Barn av bruksandan

En studie om unga vuxnas platskänsla och dess roll i individens föreställningar om framtiden i bruksorten Hagfors.

Children of industrial town mentality A study that explores the concept of Place Belonging in relation to the individual’s

reflections for the future among young adults residing in the industrial town of Hagfors

town of Hagfors. Johanna Rickan Malin Sundqvist

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap

Sociologi

Nivå/Högskolepoäng: Sociologi III, 15 hp

Handledarens namn: Eva Olsson

Examinatorns namn: Anna-Lena Haraldsson

Datum: 10 februari 2014

 

Sammanfattning Syftet med studien är att studera hur de historiska mönstren på en bruksort, i fråga om

arbetsmarknad och genuskontrakt, kan tänkas påverka ungdomar i valet att flytta eller stanna.

Med utgångspunkt i statistik presenteras studiens problemformulering vilken fokuserar på den

negativa befolkningsutveckling som råder i Värmland i allmänhet och Hagfors i synnerhet.

Merparten av dem som flyttar är ungdomar och framförallt är det flickor med

tjänstemannabakgrund som väljer att lämna hemorten. Studier som verifierar utvecklingen tas

upp och uppsatsens perspektiv etableras.

Genom kvalitativa intervjuer har vi samlat in data från åtta respondenter varav fyra är

kvinnor och fyra är män. Samtliga är boende i Hagfors och samtliga går sista året på

gymnasiet.

Resultatet visar ett mönster gällande faktorer som samspelar när det kommer till valet att

flytta eller stanna. Av våra respondenter uppger samtliga kvinnor att de vill flytta från orten.

De är också säkra på att de vill studera vidare. Bland männen säger tre av fyra att de kan tänka

sig att stanna kvar. Samtliga betonar idrotten som ett fundament för gemenskap och identitet.

I synnerhet hockey- och innebandykulturen framhålls av respondenterna och dess betydelse

tycks också vara så pass central att den ses som mer än ett fritidsintresse. Sporten inte bara

utövas, den ger också upphov till identiteten. Vidare poängteras det att fenomen som rivalitet

är en generationsfråga. En skamsen hållning uttrycks också i förhållande till ”den typiska

hagforsingen” som en manifestation av manlighetsnormen.

Slutsatser är att sporten utgör regionens varumärke – i fråga om att marknadsföra orten och

som ett led i att stärka såväl social gemenskap som den lokala identiteten. Likväl handlar det

om ekonomiska mål och ökad lönsamhet.

De teoretiska huvudmönster vi kan skönja handlar om hur identitetsbegreppet som del i

kollektiva värderingar kring platsens förutsättningar kan ge perspektiv på den betydelsefulla

roll som länken mellan individ och kultur spelar. Frågan om utbildning kan också förstås med

fokus på såväl genusperspektivet som den sociala bakgrundens betydelse.

I diskussionsavsnittet fördjupar vi oss i några av studiens centrala teman vilka bland annat är

bruksortens genus, brukets koppling till idrotten och den sociala bakgrundens roll. Därefter

följer reflektioner kring resultatet. Avslutningsvis reflekterar vi kring studiens genomförande

samt forskarrollens påverkan.

Nyckelord: identitet, platskänsla, ungdomar, bruksortsmentalitet, genus

 

Abstract The objective of the study is to examine how historical patterns of employment and gender

contract might affect local youth. Various sociological factors were considered including

place belonging, higher education and migration propensity.

Statistics, focused on the declining population which greatly affects Hagfors, suggest a trend

that is also prevalent in the wider Värmland region. Young females whose parents have an

academic background are more likely to leave the community. Studies that validate this

propensity are presented.

Through qualitative interviews, we collected data from eight study volunteers: four women

and four men. They all reside in Hagfors and are completing their last year of high school.

Our results show a clear pattern of factors that indicate the motive to move or the desire to

stay. The four females unanimously stated their intention to leave the community to pursue

higher education. Among the men, three of the four declared their intent to remain in Hagfors.

All emphasized sport as the foundation of the community and its identity. Hockey and

floorball cultures were highlighted by the study group – their importance so central that they

eclipse their hobby-status. It is also observed that the phenomenon of rivalry is a focus solely

for older generations.

Volunteers expressed embarrassment and disapproval when describing a typical resident of

Hagfors, and was generally characterized as male. We conclude that sport appears to

represent the region's brand – in terms of marketing the community and as part of the strategy

to strengthen local identity. It also fosters economic growth and profitability.

The study observes the significant relationship between the concept of identity and

collective values. The link between the individual and culture is important. Attitudes toward

education can also be understood by focusing on both gender perspectives and social

background.

In the discussion section, we elaborate on some of the study's key themes which among

others are the gender of the industrial town, the employers’ link to sport and the role of the

social background. This is followed by reflections on the outcome.and reflect on its results.

To conclude we reflect on the study and the aspect of role influence.

Keywords: identity, place belonging, adolescents, industrial town mentality, gender.

 

Förord

De gamla bruken och bruksorterna var med om att realisera och bygga upp det moderna

svenska industrisamhället. Brukssamhället sägs också vara modellen för det svenska

folkhemmet.

Under 1900-talet har emellertid bruken genomgått en dramatisk förändring – från storhetstid

till återkommande kriser.

Vilka traditioner som förnyas och vilka som lever kvar är ett intressant ämne, inte bara i ett

led att förstå vår historia utan också för att försöka skapa oss en bild av framtiden.

Vi vill härmed tacka de som gjorde denna uppsats möjlig. Ett stort tack till de

intervjupersoner som har deltagit i studien. Tack för att ni delade med er av berättelser,

erfarenheter, tankar och föreställningar om framtiden. Av er fick vi viktiga inblickar i hur det

är att vara ung i dagens Hagfors. Ett stort tack även till Mari Pettergård, lärare på

Älvstrandsgymnasiet i Hagfors, som var den som hjälpte oss att komma i kontakt med våra

intervjupersoner. Du underlättade vårt arbete avsevärt.

Ett varmt och stort tack också till vår handledare Eva Olsson. Tack för dina goda råd,

kritiska synpunkter och värdefulla handledning.

Slutligen ett tack till våra respektive familjer för ert tålamod och stöd under uppsatsens

gång.

Tack alla!

Karlstad vårvintern 2014

Johanna Rickan och Malin Sundqvist

 

Innehållsförteckning  

1.  Inledning  ...........................................................................................................................  1  1.1  Bakgrund  ................................................................................................................................  1  1.2  Syfte  ..........................................................................................................................................  3  1.3  Disposition  .............................................................................................................................  3  

2.  Litteraturgenomgång  ....................................................................................................  4  2.1  Tidigare  forskning  ...............................................................................................................  4  

                 2.1.1  Livsmiljö  och  attraktivitet  ...........................................................................................................................  4                    2.1.2  Brytande  män?  En  utvärdering  av  ett  brytprojekt  i  Hagfors  och  Munkfors  kommuner  .  5                    2.1.3  Att  flytta  eller  stanna?  Om  barns  och  ungdomars  föreställningar  om  att  vilja  bo  kvar  i                      Hällefors  kommun  .....................................................................................................................................................  6                  2.1.4  ”Vem  är  det  som  ska  lyssna  då?”  ...............................................................................................................  6                  2.1.5  Bruksanda  –  hinder  eller  möjlighet?  .......................................................................................................  7  2.2  Vår  teoretiska  utgångspunkt  ...........................................................................................  8  

               2.2.1  Gemeinschaft,  Gesellschaft  och  preventiva  strategier  .....................................................................  8                  2.2.2  Horisontal  respektive  vertikal  könssegregering  och  genuskontrakt  ........................................  8                  2.2.3  Bruksanda  ...........................................................................................................................................................  9                  2.2.4  Möjlighetsstrukturer  och  tragiskt  gap  .................................................................................................  10                  2.2.5  Skambegreppet,  sociala  band  och  emotioner  ...................................................................................  10                  2.2.6  Stigma  och  stigmastyrning  .......................................................................................................................  12                  2.2.7  Identitetsarbete  och  kollektiv  identitet  ..............................................................................................  12                  2.2.8  Platskänsla:  insideness  och  outsideness  ............................................................................................  13  

3.  Metod  och  etik  ..............................................................................................................  15  3.1  Urval  ......................................................................................................................................  15  

         3.2  Intervjun  som  datainsamlingsmetod  .........................................................................  17            3.3  Förförståelse  ......................................................................................................................  19            3.4  Konstruktion  av  intervjuguide  ....................................................................................  19            3.5  Datainsamling:  genomförande  .....................................................................................  20            3.6  Bearbetning  av  data    ........................................................................................................  20            3.7  Etiska  överväganden  .......................................................................................................  22            3.8  Validitet,  reliabilitet  och  representativitet  .............................................................  23  4.  Analys  ..............................................................................................................................  26  4.1  Kulturgeografiska  strukturer  .......................................................................................  26  

               4.1.1  Brukets  betydelse  för  regionen  ..............................................................................................................  26                  4.1.2  Hagforsattityden  ...........................................................................................................................................  28                  4.1.3  Idrotten  –  en  kultur  ......................................................................................................................................  31  4.2  Platskänsla  ..........................................................................................................................  34  

               4.2.1  Brukets  betydelse  för  respondenten  ....................................................................................................  34                  4.2.2  Hagfors  är  lugnt  och  tryggt  .......................................................................................................................  36                  4.2.3  Hagfors  är  ishockey  och  innebandy  ......................................................................................................  38                        4.2.3.1  Rivalitet?  ....................................................................................................................................................  39                  4.2.4  Mentaliteter;  emotioner  .............................................................................................................................  40  4.3  Föreställningar  om  framtiden  ......................................................................................  45  

               4.3.1  Fantasier  om  futurum  .................................................................................................................................  45                  4.3.2  Kvinnorna  lämnar  bruksorten  –  männen  stannar  kvar  ...............................................................  48                        4.3.2.1  Den  sociala  bakgrundens  roll  ...........................................................................................................  48                        4.3.2.2  Vilken  roll  spelar  genus?  .....................................................................................................................  54  

5.  Slutsatser  och  diskussion  .........................................................................................  57  5.1  Slutsatser  .............................................................................................................................  57  

               5.1.1  Bruksandan:  en  manlig  kultur  .................................................................................................................  57                  5.1.2  Den  sociala  bakgrundens  roll  ..................................................................................................................  57  

 

               5.1.3  Kvinnorna  flyttar  ...........................................................................................................................................  58                  5.1.4  Skam  och  stolthet  ..........................................................................................................................................  58  5.2  Diskussion  och  reflektioner  kring  resultatet  ..........................................................  59  

               5.2.1  Bruket  och  idrotten  ......................................................................................................................................  59                  5.2.2  Bruksortens  genus  ........................................................................................................................................  59                  5.2.3  De  rätta  möjlighetsstrukturerna  ............................................................................................................  60                  5.2.4  Identitetseffekten  .........................................................................................................................................  61                  5.2.5  Utbildning  –  att  bryta  mot  normen?  .....................................................................................................  61                  5.2.6  Rivalitet  –  en  generationsfråga  ...............................................................................................................  62                  5.2.7  Den  typiska  hagforsingen  ..........................................................................................................................  63  5.3  Reflektioner  kring  den  egna  forskningen  .................................................................  64  5.4  Vidare  studier  .....................................................................................................................  65  

6.  Referenser  .....................................................................................................................  67    Bilagor  Bilaga  1:  ”De  ungas  flykt  till  staden”  Statistik  över  Värmland  Bilaga  2:  Intervjuguide  Bilaga  3:  Utsnitt  av  meningskoncentrering  

                     

  1  

Inledning

1.1 Bakgrund Värmland är den region i Sverige som tappar flest invånare och av länets kommuner är det

Hagfors som drabbats allra värst. I rapporten Livsmiljö och attraktivitet (Aronsson,

Braunerhielm, Dahlgren & Westlindh 2013) visar ett diagram över befolkningsutvecklingen i

de värmländska kommunerna att Hagfors kommun har minskat med 1 579 personer från år

2000 fram till år 2010. Hagfors har bland den lägsta befolkningsutvecklingen i landet och

enligt siffror från Statistiska centralbyrån tycks den negativa trenden hålla i sig. I Statistisk

årsbok 2013 (Statistiska centralbyrån 2012) visar tabellen över folkmängdens förändringar i

Sveriges län och kommuner att befolkningsmängden i Hagfors kommun fortsätter att sjunka.

2011 minskade antalet invånare i Hagfors med 198 personer (Statistiska centralbyrån 2013).

Hur kommer det sig att bruksorten Hagfors, som var med om att realisera och bygga upp det

moderna svenska industrisamhället, har minskat sin befolkning med en tredjedel från mitten

av 1900-talet och fram till i dag?

Enligt nya rapporter är det framförallt de unga som väljer att lämna hemorten. I studien

Livsmiljö och attraktivitet (Aronsson et. al 2013) står regional utveckling i fokus när det

kommer till ungdomar och flyttningsbenägenhet. Studien presenteras som unik, med

anledning av att den sätter samman såväl perspektiv som undersökningsresultat från ett antal

studier för att söka ge en helhetsbild på frågor om attraktivitet i Värmland, och enligt

resultatet är det en påtaglig trend att det är ungdomarna och de unga vuxna som säger sig vilja

flytta. I en undersökning gjord av Länsstyrelsen i Värmland år 2005 svarade nästan varannan

respondent i åldern 18-35 år nej på frågan om respondenten tror sig bo kvar på hemorten om

fem år (Aronsson et. al 2013, s. 31).

Att ett flertal av de värmländska kommunerna tampas med en negativ befolkningsutveckling

och att det framförallt tycks vara den yngre generationen som säger sig vilja flytta från

hemorten kan vi härmed konstatera. Men vilka är det då som väljer att flytta ifrån kommunen?

Lotta Svensson, forskare på Uppsala Universitet och FoU-Centrum Söderhamn, konstaterar

i en artikel publicerad på Linköpings universitets hemsida att det är en myt att alla ungdomar

vill flytta från hemorten efter att de gått ut skolan. Svensson menar att många av ungdomarna

faktiskt vill stanna med anledning av att de anser att hemorten är trygg, lagom stor och att det

är där de har såväl sina vänner som sin identitet (Bergstedt 2013).

I rapporten ”Vem är det som ska lyssna då?” – ungdomar – socialt kapital – regional

utveckling – (2004) framhåller Lotta Svensson och Siw Hammar att det tycks finnas en

skillnad mellan ungdomar med arbetarklassbakgrund och ungdomar med medelklassbakgrund

i fråga om värderingar och vilka livsval de gör. Rapporten är baserad på diskussioner med

  2  

ungdomar i Söderhamns kommun och är intressant i relation till vår studie med anledning av

att både Söderhamn och Hagfors kan beskrivas som traditionella bruksorter med relativt låg

utbildningsnivå och med en negativ befolkningsutveckling. Svensson och Hammar påtalar att

normen att lämna sin ort är tongivande men att det framförallt är unga kvinnor med

medelklassbakgrund som väljer att flytta.

Medelklassens ungdomar förefaller sträva efter en mer urban livsstil och enligt en ny

rapport verkar det också som att det är där, i staden, som de väljer att stanna.

Så sent som i december 2013 presenterade Charlotta Mellander, professor i

nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, undersökningen ”De

ungas flykt till staden”1. Med hjälp av data från Statiska centralbyrån har Mellander jämfört

antalet 18-åringar per kommun år 2005 med hur många 25-åringar som fanns i samma

kommun sju år senare. Undersökningen visar att en stor andel av ungdomarna väljer att flytta

till en annan ort – och att de inte kommer tillbaka när de är klara med sin utbildning. Inte

mindre än 86 procent av Sveriges kommuner överges av ungdomarna i åldrarna 18 till 25 år

och Hagfors är inget undantag. Enligt de siffror vi fått från Internationella Handelshögskolan i

Jönköping (personlig kontakt, 5 januari, 2013) är Hagfors den kommun i Värmland som har

det största tappet av ungdomar2.

Så vad beror detta på? Varför väljer ungdomarna, och i synnerhet flickorna, i Hagfors att

flytta från bruksorten? Har det med de historiska strukturerna att göra och vad betyder platsen

Hagfors för identiteten. Lever bruksandan och brukssamhällets traditionella värderingar och

normer kvar och kan det i så fall vara så att de spelar en roll i fråga om att vilja flytta eller

stanna kvar på orten?  

                                                                                                               1  http://www.vertikals.se/charlotta/2013/12/03/de-ungas-flykt-till-staden/ 2  Se bilaga 1 ”De ungas flykt till Staden” Statistik över Värmland  

  3  

1.2 Syfte

Vårt syfte är att undersöka bruksanda och dess påverkan på platskänsla och

framtidsföreställningar i relation till kön och social bakgrund hos unga vuxna på en bruksort i

Värmland.

1.3 Disposition

Som inledning presenteras studiens problemformulering med förankring i rapporter och

statistiskt material. I anknytning framläggs studiens perspektiv vilket mynnar ut i en

beskrivning av syfte. Under Litteraturgenomgång sammanfattas tidigare forskning och vi

redogör också för vår teoretiska utgångspunkt med centrala begrepp. Därefter följer Metod

och etik där vi redogör studiens metodologiska moment. Där ingår beskrivningar av

tillvägagångssättet för studiens genomförande med insamling av empiriskt material,

urvalskriterier med efterföljande presentation av studiens respondenter och reflektioner kring

den kvalitativa intervjun som forskningsmetod. Uppsatsförfattarnas förförståelse beskrivs.

Även etiska överväganden samt en diskussion om studiens validitet, reliabilitet och

representativitet innefattas under detta avsnitt. I Analys presenteras själva materialet som

framförs integrerat med teoretiska resonemang. Avsnittet inleds med att sammanfatta

huruvida respondenterna säger sig vilja stanna kvar eller flytta från orten, samt deras

inställning till utbildning. Materialet är indelat i tre teman; Kulturgeografiska strukturer;

Platskänsla; samt Föreställningar om framtiden. Som avslutning på uppsatsen följer Slutsatser

och Diskussion som behandlar reflektioner kring resultatet, fördjupning i centrala teman samt

funderingar på vidare studier.

  4  

2. Litteraturgenomgång

Här presenteras tidigare studier inom det aktuella ämnet som används i vår studie. Därefter

redogörs för vår teoretiska utgångspunkt med centrala teorier och nyckelbegrepp.

2.1 Tidigare forskning

2.1.1 Livsmiljö och attraktivitet

I Livsmiljö och attraktivitet (Aronsson, Braunerhielm, Dahlgren & Westlindh 2013)

sammanställs tidigare undersökningar om livsmiljö och attraktivitet i Värmland ur ett

kulturgeografiskt perspektiv. Sekundärdata hos denna studie är hämtade från tre källor:

enkätundersökningen Värmlänningarnas liv och hälsa från 2008 (Kalander Blomqvist,

Janson & Starrin 2009), en medborgarundersökning som genomfördes under 2010 och början

av 2011 och som publicerats i boken Värmländska landskap (Nilsson, Aronsson & Norell

2012) samt Statistiska centralbyråns (SCB) medborgarundersökningar bland Sveriges

kommuner som genomförts sedan 2005.

Perspektivet är uppdelat i två fält: inifrån- samt utifrånperspektiv. Inifrånperspektivet

fokuserar på hur respondenten ser på den egna livsmiljön i ett bostadsområde, kommunen

eller länet. Genom denna lins är bland annat befolkningsutveckling samt in- och

utflyttningsfrågan central. Även rörlighet respektive platsförankring och bostadsmarknaden är

i fokus. Utifrånperspektivet är av betydelse för att utröna vad som lockar besökare och

näringsliv till regionen.

Undersökandet av faktorer som spelar in i vad som gör en livsmiljö god benämns som en

fråga om social hållbarhet. Områden som studeras är bland annat respondenters boendemiljö,

sociala kontakter och känsla av delaktighet samt synen på företagande, näringsliv och

tillgängligheten till kultur respektive natur. Genom att skapa en struktur baserad på

människors upplevelser av, samt idén om, ovan nämnda områden formas bilden av en

individs platstillhörighet.

Studien lägger fram en rad nyckelkomponenter vilka uppges främja attraktiva livsmiljöer

och således en hållbar region. Några av dessa är kompetensförsörjning och höjd

utbildningsnivå och att fokusera på ett rikt näringsliv inom såväl privat som offentlig sektor

ses som essentiellt i frågan.

  5  

2.1.2 Brytande män? En utvärdering av ett brytprojekt i Hagfors och Munkfors

kommuner

En annan studie som knyter an till ämnet är Brytande män? En utvärdering av ett brytprojekt i

Hagfors och Munkfors kommuner av Jansson (2004). Rapporten är en utvärdering av projektet

”Män till högskoleutbildning” som bedrivits vid arbetsförmedlingen i Hagfors och Munkfors.

Problematiken bakom projektet fokuserar på hur könsroller fortfarande är starkt etablerade. I

sammanhanget syftar begreppet könskontrakt på hur män och kvinnor antar olika positioner i

ett samhälle. Männen står ofta för produktion och tillverkning medan kvinnorna förpassas till

servicesektorn. Arbetsmarknaden i Hagfors och Munkfors beskrivs som centrerad kring

bruken och hanteringen av järnet. Män hävdas vara mindre intresserade av att släppa in

kvinnor på traditionellt manliga arbetsplatser medan männen som ”bryter” kan mötas av ett

visst motstånd. Ojämlikheten kategoriseras inom arbetsmarknadens hierarkistruktur som

horisontell respektive vertikal könssegregering (förklaring ges här nedan under vår teoretiska

utgångspunkt).

Studien diskuterar också utbildningsmönster i regionen, att tradition för högre studier

saknas och att det är främst kvinnor som utbildar sig medan män är mer svårmotiverade.

Särskilt tydligt blir könssegregationen på gymnasiet. Pojkar väljer industri- och tekniklinjer

och flickor väljer vård och omsorg. Omfattningen av snedvridningen konstateras vara såpass

stor att ett stort antal gymnasieinriktningar helt domineras av det ena könet. Även om studier

på högskolenivå inte i lika stor utsträckning präglas av detta enkönade mönster kvarstår dock

de traditionella valen hos kvinnor och män.

Av projektets deltagare konstaterades också en tydlig uppdelning i fråga om ålder och

studiebenägenhet. De yngre männen sade sig vara mer villiga att finansiera sin utbildning ur

egen ficka, de motsatte sig inte heller idén att ta studielån för vidare studier. De äldre männen

däremot betraktade utbildning mer som en risk och önskade bidrag till dess finansiering

(Jansson 2004).

Projektets målsättningar utformades som en pedagogisk tanke att förändra inställning och

attityder; att vända dåliga erfarenheter av skolan till en positiv nystart. Rapporten konstaterar

här också en skillnad mellan generationer.

För att förändra arbetsmarknadens könsuppdelning krävs kunskap om såväl genus som

bakomliggande faktorer till regionens könsmönster. Rapporten konstaterar att projektet är

betydelsefullt för att skapa alternativa sysselsättningar och således främja en regions

hållbarhet. Att skapa och uppmuntra dessa brytare ses således som en viktig utmaning inför

framtiden.

  6  

2.1.3 Att flytta eller stanna? Om barns och ungdomars föreställningar om att

vilja bo kvar i Hällefors kommun

Också Trondmans rapport Att flytta eller stanna? Om barns och ungdomars föreställningar

om att vilja bo kvar i Hällefors kommun (2001) visar på att barns och ungdomars sociala

bakgrund spelar en betydande roll när det kommer till viljan att studera och den egna

föreställningen om att flytta från eller stanna kvar i kommunen. Våren 1998 gjorde Mats

Trondman tillsammans med doktoranden Carina Pettersson en enkätstudie bland samtliga

elever i årskurs fyra till och med nio i Hällefors kommun. Studien gjordes som en utvärdering

av Kulturskolan i Hällefors. När det gäller rapporten Att flytta eller stanna? använde sig

emellertid Trondman av ett begränsat antal variabler från enkätstudien för att studera hur barn

och ungdomar som bor i en karaktäristisk utflyttningsort föreställer sig sina framtida val, vad

de säger sig vilja och också vad de tror att de måste göra. (Trondman 2001, s. 4). Avsikten

med undersökningen var enligt Trondman att utforska ungdomarnas ”subjektiva viljor” och

relatera dem till den kontext som dessa viljor i hög grad kan tänkas vara formade av.

Trondman relaterar till Bourdieus analytiska redskap och menar således att vi människor

”först formas av våra villkor för att sedan välja” (Trondman 2001, s. 5).

Resultatet av hans studie i Hällefors påvisar vissa skillnader beroende på om respondenten

sade sig tillhöra ett arbetarhem eller tjänstemannahem. Med anledning av att de flesta

ungdomarna i årskurs nio säger sig vilja flytta ifrån Hällefors har Trondman också valt att

studera mönstren bland de yngre deltagarna, innan merparten säger sig vilja lämna hemorten.

Här menar Trondman att ungdomarnas sociala ursprung är av stor vikt. Han konstaterar att

arbetarbarn, när alla årskurser från fyran till nian studeras, i betydligt större utsträckning säger

sig vilja stanna på orten jämfört med barn till tjänstemän. Dock lägger han också till att

avståndstagandet till tanken att bo i Hällefors även gäller båda grupperna, såväl barn till

arbetare som tjänstemän.

2.1.4 ”Vem är det som ska lyssna då?”

Om brukets betydelse och bruksandans roll för normstrukturer diskuterar även Siw Hammar

och Lotta Svensson i FoU-rapporten Vem är det som ska lyssna då? (2004). I relation till

bruksanda talar de i termer om ömsesidig tillit som en viktig del av kontraktet mellan bruket

och dess arbetare. Genom att applicera tillit kunde människor hantera den osäkerhet och de

risker som det dagliga livet utsatte dem för. De menar också att denna tillit fortfarande tycks

existera i många av Sveriges brukssamhällen i form av en tilltro till dominerande

arbetsgivares, fackets och kommunens förmåga att upprätthålla jobb och den ekonomiska

tryggheten på orten. Socialdemokraterna dominerade den politiska arenan och med den

  7  

kollektiva gemenskapen i centrum stöttades den samhälleliga makt- och ansvarsuppdelningen

hängivet av invånarna. I kontrast sågs initiativtagande inom framförallt näringsliv såsom eget

företagande med misstänksamhet. Det kollektiva intresset gick före det individuella, varav

pliktkänsla och hög arbetsmoral uppmuntrades som norm. ”Individuella prestationer har

accepterats, förutsatt att de gagnade laget” (Hammar & Svensson 2004, s. 10).

2.1.5 Bruksanda – hinder eller möjlighet?   Slutligen har Bruksanda – hinder eller möjlighet?  av Bergdahl et. al (1997) varit i det

närmaste ovärderlig för vår studie. Denna källa är snarare en sammanställning av seminarier

arrangerade i fyra bruksorter vilka ingår i regionen Bergslagen. Dit räknas även Hagfors.

Seminarierna fokuserar på en omdiskuterad problematik kring gamla bruksorters strukturer

gällande arbetsmarknad och huruvida dessa orter har en framtid. Begreppet bruksanda är

centralt och belyses från en rad utgångspunkter, både gällande kulturella förutsättningar för

näringsliv och individens plats i kollektivet. Bruksandabegreppet är centrerat kring den

kulturella gemenskap som människor utvecklar och vilken förvärvas genom likartade

upplevelser av materiella samt sociala villkor. Ett samhälle vars näringslivsstruktur präglas av

en dominerande arbetsgivare, bruket, sägs alltså utveckla en specifik form av anda eller

mentalitet. Baserat på gemensamma erfarenheter och värderingar utvecklas i sin tur också

specifika attityder och en normativ mall för det förväntade handlingsutrymmet.

Författarna tar bland annat upp de historiska mönster som det svenska folkhemmet bygger

på samt hur dess spår kan tänkas ta sig uttryck i dagens samhälle. Frågor som rör ”patronens”

makt, både historiskt och symboliskt, är en röd tråd i seminarierna. Detta mönster sägs också

fortsätta även efter brukspatronens tid i form av patriarkala samhällsstrukturer som motarbetar

etableringen av konkurrerande industrier. Dominansen av det enskilda företaget genomsyrade

också ortens lokalpolitik som sades verka i nära samråd med brukets intressen. Bristen på

initiativförmåga och en misstro mot förändringar beskrivs vara en del av bruksandans

kännetecken, likaså en förenande laganda och familjära arbetsvillkor. Det resoneras även

kring det sociala arvet, manliga regioner, maktstrukturer och platsmedvetenhet.

Den valda litteraturen speglar samhällen och befolkningsutveckling ur flera perspektiv där

frågor om såväl den sociala bakgrundens betydelse som genus och platstillhörighet har ett

stort förklaringsvärde. Med utgångspunkt i litteraturen kan vi också konstatera att bruksanda

är ett vedertaget begrepp och ger – även om brukssamhället innefattar vitt skilda

befolkningskategorier – en översikt av de strukturer som i sin tur formar regionens attityder

och normer.

  8  

2.2 Vår teoretiska utgångspunkt

För att förstå de faktorer som spelar in gällande ungdomars framtidstro respektive

föreställningar, om såväl den egna framtiden som ortens, utgår de begreppsteoretiska

resonemangen från en rad sammanlänkade sociologiska respektive socialpsykologiska

termer:

2.2.1 Gemeinschaft, Gesellschaft och preventiva strategier

För att förstå bruksorten Hagfors ur en samhällskontext och vilka gemensamma respektive

särskiljande drag som träder fram mellan orter och regioner utgör begreppen Gemeinschaft

och Gesellschaft två nyckelbegrepp. Gemeinschaft är en benämning på en typ av

samhällsform som innebär att individen ärver sin status; att de sociala banden och den

historiska förankringen blir en del av den egna identiteten. I motsats symboliserar ett samhälle

präglat av Gesellschaft anonymitet, sekundära relationer och individualism. I en sådan

samhällsform tenderar individens intresse att prioriteras före det kollektiva. Likaså utgör

affärsmässighet och urbanisering grunddrag för det industrisamhälle som Gesellschaft

representerar. På detta sätt kan alltså Gemeinschaft betraktas som ”det gamla samhället”,

mindre orter, och Gesellschaft som den typ av samhälle vi rör oss mot: det moderna och

urbaniserade samhället, staden (Knoll et. al 2005).

I anslutning till dessa två samhällsformer och övergången dem emellan är förekomsten av så

kallade preventiva strategier relevant. Dess syfte går ut på att bevara gemenskapen på orten

samt att upprätthålla en ömsesidig moral och skötsamhet. Genom att tillämpa preventiva

strategier synliggörs och beskrivs de handlingar som förknippas med Hagfors.

Dock sker detta på bekostnad av individens handlingskraft. I en tid då välfärdsstaten monteras

ner kan preventiva strategier brukas av ortens invånare med avsikten att kompensera för den

alltmer påtagliga frånvaron av gemenskap i sociala sammanhang. ”De fenomen som

framförallt berör normstrukturerna är tydliga exempel på den preventiva strategins

verkningsområde” (Nilsén 2005, s. 69). Här ingår bland annat synen på utbildning inom

bruksorter, som till sin definition är en urtyp av det Gemeinschaft-präglade samhället. Att

skaffa sig fördjupade kunskaper ses som ett hot mot kulturmönstrets grundvalar och bryter

således mot den normstruktur där tillit till auktoriteter och etablerade modeller är

fundamentala beståndsdelar.

2.2.2 Horisontal respektive vertikal könssegregering och genuskontrakt

Nära knutet till förståelsen av samhällsstrukturer, gällande Hagfors och samhället i stort,

ligger begreppet horisontal respektive vertikal könssegregering samt genuskontrakt. Här

  9  

hamnar främst arbetsmarknad i fokus.

Det förstnämnda begreppet innebär hur yrken och branscher domineras av antingen män

eller kvinnor, att sektorer inom arbetslivet anses som typiskt manliga eller typiskt kvinnliga.

Traditionellt betraktas industrin och privat tjänstesektor som i huvudsak manliga domäner,

varav brukets produktionsband och högre positioner historiskt sett har innehavts av män.

Kvinnors huvudområden innefattar istället sektorer som vård, omsorg och utbildning. Det

senare begreppet beskriver i sin tur hur män och kvinnor särskiljs hierarkiskt inom

arbetsorganisationer. Vanligtvis innehar män de högre positionerna medan kvinnor återfinns

längst ner i organisationen. Med andra ord är andelen manliga chefer inom privat sektor

betydligt högre än de kvinnliga. Den könsmässiga ojämlikheten kan således härledas till en

segregering såväl horisontellt som vertikalt på bruksorters arbetsmarknader (Jansson 2004). I

sammanhanget syftar begreppet genuskontrakt på de positioner män och kvinnor antar i ett

samhälle (Hirdman 2001).

2.2.3 Bruksanda

Med tanke på att Hagfors kan definieras som en bruksort med ett dominerande bruk utgör

begreppet bruksanda en central roll i sammanhanget.

Viktiga aspekter kring brukets betydelse samt dess komplexitet diskuteras genomgående i

seminarieserien Bruksanda – hinder eller möjlighet? (1997). Den inledande författaren

Bursell, tar bland annat upp bruksandans roll för de sociala villkoren och normstrukturerna

inom en region. Enligt Bursell är bruksanda centrerat kring den kulturella gemenskap som

människor utvecklar och vilken förvärvas genom likartade upplevelser av materiella samt

sociala villkor. Baserat på gemensamma erfarenheter och värderingar utvecklas i sin tur också

specifika attityder och handlingsmönster. Som grund för kulturell gemenskap räknar hon inte

bara upp kategorier såsom klass, kön och religion, utan menar att även en plats eller ett visst

geografiskt område kan räknas som ett fundament för den kulturella gemenskapen i ett

samhälle. Bursell definierar begreppet bruksanda på följande sätt:

”Som en variant av den lokala identitet som kan utvecklas mellan dem som bor på samma ort ser

jag en bruksgemenskap, som baseras på erfarenheterna av att bo just i ett brukssamhälle. Jag

menar att man kan betrakta bruksanda som en utlöpare av en sådan brukskultur, en mentalitet och

ett handlingsmönster som bottnar i de likartade erfarenheter som människor fick som invånare i

ett brukssamhälle. De traditionella svenska järnbruken var speciella samhällsbildningar, men

sinsemellan snarlika vad gäller produktionsvillkor och organisation. Det finns därför

förutsättningar för att tala om bruksanda som ett generellt fenomen” (Bursell 1997, s. 11).

  10  

2.2.4 Möjlighetsstrukturer och tragiskt gap

Inom ramen för en diskussion kring brukets betydelse som samhällsstruktur är också

begreppen möjlighetsstrukturer och tragiskt gap av relevans. Här spelar faktorer såsom social

bakgrund in i resonemanget. När det kommer till att förklara varför barnen och ungdomarna i

Hällefors kan tänkas vilja stanna eller flytta ifrån orten använder sig Trondman av Charles

Wright Mills (1971) begrepp möjlighetsstrukturer. ”Begreppet används för att synliggöra

vilka strukturella möjligheter ett samhälle kan erbjuda sina medborgare vid en viss tidpunkt”

(Trondman 2001, s. 6). På bruksorten råder en struktur som antingen främjar eller

diskrediterar olika typer av beteenden och på samma sätt som bruksortens

möjlighetsstrukturer kan tänkas gynna de unga som inte säger sig vilja läsa vidare utan ta ett

jobb på bruket så missgynnar de också dem som inte kan identifiera sig med dem.

Trondman menar därtill att en orsak till att ungdomarna med tjänstemannabakgrund redan

på ett tidigt stadium säger sig vilja lämna bruksorten kan vara att de upplever att den

möjlighetsstruktur de själva känner tillhörighet till finns någon annanstans. Å andra sidan kan

det också vara så att strukturella förändringar kan innebära att efterfrågade

möjlighetsstrukturer rasar samman. Detta är i sin tur något som kan leda till att ett tragiskt

gap uppstår. Ett tragiskt gap uppkommer när det inte går att förena ”vad den egna

dispositionen tänker, känner och vill och vad som ’faktiskt’ är möjligt av strukturella skäl”

(Bunar & Trondman 2000 refererad i Trondman 2001, s. 6). Trondman menar därtill att om en

ung pojke med arbetarbakgrund i enlighet med sin personligt erfarna möjlighetsstruktur ser

bruket som sin framtida arbetsplats och detta inte är möjligt med anledning av förändrade

möjlighetsstrukturer så handlar det om ett ”tragiskt gap”. ”En mycket viktig analytisk aspekt

av det tragiska gapet är att en människas dispositioner inte nödvändigtvis förändras bara för

att efterfrågade möjlighetsstrukturer rasat samman” (Trondman 2001, s. 6).

2.2.5 Skambegreppet, sociala band och emotioner

När det snarare handlar om att förstå hur strukturer upprätthålls går vi in på gruppnivå och

emotioners roll i det mellanmänskliga samspelet. Särskilt skam utgör en nyckelemotion i

sammanhanget.

Starrin & Dahlgren (2004) tar inledningsvis upp den tyska sociologen Norbert Elias och

hans sociologi kring det specifika begreppet. Enligt Elias kan skam härledas till

civilisationsprocessen, alltså den utveckling som skett kring exempelvis etikettsregler och

accepterade beteenden, som en komponent i en samhällsstrukturell social kontroll. Rädslan

för att överträda sociala föreskrifter ”fungerar som en inre kontrollapparat. Den finns där för

att varna oss för att överträda normer och påbud” (Starrin & Dahlgren 2004, s. 76).

  11  

Författarna tar sedan upp en annan tysk sociologs syn på skambegreppet, Georg Simmel. I

sammanhanget trycker Simmel på jagkänslans roll vid moraliska överträdelser, och menar att

skam också är en självbetraktande känsla. Här kommer faktorer som personlig kännedom in i

bilden och sägs också vara essentiellt i frågan. För Simmel spelar antingen bristen på

information eller en fullständig bild av en individ en avgörande roll för hur hög skamtröskeln

upplevs. Med andra ord är skamkänslor knutna till det egna jaget bortkopplade vid interaktion

med främlingar; likaså utgör nära relationer en förtrogenhet vilken skyddar från skamkänslor.

Däremot utgör relationer på planet där emellan en högre risk då detta skydd inte fungerar:

”medeldistansierade relationer är därför i hög grad en källa till skam” (Starrin & Dahlgren

2004, s. 83).

En annan sociolog som drar parallellen mellan skambegreppet och självbetraktelse är den

amerikanske sociologen Charles Horton Cooley. Inom ramen för hans begrepp om spegeljaget

spelar föreställningen om den andres bedömning om en själv en central roll. Genom att

jämföra oss själva med omgivningen ges vi också verktygen för att definiera oss själva.

Cooley hävdar också att de människor som förnekar betydelsen av vad andra tycker och

tänker om dem således lever i en illusion. Medvetenheten om att vi även finns i andra

människors tankar och vilken bild som utmålas av oss menar Cooley är av fundamental

relevans. Här relaterar Cooley till de sociala bandens karaktär. Dock framhåller författarna att

Cooley inte utvecklade detta resonemang (Starrin & Dahlgren 2004).

Där Cooleys resonemang slutade vidtog istället Thomas Scheff. Med utgångspunkten i

begreppet om spegeljaget relaterar Scheff känslor av skam till sociala relationer, där han

menar att skam uppstår ”i situationer när de sociala banden hotas. Skam är en signal på osäkra

och hotande sociala relationer och bör därför betraktas som en relationskänsla” (Starrin &

Dahlgren 2004, s. 88). Enligt Scheff är de sociala bandens upprätthållande det mest

betydelsefulla mänskliga motivet; att dessa band utgör den centrala kraft som håller ihop

samhället. Hans definition av ett socialt band grundas på den samstämmighet och samklang

som uppstår mellan individer, såväl mentalt som emotionellt. Dessa band är dock till sin natur

bräckliga och provisoriska; de befinner sig ständigt i riskzonen. Särskilt i det moderna

samhället vars förändringspotential och sociala respektive geografiska mobilitet bidrar till

detta.

Sociala band delas också upp i tre typer: isolerade, balanserade samt uppslukande relationer.

Viktigt att påpeka i sammanhanget är att Scheffs definition av skam innefattar ett brett

spektrum av emotioner; från vardaglig förlägenhet till den typ av kraftfull skam som benämns

som förnedrande och ärekränkande. Skambegreppet kan alltså syfta på både en kortvarig och

mild variant samt en långvarig och intensiv sådan. Han menar också att relationer till synes

  12  

kan verka fysiskt intakta, men att de i själva verket grundas på osäkra sociala band. En person

kan alltså välja att vara del av relationer som ett undvikande av det andra alternativet: att vara

ensam.

2.2.6 Stigma och stigmastyrning

Närbesläktat med skambegreppet är stigma och stigmastyrning. Också i Goffmans sociologi

intar skambegreppet en central roll. I likhet med Cooley anser även Goffman att

omgivningens bedömning av det egna jaget är av fundamental betydelse. I sammanhanget

används begreppet ”stigmastyrning”, vilket syftar på det handlingsmönster som individen

tillämpar i ett led att säkerställa ett visst intryck av denne. Både yttre attribut såväl som

uppvisat engagemang i specifika miljöer hör till begreppets fält.

Goffmans begrepp om stigma och stigmastyrning diskuteras vidare av Persson (2012) som i

likhet med de ovan nämnda sociologerna pekar på hur emotionen skam och förlägenhet spelar

en framskjutande roll i socialt samspel. Dessa syftar på relationen mellan individens identitet

och samhällets identitetsvärden. Enligt Goffman kan stigma bestå av tre viktiga beståndsdelar:

kroppsliga stigman i fråga om avvikande utseende; karaktärsdrag som tyder på oönskade

beteenden samt stambetingade stigman såsom kategoritillhörighet inom nationalitet och

religion. Sett med dessa ögon, i ett samhälle där vikten av utbildning är stor, utgör också dess

brist ett stigma. Likaså läget på arbetsmarknaden, att graden av anställningsbarhet hos

individen är intimt förknippat med samhällets norm om vad som signalerar vara önskvärda

karaktärsdrag. Med dessa värderingar i bakhuvudet väljer alltså individen hur denne ser på sin

egen identitet och vilka emotioner som associeras.

2.2.7 Identitetsarbete och kollektiv identitet

Att närma sig en förståelse av samhällsstrukturer och ungdomars förhållningssätt handlar

också om att försöka förstå vad vederbörande identifierar sig med. Begreppet identitet och

dess byggstenar är en komplex diskussion. När det handlar om identitet och kopplingen till

samhället är Hammaréns & Johanssons definition i BeGreppbart – Identitet (2009) av

relevans. De menar att det är en förställd gemenskap och att det är emotionella laddningar

som avgör hur vi ser på oss själva; att identiteten inte är unik utan bygger på ”de kollektiva

tillhörigheter och identifikationer vi delar med andra människor” (Hammarén & Johansson

2009, s. 41). Identitet kan således ses som en social konstruktion som skapas utifrån mentala

föreställningar. Hammarén och Johansson betonar också att betydelsen av den kollektiva

identiteten tenderar att överskugga alla andra former av identitet. Samtidigt är den förställda

gemenskapen bräcklig.

  13  

I anslutning diskuteras ungdomars identitetsarbete och den reflexivitet som präglar

tonårstiden. Här centreras identitetens grund kring ett likhetstänkande uppbyggd på

gemensamma intressen, erfarenheter och målsättningar. Författarna framhåller hur

sannolikheten för att nyanser skall uppstå är stor och därmed skapas också olikheter som

inverkar på föreställningen om den egna tillhörigheten. Identiteten kan således ses som

kontextuell samt relationell. Individens identitetsarbete kan med andra ord betraktas som ett

sammansatt mått av intersektionella mönster i ett postmodernt samhälle.

På ett liknande sätt som Hammarén och Johansson pekar på samhörigheten som

identitetsstiftande betonas även denna relation i Bruksanda – hinder eller möjlighet?

(Bergdahl et. al 1997). Om platsers betydelse för människan menar Kåks (1997) att faktorer

som minnen och känslan av samhörighet medverkar till att också bygga individens identitet.

Här ingår även platsens dominerande företag, kollektiva normer och den gemensamma

historien. Också Ekman (1997) diskuterar i termer om platskänsla som territorialitet; nationer

som kommuner. Hon menar att ”det finns en uttalad önskan om social gemenskap och stärkta

identiteter” (Ekman 1997, s. 41). Som exempel anges kommunfestivaler och liknande

kulturevenemang som del i ekonomiska mål om ökad lönsamhet.

2.2.8 Platskänsla: insideness och outsideness

Närbesläktat med identitetsbegreppet är också diskussioner kring platskänsla. I relation till

platskänsla och vad som får individer att stanna eller flytta lägger Aronsson et. al (2013) fram

två centrala komponenter som hämtas från Relph (1976): insideness respektive outsideness.

De hör i sin tur hemma i en diskussion kring humanistisk geografi, vars syfte är att studera

platsers roll samt huruvida de innebär en betydelsebärande mening för dess invånare.

I denna kontext kan begreppen också vara synonymt med hur individen ser på sin egen

miljö. Om personen i fråga uppfattar sig som existentiellt utanförstående, vilket representerar

betydelsen av outsideness, betraktas platsen enbart utifrån dess yttre form. Platsen bortom den

fysiska skruden saknar därmed identitet och mening för individen. Om boendeplatsen saknar

individuell betydelse innebär det också att alla platser faller utanför denna känsla av

delaktighet och samhörighet. I den motsatta änden av spektrumet representerar den

existentiella insidesheten, insideness, en stark identifikation mellan platsen och individen.

Med andra ord upplever individen en känsla av platskänsla (Aronsson et. Al 2013).

I likhet med resonemanget ovan använder Berger (1997) de snarlika begreppen ”sence of

place” respektive ”placelessness” som motsvarigheter till tidigare nämnda insideness samt

outsideness. Berger ställer sig här frågan om vem som kan betraktas som en insider respektive

outsider samt även vad det i sin tur innebär. Inom ramen för diskussionen talar Berger även

  14  

om hur ett ökat intresse kring platsmedvetenhet kan skönjas.

En sociolog som diskuterar begreppet är Elias i den sociologiska studien Etablerade och

outsiders (Elias & Scotson 1999). Även här går diskussionen bortom faktorer som social

bakgrund, etnicitet och kön och ringas huvudsakligen in som systematiska maktförhållanden

mellan grupper. De etablerade i ett litet samhälle i England upprättade en moralisk

differentiering där ”de gamla familjerna” betraktade sig som insiders och utgjorde den

normsättande gruppen gentemot nykomlingarna, outsiders. De senare, ”utbölingarna”,

tillskrevs en lägre stående moral och ansågs vara underlägsna gällande såväl föreställningen

om gruppens karaktärsdrag som individuella egenskaper. Maktstrukturen upprätthölls genom

att de etablerade som grupp kunde känna en tillhörighet med platsen, vilket också användes

som ett rättfärdigande argument av deras påstådda överlägsenhet. De inflyttade, outsiders,

tillskrevs däremot ett utanförskap, vilket definieras som outsideness.

Elias och Scotson (1999) väver i studien samman en förståelse av de etablerades

platstillhörighet – som en sammanhållning grundad på delade värderingar och social kontroll

– samt en stigmatisering av ortens nykomlingar, outsiders. Traditionell kategorisering av

människor överskuggades av maktrelationer mellan de som tillhört en plats under en längre

tid och de som flyttat till orten relativt nyligen. Med hänvisning till dessa faktorer utvecklades

en särskild normstruktur i relation till begreppen vilken fungerar likt en universell figuration i

mikroskala. Modellen kan alltså vara användbar även i mer komplexa, storskaliga figurationer

av samhällsstrukturell problematik.

  15  

3. Metod och etik

I följande avsnitt redogörs för studiens metodologiska tillvägagångssätt samt vilka etiska

dimensioner den inrymmer. Urvalet presenteras och konstruerandet av intervjuguiden,

datainsamlingens genomförande samt bearbetning av material inför analys redovisas.

Reflektioner vad gäller alternativa metoder tas upp och slutligen diskuteras också

vetenskapsteori och studiens trovärdighet med begreppen validitet, reliabilitet samt

representativitet.

Syftet med den här studien är bland annat att undersöka vilka föreställningar ungdomar på en

bruksort har om framtiden och med anledning av att vår tidigare studie Bruksortsmentalitet –

ett fall för individen? (Rickan & Sundqvist 2013) gjordes i Hagfors ansåg vi det lämpligt att

återvända till samma ort. Inom ramen för syftet ingår också att studera hur de historiska

mönstren i fråga om arbetsmarknad och genuskontrakt kan tänkas påverka ortens ungdomar

vad gäller faktorer som platskänsla, högre studier och flyttningsbenägenhet. Att återigen välja

Hagfors ger oss möjligheten att undersöka upplevelsen av platstillhörighet hos personer ur en

annan åldersgrupp jämfört med vår föregående studie, som inriktade sig på ”familjebildare”

(26-40 år). Hagfors kommun är också inräknad i regionen Bergslagen; en region vars orter

bildar ett så kallat bälte av gamla bruk och som dras med en omdiskuterad problematik kring

ensidiga näringslivsstrukturer (Bergdahl et. al 1997).

3.1 Urval Vår urvalsgrupp utgörs av ungdomar som läser sista året på Älvstrandsgymnasiet i Hagfors.

Samtliga respondenter tillhör gruppen ”unga vuxna” (18-25 år) och är därmed en del av en

åldersgrupp av individer som står inför ett flertal viktiga beslut vad gäller bland annat

utbildning, arbete och boende. Att respondenterna dessutom befinner sig mitt i

identitetsarbetet är en betydande faktor i fråga om platskänsla och förhållandet till orten samt

till den egna framtiden (Trondman 2001).

Urvalskriterierna som formulerades var att: respondenterna ska vara boende i eller i nära

anslutning till Hagfors tätort, samtliga ska läsa sista året på gymnasiet, det ska vara en jämn

könsfördelning bland respondenterna och hälften av dem ska också ha en anknytning till

ortens järnverk i bemärkelsen att deras föräldrar arbetar där. Det sistnämnde anser vi vara

betydande eftersom det kan tänkas ge oss möjligheten att utläsa om brukets historiska mönster

även påverkar de valda respondenternas platskänsla och, om så är fallet, också på vilket sätt

det kan ta sig uttryck. Att respondenterna ska bo i eller i nära anslutning till Hagfors tätort är

väsentligt för möjligheten att kunna analysera platstillhörighet. Likaså att könsfördelningen är

  16  

jämn så att mönster av likheter och olikheter lättare ska kunna utrönas då genusperspektivet är

ett av studiens genomgående teman.

Gällande antalet intervjupersoner valdes åtta stycken. Inledningsvis spekulerades det i om

antalet skulle behöva utökas, men efter att samtliga åtta intervjuer genomförts upplevde vi en

så kallad ”mättnad” – det vill säga att en viss typ av svarsmönster återkommer i

intervjusvaren utan att i någon högre grad tillföra ny kunskap (Ahrne & Svensson 2011).

I enlighet med urvalskriterierna har vi intervjuat fyra kvinnor och fyra män som samtliga

studerar sista året på gymnasiet och bor i eller i nära anslutning till Hagfors tätort. Fem av

dem har föräldrar som arbetar på ortens bruk. För att ge en inblick i respondenternas

livssituation samt underlätta vidare läsning ges en kortfattad presentation av dem här nedan. I

vår studie har de fått namnen Sara, Mattias, Lina, Per, Malin, Johannes, André och Andrea

men i verkligheten heter de något annat:

Sara är 18 år och läser sista året på ett studieförberedande program på Älvstrandsgymnasiet.

Hon är född och uppvuxen i Hagfors. Saras föräldrar är separerade och hon bor varannan

vecka hos sin mamma och varannan vecka hos sin pappa. Saras mamma studerar och hennes

pappa är arbetare.

Mattias är 18 år och läser sista året på ett studieförberedande program på

Älvstrandsgymnasiet. Han är född och uppvuxen i Hagfors och bor med sammanboende

föräldrar i en villa i centrala Hagfors. Båda hans föräldrar arbetar i järnverket. Mattias

mamma har en administrativ tjänst och hans pappa är arbetare. Mattias kan inte svara på om

hans föräldrar har någon utbildning.

Lina är 18 år och läser sista året på ett studieförberedande program på Älvstrandsgymnasiet.

Lina är född och uppvuxen i Hagfors och bor i centrala Hagfors tillsammans med sin mamma.

Linas mamma arbetar som lokalvårdare och hennes pappa jobbar på bruket. Ingen av

föräldrarna har någon högskoleutbildning.

Per är 18 år och läser sista året på ett studieförberedande program på Älvstrandsgymnasiet.

Han är född och uppvuxen i Hagfors och bor med sammanboende föräldrar i en villa i

centrala Hagfors. Pers mamma är lärare och hans pappa jobbar i järnverket. Per vet inte vad

hans pappa gör i järnverket och kan heller inte svara på om hans föräldrar har någon

utbildning.

  17  

Malin är 18 år och läser sista året på ett studieförberedande program på Älvstrandsgymnasiet.

Hon är född och uppvuxen i Hagfors och bor med sammanboende föräldrar i en villa i

centrala Hagfors. Båda Malins föräldrar arbetar i järnverket. Malin kan inte svara på om

hennes föräldrar har någon utbildning.

Johannes är 18 år och uppvuxen i Hagfors. Han läser sista året på ett studieförberedande

program på Älvstrandsgymnasiet. Johannes föräldrar är separerade och han bor varannan

vecka hos sin mamma och varannan vecka hos sin pappa. Båda hans föräldrar arbetar i

järnverket. Pappan arbetar ”på golvet” och mamman är tjänsteman. Johannes säger sig veta att

hans pappa inte har någon högskoleutbildning. Vad gäller mamman så är han osäker på om

hon har en högskole- eller universitetsutbildning.

André är 18 år och läser sista året på ett yrkesförberedande program på Älvstrandsgymnasiet.

Han är född och uppvuxen i Hagfors, har separerade föräldrar och bor varannan vecka hos sin

mamma och varannan vecka hos sin pappa. André berättar att hans pappa är egenföretagare,

vad hans mamma arbetar med kan han emellertid inte svara på. André vet att hans pappa

hoppade av gymnasiet, vad hans mamma har för utbildning vet han inte.

Andrea är 18 år och läser sista året på ett studieförberedande program på

Älvstrandsgymnasiet. Hon är född och uppvuxen i Hagfors och bor i en villa i centrala

Hagfors tillsammans med sina föräldrar. Andreas mamma arbetar som lärare och pappan är

tjänsteman. Andrea vet att hennes mamma har en universitetsutbildning, vad gäller hennes

pappa så säger hon att han har en kortare utbildning men att han mestadels är självlärd.

3.2 Intervjun som datainsamlingsmetod

Med tanke på studiens relativt explorativa syfte ansågs kvalitativa intervjuer som mest

lämpade. Det vi främst ville undersöka var individers upplevelser av fenomen, om en rådande

mentalitet kan konstateras och huruvida denna i så fall förhåller sig till ortens

näringslivsstrukturer. Även familjeförhållanden och tankar kring framtiden var ämnen som,

enligt vår bedömning, tjänade på att undersökas med den kvalitativa metoden då subtila

signaler kan vara av betydelse i tolkningsskedet. Genom intervjumetodens finkänsliga

instrument ges möjligheten att ”fånga upp” dessa antydningar i form av tonfall, kroppsspråk

och ansiktsuttryck.

Samtidigt som metodens fördelar lämpar sig väl för explorativa syften då undersökande av

fenomen är i fokus, resulterar intervjun som forskningsmetod vanligtvis också i relativt stora

  18  

mängder data. Att hantera och transkribera intervjumaterialet är både tidsödande och

otympligt innan gjord kategorisering (Kvale & Brinkmann 2009). Dessutom ska ytterligare en

aspekt hållas i åtanke gällande vår aktuella studie. När vi är två som samlar in data bör ett

begrepp som reliabilitet reflekteras kring och självfallet eftersträvades ett så likartat

hanterande och bemötande som möjligt av intervjuguide respektive respondenterna i fråga.

Emellertid är vi som forskare och individer av naturliga skäl inte identiska. Här spelar vår

förförståelse in. Detta tar vi även upp under rubriken Reflektioner kring den egna

forskningen.

Beträffande den kvalitativa metodens kunskapsanspråk och graden av objektivitet i

forskning är en epistemologisk fråga som utmynnar i en diskussion om intersubjektivitet.

Kvale & Brinkmann (2009) nämner här begreppet reflexiv objektivitet vars innebörd handlar

om en medvetenhet kring undersökningens bidrag till kunskapsproduktionen. Att sträva efter

kunskapens objektivitet i förhållande till subjektiviteten hos forskaren är inte bara av

epistemologisk betydelse utan också av etisk relevans. Forskaren anses ofrånkomligt besitta

fördomar och en förståelse av detta framhålls som en nyckelkomponent: ”att sträva efter

känslighet i fråga om sina fördomar, sin subjektivitet, är detsamma som reflexiv objektivitet”

(Kvale & Brinkmann 2009, s. 260).

Även alternativa metoder övervägdes under studiens planeringsfas. Ett inledande förslag var

att använda en kombination av både kvalitativa intervjuer och kvantitativ enkätinsamling. Att

vi även funderade på att använda oss av den kvantitativa metoden handlade om att vi ville

undersöka vidden av flyttningsbenägenhet hos en större grupp individer. Dock avråddes vi

från att göra detta med hänvisning till det omfattande materialet och den begränsade tidsram

vi tilldelats. Användning av så kallade blandade metoder benämns också av Kvale &

Brinkmann (2009) som kontroversiell. I sammanhanget hör diskussionen hemma i en

sociopolitisk kontext som i sin tur utmynnar i en metodologisk hierarki. Där uppges den

kvantitativa metoden vara högre rankad än den kvalitativa, även om blandade metoder

historiskt sett har förekommit oproblematiskt (Kvale & Brinkmann 2009, s. 133). För att

kunna hantera de båda metoderna krävs dock både kunnande och lång erfarenhet, särskilt när

dess medier skiljer sig åt i fråga om ord och siffror. Vi valde därför att fokusera på att

undersöka fenomenet på djupet och att enbart använda den kvalitativa intervjun som

datainsamlingsmetod. Att vi därmed har använt oss av sekundära källor, och inte kunnat

undersöka fenomen på bredden, innebär också att vårt resultat inte kan ses som representativt.

  19  

3.3 Förförståelse

Som redogörelse av vår förförståelse använder vi oss av formuleringarna från den föregående

studien (Rickan & Sundqvist 2013). Uppsatsförfattarna är uppväxta i Sunne respektive

Hagfors, båda är numera boende i Karlstad. Båda har bedrivit tidigare universitetsstudier

inom litteratur och religion respektive media och psykologi. Det är tio respektive femton år

sedan uppsatsförfattarna tog studenten.

Med tanke på att det inom förförståelsen ingår en utformad bild av exempelvis bruksorter,

mentaliteter och ungdomar har vårt fokus legat på att sträva efter såväl en neutral hållning

som en rent undersökande attityd. Mer om detta återfinns under diskussionsavsnittet i form av

reflektioner kring den egna forskningen.

3.4 Konstruktion av intervjuguide

När det kommer till utformningen av intervjuguiden sneglade vi på rapporten Livsmiljö och

attraktivitet (Aronsson et. al 2013). Undersökandet av faktorer som spelar in i vad som gör en

livsmiljö god benämns som en fråga om social hållbarhet. Områden som studeras är bland

annat respondenters boendemiljö, sociala kontakter och känsla av delaktighet samt synen på

företagande, näringsliv och tillgängligheten till kultur respektive natur. Dessa områden gav

oss inspiration till konstruktionen av intervjuguiden, då vi ansåg att flera av dem var relevanta

även för vår studie. Genom att skapa en struktur baserad på människors upplevelser av, samt

idén om, ovan nämnda områden formas bilden av en individs platstillhörighet.

Vi lade även stor vikt vid de etiska aspekterna. Intentionen var att skapa så omfångsrika och

genomgripande frågor som möjligt, samtidigt som överväganden kring respondenternas

integritet hölls i åtanke. Detta gjordes i ett led att minimera uppkomsten av eventuella

negativa konsekvenser. Denna spänning mellan vetenskapligt respektive etiskt ansvar kan

handla om balansen mellan att samla in så mycket material som möjligt samtidigt som

respondenten inte upplever sig kränkt. I såväl ordval som bemötande eftersträvade vi en

neutral och förutsättningslös inställning gentemot respondenterna, vilket exempelvis kunde

visa sig genom att undvika negationer eller att ”lägga ord i munnen”. Fokus låg på neutralt

djuplodande frågor utan formuleringar med ”laddade” uttryck såsom bruksort eller

bruksortsmentalitet vilka eventuellt riskerar att generera negativa associationer. Att låta

respondenter reflektera över sin livssituation är en risk vars eventuella konsekvenser bör

hållas i åtanke (Kvale & Brinkmann 2009). De två frågorna om ortens bruk, järnverket, lades

därför allra sist i intervjuguiden och fokuserade på brukets eventuella betydelse för orten samt

för individen i fråga. Vidare reflekterade vi över språket och försökte att i alla händelser

undvika ett akademiskt språkbruk. Detta för att öka såväl validitet som reliabilitet. Med

  20  

tydliga frågor och en rad förformulerade andrafrågor, skapade i enlighet med

frågeställningarna, utgjorde intervjuguiden en halvstrukturerad ram där vi som medskapare av

intervjun eftersträvade ett likartat hanterande i överensstämmelse med de etiska principerna

(Kvale & Brinkmann 2009). Dessa principer diskuteras närmare under etiska överväganden

här nedan.

3.5 Datainsamling: genomförande

Insamlingen av materialet ägde rum vid två tillfällen under den tredje veckan i november och

skedde i bokade grupprum på Älvstrandsgymnasiet i Hagfors. Vi hade tagit kontakt med en

lärare på skolan som hjälpte oss att välja ut respondenter baserade på de kriterier vi formulerat

inför undersökningen.

Att vi valde skolans lokaler som plats för intervjuerna beror inte bara på praktiska faktorer

som tillgänglighet för de schemamässigt pressade eleverna. Att också skaffa sig kännedom

om den lokala situation som en undersöker kan också tjäna ett syfte, menar Kvale &

Brinkmann (2009). Det handlar om en viss ämneskunskap om bland annat etisk-politiska

frågor:

”genom att hålla till i den miljö där undersökningen ska genomföras kommer man in i den lokala

jargongen, de dagliga rutinerna och maktstrukturerna och får därmed en känsla av vad

intervjupersonerna kommer att tala om, en situation som inte är helt olik den som en ny lärling

möter” (Kvale & Brinkmann 2009, s. 123f).

Inledningsvis gav vi gemensamt de samlade respondenterna information om studiens syfte

utan att avslöja våra specifika frågeställningar samt vilka etiska principer vår studie tillämpar

(för mer utförlig beskrivning, se nedan under etiska överväganden). Intervjuerna bokades

sedan in under de följande dagarna och spelades in på band efter det att respondenterna gett

sitt samtycke. Längden på samtliga intervjuer varierar från 25 till 55 minuter.

3.6 Bearbetning av data

Datan har bearbetats i tre steg. Till att börja med analyserades och strukturerades studiens

teoretiska utgångspunkt. Det teoretiska materialet lästes igenom för att tydliggöra innehållet

och för att urskilja strukturer och mönster. Därefter kategoriserades teorier och begrepp i

enlighet med gemensamma nämnare vilka belyser studien på olika nivåer och följaktligen

kunde vi organisera upp det teoretiska materialet i tre analytiska enheter: samhälle-, grupp-

och individperspektiv. Till exempel klassificeras begrepp såsom Gemeinschaft och

Gesellschaft till den teoretiska begreppsnivå som belyser övergripande strukturer inom

  21  

samhällsperspektivet medan begrepp som handlar om emotioner och stigma refererar till ett

grupperspektiv. Begrepp som istället anspelar på individen, såsom insideness och identitet,

hör i sin tur hemma på den individuella enhetsnivån av teorin.

Nästa steg var att organisera det empiriska materialet. Samtliga transkriberingar av

intervjuerna skrevs ut och lästes igenom i syfte att skapa en överblick av innehållet. Därefter

markerades relevanta delar med olika färger, där varje färg representerade en analysenhet från

den teoretiska analysmodellen. Med fokus på meningen delades sedan materialet upp i

överskådliga sektioner varpå de naturliga meningsenheterna, såsom de uttryckts av

intervjupersonerna, fastställdes.

Vi har använt oss av en form av meningskoncentrering som enligt Kvale & Brinkmann

(2009) har utvecklats av Amadeo Giorgi (Giorgi 1975 refererad i Kvale & Brinkmann 2009).

Metoden innebär att respondenternas kommentarer komprimeras till kortare stycken, där

kärnan, såsom vi har uppfattat den, omformuleras i andra ord. Enligt detta tillvägagångssätt

skapas således en helhetssyn av det empiriska materialet.

Därpå ställdes frågor till materialet för att utröna dess huvudsakliga tema. Dessa frågor

handlade bland annat om vad respondenten säger om bruket, hur de ställer sig till

genustänkande, vilka rådande attityder som det ges uttryck för samt hur respondenterna

upplever dessa. Också beskrivningar av ortens regionala förutsättningar samt hur de själva

förhåller sig till dessa gav en bild av de nyanser som präglar varje respondents utsaga. När

respondenten talar om idrotten som identitetsstiftande kopplar det exempelvis till begrepp

gällande individnivå medan tal om idrott som en del av en övergripande struktur kan härledas

till begrepp på en samhällsnivå. Med utgångspunkt i den teoretiska modellens analysenheter

sorterades sedan varje intervjuavsnitt in under tre teman. Dessa teman är Kulturgeografiska

strukturer som fokuserar på en samhällskontext, Platsidentitet som behandlar grupp- och

individaspekten samt Föreställningar om framtiden vilken beskriver varje respondents

individuella föreställning om den egna framtiden3.

Det slutgiltiga steget innebar att ställa det empiriska materialet i relation till den teoretiska

analysmodellen. Här sammankopplas de olika analytiska enhetsnivåerna med varje naturlig

meningsenhet vilka knyts ihop i en deskriptiv saga och presenteras i analysavsnittet under

respektive tema. Liksom i vår tidigare studie om bruksortsmentalitet har vi medvetet valt att

konsekvent använda oss av det könsneutrala pronomenet en istället för man, både i objekts-

och subjektsform.

                                                                                                               3  Se bilaga 3: Utsnitt av meningskoncentrering

  22  

3.7 Etiska överväganden

Vid urvalet önskade vi en heterogen grupp med varierande socioekonomisk bakgrund. Av

etiska skäl gällande frågans känsliga natur undersöktes dock inte respondenternas

socioekonomiska bakgrunder inför intervjuerna. Om detta diskuterade vi med

respondenternas lärare, som hjälpte oss att välja ut respondenter. Vi gjorde alltså den

bedömningen att ett undvikande av frågan om samhällsklass var att föredra och att istället låta

respondenten få berätta om familjen och uppväxten. Då flertalet av dem, sex av åtta, visade

sig studera på samma linje samt att en av de resterande två också studerade på

studieförberedande program reflekterade vi över en eventuell ensidighet i intervjusvaren och

över att respondenterna således också kunde tänkas att främst representera en specifik

socioekonomisk bakgrund.

Emellertid annonserade respondenterna just en spridning inom dess socioekonomiska

bakgrunder. Deras föräldrar representerade olika yrkesgrupper, och därför drogs också

slutsatsen att urvalet kan ses som användbart för analys.

Också moment som bemötande av respondenterna samt hantering av frågeformuläret hör

hemma i den etiska dimensionen. Under själva genomförandet av intervjuerna lades största

vikt vid ordval och formuleringar av frågor ur intervjuguiden. Att inte ”lägga ord i munnen”

på respondenten samtidigt som dennes svar bekräftas via omformulering för klargörande och

förståelse kan ses som en balansgång. Att bekräfta påståenden med egna ord utan att varken

ändra eller vidareutveckla respondentens svar upplevdes stundtals som utmanande. Särskild

åtanke lades därför vid dessa moment för att uppfylla det forskningsetiska

individskyddskravets fyra hörnstenar: informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.

Enligt dessa principer innebär den första hörnstenen, informationskravet, att respondenten

har rätt att veta studiens syfte. Samtidigt som informationskravet innebär att deltagarna delges

väsentlig förhandsinformation finns också en poäng i att göra en avvägning av dess mängd.

Kvale & Brinkmann (2009) framhåller ”att ge information om en undersökning betyder att

känsligt balansera mellan att ge för mycket detaljerad information och att utelämna aspekter

som kan vara betydelsefulla för undersökningspersonerna” (Kvale & Brinkmann 2009, s. 87).

Hur mycket som bör delges till respondenterna bör alltså forskaren själv bedöma samtidigt

som de etiska principerna hos såväl forskningskravet som individskyddskravet hålls i åtanke

(Vetenskapsrådet 2010). I detta fall beskrev vi vår undersökning som en studie av attityder

och normer hos ungdomar i Hagfors. Vi valde med andra ord att medvetet undvika

benämningar som ”bruksanda” och liknande, som tidigare diskuterats vid utformning av

intervjuguide. Vidare beskrevs vilka etiska principer denna studie vilar på.

  23  

Det andra kravet om samtycke betyder att deltagande sker på helt frivilliga premisser. Inför

intervjutillfället underströk vi denna punkt med orden att deltagarna själva bestämmer vilka

frågor de vill svara på och att de självfallet också kunde välja att när som helst avbryta

intervjun. Eftersom studiens respondenter utgörs av skolelever varav en av dem var under 18

år vid intervjutillfället (personens 18:e födelsedag var några veckor senare) valde vi att först

ta kontakt med personens målsmän. Ett dokument om samtycke skickades via e-post och

skrevs under av personens målsman samt togs med av respondenten inför intervjun för att

försäkra de etiska aspekterna angående just samtyckeskravet. Att se till att få samtycke från

målsman är en viktig fråga och som vi följaktligen valde att lösa med ett skriftligt

samtyckesbrev i just den minderåriga respondentens fall. Att ställa sig frågan vem och vilka

som ger sitt samtycke är ett etiskt övervägande som också Kvale & Brinkmann (2009)

framhåller.

Den tredje hörnstenen, konfidentialitetskravet, innebär att respondenten förblir anonym

samt att uppgifterna endast används för avsedda forskningsändamål. Alltså förekommer inga

namn eller någon oberättigad användning av uppgifter från utomstående parter. Samtliga

namn i studien är därmed också fingerade och de fall som specifika uppgifter skulle kunna

avslöja respondenten har uppgifterna ändrats för att minimera risken för avslöjande. En viktig

fråga i sammanhanget handlar om hur respondenternas integritet på bästa sätt skyddas för att

förvalta respondentens tillit (Kvale & Brinkmann 2009).

Slutligen innebär det fjärde kravet om nyttjande att deltagarna innehar rätten att ta del av

resultatet (Vetenskapsrådet 2010). Med anledning av detta lämnades våra namn och

kontaktnummer till samtliga respondenter.

Till etiska principers natur hör att de i grunden utgör riktlinjer. Därför kan dess applicerande

stundtals vara problematiskt då varje studie och intervjusituation är unik. Centralt är dock att

forskaren eller forskarna gör aktiva överväganden jämte studiens alla moment. Eller som

Merriam (1988) accentuerar: ”det bästa är att vara medveten om de etiska frågeställningarna

som genomgående är aktuella under en forskningsprocess, från det att man formulerar en

frågeställning till att man publicerar resultatet” (Merriam 1988, s. 194). Genom en adekvat

självkännedom och noga reflekterande har vi således värnat om de nämnda principerna för

vår studie med avsikten att den till följd är etiskt acceptabel.

3.8 Validitet, reliabilitet och representativitet

Validitetsbegreppet hos en studie är centrerat kring dess syfte och i vilken utsträckning

resultatet överensstämmer med vad forskaren avser att mäta. Här spelar exempelvis innehållet

i intervjuguiden in. Att försäkra en studies validitet benämner Kvale & Brinkmann (2009)

  24  

som en komplex fråga. Det verbala språkets omvandling till skrift uppges inte existera i en så

kallad sann, objektiv form. De sammanfattar dock en grundregel genom att hänvisa till den

postmoderna kunskapssynen, även om också den är generell: ”men fokuseringen på

verkligheten som språklig konstruktion, på meningens kontextualitet och kunskapens

ursprung i övergångar och brytningar leder till ökad känslighet för det ofta försummade

utskriftsstadiet i intervjuforskning” (Kvale & Brinkmann 2009, s. 203). Materialet i vår studie

är därför intimt knutet till de formulerade frågeställningarna och genom frekvent dialog oss

emellan under forskningsprocessen har vi haft för avsikt att öka studiens validitet.

Vad som i sin tur gör studien reliabel fokuserar på själva genomförandet, exempelvis på hur

intervjuguiden hanteras. Annorlunda uttryckt handlar reliabilitet om till vilken grad som

materialet är logiskt och huruvida resultatet kan upprepas vid andra tidpunkter. Om

tillvägagångssättet är noga planerat och tillika genomtänkt ökar chansen att studien kan ses

som pålitlig (Merriam 1988). Emellertid poängterar Merriam att begreppet reliabilitet

väsentligen inte kan appliceras på en kvalitativ studie eftersom tillvägagångssättet inte

fastställs i förväg utan utvecklas efterhand. En upprepning av en kvalitativ studie kommer

med andra ord inte att ge samma resultat. Vilket å andra sidan inte förringar relevansen av den

första studien: ”Flera tolkningar av samma information är fullt möjlig, resultaten står sig tills

de direkt motsägs av ny information” (Merriam 1998, s. 182). En annan aspekt som spelar in

för reliabiliteten diskuterar Kvale & Brinkmann (2009). I synnerhet studier där intervjuerna är

uppdelade på två personer sker en naturlig reflektion kring reliabilitetsbegreppet. Tolkandet

av det muntliga språket kan upplevas olika från person till person, likaså hur respondenterna

interagerar med intervjuaren. I vårt fall vilar reliabiliteten på vår strävan efter att hantera

intervjuguiden på likartade sätt samt att dela inställning till metodologisk noggrannhet i fråga

om transkribering av de gjorda intervjuerna. Kvale och Brinkmann (2009) framhåller dock en

i sammanhanget viktig poäng. Samtidigt som de betonar vikten av att subjektivitet minimeras

menar de också att ett för stort fokus på reliabilitet i själva verket kan hindra kreativitet. Att

som intervjuare kunna improvisera och följa upp intressanta och nya trådar är betydligt mera

väsentligt än att statiskt behandla varje intervjusituation likadant.

När det kommer till representativitet fokuserar resonemanget på studiens urvalsgrupp samt

antalet intervjuer. Ahrne & Svensson (2011) menar visserligen att sex till åtta personer ur en

specifik grupp i vissa fall kan vara tillräckligt i kvalitativa studier. Emellertid lägger de till att

”i de flesta undersökningar är dock även sex personer från en viss grupp ett för litet antal för

att kunna vara representativt, och man behöver komma upp i åtminstone mellan tio och

femton intervjuer” (Ahrne & Svensson 2011, s. 44). Således kan inte vårt urval ses som

representativt för unga vuxna i Hagfors. Vår utgångspunkt handlar till följd därav om de

  25  

enskilda respondenternas utsagor. Det är med andra ord dessa åtta respondenters berättelser

som vår analys baseras på och som presenteras i resultatet.

  26  

4. Analys

Av våra åtta respondenter säger samtliga kvinnor att de vill flytta från orten. De är också

säkra på att de vill studera vidare. Bland männen säger tre av fyra att de kan tänka sig att

stanna kvar. Endast en av männen uppger att han med säkerhet kommer att flytta ifrån

Hagfors. Av de fyra männen är det enbart en, han som är säker på att han kommer att flytta,

som signalerar ett tydligt intresse för vidare studier. De övriga männen är betydligt mer

osäkra på om de kommer att läsa vidare.

4.1 Kulturgeografiska strukturer

Med begreppet kulturgeografiska strukturer avser vi samhälleliga och kulturella strukturer i

relation till den fysiska miljön. Begreppet innefattar de kontextuella förhållanden som verkar

i samspel med naturgivna betingelser och som i sin tur påverkar människans relation till

platsen, socialt som materiellt. Här redogör vi inledningsvis för vilken betydelse som

respondenterna anser att bruket har för regionen. Under rubriken Hagforsattityden tar vi upp

hur bruksandan kan tänkas påverka attityderna hos dem som bor på orten. Slutligen handlar

det om idrotten och kulturens betydelse samt dess koppling till regionens strukturer.

4.1.1 Brukets betydelse för regionen

Samtliga respondenter ger uttryck för att Hagfors överlevnad är beroende av järnverket, vars

officiella namn är Uddeholms AB. De konstaterar att järnverket är en stor tillgång för orten

och att det signalerar arbetstillfällen samt lockar till inflyttning. Malin tror att Hagfors skulle

få svårt att överleva om inte järnverket finns kvar. Järnverket är anledningen till att Hagfors

existerar. Respondenten påtalar också att järnverket är känt över hela världen och att hon

tycker att det är coolt:

”Järnverket har nog stor betydelse för Hagfors. Nästan allt kan jag tänka mig. Det är väl det som

lockar hit folk och driver runt det här lilla stället vi har, så jag tror nog att det är väldigt stor

betydelse. Eller det vet jag väl att det är ett såpass stort företag och det har blivit såpass stort i

hela världen som ingen kunde tro ifrån början. Jag tycker faktiskt att det är ganska coolt att just

Hagfors har järnverket också.”

Malin

Andrea i sin tur refererar till järnverket som ”Hagfors ryggrad” och tror att nästan hela ortens

ekonomi är beroende av järnverket. Även Mattias ser bruket som värdefullt – också ifråga om

möjligheten till gemenskap. André är av samma uppfattning och ger uttryck för att järnverket

  27  

betyder i stort sett allt för Hagfors existens. Järnverket är viktigt för Hagfors eftersom det är

den främsta arbetsgivaren och avgörande för att de människor som vill ska kunna bo och leva

i Hagfors. Han har svårt att se att Hagfors skulle kunna existera utan järnverket och menar

också att många av ortens mindre företag har järnverket som arbetsgivare. André påtalar

tillika att han hoppas på ett förverkligande av den planerade anläggningen av en

metanolfabrik på orten, eftersom det skulle generera fler arbetstillfällen. För Johannes innebär

Järnverket också en trygghet. Så länge järnverket finns kvar kommer Hagfors att finnas kvar.

Järnverket innebär dessutom möjligheten att få ett arbete eftersom respondenten uppger att

han har ”kontakter”. Johannes ser det som att ”i järnverket finns det alltid jobb att få”. Enligt

respondenten kan vem som helst få jobb i järnverket.

Att många i Hagfors är väldigt stolta över järnverket och att det är känt i hela världen

framhåller Per. Han anser det dessutom vara Hagfors signum. Järnverket har med andra ord

en stor betydelse för Hagfors, om järnverket läggs ned tror Per att Hagfors befolkning skulle

minska avsevärt och att Hagfors mer eller mindre skulle utplånas. Enligt honom är

hagforsingarna delade i två läger där den ena sidan är stolta medan den andra vill flytta från

Hagfors så fort som möjligt.

”Järnverket är väldigt många väldigt stolta över att de har. Det är ju det man liksom tävlar med

mot andra kommuner runt om i Värmland, att ha ett järnverk som är stort över hela världen

liksom. Det är ju det som människor använder som största argument.”

Per

Om traditionella mönster och historiens påverkan som en viktig faktor i nuvarande livsmiljöer

diskuteras av Aronsson et. al (2013). Kapitel tre i Livsmiljö och attraktivitet (2013) tar upp

hur just historiska arbetsmarknadsstrukturer formar identiteten samt hur forskning om platser

och regioner, genom kulturgeografiska teorier, kan ge förståelse om platsförankringens roll.

Här anges bruks- och gruvindustriorter som exempel. Arbetsmarknadens struktur och villkor

för produktion anses stå i nära relation till befolkningsutveckling och den regionala

identiteten. Komponenter för det sistnämnda vilar i sin tur på naturgivna betingelser

respektive humankapital. Att forska i hur den kulturella identiteten inom regioner påverkar

kreativa processer och entreprenörskap anges vara av intresse för huruvida de kan användas

för att påverka ortens image och ekonomiska framgång. (Aronsson et. al 2013). I Hagfors fall

utgör just järnverket detta fundament vars resurser respektive identitet regionen vilar på.

Platser och platskulturen kan således ses som grundade på människans relation till sin fysiska

omgivning såväl som på dess sociala handlingar.

  28  

Sedd ur denna synvinkel kan järnverkets betydelse för regionen liksom invånarnas

ställningstagande gentemot bruket som arbetsgivare inte nog betonas. Likaså kan

respondenternas uppfattningar om järnverket som en förutsättning för ortens existens

förklaras med hjälp av den fundamentala roll som materiella resurser spelar. Att det handlar

om livskvalitet och förutsättningar för människans liv. Som samtliga respondenter uttrycker,

att utan bruket skulle Hagfors inom en snar framtid gå ett dystert öde till mötes. Järnverket är

själva navet i ortens arbetsmarknad, som även andra företagare är beroende av. Om detta är

respondenterna eniga. Samtidigt behöver inte bruket automatiskt vara betydelsefullt för dem

som individer. Det är betydelsen för regionen det handlar om. Alla förstår vikten av

Järnverkets närvaro för regionens överlevnad.

4.1.2 Hagforsattityden

Viktiga aspekter kring brukets betydelse samt dess komplexitet diskuteras genomgående i

seminarieserien Bruksanda – hinder eller möjlighet? (1997). Den inledande författaren,

Bursell, tar bland annat upp bruksandans roll för de sociala villkoren och normstrukturerna

inom en region. För Bursell är bruksanda centrerat kring den kulturella gemenskap som

människor utvecklar och vilken förvärvas genom likartade upplevelser av materiella samt

sociala villkor. Enligt definitionen av bruksanda – som en betydelse av de samlade

erfarenheterna av att bo på en ort med ett dominerande bruk – kan paralleller dras till

nuvarande strukturer och villkor i Hagfors.

Enligt Andrea är det en negativ attityd i Hagfors, vilket hon också tror kan påverka en själv att

bli mer negativ. Hon pratar också om att det är mycket rasism i Hagfors och att hon tror att

det är en positivare attityd i större städer gentemot invandrare och homosexuella. Har en,

liksom sina föräldrar, växt upp i Hagfors då tror Andrea att det är svårt för en att vidga sin

världsbild eftersom referensramarna är så pass snäva. Detsamma säger André.

Att Andrea och André beskriver attityden i Hagfors som negativ kan ses som en del av

normen på orten. Det klagas, men det klagas tillsammans.

Andan på en bruksort kan ses som en kultur och ett gemensamt tankemönster, där motstånd

till förändringar och en oro över hotade jobb utgör beståndsdelar (Isacson 1997). Den

negativitet som förknippas med begreppet sägs också innefatta avundsjuka, social kontroll,

akademikerförakt och utbildningsfientlighet. Att dess innebörd kan betraktas som komplext

och mångtydigt är en viktig grundval i sammanhanget; å ena sidan framhålls positiva aspekter

såsom gemenskap, trygghet, laganda och yrkesstolthet. Sidor som också rimmar väl med

  29  

moraliska värden hos Gemeinschaft-präglade samhällen. Å andra sidan tonar även en hel del

mörka nyanser fram hos bruksandan.

Bruksandan är också tydligt patriarkal och en arbetets kultur. Föreställningen om att det

främst är ”manliga jobb” inom industrin som är ett så kallat ”riktigt arbete” är ytterligare ett

kännetecken. Även om bruksandan förändras genom åren lever ändå föreställningar om de

förväntade handlingsmönster som invånare på en bruksort ska tillämpa kvar (Isacson 1997).

Begreppet bruksanda kan således definieras på många olika sätt. Detta förklarar Bursell

(1997) genom att trycka på förekomsten av skilda befolkningskategorier på bruksorterna.

Olika yrkesgrupper hade olika förmåner och livsvillkor, vilket således gav olika referensramar

och värderingsgrunder. Emellertid utgör bruket en sådan central del att kulturen innefattar

ortens invånare i stort. Bruksorganisationens dominans i människors liv gav både en fram-

och en baksida med konsekvensen att de anställda fick betala ett visst pris för den omsorg

som bruket erbjöd. Bruksandan kunde alltså spegla olika verkligheter beroende på vem man

talar med och i vilken tid som det relateras till. Under 1900-talet har innebörden symboliserat

en rad skilda kännetecken, från vikten av hierarki och kontroll i det patriarkala brukssamhället

till ett fokuserande på samarbete under fackrörelsens intågande. Efter stålkrisens tid med

början på 1970-talet ingår istället inslag av passivitet och ett motstånd mot förändringar. Dock

beskrivs vissa gemensamma drag som hävdas prägla brukssamhället i stort, såsom trygghet

och familjekänsla samt misstänksamhet mot initiativtagande och kreativitet.

Med andra ord kan bruksandan och dess olika sidor erfarna av respondenterna i vår studie

förklaras med hänvisning till resonemanget ovan. I likhet med Gemeinschaft grundades också

brukssamhället på värderingar i enlighet med organisationens intressen. Att, så att säga

uppmuntra passivitet och en lägre initiativförmåga för att värna om den kollektiva

gemenskapen är brukets svar på en preventiv strategi som kan spåras ännu till dagens

samhälle.

Den normativa bild som respondenterna ger av den typiska hagforsingen är ytterligare ett

exempel på hur preventiva strategier kan tänkas manifesteras. På frågan om en det finns en så

kallad typisk hagforsing och vad som i så fall kännetecknar en sådan ger respondenterna ett

flertal liknande svar. Stereotypt manliga egenskaper framhävs; en typisk hagforsing illustreras

som en stöddig, kaxig person som är väldigt sportintresserad. Mattias nämner också yttre

attribut och säger att han kommer att tänka på en skäggig man som är lite gubbig av sig och

som ”inte bryr sig så mycket”. Hagforsingar ses också som äldre, vrånga och ”stöniga”. Enligt

Johannes är en hagforsing också någon som ha lätt att döma andra. En typisk hagforsing anser

att ingen får vara bättre än någon annan. André tar emellertid avstånd från detta, han säger sig

inte vara sådan, utan poängterar att han tycker att det är bra att det finns de som är

  30  

annorlunda. Respondenten tar sin pappa som ett exempel på en typisk hagforsing. En som är

störst, starkast, stöddig och som ingen sätter sig upp emot. André säger också att han tror att

hans pappa skulle vara mindre stöddig om han vore från en större stad. Vidare understryker

André att det inte är alla som bor i Hagfors som är ”riktiga hagforsingar”. En riktig hagforsing

är enligt honom kärig och väldigt tuff av sig. Egenskapen ”kärig” används frekvent av

respondenterna. De som framförallt lever upp till epitetet ”riktiga hagforsing” är enligt

respondenterna ”äldre gubbar”. För att veta exakt hur en hagforsing är behöver en enligt

André emellertid ha flyttat från Hagfors och sett orten med nya ögon. Äldre ”typiska

hagforsingar” säger enligt respondenten: ”Öhhhh! Bo kvar i Hagfôrs!” Och för att

levandegöra utsagan drar han också upp axlarna och spänner ut armarna som för att gestalta

en stor och kaxig person.

Beskrivningen av en ”typisk hagforsing” som negativ ger också Andrea. Hon menar att en

typisk hagforsing är trångsynt, att hen ofta skyller ifrån sig och att många i Hagfors har en

”orka inte”-attityd. Att avvikelser från gängse norm kan resultera i att det ”snackas bakom

ryggen” påtalar både Lina, Per och Malin. I Hagfors vet alla allt om alla och sticker du ut från

gängse norm kommer det att pratas om dig, menar de.

De karaktäristiska särdrag som respondenterna radar upp gällande en typisk hagforsing kan

alltså ses som ett exempel på en preventiv strategi. En typisk hagforsing är en som anser att

ingen får vara bättre än någon annan. Med andra ord ska ingen sticka ut; skötsamhet är

centralt och det kollektiva värdet betonas. Här har André en hel del att säga. Med sin far som

exempel beskriver han en stöddig och kaxig person som med offensiva undertoner uppmanar

att man bör bo kvar i Hagfors. Karaktäristiska kännetecken som beskrivs av respondenterna

har också i huvudsak drag av klassiskt manliga sådana. Ordet ”kärig” – vilket kan vara uttryck

för en övermanlighet – används frekvent och kan förstås med utgångspunkten att regionens

genus historiskt sett har präglats av den manliga normen. Att den rådande normen betecknas i

enlighet med manliga egenskaper kan i sin tur härledas till att det genus som präglar regioner

med bruket som arbetsstrukturell form fastställs som just manlig (Bergdahl et. al 1997). Järnet

är en manlig domän och dess arbetare utgörs således av män. Den kollektiva gemenskapen är

centrerad kring järnverkets existens och att ortens invånare fortsätter att värdesätta det som

håller regionen samman är en fundamental drivkraft hos den typiska hagforsingen. Fenomenet

att det ”pratas bakom ryggen” på dem som sticker ut från gängse norm ingår också i den

preventiva strategins verkningsområde. Detta påtalar, som tidigare sagt, också både Lina, Per

och Malin. Också betydelsen av att ”alla känner alla” är av vikt i ett samhälle präglat av

Gemeinschaft. Med hjälp av preventiva strategier motarbetas de som avviker från den

  31  

kollektiva normen och de moraliska värdena hos Gemeinschaft bevaras på så sätt också på

bruksorten Hagfors.

4.1.3 Idrotten – en kultur

Idrotten och bruket har historiskt sett varit nära sammankopplade med varandra på

bruksorten. Förhållandet dem emellan diskuteras i Bruksanda – hinder och möjlighet?

(Bergdahl et. al 1997). En av författarna, Janzon, menar att idrotten och bruket hör ihop. I ett

led att säkra arbetskraften på orten uppmuntrades laganda och kollektiv gemenskap. Janzon

använder också Hagfors som ett exempel på en kommun med en förhållandevis tidig

etablering av idrottsrörelsen. Det lokala bruket, Uddeholmsbolaget, beskrivs inte bara som en

arbetsgivare utan också som kommunens samhällsbyggare. Bruket gav inte enbart ett

väsentligt ekonomiskt stöd utan försåg också idrottsrörelsen med den mark som

idrottsanläggningarna byggdes på. Att främja ungdomens anknytning till orten och samtidigt

signalera de kollektiva prestationernas betydelse framför de individuella är centralt.

Idrotten spelar en central roll i Hagfors. Det är ett påstående som samtliga våra respondenter

ger uttryck för. För Malin är Hagfors synonymt med innebandy. Malin pratar rentav om att

innebandy är ”Hagfors drivkraft”. Gällande sportens betydelse sägs idrotten innefatta både en

hierarki, när det kommer till såväl andra fritidsaktiviteter som lag emellan, samt vara

väsentlig ifråga om den egna identiteten. Vissa sporter har också högre status än andra. I

Hagfors kommer en utanför om en inte håller på med innebandy eller ishockey. Andra

aktiviteter såsom bowling, ridning, löpning och skidåkning ses som ”små grejer”, vilket

Johannes ger uttryck för. Enligt respondenten är det en trend att alla tränar. Han säger också

att många tränar för att må bra och för att det är snyggt. En ser mer välvårdad ut om en är i

bra form. En av respondenterna, André, menar också att sporten är den enda anledningen att

flytta till Hagfors. I sammanhanget efterfrågas möjligheter till andra fritidsintressen av

samtliga kvinnliga respondenter. Männen ger däremot inte uttryck för denna önskan.

”Det är utifrån innebandy och ishockey som är den mesta punkten i Hagfors. Att innebandy är

liksom det som folk verkligen rör sig runt, men för oss som inte är så intresserade finns inte så

mycket. Jag gick på rytmisk gymnastik, vi hade en förening i det ett tag men nu häromdagen fick

jag höra att de fick lägga igen den för att det fanns brist på personal.”

Sara

  32  

Intresset för kultur är som vi tidigare nämnt svalt; flera respondenter säger sig inte ha ”någon

större koll” eller vara särskilt intresserade. Malin har dessutom svårt att definiera begreppet

kultur. Endast en av respondenterna, Andrea, nämner kultur som något av stor betydelse och

som ett sätt att tänka. Hon är också den enda av våra respondenter som nämner

kulturevenemanget ”Kulturnatta” – där ungdomar erbjuds möjligheten att uppträda, ställa ut

sin konst, spela musik och framföra dikter. Hon berättar vidare att det har satts upp

teaterpjäser i Hagfors och menar att hon har ett intresse för kultur i och med att hennes

mamma ofta tar med henne och familjen på museum och konstutställningar.

Inom ramen för kultur ges ortens biograf en relativt stor betydelse. Hälften av

respondenterna, Johannes, André, Sara och Lina, säger dock att de prioriterar att åka till

Karlstad när det kommer till nöje och shopping.

Både Mattias, Johannes och André nämner Eldfesten som exempel på ett kulturevenemang.

Johannes berättar att det är ett arrangemang som äger rum i slutet av augusti och att ”där

brukar det väl vara en två, tre band som spelar.” Mattias säger att ”det är mycket musik i alla

fall” och André ger uttryck för att han gärna skulle vilja att det fanns fler evenemang som likt

Eldfesten och Svenska rallyt attraherar en större publik.

”Det skulle väl vara roligt om det fanns lite mer att göra här alltså. Om det fanns liksom fler

grejer som var lika stort som Eldfesten och rallyt liksom, det kommer ju hit folk i alla fall. Det

händer ju någonting här så det är ju roligt liksom. Då skulle det ju vara roligt om det fanns lite

mer saker liksom… ”

André

Gemensamt för merparten av våra respondenter tycks alltså vara att när de pratar om

fritidsintressen då är det idrott det handlar om. Kultur är det egentligen bara Andrea som

pratar om som ett fritidsintresse. Gällande Hagfors beskrivs idrotten som det dominerande

draget i regionen och dess förutsättningar uppmuntras i allra högsta grad. Även om vissa

respondenter i vår studie påtalar Svenska Rallyt som ett exempel på kulturevenemang tycks

de inte reflektera över att det i själva verket är sporten som är den dominerande kulturen i

Hagfors. Alla säger sig dock vara delaktig i idrotten och att idrott är både identitetsskapande,

gemenskap och själva drivkraften på orten det är de också eniga om. Hagfors är innebandy,

säger de. Och hockey.

  33  

Ett liknande mönster konstateras av Aronsson et. al (2013) gällande ungdomars inställning till

ortens kännetecken. Att framhäva en regions olika särarter och vad som gör platsen unik i

jämförelse med andra orter uppges vara en nyckel till regional utveckling och tillväxt:

”Receptet är att framhäva den lokala historien och kulturen, fräsch miljö, shoppingmöjligheterna

och nattlivet. Alltså är det en fråga om en kombination av kultur, natur och konsumtion –

upplevelser av hektiskt och lugnt liv. Evenemang av olika slag är också ett sätt att marknadsföra

en plats. Det kan vara fråga om sport, musik eller någon annan typ av kulturevenemang”

(Aronsson et. al 2013, s. 46f).

Respondenterna i vår studie nämner alltså upprepade gånger Svenska Rallyt, Speedway samt

innebandy- och hockeygymnasiet som något en förknippar med Hagfors. Sport är med andra

ord en kultur som de alla är en del av. Respondenterna talar om sitt fritidsintresse i ordalag

som antyder att de inte bara förknippar sporten med den egna personen, utan att det också

handlar om ortens specifika kännetecken. I likhet med resonemanget fört av Aronsson et. al

(2013) används sporten som varumärke och marknadsför Hagfors utåt för att på så sätt ge en

motvikt till globaliseringens homogeniseringsaspekter. Att trycka på en plats unika karaktär

blir nyckeln till dess överlevnad. Dessutom skall denna karaktär, denna särart, utgöra ett

symboliskt koncept som i sin tur skapar ett band mellan invånare och plats. Det framhålls att

en regions varumärke bör ha sitt ursprung i den lokala kulturen eller värdesystemet, som i sin

tur ”kommunicerar en historia” (Aronsson et. al 2013, s. 47).

Med hänvisning till Regionförbundet i Kalmar diskuterar Aronsson et al (2013) vidare hur

en region med stark profil bidrar till en hållbar utveckling inom kommunen. Genom att ortens

invånare tar till sig de aktiviteter som erbjuds knyts också ett band till platsen. Fritiden blir

således mer meningsfull och sannolikheten ökar att ortens invånare stannar kvar. De regionala

förutsättningar i form av gynnsamt klimat för idrottsutövande som respondenterna i Hagfors

ger uttryck för blir en del av ortens överlevnadsstrategier. Marknadsföring anses rent av säkra

befolkningstillväxten; nyetableringar sägs öka, självkänslan stärks, utflyttare återvänder – och

ungdomar stannar kvar (Aronsson et. al 2013).

  34  

4.2 Platskänsla

Här behandlas svar om hur individerna förhåller sig till bruket respektive orten samt vilka

faktorer som spelar in då respondenterna resonerar kring att stanna kvar i Hagfors eller att

flytta därifrån. Slutligen tar vi upp de emotioner som lyfts fram i respondenternas utsagor i

relation till mentaliteter.

4.2.1 Brukets betydelse för respondenten

Att bruket spelar en avgörande roll för regionen har vi konstaterat att samtliga respondenter

ger uttryck för. Emellertid behöver inte bruket nödvändigtvis ha någon betydelse för

respondenterna på det personliga planet. Att Hagfors förknippas med järnverket innebär alltså

inte per automatik att respondenterna i fråga anammar bruket som en del av deras identitet.

Sara tror att bruket spelar en stor roll för Hagfors kommun eftersom det genererar

arbetstillfällen. Hon berättar att huset som hennes pappa bor i ligger alldeles intill järnverket

och att hon brukar titta på järnverket. På frågan om bruket betyder något för henne

personligen svarar hon dock ”Ja… det är väl bra för Hagfors, att det finns något som håller

Hagfors vid liv.” Andrea, som också bor i nära anslutning till järnverket, besvarar samma

fråga med ett skratt och säger sedan:

”Det betyder ingenting. Det är inget intresse för mig, det är högljutt och det smäller ibland på

kvällarna. Men jag vill inte jobba där, jag vill inte vara där alls. Jag ser inget intresse i det så,

utan de som vill vara där de får vara där, men det spelar inte mig någon roll egentligen vad som

händer. Eller jo, om det stängs ned skulle det vara jättedumt för ekonomin. Men just för mig

spelar det ingen roll så.”

Andrea

Mattias menar att järnverket har en stor betydelse för industrin, han har emellertid svårt att ta

ställning till om bruket betyder något för honom personligen eftersom han helst vill jobba på

Metso där också flera av hans släktingar arbetar. Dock förmodar han att järnverket kan

innebära en gemenskap eftersom järnverket och Metso ligger intill varandra och att de

anställda ”de delar väl badhus och sånt där”.

André menar att järnverket betyder mycket för Hagfors eftersom det skapar många

arbetstillfällen. Han har svårt att se att Hagfors skulle kunna existera utan järnverket eftersom

många av ortens mindre företag har järnverket som arbetsgivare, och i och med det anser han

att järnverket betyder ganska mycket för honom också. Även Johannes ger uttryck för att

järnverket betyder mycket för honom personligen. För Johannes innebär det en trygghet och

något att ”falla tillbaka på”:

  35  

”Att känna att ifall att det inte skulle löna sig att läsa vidare, eller om jag skulle falla tillbaka hit,

att jag har varit ute någonstans så finns det ju alltid… Jag har ju väldigt med kontakter så jag kan

få något arbete om det skulle vara så, eller att jag vet att så länge det går bra för Uddeholm så

finns alltid Hagfors kvar…”

Johannes

Både Lina och Per ger uttryck för att järnverket är något som hagforsingarna är stolta över.

Vad gäller Lina så har hon emellertid svårt att precisera vad järnverket betyder för henne

personligen, hon uttrycker det mer generellt ”att man känner en trygghet i att det ändå står, att

kommunen faller ändå inte, liksom.” Per däremot säger att järnverket har en jättestor

betydelse både vad gäller ekonomin och möjligheterna att få jobb. Han menar också att

järnverket har stor betydelse för honom personligen i och med att hans pappa arbetar där.

På samma sätt som Lina och Per ger också Malin uttryck för att järnverket är något som

hagforsingarna är stolta över. Hon menar också på att eftersom järnverket betyder mycket för

Hagfors så betyder också mycket för henne personligen. Malin ger därmed uttryck för en helt

annan anknytning till bruket än vad Andrea här ovan gör. Medan Malin formulerar en

känslomässig förbindelse till järnverket har Andrea svårt att se någon som helst länk mellan

järnverket och henne själv. Hon ger istället uttryck för att hon inte alls vill vara där och att det

inte spelar henne någon roll vad som händer med bruket.

Trondman (2001) belyser frågan om ungdomars inställning till att antingen stanna eller flytta

från orten som en fråga också om den sociala bakgrundens roll. Den största skillnaden uppges

vara att medan tjänstemannabarnens inställning på ett tidigare stadium tycks vara fokuserat på

ett liv utanför Hällefors så uppvisar arbetarbarnen, främst pojkarna, en längre resa från att se

Hällefors som framtida hem till att inte längre göra det. Här åskådliggörs inte bara en skillnad

i klass utan likväl en skillnad när det kommer till könsaspekten. Trondman menar att det är

främst flickorna från tjänstemannahem som uppvisar en stigande medvetenhet om att ett liv

på hemorten inte är ett alternativ för dem.

Med anledning av att de manliga respondenterna i vår undersökning som säger sig ha

arbetarbakgrund i högre utsträckning vill stanna på orten är Trondmans slutsatser relevanta i

sammanhanget. I kontrast tar de kvinnliga respondenterna, framförallt Andrea som har

tjänstemannaföräldrar, ett markant avstånd från orten. Andrea säger sig vara helt övertygad

om att hon är färdig med Hagfors. Och även om Trondman menar att det i årskurs nio i stort

sett inte finns några ungdomar i Hällefors som säger sig vilja bo kvar livet ut, poängterar han

att ”tjänstemannabarnen tycks dock oftare, men inte förrän de blir tonåringar, på ett mer

markerat sätt ta avstånd från att bo i Hällefors” (Trondman 2001, s. 10). Som tänkbar orsak

  36  

resonerar han kring begreppet möjlighetsstrukturer. Han menar att barn från tjänstemannahem

på ett tidigt plan är medvetna om att de möjlighetsstrukturer som lämpar sig för dem som

social grupp finns i urbana miljöer. Då kan det exempelvis handla om utbildning, jobb och ett

umgänge med de så kallade rätta människorna som en del i framtidsutsikterna.

Tjänstemannabarnens skilda positioner och dispositioner i jämförelse med arbetarbarnen

anses enligt Trondman vara en orsak till att de i högre grad bryter sig loss. Som i Andreas fall

kan sökandet efter de rätta möjlighetsstrukturerna bidra till att hon vill bryta sig loss från

Hagfors, vilket också skulle kunna härledas till den position som hennes sociala bakgrund

utgör. Möjligheten till utbildning och arbete i linje med den klass som hennes föräldrar tillhör

bringar alltså en längtan till de miljöer där detta är realitet; staden. Arbete på bruket ses inte

som ett alternativ varken när det kommer till de könsroller som erbjuds på orten eller den

klassindelning som råder. Att Andrea så starkt motiverar valet att flytta kan alltså knytas till

Trondmans resonemang om den sociala bakgrundens betydelse i förhållande till bruksorters

och dess invånares framtidsutsikter.

4.2.2 Hagfors är lugnt och tryggt

Samtliga våra respondenter tycks uppleva Hagfors som en trygg plats. Mattias beskriver det

som litet och mysigt. Han säger att Hagfors är ”en liten stad med mycket gemenskap” och på

frågan om vad Hagfors betyder för honom så svarat han kort och gott: ”I princip allt.”

Flertalet av intervjupersonerna använder också epitetet ”lugnt” när de beskriver Hagfors.

Johannes säger att Hagfors är lugnt, tryggt och att det är en bra miljö att växa upp i och i

liknande ordalag uttrycker sig även de andra respondenterna. Lina säger att Hagfors är hennes

hemplats och att närheten till naturen genererar ett lugn och Sara ger uttryck för att det är

tryggt att bo på ett och samma ställe i hela sitt liv eftersom en känner omgivningarna. Per

säger att han upplever att Hagfors är trygghet och ett mysigt ställe där en får lugn och ro. Han

säger också att oavsett om han kommer att flytta ifrån Hagfors så kommer det alltid att vara

hemma. Detsamma säger Sara och Malin. Sara upplever att Hagfors är samlingspunkten för

vänner och familj och att det alltid kommer att vara så oavsett var hon än flyttar. Malin

uttrycker tillika en tacksamhet över att hon har fått växa upp i just Hagfors.

”Men det är väl att man har fått växa upp på ett tryggt sätt och ett väldigt lugnt sätt. Det händer ju

inte så mycket här… Men, jag vet inte. Ja, det är nog det. Så känner jag i alla fall, att jag är glad

att jag har fått växa upp på ett bra och tryggt ställe som det inte händer så mycket i.”

Malin

  37  

Även Andrea ger uttryck för att Hagfors är en bra plats att växa upp på. Både Andrea och

Lina formulerar dock en önskan om något mer. Enligt dem är Hagfors en bra plats att befinna

sig på som liten, men som Lina uttrycker det så har hon insett att om en vill komma

någonstans i yrkeslivet så måste en flytta ifrån Hagfors. I dagsläget anser både Lina och

Andrea att Hagfors är ”lite tråkigt.” Per påtalar att det att bo på en mindre ort, i jämförelse

med en större, kan innebära att en kommer närmare familjen på grund av det begränsade

utbudet. Dock menar Per att för mycket umgänge kan bidra till ett behov av att vilja frigöra

sig ifrån dem. Också Malin menar att det att bo på en större ort kan leda till en ökad kunskap

men på bekostnad av trygghet. I storstäderna finns också ett större utrymme för individualism

än på småorter. En orsak till detta kan härledas till bruksandans värderingar och normer för att

bevara kollektivets intressen. Brukets dominans gav också en misstänksamhet mot

initiativtagande som potentiellt kunde hota dess position. Individuella prestationer genom att

avvika från ”ledet” sågs därför inte med blida ögon (Bergdahl et. al 1997).

Lina menar att det inte finns något för ungdomarna i Hagfors att göra och på frågan om vad

Andrea och hennes vänner brukar göra på helgerna så svarar hon:

”Alltså du, det är inte som att vi går ut på stan på nattklubb eller vi går ut och dricker. För det går

inte. Vi har en bar men det finns inga där liksom och det finns ingenting att göra utom att gå

omkring och frysa i princip för det finns inga människor ute heller.”

Andrea

Sara är lite mer tvehågsen. Å ena sidan säger hon att det inte finns så mycket att göra för

ungdomar i Hagfors, å andra sidan framhåller hon att en av de positiva aspekterna med att

växa upp i Hagfors är att en kan aktivera sig för en billig penning:

”Det är väl det som är rätt så bra här i Hagfors, att det finns inte, alltså… Även om det finns så

lite tillgångar på saker man kan göra så är det rätt så billigt. Man kan gå ner och bowla för 25

spänn. Och ändå kan man liksom spela någon timme eller så. Så ändå kan man ha kul om man

tänker på vad man vill göra.”

Sara

Respondenterna diskuterar även geografiska avstånd. När Lina började gymnasiet kunde hon

inte längre bo varannan vecka hos sina respektive föräldrar av den anledningen att ett busskort

är för dyrt. Hennes pappa bor på landet utanför Ekshärad. Också Sara påtalar konsekvenserna

av stora avstånd. Om en bor utanför Hagfors tätort kan det enligt henne vara svårt att delta i

  38  

vissa aktiviteter. Detta tror hon kan innebära att en kan bli mer utstött. Johannes säger

däremot att han värdesätter att han har kunnat ta sig dit han vill själv eftersom han anser att

det är korta avstånd inom kommunen. Han beskriver sig som en naturmänniska och menar att

naturen finns nära till hands, vilket han tycker är ”jättehärligt”.

I fråga om naturens betydelse för respondenterna svarar Lina att hon tränar ofta och ger

uttryck för att det finns gott om motionsspår i skogarna runt Hagfors. Vikten av natur kopplas

därmed till idrottens fält.  

 

4.2.3 Hagfors är ishockey och innebandy

Till synes är det inte kultur som våra respondenter i första hand relaterar till när de relaterar

till Hagfors. Idrottens betydelse tycks vara det mest väsentliga. I synnerhet hockey- och

innebandykulturen framhålls av respondenterna, och dess vikt tycks vara så central att den ses

som större än ”bara” ett fritidsintresse. Malin säger att Hagfors är synonymt med innebandy

och Sara poängterar sportens gemenskap. Enligt henne finns heller inte så mycket annat att

tillgå. Hälsa och träning uppges vara fundamentalt så till den grad att sporten är

gemenskapsgrundande – att de som inte sysslar med sport riskerar att hamna i ett utanförskap.

Vilka som blir ens kompisar beror enligt Sara på vilka intressen en har. Kompisgäng enas

kring gemensamma intressen och de som inte har samma intressen exkluderas. Enligt henne

kan en se på en person om hen tillhör hockey- eller innebandygänget eller om en är ”lite

överallt”. Och detta är enligt henne något en enligt lär sig att se. Vilka en umgås med beror

också på vilken årskull en tillhör samt vilket fritidsintresse en har.  

”Om man inte håller på med någon fysisk träning är det som att ’men gud, vad gör du annars?’.

Det är väldigt mycket som utgår från det, att man just ska hålla på med träning. Någon slags

träning i alla fall, annars känner man sig något så där utanför.”

Sara

För respondenterna är alltså sporten identitetsstiftande; de inte bara utövar idrott, de tar den

även till sig som en del av den egna personen. När Mattias ombeds beskriva sig själv svarar

han inledningsvis med att definiera sig som en ”hockeypôjk”. Han påtalar också en stolthet i

att vara delaktig i Viking, ortens idrottsförening. Att vara ”hockeypôjk” innebär enligt Mattias

status. Också Per identifierar sig med idrotten och på frågan om hur han skulle beskriva sig

själv svarar han:

  39  

”Sportig. Jag gör inget annat än sportar. Jättesportintresserad, allt handlar om det. Och utöver det

tycker jag om att hålla igång. Jag klarar inte av att sitta still, till exempel. Det går inte. Jag är

väldigt aktiv”

Per

För Malin är Hagfors synonymt med innebandy, vilket hon också pratar om som ortens

drivkraft. Intresset för innebandy spelar även en central roll inom familjen; innebandy är det

gemensamma intresset familjen samlas kring. Även om hon tillägger att systern inte deltar i

just den specifika sporten så är ändå idrottsintresset centralt i hennes familj:

”Det är liksom innebandy framför allt. Jag har ju en bror som spelar i Karlstad IBF och där är

väl… Där får vi vara mycket. Men sen spelar jag innebandy och sen har jag en syster som inte

spelar innebandy. Men mycket tid går åt till innebandy och det är väl det vi gör mest. Och vi är

en väldigt sportintresserad familj så det är typ det det går ut på i våran familj.”

Malin

4.2.3.1 Rivalitet?

Ingen av våra respondenter säger sig uppleva någon rivalitet mellan grupper i Hagfors. Om

det spelas på rivalitet är det mest på skoj och handlar snarare om sporter än om människorna i

sig. André och Malin pratar dock om en eventuell rivalitet mellan Hagfors och Munkfors men

säger att också detta främst gäller inom idrotten. Malin tillägger att denna rivalitet lärs in som

liten. André säger sig också ha hört att hagforsingar inte tycker om munkforsingar. Han

tillfogar dock att han själv inte har haft några större bekymmer med ”dem”.

André säger också att rivaliteten mellan Hagfors och Ekshärad är något som de som är över

30 år ägnar sig åt. Enligt honom är rivalitet ingenting som en kan tillskriva den yngre

generationen, han menar att det är någonting som har ”växt bort”. Likadant är det med

rivaliteten mellan Hagfors och Munkfors. Den påstådda rivaliteten mellan Hagfors och

Ekshärad tror Lina bottnar i ekshäringarnas besvikelse då kommunerna slogs samman; att

ekshäringarna anser att de blir bortprioriterade. Hon menar emellertid att hennes generation,

som inte vet om något annat, inte lägger någon vikt vid detta.

Att rivalitet företrädesvis är en generationsfråga, bland dem i 30-årsåldern och uppåt,

framhåller också Per. Per säger att i Hagfors finns ingen uppdelning beroende på i vilket

område en bor. Hagforsingar dömer inte varandra utifrån var de bor på samma sätt som han

tror att de gör i större städer.

  40  

Mattias menar att det visserligen finns områden som kategoriseras som ”bättre eller sämre”

även i Hagfors, men att detta är något som en inte lägger någon större vikt vid. Detsamma

säger Johannes som menar att det är oväsentligt i vilket bostadsområde ens kompisar bor.

Per pratar också om att det inte finns någon segregation i Hagfors på samma sätt som det gör i

större städer. En nyckel till avsaknad av rivalitet menar Lina beror på Innebandy- och

hockeygymnasiet, vilket har bidragit till att det blir en ökad mångfald i Hagfors. Att

människor liksom ”blandas mer”.

När det handlar om identitet och kopplingen till samhället menar Hammarén & Johansson

(2009) att det är den kollektiva tillhörigheten som avgör hur vi ser på oss själva. I anslutning

diskuteras ungdomars identitetsarbete och den reflexivitet som präglar tonårstiden. Här

centreras identitetens grund kring ett likhetstänkande uppbyggd på gemensamma intressen,

erfarenheter och målsättningar. I vår studie betonar respondenterna idrottens roll som

fundament för gemenskap och identitet. I synnerhet hockey- och innebandykulturen framhålls

av respondenterna och dess betydelse tycks också vara så central att den ses som större än

”bara” ett fritidsintresse. Sporten inte bara utövas utan ger upphov till identiteten; för Mattias

är hockey synonymt med det egna jaget. Att också Per hänvisar till sporten på frågan om hur

han skulle beskriva sig själv ingår i resonemanget kring identitet som en produkt av

gemensamma intressen. Den så kallade förställda gemenskapens grunder finns i detta

likhetstänkande, precis som samtliga respondenter framhåller sporten som ett tydligt regionalt

mönster. Identitetsbegreppet som del i kollektiva värderingar kring platsens förutsättningar

ger alltså ett perspektiv på den betydelsefulla roll som länken mellan individ och kultur

spelar. På samma sätt menar Kåks (1997) att platsens historia och kollektiva normer utgör

betydelsefulla faktorer som medverkar till att bygga individens identitet. Också Ekman (1997)

framhåller aktiviteter såsom kommunfestivaler och liknande kulturevenemang som del i

arbetet att stärka såväl social gemenskap som den lokala identiteten. Likväl handlar det om

ekonomiska mål och ökad lönsamhet.

4.2.4 Mentaliteter; emotioner

I fråga om emotioner uttrycker vissa respondenter en dubbelhet när det kommer till den egna

tillhörigheten. Malin säger sig känna en stolthet över att vara från Hagfors men framhäver det

samtidigt inte heller. Hon menar att det är ingenting som en går runt och säger. Också

Johannes delar denna inställning. Han varken skäms eller är stolt över att vara från Hagfors,

det finns ingenting att vara särskilt stolt över enligt honom. Dock kan andra från större städer

se ned på en. Han menar också att hagforsingar är kaxiga utan grund och funderar kring om

  41  

det kan vara så att de har ett mindervärdeskomplex vad gäller exempelvis utbildning. Likaså

framhåller André denna iakttagelse. Han menar att personer från mindre orter lätt kan känna

en osäkerhet och underlägsenhet. Som hagforsing håller en sig mer i bakgrunden vid möte

med storstadsmänniskor. Även om han också anser att det inte finns något att skryta om

gällande Hagfors. Andrea hävdar att det är sällan någon uttrycker en stolthet i relation till

Hagfors. De gånger det sker är enligt respondenten när det har gått bra i en lagsport eller i

samband med rallyt. I övrigt anser respondenten att attityden mestadels är, som hon uttrycker

det, ”öhhh…”:

”Ja, man känner sig inte stolt. Eller jo kanske över rallyt, det är väl det. Eller att Hagforslaget har

vunnit i innebandy eller att Hagfors har gjort någonting annat bra. Men det är inte ofta som man

känner den här Heja Hagfors-känslan. Förutom när det kommer till lagsporter eller såna saker.

För det mesta är det: ‘Öhhh…’”

Andrea

Vad som däremot bidrar till stolthet är ”lyckade” hagforsingar, menar Sara. När en hagforsing

lyckas med något så innebär det att hela orten lyfts. Simmaren Anders Olsson är enligt

respondenten ett exempel på någon som ”representerar” Hagfors och som hagforsingarna

pratar om med stolthet. Johannes går steget längre och säger att han tror att de flesta

hagforsingar är stolta över Hagfors och vill visa upp orten, att ”en del anser till och med att

Hagfors är bäst i världen” vilket respondenten önskar att han också kunde säga. Han gör det

emellertid inte eftersom han säger sig veta att så inte är fallet, mestadels för att han anser att

politiker tar fel beslut om bland annat skolan och slalombacken. Johannes tillägger att han

gärna vill representera Hagfors och att han hoppas kunna bidra till att orten växer.

”Jag skulle vilja representera Hagfors så mycket som jag bara kan. Det är som sagt ingen stor ort

och en vill ju gärna att det ska växa. Som på 60-talet var det ju väldigt stort säger dom, vilket jag

inte vet någonting om men det är något som jag gärna skulle vilja uppleva igen. Alltså, det är

något som jag gärna skulle vilja uppleva, att se Hagfors som det var då och jag hoppas väl bara

på att det kan bli bättre och bättre”

Johannes

I samband med beskrivningen av en typisk hagforsing uttrycks en skamfylld förhållning till

den egna dialekten. Sara menar att hagforsdialekten inte utmärker en hagforsing på något

positivt sätt. Också Andrea framhåller att hon kan bli retad för sin dialekt; att hon känner sig

och blir behandlad som en ”lantis”. Dock skäms hon inte över att komma från Hagfors, även

om hon inte heller identifierar sig som en sådan. Också André säger att en får epitetet

  42  

”bonnlurk” och att många påpekar ens dialekt i negativa ordalag när en kommer från Hagfors

och besöker andra orter eller städer.

Också negativitet anges vara ett typiskt drag för hagforsingar, vilket Lina påpekar men själv

inte kan känna igen sig i. Hon säger att det klagas mycket över bristen på jobb, lägenheter och

politiken, samt den redan för trånga skolan. Ortens nya storskola menar Per ger upphov till

otrygghet för de yngre eleverna. Själv skulle han inte ha känt sig trygg i en sådan stor skola

vid deras ålder. Per anser att många i Hagfors är väldigt stolta över järnverket och att det är

känt i hela världen. Järnverket anses också vara Hagfors signum. Enligt Per är hagforsingarna

delade i två läger där ena sidan är stolt och den andra helst vill flytta från Hagfors så snart

som möjligt.

Lina delar uppfattningen att idrotten bidrar till den lokala stoltheten på orten, att det är över

bruket och innebandyn som det skryts mest. Denna mentalitet menar hon även förekommer på

mindre orter med en inbördes tävlan dem emellan. Även motorsporten, Valsarna och Rallyt

sätter Hagfors på kartan, säger hon. Lina säger sig också ha fått höra i skolan att det finns

många duktiga och ambitiösa elever i Hagfors. Per framhåller visserligen att motorsport är en

del av stoltheten men efter Valsarnas konkurs har stoltheten bytts ut mot skam. Det anses som

tabu att vara stolt över Valsarna, ortens Speedwaylag.

Mattias menar i sin tur att inte ”göra bort sig” bidrar till att vilja vara kvar på orten. Enligt

honom innebär det en stolhet och status att vara med i Viking, den lokala idrottsföreningen.

De som flyttar känner ej samma stolthet. Respondenten tror också att det finns en stolthet i att

vara hagforsing. Mattias säger också att eftersom han inte har gjort bort sig i Hagfors, så anser

han att han ”ligger bra till” och att han då också har möjligheten att stanna kvar.

Om emotioners roll och slagkraft diskuterar Starrin & Dahlgren i Emotioner, vardagsliv och

samhälle (2004). Framförallt skambegreppet är centralt för att förstå sociala interaktioner och

dess upprätthållande av normer. Med anledning av att Mattias framhåller vikten av att inte

“göra bort sig” som ett led i att kunna stanna kvar på orten kan hans påstående grundas i den

fundamentala del som emotionen skam utgör i sociala samspel.

Inledningsvis är den tyska sociologen Norbert Elias (Starrin & Dahlgren 2004) och hans

sociologi kring det specifika begreppet av relevans. Enligt Elias kan skam härledas till

civilisationsprocessen, alltså den utveckling som skett kring exempelvis etikettsregler och

accepterade beteenden, som en komponent i en samhällsstrukturell social kontroll. I studien

nämns de negativt förknippade epiteten ”lantis” och ”bonnlurk” som värdeladdade skällsord

för respondenterna. Underförstått ligger alltså en värdering om vad dessa epitet innebär, vilket

av våra respondenter uttrycks vara en grund för skam. Här utgör samhällets värderingar

  43  

grunden för vad denna moraliska kompass kan utpeka som avvikande. Jämfört med

stadsmänniskan som norm utgör människor boende i småorter dessa avvikare, exempelvis

invånare i Hagfors i jämförelse med invånare i Stockholm. Ett flertal av respondenterna i vår

studie uttrycker ett mindervärdeskomplex gentemot staden. Bland annat framhåller André

denna iakttagelse; han menar att personer från mindre orter lätt kan känna en osäkerhet och

underlägsenhet. Som hagforsing håller en sig mer i bakgrunden vid möte med

storstadsmänniskor. Även i hans beskrivning av en typisk hagforsing ligger det underförstått

en brist på verbal förmåga hos denne. Som exempel tar André upp sin far; att han är ”störst

och starkast”. Vidare pekar han på att han ”skulle nog se skillnad om han var från en större

stad för då skulle han nog vara mer… Han skulle nog inte vara lika kaxig”. André reflekterar

med andra ord kring miljöns roll för karaktären och vilka samhällsnormer som gynnar ett visst

beteende i fråga om stolthet och skam. Att vara kaxig i Hagfors kan i högre grad vara

förknippat med stolthet än i större städer som exempelvis Karlstad. I sammanhanget är André

noga med att betona ett avståndstagande till detta beteende. Han känner således en skam över

faderns sätt att vara och är också den enda respondenten av männen som vill bryta med orten.

I sammanhanget trycker Simmel (Starrin & Dahlgren 2004) på jagkänslans roll vid

moraliska överträdelser, och menar att skam också är en självbetraktande känsla. Med

hänvisning till hans resonemang om hur skamkänslor som är knutna till det egna jaget blir

bortkopplade vid interaktion med främlingar, utgör också nära vänner relationer vars

förtrogenhet ett skydd från skamkänslor.

Simmel menar att som medlem i någon form av grupp eller förening mildras risken betydligt

för att skam ska uppstå i jämförelse med om individen agerar ensam. Enligt Simmel rör detta

inte minst unga människor; att så länge de tillhör en grupp och att den enskildes handlingar

motsvarar den andres förväntningar minimeras också det enskilda ansvaret och likaså risken

för att social skam skall uppstå. Mattias betraktar sig själv som någon som ”ligger bra till”,

vilket också kan grundas i att han är medlem i Valsarna och ortens hockeylag. Genom att

uppvisa det beteende som kollektivet förväntar sig undviker denne också risken för att social

skam skall uppstå. Att ”göra bort sig” kan alltså innebära att det föreligger en diskrepans i

gruppens förväntningar och individens faktiska handlande (Starrin & Dahlgren 2004).

Utgångspunkten mellan skam och självbetraktelse kan också härledas till Cooley och

spegeljaget (Starrin & Dahlgren 2004). Genom att jämföra oss själva med omgivningen ges vi

också verktygen för att definiera oss själva. Medvetenheten om att vi även finns i andra

människors tankar och vilken bild som utmålas av oss menar Cooley är av fundamental

relevans. Mattias uppfattning att han ”ligger bra till” kan därför vara en föreställning baserad

på den bild han tror att han sänder ut av det egna jaget. Här relaterar Cooley till de sociala

  44  

bandens karaktär. Dock framhåller författarna att Cooley inte utvecklade detta resonemang

(Starrin & Dahlgren 2004).

Där Cooleys resonemang slutade vidtog istället Thomas Scheff. Med utgångspunkten i

begreppet om spegeljaget relaterar Scheff känslor av skam till sociala relationer, där han

menar att skam uppstår ”i situationer när de sociala banden hotas. Skam är en signal på osäkra

och hotande sociala relationer och bör därför betraktas som en relationskänsla” (Starrin &

Dahlgren 2004, s. 88).

För Scheff är skam med andra ord också ett socialt eller kulturellt fenomen. Om de sociala

banden är otrygga och osäkra signaleras skam; om de är trygga och säkra upplevs stolthet.

Han menar också att relationer till synes kan verka fysiskt intakta, men grundas i själva verket

på osäkra sociala band. En person kan alltså välja att vara del av relationer som ett

undvikande av det andra alternativet, att vara ensam. Att vilja vara en del av ortens

idrottsförening behöver alltså inte nödvändigtvis betyda att de grundläggande behoven blir

tillfredsställda utan att individen i fråga helt enkelt väljer gemenskap framför ensamhet. Att

osäkra sociala band är bättre än inga alls.

I fråga om stolthet framlägger Scheff intressanta reflektioner. Att individen kan uppleva

skamkänslor vid ett negativt bemötande från omgivningen är redan konstaterat. Emellertid

pekar han också på hur ett bemötande av en ”för positiv art” på ett liknande sätt kan leda till

känslor av skam; individen kan uppleva att denne inte har gjort sig förtjänt av den hyllning

som utdelas. Som konsekvens kan individen i fråga uppleva de sociala relationerna som

instabila och ur balans, vilket i sin tur kan medföra en förlägenhet hos mottagaren. Också

termer som ”falsk stolthet” samt ”lånad stolthet” tas upp. Det förstnämnda syftar på en person

som i ett stadium av hybris väljer att överdriva sin egen kapacitet och förvrider verkligheten

för att erhålla respekt och en förbättrad självkänsla. Det senare anspelar istället på hur

individen söker förbättra självkänslan genom att identifiera sig med någon som denne ser upp

till, att ”en sporthjältes bragd kan t.ex. få en hel bygd att känna stolthet” (Starrin & Dahlgren

2004, s. 89).

Av våra respondenter uppger Sara detta scenario. Hon menar att när en hagforsing lyckas

med något så innebär det att hela orten lyfts. Simmaren Anders Olsson är enligt respondenten

ett exempel på någon som ”representerar” Hagfors och som hagforsingarna pratar om.

”Alltså, om man är en hagforsing som verkligen lyckas med någonting så tror jag att man lyfter

upp Hagfors lite mer, som till exempel vår simmare Anders… Ja, Anders representerar ju

Hagfors. Och han lyfter ju ändå upp “ja, vi har ju Anders” och sånt där. Ja, så det är ju ändå lite

typ “stoltfaktor”, eller vad man ska säga”.

Sara

  45  

I likhet med Cooley anser även Goffman (Persson 2012) att omgivningens bedömning om det

egna jaget är av fundamental betydelse. I sammanhanget används de närbesläktade begreppen

stigma och stigmastyrning, som syftar på relationen mellan individens identitet och samhällets

identitetsvärden. Om en individ avviker från normen, att denne ”gör bort sig”, kan också

förklaras i termer om att bli stigmatiserad i samhällets ögon. Med dessa värderingar i

bakhuvudet väljer alltså individen hur denne ser på sin egen identitet och vilka emotioner som

associeras.

På ett liknande sätt som Elias sociologi pekar på relationen mellan samhällets värderingar

och uppkomsten av skamkänslor uppvisar alltså Goffmans begrepp om stigma en nära

anknytning till vilka normer som uppmuntras i samhället. I samband med att våra

respondenter uttryckte skam över att bli förknippad med benämningarna ”lantis” och

”bonnlurk” kan deras uttalanden också ses som ett uttryck för en ofrivillig stigmatisering.

Som en konsekvens kan individen göra motstånd mot detta genom att aktivt konstruera sin

egen identitet. I sammanhanget tillade de att de inte heller kände sig som en hagforsing.

Genom att använda stigmastyrning gjorde respondenterna ett markerat avståndstagande där ett

refererande till den egna identiteten och dess tillhörighet utgjorde ett skydd. Det ofrivilliga

stigmat kunde således inte innefatta dem, och därmed undvek de även de skamkänslor som

följer i stigmats spår.

4.3 Föreställningar om framtiden

Som avslutande tema redogör vi för de föreställningar som respondenterna har om framtiden.

Vi frågade dem följaktligen hur de tror att deras tillvaro ter sig om tio år. Under rubriken

Kvinnorna lämnar bruksorten – männen stannar kvar diskuterar vi de faktorer som kan

tänkas spela in i valet att flytta eller stanna.

4.3.1 Fantasier om futurum

Per berättar att han drömmer om att få spela i högsta ligan i innebandy eller att jobba med tv.

Han säger att om han får möjligheten att spela i högsta ligan då vill han bo i Göteborg. Om

inte vill han helst vara bosatt i Hagfors.

Mattias dröm är att jobba på Metso, ha fru och barn och kanske ett hus. Han tror också att

han fortfarande spelar hockey.

Johannes tror att han har ett fast arbete, bor i hus med flickvän eller fru och funderar på att

börja bilda familj. Han funderar på om han vid den tiden har bott utomlands i ett par år, har

bott i andra städer och kanske återvänt till Hagfors eftersom han har insett att det är det bästa

stället.

  46  

Sara säger att hon inte riktigt vet hur framtiden ser ut men att hon hoppas att den är ljus.

Hon säger att om tio år har hon förhoppningsvis studerat färdigt och har ett arbete där hon

jobbar med händerna. Kanske bor hon i en stor lägenhet, eftersom hon inte vill bo i hus, och

kanske är hon tillsammans med någon.

Lina säger att hon tror att hon har klarat sig bra. Att hon har ett bra arbete som hon trivs

med, ett bra umgänge och att hon har börjat bilda familj. Helst ser hon att hon bor någon

annanstans än i Hagfors.

Malin berättar att hon tror att hon arbetar som socionom, bor i ett vitt hus i en större stad

och att hon har två barn, en flicka och en pojke, som båda spelar innebandy.

André tror att han har fått sitt första barn eftersom han har bestämt sig för att bilda familj

först när han är 28 år. Om han får drömma skulle han vilja bo i ett stort hus i Denver, USA

och spela i sitt favoritlag Colorado. André säger att han vill vänta med att skaffa barn

eftersom han tycker att en ska hinna göra en del annat först. Han berättar att han tror att hans

föräldrar fick barn för tidigt och att hans pappa inte han göra det han ville ha gjort innan han

blev förälder. Andrea säger att hon förhoppningsvis är färdigutbildad eftersom hon inte tror

att hon kommer att studera i mer än sex år, och att hon väldigt gärna vill ha fått ett jobb vid

det laget. Hon tror att hon bor i en större stad, kanske med en pojkvän. Hon säger att hon inte

vill ha börjat bilda familj än med anledning av att hon tycker att det är skrämmande att det är

så kort tid från det att en är färdigutbildad till dess att en har familj och inte har samma

möjlighet att prioritera sig själv framför andra. Hon refererar också till sina föräldrar som fick

barn sent i livet.

”Men jag hoppas att jag är aktiv också för många när de blir äldre de slutar att söka efter nya

saker. Jag vill vara som mamma, att hon fortfarande är ute och sportar och hon är fortfarande ute

på museum. Hon letar alltid nya kulturella upplevelser och hon ser på operor och teater och

allting sånt. Hon är alltid ute och letar nya sätt att se på saker och så.” Andrea

Om värmlänningars syn på livsmiljön och flyttningsbenägenhet uppvisar rapporten Livsmiljö

och attraktivitet (Aronsson et. al 2013) intressanta mönster. Med hänvisning till en

enkätundersökning gjord av Länsstyrelsen 2005 om värmlänningars syn på sin livsmiljö, visar

resultaten att en övervägande majoritet, åtta av tio, tycker att uppväxtmiljön för barn är bra.

På frågan om var personen trodde sig bo om fem år summeras resultatet med att konstatera

hur främst ungdomar ser utbildning som en orsak till utflytt; nästan varannan respondent

säger sig inte bo kvar. ”Tanken om flyttningar finns således mest i unga år” (Aronsson et. al

2013, s. 31).

  47  

Angående förutsättningarna för arbete svarar en fjärdedel av dem att de är negativt inställda,

endast en av fem var av motsatt uppfattning. Andelen negativt inställda till karriärmöjligheter

är lika många som på det föregående temat, även om de som anser förutsättningarna vara

positiva är i jämnt antal. Andelen negativa är än större när det kommer till näringsliv och

möjligheten att starta företag. Här svarar en tredjedel av respondenterna att förutsättningarna

är dåliga. Med anledning av dessa siffror gör därmed författarna tolkningen att ”Värmland har

stora utmaningar inom områden som arbete och näringsliv” (Aronsson et. al 2013, s. 30).

I vår studie uppvisas ett liknande mönster hos respondenterna. Samtidigt som de, likt den

tidigare nämnda undersökningen, framhåller att uppväxtmiljön för barn är bra påpekar de

dock ett missnöje med chansen till karriärmöjligheter. Främst framhålls detta av Lina och

Andrea.

I relation till platsbegreppet och vad som får individer att stanna eller flytta lägger Aronsson

et. al (2013) fram två centrala begrepp: insideness respektive outsideness, som hämtas från

Relph (1976). I förhållande till vår studie kan de ungdomar som vill stanna respektive flytta

från Hagfors uppleva denna existentiella insideness respektive outsideness. Framförallt de

respondenter som kan tänka sig att stanna kvar, Per, Mattias och Johannes, framhåller i vår

studie att de ser Hagfors som ett litet och tryggt samhälle som betyder mycket för dem, rentav

allt. Exempelvis uppger Mattias att Hagfors betyder ”i princip allt”, vilket kan ses som ett

uttryck för insideness. Andrea däremot distanserar sig gentemot ortens kultur såväl som

mentalitet, politik och järnverket: ”de som vill vara där de får vara där, men det spelar inte

mig någon roll egentligen vad som händer”. Hon kan alltså tänkas ge uttryck för ett

existentiellt utanförskap, outsideness.

De forskare som Aronsson et. al (2013) refererar till betonar alla vikten av platskänslan för

hemhörigheten i relation till identitet. Den kulturella identiteten kan fungera som hjälpmedel

vid platsanalyser och vilka som anser sig vara en del av den kan i sin tur ge indikationer på

befolkningsutvecklingen i regionen. Om platskänslans betydelse i bruksorter menar Berger

(1997) att platstillhörigheten blir än viktigare i en tid som präglas av hög mobilitet; att den

postmoderna människans behov av förankring har sitt ursprung i den identitetsstiftande

sociala samvaron som socialisationsprocessen ger upphov till. Den fysiska miljön i

kombination med det sociala kontaktnätet utgör grundläggande komponenter för att skapa en

platsförankring hos individen och för att få denna att vilja stanna kvar. I termer som ”personal

space” och ”social space” skapas en bild av hur platsbegreppet innefattar såväl behov av

personligt revir som personlig sfär. Utifrån detta perspektiv anses platsen också vara en social

konstruktion. Dock menar Berger att det inte per automatik innebär att samtliga invånare på

platsen innefattas av denna platskänsla. Eftersom rättigheterna till brukets mark historiskt sett

  48  

var starkt uppdelat beroende på klasstillhörigheten skapas också en naturlig homogenitet;

både gällande det materiella som socialt. Inom ramen för diskussionen talar Berger även om

hur ett ökat intresse kring platsmedvetenhet kan skönjas. I likhet med resonemanget ovan fört

av Aronsson et al (2013) använder han de snarlika begreppen ”sence of place” respektive

”placelessness” som motsvarigheter till tidigare nämnda insideness samt outsideness. Berger

ställer sig här frågan om vem som kan betraktas som en insider respektive outsider samt även

vad det i sin tur innebär. Vidare relaterar han till hur ungdomens identitet finns i

framtidsprojekt och att ledtrådar till vad dessa skulle kunna vara finns i bärarna av

morgondagens ideologier (Berger 1997). Begreppet platskänsla behöver med andra ord inte

vara något beständigt, något som är skrivet i sten. Likaså behöver det inte heller handla om att

en ska ”veta sin plats”. Därför kan också platskänslan, av naturliga skäl, definieras och

upplevas på olika sätt av våra respondenter. De som vill stanna kvar kan både innefattas av

insideness och ”sence of place” medan de som inte identifierar sig med platsen präglas mer av

en outsideness eller ”placelessness”.

4.3.2 Kvinnorna lämnar bruksorten – männen stannar kvar

4.3.2.1 Den sociala bakgrundens roll

Av våra respondenter uppger samtliga kvinnor att de vill flytta från orten. De är också säkra

på att de vill studera vidare. Bland männen säger tre av fyra att de kan tänka sig att stanna

kvar. André är den enda av männen som uttryckligen säger att han vill flytta ifrån Hagfors

direkt efter att han har tagit studenten. Han är också den enda av männen som tydligt

signalerar ett intresse för vidare studier. Han berättar att han går ett yrkesprogram på

gymnasiet men att han läser till de ämnen han kan för att få behörighet till vidare studier.

André ser emellertid ishockeyn som en biljett bort från Hagfors och säger att han vill satsa på

sporten i ett par år innan han börjar studera. Också Per säger sig ha för avsikt att studera

vidare men uttrycker det mer som en nödvändighet; han menar att han nog är tvungen att läsa

vidare eftersom han läser det studieförberedande samhällsvetenskapsprogrammet på

gymnasiet. Samtidigt ger Per uttryck för att han helst av allt vill bo kvar i Hagfors. Dock tror

han att chansen att han får ett arbete är så liten att han nog ändå kommer att flytta. Hans

förhoppning är emellertid att han ska få ett arbete i Hagfors så att han åtminstone ska kunna

flytta tillbaka till hemorten igen:

”Jag har inga problem att stanna här. Men det är ju, som sagt, om jag får jobb. Om jag ska läsa

vidare, då måste jag flytta någonstans. Så att det beror ju på. Får jag möjlighet så stannar jag

hellre här än att åka iväg. Troligtvis så blir det ju att jag åker iväg.”

Per

  49  

Även Mattias och Johannes har vidare studier i åtanke. Mattias berättar att han har planer på

att läsa på universitetet i Karlstad efter att han har tagit studenten. Han säger emellertid att om

han får ett arbete efter studenten så väljer han det framför att läsa vidare. Eftersom han helst

vill jobba på Metso i framtiden funderar han också på om det egentligen är nödvändigt att

studera ekonomi när han i själva verket inte vill jobba med det.

Johannes berättar att han är skoltrött och att han inte vill läsa vidare efter gymnasiet

eftersom han inte tror att han klarar av självstudier. Han menar att han vill ha någon som

säger åt honom vad han ska göra. Får han ett arbete i järnverket, vilket han säger sig kunna få

eftersom han har ”kontakter”, så kan han mycket väl tänka sig att stanna kvar i Hagfors. Han

berättar också att hans mamma säger till honom att han ska läsa vidare medan hans pappa

tycker att han ska ta ett jobb i gruvan i Pajala eftersom en tjänar bra där:

”Mamma säger ’Läs vidare’ och pappa säger ’Gör som du tycker, jobba i Pajala eller något. I

Pajalagruvan där tjänar de bra.’ Men jag vet inte… Jag vill ta ett sommararbete här i Hagfors. Jag

har möjlighet att få i järnverket, ett femskift där under sommaren, och får jag det så är jag nöjd.

Sen får jag se vad jag vill göra efter det. Men jag känner att jag inte vill plugga. Jag är så skoltrött

att jag känner att jag tuppar av redan nu.”

Johannes

Om familjens roll när det kommer till beslut gällande respondentens liv framhåller Andrea.

Hon ger uttryck för att hon upplever att hennes föräldrar stöttar henne i det hon väljer att göra

– så länge det inte handlar om att vara ”korkad” och tatuera eller pierca sig. Andrea anser

också att om en vill ha ett jobb då måste en studera vidare efter gymnasiet. Hon tror dessutom

att det är högre krav på utbildning i dag eftersom jobben har blivit mer avancerade. Andrea

menar att oavsett om en går yrkesförberedande linje på gymnasiet så är det i princip

nödvändigt att läsa vidare. Om en inte har utbildning så kan en inte konkurrera i dagens

samhälle. Som skäl till varför hon vill ha ett jobb säger Andrea att hon vill ha en fungerande

ekonomi och att hon inte vill vara ”en tyngd på samhället”.

De attityder och värderingar som respondenterna ger uttryck för kan kopplas till

resonemanget om klassvärderingar om vad som är accepterat eller inte. Som i Andreas fall,

när hon menar att hennes föräldrar stöttar henne så länge hon inte är ”korkad” och skaffar sig

en tatuering eller piercing. Sådana kännetecken hör arbetarklassen till. Identitetsstiftande

uttryck kopplas till värden där den sociala bakgrunden är av betydelse. Liksom att

tjänstemannabarnens val att flytta från bruksorten är ett led i att lämna en miljö och tillvaro

som inte är deras så kan också fördömandet av arbetarklassens attribut ses som ett led i

  50  

avståndstagandet från den kultur de inte är en del av.

I kontrast uppvisar Johannes pappa en positiv inställning gällande att ta ett arbete i gruvan i

Pajala. Bara Johannes tjänar ”mycket pengar” så är han fri att göra som han vill. I

sammanhanget tycks inte tal om utbildning finnas med. Att arbeta i gruva betraktas i likhet

med ett arbete i Järnverket som ett ”riktigt arbete” enligt arbetarklassens värderingar och den

manliga normen. Påståendet kan med andra ord härledas till bruksandan som en arbetskultur

och patriarkal struktur (Isacson 1997).

I rapporten ”Att Flytta eller stanna? Om barns och ungdomars föreställningar om att vilja

bo kvar i Hällefors kommun eller flytta därifrån” skriver också Trondman (2001) att det är ett

flertal olika variabler som spelar in när det kommer till att söka åskådliggöra den grupp av

ungdomar som i störst omfattning vill bo kvar i Hällefors i hela sitt liv. Trondman menar att

det är en kombination av kön, klass och hur länge en har bott på orten som samverkar och att

det i största utsträckning är arbetarklassens pojkar som uttrycker en önskan om att stanna

kvar. Enligt Trondman är arbetarklassungdomarna på grund av ”objektiva livsbetingelser,

dispositioner och positioner, särskilt pojkarna, mer inbäddade i industrisamhällets villkor,

vardag och kulturmönster” (Trondman 2001, s. 13). Trondman menar också att de unga

männen, liksom de gjorde när de var barn skulle ”ha kunnat fortsätta att leva med barnets från

vuxenvärldens återskapade självförståelseformer i Hällefors och likt pappa och mamma föra

industrisamhället vidare ännu en generation” (Trondman 2001, s. 13).

Trondman pekar här på industrisamhällets omfattande förändringar under 1990-talet som en

bakgrundsfaktor. På grund av att möjlighetsstrukturerna reformerats till den grad att hotet om

arbetslöshet inte längre är en abstraktion påverkas även den tidigare lojala arbetarklassen till

att vilja fly fältet: ”arbetarklassungdomen i Hällefors vet att arbetslöshet riskerar att vänta

dem om de stannar kvar” (Trondman 2001, s. 13). I en tid med ekonomiska kriser som

förtecken står brukssamhällets arbetarklass inför ett ”brott”, som tvingar dem att inse hur

deras barndoms inbäddade föreställningar om ett liv på hemorten inte håller när de väl ska

kliva över tröskeln till arbetslivet.

Vad gäller våra kvinnliga respondenter så delar de, oavsett att de kommer från olika sociala

bakgrunder, inställningen att bruket som potentiell arbetsplats inte är ett alternativ för dem.

Sara uttrycker här en osäkerhet gällande vad hon ska göra efter gymnasiet. Hon funderar på

att åka som au pair till USA eller Storbritannien. Hon säger att hon är väldigt skoltrött och att

hon har många idéer men att hon inte har någon aning om vad som kommer att ske. Hon ger

dock uttryck för att hon vill se något mer än Hagfors och Sverige och att hon ser sig själv som

en storstadstjej mer än en småstadstjej. Att hon ska läsa vidare är hon emellertid helt inställd

på: ”Jag vill läsa vidare och jag vill komma någonstans i mitt liv”.

  51  

Malin vill också läsa vidare och ger uttryck för att hon vill arbeta med barn som har det

svårt. Hon berättar att hon även har funderat på om hon vill arbeta på en klinik som behandlar

patienter med anorexia med anledning av att hon har egna erfarenheter av sjukdomen. Hon

säger att hon tycker att Hagfors är jättebra och att hon gärna skulle se sina barn växa upp där.

Hon tror emellertid inte att hon kommer att flytta tillbaka till Hagfors när hon är klar med

studierna. Lina i sin tur är osäker på vad hon vill läsa men helt säker på att hon ska läsa. Att

läsa vidare är enligt henne ett måste. Hon säger att hon vill komma ifrån Hagfors. Hagfors är

ett bra ställe att växa upp på men en kan inte stanna och bo kvar om en vill komma

någonstans i livet, menar hon. Slutligen säger Andrea att hon har en vandringslust och att hon

vill ut från Hagfors. Hon är osäker på om hon ska söka direkt till universitetet eller om hon

ska åka till England och jobba som au pair. Om hon väljer studier funderar hon på att läsa

juridik eller ett naturvetenskapligt basår. Naturvetenskapligt basår vill hon i så fall studera

eftersom hon menar att det ger ytterligare möjligheter till vidare studier. Hon är i vilket fall

helt övertygad om att hon ska läsa på universitetet eftersom hon vill ha ”en ordentlig

utbildning” och säger att hon kommer att göra ”allt som krävs”.

”Alltså jag ska ju ut härifrån, men det är ju inte Hagfors som är felet det är bara jag som vill se

andra saker och bo på ett annat ställe och träffa andra människor. Jag har känt samma personer i

hela mitt liv i princip så det ska bli intressant att få se andra människor också. ”

Andrea

Lina, Malin och Sara är de respondenter med arbetarbakgrund som kan tänkas ge uttryck för

att de ser utbildning som ett sätt att bryta det traditionella mönstret. Lina berättar att båda

hennes föräldrar vill att hon ska läsa vidare. Hon säger emellertid att hennes mamma inte vill

att hon ska flytta så långt bort ifrån Hagfors och att hon upplever att hennes pappa, som

arbetar på bruket, ställer högra krav på henne med anledning av att han vill att hon ska bli

läkare ”för han vet att jag kan komma upp i de kunskapskraven”. Läkaryrket är å andra sidan

ingenting som Lina själv är intresserad av, men hon säger sig ändå vara fast beslutsam att

satsa på en högre utbildning.

Vad gäller föräldrarnas utbildningsnivå så kan vi skönja ett mönster bland våra

respondenter. Ett flertal av dem vet inte vad deras föräldrar har för utbildning. Malin berättar

att båda hennes föräldrar arbetar i järnverket. På frågan ”Vet du vad de har för utbildning?”

svarar hon dock ”Nej” och skrattar. Detsamma gäller för Mattias, som berättar att hans

mamma har en administrativ tjänst och att hans pappa jobbar i järnverket, men ”rycker på

axlarna” som ett svar på frågan om vad föräldrarna har för utbildning. På samma sätt svarar

Per med en axelryckning.

  52  

Johannes berättar att båda hans föräldrar jobbar i järnverket. Hans mamma har en

administrativ tjänst och: ”Pappa är reparatör eller mekaniker eller så här inspektör av järnbitar

som kommer tillbaka”. Johannes säger sig veta att hans pappa har gått gymnasiet i Hagfors,

på frågan om mamman har högskole- eller universitetsutbildning svarar han emellertid ”Jag

har för mig att det var något sånt…” Andrés pappa är egenföretagare och André vet också att

hans pappa hoppade av gymnasiet efter ett år. På frågan om vad mamman gör och vad hon har

för utbildning är han dock betydligt mera osäker. Inledningsvis säger han att mamman har

varit sjuksköterska men att hon nu ”åker runt”:

”Mamma hon läste väl till sjuksköterska tror jag, /…/ Så hon har väl läst här, sen undrar jag

om… Nej hon kanske bara har läst här. Jag vet inte. Hon har läst här och sen så var det för några

år sedan så läste hon hemma på datorn och gjorde prov. Mmm… Jag tror att det var så.”

André

Andrea vet däremot att hennes mamma, som arbetar som gymnasielärare, har en

universitetsutbildning och berättar att mamman har läst i vuxen ålder ”när man var tvungen att

ha en lärarlicens av någon form.” Andrea berättar också att hennes pappa, som är tjänsteman,

har läst en kortare utbildning men att han mestadels är självlärd.

Detta att många inte vet vad deras föräldrar har för utbildning skriver också Trondman

(2001) om i sin rapport från Hällefors. Utbildningsnivån bland de vuxna i Hällefors förefaller

vara låg. Enligt Trondman visar de svar som de unga hälleforsborna givit att 4 procent av

papporna och 8 procent av mammorna har högskoleutbildning. Trondman konstaterar dock att

många av de som ingick i undersökningen inte hade en aning om vad deras föräldrar hade för

utbildning. Därpå drar han slutsatsen att:

”Högskolestudier liksom studier överhuvudtaget är inte särskilt vanliga bland barnens och

ungdomarnas föräldrar. Denna bild förstärks ytterligare när vi frågar de unga hälleforsborna vad

de själva ”helst skulle vilja göra efter grundskolan”. Var femte elev svarar att de helst skulle vilja

sluta med att studera och börja arbeta”. Allra vanligast är denna önskan bland arbetarklassens

pojkar. Var tredje pojke med en pappa och en mamma som är arbetare vill helst sluta att studera

efter grundskolan och börja arbeta” (Trondman 2001, s. 4f).

Vad gäller Linas föräldrar så berättar Lina att hennes pappa arbetar på bruket och att hennes

mamma jobbar som städerska. För Lina är det viktigt att ha ett välbetalt arbete. Hon säger inte

bara att hon vill läsa vidare utan ger också uttryck för att hon ”måste” plugga vidare. Hon

berättar att hennes familj av och till har haft det tufft ekonomiskt och att hon absolut inte vill

hamna i den situationen. På tal om framtida yrken och synen på högre utbildning nämner hon

  53  

dels status som en motivation till vidare studier, dels refererar hon till den egna uppväxtens

villkor:

”Om man vill ha ett högre uppsatt jobb betyder det ju att man får högre status också. Men för

min del, jag vill mest ha ett välbetalt yrke för att vi har inte alltid haft en sån bra ekonomi i min

familj så jag vill liksom inte hamna där jag också.”

Lina

När Sara pratar om utbildning refererar hon till mamman som utbildar sig ”för att bli någon”.

Sara accentuerar i och med det att en genom utbildning också får en identitet. Att Sara själv

lider av dyslexi tycks inte inverka negativt på hennes syn på vikten av utbildning.

”Jag har väl hört också att det finns ju liksom tillgångar för oss som har det väldigt svårt. Att man

kan få extra tid. Jag hoppas verkligen att man kan få det, jag har inte kollat så mycket än men jag

hoppas verkligen att man kan få det. Så att det finns tillgångar till de som har dyslexi också.”

Sara

Inte bara arbetsmarknaden uppvisar en skevhet gällande män och kvinnors val av

sysselsättning. Även utbildningstraditioner följer detta mönster. I sammanhanget diskuteras

den sociala bakgrundens roll i valet av högskoleutbildning. I utvärderingsrapporten Brytande

män? En utvärdering av ett brytprojekt i Hagfors och Munkfors kommuner redogör Jansson

(2004) för de två synvinklar som delar forskningsfältet; vissa hävdar att sambandet mellan

social bakgrund och yrkesval är starkt medan andra röster menar att sambandet är svagt.

Relationen mellan social klass och utbildningsnivå, där barn från arbetarhem sägs välja

kortare utbildningar än barn från akademikerhem, hävdas dock vara styrkt i tidigare studier.

Vilka dessa studier är framgår dock inte av rapporten. Vidare pekar statistik på hur kvinnor i

Hagfors och Munkfors kommuner har högre utbildning i jämförelse med männen. Andelen

ligger dock lägre än i genomsnittet för riket: 19 procent av kvinnorna i åldern 20-64 år har

någon form av eftergymnasial utbildning medan genomsnittet i riket är 33 procent. Siffran för

kvinnor i Värmland ligger strax under, på 29 procent (Jansson 2004).

I studien framhålls vikten av sociala band som en anledning till att stanna. Drygt hälften av

gruppen, främst de äldre, sade sig hellre arbeta kvar på orten. De ansåg sig vara mer lokalt

förankrade, med partners och egna hus på orten. Möjligheten till vidare studier var mer

beroende av vad som erbjuds via distans. De yngre var alltså i högre utsträckning villiga att

flytta på sig, dels med hänvisning till att människor i deras omgivning redan har flyttat

utanför regionen.

  54  

4.3.2.2 Vilken roll spelar genus?

Att våra kvinnliga respondenter inte ser bruket som en potentiell arbetsplats kan också

härledas till Janssons (2004) utvärderingsrapport. Att Hagfors och Munkfors beskrivs som

traditionella bruksorter, där män och kvinnor fortfarande uppvisar en skev fördelning vad

gäller yrkesval, är en slutsats som uppvisar gemensamma tendenser med vad våra

respondenter ger uttryck för. Männen är de som säger sig vilja arbeta inom produktion och

den könsmässiga ojämlikheten kan således härledas till en segregering såväl horisontellt som

vertikalt på bruksorters arbetsmarknader.

Det förstnämnda innebär att yrken och branscher domineras av antingen män eller kvinnor

och att sektorer inom arbetslivet anses vara typiskt manliga eller typiskt kvinnliga.

Traditionellt betraktas industrin och privat tjänstesektor som i huvudsak manliga domäner –

brukets produktionsband och högre positioner har historiskt sett innehavts av män. Kvinnors

huvudområden är istället sektorer som vård, omsorg och utbildning.

Det senare begreppet, vertikal könssegregering, beskriver hur män och kvinnor särskiljs

hierarkiskt inom arbetsorganisationer. Vanligtvis innehar män de högre positionerna medan

kvinnor återfinns längst ner i organisationen. Med andra ord är exempelvis andelen manliga

chefer inom privat sektor betydligt högre än kvinnliga (Jansson 2004). I anknytning kan vi

också tala om Hirdmans (2001) begrepp genuskontrakt som just syftar på de dispositioner

som män och kvinnor antar i samhället. Genom strukturer hålls män och kvinnor åtskilda på

arbetsmarknaden genom detta ”kontrakt” vars grund vilar på ett värdesystem.

I vår studie ger Lina uttryck för hur industrin och bruket inte tilltalar kvinnor, varken henne

själv eller i allmänhet. Hon ser skolan som viktig i sammanhanget, att utbildning ger kvinnor

en chans att ”komma längre i livet än att vara kvar i Hagfors”. Järnverket som slutdestination

på den yrkesmässiga banan ses inte som någon önskvärd utveckling i Linas ögon.

Lina ger således uttryck för ett genustänkande kring Järnverket. Hon tror att alla i Hagfors

uppskattar järnverket men att killarna i större utsträckning ser det som en potentiell

arbetsplats. Tjejerna kan visserligen sitta på kontoret, men vad gäller just industriarbete så

tilltalar det fler killar. Hon påtalar också att även om Hagfors är ett bra ställe att växa upp på

så måste en flytta därifrån om en vill komma någonstans i yrkeslivet:

”Det är ett bra ställe att växa upp på, men jag tror att, just i dagsläget, så kommer man inse att

man inte kan komma så himla långt vidare i livet. Det är Järnverket som är det största, om man

säger så”.

Lina

  55  

Övriga respondenter reflekterar emellertid inte över genus i någon vidare mening. Sara menar

att den gemensamma nämnaren för gemenskap utgår från sporten, inte kön. Också

åldersgrupper går före könstillhörigheten. Exempelvis håller innebandyutövare ihop och

tredjeårselever ihop. Per menar att tjejer och killar har relativt lika förutsättningar, dock tror

han att killar kan vara mer sportintresserade – framförallt när det kommer till att titta på sport.

Han säger också att det råder en jämn könsfördelning vad gäller lag. Det vill säga att det finns

lika många dam- som herrlag. Även Malin instämmer i denna uppfattning om tjejers och

killars lika förutsättningar. Mattias reflekterar å andra sidan inte alls över genus. Som

förklaring hänvisar han till att han inte kan veta om det är på samma sätt för tjejer som för

killar eftersom han inte är en tjej.

André säger att tjejer har ett större behov av storstaden, dock vet han inte på vilket sätt det

kan ta sig uttryck. Samma sak säger Johannes.

Lina poängterar däremot att tjejer tar skolan mer seriöst än vad killar gör. Tjejerna har enligt

henne högre krav på sig själva och vill komma någonstans i livet medan killarna lättare kan få

jobb. Även Andrea talar om att tjejer har lättare att få högre betyg i idrott på grund av lägre

krav, vilket hon upplever som diskriminerande.

Emellertid kan en förklaring till kvinnornas inställning också knytas an till ett kontrakt där

tillit istället för genus utgör dess fundament. Om brukets betydelse och bruksandans roll för

normstrukturer diskuterar även Siw Hammar och Lotta Svensson i FoU-rapporten Vem är det

som ska lyssna då? (2004). I relation till bruksanda talar de i termer om ömsesidig tillit som

en viktig del av kontraktet mellan bruket och dess arbetare. Genom att applicera tillit kunde

människor hantera den osäkerhet och de risker som det dagliga livet utsatte dem för. Genom

skötsamhet och pliktkänsla som nyckelkomponenter bildas en preventiv strategi som alltså

ger tillit och trygghet som utdelning. De menar också att denna tillit fortfarande tycks existera

i många av Sveriges brukssamhällen – i form av en tilltro till dominerande arbetsgivares,

fackets och kommunens förmåga att upprätthålla jobb och den ekonomiska tryggheten på

orten.

I vår studie tycks inte våra respondenter uttrycka någon bristande tillit till orten och bruket

vad gäller möjligheten till arbete. Samtliga uttalade en trygghet i att orten har ett järnverk, att

dess närvaro har en betryggande betydelse för regionen i stort och att det är mer eller mindre

avgörande för kommunens överlevnad.

Vad som däremot sker om tilliten skulle undermineras kan benämnas i termer som vanmakt.

När jobben försvinner, trots högljudda protester från befolkningen, byts den tidigare

trygghetskänslan ut mot vanmaktens närvaro. Hur denna kunde ta sig uttryck refererar

  56  

författarna till den ovan nämnda seminarieserien Bruksanda – hinder eller möjlighet? av

Bergendahl et. al (1997). Här framhålls vanmakt spela en väsentlig roll i fråga om den sociala

utvecklingen på bruksorten, vars uttryck kunde vara så kallade tysta reaktioner av krisens

faktum. Dessa tysta reaktioner sägs bland annat vara stor utflyttning och sjunkande födelsetal

(Hammar & Svensson 2004). Spekulativt kan de respondenter som gav uttryck för att bruket

inte hade någon betydelse för dem personligen sägas vara del av den tysta reaktion som

beskrivs. Framförallt uppger kvinnorna i vår studie att bruket inte är av intresse för dem. De

vill inte vara en del i det kontrakt som erbjuds i fråga om tilliten till auktoritetens

arbetsvillkor, utan formulerar en önskan om ”något mer”.

  57  

5. Slutsatser och diskussion

Syftet med den här studien var att undersöka bruksanda och dess påverkan på platskänsla

och framtidsföreställningar i relation till kön och social bakgrund hos unga vuxna på en

bruksort i Värmland. I förhållande till våra frågeställningar sammanfattar vi resultatet

nedan.

5.1 Slutsatser

5.1.1 Bruksandan: en manlig kultur

Ett flertal av respondenterna i vår studie ger uttryck för att negativism och en stöddig attityd

är kännetecknande för Hagfors. Enligt dem är den ”typiska hagforsingen” en kaxig man som

anser att han är ”störst och starkast”. Ordet ”kärig” – vilket kan vara uttryck för en

övermanlighet – används frekvent och kan också förstås på grundval av att regionens genus

historiskt sett har präglats av den manliga normen.

Enligt Isacson (1997) kan andan på en bruksort ses som en kultur och ett gemensamt

tankemönster, där väsentliga faktorer som ett motstånd till förändringar och en oro över

hotade jobb spelar in. Bruksandan är också tydligt patriarkal och en arbetets kultur –

föreställningar om de förväntade handlingsmönster som invånare på en bruksort ska tillämpa

lever kvar. Även om bruksandan förändrats genom åren råder fortfarande de oskrivna idealen.

Ett avvikande beteenden avfärdas eller fördöms.

Att den rådande normen betecknas i enlighet med manliga egenskaper kan med andra ord

härledas till att det genus som präglar regioner med bruket som arbetsstrukturell form

fastställs som just manlig. Könstillhörigheten spelar en avgörande roll när det kommer till hur

bruksanda påverkar platskänsla och framtidsföreställningar. De möjlighetsstrukturer som

erbjuds i Hagfors upplevs som att de framförallt gynnar de manliga invånarna.

5.1.2 Den sociala bakgrundens roll

De attityder och värderingar som respondenterna ger uttryck för kan i tillägg till kön också

förstås som en fråga om social bakgrund och till vad som är accepterat eller inte. De

möjlighetsstrukturer som erbjuds i Hagfors upplevs måhända inte enbart som att de gynnar

männen, utan också som att de framförallt gynnar arbetarklassen.

Identitetsstiftande uttryck kopplas till värden där den sociala bakgrunden är av betydelse.

Liksom att tjänstemannabarnens val att flytta från bruksorten är ett led i att lämna en miljö

och tillvaro som inte är deras så kan också fördömandet av arbetarklassens attribut ses som ett

led i avståndstagandet från den kultur de inte är en del av.

Med anledning av att de manliga respondenterna som säger sig ha arbetarbakgrund i högre

  58  

utsträckning vill stanna på orten kan alltså frågan om ungdomars inställning till att antingen

stanna eller flytta diskuteras med fokus på den sociala bakgrundens roll. I kontrast till de unga

männen tar de kvinnliga respondenterna, framförallt Andrea som har tjänstemannaföräldrar,

ett markant avstånd från orten. När Trondman (2001) diskuterar möjlighetsstrukturer menar

han också att barn från tjänstemannahem på ett tidigt plan är medvetna om att de

möjlighetsstrukturer som lämpar sig för dem som social grupp finns i urbana miljöer.

5.1.3 Kvinnorna flyttar

Vad gäller våra kvinnliga respondenter så delar de, oavsett social bakgrund, inställningen att

bruket inte är ett alternativ för dem. Järnverket som slutdestination på den yrkesmässiga

banan ses inte som något önskvärt förlopp.

Trondman menar också att det är en kombination av kön, klass och hur länge en har bott på

orten som samverkar i valet att flytta och att det i största utsträckning är arbetarklassens

pojkar som uttrycker en önskan om att stanna kvar. Enligt honom är arbetarklassungdomarna

på grund av ”objektiva livsbetingelser, dispositioner och positioner, särskilt pojkarna, mer

inbäddade i industrisamhällets villkor, vardag och kulturmönster” (Trondman 2001, s. 13).

Kvinnorna i vår studie vill dock inte vara en del av det kontrakt som erbjuds i fråga om tilliten

till auktoritetens arbetsvillkor. Enligt dem är Hagfors ett bra ställe att växa upp på men om en

vill komma någonstans i yrkeslivet då måste en flytta därifrån. Skolan betonas som väsentlig i

sammanhanget – våra kvinnliga respondenter menar att utbildning är nyckeln vilken ger

kvinnor en chans att ”komma längre i livet än att vara kvar i Hagfors”.

5.1.4 Skam och stolthet

I Hagfors uttrycks det en stolthet över framförallt idrotten och att vara en del av den kulturen

medför att respondenterna känner en stolthet. Idrott och idrottsprestationer genererar stolthet

medan avvikelser från normstrukturen genererar skam.

Genom att använda stigmastyrning gjorde respondenterna ett markerat avståndstagande i

förhållande till den ”typiska hagforsingen” där ett refererande till den egna identiteten och

dess tillhörighet utgjorde ett skydd. Det ofrivilliga stigmat kunde således inte innefatta dem,

och därmed undvek de även de skamkänslor som följer i stigmats spår.

  59  

5.2 Diskussion och reflektioner kring resultat Vi inleder diskussionen med att fördjupa oss i några av studiens centrala teman.

5.2.1 Bruket och idrotten

Vad gäller Hagfors har vi konstaterat att sporterna ishockey och innebandy dominerar.

Samtliga respondenter framhåller vikten av idrottens betydelse när det kommer till såväl

gemenskap som identitet. För vissa handlar allt om sporten; den knyter samman familjen,

umgänget och den egna bilden av självet. Sporten utgör med andra ord också en viktig

beståndsdel i identitetsarbetet. I Hagfors handlar det inte bara om ett intresse, en är den

specifika sport som en utövar.

Idrotten och bruket har historiskt sett varit nära sammankopplade med varandra på

bruksorten. Förhållandet dem emellan diskuteras i Bruksanda – hinder och möjlighet?

(Bergdahl et. al 1997). En av författarna, Janzon, menar att idrotten och bruket hör ihop. I ett

led att säkra arbetskraften på orten uppmuntrades laganda och kollektiv gemenskap. Janzon

använder också Hagfors som ett exempel på en kommun med en förhållandevis tidig

etablering av idrottsrörelsen. Det lokala bruket, Uddeholmsbolaget, beskrivs inte bara som en

arbetsgivare utan också som kommunens samhällsbyggare. Bruket gav inte enbart ett

väsentligt ekonomiskt stöd utan försåg också idrottsrörelsen med den mark som

idrottsanläggningarna byggdes på. Att främja ungdomens anknytning till orten och samtidigt

signalera de kollektiva prestationernas betydelse framför de individuella är centralt. I kontrast till bruksorten pekar Janzon på vilken typ av bygd som ter sig vara

”idrottsresistent”. Med utgångspunkt i arbetsmarknadsstrukturella perspektiv menar han att

mönstret är synnerligen tydligt i bygder med självägande bönder. Samhällen uppbyggda kring

jordbruk tycks inte ta till sig lagsporter i lika stor utsträckning, vilket Janzon tror kan ha att

göra med en agrarkonservativ syn på arbete i relation till fritid. Istället är det i ”samhällen

med löntagarprofil, som industriorter och handelsorter respektive bolagsbygden, där hittar

man de rätta förutsättningarna för idrottsetablering (Janzon 1997, s. 81).

5.2.2 Bruksortens genus

I anslutning till ovanstående är genusaspekten relevant. Rydén (1997) diskuterar i ovan

nämnda antologi kring hur bruksortsregioner tydligt präglas av det patriarkala könsmönstret.

Förutom strukturer som rör arbetsmarknaden framhåller han också idrotten som en

betydelsefull del i en reproducerad manlighetsnorm. Lagsporter som bandyn i Sandviken och

fotboll i Degerfors är också exempel på detta. Och Rydéns slutsats är således att

”sammanfattningsvis bör vi kunna ena oss om att Bergslagen har ett genus och att detta genus

  60  

är manligt” (Rydén 1997, s. 49). Till Bergslagen räknas även Hagfors.

Att det är männens värld som dominerar intygar tillika Berger (1997). Arbetskulturen i

industrisamhället utgör en sådan grundval att de sociala mönstren präglas av den manliga

normens värderingar även när det kommer till fritidsaktiviteter och idrott. Platsbundenheten

innefattar framförallt männen på orten och därför, menar Berger, väljer också kvinnorna av

naturliga skäl att i högre grad flytta (Berger 1997).

Den manliga normen fortsätter alltså att manifesteras i Hagfors – även om respondenterna

hävdar att det finns lika många damlag som herrlag så hör ändå sportens utövande till

männens domän. Motorsporten har också starkt fäste i Hagfors, vilket kan ses som ytterligare

en förankring av en traditionellt manlig sport. Både Speedway och Svenska Rallyt beskrivs

som utmärkande för Hagfors och på tal om eventuella skillnader mellan könen så framhåller

vår respondent Per att ”intresset för att titta på sport har inte tjejerna lika mycket av. De tycker

liksom om att hålla igång och vill inte se på tv när det är fotboll eller nåt sånt där”. Här ingår

också vilka förväntningar som ställs i relation till könsroller och genuskontrakt.

Genusaspekten kan även diskuteras med fokus på de kvinnliga respondenternas utsagor.

Spekulativt kan de respondenter som gav uttryck för att bruket inte hade någon betydelse för

dem sägas vara en del av den tysta reaktion som beskrivs av Hammar & Svensson (2004).

Dessa tysta reaktioner sägs bland annat vara en stigande utflyttning och sjunkande födelsetal,

som en följd av den vanmakt som uppkommer när den sociala utvecklingen på bruksorten

präglas av kris. Framförallt är det kvinnorna som ger uttryck för att bruket inte är av intresse. Exempelvis

uppger Lina att industrin och bruket inte tilltalar kvinnor, varken henne själv eller i allmänhet.

Hon ser skolan som viktig i sammanhanget och menar att utbildning ger kvinnor en chans att

”komma längre i livet än att vara kvar i Hagfors”. Lina aviserar att hon vill ”något mer”. Och

likaså formulerar Andrea denna önskan.

5.2.3 De rätta möjlighetsstrukturerna

Så vad kan de tänkas mena med ”något mer”? Måhända kan det handla om det som Trondman

(2001) refererar till i sin studie om ungdomars flyttningsbenägenhet i Hällefors. Att såväl kön

som social bakgrund spelar in när det kommer till att förklara de märkbara skillnaderna. Han

menar att de ungdomar som har siktet inställt på att flytta ut från orten, främst

tjänstemannabarnen, har en föreställning om ett liv i ”de rätta miljöerna”, staden:

”För dem är valet att lämna Hällefors en berättelse om vilka de är och vad de vill göra eftersom

de är vad de till följd av sina villkor blivit och dispositioner och positioner önskar. Vad de är och

  61  

blivit finns inte ”här” i Hällefors, utan ”där” i urbana miljöer med de rätta möjlighetsstrukturerna:

dvs. de rätta utbildningarna, miljöerna, människorna, jobben, framtiderna” (Trondman 2001, s.

12).

Också Hammar och Svensson (2004) tar upp denna företeelse. De ser

arbetarklassungdomarnas värderingar som en del av brukssamhället och

medelklassungdomarnas värderingar som en del av en modern/global livsstil. I vår studie

betonar Andrea, som kommer från ett tjänstemannahem, att hon vill ”ut härifrån”. Hon

berättar att hon funderar på alltifrån juridikstudier till att åka till England som au pair. Och

kanske handlar det om en outtalad medvetenhet hos Andrea – att hemortens

möjlighetsstrukturer inte är rätt för henne. Kanske kan denna önskan om ”något mer” spåras i

de värderingar som ingår hennes sociala bakgrund inom medelklassen, vars prägel lutar åt den

moderna och globala livsstilen.

5.2.4 Identitetseffekten

Ungdomars flyttningsbenägenhet kan också tänkas förklaras med begreppet

”identitetseffekt”– vilket syftar på tonårstidens identitetsarbete. Trondman (2001) spekulerar i

om inte detta begrepp i själva verket spelar en väsentlig roll när det kommer till att söka förstå

varför många ungdomar tar avstånd från hemorten. Han undrar alltså om dess orsaker kan ha

att göra med fysiologiska, psykologiska, sociala och existentiella faktorer kopplat till

pubertetens turbulenta tid. Här ingår känslor inför kroppens utveckling och ett komplext

förhållningssätt till grupptillhörighet. Media spelar dessutom en stor roll. Trondman menar att

de budskap som sänds ut via underhållningsindustrin ger signaler om de rätta platserna,

grupperna och smakerna vilket i jämförelse framställer hemorten som ”något kulturellt

eftersläpat vid vägs ände” (Trondman 2001, s. 16).

Även om Trondman benämner resonemanget som en ”sociologisk gissning” och poängterar

att hans enkätstudie inte kan verifiera denna hypotes så betonar han ändå övertygelsen om att

fenomenet samspelar med faktorer som könstillhörighet och socialt ursprung. Återigen

framhålls mönstret om ungdomars flyttningsbenägenhet; att pojkar, främst från

arbetarklassen, stannar och att flickor, främst från medelklassen, flyttar. Och liksom

Trondman (2001) spekulerar kan vi göra detsamma. I likhet med honom och med Hammar

och Svensson (2004) kan också vi i vår studie skönja detta mönster.

5.2.5 Utbildning – att bryta mot normen?

En annan reflektion gällande vår studie, och som också har koppling till Trondmans (2001)

arbete, är respondenternas svårigheter att redogöra för sina föräldrars utbildning. Liksom att

  62  

barnen och ungdomarna i Trondmans studie inte kan säga vad deras föräldrar har för

utbildning så har också flertalet av respondenterna i vår studie problem med att redogöra för

detta. Utbildning tycks inte vara något som en pratar särskilt mycket om – och framförallt inte

i de hem där föräldrarna kan kategoriseras som arbetare. Av dem som vi har intervjuat så är

det enbart två av kvinnorna som med säkerhet kan säga huruvida deras föräldrar har en

högskoleutbildning eller ej. Dessa två är Andrea, som kommer från ett tjänstemannahem, och

Lina, som kommer från ett arbetarhem. Lina och Andrea är också de två som utmärker sig

ifråga om att poängtera vikten av utbildning. Måhända kan det i Andreas fall vara en

konsekvens av hennes sociala bakgrund. Att utbilda sig är en självklarhet för henne och hon

uttrycker också en medvetenhet om det Westholm skriver: ”att alla yrken som blir vanligare

kräver högre utbildning medan de som blir ovanliga är de som inte kräver utbildning”

(Westholm 1997, s. 107).

Vad gäller Lina så är det kanske möjligt att dra en parallell till det Trondman (2001) skriver

om arbetarklassbarnen. Trondman spekulerar i att det är i synnerhet flickorna från

arbetarklassen som, i jämförelse med tidigare generation, kommer att flytta från hemorten i

större utsträckning. Lina berättar att familjen tidvis har haft det tufft ekonomiskt och

poängterar att för henne är det viktigt att själv kunna försörja sin familj. Och i relation till det

som en av respondenterna i vår tidigare studie Bruksortsmentalitet – ett fall för individen?

(Rickan & Sundqvist 2013) uttryckte; att människor på en bruksort – till följd av den

historiska maktstrukturen – förlitar sig på att någon annan ska agera så kan Linas attityd till

utbildning kanske ses som ett brott gentemot normen. Lina förlitar sig inte på att någon annan

ska agera. Hon säger att hon vill ha ett välbetalt yrke eftersom hon vill kunna ge sina barn en

bra uppväxt och att medlet för att nå målet är utbildning; ”jag måste ju plugga vidare”.

5.2.6 Rivalitet – en generationsfråga

Ytterligare jämförelser som vi kan göra med vår föregående studie om bruksanda (Rickan &

Sundqvist 2013) är att ett genomgående mönster hos respondenterna, som utgjorde gruppen

Familjebildare (26-40 år), var att de pratade om rivalitet och uppdelning beroende på vilket

område en kom från. Platstillhörigheten och den lokala identiteten påverkades i hög grad av

huruvida individen bodde i ett område där en räknades som hagforsing. Framförallt betonades

skillnader mellan Hagfors och Ekshärad.

I vår aktuella studie benämns visserligen rivalitet som fenomen, men ingen av

respondenterna säger sig uppleva detta personligen. Rivaliteten existerar i så fall enbart i

idrottssammanhang och då mellan Hagfors och Munkfors. Var en bor ”spelar ingen roll”, och

de som hävdar det motsatta menar respondenterna hör till de som är över trettio år. André

  63  

säger också att rivaliteten mellan Hagfors och Ekshärad är något som de som är över 30 år

ägnar sig åt. Enligt honom är rivalitet ingenting som en kan tillskriva den yngre generationen,

han menar att det är någonting som har ”växt bort”. Likadant är det med rivaliteten mellan

Hagfors och Munkfors. Både Lina och Per framhåller att rivalitet företrädesvis är en

generationsfråga bland dem som är i 30-årsåldern och uppåt.

Här kan vi emellertid se att det finns en tydlig skillnad mellan våra två studier gällande

respondenters uppfattning kring rivalitet som fenomen. Tillhörighet och i vilket område en

ska bo i för att kunna identifiera sig som en hagforsing var centrala utsagor i vår föregående

studie. I vår aktuella undersökning hävdas däremot det motsatta. Åtminstone gällande just

gruppen ”unga vuxna”; de som enligt våra respondenter pratar om rivalitet är just den äldre

generationen. Och däri ingår också kategorin ”familjebildare”. Våra ”familjebildare” uttryckte

dock en förhoppning om att attityder kring tillhörighet skulle luckras upp och att

förutsättningarna för detta handlade om generationsskiften.

Med utgångspunkt i våra respondenters utsagor kan vi därmed se tendenser på att det

faktiskt stämmer; att föreställningen om rivalitet som fenomen är på väg att luckras upp. Och

här återkommer vi till idrottens roll på orten. Som en möjlig orsak till att upplevelsen av

rivalitet minskat påtalade flera respondenter att Hagfors har ett innebandy- och

hockeygymnasium med riksintag och att intresset för sport förenar människor mer än det

splittrar.

5.2.7 Den typiska hagforsingen

Ännu en skillnad som kan tänkas vara en följd av generationsskiften är definitionen av ”en

typisk hagforsing”. Eller snarare våra respondenters förhållningssätt till denna ”figur”. I vår

föregående studie beskrevs en typisk hagforsing som ”störst, bäst och vackrast”, bland annat

av den kvinnliga respondenten som valt att bo kvar i kommunen. Vidare poängterade hon att

en typisk hagforsing inte ber om hjälp eftersom hen anser sig som överlägsen och förmer än

andra. Om en så kallad typisk hagforsing erkänner sig vara i behov av någon annans hjälp är

detta anmärkningsvärt och tillhör därför undantagen.

I vår aktuella studie målar André upp en bild av denna karaktär. Som exempel refererar han

till sin pappa, att ”han är liksom störst och stark och det är liksom inget som stoppar upp mot

han liksom”. Pappan beskrivs vidare som väldigt kaxig och stöddig, vilket André tror sig bero

på attityden i Hagfors. Och de som framförallt lever upp till epitetet ”riktig hagforsing” är

enligt respondenterna ”äldre gubbar”. En typisk hagforsing anser att ingen får vara bättre än

någon annan. André tar emellertid avstånd från detta, han säger sig inte vara sådan, utan

poängterar att han tycker att det är bra att det finns de som är annorlunda. Och med anledning

  64  

av detta säger han sig också förstå att ungdomarna flyttar från Hagfors – han tror att alla har

andra drömmar som de vill förverkliga. Att det finns de som inte önskar vara en del av ortens

norm. Karaktäristiska kännetecken som beskrivs av respondenterna har också i huvudsak drag

av klassiskt manliga sådana.

Hur attityder och normer förändras kan vi således återigen koppla till generationsfrågan.

Respondenterna i vår studie ger uttryck för en medvetenhet om fenomenet, vilket också

innebär att de kan ta avstånd från det. Genom att aktivt konstruera den egna identiteten

besitter de en handlingsförmåga att antingen reproducera eller bryta rådande normstrukturer.

5.3 Reflektioner kring den egna forskningen Reflektioner gällande det praktiska genomförande av studien handlar inledningsvis om

transkriberingsproblematik. Svårigheten att transkribera intervjuerna berodde främst på

ungdomars talspråk; att återge respondenternas utsagor så noggrant som möjligt samtidigt

som essensen blir läsbar och begriplig.

Kvale & Brinkmann (2009) framhåller hur vissa respondenter kan uppleva en ordagrann

återgivning som förvirrande och rörig. Den intervjuades språk kan tänkas framstå som torftigt,

osammanhängande och svårbegripligt. Den fragmentariska stilen kan till och med upplevas

som att den i själva verket tyder ”på lägre förståndsgåvor” (Kvale & Brinkmann 2009, s. 204).

Detta gäller framförallt i sammanhang där intervjuerna publiceras och Kvale och Brinkmann

varnar därför för att graden av noggrannhet också kan leda till en oetisk stigmatisering av

såväl individen i fråga som grupper av människor.

Här är också forskarrollen en intressant aspekt i sammanhanget. I kvalitativa undersökningar

är respondent och intervjuare i samspel med varandra – den egna förhållningen är också

medskapare av intervjun. Dessutom spelar också uppsatsförfattarnas bakgrund en roll,

beroende på vilka perspektiv och erfarenheter de har i ämnet. Detta kan också ses som

betydelsen av förförståelsens roll.

En viktig aspekt gällande denna studie är att en av uppsatsförfattarna är uppvuxen i Hagfors.

Detta kan möjligen vara ogynnsamt eftersom hon redan kan tänkas ha en uppfattning om hur

det är att växa upp på orten i en specifik kontext. Å andra sidan kan det också vara en fördel –

inte minst vad gäller transkriberingen av intervjuerna. Eftersom en av oss förstår dialekten så

undkom vi eventuella språkförbistringar.

Vidare är det också relevant att fundera över i vilken utsträckning respondenterna är

representativa för gruppen unga vuxna i Hagfors. Vår utgångspunkt var att vi skulle ha en

jämn könsfördelning och att hälften av våra respondenter skulle han en anknytning till bruket

i bemärkelsen att deras föräldrar arbetar där. Dessa urvalskriterier uppfylldes. Dock visade det

  65  

sig att merparten av våra respondenter läser studieförberedande program på gymnasiet. Hade

resultatet blivit annorlunda om det visat sig att majoriteten läser ett yrkesförberedande

program? Detta är värt att reflektera över. Huruvida det påverkar studiens resultat kan vi

emellertid inte säga någonting om.

5.4 Vidare studier

Att bruksanda kan betraktas som en form av kultur konstateras av flertalet författare (se

exempelvis Forsberg, 1997; Ekman, 1997). Inom begreppet ryms såväl positiva som negativa

aspekter. Som affirmationer nämns gemenskap, solidaritet och yrkesstolthet och bland de

negativa aspekterna påtalas bland annat bristen på initiativförmåga, patriarkala maktstrukturer

och motstånd till förändringar. Bruksortens negativa sidor framstår emellertid som betydligt

mer problematiska i relation till det moderna samhällets värderingar. I synnerhet motståndet

till förändringar framhålls som relevant i sammanhanget. Ty även om bruksandans

andemening har skiftat karaktär under tidens gång benämns dess djupt rotade mönster som

mycket svårföränderligt och kan också ses som ett exempel på ”sega strukturer” (Ekman

1997).

Som ett led i förändringsarbetet kan bruksandan tänkas kopplas till idén om hur lokal och

regional identitet skulle kunna bidra till en positiv utveckling. Att framhäva en regionalt

särpräglad kultur som återknyter till lokala traditioner uppges till och med vara ”en uttalad

önskan om social gemenskap och stärkta identiteter” (Ekman 1997, s. 41). Genom att utforma

traditioner i förhållande till regionala ritualer och ceremonier skapas en sammanhållning, en

stolthet. På detta sätt kan bruksandan således vändas till en fördel gällande regional

utveckling. Att använda kulturen som näring i form av turism sägs också vara ett positivt

samband som ger utdelning. Med Hälleforsfestivalen som exempel talar Ekman om ett

kulturevenemang som inte bara kan ses som en kommunsatsning utan också som ett sätt att

”sätta Hällefors på kartan”. Initiativet att skapa en regional sammanhållning bottnar alltså i

idén att kultur och historia kan ”säljas”.

I likhet med resonemanget ovan konstaterar också Aronsson et. al (2013) hur ungdomars

inställning till ortens kännetecken är ett led i en regional marknadsföring. Av våra

respondenter uppger Johannes att han vill representera Hagfors och att han hoppas på att få

uppleva hemorten som den var under dess glansdagar. Mattias i sin tur vill medverka till att

sätta Hagfors på kartan. Att fler ska känna till orten är en stark drivkraft: ”jag vill göra mitt

bästa så att Hagfors kan få ett större namn på kartan. Att fler känner till det”.

Att framhäva en regions olika särarter och vad som gör platsen unik i jämförelse med andra

orter uppges vara en nyckel till regional utveckling och tillväxt. I Hagfors fall beskrivs

  66  

idrotten som det dominerande draget i regionen och vars förutsättningar uppmuntras i allra

högsta grad. Även om vissa respondenter påtalar Svenska Rallyt som ett exempel på

kulturevenemang tycks de inte reflektera över att det i själva verket är sporten som är den

dominerande kulturen i Hagfors. Med sporten som varumärke marknadsförs Hagfors utåt och

ger en motvikt till globaliseringens homogeniseringsaspekter. Att trycka på en plats unika

karaktär blir nyckeln till dess överlevnad. Dessutom skall denna karaktär, denna särart, utgöra

ett symboliskt koncept som i sin tur skapar ett band mellan invånare och plats. En regions

varumärke bör ha sitt ursprung i den lokala kulturen eller värdesystemet – och i sin tur

förmedla och värdesätta dess historia (Aronsson et. al 2013).

Enligt vår studie är det kvinnorna som flyttar från bruksorten – oavsett social bakgrund. De

som i sin tur stannar kvar, männen, identifierar sig i högre utsträckning med idrotten och

knyter därmed an platskänslan till betydelsen av sport. De manliga respondenterna uppvisar

också en mer positiv inställning till ortens dominerande arbetsgivare, bruket, medan

kvinnorna i högre grad talar om utbildning som ”en väg ut”. Bruksandans påverkan kan ses

som en generell attityd vilken främst gynnar den manliga arbetarklassen.

För att gå vidare i ämnet skulle en förslagsvis kunna fördela urvalet av respondenter jämnt i

fråga om den sociala bakgrunden. Eftersom majoriteten av våra respondenter, sju av åtta, valt

studieförberedande program kan inte heller resultatet ses som representativt, vilket vi

diskuterat ovan. Det vore också intressant att göra en uppföljning efter att en viss tid har

förlöpt för att undersöka huruvida respondenterna förverkligade sina uttalanden om

framtidsföreställningar eller ej. Inte minst vore det av intresse att se hur stor inverkan som

idrotten egentligen har utgjort när det kommer till de avgörande val som respondenterna stod

inför. Vissa respondenter menade att den närliggande framtiden var avhängig av sporten. Om

det skulle visa sig att det i själva verket är sport som avgör vid valet att stanna kvar kan det

tänkas vara ett tecken på en lyckad överlevnadsstrategi från kommunen sida. Betydelsen av de

regionala förutsättningar som präglar orten skulle då kunna härledas till diskussionen om

fritidsintressen som marknadsföring. De regionala förutsättningarna i form av idrott som

respondenterna i Hagfors ger uttryck för blir således en del av ortens överlevnadsstrategier.

Marknadsföring kan då rentav tänkas säkra befolkningstillväxten. Nyetableringar ökar,

självkänslan stärks – och ungdomar stannar kvar. Eller återvänder?

  67  

6. Referenser

Ahrne, G & Svensson, P. (red.) (2011). Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber.

Aronsson, L., Braunerhielm, L., Dahlgren, B. & Westlindh, S. (2013). Livsmiljö och

attraktivitet. Karlstad: Karlstad University Press.

Bergdahl, E., Isacson, M. & Mellander, B. (red.) (1997). Bruksandan - hinder eller möjlighet?

Smedjebacken: Ekomuseum Bergslagen.

Berger, S. (1997). Bruksanda och platsers betydelse. I Bergdahl, E., Isacson, M. & Mellander,

B. (red.) Bruksandan - hinder eller möjlighet? Smedjebacken: Ekomuseum Bergslagen. s. 30-

34.

Berger, S. & Karlsson, S. i Kalander Blomqvist, M., Janson, S. & Starrin, B. (red) 2009.

Värmlänningarnas Liv och Hälsa 2008. Karlstad: Karlstad University Press.

Bergstedt, E. (2013) Unga som stannar kvar. Tillgänglig på Internet:

http://www.isak.liu.se/cks/utb/unga-som-stannar-kvar?l=sv [Hämtad14.01.03].

Bunar, N. & Trondman, M. (2000). ”Jag har inte riktigt gått över gränsen till en plats som är

min”. Ungdomsstudier i tidens gråzon. Stockholm: Atlas förlag.

Bursell, B. (1997). Bruket och bruksandan. I Bergdahl, E., Isacson, M. & Mellander, B. (red.)

Bruksandan - hinder eller möjlighet? Smedjebacken: Ekomuseum Bergslagen. s. 10-20.

Elias, N. & Scotson, L.J. (1999) Etablerade och outsiders. Lund: Arkiv.

Ekman, A. K. (1997) Kultur och utveckling i Bergslagen. I Bergdahl, E., Isacson, M. &

Mellander, B. (red.) Bruksandan - hinder eller möjlighet? Smedjebacken: Ekomuseum

Bergslagen. s. 36-45.

Hammar, S. & Svensson, L. (2004) ”Vem är det som ska lyssna då?” – ungdomar – socialt

kapital – regional utveckling –. FoU-Centrum Söderhamn: Söderhamn.

Hammarén, N. & Johansson, T. (2009) BeGreppbart – Identitet. Stockholm: Liber.

Hirdman, Y. (2001). Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.

Jansson, U. (2004) Brytande män? En untvärdering av ett brytprojekt i Hagfors och Munkfors

kommun. Karlstad: Karlstad University Press.

Isacson, M. (1997) Bruksandan – hinder eller möjlighet? I Bergdahl, E., Isacson, M. &

Mellander, B. (red.) Bruksandan - hinder eller möjlighet? Smedjebacken: Ekomuseum

Bergslagen. s. 120-132.

Janzon, B. (1997). Idrott i brukssamhället. I Bergdahl, E., Isacson, M. & Mellander, B. (red.)

Bruksandan - hinder eller möjlighet? Smedjebacken: Ekomuseum Bergslagen. s. 77-82.

Kalander Blomqvist, M., Janson, S. & Starrin, B. (red:er) (2009) Värmlänningarnas Liv &

Hälsa 2008. Karlstad: Karlstad University Press.

Knoll, T. & Witt, A-K. (red:er.) (2005). Ensam tillsammans. Senmodernitet, gemenskap,

  68  

individualisering. Lund: Studentlitteratur.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:

Studentlitteratur.

Kåks, H. (1997). När en ort förändras. I Bergdahl, E., Isacson, M. & Mellander, B. (red.)

Bruksandan - hinder eller möjlighet? Smedjebacken: Ekomuseum Bergslagen. s. 110-119.

Merriam, S. (1988). Fallstudie som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur.

Nilsén, Å. (2005). Att bli stannandes kvar – om vardagsstrategier i opposition mot

modernitetens upplösande krafter, exemplet Tönnies och Schutz. I Knoll, T. & Witt, A-K.

Ensam tillsammans. Senmodernitet, gemenskap, individualisering. Lund: Studentlitteratur. s.

57-75.

Nilsson, L., Aronsson, L. & Norell, P.O. (red:er) (2012). Värmländska landskap. Politik,

ekonomi, samhälle, kultur, medier. SOM-institutet vid Göteborgs universitet och Cerut vid

Karlstads universitet. Karlstad University Press.

Persson, A. (2012). Ritualisering och sårbarhet – ansikte mot ansikte med Goffmans

perspektiv på social interaktion. Malmö: Liber.

Rickan, J. & Sundqvist, M. (2013). Bruksortsmentalitet – ett fall för individen? Opublicerat

manuskript. Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap. Institutionen för sociala och

psykologiska studier, Karlstads Universitet.

Rydén, G. (1997). Männens Bergslagen och kvinnornas. I Bergdahl, E., Isacson, M. &

Mellander, B. (red.) Bruksandan - hinder eller möjlighet? Smedjebacken: Ekomuseum

Bergslagen. s. 46-58.

Starrin, B. & Dahlgren, L. (2004). Emotioner, vardagsliv och samhälle. Lund: Wallin &

Dalholm Boktryckeri AB.

Trondman, M. (2001). Att flytta eller stanna? Om barns och ungdomars föreställningar om att

vilja bo kvar i Hällefors kommun eller flytta därifrån. Växjö: Svanbergs Tryckeri AB.

Westholm, E. Uppväxt med bruksanda. I Bergdahl, E., Isacson, M. & Mellander, B. (red.)

Bruksandan - hinder eller möjlighet? Smedjebacken: Ekomuseum Bergslagen. s. 103-109.

Öberg, P. (2011). Livshistorieintervjuer. I Ahrne, G. & Svensson, P. (red.) Handbok i

kvalitativa metoder. Stockholm: Liber. s. 58-70.

Internetadresser / Elektroniska rapporter

Vetenskapsrådet riktlinjer. (2001) Tillgänglig:

http://www.ibl.liu.se/student/bvg/filarkiv/1.77549/Forskningsetiska_principer_fix.pdf

  69  

Statistiska centralbyrån, www.scb.se

SCB:S medborgarundersökningar:

Arvika, hösten 2011

Eda, våren 2011

Hagfors, våren 2008

Hammarö, hösten 2011

Karlstad, våren 2010

Kil, våren 2010

Kristinehamn, hösten 2010

Storfors, våren 2011

Sunne, våren 2010

Säffle, våren 2011

Torsby, hösten 2011

 

 

Bilaga 1: ”De ungas flykt till staden” Statistik över Värmland    

                                                           

 

 

Bilaga 2: Intervjuguide

Bakgrund:

Kön, ålder, boendeort, boendeform, familjeförhållanden (civilstatus, sammanboende eller

skilda föräldrar? släkt i Hagfors etc), utbildning.

• Hur skulle du beskriva dig själv?

Uppväxten i Hagfors

• Hur tycker du att det har varit att växa upp i Hagfors?

• Vad betyder Hagfors för dig?

– Vad tänker du på när du tänker på Hagfors?

– Hur skulle du beskriva Hagfors för någon som aldrig har varit här?

• Naturen, vad betyder den för dig?

• Tror du att det är annorlunda att växa upp på en mindre ort jämfört med att växa upp i en

större stad?

Om svaret är ja:

– På vilket sätt är det annorlunda?

– Tror du att det skiljer sig även mellan mindre orter och i så fall på vilket sätt, kan du ge

några exempel?

Vi kommer tillbaka till uppväxten i Hagfors...

• Tror du att den plats en växer upp på påverkar eller formar en på något sätt?

Om svaret är ja:

– Hur tänker du kring det, kan du ge några exempel för just Hagfors?

– Tror att det är på samma sätt för killar respektive tjejer?

Om svaret är nej:

– På vilket sätt tänker du att det är olika?

Det sociala

• Berätta lite om dig själv och ditt liv, hur ser det ut?

• Vad gör du på fritiden?

– Hur ser en typisk vardag ut för dig?

– Vad brukar du göra på helgerna?

• Vad betyder vänner för dig?

– Vad brukar du och dina kompisar göra när ni umgås?

 

 

• Vad betyder kultur för dig?

– Vad tycker du om kulturutbudet i Hagfors?

• Berätta lite om din familj?

– Vad arbetar dina föräldrar med?

– Vad har de för utbildning?

– Vad betyder familjen för dig?

• Umgås du mycket med din familj?

Om svaret är ja:

– Vad brukar ni göra tillsammans?

Om svaret är nej:

– Varför inte?

Attityder/Normer

• Kan en säga att en hagforsing är på ett visst sätt?

Om svaret är ja:

– Hur är en typisk hagforsing enligt dig?

• Tror du att det kan finnas en stolthet i att vara hagforsing?

Om svaret är ja:

– Hur kan det ta sig uttryck?

Om svaret är nej:

– Är det tvärtom, tror du?

– Hur kan det ta sig uttryck?

– Hur känner du?

• Spelar det roll var i Hagfors en kommer ifrån?

Om svaret är ja:

– Vilka är skillnaderna och hur tar de sig uttryck?

Framtiden/Individualism

• Hur tänker du kring framtiden?

– vad ska du göra efter att du har tagit studenten?

• Hur ser du på det här med utbildning och jobb?

– ska du läsa vidare?

– vet du vad du vill jobba med?

• Vill du bo kvar i Hagfors?

 

 

Om svaret är ja:

– vad är det som gör att du vill stanna kvar?

Om svaret är nej:

– varför inte?

– skulle du kunna tänka dig att flytta tillbaka till Hagfors när du blir äldre?

• Hur viktigt är det att ha ett jobb?

– är det viktigt vilket jobb en har?

– är det viktigt att ha en bra lön?

– vad avgör valet av yrke: intresse, familj, kompisar eller pengar?

• Det finns forskningsrapporter och undersökningar (bland annat från

forskningsorganisationen World Value Survey) som visar att Sverige är ett av världens mest

individualistiska länder.

– Visste du det?

– Hur tänker du kring det?

• Om du får drömma, hur tror du att ditt liv ser ut om tio år?

• Vilken betydelse tror du att Järnverket har för Hagfors?

– Vad betyder Järnverket för dig?

                                     

 

 

Bilaga 3: Meningskoncentrering (ett utsnitt)  Naturlig enhet Meningskoncentrering Frågeställning Huvudtema ”Det är Hagfors, det är liksom våran grund. Det var det som skapade Hagfors till att börja med och det är ryggraden i Hagfors tror jag. Det måste vara nästan hela vår ekonomi i bara det. Vi får så mycket arbete från det. Det är många som bor i Hagfors som arbetar på järnverket.” Andrea ”Jag tror att Hagfors dör nog väldigt fort ut om inte järnverket finns för att det är en väldigt stor drivkraft till att mycket annat går runt här i Hagfors. Det är ju ändå det som la grunden för Hagfors.” Johannes ”Man är väl ”kâri” och… En del är ju väldigt så att de ska vara bättre än någon annan och ingen ska gå på… Man är liksom väldigt tuff av sig här. En del är väl det i alla fall.” André ”De flesta är lite ”kâri”. Övermanlig. Typ grov röst, svär mycket och är ganska tuff.” Mattias ”Lite vrång, lite stönig kanske. Försöker väl så gott de kan… Väldigt engagerade i sport tror jag… Alla är inte så jättetrevliga. Jag försöker vara det. De har väldigt lätt för att döma folk tycker jag här. För några de inte vet vilka de är och det tycker jag är fel.” Johannes

  Järnverket är Hagfors ryggrad. Järnverket är den drivande kraften i Hagfors. ----------------------------- En hagforsing är tuff, ”kâri” och anser sig vara bättre än andra. En hagforsing är en tuff och ”kâri” man. En hagforsing är stönig, sportintresserad och har lätt för att döma andra.

Vad tror respondenterna att bruket innebär för regionen? --------------------------- Finns det en typisk hagforsing och hur är i så fall en typisk hagforsing?

Kulturgeografiska strukturer.