsräntorna första halvåret i en fortsättning påden nedåtgående trend som började i mitten avmaj 2002. Efter sänkningen av ECB:s styrrän-tor i juni 2003 upphörde penningmarknadsrän-torna att sjunka. Penningmarknadsräntor medlängre löptider steg senare i ett klimat då utsik-terna för en ekonomisk återhämtning blev säk-rare.

ECB:s sänkning av styrräntorna under förstahalvåret 2003 var i stort sett väntad av markna-den. De längre penningmarknadsräntorna sjönk ibörjan av året i en situation när den ekonomiskatillväxten var dämpad och eurons växelkursapprecierade, vilket ledde till förväntningar omatt inflationstrycket skulle minska. Lutningen påpenningmarknadens avkastningskurva, mätt somskillnaden mellan tolvmånaders och enmånadsEURIBOR, var i stort sett oförändrat negativförsta halvåret 2003, då penningmarknadsräntormed olika löptider sjönk i ungefär sammaomfattning (se diagram 8).

Kring halvårsskiftet 2003 började penning-marknadsräntornas nedåtgående trend att vändanär pessimismen avtog och marknadsförvänt-ningarna om en ekonomisk återhämtning ieuroområdet gradvis stärktes i ett läge då dentillgängliga likviditeten var större än vad somkrävdes för att f inansiera en icke-inflatorisktillväxt. Mot årets slut upphävdes en del av höjningen av penningmarknadsräntorna, näreurons appreciering dämpade förväntningarnaom framtida uppgångar i de korta räntorna. En-månads och tolvmånaders EURIBOR uppgick islutet av 2003 till 2,10 % respektive 2,31 %, vilket var betydligt lägre än i slutet av 2002men något högre än i mitten av 2003.

Under de första två månaderna 2004 sjönkEURIBOR-räntor med längre löptider något,

35ECB

Årsrapport2003

när marknadsaktörerna trodde att de korta rän-torna skulle ligga kvar på lägre nivåer under2004 än man tidigare hade förväntat. Den 27februari 2004 uppgick enmånads och tolvmåna-ders EURIBOR till 2,05 % respektive 2,09 %.

När de ekonomiska, f inansiella och geopoli-tiska spänningarna efterhand avtog mot slutetav första halvåret 2003 minskade den implicitavolatiliteten i optioner på tremånaders EURI-BOR-terminskontrakt avsevärt. Den låga impli-cita volatiliteten i mitten av 2003 tydde på attmarknadsaktörerna ansåg att osäkerheten om deframtida korta räntorna vid denna tidpunkt varmycket liten (diagram 9). Efter att ha legat sta-bil på relativt låga nivåer i flera månader ökadeden implicita volatiliteten något mot slutet av2003, men var fortfarande mycket lägre än ettår tidigare.

På den mycket korta änden av penningmarkna-dens avkastningskurva rörde sig dagslånerän-tan, mätt genom EONIA, under större delen av2003 strax över den lägsta anbudsräntan i Euro-systemets huvudsakliga f inansieringstransak-tioner. Skillnaden mellan EONIA och denlägsta anbudsräntan ökade något under somma-ren, men normaliserades senare i september ochoktober i en situation då likviditetsförhållan-dena på penningmarknaden var goda (se avsnitt1.1 i kapitel 2).

STARKA FLUKTUATIONER PÅ OBLIGATIONSMARK-NADERNA UNDER HELA 2003De globala obligationsmarknaderna känneteck-nades av kraftiga ränterörelser under 2003 ochobligationsräntorna i alla de större ekonomi-erna följde i stort sett samma utveckling. Vola-tiliteten berodde på att marknadsaktörerna änd-


D iag ram 8 Kor ta r än to r i eu roområde t

(procent per år; procentenheter; dagliga uppgifter)

Enmånads EURIBOR (vänster skala)Tolvmånaders EURIBOR (vänster skala)Skillnad mellan tolvmånaders och enmånads EURIBOR (höger skala)

3 kv 4 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 1 kv2002 2003

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

-0,6

-0,3

0,0

0,3

0,6

Källa: Reuters.

D iag ram 9 Ränta på t remånade r s EUR IBOR - t e rm in skont rak t o ch imp l i c i t vo l a t i l i t e t (procent per år; punkter; dagliga uppgifter)

3 kv 4 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 1 kv2002 2003

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

20,0

40,0

60,0

80,0

100,0

120,0

Tremånaders EURIBOR-terminskontrakt som förfaller i december 2003 (vänster skala)Tremånaders EURIBOR-terminskontrakt som förfaller i mars 2004 (vänster skala)Implicit volatilitet med konstant sex månader till förfallodag (höger skala)

Källor: Bloomberg, Reuters och ECB-beräkningar.Anm.: Implicit volatilitet med konstant sex månader till förfal-lodag erhålls genom interpolering av terminskurvan för implicitvolatilitet som erhålls från optioner på tremånaders EURIBOR-terminskontrakt (se även rutan ”Measures of implied volatilityderived from options on short-term interest rate futures” i maj-utgåvan 2002 av ECB:s Monthly Bulletin.

rade sin uppfattning om utsikterna beträffandeekonomisk tillväxt, inflation och penningpoliti-kens inriktning. Särskilt första kvartalet spe-lade osäkerheten till följd av de geopolitiskaspänningarna en viktig roll och en ökad riskmi-nimering ledde till omplaceringar från aktiertill obligationer. När ovissheten rörande dessafaktorer avtog och tydliga tecken på en åter-hämtning i de större ekonomierna kunde skön-jas återgick dessa placeringar senare under åretdelvis till sina ursprungliga positioner. Rän-torna på tioåriga statsobligationer i euroområ-det och Förenta staterna ökade totalt sett medomkring 10 respektive 50 punkter under 2003och låg i båda fallen på omkring 4,3 % i slutetav året (se diagram 10). Skillnaden mellanlånga obligationsräntor i Förenta staterna ocheuroområdet kretsade kring noll under åretssista veckor, efter att under större delen av åretha varit negativ.

I Förenta staterna sjönk räntorna på statsobli-gationer under första halvåret i en fortsättningpå den trend som hade inletts 2002. Dennautveckling berodde på att marknadsaktörernablev mer pessimistiska rörande utsikterna påkort till medellång sikt för den ekonomiskaaktiviteten och osäkerheten till följd av geopo-litiska spänningar och nedslående makroekono-miska data. Obligationsräntorna sjönk dess-utom på grund av att investerarna blev alltmeroroade över risken för deflationstendenser i denamerikanska ekonomin. I mitten av juni haderäntorna på tioåriga statsobligationer därförsjunkit till historiskt låga 3,1 %. Den återhämt-ning i obligationsräntorna som därefter inled-des berodde främst på att marknadsaktörernauppjusterade sina tillväxt- och inflationsför-väntningar, men kan även ha haft samband medderas stigande oro över bestående höga budget-och bytesbalansunderskott i Förenta staterna.De amerikanska bolåneinstitutens riskgarde-ringsstrategier kan ha förstärkt både de ameri-kanska obligationsräntornas nedåtgående trendoch deras starka återhämtning under somma-ren. Trots denna starka återhämtning var delånga obligationsräntorna i Förenta staterna islutet av året relativt låga, vilket delvis beroddepå att marknadsaktörerna trodde att den ameri-

kanska centralbanken under lång tid skullehålla de korta räntorna på mycket låga nivåer.

Marknadsaktörernas osäkerhet om obliga-tionsräntornas framtida utveckling på den ame-rikanska marknaden fortsatte att vara relativtstor under hela året. Detta framgår av denimplicita volatiliteten i tioåriga US Treasury-terminskontrakt, som i ett historiskt perspektivvar tämligen hög, särskilt under sommaren.Osäkerheten tycktes i viss mån bero på denpågående debatten bland marknadsaktörer omhuruvida de mycket långa obligationsräntorna iFörenta staterna är hållbara.

I Japan följde de långa obligationsräntorna istort sett samma mönster som i Förenta staternaoch euroområdet, om än på mycket lägrenivåer. Första halvåret 2003 sjönk de japanskatioåriga obligationsräntorna till historiskt låganivåer (kring 0,4 % i mitten av juni), till följd

37ECB

Årsrapport2003

D iag ram 10 Långa s t a t sob l i g a t i on s -r än to r

(procent per år; dagliga uppgifter)

1998 1999 2000 2001 2002 20030,0

1,0

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

7,0

0,0

1,0

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

7,0

EuroområdetFörenta staternaJapan

Källa: Reuters.Anm.: Med långa statsobligationsräntor avses räntan på tio-åriga obligationer eller närmast tillgängliga löptid. Fr.o.m. den 1 januari 2001 omfattar uppgifterna för euroområdet även Grekland.

av investerarnas växande pessimism om utsik-terna för den japanska ekonomin. Marknads-aktörernas oro berodde på yenens starka appre-ciering gentemot den amerikanska dollarn, som uppfattades som negativ för japanskaexportföretag, och på effekterna av Sars-epide-min. Räntorna på tioåriga obligationer återhäm-tade sig starkt under tredje kvartalet för attsedan stabiliseras i slutet av året på 1,4 % den31 december, vilket var nära de nivåer somsenast noterades i början av 2002. Förvänt-ningar om en snabbare ekonomisk återhämt-ning, och omplaceringar från obligationer tillaktiemarknaderna, bidrog till att de långa obli-gationsräntorna steg andra halvåret 2003.

I euroområdet speglade utvecklingen påobligationsmarknaden 2003 i stor utsträckningutvecklingen i Förenta staterna, även om fluk-tuationerna var något mindre på euroområdetsobligationsmarknader. Första halvåret 2003blev marknadsaktörerna gradvis mindre opti-mistiska om tillväxtutsikterna, vilket pressadened de långa räntorna. Den stora osäkerhetenkring världsläget märktes i marknadsaktörernasökade riskminimering och utlöste en ”flykt tillsäkra investeringar”, dvs. från aktie- till obliga-tionsmarknaden. Från och med mitten av junibörjade euroområdets obligationsräntor stiga,om än inte lika markant som i Förenta staterna.Denna utveckling berodde på att marknadsaktö-rerna uppjusterade sina tillväxtförväntningaroch – i viss mån – även sina inflationsförvänt-ningar. Brytpunkten för inflationstakten, dvs.skillnaden mellan räntorna på tioåriga nomi-nella och indexreglerade obligationer, steg fak-tiskt något efter mitten av juni, även om detdelvis även berodde på tekniska faktorer (sediagram 11). Om man utgår från hur den impli-cita volatiliteten på obligationsmarknadernahar utvecklats skedde det sammantaget ingenstörre förändring i graden av osäkerhet påeuroområdets obligationsmarknader. Den impli-cita volatiliteten på euroområdets obliga-tionsmarknader var dessutom, till skillnad fråni Förenta staterna, i allmänhet inte särskilt högunder 2003.

Finansieringsvillkoren på euroområdets markna-der för företagsobligationer förbättrades väsent-ligt under årets första del och fortsatte att varamycket gynnsamma fram till slutet av 2003. Denrelativa finansieringskostnaden för till exempelBBB-värderade företag, mätt som skillnadenmellan räntorna på obligationer utgivna avsådana företag och jämförbara statsobligationer,sjönk markant – med omkring 150 punkter –under 2003, då den uppgick till omkring 80punkter i slutet av året, vilket var lågt historisktsett. Denna utveckling av finansieringsvillkorenberor på att investerarna uppfattade utsikternaför företagens kreditrisker som ljusare och på enstarkare preferens bland investerarna för till-gångar som ger högre avkastning, till följd av dehistoriskt sett låga riskfria räntorna.

I början av 2004 sjönk de långa obligationsrän-torna något på alla större marknader. Mellanslutet av december 2003 och den 27 februari2004 sjönk de tioåriga statsobligationsräntorna


Diag ram 11 Rea l a l ånga ob l i gat i ons räntori eu roområde t o ch b r y tpunkt s i n f l a t i on

(procent; dagliga uppgifter)

4 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 1 kv2002 2003

0,0

1,0

2,0

3,0

4,0

0,0

1,0

2,0

3,0

4,0

Brytpunktsinflation i euroområdetReal obligationsränta i euroområdet

Källor: Reuters, f inansministeriet i Frankrike och ISMA.Anm.: Euroområdets reala obligationsräntor härleds från mark-nadskursen på franska statsobligationer som indexregleras tilleuroområdets HIKP (exkl. tobakspriser) och löper ut 2012.Metoden för att beräkna brytpunktsinflationen beskrivs på s. 16 i februariutgåvan 2002 av ECB:s Monthly Bulletin.

i euroområdet och Förenta staterna medomkring 20 och 25 punkter. Ränteskillnadernamellan BBB-värderade företagsobligationeroch jämförbara statobligationer förblev i stortsett oförändrade under denna period.

MFI-RÄNTOR FÖLJDE I STORT SETT MARKNADS-RÄNTORNAS UTVECKLINGDe korta MFI-räntorna6 sjönk första halvåret2003 för att därefter stabiliseras (se diagram12). Mellan januari och december sjönk båderäntorna på hushållens kortfristiga sparinlåning(med en uppsägningstid på upp till tre månader)och icke-f inansiella företags avistainlåningmed omkring 30 punkter, till 2,0 % respektive0,9 %. De korta utlåningsräntorna sjönk också,

om än i varierande grad beroende på typen avlåntagare. De korta räntorna på lån till icke-finansiella företag (dvs. lån på över 1 miljoneuro med rörlig ränta eller en ursprunglig rän-tebindningsperiod på upp till ett år) sjönk frånbörjan av 2003 med omkring 60 punkter till 3,1 % i december, medan räntorna på bankernascheckkrediter till hushåll bara sjönk något, medomkring 20 punkter, till 9,7 %. Denna utveck-

39ECB

Årsrapport2003

D iag ram 12 Kor ta MF I - r än to r o ch en ko r t marknads rän ta

(procent per år; räntor avseende nya avtal)

jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec2003

Tremånaders penningmarknadsränta (vänster skala)Kortfristig utlåning till icke-finansiella företag 1)

(vänster skala)Checkräkningskrediter till hushåll (höger skala)Inlåning över natten från icke-finansiella företag (vänster skala)Kortfristig inlåning från hushåll 2)

(vänster skala)Kortfristig tidsbunden inlåning från hushåll 3)

(vänster skala)

0,0

1,0

2,0

3,0

4,0 8,0

9,0

10,0

11,0

Källa: ECB.1) Omfattar lån till icke-finansiella företag på mer än 1 miljoneuro med rörlig ränta eller med ursprunglig räntebindnings-period på upp till ett år.2) Omfattar inlåning från hushåll med uppsägningstid på upptill tre månader.3) Omfattar inlåning från hushåll med avtalad löptid på upp tillett år.

D iag ram 13 Långa MF I - r än to r o ch en l ång marknads rän ta

(procent per år; räntor avseende nya avtal)

jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec2003

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

Femåriga statsobligationsräntorLångfristiga lån till icke-finansiella företag 1)

Långfristiga bostadslån 2)

Långfristig tidsbunden inlåning från hushåll 3)

Källa: ECB.1) Omfattar lån till icke-finansiella företag på mer än 1 miljoneuro med ursprunglig räntebindningsperiod på över fem år.2) Omfattar lån till hushåll med ursprunglig räntebindnings-period på mer än fem år och upp till tio år.3) Omfattar inlåning från hushåll med avtalad löptid på över två år.

6 I december 2003 offentliggjorde ECB för första gången statistiköver MFI-räntorna i euroområdet som omfattar perioden frånjanuari 2003. Denna statistik ersätter den tidigare statistikenöver räntorna i euroområdet, som togs fram med hjälp av natio-nell räntestatistik som redan fanns före 1999. Den nya statisti-ken över MFI-räntorna är harmoniserad och därför generelltjämförbar mellan länderna.

ling i de korta MFI-räntorna ägde rum mot bak-grund av att tremånadersräntan på penning-marknaden sjönk med omkring 70 punkterunder 2003. Det genomslag som den markantanedgången i marknadsräntan f ick på bankernaskorta räntor följde i stort sett det historiskamönstret, inte minst det faktum att räntorna påavistainlåning och typisk kortfristig sparinlå-ning tenderar att dröja extra länge med attanpassa sig till förändringar i marknadsrän-torna.

De långa MFI-räntorna på nya avtal sjönkförsta halvåret 2003, men återhämtade sig frånoch med augusti och speglade i stort settutvecklingen för jämförbara obligationsräntor(se diagram 13). Under året som helhet sjönkräntorna på bostadslån till hushållen med enursprunglig räntebindningsperiod på över fem

och upp till tio år och på långfristiga lån tillicke-finansiella företag (lån över 1 miljon euromed en ursprunglig räntebindningsperiod påöver fem år) med omkring 35 och 30 punktertill 5,0 % respektive 4,3 %. De långa MFI-rän-tornas allmänna utveckling var därmed ytterli-gare ett tecken på de mycket gynnsamma finan-sieringsvillkoren under hela 2003. När detgäller de monetära f inansinstitutens långa inlå-ningsräntor sjönk räntorna på hushållens lång-fristiga inlåning (dvs. med en avtalad löptid påöver två år) med omkring 80 punkter mellanjanuari och december 2003 till omkring 2,4 %.

GLOBALA AKTIEKURSER STEG KRAFTIGT 2003Aktiekurserna på de största marknaderna stegmarkant under 2003 och man kunde notera denförsta årliga ökningen sedan 1999 (se diagram14a), vilket satte punkt för den korrigering


D iag ram 14 a ) Ak t i e i ndex

(index: 1 januari 1998 = 100; dagliga uppgifter)

1998 1999 2000 2001 2002 200340

60

80

100

120

140

160

180

200

220

40

60

80

100

120

140

160

180

200

220


Källa: Reuters.Anm.: Dow Jones Euro Stoxx breda index för euroområdet,Standard & Poor’s 500 för Förenta staterna och Nikkei 225 förJapan. Fr.o.m. den 1 januari 2001 omfattar uppgifterna föreuroområdet även Grekland.

D iag ram 14 b ) Imp l i c i t vo l a t i l i t e t på ak t i emarknade r na

(procent per år; tiodagars glidande medelvärde av dagligauppgifter)

1998 1999 2000 2001 2002 200310

20

30

40

50

60

10

20

30

40

50

60


Källa: Bloomberg.Anm.: Tidsserier för implicit volatilitet avspeglar den förvän-tade standardavvikelsen för de procentuella aktiekursföränd-ringarna under en period på upp till tre månader som kan utläsasav priserna på optioner på aktieindex. De aktieindex som denimplicita volatiliteten avser är Dow Jones Euro Stoxx föreuroområdet, Standard & Poor’s 500 för Förenta staterna ochNikkei 225 för Japan.

nedåt som började i mars 2000. I takt med attaktiekurserna steg sjönk den implicita volatili-teten på aktiemarknaden, som är ett mått påmarknadsaktörernas osäkerhet (se diagram14b), väsentligt.

De breda aktieindexen i Förenta staterna, Japanoch euroområdet följde i stort sett sammautveckling under 2003. Fram till mitten avmars sjönk aktiekurserna på dessa marknadertill följd av investerarnas mer pessimistiskaförväntningar om den globala återhämtningen,deras ökade osäkerhet och riskminimering.Alla dessa faktorer tycktes hänga nära sammanmed det allt spändare världsläget och risken förkrig i Irak. Den globala ”flykten” från aktierunderblåstes också av att flera redovisnings-skandaler lett till en ökad oro över kvaliteten iföretagens vinster. Under återstoden av åretgick aktiekurserna på de större marknadernastadigt uppåt. Aktiemarknadens återhämtningberodde till att börja med på att marknadsvill-koren normaliserades när marknadsaktörernasosäkerhet minskade i och med inledandet avmilitära operationer i Irak. Under årets andrahälft stärktes aktiekurserna ytterligare av alltbättre företagsvinster, en minskad osäkerhet påaktiemarknaden och ljusare utsikter för värld-sekonomin.

Mellan slutet av 2002 och slutet av 2003 stegaktiekurserna i Förenta staterna, mätt genomStandard & Poor 500, med 26 %. I Japan stegaktiekurserna, mätt genom Nikkei 225, med 24 % medan Dow Jones EURO STOXX ieuroområdet steg med 18% under samma period.

I Förenta staterna kan aktiekursernas starkauppgång under 2003 också ha främjats av detekonomiska stimulanspaket som antogs av denamerikanska kongressen i slutet av maj ochsom bland annat omfattade en sänkning avkupong- och realisationsvinstskatterna. De lju-sare utsikterna för företagen bekräftades avföretagens vinstrapporter som under 2003 tillövervägande del överträffade förväntningarna.Även om det faktum att vinstsiffrorna var bättreän väntat i första hand verkade bero på kost-nadsnedskärningar under första halvåret 2003

förstärktes de av återhämtningen i den allmännaföretagsaktiviteten under andra halvåret 2003.

I Japan sjönk aktiekurserna under de första fyramånaderna 2003 till följd av marknadens oroöver nödlidande lån i den japanska banksektornsom fortsatte att ha en negativ inverkan påaktiekurserna. Dessutom påverkades aktiekur-serna i exportinriktade företag negativt av denjapanska yenens appreciering gentemot denamerikanska dollarn. Senare skedde en starkåterhämtning på de japanska aktiemarknadernamellan april och mitten av september 2003 i ettläge med bättre ekonomiska data och mer väl-grundade vinstrapporter, och eventuellt ocksåtill följd av spridningseffekter från den ameri-kanska aktiemarknaden. Från och med mittenav september stabiliserades i stort sett aktiekur-serna.

I euroområdet tenderade aktiekursutvecklingenatt vara starkt synkroniserad med rörelserna påde amerikanska aktiemarknaderna. Liksom iFörenta staterna berodde de allmänt stigandeaktiekurserna i euroområdet på en minskad osä-kerhet på aktiemarknaden i kombination medmarknadens uppfattning om en gynnsammareframtid för ekonomin och företagen. När detgäller enskilda sektorer var det främst de kon-junkturkänsliga teknik-, f inans- och konsum-tionssektorerna, som hade upplevt proportio-nellt större nedgångar 2002, som låg bakomden allmänt stigande aktiemarknaden i euroom-rådet. Inom f inanssektorn verkade dessutomförbättringen av de f inansiella marknadsvillko-ren efter mars 2003 i kombination med kost-nadsnedskärningar och mindre avsättningar förlåneförluster ha en positiv inverkan på banker-nas lönsamhet.

Under perioden från slutet av 2003 till den 27februari 2004 steg Dow Jones EURO STOXX-indexet, Standard & Poor’s 500-index och Nik-kei 225 index ytterligare med 5 %, 3 % respek-tive 3 %. Dessa uppgångar verkade bero på attdet kom ytterligare signaler om en bättre lön-samhet i företagen, lägre långa räntor och attosäkerheten på aktiemarknaden hade minskatytterligare.

41ECB

Årsrapport2003

2.2 PRISUTVECKLINGEN

Trots den dämpade ekonomiska aktiviteten ocheurons appreciering låg den samlade HIKP-inflationen i euroområdet under 2003 på igenomsnitt 2,1 %, vilket bara var 0,2 procent-enheter lägre än de två föregående åren (setabell 4). Det viktigaste skälet till nedgången2002 var en lägre genomsnittlig förändringstaktjämfört med motsvarande period året innan ipriserna på industrivaror exklusive energi ochtjänster, som även gjorde att den genomsnittligaförändringstakten i HIKP exklusive oförädladelivsmedel och energi sjönk till 2,0 % från 2,5 %2002. Den allmänna utvecklingen i HIKP underhela 2003 var en följd av utvecklingen i mervolatila delkomponenter som energi och oför-ädlade livsmedel. Kostnadstrycket var dämpatunder 2003 då producentpriserna uppvisade enmåttlig ökningstakt och ökningen av de nomi-nella arbetskraftskostnaderna planade ut. Denlångsammare ökningen av arbetskraftsprodukti-viteten i en situation med svag ekonomisk akti-vitet ledde emellertid till att ökningstakten iarbetskostnader per enhet steg under förstahalvåret 2003.

I januari 2004 sjönk den samlade HIKP-infla-tionen till 1,9 %, dvs. med 0,1 procentenhetjämfört med december 2003. Detta berodde

främst på starka baseffekter i energi- ochtobakspriserna som delvis motverkades av denuppåtriktade effekten av reglerade priser ochindirekta skatter. Förändringstakten i HIKPexklusive energi och oförädlade livsmedel jäm-fört med motsvarande period föregående år varoförändrad på 1,9 %.

INFLATIONSUTVECKLINGEN AVSPEGLADEFÖRÄNDRINGEN I DE MER VOLATILA KOMPONENTERNA Den totala HIKP-inflationen hade en ganskaryckig utveckling under 2003 som helhet (sediagram 15). Inflationen steg i början av 2003,då den geopolitiska osäkerheten om ett eventu-ellt krig i Irak drev upp energipriserna. När dengeopolitiska osäkerheten så småningom avtogoch euron fortsatte att appreciera gentemot denamerikanska dollarn, minskade bidraget frånenergipriserna och inflationen började återsjunka för att i maj ligga på 1,8 %, vilket varden lägsta ökningstakten på tre år. Under åretsandra hälft låg inflationen emellertid kring 2 %, vilket främst berodde på två motverkandeinfluenser: å ena sidan det ökade bidraget frånlivsmedelspriser – priserna på oförädlade livs-medel steg till följd av sommarens värmebölja iEuropa, medan höjningar av tobaksskatternaockså drev upp priserna på förädlade livsmedel– och å andra sidan det minskade bidraget från


Tabe l l 4 P r i su tve ck l i ng

(årliga procentuella förändringar, om inte annat anges)

2001 2002 2003 2002 2003 2003 2003 2003 2003 20044 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv dec jan

HIKP och dess komponenterHIKP totalt 2,3 2,3 2,1 2,3 2,3 1,9 2,0 2,0 2,0 1,9

Energi 2,2 -0,6 3,0 2,9 7,0 1,5 2,1 1,6 1,8 -0,4Förädlade livsmedel 2,9 3,1 3,3 2,6 3,1 3,3 3,1 3,8 3,8 3,3Oförädlade livsmedel 7,0 3,1 2,1 1,6 0,1 1,5 3,4 3,6 3,2 2,9Industrivaror exkl. energi 0,9 1,5 0,8 1,2 0,7 0,9 0,7 0,8 0,7 0,6Tjänster 2,5 3,1 2,5 3,1 2,7 2,6 2,4 2,4 2,3 2,5

Andra pris- och kostnadsindikatorerIndustrins producentpriser 1) 2,1 -0,1 1,6 1,2 2,4 1,5 1,2 1,1 1,0 0,3Oljepriser (euro/fat) 2) 27,8 26,5 25,1 26,5 28,4 22,7 25,1 24,5 24,0 24,2Råvarupriser 3) -8,1 -0,9 -4,5 5,6 -3,2 -7,9 -5,8 -1,2 -0,2 5,1

Källor: Eurostat, Thomson Financial Datastream och HWWA (Hamburg Institute of International Economics).1) Exklusive byggnadsverksamhet.2) Brent Blend (terminspris för leverans om en månad).3) Exklusive energi. I euro.

energipriser under årets första hälft till följd aveurons appreciering, som mildrade effekternaav de högre dollarpriserna på olja.

Under 2003 var inflationen mycket mot-ståndskraftig mot den dämpade ekonomiskaaktiviteten och, trots vissa direkta effekter viaenergipriserna, eurons appreciering. Dettagällde också HIKP exklusive energi och oför-ädlade livsmedel.

Priserna på förädlade livsmedel 2003 påverka-des främst av högre tobakspriser till följd av attde indirekta skatterna höjdes i några länderbåde under årets första månader och inte minsti slutet av året. Därmed kom denna delkompo-

nent att bidra till inflationen med omkring 0,4procentenheter.

Ökningen av tjänstepriserna under 2003 sjönkgradvis från den ganska höga nivån 2002. För-ändringstakten jämfört med motsvarandeperiod året innan i tjänstepriser följde ennedåtgående kurva under året, och låg i decem-ber på 2,3 %, vilket var omkring 0,7 procenten-heter lägre än i december 2002. Tjänstepriser-nas bidrag till inflationen sjönk därför tillomkring 1,0 procentenhet, vilket icke destomindre var nästan hälften av den observeradeHIKP-inflationen under större delen av 2003.Den årliga inflationstakten för industrivarorexklusive energi var däremot mer eller mindre

43ECB

Årsrapport2003

D iag ram 15 H IKP - i n f l a t i on , f ö rde l a t påde v i k t i g a s t e de l komponente r na

(årliga procentuella förändringar; månadsuppgifter)

HIKP, totalt (vänster skala)Oförädlade livsmedel (höger skala)Energi (höger skala)

HIKP, totalt, exkl. energi och oförädlade livsmedelFörädlade livsmedelIndustrivaror exkl. energiTjänster

1999 2000 2001 2002 2003-2

0

2

4

6

-6

-3

0

3

6

9

12

15

18

1999 2000 2001 2002 2003-2

0

2

4

6

-2

0

2

4

6

Källa: Eurostat.

D iag ram 16 De lkomponente r na s b id rag t i l l H IKP - i n f l a t i on

(årliga bidrag i procentenheter; månadsuppgifter)

1 kv 2 kv 3 kv 4 kv2002 2003

HIKP, totaltTjänsterIndustrivaror exkl. energiFörädlade livsmedelOförädlade livsmedelEnergi

-0,5

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

-0,5

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

Källa: Eurostat.


Ruta 4

INFLATIONSSKILLNADER I EUROOMRÅDET: MÖJLIGA ORSAKER OCH POLICYKONSEKVENSER

Skillnaderna i inflationsutveckling mellan euroländerna – som kan avläsas i olika spridning-sindikatorer – minskade avsevärt under 1990-talet. Efter starten av etapp tre av EMU 1999 fort-satte spridningen i inflationstakt att minska för att nå sin lägsta nivå andra halvåret 1999.Därefter ökade den dock måttligt fram till början av 2001. Sedan dess har inflationsspridningeni euroområdet varit i stort sett oförändrad, men sjönk återigen under 2003 till ungefär sammanivåer som andra halvåret 1999. Sammantaget skiljer sig de nuvarande inflationsskillnaderna ieuroområdet inte nämnvärt från dem i Förenta staterna.

Även om inflationsspridningen för närvarande är liten historiskt sett har euroområdet haftganska ihållande inflationsskillnader de senaste fyra åren. Med undantag för Belgien, Frank-rike, Luxemburg och Finland har alla euroländer haft en inflation som ständigt legat antingenöver eller under euroområdets genomsnitt sedan 19991. I synnerhet har en grupp om fem län-der (Grekland, Spanien, Irland, Nederländerna och Portugal) haft relativt stora och ihållandepositiva inflationsskillnader i förhållande till euroområdet, men dessa började minska under2002 i Portugal och under 2003 även i Spanien, Grekland och Irland. I Nederländerna har dockinflationsskillnaderna mot euroområdet nyligen vänt till negativa. Tyskland och Österrike där-emot har ständigt haft negativa inflationsskillnader. I den här rutan görs en kort genomgång avde möjliga orsakerna och policy konsekvenserna av inflationsspridningen i euroområdet.2

1 Baserat på årlig genomsnittlig inflation 1999–2003.2 För en närmare analys och diskussion om inflationsskillnaderna i euroområdet hänvisas till ECB:s rapport ”Inflation differentials in

the euro area: potential causes and policy implications”, som publicerades på ECB:s webbplats (www.ecb.int) den 30 september 2003.

I n f l a t i on s sp r i dn ing i eu roområde t

(standardavvikelse i procentenheter)

EMU:s etapp två EMU:s etapp tre

Vägd standardavvikelseOvägd standardavvikelse

EMU:s etapp ett

0,0

1,0

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

7,0

0,0

1,0

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0

7,0

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Källa: Eurostat.

45ECB

Årsrapport2003

Möjliga orsaker

När det gäller inflationsskillnaderna i euroområdet är det viktigt att understryka att den gemen-samma penningpolitiken innebar ett regimskifte, vars effekter på prisbildningsprocesserna blirsynliga först på flera års sikt. Så ledde i synnerhet inledandet av etapp tre av EMU till att rän-torna sjönk kraftigt i Irland, Portugal och Spanien, och senare i Grekland, dvs. i länder som harhaft en inflation som systematiskt har varit högre än genomsnittet i euroområdet före mitten av1990-talet. I de flesta övriga euroländer var dessa nominella konvergenseffekter inte alls likaomfattande. Den utjämnande effekten av förändringar av ländernas konkurrenskraft till följd avinflationsskillnader begränsar emellertid sannolikt storleken och varaktigheten i de infla-tionsskillnader som beror på anpassningen till den nya penningpolitiska ordningen. I dettasammanhang bör länder vars inflation ligger under genomsnittet gynnas av en starkare kon-kurrenskraft och på kort sikt också av inflationens relativt sett mindre negativa effekter på realadisponibla inkomster och förmögenhet. Samtidigt bör, under i övrigt lika förhållanden, ländervars inflation är högre än genomsnittet drabbas av försämringar av konkurrenskraften ochstörre negativa effekter av inflationen på reala inkomster och förmögenhet.

Förutom de särskilda effekter som hänger samman med starten av etapp tre verkar en kombi-nation av tillfälliga och mer ihållande faktorer som påverkar inflationsutvecklingen ha orsakatde inflationsskillnader som kunde observeras. När det gäller tillfälliga faktorer handlar det omenstaka nationella policybeslut, t.ex. förändringar i reglerade priser och indirekta skatter, somhar varierat mellan länderna och därmed bidragit till inflationsskillnader. Den typen av åtgär-der verkar dock bara ligga bakom en liten del av inflationsskillnaderna sedan starten av etapptre och kommer sannolikt inte att spela någon större roll i framtiden, såvida inte euroländernasnationella policybeslut alltmer kommer att gå i olika riktningar. Dessutom kan skillnader närdet gäller hur snabbt strukturreformer genomförs i länderna tillfälligt leda till större infla-tionsskillnader. Skillnader i sårbarhet för externa chocker – som beror på nationella skillnaderi öppenhet när det gäller handeln med länder utanför euroområdet och beroendet av olja – ver-kar också, om än tillfälligt, bidra till inflationsskillnader.

Det f inns också ett samband mellan konjunkturläge och inflationstakt. Euroländer med eninflation över genomsnittet har haft den största genomsnittliga förändringstakten i inhemskefterfrågan förutom relativt stora positiva produktionsgap. För euroländer med en inflationunder genomsnittet gäller det motsatta förhållandet. Skillnader i f inanspolitikens inriktningmellan länderna kan också ha inverkat på inflationsskillnaderna, särskilt i länder som Greklandoch Irland som de senaste åren har fört en ganska expansionistisk f inanspolitik.

När det gäller mer ihållande faktorer kan inflationsskillnaderna i Grekland, Irland, Portugaloch, i mindre utsträckning, Spanien slutligen delvis ha orsakats av konvergensprocessen beträf-fande priser och inkomster eller s.k. Balassa-Samuelsoneffekter3. Omvänt gäller att de småskillnaderna i produktivitetsökning mellan tradables-sektorn och icke-tradables-sektorn i Tysk-land kan ha bidragit till att inflationen i det landet är lägre än genomsnittet. De inflationsskill-nader mellan vissa euroländer som har kunnat noteras har enligt tillgängliga beräkningar dock

3 Balassa-Samuelsoneffekten förklarar att priser på ”icke-tradables” normalt stiger snabbare än priserna på ”tradables” eftersom pro-duktiviteten normalt ökar långsammare inom icke-tradables-sektorn. När lönerna inom tradables-sektorn drivs upp av produktivitets-ökningen kommer även lönerna inom icke-tradables-sektorn att tendera att stiga. Eftersom de sistnämnda löneökningarna inte mot-svaras av produktivitetsökningar kommer arbetskraftskostnader och priser stiga snabbare inom icke-tradables-sektorn. Eftersompriserna inom tradables-sektorn fastställs internationellt kommer länder där skillnaden i produktivitetsökning mellan sektorerna ärstor tendera att ha en större ökning i det totala prisindexet.

oförändrad på omkring 0,8 % under hela 2003,dvs. ungefär hälften av den ökningstakt somnoterades 2002, vilket ledde till ett bidrag tillden totala inflationen på omkring 0,2 procent-enheter.

Inflationsspridningen i euroområdet minskade2003 efter att ha varit i stort sett oförändrad deföregående två åren. I ruta 4 görs en genom-

gång och analys av de möjliga förklaringarnatill inflationsskillnaderna i euroområdet.

Allmänhetens uppfattning om den tidigareinflationen, mätt genom Europeiska kommis-sionens kvalitativa indikator på den uppfattadeinflationen de senaste tolv månaderna, sjönkefterhand under första halvåret 2003. Ned-gången upphörde emellertid under sommaren


varit betydligt större än vad som skulle ha varit förenligt med Balassa-Samuelsonmodellen.Andra strukturella faktorer, t.ex. stelheter i löne- och prisutvecklingen eller olika grader avkonkurrens på viktiga inhemska marknader, kan också ha bidragit till inflationsskillnadernaoch deras ihållande karaktär. I detta sammanhang visar empiriska studier att den relativa gra-den av marknadskonkurrens tycks vara en viktig parameter för att förklara storleken och vola-tiliteten hos relativa prisreaktioner på chocker i euroländerna. Den fortsatta konvergensproces-sen mellan euroländerna bör hur som helst leda till att inflationsspridningen minskar genom attpriser och inkomster på sikt kommer att konvergera. Med tanke på de nuvarande skillnadernamellan ländernas ekonomiska strukturer och sårbarhet mot idiosynkratiska chocker är det emel-lertid sannolikt att det även i framtiden kommer att råda vissa skillnader i inflationstakt.

Policykonsekvenser

Sedan början av etapp tre har det inte längre varit möjligt att hantera regionala ekonomiska oba-lanser och (asymmetriska) chocker i euroländerna med hjälp av penningpolitik. ECB:s gemen-samma penningpolitik kan tvärtom bara inriktas mot målet att upprätthålla prisstabilitet ieuroområdet som helhet. Precis som i alla valutaunioner speglar inflationsskillnaderna ieuroområdet skillnaderna i regional prisutveckling och anpassningar i relativa priser och kandärför inte hanteras genom den gemensamma penningpolitiken. Samtidigt tillmäter ECB:s pen-ningpolitik de oundvikliga inflationsskillnaderna en sekundär roll i kalibreringen av säkerhets-marginalen för godtagbar inflation i euroområdet, eftersom deras förekomst kan få konsekven-ser för regioner med lägre inflation. Inflationsskillnaderna kvarstår dessutom som en viktigkommunikationsutmaning för ECB, eftersom penningpolitiken ofta diskuteras med utgångs-punkt i ländernas inflationstakt och dess konsekvenser för ländernas ekonomiska politik.

Stora och ihållande inflationsskillnader kan motivera nationella motåtgärder i vissa länder föratt förhindra alltför stora försämringar av konkurrenskraften. Den nationella ekonomiska poli-tiken, t.ex. f inans- och strukturpolitiken, måste anpassas för att motverka ihållande och poten-tiellt skadliga inflationsskillnader. Strukturreformer, särskilt åtgärder inriktade på att undan-röja stelheter i den nominella löne- och prisutvecklingen och skapa en mer diversif ieradlöneprocess inom enskilda euroländer, kan påskynda de löne- och prisjusteringar som är nöd-vändiga för att hantera chocker, inklusive de inhemska prisernas mer synkroniserade reaktionpå chocker. En sådan politik skulle i sin tur minska sannolikheten för ihållande inflationsskill-nader i euroområdet. Med tanke på att det tar tid för f inanspolitiken att få genomslag är denkanske inte lämplig för att f injustera inflationsutvecklingen på kort sikt, även om den kananvändas för att ta itu med inflationsskillnader på längre sikt, särskilt om ett land har ihållandepositiva inflationsskillnader.

då priserna på oförädlade livsmedel steg tillföljd av värmeböljan i Europa. Detta ger visststöd åt tesen att konsumenternas inflationsupp-fattningar i hög grad påverkas av utvecklingenför varor som köps ofta och mestadels hör tillkategorin kontanta utgifter. Detta förklararockså delvis inflationsuppfattningarnas ganskaryckiga utveckling. Andra halvåret 2003 ver-kade konsumenternas inflationsuppfattningarha stabiliserats på historiskt sett ganska höganivåer. Under hela 2003 låg däremot konsu-menternas inflationsförväntningar för de kom-mande tolv månaderna fortfarande kvar påhistoriskt sett mycket låga nivåer.

MÅTTLIGT PRISTRYCK PÅ PRODUCENTNIVÅDen årliga ökningstakten i industrins producent-priser (exkl. byggnadsverksamhet) sjönk under2003 till följd av eurons appreciering, som mot-verkade effekterna av högre priser på olja ochandra råvaror (se diagram 17). Detta ledde tillen årlig genomsnittlig ökning av producentpri-serna med 1,6 % 2003. Svaga ekonomiska för-hållandena kan också ha hindrat företagen frånatt höja producentpriserna under större delenav året.

Utvecklingen när det gäller den årliga föränd-ringstakten i de totala producentpriserna under2003 berodde till stor del på utvecklingen förpriserna på energi och halvfabrikat. Till följd avoljeprisutvecklingen steg den årliga föränd-ringstakten i industrins energipriser under åretsförsta månader, för att sedan avta när oljepri-serna sjönk och euron apprecierade. Den årligaökningstakten i priser på halvfabrikat, somuppgick till i genomsnitt 0,8 % under hela2003, var högre första halvåret och sjönk andrahalvåret när effekterna av den starkare växel-kursen började slå igenom. De två andra huvud-komponenterna i de totala producentpriserna,dvs. priserna på kapitalvaror och konsumtions-varor, uppvisade som vanligt en mycket stabi-lare ökningstakt jämfört med motsvarandeperiod året innan. Detta tyder på att den svagaefterfrågan kan ha hindrat företagen från att låta de högre priserna på energi och halv-fabrikat i början av 2003 slå igenom i senareproduktionsled. Den årliga genomsnittliga

ökningstakten i priserna på konsumtionsvaroroch kapitalvaror var 1,1 % respektive 0,4 %.

NOMINELLA ARBETSKOSTNADSÖKNINGPLANADE UT 2003Den gradvisa uppgång som har kunnat noterasför ökningstakterna för euroområdets arbets-krafts- och lönekostnadsindikatorer sedan 1999planade ut i början av 2003 (se tabell 5).

Ökningstakten när det gäller ersättning peranställd sjönk andra halvåret 2002 och var istort sett oförändrad de första tre kvartalen2003.

Tillgänglig information om ersättning peranställd visar att det fanns vissa märkbara skill-nader mellan sektorerna under de första trekvartalen 2003. Ökningstakten inom byggsek-torn steg under första halvåret 2003 men avtogdärefter, medan den långsamt verkade gå nedunder året som helhet inom industrin exklusivebyggverksamhet. När det gäller tjänster ver-kade ökningstakten i ersättning per anställd

47ECB

Årsrapport2003

D iag ram 17 Uppde ln i ng av i ndus t r i n s p roducen tp r i s e r

(årliga procentuella förändringar; månadsuppgifter)

Industri exkl. byggnadsverksamhet (höger skala)Halvfabrikat (höger skala)Kapitalvaror (höger skala)Konsumtionsvaror (höger skala)Energi (vänster skala)

1999 2000 2001 2002 2003-12

-8

-4

0

4

8

12

16

20

24

-6

-4

-2

0

2

4

6

8

10

12

Källa: Eurostat.

under 2003 stabiliseras inom hela sektorn.Några motverkande effekter kunde dock iakttasinom olika delsektorer: ökningen inom mark-nadsrelaterade tjänster (som omfattar handel,hotell och restauranger, f inans- och före-tagstjänster) under de första två kvartalen avtogtredje kvartalet, medan ökningstakten i ickemarknadsrelaterade tjänster steg tredje kvarta-let. Dessa rörelser tyder på att den lägreökningstakten inom den industriella aktivitetenkan ligga bakom den långsammare ökningen avarbetskraftskostnaderna inom industrin underde första tre kvartalen 2003. En del av stabilite-ten i tjänstepriserna under året som helhet kanockså ha sin förklaring i arbetskraftskostnader-nas utveckling inom tjänstesektorn med tankeatt arbetskraftskostnaderna utgör en störreandel inom denna sektor.

Ökningstakten i avtalslönerna föll 2003 jämförtmed 2002, samtidigt som bruttomånadslönernatycktes följa en liknande trend. En märkbartlångsammare ökning av arbetskraftskostna-derna kunde också iakttas mätt genom antaletarbetade timmar, eftersom ökningstakten iarbetskostnaderna per timme var lägre under detre första kvartalen 2003 än den genomsnittligaökningstakten 2001 och 2002.

Eftersom ökningstakten i ersättning peranställd var i stort sett oförändrad årets förstatre kvartal ledde den lägre produktivitetsök-ningen andra och tredje kvartalet 2003 till attarbetskostnaderna per enhet jämfört medmotsvarande period året innan steg från 2,0 %första kvartalet till 2,7 % andra och 2,4 %

tredje kvartalet. Utvecklingen när det gällervinstpåslag, uttryckt som skillnaden mellan deårliga ökningstakterna i BNP-deflatorn ocharbetskostnaderna per enhet, visade att dentröga återhämtningen i den ekonomiska aktivi-teten i euroområdet fortsatte att pressa vins-terna. Andra halvåret 2003 bidrog emellertidviss förbättring av produktivitetstillväxten tillatt hålla nere ökningstakten i arbetskostnadernaper enhet.


D iag ram 18 Er sä t tn i ng pe r an s t ä l l d i eu roområde t , f ö rde l a t på s ek to re r

(årliga procentuella förändringar; kvartalsuppgifter)

Industri exkl. byggnadsverksamhetByggnadsverksamhetTjänster

1999 2000 2001 2002 20030,0

1,0

2,0

3,0

4,0

5,0

0,0

1,0

2,0

3,0

4,0

5,0

Källor: Eurostat och ECB-beräkningar.

Tabe l l 5 I nd i kato re r f ö r a rbe t sk ra f t sko s tnade r


2001 2002 2003 2002 2003 2003 2003 20034 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv

Avtalslöner 2,6 2,7 2,4 2,7 2,7 2,4 2,5 2,2Totala arbetskraftskostnader per timme 3,3 3,5 . 3,5 3,1 3,2 2,9 .Bruttolön per månad 2,9 3,0 . 3,1 2,9 2,8 2,6 .Ersättning per anställd 2,8 2,6 . 2,5 2,6 2,7 2,6 .Arbetskraftsproduktivitet 0,2 0,4 . 0,9 0,6 0,0 0,2 .Arbetskostnad per enhet 2,6 2,2 . 1,6 2,0 2,7 2,4 .

Källor: Eurostat, nationella uppgifter och ECB-beräkningar.

2.3 PRODUKTION, EFTERFRÅGA OCH UTVECKLING PÅ ARBETSMARKNADEN

ÅTERHÄMTNING I AKTIVITETEN UNDER 2003Den ekonomiska aktiviteten i euroområdetökade andra halvåret 2003 efter att i stort settha stått stilla sedan fjärde kvartalet 2002 (setabell 6). Tillväxtförväntningarna för 2003 somhelhet f ick emellertid nedjusteras. Real BNPökade med 0,4 %, vilket var lägre än 2002 dåtillväxttakten var 0,9 % och lägre än den trend-mässiga potentiella tillväxten för tredje året irad. Utvecklingen på arbetsmarknaden var dess-utom dämpad under hela året. Dessa svagaresultat understryker hur viktigt det är att för-bättra euroområdets strukturella flexibilitet ochförmåga att stå emot chocker. I ruta 5 samman-fattas de framsteg som har gjorts när det gällergenomförandet av EU:s reformagenda.

I början av 2003 bidrog flera faktorer till densvaga ekonomiska utvecklingen: som bl.a. denfortsatt dämpade aktiviteten i den globala eko-nomin. Nedgången i företagens och hushållens

förtroende förvärrades dessutom av den storaosäkerheten under upptakten till kriget i Irak.Kring halvårsskiftet började den geopolitiskaosäkerheten efterhand att avta, vilket ledde tillett starkare förtroende och en ökad aktivitetsom drevs på av den utländska efterfrågan.

EXPORT UTLÖSER ÅTERHÄMTNING PÅUTGIFTSSIDANDet uppsving i aktiviteten som ägde rum andrahalvåret 2003 berodde på positiva effekter frånen starkare utländsk efterfrågan på euroområ-dets exportvaror. Denna effekt dämpades dockav eurons appreciering. Nettoexportens bidragtill kvartalstillväxten, som hade blivit positivttredje kvartalet, blev återigen negativt fjärdekvartalet på grund av den starka importök-ningen (se diagram 19). Under 2003 som helhetvar nettoexportens bidrag till ökningen nega-tivt på 0,6 procentenheter.

Förändringar i den inhemska efterfrågans bidragtill tillväxten under 2003 berodde främst påutvecklingen av lagerförändringar. Lagerupp-

49ECB

Årsrapport2003

Tabe l l 6 S ammansä t tn i ng av rea l BNP -ökn ing

(procentuella förändringar, om inte annat anges; säsongrensat)

Årstakt 1) Kvartalstakt 2)

2001 2002 2003 2002 2003 2003 2003 2003 2002 2003 2003 2003 20034 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 4 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv

Real bruttonationalprodukt 1,6 0,9 0,4 1,1 0,7 0,1 0,3 0,6 0,0 0,0 -0,1 0,4 0,3varav:Inhemsk efterfrågan 1,0 0,3 1,0 0,9 1,3 1,0 0,5 1,3 0,3 0,4 0,1 -0,2 1,0

Privat konsumtion 1,7 0,1 1,0 0,6 1,3 1,0 0,9 0,7 0,3 0,4 0,0 0,2 0,1Offentlig konsumtion 2,5 2,9 1,9 2,2 1,9 1,7 1,8 2,3 0,1 0,5 0,6 0,6 0,6Fasta bruttoinvesteringar -0,3 -2,8 -1,2 -1,6 -1,9 -0,8 -1,2 -0,8 0,3 -0,9 -0,4 -0,2 0,6Lagerförändringar 3), 4) -0,5 0,2 0,3 0,5 0,5 0,2 -0,1 0,5 0,0 0,2 0,1 -0,4 0,7

Nettoexport 3) 0,7 0,6 -0,6 0,2 -0,5 -0,8 -0,2 -0,6 -0,2 -0,4 -0,2 0,6 -0,7Export 5) 3,4 1,5 0,0 3,6 1,9 -1,5 -0,5 0,1 -0,4 -1,5 -0,9 2,3 0,2Import 5) 1,7 -0,1 1,5 3,3 3,6 0,8 0,0 1,8 0,3 -0,6 -0,4 0,8 2,1

Realt bruttoförädlingsvärde varav:

Industri exkl. byggnadsverksamhet 0,5 0,2 -0,1 1,4 0,7 -1,0 -0,6 0,7 -0,6 0,3 -0,8 0,5 0,7Byggnadsverksamhet -0,6 -1,1 -0,8 -1,5 -2,0 -0,4 -0,4 -0,4 0,0 -0,6 0,1 0,0 0,1Marknadsrelaterade tjänster 6) 3,1 1,1 0,7 1,1 0,9 0,4 0,9 0,6 0,2 -0,1 0,1 0,7 -0,1

Källor: Eurostat och ECB-beräkningar.1) Årstakt: procentuella förändringar jämfört med samma period året innan.2) Kvartalstakt: förändring i procent jämfört med kvartalet innan.3) Bidrag till real BNP-ökning; procentenheter.4) Omfattar nettoförvärv av värdeföremål.5) Export och import omfattar varor och tjänster samt inbegriper intern gränsöverskridande handel inom euroområdet. Handeln inomeuroområdet är inte bortnettad i de import- och exportsiffror som används i nationalräkenskaperna. Dessa uppgifter är därför inte heltjämförbara med betalningsbalansuppgifterna.6) Omfattar handel, transport, kommunikation, f inansiering, företagstjänster, fastighets- och uthyrningstjänster.


Ruta 5

FRAMSTEG I STRUKTURREFORMERNA PÅ EUROOMRÅDETS PRODUKT- OCH ARBETSMARKNADER

Strukturreformer på produkt- och arbetsmarknaderna är nödvändiga för att förbättra euroom-rådets tillväxtpotential och underlättar anpassningen till ekonomiska förändringar. Åtgärder föratt öka den potentiella tillväxten är viktiga inte minst med tanke på att befolkningens åldrandeförmodligen kommer att leda till ett minskat arbetskraftsutbud. Vid sitt möte i Lissabon i mars2000 underströk Europeiska rådet hur viktigt det är att modernisera regelverket och lade framen ambitiös reformagenda som skall göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dyna-miska kunskapsbaserade ekonomi senast 2010. I denna ruta sammanfattas de framsteg som hargjorts i genomförandet av EU:s reformagenda de senaste åren och särskilt under 2003.

EU övervakar och utvärderar produktmarknadernas funktion inom ramen för den s.k. Cardiff-processen, medan arbetsmarknadsreformerna utvärderas inom ramen för den s.k. Luxemburg-processen. Inom båda dessa processer granskas ländernas reformer och de bidrar till utform-ningen av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, i vilka överordnadepolicyprioriteringar fastställs för olika ekonomiska politikområden. Dessa prioriteringar liggerdärefter till grund för de policyrekommendationer som utfärdas för varje EU-medlemsstat.1

När det gäller arbetsmarknaderna betonas i de allmänna riktlinjerna för perioden 2003–2005behovet av att i) förbättra de sammantagna incitamenten av skatter och förmåner så att det lönarsig att arbeta, ii) säkerställa en effektiv och aktiv arbetsmarknadspolitik inriktad på de mesteftersatta grupperna, iii) främja en flexiblare arbetsorganisation och se över regler om anställ-ningskontrakt, iv) underlätta arbetskraftens geograf iska och yrkesmässiga rörlighet, och v) säkerställa löneförhandlingssystem som kopplar lönesättning till produktivitet.

Flera länder har genomfört reformer av sina skatte- och förmånssystem för att minska löne-bikostnaderna och stimulera arbetskraftsutbudet. Skatterna har sänkts för låg- och medel-inkomsttagare, arbetstagarnas och arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter har sänkts, särskiltför lågavlönade. Det har också gjorts framsteg när det gäller att öka arbetskraftsdeltagandetbland personer som befinner sig i utkanten av arbetsmarknaden. Några medlemsstater harockså stärkt uthyrningsföretagens roll och undanröjt vissa hinder för deltidsarbete.

De flesta EU-länder genomförde arbetsmarknadsreformer 2003. Med hänsyn även till den fort-farande höga strukturella arbetslösheten tycks reformerna emellertid gå långsammare än vadman hade kunnat förvänta med tanke på regeringarnas uttalanden. Framstegen har varit begrän-sade när det gäller att locka fler människor till arbetsmarknaden, satsa på ökat humankapitaloch öka såväl arbetstagares och företags förmåga att anpassa sig till ändrade makroekonomiskavilkor. Åtgärder för att minska långtidsarbetslösheten genom omskolning samt genom att för-bättra lågutbildades och äldre arbetstagares anställbarhet kan ses som prioriterade reform-områden. Det behövs också fler reformer för att uppmuntra arbetskraftens rörlighet genom att förbättra möjligheterna att överföra pensions- och sjukvårdsrättigheter, samt tillåta lönediffe-rentiering beroende på lokala, regionala och sektoriella skillnader i produktivitet.

1 Rådets rekommendation av den 26 juni 2003 till allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik.2003 års allmänna riktlinjer antogs för perioden 2003–2005.

byggnaden under årets första hälft, som följdepå två år då lagren hade minskat, berodde even-tuellt på osäkerhet kring leveranserna av impor-terade halvfabrikat och oväntade nedgångar iefterfrågan i samband med kriget i Irak. Dennalageruppbyggnad avtog delvis tredje kvartaletmen började på nytt under årets sista kvartal.Lagerförändringarnas bidrag till real BNP 2003var 0,3 procentenheter, vilket var något högreän året innan.

Den slutliga inhemska efterfrågan (dvs. exklu-sive lagerförändringar) var fortsatt dämpadunder större delen av 2003 och f ick bara ettlitet uppsving under årets andra hälft. Desstotala bidrag till den reala BNP-ökningen 2003var 0,7 procentenheter. Under året utveckladesfasta investeringar och den privata konsumtio-

nen i olika riktningar. De fasta investeringarnasjönk under de tre första kvartalen, men takteni nedgången blev efterhand långsammare ochfjärde kvartalet uppvisade de fasta investering-arna åter en positiv ökningstakt. Den privatakonsumtionen ökade däremot med 0,4 % frånkvartal till kvartal i början av 2003, för att näs-tan stå stilla under återstoden av året.

En gemensam faktor som hade en negativ inver-kan på fasta investeringar och den privata kon-sumtionen första halvåret 2003 var osäkerheteni samband med kriget i Irak och de ekonomiskautsikterna när det var över. Denna osäkerhetinnebar att hushållen tvekade att göra störreinköp och att företagen var ovilliga att expan-dera sin produktionskapacitet. Den skymdeockså det faktum att de underliggande villkoren

51ECB

Årsrapport2003

Strukturreformagendan för produktmarknaderna omfattar en rad olika områden. I de allmännariktlinjerna uppmanas medlemsstaterna bland annat främja konkurrens på varu- och tjänste-marknaderna genom att i) se till att direktiven för den inre marknaden införlivas snabbare medden nationella lagstiftningen, ii) ytterligare öppna marknaderna för offentlig upphandling, iii)ge konkurrens- och tillsynsmyndigheter tillräckliga befogenheter och resurser, samt säker-ställa deras oberoende, iv) minska det statliga stödet, och v) uppmuntra marknadstillträde ocheffektiv konkurrens inom nätverksindustrierna.

Efter stadiga framsteg under flera år började andelen EU-lagstiftning om den inre marknadensom medlemsstaterna ännu inte hade införlivat med sin nationella lagstiftning (det s.k. trans-position deficit) under 2002 öka och denna försämring fortsatte under 2003. Europeiska kom-missionen har tagit flera initiativ för att förbättra den inre marknadens funktion. Det f innsemellertid fortfarande vissa betydande hinder för detta, särskilt på tjänstemarknaderna. Mångaav dessa hinder tycks bero på nationella bestämmelser, t.ex. de administrativa rutinerna för eta-blering av dotterbolag i andra länder i euroområdet. Vad gäller den ökade konkurrensen f innsdet tecken på att många euroländer har vidtagit åtgärder för att göra rutinerna vid offentlig upp-handling effektivare och öppnare. Några länder har dessutom gett sina konkurrens- och till-synsmyndigheter ökade befogenheter. De senaste årens trend mot att minska och ändra inrikt-ning på det statliga stödet verkar ha fortsatt, även om det fortfarande spelar en viktig roll inomvissa sektorer, t.ex. transportsektorn. Euroländerna har fortsatt att genomföra lagstiftnings-reformer inom nätverksindustrierna, om än i varierande utsträckning. Det går emellertid att ökaden effektiva konkurrensen ännu mer inom dessa tidigare skyddade sektorer.

Sammanfattningsvis fortsatte takten i reformarbetet att vara ganska låg 2003. Detta spär på far-hågorna att EU kanske inte lyckas uppnå Lissabonmålen om inte medlemsstaterna tar krafttagför att intensif iera sina ansträngningar. Förutom att leda till långsiktiga tillväxtfördelar skulleen snabbare takt i strukturreformarbetet främja konsumenternas och investerarnas förtroendeoch därmed även i viss mån stimulera tillväxten på kortare sikt.

för konsumtion och investeringar var relativtgynnsamma. Särskilt de låga räntorna lindradehushållens och företagens skuldbörda i form avräntor och amorteringar. De positiva terms-of-trade-effekterna till följd av eurons apprecie-ring ökade dessutom de reala inkomsterna i deninhemska ekonomin.

Samtidigt som de allmänna ekonomiska utsik-terna var osäkra gjorde företagen fortsattaansträngningar att konsolidera sina balansräk-ningar. I detta sammanhang kan en ökad lön-samhet ha utnyttjats för att ytterligare minskaandelen främmande kapital i förhållande tilleget kapital, i stället för till investeringar. Enfortsatt osäkerhet om utsikterna för arbets-marknaderna och sysselsättningen kan ha fåtthushållen att av försiktighetsskäl öka sitt spa-rande i stället för att konsumera. I flera länderkan diskussionerna om reformer av socialför-säkrings- och sjukvårdssystemen ha spätt påhushållens osäkerhet och varit ytterligare ettskäl till försiktighetssparande. När det komtydligare signaler om ett uppsving i den ekono-miska aktiviteten under årets andra hälft mins-

kade företagens tveksamhet att investera, sam-tidigt som hushållens konsumtionsutgifter varfortsatt dämpade.

INDUSTRI DRIVER PÅ ÅTERHÄMTNING PÅ PRODUKTIONSSIDANBåde industrin och marknadstjänster bidrog tillåterhämtningen i produktionen under 2003,men industrins bidrag var störst. Produktioneninom rent marknadsrelaterade tjänster, mättgenom realt förädlingsvärde, steg något tidi-gare än inom industrin (exklusive byggnads-verksamhet). Detta överensstämde med iaktta-gelsen att tjänstesektorns förtroende börjadeförbättras andra kvartalet 2003, medanindustrins förtroende började förbättras tredjekvartalet (se diagram 20). Under årets sistakvartal utvecklades de två sektorerna dock iolika riktningar, när produktionen inomindustrin fortsatte att accelerera medan produk-tionen inom marknadstjänster minskade något.

Om den genomsnittliga ökningstakten i produk-tionen 2003 jämförs med tidigare år och överkonjunkturcykeln var tjänstesektorns resultatemellertid relativt svagt. Ökningen av föräd-lingsvärdet inom marknadstjänster var 0,7 %,vilket var ytterligare en nedgång jämfört med detvå åren dessförinnan och lägre än under låg-konjunkturen 1993. Ökningen inom industrin(exklusive byggnadsverksamhet) var däremot -0,1 %, vilket var något lägre än de två föregå-ende åren men i linje med de förändringstal somnormalt noteras under konjunkturnedgångar.

Det uppsving i den industriella aktiviteten somägde rum andra halvåret 2003 berodde till stordel på en starkare varuexport, eftersom euro-ländernas produktion är mycket konjunktur-känslig för utvecklingen i omvärlden. Bådeexporten inom och utanför euroområdet tycksha stimulerat ökningen i industriproduktion(exkl. byggnadsverksamhet) andra halvåret2003 (se diagram 21).

MINDRE SKILLNADER I PRODUKTIONSÖKNINGMELLAN LÄNDERNAFlera mått visar att skillnaderna i real BNP-tillväxt mellan euroländerna minskade 2003.


D iag ram 19 B id rag t i l l re a l BNP -ökn ing pe r kva r t a l

(bidrag i procentenheter per kvartal; säsongrensat)

Real BNP 1)

Inhemsk efterfråganNettoexport

2000 2001 2002 2003-1,0

-0,5

0,0

0,5

1,0

1,5

-1,0

-0,5

0,0

0,5

1,0

1,5

Källor: Eurostat och ECB-beräkningar.1) Procentuella förändringar jämfört med kvartalet innan.

Delvis till följd av den globala ekonomiskanedgången sjönk den genomsnittliga realaBNP-ökningen per år i de flesta euroländer2003 jämfört med året innan. Undantagen varBelgien, Spanien och Grekland, där takten stegnågot. Tillväxten i Italien förblev oförändrad.

SYSSELSÄTTNING I STORT SETT OFÖRÄNDRAD2003Till viss skillnad från den totala produktionenverkar sysselsättningsnivån i euroområdet havarit i stort sett oförändrad under hela 2003 (setabell 7). Detta var även fallet under störredelen av 2003. Nationella uppgifter för fjärdekvartalet 2003 tyder på att den årliga genom-snittliga förändringstakten i den totala syssel-sättningen låg mellan 0,1 % och 0,2 % 2003.Sysselsättningen visade sig alltså vara mermotståndskraftig än man hade kunnat väntamed tanke på den långa perioden av dämpadekonomisk aktivitet. Även om sysselsättningeni stort sett var stabil tyder uppgifter från

arbetskraftsundersökningar emellertid på attantalet arbetade timmar per anställd har sjunkitganska kraftigt de senaste åren och därmed lågbakom en stor del av den anpassning på arbets-marknaden som normalt inträffar vid en ekono-misk nedgång. Detta skulle i viss mån skilja sigfrån den utveckling som iakttagits under tidi-gare ekonomiska nedgångar, då anpassningengällde sysselsättningen snarare än arbetstiden.

Justeringar av antalet arbetade timmar peranställd kan delvis vara ett tecken på ökad flex-ibilitet på arbetsmarknaden, om det till exempelinnebär att arbetstiden kan beräknas och sche-maläggas över hela år i stället för vecko- ochmånadsvis, eller om deltidsanställningarnaökar. Den stabila sysselsättningen 2003 tyderpå att förbättringarna av den samlade arbets-kraftsproduktiviteten, mätt per anställd, ägderum först under årets senare hälft när aktivite-ten började öka. Mätt per arbetad timme kan ökningen av arbetskraftsproduktiviteten

53ECB

Årsrapport2003

D iag ram 20 Kon f i den s i nd i kato re r

(nettotal i procent)

Konfidensindikator för konsumenterna Konfidensindikator för industrin Konfidensindikator för tjänstesektorn

1998 1999 2000 2001 2002 2003-30

-25

-20

-15

-10

-5

0

5

10

15

20

-30

-25

-20

-15

-10

-5

0

5

10

15

20

Källa: Europeiska kommissionens företags- och hushållsenkäter.Anm.: Alla uppgifter är säsongrensade. Uppgifterna beräknassom avvikelser från genomsnittet sedan januari 1985 för konfi-densindikatorn för konsumenterna och för industrin, och sedanapril 1995 för konfidensindikatorn för tjänstesektorn.

D iag ram 21 Euroområde t s va r uexpor t o ch i ndus t r i p rodukt i on

(volymer, säsongrensat)

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Export till länder utanför euroområdetExport till länder inom euroområdetIndustriproduktion exkl. byggnadsverksamhet

-6

-4

-2

0

2

4

6

-6

-4

-2

0

2

4

6

Källor: Eurostat och ECB-beräkningar.Anm.: Uppgifterna är beräknade som tremånadersförändringar iprocent.

komma att avta snabbare, eftersom den tidigarenedjusteringen av det genomsnittliga antaletarbetade timmar förmodligen kommer att upp-hävas efterhand som återhämtningen går framåt.

Även om den totala sysselsättningen var i stortsett oförändrad 2003 utvecklades industrin ochtjänstesektorn i olika riktningar. De första trekvartalen 2003 sjönk sysselsättningen inomindustrin, men detta uppvägdes av att det ska-pades fler nettoarbetstillfällen inom tjänstesek-torn. Inom både industri- och tjänstesektorn varden genomsnittliga sysselsättningsökningen2003 dock sannolikt lägre än 2002. Uppgifterfrån arbetskraftsundersökningarna tyder dess-utom på att faktorkostnaderna för arbetskraftjusterades via antalet arbetade timmar per anställdinom båda sektorerna.

ÖKNING AV ARBETSLÖSHET UPPHÖRDE 2003Den ökning av euroområdets arbetslöshet som harnoterats sedan början av 2001 upphörde våren2003 och arbetslösheten låg kvar på 8,8 % underresten av året. Arbetslösheten var i genomsnitt 0,4 procentenheter högre 2003 än 2002. Dennaökning fördelade sig ganska jämnt över olikaåldersgrupper och mellan kvinnor och män, ävenom skillnaden mellan personer under respektiveöver 25 år ökade något, medan skillnaden mellankvinnor och män fortsatte att minska.

Arbetslösheten ökade i de flesta euroländermellan 2002 och 2003, utom i Grekland och Ita-lien, där arbetslösheten sjönk, och Finland ochSpanien, där arbetslösheten i stort sett var oför-

Tabe l l 7 A rbe t smarknadsu tve ck l i ng

(årliga procentuella förändringar och procentandelar)

2001 2002 2003 2001 2001 2002 2002 2002 2002 2003 2003 2003 20033 kv 4 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv

Arbetskraft 0,9 0,9 . 0,8 0,8 0,9 0,9 0,9 0,7 0,6 0,6 0,5 .

Sysselsättning 1,4 0,4 . 1,2 0,8 0,7 0,5 0,4 0,2 0,1 0,1 0,2 .Jordbruk 1) -0,8 -2,1 . -1,1 -1,5 -2,4 -2,1 -2,0 -2,0 -2,2 -1,9 -1,5 .Industri 2) 0,4 -1,3 . 0,1 -0,4 -1,0 -1,2 -1,4 -1,6 -1,5 -1,4 -1,5 .– exkl. byggnadsverksamhet 0,3 -1,4 . 0,0 -0,5 -1,1 -1,3 -1,4 -1,8 -1,8 -1,9 -1,9 .– byggnadsverksamhet 0,4 -0,9 . 0,4 -0,1 -0,7 -0,8 -1,2 -1,0 -0,8 0,1 -0,2 .Tjänster 3) 1,9 1,3 . 1,7 1,5 1,6 1,4 1,2 1,1 0,8 0,8 0,9 .

Arbetslöshet 4)

Totalt 8,0 8,4 8,8 8,0 8,1 8,2 8,3 8,5 8,6 8,7 8,8 8,8 8,8Under 25 år 15,7 16,2 16,8 15,7 15,8 16,0 16,2 16,3 16,4 16,8 16,8 16,7 16,725 år och äldre 7,0 7,4 7,7 7,0 7,1 7,2 7,3 7,4 7,6 7,7 7,8 7,8 7,8

Källor: Eurostat och ECB-beräkningar.1) Inklusive f iske, jakt och skogsbruk.2) Inklusive tillverkningsindustri, byggnadsverksamhet, gruvdrift och mineralutvinning, samt el-, gas- och vattenförsörjning.3) Exklusive verksamheter vid internationella organisationer, utländska ambassader o.dyl.4) Procentuell andel av arbetskraften i enlighet med ILO:s rekommendationer.


D iag ram 22 Arbe t s l ö she t

(månadsuppgifter; säsongrensat)

Årlig förändring i miljoner (vänster skala) 1)

% av arbetskraften (höger skala)

1994 1996 1998 2000 2002-1,5

-1,0

-0,5

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

7,5

8,0

8,5

9,0

9,5

10,0

10,5

11,0

11,5

Källa: Eurostat.Anm.: Uppgifterna avser Euro-12 (inkl. perioder före 2001).1) Årliga förändringar är inte säsongrensade.

ändrad. Arbetslöshetstalens spridning mellaneuroländerna minskade totalt sett 2003. I någraländer beror arbetslöshetssiffrorna 2003 dockdelvis på ändringar av registreringen av arbets-lösa och/eller arbetsmarknadsreformer i denofficiella statistiken.

Även om arbetslösheten i euroområdet som hel-het var i stort sett oförändrad 2003 ökade anta-let arbetslösa något under större delen av året. Idecember var totalt 12,3 miljoner personerarbetslösa, vilket är ungefär 270 000 fler än ettår tidigare (se diagram 22). Eftersom syssel-sättningsnivån är i stort sett stabil är ökningenav antalet arbetslösa ett resultat av attarbetskraften har fortsatt att växa. Arbetskrafts-ökningen 2003 var emellertid något lägre änåret innan. Ökad arbetslöshet och ännu färrelediga jobb hade förmodligen en negativ inver-kan på arbetskraftsdeltagandet, till exempelgenom att försena inträdet i arbetslivet.

2.4 DE OFFENTLIGA FINANSERNAS UTVECKLING

BUDGETSALDON FÖRSÄMRADES YTTERLIGARE 2003För tredje året i rad försämrades budgetsaldonai euroområdet 2003. De senaste uppgif-terna från Eurostat visar ett genomsnittligtunderskott på 2,7 % av BNP 2003, jämfört med2,3 % 2002 (se tabell 8). Denna kraftiga för-sämring berodde i första hand på effekterna avautomatiska stabilisatorer i ett makroekono-miskt läge som var mindre gynnsamt än väntat.De flesta medlemsstater misslyckades med attuppnå de mål som fastställdes i de stabili-tetsprogram som lämnades in i slutet av 2002och början av 2003. I genomsnitt missadesdessa mål med nästan 1,0 % av BNP.

Utvecklingen i de offentliga f inanserna var enkälla till oro i länder som redan 2002 drogs medbetydande budgetunderskott. Underskotten iTyskland och Frankrike låg nära eller över 4 %av BNP 2003, medan Portugal registrerade ettunderskott nära 3 % av BNP, trots omfattandetillfälliga åtgärder. I Nederländerna uppgickunderskottet i de offentliga f inanserna till 3 %av BNP 2003.

På utgiftssidan ökade utgiftskvoten i euroområ-det 2003 jämfört med 2002, med fortsatt tryckuppåt på de löpande utgifterna, vilket främstberodde på högre arbetslöshetsersättningar ochrelaterade sociala transfereringar. Ränteutgif-terna minskade något under 2003. På intäktssi-dan berodde den långsamma ökningen av skat-teintäkterna under 2003 främst på den svagaekonomiska aktiviteten och på andra oväntadeskatteintäktsbortfall.

En ogynnsam budgetutveckling påverkade denoffentliga sektorns genomsnittliga skuldkvotnegativt. Efter flera års oavbruten, om än mått-lig, minskning ökade euroområdets skuldsätt-ning i förhållande till BNP till 70,4 % 2003.Denna ökning speglar den ihållande försäm-ringen i det primära överskottet och den mått-liga nominella BNP-tillväxten. Under 2003översteg skuldkvoten 60 % av BNP i Frankrike,medan den i Tyskland och Österrike låg kvaröver referensvärdet och i Belgien, Greklandoch Italien låg över 100 % av BNP.

Budgetläget i euroområdet var i stort settneutralt 2003, mätt som förändringen i det kon-junkturrensade primära budgetsaldot enligtEuropeiska kommissionens bedömningar. Dettaspeglar en kontroll av de konjunkturrensadeprimära utgifterna och en ökning av indirektaskatter och sociala avgifter i vissa länder, som istort sett kompenserade ytterligare sänkningarav inkomstskatterna i flera medlemsstater.

EUROPEISKA UNIONENS FINANSPOLITISKA RAM I FAROZONENDen 25 november 2003 beslutade Ekofinrådetatt inte agera på grundval av Europeiska kom-missionens rekommendationer med avseendepå Tyskland och Frankrike samt att lämna för-farandet vid alltför stora underskott med avse-ende på dessa länder vilande. I sina slutsatserrekommenderade Ekofinrådet Frankrike attunder 2004 uppnå en minskning av det kon-junkturrensade underskottet med 0,8 % av BNP,och att under 2005 uppnå en minskning av det konjunkturrensade underskottet medåtminstone 0,6 % av BNP eller mer för attsäkerställa att det offentliga underskottet

55ECB

Årsrapport2003

understiger 3 % av BNP, senast 2005. Samtidigtrekommenderade Ekofinrådet Tyskland att under2004 uppnå en minskning på årsbasis av detkonjunkturrensade underskottet med 0,6 % avBNP, och att under 2005 uppnå en minskning avdet konjunkturrensade underskottet medåtminstone 0,5 % av BNP eller mer för att säkerställa att det offentliga underskottetunderstiger 3 % av BNP senast 2005 (se kapitel4). Ekofinrådets beslut har skapat osäkerhetavseende det framtida genomförandet av def inanspolitiska reglerna i euroländerna. Detskapar dessutom ett prejudikat för ett tänjbartgenomförande av förfarandet vid alltför storaunderskott som skulle kunna försvaga incita-ment till konsolidering i framtiden.

Det är väsentligt att förtroendet för stabiliteteni EMU:s institutionella ramverk inte rubbas.Tyskland och Frankrike måste nu leva upp tillsitt ansvar och uppfylla sina åtaganden att kor-rigera de alltför stora underskotten så snart sommöjligt och senast 2005. Länder med fortsattaobalanser behöver också göra framsteg för attuppnå budgetutfall nära balans eller överskottpå medellång sikt, genom att minska sinaunderliggande underskott med minst 0,5 % avBNP per år.

Genomförandet av en sund f inanspolitik liggeri alla länders intresse. Offentliga f inanser somär nära balans eller uppvisar ett överskott ska-par ett fritt spelutrymme för automatiska stabi-lisatorer, som jämnar ut konjunkturrörelser.Sunda offentliga f inanser hjälper även enskilda


Tabe l l 8 O f f en t l i g a s ek to r n s f i n an s i e l l a s t ä l l n i ng i eu roområde t

(procent av BNP)

Offentliga sektorns överskott (+) eller underskott (-)

2000 2001 2002 2003

Euroområdet -0,9 -1,7 -2,3 -2,7Belgien 0,2 0,4 0,1 0,2Tyskland -1,2 -2,8 -3,5 -3,9Grekland -2,0 -2,0 -1,4 -1,7Spanien -1,0 -0,4 0,0 0,3Frankrike -1,4 -1,6 -3,3 -4,1Irland 4,4 1,1 -0,4 -0,2Italien -1,8 -2,6 -2,3 -2,4Luxemburg 6,3 6,3 2,7 -0,1Nederländerna 1,5 0,0 -1,9 -3,0Österrike -1,9 0,2 -0,2 -1,1Portugal -3,2 -4,4 -2,7 -2,8Finland 7,1 5,2 4,3 2,3

Offentliga sektorns bruttoskuld

2000 2001 2002 2003

Euroområdet 70,4 69,4 69,2 70,4Belgien 109,1 108,1 105,8 100,5Tyskland 60,2 59,4 60,8 64,2Grekland 106,2 106,9 104,7 102,4Spanien 61,2 57,5 54,6 50,8Frankrike 57,2 56,8 58,6 63,0Irland 38,4 36,1 32,3 32,0Italien 111,2 110,6 108,0 106,2Luxemburg 5,5 5,5 5,7 4,9Nederländerna 55,9 52,9 52,6 54,8Österrike 67,0 67,1 66,6 65,0Portugal 53,3 55,6 58,1 59,4Finland 44,6 43,9 42,6 45,3

Källor: Eurostat och ECB-beräkningar.Anm.: Uppgifterna är baserade på definitionen av förfarandet vid alltför stora underskott. I budgetsaldona ingår inte intäkter från för-säljningen av UMTS-licenser.

länder att hantera effekterna på de offentligafinanserna av en åldrande befolkning genom enminskning av den offentliga skuldkvoten. Bris-tande disciplin ökar däremot osäkerheten kringde offentliga f inansernas framtida sundhet, ochhindrar därmed de ekonomiska aktörer att fattalångsiktiga beslut. Det kan också skapa externaeffekter skulle kunna påverka andra med-lemsstater negativt.

Enligt de stabilitetsprogram som lämnades in islutet av 2003 och början av 2004 förväntasunderskottet i euroområdet att sjunka med 0,3procentenheter 2004 till 2,4 % av BNP. Konso-lideringseffekter till följd av utgiftsbegräns-ningar, nedgången i räntebetalningar och dengradvisa uppgången i den ekonomiska aktivite-ten borde uppväga de expansionistiska effek-terna i samband med skattesänkningar i ettantal länder. Det konjunkturrensade saldot ieuroområdet förväntas förbättras 2004.Underskotten i Tyskland och Frankrike förvän-tas minska men ligga över 3 % av BNP 2004.Enligt Ekofinrådets yttranden verkar anpass-ningsbanan i Frankrikes stabilitetsprogram varaotillräcklig för att undanröja det alltför storaunderskottet 2005, samtidigt som även Tysk-lands anpassningsbana kan vara otillräcklig föratt korrigera det alltför stora underskottet detåret. Enligt kommissionens beräkningar i Eko-finrådets yttranden förefaller det inte heller tro-ligt att Grekland, Italien och Portugal kommeratt kunna minska sina konjunkturrensadeunderskott med minst 0,5 % av BNP 2004.

STRUKTURREFORMER AV OFFENTLIGA FINANSER FORTSATT MYCKET VIKTIGADe pensionsreformer som har genomförts ellerplaneras i några länder kommer att förbättra deoffentliga f inansernas hållbarhet på lång sikt.De betydande effekterna av den åldrandebefolkningen i EU kommer emellertid att krävaytterligare anpassningar (se ruta 6). Budget-konsolidering bör utgöra en del av ett reform-paket på medellång sikt. En kombination avkonsolidering och strukturreformer skullekunna neutralisera de negativa effekterna avnödvändiga budgetåtstramningar på kort siktgenom att öka trovärdigheten för regeringarna i

euroområdet samt allmänhetens förtroende förderas förmåga att hålla sig till de överenskomnareglerna, samt för att säkerställa att de offent-liga f inanserna är hållbara på lång sikt.

Strukturreformer på utgiftssidan är särskiltbetydelsefulla. För att främja de offentligafinansernas kvalitet bör utgiftsprioriteringarnaändras mot produktiva utgifter som främjar pro-duktionstillväxt. Minskningen i de totala utgifts-anslagen kommer att skapa utrymme för enminskad skattebörda, och därmed bidra tillekonomisk tillväxt.

57ECB

Årsrapport2003


Ruta 6

BETYDELSEN AV OMFATTANDE REFORMER FÖR HÅLLBARA OFFENTLIGA FINANSER

För att säkerställa hållbara offentliga f inanser på lång sikt måste euroländerna genomföraomfattande f inansiella och andra reformer.

Åldrande befolkningar och hållbara offentliga finanser

Ett av de största hoten mot hållbara offentliga f inanser i euroländerna är den åldrande befolk-ningen. Enligt Eurostats prognoser kommer den demografiska försörjningsbördan, dvs. antaletpersoner som är 65 år eller äldre dividerat med antalet personer mellan 15 och 64 år, att ökafrån cirka 25% 2000 till mer än 50% 2050 för de flesta euroländerna. Denna demografiska för-ändring kommer att sätta de offentliga f inanserna under allt större tryck genom ökade utgifteri samband med den åldrande befolkningen, särskilt offentliga pensioner, sjuk- och hälsovårdsamt långtidsvård. De offentliga pensionssystemen i Europa finansieras vanligen genom ett för-delningssystem. Eftersom inbetalade avgifter f inansierar utgående pensioner kommer detökande antalet pensionärer att utsätta dessa system för en påfrestning. Utgifterna för hälsovårdförväntas öka, eftersom äldre människor tenderar att ha ett ökat behov hälsovårdstjänster. Tidi-gare erfarenheter tyder på att även den tekniska utvecklingen kan bidra till ökade hälsovårds-utgifter.

I en aktuell undersökning som beställts av Ekofinrådet och genomförts av arbetsgruppen föråldrande vid Ekonomisk-politiska kommittén1 förutses att i de flesta euroländer kommer deökade utgifterna för offentliga pensioner till följd av den åldrande befolkningen att uppgå tillmellan 3 och 6 procentenheter av BNP fram till 2050. Ytterligare 2 till 4 procentenheter av BNPskulle kunna tillkomma genom ökade utgifter för sjuk- och hälsovård och långtidsvård.

EU:s strategi för bemöta problemet med den åldrande befolkningen

Med hänsyn till behovet av omfattande reformer kom EU 2001 överens om en tredelad strategiför att möta den utmaning som en åldrande befolkning utgör. Denna strategi fastställdes förförsta gången i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2001 och föreskriver om:i) åtgärder för att öka sysselsättningsgraden, ii) en snabb minskning av den offentliga skulden,samt iii) ytterligare reformer av pensions- och hälsovårdssystemen, inbegripet ett ökat fonder-ingsinslag. Även EU:s f inanspolitiska ram enligt fördraget och stabilitets- och tillväxtpaktentar itu med utmaningarna för de offentliga f inanserna av den åldrande befolkningen genom attkräva offentliga f inanser som på medellång sikt ligger nära balans eller uppvisar överskott ochgenom att sätta gränser för underskott och skuldnivåer.

Rådande politik

Den rådande f inanspolitiken i euroområdet ger en blandad bild i fråga om de åtgärder som vid-tagits för att öka hållbarheten. För det första, även om de strategier som antagits i fråga om pen-sions- och hälsovårdsreformer pekar i rätt riktning kommer de planerade åtgärderna i allmän-het inte att vara tillräckliga för att säkerställa hållbarheten i dessa system, och det behövs

1 Undersökningen f inns på webbplatsen för Europeiska kommissionens generaldirektorat för ekonomi och f inans, påwww.europa.eu.int/comm/economy_finance/epc_en.htm.

2.5 DET GLOBALA MAKROEKONOMISKA LÄGET,VÄXELKURSER OCH BETALNINGSBALANSEN

ÅTERHÄMTNINGEN I VÄRLDSEKONOMIN TOG FART2003 Efter en period av osäkerhet under första halv-året 2003 – främst till följd av geopolitiskaspänningar, terrorhot, sarsepidemin och defla-tionsoro – började återhämtningen i världs-ekonomin att vända uppåt under årets andrahälft. I slutet av 2003 hade uppgången breddatsoch förstärkts, främst pådriven av tillväxtdyna-miken i Förenta staterna och Asien. Samtidigtsom privat konsumtion och expansiv ekono-misk politik understödde den gradvisa upp-gången i den globala ekonomiska aktiviteten,förblev i synnerhet företagens investeringarrelativt dämpade i vissa industriländer till följdav överkapacitet och företagens skuldsättnings-grad. Inflationstrycket förblev förhållandevislågt, mot bakgrund av den kraftiga produktivi-tetstillväxten, särskilt i Förenta staterna, ochden fortsatt betydande överkapaciteten. Oba-lanserna höll i sig under hela 2003. Framför alltfortsatte bytesbalansunderskottet i Förenta sta-terna att öka, trots den kraftiga försvagningenav den amerikanska dollarn.

I Förenta staterna breddades återhämtningenunder 2003 och BNP-tillväxten uppgick till 3,1 %, en ökning från 2,2 % 2002. I början av2003 undergrävde stor geopolitisk osäkerhet iupptakten till kriget i Irak investerarnas ochkonsumenternas förtroende, vilket bidrog tillatt den ekonomiska återhämtningen i Förentastaterna fördröjdes. Den ekonomiska aktivite-ten återhämtade sig emellertid under andra

kvartalet då denna geopolitiska osäkerhet mat-tades av, vilket ledde till en betydande ökningav tillväxten under årets andra hälft. Hushållenskonsumtion hölls uppe och bidrog kraftigt tillBNP-tillväxten. Den reala privata konsumtio-nen ökade med 3,1% 2003, med en särskilt kraf-tig ökning under sommarmånaderna. En viktigbidragande faktor till hushållens konsumtionvar effekten av skattesänkningar, som bidrogtill att hålla uppe ökningen i disponibel inkomst(4,3 % 2003 jämfört med 5,2 % åren innan).Ytterligare stöd kom från en omläggning avgamla bolån under årets första hälft. Tillsam-mans uppvägde dessa faktorer den negativainverkan som det svaga förtroendet och deogynnsamma förhållandena på arbetsmarkna-den hade på hushållens konsumtion fram tilltredje kvartalet. Inom ramen för en starkbostadsmarknad och historiskt låga bolånerän-tor ökade realinvesteringar i bostäder kraftigttill 5,2 % 2003.

Den enda märkbart svaga punkten under störredelen av 2003 var en vikande arbetsmarknad,även om vissa tecken på en förbättring av arbets-marknadsförhållandena syntes under tredjekvartalet. Löneandelen i näringslivet minskadekraftigt första halvåret 2003 för att sedan åter-hämta sig något. Efter att ha nått en topp på 6,4% i juni började arbetslösheten att minskaunder sommaren och föll till 5,6 % i januari2004, en förbättring som delvis berodde på enminskning i arbetskraften.

Efter att ha krympt två år i rad ökade företagensina investeringar med 4,3 % 2003. Efter deninledande återhämtningen andra kvartalet

59ECB

Årsrapport2003

ytterligare reformer. Målet för de flesta ansträngningar som görs på området för pensionsre-former är att höja den faktiska pensionsåldern, till exempel genom att skapa incitament för attfortsätta att arbeta och genom att öka det antal avgiftsperioder som krävs för att få rätt till fullpension. Insatserna inom hälsovårdssektorn tenderar att inriktas på att begränsa utgiftsökning-arna på kort sikt, genom att till exempel öka medvetenheten om kostnaderna för medicinskbehandling genom att öka den kostnad som patienterna själva måste betala. För det andra är derådande stora underskotten i de offentliga f inanserna i stor utsträckning strukturella. Dettainnebär att utöver att möta kraven på de offentliga finanserna från den förväntade demografiskautvecklingen, måste de ifrågavarande länderna eftersträva en ambitiös politik för strukturellkonsolidering för att uppnå en sund budgetställning.

ökade tillväxten i företagens investeringarunder resten av året och nådde tvåsiffriga talberäknat på årsbasis. Återhämtningen i inve-steringar i anläggningstillgångar understöddesav gynnsamma f inansieringsvillkor, högrevinster och goda efterfrågeutsikter. Denna åter-hämtning är fortfarande är snävt baserad, efter-som den är koncentrerad till investeringar i IT-system. När det gäller handeln ökadeimportvolymen mer än exportvolymen 2003, ilinje med den högre inhemska efterfrågan iFörenta staterna i förhållande till dess vikti-gaste partnerländer. Följaktligen ökade bytes-balansunderskottet ytterligare till mer än 5 % av BNP 2003, vilket till stor del spegladeobalanser inom den offentliga sektorn.

Konsumentprisinflationen och producentprisin-flationen i Förenta staterna ökade under 2003.Korrigerat för effekten av energiprisernaförblev emellertid inflationstrycket under åretslopp dämpat generellt sett till följd av ett svagtkapacitetsutnyttjande och en stark produktivi-tetstillväxt. Inflationen, mätt genom konsu-ment- och producentprisindexen, ökade till 2,3 % respektive 3,2 % 2003, jämfört med 1,6 %respektive -1,3 % 2002. Undantaget livsmedeloch energi uppgick konsumentprisinflationentill 1,4 % 2003, en minskning från 2,4 % 2002,och producentprisinflationen (exklusive livs-medel och energi) förblev dämpad.

Räntorna låg kvar på historiskt låga nivåerunder 2003. I juni 2003 sänkte den amerikanskacentralbankens Open Market Committee(FOMC) styrräntan med 25 punkter till 1 %. Ide uttalanden som gjorts efter FOMC-mötenafram till december har man haft med en formu-lering om att man avsåg att bedriva en ackom-moderande penningpolitik under ”avsevärd tid”med tanke på risken för en icke önskvärd ned-gång i inflationen. Vid mötet i januari 2004ersattes detta emellertid med en formuleringom en ”tålmodig” inställning hos FOMC innanman tar bort den ackommoderande penningpo-litiska hållningen. Finanspolitiken var fortfa-rande påtagligt expansiv under 2003 och detfederala budgetunderskottet ökade från 1,5 %av BNP budgetåret 2002 till 3,5 % av BNP bud-

getåret 2003. Detta var främst en följd avdiskretionära budgetåtgärder och, i mindreutsträckning, av konjunkturutvecklingens auto-matiska effekter på budgeten.

I Japan expanderade den ekonomiska aktivite-ten under hela 2003, understödd av export ochprivata investeringar. Efter en viss inledandeförsvagning av exportens återhämtning ökadeexporttillväxten under årets andra hälft. I syn-nerhet ökade exporten till Asien utom Japankraftigt, där Kina stod för mer än hälften av dentotala exportökningen under 2003. Mot bak-grund av historiskt låga lagernivåer resulteradeexporttillväxten i en återhämtning i industri-produktionen under årets andra hälft, medsärskilt stora uppgångar inom de exportinrik-tade allmänna sektorerna och sektorn för elekt-riska maskiner. De privata investeringarna(exklusive bostadsinvesteringar) ökade kraftigt,understödda av en återhämtningen i företagensvinster och vissa strukturella förbättringar iföretagens balansräkningar. Den privata kon-sumtionen var relativt trög, vilket speglade enfortsatt svag arbetsmarknad och inkomstsitua-tionen. Till följd av fortsatta ansträngningar attkonsolidera de offentliga f inanserna på medel-lång sikt minskade den offentliga sektornsutgifter, vilket speglar kraftigt minskade offent-liga investeringsutgifter.

Deflationstrycket lättade något under 2003 ochKPI sjönk i genomsnitt med 0,3 %, jämfört med0,9 % 2002. Bank of Japan höjde målintervalletför behållningar på avistakonton hos central-banken från 15–20 biljoner japanska yen i bör-jan av 2003 till 30–35 biljoner japanska yen ijanuari 2004. Dessutom beslutade Bank ofJapan att under en begränsad tid köpa värde-papper med bakomliggande tillgångar somsäkerhet (s.k. asset-backed securities – ABS), isyfte att främja en smidigt f inansiering av småoch medelstora företag.

I Asien utom Japan var den ekonomiska aktivi-teten robust under 2003, och befäste återhämt-ningen under 2002. Regionen visade sig varaförhållandevis motståndskraftig mot vissanegativa chocker, inbegripet geopolitiska osä-


kerheter (kriget i Irak och det spända läget iförhållande till Nordkorea) och sarsepidemin.Den kraftiga produktionstillväxten berodde påen rad faktorer. För det första gynnades denutländska efterfrågan av en förbättring i denglobala ekonomin och deprecieringen av effek-tiva växelkurser, vilket framgick av den snabbatakten i exportaktiviteten i flera länder i regio-nen. För det andra ökade den inhemska efter-frågan – som försämrades markant under andrakvartalet till följd av utbrottet av sars – senaremer än vad som ursprungligen förväntats. Setttill olika länder är Kina fortfarande regionenssnabbast växande ekonomi, där BNP ökademed 9,1 % 2003.

I EU:s anslutande länder hölls produk-tionstillväxten fortsatt uppe under 2003 trotsdet svaga externa klimatet. Den reala BNP-tillväxten stimulerades främst av privat kon-sumtion och nettoexport samtidigt som inve-steringar även visade tecken på styrka i vissaländer. Budgetläget försämrades ytterligare iflera av dessa länder, vilket innebär allvarligautmaningar för hållbara offentliga f inanser.Den genomsnittliga HIKP-inflationen i deanslutande länderna som helhet låg kvar nära 2 %, även om det fortfarande förelåg stora skillnader mellan olika länder (se kapitel 7 förmer information).

I Latinamerika förelåg vissa tecken på en över-gripande ekonomisk förbättring under 2003 dåArgentina upplevde en kraftig återhämtningfrån krisen året innan. Bland regionens tvåstörsta länder krympte Brasiliens BNP ochMexiko registrerade en förhållandevis trög pro-duktionstillväxt. Den brasilianska ekonominuppvisade negativ tillväxt mätt från år till år desista tre kvartalen 2003, främst till följd avminskad inhemsk efterfrågan trots en viss ned-gång i f inansieringskostnader. Den mexikanskaekonomin bromsades främst upp av tillverk-ningssektorn, vars export har halkat efter åter-hämtningen i Förenta staterna.

Priserna på Brent råolja låg i genomsnitt på28,9 dollar per fat 2003, 15,4 % högre än åretinnan. Denna ökning berodde på leveransstör-

ningar, en uppdämd efterfrågan, låga lagerni-våer och geopolitiska spänningar. Även pri-serna på andra råvaror än olja steg kraftigtunder 2003 till följd av en återhämtning i denglobala ekonomiska aktiviteten. I synnerhethade den kinesiska efterfrågan på råvaror storeffekt på råvarumarknaderna.

EURON STÄRKTES KRAFTIGT UNDER 2003Under 2003 fortsatte euron att stärkas gentemotde viktigaste valutorna. Detta var mest uttalatgentemot den amerikanska dollarn och fleravalutor i Asien, vilket speglar deras formellaeller informella knytning till den amerikanskadollarn. Euron stärktes även mot den japanskayenen, det brittiska pundet och schweizerfran-cen, om än i mindre utsträckning, medan denförsvagades gentemot den australiska dollarn.

Under första halvåret 2003 skedde dennautveckling mot bakgrund av relativt stor ekono-misk och geopolitisk osäkerhet. Det uppåtrik-tade trycket på euron upphörde tillfälligt undersommaren i samband med positivt reviderademarknadsförväntningar om den ekonomiskaåterhämtningen i viktiga partnerländer. Motslutet av 2003 stärktes euron åter då mark-nadsanalytikernas oro över globala externaobalanser ökade i allt större utsträckning. I slu-tet av 2003 låg eurons nominella effektiva väx-elkurs totalt sett nästan 11 % högre än i börjanav året och nästan 17 % över genomsnittet 2002.

Under de två första månaderna 2004 apprecie-rade inte eurons nominella effektiva växelkursytterligare. Utvecklingen i eurons växelkurserunder denna period tycks ha påverkats av enkombination av faktorer som pekar i olika rikt-ningar, inbegripet marknadens reaktioner påG7-ländernas meddelande i början av februari2004 om volatiliteten i växelkurserna. Den 27 februari 2004, stoppdatum för denna års-rapport, hade eurons nominella effektiva växel-kurs apprecierat med 3,8 % i förhållande till genomsnittet för 2003.

När det gäller eurons reala effektiva växelkur-ser, justerade för skillnader i priser och enhets-

61ECB

Årsrapport2003

arbetskostnader mellan euroområdet och dessviktigaste handelspartner, har dessa i stort settföljt det nominella indexet och låg fjärde kvar-talet 2003 något över nivåerna första kvartalet1999 (se diagram 23).

Under 2003 stärktes euron tämligen kraftigtgentemot den amerikanska dollarn, som stodinför brett baserade deprecieringstryck. Underårets första månader tycks osäkerheten till följdav ökande geopolitiska spänningar och de san-nolika effekterna av dessa på de globala ekono-miska utsikterna haft en negativ inverkan påden amerikanska valutan. Dessutom uppfattademarknadsaktörerna ett antal svagare än förvän-tade ekonomiska uppgifter för Förenta staterna,det växande amerikanska bytesbalansunder-skottet och försämrade offentliga f inanser, somytterligare negativa faktorer som påverkade denamerikanska dollarn under första halvåret2003. Under sommaren stabiliserades dollarnunder allt bestämdare uppfattningar på markna-den om förbättrade ekonomiska tillväxtutsikteri Förenta staterna. Mot slutet av året förefalleremellertid marknadens oro över f inansieringen

av det amerikanska bytesbalansunderskottetöverskuggat dessa positiva faktorer, och därige-nom utövat ett förnyat nedåtriktat tryck på denamerikanska valutan. Den 30 december 2003noterades euron till 1,25 dollar, dvs. ungefär191⁄2 % högre än i början av året och mer än32 % över genomsnittet 2002. Den 27 februari2004 noterades euron till 1,24 dollar, dvs.9,8 % högre än genomsnittet 2003.

Fram till september 2003 uppvisade euron ettliknande mönster gentemot den japanska yenensom det mot den amerikanska dollarn. Denjapanska yenens utveckling verkar främst haberott på tecken på en förbättring av den eko-nomiska aktiviteten i Japan tillsammans medjapanska myndigheters interventioner på valu-tamarknaden i ett försök att stabilisera yenengentemot den amerikanska dollarn. Efter G7-ländernas möte i Dubai – där man uppgav attökad flexibilitet i växelkurserna var önskvärtför att främja smidiga och brett baseradeanpassningar av det f inansiella systemet base-rade på marknadsmekanismer – sattes yenentillfälligt under ett kraftigt och brett baserad


D iag ram 23 Eurons nomine l l a o ch rea l a e f f ek t i va växe l ku r s 1)

(månads-/kvartalsuppgifter; index: 1 kv 1999 = 100)

1994 1996 1998 2000 200280

85

90

95

100

105

110

115

80

85

90

95

100

105

110

115

NominellReal, KPIReal, PPIReal, ULCM

Källa: ECB.1) En ökning i indexet motsvarar en appreciering av euron. Närdet gäller eurons ULCM-baserade reala effektiva växelkursavser den senaste uppgiften tredje kvartalet 2003 och baserasdelvis på uppskattningar.

D iag ram 24 Byte sba l an s o ch de s s komponente r

(miljarder euro; tolvmånaders kumulerade sösongrensade upp-gifter)

Bytes-balans

Tjänster Löpande transfe-reringar

Varor Faktor-inkomster

-100

-50

0

50

100

150

-100

-50

0

50

100

150

200320022001

Källa: ECB.

apprecieringstryck. I slutet av 2003 noteradeseuron till 133,7 japanska yen, vilket var 7,5 %högre än i början av året och mer än 13 % övergenomsnittet 2002. Den 27 februari 2004 note-rades euron till 135,6 yen, dvs. 3,6 % övergenomsnittet 2003.

När det gäller de övriga europeiska valutornaapprecierade euron gentemot det brittiska pun-det, schweizerfrancen och, mer kraftigt, dennorska kronan, medan den i stort sett var oför-ändrad gentemot den svenska och danska kro-nan. Den senare fortsatte att fluktuera inom ettmycket snävt intervall nära sin centralkurs iERM2.

BYTESBALANSÖVERSKOTT MINSKADE 2003 Euroområdets bytesbalansöverskott minskade2003 till 28,1 miljarder euro (0,4 % av BNP),från 67,1 miljarder euro 2002 (0,9 % av BNP).Denna minskning berodde främst på att över-skottet i handelsbalansen sjönk med 20,6 mil-jarder euro och att underskottet i faktorinkoms-terna ökade med 16,0 miljarder euro, samtidigtsom även bytesbalansunderskottet ökade.

Denna utveckling uppvägdes endast delvis aven marginell ökning i överskottet i tjänsteba-lansen (se diagram 24). Eftersom varuimporteni stort sett förblev oförändrad 2003 i förhål-lande till ett år tidigare, var minskningen i överskottet i handelsbalansen en följd av ettfall i värdet på euroområdets varuexport (med2,2 %) under samma period.7

Ökningen i underskottet i faktorinkomsternaberodde till övervägande del på en minskningpå inkomstsidan. Denna utveckling beror tillstor del på eurons appreciering under 2003,eftersom värdet på inkomstsidan i utländskavalutor är lägre när det uttrycks i euro.

En bättre uppfattning om exportutvecklingenkan fås genom att bryta ner värdet på euroom-rådets varuexport i volymer och priser – base-rad på utrikeshandelsstatistik fram till tredjekvartalet 2003. En sådan nedbrytning tyder påatt, jämfört med genomsnittsnivåerna 2002, fal-

63ECB

Årsrapport2003

7 Här avser export och import alltid handel med länder utanföreuroområdet.

D iag ram 25 Expor t t i l l l ände r u tan fö r eu roområde t , u t l ändsk e f t e r f r ågan o ch nomine l l e f f ek t i v växe l ku r s(index: 2000 = 100)

2001 2002 200390

95

100

105

110

115

120

90

95

100

105

110

115

120

Exportvolymer till länder utanför euroområdet Enhetsvärdeindex för export till länder utanför euroområdetNominell effektiv växelkurs Euroområdets utländska efterfråga

Källor: Eurostat och ECB-beräkningar på grundval av Eurostatsuppgifter.Anm.: Den senaste uppgiften avser tredje kvartalet 2003.

D iag ram 26 F inan s i e l l t spa rande

(miljarder euro)

Direkt-investeringar,

netto

Portfölj-investeringar

i skuldför-bindelser,

netto

Portfölj-investeringar

i aktier, netto

Direkt- och portfölj-

investeringar sammantaget,

netto

-150

-100

-50

0

50

100

150

-150

-100

-50

0

50

100

150

200320022001

Källa: ECB.

let i värdet på exporten de första tre kvartalen2003 härrörde från en minskning i exportpri-ser.8 Euroområdets exportörer sänkte sina priseri euro för att försöka neutralisera sin försäm-rade priskonkurrens till följd av eurons appre-ciering (se diagram 25). Samtidigt minskadeexportvolymen under första halvåret 2003 ochåterhämtade sig senare under tredje kvartalet.Trög utländsk efterfrågan och effekten avapprecieringen av euron bidrog till det initialafallet i euroområdets exportvolymer, medanden kraftiga upphämtning i den utländska efter-frågan tredje kvartalet 2003 tycks ha varit denviktigaste bidragande faktorn till denna åter-hämtning. Under de första tre kvartalen 2003låg exportvolymerna totalt sett något över sittgenomsnitt 2002, även om de inte ökade likakraftigt som den utländska efterfrågan, vilkettyder på en förlust i euroområdets exportmark-nadsandel.

NETTOUTFLÖDEN AV DIREKT- OCH PORTFÖLJIN-VESTERINGAR SAMMANTAGET 2003 I f inansräkenskaperna uppvisade summan avdirekt- och portföljinvesteringar nettoutflödenpå 9,3 miljarder euro 2003, jämfört med net-toinflöden på 61,9 miljarder euro 2002 (se dia-gram 26). Denna utveckling speglade till stordel lägre nettoinflöden i portföljinvesteringar(med 91,6 miljarder euro), som endast delvisuppvägdes av minskade nettoutflöden i direkt-investeringar (med 20,3 miljarder euro) församma period.

Utvecklingen i flöden av portföljinvesteringardominerades främst av transaktioner i skuldin-strument. Närmare bestämt, efter noterade net-toinflöden på 52,8 miljarder euro 2002, blevnettoinvesteringar i skuldinstrument negativa2003 – och uppvisade nettoutflöden på 27,4miljarder euro (se diagram 26). Detta spegladefrämst en avsevärd vändning i penningmark-nadsinstrument från nettoinflöden till nettout-flöden, då utländska investerare tycks ha börjatfördela om sin internationella portfölj till för-mån för mer riskabla tillgångar, särskilt underandra halvåret 2003. De förbättrade internatio-nella ekonomiska utsikterna under dennaperiod – som även framgick av den kraftiga

utvecklingen på de globala aktiemarknaderna –har förmodligen varit den drivande kraftenbakom denna utveckling, Samtidigt minskadeäven nettoinflöden i obligationer och skuldför-bindelser något 2003 jämfört med ett år tidi-gare. En stor del av denna minskning spegladeemellertid desinvesteringar av hemmahörandeutanför euroområdet av euroområdets obliga-tioner och skuldförbindelser som ägde rumunder juli och augusti 2003 kopplat till förvänt-ningar om kapitalförluster till följd av en upp-gång i de långa räntorna.

Både euroområdets direkt- och portföljinveste-ringar i aktier stärktes ytterligare totalt settunder 2003, då ekonomisk och geopolitisk osä-kerhet i samband med kriget i Irak och sarsepi-demin negativt påverkade investeringsbeslutenunder årets första hälft (se diagram 26). I taktmed att denna osäkerhet avtog och aktiekur-serna återhämtade sig stabiliserades inled-ningsvis den gränsöverskridande aktiviteten iportföljinvesteringar i aktier och började sedanatt öka. På samma sätt började även euroområ-dets direktinvesteringar i utlandet att gradvisåterhämta sig under andra hälften av 2003 motbakgrund av förbättrade globala och inhemskaekonomiska utsikter, medan utländska direktin-vesteringar i euroområdet förblev dämpade.


8 Nedbrytningen av handelsflöden i volymer och priser baseras påutrikeshandelsstatistik, där priserna är hämtade ur enhetsprisin-dex. På grund av skillnader i definition, täckning och rappor-teringstidpunkt är utrikeshandelsstatistiken (sammanställd avEurostat) inte helt jämförbar med varuposterna i den betal-ningsbalansstatistik som sammanställs av ECB.

Eurosystemet och de icke deltagande EU-län-dernas nationella centralbanker har ett närasamarbete inom ramen för ECB:s allmänna råd.En regelbunden granskning av makroekono-miska förhållanden samt penning- och valuta-politik utgör en integrerad del av samordningenmellan Eurosystemet och de tre nationellacentralbanker som för närvarande inte deltar iden gemensamma penningpolitiken. Trots attdessa nationella centralbanker utformar sinpenningpolitik inom olika institutionella ochoperativa ramar syftar deras penningpolitikytterst till att upprätthålla prisstabilitet.

DANMARK

Den ekonomiska tillväxten i Danmark dämpa-des under 2003, den reala BNP-ökningen fölltill 0,0 % från 1,0 % 2002 (se tabell 9). Underförsta halvåret 2003 förblev den inhemskaefterfrågan, främst investeringar, dämpad. Deninhemska efterfrågan tog emellertid fart igenunder resten av året i linje med konsumenternasoch industrins ökande förtroende. Uppsvinget i

den privata konsumtionen understöddes av lågaräntor, lanseringen av amorteringsfria bostads-lån, högre reala disponibla inkomster och ökadebostadsinvesteringar. Till följd av trög utländskefterfrågan försämrades exporttillväxten jäm-fört med året innan. Följaktligen ökade impor-ten något snabbare än exporten under 2003.Under samma period ökade arbetslösheten till5,6 %,

Den årliga inflationen minskade till 2,0 % 2003 (se diagram 27), främst till följd av sänk-ningar av indirekta skatter (en sänkning avpunkskatter på alkohol, tobak och läskedrycker)och låga energipriser till följd av dollarnsdepreciering. Nedgången i inflationen under-stöddes även av prissänkningar inom försäk-rings- och kommunikationssektorerna. Enhets-arbetskostnaderna ökade något 2003 dålöneökningar åtföljdes av något lägre produkti-vitetsökning.

Den offentliga sektorns överskott i de offent-liga f inanserna minskade från 1,7 % av BNP2002 till 1,5 % av BNP 2003. Detta berodde

65ECB

Årsrapport2003

3 EKONOMISK OCH MONETÄR UTVECKLING I EU-LÄNDER UTANFÖR EUROOMRÅDET

Tabe l l 9 Makroekonomi ska i nd i kato re r f ö r Danmark


1999 2000 2001 2002 2003 2003 2003 2003 20031 kv 2 kv 3 kv 4 kv

Real BNP 2,6 2,8 1,6 1,0 0,0 1,4 -1,2 -0,4 0,3Bidrag till real BNP-ökning: 1)

Real inhemsk efterfrågan inklusive lagerinvesteringar 0,1 2,4 1,0 1,8 0,1 1,3 -1,5 -0,7 1,4Nettoexport 2,6 0,5 0,6 -0,8 -0,1 0,1 0,3 0,3 -1,1

HIKP 2,1 2,7 2,3 2,4 2,0 2,8 2,2 1,6 1,3Ersättning per anställd 3,6 3,5 4,7 3,4 3,6 3,2 3,6 3,7 3,9Arbetskostnader per enhet, hela ekonomin 2,4 1,4 3,7 2,0 2,2 0,5 3,0 2,7 2,7Importpriser (varor och tjänster) -2,4 6,8 0,5 -3,2 -1,9 -2,9 -2,4 -1,2 -1,1

Bytesbalans och kapitaltransfereringar m.m. (% av BNP) 2) 1,8 1,5 3,1 2,6 2,8 2,3 2,8 4,5 1,7

Sysselsättning, totalt 1,2 0,5 0,4 -0,6 -1,4 -1,5 -1,8 -1,4 -0,8Arbetslöshet (% av arbetskraften) 4,8 4,4 4,3 4,6 5,6 5,2 5,6 5,8 6,0

Offentliga sektorns f inansiella ställning (% av BNP) 3), 4) 3,3 2,6 3,1 1,7 1,5 . . . .Konsoliderad bruttoskuld (% av BNP) 3) 55,8 50,1 47,8 47,2 45,0 . . . .

Tremånadersränta (% per år) 5) 3,3 4,9 4,6 3,5 2,4 2,8 2,4 2,1 2,2Ränta på tioåriga statsobligationer (% per år) 5) 4,9 5,6 5,1 5,1 4,3 4,3 4,1 4,3 4,5Växelkurs gentemot euron 5) 7,44 7,45 7,45 7,43 7,43 7,43 7,42 7,43 7,44

Källor: Eurostat, Europeiska kommissionen, nationella uppgifter och ECB-beräkningar.1) Procentenheter.2) Kvartalssiffror är varken säsong- eller kalenderrensade.3) Enligt Maastrichtfördragets definition.4) Offentliga sektorns överskott (+)/underskott (-).5) Genomsnitt för perioden.


D iag ram 27 Ekonomi ska o ch f i n an s i e l l a i nd i kato re r f ö r EU - l ände r na u tan fö r eu roområde t o ch f ö r eu roområde t

Källor: ECB och Eurostat.1) För EU-länderna utanför euroområdet: tremånaders interbankräntor; för euroområdet: tremånaders Euribor.2) Långa statsobligationsräntor: tioåriga obligationer eller närmast tillgängliga löptid.

EuroområdetDanmarkSverigeFörenade kungariket

2000 2001 2002 2003-1,5

-1,0

-0,5

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

5,5

-1,5

-1,0

-0,5

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

5,5

Real BNP-ökning(årliga procentuella förändringar)

EuroområdetDanmarkSverigeFörenade kungariket

2000 2001 2002 2003-0,5

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

-0,5

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

HIKP-inflation(årliga procentuella förändringar)

DanmarkSverigeFörenade kungariket

2000 2001 2002 2003-120

-80

-40

0

40

80

120

160

200

240

280

-120

-80

-40

0

40

80

120

160

200

240

280

Korta räntor, skillnader mot euroområdet 1)

(punkter)

DanmarkSverigeFörenade kungariket

2000 2001 2002 2003-40

-20

0

20

40

60

80

-40

-20

0

20

40

60

80

Långa räntor, skillnader mot euroområdet 2)

(punkter)

delvis på lägre skatteintäkter och högre utgifterför arbetslöshetsbidrag till följd av konjunktur-nedgången. Statsskulden minskade från 47,2 %av BNP till 45,0 % av BNP. Enligt det uppdate-rade konvergensprogrammet bör de offentligafinanserna i Danmark förbli sunda, och budget-överskottet väntas nå 1,3 % respektive 1,8 %av BNP 2004 respektive 2005. Det lägre änväntade överskottet jämfört med det tidigareuppdaterade konvergensprogrammet berorfrämst på infasningen av inkomstskattesänk-ningar i enlighet med 2003 års avtal om sänktinkomstskatt. Bruttoskulden förväntas minskatill 41,2% av BNP 2004 och till 38,7 % 2005.

Danmark är för närvarande det enda land somdeltar i ERM2. Landet fortsätter att föra en fastväxelkurspolitik gentemot euron, med ett snävtband på ±2,25 % runt centralkursen i ERM2 förden danska kronan på 7,46038 mot euron.Utvecklingen av officiella styrräntor och kortamarknadsräntor bör främst ses mot bakgrundav ECB:s räntebeslut och utvecklingen av dendanska kronans växelkurs gentemot euron. Dendanska kronan låg kvar mycket nära centralkur-sen i ERM2 under 2003 och endast marginelltöver sin centralkurs. Valutareserven nådde entopp i juni 2003 innan den minskade något motslutet av året. Den danska kronans starka ställ-ning berodde främst på relativt låg inflation ochett betydande överskott i betalningsbalansen.

Under 2003 sänkte Danmarks Nationalbank sinutlåningsränta vid tre tillfällen, vilket resulte-rade i en utlåningsränta på 2,15 % i slutet avåret. Skillnaden jämfört med den lägsta anbuds-räntan i Eurosystemets huvudsakliga refinansi-eringstransaktioner minskade under året till 15punkter medan skillnaden mellan de kortamarknadsräntorna i Danmark och euroområdetkrympte till cirka 5 punkter (se diagram 27). Dedanska långa obligationsräntorna ökade ochfluktuerade runt ett genomsnitt på 4,3 %.

SVERIGE

Den reala BNP-tillväxten i Sverige minskadenågot 2003 till 1,6 % jämfört med 2,1 % 2002(se tabell 10 och diagram 27). Till följd av enavmattning av effekterna av tidigare skatte-sänkningar och fortsatt hög osäkerhet till följdav geopolitiska händelser, förblev ökningen avden privata konsumtionen och investeringarnadämpad under första halvåret 2003. Dessutomhade en strejk inom den offentliga sektornnegativ inverkan på den reala BNP-tillväxtenunder årets andra kvartal. Den privata konsum-tionen stärktes åter andra halvåret 2003, i linjemed ett ökat förtroende bland konsumenterna,samtidigt som investeringarna och industri-produktionen förblev dämpad. Exportenutvecklades relativt kraftigt under hela året ochnettoexporten bidrog märkbart till den realaBNP-tillväxten, om än något mindre än åretinnan. Sysselsättningen minskade endast obe-tydligt under 2003 medan det totala antaletarbetade timmar föll i större omfattning, vilketäven var fallet 2002. Detta ledde till relativtkraftiga ökningar i arbetsproduktiviteten(särskilt mätt i antalet arbetade timmar) och,tillsammans med en måttlig löneökning, enlångsammare ökning i enhetsarbetskostna-derna. Arbetslösheten ökade under årets andrahälft och uppgick till omkring 6 % avarbetskraften.

Inflationen, mätt med HIKP, KPI och UND1X9,steg till över 3 % i början av 2003 (se diagram27), vilket speglade höjda energipriser till följdav låga vattennivåer vid produktionen av vat-tenkraft samt stigande oljepriser. Eftersomdessa prisökningar endast var tillfälliga brom-sades inflationen snabbt till cirka 2 % i mittenav 2003. Därefter fortsatte KPI att minskamedan HIKP och UND1X låg kvar nära 2 %.Detta berodde främst på minskade ränteutgifter,som ingår i KPI men inte i HIKP eller UND1X.

67ECB

Årsrapport2003

9 UND1X definieras som KPI exklusive ränteutgifter och dedirekta effekterna av ändrade indirekta skatter och bidrag. ISverige är totala KPI penningpolitikens målvariabel. Undersenare år, när faktorer av övergående natur påverkat prognosen,har de penningpolitiska besluten emellertid i praktiken baseratspå en bedömning av UND1X eller, vilket var fallet under 2003,av UND1X exklusive energi.

Den årliga HIKP-inflationen uppgick i genom-snitt till 2,3 % 2003, en ökning från 2,0 %2002, medan KPI steg med 2,1 %, jämfört med2,4 % 2002.

Överskottet i den offentliga sektorns offentligafinanser förbättrades från 0,0 % av BNP 2002till 0,7 % av BNP 2003. Den offentliga skuldensom andel av BNP minskade svagt från 52,6 %2002 till 51,8 % 2003. Enligt det uppdateradekonvergensprogrammet förväntas de offentligafinanserna i Sverige förbli sunda. Överskottet ide offentliga finanserna beräknas till 0,4 %respektive 1,2 % av BNP 2004 respektive 2005.Denna utveckling tyder på viss avvikelse frånSveriges finanspolitiska mål att upprätthålla ettöverskott på omkring 2 % över en konjunkturcy-kel. Bruttoskulden väntas minska till 51,5 % avBNP 2004 och till 50,0 % av BNP 2005.

Sveriges riksbank tillämpar ett system med rör-lig växelkurs där målet för penningpolitikenuttrycks som ett tydligt inflationsmål om enårlig ökning av KPI med 2 % och med ett tole-ransintervall på ±1 procentenhet. Under 2003

sänkte Sveriges riksbank reporäntan med totalt1 procentenhet till 2,75 %, mot bakgrund av sti-gande risker att underskrida inflationsmålet på2 % kopplad till en svagare extern efterfråganoch ett minskad utnyttjande av inhemska resur-ser. Den 5 februari 2004 sänkte Sveriges riks-bank reporäntan med ytterligare 0,25 procent-enheter mot bakgrund av ett svagare inhemsktoch internationellt kostnadstryck än väntat.Skillnaden i korta marknadsräntor i Sverigegentemot i euroområdet var i stort sett oföränd-rad under första halvåret 2003 på omkring 100punkter, medan den minskade till omkring 70punkter under andra halvåret (se diagram 27).De långa räntorna speglade utvecklingen på deglobala obligationsmarknaderna och skillnadenmot euroområdet ökade något, och uppgick tillcirka 50 punkter i slutet av 2003. Kronan fluk-tuerade runt 9,2 kronor per euro fram till sep-tember 2003 innan den stärktes något till runt 9 kronor per euro. Denna utveckling kan haberott på avtagande osäkerhet efter det negativautslaget av folkomröstningen den 14 septemberom införande av euron, och det faktum atttillväxtutsikterna förblev relativt gynnsamma.


Tabe l l 10 Makroekonomi ska i nd i kato re r f ö r S ve r i g e


1999 2000 2001 2002 2003 2003 2003 2003 20031 kv 2 kv 3 kv 4 kv

Real BNP 4,6 4,3 0,9 2,1 1,6 1,8 0,6 1,7 2,3Bidrag till real BNP-ökning: 1)

Real inhemsk efterfrågan inklusive lagerinvesteringar 3,0 3,3 -0,2 0,7 0,7 2,1 0,3 -0,1 0,6Nettoexport 1,5 1,1 1,1 1,4 0,9 -0,3 0,3 1,8 1,7

HIKP 0,6 1,3 2,7 2,0 2,3 2,9 2,1 2,3 1,9Ersättning per anställd 1,3 7,4 4,5 2,2 . 1,8 1,7 2,8 .Arbetskostnader per enhet, hela ekonomin -1,0 5,4 5,6 0,2 . -0,4 1,2 0,9 .Importpriser (varor och tjänster) 1,1 4,9 4,1 0,0 -2,0 0,0 -2,5 -3,2 -2,5

Bytesbalans och kapitaltransfereringar m.m. (% av BNP) 2) 2,6 3,8 3,8 4,3 5,4 5,4 4,6 6,2 5,5

Sysselsättning, totalt 2,2 2,2 2,0 0,1 -0,2 -0,3 0,1 -0,3 -0,6Arbetslöshet (% av arbetskraften) 6,7 5,6 4,9 4,9 5,6 5,3 5,5 5,6 6,0

Offentliga sektorns f inansiella ställning (% av BNP) 3), 4) 2,5 5,1 2,8 0,0 0,7 . . . .Konsoliderad bruttoskuld (% av BNP) 3) 62,7 52,8 54,4 52,6 51,8 . . . .

Tremånadersränta (% per år) 5) 3,3 4,1 4,1 4,3 3,2 3,8 3,4 2,9 2,9Ränta på tioåriga statsobligationer (% per år) 5) 5,0 5,4 5,1 5,3 4,6 4,6 4,4 4,6 4,9Växelkurs gentemot euro 5) 8,81 8,45 9,25 9,16 9,12 9,18 9,14 9,17 9,01

Källor: Eurostat, Europeiska kommissionen, nationella uppgifter och ECB-beräkningar.1) Procentenheter.2) Kvartalssiffror är varken säsong- eller kalenderrensade.3) Enligt Maastrichtfördragets definition.4) Offentliga sektorns överskott (+) / underskott (-).5) Genomsnitt för perioden.

STORBRITANNIEN

Den genomsnittliga reala BNP-tillväxten i Stor-britannien tog fart under 2003 och ökade till2,3 %, jämfört med 1,7 % 2002 (se tabell 11). Ibörjan av 2003 påverkades ekonomin av osä-kerhet i samband med konflikten i Mellanös-tern, höga oljepriser och volatilitet på f inans-marknaderna, som undergrävde förtroendet.Senare under 2003 minskade denna osäkerhetoch f inansmarknaderna började återhämta sig,vilket bidrog till en återhämtning av den ekono-miska aktiviteten. Liksom under tidigare årmotiverades tillväxten främst av inhemsk efter-frågan, medan utrikeshandelns (netto) bidragtill den reala BNP-tillväxten var negativt.

Tillväxten i hushållens reala konsumtion däm-pades till 2,9% 2003 till följd av den minskadetillväxten i de reala disponibla inkomsterna,måttliga ökningar av bostadspriserna och enlångsammare ökning av hushållens förmögen-het. Samtidigt förelåg en kraftig kreditexpan-sion och bostadsmarknaden förblev mer mot-

ståndskraftig än vad som allmänt förväntats.Ökningen av de offentliga utgifterna steg till3,6 %, jämfört med 3,3 % 2002. De fasta brut-toinvesteringarna ökade med 2,6%, dvs. någotmer än 2002. Företagens investeringar hämma-des av f inansiella omstruktureringar inom före-tagssektorn och av det faktum att det fanns fåtecken på tryck på fysisk kapacitet. Trots för-bättrad priskonkurrens fortsatte den exportned-gång som iakttagits 2002 även under 2003, ochexporten föll med 0,5 %. Denna nedgånghängde samman med trög utländsk efterfrågan.Trots en försämrad importtillväxt 2003, bidrogutrikeshandeln negativt till den reala BNP-tillväxten för åttonde året i rad. Arbetsmarkna-den visade sig vara relativt motståndskraftig,och arbetslösheten förblev i stort sett oföränd-rad på 5,0 %. Den totala sysselsättningen ökadei ungefär samma takt som under 2002, med stödav en kraftig ökning av antalet arbetstillfällen iden offentliga sektorn.

Inflationstrycket förblev svagt under 2003.HIKP-inflationen, med ett genomsnitt på 1,4 %

69ECB

Årsrapport2003

Tabe l l 11 Makroekonomi ska i nd i kato re r f ö r S to rb r i t ann i en


1999 2000 2001 2002 2003 2003 2003 2003 20031 kv 2 kv 3 kv 4 kv

Real BNP 2,8 3,8 2,1 1,7 2,3 2,0 2,3 2,3 2,8Bidrag till real BNP-ökning: 1)

Real inhemsk efterfrågan inklusive lagerinvesteringar 4,2 4,1 3,0 3,4 2,8 2,8 2,8 3,1 2,6Nettoexport -1,4 -0,3 -0,9 -1,7 -0,5 -0,8 -0,5 -0,8 0,2

HIKP 1,3 0,8 1,2 1,3 1,4 1,5 1,3 1,4 1,3Ersättning per anställd 4,6 5,8 5,0 3,3 . 3,3 4,3 4,7 .Arbetskostnader per enhet, hela ekonomin 3,1 3,1 3,6 2,4 . 2,4 2,9 3,4 .Importpriser (varor och tjänster) -1,2 3,1 0,1 -2,1 . -1,2 -0,1 1,3 .

Bytesbalans och kapitaltransfereringar m.m. (% av BNP) 2) -2,6 -2,4 -2,2 -1,6 . -0,2 -3,5 -2,6 .

Sysselsättning, totalt 1,3 1,1 0,8 0,7 . 1,1 0,9 1,1 .Arbetslöshet (% av arbetskraften) 5,9 5,4 5,0 5,1 . 5,0 5,0 4,9 .

Offentliga sektorns f inansiella ställning (% av BNP) 3), 4) 1,1 3,8 0,7 -1,6 -3,2 . . . .Konsoliderad bruttoskuld (% av BNP) 3) 45,0 42,1 38,9 38,5 39,8 . . . .

Tremånadersränta (% per år) 5) 5,4 6,1 5,0 4,0 3,7 3,7 3,6 3,5 3,9Ränta på tioåriga statsobligationer (% per år) 6) 5,0 5,3 5,0 4,9 4,6 4,3 4,4 4,6 5,0Växelkurs gentemot euro 7) 0,66 0,61 0,62 0,63 0,69 0,67 0,70 0,70 0,70

Källor: Eurostat, Europeiska kommissionen, nationella uppgifter och ECB-beräkningar.1) Procentenheter.2) Kvartalssiffror är varken säsong- eller kalenderrensade.3) Kalenderårsberäkningar. Enligt Maastrichtfördragets definition.4) Kalenderårsberäkningar. Offentliga sektorns överskott (+) / underskott (-).5) Genomsnitt för perioden. Tremånaders interbankinlåning i pund.6) Genomsnitt för perioden. Källa: BIS.7) Genomsnitt för perioden.

2003, var i stort den samma jämfört med åretinnan. RPIX-inflationen, med ett genomsnitt på2,8 % 2003, var avsevärt högre än HIKP-infla-tionen, delvis på grund av den kraftigt ökandebostadskomponenten i RPIX.10 Både de inhemskaoch externa kostnadstrycken förblev dämpadeunder 2003. Den årliga ökningen i enhetsar-betskostnaderna i hela ekonomin var någothögre än året innan, men förblev måttlig.Importpriserna ökade endast måttligt, trotsdeprecieringen av pundet under årets förstahälft.

Efter att ha registrerat ett underskott på 1,6 %av BNP 2002, försämrades den offentliga sek-torns saldo ytterligare, till 3,2 % av BNP 2003.Denna försämring berodde främst på denexpansiva f inanspolitiken som speglade högaprimära offentliga utgifter och minskade intäk-ter som hängde samman med förändringar isammansättningen av BNP. Till följd av dettaökade den offentliga skulden som andel av BNPfrån 38,5 % 2002 till 39,8 % 2003. I det uppda-terade konvergensprogrammet beräknas ettbudgetunderskott på 3,3 % respektive 2,6 % avBNP 2003/2004 respektive 2004/2005. Brutto-skulden väntas öka från 39,3 % av BNP2003/2004 till 40,2% 2004/2005.

Bank of England tillämpar ett system med rörligväxelkurs och en penningpolitik med ett tydligtoch symmetriskt inflationsmål. I juni 2003offentliggjorde regeringen sitt beslut att skjutaupp folkomröstningen om införande av euron,på grundval av en utvärdering av finansdeparte-mentets fem ekonomiska tester, från vilken mandrog slutsatsen att det ännu inte fanns tillräckligkonvergens eller flexibilitet för att hanterapotentiella problem inom EMU. Som ett led attanpassa inflationsförväntningarna till de ieuroområdet offentliggjorde Storbritanniensregering ett nytt inflationsmål i december 2003,mätt i termer av HIKP (KPI i Storbritannien) istället för det tidigare använda nationella RPIX-indexet. Det nya inflationsmålet definieras somen tolvmånadsökning i HIKP på 2 %.

Under 2003 ändrade Bank of England sin offi-ciella reporänta vid tre tillfällen. Den 6 februari

och den 10 juli sänkte banken reporäntan med 0,25 procentenheter till 3,5 %, och den 6 november höjde den räntan med lika mångaprocentenheter till 3,75 %. Den 5 februari 2004höjdes reporäntan med 0,25 procentenheter till4 %. Besluten att höja reporäntan togs mot bak-grund av förväntningar om en starkare kon-junktur, kraftig kreditökning och en väl hävdadbostadsmarknad. Bank of England förväntadesig att denna utveckling gradvis skulle avsättasig i ett uppåtriktat tryck på den framtida infla-tionen. Skillnaden i både de korta och långaräntorna i förhållande till euroområdet ökadeunder 2003, vilket speglade den relativt snabbaförbättringen av de ekonomiska utsikterna ochökade inflationsförväntningar (se diagram 27).Efter en depreciering under första halvåret2003 fluktuerade det brittiska pundets växel-kurs gentemot euron runt 0,70 pund fram tillårets slut.


10 RPIX definieras som Retail Price Index (RPI) exklusive ränte-betalningar på hypotekslån.

KonstnärJosé María SiciliaTitelLa luz que se apaga, 1997MaterialVaxfärg, olja och papperpå träFormat 185 × 157 cm

KAP ITEL 2

CENTRALBANKENSVERKSAMHET OCH

AKTIVITETER

1.1 PENNINGPOLITISKA TRANSAKTIONER

En av de grundläggande uppgifterna för Euro-systemet är att genomföra euroområdets pen-ningpolitik. I detta syfte har Eurosystemet enuppsättning penningpolitiska instrument ochförfaranden till sitt förfogande.1

På grundval av en bedömning av likviditetslä-get på marknaden och banksektorns behov styrECB likviditetsläget i euroområdet genom sina huvudsakliga och långfristiga refinansie-ringstransaktioner och, vid behov, sina finjuste-rande transaktioner. Motparterna kan användade stående faciliteterna (utlåningsfacilitetenoch inlåningsfaciliteten) för att erhålla kreditöver natten från, eller deponera medel över nat-ten hos, de nationella centralbankerna. Euro-systemet kräver att kreditinstitut skall hållakassakravsmedel på konton i de nationellacentralbankerna. För att utnyttja Eurosystemetskredittransaktioner måste motparterna förfogaöver tillräckligt med säkerheter. Till följd avpenningmarknadens betydelse för genomföran-det av penningpolitiken följer slutligen Euro-systemet utvecklingen på denna marknadmycket nära.2

Under 2003 fortsatte euroområdets penningpo-litiska styrsystem att fungera väl, och skapadestabila förhållanden på penningmarknaden medlåg volatilitet i de korta räntorna samt tydligsignalering om penningpolitikens inriktning.

BEDÖMNING AV LIKVIDITETSLÄGET ECB:s likviditetsstyrning bygger på en dagligbedömning av likviditetsläget inom banksyste-met i euroområdet för att fastställa systemetslikviditetsbehov och därmed den likviditetsvo-lym som skall tilldelas vid de huvudsakligaref inansieringstransaktioner som genomförsvarje vecka, samt eventuellt genom andraöppna marknadsoperationer som till exempelf injusterande och strukturella transaktioner.Banksystemets likviditetsbehov bestäms avsumman av de kassakrav som bankerna måsteha innestående, medel utöver dessa krav somkreditinstitutioner innehar på konton i dennationella centralbanken (överskottsreserver)

och autonoma faktorer. De sistnämnda avser enuppsättning poster på Eurosystemets balansräk-ning som påverkar bankernas likviditetsbehovmen som inte direkt kontrolleras av ECB:s lik-viditetsstyrning (t.ex. utelöpande sedlar, statliginlåning och nettotillgångar i utländsk valuta).

2003 uppgick det dagliga likviditetsbehovet hosbanksystemet i euroområdet till i genomsnitt241,5 miljarder euro, en ökning med 24 % jäm-fört med 2002. Kassakravsmedlen uppgick till igenomsnitt 130,9 miljarder euro, i stort sett oför-ändrat jämfört med 2002. Överskottsreservenuppgick till 0,7 miljarder euro, även det i stortsett oförändrat från 2002. De autonoma fakto-rerna ökade däremot avsevärt, och dräneradelikviditeten i banksystemet med 109,9 miljardereuro, nästan dubbelt så mycket som 2002 (se denövre delen i diagram 28). Detta berodde på enkraftig uppgång i utelöpande sedlar, vilket tillstor del fortfarande speglade en återhämtningefter den tillfälliga negången i samband medövergången till euro.

För att hjälpa kreditinstituten att utarbeta sina anbud vid de huvudsakliga ref inansie-ringstransaktionerna fortsatte ECB att på dagenför de veckovisa huvudsakliga ref inansie-ringstransaktionerna publicera en uppskattningav den genomsnittliga storleken på de auto-noma faktorerna för perioden från annonse-ringsdagen till och med dagen före avvecklingav följande huvudsakliga refinansieringstrans-aktion. Den absoluta avvikelsen mellan upp-skattningen och det faktiska utfallet var 2003 igenomsnitt 1,4 miljarder euro, jämfört med 1,8miljarder euro 2002 och 1,9 miljarder 2001,vilket tyder på att uppskattningarna har förbätt-rats de senaste åren.3


1 PENNINGPOLITISKA TRANSAKTIONER,VALUTATRANSAKTIONER OCH INVESTERINGSAKTIVITETER

1 En närmare beskrivning ECB:s operativa styrsystem f inns iECB:s rapport ”Genomförande av penningpolitiken i euroområ-det: Allmän dokumentation av Eurosystemets penningpolitiskainstrument och förfaranden”, februari 2004.

2 Money Market Study 2003, ECB, januari, 2004.3 Bland dessa autonoma faktorer var statens inlåning hos natio-

nella centralbanker den mest volatila faktorn under 2003. Vola-tiliteten i denna inlåning, mätt genom standardavvikelsen i dedagliga förändringarna, uppgick till 4,2 miljarder euro, jämförtmed 3,9 miljarder euro 2002. Volatiliteten för utelöpande sedlarvar 1,3 miljarder euro 2003, jämfört med 6,7 miljarder euro2002.

75ECB

Årsrapport2003

D iag ram 28 L i kv id i t e t s f ak to re r o ch användn ing av s t ående f a c i l i t e t e r i eu roområde t 2003 (miljarder euro)

Likviditetsfaktorer

Stående faciliteter

UtlåningsfacilitetInlåningsfacilitet

decnovoktsepaugjuljunmajaprmarfebjan

decnovoktsepaugjuljunmajaprmarfebjan60

80

100

120

140

160

180

200

60

80

100

120

140

160

180

200

-10

-5

0

5

10

-10

-5

0

5

10

AvistakontonKassakravAutonoma faktorer

23 december: 11,6

2003

2003

Källa: ECB.

HUVUDSAKLIGA REFINANSIERINGSTRANSAKTIONERDe huvudsakliga ref inansieringstransaktio-nerna är Eurosystemets viktigaste öppna mark-nadsoperationer. De är regelbundna, likvidi-tetstillförande transaktioner som genomförs engång i veckan och som i regel har en löptid påtvå veckor (från och med den 9 mars 2004 harde en löptid på en vecka; se avsnittet nedan omöversynen av styrsystemet). De spelar en nyckel-roll när det gäller att styra räntor, hantera likvi-ditetsläget på marknaden och sända signaler ompenningpolitikens inriktning genom nivån påden lägsta anbudsräntan. Med dem tryggasockså största delen av banksystemets f inansie-ringsbehov.

Under 2003 varierade tilldelningsvolymen vidde huvudsakliga refinansieringstransaktionernafrån 38,0 miljarder euro till 150,0 miljardereuro, med en genomsnittlig volym på 95,9 mil-jarder euro. Den utestående likviditet somtillfördes genom huvudsakliga ref inansie-ringstransaktioner uppgick till i genomsnitt194,4 miljarder euro, och stod för 81 % av dentotala nettolikviditet som Eurosystemet till-förde genom öppna marknadsoperationer. Lik-som under 2002 genomfördes de huvudsakligaref inansieringstransaktionerna som anbud tillrörlig ränta med en lägsta anbudsränta enligtauktionsförfarandet med multipel ränta. Dettaförfarande innebär att anbuden med de högstaräntesatserna prioriteras tills den på förhandangivna tilldelningsvolymen är uttömd. Denlägsta räntenivå som accepteras är marginalrän-tan. Anbuden vid marginalräntan tillgodosesproportionerligt (pro rata).4

Marginalräntan och den vägda genomsnitträn-tan är normalt högre än den lägsta anbudsrän-tan. Den genomsnittliga skillnaden mellanmarginalräntan och den lägsta anbudsräntanförblev i stort sett oförändrad på 4,7 punkter,jämfört med 4,8 2002. Den genomsnittligaskillnaden mellan den vägda genomsnittsräntanoch marginalräntan låg på 1,5 punkter, jämförtmed 1,4 punkter 2002. Dessa små avvikelserbekräftar en hög grad av homogenitet mellanoch precision hos kreditinstituten när det gäller

att förutse belopp och räntor för tilldelning-arna. Den andel anbud som tillgodosågs vidvarje huvudsaklig ref inansieringstransaktionvarierade på mellan 36 % och 100 %, och låg isnitt på 74 % under den granskade perioden,jämfört med en variation på mellan 19 % och100 % och ett genomsnitt på 60 % 2002.

Eurosystemets penningpolitiska styrsystemutsattes endast vid några få tillfällen förbegränsad påfrestning. Detta inträffade huvud-sakligen i samband med de tre underbudgiv-ningar vid vilka det totala beloppet i de anbudsom lämnats av kreditinstitutioner inte täcktedet belopp de behövde för ett problemfritt upp-fyllande av kassakraven. Den 3 mars och 3 juni2003 inträffade underbudgivning omedelbartföre ECB-rådets sammanträden vid vilkaanbudsgivare förväntade sig ett beslut om ensänkning av ECB:s styrräntor. Dessa fall avunderbudgivning ledde till strama likviditets-förhållanden som tillfälligt pressade upp dekorta marknadsräntorna. Vid den underbudgiv-ning som inträffade den 25 november förvän-tade sig däremot inte anbudsgivarna någon rän-tesänkning. Underbudgivningen kom som enöverraskning även för anbudsgivarna, vilketframgick av att den vägda genomsnittsräntanuppgick till 2,02 %, dvs. två punkter högre änmarginalräntan (som motsvarande den lägstaanbudsräntan). Om marknaden verkligen hadeförväntad sig en underbudgivning skulleanbuden ha legat i en klunga runt den lägstaanbudsräntan, och därmed resulterat i en vägdgenomsnittsränta på 2,00 %.

Slutligen, under sommaren observerades enrelativt stor skillnad mellan EONIA och denlägsta anbudsräntan. Som en reaktion på dettabeslutade ECB att under viss tid tillföra bank-systemet något mer likviditet än vad sombehövdes, vilket bidrog till att föra ned skillna-den till mer normala nivåer under hösten.


4 Pro rata-systemet fungerar på följande sätt: det totala beloppsom skall fördelas vid marginalräntan divideras med det totalabelopp som bjudits till marginalräntan för att få fram andelentillgodosedda anbud. Det belopp som varje enskild anbudsgi-vare bjudit till marginalräntan multipliceras med denna andelför att få fram tilldelningsbeloppet.

LÅNGFRISTIGA REFINANSIERINGSTRANSAKTIONERDe långfristiga refinansieringstransaktionernaär likviditetstillförande transaktioner somgenomförs en gång i månaden, vanligtvis medtre månaders löptid. Syftet med dessa transak-tioner är att ge motparterna ytterligare likvidi-tet med längre löptid. I motsats till de huvud-sakliga finansieringstransaktionerna genomförsde långfristiga refinansieringstransaktionerna iregel inte i syfte att styra likviditetsläget ellersända några signaler om inriktningen på pen-ningpolitiken. Eurosystemet låter marknadenbestämma räntan eftersom de långfristiga refi-nansieringstransaktionerna genomförs i formav renodlade anbud till rörlig ränta och en påförhand angiven tilldelningsvolym. Under 2003genomförde Eurosystemet tolv långfristigaref inansieringstransaktioner som var och enhade en förhandsannonserad tilldelningsvolympå 15 miljarder euro. I januari 2004 ökadesvolymen till 25 miljarder euro. Under 2003 stodde långfristiga refinansieringstransaktionerna igenomsnitt för 19 % av den totala nettolikvidi-tet som tillfördes genom öppna marknadstrans-aktioner. Liksom under tidigare år var anbudensspridning vid de långfristiga ref inansie-ringstransaktionerna något högre än vid dehuvudsakliga refinansieringstransaktionerna. Imedeltal för året låg den vägda genomsnitts-räntan 1,7 punkter över marginalräntan, jäm-fört med 1,9 punkter under 2002. Den andelanbud som tillgodosågs vid varje långfristigref inansieringstransaktion under 2003 varie-rade från 42 % till 60 %, med ett genomsnitt på51 %, jämfört med en variation från 36 % till72 % och ett genomsnitt på 50 % under 2002.

ANDRA TRANSAKTIONERDen 23 maj 2003 genomförde Eurosystemet enlikviditetsdränerande f injusterande transaktionför att återställa ett balanserat likviditetsläge.Det stora utnyttjandet av utlåningsfaciliteten deföregående två dagarna hade lett till för hög lik-viditet under uppfyllandeperiodens sista dagoch till en nedgång i dagslåneräntan. Den f in-justerande transaktionen genomfördes i form avinlåning med fast löptid till en bestämd ränta på2,50 % (vilket var den lägsta anbudsräntan vidde huvudsakliga refinansieringstransaktionerna

vid den tidpunkten). Löptiden var över nattenoch den på förhand angivna tilldelningsvoly-men 5 miljarder euro. Av över 100 godkändamotparter deltog tolv och anbuden motsvarandeett belopp på 3,9 miljarder euro, varav allt till-delades. Uppfyllandeperioden f ick en lugnavslutning med ett lågt nettoutnyttjande av inlå-ningsfaciliteten på 0,6 miljarder euro.

STÅENDE FACILITETERSyftet med de två stående faciliteter som Euro-systemet erbjuder, dvs. utlåningsfaciliteten ochinlåningsfaciliteten, är att tillföra respektivedra in likviditet över natten, sända signaler omden allmänna inriktningen på penningpolitikenoch sätta gränser för dagslåneräntans rörelsergenom att fastställa en övre och undre gräns fördenna ränta. Under 2003 var bredden på denräntekorridor som bestäms av de två ståendefaciliteterna fortsatt oförändrad på 200 punkter,och den låg symmetriskt kring den lägstaanbudsräntan vid de huvudsakliga refinansie-ringstransaktionerna.

Det f inns normalt två anledningar till att kredit-institut tar de stående faciliteterna i anspråk:

– För det första om aggregerade likviditetsoba-lanser inträffar, dvs. om banksystemet somhelhet antingen har för lite eller för mycketlikviditet i förhållande till de sammanlagdakassakraven. Det sammanlagda utnyttjandetinträffar normalt inte förrän mot slutet av upp-fyllandeperioden, när banksystemet måste kor-rigera sin position med avseende på eventuellaackumulerade sammanlagda likviditetsobalan-ser genom de stående faciliteterna. De brantauppgångarna i utnyttjandet av de stående faci-liteterna under 2003 som framgår av den undredelen i diagram 28 speglar främst utjämningenav sådana sammanlagda obalanser.

– För det andra kan oväntade betalningsflödenmellan enskilda banker vid dagens slut, närpenningmarknaden inte längre är likvid, utlösaindividuella utnyttjanden av de stående facili-teterna. Det individuella utnyttjandet är i regelrätt jämnt fördelat under uppfyllandeperioden.Ett sådant utnyttjande kan bli betydligt under

77ECB

Årsrapport2003

vissa dagar om komponenterna i betalnings-systemets brister, som till exempel den 3 juli2003 då utnyttjandet av utlåningsfacilitetenuppgick till 7,7 miljarder euro.

Under 2003 uppgick det dagliga totala utnytt-jandet av utlåningsfaciliteten i genomsnitt till269 miljoner euro, medan det dagliga totalautnyttjandet av inlåningsfaciliteten uppgick tilli genomsnitt 242 miljoner euro. Under antagan-det att det sammanlagda utnyttjandet äger rumunder uppfyllandeperiodens sista dag, medandet individuella utnyttjandet sker under restenav perioden, kan dessa belopp brytas ner i 49miljoner euro för det sammanlagda utnyttjandetoch 221 miljoner euro för det individuellautnyttjandet av utlåningsfaciliteten, och 107miljoner euro för det sammanlagda utnyttjandetoch 135 miljoner euro för det individuellautnyttjandet av inlåningsfaciliteten.

Under 2003 låg det sammanlagda utnyttjandetav de stående faciliteterna kvar på samma låganivåer som året innan, vilket är tyder på att pro-gnoserna över de autonoma faktorerna hållerhög kvalitet samt på väl fungerande interbank-marknad.

KREDITINSTITUTS DELTAGANDE I PENNING-POLITISKA TRANSAKTIONER Eurosystemets penningpolitiska styrsystemfortsatte att göra det möjligt för en lång rad kre-ditinstitut att delta i penningpolitiska transak-tioner. Av de 6 593 kreditinstitut i euroområdetsom omfattades av kassakrav i slutet av 2003(en förändring på -5 % jämfört med året innan)uppfyllde 2 149 (-7 %) villkoren för deltagandei öppna marknadsoperationer, 3 083 (-5 %) hade tillträde till inlåningsfaciliteten och 2 629(-8 %) hade tillträde till utlåningsfaciliteten.

Under 2003 fortsatte den nedåtgående trendsom startade i mitten av 2000 med avseende pådet genomsnittliga antal kreditinstitut som del-tar i de huvudsakliga och de långfristiga refi-nansieringstransaktionerna. Under 2003 upp-gick det genomsnittliga antalet anbudsgivarevid de huvudsakliga refinansieringstransaktio-nerna till 267, jämfört med 307 under 2002. På

motsvarande sätt minskade det antal banker somdeltar i de långfristiga refinansieringstransak-tionerna till 133 under 2003, från 186 under2002. Denna trend verkar bero på en kombina-tion av olika faktorer, till exempel interbank-marknadens konkurrenskraft, konsolideringeninom banksektorn och centraliseringen avfinansförvaltningen inom bankgrupper. Detfinns inget som tyder på att denna fortsattaminskning av antalet deltagare vid de huvud-sakliga och långfristiga refinansieringstransak-tionerna har äventyrat en smidig fördelning avcentralbankslikviditet inom euroområdets bank-system. Eurosystemet fortsätter att ha fler mot-parter vid sina öppna marknadsoperationer ännågon annan centralbanken i världen.

KASSAKRAVSSYSTEMEurosystemets kassakravssystem är tillämpligtpå kreditinstitut inom euroområdet och användsprimärt för att stabilisera penningmarknadsrän-torna och skapa (eller förstärka) ett strukturelltlikviditetsunderskott. Hur mycket medel varjeinstitut måste ha innestående bestäms utifrånskuldsidan i institutets balansräkning. Utjäm-ningssystemet, som innebär att det räcker attkreditinstituten uppfyller sina kassakrav somett genomsnittligt saldo på kassakravskontotunder den månadslånga uppfyllandeperioden5,bidrar till att dämpa effekten av tillfälliga likvi-ditetschocker på korta räntor.

Under 2003 utgjorde kassakravet 54 % av dettotala likviditetsbehovet hos banksystemet ieuroområdet. I genomsnitt höll euroområdetskreditinstitut kassakravsmedel till ett belopp av130,9 miljarder euro 2003, vilket var en svagökning på cirka 1 miljard euro jämfört med2002. Kassakraven varierade från 128,9 miljar-der euro under den uppfyllandeperiod somavslutades den 23 mars 2003 till 132,1 miljar-der euro under den uppfyllandeperiod somavslutades den 23 augusti 2003.

Bankernas behållningar på avistakonton för attuppfylla kassakraven fluktuerade mellan 89,1


5 Från och med den 10 mars 2004 är en uppfyllandeperiod intelängre en kalendermånad utan varierar i längd.

miljarder euro och 181,2 miljarder euro underårets lopp, vilket visar att det fanns en avsevärdbuffert mot oväntade indragningar av likviditet(se övre delen i diagram 28). Främst på grundav kassakravssystemets utjämningsbestäm-melse, och med hänsyn till den låga frekvensenav öppna marknadsoperationer, fortsatte volati-liteten i EONIA (euro overnight index average)att vara låg under 2003 jämfört med internatio-nella mått. Standardavvikelsen för dagliga för-ändringar i EONIA var 14 punkter, dvs. 2 punk-ter högre än under 2002.

Under 2003 rapporterades varje uppfyllandepe-riod i genomsnitt 19 fall av försummelse att upp-fylla kassakraven, jämfört med 28 fall under2002. Det genomsnittliga dagliga underskottetuppgick till 6,7 miljoner euro, jämfört med 10,5miljoner euro under 2002. Av dessa fall med-förde 58 % relativt små straffavgifter på under500 euro. Det fanns emellertid även sju mycketallvarliga överträdelser, som ledde till böter påöver 10 000 euro.

ÖVERSYN AV STYRSYSTEMETFör att bemöta vissa tillfälliga störningar somnoterats under föregående år, beslutade ECB-rådet i januari 2003 att ändra några av inslageni Eurosystemets styrsystem med början frånmars 2004, nämligen:

– Att ändra tidsplanen för uppfyllandeperio-den så att en ny alltid startar på avvecklings-dagen för den huvudsakliga ref inansie-ringstransaktion som följer efter detmånatliga sammanträdet där ECB-rådet dis-kuterar penningpolitiska frågor. Dessutomskall förändringar i räntorna på de ståendefaciliteterna som regel endast genomförasnär en ny uppfyllandeperiod startar.

– Att förkorta löptiden på de huvudsakligaref inansieringstransaktionerna från tvåveckor till en vecka.

Kombinationen av de två åtgärderna kommeratt bidra till att förväntningarna om ränteför-ändringar under en uppfyllandeperiod försvin-ner förutsatt att förändringar av ECB:s styrrän-

tor i allmänhet endast gäller den kommandeuppfyllandeperioden. Likviditetsvillkoren underen uppfyllandeperiod kommer således intelängre att påverka följande period. Följaktligenskall under uppfyllandeperioden dagslånerän-tan på marknaden inte längre påverkas av för-väntningar om ränteförändringar. Med hänsyntill ECB:s policy om en i stort sett neutral lik-viditetshantering skulle därför dagslåneräntanfortsatt ligga nära den lägsta anbudsräntan.Detta borde så småningom förhindra att speku-lationer stör kreditinstitutens anbudsgivningvid de huvudsakliga refinansieringstransaktio-nerna. Åtgärderna kommer sålunda att bidra tillatt stabilisera de förhållanden under vilkaanbudsgivningen sker.

På grund av den tid som krävdes för tekniskaoch rättsliga förberedelser, beslutades att änd-ringarna inte skulle träda i kraft förrän den 10mars 2004.6 För att hjälpa kreditinstitutioner attsmidigt genomföra förändringarna i det opera-tiva penningpolitiska styrsystemet beslutadesom en tillfällig förlängd uppfyllandeperiod(från den 24 januari till den 9 mars 2004).

GODTAGBARA VÄRDEPAPPER FÖR PENNING-POLITISKA TRANSAKTIONEREnligt stadgan för ECBS skall alla Eurosyste-mets kredittransaktioner vara baserade på till-fredsställande säkerheter. Eurosystemets ram-verk för godtagbara säkerheter har utformatsför att skydda Eurosystemet mot förluster i sinapenningpolitiska transaktioner och transaktio-ner i betalningssystemen (se även ruta 7). Detsäkerställer likabehandling av motparterna ochökar den operativa effektiviteten.

För att beakta existerande skillnader i fråga omfinansiella strukturer i euroländerna inbegriperde värdepapper som godtas för Eurosystemetskredittransaktioner ett stort antal olika instru-ment. En skillnad görs mellan två kategorier av

79ECB

Årsrapport2003

6 En ny förordning (ECB/2003/9) om tillämpningen av minimire-server (kassakrav) antogs den 12 september 2003, EUT L 250 avden 2 oktober 2003, s. 10. En reviderad version av publikationen”Den gemensamma penningpolitiken i euroområdet – Allmändokumentation av Eurosystemets penningpolitiska instrumentoch förfaranden” (se fotnot 1) är tillämplig från och med den 8 mars 2004.

godtagbara värdepapper: ”grupp ett” och”grupp två”. Ingen skillnad görs mellan de tvågrupperna beträffande värdepapperens godtag-barhet för olika typer av Eurosystemets pen-ningpolitiska transaktioner, frånsett att Euro-systemet normalt inte förväntas användavärdepapper i grupp två för direkta köp/försälj-ningar (vilka för närvarande inte förekommer).Grupp ett består av skuldförbindelser som äravsedda för handel och som uppfyller ECB:sharmoniserade urvalskriterier. Grupp två bestårav värdepapper som är särskilt viktiga förnationella f inansmarknader och banksystemoch för vilka urvalskriterierna har fastställts avde nationella centralbankerna enligt vissa mini-mikrav från ECB. Värdepapper i grupp två kanvara avsedda för handel eller ej avsedda förhandel, eller också kan de vara aktier.

En betydande del av värdepapperen i grupp ettbestår av skuldinstrument emitterade av offent-liga sektorn (värdepapper emitterade av staten

samt regionala och lokala myndigheter) ochskuldinstrument av typen Pfandbrief som emit-teras av kreditinstitut med säkerhet i inteckningeller med skuldinstrument emitterade av denoffentliga sektorn. Skuldinstrument emitteradeav offentliga sektorn och skuldinstrument avtypen Pfandbrief stod för 57 % respektive 31 %av de totala tillgångarna i grupp ett i slutet av2003. Andra typer av tillgångar som ingår igrupp ett-värdepapper är skuldinstrument emit-terade av den privata sektorn (dvs. skuldförbin-delser utan säkerhet som emitterats av kredit-institut, skuldinstrument som emitterats avföretag och värdepapper med bakomliggandetillgångar andra än skuldinstrument av typenPfandbrief) och skuldinstrument som emitteratsav internationella och överstatliga institut (somstod för mindre än 2 % i slutet av 2003). I syn-nerhet följde värdet på godtagbara skuldinstru-ment som emitterats av företag en stadigt sti-gande trend under 2003.


D iag ram 29 Godtagba ra vä rdepappe r i g r upp e t t f ö r Eu ro sy s t emet s k red i t t r an sak t i one r 1)

(uppgifter vid månadens slut; miljarder euro)

0

1 000

2 000

3 000

4 000

5 000

6 000

7 000

8 000

mar jun sep dec mar jun sep dec mar jun sep dec mar jun sep dec mar jun sep dec0

1 000

2 000

3 000

4 000

5 000

6 000

7 000

8 000

StatenKreditinstitut 2)

Företag

1999 20012000 2002 2003

Källa: ECB.1) Värdepapper utgivna av internationella och överstatliga institut ingår inte.2) Denna kategori inkluderar skuldinstrument av typen Pfandbrief och obligationer utan säkerhet utgivna av kreditinstitut.

Värdepapper i grupp två består av skuldinstru-ment avsedda för handel samt skuldinstrumentej avsedda för handel, till exempel banklån,handelsväxlar och skuldebrev med säkerhet iinteckning som några nationella centralbankertagit upp i sina grupp två-förteckningar.

Det totala värdet av godkända grupp ett-värde-papper för Eurosystemets kredittransaktionervar 7 triljoner euro i slutet av 2003, jämförtmed 6,6 triljoner euro i slutet av 2002 (se dia-gram 29). Totalt sett stod värdepapper i gruppett för en överväldigande del av godtagbaravärdepapper (96 % i slutet av 2003). Det totalavärdet på grupp två-värdepapper avsedda förhandel förblev stabilt på 261 miljarder euro islutet av 2003 (jämfört med 265 miljarder2002). Det totala beloppet av godkända grupptvå-värdepapper ej avsedda för handel är intetillgänglig.

Alla Eurosystemets kredittransaktioner baseraspå underliggande värdepapper som motparterna

tillhandahåller antingen genom att äganderättentill värdepapperen överförs (öronmärknings-system) eller genom att värdepapperen ställssom pant (poolningssystem).

Det totala beloppet av värdepapper avsedda förhandel som motparterna deponerat som säker-het för Eurosystem kredittransaktioner varcirka 750 miljarder euro i slutet av 2003, jäm-fört med något över 700 miljarder euro i slutetav 2002 (se diagram 30).7

Totalt sett förblev andelen skuldinstrumentemitterade av kreditinstitut av det totala belop-pet av värdepapper avsedda för handel som

81ECB

Årsrapport2003

D iag ram 30 Användn ing av s äke rhe te r i Eu ro sy s t emet s k red i t t r an sak t i one r

(uppgifter vid månadens slut; miljarder euro)

mar jun sep dec mar jun sep dec mar jun sep dec mar jun sep dec mar jun sep dec1999 20012000 2002 2003

0

100

200

300

400

500

600

700

800

0

100

200

300

400

500

600

700

800

StatenKreditinstitutFöretagAndra

Källa: ECB.

7 Det totala beloppet av säkerheter som deponerades av motpar-terna i poolningssystem var cirka 650 miljarder euro (i slutet av2003), jämfört med cirka 600 miljarder euro i slutet av 2002. Ifråga om öronmärkningssystem, där det är möjligt att identifieraden enskilda transaktion för vilken de underliggande tillgång-arna används, var det totala beloppet som motparterna användeför Eurosystemets kredittransaktioner (penningpolitiska trans-aktioner och behov av intradagskrediter) 107 miljarder euro islutet av 2003, jämfört med 115 miljarder euro i slutet av 2002.


Ruta 7

RISKHANTERING I SAMBAND MED TILLHANDAHÅLLANDET AV KREDIT I PENNINGPOLITISKA TRANSAKTIONER OCH TRANSAKTIONER I BETALNINGSSYSTEM

Vid policytransaktioner (dvs. penningpolitiska transaktioner och transaktioner i betalnings-system) utsätts Eurosystemet för en risk när det ingår i en transaktion med en motpart genomatt motparten kan bli oförmögen att uppfylla sina kreditförpliktelser. Denna kreditrisk motver-kas genom kravet på att motparten måste ställa tillfredsställande säkerheter för att garanteraden lämnade krediten.

Ramverket för att hantera riskerna i samband med Eurosystemets policytransaktioner består avtre huvudkomponenter: riskkontroll av säkerheter, värderingsprinciper och bedömning avsäkerheters kreditrisk.

Under 2003 avslutades arbetet med en ny tabell för värderingsavdrag inom ramen för riskkon-troll av säkerheter. Syftet med den nya tabellen för värderingsavdrag är att bättre kunna skiljamellan olika typer av säkerheter på grundval av deras uppfattade likviditetsrisk. Klassif ice-ringen av säkerheter i likviditetsgrupper grundas på en bedömning av olika mått på likviditet,till exempel skillnader i avkastningskurvan mellan obligationer utgivna av emittenter medsamma kreditkvalitet, effektiv tillgång och genomsnittlig emissionsvolym samt sådana måttsom skillnaden mellan köp- och säljkurs. Klassif iceringen av emittenter i grupper med varie-rande likviditetsnivåer återspeglas sedan i nivån på riskkontroller eller värderingsavdrag.

De nya riskkontrollerna för tillgångar i grupp ett har tillämpats sedan mars 2004. De störstaändringarna är av följande:

– Värdepapper i grupp ett klassif iceras i fyra likviditetskategorier där varje kategori tilldelasen specif ik tabell för värderingsavdrag:

Kategori I Kategori II Kategori III Kategori IV

Statliga skuldinstrument Lokala och regionala Skuldinstrument av Värdepapper med myndigheters traditionell, s.k. bakomliggande tillgångarskuldinstrument Pfandbrief-typ

Skuldinstrument som Skuldinstrument av typen Kreditinstituts givits ut av centralbanker ”Jumbo Pfandbrief ” skuldinstrument

Skuldinstrument av typen Skuldinstrument som givits ”Agencies” ut av företag och andra

emittenter

Överstatliga skuldinstrument

– Löptidsintervallen i tabellen för värderingsavdrag har valts så att en jämn fördelning erhållsför de utestående volymerna över segmenten. De nya löptidsintervallerna är 0–1 år, 1–3 år,3–5 år, 5–7 år, 7–10 år och >10 år. Tillämpningen av initiala säkerhetsmarginaler har upphörtoch brytpunkterna för begäran av tilläggssäkerheter har sänkts från 1,0 % till 0,5 %. För attgarantera överensstämmelse mellan de nya tabellerna för värderingsavdrag för godtagbaravärdepapper i grupp ett och för godtagbara värdepapper i grupp två har även de sistnämndamodifierats för att ta hänsyn till såväl att de initiala säkerhetsmarginalerna har upphört somtill de nya löptidsintervallerna.

deponerats i slutet av 2003 stabil på 51 %, jäm-fört med 52 % i slutet av 2002. Även andelenför den offentliga sektorns skuldförbindelservar stabil, på cirka 38 %. En fortsatt stigandetrend iakttogs för andelen företagsobligationer,från 4 % (slutet av 2002) till 6 % (slutet av2003). För banklån ej avsedda för handel harandelen på cirka 4% av alla deponerade till-gångar förblivit relativt stabil under de senastefem åren.

Eurosystemets motparter kan använda godtag-bara värdepapper gränsöverskridande, dvs. dekan ta upp kredit från den nationella central-banken i den medlemsstat där de är etablerademot värdepapper som f inns i en annan med-lemsstat. Andelen gränsöverskridande säkerhe-ter av de totala säkerheter som motparter ställtför Eurosystemets kredittransaktioner har fort-satt att stadigt öka, från 33 % i slutet av 2002till 40 % i slutet av 2003. Denna ökning berördealla typer av värdepapper men särskilt de somemitterats av kreditinstitut och företag (för merinformation se avsnitt 2.3. i detta kapitel).

Hanteringen och offentliggörandet av den kom-pletta listan över värdepapper som godtas för Eurosystemets kredittransaktioner skötscentralt vid ECB som upprätthåller en särskilddatabas för godtagbara tillgångar (EligibleAssets Database). De nationella centralban-kerna lämnar information till ECB om godtag-bara värdepapper som givits ut på sinarespektive nationella marknader. Tillgångarnabetraktas inte som godtagbara för Eurosyste-mets kredittransaktioner förrän de offentlig-gjorts på den lista på ECB:s webbplats(www.ecb.int) som uppdateras dagligen. Under2003 förbättrade Eurosystemet kvaliteten,effektiviteten och tillförlitligheten i de tjänster

som tillhandahålls till dess motparter och änd-rade även innehållet i listan över godtagbaravärdepapper, med ytterligare information omklassif icering av emittent och typ av värdepap-per i enlighet med det nya ramverket för risk-kontroll som tillämpas från och med mars 2004(se även ruta 7).

DEN GEMENSAMMA LISTAN ÖVER SÄKERHETERUnder de fem år som EMU har existerat harmotparterna kunnat använda en stor mängdolika säkerheter, bestående av ett varierat urvalav värdepapperskategorier som säkerhet förEurosystemets penningpolitiska transaktioneroch intradagskrediter. Olikheterna mellan detillgångar som olika centralbanker i euroområ-det tagit upp i grupp två-förteckningarna garan-terar emellertid eventuellt inte motparterna lik-värdiga konkurrensvillkor och kan i viss månleda till minskad transparens i ramverket förgodtagbara säkerheter. Eurosystemet undersö-ker därför om och hur dessa olikheter kanminskas och under vilka förutsättningar ensammanslagning av grupp ett- och grupp två-värdepapper kan åstadkommas för att skapa engemensam lista.

I juni 2003 lanserade Eurosystemet ett offent-ligt samrådsförfarande för att samla in syn-punkter från marknadsaktörerna om möjligaändringar i Eurosystemets ramverk för god-tagbara säkerheter. Den grundläggande idénsom marknadsaktörerna ombads kommenteravar en gradvis övergång från ett system medtvå grupper av tillgångar till en gemensamlista. De tillgångar som Eurosystemet redangodtog som grupp ett-tillgångar skulle utgöraen del av den gemensamma listan. Huvudka-tegorierna av nuvarande godtagbara tillgångari grupp två granskades med tanke på att

83ECB

Årsrapport2003

– De värderingsavdrag som tillämpas på grupp två-värdepapper återspeglar de särskilda riskersom är förknippade med värdepapperen och avdragen är minst lika stringenta som för gruppett-värdepapper. De fyra olika avdragsgrupperna för grupp två-värdepapper, vilka avspeglarderas olika egenskaper och likviditet, har behållits: aktier, skuldinstrument med begränsadlikviditet avsedda för handel, skuldinstrument med begränsad likviditet och särskilda egen-skaper, och skuldinstrument ej avsedda för handel.

eventuellt inkludera dessa i den gemen-samma listan. Dessutom granskades en nytillgångskategori för att eventuellt tas medpå listan, nämligen skuldinstrument i euroutgivna i euroområdet av emittenter etableradei G10-länder utanför EES.

Svar inkom från olika intresserade parter, inbe-gripet enskilda banker, marknadsaktörernasorganisationer och några nationella och över-statliga bankorganisationer. Nästan alla inkomnasvar stödde förslaget att byta ut systemet medtvå grupper till en gemensam lista över godtag-bara säkerheter. Stödet för reformen är till stordel baserat på en önskan att fastställa ett har-moniserat ramverk för godtagbara säkerhetersom förbättrar konkurrensvillkoren mellan god-kända motparter. Marknadsaktörerna ansåg attden nya policyn för säkerheter borde sörja fören ökad tillgänglighet av godtagbara tillgångartill följd av den ökande användningen av säker-heter på marknaden, till exempel det säkradesegmentet av penningmarknaden och repo-marknaden, och även med avseende på detelektroniska avvecklingssystemet ContinuousLinked Settlement (CLS) (se avsnitt 4 i kapitel3). Några marknadsaktörer underströk behovetatt göra alla kategorier av värdepapper som förnärvarande endast vissa nationella centralban-ker godtar för grupp två godtagbara i helaeuroområdet. Vissa av dem nämnde även någraandra kategorier av tillgångar som de skullevälkomna som godtagbara (till exempel sådanamer ”utländska” tillgångar som skuldinstru-ment utfärdade i utländska valutor).

Eurosystemet är medvetet om att en revideringav ramverket för godtagbara säkerheter (om ochnär beslut tas) kommer att behöva genomförasgradvis under ett antal år, eftersom det kommeratt krävas anpassning av styrsystem och förfa-randen, både för Eurosystemets centralbankeroch för motparterna, samt anpassning avlagstiftningen i vissa länder.

KONTAKTGRUPPER PÅ MARKNADENECB fortsatte att använda Money Market Con-tact Group (MMCG) och Foreign ExchangeContact Group (FXCG), som inrättades 1999,

samt Operations Managers Group (OMG), sominrättades 2002, som forum för diskussionermed marknadsaktörerna om marknadsutveck-ling, strukturella marknadsfrågor och handels-rutiner samt operativa frågor avseendepenningmarknaden och avveckling för valu-taaffärer. De frågor som togs upp inom MMCGunder 2003 rörde bland annat 2002 års gransk-ning av penningmarknaden i euro, den europe-iska repomarknaden, ACI-initiativet till projek-tet Short-Term European Paper (STEP) ochECB:s samrådsförfarande om Eurosystemetsramverk för godtagbara säkerheter. Under 2003diskuterade FXCG sådana frågor som utveck-lingen av det nyligen inrättade elektroniskaavvecklingssystemet CLS och utvecklingen ave-handel, samt lanseringen av en granskning avmarknadspraxis.

1.2 VALUTATRANSAKTIONER

Under 2003 intervenerade ECB inte på valuta-marknaden vid något tillfälle.

Det stående arrangemanget mellan ECB ochIMF, undertecknat i april 2001, för att under-lätta för IMF att på ECB:s vägnar initiera trans-aktioner i särskilda dragningsrätter (SDR) medandra innehavare av särskilda dragningsrätter,aktiverades vid ett tillfälle under 2003.

1.3 INVESTERINGSAKTIVITETER

FÖRVALTNINGEN AV VALUTARESERVER Målet för förvaltningen av ECB:s valutareser-ver är att säkerställa att ECB ständigt förfogaröver tillräckligt med likvida resurser för valu-tainterventioner, om och när ECB-rådet beslu-tar att sådana är nödvändiga. Likviditet ochsäkerhet är därför grundläggande krav för pla-ceringen av ECB:s valutareserver. Inom ramenför dessa begränsningar syftar förvaltningen avECB:s valutareserver till att maximera derasvärde. En uppsättning regler och rutiner – en såkallad kinesisk mur – har införts för att för-hindra att insiderinformation, från till exempelde enheter som ansvarar för genomförandet av


penningpolitiken, når de enheter som ansvararför förvaltningen av ECB:s valutareserver ochegna medel.

I slutet av 2003 uppgick ECB:s valutareserver(netto) till 38,3 miljarder euro, jämfört med43,2 miljarder euro i slutet av 2002. Föränd-ringen av portföljens värde under 2003 speglarränteinkomster och förändringen i marknads-värdet på tillgångarna i portföljen, till följd avdeprecieringen av den amerikanska dollarn.ECB kan kräva inbetalning av ytterligare valu-tareserver från euroområdets nationella central-banker på de villkor som anges i Europeiskagemenskapens sekundärlagstiftning8.

ECB:s valutareserver består främst av ameri-kanska dollar, men inkluderar även japanskayen, guld och särskilda dragningsrätter. Valuta-fördelningen, som fastställs av ECB-rådet,baseras på studier av optimal valutasamman-sättning och på verksamhetens förutseddabehov, och ECB-rådet kan ändra denna om ochnär de bedömer detta lämpligt. I enlighet medcentralbankernas överenskommelse om guld avden 26 september 1999, som förnyades den 8mars 2004, sker ingen aktiv handel med ECB:sguldtillgångar.

FÖRVALTNING AV EGNA MEDEL ECB:s tecknade kapital och allmänna reserv-fond utgör grunden för ECB:s förvaltning avegna medel. Syftet med förvaltningen av ECB:segna medel är att förse ECB med en reserv föratt kunna täcka eventuella förluster. Målet förförvaltningen av portföljen är att genererainkomster som överstiger ECB:s genomsnitt-liga huvudsakliga refinansieringsränta på långsikt.

I slutet av 2003 uppgick ECB:s behållning avegna medel till 5,9 miljarder euro, jämfört med5,6 miljarder euro i slutet av 2002. Föränd-ringen av portföljens värde under 2003 speglarränteinkomsterna och förändringar i marknads-värdet på tillgångarna i portföljen. Under 2003granskades olika möjligheter till diversif ieringi syfte att öka portföljens totala avkastning.

RIKSHANTERINGSFRÅGOR Genom ECB:s riskhantering mäts, övervakasoch rapporteras alla risker till följd av f inansi-ella transaktioner som ECB utsätts för direkteller som Eurosystemets tolv nationella central-banker utsätts för när de agerar på ECB:s väg-nar. Ramverket för att hantera de risker som ärförbundna med förvaltningen av ECB:s valuta-reserver och ECB:s egna medel består av trenära sammanhängande huvudkomponenter: i) mått på riskhantering och efterlevnad, ii) ana-lys och rapportering med avseende på place-ringsresultaten, och iii) den analytiska ramenför allokering av tillgångarna.

De marknads-, kredit- och likviditetsrisker somECB är utsatt för bevakas och efterlevnaden avfastställda limiter verif ieras dagligen. Under2003 uppstod inga allvarliga överträdelser.Övervakningen av efterlevnaden under 2003inriktades i allt högre grad på att bevaka pla-ceringarnas likviditetsprof il. De limiter sombegränsar förvaltningen av ECB:s valutareser-ver infördes formellt för att säkerställa att entillräckligt stor del hålls i kontanter ellermycket likvida tillgångar. Tydliga förfarandenfinns på plats för rapportering och behandlingav eventuella överträdelser av dessa eller andralimiter. Under 2003 förbättrades även förfaran-dena för att kontrollera att de belopp för vilkasäkerheter ställts motsvarar de dagliga mark-nadsvärdena (värden för säkerheter, som regi-streras dagligen och används i värderingssyfte).

Att mäta och analysera utvecklingen i alla rele-vanta placeringsportföljer utgör en stor del avarbetet med riskhantering. Det befintliga ram-verket består av 24 separata portföljer enbartför förvaltningen av valutareserverna, vilketberor på att var och en av euroområdets natio-nella centralbanker förvaltar två portföljer medECB:s valutareserver. Under 2003 fortsattearbetet med att ytterligare förbättra olika meto-der för att hänföra resultaten till olika faktorer– dvs. att identif iera vilka faktorer som liggerbakom utvecklingen i förhållande till de rele-

85ECB

Årsrapport2003

8 Rådets förordning (EG) nr. 1010/2000 av den 8 maj 2000 omEuropeiska centralbankens krav på inbetalning av ytterligarevalutareserver (EGT L 115, 16.5.2000, s. 2)

vanta riktmärken för placeringar som ECB fast-ställt – i syfte att ge nyttig feedback till port-följförvaltarna. Genom att aggregera dessauppgifter över längre perioder är det möjligt attdra mer detaljerade slutsatser. Denna analys avden totala utvecklingen samt portföljernas rela-tiva utveckling i förhållande till det relevantariktmärket kan också vara till hjälp för besluts-fattare vid beslut om eventuella förändringar avde övergripande placeringsramarna.

Tillgångsallokering är en process där place-ringarna fördelas mellan olika slags tillgångarför att, på grundval av institutets mål, få en sågod balans mellan risk och avkastning sommöjligt. Den viktigaste faktorn som påverkaravkastningen på placeringsportföljerna är till-gångsallokeringen i ECB:s strategiska riktmär-ken. Dessa är utformade för att spegla ECB:slångsiktiga preferenser i risk och avkastnings-hänseende. Under 2003 utvecklade ECB enekonometrisk modell för att beräkna den för-väntade avkastningen i syfte att fastställa rikt-märken. Dessutom utnyttjades flera olika opti-meringstekniker för att förbättra säkerheten ianalysen.


87ECB

Årsrapport2003

Att tillhandahålla faciliteter för betalningar ochvärdepappersavveckling är en av de viktigastemetoderna för Eurosystemet att främja väl fun-gerande betalningssystem. För att fullgöradenna sin stadgeenliga uppgift har Eurosyste-met upprättat Targetsystemet9, som är ettsystem för bruttoavveckling i realtid (RTGS)av mycket stora betalningar i euro. Betalningargenom Target avvecklas via centralbankernaskonton, i centralbankspengar, vilket minimerarrisken för fallissemang som skulle kunna fåhögst allvarliga återverkningar på hela detf inansiella systemet. Target har genomgåttförbättringar under de senaste åren och detarbetas nu med planer på att utveckla ett andragenerationens system, Target2.

När det gäller avveckling av transaktioner i värde-papper erbjuder Eurosystemet och marknadenflera olika kanaler för att göra det lättare attanvända säkerheter över nationella gränser.Dessa kanaler används alltmer, i takt med attintegrationen av marknaderna i EU tilltar.

2.1 TARGETSYSTEMET

Det nuvarande Targetsystemet grundar sig påde 15 nationella betalningssystemen i EU. Detomfattar också ECB:s betalningsmekanism,EPM, och en mekanism, ”interlinking”, sommedger att gränsöverskridande betalningar kanförmedlas. Under 2003 har Target fortsatt attbidra till integrationen av penningmarknaden ieuro. Genom att Eurosystemets kredittransak-tioner går över Target har detta system ocksåfortsatt att spela en viktig roll när det gäller attgenomföra den gemensamma penningpolitikenpå ett smidigt sätt. Genom att erbjuda tjänstenatt avveckla i centralbankspengar i realtid ochgenom sin breda marknadstäckning drar Target-systemet även till sig en mångfald andra betal-ningar.

Target fungerade smidigt och framgångsriktunder 2003. Detta bidrog till att trenden motavveckling av allt större betalningar i euro fort-satte, i linje med Eurosystemets policymål attfrämja avveckling i centralbankspengar. Under

2003 verkställdes 87 % av samtliga stora euro-betalningars värde genom Target. Target är till-gängligt för alla kreditöverföringar i euro mel-lan banker i ett EU-land (betalningar inommedlemsländer) och mellan banker i olika EU-länder (betalningar mellan medlemsländer),inklusive de länder som ännu inte infört euron.Under 2003 var det 3 351 deltagare i Target.Över hela världen kan 43 450 bankfilialer nåsgenom Target.

TRANSAKTIONER I TARGET Under 2003 förmedlade Target 261 208 betal-ningar i genomsnitt per dag till ett värde avtotalt 1 650 miljarder euro per dag. Jämfört med2002 är detta en ökning med 3 % i volym och6 % i värde.

Av den totala betalningstrafiken i Target under2003 svarade transaktionerna mellan med-lemsländer för 33 % av värdet och 23 % avvolymen, jämfört med 31 % respektive 21 %under 2002. Traf iken mellan medlemsländerbestod till 95 % (värde) respektive 52 %(volym) av interbankbetalningar medan återsto-den utgjordes av kundbetalningar. Det genom-snittliga värdet på en interbankbetalning mellanmedlemsländer var 17 miljoner euro medan detgenomsnittliga värdet på en kundbetalning mel-lan medlemsländer var 0,8 miljoner euro. Merinformation f inns i tabell 12.

Under 2003 nådde Targets tillgänglighet, dvs.deltagarnas möjlighet att utan problem användaTarget under dess öppethållandetider, totalt sett99,79 %. Targets informationssystem (TIS) för-stärktes under 2003 så att Targetanvändarna kanges mer detaljerad och snabbare information ihändelse av en incident.

2 BETALNINGS- OCHVÄRDEPAPPERSAVVECKLINGSSYSTEM

9 Target står för Trans-European Automated Real-time Gross sett-lement Express Transfer.


BESTÄMMELSER OM SYSTEMCENTRALABETALNINGAR I TARGET På grund av den särskilda roll som Targetsyste-met spelar på marknaden, och den breda mark-nadstäckning som systemet tillhandahåller,krävs ett tillfredsställande skydd mot en radolika hot för att systemet skall fungera frik-tionsfritt. Följaktligen måste frågor om säker-het angripas på ett ändamålsenligt sätt. Allt-sedan Targetsystemet började utvecklas har enmetodik varit på plats för att bedöma riskbil-den. Under 2003 genomfördes omfattande änd-ringar i den existerande riskhanteringspro-cessen. Det nya ramverket för riskhantering iTarget grundar sig på internationella standar-der.

Vid förhållanden som avviker från det normalaär det ytterst viktigt att systemcentrala betal-ningar, dvs. de som skulle kunna skapa ensystemrisk om de inte genomförs omedelbart,kan utföras utan dröjsmål. För att säkra att så ärfallet har bef intliga beredskapsåtgärder till

skydd för Target förstärkts ytterligare. Under2003 genomfördes ett antal tester bland central-bankerna (vilka ibland även berörde affärsban-ker) vilka verif ierat att alla beredskapsåtgärderlängs Targets hela kedja av betalningsförmed-ling fungerar, enskilt och i kombination.

Detta medför att Eurosystemet i dag är i ettbättre läge när det gäller att säkerställa attbetalningssystem och f inansiella marknaderförblir kapabla att fungera smidigt i en kris-situation.

ÖVRIGA FÖRÄNDRINGAR Förändringar i SWIFT:s kommunikationsnät-verk, som SWIFTNet FIN migration, är tving-ande för hela användarkollektivet. Targets olikabeståndsdelar kan genomföra förändringarna isin egen takt, men de måste bli klara med demsenast i slutet av 2004.

FACILITETER FÖR AVVECKLING NATTETID Eurosystemet beaktade under 2003 en mark-nadsstyrd utveckling bland systemen för vär-depappersavveckling i riktning mot attavveckla överföringar av f inansiella instru-ment under natten genom vad som kallasendags avvecklingscykler (overnight settle-ment cycles). I dessa avvecklingscykler tidiga-relägger, till föregående natt, avvecklings-systemens operatörer en viss del av denverksamhet som normalt skulle ha skett nästabankdag. Värderingsdagen för dessa transak-tioner är emellertid nästa bankdag. Avvecklingnattetid har fördelen att deltagarna i avveck-lingssystemen kan vara säkra på sina faktiskapositioner när det gäller kassa och värdepapperoch kan arbeta på den grunden när transaktio-nerna startar på dagtid.

För att tillmötesgå ett särskilt önskemål frånmarknaden har ECB-rådet godkänt en modellsom stöder gränsöverskridande avveckling icentralbankspengar av betalningar i nattligaavvecklingscykler för deltagare som är etable-rade utanför landet där avvecklingssystemet, ivilket de deltar, hör hemma. Denna modellskulle bara antas av intresserade nationellacentralbanker på frivillig basis. Lösningen, som

Tabe l l 12 Be ta l n i nga r i Ta rge t 1)

FörändringVolym 2002 2003 %

AllaTotalt 64 519 000 66 608 000 3Genomsnitt per dag 253 016 261 208 3Inom medlemsländer Totalt 50 785 315 51 354 924 1Genomsnitt per dag 199 158 201 392 1Mellan medlemsländer Total 13 733 685 15 253 076 11Genomsnitt per dag 53 858 59 816 11

Värde Förändring(miljarder euro) 2002 2003 %

Alla Totalt 395 635 420 749 6Genomsnitt per dag 1 552 1 650 6Inom medlemsländer Totalt 271 914 283 871 4Genomsnitt per dag 1 066 1 113 4Mellan medlemsländer Totalt 123 721 136 878 11Genomsnitt per dag 485 537 11

1) 255 bankdagar 2002 och 2003.

89ECB

Årsrapport2003

utvecklats av Eurosystemet, förlitar sig på bila-terala garantier mellan euroområdets central-banker. Dessa garantier berör den nationellacentralbanken i det land där systemet är etable-rat och de deltagares centralbanker som liggerutanför detta land. De bilaterala garantiernamellan de nationella centralbankerna gör detmöjligt för deltagare att använda tillgodohavan-den hos sin ”egen” centralbank för nattligavveckling i ett avvecklingssystem utanförhemlandet.

RELATIONER MED TARGETANVÄNDARE OCH RTGS-OPERATÖRER I ANDRA VALUTAOMRÅDEN ECBS upprätthåller nära förbindelser med Tar-getanvändarna för att säkerställa att derasbehov beaktas och får en ändamålsenligrespons. Liksom under tidigare år hölls regel-bundna möten under 2003 mellan EU:s central-banker och Targets nationella användargrupper.Dessutom hölls gemensamma möten mellanTARGET Management Working Group(TMWG) under ECBS och den europeiskabanksektorns TARGET Working Group (TWG)för att diskutera frågor om Targets verksamhet.Strategiska frågor behandlades i Contact Groupon Euro Payments Strategy (COGEPS), ettforum där affärsbankers och centralbankersledningar är företrädda.

I sin egenskap av operatör för ett av de störstaRTGS-systemen i världen upprätthåller Euro-systemet nära kontakt med RTGS-operatörer iandra valutaområden. Allt tätare inbördes för-bindelser, t.ex. på grund av transaktioner i Con-tinuous Linked Settlement (CLS), har skapatbehov av att gemensamt diskutera frågorrörande verksamheten.

2.2 TARGET2

Den nuvarande strukturen på Target fastställ-des 1994 och baserades på principen om lägstaharmoniseringsgrad och sammankoppling avbefintlig infrastruktur. Detta var bästa sättet attsäkerställa att systemet skulle bli funktionsdug-ligt redan från starten av EMU. Systemet behö-ver emellertid nu uppgraderas med hänsyn till

den tilltagande f inansiella integrationen inomeuroområdet och till att de behov Targetanvän-darna upplever i verksamheten blir alltmera lik-formiga.

Den 24 oktober 2002 fastställde ECB-rådet deprinciper som sedan dess väglett utarbetandetav Target2-systemet. Det nya systemet måste (i) tillhandahålla en i hög grad harmoniseradservicenivå, (ii) tillämpa en enhetlig prisstruk-tur på dessa harmoniserade tjänster över helaTargetområdet och (iii) garantera kostnads-effektivitet. Samtidigt fortsätter de nationellacentralbankerna att ha ansvaret för sina respek-tive kreditinstituts konton och för affärsförbin-delserna med dessa institut. När det gäller dentekniska infrastrukturen för Target2 kommercentralbankerna att kunna dela en teknisk platt-form, den gemensamma delade plattform somstöder de RTGS-tjänster som de tillhandahållersina banker.

Planeringen för Target2-projektet är uppdeladpå tre huvudfaser: förprojektfasen, projektfa-sen samt fasen med tester och körning på för-sök. År 2003 ägnades åt förprojektfasen sominbegriper tre huvudgrupper av arbetsuppgiftersom måste utföras innan tekniskt utvecklings-arbete kan inledas under loppet av 2004. Denförsta huvudgruppen består i att fastställa vilkade huvudsakliga egenskaperna och funktio-nerna skall vara för Target2 (dvs. betalningsför-medling och avvecklingstjänster, frågor omsamspel mellan systemen, likviditetsförvalt-ning, informationstjänster, verksamhetens kon-tinuitet samt säkerhet). Den andra gruppen avarbetsuppgifter, rörande frågor om kostnaderoch prissättning, består främst i att slutförautformningen av en gemensam kostnadsmeto-dik för Target2. Den tredje huvudgruppen foku-serar på frågor som mera specif ikt har sambandmed den gemensamma delade plattformen.

Som ett första steg i fastställandet av de huvud-sakliga egenskaperna och funktionerna för Tar-get2 startade Eurosystemet i december 2002 ettoffentligt samråd för att inhämta synpunkterfrån hela kollektivet av Targetanvändare på vil-ken ansats som borde väljas för Target2 och om


dennas servicenivå.10 En sammanfattning avalla svar och de individuella bidragen publice-rades på ECB:s webbplats den 14 juli 2003.11 Ialla svaren välkomnades Eurosystemets initia-tiv att förbättra Targets sätt att fungera och dess prestationsförmåga. Banksektorn betonadeäven vikten av att användarna f ick medverka iTarget2-projektet.

ECBS kommer att fortsätta att rådgöra medbanksektorn om frågor rörande Target2 underhela projektarbetet. Dessutom har de bidragsom inkom under det offentliga samrådet tjänatsom grund vid bestämmandet av egenskaperoch funktioner för Target2. Det pågående arbe-tet fokuserar också på att säkerställa att det bli-vande Target2-systemet blir helt förenligt medCore Principles for Systemically ImportantPayments Systems12, vilka har antagits somminimistandarder av ECB-rådet.

Inom den andra huvudgruppen av arbetsuppgif-ter fanns behov att utveckla en gemensammetodik för kostnadsberäkningar avseende Tar-get2 som skulle kunna tillämpas av alla central-bankerna. Metodiken skall tjäna som grund föratt bestämma den för hela Target2-kretsengemensamma prisstrukturen och även användasför att fastställa om kravet på kostnadsåtervin-ning har uppfyllts.

När det gäller den tredje gruppen, som fokuse-rar på frågor i samband med den gemensammadelade plattformen, har ECB samordnat dis-kussionerna mellan de centralbanker som ärintresserade av att delta i denna. Eurosyste-met har börjat behandla frågor som har att göramed ledningsstrukturen för den delade platt-formen och dennas finansiering. Banca d’Italia,Banque de France och Deutsche Bundesbankhar tagit ett gemensamt initiativ avseendeutvecklingen av den gemensamma delade platt-formen.

Utöver dessa tre grupper av arbetsuppgiftermåste en ändamålsenlig projektorganisationbyggas upp under 2004 både för att säkerställaatt utvecklingsarbetet under projektfasen läggsupp på ett effektivt sätt och för att nivån på del-

tagande och kontroll av alla centralbanker, som avser att delta i plattformen, blir av ade-kvat omfattning. Förberedelserna på ECBS-nivån har som mål att Target2 skall inledaverksamheten den 1 januari 2007. Dennatidtabell är emellertid mycket pressad och denkommer att underkastas förnyad analys avgenomförbarheten i ett senare skede av förpro-jektfasen.

2.3 GRÄNSÖVERSKRIDANDE ANVÄNDNING AVGODTAGBARA SÄKERHETER

Godtagbara tillgångar kan användas gränsöver-skridande som säkerhet för alla typer av Euro-systemets kredittransaktioner genom korre-spondentcentralbanksmodellen (CCBM) ellergenom godtagbara länkar mellan systemen förvärdepappersavveckling inom EU. CCBM till-handahålls av Eurosystemet, medan de godtag-bara länkarna utvecklats av marknaden.

Det belopp som Eurosystemet håller som gräns-överskridande säkerhet ökade från 234 miljar-der euro i december 2002 till 305 miljardereuro i december 2003. Sammantaget utgjordesde gränsöverskridande säkerheterna 40 % av desäkerheter som i slutet av 2003 hade ställts tillEurosystemet. Detta är en klar indikation påhur integrationen av de f inansiella markna-derna i euroområdet tilltar. Till följd av dennautveckling är motparterna alltmera benägna atti sina portföljer hålla tillgångar placerade i ettannat euroland.

KORRESPONDENTCENTRALBANKSMODELLENCCBM har förblivit det främsta redskapet fördet aktuella syftet och modellen har förbätt-rats ytterligare. Eurosystemets motparter kananvända godtagbara tillgångar gränsöverskri-dande, dvs. att de kan erhålla medel fråncentralbanken i sitt etableringsland genom att

10 ”TARGET2: principles and structure”, ECB, december 2002.11 ”Summary of comments received on TARGET2: principles and

structure”, ECB, juli 2003. 12 Rapport från Committee on Payment and Settlement Systems

om ”Core Principles for Systemically Important PaymentSystems”, BIS, januari 2001.

91ECB

Årsrapport2003

använda tillgångar som befinner sig i ett annateuroland.13 CCBM är fortfarande huvudkanalenför gränsöverskridande överföring av säker-heter och svarade för 34 % av de totala säkerhe-ter som ställts till Eurosystemet. Tillgångar somhålls i säkerhetsförvar genom CCBM ökadefrån 195 miljarder euro i slutet av 2002 till 259miljarder euro i slutet av 2003.

För att förbättra servicenivån på CCBM beslu-tade ECB-rådet i slutet av 2002 att de nationellacentralbankerna från januari 2004 skulle full-göra de interna CCBM-förfarandena inom en

13 För ytterligare detaljer se kapitel 6.6.1 i ”The implementation ofmonetary policy in the euro area: General documentation onEurosystem monetary policy instruments and procedures”,ECB, februari 2004.

Ruta 8

REKOMMENDATIONER, ÖVERENSKOMNA MELLAN EUROPEAN BANKING FEDERATION, EUROPEANSAVINGS BANK GROUP OCH EUROPEAN ASSOCIATION OF CO-OPERATIVE BANKS, TILL AKTÖRER SOMDELTAR I CCBM-TRANSAKTIONER

1. Banker som sköter säkerhetsförvar (härefter ”banker”) skall säkerställa att deras kunder ärinformerade om deras regler och förfaranden som gäller CCBM-anknutna uppdrag. Dessaregler och förfaranden skall så vitt möjligt grundas på officiell lokal marknadspraxis. Kun-derna måste följa dessa regler och förfaranden för att säkra att deras uppdrag fullgörs snabbtoch effektivt.

2. I möjligaste mån bör automatiska förfaranden användas när CCBM-uppdrag fullgörs. Därvidskall kanaler för elektronisk kommunikation mellan banker och deras kunder användas istörsta möjliga utsträckning och uppdrag skall baseras på ISO 15022-standarderna.

3. Under normala förhållanden skall bankerna eftersträva att vidarebefordra sina kundersCCBM-anknutna uppdrag till det lokala systemet för värdepappersavveckling inom 30 minu-ter, förutsatt att uppdraget är fullständigt och korrekt och att kunden innehar de värdepappersom skall levereras.

4. Bankernas tidsgränser för fullgörande samma dag av sina kunders CCBM-anknutna uppdragskall vara 30 minuter innan det berörda lokala systemet för värdepappersavveckling stänger(se de regelbundet uppdaterade landtabellerna på ECB:s webbplats http://www.ecb.int). Kun-derna bör emellertid bemöda sig om att inkomma med sina uppdrag i god tid före bankenstidsgräns för att undvika att uppdragsköer bildas och för att ge banken tillräcklig tid att rea-gera på misstag eller oförutsedda problem.

5. Marknadsdeltagare skall tillse att information f inns till hands för deras kunder så att dessakan bevaka hur deras CCBM-uppdrag förlöper.

6. Banker skall komma överens med sina kunder om lösningar för att identif iera CCBM-anknutna uppdrag och, när så är nödvändigt, prioritera mellan dessa. Dessa lösningar börbaseras på ISO 15022-standarder när dessa är tillgängliga.

7. Förutsatt att det f inns sätt för bankerna att identif iera CCBM-uppdrag som sådana skall desträva efter att informera sina kunder om avvecklingsproblem inom 15 minuter från att dekonstaterats.


timme, förutsatt att motparterna (och de somsköter säkerhetsförvaret, se nedan) inkommermed sina uppdrag på ett korrekt sätt. Avvikelserfrån detta riktmärke på en timme kan emellertidtolereras vid särskilda förhållanden, t.ex. vidtrafiktoppar.

Eftersom banker vilka tjänar som säkerhetsför-var ofta spelar en viktig roll i förloppskedjanunder CCBM genom att leverera säkerheten påmotpartens vägnar har de större europeiskasammanslutningarna inom banksektorn (Euro-pean Banking Federation, European SavingsBanks Group och European Association of Co-operative Banks) fastställt rekommendationerför säkerhetsförvarande banker som berörs avCCBM-transaktioner. Dessa anger riktlinjer förmarknadsdeltagarna i syfte att göra CCBM såeffektiv som möjligt. Rekommendationerna,som redovisas i ruta 8, gäller från januari 2004.

GODTAGBARA LÄNKAR MELLAN NATIONELLASYSTEM FÖR VÄRDEPAPPERSAVVECKLING Nationella system för värdepappersavvecklingkan kopplas samman genom kontraktsbundnaoch operationella arrangemang för att möjlig-göra gränsöverskridande överföring av till-gångar mellan systemen.14 När väl värdepapperhar överförts via sådana länkar till ett annatavvecklingssystem kan de genom lokala förfa-randen användas på samma sätt som vilkeninhemsk säkerhet som helst. För motparterf inns för närvarande 66 länkar att tillgå, avvilka bara ett mindre antal används aktivt.

Vidare täcker dessa länkar bara en del aveuroområdet och inga nya länkar anmäldes förbedömning under 2003. Säkerheter som hållsvia länkar ökade från 38 miljarder euro idecember 2002 till 46 miljarder euro i decem-ber 2003 men de utgjorde bara 6 % av säkerhe-terna totalt, gränsöverskridande och inhemska,som innehades av Eurosystemet.

14 För ytterligare detaljer se kapitel 6.6.2 i ”The implementation ofmonetary policy in the euro area: General documentation onEurosystem monetary policy instruments and procedures”,ECB, februari 2004.

Diagram 31 Gränsöverskridande säkerheteri p ro cen t av to ta l a s äke rhe te r i Eu ro sy s t emet

0

5

10

15

20

25

30

35

0

5

10

15

20

25

30

35

1999 2000 2001 2002 2003

LäukarCCBM

93ECB

Årsrapport2003

3.1 UTELÖPANDE EUROSEDLAR OCH EUROMYNTSAMT HANTERING AV KONTANTER

EFTERFRÅGAN PÅ EUROSEDLAR OCH EUROMYNTDen påtagliga ökningen i utelöpande eurosedlarsom iakttogs under hela 2002 efter den inle-dande kontantutbytesperioden fortsatte under2003. Från januari till december 2003 steg vär-det på utelöpande eurosedlar med 21,7 %, från358,5 miljarder euro till 436,2 miljarder euro.Enbart i januari 2003 minskade de utelöpandeeurosedlarna markant i värde eller med 5,3 %jämfört med december 2002, vilket berodde påatt de ekonomiska aktörernas behov av kontan-ter minskade efter årsskiftet i enlighet med detnormala säsongmönstret. I februari steg värdetpå utelöpande eurosedlar igen och ökningenfortgick under resten av året i en takt av ca 2,1 % per månad. Den ökade efterfrågan påeurosedlar beror på deras tilltagande använd-ning både som värdebevarare och som paral-lellvaluta i länder utanför euroområdet. Av sta-tistisk analys framgår att omkring 9 % av deutelöpande eurosedlarnas värde i slutet avdecember 2003 innehades av hemmahörandeutanför euroområdet.

Även antalet utelöpande eurosedlar steg mar-kant eller med 10,1 % 2003. Efter en nedgång ijanuari med 8,6 %, från 8,2 miljarder till 7,5 miljarder sedlar ökade antalet måttligt underresten av året, med säsongmässiga toppar kring

sommaren och mot slutet av året, när en nivå på9,0 miljarder sedlar nåddes. Diagram 32 visarhur de utelöpande nationella sedlarna och euro-sedlarna utvecklats i värde från 2000 till 2003,medan diagram 33 visar volymutvecklingenunder 2002 och 2003.

Inga betydande förskjutningar mellan deenskilda sedelvalörerna ägde rum under 2003vilket framgår av diagram 34. Studeras utveck-lingen av den årliga ökningstakten för deenskilda valörerna närmare framkommer enavsevärd ökning för de högre sedelvalörerna.Uppgången var starkast för utgivningen av 500-eurosedlar för vilka det utelöpande antalet stegfrån 167 miljoner till 238 miljoner under 2003,dvs. i en årstakt på 42,5 %. Även för valörerna50 euro, 100 euro och 200 euro ökade antaletutelöpande sedlar betydligt, eller i en årstakt på19,0 %, 20,3 % respektive 12,1 %. Däremot varuppgången måttlig för de lägre sedelvalörerna,nämligen 2,3 % för 5 euro, 2,5 % för 10 eurooch 4,0 % för 20 euro.

En varaktig uppgång i efterfrågan på euromyntobserverades i alla euroländer från januari 2003vilket medförde att värdet på de utelöpandemynten ökade med 13,7 % från 12,4 miljardereuro till 14,1 miljarder euro vid slutet avdecember 2003. Antalet utelöpande mynt stegmed 9,1 miljarder under årets lopp, från 39,9 miljarder till 49,0 miljarder mynt i slutet av

3 SEDLAR OCH MYNT

Diag ram 32 Ute l öpande s ed l a r 2000 -2003 , to ta l t v ä rde

(miljarder euro)

Nationella sedlarEurosedlar

450400350300250200150100

500

450400350300250200150100500

jan jun nov apr mar aug jan jul decokt2000 2001 2002 2003

Källa: ECB.

D iag ram 33 Ute l öpande eu ro sed l a r 2002 -2003 , to ta l t an ta l

(miljarder)

jan maj aug dec apr aug dec2002 2003

10

8

6

4

2

0

10

8

6

4

2

0

Källa: ECB.


2003. Denna betydande uppgång beroddefrämst på att efterfrågan ökade på de låga mynt-valörerna, dvs. 1-, 2- och 5-centmynten, vilkasvarade för mer än två tredjedelar av ökningen.Detta kan förklaras med ”sparande” och av attsvinnet är förhållandevis stort för dessa valörer.

SEDELHANTERING I EUROSYSTEMETSedlar som returneras till de nationella central-bankerna genomgår fullständig kontroll av äkt-het och kvalitet med sofistikerade sedelsorte-ringsmaskiner för att fastställa om de är utslitnaeller inte. Från januari till december 2003 upp-gick antalet eurosedlar som passerade central-bankerna (via kreditinstitut och andra kunder)till 57,8 miljarder med ett nominellt värde av1 744 miljarder euro, bestående av 28,5 miljarderinströmmande sedlar och 29,3 miljarder utström-mande sedlar. Uppskattningsvis 2,7 miljardersedlar behövde förstöras eftersom de var förslitna för fortsatt användning. Denna andel lig-ger i linje med centralbankernas erfarenhetermed sina f.d. nationella valutor vid en tidpunktlika långt efter en större sedelintroduktion.

3.2 UTVECKLING AV FÖRFALSKNING AVEUROSEDLAR OCH FÖRHINDRANDE AVFÖRFALSKNINGAR

FÖRFALSKNING AV EUROSEDLARUnder 2002, när eurosedlarna var nya, låg anta-let förfalskningar på en exceptionellt låg nivå.Delvis berodde detta på eurosedlarnas sofisti-kerade säkerhetsdetaljer men det hade också attgöra med att förfalskarna inte hade haft så långtid att bekanta sig med de nya sedlarna. Under2003, eurosedlarnas andra år, blev antalet för-falskningar som väntat fler än året innan. Dettotala antalet förfalskningar som inkom tillnationella analyscentra15 under 2003 var551 287. Euron förblir en valuta med gottskydd. Den teknik för att kopiera sedlar somförfalskarna har tillgång till blir emellertid medtiden allt bättre och billigare. Dessutom äreuron en valuta med utbredd internationellanvändning, vilket gör den mera utsatt för för-falskning. Sammantaget visade förfalskning-arna inte någon stadigt stigande kurva under2003, men det var några säsongmässiga varia-tioner som sammanföll med perioder med storcirkulation av sedlar nämligen julhelgen ochsommarsemestrarna.

D iag ram 34 Ute l öpande eu ro sed l a r 2002 -2003 , an ta l pe r va l ö r

(miljoner)

0

500

1 000

1 500

2 000

2 500

3 000

0

500

1 000

1 500

2 000

2 500

3 000

0

100

200

300

400

500

600700

800

900

jan mar maj jul sep nov jan apr jun aug okt dec jan mar maj jul sep nov jan apr jun aug okt dec0

100

200

300

400

500

600700

800

900

500 euro200 euro100 euro

50 euro20 euro10 euro5 euro

2002 2003 2002 2003

Källa: ECB.

15 Centra som etablerats i varje EU-land för en första analys avförfalskade eurosedlar på nationell nivå.

95ECB

Årsrapport2003

Förfalskningarnas fördelning på valörer var somföljer:

Även om 50-eurosedeln förblir förfalskarnasfavoritobjekt har det jämfört med fjolåret variten betydande förskjutning från 50-eurosedelntill 20-eurosedeln.

Medierna har uppmärksammat förekomsten avhögkvalitativa förfalskningar, men antaletsådana är extremt litet och testet “känna-titta-vända och vrida” mot förfalskningar räckerfortfarande för att upptäcka nästan alla fall.

ÅTGÄRDER MOT FÖRFALSKNINGARUtöver det samarbetsavtal som slöts med Euro-pol under 2002 har liknande avtal ingåtts under2003 med Interpol och med flera anslutnings-länders centralbanker. ECB och de nationellacentralbankerna har också varit aktiva med attutbilda personal som hanterar kontanter yrkes-mässigt, både i och utanför EU, i att känna igenoch hantera falska sedlar.

ECB:s och de nationella centralbankernascentra för analys av sedelförfalskningar samar-betar med polisen i kampen mot förfalskningaroch tekniker från nationella analyscentra bistårpå begäran rättsliga myndigheter med expertrådoch tekniska rapporter.

Vidare har Eurosystemet ökat sitt bidrag till det globala samarbete, som sker i regi avcentralbankscheferna i G10, för att avvisa för-falskningar. ECB har utvecklat en teknisk stöd-struktur, kallat ”International CounterfeitDeterrence Centre”, för det internationellasamfundet. Detta centrum uppdaterar hotbildengenom kontinuerlig utvärdering av ny repro-duktionsutrustning och nya system för förhind-rande av förfalskning.

SÄKRANDE AV FORTSATT FÖRTROENDE FÖREUROSEDLARNASäkerhetsdetaljer åldras så snart sedlar utgivits.Allteftersom förfalskarnas kännedom om eninledningsvis bra säkerhetsdetalj stiger ökarockså risken att denna reproduceras. Liksomövriga internationella valutor gjorde euron dennaerfarenhet efter introduktionen och i ökadomfattning under 2003. Detta hot tilltar alltefter-som andra sedelutformande myndigheter antareuron som teknisk standard och väljer liknadesäkerhetsdetaljer. Därför spelar forskning ochutveckling (FoU) när det gäller nya säkerhetsde-taljer en viktig roll i strävandena att säkerställafortsatt förtroende för eurosedlarna. I sittsökande efter nya säkerhetsdetaljer som skulleutgöra ett paradigmskifte på lång sikt har Euro-systemet utvecklat en metodik för att värdera ochfinansiera FoU-förslag på vidast möjliga basis.Forskningen om nya säkerhetsdetaljer komplette-rad med utvecklingsprogram som överbryggarklyftan mellan forskning och produktion.

3.3 UTGIVNING OCH PRODUKTION AV SEDLAR

EUROSYSTEMETS ROLL I KONTANTCYKELNECB-rådet har vid olika tillfällen understrukitbetydelsen av konkurrens på lika villkor när detgäller kassatjänster. Ett antal åtgärder har redanvidtagits för att bidra till rättvisa konkurrens-förhållanden. En för Eurosystemet enhetligavgiftspolicy för de transaktioner med kontantersom görs av de nationella centralbankernasyrkesmässiga kunder fastställdes under 2002 ochvidare fastställdes en enhetlig ansats när detgäller öppethållandetider och regler för debite-ring/kreditering för kassatjänster som tillhanda-hålls av de nationella centralbankerna. Dess-utom har anvisningar publicerats om användningav automatiska sedelhanteringsmaskiner16 i euro-området. Ett enhetligt förfarande för att testasådana maskiner fastställdes under 2003. Testersom utförs enligt detta enhetliga förfarande vidnågon av euroområdets nationella centralbankerär giltiga i alla euroländer. Testförfarandena satte

16 Automatiska sedelhanteringsmaskiner är fristående kundope-rerade apparater som kan ta emot, behandla och ge ut sedlar.

5 euro 10 euro 20 euro 50 euro

Kvantitet 2 733 5 476 152 061 321 623Procent 0,5 1,0 27,6 58,3

100 euro 200 euro 500 euro Totalt

Kvantitet 53 668 14 776 950 551 286Procent 9,7 2,7 0,2 100,0


en hög standard för dessa maskiner när det gälleratt hålla inne falska eller misstänkta sedlar ochatt skilja ut utnötta sedlar för att bidra till högkvalitet på de utelöpande sedlarna. Vederbörliguppmärksamhet har ägnats åt maskinernas pre-stationsförmåga och tekniska kapacitet. Fleratillverkare har redan framgångsrikt avslutatdessa tester, och därmed bidragit till höga stan-darder på sedelhanteringen, inklusive sedlarsåterförande i omlopp. Utöver de åtgärder somredan praktiseras fortsätter Eurosystemet att dis-kutera ytterligare aspekter på kontantcykeln föratt säkerställa en flexibel och effektiv tillgång påkontanter och upprätthålla förtroendet för euro-sedlarna.

Vartannat år organiserar ECB och kommissio-nen gemensamt möten då intressanta frågorsom har samband med kontantanvändningbehandlas. Deltagarna är företrädare för bank-sektorn, konsumentgrupper och detaljhandlaresamt deltagare från företag som hanterar för-säljningsautomater och värdetransporter. ECBdeltar dessutom som observatör i ”Cash Wor-king Group” under European Payments Coun-cil, vilken upprättats av European Credit SectorAssociation och de större bankerna.

PRODUKTIONSARRANGEMANG OCH FRAMTIDASEDELPRODUKTIONI april 2001 beslutade ECB-rådet att produk-tion av eurosedlar under de närmaste åren skaske i enlighet med ett decentraliserat produk-tionsprogram med poolning. Detta betyder attvarje centralbank i euroområdet ansvarar för attanskaffa en andel av det totala behovet av valdavalörer. Tabell 13 ger en översikt av hur pro-duktionen fördelats på centralbankerna enligtdenna modell.

Det totala produktionsbehovet för 2003 upp-gick till 3,1 miljarder sedlar (4,8 miljarderunder 2002).

Betydande arbete har utförts för att utveckla enpolicy för sedelanskaffningen i framtiden. ECBhar gjort en grundlig analys av frågan om upp-handlingsregler kan tillämpas på medellångsikt för anskaffningen av råvaror och för pro-

duktion av eurosedlar. ECB-rådet har beslutatatt en för Eurosystemet enhetlig och konkur-renskraftig metod för upphandling skall varafullt genomförd senast 2012. Centralbankermed egna sedeltryckerier, eller om det f innsandra offentliga sådana, behöver inte tillämpadenna enhetliga metod.

STÖD FÖR PRODUKTION AV EUROMYNTMedlemsländerna ansvarar för produktionen aveuromynt. ECB har fortsatt att verka som enoberoende bedömare av kvaliteten på präglademynt. Detta inkluderar fortsatt stöd för under-håll av ett enhetligt system för kvalitetskontrolli alla myntverk som producerar euromynt.Under 2003 producerades 4,8 miljarder mynt(6,2 miljarder under 2002).

EN ANDRA SERIE MED EUROSEDLARDet främsta syftet med att uppgradera sedelut-formning är att hålla jämna steg med den tek-niska utvecklingen för att säkerställa att sed-larna hela tiden har ett högt skydd motförfalskning, samtidigt som säkerhetsdetaljerbehålls som allmänheten kan känna igen. Sedel-utgivande myndigheter tenderar därför att grad-vis uppgradera sedlarna efter att de varit iomlopp under några år. I linje med denna praxishar ECB börjat planera för en andra serie aveurosedlar, som det kommer att ta flera år attproducera och ge ut.

Något datum för utgivning av den andra serienmed eurosedlar har ännu inte fastställts, men

Tabe l l 13 Fö rde ln i ng av p rodukt i on av eu ro sed l a r 2003

Valör Kvantitet Ansvarig nationell (miljoner sedlar) centralbank

5 euro 110 FR10 euro 999,1 DE, GR, IE, AT20 euro 1 071,1 FR, ES, NL, PT, DE50 euro 657 IT, BE, ES, NL100 euro 122 IT, FI200 euro 133 DE, LU500 euro 0 1)

Totalt 3 092,2

Källa: ECB.1) Lagret av femhundraeurosedlar som kvarstår från produktio-nen inför lanseringen bedömdes vara tillräckligt för att täckabehovet under 2003.

97ECB

Årsrapport2003

det förväntas ske mot slutet av innevarandedecennium. Sedlarna kommer att ges ut envalör i taget, med vissa intervall däremellan, såatt det kommer att ta flera år innan alla valörerinförts. Utformningen av den andra serien kom-mer att baseras på den aktuella seriens tema”tidsåldrar och stilar i Europa” för att markerakontinuitet.

SEDLAR MED MYCKET LÅG VALÖRSedan kontantutbytet fullbordats har uppfatt-ningen framförts att det vore ändamålsenligt attinföra sedlar i mycket små valörer, dvs. på1 euro och/eller 2 euro. Det har hävdats attbefolkningen i några länder varit vana vid attanvända sedlar med låga valörer under periodenmed nationell valuta och att de haft svårt attanpassa sig till det jämförelsevis storaavståndet mellan 2-euromyntet och 5-eurose-deln. Det har också framförts att konsumen-terna tenderar att förknippa mynt med låga vär-den.

ECB-rådet har enats ompröva frågan om attutge sedlar med mycket låga valörer under hös-ten 2004, när mera erfarenheter vunnits frånanvändningen av eurosedlar och euromynt,både inom och utanför euroområdet.


ECB samlar, med hjälp av de nationella central-bankerna, in ett brett spektrum av statistik sommöjliggör för ECBS att utföra dess uppgifter.Liksom under tidigare år fortgick statistikpro-duktionen friktionsfritt under 2003. Både ECBoch de nationella centralbankerna anser emel-lertid att statistiken fortfarande behöver för-bättras.

Talrika ansträngningar gjordes under 2003 föratt förbättra tillgängligheten och kvaliteten påstatistiken för euroområdet, samtidigt som strä-van är att minimera rapporteringsbördan föruppgiftslämnarna. Framsteg har också gjortsmed den statistik som används intensivt av ECBoch som insamlas och sammanställs av kom-missionen (Eurostat) och de nationella statistik-instituten.

4.1 NY STATISTIK

I december 2003 publicerade ECB ny harmoni-serad räntestatistik för monetära f inansinstitut(MFI). Denna nya statistik täcker 45 indikato-rer på de räntor som MFI i eurooområdettillämpar vid sin inlåning och utlåning gent-emot hushåll och icke-f inansiella företag (seäven kapitel 1.2.1). Denna månadsvisa statistikomfattar både utestående belopp och nya avtal.Den ger en heltäckande och harmoniserad bildav nivån på MFI-räntorna, hur dessa förändrasöver tiden och av affärsvolymerna har sambandmed dessa räntor. Statistikkraven avseendeMFI-räntorna anges i förordning ECB/2001/18.All information, inklusive manualen för MFI:sräntor och metodanmärkningar, f inns på ECB:swebbplats.

Sedan september 2003 har ECB publiceratytterligare detaljer om penningmängdsmåttenoch deras motposter. Säsongrensade uppskatt-ningar täcker nu hela den konsoliderade balans-räkningen för MFI-sektorn, När det gällerfördelningen av inlåning, lån och värdepappers-innehav på sektorer ökades dessutom statistik-frekvensen från per kvartal till per månad.Omvärderingar som berör valda poster på demonetära f inansinstitutens balansräkningar,

t.ex. avskrivningar/nedskrivningar av lån, vilkaanvänds vid beräkningen av motposten på kre-ditsidan till penningmängdsmåtten, redovisasnu separat på harmoniserad basis.

Efter att ECB:s riktlinje /2002/7 om behov avstatistikrapportering av kvartalsvisa f inansrä-kenskaper antagits 2002 har kompletterandeuppgifter om både försäkringsbolags och pen-sionsfonders transaktioner och balansräkningarinrapporterats till ECB från februari 2003.

När det gäller statistik för andra icke-MFI änförsäkringsbolag och pensionsfonder publice-rades uppgifter om investeringsfonders balans-räkningar, inklusive en detaljerad fördelning påkategorier, för första gången i januari 2003.Denna kvartalsvisa statistik sammanställs påbasis av uppgifter som för närvarande finns i deenskilda länderna och de är ännu inte fullt har-moniserade för euroområdet. Från januari 2003finns också månatliga uppgifter om utgiv-ningen av noterade aktier av hemmahörande ieuroområdet, fördelad på utgivande sektorer.Vidare har en förbättrad metod för att beräknaökningstakten för skuldebrev använts sedanjanuari 2003.

Beträffande statistik för euroområdet som sam-manställs av Eurostat var den första publice-ringen av snabbestimat av BNP, baserat på enundergrupp av länder som gör tidiga uppskatt-ningar, och statistik över orderingången tillindustrin de viktigaste nyheterna.

Som ett led i den fortsatta statistikintegrationenpublicerade ECB i juni 2003 för första gångenden monetära redovisningen av betalningsba-lansen. Den monetära redovisningen skapar enviktig länk mellan transaktionerna i de externamotposterna till M3 och icke-MFI:s transaktio-ner som redovisas i betalningsbalansen. Efter-som förändringar i MFI-sektorns utländskanettotillgångar till stor del speglar utlandstrans-aktioner som görs av hemmahörande i euroom-rådet som inte är monetära f inansinstitut gördenna nya redovisning att monetära data ochbetalningsbalansdata blir mera inbördes fören-liga. I detta sammanhang kommer insamlandet

4 NY OCH FÖRBÄTTRAD STATISTIK

99ECB

Årsrapport2003

av separat information om lån och depositionerinom posten ”övriga investeringar” också attgöra det lättare att följa utvecklingen av de lik-vida tillgångar som andra än monetära f inans-institut håller utomlands.

4.2 DEN MEDELFRISTIGA STRATEGIN FÖR STATISTIK

Under 2003 följde ECB en medelfristig strategii sitt arbete på att förbättra statistiken, dessintegration och spridning. De centrala bestånds-delarna i denna strategi är att:

– Utarbeta och införliva uppgifter om anslut-ningsländerna, först som EU-länder ochi framtiden som medlemmar av euroområdet.

– Skapa ett integrerat system av kvartalsvisafinansiella och icke-finansiella räkenskaperför euroområdet och göra den statistiskaramen för den ekonomiska och monetära ana-lysen mera inbördes sammanhängande ibegreppsmässigt och numeriskt hänseende.De kvartalsvisa räkenskaperna kommer attsammanställas både för hela euroområdetsekonomi och för olika institutionella sektorer.

– Utvidga ECB-statistiken ytterligare. Dettainnefattar en databas för skuldförbindelser(Centralised Securities Database (CSDB))och en databas för f inansmarknadsstatistik(Financial Markets Database) för euroområ-det, vilka kommer att stödja produktionenav inbördes förenlig och korrekt statistikom värdepappersmarknader och f inansiellamarknader. CSDB kommer också att göradet lättare att få fram mer exakta uppgifterom portföljinvesteringar att ingå i statisti-ken över betalningsbalansen och utlands-ställningen.

– Utvidga den statistiska ramen för bevakningoch analys av f inansiell stabilitet.

– Bevaka och reagera på f inansiella innova-tioner och annan utveckling med potentielltviktiga implikationer för statistiken, som de

nya internationella redovisningsstandards(International Accounting Standards) ochBasels kapitaltäckningsregler.

– Förbättra spridningen av statistik.

– Främja snabbhet och hög kvalitet på de eko-nomiska uppgifter för euroområdet somsammanställs av Eurostat på basis av bidragfrån nationella statistikinstitut, t.ex. genomatt tillämpa principen ”Europa först” somuppmuntrar de nationella statistikinstitutenatt ge prioritet åt sina bidrag till aggrege-rade uppgifter för området särskilt viktigaeuropeiska ekonomiska indikatorer (Princi-pal European Economic Indicators), och åten bättre samordning av t.ex. tidtabellen förpublicering och av policy när det gäller revi-dering av statistik.

– Delta aktivt i fora som tar fram internatio-nella standards i syfte att åstadkommastörre inbördes överensstämmelse mellangrundläggande uppgifter i olika slags sta-tistik som insamlas från företag.

Som ett sätt att förbättra spridningen av sta-tistik har ECB sedan augusti 2003 publiceraten månatlig statistisk pocketbok (StatisticsPocket Book), som ger den viktigaste aktuellastatistiken för euroområdet i ett behändigt for-mat.

4.3 FÖRBÄTTRINGAR I DEN INSTITUTIONELLAOCH RÄTTSLIGA RAMEN FÖR STATISTIK

Tillsammans med de nationella centralban-kerna, och i samarbete med andra europeiskaoch internationella institutioner, arbetar ECBockså med att stärka den rättsliga och institu-tionella ramen för insamling, sammanställningoch spridning av statistik.

ECB har uppdaterat riktlinjen om vissa avECB:s krav på statistikrapportering och om för-farandena för de nationella centralbankernasrapportering av penningmängds- och banksta-tistik (publicerad som riktlinje ECB/2003/2).


ECB har också uppdaterat förordningen ombalansräkningar för monetära f inansinstitut(publicerad som riktlinje ECB/2001/13) för atttäcka vissa positioner gentemot anslutande län-der och deras valutor från och med ländernasanslutning den 1 maj 2004. Vidare publiceradesen uppdatering av riktlinjen om betalningsba-lansstatistik och statistik över utlandsställ-ningen (publicerad som riktlinje ECB/2003/7) imaj 2003. Denna uppdatering kommer att ytter-ligare förbättra denna statistik för euroområdetsammantaget, bl.a. genom att ge en mer detal-jerad fördelning, geografiskt och på sektorer,av betalningsbalansflödena och stockarna avse-ende utlandsställningen.

När det gäller den institutionella ramen under-tecknade ECB och kommissionen (Eurostat) imars 2003 ett Memorandum of Understandingom ekonomisk och f inansiell statistik. Det pre-ciserar ansvarsfördelningen och samarbetetmellan de två institutionerna, med förbehåll förde rättsliga bestämmelser som anges i artikel285 i fördraget och artikel 5 i ECBS-stadgan.ECB fortsätter att bära huvudansvaret för pen-ningmängds- och bankstatistiken, inklusivefinansmarknadsstatistiken, medan kommissio-nen fortsätter att ha huvudansvaret för den all-männa ekonomiska statistiken. Ansvaret förbetalningsbalansstatistiken fortsätter att varadelat. ECB har också huvudansvaret för valuta-reservstatistiken, eurons nominella och realaeffektiva växelkurs och för de kvartalsvisaf inansräkenskaperna för euroområdet. Årsrä-kenskaperna för medlemsländerna fördelade påinstitutionella sektorer förblir kommissionenshuvudansvar, medan utvecklingen av kvartals-visa icke-finansiella räkenskaper för institutio-nella sektorer och av den statistiska infrastruk-turen, som standarder för säsongrensning ochöverföring av uppgifter, är ett delat ansvar.

En mellan ECB och kommissionen (Eurostat)gemensam specialistgrupp (Task Force) identi-f ierade vidare under 2003 vilka faktorer somvore viktigast för kvaliteten på statistiken överbetalningsbalansen och utlandsställningen,samt utvecklade kvantitativa indikatorer för attfölja kvaliteten. Dessa kvantitativa indikatorer

för euroområdet kommer att ingå i en övergri-pande kvalitetsbedömning och publiceras iårliga kvalitetsrapporter. Slutligen har ECB ochkommissionen (Eurostat) samarbetat nära föratt utveckla en lista på europeiska ekonomiskamånatliga och kvartalsvisa indikatorer (Princi-pal European Economic Indicators), vilkaborde bli tillgängliga för euroområdet myckettidigare än för närvarande, baserade på bidragfrån medlemsländerna som inrapporteras snab-bare.

101ECB

Årsrapport2003

Målet för den ekonomiska forskningen vid ECBär att tillhandahålla en solid teoretisk och empi-risk grund för beslutsfattande om ekonomiskpolitik och att förbättra kommunikationen avpolicy till marknaden och allmänheten. Forsk-ning av hög kvalitet är väsentligt för att säker-ställa att ECB är väl rustat att möta nyautmaningar som ligger i att föra en gemensampenningpolitik för en grupp självständiga län-der. Den ekonomiska forskningen inom Euro-systemet har som viktigaste uppgift att ökakunskaperna om hur euroområdets ekonomifungerar och, mer specif ikt, att tillhandahållamodeller, verktyg och analyser som är relevantaför Eurosystemets penningpolitik och övrigauppgifter. Ett exempel på forskningens inrikt-ning på policyfrågor är dess roll vid utvärderingenav ECB:s penningpolitiska strategi, varvid ettantal bakgrundsstudier tjänade som underlag förECB-rådets utvärdering (se ruta 1).

5.1 FORSKNINGSOMRÅDEN

Forskningsprogrammet för 2003 kan indelas isex områden: penningpolitisk strategi, regleroch indikatorer, penningpolitikens transmis-sionsmekanism, f inansiella marknader ochinstitutioner, internationella ekonomiska ochfinansiella frågor, konstruerande av makroeko-nomiska modeller för euroområdet samt all-männa ekonomiska och strukturella frågor.Merparten av forskningen redovisas först iECB:s serie Arbetsrapporter och – i merabegränsad utsträckning – i ECB:s serie Occa-sional Papers. Forskningsresultaten redovisasockså vid konferenser och i workshops innan de publiceras i akademiska tidskrifter ellerböcker.1

Diagram 35 visar den växande volym forskningsom producerats sedan 1999 och det stora antalpapper som redan publicerats eller snart skall publiceras i akademiska tidskrifter ellerböcker18. Diagram 36 belyser att fokus i ECB:sforskning ligger på policyanknutna frågor. Denindelar ECB:s arbetspapper efter ämne, medanvändning av den klassif icering som fram-tagits av Journal of Economic Literature.

”Makroekonomi och monetär ekonomi” är detvanligast förekommande ämnet i serien, följt av”matematiska och kvantitiva metoder” samt”finansiell ekonomi” och ”internationell eko-nomi”.

5.2 FORSKNINGSNÄTVERK

I många fall genomförs ECB:s forskning inomramen för organiserade nätverk. Dessa är grup-per av forskare som är gemensamt engagerade ibreda projekt som fyller flera syften. De kaninkludera ekonomer från ECB, euroområdetsnationella centralbanker, andra centralbankeroch organisationer som för ekonomisk politiksamt akademiker. ECB deltar och ger samord-nande och organisatoriskt stöd, ensamt ellermed andra institutioner. Under 2003 var sådanaforskningsnätverk särskilt aktiva. Sålunda leddet.ex. ECB forskning om kapitalmarknader ochfinansiell integration i Europa tillsammans med

5 EKONOMISK FORSKNING

17 För deskriptiv statistik över omfattningen av den forskning somgjorts vid ECB se V. Gaspar och J. L. Vega, ”Research at apolicy making institution: launching research at the ECB”,Swiss Journal of Economics and Statistics, vol. 138, utgåva 4,2002, s. 359-376.

18 ECB:s serie Arbetsrapporter omfattar forskningsarbete av ECB-anställda och gästforskare. Papper av forskare som inte ärknutna till ECB kan också publiceras i serien i den mån de utar-betats i samband med forskningsinitiativ som initierats av ECBoch/eller som redovisats vid forskningskonferenser eller work-shops som organiserats av ECB.

D iag ram 35 O f f en t l i g gö rande av ECB : s a rbe t s r appor t e r

0

10

20

30

40

50

60

7080

90

100

0

10

20

30

40

50

60

7080

90

100

1999 2000 2001 2002 2003

Ännu ej publicerat i vetenskapliga tidskrifter eller i böckerpublicerat/skall publiceras i vetenskapliga tidskrifterpublicerat/skall publiceras i böcker

Källa: ECB.


Center for Financial Studies vid Johann Wolf-gang Goethe University i Frankfurt (se ruta 10).

Ett större projekt som slutfördes under 2003 varEurosystem Monetary Transmission Network.Detta startatade 1999 av ECB och euroområ-dets nationella centralbanker för att undersökahur den gemensamma penningpolitiken påver-kar euroområdets ekonomi. För projektetinsamlades omfattande uppgifter om trans-missionsmekanismen. Deltagarna genomfördedjupgående studier med användning av bådemakroekonomiska och mikroekonomiska datamed fokus på företagens investeringsbeteendeoch på bankernas roll i transmissionsmekanis-men. Projektet innefattar också en jämförelsemellan euroområdets och Förenta staternastransmissionsmekanism. Det gav upphov tillflera artiklar i tidskrifter och arbetspapper. Enbok som redovisar de fullständiga resultatenpublicerades i november 2003.19 Även om nät-verket använde uppgifter från perioden föreinförandet av euron i merparten av sin forsk-ning drogs en del av resultaten vid upp-följningen ut till 2003 för att täcka periodenfrån 1999.

För att vinna bättre förståelse för inflationensdynamik i euroområdet och i de länder somingår skapades under 2003 ett nätverk, Euro-system Inflation Persistance Network, somsammanförde forskare från ECB och allaeuroområdets nationella centralbanker. Ett brettspektrum med uppgifter används för att studeraföreteelsen, inklusive individuella och sektori-ella uppgifter om konsument- och producent-priser, makroekonomisk inflationstakt ochenkätresultat. Resultaten väntas 2004 och 2005.

Euro Area Business-Cycle Network, som orga-niserats i samarbete med Centre for EconomicPolicy Research, är ett forum för studier av kon-junkturen i euroområdet. Det sammanför fors-kare från universitet, centralbanker och andrapolicyinstitutioner. Nätverket höll två workshopunder 2003. ECB stod som värd för nätverketsförsta konferens i december 2003 som handladeom de viktigaste orsakerna till exogena chockeri G7-ekonomierna och euroområdet.2

19 I. Angeloni, A. Kashyap och B. Mojon (redaktörer), ”Monetarypolicy transmission in the euro area”, Cambridge UniversityPress, 2003.

D iag ram 36 ECB : s a rbe t s r appor t s s e r i e r : k l a s s i f i c e r i ng en l i g t J ou r na l o f E conomi cL i t e r atu re(%)

20031999-2003

0

10

20

30

40

50

0

10

20

30

40

50

1 Matematiska och kvantitativa metoder2 Mikroekonomi3 Makroekonomi och monetär ekonomi4 Internationell ekonomi5 Finansiell ekonomi

6 Offentlig ekonomi 7 Arbets- och demografisk ekonomi 8 Industriella organisationer 9 Ekonomisk utveckling, teknologisk förändring och tillväxt10 Övrigt

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Källa: ECB.

103ECB

Årsrapport2003

International Wage Flexibility Project, somsponsras i samarbete med Institute for Study ofLabour (IZA) i Bonn och organiseras av FederalReserve Bank of New York och BrookingsInstitution, tillhandahåller ett diskussionsforumför forskare från 13 länder som med använd-ning av individuella uppgifter studerar omfatt-ningen och beskaffenheten av lönestelhet.Särskild betoning läggs på jämförbarheten hosmetodik och resultat. En panelsession organise-rades vid mötet med American Economic Asso-ciation 2003. Den avslutande konferensen kom-mer att hållas vid ECB i juni 2004.

5.3 MAKROEKONOMETRISKA MODELLER FÖREUROMRÅDET

Ekonometriska modeller används direkt ochindirekt i den penningpolitiska beslutsproces-sen, t.ex. vid utarbetandet av de makroekono-miska projektioner, som publiceras två gångerom året i månadsrapporten.21 Modellkonstruk-tioner har vidare tjänat som katalysator förframtagning av ny statistik. Ett bra exempel ären makroekonomisk databas kallad Area-WideModel som finns på ECB:s webbplats och somi stor utsträckning används av forskare världenöver.

Under 2003 var både ECB och de nationellacentralbankerna mycket aktiva med att kon-struera ekonometriska modeller. Ramen förmodellkonstruktion inom euroområdet omfat-tar t.ex. traditionella makroekonomiska ochtidsseriemodeller och även de mest avanceradedynamiska faktorerna, strukturella vektorauto-regressiva modeller och stokastiska allmännajämviktsmodeller. Detta arbete och näralig-gande verksamhet utsträcks nu till att omfattacentralbankerna i anslutningsländerna.

5.4 PROGRAM FÖR KONFERENSER OCHBESÖKARE

Som ett led i sitt breda åtagande att ha ett kon-tinuerligt och aktivt utbyte med den akade-miska världen organiserar ECB, självt eller isamarbete, ett antal konferenser och workshopssom har anknytning till dess kärnintressen. Förnärvarande f inns två viktiga återkommandeevenemang. Det första är ECB Central BankingConference, som organiseras vartannat år omett ämne som har särskild betydelse för ECB.Denna konferens riktar sig till företrädare påhög nivå från centralbanker, internationella ocheuropeiska institutioner, akademiska institutio-ner samt representanter från den f inansiellapressen. En konferensvolym med bidragen pub-liceras. Det andra återkommande evenemangetär serien av konferenser av InternationalResearch Forum on Monetary Policy. Detta ini-tiativ, som organiseras gemensamt av styrelsenför Federal Reserve System, Centre for Finan-cial Studies vid Johann Wolfgang Goethe Uni-versity (Frankfurt) och Centre for German andEuropean Studies vid Georgetown University(Washington D.C., Förenta staterna), fokuserarpå forskning om penningpolitiska frågor som ärrelevanta i ett globalt perspektiv. Den andrakonferensen i serien ägde rum i november 2003hos Board of Govenors of the Federal ReserveSystem.22

Samverkan med gästforskare är en viktig kanalför extern kommunikation och samarbete förECB:s forskare. För att främja samverkan mel-lan ECB:s personal och det internationella fors-karsamhället organiserar ECB ett program förgästande forskare (Research Visitors Pro-gramme) som ger möjlighet för kända forskaresom arbetar med ämnen av intresse för ECB atttillbringa en begränsad tid med att forska somgäst hos generaldirektoratet för forskning.Under 2003 redovisade vidare ett antal kollegerfrån anslutningsländernas centralbanker sitt

20 För mer information om detta nätverk se www.eabcn.org.21 För mer information om prognosarbetet se ”A guide to the Euro-

system macroeconomic projection exercises”, ECB, juni 2001. 22 Mer information om ECB:s konferenser och workshops f inns på

ECB:s webbplats.


analytiska och forskningsinriktade arbete förECB. När det gäller yngre forskare fortsatteECB att erbjuda framstående studerande somföljer kurser på doktorandnivå vid ledandeinternationella universitet att bedriva en del avsin forskning vid ECB (se avsnitt 2 i kapitel 8).Slutligen ger externa konsulter råd i valda frå-gor och externa föredragshållare bidrar tillECB:s omfattande seminarieprogram.23

23 Mer information om programmen för besökare f inns på ECB:swebbplats.

105ECB

Årsrapport2003

6.1 EFTERLEVNAD AV FÖRBUDEN MOT MONETÄR FINANSIERING OCH POSITIV SÄRBEHANDLING

Enligt artikel 237 d i fördraget skall ECB över-vaka att de 15 nationella centralbankerna i EUoch ECB själv fullgör sina förpliktelser enligtartiklarna 101 och 102 i fördraget och rådetsförordningar (EG) nr 3603/93 och 3604/93.Denna uppgift fullgörs av ECB:s allmänna råd.Enligt artikel 101 är det förbjudet för ECB ochde nationella centralbankerna att ge offentligamyndigheter, gemenskapsinstitutioner eller ge-menskapsorgan rätt att övertrassera sina kontoneller att ge dem andra former av krediter.Centralbankerna får heller inte förvärva skuld-förbindelser direkt från dessa offentliga myn-digheter, institutioner eller organ. I artikel 102fastställs att varje åtgärd som ger offentligamyndigheter, gemenskapsinstitutioner eller ge-menskapsorgan en positiv särbehandling hosfinansinstitut är förbjuden i den mån åtgärdeninte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn. Vidsidan av ECB:s allmänna råd övervakar ävenEuropeiska kommissionen att medlemsstaternauppfyller ovannämnda bestämmelser.

ECB:s allmänna råd övervakar också EU-centralbankernas köp på andrahandsmarknadenav skuldförbindelser som emitterats av deninhemska offentliga sektorn eller av den offent-liga sektorn i andra medlemsstater. Enligt skä-len i rådets förordning (EG) nr 3603/93 bör köppå andrahandsmarknaden av skuldförbindelsersom emitterats av den offentliga sektorn inteanvändas för att kringgå målsättningen i artikel101 i fördraget. Sådana köp får inte bli en formav indirekt monetär f inansiering av den offent-liga sektorn.

Under 2003 konstaterade ECB:s allmänna rådtvå fall där nationella centralbanker i med-lemsstaterna brast i efterlevnaden av de ovan-nämnda kraven i fördragen och de förbundnarådsförordningarna. I båda fallen översteg denationella centralbankernas innehav av myntsom hade krediterats den offentliga sektorn dengräns på 10 % av de mynt som är i omlopp somfastställs i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr

3603/93. I samband med kraftiga inflöden avmynt till de nationella centralbankerna föreinförandet av euron den 1 januari 2002 över-skred Finland gränsen från oktober 2001 ochFrankrike från januari 2002. När det gällerFrankrike överskreds gränsen fram till april2003, medan problemet för Finlands del inteåtgärdades förrän i december 2003. I slutet av2003 hade situationen följaktligen korrigeratsfull ut i båda länderna.

6.2 RÅDGIVANDE FUNKTIONER

Enligt artikel 105.4 i fördraget och artikel 4 iECBS-stadgan måste de berörda gemenskaps-institutionerna och de ansvariga nationellamyndigheterna24 samråda med ECB om varjeförslag till gemenskapslagstiftning eller natio-nell lagstiftning som faller inom ECB:s behö-righetsområde. Gränserna och villkoren för denationella myndigheternas samråd med ECBom lagförslag är fastställda i rådets beslut98/415/EG av den 29 juni 1998.25 Alla ECB:syttranden publiceras på ECB:s webbplats.26

Under 2003 inleddes sammanlagt 32 samråds-förfaranden, varav 21 av nationella myndig-heter och 11 av EU-rådet. Av dessa 32 samråds-förfaranden handlade två om betalningsmedel,fyra om statistik och elva om bestämmelsersom kan påverka f inansinstitutens och markna-dernas stabilitet. Tre yttranden som antogs iöverensstämmelse med artikel 105.4 i fördragetförtjänar att omnämnas särskilt. Ett av dessagällde ett förslag till EU-direktiv om investe-ringstjänster och reglerade marknader, vilket

6 ÖVRIGA UPPGIFTER OCH VERKSAMHETER

24 I enlighet med protokollet om vissa bestämmelser angåendeFörenade konungariket Storbritannien och Nordirland, sombifogats fördraget, skall artikel 105.4 i fördraget och artikel 4 iECBS-stadgan inte tillämpas på Förenade konungariket. Skyl-digheten att samråda med ECB gäller därför inte de nationellamyndigheterna i Förenade konungariket.

25 Artikel 2 i detta beslut anger de specif ika områden som kräversamråd med ECB.

26 År 2002 godkände ECB-rådet en policy avseende offentliggö-rande som innebär att alla ECB-yttranden som avges på begäranav nationella myndigheter som regel skall publiceras på ECB:swebbplats på både engelska och respektive konsulterande myn-dighets språk. Publiceringen skall ske sex månader efter att ytt-randet avgivits, utom när de har relevans för policy. I sådana fallskall yttrande publiceras omedelbart efter antagandet.


redovisas mer i detalj i avsnitt 2 i kapitel 3. Deandra två gällde den f inska regeringens förslagtill ändringar i lagen om Finlands Bank.

Förslaget till ändring av lagen om FinlandsBank, över vilket ECB avgivit sitt första ytt-rande,27 innebar att Finlands Banks möjlighetatt anta finansiella bestämmelser skulle begrän-sas. Det innebar vidare att Finlands Banks helaårliga vinst skulle överföras till staten om inteBankfullmäktige beslutar annat samt att ca 740 miljoner euro av kapitalet skulle överföras tillstaten, vilket skulle tvinga Finlands Bank attsälja tillgångar i utländsk valuta. ECB invändemot förslaget huvudsakligen på grund av deföreslagna ändringarnas kombinerade effekt påFinlands Banks f inansiella ställning och från-varon av varje rättsligt skydd som kunde säker-ställa fullgörandet av ECBS:s uppgifter. Sam-mantaget skulle detta underminera FinlandsBanks f inansiella oberoende. I december 2003konsulterades ECB om ett reviderat regerings-förslag till ändring av lagen om Finlands Bank.I sitt andra yttrande välkomnade ECB att detslutgiltiga lagförslaget inte skulle reducera Fin-lands Banks kapital. ECB noterade emellertidatt kraven på f inansiellt oberoende inte var fullttillgodosett och att förslaget därför fortfarandevar oförenligt med fördraget och dess syften. Ienlighet med sitt andra yttrande drogs lagför-slaget tillbaka.

Utöver de yttranden som antagits i överens-stämmelse med artikel 105.4 i fördraget harECB också avgivit ett yttrande enligt artikel 48i fördraget om Europeiska unionen angåendeutkastet till fördrag om konstitution för Euro-peiska unionen, vilket redovisas mera i detalj iavsnitt 1.1 i kapitel 4.

ECB avgav även två yttranden enligt artikel112.2(b) i fördraget och artikel 11.2 i ECBS-stadgan. Dessa yttranden gällde rekommenda-tioner från EU-rådet angående utnämningen avECB:s nya ordförande och av en ny ledamot avECB:s direktion.

En lista på de yttranden som antagits under2003 och i början av 2004 ges i en bilaga.

6.3 FÖRVALTNINGEN AV EUROPEISKAGEMENSKAPENS UPPLÅNINGS- OCH UTLÅNINGSTRANSAKTIONER

I enlighet med artikel 123.2 i fördraget och arti-kel 9 i rådets förordning (EG) nr 332/2002 avden 18 februari 2002 fortsätter ECB att ansvaraför förvaltningen av Europeiska gemenskapensupplåning och utlåning enligt mekanismen förmedelfristigt ekonomiskt stöd. Under 2003utförde ECB emellertid inga sådana förvalt-ningsåtgärder eftersom det inte fanns något ute-stående belopp i slutet av 2002 och eftersominga nya transaktioner gjordes under året.

6.4 FÖRVALTNING AV VALUTARESERVER

Under 2003 började Eurosystemet arbeta på ettnytt ramverk för de reservförvaltningsjänstersom dess medlemmar erbjuder centralbankerutanför EU, monetära myndigheter, tredje län-der och internationella organisationer. Dettaramverk har som sin centrala del en uppsätt-ning bastjänster som skall möjliggöra för kun-der att förvalta sina euroreserver genom vilkensom helst av de centralbanker i euroområdetsom har valt att tillhandahålla dessa tjänster.Kunderna får genom detta nya ramverk tillgångtill de ifrågavarande tjänsterna på harmonise-rade villkor, oberoende av vilken centralbank iEurosystemet de anlitat för ändamålet. Det nyaramverket kommer att vara på plats andrahalvåret 2004 sedan detaljerna utmejslats underförsta halvåret.

27 CON/2003/22, publicerat på ECB:s webbplats.

KonstnärGerhard BalderTitelRoter Nautilus, 1995MaterialOlja på dukFormat 70 × 54 cm

KAP ITEL 3

F INANSIELL STABILITETOCH INTEGRATION

Den finansiella stabiliteten var under hela 2003en viktig fråga för internationella och europe-iska institutioner och forum. På det internatio-nella planet fortsatte Financial Stability Forumsitt viktiga arbete med att i ett globalt perspek-tiv itentif iera det f inansiella systemets svagapunkter. Inom EU började Ekonomiska ochfinansiella kommittén (EFK) efter Ekofinrådetsbeslut i december 2002 föra regelbundna dis-kussioner om frågor rörande f inansiell stabili-tet som är relevanta för EU. Inom Eurosystemetbörjade ECB-rådet också föra regelbundna dis-kussioner om situationen avseende f inansiellstabilitet i euroområdet/EU med utgångspunkt idet arbete som utförs av ECB tillsammans medECBS:s banktillsynskommitté (BSC). Tankenär att resultaten av detta arbete även skall bidratill de internationella och europeiska diskussio-nerna om denna fråga.

1.1 ÖVERVAKNING AV DEN FINANSIELLASTABILITETEN

Den övervakning som ECB tillsammans medbanktillsynskommittén utför av utvecklingenoch tillståndet när det gäller den finansiella sta-biliteten går ut på att upptäcka potentiella svagapunkter i euroområdets/EU:s finansiella systemoch bedöma hur motståndskraftigt det är motpotentiella chocker. Även om övervakningenomfattar hela det f inansiella systemet (banker,andra f inansinstitut än banker, f inansmarkna-der och f inansiell infrastruktur) ligger tonvik-ten på banker, eftersom de fortfarande är denviktigaste komponenten i euroområdets/EU:sf inansiella system. För att göra en riktigbedömning är det viktigt att ta hänsyn till bådekonjunkturell och strukturell utveckling.

KONJUNKTURUTVECKLINGAvvecklingen av de f inansiella obalanser somhade ackumulerats i EU under 1990-talet fort-satte att påverka det f inansiella systemet 2003.Systemet fortsatte dock att visa sig kunna ståemot dessa obalanser, vilket även berodde påatt de makroekonomiska och f inansiella förhål-landena förbättrades under 2003 (detta diskute-ras närmare i kapitel 1).

De flesta hoten mot det europeiska f inansiellasystemets stabilitet var en följd av de nationellaf inansiella obalanser som kvarstår inte minstinom företagssektorn (se även ruta 2). De euro-peiska företagen gjorde ansträngningar attjustera sina balansräkningar, särskilt inom sek-torer där en relativt hög skuldsättning tidigarehade gett anledning till oro. De genomfördekostnadsnedskärningar och minskade investe-ringarna. Inom en del sektorer – bl.a. tele-kombranschen – omförhandlade företagen sinalån. Även om dessa ansträngningar som regelgav resultat i form av ökad lönsamhet var deinte tillräckliga för att minska skuldkvoternaför företagssektorn som helhet. Det fanns dockskillnader mellan olika sektorer och i synnerhetinom telekombranschen förbättrades f inansie-ringsvillkoren märkbart.

När det gäller de europeiska hushållen stegskuld-/inkomstkvoterna ytterligare 2003, vilketfrämst berodde på en ackumulering av hypoteks-lån i en situation med historiskt låga räntor ochrelativt stabila förhållanden på arbetsmarkna-den. Hushållens relativt stora efterfrågan påhypotekslån visade sig vara viktig för att hållauppe bankernas ränteinkomster i en i övrigtbesvärlig situation. I en del länder ledde dennaefterfrågan emellertid också till att priserna påbostadsfastigheter steg relativt snabbt, någotsom skulle kunna medföra vissa risker för kre-ditinstituten i dessa länder om bostadsprisernaplötsligt skulle börja sjunka. Dessa risker ver-kade emellertid på det hela taget vara relativtavlägsna.

Finansmarknaderna blev stabilare under 2003.Efter en nästan oavbruten nedgång och excep-tionell volatilitet de senaste tre åren börjadeaktiemarknaderna återhämta sig i mitten avmars 2003 och volatiliteten avtog när de geopo-litiska riskerna minskade och förväntningar omen ekonomisk återhämtning uppstod. Detta ska-pade utrymme för företagen att emittera nyaaktier och/eller skuldpapper, vilket f ick rän-teskillnaderna mellan olika obligationer attminska avsevärt och handeln i obligationer attöka. Denna utveckling berodde delvis även påatt investerarna ”jagade avkastning” i ett klimat


1 FINANSIELL STABILITET

där de långa räntorna låg på historiskt sett låganivåer. Låga räntor i början av 2003 var emel-lertid påfrestande för särskilt vissa f inansinsti-tut, som försäkringsbolag och pensionsfonder,eftersom de påverkade deras skulder. Dessapåfrestningar minskade när de långa räntornabörjade stiga andra halvåret 2003.

I början av 2003, efter tre år av försämradevinster, hade försäkringsbolagen betydandeproblem med sin kapitaltäckning både till följdav sjunkande aktiekurser sedan 2000 och mernyligen trycket på de långa räntorna. Att delånga räntorna senare återigen började stigalindrade dock balansräkningsproblemen ochkring halvårsskiftet 2003 fanns vissa tecken påen förbättring. En del kapitaltäcknings- ochinkomstproblem kvarstod dock, liksom osäker-heten om i vilken mån försäkringsbolagen hadesamlat på sig kreditrisker på marknaden förkreditrisker.

EU:s banksektor fortsatte att vara stark, trots attden för tredje året i rad stod inför en ekonomisktillväxt som var lägre än den potentiella tillväx-ten. Banksektorn klarade av att absorbera denegativa effekterna av ett klimat som varmindre gynnsamt än väntat. Bankerna svaradeupp väl på det besvärliga klimatet genom attskära ned kostnader, omorganisera affärsområ-den och förbättra sina riskhanteringspolicies.De stora bankerna lyckades upprätthålla och tilloch med förbättra sina lönsamhets- och likvidi-tetsnivåer under första halvåret 2003. Relativtsett mindre avsättningar för kreditförluster,kostnadsbesparingar och högre inkomster frånaktiviteter på f inansmarknaden bidrog till attöka lönsamheten 2003. Denna utvecklingmärktes också i EU-bankernas lagstadgadekapitaltäckningskvoter, som fortsatte att varatillfredsställande. Några bankers kapitaltäck-ningskvoter förbättrades dock av försäljningarav tillgångar och av minskningar av riskviktadetillgångar snarare än av emissioner av nyaaktier eller avsättning av vinstreserver.

I februari 2003 publicerade ECB för förstagången rapporten ”EU Banking Sector Stabi-lity”, som följdes av en andra rapport i novem-

ber samma år. I rapporterna sammanfattades deviktigaste slutsatserna av BSC:s tillsyn överbanksektorns stabilitet i EU.

STRUKTURELL UTVECKLINGDet svåra läget i ekonomin och på f inansmark-naderna tvingade bankerna att bli effektivaregenom att bland annat minska sina kostnaderoch göra sig av med verksamheter som inte till-hör kärnverksamheten. Det innebar att några avde mer långsiktiga trender som har kunnat iakt-tas under tidigare år, inte minst internationali-sering, konsolidering och disintermediering,avtog eller upphörde. Bankernas olika sätt atthantera de besvärliga affärsvillkoren hjälptedem på det hela taget att stå emot påfrestning-arna och bidrog också till att öka deras stabili-tet på medellång och lång sikt.

Internationaliseringsstrategierna beträffande iförsta hand investmentbanktjänster och tradingtrappades i många fall ned, även om koppling-arna till bland annat Central- och Östeuropafortsatte att stärkas. Det var tydligt att bankernakoncentrerade sig på sina hemmamarknader, isynnerhet den del av verksamheten som ärinriktad på privatpersoner och mindre företag.Den regionala gränsöverskridande bankverk-samheten betraktas emellertid som en naturligutvidgning av verksamheten på hemmamarkna-den och ökade ytterligare. Internationalise-ringsaktiviteterna verkar i hög grad ha motiveratsav konkurrenstrycket på hemmamarknaderna.På senare tid har bankerna därför främst expan-derat i syfte att öka lönsamheten genom attetablera sig på marknader med större vinstmar-ginaler och där man hade en tydlig konkurrens-fördel.

Konsolideringen i banksektorn fortsatte om än ilångsammare takt men konkurrensen förblevhård trots den ökade koncentrationen. Bankernafortsatte att välja en distributionsstrategi base-rad på samtidig användning av f ilialer och alli-anser med andra företag, vilket även kunde sessom ett led i deras ansträngningar att förbättrasin kundservice. Kärnan i bankernas distribu-tionsstrategier är emellertid fortfarande nät-verket av f ilialer. Dessa övergick mer och mer

111ECB

Årsrapport2003

från att enbart förmedla transaktioner till atttillhandahålla rådgivningsintensiva och mersofistikerade och högavkastande tjänster.

När det gäller bankernas förmedlande roll, dvs.kanaliseringen av medel från insättare till lån-tagare, upplevde bankerna en lägre efterfråganpå medel från företagen och färre emissioner påkapitalmarknaden. Verksamheten gentemot pri-vatkunder och mindre företag visade sig dockvara en stabil inkomstkälla. Särskilt bankernasprivatkunder tenderade att göra sig av med sinaaktieinnehav när marknaden var instabil för atti stället satsa på relativt säker och likvid inlå-ning. Samtidigt fortsatte utlåningen till hus-hållen att vara ganska stark.

EU-bankerna utökade sitt utbud av produkteroch tjänster, inte minst till privatkunder. Deerbjöd flera nya sparinstrument i form av pro-dukter som kopplar avkastning till ett index ikombination med optionsinslag, till exempelgenom att ha en lägsta förlustnivå. I en del län-der har högriskalternativ som hedgefonder bli-vit tillgängliga för privatinvesterare via banker.Konsumenterna står därför inför alltmer kom-plexa produkter. Det har lett till ännu störreansträngningar från bankernas sida att stärkaplacerarnas förtroende för värdepappersrelate-rade produkter genom att genomföra organisa-tionsförändringar och förbättra sina lednings-strukturer.

Bankerna förbättrade slutligen sin riskhante-ring för att få bättre kontroll över ökade kredit-risker, samt med tanke på de kommandeändringarna av kapitalkraven (de nya kapital-täckningsreglerna – The New Basel CapitalAccord eller Basel II; se avsnitt 2 i detta kapi-tel). En av strategierna för att förbättra riskhan-teringen var att bankerna ökade sitt deltagandepå marknaden för handel med kreditrisker.Instrument för handel med kreditrisker gör detlättare för bankerna att göra en uppdelning avriskerna och anpassa sin kreditriskexponeringmer effektivt. Bankerna använde främst dessainstrument för att minska kreditrisken, även omde i några fall lyckades åstadkomma en störrediversif iering i sina portföljer genom att ta på

sig ytterligare kreditrisker. Bankerna ökadeockså sina ansträngningar för att öka sin mot-ståndskraft mot operativa risker.

En närmare analys av den viktigaste struktu-rella utvecklingen inom EU:s banksektor görs iBSC:s rapport ”Structural analysis of the EUbanking sector”, som publicerades av ECB inovember 2003.

1.2 SAMARBETE I KRISSITUATIONER

I början av 2003 ingick EU:s centralbanker ochtillsynsmyndigheter ett samförståndsavtal(MoU) om samarbete i krissituationer. Samför-ståndsavtalet består av en rad principer och för-faranden för samarbete i samband med krissitu-ationer som rör enskilda kreditinstitut ellerbankkoncerner, eller störningar på f inansmark-naden eller i den f inansiell infrastrukturen somkan få konsekvenser för medlemsstaterna.Dessa principer och förfaranden handlar omvilka nationella myndigheter som ansvarar förkrishantering, vilket informationsutbyte somkrävs mellan alla inblandade myndigheter ochde praktiska villkoren för att utbyta gränsöver-skridande information. Under 2003 genomför-des en krishanteringsövning i syfte att öka för-ståelsen för hur avtalets föreskrifter i praktikenskulle bidra till samarbete och informations-utbyte mellan myndigheterna. Övningen gavmycket värdefulla insikter om olika aspekter avgränsöverskridande samarbete mellan banktill-synsmyndigheter och nationella centralbanker isamband med en f inansiell kris.


2.1 LAMFALUSSYMODELLEN

Efter det offentliga remissförfarandet omEFK:s rapport om EU:s ordning för f inansiellreglering, övervakning och stabilitet rekom-menderade Ekofinrådet i december 2002 attden nya Lamfalussymodellen1, som redantillämpades inom värdepapperssektorn, skulleutvidgas till alla övriga f inansiella sektorer.Det nya regelverket förväntas bidra till en flex-iblare och effektivare regleringsprocess, efter-som det skiljer mellan primärlagstiftning, somantas av Ekofinrådet och Europaparlamentetgenom medbeslutandeförfarandet (kallad nivå1-lagstiftning), och sekundärlagstiftning, sombestår av genomförandebestämmelser som kanantas snabbare och mer flexibelt. Det gör attregleringsprocessen kan reagera snabbare ocheffektivare på tekniska förändringar och mark-nadsutvecklingen. Det nya regelverket skallockså svara mot behovet av ett effektivt samar-bete och konvergens när det gäller tillsynen ochförväntas därför bidra till en mer enhetligtillämpning av EU:s bestämmelser i alla med-lemsstater.

Grunden för Lamfalussymodellen är arbetet ide regleringskommittéer som inrättas för deolika f inansiella sektorerna. Dessa kommittéerkallas nivå 2-kommittéer och består av företrä-dare för medlemsstaterna som har utsetts påministernivå. Det f inns även tillsynskom-mittéer, även kallade nivå 3-kommittéer, somhar i uppdrag att verka för konvergens i till-synsmetoderna, utöka tillsynssamarbetet (däri-bland utbytet av information om de institut somomfattas av tillsynen) och ge kommissionenexpertråd om förslag till genomförandeåtgär-der.

I november 2003 antog kommissionen en radåtgärder för att genomföra rådets rekommenda-tion. Inom banksektorn har Rådgivande bank-kommittén (BAC) omvandlats till Europeiskabankkommittén (EBC) och en ny kommitté föreuropeiska banktillsynsmyndigheter har inrät-tats (CEBS). Målet är att ECBS:s banktillsyns-myndighet och Kommittén för europeiska bank-tillsynsmyndigheter skall ha ett nära samarbete

för att förhindra att deras verksamheter över-lappar varandra. Inom försäkringssektorn harden gamla Försäkringskommittén ersatts avKommittén för europeiska myndigheter medtillsyn över försäkringar och tjänstepensioner(EIOPC). Det har också inrättats en ny kom-mitté för europeiska myndigheter med tillsynöver försäkringar och tjänstepensioner(CEIOPS). År 2003 inrättades också Kom-mittén för f inansiella konglomerat (FCC), mendet f inns inga planer på att inrätta någon till-synskommitté. ECB deltar som observatör ellerledamot utan rösträtt i reglerings- och tillsyns-kommittéerna, utom när det gäller försäkrings-sektorn. ECB har därför möjlighet att bidra tillutformningen av EU:s f inansiella reglering ochtillsyn i enlighet med sina institutionella upp-drag.

2.2 BANKVERKSAMHET

När det gäller bankreglering fortsatte utveck-lingen av kapitalkraven och arbetet med en nyöverenskommelse om kapitalkrav (the NewBasel Capital Accord) under hela 2003. ECBdeltar som observatör i de relevanta kom-mittéerna och fortsatte att bidra till utform-ningen av de nya bestämmelserna.

På det internationella planet gjorde Baselkom-mittén för banktillsyn (BCBS) på flera områdenbetydande framsteg. I maj 2003 slutförde denoch publicerade resultaten av den tredje kvanti-tativa konsekvensstudien (känd som ”QIS3”),som hade till syfte att mäta de totala konse-kvenserna av de nya kapitalkraven för ban-kerna. Studien omfattade banker i 43 länder,vilket är betydligt fler än de som är represente-rade i Baselkommittén. De viktigaste slutsat-serna var uppmuntrande, eftersom de visade sigöverensstämma med Baselkommitténs (BCBS)mål att öka kapitalkravens riskkänslighet men ifråga om övergripande nivå låta de nuvarandekapitalkraven vara i stort sett oförändrade.

113ECB

Årsrapport2003

2 FINANSIELL REGLERING OCH ÖVERVAKNING

1 ”Final Report of the Committee of Wise Men on the Regulationof European Securities Markets”, 15 februari 2001. Rapportenfinns på Europeiska kommissionens webbplats.

Baselkommittén genomförde också två offent-liga remisser. Det tredje samrådsdokumentetsläpptes i april 2003 och synpunkterna offent-liggjordes i augusti. Den offentliga remissenbekräftade att det fanns ett utbrett stöd för dennya överenskommelsens upplägg och för beho-vet av att införa ett mer riskkänsligt regelverk.En annan offentligt remiss inleddes i oktoberom de föreslagna ändringarna av behandlingenav förväntade respektive icke-väntade förlusterenligt den nya överenskommelsens intern-ratingmetod (IRB-metoden). Baselkommitténslog också fast att det fanns utrymme för ytter-ligare förbättringar när det gäller värdepapperi-sering av tillgångar, kreditkortskrediter ochvissa riskhanteringsmetoder och att arbetet meddessa frågor fortsätter. Det tredje området därBaselkommittén gjorde stora framsteg var ana-lysen av frågor om den nya överenskommelsenstillämpning, som även kommer att återspeglas iden nationella lagstiftningen. BCBS tog alltmerhänsyn till dessa frågor genom arbetet i dengrupp som ansvarar för överenskommelsenstillämpning (AIG). Man publicerade också ettdokument om principer för de nya kapitalkra-vens gränsöverskridande tillämpning.

I sitt svar på det tredje samrådsdokumentet(som publicerades på ECB:s webbplats i sep-tember 2003) bekräftade ECB återigen sitt stödför Baselreformen och välkomnade de framstegsom gjorts. Förutom att lämna synpunkter omen rad tekniska frågor riktade ECB in sig påfrågor som kräver särskild uppmärksamhetbåde för att den nya överenskommelsen skallkunna slutföras och de nya reglerna genom-föras, samt på prioriteringar i framtiden. ECBvälkomnade förslagen för att motverka depotentiella procykliska effekterna och påpe-kade att man fortfarande kan göra vissa förbätt-ringar genom att öka incitamenten för bankeratt välja en mer avancerad riskhanteringspolicy.Det understryktes särskilt hur viktigt det är attden nya överenskommelsen slutförs snabbt ochdärefter implementeras. I ett mer långsiktigtperspektiv underströk ECB att det behövs ennoggrann övervakning av den nya ordningen,så att man får kunskaper om alla dess potenti-ella konsekvenser. ECB betonade också att det

är viktigt att prioritera arbete med frågor somrör redovisning och reserveringar, samt defini-tionen av egna medel och konvergens när detgäller tillsynsmetoder.

Inom EU fortsatte den reform av de lagstad-gade kapitalkraven som genomförs inom ramenför handlingsplanen för f inansiella tjänster(FSAP) (se avsnitt 3 i detta kapitel) att närafölja Baselkommitténs reformprocess, mensamtidigt ta hänsyn till faktorer som är speci-f ika för Europa. I juli 2003 offentliggjordeEuropeiska kommissionen ett tredje arbetsdo-kument tillsammans med en analys av resulta-ten av den tredje kvantitativa konsekvensstu-dien för offentligt samråd. Bland de frågor somär viktiga i ett EU-sammanhang kan nämnas denya reglernas räckvidd, EU-regelverkets karak-tär, behandlingen av små och medelstora före-tag och regelverkets lämplighet för små ochmindre komplexa banker. I likhet med BCBSvar slutsatserna av Europeiska kommissionenskvantitativa konsekvensstudie, som offentlig-gjordes parallellt med de tredje samrådsförsla-gen, positiva till reformens allmänna mål. Iapril 2003 offentliggjorde Europeiska kommis-sionen dessutom två samrådsdokument – ett omfastighetsutlåning och ett om behandling avsäkrade obligationer – och så småningom ävende synpunkter som inkom rörande dessa två frå-gor.

ECB lämnade synpunkter om Europeiska kom-missionens förslag om revidering av kapitalkra-ven för banker och investeringsbolag. ECButtryckte sitt stöd för det arbete som görs påEU-nivå och underströk vikten av överensstäm-melse mellan den nya Baselöverenskommelsenoch EU:s reviderade regelverk, samt att de slut-förs och genomförs samtidigt.

2.3 VÄRDEPAPPER

Under 2003 gjordes stora framsteg inom ramenför en rad initiativ för att täppa igen hål i EU:slagstiftning för värdepappersmarknaden ochuppdatera dagens bestämmelser. ECB bidrogtill utformning av relevanta regler både under


de förberedande diskussionerna i olika EU-kommittéer och i formella samråd.

Inom ramen för handlingsplanen för f inansiellatjänster antogs två direktiv och ytterligare tvåvar nästan färdiga. I januari 2003 antogs direk-tivet om marknadsmissbruk, som innehållerharmoniserade bestämmelser för att förebyggainsiderhandel och marknadspåverkan, och i juli2003 infördes direktivet om prospekt, som geralla europeiska utgivare av värdepapper ettenhetligt pass för att bedriva sin verksamhet. Imars 2003 fastställde Europeiska kommissio-nen i sitt förslag till direktiv om insynskravvissa informationsskyldigheter för europeiskaemittenter vars värdepapper tagits upp till han-del på reglerade marknader. I december antogEkofinrådet en gemensam ståndpunkt beträf-fande förslaget till ett nytt direktiv om markna-der för f inansiella instrument, som skall ersättadet nuvarande direktivet om investeringstjäns-ter på värdepappersområdet från 1993.

I sitt yttrande om förslaget till nytt direktiv väl-komnade ECB de principer som ligger tillgrund för det reviderade regelverket. Det stårklart att en effektiv tillämpning av detföreslagna direktivet kan främja en integrationav de europeiska värdepappersmarknaderna.När det gäller det nya regelverket om orderut-förande välkomnade ECB förslaget om skärptainsynsregler för att undvika en uppdelning avmarknaden och ge investerarna möjlighet attvälja de effektivaste handelsplatserna. ECBbetonade emellertid att de nya insynsreglernabör tillämpas på såväl skuldförbindelser somaktier och att det bör bli möjligt att göra en full-ständig jämförelse av alla marknadspriser.

2.4 ANDRA FRÅGOR

EU:s redovisningsregler har stått i centrum fördebatten på grund av den lagstadgade skyldig-heten för alla börsnoterade europeiska företag,inklusive banker, att senast 2005 tillämpa inter-nationella redovisningsstandarder (IAS) i sinkoncernredovisning. ECB har ett mycket starktintresse av denna debatt eftersom redovisnings-

reformerna kommer att få genomgripandeeffekter på bank- och f inansindustrin. Harmo-niserade standarder av hög kvalitet kommerdessutom att bidra avsevärt till euroområdetsfinansmarknaders integration och effektivitet.

Ett annat skäl till ECB:s intresse är farhågornaatt den alltmer utbredda användningen av redo-visning till verkligt värde när det gäller f inan-siella instrument som nämns i IAS-förslagenkan få betydande effekter för den f inansiellastabiliteten. ECB-rådet har efter ytterligareanalyser på detta område sedan 2001 i brev tillIAS-styrelsen och Europeiska kommissionenupprepat sin oro över de potentiella konsekven-serna för den f inansiella stabiliteten när redo-visning till verkligt värde skall tillämpas föralla f inansiella instrument, särskilt i sambandmed slutförandet av IAS 39, som behandlarerkännande och mätning av f inansiella instru-ment.

Slutligen, med tanke på att allt fler reformer avländernas tillsynsstrukturer genomförs publice-rade ECB i juni 2003 en rapport med titeln”Developments in national supervisory struc-tures”, för att ge en sammanfattning av de vik-tigaste förändringarna den senaste tiden och deinstitutionella strukturer som de har utmynnat iinom EU och i de anslutande länderna.

115ECB

Årsrapport2003

ECBS verkar för en integration mellan f inans-marknaderna och marknadsinfrastrukturen iEuropa, eftersom de spelar en avgörande rollför penningpolitikens transmission och för denfinansiella stabiliteten, och därför att derasintegration skulle bidra till att skapa lika kon-kurrensvillkor för alla aktörer oavsett var i EUde befinner sig. I artikel 105 i fördraget stårdessutom att ECBS, utan att åsidosätta målet attupprätthålla prisstabilitet, skall stödja den all-männa ekonomiska politiken inom gemenska-pen, där den f inansiella integrationen har enframträdande plats. Stödet sker i form avdirekta åtgärder, initiativ till gemensammaåtgärder och insatser för att öka medvetenhetenom behovet av integration och hur den skall bliverklighet.

År 2003 ökade ECB sina insatser för att främjaen brett baserad integration mellan Europasfinansiella system, både genom egna åtgärderoch genom att bidra till andra europeiskaorgans arbete inom olika kommittéer ochforum.

ECB:S BIDRAG TILL EU:S STRATEGI FÖRFINANSIELLA TJÄNSTERDet nuvarande regelverket för att uppnå ett merintegrerat och effektivt f inansiellt system i EUbygger på handlingsplanen för f inansiellatjänster från 1999 och på en regleringsprocesssom kom till stånd efter Lamfalussyrapportenfrån 2001. Den första utvärderingen på högnivå av detta regelverk väntas ske sommaren2004.

Vid Europeiska rådets möte i Bryssel i mars 2003 kom stats- och regeringschefernaöverens om att flertalet lagstiftningsåtgärder ihandlingsplanen skall ha antagits senast i april2004. Därefter kommer Europaparlamentet attha sommaruppehåll och lagstiftningsarbetetligga nere. Arbete pågår fortfarande beträf-fande flera viktiga initiativ. Lamfalussyproces-sen håller nu på att utvidgas till andra f inansi-ella sektorer (se avsnitt 2.1 i detta kapitel). Ettfullständigt och framgångsrikt genomförandeav Lamfalussyprocessen bör ge det europeiskafinansiella systemet en snabbare och effekti-

vare regleringsstruktur än vad som är fallet idag.

Även om det har skett grundläggande framstegde senaste åren är det fortfarande mycket sombehöver göras för att integrera Europas f inansi-ella system ytterligare. Nya EU-initiativ harnyligen tagits för att utarbeta en strategi somkan efterträda handlingsplanen för f inansiellatjänster, vilket förutsätter ett nära samarbetemellan alla inblandade.

ECB har varit nära involverat i detta arbete ochlämnat synpunkter i form av yttranden, blandannat om förslaget till ett nytt direktiv ommarknaderna för f inansiella instrument (seäven avsnitt 2.3 i detta kapitel) och i de olikaforum där frågorna har diskuterats. ECB ansersärskilt att åtgärderna i handlingsplanen förf inansiella tjänster utgör det grundlägganderegelverket för den inre marknaden för f inansi-ella tjänster. Potentialen för ytterligare f inansi-ell integration inom ramen för detta regelverkskapar möjligheter och utmaningar för såvälmyndigheter som marknadsaktörer.

ECB anser att det är viktigt att myndigheterna ialla medlemsstater genomför handlingsplanensåtgärder på ett enhetligt sätt. I och med Lamfa-lussyprocessens utvidgning kommer det att blimöjligt att fastställa mer enhetliga tekniskaregler. Detta bör bidra till fastställandet av ettgemensamt regelverk för marknadsaktörernasom vid behov också snabbt kan anpassas. Närintegrationen går framåt kommer transmis-sionskanalerna för systemrisker förmodligenatt förändras, vilket är ett skäl att utöka samar-betet och informationsutbytet mellan övervak-ningsansvariga och centralbanker för att skapaett starkt regelverk för övervakning och f inan-siell stabilitet.

För att komplettera den offentliga sektorns ini-tiativ måste även marknadsaktörerna i störreutsträckning medverka till EU:s f inansiellaintegration genom gemensamma insatser på tvåhuvudområden. För det första måste de effek-tivt delta i policyarbetet genom de utökadesamrådsförfarandena på EU-nivå. För det andra


3 FINANSIELL INTEGRATION

är gemensamma insatser av marknadsaktörerna,eventuellt med myndigheternas stöd, lika moti-verat i fråga om marknadskonventioner ochproduktstandardisering.

ECB:S ROLL I FRÄMJANDET AV SAMORDNINGMELLAN MARKNADSAKTÖRERVid sidan om samarbetet med andra myndighe-ter agerar ECB också tillsammans med den pri-vata sektorn för att främja gemensamma insat-ser. Initiativet STEP (Short-Term EuropeanPaper) och verksamheten inom EFMLG (Euro-pean Financial Markets Lawyers Group) är tvåexempel på ECB:s medverkan i initiativ somhar tagits av den privata sektorn.

ECB välkomnar och uppmuntrar STEP-initiati-vet, som för närvarande genomförs av en gruppmarknadsaktörer under ledning av f inansmark-nadsorganisationen ACI. Detta initiativ går utpå att integrera de uppsplittrade europeiskamarknaderna för kortfristiga skuldförbindelseroch främja deras utveckling.

ECB ombads ta på sig rollen som facilitator idetta initiativ, vilket är ungefär samma roll sombanken hade när EONIA fastställdes. ECB harredan för de privata aktörernas räkning och påderas begäran genomfört ett offentligt samrådom hur just detta marknadssegment kan inte-greras ytterligare.

STEP går ut på att skapa en faktiskt integreradgrossistmarknad för kortfristiga skuldförbin-delser genom att uppnå konvergens mellan debefintliga europeiska marknaderna. Målet är attbidra till att marknadspraxis konvergerar inomramen för de nuvarande europeiska och natio-nella regelverken med hjälp av en mark-nadskonvention. Detta initiativ bygger på ettfrivilligt deltagande av emittenter som ärberedda att uppfylla vissa villkor angivna imarknadskonventionen för att få rätt att ”STEP-märka” sina emissionsprogram. Ovannämndavillkor skulle inte ersätta eller ändra de nuva-rande nationella föreskrifterna, utan komplet-tera dem. Kreditinstitut, övriga f inansiellaintermediärer (inklusive emittenter av värde-papper för vilka det har ställts säkerhet i bola-

gens tillgångar), juridiska personer och myn-digheter skulle alla ha rätt att ansöka om att fåSTEP-märka sina emissionsprogram.

EFMLG (European Financial Markets LawyersGroup) etablerades 1999 och syftet är att disku-tera och främja initiativ som leder till ökad har-monisering av aktiviteterna på Europas f inans-marknader (lagar och marknadspraxis) efterinförandet av euron. EFMLG består av högajurister från kreditinstitut baserade i EU somhar valts ut på grund av sin personliga expertis.EFMLG hjälpte nyligen ACI med de rättsligaaspekterna av STEP-initiativet. Gruppen harockså fokuserat på undanröjandet av rättsligahinder för den gränsöverskridande använd-ningen av säkerheter, de rättsliga aspekterna avnettningsarrangemangen i EU, harmoniseringenav regelverket beträffande rättigheter i konto-baserade värdepapper och dematerialisering avvärdepapper, dvs. att utfärda värdepapper i ettelektroniskt system i stället för att utfärdafysiska papper.2

ETT GEMENSAMT EUROBETALNINGSOMRÅDEÅr 2002 enades Eurosystemet om en samarbets-modell med EPC (European Payments Coun-cil), dvs. den styrningsstruktur för den europe-iska banksektorn som inrättades i syfte attskapa ett gemensamt eurobetalningsområde,där skillnader i servicenivå mellan nationellaoch gränsöverskridande massbetalningar skallvara undanröjda senast 2010.

ECB deltog som observatör i EPC:s plenarför-samling, som är EPC:s beslutande organ, och iEPC:s arbetsgrupper för kontanthantering,korthantering och automatiserad hantering(straight-through processing) samt infrastruk-tur. Eurosystemet gjorde en formell utvärderingav hur långt banksektorn har kommit när detgäller det gemensamma eurobetalningsområdeti lägesrapporten ”Mot ett gemensamt betal-ningsområde i euro”, publicerad i juni 2003. Irapporten uttryckte Eurosystemet sitt starkastöd för de beslut som har fattats och för deövergripande åtaganden som har gjorts av EPC.

117ECB

Årsrapport2003

2 För mer information om EFLMG hänvisas till www.efmlg.org.

En milstolpe var lanseringen av STEP 2 i april2003 av Euro Banking Association, som är ensamarbetsorganisation mellan EU-baseradeaffärsbanker och f ilialer till banker baseradeutanför EU. STEP 2 är ett nytt gränsöverskri-dande system för massbetalningar (för närva-rande endast kreditöverföringar). Det är denförsta tjänsteleverantören för en alleuro-peisk automatiserad clearingcentral (PE-ACH). STEP 2:s mottagarkapacitet – som är en bankskapacitet att ta emot en betalning genom PE-ACH – utökades gradvis till alla EU-banker,vilket ökade dess marknadsandel av kreditöver-föringar inom EU.

Det framgår emellertid också av lägesrapportenatt om bankerna inte skulle vidta de utlovadeåtgärderna för att skapa ett gemensamt eurobe-talningsområde kommer Eurosystemet, utöversin roll som katalysator, även att övervägalagstiftningsåtgärder. Eurosystemet underströksärskilt vikten av alleuropeiska standarder förautomatiserad hantering (STP) som en förut-sättning för ett gemensamt eurobetalningsom-råde beträffande alla betalningsinstrument.

I lägesrapporten angav Eurosystemet särskildaindikatorer (kallade SEPA-indikatorer) för attmäta framstegen mot ett gemensamt eurobetal-ningsområde i förhållande till EPC:s egna måloch milstolpar. Andra halvåret 2003 enadesEPC och Eurosystemet om en rapporterings-struktur för dessa SEPA-indikatorer som bl. a.omfattar kvartalsrapporter från EPC till Euro-systemet. Den första rapporten, som överläm-nades i slutet av 2003, visade att det hade gjortsframsteg på olika områden, bl. a. när det gällerde internationella bankkontonumren (IBAN)och införandet av en basservice för kreditöver-föringar (Credeuro) med en garanterad hante-ringshastighet på tre dagar.

I oktober 2003 anordnade ECB i samarbete medEPC en workshop om det gemensamma eurobe-talningsområdet, som särskilt inriktades på attinvolvera de anslutande länderna i denna pro-cess. Möten hölls också under hela året medEU:s marknadsaktörer i kontaktgruppenCOGEPS (Contact Group for Euro Payments

Strategy), om frågor om stora betalningar ochmassbetalningar. Under hela 2003 fortsatteEurosystemet också att ha ett nära samarbetemed Europeiska kommissionen eftersom de tvåinstitutionerna har kompletterande roller i arbe-tet för att uppnå ett gemensamt eurobetal-ningsområde. I detta sammanhang deltog ECB idet offentliga samråd som inleddes av Europe-iska kommissionen om ”en ny rättslig ram förbetalningar på den inre marknaden”.

KONSOLIDERING AV DEN EUROPEISKAVÄRDEPAPPERSINFRASTRUKTURENEurosystemet har ett starkt intresse av att deneuropeiska värdepappersinfrastrukturen inte-greras, så att det råder lika konkurrensvillkorför alla aktörer i EU. Konsolideringen av EU-sektorn för clearing och avveckling av värde-papper fortsatte under 2003 med samgåendetmellan två stora centrala motparter, clearing-organisationerna Clearnet och London Clear-ing House. Samgåendet 2002 av värdepappers-avvecklingssystemen Euroclear och CrestCo,som avvecklar transaktioner för de aktiebörsersom servas av Clearnet och London ClearingHouse, var ett annat stort steg mot en mer inte-grerad värdepappersinfrastruktur i EU.

STATISTIK ÖVER GRADEN AV FINANSIELLINTEGRATION I EUROOMRÅDETS FINANSIELLASYSTEMÅr 2003 sammanställdes ytterligare statistik föratt bedöma graden av f inansiell integration ieuroområdets f inansiella system. I ruta 9beskrivs några av de mått som användes för attbedöma integrationen på euroområdets f inans-marknader. Eurosystemet har dessutom – till-sammans med universitet – verkat för policy-relevant forskning om integrationen i euro-områdets f inansiella system (se ruta 10).

När det gäller euroområdets banksystem hållerECB på att ta fram en serie nyckelindikatorersom skall mäta graden av integration i syste-met. Dessa indikatorer konstrueras på grundvalav kvartalsvisa stockuppgifter från de monetäraf inansinstituten. De ger direkta mått på dengränsöverskridande bankverksamheten inomeuroområdet. Förutom traditionella mått på


119ECB

Årsrapport2003

Ruta 9

MÅTT PÅ INTEGRATIONEN PÅ EUROOMRÅDETS FINANSMARKNADER

Det f inns flera kvantitativa mått som kan användas för att mäta graden av integration påeuroområdets f inansmarknader. I den här rutan ges en kortfattad beskrivning av några av dessamått och den grad av integration som har iakttagits på euroområdets olika f inansmarknader.1

Måtten på f inansiell integration gör det möjligt att bedöma i vilken utsträckning geografiskahänsyn påverkar priset på f inansiella instrument och marknadsaktörernas beteende. Några avdessa mått baseras på lagen om ett pris. De prövar om tillgångar som är jämförbara och till-gängliga i alla euroländer säljs till samma pris i hela euroområdet. Andra mått uppskattar denrelativa betydelsen av faktorer som är gemensamma för euroområdet när det gäller prissätt-ningen av tillgångar till skillnad från idiosynkratiska faktorer (särskilt landrelaterade faktorer).Vissa mått används slutligen för att kvantif iera effekterna av friktioner på gränsöverskridandeinvesteringar.

På det hela taget visar de flesta måtten att graden av integration på de olika f inansmarknadernafortfarande är heterogen. Även om integrationen har kommit relativt långt inom många segmentav penningmarknaden, är den inte lika utvecklad på obligations- och aktiemarknaderna.

Räntorna på statsobligationer med ungefär samma eller i vissa fall identisk kreditrisk, löptidoch emissionstyp, har ännu inte helt konvergerat. Detta kan delvis bero på skillnader i likviditetmellan primär- och sekundärmarknaderna eller i graden av utveckling av derivatmarknader ianslutning till de olika enskilda obligationsmarknaderna.

På aktiemarknaderna är graden av integration inte särskilt hög, trots att aktieavkastningarna iallt högre grad tycks avgöras av faktorer som är gemensamma för hela euroområdet. Samtidigthar investerarnas benägenhet att låta en oproportionerligt stor andel av sina aktieinnehav beståav inhemska aktier (den s.k. home bias) minskat betydligt de senaste åren. Det f inns emeller-tid fortfarande en rad betydande hinder för att aktiemarknaderna skall kunna integreras ytter-ligare. Det handlar bl.a. om skillnader i ländernas regler och att euroområdets clearing- ochavvecklingssystem är så uppsplittrade.

Kreditmarknaderna är fortfarande i hög grad uppsplittrade. Det kvarstår exempelvis en stark”home bias” när det gäller utlåning till och upplåning från icke-finansiella företag och hushåll.Ibland är denna benägenhet att fokusera på inhemska kunder ”naturlig”, dvs. en följd av förde-lar som har att göra med närhet och informationsasymmetri, men i andra fall beror den huvud-sakligen på regelhinder i form av exempelvis skatteregler, konkurslagstiftning etc.

1 För mer information om dessa mått se artikeln ”The integration of Europe’s f inancial markets” i oktoberutgåvan 2003 av ECB:s Monthly Bulletin.

andelen gränsöverskridande verksamhet ärindikatorerna även inriktade på verksamhetensfördelning, den roll som de nationella bank-systemen spelar som nav, och skillnaderna mel-lan nationella banksystem när det gäller till-träde till marknaden. Indikatorerna visar att dengränsöverskridande verksamheten utgör enblygsam andel inom de segment av bankverk-samheten som är inriktade på privatkunder ochmindre företag (se ruta 9), medan andelen avinterbankmarknaden för inlåning är betydande

och växer. Det är emellertid värt att påpeka attbankerna i sin gränsöverskridande verksamhetblir alltmer neutrala när det gäller var motpar-terna bef inner sig geograf iskt i euroområdetinom såväl segmentet för privatkunder ochmindre företag och segmentet för bankkunder.

Tack vare ny och harmoniserad räntestatistikför de monetära f inansinstituten, som publice-rades första gången i december 2003, är detmöjligt att jämföra bankräntor på inlåning och


Ruta 10

FORSKARNÄTVERK OM KAPITALMARKNADER OCH FINANSIELL INTEGRATION I EUROPA

I april 2002 lanserade ECB och Center for Financial Studies (CFS) ett forskarnätverk för attfrämja forskning om kapitalmarknader och finansiell integration i Europa. Målet med nätverketär att stimulera och samordna policyrelevant forskning av forskare på universitet och policy-institutioner som kan ge viktiga bidrag till ECB:s kunskaper om det europeiska finanssystemetsnuvarande och framtida struktur och integration samt dess kopplingar till f inanssystemen iUSA och Japan. Mer information f inns på nätverkets webbplats (www.eu-f inancial-system.org). Nätverket höll en första workshop hos ECB i april 2002, då man främst ägnade sigåt att fastställa en dagordning genom att identif iera fem prioriterade forskningsområden: i) bankkonkurrens och bankverksamhetens geografiska räckvidd, ii) internationella portföljvaloch kopplingar mellan tillgångsmarknaderna i Europa, USA och Japan, iii) de europeiska obli-gationsmarknaderna, iv) de europeiska värdepappersavvecklingssystemen, och v) framväxtoch utveckling av finansiering av företagsetableringar och nya marknader i Europa. I mars 2003stod Finlands Bank som värd för den andra workshopen, som behandlade de två första av dessaforskningsområden. I november 2003 stod den grekiska nationalbanken som värd för en tredjeworkshop i Aten, som fokuserade på det tredje forskningsområdet och diskuterade det fjärde ochfemte forskningsområdet.1 Inom ramen för nätverket inrättade ECB också Lamfalussystipendie-programmet, som fått sitt namn efter EMI:s förste ordförande. Detta program sponsrar ungaforskare som utför värdefull forskning inom de ovannämnda områdena. Två års arbete inomnätverket kommer att avslutas med ett symposium hos ECB i Frankfurt i maj 2004, då de vik-tigaste resultaten kommer att presenteras. Några av dessa resultat visar för det första att den tra-ditionella ut- och inlåningsverksamheten har vissa inneboende kännetecken som håller tillbakaaffärsbankernas gränsöverskridande expansion, till och med inom ett gemensamt valutaområde.För det andra tyder viss teoretisk forskning på att tillsynsstrukturerna kanske inte är neutrala iförhållande till en ytterligare integration av den europeiska bankmarknaden. För det tredjefinns det allt fler bevis för att eurons införande har bidragit till lägre kapitalkostnader i euroom-rådet. För det fjärde kan en alltför stark vertikal integration mellan plattformarna för handeloch värdepappersavveckling hindra en effektiv konsolidering av systemen för värdepappersav-veckling. Slutligen är den växande globaliseringen av företagens verksamhet en orsak bakomden ökande korrelation av aktieavkastningen som har kunnat iakttas internationellt.

1 I oktober 2002 höll ECB också sin andra centralbankskonferens. Konferensprotokollen f inns på ECB:s webbplats, se V. Gaspar, P. Hartmann och O. Sleijpen (redaktörer), The transformation of the European financial system, juni 2003.

utlåning i hela euroområdet på harmoniseradbasis (se avsnitt 4 i kapitel 2). Denna nyamånadsstatistik bidrar till bedömningen av denkonvergerande utvecklingen mot en gemensameuropeisk f inansmarknad för inlåning ochutlåning och kommer att öka insynen i bank-verksamheten i euroområdet. I ECB:s f inans-marknadsstatistik ingår också pris- och volym-indikatorer för penning-, obligations- ochaktiemarknaderna, samt volatilitets- och kon-vergensmått för alla euroområdets mark-nadssegment.

121ECB

Årsrapport2003

En av Eurosystemets lagstadgade skyldigheterär att övervaka betalnings- och clearingsyste-men. Det är en uppgift som går ut på att se tillatt betalningsflödena i ekonomin genomgåendesker på ett effektivt och säkert sätt. Det ärsärskilt viktigt att minimera systemrisker somantingen beror på att betalnings- och clearing-system inte fungerar eller på smittoeffekternaav en deltagares fallissemang.

Eurosystemet har också ett övergripandeintresse av hur annan infrastruktur för överfö-ring av värdepapper, t.ex. clearing- och avveck-lingssystemen, fungerar eftersom fallissemangvid avvecklingen av säkerheter kan påverkagenomförandet av penningpolitiken och betal-ningssystemens funktion. Störningar i värde-pappersavvecklingssystemen kan sprida sig tillbetalningssystemen på grund av förekomstenav leverans-mot-betalningsmekanismerna (deli-very versus payment) i samband med överfö-ring av värdepapper och kontantbetalningar. Påsamma sätt kan centrala motparters oförmågaatt cleara transaktioner förhindra avveckling avvärdepapperstransaktioner. Det var detta över-gripande intresse som föranledde det möte somECB höll 2003 med sammanslutningen av europeiska värdepapperscentraler, ECSDA, föratt diskutera den senaste utvecklingen när det gäller organisationer som tillhandahålleravvecklingstjänster. Eurosystemet förde ocksådiskussioner med marknadsaktörerna i kontakt-gruppen för frågor om infrastrukturen för värde-papper i euro om sitt regelverk för godtagbarasäkerheter, som 2003 var föremål för ett offent-ligt samråd, samt om utvecklingen beträffandekortfristiga värdepapper, ”relayed links” 3 (ung.mellanhandslänkar) och värdepapperstransak-tioner. Närmare information om marknadensinfrastruktur f inns i ECB:s publikation ”Pay-ment and securities settlement systems in theEuropean Union”, som även kallas ”blåboken”.4

Eurosystemets övervakning omfattar allt frånsystem för mycket stora betalningar och de nät-verksoperatörer som dessa system är beroendeav, till massbetalningssystem och andra aktivi-teter som kan påverka möjligheterna att utanproblem göra betalningar i euroområdet.

4.1 ÖVERVAKNING AV SYSTEMEN OCHINFRASTRUKTUREN FÖR STORAEUROBETALNINGAR

TARGETSYSTEMETEurosystemets övervakning omfattar allasystem för eurobetalningar, inklusive dem somsköts av Eurosystemet självt, t. ex. Trans-Euro-pean Automated Real-time Gross settlementExpress Transfer (Target). Minimikraven förTargetsystemet är lika stränga som för privatabetalningssystem.

Enligt det regelverk som ECB-rådet fattadebeslut om i början av 2003 har övervakningenav Target två viktiga operativa mål. De myndig-heter som övervakar Target (dvs. de nationellacentralbankerna beträffande de nationella kom-ponenterna och ECB beträffande ECB:s betal-ningsmekanism (EPM)) skall granska olikaaspekter av Targetsystemet och bedöma om detuppfyller de grundprinciper för systemviktigabetalningssystem5 som ECB-rådet 2001 beslu-tade skulle ligga till grund för dess övervak-ningspolicy beträffande systemviktiga betal-ningssystem. De skall dessutom informeraansvariga på de nationella centralbankerna ochECB-rådet om resultaten av denna bedömning,så att dessa om nödvändigt kan överväga ochvidta åtgärder för att se till att grundprincipernatill fullo efterlevs.


4 ÖVERVAKNING AV MARKNADENS INFRASTRUKTUR

3 Med en ”relayed link” behöver värdepappersavvecklingssyste-men inte längre etablera länkar med alla andra system, utan kanha en länk med ett system som fungerar som en mellanhand ochi sin tur har länkar med många andra värdepappersavvecklings-system.

4 I september 2003 publicerade ECB ett tillägg till blåboken meduppgifter om alla 15 EU-medlemsstater från 1997 till 2001.Denna publikation utarbetades i samarbete med de nationellacentralbankerna. Därtill höll ECB samma månad också ett två-dagarsseminarium för centralbankschefer om betalnings- ochvärdepappersavveckling.

5 Rapport från kommittén för betalnings- och avvecklingssystemmed titeln ”Core Principles for Systemically Important PaymentSystems”, BIS, januari 2001. I rapporten f inns också enbeskrivning av centralbankernas ansvarsområden i detta sam-manhang. ”Ansvarsområde B” innebär att centralbankerna skallse till att alla deras systemviktiga betalningssystem uppfyllergrundprinciperna.

År 2003 utvärderade övervakarna alla kompo-nenter i Targetsystemet mot grundprinciperna.6

Resultatet av utvärderingen var på det helataget positiv, även om det konstaterades att detbehövs ytterligare förbättringar på vissa punk-ter. Resultaten av utvärderingen kommer attoffentliggöras.

EURO 1Inom Euro Banking Association (EBA) samar-betar EU-baserade affärsbanker och f ilialer tillbanker som är baserade utanför EU. EBA harskapat ett multilateralt betalningssystem förstora överföringar i euro som täcker hela EUoch kallas EURO 1. I april 2003 inrättade EBAett nytt gränsöverskridande massbetalnings-system kallat ”STEP 2” (se även avsnitt 3 idetta kapitel). STEP 2 avvecklar i EURO 1, vil-ket innebär att det sistnämnda systemet måstegenomgå en del tekniska förändringar. I november 2003 införde EBA också en nyfunktion kallad ”den flexibla avvecklingsmeka-nismen” som gör att banker kan avveckla sinaSTEP 2-positioner i EURO 1 utan att bli direktamedlemmar/delägare i EURO 1.

I egenskap av övervakare av EURO 1 utvärde-rade ECB ändringarna av systemet för att kon-trollera att det fortfarande uppfyllde grundprin-ciperna. ECB fann bara några mindre problem,som emellertid inte har någon väsentlig inver-kan på säkerheten och effektiviteten i EURO 1:ssystem. ECB kommer i vederbörlig ordning attta itu med dessa problem i samarbete med EBA.

CONTINUOUS LINKED SETTLEMENTContinuous Linked Settlement (CLS) är ettsystem för samtidig, slutlig och oåterkalleligavveckling av valutaaffärer. Före CLS betaladesvarje del i valutaaffärerna separat. Systemris-ken vid fallissemang var hög med tanke på dentid som normalt förflöt mellan avvecklingen avde två delarna av valutaaffären. CLS var mark-nadens svar på påtryckningarna från centralban-kerna om att man måste minska avvecklingsris-ken i valutahandel (den s. k. Herstatt-risken).7

ECB har en dubbel roll när det gäller CLS: manbåde deltar i övervakningen av systemet ochtillhandahåller avvecklingstjänster. Övervak-

ningen av CLS utförs genom ett nära samarbetemellan G10-centralbankerna, med den ameri-kanska centralbanken som huvudansvarig.

I september 2002 började CLS avveckla valuta-affärer i sju stora valutor på betalning-mot-betalningsbasis (PVP).8 I september 2003 ut-ökades listan över godtagbara valutor medytterligare fyra valutor.9 Sedan systemet togs ibruk har bankerna snabbt ökat de belopp och devolymer som avvecklas via systemet. I decem-ber 2003 avvecklade CLS i genomsnitt 37 000affärer per dag till ett värde av 550 miljarderamerikanska dollar. Euron är den näst vikti-gaste valutan som avvecklas i detta system,efter den amerikanska dollarn, och svarar förungefär en fjärdedel av alla bruttobetalningarsom avvecklas i systemet.

Tack vare PVP-mekanismen minskar CLSavvecklingsrisken i samband med valutahandelväsentligt. Eurosystemet välkomnar denna risk-minskande faktor. Samtidigt ger dock CLS upp-hov till en viss likviditetsrisk, eftersom ban-kerna är tvungna att göra betydande betalningartill CLS vid en viss tid på dagen (mellan kl. 7.00och kl. 12.00) och, om systemet inte skulle fun-gera, kanske inte får motparternas valutor när dehade väntat dem. Bankerna har hittills hanteratdessa likviditetskrav utan problem. Deras likvi-ditetshanteringsrutiner tycks vara väl utveck-lade, varför kraven på den likviditet som behövsför att betala in till CLS inte har haft någonnegativ inverkan på marknaden totalt sett.10

123ECB

Årsrapport2003

6 Inom ramen för samma utvärdering utvärderade de övervak-ningsansvariga även andra system för stora eurobetalningar,nämligen franska Paris Net Settlement (PNS), f inska PankkienOn-line Pikasiirrot ja Sekit-järjestelmä (POPS), och spanskaServicio de Pagos Interbancarios (SPI) mot grundprinciperna.

7 ECB samarbetar med övriga G10-centralbanker när det gällerövervakning och, mer specif ikt, beträffande systemviktigavvecklingsinfrastruktur, vars problemfria funktion är av storbetydelse utanför euroområdet.

8 Det handlade om amerikanska dollar, euro, japanska yen, brit-tiska pund, schweiziska franc, kanadensiska dollar och austra-liska dollar.

9 Det handlade om or danska kronor, or svenska kronor, or norskakronor och singaporiansk dollar.

10 De genomsnittliga f inansieringskraven uppgår till flera hundramiljoner euro. De största insättningarna motsvarar i genomsnittomkring 1 miljard euro, medan den största insättning som hit-tills har gjorts av en enda bank uppgick till 5,9 miljarder euro.Inga av dessa insättningar hade någon negativ inverkan på pen-ningmarknaderna i euro.

SWIFTSociety for Worldwide Interbank FinancialTelecommunication (SWIFT) är en samarbets-organisation som bildades och ägs av bankeroch som har ett nätverk för att underlätta utby-tet av betalningar och andra f inansiella medde-landen mellan f inansinstitut över hela världen.ECB medverkar i övervakningen av SWIFT,som sker genom ett samarbete mellan G10-centralbankerna med Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique somhuvudansvarig.

Förutom att fokusera på SWIFT:s förmåga attstå emot kriser handlade en stor del av övervak-ningen om övergången till en ny nätverksgene-ration (SWIFTNet), som enligt planerna skallfärdigställas under 2004. SWIFT har gett över-vakarna regelbunden information om lanser-ingen av nätverket, eventuella incidenter ochplanerade ändringar av planen för övergångentill SWIFTNet.

KORRESPONDENTBANKVERKSAMHETBanker har ofta arrangemang för att utförabetalningar och relaterade tjänster för varand-ras räkning i samband med i första hand betal-ningar över nationsgränserna. Sådana arrange-mang kallas korrespondentbankverksamhet. IEU är korrespondentbankverksamheten i eurostarkt koncentrerad till ett fåtal aktörer. Enenkät som ECB genomförde nyligen bland etturval banker inom EU visade att de 10 % av dedeltagande bankerna som låg i täten svarade förnästan 80 % av värdet (34 % av volymen) av deinrapporterade betalningar i euro som har skettgenom korrespondentbankverksamhet. Detf inns till och med vissa tecken på att korre-spondentbankverksamheten håller på att kon-centreras ytterligare.

Eurosystemet anser inte att det på det här sta-diet kan uppstå någon omedelbar systemrisk tillföljd av denna starka koncentration, eftersomkorrespondentbankverksamheten bara svararför en bråkdel av de totala betalningsflödena ieuro. Den allra största delen av betalningarnagörs via interbankbetalningssystem (t. ex. Tar-get). Eurosystemet kommer dock att fortsätta

att noga följa utvecklingen på detta områdeeftersom man har ett intresse av stabiliteten idet f inansiella systemet som helhet.

4.2 SYSTEM FÖR MASSBETALNINGAR

ÖVERVAKNING AV SYSTEM FÖRMASSBETALNINGARFör att kunna fullgöra sin lagstadgade uppgiftatt främja problemfria betalningssystem förtyd-ligade Eurosystemet också sin hållning beträf-fande massbetalningssystem.

Efter ett offentligt samråd som inleddes 2002antog ECB-rådet den 26 juni 2003 de standar-der för övervakning av system för massbetal-ningar i euro, som finns på ECB:s webbplatstillsammans med det åtföljande pressmeddelan-det. Standarderna baseras på grundprincipernaför systemviktiga betalningssystem. Syftet medatt anta standarder beträffande massbetalnings-system var att främja säkerhet och effektivitetinom denna sektor samt uppnå en harmoniseradövervakning av systemen för massbetalningar ieuroområdet.

Standarderna ger indikatorer som gör det möj-ligt att dela upp massbetalningssystemen isystemviktiga massbetalningssystem, massbe-talningssystem av stor betydelse och övrigamassbetalningssystem. Samtliga grundprinci-per kommer att tillämpas på systemviktigabetalningssystem, medan bara sex grundprinci-per kommer att tillämpas på system av storbetydelse. Övriga massbetalningssystem kom-mer att behöva uppfylla andra tillämpliga stan-darder (t. ex. Eurosystemets standarder för e-penningsystem11 eller standarder som harantagits på nationell nivå).

E-PENNINGSYSTEMEurosystemets gemensamma övervakningsme-tod när det gäller e-pengar beskrevs i en rapporti maj 2003 om mål för säkerheten i e-penning-system. Dessa mål bör se till att systemen är


11 ”Report on electronic money”, augusti 1998; ”Electronic moneysystem security objectives”, maj 2003.

tillförlitliga och tekniskt säkra och också stärkaallmänhetens förtroende för dem. Målen utfor-mades också för att se till att det ur lagstift-ningssynpunkt råder lika konkurrensvillkor förolika system. De nationella centralbankernakommer att utvärdera alla relevanta e-penning-system mot dessa standarder under 2004.

E-BETALNINGARDe senaste åren har den ökade användningenav ny kommunikationsteknik och behovet avsärskilda betalningsmekanismer för e-handelskapat möjligheter för nya mellanhänder attgöra det lättare att skicka och förmedla betal-ningsuppdrag. Samtidigt har även bankernautvecklat nya metoder för kunderna att få till-gång till sina konton och göra betalningar.12

ECB planerar skapa ett forum för samarbetemellan intressenterna och erbjuda analyser ochstatistik för att stödja marknadernas arbete medden fortsatta utvecklingen av effektivare ochsäkrare betalningsmekanismer. Dess övervak-ningsaktiviteter när det gäller betalningar viaInternet och mobila nätverk kommer till attbörja med fokusera på säkerheten hos motsva-rande instrument och system. För att uppnådessa mål nylanserade ECB i maj 2003 Obser-vationsorganet för e-betalningssystem (ePSO).ePSO-projektet startades ursprungligen 2000av Europeiska kommissionen. Det består av enwebbplats som används för att utbyta informa-tion om innovativa system för elektroniskabetalningar och instrument (www.e-pso.info)och innehåller ett elektroniskt diskussionsfo-rum, en förteckning över e-betalningssystemoch artiklar om aktuella frågor som är avintresse.

4.3 CLEARING- OCH AVVECKLINGSSYSTEM FÖRVÄRDEPAPPER

Eurosystemet har hittills haft två funktioner närdet gäller clearing- och avvecklingssystem förvärdepapper. För det första utvärderar ECB-rådet om EU:s system för värdepappersavveck-ling uppfyller särskilda användarkrav.13 Dessakrav fastställdes i januari 1998 för att minskaEurosystemets risker när det genomför sina

penningpolitiska transaktioner. För det andrasamarbetar Eurosystemet med andra myndighe-ter som ansvarar för reglering och övervakningav clearing- och avvecklingssystemen för vär-depapper på EU-nivå. Eurosystemet gjordeinlägg i Giovanninigruppen, ett forum förfinansexperter som ger Europeiska kommissio-nen råd om frågor som rör f inanssektorn, vilkainkluderades i den andra Giovanninirapporten14.När det gäller internationellt samarbete deltogECB också i projekt som startades av kom-mittén för betalnings- och avvecklingssystem(CPSS) och den internationella organisationenför tillsynsmyndigheter på värdepappersområ-det (IOSCO) för att ta fram rekommendationerför centrala motparter. ECB har slutligen bidra-git till rapporten från CPSS om centralbanks-pengars roll i betalningssystem15.

UTVÄRDERING AV SYSTEM FÖRVÄRDEPAPPERSAVVECKLINGEurosystemet utvärderar de system för värde-pappersavveckling i EU som årligen godkännsför avveckling av Eurosystemets kredittransak-tioner. Syftet med dessa utvärderingar är attbegränsa de risker som Eurosystemet utsätts förunder avvecklingsprocessen. De kriterier somanvänds i samband med utvärderingen f inns irapporten ”Standards for the use of EU securi-ties settlement systems in ESCB credit opera-tions” , som godkändes av EMI i november1997 och består av nio standarder.

Inom ramen för verksamheten 2003 utvärdera-des 22 system för värdepappersavveckling(däribland fyra system i de tre EU-länder somännu inte har infört euron). De utvärderadesystemen uppfyllde på det hela taget standar-

125ECB

Årsrapport2003

12 För mer information se artikeln ”Electronif ication of paymentsin Europe” i majutgåvan 2003 av ECB:s Monthly Bulletin.

13 Eftersom det inte f inns några harmoniserade övervakningskravi EU har användarkraven i praktiken betraktats som gemen-samma krav för EU:s system för värdepappersavveckling ochbehandlas därför i detta kapitel. Användarkraven är emellertidinte avsedda att vara heltäckande för övervakningen av syste-men för värdepappersavveckling.

14 Den andra rapporten om ”EU Clearing and Settlement Ar-rangements”, av Giovanninigruppen, Bryssel, april 2003,offentliggjord på Europeiska kommissionens webbplats(www.europa.eu.int).

15 BIS, augusti 2003.

derna. I några fall krävs det dock fortfarandeförbättringar för att helt uppfylla standarderna.Eurosystemet välkomnar och följer det arbetesom görs av de systemansvariga för att uppfyllastandarderna. Det har till exempel gjortsansträngningar att förbättra den operativa till-förlitligheten med särskilt fokus på avbrottsfriverksamhet vid en katastrof. En del system harökat antalet alternativa kontorsarbetsplatseroch förbättrat de dubblerade datacentralerna. Ien del länder har regelverket dessutom ändratsför att göra systemen mer rättsligt stabila. Dethar slutligen även gjorts ansträngningar attminska den avvecklingsrisk som kan uppstå närtransaktioner avvecklas på nettobasis.

SAMARBETE MED EUROPEISKAVÄRDEPAPPERSTILLSYNSKOMMITTÉNÅr 2001 godkände ECB-rådet en ram församarbete när det gäller clearing- och avveck-lingssystem för värdepapper mellan ECBS ochEuropeiska värdepapperstillsynskommittén(CESR). Det tillsattes bland annat en arbets-grupp med representanter från alla centralban-ker inom ECBS och alla tillsynsmyndigheterinom CESR.

Gruppens arbete var främst inriktat på attutveckla europeiska standarder för clearing ochavveckling med utgångspunkt i rekommenda-tionerna från kommittén för betalnings- ochavvecklingssystem och den internationellaorganisationen för tillsynsmyndigheter påvärdepappersområdet (som kallas ”CPSS-IOSCO”). I sitt arbete med att utveckla dessastandarder tog arbetsgruppen även hänsyn tillbehovet av att undanröja hinder för en effektivgränsöverskridande clearing och avveckling iEU, som påtalats i den ovannämnda Giovanni-nigruppens rapporter.

År 2003 slutförde arbetsgruppen en rapportmed 19 standarder som syftar till att öka säker-het, stabilitet och effektivitet när det gällerclearing- och avvecklingssystemen för värde-papper i EU. Ett offentligt samråd om dessastandarder genomfördes gemensamt av ECBSoch CESR.

I sin rapport försökte arbetsgruppen tillämpaen funktionsbaserad metod, dvs. tillämpa stan-darderna på alla relevanta funktioner när detgäller clearing och avveckling av värdepapper,oavsett den rättsliga ställningen hos de institutsom utför dessa funktioner. De framtida ECBS-CESR-standarderna kommer därför att gällainfrastrukturen för värdepappersmarknadernaoch inte minst centrala motparter, nationellaoch internationella värdepapperscentraler. Endel standarder är tänkta att även gälla störredepåbanker (”systemviktiga depåbanker”), somär mycket aktiva inom clearing och avveckling.Eftersom det är viktigt att undvika snedvrid-ning när det beslutas vilka organisationer somär ”systemviktiga” omfattar det offentliga sam-rådet ett särskilt frågeformulär om huruvida detär lämpligt att inkludera depåbanker och omhur viktiga depåbanker skall identif ieras.Resultaten av det offentliga samrådet har publi-cerats på ECB:s och CESR:s webbplatser. Rap-porten om ECBS-CESR-standarderna förvän-tas bli klar i mitten på 2004.


KonstnärJens FängeTitelJugend, 2003MaterialOlja på dukFormat 132 × 122 cm

KAP ITEL 4

EUROPEISKA OCHINTERNATIONELLA

FRÅGOR

Under 2003 fortsatte ECB att upprätthållaregelbundna kontakter med gemenskapensinstitutioner och organ. Företrädare för ECBdeltog i Ekofinrådets möten när frågor rörandeECB:s mål och uppgifter diskuterades. Likasåutnyttjade ordföranden i Ekofinrådet och denberörda kommissionären sin rätt att delta iECB-rådets möten när de ansåg detta lämpligt.ECB:s ordförande och cheferna för de natio-nella centralbankerna deltog i två av Ekofin-rådets informella möten som hölls i Aten(Grekland) och Stresa (Italien) i april respek-tive september. ECB:s ordförande deltog ocksåregelbundet vid möten i Eurogruppen, som harfortsatt att fungera som ett särskilt viktigtforum för en öppen och informell policydialogmellan ECB, euroländernas f inansministrar ochkommissionen. ECB fortsatte dessutom attdelta i mötena i den makroekonomiska dialo-gen, som förs vid två tillfällen per år och somför samman företrädare för medlemsstaterna,kommissionen, ECB, centralbankerna utanföreuroområdet och arbetsmarknadens parter påEU-nivå.

Utöver dessa förbindelser på politisk nivå harECB fortsatt att delta i mötena med olika euro-peiska organ på expertnivå och arbetsgrupps-nivå, främst mötena i Ekonomiska och f inansi-ella kommittén, Kommittén för ekonomiskpolitik och den nyligen inrättade Kommittén förf inansiella tjänster. ECB följde ingående alladiskussioner på europeisk nivå som var av bety-delse för fullgörandet av sina uppgifter och del-tog särskilt i diskussionerna avseende utkastettill Fördrag om upprättande av en konstitutionför Europa (utkastet till konstitution), de all-männa riktlinjerna för den ekonomiska politi-ken samt stabilitets- och tillväxtpakten.

1.1 POLICYFRÅGOR

EN KONSTITUTION FÖR EUROPAI juli 2003 avslutade Europeiska konventet förEuropas framtid (konventet) sitt arbete medutkastet till konstitution och överlämnade dettill Europeiska rådet. I enlighet med artikel 48 iFördraget om Europeiska unionen (EU-fördra-

get) sammankallade det italienska ordförande-skapet för rådet en regeringskonferens för attdiskutera och formellt anta ändringar i debefintliga fördragen. Regeringskonferenseninledde sitt arbete i oktober. Vid Europeiskarådets möte den 12–13 december 2003 lyckadesstats- och regeringscheferna inte nå en överens-kommelse om utkastet till konstitution. Europe-iska rådet gav det irländska ordförandeskapet iuppdrag att utvärdera möjligheterna att nå enöverenskommelse och återrapportera till Euro-peiska rådet i mars 2004.

ECB följde arbetet vid både konventet ochregeringskonferensen mycket noga och bidrogvid deras överläggningar om frågor av betydelseför ECB:s och ECBS uppgifter och mandat.ECB:s ordförande skrev två brev till konventetsordförande i maj respektive juni 2003 för attframföra ECB-rådets förslag till förbättringar avde preliminära utkasten till konstitution. Bådabreven offentliggjordes på ECB:s webbplats.

Sommaren 2003 överlämnade det italienska ord-förandeskapet konventets utkast till konstitutiontill rådet som ett formellt förslag till ändringar ifördragen och inbjöd formellt ECB att avge ettyttrande. ECB:s behörighet att avge ett yttrandegrundas på artikel 48 i EU-fördraget, enligt vil-ken ECB skall höras när det är fråga om institu-tionella ändringar på det monetära området. Den19 september avgav ECB sitt yttrande till rådetsordförandeskap.1 I sitt yttrande välkomnadeECB utkastet till konstitution, som förenklar,samordnar och tydliggör Europeiska unionensrättsliga och institutionella ramverk. ECBunderströk på nytt att man utgick från att dennödvändiga överflyttningen av de bestämmelsersom rör ECB och ECBS från EG-fördraget tillkonstitutionen inte skulle komma att ändra inne-hållet i sak med avseende på ECB:s och ECBSuppgifter, mandat, ställning och rättsliga regle-ring. Samtidigt som ECB fäster stor vikt vidinstitutionell och operationell stabilitet på detmonetära området är banken också väl medvetenom att en ny konstitution nödvändigtvis inverkarpå den institutionella strukturen. De ändringar


1 EUROPEISKA FRÅGOR

1 CON/2003/20, EUT C 229, 25.9.2003, s. 7.

och uppdateringar som förutsågs i den konstitu-tionella processen inverkar enligt ECB:s upp-fattning emellertid inte på stabiliteten.

Trots denna övervägande positiva bedömningpekade ECB i sitt yttrande på vissa artiklar iutkastet till konstitution som var av betydelseför fullgörandet av ECB:s och ECBS funktioneroch uppgifter, och som skulle vinna på ytterli-gare klargörande och justering.

ECB:s huvudförslag inbegrep införandet av enhänvisning till ”icke-inflatorisk tillväxt” eller”prisstabilitet” i artikel I-3.3 rörande unionensmål, att förtydliga ECB:s ställning inom unio-nens institutionella ram, att ta med ECBS ochEurosystemet i rubriken till artikel I-29 rörandeECB, Eurosystemet och ECBS, att erkänna denationella centralbankernas självständighet idenna artikel, att införa den etablerade beteck-ningen ”Eurosystemet” i utkastet till konstitu-tion och att uttryckligen ta upp ECBS befogen-heter i artikel III-90 om hur euron skallföreträdas utåt.

Vid ett tillfälle ingrep ECB formellt i förhand-lingarna i regeringskonferensen. Rådets ordfö-randeskap hade lagt fram ett förslag om attavsevärt utvidga det befintliga ändringsförfa-randet för ändring av artikel 10.2 i ECBS-stad-gan (se kapitel 8 för närmare information omdet gällande förfarandet). Det nya förfarandetskulle ha omfattat alla ändringar av de grund-läggande bestämmelserna som reglerar ECB:sbeslutande organ och möjliggöra ändringar utanratif icering av medlemsstaterna. I ett brev tillordföranden för Europeiska unionens råd avden 26 november 2003 underströk ECB:s ord-förande att ECB-rådet var allvarligt bekymratöver detta förslag och ansåg att detta var enalltför långtgående ändring av ECBS befintligakonstitution. Till följd av detta beslutade rådetsordförandeskap att dra tillbaka förslaget.

DE ALLMÄNNA RIKTLINJERNA FÖR DEN EKONO-MISKA POLITIKEN 2003De allmänna riktlinjerna för den ekonomiskapolitiken som Ekofinrådet antog 2003 betonadeinte bara bibehållandet av sunda offentliga

finanser utan lade även stor vikt vid strukturre-former. I enlighet med Lissabonstrategin upp-manades medlemsstaterna att föra en politiksom syftar till att integrera kapitalmarknadernaoch att främja konkurrensen på varu- och tjäns-temarknaderna. Förutom rekommendationer attförbättra arbetsmarknadens funktion genom attfrämja bra ramvillkor för löneförhandlingar ocheffektiva skatte- och bidragssystem, lade de all-männa riktlinjerna för den ekonomiska politi-ken även stor vikt vid de offentliga f inansernaslångsiktiga hållbarhet med tanke på EU:s åld-rande befolkning. De allmänna riktlinjerna förden ekonomiska politiken utformades 2003 förförsta gången för en treårsperiod från 2003 till2005 (vilket var riktlinjerna för sysselsätt-ningen). Detta nya förfarande speglar en öns-kan om ökad inriktning på genomförandet avpolicyåtgärderna, snarare än att nya riktlinjerskulle behöva antas med täta mellanrum.

ECB deltog i diskussionerna om de allmännariktlinjerna för den ekonomiska politikengenom sitt medlemskap i Ekonomiska ochfinansiella kommittén och Kommittén för eko-nomisk politik. I det sammanhanget välkom-nade ECB riktlinjernas inriktning på en stabili-tetsorienterad makroekonomisk politik ochstrukturreformer samt den ökade tonvikten pågenomförandet av dessa. I sina offentliga utta-landen och publikationer underströk ECB oav-brutet betydelsen av att påskynda genomföran-det av strukturreformer för att stärkatillväxtpotentialen i euroområdet. I synnerhetförsökte ECB öka medvetenheten om behovetatt genomföra reformer på arbetsmarknadernaoch att integrera f inansmarknaderna (se ävenruta 5).

EKOFINRÅDETS RAPPORT OM FÖRSTÄRKTSAMORDNING AV BUDGETPOLITIKENSom svar på en begäran från Europeiska rådetlade kommissionen i november 2002 fram för-slag för att förstärka samordningen av f inans-politiken. Därefter granskade Ekofinrådet kom-missionens förslag och antog i mars 2003 enegen ”rapport om förstärkt samordning av bud-getpolitiken”. I sin rapport höll Ekofinrådetmed kommissionen om att det inte är nödvän-

131ECB

Årsrapport2003

digt att göra ändringar varken i fördraget eller istabilitets- och tillväxtpakten, inte heller attinföra nya budgetmål eller budgetregler. Samti-digt delade Ekofinrådet kommissionens åsiktom att det fanns områden där genomförandetskulle kunna förbättras. Ekofinrådet ansåg tillexempel att även om det fortsatt är viktigt attövervaka det nominella budgetsaldot så böruppfyllandet av stabilitets- och tillväxtpaktenskrav på nära balans eller överskott bedömas ikonjunkturrensade termer. Dessutom ansågEkofinrådet att vid bedömningen av med-lemsstaternas budgetpolitik skall särskilduppmärksamhet ägnas åt landspecif ika förhål-landen, till exempel de offentliga f inansernaskvalitet och hållbarhet på lång sikt och säker-hetsmarginalerna för att förhindra att referens-värdet på 3 % av BNP överskrids. Ekofinrådetunderströk även att länder med underskott somöverskrider stabilitets- och tillväxtpaktens kravpå nära balans eller överskott måste förbättrasitt konjunkturrensade budgetsaldo. I dettasammanhang erinrade Ekofinrådet om Euro-gruppens överenskommelse av den 7 oktober2002 att de euroländer vars underskott över-skrider kravet på nära balans eller överskottskall minska det underliggande underskottetmed minst 0,5 % av BNP per år.

Under alla diskussionerna om kommissionensförslag underströk ECB att stabilitets- ochtillväxtpaktens regler och förfaranden utgör enlämplig ram för f inanspolitiken i EMU. ECBstödde därför fullt ut Ekofinrådets uppfattningatt det inte är nödvändigt att göra ändringar istabilitets- och tillväxtpakten.

TILLÄMPNINGEN AV STABILITETS- OCH TILLVÄXTPAKTENUnder 2003 befann sig tillämpningen av stabi-litets- och tillväxtpakten i ett kritiskt skede.Under ekonomiska villkor som var mindregynnsamma än vad som tidigare förväntats f ickde medlemsstater som inte hade lyckats uppnåsunda offentliga f inanser under det tidigareuppsvinget det allt svårare – och sågs i vissafall redan ha misslyckats – att iaktta referens-värdet på 3 % av BNP för budgetunderskottet.Under 2002 hade Ekofinrådet antagit ett beslut

om att Portugal uppvisade ett alltför stortunderskott och utfärdat en rekommendation tillPortugal i syfte att avhjälpa situationen med ettalltfört stort offentligt underskott senast 2003.Under 2003 kom förfarandet vid alltför storaunderskott med avseende på Portugal att lämnasvilande i avvaktan på korrigerande åtgärder (seruta 11 för en översikt av förfarandet vid alltförstora underskott).

I januari 2003 antog Ekofinrådet ett beslut omförekomsten av ett alltför stort underskott iTyskland och en rekommendation till Tysklandi syfte att avhjälpa denna situation. Ekofinrådetrekommenderade Tyskland att vidta de åtgärdersom man hade aviserat i sina planer för deoffentliga f inanserna och som under 2003utgjorde 1 % av BNP och att se till att det allt-för stora underskottet upphörde så snabbt sommöjligt, allra senast 2004.

De uppgifter om underskott och skuldsättningsom bestyrktes av Eurostat i mars 2003 visadesenare att Frankrikes budgetunderskott ocksåöverskred referensvärdet på 3 % av BNP 2002.Ekofinrådet antog därför ett beslut i juni 2003om förekomsten av ett alltför stort underskott iFrankrike och en rekommendation till Frank-rike i syfte att avhjälpa denna situation. Eko-finrådet rekommenderade Frankrike att uppnåen påtagligt större förbättring när det gäller detkonjunkturrensade saldot under 2003 än densom då planerades, och att med det snaraste fådet alltför stora underskottet att upphöra, allrasenast 2004.

Mot bakgrund av den fortsatt negativa utveck-lingen av de offentliga f inanserna i Frankrikeoch Tyskland beslutade kommissionen i oktoberrespektive november att gå vidare med förfa-randet vid alltför stora underskott för dessa län-der. Kommissionen utfärdade därför rekom-mendationer till beslut av rådet om i vad måneffektiva åtgärder hade vidtagits eller visat sigvara tillräckliga, och rekommendationer tillbeslut av rådet att förelägga Frankrike ochTyskland att vidta nödvändiga åtgärder för attminska sina underskott. Kommissionen ansågatt Frankrike inte hade vidtagit effektiva åtgär-


der, medan de åtgärder som vidtagits av Tysk-land ansågs otillräckliga. Kommissionenrekommenderade att tidsfristen för att elimi-nera de alltför stora underskotten i Frankrikeoch Tyskland borde utsträckas från 2004 till2005, med åberopande av att det skett en ovän-tad försämring av konjunkturutvecklingen idessa länder.

Vid sitt möte den 25 november 2003 beslutadeEkofinrådet att avvisa kommissionens rekom-mendationer om beslut både med motiveringenatt konjunkturutvecklingen blivit sämre än vän-tat och att Frankrikes och Tysklands regeringargjort åtaganden i fråga om de offentliga f inan-serna. I stället antog rådet slutsatser med ettbeslut om uppskov av förfarandet vid alltförstora underskott, och rådet rekommenderadeFrankrike och Tyskland att vidta åtgärder föratt komma till rätta med sina alltför storaunderskott senast 2005.

I ett uttalande som utfärdades omedelbart efterEkofinrådets möte den 25 november beklagadeECB-rådet djupt Ekofinrådets beslut. ECB-rådet varnade för att Ekofinrådets underlåtelseatt följa de regler och procedurer som förutses istabilitets- och tillväxtpakten riskerade attunderminera trovärdigheten för det institutio-nella ramverket och tilltro till sunda offentligaf inanser i länder i euroområdet. ECB-rådetnoterade att Frankrike och Tyskland hade åtagitsig att korrigera de alltför stora underskottenoch anmodade de berörda regeringarna attkraftfullt leva upp till sitt ansvar. ECB-rådetpåpekade att det var absolut nödvändigt attåtgärder vidtogs för att begränsa negativa effek-ter på förtroendet. ECB-rådet försäkrade vidareallmänheten om sitt bestående åtagande attupprätthålla prisstabilitet.

Den 28 januari 2004 väckte kommissionen talanvid Europadomstolen mot Ekofinrådets slutsat-ser av den 25 november 2003 i syfte att sökajuridisk klarhet i fråga om tillämpningen av dehithörande bestämmelserna i stabilitets- ochtillväxtpakten. ECB delar kommissionens oroöver Ekofinrådets slutsatser och respekterarkommissionens beslut att söka juridisk klarhet.

Samma dag meddelade kommissionen att manhade beslutat att ta ett nytt initiativ för att för-bättra ramen för ekonomisk styrning i euroom-rådet, inklusive förändringar av stabilitets- ochtillväxtpaktens bestämmelser. ECB-rådet ser idet sammanhanget inget behov av att ändra för-draget och anser att stabilitets- och tillväxtpak-ten i dess nuvarande form är ändamålsenlig.ECB håller med kommissionen om att tillämp-ningen av stabilitets- och tillväxtpakten kanförbättras ytterligare, särskilt när det gälleranalysen av strukturella saldon och förstärk-ningen av incitamenten att föra en sund f inans-politik i ekonomiskt goda tider. Dessutomborde de f inanspolitiska reglerna göras klarareoch lättare att övervaka.

1.2 INSTITUTIONELLA FÖRÄNDRINGAR AV EUROPEISKA ORGAN SOM BERÖR ECB

Den 16 april 2003 undertecknades anslutnings-fördraget, som banar väg för en utvidgning avEU med tio nya medlemsstater från och medden 1 maj 2004. Som brukligt efter underteck-nandet av ett anslutningsfördrag har företrädareför de anslutande länderna beviljats observa-törsstatus i de av gemenskapens institutioneroch organ i vilka medlemsstater är represente-rade. De kommer att bli fullvärdiga medlemmarav dessa institutioner och organ på dagen föranslutningen.

För att säkerställa att Ekonomiska och f inansi-ella kommittén och Kommittén för ekonomiskpolitik fortsätter att fungera effektivt efterutvidgningen gjordes en översyn av kom-mittéernas sammansättning och arbetsmetoderunder första halvåret 2003. Efter denna översynändrade Ekofinrådet stadgarna för dessa tvåkommittéer den 18 juni 2003. I fråga om Kom-mittén för ekonomisk politik beslutades attminska det antal medlemmar som varje delega-tion utser till kommittén. Tidigare kunde med-lemsstaterna, kommissionen och ECB varderautse upp till fyra medlemmar. Inom ramen förden nya stadgan har antalet medlemmar perdelegation minskats till två. När det gäller Eko-nomiska och f inansiella kommittén beslutade

133ECB

Årsrapport2003


Ruta 11

FÖRFARANDET VID ALLTFÖR STORA UNDERSKOTT

Förfarandet vid alltför stora underskott fastställer de steg som skall tas för att bedöma ochbesluta om alltför stora underskott föreligger och se till att dessa korrigeras så snart som möj-ligt. Det grundas på artikel 104 i fördraget och på rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför storaunderskott. Den senare utgör en del av stabilitets- och tillväxtpakten.

När andelen av det förväntade eller faktiska underskottet i den offentliga sektorns f inanseröverstiger ett referensvärde på 3 % av BNP och detta överskridande inte är av liten storlek ochtillfälligt, eller om skuldsättningen i den offentliga sektorn i procent av BNP överstiger ett refe-rensvärde på 60 % av BNP och inte minskar i tillräcklig utsträckning, skall kommissionen utar-beta en rapport. Ekonomiska och f inansiella kommittén skall yttra sig över denna rapport ochom kommissionen anser att det föreligger ett alltför stort underskott skall kommissionen avgeett yttrande till Ekofinrådet. Ekofinrådet skall, på rekommendation av kommissionen, avgöraom det föreligger ett alltför stort underskott. Om Ekofinrådet f inner att en medlemsstat uppvi-sar ett alltför stort underskott ska det rekommendera den berörda medlemsstaten att den korri-gerar sitt underskott och inom högst fyra månader vidtar åtgärder. Ekofinrådet fastställer ävenen tidsfrist för korrigeringen av det alltför stora underskottet, vilken skall slutföras under detår som följer på året då underskottet fastställts om det inte föreligger särskilda omständigheter.Om medlemsstaten vidtar de åtgärder som rådet rekommenderat skall förfarandet vid alltförstora underskott lämnas vilande och kommissionen och Ekofinrådet skall övervaka genomfö-randet av de åtgärder som vidtagits. Om åtgärderna inte vidtas fattar Ekofinrådet ett beslut somfastslår detta och förelägger, inom en månad efter detta beslut, medlemsstaten att vidta åtgär-der för att minska underskottet. Innehållet i detta föreläggande kan skilja sig från det i den tidi-gare rekommendationen beroende på den utveckling som skett sedan dess. Om dessa åtgärdervidtas skall förfarandet åter lämnas vilande och kommissionen och Ekofinrådet skall övervakagenomförandet av de åtgärder som vidtagits. Om emellertid de erforderliga åtgärderna inte harvidtagits inom som mest två månader, enligt Ekofinrådets fastställda tidsfrister, skall rådetbesluta om sanktioner. När Ekofinrådet beslutar att ålägga sanktioner krävs normalt en ränte-lös deposition. Om det alltför stora underskottet inte har korrigerats inom två år omvandlasdepositionen i princip till böter.

Sammanfattningsvis utgörs förfarandet vid alltför stora underskott av tre huvudsteg. För detförsta att Ekofinrådet antar ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott och rekom-mendationer till den berörda medlemsstaten. För det andra ett föreläggande från Ekofinrådettill medlemsstaten att vidta åtgärder för att minska underskottet. Och för det tredje åläggandeav sanktioner. Om det vid någon tidpunkt framkommer att medlemsstaten inte genomför åtgär-derna eller att åtgärderna är otillräckliga går Ekofinrådet vidare med nästa steg i förfarandet.Möjligheten att bli ålagd sanktioner utgör ett sista incitament för medlemsstaten att så snartsom möjligt korrigera sitt alltför stora underskott.

man däremot att lämna antalet medlemmar ikommittén oförändrat. Medlemsstaterna, kom-missionen och ECB kommer fortsatt att utse tvåmedlemmar var. Dessutom kommer de två med-lemmar som utses av varje medlemsstat att fort-satt väljas bland högre tjänstemän i den natio-nella administrationen respektive dennationella centralbanken. Man beslutade emel-lertid att variera deltagandet i kommitténs sam-manträden beroende på vilka frågor sombehandlas. När kommittén diskuterar frågorsom rör de nationella centralbankernas uppgif-ter och expertkunskap kommer kommittén attsammanträda i sin ”fullständiga sammansätt-ning”, med alla medlemmar närvarande. Annarskan kommittén sammanträda i sin ”begränsadesammansättning” med enbart medlemmar frånde nationella administrationerna, kommissio-nen och ECB. Kommittén anser det viktig atttillvarata de nationella centralbankernasexpertkunskap och analytiska insikter och attde deltar när frågor som de är ansvariga förbehandlas.

Översynen av Ekonomiska och f inansiellakommitténs arbetsmetoder gjordes inte baramed hänsyn till utvidgningen, utan även motbakgrund av EU:s nya strukturer för f inansiellreglering, tillsyn och stabilitet (se avsnitt 2 ikapitel 3). När det gäller detta bad Ekofinrådetvid sitt möte den 3 december 2002 Ekonomiskaoch f inansiella kommittén att rapportera tillEkofinrådet i frågor som rör den f inansiellastabiliteten. För att uppfylla detta mandat över-vakar nu Ekonomiska och f inansiella kom-mittén regelbundet den f inansiella stabiliteten.Relevanta personer utanför kommittén, inklu-sive ordföranden för ECBS kommitté för bank-tillsyn, deltar vid möten där denna övervakningdiskuteras. I februari 2003 inrättade Ekofinrå-det Kommittén för f inansiella tjänster, somersätter den f. d. Policygruppen för f inansiellatjänster. Kommittén rapporterar till Ekono-miska och f inansiella kommittén och har tilluppgift att ge råd till Ekofinrådet och kommis-sionen i en rad f inansmarknadsfrågor. ECB harbeviljats observatörsstatus i Kommittén förfinansiella tjänster.

135ECB

Årsrapport2003

ECB och de nationella centralbankerna fort-satte att delta i det monetära, f inansiella ochekonomiska samarbete som bedrivs på interna-tionell nivå. Arrangemangen för ECB:s interna-tionella representation förblev oförändrade.Inom EU fortsatte samordningen av internatio-nella makroekonomiska och f inansiella frågorinom ramen för Ekonomiska och f inansiellakommittén, samt mellan de exekutivdirektörersom representerar EU:s medlemsstater i IMF,inklusive ECB:s observatör.

Den 29 maj 2003 utfärdade Förenta staternaspresident en exekutivorder som utvidgade tillatt omfatta ECB de privilegier, undantag ochimmuniteter som gäller för offentliga interna-tionella organisationer inom ramen för ”Inter-national Organizations Immunities Act” från1945. Det skedde efter det att den amerikanskakongressen i november 2002 hade lagstiftat omatt denna lag skulle vara tillämplig på ECB. Detnya regelverket bör inte bara säkerställa ettbättre skydd av ECB:s tillgångar i Förenta sta-terna utan även förbättra möjligheterna attytterligare förstärka de bilaterala förbindel-serna med berörda amerikanska institutioner.

2.1 DET INTERNATIONELLA MONETÄRA OCHFINANSIELLA SYSTEMET

MULTILATERAL OCH BILATERAL ÖVERVAKNING AVDEN MAKROEKONOMISKA POLITIKENECB fortsatte att regelbundet utbyta informa-tion och synpunkter om den ekonomiskautvecklingen och politiken med beslutsfattareutanför euroområdet och med internationellainstitutioner. ECB:s ordförande deltog tillsam-mans med ordföranden för Eurogruppen imötena mellan G7-ländernas f inansministraroch centralbankschefer i de delar som rördeglobal övervakning och växelkurser. ECB:sordförande deltog också i diskussioner om detekonomiska läget i världen som hölls i andrafora, som mötena mellan G10-ländernascentralbankschefer, som han för närvarande ärordförande för, och de mellan G10- och G20-ländernas f inansministrar och centralbanksche-fer. Inom IMF deltog ECB:s observatör i dis-

kussionerna i IMF:s exekutivstyrelse om utsik-terna för världsekonomin och i de regelbundnagranskningar som exekutivstyrelsen gör av denglobala ekonomiska utvecklingen och mark-nadsutvecklingen. Slutligen deltog ECB i arbe-tet inom OECD:s ekonomisk-politiska kom-mitté, som inriktades på global ekonomiskutveckling, utsikter och policykrav.

IMF och OECD fortsatte att regelbundetgranska den monetära, f inansiella och ekono-miska politiken i euroområdet. IMF beslutadeatt från och med 2003 effektivisera sin gransk-ning av politiken i euroområdet genom attminska antalet heltäckande artikel IV-konsulta-tioner om denna politik från två till en per år.Samtidigt beslutade IMF att fondens tjänste-män även i fortsättningen skulle besöka myn-digheter i euroområdet, inklusive ECB, tvågånger om året, men att IMF:s exekutivstyrelseskulle hålla diskussioner om resultatet av detandra besöket enbart informellt. Den fullstän-diga artikel IV-rapporten av IMF-tjänstemänom politiken i euroområdet offentliggjordes iseptember 2003.

I juli 2003 publicerade OECD sin ekonomiskaöversikt över euroområdet (Economic Surveyof the Euro Area), som granskade den senastetidens utveckling och utsikter på kort sikt, samtfinansiell, monetär och strukturell politik, ochockså innehöll en undersökning av konkurrens-politiken på produktmarknaderna. Rapporten,som utarbetats av en grupp tjänstemän vidOECD och bland annat byggde på ett besök påECB, slutfördes av OECD:s kommitté förgranskning av den ekonomiska utvecklingen,där Eurogruppens ordförande, Europeiska kom-missionen och ECB tillsammans företrädde EU.

ÖVERVAKNING AV UTVECKLINGEN PÅ DEGLOBALA FINANSMARKNADERNAUtvecklingen på de globala f inansmarknadernaövervakas av ett antal internationella organisa-tioner och fora. Under 2003 deltog ECB och denationella centralbankerna i denna övervak-ningsverksamhet och lade fram sina egna ana-lyser och synpunkter, särskilt inom Forumet förfinansiell stabilitet (Financial Stability Forum,


2 INTERNATIONELLA FRÅGOR

FSF), den BIS-baserade kommittén för globalaf inansiella system (Committee on the GlobalFinancial System, CGFS) och OECD:s f inans-marknadskommitté.

ECB:s observatör deltog i diskussionerna iIMF:s exekutivstyrelse om IMF:s globalaf inansiella stabilitetsrapporter. ECB deltogäven som medlem eller observatör i det arbetesom bedrivs inom en rad internationella institu-tioner och fora om särskilda aspekter som rörde internationella f inansmarknadernas funk-tion. Inom ramen för FSF granskades frågorsom rörde återförsäkringsbranschen, kredit-risköverföringar, redovisnings- och revi-sionsförfaranden, företagsstyrning och f inansi-ella offshoremarknader. Baselkommittén förbanktillsyn fortsatte sitt arbete med nya kapi-taltäckningsregler (Basel Capital Accord) (seavsnitt 2 i kapitel 3). Kommittén för globalaf inansiella system publicerade rapporter om”Credit risk transfer” och ”Incentive structuresin institutional asset management and theirimplications for f inancial markets” och inleddearbete för att undersöka kreditvärderingsföreta-gens roll på området för organiserad f inansier-ing och utländska direktinvesteringar i f inans-sektorn i tillväxtmarknadsekonomierna. ECBdeltog också i det arbete som bedrevs inomKommittén för betalnings- och avvecklings-system (CPSS), under ordförandeskap av enledamot av ECB:s direktion (se avsnitt 4 i kapi-tel 3).

DET INTERNATIONELLA FINANSIELLA SYSTEMETSUPPBYGGNADECBS bidrog med egna bedömningar och ana-lyser till de pågående diskussionerna inom IMFoch näraliggande fora om det internationellafinansiella systemets uppbyggnad, både genomdirekt deltagande och genom sin medverkan iarbetet för samordning på EU-nivå.

Detta arbete inkluderade att främja ekonomiskoch finansiell stabilitet, bland annat genom för-bättrade bedömningar av hållbarheten av ettlands skulder och ökad uppmärksamhet åtpotentiella brister i balansräkningarna i tillväxt-marknadsekonomierna.

Det internationella samfundet granskade ävenvilken roll som den institutionella uppbyggna-den spelar för den ekonomiska utvecklingen. Idetta sammanhang förde G20-gruppen en dis-kussion om den roll som den institutionellauppbyggnaden spelar inom f inanssektorn, pågrundval av fallstudier som utarbetats av ettantal G20-medlemmar, inklusive ett bidrag frånECB om erfarenheter av f inansiell integrationinom EU.2

När det gäller frågan om en ordnad lösning påf inansiella kriser i tillväxtmarknadsekonomi-erna slutförde IMF översynen av sin utlå-ningspolitik, det vill säga regelverket för attfastställa nivån på det f inansiella stöd som kanges till ett medlemsland med betalningsbalans-svårigheter. IMF:s exekutivstyrelse enades omett antal procedurkrav och omfattande kriteriersom ger tillgång till fondens utlåning utöver denormala gränserna, i proportion till med-lemslandets kvot i IMF.

Diskussionerna om förfarandena för att under-lätta en snabb och ordnad omstrukturering avlåntagarländers skulder fortsatte. ECBS ansågatt ytterligare framsteg är önskvärda när detgäller de tre breda grupper av instrument somhar föreslagits.3 Ett av förslagen gick ut på attmodif iera avtalsramarna genom att införasärskilda standardklausuler (Collective ActionClauses, CACs) i obligationskontrakt för attbidra till att lösa samordningsproblem blandlångivarna. Detta förslag håller redan på attgenomföras. Under 2003 gjordes stora framstegmot ett mer omfattande införande av CACs istatsobligationer som ges ut under utländsklagstiftning. För att föregå med gott exempelbeslutade EU:s medlemsstater att i förekom-mande fall införa sådana klausuler vid sinaemissioner. Det andra förslaget gick ut på attinföra Sovereign Debt Restructuring Mecha-nism, SDRM, ett slags internationellt konkurs-förfarande som skulle ha införlivats i interna-

137ECB

Årsrapport2003

2 ”Globalisation: The role of institution building in the f inancialsector – The EU experience”, ECB, november 2003.

3 För närmare information se artikeln med rubriken ”Crisis reso-lution in emerging market economies – challenges for the inter-national community” i novemberutgåvan 2003 av ECB:smånadsrapport.

tionell rätt. Vid vårmötet med IMF:s internatio-nella monetära och f inansiella kommitté i april2003 stod det emellertid klart att det inte fannstillräckligt politiskt stöd för att inrätta ens enförenklad version av en sådan mekanism. I vil-ket fall som helst återstår att undersöka i vilkenomfattning vissa delar av SDRM – till exempelökad transparens och öppenhet, sammanlägg-ning av olika obligationsutgåvor/skuldinstru-ment samt inrättande av ett forum för tvistlös-ning – skulle kunna införas utanför ett rättsligtinternationellt regelverk. Ett tredje förslag gickut på att utveckla en uppförandekod att tilläm-pas på frivillig basis, som skulle fastställa godalösningar och riktlinjer för låntagare, långivareoch det internationella samfundet. För närva-rande fortsätter arbetet med att utarbeta ett för-slag till en sådan uppförandekod.

EURONS INTERNATIONELLA ROLLUnder 2003 fortsatte ECB att analysera euronsinternationella roll.4 ECB vidtog åtgärder föratt förbättra statistikrapporteringen och sin ana-lytiska förståelse för hur euron används avhemmahörande utanför euroområdet. Ny sta-tistik gjordes tillgänglig, särskilt i fråga omvalutafördelningen i utvalda euroländers utri-keshandel, dagliga valutatransaktioner somavvecklas genom CLS-systemet (ContinuousLinked Settlement) och eurons roll på deninternationella lånemarknaden.

Under 2003 inledde ECB även arbete för att påmikroekonomisk nivå analysera de marknaderdär euron mest används av hemmahörandeutanför euroområdet. Särskild uppmärksamhetriktades mot City of Londons bidrag till euronsroll på f inansmarknaderna utanför euroområ-det. Totalt sett bekräftade resultaten av dennaöversyn att eurons internationella roll stegvisfortsätter att öka, att den kännetecknas av ettstarkt regionalt fokus och att den, i viss mån,drivs av euroområdet själv.

Resultaten gav även en tydligare bild av bådegeografisk fördelning av användarna av euronoch omfattningen av eurons internationella roll.I länder som rent geografiskt ligger långt frånEuropa har aktörer hittills främst använt euron

för lån (emission av skuldförbindelser) och vidvalutatransaktioner. Stora amerikanska bolaghar varit mycket aktiva i att ge ut eurodenomi-nerade obligationer sedan början av etapp tre avEMU, särskilt i syfte att sprida sin placerarbas.Finanscentra i Förenta staterna och Asien stodtillsammans för en inte helt oväsentlig del avvalutatransaktionerna i euro. Det f inns teckenpå att f inansmarknadsaktörerna från vissa avdessa länder brukar använda City of Londonsom en utgångspunkt för sina eurodenomine-rade f inansiella aktiviteter. Enligt mark-nadskällor ökade asiatiska placerare dessutomsin efterfrågan på obligationer i euro emitte-rade av hemmahörande utanför euroområdetunder 2003, vilket tyder på att eurons betydelsesom en internationell placeringsvaluta har ökat.Användningen av euro som en internationellvaluta är emellertid mest utbredd i euroområ-dets grannländer. På f inansmarknaderna utan-för euroområdet spelar City of London en storroll. City of Londons andel av den f inansiellaaktiviteten i euro av hemmahörande utanföreuroområdet varierar normalt från en tredjedeltill två tredjedelar. Slutligen tyder ytterligareuppgifter från 2003 på att euroområdet i sig ärviktigt när det gäller valutans internationellaroll, eftersom det är en stor och f inansielltöppen ekonomi. Sedan starten av etapp tre avEMU har placerare i euroområdet i storutsträckning riktat in sig på och köpt obligatio-ner i euro utgivna av hemmahörande utanföreuroområdet. Dessutom belyste det arbete somutfördes under 2003 att banker i euroområdettillhör de största aktörerna på de eurodenomi-nerade marknaderna i City of London, ochbidrar på så sätt avsevärt till eurons roll påfinansmarknader utanför euroområdet.

2.2 SAMARBETE MED LÄNDER UTANFÖR EU

Som en del av sin internationella verksamhetfortsatte ECB under 2003 att utveckla en långrad bilaterala förbindelser och multilateralakontakter med länder i flera andra regioner i


4 Se ECB:s rapport ”Review of the international role of the euro”,december 2003.

världen. I EU:s geograf iska grannskap i vidmening vidareutvecklade ECB samarbetet medRyssland, Turkiet, Medelhavsområdet, Mellan-östern och Afrika. Dessutom fördjupades för-bindelserna med viktiga tillväxtmarknadseko-nomier i Asien, Stillahavsområdet ochLatinamerika.

I november 2003 inledde Eurosystemet ett två-årigt projekt för att förse den ryska centralban-ken med tekniskt bistånd, f inansierat avEuropeiska unionen inom ramen för Tacispro-grammet (tekniskt bistånd till de nya oberoendestaterna i f.d. Sovjetunionen). Projektet omfat-tar banktillsyn och reglering av bankverksam-het, inspektioner och auktorisation samt om-strukturering av banker. Det bygger på denstora erfarenhet som nationella centralbankeroch tillsynsmyndigheter i EU har på områdetför banktillsyn. Nio nationella centralbanker5

och tre tillsynsorgan i EU utanför centralban-kerna6 skall utse experter som under 24 måna-der kommer att utbilda cirka 400 anställda ochchefer vid den ryska centralbanken. Utbild-ningen kommer att innefatta kurser och semi-narier, av vilka de flesta kommer att hållas iMoskva i den ryska centralbankens lokaler,samt studiebesök från experter vid den ryskacentralbanken till EU-länder. Projektet samord-nas av ECB. Genom detta projekt har Euro-systemet för avsikt att bidra till att ytterligarestärka den ryska centralbankens banktillsyns-funktion som en central insats för att främjamer stabila f inansiella förhållanden.

ECB fortsatte sin policydialog på hög nivå medTurkiets centralbank. Turkiet har för närvarandestatus som kandidatland för anslutning till EU.7

Diskussionerna med den turkiska centralban-ken var inriktade på Turkiets process motmakroekonomisk stabilisering, centralbankensavsikt att införa en formell inflationsmålsstyr-ning samt den ekonomiska situationen ieuroområdet. Utöver policydialogen fortsattedet tekniska samarbetet mellan olika verksam-hetsavdelningar vid ECB och den turkiskacentralbanken under 2003.

Under de senaste åren har ECB upprättat bilate-rala förbindelser med ett antal centralbanker iMedelhavsområdet. I oktober 2003 organise-rade ECB, i samarbete med Banca d’Italia, etttekniskt arbetsseminarium för företrädare förcentralbankerna i partnerskapsländerna i Bar-celonaprocessen.8 Seminariet var en förbere-delse för ett seminarium på hög nivå inomEurosystemet med deltagande av centralbanks-chefer i Medelhavsområdet, som ägde rum iNeapel i januari 2004. Detta seminarium varinriktat på de ekonomiska och f inansiella för-bindelserna mellan euroområdet och Medelhavs-länderna, växelkursarrangemang samt reformerinom den f inansiella sektorn som belysts avdeltagarna i arbetsseminariet.

I Mellanöstern fortsatte ECB att utveckla sinaförbindelser med samarbetsorganisationen GulfCooperation Council (GCC). De sex länder somingår i GCC9 har förklarat sin avsikt att införaen gemensam valuta senast 2010. I juni deltogECB i ett möte i Qatar med GCC:s tekniskakommitté för att förbereda valutaunionen.

Under 2003 fortsatte de bilaterala förbindel-serna med skilda centralbanker i Afrika attinriktas på frågor om valutaunioner. Vid fleratillfällen hade ECB tillfälle att bidra till dis-kussionerna i regionen, på grundval av erfaren-heterna av EMU. ECB bjöds in att delta imötena med Västafrikanska valutaunionenskommitté för institutionell reform10, som hölls

139ECB

Årsrapport2003

5 Deutsche Bundesbank, Banco de España, Banque de France,Central Bank and Financial Services Authority of Ireland,Banca d’Italia, De Nederlandsche Bank, OesterreichischeNationalbank, Banco de Portugal och Suomen Pankki – Fin-lands Bank.

6 Rahoitustarkastus från Finland, Finansinspektionen från Sve-rige och Financial Services Authority från Storbritannien.

7 Vid sitt möte i Helsingfors 1999 beviljade Europeiska rådet Tur-kiet status som kandidatland för EU-medlemskap. Vid Europe-iska rådets möte i Köpenhamn 2002 angav rådet att om Europe-iska rådet i december 2004 beslutade att Turkiet uppfyllde depolitiska Köpenhamnskriterierna skulle EU utan dröjsmålinleda anslutningsförhandlingar med Turkiet.

8 Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Malta,Marocko, den palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien ochTurkiet.

9 Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arab-emiraten.

10. Benin, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Guinea-Bissau, Mali,Niger, Senegal och Togo.

vid BCEAO (Banque Centrale des Etats del’Afrique de l’Ouest) i Dakar, Senegal. Kom-mittén, som består av experter från BCEAO,andra centralbanker, nationella administratio-ner och den akademiska världen, har till uppgiftatt – utan syfte att påverka det befintliga växel-kursarrangemanget – granska BCEAO:s stad-gar och det monetära områdets institutionellaramar. Vidare deltog ECB i det möte som ord-nades i Accra, Ghana för f inansministrarna fråndet Västafrikanska monetära området11 för attfölja upp utvecklingen mot monetär integrationmellan de engelsktalande länderna i regionen.ECB deltog också vid det årliga mötet medcentralbankscheferna inom ”Macroeconomicand Financial Management Institute of Easternand Southern Africa” i Basel, där centralbanks-chefer från tolv afrikanska länder samlades. Idetta forum diskuterades befintliga regionalaprojekt för valutaunioner i Afrika samt de lär-domar om monetär integration som kan drasfrån EMU.

Under året stärktes de bilaterala förbindelsernamed Ostasien ytterligare, inte minst genom ettbesök av en direktionsledamot i Korea, Japanoch Indonesien. ECB deltog dessutom i detfemte mötet mellan f inansministrarna frånASEM-länderna (Asien-Europa) på Bali i juli2003. ECB:s bidrag inriktades på ekonomiskintegration i den ostasiatiska regionen, central-bankernas roll i krishantering och Europas erfa-renheter av reglering och samarbete för att upp-rätthålla f inansiell stabilitet.

Under 2003 blev ECB ”samarbetsmedlem” iCEMLA (Centre for Latin American MonetaryStudies) efter att ha deltagit i allt fler avCEMLA:s konferenser och möten sedan 1999.Ett av CEMLA:s huvudsyften är att främja enbättre kunskap om finansiella frågor i Latin-amerika och Västindien, samt att informera omutvecklingen beträffande regional och interna-tionell penning- och f inanspolitik. CEMLA togäven initiativet till ett projekt för att främjakonvergens på lägre regional nivå.


11 Gambia, Ghana, Guinea, Nigeria och Sierra Leone.

KonstnärKyriakos MortarakosTitelUntitledMaterialMixed media på dukFormat 220 × 320 cm

KAP ITEL 5

ANSVARSSKYLDIGHET

Under de senaste decennierna har centralban-kers oberoende framträtt som ett viktigt institu-tionellt inslag i industriländernas ramverk förden ekonomiska politiken. Beslutet att göracentralbanker oberoende från politiskt infly-tande är fast förankrat i historisk erfarenhet,ekonomisk teori och empiriska belägg, somvisar att oberoende främjar upprätthållandet avprisstabilitet och således bidrar till den all-männa ekonomiska välfärden.

I ett demokratiskt samhälle är det dessutomsjälvklart att myndigheterna måste vara ansva-riga inför allmänheten, från vilken de yttersterhåller sitt mandat och oberoende. Ansvarighetinnebär en rättslig och institutionell skyldighetför en oberoende centralbank att tydligt ochingående redogöra för sina beslut till medbor-garna och deras valda företrädare, varmedcentralbanken hålls ansvarig för att målen upp-nås.

Fördraget, i vilket ECBS uppgifter och målfastställts, har ratif icerats av alla EU:s med-lemsstater i enlighet med deras nationella kon-stitutionella krav. Följaktligen har de europe-iska medborgarna gett ECBS uppgiften attupprätthålla prisstabilitet och att, utan att åsido-sätta detta huvudmål, stödja den allmänna ekonomiska politiken i gemenskapen. Samti-digt innehåller fördraget tydliga krav på rap-portering som gör det möjligt för den europe-iska allmänheten och deras valda företrädare atthålla ECB ansvarig för att dessa mål uppfylls.Denna institutionella struktur har bekräftats avkonventen om Europas framtid och införlivats iutkastet till Fördraget om upprättande av enkonstitution för Europa (se avsnitt 1 i kapi-tel 4).

Från första början har ECB erkänt den grund-läggande betydelsen av sin ansvarsskyldighetoch upprätthåller därför en regelbunden dialogmed Europas medborgare och deras valda före-trädare. Detta åtagande speglas bland annat i demånga offentliga tal som ledamöter av ECB-rådet höll runt om i euroområdet under 2003.Sådana kontakter med de europeiska medbor-garna gör det möjligt för Eurosystemet att redo-

göra för ECB-rådets beslut och att direkt ta uppolika frågor och angelägenheter.

Utöver dessa direkta kontakter med Europasmedborgare föreskriver fördraget ett antal rap-porteringsskyldigheter för ECB, inbegripet enårsrapport – som riktas till Europaparlamentet,rådet, kommissionen och Europeiska rådet.Andra rapporteringskrav inbegriper offentlig-görandet av en kvartalsrapport och en veckoba-lansräkning. ECB går mycket längre än dessakrav genom att offentliggöra omfattandemånadsrapporter. På institutionell nivå spelarEuropaparlamentet en framträdande roll medavseende på ECB:s ansvarighet (se avsnitt 2 idetta kapitel).

Ansvarighet är i flera avseenden nära besläktatmed öppenhet. Öppenhet innebär inte bara attoffentliggöra information, utan även att struk-turera denna information så att allmänheten kanförstå den. Öppenhet underlättar processen atthålla centralbankerna ansvariga för sin verk-samhet. ECB anser att öppenhet är en centralkomponent i den penningpolitiska verksamhe-ten. Öppenhet innebär att centralbankerna tyd-ligt måste redogöra för hur de tolkar ochgenomför sina uppgifter. Detta gör det lättareför allmänheten att följa och bedöma hurcentralbanken uppfyller sina mål. Öppenhetkräver också att centralbanken beskriver bådede analysramar som används i den internabeslutsprocessen och vid bedömningen av detekonomiska läget och av den logiska grundenför dess penningpolitiska beslut. Öppenhetenökar betydligt genom en offentligt uttalad pen-ningpolitisk strategi. I enlighet med dessa över-väganden tillkännagav ECBS sin penningpoli-tiska strategi 1998. Denna strategi bekräftadesoch klargjordes i maj 2003 efter en ingåendeutvärdering av ECB-rådet (se avsnitt 1 i kapi-tel 1). ECB gav därmed allmänheten en tydligmåttstock mot vilken ECB:s resultat kan mätas.

Det f inns flera skäl till varför öppenhet kanbidra till att göra penningpolitiken mer effektiv.För det första kan en centralbank främja sintrovärdighet genom att vara tydlig i tolkningenav sitt mandat och om hur den går tillväga för


1 ANSVARIGHET INFÖR ALLMÄNHETEN

att uppfylla detta. När en centralbank uppfattassom beslutför och kapabel att uppfylla sitt man-dat underlättar det en förankring av förvänt-ningarna om den framtida prisutvecklingen.Om i sin tur förväntningarna är väl förankradepå den nivå som är förenlig med prisstabilitetminskar risken för att de ekonomiska aktörernaavviker från antagandet om prisstabilitet vidlöne- och prisbildningen. Dessutom minskarrisken för en inflationistisk eller deflationistiskpris-lönespiral.

För det andra skapar ett kraftfullt åtagande ifråga om öppenhet självdisciplin hos besluts-fattare vilket i sin tur bidrar till att säkerställakonsekventa politiska beslut och förklaringaröver tiden. Genom att göra det enklare för all-mänheten att granska penningpolitiska beslutökar incitamenten för de beslutsfattande orga-nen att uppfylla sina mandat på ett lämpligt ochkonsekvent sätt.

För det tredje, genom att offentliggöra sin pen-ningpolitiska strategi och regelbundet rappor-tera om sin bedömning av den ekonomiskautvecklingen, ger centralbanken vägledning tillmarknaden så att förväntningarna kan utformaspå ett effektivare och mer korrekt sätt. Dettahjälper de f inansiella marknaderna att bättreförstå hur penningpolitiken reagerar på denekonomiska utvecklingen och således kunnaförutse den allmänna inriktningen på penning-politiken på medellång sikt. Detta bör i sin turbidra till en lugn utveckling på de f inansiellamarknaderna.

För att säkerställa ansvarighet och öppenhetutnyttjar ECB en bred uppsättning kommuni-kationsverktyg som går långt utöver de rappor-teringskrav som fastställs i fördraget och somnärmare redogörs för i kapitel 6.1

145ECB

Årsrapport2003

1 För en mer ingående diskussion om ansvarighet och öppenhet seECB:s Monthly Bulletin från november 2002.

2.1 ÖVERSIKT AV FÖRBINDELSERNA MEDEUROPAPARLAMENTET UNDER 2003

I enlighet med artikel 113 i fördraget fortsatteECB att regelbundet rapportera till Europapar-lamentet om sina penningpolitiska beslut samtbeslut inom andra områden. Liksom under tidi-gare år skedde den regelbundna dialogen mel-lan ECB och Europaparlamentet främst inomramen för de kvartalsvisa utfrågningarna avECB:s ordförande inför Europaparlamentetsutskott för ekonomi och valutafrågor. Dessutominbjöds ECB:s ordförande till Europaparlamen-tets plenarsammanträde för att överlämnaECB:s årsrapport för 2002.

Som brukligt inbjöds dessutom även andradirektionsledamöter till Europaparlamentet föratt utbyta åsikter i en rad frågor. I april 2003lade ECB:s vice ordförande fram årsrapportenför 2002 för utskottet för ekonomi och valuta-frågor. I mars framträdde Otmar Issing införutskottet för ekonomi och valutafrågor för dis-kussioner om det ekonomiska läget och omutkastet till de allmänna riktlinjerna för denekonomiska politiken för perioden 2003–2005.

Utöver sina skyldigheter enligt fördraget fort-satte ECB att på frivillig basis besvara skrift-liga frågor från ledamöter av Europaparlamen-tet som rörde uppfyllandet av ECB:s uppgifter.

Slutligen bör även Europaparlamentets roll vidutnämningen av en ny ordförande och andraledamöter till ECB:s direktion nämnas. Enligtartikel 112 i fördraget skall Europaparlamentethöras om kandidaterna innan de utses genomöverenskommelse mellan medlemsstaternasregeringar på stats- eller regeringschefsnivå. Isyfte att förbereda sina yttranden bjöd Europa-parlamentet in Jean-Claude Trichet och Gertrude Tumpel-Gugerell att framträda införutskottet för ekonomi och valutafrågor för attlägga fram sina åsikter och besvara frågor frånutskottets ledamöter. Efter dessa utfrågningargodkändes båda utnämningarna vid Europapar-lamentets plenarsammanträde.

2.2 ECB:S STÅNDPUNKT I VALDA FRÅGOR SOM DISKUTERATS VID MÖTEN MEDEUROPAPARLAMENTET

Även om de utfrågningar som ägde rum införutskottet för ekonomi och valutafrågor omfat-tade en lång rad områden, diskuterades i förstahand ECB:s penningpolitiska beslut och denbedömning av den ekonomiska och monetärautvecklingen som låg till grund för dessabeslut. Följande avsnitt redogör för andra vik-tiga frågor som togs upp av Europaparlamentetsamt påminner om ECB:s synpunkter. Flera avdessa frågor behandlades även i Europaparla-mentets resolution av den 3 juli 2003 om ECB:sårsrapport för 2002.

REFORM AV OMRÖSTNINGSREGLERNA I ECB-RÅDETI enlighet med artikel 10.6 i ECBS-stadganöverlämnade ECB den 3 februari 2003 enrekommendation till EU-rådet om en ändringav omröstningsreglerna i ECB-rådet (se avsnitt 1i kapitel 8 för närmare information). I ovannämnda artikel föreskrivs dessutom att Europe-iska kommissionen och Europaparlamentetskall höras innan EU-rådet fattar beslut. Ifebruari 2003 överlämnade ECB:s ordföranderekommendationen till utskottet för ekonomioch valutafrågor. Under den debatt som följdekritiserades rekommendationen.

I sitt betänkande av den 13 mars 2003 avvisadeEuropaparlamentet ECB:s rekommendation ochföreslog att ett nytt förslag skulle utarbetas.Under tiden behålls nuvarande regler vilketinnebär att alla nationella centralbankschefer ieuroområdet har rösträtt i ECB-rådet.

I mars 2003 antog Europeiska unionens råd, i sinsammansättning av stats- eller regeringschefer,enhälligt de nya omröstningsreglerna i ECB-rådet och antog därmed ECB:s rekommendation.Reformen av omröstningsreglerna kommer attträda i kraft sedan de ratificerats av alla med-lemsstater i enlighet med deras respektive kon-stitutionella krav. De nya omröstningsreglernakommer att tillämpas så snart antalet nationellacentralbankschefer i ECB-rådet är fler än 15.


2 ANSVARIGHET INFÖR EUROPAPARLAMENTET

UTVÄRDERING AV ECB:S PENNINGPOLITISKASTRATEGIOrdföranden rapporterade till Europaparlamen-tet om resultatet av ECB-rådets utvärdering avECB:s penningpolitiska strategi (för närmareinformation se avsnitt 1 i kapitel 1). Flera leda-möter av utskottet för ekonomi och valutafrågorvälkomnade bekräftelsen och klargörandet avstrategin, särskilt i fråga om definitionen avprisstabilitet, och ansåg att den säkerställdekontinuitet i ECB:s politik. Andra ledamötertog upp frågan huruvida ECB:s penningpoli-tiska strategi var symmetrisk när det gäller attundvika både inflation och deflation, och huru-vida ECB:s definition av prisstabilitet tar till-räckligt hänsyn till potentiella mätfel i HIKP.

Ordföranden förklarade att ECB skulle fortsättaatt vara vaksam i fråga om att undvika bådeinflation och deflation. I detta hänseende säker-ställer det senaste klargörandet att ECB-rådet, isyfte att upprätthålla prisstabilitet, har som målatt inflationstakten skall ligga under, men nära2 %, i årlig ökningstakt enligt HIKP på medel-lång sikt, en betydande och tillräcklig säkerhets-marginal mot risken för deflation. Han tilladeatt även om det fortfarande f inns osäkerhet omstorleken på mätfelet i euroområdet, pekadetillgängliga undersökningar på att det med allsannolikhet var begränsat. Genom att tydlig-göra att prisstabilitet skall upprätthållas påmedellång sikt tog ECB hänsyn till att encentralbank inte kan f injustera inflationsut-vecklingen över korta tidsrymder och att infla-tionen därför tillfälligt skulle kunna avvika frånden nivå som är förenlig med prisstabilitet.

I sin resolution om ECB:s årsrapport för 2002välkomnade Europaparlamentet utvärderingenav ECB:s penningpolitiska strategi och sade attman trodde att ”klargörandena kommer att ökaden strategins ändamålsenlighet för de kom-mande åren”.

ANSVARIGHET OCH ÖPPENHETAnsvarighet och öppenhet var åter en fråga somdominerade åsiktsutbytena mellan ECB ochEuropaparlamentet. Båda institutionernas åsik-ter förblev i allt väsentligt oförändrade. I sin

resolution om ECB:s årsrapport för 2002 upp-repade Europaparlamentet sitt krav på att bådeprotokollen från och röstfördelningen vid ECB-rådets sammanträden skall offentliggöras.

Ordföranden påminde om att ECB:s policy idessa frågor speglade den särskilda institutio-nella miljö där ECB verkar, där penningpoli-tiska beslut tas på euroområdesnivå och deenskilda medlemsstaterna fortfarande själva tillstor del ansvarar för den ekonomiska politiken.Med tanke på att denna ordning utgör en riskför att ledamöterna av ECB-rådet skall betrak-tas som nationella företrädare, har ECB beslu-tat att inte offentliggöra någonting som skullekunna avslöja – eller leda till spekulationer om– hur de enskilda ledamöterna röstar. Dettaskulle bidra till att säkerställa att ECB-rådetsbeslut även i fortsättningen togs uteslutandefrån ett euroområdesperspektiv. ECB:s strategibidrar även till att rikta allmänhetens uppmärk-samhet på resultaten av politiska övervägandensnarare än på hur enskilda ledamöter röstar. Påså sätt säkerställs tydliga budskap, vilket ökareffektiviteten och förutsägbarheten i dess pen-ningpolitiska beslut. Slutligen påminde ordfö-randen om att de kommunikationskanaler somECB valt, särskilt de presskonferenser somhålls varje månad i direkt anslutning till ECB-rådets möten, gör att ECB-rådets beslut blirtillgängliga för allmänheten mycket tidigare änvad som skulle bli fallet vid offentliggörandetav protokoll.

Mer allmänt underströk ordföranden att åsikts-utbytena med Europaparlamentet noggrantbedömdes och beaktades under överläggningari ECB:s beslutsfattande organ. Ordförandennämnde t.ex. offentliggörandet av de ekono-miska bedömningar som görs av ECB:s ekono-miska experter, vilket man började med efter enbegäran från Europaparlamentet. Faktum är attECB kommer att fortsätta att söka efter vägarför att öka sin ansvarighet och öppenhet närhelst uppfyllandet av dess mål så tillåter.

147ECB

Årsrapport2003

EURONS INTERNATIONELLA ROLL OCHEUROOMRÅDETS EXTERNA REPRESENTATIONEtt annat område som Europaparlamentet fästestor vikt vid under 2003 var eurons internatio-nella roll och euroområdets externa representa-tion. Flera ledamöter av utskottet för ekonomi-och valutafrågor efterfrågade en mer aktiv poli-tik för att i högre grad bidra till ökad använd-ning av den gemensamma valutan på internatio-nell nivå, till exempel som faktureringsvalutavid import av varor och energileveranser tilleuroområdet. I sin resolution om euroområdetsroll i världsekonomin och om införandet avsedlar och mynt i euro, som utfärdades den 3 juli 2003, föreslog Europaparlamentet vidareatt man skulle utse en enda representant föreuroområdet som skulle ges ”ett brett mandatatt agera på euroområdets vägnar i alla viktigamultilaterala f inansiella och ekonomiska fora”.Enligt Europaparlamentet skulle denna rollkunna utövas av en vice ordförande för Europe-iska kommissionen med ansvar för ekonomiskaoch penningpolitiska frågor.

Ordföranden erinrade om att enligt ECB vareurons internationella roll i huvudsak mark-nadsstyrd. Till följd av detta varken uppmunt-rade eller motverkade ECB användningen aveuron av hemmahörande utanför euroområdet.Samtidigt sade ordföranden även att dengemensamma valutans internationella roll grad-vis hade ökat de senaste åren. Han delade Euro-paparlamentets åsikt om att det fanns ett behovav att förbättra statistikunderlaget för övervak-ningen av den internationella användningen aveuron, ett mål som ECB aktivt bidrog till ochsom även behandlades i dess rättsliga yttran-den.

I fråga om euroområdets externa förbindelserunderströk ordföranden att när det gällde euronskulle ECB fortsätta att agera i egenskap av deninstitution som internationellt företräddeeuroområdet, i överensstämmelse med dessbehörighetsområde enligt fördraget. EnligtECB:s mandat är ECB, företrädd av ledamö-terna av dess beslutsfattande organ, den endaexterna rösten för euroområdet i alla frågor somrör den gemensamma penningpolitiken, en roll

som även har bekräftats av konventet om Euro-pas framtid.


KonstnärGérard GarousteTitelLa duègne et le pénitent, 1998MaterialOlja på dukFormat 195 × 160 cm

KAP ITEL 6

EXTERNKOMMUNIKATION

Kommunikation är en integrerad del av ECB:spenningpolitik och av fullgörandet av dessandra uppgifter. I sin kommunikation med all-mänheten, medier och särskilda målgrupper –som f inansmarknadsaktörer – söker ECB attbidra till effektivitet och trovärdighet i pen-ningpolitiken. Ett annat mål är att utförligtredovisa sin verksamhet, vilket beskrivs meringående i kapitel 5. För att kunna nå dessa målmåste ECB vara öppen och transparent. Denmåste öka allmänhetens kunskap om och för-ståelse för dess uppgifter och politik, liksomför dess nära samarbete med Eurosystemetsnationella centralbanker.

ECBS kommunikationsinsatser riktar sig tillmålgrupper i EU med särskild tyngd påeuroområdet. Det är därför viktigt att ECBSkan vända sig till en rad olika regionala ochnationella målgrupper på deras egna språk ochi deras egna miljöer. I detta sammanhang ärECBS decentraliserade ramverk av avgörandebetydelse för att säkerställa en väl avpassadspridning av information till allmänheten ochintresserade parter. Kommunikationsexperterfrån ECB och de nationella centralbankernautbyter regelbundet åsikter i syfte att samordnasina insatser.

Med tanke på EU:s framtida utvidgning harECBS kommunikationsinsatser dessutom i allthögre grad riktats mot målgrupper i de anslu-tande länderna. ECB har ett nära samarbetemed de anslutande ländernas nationella central-banker, och vidgar på så sätt den geografiskaräckvidden för dess externa kommunikation.


1 KOMMUNIKATIONSPOLICY

ECB använder sig av en rad kommunika-tionsverktyg för att nå ovan nämnda mål. Deviktigaste kommunikationskanalerna är depresskonferenser som ECB:s ordförande ochvice ordförande håller varje månad och somutgör ett grundläggande verktyg för kommuni-kation i realtid, samt månadsrapporten och års-rapporten. Presskonferenserna och månadsrap-porten används för att redogöra för ECB:sbedömning av den ekonomiska utvecklingenoch för att på ett tydligt och snabbt sätt förklarade penningpolitiska besluten. ECB förblir en avde centralbanker i världen som är mest öppenför insyn. Principerna om en regelbunden ochdetaljerad förklaring av ECB:s politik, bedöm-ningar och beslut i realtid, som infördes 1999,utgör unika, öppna och transparenta principerför centralbankers kommunikation.

Även årsrapporten har stor betydelse eftersomdet är en av ECB:s publikationer som föreskrivsi stadgan och riktas till Europaparlamentet, EU-rådet, Europeiska kommissionen och Europe-iska rådet. Årsrapporten sammanfattar ECBSverksamhet och ger en översikt över penning-politiken både under föregående och inneva-rande år, och bidrar på så sätt till att hålla ECBansvarig för dess verksamhet.

Månadsrapporten innehåller även artiklar somger information om utvecklingen på lång sikt,om allmänna centralbanksfrågor och om deanalytiska verktyg som Eurosystemet använderi sin penningpolitiska strategi. En förteckningöver artiklar publicerade under 2003 f inns islutet av månadsrapporten. I januari 2004 pub-licerades månadsrapporten för första gången isin nya utformning. Denna nya utformning lig-ger till grund för en översyn av utformningenpå andra publikationer och kommer så små-ningom att leda till en ny layout för alla ECB-publikationer.

En gång i kvartalet framträder ECB:s ordfö-rande inför Europaparlamentets utskott för eko-nomi och valutafrågor för att redogöra förECB:s penningpolitik och besvara frågor, ochen gång om året framträder ordföranden inför

Europaparlamentet vid dess plenarsamman-träde. Även andra ledamöter av ECB:s direk-tion bjuds in att framträda inför utskottet (seavsnitt 2 i kapitel 5).

Tal av och intervjuer med ledamöter av ECB:sbeslutsfattande organ utgör också viktiga kom-munikationsverktyg.

Dessutom, och som en del av sin regelbundnarapportering till f inanssektorn och allmänhe-ten, publicerar ECB pressmeddelanden om rele-vanta beslut i ECB-rådet, om särskilda studierutförda av ECB och om andra ämnen av bety-delse.

Dialogen med aktörerna på f inansmarknadenoch med andra intresserade parter formaliserasibland genom offentliga samråd. Under 2003utnyttjades detta instrument för att ta emot syn-punkter om betalningssystem och system föravveckling av värdepapper, samt om Eurosyste-mets ramverk för godtagbara säkerheter (sekapitel 2).

ECB bidrar dessutom till spridningen av forsk-ningsresultat på hela området för den verksam-het som bedrivs av centralbanker genom attpublicera arbetsrapporter (Working Papers) ochtillfälliga skrifter (Occasional Papers) ochgenom att organisera akademiska konferenser,seminarier och workshops. Under 2003 inbe-grep detta främst seminariet ”Seminar on Bank-note Substrate” (om olika ingredienser somingår i sedlar), konferensen ”Private and publicsector challenges in the payment system” somorganiserades av ECB och G10-gruppens kom-mitté för betalnings- och avvecklingssystem,”Insolvency Symposium” som organiseradestillsammans med BIS, konferensen ”Prices,Productivity and Growth” som organiseradestillsammans med Banco de España, konferen-sen ”Euro Area Business Cycle Network”,”International Research Forum on MonetaryPolicy” i Washington D.C. och flera andraworkshops som organiserades tillsammans medakademiska sammanslutningar och nationellacentralbanker i euroområdet.

153ECB

Årsrapport2003

2 KOMMUNIKATIONSVERKTYG

3 KOMMUNIKATIONSFRÅGOR UNDER 2003


Några av de viktigaste kommunikations-frågorna under 2003 var följande:

– Utvärderingen av den penningpolitiska stra-tegin. ECB-rådet bekräftade den penning-politiska strategin och klargjorde vissa avdess element (se avsnitt 1 i kapitel 1).

– Penningpolitikens inriktning (se avsnitt 2 ikapitel 1).

– ECB:s syn på utvecklingen av de offentligaf inanserna i euroområdet (se avsnitt 2 ikapitel 1).

– Penningpolitiska transaktioner. Efter ettoffentligt samrådsförfarande antogs ettantal ändringar i det penningpolitiska styr-systemet som trädde i kraft under förstakvartalet 2004 (se avsnitt 1 i kapitel 2).

– Förfalskning av eurosedlar. ECB fortsatteatt regelbundet informera allmänheten omutvecklingen i fråga om förfalskningar aveurosedlar (se avsnitt 3 i kapitel 2).

– ECB:s yttrande över utkastet till Fördragom upprättande av en konstitution förEuropa (se avsnitt 1 i kapitel 4).

– Tillsynsfrågor och f inansiell stabilitet, isynnerhet ECB:s deltagande i arbetet medde nya kapitaltäckningsreglerna (”Basel II”)(se kapitel 3).

– ECB-rådets ståndpunkt om växelkursfrågorrörande de anslutande länderna i EU (seavsnitt 1 i kapitel 7).

– Samarbete med centralbankerna i de anslu-tande länderna och utvecklingen av enarbetsrelation med medierna i dessa länder(se kapitel 7).

– Framtagning av ny och förbättrad penning-och bankstatistik (se kapitel 2).

– Organisatoriska frågor som rör ECB,särskilt förberedelserna inför ECB:s nyahuvudkontor samt åtgärder för att stärka enväl fungerande intern organisation (se ruta12 och avsnitt 2 i kapitel 8).

Alla dokument som ECB publicerar återf innspå ECB:s webbplats (www.ecb.int), som ocksåfungerar som kontaktpunkt för frågor från all-mänheten och som plattform för lansering avoffentliga samråd. Antalet besökare på webb-platsen har ökat kraftigt de senaste åren. I syn-nerhet har menyvalen ”Statistik”, ”Pressmed-delanden” och ”Lediga jobb” många besökare.Under 2003 började ECB bygga om sin webb-plats för att underlätta sökningar efter särskildadokument och göra det enklare att navigeramellan olika avdelningar. Ett annat viktigt syftevar att öka webbplatsens tillgänglighet, inte

bara för experter utan även för allmänheten ochfunktionshindrade användare. Lanseringen avden nya webbplatsen planeras ske under andrakvartalet 2004.

ECB är öppen även i ordets rätta bemärkelsegenom att ta emot besöksgrupper i sina lokaleri Frankfurt. Under 2003 tog ECB emot mer än 7 000 besökare som fick information i form avföreläsningar av och presentationer frånanställda vid ECB. Merparten av dessa besö-kare var studerande såväl av ekonomi som avandra samhällsvetenskapliga ämnen.

Ruta 12

ECB:S VERKSAMHETSMÅL

I augusti 2003 antog direktionen ECB:s verksamhetsmål. Detta mål anses grundläggande bådeför ECB:s interna och externa kommunikation. Införandet av ett verksamhetsmål ingår iansträngningarna för att ytterligare stärka ECB:s väl fungerande interna organisation (se av-snitt 2 i kapitel 8). Verksamhetsmålet lyder som följer:

”Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna utgör tillsammans Eurosyste-met, euroområdets centralbankssystem. Det huvudsakliga målet för Eurosystemet är att upp-rätthålla prisstabilitet: att skydda eurons värde.

Vi i Europeiska centralbanken har åtagit oss att utföra alla oss ålagda centralbanksuppgifterpå ett effektivt sätt. I det arbetet eftersträvar vi högsta möjliga integritet, kompetens, effektivi-tet och tydlighet.”

I fyra korta meningar uttrycker detta verksamhetsmål själva essensen i ECB. I den förstameningen erkänns ECB:s centrala förhållande till euroområdets nationella centralbanker. I denandra meningen framhävs det huvudmål som fördraget ålägger Eurosystemet. Förutom dettahuvudmål, utför ECB en rad andra uppgifter och verksamheter för att uppfylla sitt mandat, vil-ket speglas i den tredje meningen. I den fjärde och sista meningen belyses de värden somanställda vid och ledningen för ECB anser betydelsefulla för utförandet av sina uppgifter. I enenkät f ick anställda vid ECB möjlighet att påverka valet av de värden som skulle ges en fram-trädande plats. Alla anställda ombads att rangordna ett antal värden enligt deras betydelse förECB:s arbete. Resultaten av denna enkät gav ett direkt bidrag till utarbetandet av verksamhets-målet.

155ECB

Årsrapport2003

KonstnärÁrpád SzabadosTitelUntitled, 1995MaterialMixed media på dukFormat 120 × 90 cm

KAP ITEL 7

EUROPEISKA UNIONENSUTVIDGNING

Den 16 april 2003 undertecknade de tio anslu-tande länderna –Tjeckien, Estland, Cypern,Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slove-nien och Slovakien – och EU:s nuvarande 15medlemsstater anslutningsfördraget vid Euro-peiska rådets informella möte i Aten. I ytterli-gare två länder – Bulgarien och Rumänien– fortsätter anslutningsförhandlingarna medmålet att bli medlemmar i EU 2007.1 I anslut-ningsfördraget fastställs ramarna och villkorenför EU:s utvidgning till 25 medlemsstater. Allanuvarande och nya medlemsstater har ratif ice-rat fördraget. Som en del av ratif iceringspro-cessen organiserade samtliga anslutande länderförutom Cypern folkomröstningar: dessa nioländer röstade för en anslutning till EU, åtta avdem med stor majoritet.

Vid anslutningen kommer de tio länderna att gåmed i EMU med status som ”medlemsstatermed undantag” (länder som ännu inte har införteuron) och deras centralbanker kommer att blien del av ECBS. När dessa länder bedöms upp-fylla en hög grad av varaktig konvergens ienlighet med Maastrichtkriterierna2, kommerde att införa euron, och deras nationellacentralbanker kommer att bli en del av Euro-systemet.

Under 2003 fortsatte Eurosystemet att varaengagerat i anslutningsprocessen inom alla sinabehörighetsområden. En dialog fördes om poli-cyfrågor och tekniska frågor i syfte att hjälpacentralbankerna i de anslutande länderna attförbereda sig för integration i ECBS och, i ettsenare skede, Eurosystemet. I denna policydia-log togs ett antal bilaterala kontakter med deanslutande ländernas centralbanker för att dis-kutera penning- och växelkurspolitik och andracentralbanksfrågor. Huvudsyftet var att försökaförbättra den ömsesidiga förståelsen för dekommande utmaningarna. Dessutom har ECBfortsatt att medverka i den ”makroekonomiskadialogen” mellan EU och kandidatländerna3 ochlade i november 2003 fram en rapport till Eko-nomiska och f inansiella kommittén om makro-ekonomiska utmaningar och utmaningar i frågaom den f inansiella stabiliteten i de anslutandeländerna. Slutligen, i mars 2004, hölls ett

högnivåseminarium om anslutningsprocessen iParis med alla centralbanker i ECBS ochanslutningsländerna. Vid detta seminarium dis-kuterades bland annat penning- och växelkurs-politik och hur ERM2 fungerar rent praktiskt.

När det gäller tekniskt samarbete intensif ieradeEurosystemet under 2003 sitt stöd till de anslu-tande ländernas centralbanker för att hjälpadem att förbereda sig för ett medlemskap iECBS och Eurosystemet. Denna verksamhetinriktades främst på statistik, rättsliga frågor,betalningssystem, penningpolitiska frågor ochoperativa frågor, men omfattade även andracentralbanksfrågor som stabilitet och f inansielltillsyn, sedlar, internrevision och informa-tionsteknik.

I detta kapitel ges en översikt över den senastetidens ekonomiska, f inansiella och rättsligautveckling i de anslutande länderna och redo-görs mer i detalj för några av de förberedandeverksamheter som Eurosystemet genomförtinför anslutningen.


1 Termen ”anslutningsländer” avser de tio anslutande ländernaoch två andra länder, Bulgarien och Rumänien, som redan harinlett anslutningsförhandlingar med målet att bli medlemmar iEU 2007.

2 Se artikel 121.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiskagemenskapen.

3 Termen ”kandidatländer” avser de 12 anslutningsländerna ochTurkiet.

Under 2003 fortsatte Eurosystemet att övervakaden ekonomiska och f inansiella utvecklingen ide anslutande länderna. De väsentligaste eko-nomiska frågorna för Eurosystemet var infla-tionsutvecklingen, penning- och växelkurspoli-tiken, den ekonomiska tillväxten samt den realakonvergensen, betalningsbalansutvecklingenoch utvecklingen av de offentliga f inanserna.Övervakningen av f inansmarknaderna omfat-tade utvecklingen inom både banksektorn ochpå obligations- och aktiemarknaderna.

1.1 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN

INFLATIONInflationstakterna i de anslutande länderna harminskat anmärkningsvärt snabbt de senasteåren. Den genomsnittliga inflationen har numinskat från de tvåsiffriga tal som noterades islutet av 1990-talet till en nivå som ligger näraden i euroområdet. I början av 2003 låg dengenomsnittliga inflationen till och med undernivån i euroområdet. Mot slutet av 2003 notera-des en ökning i inflationstakterna till någotöver nivåerna i euroområdet. Framgångarnamed att få ner inflationen fortsatte emellertidatt variera mellan olika länder. Medan vissaländer noterade mycket låg inflation och, inågra fall, till och med tillfälliga sänkningar avden allmänna prisnivån, är processen för att fåner inflationen ännu inte avslutad i andra.

Den betydande allmänna nedgången i inflatio-nen var främst en följd av att politiken lagts uppmed en tydlig inriktning på att bekämpa infla-tionen. Tillfälliga faktorer spelade emellertidockså en viktig roll, särskilt konjunkturutveck-lingen, de eftersläpande effekterna av kraftigaapprecieringar av växelkursen gentemot euron,ett visst fall i energipriserna och lägre livsme-delspriser. I takt med att inflationstrycket däm-pades fortsatte styrräntorna att falla i de flestaav de anslutande länderna under 2003.

Det kommer emellertid att bli en verklig utma-ning att hålla kvar inflationen på så låga nivåer.Flera faktorer kan leda till ett ökat infla-tionstryck, vilket i sin tur skulle göra ekonomi-

erna sårbara för ökade inflationsförväntningaroch pris- och lönespiraler. För det första börjarkonjunkturförhållandena att förbättras i vissaländer. För det andra avtar effekten av sådanatillfälliga faktorer som lägre livsmedelspriser.För det tredje kan även tillfälliga infla-tionstryck uppstå till följd av faktorer som hörihop med EU-anslutningen, till exempel enavreglering av prissättningen, en anpassning avlivsmedelspriserna i samband med att de anslu-tande länderna kommer att omfattas av dengemensamma jordbrukspolitiken samt deanpassningar av de indirekta skatterna somkrävs enligt EU:s lagstiftning. Slutligen kom-mer processen att komma ifatt de nuvarandemedlemsstaterna sannolikt till viss del attpåverka inflationsutvecklingen under de kom-mande åren till följd av den s.k. Balassa-Samu-elsoneffekten (se ruta 4) och av ett tryck frånlöneutvecklingen, där effekten sannolikt kom-mer att bero på hur de nominella växelkursernautvecklas.

PENNING- OCH VÄXELKURSPOLITIKDe anslutande länderna följer en mängd olikapenningpolitiska strategier, vilket speglar olik-heter dem emellan i nominella, reala och struk-turella avseenden. Några länder har fasta växel-kurssystem med ett växelkursmål, medan andraländer har inflationsmålsstrategier eller blan-dade strategier. Två länder har ensidigt kopplatsina valutor till euron inom ett fluktuationsbandpå ±15 %. Under 2003 förändrades inte växel-kurssystemen i de anslutande länderna, ävenom flera av dem gjorde vissa f injusteringar avsina penningpolitiska styrsystem, i de flesta falli syfte att i större utsträckning inrikta penning-politiken på en framtida monetär integration.

De tillämpade penning- och växelkurspolitiskastrategierna bidrog i hög grad till en makroeko-nomisk stabilitet i de anslutande ländernagenom att tillhandahålla ett trovärdigt ankareför inflationsförväntningarna, givet den långt-gående öppenhet som gäller för de flesta avdessa länder. Den senaste tiden har emellertidnågra länder med mer flexibla växelkurssystemupplevt en ökad volatilitet i den nominella väx-elkursen. Denna utveckling speglade ett antal

159ECB

Årsrapport2003

1 HUVUDDRAG I DEN EKONOMISKA OCHFINANSIELLA UTVECKLINGEN SAMTPOLICYFRÅGOR

faktorer, inklusive en ändrad inställning hosfinansiella placerare som följd av förändringari den makroekonomiska utvecklingen och bud-getutvecklingen och möjligen, i några fall,externa chocker. En hög växelkursvolatilitetkan försvåra penningpolitiken, få negativaeffekter på handeln och göra det svårare attbedöma jämviktsväxelkurserna.

När de nya medlemsstaterna anslutits till EUmåste de behandla sin växelkurspolitik som enfråga av gemensamt intresse och ha prisstabili-tet som huvudmål för penningpolitiken. Dess-utom förväntas de vid någon tidpunkt efteranslutningen gå med i växelkursmekanismenERM2. Även om ERM2 kan förena ett antalolika växelkursstrategier är mekanismen inteförenlig med strategier med flytande växelkurs(eller flytande men delvis styrda växelkurserutan ömsesidigt överenskommen centralkurs),glidande kopplingar (s.k. crawling pegs) ellerkopplingar till andra valutor än euron. Dettainnebär att i vissa fall måste växelkurspolitikenanpassas till mekanismens konstruktion. Fleraav de anslutande länderna håller för närvarandepå att se över sina penning- och växelkurspoli-tiska strategier mot bakgrund av ett framtidadeltagande i ERM2.

Den 18 december 2003 offentliggjorde ECB enståndpunkt från ECB-rådet om växelkursfrågorrörande de anslutande länderna. Syftet meddenna ståndpunkt är att vara en vägledning förden monetära integrationsprocessen i de nyamedlemsstaterna.

EKONOMISK TILLVÄXT OCH REAL KONVERGENSTrots en svag global tillväxt var den ekono-miska tillväxten mycket god de flesta de av deanslutande länderna under 2003, och den realaBNP-tillväxten kan i genomsnitt uppskattas till runt 3,5 %. Produktionsutvecklingen var särskilt kraftig i de baltiska staterna, och Polen,det största av de anslutande länderna, uppvi-sade en stark ekonomisk återhämtning efter tvåår med svag tillväxt. I de flesta av de anslutandeländerna drevs tillväxten främst av en kraftiginhemsk efterfrågan, som i vissa länder stimu-lerades av lättnader i f inanspolitiken och av

kraftiga löneökningar. I merparten av de anslu-tande länderna dämpades den reala export-tillväxten men var trots detta fortsatt robustmed tanke på den svaga utvecklingen i omvärl-den och ländernas långtgående handelsintegra-tion med euroområdet. I några länder ökadefaktiskt nettoexportens bidrag till den realaBNP-tillväxten avsevärt.

För närvarande är gapet när det gäller BNP percapita i förhållande till EU:s medlemsstaterfortfarande stort i de flesta anslutande län-derna. Mätt med köpkraftsparitet uppgick deanslutande ländernas uppskattade BNP percapita i genomsnitt till omkring 49 % avgenomsnittet i EU under 2002. Mätt med nomi-nella växelkurser var relationen emellertidendast 26 % i genomsnitt. Dessutom är den reala konvergensen mot EU:s inkomstnivåer engradvis process, där skillnaderna i tillväxt mel-lan de anslutande länderna och EU:s nuvarandemedlemsstater vanligen har legat runt 2 procent-enheter under de senaste åren.

Under de kommande åren kommer en av defrämsta utmaningar som de anslutande ländernaställs inför att vara att uppnå real konvergensutan att riskera de framgångar som nåtts i frågaom makroekonomisk stabilitet. För de flesta avde anslutande länderna förefaller en genom-snittlig medelfristig tillväxttakt på mellan 4 %och 6 % vara uppnåelig, under förutsättning attman fortsätter att genomföra strukturreformeroch föra en stabilitetsinriktad politik. Den realaBNP-tillväxten förväntas öka i takt med att ettantal tillväxtfrämjande faktorer börjar inverka,i synnerhet anslutningen till EU. Även omstrukturella förändringar och höga investe-ringar kommer att främja tillväxten, kan deockså medföra ökade produktionssvängningar,särskilt eftersom investeringarna tenderar attvara mer cykliska än konsumtionen. Detta för-hållande kommer följaktligen att fortsätta attvara en utmaning för de politiska beslutsfat-tarna.

BETALNINGSBALANSUTVECKLINGDen reala konvergensutvecklingen åtföljdes avstora underskott i bytesbalansen i de flesta av


de anslutande länderna. Det genomsnittligaunderskottet i bytesbalansen för de tio ländernauppskattas till omkring 3,9 % av BNP under2003, med särskilt stora underskott i några avde mindre länderna. I den utsträckning som detökande underskottet i bytesbalansen är en följdav besparings- och investeringsbeslut sombaserats på felaktiga uppskattningar av det eko-nomiska läget – till exempel en överskattningav den potentiella produktionstillväxten elleren underskattning av sannolikheten för nega-tiva chocker – kan hållbarheten i utlandsställ-ningen komma att hotas på medellång till långsikt och den externa sårbarheten kan komma attöka. Det f inns empiriska belägg för att de flestaav de anslutande länderna hittills inte haftnågra större problem i konkurrenshänseende.Trots den globala ekonomiska avmattningenhar de flesta länder haft en hållbar export-tillväxt de senaste åren och har, i flera fall, ökatsina marknadsandelar i EU.

Om man ser framåt skulle risker för den externakonkurrenskraften kunna uppstå om länderpressades kraftigt att anpassa sina löne- ochprisnivåer alltför snabbt till dem i EU. Dess-utom skulle en olämplig kombination av enexpansiv f inanspolitik och en stram penningpo-litik kunna utlösa en kraftig, om än tillfällig,appreciering av valutan. De potentiella riskernaför hållbarheten i bytesbalansen hänger ocksåsamband med eventuella framtida ändringar if inansieringsmönstret. Även om kapitalinflö-den allmänt förväntas bidra till den reala kon-vergensen – till exempel genom importerad teknisk sakkunskap och kunskap om företagsstyrning – skulle de kunna få vissadestabiliserande effekter. Detta skulle vara fal-let om graden och arten av kapitalflödena änd-rades avsevärt från det befintliga mönstret därnettoinflödet av utländska direktinvesteringar istort sett täcker bytesbalansunderskottet imånga länder. Efter det att privatiseringspro-cessen avslutats i de flesta av de anslutande län-derna, kan inflödet av utländska direktinvester-ingar potentiellt minska och innebära enutmaning i detta sammanhang, även om anslut-ningen till EU kan främja investeringar i nyaprojekt, som mycket väl kan kompensera för

minskade utländska direktinvesteringar medanknytning till privatiseringar. Förmågan attkunna hantera mycket volatila kapitalflödenkan bli en ännu större utmaning när den makro-ekonomiska politiken i allt större utsträckninginriktas på att förbereda ett deltagande i ERM2och, så småningom, på att införa euron. Dess-utom skulle kapitalflöden som kraftigt översti-ger ländernas förmåga att absorbera dem kunnaleda till överhettning och större svängningar iproduktionen.

OFFENTLIGA FINANSERTrots den senaste tidens återhämtning i denekonomiska aktiviteten var budgetunderskotteni de anslutande länderna i genomsnitt fortsatthöga under 2003: i storleksordningen 5 % avBNP för de tio länderna som helhet. Samtidigtfortsatte budgetutvecklingen att skilja sig åtmellan länderna. I de flesta av de anslutandeländerna är budgetunderskottet till stor delstrukturellt, medan de automatiska stabilisato-rerna (den automatiska effekten på budgetsal-dot av konjunkturrörelser) förefaller ha begrän-sad omfattning. För att stabilisera budgetlägetkrävs att de anslutande länderna genomförytterligare reformer av strukturen i de offent-liga utgifterna och intäkterna på ett hållbart ochframåtblickande sätt. Även om den genomsnitt-liga skuldnivån är jämförelsevis låg i de anslu-tande länderna skulle ihållande höga underskottsamtidigt som privatiseringsintäkterna ebbar utkunna leda till en ogynnsam dynamik i utveck-lingen av den offentliga skulden och möjligenfå återverkningar på kapitalflödena och växel-kursutvecklingen. Dessutom kan underliggandebudgetmässiga åtaganden i samband med denåldrande befolkningen medföra en ytterligareutmaning, åtminstone för några av de anslu-tande länderna.

Budgetkonsolideringen är en ännu större utma-ning med tanke på att de anslutande ländernakommer att ställas inför tryck på ökade utgifterunder kommande år. Dessa kommer att uppstånär övergångsprocessen avslutas och ländernamåste bidra till EU:s budget, fortsätta attgenomföra gemenskapens regelverk och följabudgetkraven samt i samband med ett medlem-

161ECB

Årsrapport2003

skap i NATO. Dessutom kan förestående refor-mer av hälso- och pensionssystemen och deoffentliga investeringarna under processen attkomma ifatt EU:s inkomstnivå få stora verk-ningar för de offentliga f inanserna i de anslu-tande länderna. Samtidigt kan genomförandetav EU:s konkurrensregler leda till sänkningarav vissa bidrag, vilket kan lätta något på trycketpå de offentliga f inanserna.

När de nya medlemsstaterna går med i EU kom-mer de att omfattas av de bestämmelser i stabi-litets- och tillväxtpakten som gäller för allamedlemsstater, inklusive kravet att undvika allt-för stora underskott i de offentliga f inansernaoch att på medellång sikt nå ett budgetsaldonära balans eller med överskott. Att följa entrovärdig inriktning mot f inanspolitisk konsoli-dering krävs också med tanke på en eventuellframtida monetär integration av de anslutandeländerna. Även om ett inträde i ERM2 inte vill-koras av några förutbestämda kriterier är detdock nödvändigt, för att underlätta ett smidigtdeltagande i mekanismen, att större politikan-passningar sker före ett deltagande och att län-derna följer en trovärdig inriktning mot f inans-politisk konsolidering.

1.2 UTVECKLINGEN PÅ FINANSMARKNADERNA IDE ANSLUTANDE LÄNDERNA

BANKSEKTORNMerparten av f inansmarknaderna i de anslu-tande länderna är grunda, vilket speglar det faktum att dessa ekonomier är små och att kredit-givningen och inlåningen har liten omfattning.Även om finansmarknaderna i dessa länder istor utsträckning domineras av banksektorn äromfattningen av f inansiell förmedling (banker-nas roll att förmedla medel från sparare till lån-tagare) fortfarande relativt liten. Detta är dockinte fallet i Cypern eller Malta eftersom dessaländer inte behövt omvandlas från centralplane-rad ekonomi till marknadsekonomi. I de anslu-tande länderna i Central- och Östeuropa uppgården finansiella förmedlingen till endast en tred-jedel av genomsnittet i euroområdet och ärmindre än i tillväxtmarknadsekonomier med

jämförbara inkomstnivåer. Detta beror främstpå i) utgångsläget för övergångsprocessen, ii) de negativa effekterna av bankkriserna idessa länder i början på 1990-talet, iii) denrelativt korta period som de inhemska företagenvarit verksamma och kunnat dokumentera sinkreditvärdighet, vilket innebär att man i mycketstor utsträckning förlitar sig på internfinansie-ring, och iv) stora inflöden av utländska direkt-investeringar till vissa länder.

Trots den begränsade storleken verkar detemellertid som om banksektorerna i de anslu-tande länderna är relativt väl konsoliderade ochsunda, med en totalt sett tillfredsställande nivåvad gäller kapitalisering, lönsamhet och kvali-tet på tillgångarna. Dessutom har merparten avbanksektorerna i de anslutande ländernautländska ägare; i slutet av 2002 uppgick detutländska ägandet av banksektorn i de anslu-tande länderna (undantaget Cypern och Malta)till cirka 70 % av det tecknade kapitalet och80 % av de totala tillgångarna.4 Omstrukture-ring och konsolidering av banksektorn genomprivatisering och utländskt ägande har bidragittill sundheten i sektorn genom att öka det egnakapitalet och den externa f inansieringen ochförbättra sakkunskapen på områdena teknik,företagsstyrning och riskhantering. Trots dettafinns det fortfarande en stor andel nödlidandelån i vissa anslutande länder, även om omfatt-ningen av dessa lån håller på att minska och deåtgärder som vidtagits för att täcka risker i sam-band med lånen förfaller fungera relativt väl.Vidare är företagssektorns exponering iutländsk valuta jämförelsevis hög i några län-der. Om den nationella valutan kraftigt försva-gades i något av dessa länder skulle detta kunnaleda till kreditrisker för banksektorn, vilket isin tur skulle kunna påverka genomförandet avpenning- och växelkurspolitiken.

Allt eftersom processen mot högre inkomstni-våer fortsätter, kommer den största utmaningenför beslutsfattarna att bestå i att hantera den alltmer omfattande f inansiella förmedlingen och


4 Lettland och Slovenien skiljer sig i detta hänseende eftersom detutländska ägandet inom banksektorn i dessa länder ligger betyd-ligt under genomsnittet.

en dynamisk utveckling av f inansinstitutensaktiviteter utan att stabiliteten i sektorn eller iekonomin som helhet riskeras. Det är exempel-vis sannolikt att inhemska företag i allt högregrad kommer att stödja sig på externa f inansie-ringskällor snarare än på interna medel. Påsamma sätt kan hushållen, i takt med att derasinkomstutsikter och kreditvärdighet förbättras,i allt större utsträckning komma att ägna sig åtatt jämna ut sin konsumtion över tiden. I deflesta av de anslutande länderna har den f inan-siella förmedlingen ökat betydligt i omfattningde senaste åren, låt vara med utgångspunkt frånen mycket låg nivå. Under 2002 och 2003ökade kreditgivningen till privata företag ochhushåll särskilt kraftigt i de tre baltiska län-derna, Cypern, Ungern och Slovakien. Lånentill hushållen ökade särskilt snabbt, mer än dentotala kredittillväxten. När det gäller fördel-ningen av lån för olika ekonomiska ändamål ärhypotekslån, som startade från försumbaranivåer, ett av de snabbast växande kreditslagen.Under 2002 och i början av 2003 var ökningenav hypotekslån särskilt kraftig i Ungern, Lett-land och Polen.

Trots att kreditstocken fortfarande är liten i deflesta av de anslutande länderna, och en stordel av den är säkrad genom inteckningar, kanden snabba ökningen av den f inansiella för-medlingen och expansionen av f inanssektornsbalansräkningar leda till en ökad volatilitet iutvecklingen inom dels individuella f inans-institut, dels f inanssektorn som helhet. Dettaunderstryker behovet att upprätthålla en trovär-dig och effektiv offentlig tillsyn och ett effek-tivt regelverk i de anslutande länderna. Det krä-ver också, med tanke på den f inansiellasektorns struktur, ett ökat samarbete mellantillsynsmyndigheterna i dessa länder och demyndigheter som ansvarar för tillsynen avmoderbankerna i utlandet.

OBLIGATIONS- OCH AKTIEMARKNADERNAStorleken på obligationsmarknaderna varierarmellan de olika anslutande länderna, även omstaten är den största utgivaren av skuldförbin-delser i de flesta länderna. Aktiemarknadernaär i de flesta av de anslutande länderna relativt

små, särskilt internationellt sett, och föremålför begränsad informationsgivning och analys.

Jämfört med de viktigaste tillväxtmarknads-ekonomierna, till exempel Brasilien, Rysslandeller Turkiet, är utlandsskulden liten i samtligade anslutande länderna förutom Polen. Storle-ken på utlandsskulden skiljer sig åt mellan län-der och i några länder – till exempel Estlandoch Lettland – föreligger en betydande skillnadmellan nettoskulden och bruttoskulden. Enaccelererad dynamik i skuldutvecklingen harockså iakttagits i några länder.

I detta sammanhang är obligationsmarknadernade segment som utvecklats mest de senasteåren, särskilt i Tjeckien, Ungern och Polen.Den makroekonomiska stabiliseringen – i syn-nerhet nedgången i inflationen och i räntorna –och det förestående EU-medlemskapet harbidragit till att minska landrisken och lockafinansiella placerare, vilket lett till en kraftignedgång i de långa räntorna på inhemska obli-gationer i de flesta av de anslutande länderna.Under andra halvåret 2003 ledde emellertid enökad oro om inriktningen på f inanspolitikenoch om fastheten i den övergripande ekono-miska politiken i vissa länder till att tendensentill minskade ränteskillnader gentemot euroom-rådet som iakttagits under tidigare periodervände tillbaka något.

Räntorna på de anslutande ländernas statsobli-gationer uttryckta i de viktigaste valutorna lågkvar på låga nivåer. Minskningen av ränteskill-naderna gentemot euroområdet berodde delvispå den globala återhämtningen på obli-gationsmarknaderna för tillväxtmarknadseko-nomierna, även om utsikterna för ett EU-medlemskap, tillsammans med förbättradkreditvärdighet för de anslutande länderna,också tycks ha bidragit till att minska skillna-derna. Allmänt sett tycks de anslutande län-derna ha blivit mer oberoende av utvecklingen iandra tillväxtmarknadsekonomier. De gynn-samma effekterna av ett EU-medlemskap tordefortsätta att spela en stor roll för den makro-ekonomiska och strukturella utvecklingen idetta avseende. Slutsatser om ränteutveck-

163ECB

Årsrapport2003

lingen bör emellertid dras med försiktigheteftersom många av de anslutande länderna harrelativt illikvida obligationsmarknader.

Utvecklingen på aktiemarknaderna i de anslu-tande länderna var i genomsnitt positiv under2003 och låg i stort sett i linje med aktiemark-nader i andra tillväxtmarknadsregioner; deutvecklades bättre än aktiemarknaderna ieuroområdet. I Lettland och Litauen varutvecklingen på aktiemarknaderna särskiltstark och aktiekurserna fördubblades i stort settunder 2003. I Estland och flera av de anslu-tande länderna i Centraleuropa var utveck-lingen på aktiemarknaderna klart positiv. Inågra få länder var emellertid utvecklingen påbörsen mindre gynnsam under 2003; i Cypernföll aktiekurserna och i Malta noterades endasten relativt måttlig ökning.


Eurosystemet har ett stort intresse av att se tillatt de anslutande länderna i tid antar ochgenomför de delar av gemenskapens regelverksom rör ECBS behörighetsområden. Detta gäl-ler bestämmelserna om centralbanker i EU-för-draget och ECBS-stadgan, särskilt centralban-kernas oberoende ställning, samt EU:sfinanslagstiftning. Under 2003 har Eurosyste-met i nära samarbete med de anslutande länder-nas centralbanker analyserat hur dessa kravuppfylls.

När det gäller centralbankernas oberoendeställning har de anslutande ländernas central-banksstadgar analyserats på grundval av de kri-terier som fastställts i de rapporter om denrättsliga konvergensen som sammanställts avEMI och ECB, det vill säga institutionellt, per-sonellt, funktionellt och f inansiellt oberoende.Vid analysen har även EMI:s och ECB:s yttran-den över förslag till nationell lagstiftning inomsina behörighetsområden beaktats, särskilt närdet gäller förslag beträffande stadgarna för denationella centralbankerna i EU:s medlemssta-ter. Dessa yttranden har varit till hjälp för deanslutande länderna när de reviderat sincentralbankslagstiftning i enlighet med kraven ifördraget och har därmed lagt grunden till obe-roende institutioner.

För att centralbanker och f inansinstitut skallkunna fungera krävs ett sunt rättsligt system.Gemenskapens regelverk innehåller viktigabestämmelser för f inanssektorn och centralban-kernas verksamhet. Det är absolut nödvändigtatt de nya medlemsstaterna uppfyller dessabestämmelser från och med inträdet i EU (föru-tom där anslutningsfördraget ger utrymme förövergångsbestämmelser). Därför har Euro-systemets analys även fokuserat på lagstift-ningen på det f inansiella området, särskilt närdet gäller den fria rörligheten för kapital, för-budet mot monetär f inansiering och positiv sär-behandling, regleringen av f inansmarknaderna,säkerheter, betalningssystem, insolvens ochsedlar.

I analysen ges en översikt över de lagar sominförlivats och de utkast till lagstiftning somhar lagts fram för respektive nationellt parla-ment senast den 1 oktober 2003. Anpassningenmot centralbanksoberoende har inletts i allaanslutande länder och i de flesta av dem är denfärdig eller långt framskriden. I vissa fall, närordalydelsen i den nationella lagstiftningen inteär helt förenlig med den i ECBS-stadgan, harförslag på ytterligare anpassning av den natio-nella lagstiftningen lagts fram. Regelverketinom de områden som är relevanta för Euro-systemet kommer att genomföras senast närdessa länder går med i EU, med förbehåll fördär eventuella övergångsbestämmelser har för-handlats fram.

Resultaten av denna analys har överlämnats tillde anslutande ländernas centralbanker och tillEuropeiska unionens råd och Europeiska kom-missionen. Analysen har inte ingått i någonbedömning inför kommande konvergensrappor-ter för de nya medlemsstaterna, som ECB skallutarbeta enligt artikel 122.2 i fördraget. Syftetmed analysen har varit att tillhandahålla bak-grundsinformation om förberedelserna för attgenomföra Eurosystemets regelverk i de anslu-tande länderna, som kommer att delta i EMUsom medlemsstater med undantag. Dessutomhar analysen hjälpt de anslutande ländernascentralbanker att def iniera sin roll i anslut-ningsprocessen bättre på nationell nivå. Denhar också hjälpt kommissionen att ytterligarestärka den närmare analysen av frågor som rörcentralbankernas oberoende ställning.

165ECB

Årsrapport2003

2 RÄTTSLIGA FRÅGOR

Under 2003 intensif ierade Eurosystemet sittmultilaterala och bilaterala samarbete med deanslutande länderna. Sedan maj 2003 harcentralbankscheferna i de anslutande ländernadeltagit som observatörer vid sammanträdena iECB:s allmänna råd, och experter från central-bankerna i de anslutande länderna har likasådeltagit som observatörer vid möten i ECBSkommittéer och arbetsgrupper (se avsnitt 1 ikapitel 8). Detta har i hög grad underlättat arbe-tet för alla parter i en mängd olika frågor somrör utvidgningen. Därutöver har regelbundnatekniska samråd ägt rum och ett omfattandebesöksprogram har genomförts för högt upp-satta experter från de anslutande ländernascentralbanker.

Förberedelserna för EU:s utvidgning har i stortsett gått enligt planerna, vilket bör möjliggöraen smidig integrering av de anslutande länder-nas centralbanker i ECBS.

Under 2003 upprättade ECB en generalplan föranslutningen, för att tjäna som en vägledningifråga om planeringen, genomförandet ochövervakningen av alla ECB:s verksamheterinför utvidgningen av ECBS och Eurosystemet.Generalplanen har sin förebild i EMI:s gene-ralplan, som fastställde den organisatoriska ochlogistiska ram som krävdes för att ECBS skullekunna utföra sina uppgifter under etapp tre avEMU. En regelbunden övervakning säkerställeratt alla relevanta frågor behandlas i rätt tid.Detta kommer att möjliggöra en smidig inte-grering av de anslutande ländernas centralban-ker i ECBS regelverk utan att påverka den ope-rativa funktionen hos ECBS-systemen totaltsett. Information om de regelbundna uppdate-ringarna av generalplanen delges i hela ECBSoch i de anslutande länderna. Alla aktivitetergenomförs i enlighet med generalplanen.

3.1 CENTRALBANKSTRANSAKTIONER

Vad beträffar centralbankernas transaktionerinriktades förberedelserna för anslutningendirekt mot de centralbanksuppgifter som kom-mer att påverkas av det utvidgade medlemska-

pet i ECBS i maj 2004, särskilt avseende god-tagbara säkerheter och ERM2.

När det gäller godtagbara säkerheter i Euro-systemets kredittransaktioner kommer vissasäkerheter som f inns noterade endast i deanslutande länderna att bli upptagna på listanöver godtagbara säkerheter från och med dendag centralbankerna i dessa länder ansluts tillECBS. Från och med maj 2004 kommer följakt-ligen dessa centralbanker att börja identif iera,bedöma och rapportera godtagbara säkerheter.Som en del av förberedelserna organiseradeECB en workshop för de anslutande ländernaom dessa funktioner i november 2003.

ECBS har i detalj granskat de operativa funk-tionerna i ett utvidgat deltagande i ERM2. Ifebruari 2004 anordnades en workshop för deanslutande länderna om sådana operativaaspekter. Detta förberedande arbete bör, till-sammans med de tester som skall genomförasunder våren 2004, garantera en smidig operativfunktion av ERM2.

Förutom inom de områden som påverkas av enutvidgning av ECBS vidtogs viktiga åtgärderäven inom operativa områden som har sambandmed en utvidgning av Eurosystemet. Exempel-vis genomfördes studier om konsekvenserna avutvidgningen för genomförandet av penningpo-litiken och förvaltningen av ECB:s valutareser-ver.

3.2 BETALNINGS- OCH AVVECKLINGSSYSTEM

Under 2003 definierade ECB villkoren för enintegrering av de anslutande länderna i Target,som i stort sett erbjuder dem möjligheten attansluta sig till Target när de går med i EU. Deflesta av de anslutande länderna planerar emel-lertid att ansluta sig till systemet först när deinför euron. Arbete har också utförts för attutarbeta en reservlösning som kan användas omden delade plattformen i Target2 (se avsnitt 2.2i kapitel 2) inte f inns tillgänglig när de förstaanslutande länderna ansluter sig till euroområ-det.


3 FÖRBEREDELSER FÖR ANSLUTNINGEN

Som en uppföljning på den bedömning somgjordes under 2002 av säkerheten och effektivi-teten hos marknadsinfrastrukturen och den där-med förknippade övervakningen, rapporteradede anslutande ländernas centralbanker om deframsteg de hade gjort under 2003 för attgenomföra ECB:s allmänna och länderspeci-f ika rekommendationer. Stora framsteg hargjorts och de anslutande ländernas centralban-ker fortsätter sina ansträngningar för att avslutautestående frågor, vid behov i nära samarbetemed andra berörda nationella parter.

ECB organiserade dessutom en serie workshopsför de anslutande ländernas centralbanker somsyftade till att bidra till förberedelserna införanslutningen till EU och, senare, euroområdet.En workshop som organiserades i Warszawainriktades på de preliminära resultaten av detgemensamma arbete som utförts av ECBS ochEuropeiska värdepapperstillsynskommittén omstandarder för clearing- och avvecklingssystemför värdepapper inom EU. Vid en annan work-shop i Prag behandlades Eurosystemets regel-verk för godtagbara säkerheter i syfte att göradet möjligt för de anslutande ländernas central-banker att snarast möjligt anpassa sig till deviktigaste delarna i detta regelverk. Vid entredje workshop i Ljubljana granskades frågorom kostnader, fördelar och risker när det gällertillträde till en central motpartsclearing. Vid enkonferens i Rom med rubriken ”Repo confe-rence for central banks – the landscape of theEuropean market” uppmärksammades dess-utom den senaste tidens utveckling och krav föratt etablera en effektiv och integrerad repo-marknad, särskilt mot bakgrund av EU:s utvidg-ning. Alla dessa evenemang organiserades avECB i samarbete med den nationella central-banken i respektive land.

Under 2003 hjälpte Eurosystemet dessutom deanslutande ländernas centralbanker att självabedöma sina clearing- och avvecklingssystem iförhållande till ”standarderna för användningav avvecklingssystem för värdepapper inom EU i ECBS kredittransaktioner”. Dessa stan-darder har utgjort den nödvändiga ramen förcentralbankerna att effektivt och säkert genom-

föra sina kredittransaktioner (se avsnitt 4.3 ikapitel 3). Syftet med bedömningen var att i etttidigt skede identif iera sådana frågor sombehövde åtgärdas för att Eurosystemets kredit-transaktioner skall fungera smidigt. Totaltbedömdes 20 värdepappersavvecklingssystemoch ett arrangemang som användes av central-banken i ett anslutande land. För varje systemupprättades en lista med rekommendationer.Dessa rekommendationer måste genomföras föratt systemen skall godtas för deltagande i Euro-systemets kredittransaktioner.

I oktober 2003 träffades ECB och ”Central andEastern European Central Securities Deposito-ries and Clearing Houses Association” förfemte gången. Vid detta möte lämnade ECBinformation om en lång rad frågor i sambandmed utvidgningen till företrädare för central-banker, värdepapperstillsynsmyndigheter, vär-depapperscentraler och clearingcentraler i deanslutande länderna.

ECB och European Payments Council, somupprättats av de europeiska bankföreningarnaoch de största bankerna, organiserade ensärskild workshop för utvalda företrädare frånde anslutande ländernas centralbanker ochderas nationella bankföreningar. Syftet meddenna workshop, vid vilken även Europeiskakommissionen deltog, var att utbyta informa-tion av vikt för hur man med framgång skallkunna integrera de anslutande länderna i detgemensamma betalningsområdet i euro.

3.3 SEDLAR

Under 2003 har ECB stött de anslutande län-dernas centralbanker i att upprätta en infra-struktur för att hantera förfalskningar av euro-sedlar. En sådan infrastruktur måste f innas påplats när dessa länder ansluter sig till EU. Medtanke på den långa förberedelsetid som krävsför utbytet av kontanter efter införandet aveuron, organiserade ECB dessutom workshopsför de anslutande ländernas centralbanker därman särskilt behandlade arrangemangen förutgivning och hantering av eurosedlar och kra-

167ECB

Årsrapport2003

ven för att införa sedlar i de anslutande län-derna.

3.4 STATISTIK

Vid ett möte i Köpenhamn i oktober 2002 upp-manade ekonomioch f inansministrarna frånEU:s medlemsstater och kandidatländernaEuropeiska kommissionen (Eurostat) och ECBatt upprätta en handlingsplan för den ekono-miska, monetära och f inansiella statistiken ikandidatländerna. Denna handlingsplan utarbe-tades och godkändes därefter vid ett annat mötemed kandidatländerna i maj 2003. Vid mötetnoterades att den statistiska informationen sta-digt hade blivit mer fullständig och punktlig. Ihandlingsplanen påvisades emellertid också attde anslutande länderna inte skulle kunna upp-fylla samtliga krav när det gäller uppgifternaspunktlighet, detaljnivå och andra kvalitets-aspekter, om inte stora ansträngningar gjordesunder den tid som återstod före anslutningen.

I handlingsplanen betonades betydelsen av till-gång till statistik för att bedöma konvergenslä-get och betydelsen av strukturstatistik. Planenbestår av två delar: den första delen avser sta-tistik som Europeiska kommissionen (Eurostat)har ansvar för, dvs. de årliga nationalräkenska-perna, underskott och skuldsättning i denoffentliga sektorn, det harmoniserade konsu-mentprisindexet, strukturella indikatorer ochkortperiodisk statistik. De flesta åtgärder syftartill att förbättra i) tillgången till statistik ochtillämpningen av rätta begrepp senast i maj2004 och ii) efterlevnaden av EU:s statistik-förordningar allmänt sett. Den andra delen avhandlingsplanen omfattar frågor inom ramenför ECB:s ansvar och avser statistik för betal-ningsbalansen och utlandsställningen, penning-,bank- och f inansmarknadsstatistik samt kvar-talsvisa f inansräkenskaper. Denna statistiksamlas till största delen in av de anslutandeländernas centralbanker. Åtgärderna i denna delsyftar till att säkerställa överensstämmelse medECBS krav.

Båda delarna av handlingsplanen granskasregelbundet. En lägesrapport på hög nivå somutarbetats av Europeiska kommissionen (Euro-stat) och ECB kommer att publiceras i mitten av2004. Dessutom har ECB:s direktion infört enhalvårsöversyn för de indikatorer där ECB harensamt eller delat ansvar.

3.5 IT-INFRASTRUKTUR OCH APPLIKATIONER

Under 2003 gjordes stora framsteg för att för-bereda IT-infrastrukturen och IT-applikatio-nerna för utvidgningen av ECBS. Tre viktigadelar av infrastrukturen håller på att förstärkasför att tillhandahålla den infrastruktur för nät-verk och kommunikation som krävs.

Det centrala nätverket utgör den fysiska hop-kopplingen mellan centralbankerna i ECBS fördata- och röstkommunikation. Ett nytt centraltnätverk håller på att upprättas för att anslutaalla medlemmar i det utvidgade ECBS. Arbetetmed den närmare tekniska utformningen avdetta nätverk inleddes i juli 2003.

I oktober 2003 började ECB genomföra ett pro-jekt för att utvidga den infrastruktur somanvänds i hela ECBS för datakommunikation(”ESCB-Net”) till de anslutande ländernascentralbanker. ESCB-Net är en plattform fördatakommunikation som rymmer merparten avapplikationer för ECBS. Detta inbegriper deapplikationer som krävs som stöd för penning-politiken, ECB:s valutareservtransaktioner,utbytet av statistiska och icke-statistiska upp-gifter samt valutainformation.

ECBS telekonferenssystem håller också på attbyggas ut till att omfatta de anslutande länder-nas centralbanker. Ny utrustning för telekonfe-renser installeras för närvarande för att göra detmöjligt för alla nuvarande och nya ECBS-med-lemmar att delta i telekonferenser via sammasäkra infrastruktur.

Förberedelser har också gjorts för de betydandeförbättringar av IT-applikationerna som är nöd-vändiga för en utvidgning av ECBS och, i ett


senare skede, Eurosystemet. IT-applikationernaför utbytet av statistiska uppgifter har uppdate-rats. De ändringar som krävs av applikationenför att bekämpa euroförfalskningar pågår ochkommer att vara klara innan de anslutande län-dernas centralbanker börjar delta i ECBS ope-rativa system.

169ECB

Årsrapport2003

KonstnärKoen VermeuleTitelUntitled (detail), 2002MaterialOlja på dukFormat 210 × 210 cm

KAP ITEL 8

INSTITUTIONELL RAM,ORGANISATION OCH

ÅRSREDOVISNING

Europeiska centralbankssystemet (ECBS)utgörs av Europeiska centralbanken (ECB) ochde nationella centralbankerna i alla EU:s med-lemsstater (f.n. 15 stater, fr.o.m. den 1 maj 200425 stater). Det omfattar alltså även centralban-kerna i de tre medlemsstater som ännu inte harinfört euron. För att göra centralbanksstruktu-ren i euroområdet tydligare och lättare att förståhar ECB-rådet beslutat använda beteckningen”Eurosystemet” för ECB och de nationellacentralbankerna i de medlemsstater som harinfört euron. Så länge det f inns medlemsstatersom inte har infört euron är det nödvändigt attskilja mellan Eurosystemet och ECBS.

Enligt internationell rätt har ECB status somjuridisk person. ECB utgör kärnan i Eurosyste-met och ECBS ser till att deras respektive upp-gifter fullgörs antingen inom den egna verksam-heten eller via de nationella centralbankerna.

Varje nationell centralbank har status som juri-disk person i enlighet med respektive landsnationella lagstiftning. De nationella central-bankerna i euroområdet är en integrerad del avEurosystemet och fullgör dess uppgifter ienlighet med de regler som har fastställts avECB:s beslutande organ. De nationella central-bankerna bidrar också till arbetet inom ECBSgenom sitt deltagande i de olika ECBS-kom-mittéerna (se avsnitt 1.5 i detta kapitel). De fårpå eget ansvar utföra funktioner som inte rörEurosystemet, såvida inte ECB-rådet slår fastatt dessa funktioner skulle strida mot Euro-systemets mål och uppgifter.

Eurosystemet och ECBS styrs av ECB:s beslu-tande organ: ECB-rådet och direktionen.Beslutsfattandet inom Eurosystemet och ECBSär centraliserat, men ECB är enligt ECBS-stad-gan skyldig att följa decentraliseringsprincipen


1.1 EUROSYSTEMET OCH EUROPEISKA CENTRALBANKSSYSTEMET

1 ECB:S BESLUTANDE ORGAN, INTERNA STYRNINGOCH KONTROLL

EUROSYSTEMET

EU

RO

PE

ISK

A C

EN

TR

AL

BA

NK

SS

YS

TE

ME

T (

EC

BS

)

Allm

änn

a rå

det

Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique

Deutsche Bundesbank

Bank of Greece

Banco de Espanña

Banque de France

Central Bank & Financial Services Authority of Ireland

Banca d’Italia

Banque centrale duLuxembourg

De Nederlandsche Bank

Oesterreichische Nationalbank

Banco de Portugal

Suomen Pankki – Finlands Bank

Danmarks Nationalbank

Sveriges Riksbank

Bank of England

DirektionenECB-rådet

Europeiska centralbanken (ECB)A

llmän

na

råd

et

ECB-rådet

Direktionen

vid beslut om hur de ovannämnda uppgifternaskall fullgöras. ECB:s allmänna råd är ECB:stredje beslutande organ och kommer att f innasså länge det f inns medlemsstater som inte harinfört euron. De beslutande organens funktionregleras i fördraget, ECBS-stadgan och rele-vanta arbetsordningar.1

1.2 ECB-RÅDET

ECB-rådet består av alla ledamöter i ECB:sdirektion samt centralbankscheferna i de med-lemsstater som har infört euron. Enligt fördra-get är ECB-rådets främsta ansvarsområden:

– att anta de riktlinjer och fatta de beslut sombehövs för att se till att Eurosystemet full-gör sina uppgifter, och

– att utforma euroområdets penningpolitik,bland annat genom att fatta beslut om mel-lanliggande penningpolitiska mål, styrrän-tor och försörjningen av reserver i Euro-systemet, samt fastställa nödvändigariktlinjer för beslutens verkställande.

ECB-rådet sammanträder i regel två gånger imånaden på ECB:s kontor i Frankfurt am Maini Tyskland. Särskilt vid månadens första mötegör rådet bland annat en grundlig bedömning avden monetära och ekonomiska utvecklingenoch fattar beslut i samband med detta, medandet andra mötet normalt är inriktat på ECB:soch Eurosystemets andra uppgifter och ansvars-områden. År 2003 hölls två möten utanförFrankfurt: ett på Banca d’Italia i Rom och ett påBanco de Portugal i Lissabon.

När ECB-rådet fattar beslut om penningpoliti-ken och om ECB:s och Eurosystemets övrigauppgifter agerar dess medlemmar inte somföreträdare för sina länder utan är personligenfullständigt självständiga. Detta avspeglas iprincipen ”en medlem, en röst” som tillämpas iECB-rådet.

I december 2002 fattade ECB-rådet ett enhäl-ligt beslut om förslaget att justera röstningsreg-

lerna med hänsyn till att euroområdet i framti-den kommer att växa inom ett utvidgat EU. För-slaget lades fram i enlighet med den bemyndi-gandeklausul rörande ECB som ingår iNicefördraget. Efter Nicefördragets ikraftträ-dande den 1 februari 2003 antog ECB formellten rekommendation om justering av röstnings-reglerna i ECB-rådet.

ECB:s rekommendation överlämnades till EU-rådet i februari 2003. Med utgångspunkt irekommendationen och efter att ha beaktatEuropeiska kommissionens och Europaparla-mentets yttranden antog EU-rådet på stats- ochregeringschefsnivå den 21 mars 2003 ett enhäl-ligt beslut om ändring av artikel 10.2 i ECBS-stadgan (röstningsreglerna i ECB-rådet). För attbeslutet skall kunna träda i kraft måste det rati-f iceras av alla medlemsstater, vilket ännu intehar skett.

Enligt detta beslut skall alla medlemmar i ECB-rådet även i fortsättningen delta i möten ochöverläggningar. Det kommer emellertid aldrigatt vara fler än 15 nationella centralbankschefersom har rösträtt. De 15 rösträtterna kommer attrotera mellan centralbankscheferna i en förut-bestämd ordning. De sex medlemmarna i direk-tionen kommer att ha kvar sina permanentarösträtter. För att de röstberättigade central-bankscheferna vid varje given tidpunkt skallkomma från länder som tillsammans är repre-sentativa för euroområdets ekonomi som helhetkommer centralbankscheferna inte att harösträtt lika ofta. Denna åtskillnad mellancentralbankscheferna kommer emellertid baraatt gälla i fråga om hur ofta de har rösträtt. Föralla centralbankschefer som vid en given tid-punkt har rösträtt kommer principen ”en med-lem, en röst” att gälla.

173ECB

Årsrapport2003

1 Se Europeiska centralbankens beslut, ECB/2004/2 av den 19 februari 2004 om arbetsordningen för Europeiska central-banken, EUT L 80, 18.3.2004, s. 33; Arbetsordning för Euro-peiska centralbankens allmänna råd, EGT L 75, 20.3.1999, s. 36och L 156, 23.6.1999, s. 52; Europeiska centralbankens beslutECB/1999/7 av den 12 oktober 1999 om arbetsordningen förEuropeiska centralbankens direktion, EGT L 314, 8.12.1999, s.34. Arbetsordningarna f inns även på ECB:s webbplats.

Centralbankscheferna kommer att delas in iolika grupper beroende på vikten av deras län-ders ekonomier inom euroområdet, vilketberäknas med hjälp av en indikator som för-utom bruttonationalprodukten även tar hänsyntill deras f inansmarknaders storlek. När antaleteuroländer överstiger 15 kommer det att f innastvå sådana grupper. När det f inns 22 euroländerkommer systemet att ha tre grupper. Inom varjegrupp kommer alla centralbankschefer att harösträtt lika länge. Det nya röstningssystemethar utformats för att kunna hantera en utvidg-ning av euroområdet till upp till 27 länder, dvs.de nuvarande EU-medlemsstaterna och de tolvanslutande länder som räknas upp i den förklar-ing om utvidgningen av Europeiska unionensom är bifogad Nicefördraget. Rotationssyste-met kommer att göra det möjligt för ECB-rådetatt även i fortsättningen kunna fatta snabba ocheffektiva beslut, samtidigt som man har kvarprincipen om medlemmarnas personliga delta-gande i ECB-rådet och principen om ”en med-lem, en röst”.


175ECB

Årsrapport2003

ECB-RÅDET

Bakre raden (från vänster till höger):Guy Quaden, Matti Vanhala,Nicholas C. Garganas,Ernst Welteke, Jaime Caruana,Nout Wellink, Klaus Liebscher,Eugenio Domingo Solans,Tommaso Padoa-Schioppa

Främre raden (från vänster till höger):Vítor Constâncio,Yves Mersch, Otmar Issing,Lucas D. Papademos,Jean-Claude Trichet,Gertrude Tumpel-Gugerell,John Hurley, Antonio Fazio,Christian Noyer,

Willem F. DuisenbergOrdförande i ECB (t.o.m. den 31 oktober 2003)Jean-Claude TrichetOrdförande i ECB (fr.o.m. den 1 november 2003)Lucas D. PapademosVice ordförande i ECBJaime CaruanaChef för Banco de EspañaVítor ConstâncioChef för Banco de PortugalEugenio Domingo SolansLedamot av ECB:s direktionAntonio FazioChef för Banca d’ItaliaNicholas C. GarganasChef för Bank of GreeceSirkka HämäläinenLedamot av ECB:s direktion (t.o.m. den 31 maj 2003)John HurleyChef för Central Bank & Financial ServicesAuthority of IrelandOtmar Issing Ledamot av ECB:s direktion

Klaus LiebscherChef för Oesterreichische NationalbankYves MerschChef för Banque centrale du LuxemburgChristian NoyerChef för Banque de France (fr.o.m. den 1 november 2003)Tommaso Padoa-SchioppaLedamot av ECB:s direktionGuy QuadenChef för Nationale Bank van België/Banque Nationale de BelgiqueJean-Claude TrichetChef för Banque de France (t.o.m. den 31 oktober 2003)Gertrude Tumpel-GugerellLedamot av ECB:s direktion (fr.o.m. den 1 juni 2003)Matti VanhalaChef för Suomen Pankki – Finlands BankNout WellinkChef för De Nederlandsche BankErnst WeltekeChef för Deutsche Bundesbank


Direktionen består av ordföranden, vice ordfö-randen och fyra andra ledamöter som utsesefter en gemensam överenskommelse på stats-eller regeringschefsnivå mellan de medlemssta-ter som har infört euron. Direktionen samman-träder som regel en gång i veckan och har somviktigaste ansvarsområden

– att förbereda ECB-rådets sammanträden,

– att genomföra euroområdets penningpolitikenligt ECB-rådets riktlinjer och beslut och isamband med detta ge de nationella central-bankerna i euroområdet nödvändigainstruktioner,

– att sköta ECB:s löpande verksamhet, och

– att utöva vissa befogenheter som ECB-rådethar delegerat till den, däribland vissa avföreskriftskaraktär.

Den 1 oktober 2003 tillsattes en ledningsgruppsom har en ledamot av direktionen som ordfö-rande och rapporterar till direktionen (se avsnitt2.2 i detta kapitel). Den nya gruppen förväntasminska direktionens arbetsbörda och göra detmöjligt för den att inrikta sig på strategiska frå-gor.

1.3 DIREKTIONEN

Bakre raden (från vänster till höger):Eugenio Domingo Solans

Tommaso Padoa-Schioppa,Otmar Issing,

Främre raden (från vänster till höger):

Lucas D. Papademos,Jean-Claude Trichet,

Gertrude Tumpel-Gugerell

Willem F. DuisenbergOrdförande i ECB (t.o.m. den 31 oktober 2003)Jean-Claude TrichetOrdförande i ECB (fr.o.m. den 1 november 2003)Lucas D. PapademosVice ordförande i ECBEugenio Domingo SolansLedamot av ECB:s direktion

Sirkka HämäläinenLedamot av ECB:s direktion (t.o.m. den 31 maj 2003)Otmar IssingLedamot av ECB:s direktionTommaso Padoa-SchioppaLedamot av ECB:s direktionGertrude Tumpel-GugerellLedamot av ECB:s direktion (fr.o.m. den 1 juni 2003)

Direktoratet förinternrevision

Michèle Caparello

Direktoratet förplanering och kontrollKlaus Gressenbauer

Generaldirektoratet förekonomisk och

penningpolitisk analysGert Jan Hogeweg

Stf. Philippe Moutot,Wolfgang Schill

Direktoratet förkommunikation

Elisabeth Ardaillon-Poirier

Generaldirektoratet förinternationella och

europeiska förbindelser Pierre van der HaegenStf. Georges Pineau

Generaldirektoratet förbetalningssystem

Jean-Michel GodeffroyStf. Koenraad de Geest

Generaldirektoratet förforskning

Vítor GasparStf. Ignazio Angeloni

Generaldirektoratet förstatistik

Steven KeuningStf. Werner Bier

Generaldirektoratet föradministrationGerald Grisse

Direktoratet förbetalningsmedelAntti Heinonen

Generaldirektoratet försekretariat och språktjänster Frank Moss

Stf. Julio Durán

Generaldirektoratet för marknadsoperationer

Francesco PapadiaStf. Paul Mercier,Werner Studener

Generaldirektoratet för rättsfrågor

Antonio Sáinz de Vicuña

Direktoratet förfinansiell stabilitet

och tillsynMauro Grande

Rådgivare till direktionenGilles Noblet

ECB:s ständiga representation i Washington, D.C.

Johannes Onno de Beaufort Wijnholds

Generaldirektoratet förinformationssystem

Jim EtheringtonStf. Hans-Gert Penzel

1 Gäller från den 1 maj 2004.2 Rapporterar direkt till direktionen i vissa frågor.

Juristes-linguistesavdelningenAvdelningarna för � språktjänster � sekretariatÖversättningsavdelningen

Avdelningarna för � extern statistik � finans- och nationalräkenskaper i euroområdet samt ekonomisk statistik � monetär statistik och statistik över finansinstitut och finansmarknader � statistikinformation och användartjänster � utveckling och samordning av statistik

Avdelningarna för � sedelutgivning � sedeltryckning

Avdelningen för officiella publikationeroch bibliotekPress- och informationsavdelningenAvdelningen för protokoll och konferenser

Avdelningarna för 1 � ekonometriska modeller � penningpolitik � finansiell forskning

Avdelningarna för � budget och projekt � organisationsplanering

Avdelningarna för � betalningssystempolicy � värdepappersavvecklingssystem � Target

Avdelningarna för � finansiell rätt � institutionell rätt

Avdelningarna för � EU:s institutioner och forum � EU:s grannregioner � multilaterala förbindelser, Asien, Stillahavsområdet och västra halvklotet

Avdelningarna för � Back office � Front office � investeringar � marknadsoperationsanalys � portföljförvaltningssystem � riskhantering 2

Avdelningarna för � ECB-revision � ECBS-revision

Avdelningarna för � finansiell stabilitet � finansiell tillsyn

Avdelningarna för � kontorstjänster � fastighetsförvaltning � Säkerhets- och transportavdelningenDirektoratet för redovisning: Ian IngramAvdelningarna för � redovisning � finansiell rapportering och policyDirektoratet för HR: Berend van BaakAvdelningarna för � löne- och personalfrågor � rekrytering och personalutveckling

Direktoratet för IT-projekt: N.N.Avdelningarna för � IT-ledningsfunktioner � IT-drift och support

Direktoratet för ekonomisk utvecklingWolfgang SchillAvdelningarna för � makroekonomisk utveckling i euroområdet � EU-länder � extern utveckling

Direktoratet för penningpolitikHans-Joachim KlöckersAvdelningarna för � kapitalmarknader och finansstruktur � penningpolitisk inriktning � penningpolitisk strategi

DirektionenBakre raden (vänster till höger): Eugenio Domingo Solans, Tommaso Padoa-Schioppa, Otmar IssingFrämre raden (vänster till höger): Lucas D. Papademos (vice ordförande), Jean-Claude Trichet (ordförande), Gertrude Tumpel-Gugerell

Avdelningen för finanspolitik

Direktionen


1.4 ECB:S ALLMÄNNA RÅD

ECB:s allmänna råd består av ECB:s ordfö-rande och vice ordförande samt nationalbanks-cheferna i alla EU:s medlemsstater. ECB:s all-männa råd utför de uppgifter som övertagitsfrån Europeiska monetära institutet och somECB fortfarande måste fullgöra eftersom allamedlemsstater inte har infört euron. År 2003sammanträdde ECB:s allmänna råd planenligtfyra gånger. För att utöka samarbetet med

centralbankerna i de anslutande länderna införutvidgningen av ECBS beslutade ECB:s all-männa råd i september 2002 att cheferna för deanslutande ländernas centralbanker från ochmed undertecknandet av anslutningsfördragetskulle inbjudas att delta som observatörer imötena i ECB:s allmänna råd. Den 26 juni 2003deltog cheferna för de tio anslutande staternascentralbanker för första gången som observatö-rer i ett möte i ECB:s allmänna råd.

Bakre raden (från vänster till höger):

John Hurley, Nout Wellink,Ernst Welteke, Klaus Liebscher,

Nicholas C. Garganas,Bodil Nyboe Andersen,

Mittersta raden (från vänster till höger):

Antonio Fazio, Matti Louekoski,Guy Quaden, Lars Heikensten,

Christian Noyer, Jaime Caruana,

Främre raden (från vänster till höger):

Yves Mersch, Vítor Constâncio,

Jean-Claude Trichet,Lucas D. Papademos,

Mervyn King

Willem F. Duisenberg (t.o.m. den 31 oktober 2003)Ordförande i ECB Jean-Claude Trichet (fr.o.m. den 1 november 2003)Ordförande i ECB Lucas D. PapademosVice ordförande i ECBBodil Nyboe AndersenChef för Danmarks NationalbankJaime CaruanaChef för Banco de EspañaVítor ConstâncioChef för Banco de PortugalAntonio FazioChef för Banca d’ItaliaNicholas C. GarganasChef för Bank of GreeceEdward A. J. George (t.o.m. den 30 juni 2003)Chef för Bank of England Lars Heikensten Chef för Sveriges riksbankJohn HurleyChef för Central Bank & Financial ServicesAuthority of Ireland

Mervyn King (fr.o.m. den 1 juli 2003)Chef för Bank of England Klaus Liebscher Chef för Oesterreichische NationalbankYves MerschChef för Banque centrale du LuxemburgChristian Noyer (fr.o.m. den 1 november 2003)Chef för Banque de France Guy QuadenChef för Nationale Bank van België/Banque Nationale de BelgiqueJean-Claude Trichet (t.o.m. den 31 oktober 2003)Chef för Banque de France Matti Vanhala*

Chef för Suomen Pankki – Finlands BankNout WellinkChef för De Nederlandsche BankErnst WeltekeChef för Deutsche Bundesbank

* Erstatt på bilden av Matti Louekoski, vice ordförande SuomenPankki – Finlands Bank

ECBS kommittéer spelar fortfarande en viktigroll i utförandet av Eurosystemets/ECBS upp-gifter. Kommittéerna har på begäran av bådeECB-rådet och direktionen tillfört sakkunskapinom sina behörighetsområden och underlättatbeslutsprocessen. Normalt får endast tjänste-män från centralbankerna i Eurosystemet deltai ECBS kommittéer. De nationella centralban-kerna i medlemsstater som ännu inte har införteuron deltar emellertid i möten i ECBS kom-mittéer när det handlar om frågor som fallerinom ECB:s allmänna råds behörighetsområde.När så är lämpligt får även andra behörigaorgan inbjudas, t.ex. nationella tillsynsmyndig-heter när det gäller kommittén för banktillsyn.Efter undertecknandet av anslutningsfördraget iapril 2003 och i linje med beslutet att låta che-ferna för de anslutande staternas centralbankerdelta i möten i ECB:s allmänna råd, bjudsexperter från de anslutande staternas central-banker in att delta som observatörer i möten i

ECBS kommittéer när det handlar om frågorsom faller inom ECB:s allmänna råds behörig-hetsområde. Det f inns för närvarande tolvECBS-kommittéer, vilka samtliga inrättatsenligt artikel 9 i ECB:s arbetsordning.

Budgetkommittén, som inrättats enligt artikel 15i ECB:s arbetsordning, bistår ECB-rådet i frå-gor som rör ECB:s budget.

1.6 INTERN STYRNING OCH KONTROLL

Förutom de beslutande organen omfattar ECB:ssystem för intern styrning och kontroll ävenflera externa och interna kontrollinstanser.

EXTERNA KONTROLLINSTANSERI ECBS-stadgan föreskrivs två kontrollinstan-ser, nämligen den externa revisor som granskarECB:s årsredovisning (artikel 27.1 i ECBS-

179ECB

Årsrapport2003

1.5 ECBS KOMMITTÉER OCH BUDGETKOMMITTÉN

Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (PSSC)Jean-Michel Godeffroy

Statistikkommittén (STC)Steven Keuning

ECBS KOMMITTÉER , BUDGETKOMMITTÉN OCH DERAS ORDFÖRANDEN

Redovisningkommittén (AMICO)Ian Ingram

Kommittén för internationella förbindelser (IRC)Hervé Hannoun

Banktillsynskommittén (BSC)Edgar Meister

Rättskommittén (LEGCO)Antonio Sáinz de Vicuña

Sedelkommittén (BANCO)Antti Heinonen

Kommittén för marknadsoperationer (MOC)Francesco Papadia

Kommittén för extern information (ECCO)Elisabeth Ardaillon-Poirier

Penningpolitiska kommittén (MPC)Gert Jan Hogeweg

IT-kommittén (ITC)Jim Etherington

Kommittén för internrevision (IAC)Michèle Caparello

Budgetkommittén (BUCOM)Liam Barron

stadgan) och Europeiska revisionsrätten, somgranskar effektiviteten i ECB:s förvaltning(artikel 27.2).

I augusti 2002 beslutade ECB-rådet att revi-sionsuppdraget skulle rotera mellan olika revi-sionsbyråer för att därmed garantera denexterna revisorns självständighet. Detta beslutverkställdes i samband med utnämningen avECB:s externa revisor (enligt artikel 27.1 iECBS-stadgan). En ny extern revisor börjadeanlitas från och med september 2003.2

Europeiska revisionsrättens årliga rapport ochECB:s svar har offentliggjorts på ECB:swebbplats och i Europeiska unionens officiellatidning.

INTERNA KONTROLLINSTANSERÅr 2003 fortsatte ECB:s internrevision attutföra revisionsuppdrag på uppdrag av direk-tionen. Internrevisionens mandat fastställs iECB:s revisionsstadga.3 Internrevisionen ana-lyserar och utvärderar vid skilda tillfällenECB:s interna kontrollsystems tillräcklighetoch effektivitet och hur väl ECB utför de upp-gifter som har tilldelats systemet. Internrevi-sionens verksamhet följer de internationellanormer för yrkesmässig utövning av internrevi-sion som har fastställts av Institute of InternalAuditors.

Kommittén för internrevision, som är en ECBS-kommitté och som inrättats med ett mandat frånECB-rådet, består av cheferna för internrevi-sionen på ECB och de nationella centralban-kerna. Den ansvarar för att se till att det sker ensamordning av revisionen beträffande gemen-samma projekt och gemensamma operativasystem på ECBS-nivå.

ECB:s interna kontrollstruktur är funktionsba-serad, vilket innebär att varje enhet (avdelning,direktorat eller generaldirektorat) ansvarar försin egen interna kontroll och effektivitet. Detsker genom att enheterna genomför en seriekontrollrutiner inom sina ansvarsområden. Detf inns till exempel en uppsättning regler ochrutiner – kallad ”kinesisk mur” – för att för-

hindra att information från exempelvis de en-heter som ansvarar för genomförandet av pen-ningpolitiken når de enheter som ansvarar förförvaltningen av ECB:s valutareserv och egnamedel. Förutom dessa kontroller ger direktora-tet för planering och kontroll, avdelningen förriskhantering och direktoratet för internrevi-sion de olika affärsområdena och direktionenråd och förslag om konkreta kontrollfrågor sompåverkar hela organisationen.

Det f inns en uppförandekod för ECB-rådetsmedlemmar som klargör deras ansvar att värnaEurosystemets integritet och anseende och setill att verksamheten bedrivs effektivt.4 ECB-rådet har också tillsatt en rådgivare som skallge vägledning om vissa yrkesetiska aspekter.Koden kompletterar Europeiska centralbankensuppförandekod, som ger vägledning och fast-ställer riktmärken för ECB:s personal ochdirektionsledamöter som alla förväntas iakttaen hög yrkesetik i sin tjänsteutövning.5

ECB har detaljerade regler för att förhindra attkänslig information om f inansmarknadernamissbrukas (”regler om insiderhandel”). Enligtdessa regler får ECB:s personal och direk-tionsledamöterna, varken direkt eller indirektanvända sig av insiderinformation som de fårtillgång till när de utför privata ekonomiskatransaktioner, som genomförs på egen risk ochför egen räkning, eller på tredje mans risk ochför tredje mans räkning.6 En etisk rådgivare hartillsatts av direktionen för att se till att dessaregler tillämpas på ett enhetligt sätt.


2 Efter ett upphandlingsförfarande utsågs KPMG Deutsche Treu-hand-Gesellschaft till ECB:s nya externa revisor under enfemårsperiod.

3 ECB:s revisionsstadga publiceras på ECB:s webbplats för att geinsyn i ECB:s revisionsbestämmelser.

4 Se uppförandekoden för ECB-rådets medlemmar, EGT C 123,24.5.2002, s. 9 och ECB:s webbplats.

5 Se uppförandekodex för Europeiska centralbanken i enlighetmed artikel 11.3 i arbetsordningen för Europeiska centralban-ken, EGT C 76, 8.3.2001, s. 13 och ECB:s webbplats.

6 Se punkt 1.2 i ECB:s personalföreskrifter med regler om uppfö-rande och sekretess i tjänsten, EGT C 236, 22.8.2001, s. 13 ochECB:s webbplats.

BEDRÄGERIBEKÄMPNINGÅr 1999 antog Europaparlamentet och EU-rådetförordning (EG) nr 1073/1999 om utredningarsom utförs av Europeiska byrån för bedrägeri-bekämpning (Olaf-förordningen)7 för att skärpainsatserna mot bedrägerier, korruption ochannan olaglig verksamhet som skadar gemen-skapens f inansiella intressen. Enligt förord-ningen skall OLAF bland annat utföra internautredningar av misstänkta bedrägerier inomgemenskapens institutioner, organ och byråer.

Även om ECB-rådet till fullo erkänner ochaccepterar att det behövs kraftfulla åtgärder föratt förhindra bedrägerier ansåg rådet att ECB:soberoende ställning och lagstadgade uppgifterinnebar att Olaf-förordningen inte var tillämp-lig på ECB. I stället antog ECB-rådet det egnabeslutet ECB/1999/5 den 7 oktober 1999 ombedrägeribekämpning som innebar att det inrät-tades ett omfattande system för bedrägeribe-kämpning under uppsikt ytterst av en obero-ende bedrägeribekämpningskommitté. I ochmed inrättandet av denna oberoende kommittéförstärktes de ursprungliga kontrollinstansernainom ECB. År 2003 höll bedrägeribekämp-ningskommittén ett möte och den f ick regel-bundet information av direktoratet för internre-vision om alla frågor av relevans för utförandetav sina uppgifter.

Denna inställning ifrågasattes senare av Euro-peiska kommissionen med stöd av Nederlän-derna, Europaparlamentet och EU-rådet (MålC-11/00). Den 10 juli 2003 fattade EG-domsto-len ett beslut om parternas inlagor som innebaratt beslut ECB/1999/5 ogiltigförklarades.

Domstolen slog i sitt beslut entydigt fast attECB ”omfattas av gemenskapsbestämmel-serna”. Den konstaterade samtidigt att fördra-gets upphovsmän hade velat garantera att ECBär i stånd att fullgöra sina uppgifter på ett obe-roende sätt. Domstolen slog emellertid fast attdetta oberoende inte medför att ECB helt fri-görs från gemenskapen eller undantas från allagemenskapsbestämmelser. Detta resonemangöverensstämmer med ECB:s uppfattning. Olaf-förordningens tillämpning får inte inkräkta på

ECB:s oberoende i utförandet av sina uppgifter.

ECB håller nu på att utarbeta ett nytt beslut somtar hänsyn till domstolens beslut.

181ECB

Årsrapport2003

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiskabyrån för bedrägeribekämpning (Olaf), EGT L 136, 31.5.1999,s. 1. Se även den likalydande förordningen (Euratom) nr 1074/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs avEuropeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), EGT L 136,31.5.1999, s. 8.

2.1 PERSONALFRÅGOR

PERSONALSTATPersonalstaten för 2003 motsvarade 1 271,5årsarbetare. I slutet av 2003 uppgick antaletanställda vid ECB till 1 217 (1 213,5 omräknattill årsarbetare), jämfört med 1 109 (1 105,5årsarbetare) i slutet av 2002. I genomsnitt hadeECB 1 160 anställda under 2003, jämfört med 1080 under 2002. Under 2003 nyanställdes 151personer och 41 anställda lämnade ECB. Detbudgeterade antalet årsarbetare för 2004 harfastställts till 1 362,5, vilket motsvarar enökning med 7,1 % i förhållande till 2003.

Från och med den 1 januari 2003 kunde allalediga platser sökas av medborgare från deanslutande länderna. ECB genomförde fram-gångsrika rekryteringskampanjer för att särskiltrekrytera sådana personer för anställning somöversättare, juristlingvister och jurister. Förnärvarande har 39 anställda från de anslutandeländerna anställningskontrakt på mer än ett år.

Under 2003 tjänstgjorde 90 experter från denationella centralbankerna vid ECB under kor-tare perioder på i genomsnitt cirka fyra måna-der. Av dessa experter kom 48 från centralban-ker i de anslutande länderna. Dessa kortaretjänstgöringsperioder visade sig vara mycketvärdefulla för både ECB och de anslutande län-dernas centralbanker när det gäller förberedel-serna för EU:s utvidgning.

Under 2003 erbjöd ECB 113 korttidskontrakt(inklusive förlängning) för att ersätta personalsom tagit ut föräldraledighet och obetald ledig-het, jämfört med 60 under 2002.

ECB erbjöd praktikplatser åt 166 studenter ochakademiker, främst med ekonomisk bakgrund,på i genomsnitt tre till fyra månader. Under2002 erbjöds 135 praktikplatser. Under 2003var 48 av dessa praktikanter medborgare från deanslutande länderna.

Inom ramen för programmet besökande fors-kare (Research Visitors Programme), som ärinriktat på särskilda forskningsprojekt på högnivå inom det penningpolitiska området, togs24 forskare emot under 2003, jämfört med 20under 2002 (se avsnitt 5 i kapitel 2).

Forskningsprogrammet för akademiker (GraduateResearch Programme), som vänder sig till högtkvalif icerade forskningsstuderande som kom-mit långt i sin doktorandutbildning, lockade 12deltagare under 2003, samma antal som under2002.

INTERN RÖRLIGHETUnder 2003 bytte 93 anställda arbete perma-nent efter att framgångsrikt ha sökt internavakanser för fasta anställningar. Dessutom upp-muntrade ECB tillfällig intern rörlighet. Tolvanställda bytte arbete under en begränsad tids-period för att skaffa sig arbetserfarenhet ellerför att ta itu med ett brådskande, men tillfälligt,verksamhetsbehov, innan de återgick till sinatidigare arbeten.

EXTERN RÖRLIGHETI början av året introducerades ett program förextern arbetserfarenhet för att stödja persona-lens utveckling. Inom ramen för detta programkan personal förordnas att tjänstgöra vid natio-nella centralbanker och andra relevanta interna-tionella och europeiska institutioner. Under2003 deltog tre anställda i detta program underperioder på två till fem månader.

BARNDAGHEM OCH EUROPEISKA SKOLANECB:s daghemsresurser har utvidgats med etttredje permanent daghem som erbjuder ytterli-gare 90 platser för barn till anställda vid ECB.Nu erbjuds totalt 221 platser för barn som ärminst tre månader.

Högstadieskolan vid Europeiska skolan iFrankfurt öppnades i september 2003 med femårskurser. Liksom på för- och grundskolenivå-erna har skolan fyra språkavdelningar: eng-elska, franska, tyska och italienska.


2 ORGANISATIONSUTVECKLING

2.2 ÅTGÄRDER FÖR ATT STÄRKA DEN INTERNAORGANISATIONEN

Sedan 1998 har ECB prioriterat upprättandet avsina funktioner, utarbetandet och genomföran-det den gemensamma penningpolitiken samtinförandet av euron. Samtidigt har ECB emel-lertid växt stadigt och antalet anställda harökat, vilket skapat ett behov att stärka dess välfungerande interna organisation. Efter att infö-randet av kontanter i euro framgångsrikt hadefullföljts beslutade direktionen därför attförbättra organisationsstrukturen, ytterligareutveckla ledningsstrukturen och förvalt-ningsprocesserna och förstärka personalpoliti-ken, särskilt med avseende på rekrytering ochkarriärutveckling.

ECB PÅ GÅNGInom ramen för den ökade inriktningen på attstärka ECB:s interna organisation beslutadedirektionen i början av 2003 dessutom attgenomföra medarbetarundersökningar i frågaom organisationsprinciper, intern kommunika-tion och verksamhetens resultat. På grundvalav dessa undersökningar beslutade direktionenatt inleda en process i syfte att förbättra ECB:sfunktion, med arbetsnamnet ”ECB på gång”.Under processen engagerades de anställda istörsta möjliga utsträckning i att behandla defrågor som tagits upp i medarbetarundersök-ningen. Fyra projektgrupper bildades underledning av ett projektkontor och direktionen.Projektgrupperna utarbetade förslag med avse-ende på ledning, kompetensutveckling, internkommunikation och åtgärder för att minskabyråkratin. I oktober 2003 godkände direktio-nen merparten av förslagen från de fyra projekt-grupperna och inrättade ett programkontor somkommer att övervaka den vidare utvecklingenoch genomförandet av de godkända åtgärderna.”ECB på gång” bör kunna vara klart att genom-föra senast den 1 juli 2004.

INRÄTTANDET AV EN LEDNINGSKOMMITTÉDirektionen gjorde även en översyn av sin egenfunktion och sin roll i förvaltningen av ECB.Den beslutade att inrätta en ledningskommitté,som kommer att ge råd till och bistå direktionen

i frågor som rör ECB:s förvaltning, strategiskaplanering och årliga budgetprocess. Detta kom-mer att göra det möjligt för direktionen att ägnasig mer åt förberedelser och diskussioner omstrategiska frågor, med hänsyn till dels ECB:suppgifter och policy, dels ECB:s interna struk-tur och funktioner. Ledningskommittén, somrapporterar till direktionen, leds av en direk-tionsledamot och består av personer på chefs-nivå. Kommittén inledde sitt arbete i oktober2003.

OMSTRUKTURERING AV GENERALDIREKTORATETFÖR INFORMATIONSSYSTEMSedan 1994 har ett omfattande arbete lagts nedpå upprätta central infrastruktur med applika-tioner inför starten av etapp tre av EMU ochinförandet av euron. Under denna tid har bådeEMI:s och ECB:s IT-avdelningar lyckats hållade fastställda tidsfristerna, och ECB:s ochECBS informationssystem har visat sig sundaoch robusta.

I början av 2002 beslutade ECB att se över hurtjänsterna från informationssystemen utförs vidECB. Syftet var att bedöma den bef intligaeffektiviteten i organisationens förmåga attimplementera IT-stöd och att ge vägledning omdess framtida riktning.

I juli 2003 godkände direktionen fyra huvud-rekommendationer som hade utarbetats i sam-arbete med en extern konsult som valts ut föratt bistå vid översynen. Dessa rekommendatio-ner kommer att leda till en strategiskt ny inrikt-ning på det IT-stöd som införs och inkluderaföljande åtgärder:

– En förstärkning av styrningen av projekt-portföljen med inriktning på prioriteringoch allokering av IT och f inansiella resur-ser.

– En omorganisation av generaldirektoratetför informationssystem (GD informa-tionssystem) har ägt rum i syfte att fokuserapå förbättrad projektstyrning och förmågaatt leverera resultat. Personalen vid GDinformationssystem kommer följaktligen att

183ECB

Årsrapport2003

i högre grad koncentrera sig på intern pro-jektstyrning och resultatinriktad kompetensför att kunna hantera det ökade behovet avIT-projekt från ECB:s affärsområden ochfrån ECBS.

– ECB kommer i högre grad att sikta in sig påatt upprätta och genomföra gemensammastandarder för IT-arkitekturen i syfte attminska komplexiteten och driftskostna-derna för IT-systemet.

– Slutligen kommer ECB att ompröva möjlig-heterna att lägga ut operativ IT-verksamhet,stödverksamhet på IT-området och verksam-het som rör IT-infrastruktur.

Den nya organisationsstrukturen upprättaskring tre områden: ett direktorat för IT-projekt,en avdelning för IT-drift och underhåll och enavdelning för IT-ledningsfunktioner. Genomfö-randet av de andra rekommendationerna harinletts och bör vara avslutade i slutet av 2004.

OMORGANISATION AV GENERALDIREKTORATETFÖR STATISTIKUnder 2003 skedde en omorganisation av gene-raldirektoratet för statistik (GD statistik).Sedan ECB inrättades har arbetet och antaletanställda vid GD statistik mer än fördubblats,medan organisationen i stort sett haft oföränd-rad struktur. Den medelsiktiga strategin för sta-tistiken, som antogs av ECB i början av 2003(se avsnitt 4 i kapitel 2), skulle endast kunnagenomföras efter en organisatorisk översyn avgeneraldirektoratet. Denna översyn inleddes ifebruari 2003 och utfördes av en grupp sominkluderade en expert från de nationellacentralbankerna. På grundval av gruppens för-slag godkände direktionen en ny organisations-struktur som trädde i kraft den 1 februari 2004.

Ett av huvuddragen i denna omorganisation ären förstärk användarinriktning vid GD statistik,dvs. genom en centraliserad informationstjänstför användare. Dessutom kommer den nyastrukturen att öka effektiviteten och tydligheteni utvecklingen av ny statistik och statistiskastandarder genom att sammanföra tidigare

utspridda befattningar för dessa uppgifter i enseparat ny avdelning.

2.3 NY ECB-BYGGNAD

ECB, som för närvarande har sin verksamhetförlagd till flera olika förhyrda lokaler, harbeslutat att låta uppföra en ny byggnad. Bankenhar därför köpt en tomt av Frankfurts stad därGrossmarkthalle (de f.d. partihallarna) ligger.Inom ramen för projektet ”Ny ECB-byggnad”utlyste ECB en internationell arkitekttävling därbidragen skulle lämnas in senast den 20 januari2003. ECB fick in ansökningar från mer än 300arkitekter från 31 länder i fem världsdelar. I aprilvalde en förvalskommitté, bestående av femexperter från ECB och fem arkitekter, ut 80 kan-didater: 70 ”etablerade” och tio ”lovande unga”arkitekter. Alla 80 kandidater bjöds in till en frå-gesession i Frankfurt am Main, inklusive ettbesök till Grossmarkthalle. Flera av de frågorsom arkitekterna ställde rörde de tekniska speci-fikationerna för den gamla byggnaden Gross-markthalle, som är från 1928, och de hänsyn sommåste tas till att den är klassad som kulturmin-nesmärke. Arkitekterna ombads sedan att ano-nymt lämna in ett förslag för den första etappenmed sista inlämningsdag den 7 juli.

Den internationella juryn består av tolv med-lemmar under ledning av ECB:s vice ordfö-rande. Tre av medlemmarna kommer från ECB,tre från de nationella centralbankerna, fem ärde externa internationellt erkända arkitekter,som deltog i förvalskommittén, och en företrä-der staden Frankfurt am Main. Den 28 och 29augusti valde juryn ut tolv sökande som inbjödsatt delta i den andra etappen av tävlingen. ECBbad dessa tolv sökande att presentera detalje-rade ritningar för alla byggnader på tomtensenast den 12 december. Den 13 februari 2004valde juryn ut tre vinnande förslag.8 Alla för-slag, från både första och andra etappen, visa-des därefter för allmänheten under en treveckor lång utställning på Deutsches Architek-turmuseum i Frankfurt am Main.


8 Ett pressmeddelande och bilder f inns på ECB:s webbplats.

ECB kan komma att be de arkitekter som vannpris att omarbeta sina förslag enlighet medjuryns rekommendationer och med av ECBanpassade funktionella och tekniska krav. Efteratt ha gått igenom och bedömt de slutliga detalj-planerna kommer ECB att tilldela kontraktet föratt bygga ECB:s nya lokaler till den kandidatsom enligt ECB bäst uppfyller urvalskriteri-erna. Därefter startar detaljplaneringen, ochanläggningsarbetet är planerat att börja under2006.

185ECB

Årsrapport2003

Under 2003 hölls två möten inom ramen förECBS sociala dialog där personalföreträdarefrån alla centralbanker inom ECBS och deeuropeiska fackförbunden träffade ECB för attdiskutera utvecklingen inom ECBS när det gäl-ler förhållanden som påverkar arbetssituationenför de anställda vid de nationella centralban-kerna. Personalföreträdare från de tio anslu-tande ländernas centralbanker var inbjudna somobservatörer.

Liksom under tidigare år diskuterades främstämnen som rörde utvecklingen i fråga om sed-lar, betalningssystem och f inansiell stabilitetoch tillsyn.

När det gäller sedlar berördes särskilt arrange-mangen för tryckning av sedlar på lång sikt (seavsnitt 3 i kapitel 2). Personalföreträdarna häv-dade att sedlar var allas egendom och under-strök att kvaliteten på och sedlarnas säkerhetvar av avgörande betydelse för allmänhetensförtroende. De ansåg vidare att arbetstrygghe-ten för de anställda vid sedeltryckerierna måsteskyddas av olika skäl, särskilt som ett erkän-nande av den stora arbetsinsats som krävdes föratt trycka upp eurosedlarna i tid för övergångentill euro. Centralbankerna borde därför fortsattdelta i alla processer som rör sedlar, särskilttryckningen av dessa.

Beträffande området betalningssystem låginriktningen på hur förberedelserna av Target2gick (se avsnitt 2 i kapitel 2). ECB informeradefortlöpande deltagarna i ECBS sociala dialogom de framsteg som gjordes. Personalföreträ-darna kommenterade de möjliga lösningarnaoch sade sig föredra en decentraliserad lösningi linje med det befintliga systemet.

I fråga om finansiell stabilitet och tillsyn infor-merade ECB deltagarna om reformen av EU:sarrangemang för f inansiell reglering, tillsynoch stabilitet, processen för att genomföraLamfalussyansatsen inom banksektorn, arbetetinom Baselkommittén för banktillsyn beträf-fande revidering av kapitaltäckningsreglernaför banker (The New Basel Capital Accord ellerBasel II), samt reformer av nationella tillsyns-

organisationer (se avsnitt 2 i kapitel 3). Personal-företrädarna upprepade att de föredrog att upp-gifter som rörde f inansiell stabilitet och tillsynskulle tilldelas centralbankerna.

Mötena inom ramen för ECBS sociala dialoggav också tillfälle att diskutera andra mer all-männa frågor, till exempel utvecklingen av ettgemensamt kompetensutvecklingprogram ochen organisationskultur för ECBS, ECB:s förbe-redelser inför utvidgningen av ECBS under2004 och omorganisationen av vissa nationellacentralbanker till följd av upprättandet av Euro-systemet. Med avseende på den sista frågan dis-kuterades de faktorer som ligger till grund försådana omorganisationer och personalföreträ-darna uttryckte oro över att personalstyrkan vidde nationella centralbankerna inte skulle kunnaupprätthållas.

De åsikter och farhågor som uttrycktes av före-trädarna för fackföreningarna vidarebefordra-des till ECB-rådet och ECB:s allmänna råd.

Vid mötena inom ramen för ECBS sociala dia-log underströk ECB att när ECB-rådet fattarbeslut tillämpar den principerna om effektivi-tet, ändamålsenlighet, säkerhet, hög kvalitetoch hög nivå på tjänsterna. Dessutom beaktasden inverkan som rådets beslut har på syssel-sättningen och sociala förhållanden.

I oktober 2003 gav ECB ut ett nyhetsbrev omECBS sociala dialog i syfte att förbättra bådeinformationsflödet till deltagarna mellanmötena och den allmänna förståelsen för deämnen som tagits upp. Slutligen underströkdeltagare behovet att stärka organisationskultu-ren inom ECBS. För detta ändamål organiserasgemensamma kompetensutvecklingprogram.


3 ECBS SOCIALA DIALOG

187ECB

Årsrapport2003

4 ÅRSREDOVISNING FÖR ECB


BALANSRÄKNING PER DEN 31 DECEMBER 2003TILLGÅNGAR NOT 2003 2002

€ €

Guld och guldfordringar 1 8 145 320 117 8 058 187 254

Fordringar i utländsk valuta på hemmahörande utanför euroområdet 2

Fordringar på IMF 211 651 948 164 788 323Banktillgodohavanden och värdepapper, lån och andra tillgångar 28 593 384 857 37 151 511 287

28 805 036 805 37 316 299 610

Fordringar i utländsk valuta på hemmahörande i euroområdet 2 2 799 472 504 3 047 976 497

Fordringar i euro på hemmahörande utanför euroområdet 3

Banktillgodohavanden, värdepapper och lån 474 743 402 183 237 923

Övriga fordringar i euro på kreditinstitut hemmahörande i euroområdet 4 25 000 0

Fordringar inom Eurosystemet 5Fordringar relaterade till fördelningen av eurosedlar inom Eurosystemet 34 899 471 205 28 681 074 010Övriga fordringar inom Eurosystemet (netto) 4 599 894 403 5 468 478 796

39 499 365 608 34 149 552 806

Övriga tillgångar 6Materiella anläggningstillgångar 128 911 950 112 624 758Övriga f inansiella tillgångar 5 573 756 258 5 529 030 465Upplupna kostnader och förutbetalda utgifter 590 646 023 1 260 718 561Diverse 37 791 421 609 968 394

6 331 105 652 7 512 342 178

Årets förlust 476 688 785 0

Summa tillgångar 86 531 757 873 90 267 596 268

189ECB

Årsrapport2003

SKULDER NOT 2003 2002€ €

Utelöpande sedlar 7 34 899 471 205 28 681 074 010

Skulder i euro till övriga hemmahörande i euroområdet 8 1 065 000 000 1 036 000 000

Skulder i euro till hemmahörandeutanför euroområdet 9 146 867 501 227 805 777

Skulder i utländsk valuta till hemmahörande utanför euroområdet 10

Inlåning och övriga skulder 1 452 432 822 5 192 380 656

Skulder inom Eurosystemet 11Skulder motsvarande överföring av valutareserver 40 497 150 000 40 497 150 000

Övriga skulder 12Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter 1 162 299 071 1 417 939 194Diverse 174 890 973 75 191 137

1 337 190 044 1 493 130 331

Avsättningar 13 87 195 777 2 644 780 685

Värderegleringskonton 14 2 176 464 065 4 404 834 096

Kapital och reserver 15Kapital 4 097 229 250 4 097 229 250Reserver 772 757 209 772 757 209

4 869 986 459 4 869 986 459

Årets vinst 0 1 220 454 254

Summa skulder 86 531 757 873 90 267 596 268


RESULTATRÄKNING FÖR DET ÅR SOM AVSLUTADESDEN 31 DECEMBER 2003

NOT 2003 2002€ €

Ränteintäkter på valutareserven 541 294 375 990 618 897Ränteintäkter från fördelning av eurosedlar i Eurosystemet 698 245 187 726 917 226Andra ränteintäkter 1 449 963 923 1 965 003 344Ränteintäkter 2 689 503 485 3 682 539 467 Ersättning baserad på de nationella centralbankernas fordringar avseende överförda valutareserver (807 683 148) (1 140 963 789)Andra räntekostnader (1 166 693 660) (1 547 042 623)Räntekostnader (1 974 376 808) (2 688 006 412)

Räntenetto 20 715 126 677 994 533 055

Realiserade vinster/förluster på f inansiella transaktioner 21 525 260 622 735 425 388 Nedskrivningar av f inansiella tillgångar och positioner 22 (3 972 689 560) (276 955 036)Överföring till/från avsättningar förvalutakurs- och prisrisker 2 568 708 838 154 000 000

Nettoresultat av finansiella transaktioner,nedskrivningar och riskavsättningar (878 720 100) 612 470 352

Avgifts- och provisionsnetto 23 (63 466) (227 158)

Övriga intäkter 24 2 911 280 3 744 153

Summa nettointäkter (160 745 609) 1 610 520 402

Personalkostnader 25 & 26 (129 886 988) (120 003 344)

Administrationskostnader 27 (153 549 282) (133 966 576)

Avskrivningar av materiella anläggningstillgångar 28 (30 410 140) (17 738 206)

Tillverkning av sedlar 29 (2 096 766) (118 358 022)

Årets (förlust)/vinst (476 688 785) 1 220 454 254

Frankfurt am Main den 9 mars 2004

EUROPEISKA CENTRALBANKEN

Jean-Claude TrichetOrdförande

UPPSTÄLLNING OCH PRESENTATION AVÅRSREDOVISNINGENEuropeiska centralbankens (ECB) årsredovis-ning har utformats för att ge en rättvisande bildav ECB:s f inansiella ställning och av verksam-hetens resultat. Den har upprättats i enlighetmed följande redovisningsprinciper2, som ECB-rådet anser vara lämpliga för en centralbanksverksamhet.

REDOVISNINGSPRINCIPERFöljande redovisningsprinciper har tillämpats:ekonomisk realitet och öppenhet, försiktig-hetsprincipen, händelser efter balansräkningensupprättande, väsentlighetsprincipen, bokfö-ringsmässiga grunder, fortlevnadsprincipensamt konsekvens och jämförbarhet.

REDOVISNINGSGRUNDERRäkenskaperna har upprättats på grundval avhistoriska anskaffningsvärden, anpassade föratt inbegripa marknadsvärdering av omsättbaravärdepapper, guld och alla övriga tillgångar ochskulder i utländsk valuta i och utanför balans-räkningen. Transaktioner i f inansiella till-gångar och skulder återspeglas i räkenskapernaden dag de avvecklas.

GULD OCH TILLGÅNGAR OCH SKULDER IUTLÄNDSK VALUTATillgångar och skulder i utländsk valuta omräk-nas till euro till den valutakurs som gäller påbalansdagen. Intäkter och utgifter räknas omtill den valutakurs som gällde vid tidpunktenför transaktionen. Omvärderingen av tillgångaroch skulder i utländsk valuta sker valuta förvaluta, inbegripet instrument i och utanförbalansräkningen.

Omvärdering till marknadspris för tillgångaroch skulder i utländsk valuta behandlas separatfrån valutakursomvärderingen.

Guld värderas till marknadspriset vid årsslutet.Ingen åtskillnad görs mellan pris- och valuta-kursreglerade omvärderingseffekter för guld.Istället redovisas en samlad guldomvärder-ingseffekt, baserad på priset i euro per rent unsguld, beräknat utifrån valutakursen mellan

euron och den amerikanska dollarn den 31 december 2003.

VÄRDEPAPPERAlla omsättbara skuldförbindelser och liknandetillgångar värderas till de mittpriser på markna-den som råder på balansdagen. För det år somavslutades den 31 december 2003 användesmarknadens mittpriser per den 30 december2003. Icke omsättbara värdepapper är värde-rade till anskaffningskostnaden.

RESULTATAVRÄKNINGIntäkter och utgifter redovisas under den perioddå de erhålls eller uppstår. Realiserade vinsteroch förluster från försäljning av valutor, guldoch värdepapper förs till resultaträkningen.Genomsnittskostnadsmetoden används för attberäkna anskaffningskostnaden för enskildatillgångar.

Orealiserade vinster resultatavräknas ej utanförs direkt till ett värderegleringskonto.

Orealiserade förluster förs till resultaträk-ningen om de överstiger de tidigare omvärde-ringsvinster som bokförts på det korresponde-rande värderegleringskontot. Orealiseradeförluster i ett visst värdepapper, en viss valutaeller guld nettas inte mot orealiserade vinster iandra värdepapper, valutor eller guld. Vid even-tuella orealiserade förluster på någon post i slu-tet av året justeras den genomsnittliga kostna-den för den posten till den valuta- ellermarknadskurs som gäller i slutet av året.

Överkurser och underkurser på förvärvade vär-depapper beräknas och redovisas som en del avränteintäkterna och amorteras under värdepap-perens återstående löptid.

191ECB

Årsrapport2003

REDOV I SN INGSPR INC IPER 1

1 Närmare uppgifter om ECB:s redovisningsprinciper fastställs iECB-rådets beslut av den 5 december 2002 (ECB/2002/11),EUT L 58, 3.3.2003, s. 38-59.

2 Dessa principer är förenliga med bestämmelserna i artikel 26.4i ECBS-stadgan, vilken föreskriver ett harmoniserat tillväga-gångssätt för de regler som styr Eurosystemets bokföring ochrapportering.

REVERSERADE TRANSAKTIONERGenom ett repoavtal säljs värdepapper motkontanter med ett samtidigt återköpsavtal tillfastställt pris och datum. Dessa avtal omåterköp återf inns på skuldsidan av balansräk-ningen och leder även till räntekostnader iresultaträkningen. Värdepapper som säljsgenom ett sådant avtal ligger kvar i ECB:sbalansräkning.

Genom en reverserad transaktion köps värde-papper mot kontanter med ett samtidigt avtalom att sälja tillbaka dem till motparten till ettfastställt pris och datum. Dessa säljavtal bokaspå tillgångssidan i balansräkningen men ingårinte i ECB:s värdepappersinnehav och ger rän-teintäkter i resultaträkningen.

Reverserade transaktioner (inklusive transak-tioner med värdepapperslån) som genomförsinom ramen för ett automatiskt arrangemangför värdepapperslån redovisas i balansräk-ningen endast när de säkerheter som ställs tillECB är i form av kontanter över transaktionenslöptid. Under 2003 erhöll ECB inte någrasäkerheter i form av kontanter över löptiden försådana transaktioner.

DERIVATINSTRUMENTValutainstrument, det vill säga terminstransak-tioner i utländsk valuta och terminsledet förvalutasvappar samt andra valutainstrument sominbegriper framtida växling av en valuta mot enannan, inräknas i nettovalutapositionen vidberäkningen av valutakursvinster och valuta-kursförluster. Ränteinstrument omvärderas postför post. Utestående ränteterminer upptas utan-för balansräkningen. Sedan 2003 har de dag-liga förändringarna i tilläggssäkerheterna bok-förts i resultaträkningen.

HÄNDELSER EFTER BALANSRÄKNINGENSUPPRÄTTANDETillgångar och skulder justeras så att de tar hän-syn till händelser som inträffar mellan balans-dagen för årsbokslutet och den dag då ECB-rådet godkänner årsredovisningen om dessahändelser i väsentlig grad påverkar värdet påtillgångarna eller skulderna per balansdagen.

POSITIONER INOM ECBS/INOM EUROSYSTEMETTransaktioner inom ECBS utgörs av gränsöver-skridande transaktioner mellan två centralban-ker i EU. Dessa transaktioner förmedlas främstvia Target-systemet – Trans-European Automa-ted Real-time Gross settlement Express Trans-fer system (se kapitel 2) – och ger upphov tillbilaterala balanser på konton som hålls avnationella centralbanker i EU anslutna till Tar-get. Dessa bilaterala balanser överförs dagligentill ECB, vilket ger varje nationell centralbanken enda bilateral nettoposition gentemot ECB.Denna position i ECB:s räkenskaper represen-terar varje nationell centralbanks nettofordraneller nettoskuld gentemot resten av ECBS.

ECBS-positionerna för de nationella central-banker som ingår i euroområdet, gentemot ECB(med undantag för ECB:s kapital och positioneravseende överföring av valutareserver tillECB), redovisas som fordringar eller skulderinom Eurosystemet och redovisas i ECB:sbalansräkning som en nettopost för fordringareller skulder.

Eurosystem-positioner avseende fördelningenav eurosedlar inom Eurosystemet redovisasnetto som en tillgångspost under ”Skulder rela-terade till fördelning av eurosedlar inom Euro-systemet” (se ”Utelöpande sedlar” i avsnittetom redovisningsprinciper).

ECBS-positionerna för de centralbanker sominte ingår i euroområdet (Danmarks National-bank, Sveriges riksbank och Bank of England)gentemot ECB redovisas under posten ”Skulderi euro till hemmahörande utanför euroområ-det”.

REDOVISNING AV MATERIELLAANLÄGGNINGSTILLGÅNGARMateriella anläggningstillgångar, med undan-tag för mark, redovisas till anskaffningsvärdeminus värdeminskning. Mark värderas tillanskaffningsvärdet. Värdeminskningen beräk-nas utifrån en linjär avskrivning under tillgång-ens förväntade ekonomiska livstid med börjanförsta kvartalet efter förvärvet.


Avskrivningstiden för kapitaliserade bygg- ochrenoveringsarbeten för ECB:s befintliga lokalerhar förkortats så att dessa tillgångar skall varahelt avskrivna vid slutet av 2008 då ECB för-väntas ha flyttat till de nya lokalerna.

ECB:S PENSIONSPLANECB har ett fastställt pensionsbidragssystem.Tillgångarna i planen, som existerar enkom föratt tillhandahålla pensionsförmåner till med-lemmarna av planen och deras anhöriga, redo-visas bland ECB:s övriga tillgångar och identi-f ieras separat i noter i balansräkningen.Värderingsvinster och värderingsförluster somuppkommer på tillgångar i pensionsfondenredovisas som intäkter och utgifter i pensions-planen på det år de uppkommer. De utbetalbarapensionsförmåner från basförmånskontot, somhärrör från avsättningar gjorda av ECB, harminimigarantier till stöd för de fastställdabidragsförmånerna.

UTELÖPANDE SEDLARECB och de tolv nationella centralbankerna ieuroområdet vilka tillsammans utgör Euro-systemet ger ut eurosedlar.3 Det totala värdet avde eurosedlar som är i omlopp allokeras tillcentralbankerna i Eurosystemet per den sistaarbetsdagen i månaden i enlighet med fördel-ningsnyckeln för sedlar.4 ECB har tilldelats 8 %av det totala värdet på eurosedlar i omlopp, vil-ket redovisas som en post på skuldsidan ”Ute-löpande sedlar”. ECB:s andel av totalt utgivnaeurosedlar redovisas genom att motsvarandebelopp redovisas som fordran på de nationellacentralbankerna. Dessa räntebärande ford-ringar5 redovisas under delposten ”Fordringarinom Eurosystemet: fordringar relaterade tillfördelningen av eurosedlar inom Eurosystemet”(se ”Positioner inom ECBS/inom Eurosyste-met” i noter till balansräkningen). Ränteintäk-

ter från dessa fordringar redovisas under posten”Räntenetto”. ECB-rådet har beslutat om enseparat interimistisk fördelning av denna intäkttill de nationella centralbankerna i slutet avvarje kvartal.6 Den skall delas ut i sin helhetsåvida inte ECB:s nettovinst för året understi-ger dess inkomster från eurosedlar i omloppeller om ECB-rådet beslutar att det belopp somhärrör från denna intäkt skall minskas medsådana kostnader som ECB haft i samband medutgivning och hantering av eurosedlar.

ÖVRIGA FRÅGORMed hänsyn till ECB:s roll som centralbankanser direktionen att offentliggörandet av enkassaflödesanalys inte skulle ge läsarna av års-redovisningen någon ytterligare relevant infor-mation.

I enlighet med artikel 27 i ECBS-stadgan ochpå rekommendation av ECB-rådet, godkändeEuropeiska unionens råd utnämningen avKPMG Deutsche Treuhand-Gesellschaft Aktien-gesellschaft Wirtschaftsprüfungsgesellschaftsom oavhängiga externa revisorer att granskaECB för en period på fem år från verksamhets-året 2003.

193ECB

Årsrapport2003

Datorer och relaterad maskin- och programvara samt motorfordon: 4 år

Inventarier, möbler och maskiner i byggnader: 10 år

Byggnader och kapitaliserade kostnader för renoveringsarbeten: 25 år

Anläggningstillgångar som kostar mindre Avskrivning än 10 000 euro under

anskaffningsåret

3 ECB:s beslut av den 6 december 2001 om utgivning av eurosed-lar (ECB/2001/15), EGT L 337, 20.12.2001, s. 52-54.

4 ”Fördelningsnyckeln för sedlar” innebär den procentsats somblir resultatet efter hänsyn tagen till ECB:s andel av det totalautgivna antalet eurosedlar och i vid tillämpning av fördelnings-nyckeln för teckning av kapital i enlighet med respektive natio-nell centralbanks andel av ECB:s totala kapital.

5 ECB:s beslut av den 6 december 2001 om fördelning av demonetära inkomsterna för de deltagande medlemsstaternasnationella centralbanker från och med räkenskapsåret 2002(ECB/2001/16), EGT L 337, 20.12.2001, s. 55-61.

6 Europeiska centralbankens beslut av den 21 november 2002 omutdelning av Europeiska centralbankens inkomster av eurosed-lar i omlopp till de deltagande medlemsstaternas nationellacentralbanker (ECB/2002/9), EGT L 323, 28.11.2002, s. 49-50.

1 GULD OCH GULDFORDRINGAR

ECB innehar 24,7 miljoner uns rent guld (2002:24,7 miljoner uns). Inga transaktioner gjordesunder 2003. Rörelserna i balansräkningen jäm-fört med 2002 hänför sig till den omvärderingav dessa tillgångar som görs vid årets slut (se”Guld och tillgångar och skulder i utländskvaluta” i avsnittet redovisningsprinciper).

2 FORDRINGAR I UTLÄNDSK VALUTA PÅHEMMAHÖRANDE UTANFÖR OCH IEUROOMRÅDET

Fordringar på IMFDessa fordringar representerar ECB:s innehavav särskilda dragningsrätter (SDR) per den31 december 2003. Det är resultatet av ett avtalmed Internationella valutafonden (IMF) omköp och försäljning av SDR där IMF har full-makt att för ECB:s räkning sälja och köpa SDRmot euro, inom en lägsta respektive högstainnehavsnivå. SDR definieras i termer av envalutakorg vars värde fastställs som den vägdasumman av växelkurserna för de fyra viktigastevalutorna (euro, japanska yen, brittiska pundoch amerikanska dollar). I redovisningssyftenbehandlas SDR som en utländsk valuta (se”Guld och tillgångar och skulder i utländskvaluta” i avsnittet redovisningsprinciper).

Banktillgodohavanden och värdepapper,lån och andra tillgångarFordringar i utländsk valuta påhemmahörande i euroområdetDessa fordringar består av tillgodohavandengentemot banker, lån i utländsk valuta och investe-ringar i värdepapper, i amerikanska dollar ochjapanska yen. Följande uppdelning kan göras:

Minskningen i dessa positioner 2003 berorfrämst på omvärderingarna vid årsskiftet avECB:s tillgångar i amerikanska dollar. Dollarnsdepreciering gentemot euron har resulterat i enkraftig minskning av dessa tillgångars värde ieuro (se ”Guld och tillgångar och skulder iutländsk valuta” i avsnittet redovisningsprinci-per).

3 FORDRINGAR I UTLÄNDSK VALUTA PÅHEMMAHÖRANDE I EUROOMRÅDET

Den 31 december 2003 bestod dessa fordringarav bankers inlåning hos hemmahörande utanföreuroområdet.

4 ÖVRIGA FORDRINGAR I EURO PÅ KREDIT-INSTITUT HEMMAHÖRANDE I EUROOMRÅDET

Den 31 december 2003 bestod dessa fordringarav en bankinlåning från en hemmahörande ieuroområdet.


NOTER TILL BALANSRÄKNINGEN

Fordringar på hemmahörande 2003 2002 Förändringutanför euroområdet € € €

Löpande räkningar 1 365 187 080 1 249 268 747 115 918 333

Penning-marknads-depositioner 1 197 220 582 1 665 333 388 (468 112 806)

Omvända repor 3 834 025 154 8 252 807 861 (4 418 782 707)

Värdepapper 22 196 952 041 25 984 101 291 (3 787 149 250)

Totalt 28 593 384 857 37 151 511 287 (8 558 126 430)

Fordringar på hemmahörande 2003 2002 Förändringi euroområdet € € €

Löpanderäkningar 26 740 78 898 (52 158)

Penning-marknads-depositioner 2 799 445 764 3 047 897 599 (248 451 835)

Totalt 2 799 472 504 3 047 976 497 (248 503 993)

5 FORDRINGAR INOM EUROSYSTEMET

Fordringar relaterade till fördelning aveurosedlar inom EurosystemetDenna post består av ECB:s fordringar gente-mot de nationella centralbankerna i euroområ-det avseende fördelning av eurosedlar inomEurosystemet (se ”Utelöpande sedlar” i avsnit-tet om redovisningsprinciper).

Övriga fordringar inom Eurosystemet(netto)Denna post består av saldona på de deltagandenationella centralbankernas Target-konton gent-emot ECB och upplupna belopp för interimis-tisk fördelning av ECB:s inkomst från sedlar.Per den 31 december 2003 var ett belopp på 533 miljoner euro från de nationella central-bankerna i euroområdet utestående. Dettabelopp avsåg interimistisk fördelning av ECB:sinkomster från sedlar motsvarande fördel-ningen av dessa inkomster till de nationellacentralbankerna i euroområdet för de första trekvartalen av året, ett belopp som senare åter-kallades (se ”Utelöpande sedlar” i avsnittet omredovisningsprinciper och ”Noter till resul-taträkningen”, not 20).

6 ÖVRIGA TILLGÅNGAR

Materiella anläggningstillgångarDessa tillgångar omfattade följande huvudsak-liga komponenter den 31 december 2003:

Den största ökningen i den här posten består avaktiverade kostnader avseende ECB:s installa-tion vid den tredje kontorsbyggnaden och upp-handling av ytterligare IT-utrustning.

Övriga finansiella tillgångarDe huvudsakliga komponenterna i denna postinbegriper följande:

195ECB

Årsrapport2003

2003 2002€ €

Fordran på deltagande nationella centralbanker i euroområdet avseende Target 49 646 309 854 56 546 091 330

Skuld till deltagande nationella centralbanker i euroområdet avseende Target (45 579 175 620) (50 471 612 534)

Nettoställning för Target 4 067 134 234 6 074 478 796

Fordran på (skuld till) nationella centralbanker i euroområdet avseende interimistisk fördelning av ECB:s inkomst från sedlar 532 760 169 (606 000 000)

Övriga fordringar inom Eurosystemet (netto) 4 599 894 403 5 468 478 796

Bokfört värde Bokfört värde netto den netto den

31 dec. 2003 31 dec. 2002 Förändring€ € €

Mark och byggnader 54 929 962 51 496 140 3 433 822

Datorer 45 407 622 33 522 388 11 885 234

Inventarier, möbler, maskiner i byggnader samt motorfordon 2 149 813 2 575 083 (425 270)

Tillgångar under uppförande 23 259 861 9 092 185 14 167 676

Övriga anläg-gningstillgångar 3 164 692 15 938 962 (12 774 270)

Totalt 128 911 950 112 624 758 16 287 192

2003 2002 Förändring€ € €

Värdepapper i euro 5 276 052 927 5 428 324 673 (152 271 746)

Omvända repor i euro 167 100 400 0 167 100 400

Fordringar avseende ECB:s pensionsfond 91 727 194 61 852 580 29 874 614

Övriga finansiella tillgångar 38 875 737 38 853 212 22 525

Totalt 5 573 756 258 5 529 030 465 44 725 793

a) Placering av ECB:s egna medel består avvärdepapper i euro och omvända repor (senot 12).

b) Investeringsportföljerna för ECB:s pen-sionsfond är värderade till 91,7 miljonereuro (2002: 61.9 miljoner euro). Innehavetrepresenterar placeringarna av ackumule-rade pensionsavsättningar från ECB ochECB:s personal per den 31 december 2003och förvaltas av en extern fondförvaltare.De regelbundna bidragen från ECB:s ochplanens medlemmar har placerats påmånadsbasis. Fondens tillgångar är inteutbytbara med ECB:s övriga f inansiella till-gångar och nettoavkastningen på dessa till-gångar utgör inte intäkter för ECB, utanåterinvesteras i de berörda fonderna i avvak-tan på utbetalning av pensionsförmåner.Värdet på tillgångarna i fonden grundas påden värdering som den externa fondförval-taren gör på basis av marknadspriser vidårets slut.

c) ECB innehar 3 000 andelar i Bank for Inter-national Settlements (BIS) vilka tagits upptill anskaffningskostnaden, 38,5 miljonereuro.

Upplupna kostnader och förutbetalda utgifterDenna post omfattade 2002 upplupen ränta på727 miljoner euron på ECB:s fordran avseendefördelning av eurosedlar inom Eurosystemet förhela året. Från och med 2003 erhålls räntanbara efter varje kvartalsslut. Följaktligen ingåri den här posten numera bara den till ECB upp-lupna slutliga kvartalsräntan på 165 miljonereuro (se ”Utelöpande sedlar” i avsnittet omredovisningsprinciper).

Återstoden av denna post består främst av upp-lupen ränta på värdepapper och övriga f inansi-ella tillgångar.

DiverseUnder 2002 omfattade den här posten upplupeninterimistisk fördelning på 606 miljoner euro

från ECB:s inkomst från sedlar. Alla sådanainkomster behölls av ECB 2003 (”Noter tillbalansräkningen”, not 20).

7 UTELÖPANDE SEDLAR

Denna post består av ECB:s andel av samtligaeurosedlar i omlopp (se ”Utelöpande sedlar” iavsnittet redovisningsprinciper).

8 SKULDER I EURO TILL ÖVRIGAHEMMAHÖRANDE I EUROOMRÅDET

Denna post består av inlåning av medlemmar iEuro Banking Association (EBA), som användsför att ställa säkerheter till ECB avseende EBA-betalningar förmedlade via Target-systemet.

9 SKULDER I EURO TILL HEMMAHÖRANDEUTANFÖR EUROOMRÅDET

Dessa skulder utgörs i princip av saldon på kon-ton tillhörande de nationella centralbanker sominte ingår i euroområdet (se ”Positionen inomECBS/inom Eurosystemet” i avsnittet redovis-ningsprinciper), som uppkommit till följd avtransaktioner via Target-systemet.

10 SKULDER I UTLÄNDSK VALUTA TILLHEMMAHÖRANDE UTANFÖR EUROOMRÅDET

Dessa skulder uppstår inom ramen för återköps-avtal som genomförs med hemmahörande utan-för euroområdet i samband med förvaltningenav ECB:s valutareserv enligt följande uppdel-ning:



Reverserade transaktioner 1 452 432 822 5 192 380 656 (3 739 947 834)

11 SKULDER INOM EUROSYSTEMET

Dessa skulder utgörs av fordringar som denationella centralbanker i euroområdet har påECB till följd av överföring av valutareserver.Fordringarna uttrycks i euro till en kurs baseradpå värdet på tillgången vid överföringstillfället.De förräntas till en ränta motsvarande densenast tillgängliga marginalräntan på Euro-systemets huvudsakliga refinansieringstransak-tioner, justerad för det faktum att ingen räntabetalas på den komponent som utgörs av guld-fordringar (se ”Noter till resultaträkningen”,not 20).

12 ÖVRIGA SKULDER

Denna post består främst av ränta som skallbetalas till de nationella centralbankerna påderas fordringar avseende överförda valutare-server (se not 11). ECB:s skulder för pen-sionsfonder, inberäknat en avsättning baseradpå aktuariens rapport, uppgår till 100,6 miljo-ner euro (2002: 72,4 miljoner euro). I den pos-ten ingår även andra upplupna intäkter/kostna-der samt utestående repor på 64 miljoner euroutförda i samband med förvaltningen av ECB:segna medel (se not 6).

13 AVSÄTTNINGAR

Med hänsyn till ECB:s stora valuta- och ränte-riskexponering gjordes en särskild riskreserve-ring 2000. Storleken och de fortsatta kraven pådenna reserv granskades årligen, baserat påECB:s bedömning av framtida valuta- och rän-teriskexponering. Beroende på den ameri-kanska dollarns kraftiga depreciering under2003 användes denna reserv helt för att täckaorealiserade förluster vid årsslutet, vilka främstuppstod genom omvärderingen av ECB:s till-gångar i amerikanska dollar (se ”Resultatavräk-ning” i avsnittet redovisningsprinciper och”Noter till balansräkningen”, not 22).7

Denna reserv består också av avsättningar tillpensioner samt utgifter för varor och tjänstertillsammans med en lämplig avsättning för denkontraktsenliga skyldigheten att återställa denuvarande lokalerna i ursprungligt skick närECB flyttar till sitt framtida huvudkontor.

14 VÄRDEREGLERINGSKONTON

Dessa konton utgör omvärderingsreserver somuppkommer från orealiserade vinster på till-gångar och skulder.

15 EGET KAPITAL

KapitalDe fullt inbetalda andelarna för de nationellacentralbankerna i euroområdet till ECB:s teck-nade kapital på 5 miljarder euro uppgår tillsammanlagt 4 049 715 000 euro.

197ECB

Årsrapport2003

% €

Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique 2,8658 1 432 900 000

Deutsche Bundesbank 24,4935 12 246 750 000

Bank of Greece 2,0564 1 028 200 000

Banco de España 8,8935 4 446 750 000

Banque de France 16,8337 8 416 850 000

Central Bank & Financial Services Authority of Ireland 0,8496 424 800 000

Banca d’Italia 14,8950 7 447 500 000

Banque centrale du Luxembourg 0,1492 74 600 000

De Nederlandsche Bank 4,2780 2 139 000 000

Oesterreichische Nationalbank 2,3594 1 179 700 000

Banco de Portugal 1,9232 961 600 000

Suomen Pankki – Finlands Bank 1,3970 698 500 000

Totalt 80,9943 40 497 150 000 2003 2002 Förändring€ € €

Guld 2 070 968 381 1 983 835 491 87 132 890

Utländsk valuta 1 901 1 682 723 875 (1 682 721 974)

Värdepapper 105 493 783 738 274 730 (632 780 947)

Totalt 2 176 464 065 4 404 834 096 (2 228 370 031)

7 Europeiska centralbankens beslut av den 21 november 2002 omutdelning av Europeiska centralbankens inkomster av eurosed-lar i omlopp till de deltagande medlemsstaternas nationellacentralbanker (ECB/2002/9), EGT L 323, 28.11.2002, s. 49-50.

Tillskottet från de nationella centralbanker sominte ingår i euroområdet utgör 5 % av derasandel i ECB:s tecknade kapital och uppgår tillsammanlagt 47 514 250 euro. De belopp sombetalats in av dessa nationella centralbanker ärett bidrag till ECB:s driftskostnader. Till skill-nad från de nationella centralbankerna ieuroområdet är centralbankerna utanföreuroområdet inte berättigade att ta del av detöverskott som ECB genererar, inte heller tillintäkter från fördelning av eurosedlar i Euro-systemet, och de bidrar inte heller till att täckaECB:s eventuella förluster.

ReserverDen här posten representerar ECB:s allmännareservfond, upprättad i enlighet med artikel 33i ECBS-stadgan.

16 HÄNDELSER EFTER BALANSRÄKNINGENSUPPRÄTTANDE

ÄNDRINGAR I ECB:S FÖRDELNINGSNYCKEL FÖRTECKNING AV KAPITAL

BakgrundEnligt artikel 29.3 i ECBS-stadgan skall de vik-ter som tilldelas de nationella centralbankernaändras vart femte år. Den första ändringen i för-delningsnyckeln, efter ECB:s upprättande,gjordes den 1 januari 2004. Den 1 maj 2004kommer en andra ändring att göras som resultatav att tio nya medlemsstater blir medlemmar iEU. Baserat på rådets beslut av den 15 juli 2003om det statistiska underlag som skall användasvid ändring av fördelningsnyckeln för teck-nande av Europeiska centralbankens kapitaländrades fördelningsnyckeln för de nationellacentralbankerna den 1 januari 2004.


Från den Från den 1 januari 1999 1 januari 2004

till den 31 till dendecember 2003 1 maj 2004

% %

Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique 2,8658 2,8297

Deutsche Bundesbank 24,4935 23,4040

Bank of Greece 2,0564 2,1614

Banco de España 8,8935 8,7801

Banque de France 16,8337 16,5175

Central Bank & Financial Services Authority of Ireland 0,8496 1,0254

Banca d’Italia 14,8950 14,5726

Banque centrale du Luxembourg 0,1492 0,1708

De Nederlandsche Bank 4,2780 4,4323

Oesterreichische Nationalbank 2,3594 2,3019

Banco de Portugal 1,9232 2,0129

Suomen Pankki – Finlands Bank 1,3970 1,4298

Delsumma för de nationella centralbankerna i euroområdet 80,9943 79,6384

% Tecknat Inbetaltkapital kapital

€ €

Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique 2,8658 143 290 000 143 290 000

Deutsche Bundesbank 24,4935 1 224 675 000 1 224 675 000

Bank of Greece 2,0564 102 820 000 102 820 000

Banco de España 8,8935 444 675 000 444 675 000

Banque de France 16,8337 841 685 000 841 685 000

Central Bank & Financial Services Authority of Ireland 0,8496 42 480 000 42 480 000

Banca d’Italia 14,8950 744 750 000 744 750 000

Banque centrale du Luxembourg 0,1492 7 460 000 7 460 000

De Nederlandsche Bank 4,2780 213 900 000 213 900 000

Oesterreichische Nationalbank 2,3594 117 970 000 117 970 000

Banco de Portugal 1,9232 96 160 000 96 160 000

Suomen Pankki – Finlands Bank 1,3970 69 850 000 69 850 000

Totalt för de nationella centralbankerna i euroområdet 80,9943 4 049 715 000 4 049 715 000

Danmarks Nationalbank 1,6709 83 545 000 4 177 250

Sveriges riksbank 2,6537 132 685 000 6 634 250

Bank of England 14,6811 734 055 000 36 702 750

Totalt för de nationella centralbankerna utanför euroområdet 19,0057 950 285 000 47 514 250

Totalt för de nationella centralbankerna i och utanför euroområdet 100,0000 5 000 000 000 4 097 229 250

FÖRÄNDRINGSEFFEKT

ECB:s kapitalBeroende på den sammanlagda minskningen på1,3559 % i viktningen för de nationella central-bankerna i euroområdet (med fullt inbetaldaandelar) i ECB:s kapital och ökningen för denationella centralbanker som inte ingår ieuroområdet (vilka bara betalat 5 % av sinatecknade andelar) minskade ECB:s kapital medtotalt 64 miljoner euro den 1 januari 2004.

De nationella centralbankernas fordringarsom motsvarar till ECB överfördavalutareserverI och med minskningen i viktningen för teck-ning av ECB:s kapital för de nationella central-banker som ingår i euroområdet (vilka överförtreservtillgångar till ECB i proportion till sinaandelar av det tecknade kapitalet i ECB) juste-rades även beloppet på den ursprungliga ford-ran på 40 497 miljoner euro ner. Detta resulte-rade i en minskning på 678 miljoner euro sombetalades tillbaka till euroområdets centralban-ker.

Förändringar per den 1 maj 2004När de nya länderna blir medlemmar i Europe-iska unionen och deras respektive centralban-ker blir del av ECBS kommer ECB:s tecknadekapital och beloppsbegränsningen för reserv-tillgångar som kan överföras till ECB automa-tiskt att höjas.

DERIVATINSTRUMENT

17 AUTOMATISKT ARRANGEMANG FÖRVÄRDEPAPPERSLÅN

Som en del av förvaltningen av ECB:s egnamedel har ECB slutit avtal om ett automatisktarrangemang för värdepapperslån där ett utsettombud genomför transaktioner med värdepap-perslån med ett antal motparter för ECB:s räk-ning. ECB har utsett dessa till godkända mot-parter. Inom ramen för detta avtal redovisadesreverserade transaktioner genomförda somrepoavtal och omvända repor var för sig till ettvärde av 0,4 miljarder euro (2002: 1,4 miljardereuro) per den 31 december 2003 (se ”Repoav-tal” i avsnittet redovisningsprinciper).

18 RÄNTEFUTURESKONTRAKT

Under 2003 användes räntefutureskontrakt iutländsk valuta i förvaltningen av ECB:s valu-tareserver. Per den 31 december 2003 fanns föl-jande utestående transaktioner, upptagna tillnominellt värde:

19 KAPITALÅTAGANDEN

Den 5 mars 2002 undertecknade ECB ettköpeavtal med staden Frankfurt am Main omECB:s permanenta huvudkontor. Baserat på enförutbestämd bruksyta sattes det lägsta inköps-priset till 61,3 miljoner euro. Köpeskillingenskall vara erlagd som delbetalningar senast den31 december 2004, då äganderätten övergår tillECB. En första delbetalning till staden Frank-furt gjordes 2003.

199ECB

Årsrapport2003

Danmarks Nationalbank 1,6709 1,7216

Sveriges riksbank 2,6537 2,6636

Bank of England 14,6811 15,9764

Delsumma för de nationella centralbankerna utanför euroområdet 19,0057 20,3616

Totalt 100,0000 100,0000

Räntefutureskontrakt i utländsk Kontraktsvärdevaluta €

Köp 1 928 169 982

Försäljning 610 966 084

20 RÄNTENETTO

Ränteintäkter på valutareservenDenna post består av ränteintäkter efter avdragför räntekostnader på tillgångar och skulder iutländsk valuta enligt nedanstående:

Ränteintäkter från fördelning av eurosedlari EurosystemetDenna post består av ECB:s ränteintäkter mot-svarande dess del på 8 % av utgivna eurosedlar.Ränta på ECB:s fordringar avseende dess delfrån fördelningen av sedlar har beräknats tillden senast tillgängliga marginalräntan förEurosystemets huvudsakliga ref inansie-ringstransaktioner. Denna intäkt delas ut till denationella centralbankerna i enlighet med ”Ute-löpande sedlar” i avsnittet om redovis-ningsprinciper.

Baserat på ECB:s beräknade resultat för deträkenskapsår som slutade den 31 december2003 beslutade ECB-rådet i december 2003 att:

(a) återkalla de tre interimistiska kvartalsöverför-ingar som under året gjorts till de nationellacentralbankerna, totalt 533 miljoner euro,

(b) hålla inne den sista kvartalsöverföringen på165 miljoner euro.

Ersättning baserad på de nationella centralbankernas fordringar avseende överförda valutareserverUnder denna post redovisas ersättning till denationella centralbankerna i euroområdet påderas fordringar på ECB avseende valutareser-ver som överförts i enlighet med artikel 30.1 iECBS-stadgan.

Övriga ränteintäkter och räntekostnaderDenna post består av ränteintäkter och ränte-kostnader på tillgångar och skulder från saldonavseende Target samt andra tillgångar och skul-der i euro.

Räntenettot har minskat jämfört med 2002främst beroende på att såväl amerikanska someuro-räntor fortsatt att sjunka under året.

21 REALISERADE VINSTER/FÖRLUSTER PÅFINANSIELLA TRANSAKTIONER

Värdepapper har avyttrats genom normala port-följförvaltningstransaktioner och resulterat irealiserade nettovinster. Under 2003 förekominga större utflöden av utländsk valuta.


NOTER T I LL RESULTATRÄKN INGEN


Ränta på löpande räkningar 3 679 287 6 076 316 (2 397 029)

Intäkter på penningmarknads-depositioner 45 699 455 76 811 025 (31 111 570)

Omvända repor 66 206 740 120 729 765 (54 523 025)

Nettointäkter på värdepapper 445 357 205 857 373 212 (412 016 007)

Ränteintäkter på valutareservtill-gångar (brutto) 560 942 687 1 060 990 318 (500 047 631)

Ränteutgifter på löpande räkningar (73 292) (263 018) 189 726

Repoavtal (19 575 020) (70 108 403) 50 533 383

Ränteintäkter på valutareserven (netto) 541 294 375 990 618 897 (449 324 522)


Realiserade nettovinster på värdepapper 528 606 147 734 191 562 (205 585 415)

Valutakurs- differenser netto (förlust)/vinst (3 345 525) 1 233 826 (4 579 351)

Realiserade vinster på finansiella transaktioner 525 260 622 735 425 388 (210 164 766)

22 NEDSKRIVNINGAR AV FINANSIELLATILLGÅNGAR OCH POSITIONER

Denna kostnad hänför sig nästan uteslutandetill nedskrivningar av ECB:s anskaffningskost-nader för USD, värderat till kurserna per den 31 december 2003, som följd av dollarns depre-ciering mot euron under året. Dessa förlusteruppvägdes delvis av upplösningen av den åter-stående riskreserven för valuta- och ränterisker(se ”Resultatavräkning” i avsnittet redovis-ningsprinciper samt ”Noter till balansräk-ningen”, not 2).

23 AVGIFTS- OCH PROVISIONSNETTO

Intäkter under den här posten är främst straffav-gifter som ålagts kreditinstitut som inte upp-fyllt kassakravet. Utgifterna avser primärtavgifter för löpande räkningar och vid ränte-futureskontrakt (se ”Noter till balansräk-ningen”, not 18).

24 ÖVRIGA INTÄKTER

Under året uppkom diverse övriga intäkterfrämst genom överföringen av icke ianspråk-tagna administrativa avsättningar till resul-taträkningen.

25 PERSONALKOSTNADER

Löner och allmänna förmåner på 108,2 miljo-ner euro (2002: 92,6 miljoner euro) samtarbetsgivarens bidrag till ECB:s pensionsfondoch till sjuk- och olycksfallsförsäkringar ingårhär. Arvodena till ECB:s direktion uppgick tilltotalt 2,0 miljoner euro (2002: 2,0 miljonereuro). Inga pensioner utbetalades till före dettadirektionsledamöter eller till deras anhörigaunder året. Övergångsbelopp betalades ut tillavgående direktionsledamöter. Löner och all-männa förmåner, inklusive arvoden till chefer iledande ställning, är utformade efter och jäm-förbara med motsvarande löneplaner i Europe-iska gemenskaperna.

Vid utgången av 2003 var 1 213 personeranställda på ECB, varav 84 på chefsnivå.Personalomsättning under 2003:

26 ECB:S PENSIONSPLAN

I enlighet med bestämmelserna i ECB:s pen-sionsplan krävs en fullständig försäkringstek-nisk beräkning av åtagandena vart tredje år.Den senaste försäkringstekniska beräkningenav åtagandena genomfördes den 31 december2002 under antagandet att samtliga anställdaslutade och att pensionsberättigande tjänstavslutades vid detta datum.

De pensionskostnader som hänför sig till pla-nen bedöms i enlighet med utlåtanden från enkvalif icerad aktuarie. ECB:s totala pensions-kostnader inbegripet sjukpension och förtids-pension uppgick till 21,7 miljoner euro (2002:27,4 miljoner euro). Detta inbegriper pensionertill ledamöter av direktionen på 1,9 miljonereuro (2002: 2,1 miljoner euro) samt övrigainsättningar. ECB:s framtida pensionsförplik-

201ECB

Årsrapport2003


Orealiserade prisförluster på värdepapper (10 349 709) 0 (10 349 709)

Orealiserade valuta-förluster (3 962 339 851) (276 955 036) (3 685 384 815)

Totalt (3 972 689 560) (276 955 036) (3 695 734 524)

2003 2002

Per den 1 januari 1 105 1 043

Nyanställda 149 113

Avgångar 41 51

Per den 31 december 1 213 1 105

Genomsnittligt antal anställda 1 160 1 080


Avgifts- och provisionsintäkter 700 271 634 241 66 030

Avgifts- och provisions- kostnader (763 737) (861 399) 97 662

Avgifts- och provisionsnetto (63 466) (227 158) 163 692

telser utgör 16,5 % av de pensionsgrundandeinkomsterna för hela personalen.

27 ADMINISTRATIONSKOSTNADER

Dessa omfattar alla övriga löpande kostnadersom hyra och underhåll av fastigheter, varoroch utrustning som inte räknas som invester-ingar, konsultarvoden och andra tjänster ochleveranser tillsammans med sådana personalre-laterade kostnader som utgifter för rekrytering,flytt, bosättning, utbildning och omlokaliseringav personal.

28 AVSKRIVNINGAR AV MATERIELLAANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR

Avskrivningar på anläggningstillgångar ökade2003 vilket för första gången återspeglar effek-terna av den kortare avskrivningstiden för kapi-taliserade bygg- och renoveringsarbeten (se”Behandling av anläggningstillgångar” i avsnit-tet om redovisningsprinciper).

29 TILLVERKNING AV SEDLAR

För 2003 avsåg dessa kostnader utgifterna förgränsöverskridande transporter av eurosedlarmellan nationella centralbanker för att tillgo-dose oväntad efterfrågan. Dessa kostnader bärscentralt av ECB. Motsvarande siffra för 2002avser omkostnader under 2001 för en sedelre-serv av eurosedlar för Eurosystemet.


Detta avsnitt ingår inte i ECB:s årsredovisningför 2003. Det publiceras i årsrapporten endasti informationssyfte.

INKOMST RELATERAD TILL ECB:S UTGIVNING AVSEDLAR

Efter beslut av ECB-rådet balanserades vinst-medel till ett belopp av 698 miljoner euro föratt vinstutdelningen totalt för året inte skulleöverstiga ECB:s nettovinst för året. Beloppet ärhela den inkomst som är relaterad till ECB:sandel av det totala antalet sedlar i omlopp för2003.

TÄCKNING AV ECB:S FÖRLUSTER

Vid förlust för ECB kan underskottet avräknasmot ECB:s allmänna reservfond, i enlighet medartikel 33.2 i ECBS-stadgan, och – om detbehövs och efter beslut av ECB-rådet – mot demonetära inkomsterna för det ifrågavaranderäkenskapsåret i förhållande till och upp till debelopp som fördelas på de nationella central-bankerna enligt artikel 32.5 i stadgan.8

Vid sammanträdet den 18 mars 2004 beslutadeECB-rådet att täcka förlusten för det räken-skapsår som slutade den 31 december 2003enligt följande:

203ECB

Årsrapport2003

NOT OM FÖRLUSTFÖRDELNING

2003 2002€ €

Årets (förlust)/vinst (476 688 785) 1 220 454 254

Inkomst från ECB:s fördelning av sedlar till de nationella centralbankerna 0 (606 000 000)

Årets (förlust)/vinst efter fördelning av inkomst från ECB:s utgivning av sedlar (476 688 785) 614 454 254

(Överföringar till)/uttag från den allmänna reservfonden 476 688 785 0

Utdelningsbara vinstmedel 0 614 454 254

Fördelning till nationella centralbanker 0 (614 454 254)

Totalt 0 0

8 Enligt artikel 32.5 i ECBS-stadgan skall summan av de delta-gande nationella centralbankernas monetära inkomster fördelaspå de deltagande nationella centralbankerna i förhållande tillderas inbetalda andelar av ECB:s kapital.

Marie-Curie-Straße 30 Postfach 50 05 20 Telefon (0 69) 95 87-0D-60439 Frankfurt am Main D-60394 Frankfurt am Main Telefax (0 69) 95 87-10 50

KPMG Deutsche Treuhand-GesellschaftAktiengesellschaft WirtschaftsprüfungsgesellschaftMitglied von KPMG International

Aufsichtsratsvorsitzender:WP StB Dipl.-Kfm.Gerhard Brackert

Vorstand:WP StB Dipl.-Kfm.Axel BergerWP RA StBDr. Bernd ErleWP StB Dipl.-Kfm.Prof. Dr. Gerd GeibWP Dr. Martin Hoyos

RA StBDr. Hartwich LüßmannWP Dipl.-Kfm. Ulrich MaasWP StBProf. Dr. Rolf NonnenmacherWP StB Dipl.-Kfm.Rüdiger ReinkeCPA Kenneth D. RussellWP Dipl.-Oec.Bernd Ulrich SchmidWP Dipl.-Kfm.Prof. Dr. Wienand SchruffWP StB Dr. Peter Wesner

WP RA StBProf. Dr. Harald WiedmannSprecherWP StB CPA Dipl.-Kfm. MScGottfried WohlmannstetterWP StB Dipl.-Kfm.Hans ZehnderWP StB Dipl.-Kfm.Wolfgang Zielkestellv. Sprecher

Zertifiziert nachDIN EN ISO 9001

Sitz: Berlin undFrankfurt am Main

Handelsregister:Charlottenburg (HRB 1077)und Frankfurt am Main(HRB 14345)

Bankverbindung:Deutsche Bank AG,Frankfurt a. M., 096 386 800BLZ 500 700 10

USt.-IdNr.: DE 136 751 547

Revisionsberättelse

Europeiska centralbankens ordförande och råd

Frankfurt am Main

Vi har granskat årsredovisningen för Europeiska centralbanken avseende ställningen per den 31 december 2003 samt resultaträkningen för det år som då avslutades liksom noterna därtill.Europeiska centralbankens direktion har ansvaret för årsredovisningen och det är vårt ansvar attuttala oss om den på grundval av vår revision.

Revisionen har utförts i enlighet med internationellt accepterad revisionssed. Denna kräver attvi planerar och utför en revision för att i rimlig grad försäkra oss om att årsredovisningen inteinnehåller väsentliga felaktigheter. En revision innefattar att granska ett urval av underlagen förbelopp och annan information i räkenskapshandlingarna. I en revision ingår också att prövaredovisningsprinciperna samt den verkställande ledningens uppskattningar samt att bedöma densamlade informationen i årsredovisningen. Vi anser att vår revision utgör en rimlig grund förvårt yttrande.

Enligt vår uppfattning ger årsredovisningen en rättvisande bild av Europeiska centralbankensfinansiella ställning per den 31 december 2003 och av verksamhetens resultat för det år som dåavslutades i enlighet med de redovisningsprinciper som beskrivs i första delen av de tillhörandenoterna.

Frankfurt am Main, den 9 mars 2004

KPMG Deutsche Treuhand-GesellschaftAktiengesellschaftWirtschaftsprüfungsgesellschaft

(Wohlmannstetter) (Dr. Lemnitzer)Revisor Revisor

TILLGÅNGAR 31 DECEMBER 31 DECEMBER2003 2002

1 Guld och guldfordringar 130 344 130 739

2 Fordringar i utländsk valuta på hemmahörande utanför euroområdet 175 579 234 4862.1 Fordringar på IMF 29 130 31 3052.2 Banktillgodohavanden värdepapper,

lån och andra tillgångar 146 449 203 181

3 Fordringar i utländsk valuta på hemmahörande i euroområdet 17 415 19 823

4 Fordringar i euro på hemmahörande utanför euroområdet 6 049 4 1904.1 Banktillgodohavanden, värdepapper och lån 6 049 4 1904.2 Fordringar som uppstått inom ramen för

kreditfaciliteten inom ERM2 0 0

5 Utlåning i euro till kreditinstitut i euroområdet relaterade till penningpolitiska transaktioner 298 163 227 6545.1 Huvudsakliga refinansieringstransaktioner 253 001 180 0005.2 Långfristiga refinansieringstransaktioner 45 000 45 0005.3 Finjusterande reverserade transaktioner 0 05.4 Strukturella reverserande transaktioner 0 05.5 Utlåningsfacilitet 134 2 6215.6 Fordringar avseende tilläggssäkerheter 28 33

6 Övriga fordringar i euro på kreditinstitut i euroområdet 729 147

7 Värdepapper i euro utgivna av hemmahörande i euroområdet 54 466 27 828

8 Fordringar i euro på den offentliga sektorn 42 686 44 486

9 Övriga tillgångar 109 365 105 808

Summa tillgångar 834 796 795 161


5 EUROSYSTEMETS KONSOLIDERADEBALANSRÄKNING PER DEN 31 DECEMBER 2003

(MILJONER EURO)

Totalsummorna kan avvika från delsummorna på grund av avrundning.

SKULDER 31 DECEMBER 31 DECEMBER2003 2002

1 Utelöpande sedlar 436 128 371 866*

2 Skulder i euro till kreditinstitut i euroområdet relaterade till penningpolitiska transaktioner 147 328 133 5652.1 Löpande räkningar (omfattande kassakravet) 147 247 133 4952.2 Inlåningsfacilitet 80 702.3 Inlåning med fast löptid 0 02.4 Finjusterande reverserade transaktioner 0 02.5 Skulder avseende tilläggssäkerheter 1 0

3 Övriga skulder i euro till kreditinstitut i euroområdet 257 15

4 Emitterade skuldcertifikat 1 054 2 029

5 Skulder i euro till övriga hemmahörande i euroområdet 39 865 46 1975.1 Offentliga sektorn 34 106 41 1235.2 Övriga skulder 5 759 5 074

6 Skulder i euro till hemmahörande utanför euroområdet 10 279 8 813

7 Skulder i utländsk valuta till hemmahörande i euroområdet 499 1 125

8 Skulder i utländsk valuta till hemmahörande utanför euroområdet 11 205 18 5888.1 Inlåning och övriga skulder 11 205 18 5888.2 Skulder som uppstått inom ramen för kreditfaciliteten

inom ERM2 0 0

9 Motpost till särskilda dragningsrätter som tilldelats av IMF 5 761 6 340

10 Övriga skulder 54 757 62 470

11 Värderegleringskonton 67 819 82 615

12 Kapital och reserver 59 844 61 538

Summa skulder 834 796 795 161

207ECB

Årsrapport2003

* Siffran för Utelöpande sedlar för den 31 december 2002 inbegriper 13 338 miljoner euro i utelöpande nationella sedlar i euroområdet. Den1 januari 2003 fördes dessa nationella sedlar till posten Övriga skulder och uppgick till 11 338 miljoner euro per den 31 decmeber 2003.

KAP ITEL 1

B ILAGOR


De rättsakter som ECB antog 2003 och i börjanav 2004 och som har offentliggjorts i Europe-iska unionens off iciella tidning räknas upp itabellen nedan. Europeiska unionens officiellatidning kan beställas från Byrån för Europeiska

gemenskapernas off iciella publikationer. Enförteckning över alla rättsakter som ECB harantagit sedan banken upprättades f inns påECB:s webbplats www.ecb.int.

B ILAGOR

RÄTTSAKTER SOM EUROPEISKA CENTRALBANKENHAR ANTAGIT

Nummer Namn EUT nr

ECB/2003/1

ECB/2003/2

ECB/2003/3

ECB/2003/4

ECB/2003/5

ECB/2003/6

ECB/2003/7

ECB/2003/8

Rekommendation enligt artikel 10.6 i stadgan för Europeiskacentralbankssystemet och Europeiska centralbanken till rådetsbeslut om ändring av artikel 10.2 i stadgan för Europeiskacentralbankssystemet och Europeiska centralbanken

Europeiska centralbankens riktlinje av den 6 februari 2003 omvissa av Europeiska centralbankens krav på statistikrapporte-ring och om förfarandena för de nationella centralbankernasrapportering av f inansmarknadsstatistik

Europeiska centralbankens rekommendation av den 6 mars2003 till Europeiska unionens råd om externa revisorer förDeutsche Bundesbank

Europeiska centralbankens beslut av den 20 mars 2003 omvalörer, tekniska specif ikationer, reproducering, inlösen ochindragning avseende eurosedlar

Europeiska centralbankens riktlinje av den 20 mars 2003 omåtgärder för att motverka otillåten reproducering av eurosedlaroch om inlösen och indragning av eurosedlar

Europeiska centralbankens riktlinje av den 4 april 2003 omändring av riktlinje ECB/2001/3 om ett transeuropeiskt auto-matiserat system för bruttoavveckling av betalningar i realtid(Target) i dess ändrade lydelse av den 27 februari 2002

Europeiska centralbankens riktlinje av den 2 maj 2003 omEuropeiska centralbankens krav på rapportering av statistiköver betalningsbalansen och utlandsställningen samt likvidite-ten i utländsk valuta

Europeiska centralbankens rekommendation av den 2 maj 2003om Europeiska centralbankens krav på rapportering av statistiköver betalningsbalansen och utlandsställningen samt likvidite-ten i utländsk valuta

EUT C 29,7.2.2003, s. 6

EUT L 241,26.9.2003, s. 1

EUT C 75,27.3.2003, s. 11

EUT L 78,25.3.2003, s. 16

EUT L 78,25.3.2003, s. 20

EUT L 113,7.5.2003, s. 10

EUT L 131,28.5.2003, s. 20

EUT L 126,28.5.2003, s. 7

211ECB

Årsrapport2003

Nummer Namn EUT nr

ECB/2003/9

ECB/2003/10

ECB/2003/11

ECB/2003/12

ECB/2003/13

ECB/2003/14

ECB/2003/15

ECB/2003/16

ECB/2003/17

ECB/2003/18

ECB/2003/19

Europeiska centralbankens förordning av den 12 september2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav)

Europeiska centralbankens förordning av den 18 september2003 om ändring av förordning ECB/2001/13 om konsolide-rade balansräkningar för monetära f inansinstitut

Europeiska centralbankens rekommendation av den 3 oktober2003 till Europeiska unionens råd om externa revisorer förBanque centrale du Luxembourg

Europeiska centralbankens riktlinje av den 23 oktober 2003för de deltagande medlemsstaternas transaktioner med rörelse-medel i utländsk valuta enligt artikel 31.3 i stadgan för Euro-peiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken

Europeiska centralbankens beslut av den 23 oktober 2003 omändring av beslut ECB/2002/12 av den 19 december 2002 omgodkännande av den mängd mynt som skall ges ut 2003

Europeiska centralbankens beslut av den 7 november 2003 omadministrationen av Europeiska gemenskapens upplåning ochutlåning enligt systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd

Europeiska centralbankens beslut av den 28 november 2003 omgodkännande av den mängd mynt som skall ges ut 2004

Europeiska centralbankens riktlinje av den 1 december 2003om ändring av riktlinje ECB/2000/7 om Eurosystemets pen-ningpolitiska instrument och förfaranden

Europeiska centralbankens beslut av den 18 december 2003 omde nationella centralbankernas procentandelar i fördelnings-nyckeln för teckning av Europeiska centralbankens kapital

Europeiska centralbankens beslut av den 18 december 2003om fastställande av åtgärder för att deltagande nationellacentralbanker skall kunna betala in Europeiska centralbankenskapital

Europeiska centralbankens beslut av den 18 december 2003om fastställande av åtgärder för att icke-deltagande nationellacentralbanker skall kunna betala in Europeiska centralbankenskapital

EUT L 250,2.10.2003, s. 10

EUT L 250,2.10.2003, s. 17

EUT C 247,15.10.2003, s. 16

EUT L 283,31.10.2003, s. 81

EUT L 283,31.10.2003, s. 87

EUT L 297,15.11.2003, s. 35

EUT L 324,11.12.2003, s. 57

EUT L 69,8.3.2004, s. 1

EUT L 9,15.1.2004, s. 27

EUT L 9,15.1.2004, s. 29

EUT L 9,15.1.2004, s. 31


Nummer Namn EUT nr

ECB/2003/20

ECB/2003/21

ECB/2003/22

ECB/2003/23

ECB/2004/1

ECB/2004/2

Europeiska centralbankens beslut av den 18 december 2003om villkoren för överlåtelse av andelar i Europeiska central-bankens kapital mellan de nationella centralbankerna och omändring av inbetalat kapital

Europeiska centralbankens beslut av den 18 december 2003om fastställande av åtgärder för överföring av bidrag till Euro-peiska centralbankens reservtillgångar och avsättningar samtför ändring av de nationella centralbankernas fordringar mot-svarande de reservtillgångar som överförts

Europeiska centralbankens beslut av den 18 december 2003om ändring av artikel 1 f i beslut ECB/2001/16 av den 6 december 2001 om fördelning av de monetära inkomsternaför de deltagande medlemsstaternas nationella centralbankerfrån och med räkenskapsåret 2002

Europeiska centralbankens beslut av den 18 december 2003om ändring av beslut ECB/2001/15 av den 6 december 2001om utgivningen av eurosedlar

Europeiska centralbankens riktlinje av den 13 februari 2004om ändring av riktlinje ECB/2003/2 om vissa av Europeiskacentralbankens krav på statistikrapportering och om förfaran-dena för de nationella centralbankernas rapportering avfinansmarknadsstatistik

Europeiska centralbankens beslut av den 19 februari 2004 omantagandet av Europeiska centralbankens arbetsordning

EUT L 9,15.1.2004, s. 32

EUT L 9,15.1.2004, s. 36

EUT L 9,15.1.2004, s. 39

EUT L 9,15.1.2004, s. 40

EUT L 83,20.3.2004, s. 29

EUT L 80,18.3.2004, s. 33

213ECB

Årsrapport2003

De yttranden som ECB antog 2003 och i börjanav 2004 enligt artikel 105.4 i fördraget och arti-kel 4 i ECBS-stadgan, artikel 112.2 b i fördra-get och artikel 11.2 i ECBS-stadgan, samt arti-kel 48 i Fördraget om Europeiska unionen

räknas upp i tabellen nedan. En förteckningöver alla yttranden som ECB har antagit sedanbanken upprättades f inns på ECB:s webbplats.

EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDEN

a) ECB-yttranden efter samråd som har ägt rum på begäran av en medlemsstat1

Nummer2 Initiativtagare Ämne

CON/2003/1 Nederländerna Ändring av reglerna om rapportering av betalningsbalans-uppgifter

CON/2003/2 Danmark Ersättning av lagen om finansiell verksamhet och förslagettill lag om realkredit och realkreditobligationer

CON/2003/3 Sverige Ändringar av lagen om Sveriges riksbank och riksdagsord-ningen

CON/2003/4 Grekland Ändring av stadgan för Bank of Greece

CON/2003/7 Belgien Kunglig förordning om transaktioner utanför börssystemetför linjära obligationer, optionskontrakt som kombinerartvå säljoptioner och en köpoption samt statsobligationer

CON/2003/8 Österrike 2003 års valutalag och ändring av lagen om gränsöverskri-dande överföringar

CON/2003/10 Sverige Reformerade regler för bank- och f inansieringsrörelse

CON/2003/11 Österrike Arrangemang för f inansiella säkerheter på f inansmarkna-derna, i syfte att genomföra direktiv 2002/47/EG

CON/2003/14 Italien Betalningssystem, betalningsinfrastruktur och betalnings-instrument

CON/2003/15 Sverige Ändring av lagen om Sveriges riksbank

CON/2003/17 Österrike Regionala statliga bankers uppdelning av realkreditobliga-tioner, och om ändring av andra lagar

CON/2003/19 Belgien Tillsyn av f inanssektorn och f inansiella tjänster

CON/2003/22 Finland Ändringar av lagen om Finlands Bank och lagar som harsamband med den

1 Yttranden som ECB avger på begäran av nationella myndigheter offentliggörs normalt på ECB:s webbplats sex månader efter detatt de har antagits. Politiskt viktiga yttranden offentliggörs omedelbart.

2 Samrådsärendena är uppräknade i den ordning som de har antagits av ECB-rådet.


Nummer2 Initiativtagare Ämne

CON/2003/23 Nederländerna Samgående mellan De Nederlandsche Bank och den neder-ländska pensions- och försäkringstillsynsmyndigheten

CON/2003/24 Irland Lagförslag om Central Bank and Financial Services Authority of Ireland (nr 2), 2003

CON/2003/25 Belgien Ändringar av lagen om förhindrande av att f inanssystemetutnyttjas för penningtvätt och av andra lagar

CON/2003/27 Österrike Nationella stiftelsen för forskning, teknik och utveckling

CON/2003/28 Spanien Ändringar av lagen om Banco de Españas oberoende

CON/2003/29 Portugal Ändringar av lagen om Banco de Portugal

CON/2004/1 Finland Ändringar av lagen om Finlands Bank och lagar som harsamband med den

CON/2004/2 Sverige Ersättning av Sveriges riksbanks föreskrifter och allmännaråd om monetära f inansinstituts rapportering av f inans-marknadsstatistik

CON/2004/3 Luxemburg Särskilt regelverk för värdepapperiseringstransaktioner

CON/2004/5 Österrike Lag om f inansiella konglomerat i syfte att genomföradirektiv 2002/87/EG

CON/2004/6 Frankrike Godkännande av en befintlig statlig garanti till Banque deFrance

215ECB

Årsrapport2003

CON/2003/5 EU-rådet












EUT C 102,29.4.2003, s. 11

EUT C 105,1.5.2003, s. 37

EUT C 144,20.6.2003, s. 6

EUT C 165,16.7.2003, s. 6

EUT C 187,7.8.2003, s. 16

EUT C 202,27.8.2003, s. 31

EUT C 212,6.9.2003, s. 10

EUT C 229,25.9.2003, s. 7

EUT C 242,9.10.2003, s. 6

EUT C 296,6.12.2003, s. 5

EUT C 42,18.2.2004, s. 23

EUT C 58,6.3.2004, s. 23

3 Offentliggörs på ECB:s webbplats.4 Samrådsärendena är uppräknade i den ordning som de har antagits av ECB-rådet.

b) ECB-yttranden efter samråd som har ägt rum på begäran av en EU-institution3

Nummer4 Initiativtagare Ämne EUT nr

Statistik som skall användas vid ändringav fördelningsnyckeln för tecknande avECB:s kapital

Rekommendation om utnämningen av enny ledamot av ECB:s direktion

Investeringstjänster och reglerade mark-nader

Kvartalsvisa konton för den offentligasektorn

Rekommendation om utnämningen avECB:s nya ordförande

Analys av och samarbete om falskaeuromynt

Rekommendation om ändringar av detmonetära avtalet mellan Republiken Ita-lien, på Europeiska gemenskapens väg-nar, och Vatikanstaten, företrädd avHeliga Stolen

Utkastet till fördrag om upprättande aven konstitution för Europa

Insynskraven med avseende på upplys-ningar om emittenter vars värdepappertas upp till handel på en reglerad mark-nad

Gemenskapsstatistik över betalningsba-lansen, internationell handel med tjäns-ter och utländska direktinvesteringar

Sammanställning av kvartalsvisa icke-finansiella räkenskaper efter institutio-nell sektor

Upprättandet av en ny organisations-struktur för den f inansiella tjänstekom-mittén

Denna förteckning är avsedd att ge läsarna information om utvalda dokument som har givits ut avEuropeiska centralbanken. Beträffande arbetsrapporterna omfattar listan enbart rapporter sompublicerats mellan december 2003 och februari 2004. Publikationerna f inns tillgängliga gratisfrån press- och informationsavdelningen på ECB. Skriftliga beställningar skickas till denpostadress som anges på baksidan av titelsidan.

En fullständig förteckning över dokument som utgivits av Europeiska centralbanken och av Euro-peiska monetära institutet f inns på ECB:s webbplats.

ÅRSRAPPORT

”Årsrapport 2002”, april 2003.

ARTIKLAR I MÅNADSRAPPORTEN

”The demand for currency in the euro area and the impact of the euro cash changeover”, januari 2003.”CLS – purpose, concept and implications”, januari 2003.”The relationship between monetary policy and f iscal policies in the euro area”, februari 2003.”Exchange rate regimes for emerging market economies”, februari 2003.”The need for comprehensive reforms to cope with population ageing”, april 2003.”Developments in general economic statistics for the euro area”, april 2003.”A bank lending survey for the euro area”, april 2003.”Recent trends in residential property prices in the euro area”, maj 2003.”Electronif ication of payments in Europe”, maj 2003.”The adjustment of voting modalities in the Governing Council”, maj 2003.”Resultatet av ECBs utvärdering av den penningpolitiska strategin”, juni 2003.”Trends in euro area gross f ixed capital formation”, juli 2003.”Early experience of the management of euro banknote printing and issuance”, juli 2003.”Changes to the Eurosystem’s operational framework for monetary policy”, augusti 2003.”Recent developments in the euro area banking sector”, augusti 2003.”Developments in the euro area’s international cost and price competitiveness”, augusti 2003.”Recent developments in f inancial structures of the euro area”, oktober 2003.”The integration of Europe’s f inancial markets”, oktober 2003.”Developments in the debt f inancing of the euro area private sector”, november 2003.”Crisis resolution in emerging market economies – challenges for the international community”,november 2003.”The international role of the euro: main developments since the inception of Stage Three ofEconomic and Monetary Union”, november 2003.”EMU and the conduct of f iscal policies”, januari 2004.”Opinion survey on activity, prices and labour market developments in the euro area: featuresand uses”, januari 2004.”Measuring and analysing profit developments in the euro area”, januari 2004.”The acceding countries’ economies on the threshold of the European Union”, februari 2004.”Developments in private sector balance sheets in the euro area and the United States”, februari 2004.

217ECB

Årsrapport2003

DOKUMENT UTGIVNA AV EUROPEISKA CENTRALBANKEN SEDAN JANUARI 2003

”The impact of fair value accounting on the European banking sector – a f inancial stabilityperspective”, februari 2004.

OCCASIONAL PAPERS

8 ”An introduction to the ECB’s survey of professional forecasters” av J. A. Garcia, september 2003.

9 ”Fiscal adjustment in 1991-2002: stylised facts and policy implications” av M. G. Briotti,februari 2004.

10 ”The acceding countries’ strategies towards ERM II and the adoption of the euro: an analytical review” av ett arbetsteam under ledning av P. Backé och C. Thimann med O. Arratibel, O. Calvo-Gonzalez, A. Mehl och C. Nerlich, februari 2004.

11 ”Official dollarisation / eurodisation: motives, features and policy implications of currentcases” av A. Winkler, F. Mazzaferro, C. Nerlich och C. Thimann, februari 2004.

ARBETSRAPPORTER

294 ”Does the yield spread predict recessions in the euro area?” av F. Moneta, december 2003.295 ”Optimal allotment policy in the Eurosystem’s main refinancing operations”

av C. Ewerhart, N. Cassola, S. Ejerskov och N. Valla, december 2003.296 ”Monetary policy analysis in a small open economy using Bayesian cointegrated structural

VARs” av M. Villani och A. Warne, december 2003.297 ”Measurement of contagion in banks’ equity prices” av R. Gropp och G. Moerman,

december 2003.298 ”The lender of last resort: a 21st century approach” av X. Freixas, B. M. Parigi och

J.-C. Rochet, december 2003.299 ”Import prices and pricing-to-market effects in the euro area” av T. Warmedinger,

januari 2004.300 ”Developing statistical indicators of the integration of the euro area banking system”

av M. Manna, januari 2004.301 ”Inflation and relative price asymmetry” av A. Rátfai, januari 2004.302 ”Deposit insurance, moral hazard and market monitoring” av R. Gropp och J. Vesala,

februari 2004.303 ”Fiscal policy events and interest rate swap spreads: evidence form the EU” av A. Afonso

och R. Strauch, februari 2004.304 ”Equilibrium unemployment, job flows and inflation dynamics ” av A. Trigari,

februari 2004.305 ”A structural common factor approach to core inflation estimation and forecasting”

av C. Morana, februari 2004.306 ”A markup model of inflation for the euro area ” av C. Bourdler och E. S. Jansen,

februari 2004.307 ”Budgetary forecasts in Europe – the track record of stability and convergence

programmes” av R. Strauch, M. Hallerberg och J. von Hagen, februari 2004.308 ”International risk-sharing and the transmission of productivity shocks ” av G. Corsetti,

L. Dedola och S. Leduc, februari 2004.309 ”Monetary policy shocks in the euro area and global liquidity spillovers” av J. Sousa och

A. Zaghini, februari 2004.


310 ”International equity flows and returns: a quantative equilibrium approach” av R. Albuquerque, G. H. Bauer och M. Schneider, februari 2004.

311 ”Current accounts dynamics in OECD and EU acceding countries – an intertemporalapproach” av M. Bussière, M. Fratzscher och G. J. Müller, februari 2004.

312 ”Similarities and convergence in G-7 cycles ” av F. Canova, M. Ciccarelli och E. Ortega,februari 2004.

313 ”The high-yield segment of the corporate bond market: a diffusion modelling approach for the United States, the United Kingdom and the euro area ” av G. de Bondt, och D. Marqués, februari 2004.

ÖVRIGA PUBLIKATIONER

”EU banking sector stability”, februari 2003.”List of Monetary Financial Institutions and institutions subject to minimum reserves”, februari 2003.”Review of the foreign exchange market structure”, mars 2003.”Structural factors in the EU housing markets”, mars 2003.”List of Monetary Financial Institutions in the accession countries”, mars 2003.”Memorandum of Understanding on the exchange of information among credit registers for the benefit of reporting institutions”, mars 2003.”Memorandum of Understanding on Economic and Financial Statistics between the DirectorateGeneral Statistics of the European Central Bank and the Statistical Office of the European Communities (Eurostat).Annex 1: Share of responsibilities in the f ield of balance of payments and international investment position statistics”, mars 2003.”TARGET Annul Report 2002”, april 2003.”Supplementary guidance notes concerning statistics on the holders of money market fund shares/units”, april 2003.”Money, banking and f inancial market statistics in the accession countries.Methodological Manual. Vol. 1: The current definition and structure of money and banking statistics in the accession countries”, maj 2003.”Money, banking and f inancial market statistics in the accession countries.Methodological Manual. Vol. 2: Statistics on other f inancial intermediaries, f inancial marketsand interest rates in the accession countries”, maj 2003.”Accession countries: balance of payments/international investment position statisticalmethods”, maj 2003.”Electronic money system security objectives according to the common criteria methodology”,maj 2003.”The transformation of the European f inancial system, Second ECB Central BankingConference, Oktober 2002, Frankfurt am Main”, juni 2003.”Letter from the ECB President to the President of the Convention regarding the draft Constitutional Treaty”, juni 2003.”Developments in national supervisory structures”, juni 2003.”Oversight standards for euro retail payment systems”, juni 2003.”Towards a Single Euro Payments Area – progress report”, juni 2003.”Amendments to the risk control framework for tier one and tier two eligible assets”, juli 2003.”ECB statistics: A brief overview”, augusti 2003.”Portfolio investment income: Task force report”, augusti 2003.

219ECB

Årsrapport2003

”The New Basel Capital Accord”, augusti 2003.”Payment and securities settlement systems in the European Union: Addendum incorporating2001 f igures”, september 2003.”Letter from the ECB President to the President of the Council of the European Union regarding the Opinion of the ECB of 19 September 2003 at the request of the Council of theEuropean Union on the draft Treaty establishing a Constitution for Europe (CON/2003/20)”, 22 september 2003.”Inflation differentials in the euro area: potential causes and policy implications”,september 2003.”Correspondent central banking model (CCBM): procedures for Eurosystem counterparties”,september 2003.”Bond markets and long-term interest rates in European Union accession countries”, oktober 2003.”Manual on MFI interest rate statistics – Regulation ECB/2001/18”, oktober 2003.”European Union balance of payments/international investment position statistical methods”,november 2003.”Money market study 2002”, november 2003.”Background studies for the ECB’s evaluation of its monetary policy strategy”, november 2003.”Structural analysis of the EU banking sector, Year 2002”, november 2003.”TARGET: the Trans-European Automated Real-time Gross settlement Express Transfer system– update 2003”, november 2003.”TARGET2: the payment system of the €urosystem”, november 2003.”Seasonal adjustment”, november 2003.”Comments of the ECB on the third consultative document of the European Commission onregulatory capital review”, november 2003.”EU banking sector stability”, november 2003.”Review of the international role of the euro”, december 2003.”Policy position of the Governing Council of the European Central Bank on exchange rateissues relating to the acceding countries”, december 2003.”Assessment of accession countries’ securities settlement systems against the standards for theuse of EU securities settlement systems in Eurosystem credit operations”, januari 2004.”The monetary policy of the ECB”, januari 2004.”The implementation of monetary policy in the euro area: General documentation onEurosystem monetary policy instruments and procedures”, februari 2004.”Guidance notes on the MFI balance sheet statistics relating to EU enlargement as laid down inRegulation ECB/2003/10”, februari 2004.”Comments on the communication from the Commission to the Council and the European Parliament concerning a new legal framework for payments in the internal market (consultativedocument)”, februari 2004.

INFORMATIONSBROSCHYRER

”Information guide for credit institutions using TARGET”, juli 2003.


9 JANUARI 2003

ECB-rådet beslutar att den lägsta anbudsräntanpå de huvudsakliga ref inansieringstransaktio-nerna och räntorna på utlåningsfaciliteten ochinlåningsfaciliteten skall vara oförändrade på2,75 %, 3,75 % respektive 1,75 %.

23 JANUARI 2003

ECB-rådet beslutar att införa följande tvååtgärder för att förbättra det operationella ram-verket för penningpolitiken.

För det första kommer tidsförläggningen avuppfyllandeperioden att förändras så att denalltid kommer att börja på avvecklingsdagen förde ref inansieringstransaktioner som följer pådet möte till vilket ECB-rådet i förväg fastställttidpunkten för sin månadsvisa bedömning avpenningpolitiken. Dessutom kommer som regelimplementeringen av ränteförändringar attligga i linje med början på den nya uppfyllan-deperioden.

För det andra kommer refinansieringstransak-tionerna att kortas från två veckor till en vecka.

Dessa åtgärder kommer att träda i kraft underförsta kvartalet 2004.

Åberopande pressmeddelandet den 10 juli 2002beslutar ECB-rådet dessutom att kvarhålla till-delningsbeloppet för var och en av de långfris-tiga ref inansieringstransaktionerna som kom-mer att genomföras under 2003 vid 15 miljardereuro. Detta belopp beaktar det förväntade likvi-ditetsbehovet inom euroområdets banksektorunder 2003 och Eurosystemets önskan att fort-sätta att tillhandahålla likviditet genom desshuvudsakliga refinansieringstransaktioner.

6 FEBRUARI 2003

ECB-rådet beslutar att den lägsta anbudsräntanpå de huvudsakliga ref inansieringstransaktio-nerna och räntorna på utlåningsfaciliteten och

inlåningsfaciliteten ska vara oförändrade på2,75 %, 3,75 % respektive 1,75 %.

6 MARS 2003

ECB-rådet beslutar sänka den lägsta anbuds-räntan på de huvudsakliga refinansieringstrans-aktionerna med 0,25 procentenheter till 2,50 %med verkan från den transaktion som träder ikraft den 12 mars 2003. Det beslutar vidare attsänka räntorna på både inlåningsfaciliteten ochutlåningsfaciliteten med 0,25 procentenhetertill 3,50 %, respektive 1,50 %, båda med verkanfr.o.m. den 7 mars 2003.

3 APRIL 2003


8 MAJ 2003


Det redovisade också resultaten av sin utvär-dering av ECB:s penningpolitiska strategi.Denna strategi, som presenterades den 13 okto-ber 1998, består av tre delar: en kvantitativdefinition av prisstabilitet, en framträdande rollför penningmängden i bedömningen av hot motprisstabiliteten och en bred bedömning avutsikterna för prisutvecklingen.

221ECB

Årsrapport2003

KRONOLOGISK ÖVERSIKT ÖVER PENNINGPOLITISKAÅTGÄRDER1

1 En kronologisk översikt över Eurosystemets penningpolitiskaåtgärder under 1999, 2000, 2001 och 2002 f inns på sidorna176-180 i ECB:s årsrapport för 1999, sidorna 207-210 i årsrap-porten för 2000, på sidorna 216-217 i årsrapporten för 2001 ochpå sidorna 232-233 i årsrapporten 2002.

ECB-rådet bekräftar definitionen av prisstabili-tet, formulerad i oktober 1998, nämligen att”prisstabilitet definieras som en årlig ökningunder 2 % i det harmoniserade konsumentpris-indexet, HIKP, för euroområdet. Prisstabilitetskall upprätthållas på medellång sikt”. Samti-digt medgav ECB-rådet att i avsikt att upprätt-hålla prisstabilitet kommer det att sikta på attupprätthålla inflationstakten på 2 % på medel-lång sikt.

ECB-rådet bekräftar att de penningpolitiskabesluten också i fortsättningen kommer attbaseras på en omfattande analys av hoten motprisstabilitet. Samtidigt beslutar ECB-rådet atti sin kommunikation klargöra de respektive rol-ler som spelas av ekonomisk och monetär ana-lys i processen fram till en övergripandebedömning av hoten mot prisstabilitet.

För att understryka att referensvärdet för pen-ningmängdsökningen skall ses som ett rikt-märke på lång sikt i utvärderingen av penning-mängdsutvecklingen beslutar ECB-rådet ocksåatt det inte längre skall genomföra en årligöversyn av referensvärdet. Det kommer emel-lertid att fortsätta att bedöma de underliggandevillkoren och antagandena.

5 JUNI 2003

ECB-rådet beslutar sänka den lägsta anbuds-räntan på de huvudsakliga refinansieringstrans-aktionerna med 0,50 procentenheter till 2,0 %med verkan från den transaktion som träder ikraft den 9 juni 2003. Det beslutar vidare sänkaräntorna på både inlåningsfaciliteten och utlå-ningsfaciliteten med 0,50 procentenheter till3,0 %, respektive 1,0 % båda med verkanfr.o.m. den 6 juni 2003.

10 JULI, 31 JULI, 4 SEPTEMBER, 2 OKTOBER,6 NOVEMBER, 3 DECEMBER 2003 OCH 8 JANUARI 2004

ECB-rådet beslutar att den lägsta anbudsräntanpå de huvudsakliga ref inansieringstransaktio-

nerna och räntorna på utlåningsfaciliteten ochinlåningsfaciliteten skall vara oförändrade på2,0 %, 3,0 % respektive 1,0 %.

12 JANUARI 2004

ECB-rådet beslutar att öka tilldelningsbeloppetför var och en av de långfristiga ref inansie-ringstransaktionerna som kommer att genom-föras under 2004 från 15 miljarder till 25 mil-jarder euro. Detta högre belopp beaktar detförväntade likviditetsbehovet inom euroområ-dets banksektor under 2004. Eurosystemetskommer emellertid att fortsätta att tillhanda-hålla likviditetsbehovet genom dess huvudsak-liga ref inansieringstransaktioner. ECB-rådetkan besluta att ändra beloppet igen i början av2005.

5 FEBRUARI, 4 MARS 2004



Aktiemarknad: den marknad där fordringar på en ägarandel i ett företag ges ut och handlas. En viktigskillnad mellan aktier och skuldförbindelser är att de förra inte behöver återbetalas av utgivaren.

Aktier: utgör en ägarandel i ett företag. De omfattar aktier som handlas på aktiebörser (börsnoteradeaktier), onoterade aktier samt andra former av riskbärande värdepapper. Aktier ger vanligtvis inkoms-ter i form av utdelning.

Allmänna rådet: ett av ECB:s beslutande organ. Det består av ECB:s ordförande och vice ordförandesamt samtliga centralbankschefer i EU.

Anslutande länder: se anslutningsländer.

Anslutningsländer: det f inns för närvarande 13 länder i Central- och Östeuropa samt Medelhavsom-rådet som har erkänts av Europeiska rådet som kandidater för anslutning till Europeiska unionen(EU). Tio av dessa ansluts till EU den 1 maj 2004: Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ung-ern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien. Dessa tio kallas anslutande länder. Ytterligare två länder,Bulgarien och Rumänien, har inlett anslutningsförhandlingar och kan förväntas ansluta sig till EU2007. Turkiet är också en officiell kandidat för anslutning och ingår i den ekonomiska dialogen med EU,men har ännu inte inlett anslutningsförhandlingar. Med ”anslutningsländer” avses de 12 länder där för-handlingarna om EU-medlemskap är avslutade eller fortfarande pågår.

Avvecklingsrisk: en allmän term som används för att beteckna risken för att avvecklingen i ett betal-ningssystem inte sker som förväntat. Denna kan omfatta både kredit- och likviditetsrisker.

Bankräntor: se MFI-räntor.

Baselöverenskommelsen om kapitalkrav: ett regelverk som fastställer kapitaltäckningskrav för attsäkerställa att bankerna kan täcka sina risker. Regelverket antogs 1988 av Baselkommittén om bank-tillsyn där centralbankerna och andra banktillsynsmyndigheter i G10-länderna, Spanien och Luxemburgär representerade. Överenskommelsen har utvecklats till en global standard och är för närvarandeunder översyn för att anpassas till den utveckling som skett inom den f inansiella sektorn sedan deninfördes (”den nya Baselöverenskommelsen om kapitalkrav” eller ”Basel II”).

Betalningsbalans: sammanfattande statistisk information för en specif ik period om en ekonomis eko-nomiska transaktioner med resten av världen. Det är transaktioner som rör varor, tjänster och faktorin-komster, de som rör f inansiella fordringar på och skulder till resten av världen samt de (till exempelskulder som efterskänks) som klassif iceras som transfereringar. De begrepp och definitioner somanvänds i euroområdets betalningsbalans överensstämmer i allmänhet med dem i 5:e upplagan avIMF:s Balance of Payments Manual, ECB:s riktlinje av den 2 maj 2003 (ECB/2003/7) samt Eurostatsdokumentation.

Bruttoavvecklingssystem i realtid: ett avvecklingssystem där betalningar förmedlas och avvecklas irealtid (kontinuerligt) allteftersom uppdragen kommer in (utan nettning) (se även Target).

Central motpart: en organisation som agerar köpare mot varje säljare och säljare mot varje köpare i enspecif icerad uppsättning avtal.

223ECB

Årsrapport2003

ORDLISTA

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken: i enlighet med EG-fördraget skall med-lemsstaterna betrakta sin ekonomiska politik som en gemensam angelägenhet och samordna den inomramen för EU-rådet. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken utgör det viktigaste instru-mentet för denna samordning. De innehåller rekommendationer till de politiska aktörerna om denmakroekonomiska och strukturella politiken och gör det möjligt att i efterhand utvärdera denna i sam-band med den multilaterala övervakningen inom EU-rådet. EU-rådet utformar, i enlighet med Euro-peiska kommissionens rekommendation, ett förslag till de allmänna politiska riktlinjerna och rappor-terar resultatet till Europeiska rådet. EU-rådet antar sedan en rekommendation om de allmännariktlinjerna för den ekonomiska politiken på grundval av Europeiska rådets slutsatser.

Direktinvesteringar: gränsöverskridande investeringar som görs i syfte att erhålla ett varaktigt infly-tande i ett företag hemmahörande i ett annat land (aktieinnehavet utgör i praktiken minst 10 % avrösträtterna). Balansen för direktinvesteringar omfattar hemmahörandes i euroområdet nettoförvärv avtillgångar i utlandet (”direktinvesteringar i utlandet”) samt icke-hemmahörandes nettoförvärv av till-gångar i euroområdet (”direktinvesteringar i euroområdet”). Direktinvesteringar omfattar aktiekapital,återinvesterade vinstmedel och annat kapital som har samband med transaktioner inom företagskon-cerner.

ECB:s direktion: ett av ECB:s beslutande organ. Den består av ECB:s ordförande och vice ordförandesamt fyra andra ledamöter som utnämns gemensamt av stats- eller regeringscheferna i de medlemssta-ter som har infört euron.

ECB:s styrräntor: de räntor som bestämmer inriktningen på ECB:s penningpolitik och som fastställsav ECB-rådet. Styrräntorna är den lägsta anbudsräntan på de huvudsakliga refinansieringstrans-aktionerna, räntan på utlåningsfaciliteten samt på inlåningsfaciliteten.

ECB-rådet: ECB:s högsta beslutande organ. Det består av samtliga ledamöter i ECB:s direktion ochcentralbankscheferna i de länder som har infört euron.

Effektiva (nominella/reala) växelkurser för euron: nominella effektiva växelkurser för euron är ettvägt genomsnitt av ett antal bilaterala växelkurser för euron i förhållande till euroområdets huvud-sakliga handelspartners valutor. ECB fastställer effektiva nominella växelkursindex för euron i förhål-lande till valutorna i en begränsad och utvidgad grupp handelspartner. De vikter som används speglarvarje partnerlands andel av euroområdets handel. De reala effektiva växelkurserna är nominella effek-tiva växelkurser deflaterade med ett vägt genomsnitt av utländska, i förhållande till inhemska, priseroch kostnader. De mäter således konkurrenskraft när det gäller priser och kostnader.

EG-fördraget: Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. EG-fördraget undertecknades iRom den 25 mars 1957 och trädde i kraft den 1 januari 1958. Genom Romfördraget upprättades Euro-peiska ekonomiska gemenskapen (EEG), som nu är Europeiska gemenskapen (EG). Fördraget om Euro-peiska unionen (Maastrichtfördraget) undertecknades den 7 februari 1992 i Maastricht och trädde i kraftden 1 november 1993. Genom Fördraget om Europeiska unionen ändrades Fördraget om upprättandet avEuropeiska gemenskapen och Europeiska unionen upprättades. Genom Amsterdamfördraget, som under-tecknades i Amsterdam den 2 oktober 1997 och trädde i kraft den 1 maj 1999, ändrades både Fördragetom upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen. Genom Niceför-draget, som undertecknades den 26 februari 2001 och trädde i kraft den 1 februari 2003, ändrades bådeFördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen.

Ekofin-rådet: se EU-rådet.


Ekonomisk analys: en av de pelare för ECB:s verksamhet när det gäller att genomföra en omfattandeanalys av hoten mot prisstabiliteten som utgör grundvalen för ECB-rådets penningpolitiska beslut.Den ekonomiska analysen koncentreras huvudsakligen på att bedöma den ekonomiska och f inansiellautvecklingen och de underliggande hoten mot prisstabiliteten på kort och medellång sikt utifrån sam-spelet mellan utbud och efterfrågan på varor, tjänster och faktormarknader vid dessa tidshorisonter. Häruppmärksammas i stor utsträckning behovet att identif iera vilka chocker som påverkar ekonomin,deras effekter på kostnader och priser samt hur de kommer att påverka ekonomin på kort och medellångsikt (se även monetär analys).

Ekonomiska och finansiella kommittén (EFK): ett rådgivande gemenskapsorgan som hjälper till attförbereda EU-rådets arbete. Det inrättades vid starten av etapp tre av Ekonomiska och monetäraunionen (EMU). Medlemsstaterna, Europeiska kommissionen och ECB utnämner var och en högsttvå ledamöter till kommittén. I artikel 114.2 i EG-fördraget f inns en förteckning över Ekonomiska ochfinansiella kommitténs uppgifter, som inkluderar granskning av det ekonomiska och f inansiella läget imedlemsstaterna och inom gemenskapen samt budgetövervakning.

Ekonomiska och monetära unionen (EMU): i EG-fördraget fastställs de tre etapperna för att uppnåden ekonomiska och monetära unionen i Europeiska unionen (EU). Den första etappen inleddes i juli1990 och avslutades den 31 december 1993 och den utmärktes i huvudsak av avvecklingen av de inrehindren för den fria rörligheten inom EU. Etapp två inleddes den 1 januari 1994. Under denna etappinrättades bland annat Europeiska monetära institutet (EMI), centralbankernas f inansiering av denoffentliga sektorn och den offentliga sektorns positiva särbehandling hos f inansinstitut förbjöds, ochmedlemsstaterna föreskrevs att undvika alltför stora underskott. Etapp tre inleddes den 1 januari 1999då behörigheten att fatta penningpolitiska beslut överfördes till ECB och euron infördes. Kontantut-bytet den 1 januari 2002 avslutade inrättandet av EMU.

Elektroniska pengar (e-pengar): ett på en teknisk produkt elektroniskt lagrat penningvärde som kananvändas vid betalningar till andra än utställaren, utan att transaktionen behöver ske via bankkonto, ochsom fungerar som ett förbetalt instrument för innehavaren.

Eonia (euro overnight index average): ett mått på den effektiva räntan på interbankmarknaden fördagslån i euro, baserad på transaktioner.

ERM2 (exchange rate mechanism II): den växelkursmekanism som utgör ramen för det valutapoli-tiska samarbetet mellan länderna i euroområdet och de EU-medlemsstater som inte deltar i etapp treav EMU.

Euribor (euro interbank offered rate): den ränta till vilken de mest kreditvärdiga bankerna är villigaatt låna ut medel i euro till andra banker med högst kreditvärdighet. Den beräknas dagligen för inter-bankinlåning med olika löptider på upp till 12 månader.

Euro: det namn på den gemensamma europeiska valuta som Europeiska rådet antog vid sitt möte iMadrid den 15 och 16 december 1995.

Eurogruppen: en informell grupp som samlar de ledamöter i Ekofin-rådet som företräder länderna ieuroområdet. Den träffas regelbundet (vanligen före Ecofin-rådets möten) för att diskutera frågor somrör euroländernas delade ansvar för den gemensamma valutan. Europeiska kommissionen och, när detär lämpligt även ECB, bjuds in till dessa möten.

225ECB

Årsrapport2003

Euroområdet: de medlemsstater som har infört euron som sin gemensamma valuta i enlighet med EG-fördraget och där ECB-rådet ansvarar för den gemensamma penningpolitiken. För närvarande omfat-tar euroområdet Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Neder-länderna, Österrike, Portugal och Finland.

Europaparlamentet: består av 626 företrädare för medborgarna i medlemsstaterna. Dessutom har 162observatörer utsetts av de anslutande ländernas nationella parlament. I enlighet med anslutningsför-draget och sedan de gamla och nya medlemsstaterna har ratif icerat det skall Europaparlamentet omfatta732 ledamöter från och med kommande valperiod (2004-2009). Parlamentet deltar i lagstiftningspro-cessen, i enlighet med den behörighet och de förfaranden genom vilka EU-rätten skall antas. Inomramen för den ekonomiska och monetära unionen (EMU) har parlamentet huvudsakligen rådgivandebefogenheter. I EG-fördraget fastställs emellertid vissa förfaranden för ECB:s demokratiska skyldig-heter gentemot parlamentet (den skall lägga fram en årsrapport, föra en allmän debatt om penningpoli-tiken, ställa upp på utfrågningar inför behöriga parlamentsutskott).

European Payments Council (EPC): ett ledningsorgan bestående av 52 institutioner, inklusive affärs-banker, offentligägda banker och sparbanker, som anförtrotts att skapa det gemensamma eurobetal-ningsområdet och att representera den europeiska banksektorn när det gäller frågor som rör betal-ningssystem.

Europeiska centralbanken (ECB): en juridisk person enligt gemenskapsrätten i centrum för Euro-peiska centralbankssystemet (ECBS) och Eurosystemet. Den säkerställer att de uppgifter som ålagtsEurosystemet och ECBS genomförs antingen i den egna verksamheten eller genom de nationellacentralbankerna i enlighet med stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska central-banken. ECB styrs av ECB-rådet, ECB:s direktion och allmänna rådet som tredje beslutande organ.

Europeiska centralbankssystemet (ECBS): består av ECB och de nationella centralbankerna i defemton medlemsstaterna, dvs. förutom medlemmarna i Eurosystemet även de nationella centralban-kerna i de medlemsstater som inte har infört euron. ECBS styrs av ECB-rådet, ECB:s direktion ochallmänna rådet som tredje beslutande organ.

Europeiska kommissionen: den institution inom Europeiska gemenskapen som säkerställer att EG-fördragets bestämmelser tillämpas. Kommissionen utvecklar gemenskapspolitiken, lägger fram förslagtill gemenskapslagstiftning och utövar befogenheter inom specif ika områden. Kommissionen gerrekommendationer om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och rapporterar till EU-rådet om utvecklingen på det ekonomiska och politiska området. Den övervakar de offentliga f inan-serna inom ramen för den multilaterala övervakningen och rapporterar till EU-rådet. Den består avtjugo ledamöter (till den 1 maj 2004), och Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien och Storbritannien hartvå ledamöter var och de övriga medlemsstaterna en ledamot var. Efter den övergångsperiod som följerpå EU-utvidgningen kommer kommissionen att bestå av 25 ledamöter, en från var och en av de 25 med-lemsstaterna.

Europeiska monetära institutet (EMI): en temporär institution som inrättades vid inledningen av denandra etappen i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) den 1 januari 1994. EMI:s två huvud-uppgifter var att stärka samarbetet mellan centralbankerna och samordna penningpolitiken och vidta deförberedelser som krävdes för inrättandet av Europeiska centralbankssystemet (ECBS), för dengemensamma penningpolitiken och för skapandet av en gemensam valuta under etapp tre. Det likvide-rades efter inrättandet av ECB den 1 juni 1998.


Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995 (ENA 95): ett system med enhetliga statistiska defi-nitioner och klassif iceringar som syftar till en harmoniserad kvantitativ beskrivning av medlemsstater-nas ekonomier. ENA 95 är gemenskapens version av System of National Accounts 1993 (SNA 93).

Europeiska rådet: ger Europeiska unionen den nödvändiga drivkraften för dess utveckling och fast-ställer dess allmänna politiska riktlinjer. Det består av medlemsstaternas stats- och regeringschefer samtEuropeiska kommissionens ordförande (se också EU-rådet).

Europeiska värdepapperstillsynskommittén: denna kommitté, som grundades av Europeiska kom-missionen i juni 2001 på grundval av rekommendationerna i visemannakommitténs rapport om regle-ring av de europeiska värdepappersmarknaderna, består av företrädare för de nationella myndighetersom reglerar värdepappersmarknaderna. Som ett organ på den tredje nivån i den reviderade europeiskalagstiftningsprocessen bistår den Europeiska kommissionen när det gäller frågor om värdepapperspo-litiken och bidrar till att säkerställa ett mer konsekvent genomförande av gemenskapsrätten i med-lemsstaterna. Den underlättar också samordningen mellan europeiska värdepappersreglerare.

Eurostat: Europeiska gemenskapernas statistiska centralbyrå. Eurostat är en del av Europeiska kom-missionen och ansvarar för gemenskapens statistiska uppgifter.

Eurosystemet: omfattar ECB och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har införteuron under den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (se också euroområdet).För närvarande f inns tolv nationella centralbanker i Eurosystemet. Eurosystemet styrs av ECB-rådetoch ECB:s direktion.

Eurosystemets valutareserver: består av ECB:s reservtillgångar och de reservtillgångar som hålls avde nationella centralbankerna i euroområdets länder. I enlighet med IMF:s definition måste reserv-tillgångar stå under effektiv kontroll av den behöriga myndigheten, antingen ECB eller den nationellacentralbanken i ett av euroområdets länder, samt omfatta likvida, omsättbara och kreditvärdiga ford-ringar i utländsk valuta (dvs. inte i euro) på hemmahörande utanför euroområdet, plus guld, särskildadragningsrätter och euroområdets nationella centralbankers reservpositioner i Internationella valuta-fondens.

EU-rådet (Ministerrådet): en av Europeiska gemenskapens institutioner bestående av företrädare förmedlemsstaternas regeringar, vanligtvis de ministrar som ansvarar för de frågor som behandlas (däravnamnet ministerrådet). De EU-rådsmöten som består av ekonomioch f inansministrar kallas Ekofin-rådet. Dessutom samlas EU-rådet på stats- och regeringschefsnivå när det gäller att fatta särskilt vik-tiga beslut. EU-rådet skall inte sammanblandas med Europeiska rådet, som också samlar stats- ochregeringschefer, men som ger unionen den nödvändiga drivkraften för dess utveckling och fastställer deallmänna politiska riktlinjerna.

Finansiell utlandsställning: värdet på och sammansättningen av ett lands utestående f inansiella net-tofordringar på (eller f inansiella nettoskulder till) resten av världen. Kallas även nettoställning gente-mot omvärlden.

Finjusterande transaktion: en icke regelbunden, öppen marknadsoperation som genomförs avEurosystemet, huvudsakligen för att hantera oväntade likviditetsfluktuationer på marknaden.

227ECB

Årsrapport2003

Framtidsbedömningar: resultatet av det arbete som Eurosystemets experter utför för att bedöma enmöjlig framtida makroekonomisk utveckling i euroområdet. Bedömningarna för euroområdet utarbe-tas på ett sätt som överensstämmer med de enskilda ländernas bedömningar. Bedömningarna, somoffentliggörs två gånger om året, utgör en del av den andra pelaren i ECB:s penningpolitiska strategioch ett av underlagen för ECB-rådets utvärdering av hoten mot prisstabiliteten.

Företagsstyrning: de förfaranden och processer enligt vilka en organisation styrs och kontrolleras.Företagsstyrningsstrukturen specif icerar fördelningen av rättigheter och ansvar mellan olika deltagarei organisationen – till exempel styrelsen, direktörerna, aktieägarna och andra intressenter – och fast-ställer reglerna och förfarandena för beslutsfattandet. Den tillhandahåller även den struktur inom vil-ken organisationens operativa mål fastställs och specif icerar hur dessa mål ska uppnås samt övervakargenomförandet.

Förfarandet vid alltför stora underskott: i artikel 104 i EG-fördraget och i protokollet om förfa-randet vid alltför stora underskott föreskrivs EU:s medlemsstater att upprätthålla budgetdisciplin, fast-ställs villkoren för när en budgetställning kan anses ha ett alltför stort underskott och regleras de åtgär-der som skall vidtas sedan det konstaterats att kraven på budgetbalans eller på den offentliga sektornsskuldsättning inte har uppfyllts. Detta kompletteras av rådets förordning (EC) No 1467/97 av den 7 juli1997, om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott,som är en del av stabilitets- och tillväxtpakten.

Gemenskapsrätten: den gemenskapslagstiftning som är bindande för alla EU:s medlemsstater. De län-der som ansluter sig till EU måste ha genomfört gemenskapsrätten vid tidpunkten för anslutningen.

Harmoniserat index för konsumentpriser (HIKP): ett konsumentprisindex som sammanställs avEurostat och som är harmoniserat över alla EU-länder.

Huvudsaklig refinansieringstransaktion: en öppen marknadsoperation som genomförs av Euro-systemet varje vecka. År 2003 beslutade ECB-rådet att löptiden för dessa transaktioner från och med den9 mars 2004 skulle förkortas från två veckor till en vecka. Transaktionerna genomförs som anbudsför-faranden med rörlig ränta och förannonserad lägsta anbudsränta.

Implicit volatilitet: ett mått på förväntad volatilitet (standardavvikelser när det gäller procentuellaårliga förändringar) i priserna på till exempel obligationer och aktier (eller motsvarande terminskon-trakt), som kan härledas från optionspriser.

Inlåningsfacilitet: en stående facilitet i Eurosystemet som motparter kan använda för insättning övernatten hos en nationell centralbank till en på förhand bestämd ränta (se ECB:s styrräntor).

Interlinking-mekanismen: en av komponenterna i Target-systemet. Termen används för att betecknade infrastrukturer och förfaranden som kopplar ihop inhemska RTGS-system för att genomföra gräns-överskridande betalningar inom Target.

Internationella redovisningsnormer, International Accounting Standards (IAS): allmänt erkändaredovisningsnormer utgivna av International Accounting Standards Board (IASB), ett oberoende, pri-vatf inansierat organ som utvecklar redovisningsnormer. Det är globala, tvingande normer för transpa-renta och jämförbara uppgifter i allmänna f inansiella redovisningar. I april 2001 tillkännagav IASB attdess redovisningsnormer i framtiden skulle heta International Financial Reporting Standards (IFRS).


Kassakrav: de minimireserver som ett kreditinstitut skall hålla hos Eurosystemet. Kassakravetberäknas på basis av ett dagsgenomsnitt av balansräkningarna under en uppfyllandeperiod på omkringen månad.

Kassakravsbas: summan av de poster i balansräkningen (särskilt skulder) som utgör underlag förberäkningen av ett kreditinstituts kassakrav.

Kassakravsprocent: den procentsats som centralbanken fastställer för varje kategori av balansräk-ningsposter i kassakravsbasen. Procentsatserna används för att beräkna kassakravens storlek.

Kommittén för ekonomisk politik: ett rådgivande gemenskapsorgan som hjälper till att förberedaEU-rådets arbete. Den verkar i nära samarbete med Ekonomiska och finansiella kommittén och kon-centrerar sig främst på strukturpolitik inriktad på att förbättra tillväxtpotentialen och sysselsättningeninom gemenskapen. Kommittén inrättades 1974 genom rådets beslut i enlighet med artikel 272 i EG-fördraget. Medlemsstaterna, Europeiska kommissionen och ECB utser var och en två ledamöter tillkommittén.

Konsoliderad balansräkning för MFI-sektorn: den fås genom kvittning av MFI:s inbördes positio-ner (huvudsakligen lån och inlåning mellan MFI) i den aggregerade balansräkningen för MFI-sektorn.

Kreditinstitut: en institution som omfattas av definitionen i artikel 1.1 i Europaparlamentets ochrådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva kreditinstitut, ändrat avEuropaparlamentets och rådets direktiv 2000/28/EG av den 18 september 2000. Ett kreditinstitut är 1) ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbaramedel och att bevilja krediter för egen räkning, eller 2) andra företag eller juridiska personer än de somavses i punkt 1, vilka ger ut betalningsmedel i form av elektroniska pengar.

Kreditrisk: risken att en motpart inte kommer att fullgöra ett åtagande, antingen på förfallodagen ellervid någon tidpunkt därefter.

Likviditetsrisk: risken att en motpart eller en deltagare i ett betalnings- eller avvecklingssystem intekommer att fullgöra sina åtaganden till fullt värde på förfallodagen. Likviditetsrisk innebär inte att mot-parten är insolvent, eftersom denne kan ha möjlighet att fullgöra sina åtaganden om betalning vid enicke specif icerad senare tidpunkt.

Långfristiga refinansieringstransaktioner: en öppen marknadsoperation, som genomförs avEurosystemet varje månad, med en vanlig löptid på tre månader. Transaktionerna genomförs somanbudsförfaranden med rörlig ränta och förannonserade tilldelningsvolymer.

Lägsta anbudsränta: den lägsta ränta till vilken motparterna får lämna bud i anbudsförfarandena medrörlig ränta vid de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna. Detta är en av ECB:s styrräntor somspeglar penningpolitiken.

M1: snävt penningmängdsmått. Omfattar utelöpande sedlar och mynt samt den avistainlåning som hållsav MFI och de centrala förvaltningarna (till exempel på posten eller som statsskuldväxlar).

M2: intermediärt penningmängdsmått. Omfattar M1 samt inlåning med uppsägningstid på upp till tremånader (dvs. kortfristig sparinlåning) samt inlåning med avtalad löptid på upp till två år (dvs. kort-fristig tidsbunden inlåning) som hålls hos MFI och hos staten.

229ECB

Årsrapport2003

M3: brett penningmängdsmått. Omfattar M2 och omsättbara instrument, dvs. repoavtal, andelar i penningmarknadsfonder samt skuldförbindelser med en löptid på upp till två år utgivna av MFI.

MFI:s långfristiga finansiella skulder: omfattar inlåning med en avtalad löptid på över två år, inlå-ning med uppsägningstid på över tre månader, skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på över tvåår samt kapital och reserver i euroområdets monetära f inansinstitut.

MFI:s utlåning till hemmahörande i euroområdet: omfattar MFI:s utlåning till hemmahörande ieuroområdet samt MFI:s innehav av värdepapper utgivna av hemmahörande i euroområdet. ”Värde-papper” omfattar aktier, andra riskbärande tillgångar och skuldförbindelser.

MFI:s utländska nettotillgångar: omfattar innehavet av utländska tillgångar hos euroområdets mone-tära f inansinstitut (till exempel guld, sedlar i andra valutor än euro, värdepapper utgivna av icke-hem-mahörande i euroområdet och utlåning till icke-hemmahörande) minus de utländska skulder som mone-tära f inansinstitut i euroområdet har (till exempel icke-hemmahörandes inlåning, repoavtal, aktier ochandelar i penningmarknadsfonder och skuldförbindelser med en löptid på upp till två år utgivna avMFI).

MFI-räntor: de räntesatser som hemmahörande kreditinstitut och andra institut tillämpar på eurode-nominerad inlåning och utlåning i förhållande till hushåll och icke-finansiella företag hemmahörandei länderna i euroområdet. Kraven på MFI:s räntestatistik fastställs i förordning ECB/2001/18 av den20 december 2001.

Monetär analys: en av de pelare i ECB:s verksamhet när det gäller att genomföra en omfattande ana-lys av hoten mot prisstabiliteten som utgör grundvalen för ECB-rådets penningpolitiska beslut. Mone-tär analys hjälper till att bedöma medellånga och långa inflationstrender, på grundval av det nära sam-band som föreligger mellan penningmängd och priser över långa tidshorisonter. Den monetära analysentar hänsyn till utvecklingen i ett brett urval monetära indikatorer inklusive M3, dess komponenter ochmotposter, särskilt kredit, och olika mått på överskottslikviditet (se även ekonomisk analys).

Monetära finansinstitut (MFI): f inansiella institutioner som utgör den penningutgivande sektorn ieuroområdet. De omfattar ECB, de nationella centralbankerna i euroländerna samt euroområdets kre-ditinstitut och penningmarknadsfonder.

Monetära inkomster: de nationella centralbankernas inkomster som uppstår som en funktion avEurosystemets penningpolitik och som kommer från tillgångar som öronmärkts i enlighet med de riktlinjer som fastställts av ECB-rådet och som innehas mot utelöpande sedlar samt inlåning från kreditinstitut.

Motpart: den andra parten i en finansiell transaktion (till exempel varje part som gör transaktioner meden centralbank).

Obligationsmarknad: den marknad där medelfristiga och långa skuldförbindelser, dvs. skuldförbin-delser med en ursprunglig löptid på mer än ett år, utges och handlas.

Offentlig sektor: består enligt def initionen i Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995 (ENA 95) av stat, delstater, kommuner och socialförsäkring. Offentligägda organ som agerar kommer-siellt, till exempel statliga företag, ingår i princip inte i offentliga sektorn.


Option: en option är ett f inansiellt instrument som ger innehavaren rätt men inte skyldighet att köpaeller sälja en viss underliggande tillgång (t.ex. en obligation eller aktie) till ett förutbestämt pris (lösen-pris) vid eller fram till en bestämd tidpunkt (förfallodatum). En köpoption ger innehavaren rätt att köpaden underliggande tillgången till ett avtalat lösenpris, medan en säljoption ger innehavaren rätt att säljaden till ett avtalat lösenpris.

Penningmarknad: en marknad där kortfristiga medel upplånas, investeras och handlas. De instrumentsom används har i allmänhet en ursprunglig löptid på upp till ett år.

Placeringar: fördelning av investeringsmedel över olika typer av tillgångar för att optimera portfölj-risk/avkastning.

Portföljinvesteringar: hemmahörandes i euroområdet nettoförvärv av värdepapper utgivna av icke-hemmahörande (”tillgångar”) och icke-hemmahörandes nettoförvärv av värdepapper utgivna av hem-mahörande (”skulder”). Omfattar aktier och skuldförbindelser i form av obligationer, statsskuldväxlaroch penningmarknadsinstrument. Transaktionerna noteras till det effektiva pris som betalats eller erhål-lits, minus kommissioner och omkostnader. För att betraktas som en portföljinvestering måste aktiein-nehav i ett företag understiga 10 % av rösträtterna.

Primärsaldo: den offentliga sektorns nettoupplåning eller nettoutlåning efter att räntebetalningarna påden offentliga sektorns konsoliderade skuld dragits ifrån.

Prisstabilitet: Eurosystemets primära mål är att upprätthålla prisstabilitet. ECB-rådet definierarprisstabilitet som en årlig ökning av euroområdets harmoniserade index för konsumentpriser(HIKP) under 2 procent. ECB-rådet har också förklarat att det för att upprätthålla prisstabilitet syftartill att hålla inflationen under men nära 2 procent på medellång sikt.

Redovisning till verkligt värde (Fair value accounting FVA): en redovisningsprincip som faststäl-ler att man för att ange balansräkningsvärdet på f inansiella instrument använder antingen mark-nadspriset, där detta f inns, eller en uppskattning av marknadspriset som det förhandenvarande värdet påförväntade kassaflöden.

Referensportfölj: i investeringssammanhang en referensportfölj eller ett referensindex som har sam-manställts på grundval av målen för investeringarnas likviditet, risk och avkastning. Referensportföl-jen ligger till grund för jämförelser när det gäller den verkliga portföljens utveckling.

Referensvärde för M3-tillväxten: den årliga tillväxttakt i M3 på medellång sikt som överensstämmermed upprätthållandet av prisstabilitet. För närvarande är referensvärdet för tillväxten i M3 4 1/2 %.

Repoavtal: ett avtal om försäljning och återköp av en tillgång till ett angivet pris vid en framtida tid-punkt eller på begäran. Ett sådant avtal liknar upplåning mot säkerhet men skiljer sig därigenom att säl-jaren inte behåller äganderätten till värdepapperen. Avtal om försäljning och återköp kallas även reporoch handlas på repomarknaden.

Repomarknad: se repoavtal.

Reverserad transaktion: en transaktion varvid centralbanken köper eller säljer tillgångar enligt ettrepoavtal eller lånar ut medel mot säkerhet.

231ECB

Årsrapport2003

RTGS-system (real-time gross settlement system): se bruttoavvecklingssystem i realtid.

Ränta: det belopp en låntagare måste betala en långivare under en fastställd period i förhållande tilllånets, inlåningens eller skuldförbindelsens storlek, uttryckt i procent per år.

Skulder (finansräkenskaper): omfattar lån, skuldförbindelser utgivna av icke-finansiella företagsamt deras pensionsfonder, värderade till marknadsvärdet i slutet av perioden. I de kvartalsvisa f inans-räkenskaperna omfattar skulder inte lån från icke-finansiella sektorer (till exempel lån mellan företag)och banker utanför euroområdet, eftersom dessa komponenter ingår i de bredare årliga f inansräken-skaperna.

Skuldförbindelser: dessa utgör ett löfte från utgivaren (låntagaren) att göra en eller flera betalningartill innehavaren (långivaren) vid en fastställd tidpunkt eller vid olika fastställda tidpunkter i framtiden.De löper vanligen med en fastställd ränta (kupong) och/eller säljs diskonterade till det belopp som beta-las tillbaka på förfallodagen. Skuldförbindelser utgivna med en ursprunglig löptid på mer än ett år klas-sif iceras som långsfristiga.

Skuldkvot (offentlig sektor): den offentliga sektorns skuld definieras som den totala bruttoskuld tillnominellt värde som är utestående i slutet av året och som är konsoliderad mellan och inom den offent-liga sektorns olika delar. Skuldkvoten definieras som den offentliga sektorns skuld som andel av brut-tonationalprodukten till marknadspriser. Den är ett av de budgetära kriterierna i artikel 104.2 i EG-för-draget för fastställande av alltför stora underskott.

Stabilitets- och tillväxtpakten: förutses i rådets förordning (EC) No 1466/97 av den 7 juli 1997, omförstärkning av övervakningen av de offentliga f inanserna samt övervakningen och samordningen avden ekonomiska politiken, dess förordning (EC) No 1467/97 av den 7 juli 1997, om påskyndande ochförtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott samt i Europeiska rådetsresolution om stabilitets- och tillväxtpakten, antagen i Amsterdam den 17 juni 1997. Syftet med paktenär att säkra sunda offentliga f inanser under den tredje etappen av den ekonomiska och monetäraunionen för att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och en hållbar tillväxt som leder till att flerarbetstillfällen skapas. Mer specif ikt krävs av medlemsstaterna att de på medellång sikt skall ha enbudgetställning som är nära jämvikt eller visar överskott.

Stabilitetsprogram: euroområdets länders regeringars planer och antaganden om utvecklingen avviktiga ekonomiska variabler. I dessa fastställs det medelfristiga målet att ha en budgetställning som ärnära jämvikt eller visar överskott, eller vilka åtgärder som skall vidtas för att uppnå detta mål i enlig-het med stabilitets- och tillväxtpakten. Stabilitetsprogrammen skall förnyas årligen. Europeiskakommissionen och Ekonomiska och finansiella kommittén granskar programmen och utarbetar rap-porter som tjänar som underlag för Ekofin-rådets bedömningar.

Staten: Europeiska nationalräkenskapssystemets (ENA 95) definition av staten exklusive delstat-lig och kommunal förvaltning (se offentlig sektor). Den omfattar alla statliga myndigheter och andracentrala organ vars behörighet i allmänhet sträcker sig över hela det ekonomiska området utom för-valtningen av socialförsäkringsfonderna.

Straight-through processing (STP): den automatiserade hanteringen (”end-to-end”) av överföringar(handel/betalning) inbegripet det automatiserade slutförandet när det gäller att generera, bekräfta,cleara och avveckla uppdrag.


Stående facilitet: en centralbanksfacilitet som är tillgänglig för motparterna på deras eget initiativ.Eurosystemet erbjuder två stående faciliteter över natten, utlånings- och inlåningsfaciliteten.

Systemrisk: risken att underlåtenheten hos en deltagare i ett betalningssystem, ett ”exchange-for-value”-system eller på f inansmarknaderna i allmänhet att uppfylla sina åtaganden skall medföra attandra deltagare eller f inansiella institutioner inte kan uppfylla sina åtaganden (inklusive avveckling iett betalningssystem) på förfallodagen. En sådan underlåtenhet kan orsaka betydande likviditets-och/eller kreditproblem och därigenom hota stabiliteten på de f inansiella marknaderna.

Säkerheter: tillgångar som ställs som garanti för återbetalning av lån (till exempel från centralban-kerna till kreditinstituten) samt de tillgångar som säljs (till exempel av kreditinstituten till central-bankerna) som en del av repoavtalen (återköpsavtal).

Targetsystemet (Trans-European Automated Real-time Gross settlement Express Transfer):RTGS-systemet för euron. Det är ett decentraliserat system som består av femton nationella brutto-avvecklingssystem i realtid (RTGS), ECB:s betalningsmekanism och interlinking-mekanismen.

Underskottskvot (offentlig sektor): den offentliga sektorns underskott definieras som nettoupplåningoch motsvarar skillnaden mellan statens intäkter och utgifter. Underskottskvoten definieras som denoffentliga sektorns underskott som andel av bruttonationalprodukten till marknadspriser. Den är ett avde budgetära kriterierna i artikel 104.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) för fastställandet av alltför stora underskott. Den kallas också för budgetunderskottskvot.

Uppfyllandeperiod: den period för vilken kreditinstitutens efterlevnad av kassakraven beräknas. Imars 2004 beslutades att uppfyllandeperioden skall inledas på avvecklingsdagen för den huvudsakligarefinansieringstransaktion som följer på det ECB-rådsmöte vid vilket den månatliga utvärderingenav penningpolitiken avses ske. ECB offentliggör ett tidsschema för uppfyllandeperioderna senast tremånader före kalenderårets början.

Utlåningsfacilitet: en stående facilitet i Eurosystemet som motparter kan använda för att få kreditav en nationell centralbank till en på förhand bestämd ränta mot godtagbara säkerheter (se ECB:s styr-räntor).

Utrikeshandeln med varor: export och import av varor inom euroområdet och gentemot omvärlden,mätt med index för värden, volymer och enhetsvärden. För handeln inom euroområdet registreras mot-tagande och avsändande av gods som går mellan länderna i euroområdet, medan för handeln medomvärlden registreras euroområdets utrikeshandel. Statistiken för utrikeshandeln är inte direkt jämför-bar med export och import i nationalräkenskaperna, eftersom de senare förutom varuhandeln mellaneuroområdet och utlandet och inom euroområdet även omfattar handeln med tjänster.

Valutamarknadssvapp: två samtidiga avista- och terminstransaktioner i en valuta mot en annan. Euro-systemet kan göra öppna marknadsoperationer i form av valutamarknadssvappar, varvid de nationellacentralbankerna (eller ECB) köper eller säljer euro avista mot en utländsk valuta och samtidigt säljereller köper tillbaka den på termin.

Värdepappersavvecklingssystem: ett system som gör det möjligt att hålla och överföra värdepappereller andra f inansiella tillgångar, antingen utan betalning eller mot avgift (leverans mot betalning).

233ECB

Årsrapport2003

Värdepapperscentral (VPC): en organisation för registrering av värdepapper och värdepappersinne-hav som medger att värdepapperstransaktioner hanteras genom kontoföring. Tillgångarna kan varafysiska (men hållas i förvar hos centralen) eller dematerialiserade (dvs. bara existera som elektroniskaregistreringar). Förutom att inneha och förvalta värdepapper kan en VPC ha clearing- och avvecklings-funktioner.

Värderingsavdrag (haircut): en riskkontrollåtgärd som tillämpas på underliggande värdepapper somanvänds i reverserade transaktioner. Värderingsavdrag innebär att centralbanken värderar de under-liggande värdepapperen till marknadsvärde minus en viss procent (avdrag/haircut). Eurosystemettillämpar värderingsavdrag som avspeglar vissa drag hos tillgångarna i fråga, exempelvis återståendelöptid.

Öppen marknadsoperation: en operation som utförs på centralbankens initiativ på de f inansiellamarknaderna och som omfattar någon av följande transaktioner: 1) direkt köp eller försäljning av till-gångar (avista eller på termin), 2) köp eller försäljning av tillgångar med repoavtal, 3) kreditgivningeller upplåning mot underliggande tillgångar som säkerhet, 4) emission av centralbankens skuldcerti-f ikat, 5) inlåning med fast löptid eller 6) valutamarknadssvappar mellan inhemsk och utländsk valuta.


SV

ÅRSRAPPORT2003

2003 20032003200320032003200320032003200320032003

ÅRSR

APPO

RT20

03EU

ROPE

ISK

A CE

NTR

ALB

ANK

EN

Documents

ÅRSRAPPORT 2003 2003 - ecb.europa.eu · Material: Olja på duk; Format: 210 × 210 cm. FÖRORD. Under större delen av förra året stod Wim Dui-senberg vid rodret för ECB och jag