Biblioteksdebatt från vänster!

Nr 2 2004

Pris 30 kr

Utgiven av föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS), grundad 1969

Bertelsmanns sköna nyabiblioteksvärld i Tyskland

Två BiS-remisser på vårensbiblioteksutredningar ”Vi krävde bara

allas lika rätt tillbiblioteksservice.”Miklós Gulyás minnshur det startade

Att bygga bibliotek utan murar. Engelsksatsning på gamla, unga och flyktingar

2 bis 2004:2

bis indexeras visserligen i ArtikelSök, men det kompletta innehållet 1969 - 2003 finns bara pånätet - på föreningens hemsida. Jan Gustafsson har nu uppdaterat sin tidigare upplaga!

ISSN 0345-1135

Utges av föreningen Bibliotek i SamhälleTidningen utkommer med fyra nummerper år, indexeras i Artikel-sök

Redaktör och ansvarig utgivare: Lennart WettmarkStyrelse/redaktionsgrupp:Ordinarie:, Mats Myrstener, Lennart Wettmark, LenaLundgren, Christian Forsell, Karin Fagerberg.Suppleanter: Barbro Bolonassos, Anneli Reinhammar,Berith Backlund, Ingrid AtlestamBiS´ hemsida: http://www.foreningenbis.org

Prenumerationer, medlemskap ochekonomi:Karin Fagerberg, Lyckebyvägen 42, 2 tr121 52 Johanneshov,08-659 52 89e-post: karin.fagerberg@chello.sePrenumerationer 150:–Institutioner 210:–(utanför Sverige: 220:-)Medlemskap (inkl.pren.) 190:–Studerande (inkl.pren.) 100:–Lösnummer 30:–Postgiro 33 53 16-6 Bibliotek i Samhälle

Medverka ibis!?Redaktionellt materialskickas till: LennartWettmark, Rosenbads-gatan 9, 652 26 KARL-STAD tel. 054-10 18 13sve.we@xpress.se

Omslagsbild: Youth Space inom Mertons InnovationUnit. På bilden två av de aktiva: Duane Melius ochDaniel Wilson. Foto: Anthony Hopkins, Sitemanager - outreach/audience development

Innehåll bis nr 2 2004

Notiser. Stuprör och bibliotek är ett av notisredaktörenIngrid Atlestams ämnen...............................................4Vi krävde bara allas lika rätt till biblioteksservice.Miklós Gulyás minns när folkbiblioteken lämnade densvenska provinsialismen i serien ”Bibliotekarie i samhäl-let”.................................................................................5Bertelsmanns sköna nya biblioteksvärld. I Tysklandsamarbetar den federala biblioteksföreningen ochmediagiganten Bertelsmann om att utveckla biblioteks-systemet. Siv Wold-Karlsen har läst ett nyutkommetstrategidokument från Bertelsmann.........................8ABC - aktiva insatser med världens barn i centrum. Johan Haraldson recenserar En gränslös värld?..............10Kuba - förtryck, bibliotek och salsa. Inger Malmström har nyss kommit hem från en resa och gillar inte allt honsett........................................................................................................................................................................................11SILCs kubakampanj en lögn! Ingvor Karlsson har sett både gay-tidskrifter, Pippiböcker och barnbiblar på de kubanskabiblioteken..........................................................................................................................................................................14Vad BiS sade om Kuba. BiS uttalande i kubafrågan har väckt en del reaktioner. Styrelsen genom Lennart Wettmarkkommenterar.......................................................................................................................................................................16Aktuella sydafrikanska bibliotekarier. Johnny Jacobs, Zukie Jafta, Whisky Monama och June Baatjes får var sin litennotis.....................................................................................................................................................................................17Att bygga bibliotek utan murar. Engelskt biblioteksväsen visar kristendenser. Shiraz Durrani och Elizabeth Smallwoodskriver om Mertons väg för att nå nya grupper..............................................................................................................18Tankar från Nord och Syd om social utestängning och bibliotek. Röster från Argentina, England och USA....23Bushkritiske Peter Singers nya bok om globaliseringens etik anmäls av Mats Myrstener...............................25Två BiS-remisser. Lena Lundgren och Ingrid Atlestam har haft BiS uppdrag att svara på vårens tunga biblioteks-utredningar: Gunnel Stenqvists, KB - ett nav i kunskapssamhället resp. John Erik Forslunds utredning om behovet avatt ändra på bibliotekslagen..............................................................................................................................................26Nya böcker. Recensionsavdelningen innehåller böcker av Toynbee, Kingsnorth, Sjölander Holland samt böcker omvärldens fattiga och St. Petersburg. Mats Myrstener har läsat samtliga...................................................................30Slutligen: En skola i Eastern Cape har skrivit brev till BiS..........................................................................................32

bis 2004:2 3

Vad är BiS?BiS är en socialistisk förening för biblioteksanställda och andra med intresse för

biblioteksfrågor. Enligt BiS är det bibliotekets uppgift att bevara och vidareutveckla

demokratin genom att

n stödja yttrandefriheten och garantera tillgången till information som grund för opinionsbildning ochsamhällskritik.n utgöra en offentligt finansierad och demokratiskt styrd institution som utvecklas i dialog med brukareoch närsamhälle.n arbeta uppsökande, läsfrämjande och vägledande i första hand för dem som riskerar att hamna påfel sida om den växande informationsklyftann aktivt erbjuda information och litteratur som utgör komplement och alternativ till det kommersielltgångbara.Som medlem i BiS får du kontakt med likasinnade. Du får tidskriften bis och kan delta i föreningens olika möten. Dukan engagera dig i föreningens arbete och därigenom i bibliotekspolitiken, nu när det är viktigare än någonsin atthävda och stärka bibliotekens intressen i ett samhälle som alltmer förkastar kollektiva lösningar. Nu när kunskap,makt, pengar blivit en ond cirkel!

Det finns knappast någon av er som läser allt i ettbis-nummer. Man läser litet här och där. Alltintresserar en inte. Och så har man inte tid. Jag

har som redaktör inga illusioner. Jag däremot läser allt. Flera gånger. Gör man det så slåsman av hur varje nummer skildrar det mikrokosmos avambitioner, förhoppningar, besvikelser som en socialtorienterad bibliotekarie möter i dagens värld. Och bis ärmycket internationell i sin erfarenhetsförmedling. Ett skältill det är att avståndet mellan kontinenter och bibliotekemellanåt utgörs av en serie knapptryckningar. I det här numret kan du som läsare därför genom MiklósGulyás få perspektiv bakåt till 1970-talets ansträngningarav en engagerad grupp nordiska bibliotekarier att görabiblioteken angelägna för andra än infödda svenskar.Frågan är lika aktuell idag - fast kanske på en annan nivå.Det visar Shiraz Durrani (årets BiS-gäst på mässan) ochElizabeth Smallwood i sin rapport från England om hur deförsöker motarbeta social utestängning bland sinkommuns invånare. I vilken riktning kommer bibliotekenatt gå? I England befinner sig biblioteken i en kris. Siv Wold-Karlsen har sett och rapporterar om hurbiblioteksverksamheten i Tyskland nu kommer att utveck-las av ett av världens stora mediaföretag Bertelsmann,som ser en ny marknad lösgöra sig ur den tyska offentligasektorn. I Sverige arbetar vi ännu inom systemet; Tvåutredningar kring bibliotekens framtid - Forslundska

utredningen om bibliotek-slagen och StenqvistskaKB-utredningen, skerinom ramen för vårtoffentliga/politiskasystem. BiS är en av departer som genomremisshandlingar villpåverka utvecklingen pådet gamla vanliga sättet. Kubadiskussionenfortsätter och uttrycker på sitt sätt en grunddiskussionkring politikens gränser. Är det ekonomiskt och politisktmöjligt att utmana grannen i norr och skapa ett alternativtsamhälle - åt var och en efter hans behov? Eller leder ettsånt samhälle till otillbörligt tvång? I det här numretrapporterar två resenärer, som reser med olika utgångs-punkter och ser helt olika saker i sitt möte med Kuba. Vad kan vi till slut göra? I likhet med Martyn, Edgardooch Elaine i det här numret diskutera våra erfarenhetereller kanske köpa in och själva läsa någon av de böckerMats Myrstener har läst kring tillståndet i världen. Elleröppna sig för en ny erfarenhet genom att möta medmän-niskor från andra delar av jorden här i Sverige ellerannorstädes. Det här bis-numret vill ge många alternativ.Läs och agera!LW

Manusstopp för nr 3 är preliminärt 15 augusti!

4 bis 2004:2

Fulla tunnor flödarStuprör, är senaste inneordet iorganisationssvängen. Det handlarinte om de i plåt och inte de i tyg,utan symboliska, sådana som hindrarkringsyn. Nu propagerar konsulternaoch andra kringresande i kortatrender för fler hängrännor. Myndig-heter jämförs med stuprör, liksomdatasystem och förvaltningar. Måttedet nu inte handla om sådana därmoderna stuprör där allt försvinnerdirekt i avloppet!Nu är det dags att tala för bibliote-kets hängrännefunktion, eller varförinte dra till med den gamla beprö-vade regnvattenstunnan, som kananvändas för vattning, sköljagrönsaker, diska komposthinken,fågelbad , lek m. m.

Bibliotek för samhälleBo Rothstein konstaterar i sinmycket intressanta bok om tillit attdet är två saker som behövs för attett samhälle ska fungera, för attmänniskor ska känna tillit till varan-dra och samhället. Det är universellainstitutioner och mötesplatser. Ärdet någon som tror att han nämnerbibliotek ? Nej, men boken bör läsas ivilket fall och så är det upp till oss

att tala om att denna tulipanarosfinns, ännu så länge, och heterfolkbibliotek.

Nu har dom gjort det igen! I ”En lärande IT-politik för tillväxtoch välfärd, ITPS slutrapportering avuppdraget att utvärdera den svenskaIT-politiken” (A2003:015, KurtLundgren) har Instiutet förtillväxtpolitiska studier lyckats skriva180 sidor om bland annat IT ochkultur, IT och lärande, IT ochdemokrati, IT och tillgänglighet , alltmed den övergripande IT-politiskamålsättningen ”ett informationssam-hälle för alla” utan att överhuvudta-get nämna bibliotek, förutom en radom KB mer i förbigående Alltså etttotalt förbigående av den endainstitution, dvs folkbiblioteken, somkan garantera tillgängligheten till ITför alla och som åxå är på god väg attgöra det.Varför har bibliotek så svaga röster,visst ska det vara tyst i biblioteket,men inte om biblioteket!Rapporten finns att hämta påwww.itps.se

….och igenFråga 2003/04 i riksdagen omstatens ansvar för kommunalalärcentrum besvarades av ThomasÖstros den 21 april med mångavackra ord och förslag till häng-rännor, fråga och svar hittar man iRixlex, men inte ordet bibliotek inågondera! Kommentarer överflö-diga!

Att äga ett språkMan snappar bara en bråkdel avordströmmen, något om hjärtfel ochsystern som dog för trettio år sedan,men den ständigt malande avbrytsav en, som på en blandning avbruten engelska och något slavisktspråk vill boka dator. På ungdoms-avdelningen har tumult utbrutit.Könsord och böcker på olika språkviner i luften.Varför kommer det inga nya upplagorav körkortsboken på persiska,arabiska och serbokratiska?En svenska så bruten att frågan inteblir begripen ens på fjärde försöket,stor lättnad för alla inblandade närdet äntligen blir klart att det gällerböcker om apor, cyklar eller kanel-bullar.Uppfattar inte författarnamnet, skrivner det, nej, med latinska bokstäver,nja hittar inte men kanske katalogenhar en annan transkribering? Har niverkligen inget av Shakespeare påitalienska? Varför har ni tidningar påarabiska men inte Hallandposten?Kan jag skriva så här när jag sökerjobb? Hittar inte i kaytalogen, menjag kanske stavar fel?Språklig rikedom eller fattigdom?Språk är meningslöst som privat-egendom, ju större kollektivt ägandedesto mer begriper fler!

Ingrid Atlestam

Notisredaktör

bis 2004:2 5

I februari 1959 började jag som bokframtagare på Kungliga biblioteket.Fyrtio år senare pensionerades jag

från länsavdelningen i Stockholm. Jagavfirades som en kung. Lena Lundgrenskrev en bok om min yrkeskarriär. Kanske var Margareta Rosenqvist-Soliman, Olaf Berggren, Heli Vasara,Kerstin Rydsjö, Elvi Hållsten, BenedikteKragh Schwarz, Lena Wester några avdem som läste eller åtminstone blädd-rade igenom boken. Helena Sandbladoch Ulla Kaitavuori hade nog gjort detmen var inte längre i livet. Det finns ytterligare femtio eller hundrapersoner från invandrarverksamhetenspionjärtid kvar att nämna. Biblioteks-folk från de invandrartätaförorterna, sjukhus ochfängelser. Men de flestanamn har jag glömt ochmånga har jag inte ens känttill. Så ni får nöja er meddessa spontant utvalda personer Jag är glad över att bis gav mig chan-sen att minnas dem, att minnas oss. Fastom jag hade varit redaktör skulle jag haföredragit en artikel av Olaf Berggren. Sverige var förr ett provinsiellt land.Ett språk - ett folk och därtill en domi-nerande religion med tillhörande stats-kyrka. I invånarnas ögon ett perfektsamhälle, långt från kontinentens krig-förande soldater, katoliker och tiggare.Dagens svenskar – rojalister och EU-skeptiker - måste väl sägas vara arvta-gare till dessa attityder. Många svenskar var trötta påenformigheten och vi som kom, med våraerfarenheter (och fördomar), var egent-ligen omedvetet efterlängtade. Fast det

uppstod samtidigt en villrådighet i det”homogena” samhället. Det välvilliga svenska folkbiblioteks-väsendet återspeglade den svenskaprovinsialismen. Kravet från de frid-lysta infödingarna var egentligen baraatt invandrarna måste anamma den nyakulturen och språket och helst glömmadet medtagna. Sextio- och sjuttiotalets tidsanda ut-gjorde en lämplig atmosfär förbiblioteksvärldens internationalisering.Den stora invandringen förvandladedet svenska samhället och de vänster-radikala strömningarna krävde nyord-ning inom den förändrade befolknings-strukturen. Samtidigt fick stat och kom-

mun allt bättre finanser vilket gjordeatt det blev pengar över till invandrar-verksamheten. Man skall inte tro att folkbiblioteks-väsendet före pionjärernas tid varinvandrarfientligt. Det svenska samhäl-let har alltid varit filantropiskt, men dik-terat av ”värdfolkets” smak och värde-ringar. Man saknade känsla för deegentliga behoven, det saknades kun-skap om kulturerna. Biblioteken hadefolkbildande och moraliserandemedelklassmak. Detta var inte enbartnegativt, men ofta saknades inlevelse.(Jag minns att när vi ville köpa in Gud-fadern på italienska så blev det rama-skri från ledningen. Att ha denna bokpå finska eller turkiska gick an, men det

passade inte på ett kulturspråk.) Pionjärerna var ingen enhetlig grupp,jag kan inte ens påstå att vi tyckte omvarandra. Vi hade ett gemensamt måloch det var det svenskabiblioteksväsendets internationalise-ring. De flesta var barn av 1968, enga-gerade mot det pågående Vietnamkri-get och apartheid. Jag själv med minajämförelsevis föråldrade erfarenheter,först som jude under andra världskri-get och sedan som invånare i en öst-stat under Stalintiden, kände mig iblandsom en katt bland hermeliner. Vi var inte sentimentala. FlorenceNightingale var ett skällsord, dvs. detvar inte medömkan med invandrare som

drev oss, vikrävde bara allaslika rätt tillbiblioteksservice.Min viktigaste in-spirationskälla var

Olaf Berggren, invandrad frånAlexandria och i mångas ögon odiplo-matisk och oförblommerad. Han förkla-rade sådana självklara ting som att detfinns andra kontinenter än Europa, an-dra religioner än den lutherska, andraalfabet än det latinska. Olaf kanske intepassade in i det provinsiella ochkonformistiska svenska samhället, menpersonligen ser jag mig som kommandeur hans kappa. Kamrater, gör ni detockså? Helena Sandblad som arbetade påKulturrådet hade också stor betydelseför mig. Vi var jämngamla men, ändå trorjag hon betraktade mig som en litenpojke. Eftersom hon arbetade i maktha-varnas närhet kunde hon förmedla och

Vi krävde baraallas lika rätt till biblioteksservice...Miklós Gulyás minns när folkbiblioteken lämnadeden svenska provinsialismen

6 bis 2004:2

realisera fotfolkets drömmar. Det varHelena som organiserade inköps-resorna till Turkiet, Jugoslavien ochjuntans Grekland. Kulturrådets (Hel-enas) invandrarbokpaket innebar ettparadigmskifte i biblioteksvärlden. Denpragmatiska Helena följde sällan självmed på våra långa och till synes me-ningslösa möten i Borås och Kungälv,där samtalsämnena rörde kasjuberna iPolen, tatarerna i Helsingfors, kopternai Egypten. Dessa oviktiga ämnen vid-gade vår världsbild och gjorde den en-formiga och målinriktade biblioteksvar-dagen uthärdlig. Vår publiceringsverksamhet var om-fattande med artiklar som mest fung-erade praktiskt och informativt. Upp-byggelselitteratur skrev vi bara undan-tagsvis. bis’ klassiska invandrar-nummer har jag sparat, trots att jag iövrigt varit tvungen att utrangerastörsta delen av mittbiblioteksbibliotek. Ulf Larsons teck-ningar och Birgitta Trotzigs artikel idetta nummer hade rollen av att frälsade oinvigda eller åtminstone deempatiskt lagda. När jag har läst Bir-gitta Trotzigs artikel har jag frågat mighur mycket av dessa egendomligapersonlighetsförskjutningar och rubb-ningar i den sociala rollen som en per-son som blir avskuren från sitt ur-sprungliga språk och hänvisad till ettnytt lyder lagar och är tillgängligt förundersökning. Varför beter sig utlän-ningen som han gör? Kan det förebyg-gas eller i varje fall förklaras för omgiv-ningen? Ni får förlåta min oavvägda och sub-jektiva historiebeskrivning. Det har noggått ett decennium – kanske ännu längretid – sedan jag sist författade en s.k.biblioteksrelaterad artikel. Sjuttiotalet framskred i otaliga möten,fortbildningar och konferenser. Jagminns när Olaf i Växjö talade om ara-biska böckers transkription och katalo-gisering. På den tiden hade jag inteännu sett någon bok med arabiska bok-stäver, följaktligen tyckte jag då atthans föredrag var verklighetsfräm-mande.

Invandrarverksamheten övergick frånentusiastisk pionjäranda till utilistiskprofessionalitet samt nordiskt samar-bete via konferenserna i Kungälv. Vi ficklära känna Grete Bergh från Norge ochBenedikte Kragh Schwarz från Dan-mark. Jag var tvungen att vänja minhandikappade och invandrade hörselvid de danska och norska språken. Vihar ingen kontakt längre, men jag vet –önskar veta – att vi inte har svikit var-andra. Det nordiska samarbetet resulteradei ett standardverk av imponerande stor-lek (över två kilo), KITAB: KulturellIdentitet Tryggad Av Biblioteken. IKungälv bestämde vi att i ett utförligtoch representativt verk (på den tiden

vågade man vara fantast) presentera deaktuella kulturerna, språken, terminolo-gin mm. Det blev mer än en uppslags-bok, det blev ett kitab: invandrar-verksamhetens Koran och Bibel. Efter-som jag inte var redaktionsmedlem el-ler medförfattare blev mitt uppdrag attskriva en hyllande recension i BBL.Redaktörernas och författarnas namnhar jag delvis glömt. Jag är nästan sä-ker på att Heli Vasara var bland dem.Hon nämns bara i förbigående i dennaartikel, fast hon var en av invandrar-verksamhetens tongivande personer. Visst var vi duktiga. Å andra sidanvar det lätt att arbeta från nära nog ennollpunkt i ett välordnat biblioteks-

system. Det var stimulerande att fåvidga vår egen och kollegornas världs-bild och att arbeta för att befria infö-dingarna och invandrarna från derasprovinsialism. Vi fick resa, skriva, vi fickpriser och applåder. Men det var fot-folket som träffade invandrarna. Fot-folket som inte sällan behövde argu-mentera mot en lokal ledning, som -något tillspetsat - växte upp i Sven He-dins och Hugo Alfvéns Sverige. Jag tillåter mig i min allra sistabiblioteksartikel att patetiskt hylla deokända kollegorna. De som gjorde Hud-dinge och Sankt Görans sjukhus’ bib-liotek internationella, fängelse-bibliotekarierna i Kumla och Hinseberg.Bibliotekspersonalen i Kirseberg, iRinkeby, i Råslätt, i Angered, i Skär-holmen. Utan att för den skull under-skatta mitt eget arbete: det var de somgjorde jobbet och jag som fick äran. Med stolthet vill jag nämna att det iinte så liten utsträckning är vår för-tjänst att de inhemska minoriteterna,främst samerna, har fått förbättradlitteraturservice. Man kunde ju intenonchalera urbefolkningen längre, nunär de invandrades bibliotekssituationväsentligt hade förbättrats. Jag kan inte säga när vaktombyteskedde, när den nya professionella ge-nerationen tog över. De hade inte tid –de tog sig inte tid – att diskutera tatare-rna i Helsingfors. Vi fick nya arbets-uppgifter i Oslo, i Göteborg. Arbetade

på TV, på Skolverket, en beordrades attsyssla med biblioteksstatistik och data-frågor vid länbiblioteket i Stockholmslän. Benedikte Kragh-Schwarz i Ballerupär nog den enda som är kvar inominvandrarverksamheten på heltid. Jagtror att hon är pionjärtidens sista mohi-kan. Det var nog bra att vi försvann. Vårjargong passade inte in i den nya ti-den. Den nya generationen är kunnig-are och kanske tråkigare. Man får tydli-gare och rättare svar när man ringer tillInternationella Biblioteket. Det internationella biblioteket påOdengatan med ett bestånd på överhundra språk är vårt arbetes främsta re-

bis invandrarnummer 1973

bis 2004:2 7

sultat. Jag är låntagare där, men medålderns rätt, läser jag numera bara ung-erska böcker. Vet personalen vilka Olafoch Heli är? Vet de vilka Ulla Kaitavuorieller Helena Sandblad var? Normalt ärjag inte nostalgisk, den skyldiga i skri-vande stund är denna beställnings-artikel. Jag vill inte ens träffa de gamlapionjärerna, jag skickar inte jul-hälsningar till dem (de skickar inte hel-ler några till mig). Ni måste besöka dettafantastiska bibliotek, talamed personalen somkommer från världensolika hörn. Låntagarnatror nog att det interna-tionella biblioteket harfunnits sedan tidernasbegynnelse. De klagaröver att det inte finnsmunspelsböcker för ny-börjare på arabiska, data-handböcker på somali-ska, Mannen utan egen-skaper på albanska.Även om detta under-verk till bibliotek ligger iStockholm ger det ser-vice till alla bibliotek ihela landet. Etiopiern iSvedala och polacken iPajala ställer krav på sittlokala bibliotek när detgäller biblioteksservicepå det egna moders-målet. Till sist.Jag är pensionär, jag har lämnat detmesta jag arbetat för. Jag har utträtt uralla de föreningar jag var medlem i medundantag av Kurdiska bibliotekets vän-ner. Jag prenumererar på en enda tid-skrift, minaret, tidskrift för svenskmuslimsk kultur. .Jag har faktiskt självskrivit en artikel i minaret. När ImreKertész fick Nobelpriset ringde chefre-daktören och bad mig att skriva omhonom. På det viset blev jag tillfälligmedarbetare. Finns det något biblioteksom inte prenumererar på minaret, sombeskriver en av Sveriges mest represen-terade och orättvist behandlade kultu-

rer? För att använda sjuttiotalets ton-gångar: JAG UNDERKÄNNER ALLABIBLIOTEKSSYSTEM SOM SAK-NAR DENNA TIDSKRIFT! Jag har lämnat folkbiblioteken när detgäller biblioteksorganisation, medier-nas hantering och dylikt, däremot ärjag människorna, kunderna, det s.k.multikulturella samhället trogen. Minasvenska bibliotekserfarenheter använ-der jag ofta i Mellaneuropa, där isole-

ringen har medfört att människornaförblivit vita och kristna. Budapest haringen moské, grannfolken iKarpatbäckenet tittar misstänksamt påvarandra, nationalismen, diskrimine-ringen av zigenarna och antisemitis-men är levande. Jag har skrivit en bok på ungerskaom en svensk journalist som 1840 be-sökte Ungern och försökte jämföraKarl Johans enformiga Sverige medUngerns häxkittel. Min nya bok, somkommer ut som följetong i en ungerskkulturtidsskrift i Rumänien, beskriveri en moraliserande ton världens folksom jag har fått lära känna dem iSverige. Hittills har jag publicerat ka-

pitel om svarta, om samer, om muslimer,om rumäner och om slovener. Jag får tacka mina kollegor, mina vän-ner från sjuttiotalet och alla de låntagaresom hjälpte mig att upptäcka världenbortom horisonten.

Boken som nämns, MiklósGulyás - bibliotekarie ivärlden (Länsbiblioteket iStockholms län, 1999) kankostnadsfritt beställas frånLänsbiblioteket i Stockholmslän, Anja Andersson 08-50831278anja.andersson@kultur.stockholm.se

8 bis 2004:2

Det kom ett litet häfte i posten: Bibliothek 2007.Strategiekonzept (Bertelsmann, 2004). Bådetitel och förlag verkade bekanta, och visst: Här

handlar det om samma Bibliotek 2007, och samma strategi-koncept, som Bjarne Stenquist berättar om i Är det påefterkälken Sverige åker? (Bibliotekstjänst, 2003) Under-titeln på Stenquists bok är: Folkbiblioteken behöver ettnationellt uppdrag! – och syftet med boken är att synlig-göra behovet för en nationell bibliotekspolitik. Medan enrad Sverige närstående länder, däribland Tyskland, harinsett att det behövs en sådan, har Sverige inte ens börjatdiskutera frågan. I Tyskland startade arbetet för en förnyelse avbiblioteksväsendet sommaren 2002, och, skriverStenquist:Det ambitiösa projektet drivs av den tyska federalabiblioteksföreningen (Bundesvereinigung DeutscherBibliotheksverbände – BDB) och Bertelsmann Stiftung(huvudägare av världens största förlag).

Som SB och BonniersBDB och Bertelsmann – översatt till svenska förhållandenär väl det ungefär som om Svensk Biblioteksförening (SB)och Bonniers gemensamt skulle ta hand om biblioteks-politiken. Och nu har BDB och Bertelsmann kommit medsin analys av Tysklands biblioteksproblem och, inteminst, sina förslag till problemlösningar och förbättringarav biblioteken. I Tyskland är biblioteksfrågorna, liksom kultur- ochutbildningspolitiken, decentraliserade till 16 delstater,vilket gör samarbetet svårt och de regionala skillnadernastora. Biblioteken lider dessutom, generellt, av att varasåväl undervärderade som underfinansierade. I sin bok redogör Stenquist för hur det tyska biblioteks-landskapet ser ut i siffror:1.700 vetenskapliga bibliotek, som i europeisk jämfö-relse har en låg bemanningsnivå. Ca 2.100 störrekommunala stadsbibliotek och ca 13.000 deltids-bibliotek. Deltidsbiblioteken drivs ofta utan utbildadpersonal, och, vill jag tillägga: ofta med oavlönadpersonal. 7.000 av deltidsbiblioteken har kommunala

huvudmän, 5.000 drivs av kyrkliga organisationer och1.000 har ”andra huvudmän”. Nu gäller det, enligt BDB/Bertelsmann, dels att få i stånden samordning av det splittrade bibliotekssystemet, delsatt få politiker att inse betydelsen av ett väl fungerandebibliotek: Bibliotek är viktiga, och det lönar sig att satsapå dem. Här tar BDB/Bertelsmann utgångspunkt i den några årgamla Pisa-studien, där man jämförde kunskapsnivån hosskolelever i olika OECD-länder, och där tyska skolorvisade sig ha en oroväckande låg nivå – åtminstone blevden tyska offentligheten mycket oroad. De länder som låg väl till i Pisa-studien, har inte bara braskolor, utan också bra bibliotek, och bibliotek som ärfullständigt integrerade i skolan och utbildningssystemet.Skriver BDB/Bertelsmann, och konkluderar med attbibliotek är bra att ha om man vill bli först och bäst ochsegra i konkurrenssamhället. Och det vill man ju. Bibliote-ket är en framgångsfaktor att räkna med, inte minst i enkontext av globalisering och internationell konkurrens. Iett globalt kunskapssamhälle, där information och kun-skap är viktiga råvaror för ett lands konkurrensförmåga,behöver Tyskland bra bibliotek som kan hantera dedyrbara råvarorna på rätt sätt. Bibliotekets egentliga yrkeskunskap är informationmanagement, men för att yrkeskunskapen skall kunnautvecklas, behövs samordning och ett övergripandesamordningsorgan. Och här lanserar BDB/BertelsmannBEA-BibliotheksEntwicklungsAgentur(BiblioteksUtvecklingsAgentur) Man tänker sig BEA somen stiftelse, antingen en självständig stiftelse, eller enunderavdelning av en större stiftelse, som heller inte finnsännu, men som skulle omfatta all (ut)bildningsverksamhet.BDB/Bertelsmann föredrar en storstiftelse för informationoch (ut)bildning, men oavsett är det BEA som skall fixa alltsom har med bibliotek att göra: Integrering och nät-verksarbete, kundorientering, effektivitetsökning, varainnovationsmotor och utarbeta utvecklingsplaner. BEAskall stå för modernisering och kvalitetssäkring. BEA skallockså bestämma vilka bibliotek som skall få resurser ochmöjlighet att delta i olika projekt, samt utvärdera projektennär de väl är genomförda.

Bertelsmanns sköna nyabiblioteksvärld.Siv Wold-Karlsen

I Tyskland samarbetar federala biblioteksföreningen och Bertelsmanns Stiftungom att utveckla biblioteksväsendet

bis 2004:2 9

BEA verkar bli näst intill allsmäktigt inom sitt gebit, ochdet är bara att hoppas att BEA blir en upplyst despot, förnågon form för demokratisk kontroll och ansvar, är detsvårt att få öga på i BDB/Bertelsmanns framtidsvision. I sista kapitlet av Bibliothek 2007 ser författarna tillbakapå år 2004 i ett framtidsperspektiv, och konstaterar att2004 var året när allt vände och blev så mycket bättre. Nu,i framtiden, är mer än 60% av befolkningen biblioteks-kunder, och därmed har Tyskland nått upp till en interna-tionell toppnivå.

Inte mycket till visionAtt en tredjedel av befolkningen inte alls använderbiblioteket, är inte mycket till biblioteksvision, och lika illaär det att Bibliothek 2007 tiger om hur biblioteks-utvecklingen har varit de senaste 10-15 åren. 2002, samma år som Bibliothek 2007 började sitt arbete,stängdes den enda övergripande-nationella biblioteks-organisationen i Tyskland: Deutsches Bibliotheksinstitut,och den stängdes eftersom staten inte längre ville varamed och finansiera den. Parallellt med att den enda samordnande överbyggna-den försvann, fortsatte raserandet av basen, de lokalabiblioteken.

Sommaren 2003 höll IFLA sin kongress i Berlin, och itidningen Neues Deutschland (23/7 2003) skrev enupprörd biblioteksanvändare att staden Berlin inteförtjänade vara värd för ett internationellt biblioteksmöte,så illa som Berlin behandlade sina egna bibliotek. 1850öppnades de första folkbiblioteken i Berlin, och stadsde-len Mitte fick då fyra bibliotek. 1989 hade Mitte elvabibliotek, men 2003 fanns bara två kvar.

Biblioteken försvann1989 låg Mitte i Öst-Berlin och var en del av DDR, och enviktig del av DDRs bibliotekspolitik var fackförenings-biblioteken, knutna till arbetsplatserna. I slutet av 1980-talet fanns det ca 670 fackföreningsbibliotek med ca 1450anställda och ett mediebestånd på 1.8 miljoner. De årligautlånen var ca 14 miljoner.

1989 blev företagen-arbetsplatserna privatiserade, ochfackföreningsbiblioteken hade inte längre något politiskt/samhälleligt stöd. Biblioteken försvann, bibliotekariernablev, som så många andra, arbetslösa, och vad det blev avböckerna, tidsskrifterna – mediabeståndet – är det egentli-gen ingen som riktigt vet. Det mesta bara försvann. Snartbörjade också folkbiblioteken försvinna, både i öst ochväst. 7 augusti 2003, på ett möte arrangerat av BiS’ syskon-organisation Akribie, vittnade två nyss nedlagdabiblioteksfilialer om sina erfarenheter. För Heinrich-Heine-biblioteket i Öst-Berlin kom beslutet om nedläggning somen blixt från klar himmel. Biblioteket hade många använ-dare, stor utlåning och så sent som i början av juli 2002hade det fått internet-uppkoppling och ett nytt och bättretelefonsystem, men i mitten av juli meddelar politikerna attde vill stänga biblioteket. I augusti organiserar bibliotek-användarna sig i ett Medborgarinitiativ för att behållaHeinrich-Heine-biblioteket. De skaffar fram 100.000 euro isponsorpengar, pengar som kunde ha säkrat biblioteks-driften fram till mitten av 2004, men januari 2003 stängerpolitikerna biblioteket, fast de måste betala hyran fram tilljuli samma år. Medborgarinitiativet arbetar nu för att åter-öppnaHeinrich-Heine-biblioteket, och från politikerhåll antydsdet att om medborgarna nu tycker det är så viktigt medbibliotek, så kan de väl själva hålla biblioteket öppet. Men Medborgarinitiativet säger nej till gratis amatör-arbete, och hävdar att det är en poäng med professionelltbiblioteksarbete.

GratisarbeteThomas-Dehler-biblioteket i Väst-Berlin hålls däremot,sedan 2001, öppet med hjälp av gratis arbete, utfört av 34personer i åldern 10 till 71 år. Biblioteket har öppet 23timmar i veckan, och får fortfarande lite pengar till media-inköp. Biblioteket skulle också fått några timmar profes-sionell bibliotekarhjälp, men det har hittills inte funkat.Något biblioteks-brukarna/arbetarna är besvikna över,men annars gillar de läget: Det är bättre än ett stängtbibliotek, och dessutom ser de sig som en del av en finkyrklig tradition, där kyrkan sedan länge har drivit ettbiblioteksarbete som helt bygger på gratisarbete, mensamtidigt är en integrerad del av det offentliga biblioteks-systemet. Bjarne Stenquist skriver om Bibliothek 2007 att : Det ären uttalad målsättning att utvecklingsmodellen inte skavara ett redskap för kostnadsbesparingar i biblioteks-väsendet utan snarare fungera som en hävstång för enförstärkt offentlig finansiering. 2004 preciserar BDB/Bertelsmann hur de tänker sig denframtida biblioteksekonomin: En del (ovisst hur stor) av biblioteksverksamheten skall

10 bis 2004:2

skattefinansieras. Resten (av de nödvändiga pengarna)får BEA och de enskilda biblioteken ragga upp bäst dekan och vill. BDB/Bertelsmann uttrycker sig här i termer av nyaaffärsmodeller, flexibilitet och förmåga att locka till sigprivat finansiering, som skall komplettera den offentligafinansieringen.

Betalbibliotek?I dag är de flesta tyska bibliotek långt ifrån gratis tillgäng-liga: Såväl lånekort som internet kostar pengar som måstebetalas direkt och kontant av dem som använder bibliote-ket, men det är ett problem Bibliothek 2007 inte alls tarupp. Troligtvis därför att BDB/Bertelsmann inte ser detsom något problem, utan som något helt naturligt ochsjälvklart. Och risken är stor att såväl gratisarbete sombetalbibliotek följer med in i BDB/Bertelsmanns nya sköna

biblioteksvärld.

Wemrell, Maria. En gränslös värld? : Ettunderlag för diskussioner omglobaliseringen. Lund: ABC, 2003

Boken En gränslös värld? har, precis som den fullständigatitel avslöjar, som syfte att fungera som ett underlag fördiskussion om globaliseringen. Maria Wemrell försökerinte ge några fullständiga svar, istället vill hon få folk atttänka till. Boken är uppdelad i tre avsnitt: globalisering,kultur och identitet och ekologisk hållbarhet. Varje avsnittinleds med tre skönlitterära berättelser där man får följaolika ungdomars vardagssituationer i Sverige, Indien ochUganda. Berättelserna illustrerar på ett enkelt sätt hur vårvardag ständigt påverkas av globaliseringens effekter.Därefter tar varje avsnitt upp ett axplock av de grundläg-gande byggstenarna i globaliseringsdebatten. Några avde delar som tas upp inom de olika kapitlen ärstrukturanpassningsprogram, frihandel, skuld-avskrivningar, Schengen-avtalet, privatisering av vatten,och mycket annat. För att förtydliga och peka på olikaproblem används illustrerande bilder, tabeller och fakta-rutor. För att skapa en tankeprocess och diskussion,återkommer efter varje kapitel (varje avsnitt är uppdelad ifem kapitel) frågor på texten, samt diskussionsfrågor. Boken är, vilket Maria Wemrell skriver i förordet tillläsaren, tänkt att läsas med kritiska ögon. Läsaren konfronteras med detta i och med frågorna på texten. Här bes läsarenbesvara frågor utifrån det hon har läst, vilket ibland kan ge en något snedvriden bild. Tillsammans med kompletterandekällor kan läsare bilda sin egen uppfattning, något som författaren också trycker på. Bokens målgrupp är huvudsakligenhögstadie- och gymnasieelever, men passar alla som behöver introduceras för globaliseringens många negativa sidor.De begrepp och problem som tas upp är väldigt grundläggande, och något som alla borde känna till. Detta gör dockinte att boken inte är intressant för den som redan besitter denna kunskap. Som diskussionsmaterial fungerar den härboken utmärkt för alla som vill lägga diskussionen på en grundläggande nivå och sedan gräva djupare med hjälp avandra källor. Undervisning om globaliseringens effekter borde vara en självklarhet i alla högstadie- och gymnasieskolor i Sverige.En gränslös värld? fungerar som en god motpol till den skönmålade bild av globaliseringen som så många gånger målasupp.

Johan Haraldson har läst den

ABC – aktiva insatser med världens barn icentrum

Johan deltog under 2003 i programmet Youth Partners in Development i Sri Lanka/Sverige

bis 2004:2 11

Kuba – förtryck, bibliotek och salsa

Kuba är en fullblodsdiktatur avöststatssnitt – ett land i fattigdom, förfall och förtryck.

Detta vill jag hävda efter ett tio da-gars besök på Kuba i mars. Jag restetillsammans med en ung statsvetare,Maria Weimer, på uppdrag av SILC(Svenskt Internationellt Liberalt Cent-rum), ett biståndsorgan som arbetar föratt stödja demokratirörelser på olika hålli världen, bl a på Kuba. I mars förra året arresterades 75 dissi-denter (en kvinna, resten män) och döm-des efter summariska rättegångar tillmellan 6 och 28 års fängelse – de allraflesta mer än 18 år. De lever under eländiga förhållanden- dålig hygien, usel mat, trånga celler,minimal utevistelse. Regimen har tvär-temot internationella överens-kommelser placerat dem så långt frånhemorten som möjligt. Småbarns-mammor kan få resa 70-80 mil för attbesöka sin man de två timmar var tredjemånad som är normen för besök. De all-männa kommunikationerna är minstsagt bristfälliga, så en resa kan behövaföretas i såväl buss och tåg som på last-bilsflak eller i hästkärra. Re-gimen kallar dessa dissiden-ter för CIA-agenter som be-drivit statsfientlig verksam-het. Man anklagar dem dess-utom för att leva gott på un-derstöd från USA. I dennakör sjunger bl a Svensk-ku-banska föreningen med. Jag har träffat flera anhö-riga till dessa fångar och settunder vilka utomordentligtenkla förhållanden de lever.Ingen dissident, eller anhö-rig, får ha kvar ett normalt ar-bete. Deras barn får inte till-gång till den utbildning de

skulle vilja ha eller skiljs i från den omde redan börjat. SILC förmedlarpenningbistånd till ett antal samvets-fångars anhöriga. När vi reste runt påolika ställen i landet för att besöka demhar jag stigit in i miljöer som en svenskkan ha svårt att föreställa sig. Jag kän-ner mig bokstavligen beredd att slåssmed dem som vill påstå att dessa avregimen förödmjukade människor ärhögerextremister och spioner för USA. Anledningen till att SILC ville ha medmig till Kuba är att jag är bibliotekarie.Man stöder nämligen de s k oberoendebiblioteken. Dessa startades 1998 i pri-vata hem som ett led i demokratikampensedan Castro sagt att Kuba inte tilläm-par censur av böcker. Anledningen tillatt viss litteratur inte finns på de of-fentliga biblioteken är enligt detta ut-spel av Fidel att man inte har råd attköpa in dem. Då så, tänkte dissidenternaoch öppnade sina boksamlingar för ut-lån och försökte dessutom få bestån-den att växa med hjälp från utlandet.De oberoende biblioteken drabbadeshårt i samband med arresteringsvågen.Flera av dem som arresterades drev

oberoende bibliotek och många avboksamlingarna beslagtogs helt ellerdelvis. Man har nu börjat återupprättadem men många har upphört att finnastill. Vi ville även besöka offentliga biblio-tek. Ett stort biblioteksnät finns, manhar mycket generösa öppettider ochmassor av anställda. Mörkbruna trä-möbler och dito kataloglådor spräng-fyllda med gamla katalogkort - inget bib-liotek var ännu datoriserat. De flestaböcker får besökaren inte ta fram självutan de hämtas av bibliotekarien.

InternetInternet är inte något för kubaner, baraför utlänningar på hotell och utländskagäststudenter. En dissidentdotter jagträffade utbildar sig till informática(d v s går en högre datautbildning) Honfick inte gå i Havanna utan får följa ensämre utbildning utanför staden. Därhar hon tillgång till Internet en kvart imånaden (utan skrivare) om hon betalarför det. Mexikanska gäststudenter påsamma skola har gratis och obegrän-sad tillgång. Före repressionsvågen för

Mor och mormor utanför sin bostad (i Colon på landsbygden i regionen Matanzas)innehållande rester av ett oberoende bibliotek. Sonen, sonsonen, 33 år, som förestodbiblioteket är dömd till 25 års fängelse långt från hemorten.

Text och foto: Inger Malmström

12 bis 2004:2

ett år sedan kunde kubanerna köpa ett(dyrt) kort som gav en stundsInternettillgång. Denna möjlighet hartagits bort. Inga bibliotek – jag besökteflera folkbibliotek – hade Internet ellerdatorer över huvudtaget (utom möjli-gen någon enstaka dator för adminis-trativa ändamål). Undantag varBiblioteca Nacional José Martí (landetsstörsta bibliotek), där personalen arbe-tade med en hemsida och där brukarnai en audiovisuell sal kunde köpa sigInternettillgång på några få datorer.Men då måste man vara inskriven sombrukare av biblioteket. En dissidentskulle aldrig kunna bli inskriven. Undrapå att dissidenterna söker sig till USA:sintressekontor kontor, där man erbjudertillgång till Internetdatorer. Jag träffadeen dissident i en landsortsstad somreste de många milen till Havanna ochintressekontoret för att kunna kommu-nicera med utlandet. Regimen ochCastrovänner ser detta frekventerandeav intressekontoret som ett bevis föratt de oppositionella är spioner förUSA.

Folkbibliotek och oberoendebibliotek på KubaMin intention var, när Lennart Wettmarkfrågade om jag ville berätta i bis om minKubaresa, att rätt så ingående både re-dogöra för och analysera mina intryckav folkbibliotek och oberoende biblio-tek. Efter det har jag drabbats av sjuk-dom – möjligen är den relaterad till denansträngande Kubavistelsen. Så nu in-skränker jag mig till någon sorts sam-manfattning och till att bidra med ettantal bilder. Folkbibliotek och oberoende biblio-tek besökte jag i Havanna, i Pinar delRío (västerut), i Matanzas (vid nord-kusten) och i Santa Clara (åt sydost iförhållande till Matanzas – är ”Chesstad”). Dessutom några oberoende bib-liotek på landsbygden utanförMatanzas och Santa Clara.

Sammanfattningsvis omfolkbiblioteken:Ingen datorisering av kataloger ellerutlåning. Dock berättade man på

Biblioteca Nacional att datorisering avfolkbiblioteken är på gång.Mörkbrunt är verkligen en genomgå-ende färg på möbler och kataloglådor ialla bibliotek.Kataloglådorna är proppfulla med slitnakatalogkort – ibland omöjliga att allsbläddra i.Många, många anställda. Träffade fleravänliga och engagerade bibliotekarier.Mängder av böcker, varav ett överskottmed revolutionärt och marxist-leninistiskt innehåll. Bokbeståndet sergenomgående slitet ut.De flesta böcker tas inte från hyllan avbesökare/låntagare utan hämtas av bib-liotekarie. Detta gäller även på barn-avdelningar.Mycket öppethållande – oftast från 9på morgonen till 9 på kvällen.Astrid Lindgren med flera svenskabarnbokförfattare finns. Hittade ävenpå några bibliotek Orwells 1984 ikataloglådorna men provade aldrig attbeställa fram någon bok.Inga publika datorer för besökare ochendast enstaka för personalen. På bib-lioteket i Santa Clara sa en bibliotekariesom tjänat detta bibliotek i 35 år: ”Jaghar mitt Internet i huvudet”.

Kort om de oberoendebibliotekenDe oberoende biblioteken ser intemycket ut för världen. De största jagsåg innehöll två fulla väggar medböcker. Det är lätt att som professionellbibliotekarie från det i dubbel bemär-kelse biblioteksrika Sverige fnysa åt debegränsade antal hyllmeter med tämli-gen ostrukturerat innehåll dessa utgör.Men jag har under min resa fått klartför mig vilken oerhörd symbolisk bety-delse de har för de människor som käm-par för att få säga och läsa det de vill. Jag ser de oberoende biblioteken somett folkrörelseprojekt. Andelen fräschaböcker är mycket större än på folkbib-lioteken. Och faktiskt var ett oberoendebibliotek det enda bibliotek på Kuba jagbesökte som hade dataregister över be-ståndet. Många oberoende bibliotekordnar aktiviteter, t ex filmvisningar förungdomar med diskussion efteråt. Ettoberoende bibliotek (i Matanzas) fickofta besök från gymnasiet i närhetenoch hade även lånat ut till folk-biblioteket. Vill förutom denna korta informationockså berätta om en säregen kvälls-upplevelse på ett bibliotek i den fattiga

Barnbibliotekarier framför hyllan med bl a Astrid Lindgren. I detta rum fårbarnen inte ta böckerna själva. Santa Claras bibliotek är även knutet till enakademisk bibliotekarieutbildning. Flera av bibliotekarierna undervisar där,bl a den som står till vänster på bilden.

bis 2004:2 13

Önskelåda påbarnavdelningen i SantaClara. Jag frågade vadbarnen önskar mest. HarryPotter svarade bibliotekarien.Vad svarar ni då, frågade jag.Vi säger att eftersom böckernainte trycks på kubanska förlagkan vi inte skaffa dem.

stadsdelen Cerro några timmar innanvårt flyg skulle lyfta från Kuba. Vi hadetidigare på dagen fått en betald guidadtur (villkor för att vi skulle bli insläpptadär) på Biblioteca Nacional José Martí,Kubas största bibliotek inrymt i en jätte-byggnad med många våningar, varavde flesta är bokmagasin. Vi frågade omdet fanns något folkbibliotek i Cerroeftersom vi där senare skulle säga adjötill en av dissidenterna. Ett stadsdels-bibliotek skulle finnas i Casa de laCultura och jag ville gärna se hur ettmindre folkbibliotek tog sig ut. Jag fick hjälp att hitta till detta biblio-tek av dissidentens son, som förrestentillbringat sju av sina tjugoåtta år i fäng-else. När vi väl kom fram till biblioteketfann vi en låst dörr i ett mycket fallfär-digt kolonialhus. En svart man på trap-pan upplyste oss om att biblioteket var

stängt men erbjöd sig visa det, efter-som han hade nyckel. Mannen visadesig vara nattvakt för biblioteket. Hansov därinne på nätterna dock utan till-gång till säng, eftersom biblioteks-chefen inte tillät detta. Biblioteket varotroligt mörkt, ruffigt, dammigt och vårguide varnade för rasrisk på vissa stäl-len. Han visade dock med viss stolthetträdgården på baksidan, som var totaltigenvuxen av bredbladiga plataner, mensäkert en gång varit mycket vacker.Stunden där inne i biblioteket gav migkänslan av att ha stigit in i en sortsskräcknovell. Efter detta besök förstodjag verkligen vilken tillgång det obero-ende bibliotek, som drivs av minledsagares mamma (dissidenten), är idenna stadsdel. Det är framföralltgrannskapets barn som söker sig tillhennes bokbestånd.

Man brukar beskriva Kuba som kon-trasterna ö. Jag hoppas intensivt attkontrasten förtryck och salsa ska by-tas till det mindre kontrastrika frihet och

salsa.

Inger Malmström är biblio-tekarie på Agnebergs-gymnasiet i Uddevalla

Inger Malmströms artikel bygger på”Kuba – förtryck och salsa”skriven förAgnebergsskolans skoltidning och meraspecifika iakttagelser kring bibliotekskrivet direkt för bis. Artikeln harredigerats ihop av bis redaktör.

Oberoende bibliotek på landsbygden söder om SantaClara. Mannen till höger, vår guide till olika dissidenteroch en demokratikämpe, driver biblioteket på övrebilden medan mannen till vänster förestår detta. Hantalade med stort engagemang om de homosexuellassvåra situation på Kuba. Artikelförfattaren i mitten.

14 bis 2004:2

Sommaren 2003 var jag på Kuba och besökte då på egen hand flerafolkbibliotek i Havanna och Matanzas och ett barnbibliotek i Varadero.Jag besökte också ett kombinerat folk- och skolbibliotek i Matanzas,

samt en fritidsgård, där det fanns ett stort bibliotek. Jag talar inte spanska ochden personal jag träffade talade inte engelska, men med parlör och kroppsspråkförstod vi varandra. Eftersom jag trodde mig veta att Kuba är i stort behov avböcker hade jag samlat in en mängd bilderböcker på spanska som jag skänktetill de bibliotek jag besökte. Jag blev mottagen med översvallande tacksamhet!

Pippi LångstrumpDet som intresserade mig mest var vilka barnboksförfattare som var represente-rade på de offentliga biblioteken, delvis p g a den massiva kampanj som SILC bedrivit om att t ex PippiLångstrump och Harry Potter skulle vara förbjudna på Kuba, delvis därför att jag som barnbibliotekariealltid är nyfiken på vilka barnböcker som finns på biblioteken jag besöker. Jag kunde då konstatera attAstrid Lindgren var rikligt representerad med slitna exemplar av Pippi, Emil, Mio m fl, liksom MariaGripe, Lennart Hellsing, Gunnel Linde osv, men även klassiska författare som A A Milne, RudyardKipling och många andra. Harry Potter fanns också! Jag fotograferade interiörerna på biblioteken heltöppet innan jag presenterat mig utan att någon personal reagerade. På biblioteken fanns datorer ochTV, men böckerna var mycket vällästa och slitna. På biblioteket på fritidsgården fanns Pippi-dockoroch Disney-figurer, men också barnbiblar i långa rader, liksom gay-tidskrifter! Vad jag reagerade mestöver var hur ett fattigt land som Kuba, tyngt av USAs handelsblockad, satsar så enormt på kultur ochutbildning för alla och hur välsorterade biblioteken trots allt är. Det som behövs är en rejäluppfräschning av bokbestånden, så idén att ta med böcker och skänka till biblioteken vid besök påKuba är mycket god, men det skall vara till de offentliga biblioteken, så att det kommer alla till godo.

SILCs kampanjEftersom SILCs kampanj visar sig vara lögn blir jag misstänk-sam gentemot all annan ”information” som sprids om Kuba.Varför sprida rykten som vilken turist som helst kan dementera?Den massiva propagandan från USA, som själv förbjuder HarryPotter och censurerar ungdoms- och barnböcker med frisprå-kiga teman i många delstater, har bara ett syfte. Jag lyssnade påintervjun med Ramon Colas på bokmässan, och han erkändesjälv att han får pengar från USA, ”som är våra vänner”, för attresa runt och sprida ”information” Kan man kalla det för

oberoende?

Ingvor Karlsson är barnbibliotekarie i Göte-borg

SILCs Kuba-kampanj en lögnIngvor Karlsson, text och foto

bis 2004:2 15

16 bis 2004:2

På BiS styrelsemöte i Stockholm 16 april diskuterades reaktionerna på BiS’ uttalande i Kubafrågan påBiblist (se Biblist arkiv på nätet). uttalandet publicerades ursprungligen i bis nr 4/03 utan att väcka någrareaktioner. Efter stadfästandet på årsmötet i mars och den därpå följande publiceringen på Biblist kom en rad

indignerade inlägg och en debattör tyckte sig äntligen fått argument för att rensa ut bis från bibliotekshyllorna. Ävenen och annan medlem ställde sig frågande. I debatten påpekade vi från BiS’ sida att vårt uttalande väl anslöt till uttalanden som Canadian Library Association,American Library Association och till del IFLA gjort i frågan efter undersökningar, studiebesök och kontakter. Essensen i BiS uttalandet kan sammanfattas så här med motsvarande internationella uttalanden från amerikanskt ochkanadensiskt håll:

1. Vi vänder oss mot den brist på yttrandefrihet som finns på Kuba, som i det här sammanhanget drabbar de ”obero-ende biblioteken”: ”Vi menar att för en demokratisk utveckling måste rätten till en opinionsbildning, som återspeglarolika uppfattningar inom ett land skyddas”ALA opposed all efforts to limit access to information in Cuban libraries and urged IFLA to take action to improvethe Cuban people’s access to books and other information sources on all topics through Cuban libraries.’ Theresolution also called for ending all efforts, including U.S. Government efforts, to limit access to information inCuba, and called for fair U.S. postal rates to make it easier to send books to Cuba.

2. Vi vänder oss mot den starka amerikanska inblandningen på Kuba. Kubas framtid skall avgöras av kubanerna - inteav den amerikanska regeringen. Eller för att citera kanadensiska bibliotekarieförbundet (juni 2003): CLA opposes anyforeign government attempts to undermine Cuba’s government through economic blockades, subversion, militaryadventures, assassination attempts, and outside funding of political opposition through ‘civil society’ organizations.

3. Vi anser att den insats vi som svenska biblioteksarbetare kan göra är att genom kontakter/utbyte stödja, påverka ochutveckla de kubanska folkbiblioteken. Det står självklart var och en fritt att stödja de oberoende biblioteken, mendonerade böcker verkar ha större chans att nå kubanerna genom de välbesökta, men fattiga folkbiblioteken, somtacksamt tar emot bokgåvor.ALA and IFLA members and staff confirmed in discussions with the Cuban dissidents who opened private libraries,that these individuals did not consider themselves librarians, but described themselves as ”political dissidents”.

4. Vi anser - i likhet med i stort sett alla länder i världen - att blockaden skall upphöra, bl a därför att den hämmar ett frittinformationsutbyte.

På styrelsemötet i april ansåg vi oss inte ha någon anledning att i sak revidera vår uttryckta ståndpunkt. Däremotansåg vi att vi tydligare borde ha tagit avstånd mot de hårda fängelsedomarna. Även om kubanerna med rätta kanuppleva en nära-kriget-situation så bör BiS principiellt försvara yttrandefrihet och andra traditionellt demokratiskainslag som oppositionella bör ha tillgång till i alla samhällen - liksom vi försvarar de kubanska välfärdsambitionerna ochkubanernas rätt att själva bestämma sin politiska framtid utan USAs inblandning,

Vår främsta insats är dock inte våra styrelseuttalanden, utan att vi upprätthåller en diskussion i frågan!

Lennart Wettmark

Engelska citaten hämtade ur ALA Midwinter Meeting International Relations Committee and Intellectual Free-dom Committee’s Report on Cuba: http://www.ala.org/ala/pr2004/prjan2004/alacounciladopts.htm

Vad BiS sade om Kuba...

bis 2004:2 17

Zukie Jafta från Östra Kapprovinsen och Whisky Monama frånSoweto var båda aktiva i Sydafrikaprojektet. Båda går sedan ijanuari en 18 månaders projektledarekurs i Göteborg i Global-akademiens regi! Foto: Eva Ramqvist

VredendalMobile libraryBiS har en solidaritetsfond, Södra Afrika-fonden, som ihuvudsak bygger på insamlade medel och donationerfrån främst BiS-medlemmar. Vi har tidigare använt pengardärifrån för att köpa och dela ut Gunilla Lundgrens ochKerstin Gidfors bok om Nelson Mandela på engelska tillbibliotek i Sydafrika. Vi har i år mer eller mindre tömt fonden genom att skicka10.000 SEK till June Baatjes bokbussprojekt. June harvarit en av de mest engagerade deltagarna i BiS’skolbiblioteksprojekt och är nu IFLA-representant förAfrika i dess mobile library sector. Hon har ”hittat” ochsatt i stånd en avställd bokbuss från en tidigare japanskdonation, men saknade medel för att fylla den medböcker. Pengarna från oss kommer hon att använda tillatt köpa böcker på afrikaans, som är modersmålet för”färgade” i Västra Kap-provinsen.”The service is a li-brary for schools as well as a mobile service to therural schools who are very,very far from the nearesttown”, skriver June i ett brev. Hon kommer att presen-tera sitt projekt på IFLA-mötet i Buenos Aires. Det dyker upp nya angelägna ändamål för insamladepengar så alla bidrag till fonden är mycket välkomna ochhamnar - vågar vi påstå - tryggt på rätt ställen. Bidragenom att använda BiS postgironummer 335316-6 ochange att det gäller Södra Afrika-fonden eller kontaktaföreningens kassör Karin Fagerberg 08-6595289

”Från Johnnys besökminns jag bäst hurintressant det var medmötet mellan honomoch kamraterna frånBolivia och Brasilien påSocial Forum iStockholm. Jag tror attSydafrika och Brasilient.ex. kanske kunde hanytta av att titta på hurkåkstäder respektivefavelor fungerar ochjämföra. Och frånBolivia kunde man,liksom vi här i Sverige,lära av kampen motmultinationella bolagoch privatiseringen avvatten osv.”

Maud Hell i ett brev 24maj 2004

Johnny Jacobs, aktiv BiS-kontakt och bibliotekschef från Kapstaden, besökte under en vecka i vår Stockholmoch Karlstad. Här på bild på tisdagskvällens program på Världsbiblioteket Barnängen tillsammans medLena Lundgren, som lagt upp hans ambitiösa veckoprogram. Foto: Karin Westerlund

”

18 bis 2004:2

Public service-verksamheten grundas ofta på mytersom antar verklighetens skepnad, inte bara i allmänhetens tankar utan också bland ”insiders” och per-

sonal som planerar och tillhandahåller servicen. En sådanmyt inom brittisk folkbiblioteksservice är att biblioteken är”öppna för alla”. På ett ytligt plan är detta sant. När biblioteks-dörrarna en gång har öppnats, lyder argumentet, är de öppnaför alla eftersom de enligt lag ska ”erbjuda en mångsidigoch effektiv biblioteksservice till alla som önskar bruka den”2

Det passar många inom yrket att upprätthålla denna ”öppnaför alla”-myt eftersom den nuvarande servicen är deras egenskapelse och motsvarar deras ideologiska och politiska tan-kar. Det ligger inte i deras intresse att förändra den på någotgenomgripande sätt. Men allt står inte väl till bakom fasaden hos en självbelå-ten biblioteksvärld. Flera rapporter pekar på den inbyggdaorättvisan och ojämlikheten i den service man levererar tillen allmänhet vars behov ofta inte är undersökta eller kända. I den här artikeln ska vi kort titta på några rapporter om deallmänna bibliotekens status och därefter undersöka någrakrav på förändring. Vi avslutar med några aspekter av Mer-ton Library and Heritage Service (MLHS), som med sittinnovativa förhållningssätt försöker placera biblioteken ihjärtat av samhället. På senare år har det kommit ett antal rapporter som pekarpå det faktum att de allmänna biblioteken inte tillmötesgårbehoven hos alla människor i sina områden. Audit-kommis-sionen (2003) fann att ”traditionell biblioteksservice befin-ner sig i nedgång”. Dess slutsats blev att ”biblioteken haren viktig plats i människors hjärtan men håller på att förlorasin plats i deras liv.” En kort blick på några nya rapporterhjälper till att tydliggöra situationen.

Public Libraries, Ethnic Diversity and Citizenship (Roach& Morrison, 1998)Detta forskningsprojekt var ”det första större nationellaforskningsarbetet om allmänna bibliotek och etniska mino-riteter”. I sin forskning ”för att undersöka hur bibliotekenhar hanterat frågan om etnisk mångfald” drar de slutsatsenatt ”den allmänna biblioteksservicen ännu inte helt har lyck-ats engagera etniskt blandade samhällen”.

Open to All? (Resource, 2000) undersökte tillgången på

Att bygga bibliotek utan murarShiraz Durrani och Elizabeth Smallwood

1

Biblioteksverksamheten i England befinner sig i en kris. I Londonförorten Mertonförsöker man som ett svar göra biblioteken angelägna för grupper som lätt blirexkluderade i det traditionella biblioteket. Hur man planlägger det arbetet beskriver tvåbibliotekarier i Merton i den här artikeln.

allmänna bibliotek och ställde den grundläggande frågan:var de allmänna biblioteken öppna för alla, så som man van-ligen antog? Rapporten sammanfattade: ”De allmänna bib-liotekens 150-åriga historia avslöjar att de brittiska bib-liotekens förhållningssätt till frågan om social inkluderinghar varit svagt och grundat på frivillighet. Grundinställningenhos biblioteken fortsätter att baseras på idén om att utvecklaallmän tillgång till en service som i huvudsak återspeglarvärderingarna hos vit, engelsk medelklass. De försök somgjordes att bryta sig ut ur denna form, som t ex ”communitylibrarianship” på 1970- och 1980-talet, har återförts till huvud-fåran. Försök med service riktad till utestängda grupper blirfläckvisa, ojämna och är ofta tidsbegränsade”.

Building Better Library Services (2002). Denna rapportfrån Audit-kommissionen visade att biblioteksbesöken se-dan 1992 har minskat med 17% och boklånen med nästan enfjärdedel. 23% färre personer lånar böcker än för tre år se-dan; andelen regelbundna biblioteksanvändare under 55 årminskar.

Overdue (Leadbeater, 2003). The Laser Foundation Reportsäger att ”Storbritanniens allmänna bibliotek befinner sig ien allvarlig situation … uppgiften att ändra biblioteken bör-jar med de personer som driver dem. Biblioteken kommer attfå mer resurser bara om de själva hjälper till med föränd-ringen”.

Report on Race Equality (Audit Commission, 2004). Rap-porterar om en studie av hur offentliga organisationer, in-klusive lokala myndigheter, sköter sina skyldigheter en-ligt Race Relations (Amendment) Act, 2000. Man hävdar attmånga institutioner missar ett värdefullt tillfälle att förbättraservicen genom att möta behoven i de mångkulturella sam-hällena. Resultat från studien tyder på att det trycks förmycket på processer och inte tillräckligt på konkreta resul-tat.

Krafter för förändringEtt antal krafter på internationell, nationell och lokal nivåtvingar de allmänna biblioteken att förändras (3). Dessa inne-fattar:

På den internationella nivån leder företagens globalise-

bis 2004:2 19

ring den nuvarande världsomspännande trenden mot ettglobalt ekonomiskt system som domineras avsupranationella handels- och bankinstitutioner som intebehöver stå till svars inför demokratiska processer ellernationella regeringar4 Ett nyckelverktyg för att uppnå dettaär World Trade Organization (WTO), som snabbt håller påatt antaga rollen av global regering. WTO:s centralaverksamhetsprincip är att kommersiella intressen ska haföreträde framför alla andra. Dessa kommersiella intressen,i kombination med snabba förändringar inom informations-och kommunikationstekniken, tvingar de allmänna biblio-teken att förändras. På lokal nivå drivs kraven på förändring fram av ett antalinitiativ, inklusive The Comprehensive Performance Ass-essment and Equalitites Standard for Local Authorities.Inom bibliotekssektorn själv förväntas eller krävs föränd-ring genom följande initiativ:

Att riva murarna – en fallstudie från Merton1998-99 företog Merton Library and Heritage Service(MLHS) en översyn av sin service i ett gemensamt projektsom inkluderade politiker, personal och medborgare. Syftetvar att göra verksamheten bättre rustad att möta nya ochicke uppfyllda behov i en miljö som förändrades socialt,politiskt och ekonomiskt. Den första kvalitetsförändringenintroducerades år 2000 med en ny personalstruktur. Dennautvecklades vidare i 2003 års struktur. Dessa förändringar inkluderar ett antal utmaningar sombelyses i första delen av artikeln. Själva modellen är dyna-misk eftersom det förutsätts att den kommer att fortsätta attutvecklas på basis av erfarenhet och för att möta nyautmaningar. Emellertid har den redan givit upphov till ettantal viktiga innovationer som pekar mot utvecklandet aven ny modell för biblioteksservice. Personalstrukturen från 2003 användes för att handskasmed några utmaningar som kommit upp genom 2000 årsstruktur. Den påverkades av ett antal prioriteringar och prin-ciper, inklusive behovet att uppfylla kraven från DCMS:s

Framework for the Future (2003). Målet var att skapa en ”ba-lanserad” struktur som skulle lösa ett antal motsägelser i denbrittiska biblioteksvärlden, varav den viktigaste är att upp-rätthålla en traditionell byggnadsbaserad verksamhet samti-digt som man utvecklar servicen i nya riktningar och vändersig till dem som inte utnyttjar den.Huvudpunkterna är:1. Utveckla en ”behovsgrundad” service där man satsar re-surser (personal, mediaanslag etc) där behoven är störst el-ler inte uppfyllda.2. Formulera en policy – för att fylla det policy-tomrum somhar gjort det svårt att arbeta med budget, tjänster, jämlikhetetc eftersom det inte har funnits några tydliga, konsekventaoch sammanhängande skrivna riktlinjer för vad vi skulle göra.3. Fokus på ”performance management” – för att säkra attpolicyn, när den väl formulerats, implementeras och att åt-gärder vidtages om den inte följs.4. Personalstrukturen består av två delar: Innovations andDevelopment och Operations and Performance Management,vilket gör det möjligt att göra förbättringar i den befintligaverksamheten samtidigt som man utvecklar nya tjänster.5. Ett antal nya tjänster för att skapa ett nytt förhållningssätttill nya utmaningar. Dessa innefattar:· ”Innovations & Development Manager”: ska säkerställaatt nya idéer och kreativitet används för att utveckla verk-samheten. Det blir på så sätt en parallell struktur till ”Opera-tions & Performance”, vilket minskar spänningen mellan ”tra-ditionell biblioteksverksamhet” och ”utveckling genom för-nyelse”.· ”Equality, Policy & Research Officer” – ska säkerställa (1)att jämlikhet är grunden i vårt arbete, (2) att allting vi görgrundas på vår policy. Detta ska göra det lättare att uppfyllabehovet att jämlikhet ska genomsyra allt, vilket inte kundeuppnås genom det föregående systemet (med ett ”EqualAccess”-kostnadsställe).· ”Operations & Performance Manager” (med stöd av”Libraries Performance Manager” and ”Libraries OperationsManager”) – ska säkerställa att den ”traditionella” verksam-heten drivs effektivt med så hög kvalitetsnivå som möjligtvid ALLA bibliotek. Ska också säkerställa att de nya tjänstersom utvecklats inom avdelningen för Innovation &Development införlivas som del av den ”normala” biblioteks-servicen.· Två tjänster som ”Service Development Manager” för attsäkerställa att service inom följande områden inte bara upp-rätthålls utan också utvecklas, i takt med nya behov ochkrav: service till unga människor och tjänster förknippademed informellt lärande och IKT.· ”Officer, Innovations Project” – ska erbjuda stöd och ut-veckling för att driva förnyelseprojekten.· ”Youth Library Development Officer” – en tjänst i samar-bete med Merton’s Youth Service. Detta är ett försök att få innya kunskaper i ungdomsarbetet på biblioteken samtidigt

Building Better Libraries (Audit-

kommissionens rapport)

Public Library Position Statement

(DCMS (5) requirement)

Comprehensive & Efficient

(Standards) – DCMS

Framework for the Future

(DCMS)

Libraries for All (DCMS)

People’s Network Programme

20 bis 2004:2

som man konsoliderar en ny samverkan med Youth Service,som ett sätt att erbjuda ungdomar en enhetlig kommunalservice.· ”Officer, Services to Older People” – en tjänst i samarbetemed Merton’s Chief Executive’s Department and the Mer-ton Association of Pensioners. Ett nytt samarbete för attutveckla service till äldre, inklusive att implementera denhandlingsplan som utvecklats som en del av den kommu-nala översynen av service till äldre.· Flera nya, externt finansierade, projektledartjänster.

Behovsgrundad serviceHuvudpunkten är att utveckla en service grundad på be-hov. För detta har vi utvecklat ett antal strategiska sam-arbeten, vilket gör det möjligt för oss att få in nya kunskaperi vår verksamhet och att fokusera på vad vi uppfattar somde viktigaste behoven i Merton vid en viss tidpunkt. Ut-vecklingen av förnyelseprojekten är alltså ett svar på beho-vet av förändring på flera nivåer. Syftet med den nyapersonalstrukturen var att:· Svara mot behov i samhället· Få jämlikhet att genomsyra hela verksamheten· Utveckla nya kunskaper inom vår verksamhet

FörhållningssättMLHS saknar skrivna måldokument, vilket resulterar i olikapraktik på olika ställen. Syftet med vår inriktning på policiesär att åtgärda denna brist genom att tillhandahålla mål-formuleringar som leder till enhetlig service, både vad gällerutformning och kostnader.· MLHS har utvecklat en policy för Libraries Equalitities· Enats om att utvecklingsområden detta år är: Bestånd/Media-anslag, ”kundvård”, service till unga.

FörnyelseprojektSyftet med förnyelsearbetet är därför att ha ett målinriktatförhållningssätt för att utveckla bibliotekstjänster, grun-dade på behov, vilka sedan kan införlivas med det vanligaserviceutbudet. Ett sådant förhållningssätt är en grundläg-gande del av den nya personalstrukturen, som i hög gradhar ”policy and performance management” som sin rygg-rad. Genom den här strukturen har MLHS som mål att jämlik-het ska bli en del av hela verksamheten och att erbjuda enbiblioteksservice som kan motsvara nuvarande och kom-mande behov.

Avdelningen för förnyelse och utveckling organiseradesdärför med dessa mål i åtanke:· Att se till att ett jämlikhetsperspektiv införs i verksamhetennågot som kommer att genomföras av avdelningen för ”Ope-rations and performance.”· Att utveckla nya tjänster och nå ut till marginaliseradegrupper med hjälp av ett program med förnyelseprojekt rik-tat mot särskilda grupper· Att utveckla service som stödjer de nya tjänsterna· Att säkerställa att chefer och personal på alla nivåer ochplatser tar ansvar för service till alla grupper och samhälleninom sitt upptagningsområde.· Vi är medvetna om att biblioteksservicen behöver utveck-las och nå ut till många olika grupper av människor. Samti-digt tillåter budgetrestriktioner inte att vi utökar vår verk-samhet. Vår lösning har blivit att skaffa ett antal samarbets-partners, vilket ger oss möjlighet att inrikta oss på någranyckelgrupper, med hjälp av en hängiven personal, och ut-veckla nya tjänster för dessa grupper. Personalen betalashelt eller delvis av våra partners. Vi inriktar oss alltså på ålder. Målet är att försäkra oss omatt alla aspekter av jämlikhet kommer upp inom varje ålders-grupp, t ex etnicitet, handikapp och kön. Genom att tillämpadetta förhållningssätt känner vi att vi bidrager till jämvikten

Rafaella FerreiraVictor Kyufulena

Foto: Anthony H

opkins

Aktiva i ungdomsbiblioteksprojektet:

bis 2004:2 21

i samhället och minskar de spänningar som kan uppstå närmedborgarna i ett samhälle känner att resurser omfördelastill service i ett begränsat område. Med ett behovsgrundatförhållningssätt vill vi säkerställa att våra begränsade re-surser riktas så att de motsvarar nuvarande och potentiellabrukares behov. Vi har etablerat en ”förnyelseenhet” som inrymmer allaförnyelseprojekten. Den inkluderar också ett ”Youth Space”där ungdomar framställer tidskrifter, har musik- ochmediaworkshops etc. För personalens kompetensutvecklingkommer vi att inrätta en personalutvecklingsenhet och attordna regelbundna ”idéfora”.

ProjektarbeteFör att få till stånd förändring och utveckling i verksamhe-ten beslöt vi att arbeta med projekt. Vi har alltså organiseratett antal ”förnyelseprojekt”. Arbete i projektform innebärflera fördelar, t ex:· Tillåter risktagande· Kan upphöra om de inte motsvarar kraven· Kan införlivas med den vanliga verksamheten om den blirframgångsrik· Kan utveckla nya samarbetsformer· Kan generera nya resurser· Kan bidraga till att biblioteken knyts till sektorer av sam-hället som inte utnyttjar deras tjänster· Kan utveckla nya kunskaper/förmågor hos personalen· Säkerställer att jämlikhet blir en integrerad del av nya tjäns-ter, inte något som kopplas på i efterhand

FörnyelseprojektNedan följer information om de olika förnyelseprojekt sombedrivs för närvarande:

Service till äldre

För att uppfylla Best Value Review of Opportunities for OlderPeople har MLHS gått samman med Chief Executive’s De-partment och Mertons pensionärsförening för att inrätta entjänst som chef för service till äldre. Innehavaren av tjäns-ten ska arbeta 50% med att utveckla biblioteksservice tilläldre och 50% med översyn av handlingsplanen för servicetill äldre. En del av arbetet kommer att bestå i att stödja”Senior Merton”-gruppen och att arbeta för Mertons pen-sionärsförening. Tjänsten administreras av MLHS.

UngdomsbiblioteksprojektetI enlighet med den gemensamma fokuseringen på ungdo-mar, liksom som en följd av slutsatsen från Audit-kommis-sionen att ungdomar i allt mindre grad utnyttjar biblioteken(Building Better Library Services, 2002), har MLHS erkäntbehovet att utveckla mer relevanta bibliotekstjänster förungdomar. Några av dessa är produktionen av ”MertonSense”, en tidskrift för och av ungdomar, inrättandet av”Library Youth Forum” och etablerandet av ”Youth Space”inom förnyelseavdelningen.

Välkommen till ditt bibliotek (att utveckla servicen förflyktingar och asylsökande)MLHS är en av fem Londonstadsdelar som ingår i Välkom-men till ditt bibliotek, ett projekt grundat av Paul Hamlyn-stiftelsen och drivet av London Libraries DevelopmentAgency. Projektets syfte är att utveckla nya, och förbättraredan existerande, tjänster till flyktingar och asylsökande.Merton har en halvtidstjänst. Projektet grundas på Merton’sservice, vilken belönades med ”Libraries Change Lives”-priset 2001.

Commonside Open Learning CentreCommonside Open Learning Centre är baserat i Pollards HillLibrary och bekostas av New Opportunities Fund. Syftet äratt uppmuntra vuxna från lokalsamhället att studera med

Amie RussellSophie Mauger

22 bis 2004:2

hjälp av IKT. Särskild vikt läggs vid att förbättratillgängligheten för missgynnade grupper och för dem som,på grund av olika hinder, traditionellt inte har utnyttjat möj-ligheten att utbilda sig. Målgrupper är ensamstående för-äldrar, äldre personer och boende i Pollards Hill, Figges Marshoch Longthornton.

Lending Time ProjectMerton är en av sex myndigheter i landet som ingår i Len-ding Time Pilot-projektet. Detta finansieras av DCMS ochinrikesdepartementets Active Community Unit och leds avCommunity Service Volunteers (CVS). Syftet är att användafrivilligarbetare för att tillföra mer värde till biblioteks-verksamheten och hjälpa oss att erbjuda nya och innovativatjänser.

Quality Leaders Project (ungdomar)Paul Hamlyn Foundation har bidragit med £180 000 ochNational Youth Agency med £20 000 till Merton Library andHeritage Service och styrgruppen för Quality Leaders Project(QLP) för utveckling av nya tjänster till ungdomar, medsärskild tonvikt på unga flyktingar och asylsökande.Ungdomsprojektet QLP kommer att ändra inriktningen påbiblioteksservicen så att ungdomarna själva får bestämmavilka tjänster de behöver. På så sätt kommer service till ung-domar blir mainstream. QLP-Y-modellen, som grundas påidén om ”management development through servicedevelopment”, kommer att ge bibliotekspersonalen nya kun-skaper så att den kan utveckla och tillhandahålla nya,innovativa tjänster. Merton kommer som en av sju myndig-heter att deltaga i en ungdomsorienterad del av projektet(QLP-Y), som startade i december 2003. Mer upplysningarom QLP finns på http://www.seapn.org.k/qlp.html

SammanfattningAtt det finns behov av förändring inom de offentliga biblio-teken har erkänts på lokal och central beslutsnivå sedan en

tid tillbaka. Det accepteras nu i allt högre utsträckning inombiblioteksvärlden själv. Det viktigaste behovet är att byggaupp bibliotek som verkligen är ”öppna för alla”. Det finns enpågående debatt om vad bibliotek egentligen är och om hurman bäst bygger upp relevanta offentliga bibliotek sommotsvarar behoven hos alla grupper och individer, som be-höver deras tjänster. Under senare år har ett antal sätt prö-vats inom olika myndigheter. Exemplet Merton kombinerarett starkt teoretiskt förhållningssätt med innovativ praktik,baserad på principer om jämlikhet och social rättvisa. Underen tidsrymd av ungefär fem år har flera större förändringarägt rum i MLHS. Dessa har lagt grunden till en ny, individ-orienterad service som gör det möjligt att utveckla ett nytt,relevant sätt att tillhandahålla en biblioteksservice, sommotsvarar människors behov på 2000-talet.

En alienerande kulturStatistik visar att människor från övre medel- och medel-klassen är de som oftast utnyttjar biblioteken. Varierandenivåer av biblioteksnyttjande har förklarats med det faktumatt ”icke-brukare från arbetarklassen … pekar på de allmännabibliotekens institutionskultur som ett hinder för nyttjande… För många förknippas allmänna bibliotek fortfarande meden akademisk, vit medelklasskultur som är alienerande förmissgynnade människor”.House of Commons. Session 1999-2000. Culture, Media and Sports

Committee. Sixth Report

Översättning: Berith Backlund

1) De åsikter som framförs i artikeln är författarnas, intenödvändigtvis MLHS:s2) The Public Libraries and Museums Act 19643) Fler detaljer om dessa förändringskrafter finns i Durranispowerpointpresentation (2004) ”The changing world ofpublic service” på http://www.seapn.org.uk/qlp.html4) Källa: http://www.ifg.org/index.htm

5) Department of Media, Culture & Sport

De senaste tio åren har en företagsstyrd globalisering skapat en massiv förflyttning av kapital ocharbete över världen. Det har fått viktiga sociala konsekvenser på nationell och lokal nivå. Det harockså påverkat biblioteken, som måste se till att deras resurser och service görs tillgängliga för allapå ett socialt rättvist och jämlikt sätt. Många bibliotek har, istället för att skapa nya modeller den nya situationen, accepterat mycket avden ojämlikhet som finns i den företagsstyrda globaliseringen; den ojämlikhet i fråga om ekono-miska tillgångar, resurser och makt som finns i samhället återfinns också på biblioteken när detgäller hur resurser utnyttjas och service tillhandahålls. I London Borough of Merton har en innovativ biblioteksservice utvecklats, som har sin utgångs-punkt i dess invånares behov. Målmedvetet har en service riktat in sig på ungdomars, äldres,flyktingars, asylsökandes, svartas och etniska minoritetsgruppers behov. Shiraz Durrani är kenyansk bibliotekarie som lever i exil i Storbritannien och arbetar som Innova-tion and Development Manager för biblioteksservicen i Merton, där han har möjlighet att genom-föra idéer från forskningsprogrammet Open for All? The Public Library and Social Exclusion, i vilkethan deltog. Han presenterar dem på BiS’ rättviseseminarium på Årets Bok- och Biblioteksmässa.

The struggle to ensure equal library rights for all; A challenge to librarians ( bis seminar The FairLibrary VII) Torsdag 23 sept kl 10Programmet på engelska

Shiraz DurraniBiS-gäst på mässan

bis 2004:2 23

bis efterlyste i april synpunkter på social utestängning påden progressiva internationella e-postlistan Lib-plic (seBiS hemsida!) F n finns ett trettiotal medlemmar från olikadelar av världen. Det här är några (redigerade) inlägg frånengelsk, argentinsk och amerikansk horisont:

Martyn Lowe (martynlowe@usa.net) från Londonpåpekar att i London måste all samhällsinformation gesut på ett dussintal språk. Hur många bibliotek gör det imångkulturella områden? Och hur många bibliotekanstränger sig om att leta fram nätbaserade ordböckeroch översättningstjänster?

”När det gäller social utestängning tänker jag dock i förstahand hur rättvist vi hanterar de hemlösa uteliggarnainformationsbehov. Det riktiga genombrottet skullebibliotek få om man hade samarbete med ett socialarbetar-team, som både skulle kunna utbilda de biblioteksan-ställda och också kunna ha någon sorts fältkontor påbiblioteket. Min andra tanke gäller analfabetism bland vuxna: Jagmöter då och då i biblioteket människor som har storaproblem för att de i vuxen ålder inte kan läsa. Detsammagäller alla dem som är dåliga på engelska och inte klarar avatt på egen hand skicka e-post till sina vänner eller sinfamilj.”

Edgardo Civallero, bibliotekarie från Argentina,(edgardo_civallero@yahoo.com.ar) arbetar medursprungsbefolkning, bönder och bybor. Han skriver:

”Tillgången till information (VIKTIG information som denmedicinska och vetenskapliga) är begränsad i helavärlden, men här i Sydamerika tycker vi att det är än värre.Dyra avgifter måste betalas om universiteten skall kunnafå tillgång till de viktiga databaserade informations-

källorna och mycket pengar ”slösas” på vetenskapligapublikationer. Trots det kan inte en massa universitet ochfolk som arbetar eller studerar där köpa den här informa-tionen. Vi får behålla vår underutvecklingsstämpel. Ettland utan kontroll av strategisk information kan inte lösasina grundläggande problem inom hälso-, miljö- ochjordbrukssektorn. Som punkt ett kan jag alltså skriva att hela nationer itredje världen är utestängda från information, eftersomden riktigt viktiga information säljs och det till ett högtpris bortom vår förmåga att betala. På en lägre nivå, och jag tänker då på folkbibliotek, är deutestängda också ofantligt många. Analfabetism ärutbredd på min kontinent, liksom i så många andra delarav världen. Och även om man arbetar med att utvecklamuntliga/hörbaserade system för att överföra informationdär analfabetism är stor eller den muntliga traditionenstark, så finns det ändå inte tillräckligt många bibliotekmed den sortens utrustning eller utarbetade program.Folkbiblioteken i min region är fattiga, stöds inte av statenoch följaktligen finns där inga resurser inklusive böcker -så folk kan inte läsa. Det är ekonomisk utestängning, men om du letar efterandra sorters utestängning så hittar du dem lätt här:etnisk utestängning baserad på din hudfärg, språkligutestängning av dem som talar ett indian- eller minoritets-språk och inte kan läsa tillräckligt bra på spanska ellerportugisiska. Men det finns också yrkesbaserad utestäng-ning: de flesta universitetsbibliotek är bara tillgängliga föryrkesverksamma eller studenter. Det finns utestängningbyggd på kön, ålder… Listan kan göras lång. Vad kan man då göra? Jag tror att biblioteken i en massaländer drömmer om den ”digitala eran”. De har glömt attvårt yrke i grunden handlar om SERVICE - att förse varoch en med information, oavsett form, på varje tänkbartsätt. Men alla är idag så fångade och trollbundna av det

Tankar frånNordochSyd om socialutestängning ochbibliotek

24 bis 2004:2

’mirakel’ som digitala nätverk och digitala bibliotek,optiska minnen och CDs osv utgör. Och de har glömt attinformation är en allmän nyttighet som tillhör mänsklighe-ten. Den kan inte säljas. Men när nu en del sålt naturen(en annan allmän nyttighet) så tror jag att nästa steg i vårtkapitalistiska samhälle är att göra vårt minne till salu. Vi måste komma ihåg vårt yrkes ursprung och vilka vi är.Kanske kan vi starta om!”

Martyn Lowe undrar i sitt svar om det inte kan finnasorganisationer som skulle kunna ställa upp ekonomisktför att subventionera olika sorters databaser. Kanskeskulle man kunna inrätta en internationell stiftelse somskulle kunna betala för databaser till bibliotek i fattigaområden eller i konflikthärdar.

Edgardo Civallero:” Det är nog en bra idé, men alla dessa problem vi serdagligen på våra gator är symptom på en mycket allvarligsjukdom i vår värld, i vår utbildning, i våra liv. Jag tror att vi måste bekämpa den sjukdomen direkt (intedess ”små” symptom). Vi måste gå till roten. Om vi integör det så kanske sjukdomen inte påverkar så mycketidag, men kommer helt säkert att göra det i morgon. Jagmenar bara: ge inte fisk till folket. Lär dom att fiska. Bidragtill universiteten är visst en bra idé och kommer säkert attgöra nytta, men det kommer att skapa ett beroende avinternationella (troligen amerikanska och europeiska)stiftelser. Men vi måste sträva mot att varje land skallkunna få fram sina egna resurser. Med ett bidragssystemskulle vi acceptera etablissemanget och det sjuka syste-met och vi skulle söka en halvdan lösning som skulle ökavårt beroende. Vi måste understödja gräsrotsutvecklingoch vi måste kämpa mot dessa informationssystem .Martyns idé är bra, men om vi kunde vända på den skulleden bli ännu bättre; en fond som skulle kunna investera i

bokproduktion i små länder, t ex. Eller på universiteten.Tänk dej det, Tredje världens egen produktion: våraerfarenheter speglade i böcker, på vårt eget språk.”

Elaine Harger, skolbibliotekarie i New York(eharger@agoron.net):”Martyns och Elgardos inlägg får mej att tänka på engrupp som kanske inte är direkt utestängd, men heller inte”inkluderad”, nämligen de som inte talar engelska. Mittbibliotek ligger i ett område med stor spanskspråkiginvandrad befolkning, men också andra invandrare. Vissthar jag många böcker på spanska och samarbetar medlärare i de tvåspråkiga programmen, bidrar med biblioteks-terminologi på båda språken, men faktum kvarstår att jaginte talar spanska, vilket gör det svårt för mig att kommu-nicera med föräldrarna. Jag har ofta saknat det ochförebrått mej för att jag inte tagit mej tid att lära mig ettandra språk. Jag låter inte det problemet hindra biblioteks-servicen, men att bara kunna ett språk är verkligen etttillkortakommande på en basal nivå. Den större fråga som Martyn och Elgardo tar upp hörförstås också ihop med mitt lilla bibliotek. Vilket privile-gium har mitt bibliotek bara av att finnas i USA? Avslöjarmitt bibliotek för eleverna vilket privilegium vi har av attvara i USA? Ibland, men inte så mycket som jag somprogressiv bibliotekarie skulle vilja. Och varför inte det?På grund av prioriteringar i skolan och läroplanen ochbrist på information lämplig för den här åldersgruppen. Vad avslöjar mitt bibliotek om den riktiga världen?Ganska litet, men med dessa frågor i bakhuvudet skall jagbörja tänka på vad som kan göras!”

Översättning: Lennart Wettmark

bis

anti-

amerikanska

spalt

bis 2004:2 25

Peter SingerEn värld : globaliseringens etikStockholm : Thales, 2003

Den amerikanske filosofiprofessorn (född iAustralien) Peter Singer har retat Bush-administrationen i USA med sina provokativa uttalanden.

I boken om ”globaliseringens etik” kritiserar han USA:sanfall mot Irak, bl.a. för att det ställt FN i ”skamvrån”. USAhar här medvetet gått förbi den enda organisation somskulle kunna samla alla världens länder till gemensammabeslut i globala frågor. Han pekar på att detta också är Bushadministrationensmedvetna politik. I ett förord till den nya svenska uppla-gan 2003 skriver han att ett etiskt perspektiv på denglobala utvecklingen är nödvändigt. En av Bushs rådgi-vare, Richard Perle, har sagt att han hoppades att SadaamHusseins fall skulle dra ”Förenta nationerna med sig” (TheSpectator, 22 mars 2003). En annan rådgivare, William Kristol, har förfäktat idénom ”Pax Americana”, en ny världsordning med USA somvärldspolis. I boken The war over Iraq skriver han att: ”viämnar argumentera för och understödja amerikansktglobalt ledarskap”. USA:s nya världsordning skulle, heltenligt amerikanska konstitutionen och författarna Kristoloch Lawrence Kaplan, enbart stödja ”sunda principer ochhöga ideal”, vilket Singer finner vara en självmotsägelse. (Det kan knappast vara en globalt ”sund princip” att ett landska stå för säkerheten i hela världen, att både vara åklagare, domare och rättskipare.) Det faktum att USA vägrat skriva under Kyotoprotokollet, liksom den nya internationella brottsmålstribunalensstadgar i Haag rimmar dåligt med utfästelserna om ”sunda principer och höga ideal” menar Singer. I själva verket göralla de utsläpp från t.ex. amerikanska ”stadsjeepar” i världens storstäder större skada för världen och dess miljö än despektakulära självmordsplanen 11 september. Men detta blundar man för i Washington, skriver Singer. Att sätta GeorgeBush (senior så väl som junior), som uttryckligt sagt att de bara vill gynna ”amerikanska intressen”, till ”världenshärskare” är enligt Singer som att sätta bocken till trädgårdsmästare. Singer diskuterar också internationell rätt, och det nödvändiga i att se bort från nationella intressen, t.ex. för attförhindra en ny kärnvapenkatastrof. Förvandlingen av vår planet till en värld ställer, enligt Peter Singer, oss inför heltnya, maktpåliggande, utmaningar.

Mats Myrstener

”Inför det förestående valet, vill Bush dra åt tumskruvarna ytterligare. Förra veckan släppte regeringen sin sedanlänge aviserade 500-sidiga plan för att avsätta Castros ’uttjänta regim” för att citera biträdande utrikesministernRobert Noriega. Vi kommer att anslå 59 miljoner dollar de närmaste två åren för att hjälpa till att åstadkomma ettregeringsskifte på Kuba att jämföra med nuvarande sju miljoner dollar per år”Ur artikeln Senseless Crackdown on Cuba av Douglas Starr, co-director of the Knight Center for Science and Medical Journalism at the

Boston University College of Communication. 12 maj 2004 i Boston Globe

26 bis 2004:2

Föreningen Bibliotek i Samhälle 2004-05-23c/o Karin FagerbergLyckebyvägen 42 2 tr Till121 52 Johanneshov Utbildningsdepartementet

Yttrande över betänkandet KB - ett nav i kunskapssamhället SOU 2003:129

Föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) yttrar sig härmed över betänkandet KB - ett nav i kunskapssamhället, SOU2003:129. Föreningen har valt att enbart lämna synpunkter på kapitel 7 Informationsförsörjning till utbildning ochforskning - samordning och utveckling och på kapitel 8.3 Utbildning och forskning inom biblioteks- ochinformationsvetenskap m.m.

7.1 Sverige - en kunskapsnation och ett IT-landI detta inledande kapitel slås fast att det är angeläget att ”informationsförsörjningen till utbildning och forskning i helalandet blir god och likvärdig” (vår kursivering). Vi vill också lägga till ”och till alla grupper av människor” (efter”landet”). Detta understryker vi kraftigt eftersom det först och sist är en demokratifråga.

7.1.2 Behov av samarbete och samordningHär åberopas propositionen Vuxnas lärande och utveckling av vuxenutbildningen (2000/01:72). Den föreslagnastrategin lyfter fram folkbibliotekens samarbete med andra aktörer lokalt och regionalt och behovet av samsyn mellanolika myndigheter, arbetsmarknadens parter, folkrörelserna och biblioteken.

BiS stöder Kulturrådets åsikt att ”målet för den nationella bibliotekspolitiken bör vara att säkerställa en god biblioteks-service för den enskilde medborgaren oavsett bostadsort eller behov. Ur ett medborgarperspektiv bör de offentligtstödda biblioteken ses som en gemensam samhällelig resurs.” Vi vill dock påpeka att olika bibliotekstyper har olikamålgrupper och uppgifter och ska komplettera varandra.

7.3.3 Utvecklingen i högskolan och ökade krav på informationsförsörjning - högskolebibliotekens rollI slutet av detta avsnitt nämns utvecklingen mot s.k. hybridbibliotek, med en stimulerande fysisk miljö och en kombina-tion av tryckta och digitala resurser, som önskvärd för högskolebiblioteken. Vi vill lyfta fram att begreppet hybrid-bibliotek är lika aktuellt för folkbiblioteken.

7. 6 Bibsams verksamhet - bedömningar och slutsatser7.6.1 BedömningarBiS stöder utvecklingen mot utökat samarbete mellan folk- och forskningsbibliotek.

När det gäller fjärrlånen anser de flesta, som utredaren har frågat, att de är en grundbult i bibliotekssamarbetet och attde fungerar bra. BiS vill dock påpeka att fjärrlånen mellan folkbiblioteken nu befinner sig i en närmast helt oreglerat läge.Utvecklingen och tekniken har medfört att fjärrlånen söker sig nya vägar utan att nya överenskommelser har träffats.Flera utredningar har genomförts men ej lett till några klargöranden. Osäkerheten är stor och i vissa kommuner finns endiskussion om att inte ställa det egna bibliotekets mediebestånd till förfogande för andra än den egna kommunensinvånare om inte ersättningsfrågorna reds ut även för folkbiblioteken. Detta anser vi är en utveckling tvärs emot denönskade, där ett rikt flöde av medier mellan biblioteken än så länge är av största vikt för att människor ska få tillgång tilldet material de behöver för studier, yrkesverksamhet och personlig utveckling.

7.9 KulturrådetBiS vill framhålla att Kulturrådet i nuläget har för små resurser för att på något avgörande sätt kunna bidra till utveck-lingen av biblioteken. Vi har också åsikten att utvärderingar av projekt kunde ha högre kvalitet och tillgängliggörasbättre.

7.12 Utredningens undersökningar7.12.4 Utredningens slutsatserBiS stämmer helt in i utredarens slutsatser att det finns ett stort behov av en ökad nationell samordning när det gäller

”Förr i tiden” innebar remisskrivandet i BiS helgsamlingar någonstans i Sverige inomlagomt avstånd från en järnvägsstation. Sedan följde intensiva diskussioner i grupperoch plenum. Avbrutet av mat och dryck kom såsmåningom ett förslag som granskadesoch reviderades och som regel på söndagseftermiddagen antogs av en utmattad samlingbiblioteksarbetare. Skall BiS yttra sig nuförtiden ges ett uppdrag åt någon medlem att ta fram ett förslagsom sedan i styrelsen diskuteras via e-post för att sen antas när alla invändningar ochsynpunkter beaktats. Så har det gått till när styrelsen diskuterat några viktigautredningar i vår.

Två BiS-remisser i vår

bis 2004:2 27

bibliotekstjänster och informationsförsörjning. Motiv är- rätten till tillgång till likvärdig informationsförsörjning och biblioteksservice i hela landet- behovet av nationella lösningar inom olika områden (samkatalog etc.)- effektivare resursutnyttjande.

Vi vill lägga till till det första motivet ”och till alla grupper av människor” (se 7.1).

Förslag

7.13 Insatser för ökad samordning och utveckling av informationsförsörjning till utbildning och forskning m.m.BiS instämmer i utredarens förslag. En nationell samordning av bibliotekspolitiken skulle betyda mycket för bibliotekensverksamhet. Det är dock inte tillräckligt. En vision om bibliotekets roll i ett demokratiskt samhälle och en nationellstrategi för en långsiktig utveckling är lika viktiga.

I ett sådant arbete måste folkbibliotekens mångfasetterade uppgifter slås fast. Utredarens uppdrag, som är inriktat påutbildning och forskning, har fått till följd att folkbibliotekens övriga uppgifter har kommit helt i skymundan i utred-ningen. Vi menar att folkbiblioteken visserligen har en viktig uppgift i samhällets utbildnings- och fortbildnings-satsningar men mindre för högskolestudier och forskning än för studier på grundskole- och gymnasienivå samt för detsjälvstyrda lärandet. För det självstyrda lärandet finns det få andra samhällsresurser, men ur både personlig ochsamhällelig synpunkt är detta lärande oerhört betydelsefullt. Det livslånga lärandet startar dessutom redan med det lillabarnets nyfikenhet och att stödja barnets upptäckarlusta och språkutveckling är också folkbibliotekets speciellauppgift tillsamman med barnhälsovården och förskolan. Se även nedan.

7.13.3 Kungl. biblioteket som nationell biblioteksmyndighet - förslagBiS ser gärna KB som nationell biblioteksmyndighet under vissa förutsättningar. Utredningen behandlar bara informa-tionsförsörjning till utbildning och forskning men folkbiblioteken har som nämnts också andra uppgifter som barn- ochungdomsverksamhet, service till äldre och personer med olika slag av funktionshinder, verksamhet till människor medandra modersmål än svenska, uppgiften att tillhandahålla fack- och inte minst skönlitteratur och funktionen sommötesplats i samhället. Den sistnämnda, biblioteket som ett samhällets vardagsrum, är viktig för många människor, inteminst för dem som annars är marginaliserade och socialt och ekonomiskt utestängda från mycket annan samhälleligservice.

Dessa uppgifter har inte alls beaktats och BiS vill understryka att en noggrann genomgång av konsekvenserna av attflytta över folkbiblioteksfrågorna från KUR till KB måste göras. Flera frågor måste besvaras: Var hör barn- ochungdomsverksamheten hemma (en stor del av den är inte förknippad med skolan)? Eller kommer, ve och fasa, barn-verksamheten att delas upp? Åldersmässigt? I verksamhet riktad mot skolan och annan verksamhet? I kommunerna ärofta biblioteket ansvarigt även för övrig kulturverksamhet för barn. Om övrig kultur ska ligga kvar på KUR, kommer dåbarnbiblioteken att ändå har två ansvariga myndigheter för sin verksamhet? Kommer KB att ta sig an tillgänglighets-frågorna i bred mening? Social och uppsökande verksamhet gäller sällan utbildning och forskning, finns det intressehos KB att bidra till utvecklingen där? Grundläggande språkstöd och medier, även skönlitteratur, tidningar och tidskrif-ter, på alla språk, var hör det hemma?

Att detta är problematiskt och inte utrett understryks av att det på s. 365 står att ”KB bör koncentrera sina insatser påde stora systemfrågorna och informationsförsörjning som kräver nationell samordning”.

BiS kräver att, innan ett slutgiltigt beslut fattas om att göra KB till den nationella biblioteksmyndigheten, en ordentliggenomlysning görs av dessa frågor.

7.14.6.2 Samordnad och behovsanpassad tillgång till digitala resurser och tjänsterBiS stöder förslaget om en nationell elektronisk biblioteksportal. Vi vill dock påpeka att det finns andra angelägnanationella uppgifter än dem som föreslås i utredningen, exempelvis ett digitalt uppslagsverk för barn och unga samt förmänniskor med språksvårigheter, vilket kan ingå den föreslagna nationella biblioteksportalen.

Vi anser också att det tydliga målet måste vara en gemensam nationell mediedatabas ( i stället för de nuvarande två)med anpassade ingångar och en utveckling av innehållet för olika målgrupper.

7.16.2 BibliotekslagenFör BiS’ synpunkter på Bibliotekslagen och folkbibliotekens uppdrag, se vårt yttrande över Ds 2003:66 Om biblioteks-verksamheterna (bifogas).

8.2.3 Behov av forskningBiS vill framhäva behovet av forskning om olika gruppers användning av och syn på folkbiblioteken, som äldre,marginaliserade grupper och barn och ungdomar.

För Bibliotek i Samhälle

Lena Lundgrenlena.lundgren@ebox.tninet.se

28 bis 2004:2

FÖRENINGEN BIBLIOTEK I SAMHÄLLE YTTRANDE

Yttrande över Ds 2003:66 Om biblioteksverksamheterna

Bakgrund och förslagI promemorian Om biblioteksverksamheterna (Ds 2003:66), har John Erik Forslund, på uppdrag av Kultur-departementet, utrett frågan om bibliotekslagen bör ändras för att motverka de ökande standardskillnaderna mellanlandets kommuner vad gäller folkbibliotek. Utredaren beskriver översiktligt bibliotekens utveckling under nittiotaletoch konstaterar, att det är i de minsta och de största kommunerna som folkbiblioteken hanterats värst. Han påtalarockså att skolbiblioteken överlag har en vansklig tillvaro medan högskolebiblioteken haft ett mycket gynnsamtdecennium.Denna negativa bild av folkbibliotekens resursutveckling följs sedan av en genomgång av de växande kraven somställs genom allt det som ligger i begreppet det livslånga lärandet. Utredaren visar också att biblioteksutnyttjandetökat radikalt och att denna trend kommer att fortsätta eftersom behovet av kompetensutveckling, utbildning ochvidareutbildning inte kommer att minska utan snarare tvärtom.I kapitel nio problematiseras folkbibliotekets mångfaldiga uppdrag och varnas för att den nuvarande fokuseringen påutbildningssektorns biblioteksbehov leder till att folkbibliotekens bredare kulturpolitiska uppdrag går förlorat. Ävenfolkbibliotekens roll i demokratin och de utvecklingsmöjligheter som ligger i den nya informationsteknologin lyftsfram liksom behovet av en nationell bibliotekspolitik. Dock kunde dessa tre viktiga frågor betonats ytterligare ochgetts större tyngd.Barnperspektivet saknas helt. Den barn- och ungdomsbiblioteksverksamhet som inte ryms inom skolbibliotekenspedagogiska uppdrag tycks vara totalt bortglömd. De åberopade SOM-undersökningarna omfattar inte barn under 15år. Biblioteksanvändningen hos barnen borde också undersökas. Folkbiblioteken står dessutom för den huvudsakligabokförsörjningen för de flesta förskolor i landet, vilket är viktigt att framhålla. Barnens del av verksamheten måstesäkerställas.Men vad leder då allt detta till för förslag vad gäller skärpt bibliotekslag, ja inte ens skuggan av en tumnagel, baradetta lilla tillägg till den nuvarande tämligen tandlösa bibliotekslagen:

7 a §Bibliotek och bibliotekshuvudmän inom det allmänna biblioteksväsendet skall samverka.Kommuner och landsting bör anta planer för biblioteksverksamheterna.

Utredaren måste ta hänsyn till vad som just nu bedöms vara politiskt möjligt. Detta förslag kan bara de som redan äremot hela bibliotekslagen säga nej till. Givetvis tillstyrker föreningen Bibliotek i Samhälle förslaget i brist på bättre.Minst lika viktig för folkbibliotekens framtid är den andra biblioteksutredning som nu är ute på remiss och somföreningen Bibliotek i Samhälle kommer att lämna synpunkter på, KB – ett nav i kunskapssamhället (SOU 2003:129)

Vad bör göras?

PortalparagrafFöreningen Bibliotek i Samhälle har vid oräkneliga tillfällen, alltsedan starten 1969, framfört krav på en bibliotekslagvärd namnet. Eftersom droppen till sist urholkar stenen följer här föreningens synpunkter ännu en gång En ny bibliotekslag bör inledas med en portalparagraf där det allmänna biblioteksväsendets uppdrag anges medutgångspunkt från de nationella kulturpolitiska målen, regeringsformens formuleringar om informations- och yttrande-frihet och bibliotekens nyckelroll i hela utbildningsväsendet. Dessutom bör varje bibliotekstyp dvs folk-, skol-, högskole-, forsknings- och specialbibliotek få sin egen upp-dragsparagraf grundat i de uppdragsbeskrivningar som finns i olika dokument och där sådana inte finns ska deformuleras. Bibliotek för vuxenutbildning på grundskole- och gymnasienivå inbegrips nu inte i lagen därför skaparagrafen om skolbibliotek skrivas om så att den omfattar även dessa skolformer, inte bara ungdomsskolan. Portalparagrafen bör speciellt uppmärksamma bibliotekets roll i demokratin. Det kan formuleras som ett public-service uppdrag för biblioteken i termer av ett offentligfinansierat informationssystem fristående från politiska ochkommersiella intressen och med krav på bredd, allsidighet och kvalité och utbud även för språkliga, kulturella ochandra minoriteter. Den nuvarande skrivningen om ”ska verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare” börändras till ”garantera allmänhetens tillgång till IT för information, kunskapssökande, kommunikation och möjlighet attdelta i den demokratiska processen”. En portalparagraf som fastslår de offentligfinansierade bibliotekens uppdrag i allmänhet och för varje variant, skulleinnebära att denna nödvändiga infrastruktur för demokrati, kultur och lärande, som biblioteksnätverket utgör, får enpolitisk vikt och plattform som mer motsvarar dess betydelse än dagens splittrade bild. Detta utan att det i sig behö-ver kosta mer än tankemödan och pappret det trycks på till en början.

Normalisering

bis 2004:2 29

Utredningen borde gjort jämförelser med i första hand Storbritannien, Danmark och Finland vad relationen mellanbibliotekens standard, lagens innehåll och existensen av en nationell bibliotekspolitik och myndighet kan innebära förbibliotekens utveckling. Enligt BiS bör staten ta ansvar för bibliotekens mediaflöde, dvs stå för ett väl tilltaget mediaanslag. Dessa pengar börvara villkorade så att det av kommunen krävs en motprestation i form av lokaler, personal, öppettider, IT mm. På så sättskulle en jämn biblioteksstandard garanteras och fjärrlånen kunna bli ännu friare då allt betalas ur samma kassa. Detskulle också göra det möjligt att sluta avtal för alla landets bibliotek vad gäller olika former av abonnemang, något somBIBSAM nu bara kan göras för de statliga biblioteken. Förslag finns i KB-utredningen som går åt det hållet, men intetillräckligt långt enligt föreningens åsikt. Om ett sådant statligt ansvar skulle omfatta alla media eller bara det skrivna ordet i olika lagringsformer, kan diskute-ras. Varför inte ett distributionsstöd liknande det för böcker för den skiv- och filmutgivning som får statligt produk-tionsstöd? Här finns mycket att analysera och utreda, men huvudsaken är principen som skulle ge en jämlikare tillgång tillfolkbibliotekens nu mycket varierande service, men ändå bevara kommunens huvudmannaskap och möjlighet tillengagemang och satsning på bibliotek.

KlyftigtFolkbibliotekens basala uppdrag är att överbrygga geografiska, sociala, kulturella och ekonomiska informationsklyftor.På något vis bör detta formuleras i folkbibliotekens uppdragsparagraf. Vad klyftorna står för varierar, just nu är de såkallade digitala klyftorna högt upp på dagordningen och föreningen BiS förutsätter att Kulturdepartementet och andraberörda departement tagit till sig och genomför de förslag som finns i ”Förslag till strategi för att minska de digitalaklyftorna”, (Ju 2002:E) och då speciellt de förslag som berör bibliotek, som t ex breddundervisning och en flerspråkigsamhällsportal. I detta sammanhang vill vi också påtala att det behövs en ändring av den del av sekretesslagen som handlar ombibliotekens lånetransaktioner så att lån av pc i biblioteket även omfattas av samma sekretess. Det vill säga ingen,utöver bibliotekspersonalen som ju har tystnadsplikt, ska kunna få uppgift om vem som använt bibliotekens datorereller till vad de använts. Vad gäller klyftor vill BiS också peka på risken av den starka fokuseringen på folkbibliotek och utbildning och då oftahögskoleutbildning som görs såväl i Forslunds utredning som i de flesta andra bibliotekssammanhang just nu. Det ärviktigt att fastslå att folkbibliotekens uppdrag i första hand gäller folkbildning och kunskapssökande utanför högskol-ans utbud, annars är risken stor att folkbiblioteken hamnar på fel sida om en växande kunskapsklyfta och sviker dem deegentligen är till för. Detta till exempel genom att lägga ner förortsbibliotek och i stället satsa på centrala hybridbibliotek.Biblioteken är tillräckligt viktiga för att kunna göra både ock! En annan fara med koncentrationen kring vuxnas lärande och samordning med andra bibliotekstyper är att de mål-grupper som i stort sett är unika för folkbiblioteken, de yngsta och de äldsta, marginaliseras i bibliotekssammanhang.Det är de som främst drabbas när filialer och uppsökande verksamhet läggs ner.

MötesplatsInte heller folkbibliotekens roll som mötesplats får något större utrymme i Forslund utredning. I alla ”vackra ord sam-manhang” där det talas om demokrati och integration betonas vikten av mötesplatser och hur man ska skapa sådana.Av någon outgrundlig anledning ”glömmer” man de 1500 självklara mötesplatser som redan finns och som 70% avbefolkningen använder sig av. Som arena, mötesplats, rum för samtal är folkbiblioteket unikt. I biblioteket möjliggörs verkliga möten i tid och rummellan människor och mellan människor och media. Var annars kan man träffa såväl Mandela som Platon, Hitler, Gandhi,Dalai Lama, grannen och den lokala politikern. Biblioteken är vårt kollektiva minne, en av förutsättningarna för att viinte ska bli historielösa. De är de rum för samtal över alla gränser som är fritt tillgängliga för envar. I den nu pågåendedebatten, om vikten av tillit, analyseras vad som behövs för att bevara och utveckla tilliten i ett samhälle, såväl denmellan människor som till samhället. En slutsats är att det behövs mötesplatser och etablerade, universella samhälls-institutioner som ger alla lika tillgång utan behovsprövning. Det går inte att lagstifta om biblioteket som mötesplats, däremot ger en skärpt lag större möjligheter för alla dessamötesplatser att leva vidare och utvecklas och därigenom stärks demokratin, tilliten och välfärdsamhället.

Enligt uppdrag från stormötet för föreningen Bibliotek i Samhälle

Ingrid Atlestam

30 bis 2004:2

Paul KingsnorthOne no, many yeses : a journey intothe heart of the global resistancemovementFree press, 2003. 354 s. : ill.

Författaren, historiker och redaktörför tidskriften Ecologist, undersökerden flora av alternativrörelser somvuxit fram på senare år. Han spårar ettav ursprungen till den mexikanskazapatiströrelsen, och dess motståndmot frihandelsorganisationenNAFTA. Vid WTO:s toppmöte iSeattle 1999 demonstrerade 50.000personer mot frihandelns och globali-seringens negativa följder. Dedemonstrationer och meningsytt-ringar som syns i media är enligtförfattaren bara ”toppen av ettisberg”. Kingsnorth reser över fem

Polly ToynbeeHard work : life in low-pay BritainBloomsbury, 2003. 242 s.

För några år sedan gjorde BarbaraEhrenreich uppståndelse i USA medboken ”Barskrapad”, där hon under-sökte den stora uppsjö av underbe-talda arbetstillfällen på hamburger-barer, snabbköp och städfirmor somutbjuds i USA, arbeten som främsterbjuds ungdomar, färgade ochkvinnlig arbetarklass, och som få kan

Ann-Christin Sjölander HollandVatten: rättighet eller handelsvara?Agora pocket, 2003. 239 s.

Den som tror att vattnet är en livs-förutsättning som är fritt tillgängligtför alla bedrar sig. Bokens författare,journalist på tidningen Kommunal-arbetaren, pekar på den senaste utveck-lingen på frihandelsområdet, därvärldens vattenresurser snabbt privati-seras av stora företag och spekulanter,stödda av IMF, WTO och Världsban-ken. En uppmärksammad strid mellanlokalbefolkningen i Bolivia och detmultinationella företagetInternational Water om vattenförsörj-ningen i Cochabamba slutade med attföretaget fick dra sig tillbaka. För denhär gången. En av deras främstalobbyister är George W. Bushs bror,Marvin.

Vattenförsörjningen har priva-tiserats i Shanghai, Buenos Aires,Johannesburg och Manilla och utveck-lingen fortsätter. I Norrtälje har kommu-

MatsMyrstenerhar läst:

leva anständigt på.Polly Toynbee, journalist på

bl.a. The Guardian och BBC, hargjort en liknande undersökning avlivet för de många fattiga i Storbri-tannien. Honanmälde sig på ett ”job centre” förarbetslösa och tog de okvalificeradejobb som erbjöds: telefonförsäljare,kakfabriker, vaktmästare på sjukhusoch servitör. Hon kunde konstateraatt lönen för dessa sämst betalda iEngland idag är lägre än för trettio årsedan, trots att hyror och priseroch omkostnader stigit rejält.

Resultatet är att Storbritan-nien idag har den största procenten”fattiga” inom hela EU, med en storoch växande servicesektor som skötsav underbetalda, fackligt oorganise-rade arbetare, och hon konstaterar attden ”optimism” som kunnat ses iEngland sedan Blair och ”NewLabour” tog makten, knappast gällerdem som har det sämst ställt. Löne-klyftorna ärhögre än någonsin, och Storbritan-nien tillhör de länder inom EU somsatsar minst på social välfärd.

kontinenter och hittar frihandels-motståndare i Nya Guinea, USA,Sydafrika, Australien och Italien.Någon gemensam ideologi hittar haninte hos motståndarna, bara ett stortgemensamt ”no”!

bis 2004:2 31

Göran Lundin, Lina Petersson,Natalja Tolstoja(Foto: Erland Segerstedt)Entusiasternas väg : från Lenin-grad till Sankt PetersburgOrd & Visor, 2003

Göran Lundin är författare ochbusschaufför från Skellefteå. Hanhar tidigare skrivit böcker blandannat om samer och Haiti, menockså noveller, som ”Busschaufförpå villovägar” (1993). I sin nya bokskriver han och hans medarbetareom Sankt Petersburg, en stad somGöran Lundin ofta besökt, bådesom busschaufför och som privat-person.

De fattigas röst : sammanfattning avVärldsbankens ”Voices of the poor”samt svenska perspektiv (Red. Per-Ulf Nilsson och Tomas Brundin)Atlas pocket, 2003. 230 s.

nen sålt ut sin vattenförsörjning tillen entreprenör.Författaren frågar sig om tillgångentill vatten, ett av mänsklighetens mestfundamentala behov, ska vara enmänsklig rättighet eller en handels-vara på världsmarknaden? Bokenavslutas med litteraturtips ochaktuella hemsidor.

Boken bygger på den stora studiesom gjordes av Världsbanken 2000och där ett forskarlag under indiernDeepa Narayans ledning inhämtadeuppgifter från över 60.000 fattiga itredje världen. Här vill man speglabegreppet fattigdom inte i siffror ochprocent utan i känslor av förnedring,hunger, smärta, maktlöshet ochofrihet.

Här inbegrips också en starkkritik av den förda biståndspolitikenoch istället betonas behovet av att tatillvara de fattigas kunskaper ochmöjligheter till samarbete, respekt ochett synsätt som gör de fattigainte till problem utan till möjligheterför utveckling, att ”de hartillgångar snarare än är en belastning”som Världsbankens vicepresidentMats Karlsson, tidigare statssekrete-rare på utbildningsdepartementet ochverksam på SIDA, skriver i förordet.

Synpunkter ges också av bl.a.Maj-Britt Theorin, Thomas Hammar-berg, som arbetat på Rädda barnenoch Olof Palmes internationellacenter, och Georg Andrén frånRiksbanken. Boken är ett samarbetemellan förlaget Atlas ochden socialdemokratiska Broderskaps-rörelsen.

Här får vi träffa hans kollega,busschauffören Aleksandr Tarasov,besöka Scanias bussfabrik och entryckeriverkstad som Göran Lundinvarit med om att starta i staden,besöka Rysslands första rockmusik-radiostation, träffa Valentina och Jurij,en polis som dömdes till tretton årsfängelse för ett mord han inte begått,vi får inblickar i maffians verksamhetoch de många utslagnas situation istaden och träffa den åttioårigaAlexandra Klokova som överlevdenazisternas belägring under andravärldskriget och nu är rädd att heladet ryska samhälle hon var med omatt bygga upp håller på att raseras.

Han skriver också om demånga gatubarnen, men också omarbetet med att ta hand om dessa,bl.a. av Kjell Gerdin från Stockholm,som efter ett kringflackande liv nuarbetar med föreningen S:tPetersburgs barnskyddsällskap. Omandra svenskar i staden, om en kärlektill staden och folket handlar boken,som är rikt illustrerad med praktfullafotografier.

32 bis 2004:2

BegränsadeftersändningVid definitiv eftersänd-ning återsändsförsändelsen med nyaadressen på baksidan (ejadressidan).

Avsändare:Karin FagerbergLyckebyvägen 42, 2 tr121 52 Johanneshov

B-posttidning

En skola i Eastern Cape i Sydafrika…

West Bank Primary School i King William’s Town har 259 elever, men inget bibliotek och inte heller någraböcker: Rektorn, mrs Melrose skriver i ett brev till BiS 5 maj att man saknar mycket i den nybyggda skolan:samlingslokal, tillräckligt antal klassrum, ett bibliotek:”As I am a librarian and teacher, I realise the necessity for a library at any school. With the OBE(Outcomes Based Education) system that is used in our schools, great emphasis is placed on self-activity, which includes research for various projects in all subject offered” BiS har begränsad kapacitet att rycka in, men kanske det finns andra som vill ha en kontakt och göra eninsats “to assist in the upliftment of these children who has been denied so much in the past”, för attcitera mrs Melrose. Kontakta gärna oss i BiS (sve.we@xpress.se) eller mrs Melrose direkt: svisser@global.co.za om du ärintresserad!

Från en samling i skolan 2003