Embed Size (px)
Citation preview
Bilderbokens text och bild i samspel – En studie av Tove Janssons Hur gick det sen? -
boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My
Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande
Kandidatuppsats 15 hp | Litteraturvetenskap | Höstterminen 2014
Av: Katharina Törnqvist Handledare: Dan Landmark
1
Abstract
The Picture book - text and image in interaction. A study of Tove Jansson's picture
book: The Book About Moomin, Mymble and Little My
This study examines Tove Jansson's picture book The Book About Moomin, Mymble
and Little My, to show relationships between text and image in the narration of the
story. This is done through an analysis based on Ulla Rhedins dissertation The picture
book - towards a theory where the conclusion is that the picture book as book medium
can be divided in three different picture concepts. The various concepts are; the epic
picture book, the expanding text as well as the genuine picture book. This study has
performed a text and image analysis showing that the image colors, the different
spreads, landscape scenes and characters' placement, et cetera play a role in placing
the picture book in its concept.
Tove Jansson used more than text and image to work out the story of the
Moomintroll, Mymble and Little My, there are holes in the picture book that have an
important role, which the analysis will show. According to the analysis performed in
this study The Book About Moomin, Mymble and Little My is a good example of the
genuine picture book.
Keywords
Picture book, picture book concept, image analysis, image, text, Tove Jansson
2
Innehållsförteckning
Abstract ................................................................................................................................. 1
Innehållsförteckning ........................................................................................................ 2 Inledning ................................................................................................................................ 3
Disposition och avgränsning ............................................................................................. 4 Begreppsdefinitioner ........................................................................................................... 5
Syfte ........................................................................................................................................ 6
Frågeställning ..................................................................................................................... 6 Teori ....................................................................................................................................... 6
Metod ..................................................................................................................................... 9
Tidigare forskning ............................................................................................................ 10 Tove Jansson som bilderbokskonstnär .................................................................. 11
Vad är en bilderbok? ..................................................................................................... 12 Bilderbokens historia ................................................................................................... 14
Analys .................................................................................................................................. 15 Handlingsreferat ........................................................................................................................ 15 Komposition och association .................................................................................................... 16
Bokens färger ............................................................................................................................................ 17 Hålen ........................................................................................................................................................... 19 Teater med kulisser och scener ........................................................................................................... 21 Rörelse och tid ......................................................................................................................................... 22 Texten ......................................................................................................................................................... 22
Sammanfattning och slutsats ..................................................................................... 24 Vidare forskning ............................................................................................................. 27
Referenser ........................................................................................................................ 28 Internetlänkar: ......................................................................................................................... 29 Referenser för inspiration .................................................................................................... 29
Bilaga .................................................................................................................................. 30
3
Inledning
Min förförståelse kring bilderboken som bokmedium är att texten och bilden genom
ett samspel bygger en helhet i berättelsen som förmedlas. För att svara på frågan hur
detta samspel mellan text och bild ser ut krävs en analys av bilderboken. Min
nyfikenhet på bilderboken som något mer än bara lättläst litteratur för barn är stor och
jag är ivrig att lära mig mer om bilderbokens uppbyggnad. Därför var det inte svårt att
välja ämne inför denna uppsats, det var snarare svårt att hitta den bilderbok jag ville
analysera eftersom det finns en uppsjö av bilderböcker av växlande kvalité.
Jag vill med denna studie undersöka hur komplex samverkan mellan bilden
och texten i bilderboken verkligen kan vara. Bilderboken är så mycket mer än bara en
text illustrerad med fina bilder. Det sker en förändring av synen på bilderböcker och
att en bilderbok inte bara behöver vara skriven för barn börjar bli allmänt vedertaget
idag. Det dubbla tilltalet i moderna bilderböcker blir vanligare och det blir även
vanligare med bilderböcker som riktar sig till äldre barn och vuxna. Den australienska
konstnären Shaun Tan har med bilderböckerna Ankomsten1 och Det röda trädet2 samt
flera andra böcker visat på att bilderböcker kan öppna upp världar för alla åldrar. Men
redan Tove Janssons bilderböcker Vem ska trösta Knyttet, Den farliga resan samt Hur
gick det sen? - boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My vänder sig till både barn
och vuxna, med ett dubbelt tilltal, även om Tove Jansson har haft barnet i fokus då
hon skapat dessa böcker.3 Att en bilderbok kan förmedla många olika former av
berättelser fascinerar mig. Man säger att en bild säger mer än tusen ord och i Tove
Janssons berättelser kombineras bilder med bilder i bilden, ord som snirklar sig som
mönster och där förekommer rent av uppskurna sidor där nästa uppslag redan spelar
en stor roll vid sidorna innan, en kuliss bakom kulissen. Det är magisk läsning och det
finns så mycket för läsaren att tolka på flera olika plan.
I denna uppsats har jag valt att begränsa mig till Tove Janssons bilderbok Hur
gick det sen? boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My och tänker låta den boken
stå som representant för bilderboken i denna studie. Att jag valde denna bok är för att
1 Tan, Shaun (2010). Ankomsten, Göteborg: Kabusa 2 Tan, Shaun (2011). Det röda trädet, Göteborg: Kabusa 3 Westin, Boel (2013). Tove Jansson: ord, bild, liv [Elektronisk resurs], Stockholm: Bonnier, s. 180ff.
4
den stått sig länge och är lika aktuell idag som då den kom ut första gången 1952.
Tove Janssons bilderböcker anses som tidlösa och jag är definitivt varken den första
eller sista litteraturvetarstudent som kommer att välja en av Tove Janssons
bilderböcker att analysera. En andra sak som spelade in på valet av bilderbok är att
Tove Jansson har skapat både text och bild i Hur gick det sen?- boken om Mymlan,
Mumintrollet och lilla My. Kan det göra skillnad för berättelsen om författaren också
är illustratören? I boken Ord, bild, liv så beskriver Westin hur Tove Janssons
konstnärliga process gått till vid skapandet av Hur gick det sen? boken om Mymlan,
Mumintrollet och lilla My. I ett brev till förlaget innan utgivning av bilderboken
meddelar sig Tove Jansson tydligt om hur hon har tänkt med skapandet av boken.
Varje färgsättning och placering av karaktärerna har ett syfte som rör urklippet och
hon är därför angelägen om att tillverkningen av bilderboken sker helt enligt hennes
anvisning.4 Ingenting i Hur gick det sen? boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla
My är lämnat åt slumpen, allt har en mening.
Disposition och avgränsning
En genomgång av bilderboksanalysens teoretiska fält samt redogörelse för vald metod
görs under rubrikerna teori och metod. Innan analysen redogör jag för Ulla Rhedins
syn på bilderboksteori samt redogör för vissa återkommande begrepp som är särskilt
knutna till ämnet bilderboksanalys. Uppsatsen avgränsas genom användandet av en
bilderbok som analyseras för att belysa bildens och textens samspel. Analysen vilar på
Ulla Rhedins teori om bilderboken samt Cavallius analysschema för
bilderboksanalyser. För att belysa den moderna bilderbokens olika koncept och hur
dessa ser ut idag finns dock inget större värde av en bredare historisk översikt.
Däremot är det ett spännande ämne för vidare forskning att titta på bilderbokens
historiska utvecklig vad det gäller relationen text och bild.
4 Westin 2013, s. 180ff.
5
Begreppsdefinitioner
Berättelsen – Det råmaterial som ligger till grund för berättandet5.
Bildanalys – En analys av bilderbokens bild utifrån färg, placering, miljöskildring,
personskildring samt i relation till textens innehåll, typografi samt placering.
Bilderbok – Ulla Rhedins definition som täcker in samtliga bilderböcker oavsett
vilken kategori de senare hamnar i lyder: ”Med ”bilderbok” avses i denna inledande
fas en bok av begränsat omfång som i skönlitterärt syfte vill berätta en historia genom
en kombination av text och bilder, så att det förekommer minst en bild per uppslag”.6
Bilderbokskoncept – Ulla Rhedins tre koncept för att dela upp bilderboken i ett
beskrivningssystem. Det finns en flytande gräns mellan dessa koncept. De tre
bilderbokskoncepten är; den episka bilderboken, den expanderande texten samt den
genuina bilderboken.
Narration – bilderbokens syntetiska berättande.7
Text – Den text som står i relation till bilden och utgör en skriven framställning av
bokens fiktion vilket har betydelse både estetiskt och litterärt.8 Texten kan ses som ett
element eller en företeelse i bilderboken.9
5 Rhedin, Ulla (2001). Bilderboken: på väg mot en teori, 2., rev. uppl., Stockholm: Alfabeta, s. 75 6 Ibid., s. 17 7 Ibid., s. 75 8 Ibid., s. 73 9 Ibid., s. 74
6
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka och analysera text och bild i bilderboken
Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My för att se vad som
sker i samspelet mellan text och bild i narrationen, samt undersöka vilket av Ulla
Rhedins bilderbokskoncept som den analyserade bilderboken kan tillhöra.
Frågeställning
Vad sker i samspelet mellan bild och text i bilderboken?
Vilken roll fyller hålen i Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla
My?
Vilket av de tre bilderbokskoncepten passar den analyserade bilderboken?
Teori
Teoriavsnittet bygger på Ulla Rhedins avhandling Bilderboken på väg mot en teori
där Ulla Rhedin för fram tre olika bilderbokskoncept som ska tjäna som idealtyper
och ett beskrivningssystem för bilderboksanalys. Hon är tydlig med att påpeka att
enskilda bilderböcker kan vara mer eller mindre typiska för de olika koncepten och
det är också en kritik som Nikolajeva för fram när hon menar att dessa tre
bilderbokskoncept skulle behöva underkategorier för att fånga in bilderböckerna i ett
snävare tolkningsfält10. Ulla Rhedin menar dock att dessa bilderbokskoncept inte ska
ses som absoluta utan ska fungera som idealtyper och som ett beskrivningssystem.
Det leder till att enskilda bilderböcker kan vara mer eller mindre typiska för fler av
bilderbokskoncepten. Det som Nikolajeva ser som ett hinder i analysen av
bilderboken när hon menar att koncepten bör snävas till mer, det ser Ulla Rhedin som
en fördel eftersom de olika bilderbokskoncepten polariseras mot varandra11. Nedan
följer en redogörelse för de tre olika bilderbokskoncepten.
10 Nikolajeva, Maria (2000). Bilderbokens pusselbitar, Lund: Studentlitteratur 11 Rhedin 2001, s. 73
7
Den episka bilderboken har en fullständigt beskrivande text som står fri från
illustrationerna. Det finns ingen interaktion mellan bild och text utan illustrationen
visar vanligtvis en bild som ofta är konkret och realistisk-mimetisk12. Texten kan ha
två funktioner, dels förankring då texten beskriver och belyser det vi ser på bilden och
därmed hjälper oss att förstå det. Samt avbytet, ett ord-avbyte där texten får en
drivande funktion för att föra fram handlingen, och ord och bild ingår i ett
komplementärt och jämlikt förhållande. Det kan också vara så att den konstnärliga
bilden är allmän och obestämd i sin natur vilket innebär att bilden kan förmedla annat
än vad som står i texten. Läsaren får därmed förlita sig på att text och bild hör
samman då de finns på samma uppslag oavsett om bilden går att tolka annorlunda13.
Den expanderande texten innefattar de bilderböcker där texten med all
sannolikhet är ” …skriven med tanke på att narrationen är fullbordad först genom
bildsättning”14. Textavsnitten i boken ligger till grund för bilden som sätts efter
texten, men det är bilden som beskriver karaktärerna, miljön och bygger på så sätt upp
det visuella rummet vilket gör att bilden kan beskriva mer och få en djupare
karaktärsbeskrivning än den satta texten. Bilden har en påstående form och kan inte
ge uttryck för negationer och inte heller för önskningar, drömmar eller tankar. Bilden
visar inte heller på processer som inbegriper tid som parallella tidsförlopp,
upprepningar eller vanor. Illustratören utgår från det Ulla Rhedin kallar ”det ikoniska
momentet i texten”, det som kan gestaltas i bild. Illustratören måste låta sig tolka och
expandera texten för att fullborda narrationen.15
Den genuina bilderboken är Ulla Rhedins tredje bilderbokskoncept och
omfattar de bilderböcker som använder sig av bilderboksmediumets möjligheter till
olika bildformat på sidor och uppslag och låter det ingå i narrationen. Till exempel
kan de olika formaten på bilderna bidra till berättelsen och använda sig av
bokmediumets tekniska möjligheter som knep för att föra berättelsen framåt. Ulla
Rhedin nämner överklivning som innebär att en mening kan löpa över flera sidor och
uppslag och på så sätt nyttja bilderboksmediumet till att bläddra rytmiserande och
med en dramatisk funktion. 16 Hon använder Maurice Sendaks bilderbok Till
12 Ibid., s. 82 13 Rhedin 2001, s. 83 14 Ibid., s. 88 15 Ibid., s. 88ff. 16 Ibid., s. 100
8
vildingarnas land17 för att illustrera att bildformatet kan ändra på sig till både storlek
och form för att beskriva Max resa. När rummet vidgas och sväller ut med skog så
ökar också Max fantasi. I slutet av boken kan vi med hjälp av bildernas storlek och
form förstå att Max resa i själva verket har gått tvärs över hans eget rum och inte över
hav och land. Texten och bilden växlar för att bära handlingen och narrationen
fortskrider växelvis genom text och bild. Ulla Rhedin påpekar dock att skillnaden
mellan bildens samspel med texten under denna kategori är att bilden också ger en
större möjlighet till analys genom bilddetaljer på uppslagen. Som exempel kan något i
bilden vara överdimensionerat eller borttonat för att trycka på den tematiska
tolkningen. Som ett exempel på detta har vi månen i Till vildingarnas land som ändrar
skepnad och plats allt eftersom berättelsen berättas och då ger upphov till tolkning
kring den detaljen. Kriteriet för den genuina bilderboken är att texten – bilden – och
boken som en helhet är det som bär berättelsen. Den fysiska formen på boken, formen
på bilderna och hur bilderna är utplacerade är relevant och viktigt för den genuina
bilderbokens berättande och text och bild är ovillkorligt beroende av varandra för att
narrationen skall komma fram. Ulla Rhedin benämner det som att författare och
illustratör samberättar bokens berättelse. Eller om det är en enskild
bilderbokskonstnär så ”bilderboksberättar” hen.18 De tre olika bilderbokskoncepten
flyter delvis ihop och är inte helt lätt att skilja ifrån varandra. Den genuina
bilderboken skiljer dock ut sig med sin trimedialitet vilket gör den mer komplicerad
än de två andra koncepten. Rehdin går så långt att hon vill påstå:
Man skulle metaforiskt kunna uttrycka det som att dialogen också inbegriper det fysiska rum
den utspelar sig i – bokens helhet utgör rum för dialogen mellan text och bild; i rummet
utvändiggörs på ett symbolisk-expressivt sätt inre kvaliteter i narrationen.19
Den komplexa triangelrelationen mellan bild, text och bilderbokens helhet blir
dialektisk. Till skillnad från de andra två tidigare bilderbokskoncepten som är
dialogiska och samspelar mellan bild och text i med växlande verkan.
17 Sendak, Maurice. (2001). Till vildingarnas land, 4. uppl., Stockholm: Bonnier Carlsen 18 Rhedin 2001, s. 216 19 Ibid., s. 104
9
Rhedin ser sin avhandling ”Bilderboken – på väg mot en teori” som en avsats mot en
gemensam bilderboksteori för bilderboksforskare. Den kritik över de bristfälliga
kategorier och avsaknad av tillräcklig bilderboksterminologi som har framförts av
bland andra Nikolajeva håller Rhedin med om. Hon har dock förhoppning om att
någon kommer att ta sig an det arbetet fram över. Särskilt inom det ”mediumgenuina”
kriteriet för den genuina bilderboken är det viktigt att finna nya strukturella och
nydanande begrepp anser Rhedin.20
Metod
Metoden för bilderboksanalysen är hämtad ur Bilden i barnboken där Cavallius
redogör för ett analysschema avsett speciellt för bilderböcker.21 Metoden bygger upp
en analys där det avses att studera det kompositionella innehållet samt se på
färgsättning och färgrelationer. Därefter undersöks de formala egenskaperna som
mängdförhållanden, rumsliga relationer, rörelse och förvandling. Det bör även göras
ett försök för att se om det går att påvisa någon övergripande ordning mellan bilderna
och om det finns någon rytmisk växling och/eller dramatisk uppbyggnad av
bildsekvenserna i bilderboken. Vidare undersöks bildernas associativa innehåll i
samspel med kompositionen samt enskilda bilder och bildsekvensen. Därefter
studeras miljöer och karaktärerna för sig och i förhållande till varandra samt om det
finns förändringar i miljö och hos karaktärer. Varefter texten analyseras i förhållande
till bildanalysen för att sedan kunna dra slutsatser om boken som helhet.22 Meningen
med analysen är att kunna svara på vad boken handlar om på ytan och djupare sett,
samt att finna genomgående drag i bilderboken. Denna analysmetod i kombination
med Rhedins bilderboksteori kommer att kunna ge svar på studiens forskningsfrågor.
Bilderna som analyseras finns som bilaga till uppsatsen. Bilderna i uppsatsen är
publicerade med tillstånd från Moomin characters.23
20 Rhedin 2001, s. 215f. 21 Fridell, Lena (red.) (1977). Bilden i barnboken: On pictures in children's books, Göteborg: Stegeland, s. 35ff. 22 Cavallius, Gustaf (1977). ”Bilderbok och bildanalys.”, i Fridell, Lena (red.) Bilden i barnboken, Göteborg: Stegelands, s. 31ff. 23 Den officiella instans som ansvarar för alla upphovsrättsliga frågor kring Mumins produktion.
10
Tidigare forskning
I Bilden i barnboken sid. 61-62 nämner Fridell att samspelet mellan bild och text i den
illustrerade skönlitterära boken är mycket bristfälligt analyserat. Trots den mängd
bilderböcker som funnits att analysera har de forskare som funnits på området hellre
valt att titta på analys av bilder och kronologisk genomgång av olika illustratörers
verk. De djupgående analyserna av förhållandet mellan text och bild och försök till att
systematisera olika illustrationstyper saknas. Fridell nämner David Blands verk
Illustrering av böcker.24 Hon anser att han är konkret och praktiskt inriktad och endast
gör en ansats till teoretisk analys i bokens inledning men inget i övrigt. Nutida
forskning av bilderbokens text och bild i samspel sker delvis av Nikolajeva och
hennes kollega Carole Scott i USA, samt i Sverige av Rhedin.25 En gruppstudie
utfördes i Tyskland i slutet av 1960-talet där en grupp forskare från olika discipliner
samlades för att studera bilderboken. Den studien utgår ifrån litteraturvetenskapliga,
konstvetenskapliga, pedagogiska samt psykologiska aspekter och gavs ut i en
antologi, Aspekte der gemalten Welt.26 Denna studie ska enligt Rhedin ha varit den
som senare inspirerade till den svenska antologin Bilden i Barnboken i redaktion av
Fridell. Ett annat stort bilderboksteoretiskt verk är Words about pictures, the narrative
art of childrens picture books av Perry Nodelman, utgiven år 1988.
Sökning bland tidigare forskning på kandidat, magister och masternivå ger
främst arbeten som behandlat bilderboken ur ett pedagogiskt och didaktiskt
perspektiv. Där ses bilderboken som ett redskap eller verktyg för barnet att lära något
av, samt har en moralisk fostrande funktion. Då mitt arbete har skrivits
litteraturvetenskapligt så har det främst varit receptiva studier som genomförts och
även en hel del studier av bilderbokens handling ur ett genusperspektiv. Det finns
också en del uppsatser som utreder bilderbokens utveckling ur ett historiskt fält, men
då återigen med ett didaktiskt, pedagogiskt perspektiv. Bilderboken har även
undersökts ut ett konstvetenskapligt perspektiv och då främst bildens del i berättelsen
samt konstnärliga tekniker.
24 Finns i svensk utgåva 1958 25 Nikolajeva 2000, s. 11ff. 26 Baumgärtner, Alfred Clemens (red.) (1968). Aspekte der gemalten Welt: 12 Kapitel über das Bilderbuch von heute, Weinheim
11
De stora forskarna på fältet i Sverige inom litteraturvetenskap och bilderboken är
Rhedin med avhandlingen Bilderboken på väg mot en teori och Nikolajeva som idag
är verksam som Professor på Cambridge University. Den här studien stöder sig till
stor del på deras forskning. I slutet av 1970-talet gav svenska barnboksinstitutet ut en
bok Bilden i barnboken i redaktion av Fridell. Därifrån hämtas ett analysschema
utformat av Cavellius, som metod för studiens bilderboksanalys.27
Tove Jansson som bilderbokskonstnär
Tove Jansson skapade och gav ut fyra bilderböcker under sin karriär. Samtliga fyra
bilderböcker utspelar sig i Mumindalen. Hur gick det sen? Boken om Mymlan,
Mumintrollet och lilla My gavs ut 1952 första gången. Vem ska trösta Knyttet kom ut
1960. Den farliga resan utgavs 1977 och 1980 utgavs Skurken i muminhuset.
Samtliga bilderböcker har givits ut på flera olika språk och under flera olika perioder.
Den fjärde boken skiljer sig från de övriga genom att bilderna är fotografier
tagna i Tove Janssons ateljé. En modell av muminhuset byggdes upp av Tove Jansson
och hennes bror, Per Olov Jansson, för att fungera som en scen för fotograferingen.
De tre målade böckerna skiljer sig också åt genom att den tredje boken Den farliga
resan är målad i akvarell och har traditionellt tryckta bokstäver medan de två första
bilderböckerna har handskriven text av Tove Jansson själv, vilket spelar en roll i
berättelsen genom att förstärka och korrespondera med berättelsens övriga element.
Till exempel när Mumintrollet går över kullar så följer bokstäverna kullarnas form
och när någon av karaktärerna tar ett skutt så skuttar bokstäverna likväl. Texten i Den
farliga resan ligger fast i nederkant av uppslagen medan texten i de andra två
bilderböckerna passas in bland bilderna för att samspela med handlingen och därför
återfinns på olika platser vid de olika uppslagen.
Tove Jansson såg sig själv som en målare i första hand, inte som en författare
och hon ansåg att hennes berättelser målades fram och skapades genom interaktionen
mellan bild och text och därmed ansåg Tove Jansson att en ny konstart skapades.28
Den dubbla konstnärsidentiteten som Tove Jansson hade i och med sitt författarskap
27 Cavallius 1977, s. 32 28 Westin, Boel (1984)."Bilderbokens estetik. Tove Jansson som bilderbokskonstnär." i Årsskrift 1983 av Svensklärarföreningen, Trelleborg: Svensklärarföreningen, s. 60-79.
12
samt sin bildkonst möjliggjorde för henne att utgå från en helhet då hon skapade sina
bilderböcker, till skillnad från de bilderboksförfattare och bildskapare som delar på
uppdraget och som tillsammans skapar ett verk vilket då påverkas av fler individer.
Bilderboksskapare arbetar visserligen väldigt olika och ett arbete med en bilderbok
kan ske på många sätt. Tove Janssons verk kunde växa fram i en helhet vad det gäller
både bild och text eftersom hon ensam ansvarade för verket.29
Vad är en bilderbok? Det råder ingen enig uppfattning om vad en bilderbok egentligen är. Det är nog
riskfritt att påstå att för den stora gruppen läsare så är bilderboken den första typ av
bok som vi läser högt för våra barn. En bok med bilder och text som kan påbörjas och
avslutas inom en kort läsperiod. Inom bokförlagen definieras ofta en bilderbok efter
dess materiella form, den får inte vara för stor för då blir hanteringen mellan förlag
och kund problematisk och bokhyllorna i bokhandeln är för små för att lagra
böckerna. Det är inte ovanligt att föräldrar klagar över att boken är ohanterlig för
läsning vid nattningen av barnen om den är för stor.30 Den allmänna förväntningen på
bilderboken är att den ska ha A4-format men avvikande format är accepterat. Där bör
vara 32 sidor och berättelsen bör följa ett bläddringsmönster. 31 Det är ett stort
problem att bilderböcker kan klassificeras som allt mellan pekböcker, faktaböcker,
kapitelböcker med många illustrationer, till att vara en bok med ett givet samspel
mellan ord och bild. Flera forskare anser att underkategorier till just begreppet
bilderbok skulle vara behjälpligt.
Nikolajeva32 skiljer på bilderböcker genom fyra olika grupperingar baserade
på Gregersens kategorisering av olika bilderböcker:
1. Pekboken som har bilder och eventuellt text men ingen berättelse.
2. Bildberättelsen, där bilderna berättar hela berättelsen och är i avsaknad av
text eller väldigt få ord.
29 Ibid. 30 Det hände Barnens bokklubb då de skickade ut Björnens sång av Benjamin Chaud. Boken är 24*37 cm och föräldrar menade att den blev alldeles för stor vid nattning av barnen. 31 Enligt samtal med BonnierCarlsen 32 Nikolajeva 2000, s. 16
13
3. Bilderbok, där orden och bilderna spelar lika stor roll för förmedling av
berättelsen.
4. Illustrerad småbarnsbok där texten står för berättelsen och skulle fungera
lika bra utan bilderna.
Nikolajeva betonar också att bilderboken inte är en genre utan att det finns många
olika genrer inom bilderboksmediumet.33
Den typ av bilderbok som jag valt att undersöka i denna studie är nummer 3 enligt
kategoriseringen ovan, bilderboken där bild och ord spelar lika stor roll för
berättelsen.
Vidare nämner Nikolajeva att en bilderbok har ett betydligt mindre omfång sidor än
exempelvis en roman och därför spelar alla sidor inklusive omslagets sidor en roll.
Hon menar också att titeln på boken spelar en viktig roll eftersom titeln är en
procentuell stor del av bilderbokens helhet.34
Storleken på bilderboken är inte fastsatt till någon fast storlek även om många
förlag använder sig av A4 format. I själva verket spelar storleken på boken en
konstnärlig roll för bilderboksskaparen och det är ingen slump om boken är liten eller
stor, om den är liggande eller har ett stående format. Det är heller inte ovanligt att
bilderboksskaparen använder sig av försättsbladen i boken för att utvidga sitt
berättande.
Rhedin menar att bilderboken genomgår en förändringsprocess som
bokmedium och att bilderboken är på väg att erövra ett eget konstnärligt område.
Tidigare har texten hört till litteraturvetenskapen medan illustrationer och det fysiska
arbetet med bilderboken har hört till konstvetenskapen. Detta skulle i så fall innebära
att det pedagogiska och didaktiska perspektivet delvis spelar ut sin roll vad det gäller
bilderboken som medium. Något som talar för att detta sker är den moderna
bilderbokens dubbla tilltal där både barnet och den vuxne finner något intressant i
boken. Även det faktum att det kommer ut fler och fler bilderböcker med äldre barn
och vuxna som målgrupp spelar en roll för bilderbokens förändringsprocess.35
33 Nikolajeva 2000, s. 49 34 Ibid., s. 63 35 Rhedin 2001, s. 213
14
Bilderbokens historia
Bilderboken har haft olika nationella stilar och har så fortfarande. Det som redovisas
här under bilderbokens historia är den västerländska traditionen ur ett svenskt
perspektiv.36 Bilderboken under 1700-talet riktade sig till barn ur ett pedagogiskt
perspektiv. John Locke nämner Aesopus som lämplig läsning för barn och detta blev
en aning problematiskt eftersom Aesopus fabler inte var skrivna för barn och
lösningen blev därför att lätta upp texten med bilder. Avsikten var att lätta upp texten
samt att göra texten intressant för nyfikna barn.37 En annan typ av bilderböcker var
encyklopedier där bilderna trycktes i kopparsnitt och klistrades in för hand i boken.38
Därefter kom böcker på vers avsedda att roa och underhålla barnen. Även
moraliserande verser var populärt och då ur ett sedelärande perspektiv. Böckerna var
antingen målade av erkända konstnärer och blev då dyra att köpa eller så var bilderna
mer amatörmässigt gjorda men man behöll det dyra pappret för det var viktigt med
kvalitet på böckerna. 1819 börjar böckerna tryckas med hjälp av boktryck och
trägravyr i England. Bilderna fick färg och den nya produktionen medgav olika
format på böckerna. Med den nya produktionen startar nytryck och en större kvantitet
vilket medförde att böckerna blev billigare, men också av lägre kvalitet.39 Den satir-
influerade humorn träder in i barnböckerna och leder till det första dubbla tilltalet i
bilderboken, vilket gjorde att både vuxna och barn kunde uppskatta samma bok.
Rhedin kallar denna bilderbok för den; ”monografiska humoristiskt anekdotiska
versbilderboken i färg” vilken som hon dessutom påpekar under denna tid var
kommersiellt lönsam och kan delvis ses som föregångaren till den moderna
bilderboken.40
Nikolajeva listar de viktigaste bilderböckerna i historien. Hon inleder med
Comenius, Orbis pictus41 som oftast ses som den första bilderboken, vilket Rhedin
inte håller med om då hon anser att formatet inte är bilderbokslikt. Båda två är dock
36 Nikolajeva 2000, s. 58 37 Rhedin 2001, s. 33 38 Ibid., s. 31 39 Ibid., s. 37 40 Ibid., s. 39 41 (utgiven 1658)
15
överens om att Sendaks Till vildingarnas land är föregångaren till vår tids moderna
bilderböcker.
Analys Analysen sker genom en genomgång av Hur gick det sen?- boken om Mymlan,
Mumintrollet och lilla My.42 Analysen sker genom en närläsning av text och bild samt
en undersökning av berättandets påverkan av bilderbokens fysiska form. Arbetet med
denna studie avser att placera boken i en av Rhedins bilderbokskoncept samt visa på
hur samspelet mellan text och bild ser ut genom att applicera ett analysschema avsett
för bilderbokens form vid närläsningen av bilderboken.43
Handlingsreferat Hur gick det sen? – Boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är Tove Janssons
bilderboksdebut och utgavs första gången 1952.44
Ett litet mumintroll bär en mjölkkanna och är på väg hem genom skogen. Vägen är
mörk och han skyndar sig för att komma fram snabbt, bort från mörkret. När han tror
att han är framme hos sin mamma möter han Mymlan som har tappat bort sin
lillasyster My. Mymlan gråter och Mumintrollet vill hjälpa henne att finna hennes
syster så tillsammans går de för att leta efter henne. Då möter de Gafsan som morrar
åt dem och menar att de stör. De klättrar igenom en svårgenomtränglig grotta utan att
hitta lilla My där heller. Därefter möter de en stor Hemul med en enorm dammsugare
som de sugs upp i. Lilla My räddar Mymlan och Mumintrollet ändå råder det
förvirring kring vem som har räddat vem. Nästa person som de träffar är en filifjonka
som de råkar skrämma i sken efter att ha hoppat på henne. De håller utkik efter ett
ljust hus för att kunna finna vägen hem till Mumintrollets mamma som väntar på
mjölken. Men innan de ser solen så får de ta sig igenom ett riktigt åskoväder med
laddad energi från hattifnattar. Med risk för sina liv tar de sig igenom hattifnattarnas
hem och springer vidare mot solen. Ovädret ökar med regn och ovädersmoln men i
fjärran kan de se solen skina upp. Äntligen är de hemma och de möts av en folkmassa
42 Jansson, Tove (2004). Hur gick det sen?:boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My, Stockholm: Alfabeta 43 Cavallius 1977, s. 32 44 Westin 1984, s. 1
16
som alla är glada och nöjda att de är hemma igen. Muminmamman tar emot
Mumintrollet och han räcker henne mjölken som dessvärre har surnat under
hemresans gång. Muminmamman vet dock råd och serverar dem saft istället.
Komposition och association Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är en traditionell
bilderbok i upprätt A4 format där varje uppslag bildar en landskapsscen. Bilden och
texten är hopfogade till en enhet genom att texten tar plats där bilden tillåter, till
exempel i ett moln eller i ett träd. Placeringen av texten varierar från uppslag till
uppslag. Texten använder sig av olika attribut för att förstärka budskapet. Ett exempel
är texten på första uppslaget där Mumintrollet går själv genom skogen, i mindre
storlek och kan tänkas vara avsett att läsas i harmoni med det vandrande smått oroliga
Mumintrollet. Till skillnad från uppslaget efter där Mumintrollet börjat springa och
färgerna ljusnar upp och det är mer rörelse i bilden där är textens typografi större och
snirkligare och avses läsas högre än uppslaget innan. Varje uppslag får en scenisk
funktion där Mumintrollet ska ta sig från vänster till höger med inträde igenom ett hål
till vänster och utgång igenom ett hål till höger. De faktiska hålen fyller flera olika
funktioner i kompositionen. Dels är det ingångar och utgångar för bokens karaktärer
som öppnar upp till den nya scenen på ett nytt uppslag återkommande genom hela
boken. Dels fungerar hålen som titthål för läsaren med ett avslöjande om vad som ska
komma på nästa uppslag. Detta harmoniseras med textens återkommande fråga på
varje uppslag ”Vad tror du att det hände sen?”. Frågan är ställd utanför den berättande
texten genom att ha ett eget typsnitt men delar storlek och ton med den berättande
texten. Frågan uppmanar läsaren och lyssnaren att använda sin fantasi genom att bli
kittlad av det som avslöjas genom hålet, vilket ger en inblick i nästa uppslag. Läsaren
får i och med hålen en interagerande läsning vilket bidrar till bilderbokens form.
Hålen är oftast oregelbundet kantiga med några undantag av helt runda hål, och
inbjudande att klättra igenom. De öppnar upp som dörrar mellan träd på första
uppslagen för att sedan bli till dörrar in i hus samt fönster som det kan kikas igenom
och ett uppsprickande moln där solen får skina igenom. Med ett undantag så
harmonierar hålen med naturen på uppslagen. På det sjunde uppslaget är den andra
sidan uppsliten med kantiga papperskanter. Där har filifjonkan sprungit rakt igenom
och in i nästa bild. Det är avvikande från resten av bokens hål eftersom det är aktivt
skapat i berättelsens handling och har åstadkommit av en av bokens karaktärer. Några
17
av hålen lyfter fram en del av nästkommande uppslag och interagerar hålet i den
aktiva scenen. Ett exempel på detta är uppslaget där Mymlan står med blöta kläder
(uppslag 10) och blickar upp mot den värmande solen som värmer och torkar hennes
kläder. På det aktiva uppslaget finns bara regn och moln medan solen skymtar genom
uppslagets hål och i själva verket finns på nästa uppslag men fyller en funktion redan
på uppslag 10.
Bokens färger
Färger har tidigare ansetts höra till konstvetenskapen och det saknas verktyg för att
granska bilderbokens färg litteraturvetenskapligt. Det är ändå relevant att titta på hur
färgerna bidrar till att gestalta personer samt hur färgerna påverkar miljöskildringar.45
Färgerna i boken är klara och starka och varje sida utgår från en egen färg. Det skapar
kontraster mellan uppslagen och förstärker känslan av scenbytet då Mumintrollet och
Mymlan rusar vidare genom berättelsen. Även vad det gäller färgen fyller hålen en
funktion eftersom tekniken med hålen gör att vi får två sidors färg på ett uppslag. En
färg från den aktiva sidan och en färg via hålet från den efterkommande sidan. Detta
skapar en mängd möjligheter för Tove Janssons färgsättning trots att hon använder sig
av trefärgstryck så öppnar hålen upp för att hon ska kunna få till ytterligare färg på
varje uppslag.46
Det första uppslaget domineras av svarta och mörka gråtoner med röda frukter
som kontrast. Vägen är starkt gul och ringlar sig som en solstråle värd att följa till
nästa uppslag där vi finner att det mörka rinner av träden och lättar upp stämningen.
Det mörka står för det melankoliska medan den gula ljusa vägen står för hopp och
visar väg mot den gula solen. Det gula symboliserar Mumintrollets hopp och trygghet
från första uppslaget till det näst sista uppslaget där Muminmamman sitter som den
vänliga och trygga modersgestalten omgiven av gult. Blommorna skiftar från
ofärgade till klart röda allt eftersom Mumintrollet avancerar framåt. På det andra
uppslaget tar sig Mumintrollet från det mörka mot det ljusa och stigen som var vänligt
gul är nu neutralt vit och det gula stannar kvar bakom Mumintrollet i form av en gul
figur på trädet som följer med från föregående uppslag. Figuren visar att Mumintrollet
lämnar det trygga bakom sig för stunden för att kasta sig fram mot äventyret. Nu när
45 Nikolajeva 2000, s. 86f. 46 Druker, Elina (2008). Modernismens bilder: den moderna bilderboken i Norden, Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2008, s. 80
18
skogen är ljusare är det lättare att vara lite modig tänker säkert Mumintrollet. Han
skymtar skorstenen på sitt hus och tror att han är framme. Det är han inte utan
skorstenen var knoppen på Mymlans huvud vilket har en orange bakgrund. Det
orangea står för irritation som Mumintrollet känner då det inte var muminhuset utan
Mymlan han mötte och han inser att vägen hem är lång. Uppslag tre som följer är lila
med orange som kontrastfärg. Det är en färg som bakgrund till den sorg som Mymlan
berättar om och på nästa uppslag så stannar den lila färgen i Gafsans hår som Mymlan
blickar mot. Tove Jansson färgar här känslor och både Mymlans sorg och Gafsans
ilska ges en lila ton. Gafsan är irriterad och snäser åt dem och irritationen sitter i
klänningens orangea färg. På uppslaget efter blir det blir kallt och blått vilket får
representera den misstro de fortsätter bära med sig när Mumintrollet uttrycker sin oro
över att aldrig få se sitt hem igen. De strävar efter att nå det orangea som skymtar
genom hålet och den lucka som finns där. Luckorna leder deras färd vidare, men
istället för att hamna direkt i luckan så sugs de upp av en stor hemuls dammsugare
och hamnar i en trång, svart och smutsig slang som de räddas ut ur av lilla My. Det
orangea runt hemulen visar på irritationen han känner på grund av det som fastnar i
hans dammsugare. Hemulen rynkar pannan och är inte glad åt sin trasiga
dammsugare. Det är återigen blått, kallt och oroligt och på uppslag åtta så står
Mumintrollet, Mymlan och lilla My, och håller varandras händer. De står små mot
nattens mörka svarta träd och det obehagliga kalla blå framför sig. Men just platsen
där de står och håller varandra i handen är orange, de förvånas över filjifjonkans flykt
och texten berättar det vi ser; att Mumintrollet vill hem och är orolig. De ser ett
hemtrevligt sken och går mot trädet och hattifnattarnas hem med hålet som visar på
ett tryggt hem med fikakoppar och gestikulerande händer. De luras dock av det som
de ser eftersom det inte alls är ett tryggt hem utan ett elektrifierat hattifnatt-hem. På
nästa uppslag så springer Mymlan och Mumintrollet ut elektrifierade och lurade. De
luras de av det orangea som inte alls är gult och tryggt utan symboliserar det
irriterande och lite problematiska. På samma uppslag så symboliserar avsaknaden av
den gula färgen faran med blixtarna. Blixtar kan inte vara gula i denna bilderbok
eftersom det gula konsekvent står för det trygga. De farliga blixtarna får istället vara
vita och visar med sin styrka att knäcka träd hur farligt det är. När de kommer fram
till nästa uppslag så skingrar sig den blå färgen i form av ett regn. De vadar genom
blått vatten och kommer fram till en kulle som reser sig upp mot en enormt skinande
gul trygg sol som skiner genom hålet till nästa uppslag. Den här gången är solen
19
verkligen gul och inte orange och det gula står för det trygga, denna gång är de inte
lurade utan solen visar sig på nästa uppslag verkligen skina över Muminmamman. De
är hemma och de svarta molnen till vänster på uppslaget visar att de har det mörka
och oroliga bakom sig. Den trygga mammagestalten sitter i ett kristusliknande gult
sken av trygghet. Omgiven av röda kärleksrosor som sträcker sig mellan barnet och
modern. Det sista uppslaget som är halvt visar återigen på en ljusblå orolig scen där
mjölken upptäcks vara sur. Mumintrollet sitter med blå bakgrund och ser förfärad ut
medan Muminmamman försäkrar honom att det trygga består genom att säga att
hädanefter dricker de saft. Vilket visas på insidan av omslagets sista sida där Mymlan
och My sitter trygga med gul bakgrund och stora leenden.
Hålen
Bilderbokens hål är centrala för berättelsens rörelse framåt. Genom att kika genom
hålen så avslöjas delar av vad som ska ske härnäst i handlingen. I detta syfte fungerar
hålen som bladvändare och leder oss framåt och vidare i berättelsen. Karaktärerna
dras mot hålen men även där rörelsen tillfälligt står still så visar Mumin och Mymlan
vart de har för avsikt att gå. Detta sker genom deras kroppars position som är vända i
rörelseriktning framåt i boken. Deras blickar är fästa på varandra och oftast i den
riktning de planerar att gå vidare genom handlingen. Detta illustreras tydligt på
uppslaget där Mymlan och Mumin klättrar på stora klippblock. De har kommit ut ur
hålet till vänster och strävar framåt mot hålet till höger. På detta uppslag kan vi också
se rörelsen i Tove Janssons text ” …de klättrade och kröp bland dem.” vilket
illustreras med orden att de tar sig framåt och även genom att texten svänger upp och
ner för att visa rörelsemönstret över klippblocken. Varje uppslags text avslutas också
med ”Vad tror du att det hände sen?” vilket aktiverar läsaren till att använda sin
nyfikenhet för att vända på bladet. Detta är en del av rörelsen framåt i boken.47 Det
förekommer fler rörelser i boken än bara den där huvudkaraktärerna för handlingen
framåt genom att sträva från hål till hål eftersom att rörelsen även fungerar bakåt.
Varken Mumintrollet eller Mymlan tittar någonsin bakåt under sin resa men läsaren
har möjlighet att se vad de lämnar bakom sig. Det illustreras tydligt genom uppslaget
där Mymlan och Mumintrollet springer elektrifierade från hattifnattarnas hus. Vänder
vi oss bakåt och tittar genom luckan till vänster så ser vi lilla Mys silhuett stående.
Lilla My visste bättre än att gå in i ett trädhus fullt med hattifnattar och vi får förmoda 47 Druker 2008, s.80
20
att hon istället valde att gå runt trädet för på nästa uppslag är hon med igen. Vänder vi
tillbaka bladet och tittar på det tidigare uppslaget så ser vi att lilla My-siluetten fyller
en helt annan funktion på det uppslaget. Där står hon hand i hand med Mymlan och
kikar bort efter en springande filifjonka. Lilla My fungerar som en egen liten
sidoberättelse som inte nämns i texten genom hela berättelsen.
Sidohandlingarna i Hur gick det sen - boken om Mymlan, Mumintrollet och
lilla My är flera och utspelar sig både i förgrunden och i djupet på uppslagen. Lilla
My nämns visserligen på uppslaget där Mymlan gråter över att ha tappat bort sin
lillasyster och Mumintrollet försöker lugna henne genom att säga att lilla My
säkerligen bara är gömd av en skurk någonstans i närheten, det är dock bara läsaren
som kan se henne. Här avslöjar bilden mer än vad texten ger oss. Läsaren kan följa
lilla Mys gömslen och se hennes busiga min medan texten inte avslöjar hennes färd
alls. På uppslaget där Mymlan gråter så gömmer sig lilla My bakom burken som
Mumintrollet och Mymlan klättrar igenom. När vi vänder blad så ger hålet oss en
finurlig lösning eftersom vi fortfarande kan se lilla My på andra sidan burken.
Skurken som Mumintrollet funderar över springer tillbaka i boken och lämnas utan
vidare förklaring. Detsamma sker med den luftballong som seglar fram på himlen
med ett ankare hängande efter sig. Denna luftballong står utan förklaring i bild och
text. Vi återfinner denna luftballong i en senare bilderbok av Tove Jansson, Den
farliga resan48 och även här nämns en skurk på uppslaget och luftballongen är den
som kommer för att rädda karaktärerna från det hemska som representeras av en
skurk.
De urklippta hålen i Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och
lilla My är ett exempel på att denna bilderbok bör kategoriseras enligt det genuina
konceptet49 eftersom det är så tydligt att Tove Jansson arbetat med bilderbokens
bilder, hål och text tillsammans. Det är inte en satt text som ska illustreras och inte
heller är det bilder målade att sätta text till. Utan text, bild samt de urklippta
välplacerade hålen flyter samman och bildar en genuin bilderbok som inte kan skapas
på annat sätt. Det är så här Rhedin beskriver den genuina bilderbokens koncept. ”…
så här ser berättelsen ut in se, ömsesidigt och gemensamt gestaltad av text och bild i
en växelverkande narration.”.
48 Jansson, Tove (2009). Den farliga resan, Stockholm: Alfabeta 49 Rhedin 2001, s. 124
21
Teater med kulisser och scener Rhedin talar även om bilderboken som teatral scen och menar att bilderboken kan
räknas till gestaltnings- och iscensättningsmedierna på samma sätt som opera och
teater. Hon medger att detta är svårjämförligt men synbart i hur de olika medierna
tolkar, förtydligar och renodlar bilder och därmed har samma artspecifika uttryck.50
Detta kan ses i Hur gick det sen? – boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My där
varje uppslag är som en landskapsscen med utbytbara kulisser och aktbyten med
genomtänkta färger och rörelser. Bilderbokens rörelse fungerar inte bara från vänster
till höger utan den öppnar upp för ett djup vilket kan få läsaren att svepas med i en
scen som talar för sig själv på ett uppslag. De överlappande bildskikten gör detta extra
tydligt.51 Även Westin talar om Hur gick det sen? – boken om Mymlan, Mumintrollet
och lilla My utifrån ett teaterperspektiv där det går att skönja en scen med olika
scenbyten.
Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är en
sprakande bildteater, där litterära och konstnärliga traditioner blandas med
moderna tankar inom konst och litteratur. Teatern blev ett arbetsfält med flera
möjligheter: författare, scenograf, kostymör och som plats för ordet och bilden
passade den dubbelkonstnären Jansson som hand i handske.52
Även om Westin menar att Tove Jansson hade dessa roller inom produktionen av Hur
gick det sen – boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My så ser vi på insidan av
omslaget att Tove Jansson låter scenbygget och kulissbyggandet vara en del av
bilderbokens handling. När vi slår upp första sidan möts vi av en herre som står i stilig
teaterklädsel upptagen med att klippa ut hålen i boken. Han välkomnar oss in bakom
pärmarna i bilderboken med en gest där han svänger ut armen som om han håller upp
en dörr. Han välkomnar läsarna att klättra in genom det stora hålet i omslaget för att ta
del av teatern eller berättelsen. Där möter vi teaterns huvudkaraktärer stående som om
de presenterar sig och är redo att ta itu med föreställningen. I slutet av boken på
omslagets insida så sitter Mymlan och lilla My tillsammans och dricker saft. Där är
hålet runt precis som på pärmens framsida men litet så det är inte möjligt för någon att
50 Ibid., s. 185f. 51 Druker 2008 52 Westin 2013, s. 182
22
ta sig ut igenom det. Karaktärerna förväntas därmed att stanna i boken och inte ta sig
ut genom den dörr som vi möter på omslagets baksida. På dörren fungerar dock hålet
som nyckelhål och nyckeln hänger på kroken. Läsaren är välkommen att läsa boken
en vända till precis på samma sätt som en teaterbesökare är välkommen att se
föreställningen om igen. Det står ”KOMER! STRAKST” på skylten som hänger över
dörren. Läsaren kan inte ta sig igenom berättelsen själv utan behöver vänta in
ensemblen.
Rörelse och tid
I början av Hur gick det sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My möts vi
av denna väntan på att teatern ska starta. Två små figurer med orange hår och svarta
svansar bänder upp luckan åt läsaren för att kunna ta sig in. Genom hålet ser vi att
Mymlan och Mumintrollet står alldeles lugna och de möter läsarens blick för enda
gången. De är inte bokens karaktärer utan skådespelare redo att spela bokens
karaktärer och agerar därför annorlunda än inne på bokens uppslag. Mymlan har
armarna i kors och ser ut att vänta på att läsarna tar plats. Vi kan tänka oss rummet där
boken nu kommer att läsas. Där finns en högläsare och flera lyssnare som tar del av
uppläsningen. De bildar en publik till den teater som snart ska spelas upp. Vid första
uppslaget springer Mumintrollet genom uppslaget mot hålet bland träden. Detta
tempo bibehålles genom hela boken till slutet där Mymlan och lilla My sitter och tar
det lugnt. Det är bråttom att komma hem till muminhuset på grund av skräcken i
skogen som de måste fly ifrån det hemska med lilla Mys frånvaro. Mumintrollet har
en iver att vara sin mamma till lags för att överlämna den viktiga mjölken.
Mjölkkannan kan ses som en stafettpinne i en stafett där det är bråttom att komma till
mål, eller som en olympisk eld som ska forslas via många hinder.53 Textmängden på
varje sida är rytmisk och poetisk vilket ger en känsla av att texten ska läsas långsamt
och inlevelsefullt. Frågan i slutet av varje textstycke ”Vad tror du att det hände sen?”
uppmanar till eftertanke innan bladet vänds. Medan bilderna talar för en hög hastighet
genom boken så manar texten till lugn.
Texten Tove Jansson använder sig inte av satt text utan har själv skrivit för hand med en
snirklig handstil vilket ger texten en helt annan karaktär än om den vore satt med ett
enda typsnitt och storlek. Typografin ger handlingen ytterligare en dimension tack 53 Orlov, Janina (2014). ”Hur gick det sen?”, i Opsis barnkultur. 2014:3, s. 46-[49]
23
vare det levande sätt som författaren skriver på. Texten ger läsaren vägledning hur
den kan läsas med hjälp av hur texten är estetiskt återgiven. På första uppslaget finner
vi ganska små snirkliga bokstäver som antyder att berättaren sänker rösten. På andra
uppslaget finner vi ett ”DÅ - …” med versaler, där vi förstår att Tove Janssons
intention är att läsaren ska höja rösten, nästan som ett skrämmande BU med högre
röst i ett snabbt tonfall.54 Skogen runt Mumintrollet är mörk och trollet är ängsligt
vilket avspeglas i texten. Texten är skriven på vers vilket gör läsningen rytmisk och
levande. Berättaren tar det lugnt ända fram till frågan ”Vad tror du att det hände sen?”
som står skrivet med enbart versaler. Det uttrycker interaktivt en fråga rakt till
läsaren/lyssnaren och hänger inte ihop med handlingen. På nästa uppslag blir
bokstäverna större och mer självsäkra. Faran är tillfälligt över och det speglas i
typografin. När Mumintrollet talar är bokstäverna enkla och versala med undantag av
när han säger ”mamma”, då är bokstäverna stora och snirkliga. Varje karaktär får sin
egen skrivstil som symboliserar deras karaktär. Till exempel så har Gafsan en spretig
och kantig stil vilket passar hennes bitska och snäsiga sätt. Medan Mymlans stil är
mjuk och kurvig som passar henne som orolig storasyster. Lilla Mys handstil far åt
alla kanter och håll och namnet ”lilla My” skrivs konsekvent med små versaler. Detta
passar lilla My som är berättelsens busiga barn som går sin egen väg både metaforiskt
och bokstavligt. Muminmammans skrivstil är lite extra snirklig och kännetecknas av
att varje j, å, ä och ö har ett hjärta istället för de vanliga prickarna. Den goda
kärleksfulla modern som bara vill väl symboliseras med hjälp av hjärtan till och med
när hon i slutet av boken höjer rösten och bestämt säger: ”Vi dricker hädanefter
saft!!!!!” så är det hjärtan ovan bokstäverna ”i” och ”ä”.55 Typografin visar också
händelser, till exempel när orden tar ett skutt när Mumintrollet gör så. Typografin
speglar också känslorna hos karaktärerna som när Mumintrollet och Mymlan träffar
Gafsan så morrar hon och detta visas genom att ordet ”morrade” skrivs med tjocka
versaler. När Mymlan och Mumintrollet ger sig in i hattifnattarnas elektrifierade hus
så kan vi läsa:
”Nej hu så hemskt därinne satt blott hattifnatt vid hattifnatt och luktade av åskan bränt
(de är elektriska som känt).”
54http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkelit/tove_jansson_laser_hela_hur_gick_det_sen_100705.html#media=101791 , Datum: 2014-12-15 55 Westin, 1984
24
Detta skrivs med stora, tjocka versaler med större mellanrum mellan bokstäverna
vilket gör att läsaren kan läsa av deras rädsla och hur högljudd och flyktrelaterad
scenen är. Texten spelar en typografisk illustrativ roll till berättelsen och förmedlar
mer än vad som står att läsa. Varje textruta på sidorna har olika placering på de olika
uppslagen allt för att passa in i helheten och harmonisera med bilden och framför allt
med helheten av bilderboken.
Sammanfattning och slutsats Mitt syfte med denna studie var att undersöka hur samband mellan text och bild kan
se ut i bilderboken, samt att ta reda på inom vilket bilderbokskoncept Vad hände
sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My faller inom. Jag var också nyfiken
på att undersöka vad de utskurna hålen i den analyserade bilderboken har för funktion
för berättandet. Det visade sig att de utskurna hålen är en bidragande faktor till att
Vad hände sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My hamnar i det genuina
bilderbokskonceptet. Det som skiljer det genuina bilderbokskonceptet från det episka
bilderbokskonceptet och den expanderande texten är att text och bild samverkar hela
tiden och bygger narrationen tillsammans med bilderboken som helhet. Bilderbokens
form är en del av narrationen och utan den skulle det inte vara samma berättelse.
Medan den expanderande texten är beroende av bilden så kompletterar de varandra
för att bygga narrationen växelvis. Läsaren läser texten och tittar på bilden och får ett
sammanhang, men text och bild flyter aldrig ihop på samma vis som text och bild i
den genuina bilderboken. Nikolajeva är tydlig med att alla bilderböcker är i behov av
sina omslag eftersom berättelsen startar redan där och sidorna i en bilderbok är få och
behöver allt utrymme som går att få. Detta gäller samtliga tre bilderbokskoncept.
Även insidan av bilderböckernas omslag används att utvidga berättelsen och används
som ett redskap. Vad hände sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My skiljer
sig på många sätt från andra moderna bilderböcker genom att Tove Jansson har valt
att placera berättelsen i en annan berättelse med hjälp av omslagen. Läsaren möter
omslaget med hålet och den öppna luckan. Vid nästa uppslag så pågår ett
välkomnande in i berättelsen av en herre med sax som har klippt ut hålen samt
Mymlan, Mumintrollet och lilla My som står som skådespelare och tar emot oss för
att låta oss ta del av själva bilderbokens huvudberättelse. Även själva uppläsningen av
bilderboken sker som en föreställning. Rhedin relaterar till uppläsningen som en
25
social samspelsakt i tiden och rummet. Högläsaren dramatiserar det hen läser högt och
beroende på hur hen tar sig an text och visar upp bilder så byggs berättelsen upp på
olika sätt. Bilderboksteorin ger inte några direkta begrepp till detta scenario men det
ses som en del av den metafysikaliska påverkan på berättelsen. Tid, rum, läsaren,
lyssnarna och bilderboken påverkas alla av varandra och skapar olika upplevelser
varje gång det läses. Paralleller kan dras till teaterkulturen där varje skådespel blir
olika beroende på en lång rad olika faktorer som skådespelare, scen, tolkningar av
manus med mera.
Den interaktiva delen i Vad hände sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och
lilla My är en del av att bilderboken bör se som en genuin bilderbok. Den
återkommande frågan ”Vad tror du att det hände sen?” ger läsare och lyssnare
möjlighet till reflektion och delaktighet att genom sin fantasi fundera ut vart historien
bär. På ett av uppslagen bjuder Tove Jansson till och med in läsaren och lyssnaren till
att vara delaktiga i skapandet av bilderbokens bilder.
”En bild av filifjonkan när hon lugnat sig får du rita själv. Tove”
Så står det skrivet ovanför en tom vit ruta avsedd för att rita i. Det är dock inte helt
fria händer som läsaren får utan regeln är att det är en lugn filifjonka så Tove Jansson
behåller ändå kontroll över bokmediumet.
Bilden och texten samspelar i den analyserade boken men det är mer än bara
så. I analysen av Vad hände sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My så har
det visats att typografin är av betydelse. De handskrivna bokstäverna berättar mer än
bara det som läsaren kan läsa ut rent bokstavligt. Bokstäverna och orden snirklar sig
olika beroende på vem av karaktärerna som talar. Den stående frågan; ”Vad tror du att
det hände sen?” står skrivet med tunna versaler på varje sida förutom sista uppslaget.
Färgerna i Vad hände sen?-boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My har
ett syfte för berättandet och narrationen. Varje färg symboliserar olika känslor. Tove
Jansson var begränsad av trefärgstrycket i boken men löste detta genom att medvetet
arbeta med hålen i boken. Varje hål släpper igenom föregående och nästkommande
uppslags färger vilket ger en upplevelse av att varje uppslags färger är betydligt fler
än vad trefärgstrycket begränsar det till. Det gula spelar en huvudroll bland färgerna
som den trygga vägen hem. Mumintrollet och Mymlan rör sig mot det gula och finner
Muminmamman inbäddad i gul färg med kärleksröda rosor omkring sig sittandes som
på en scen med en publik runt omkring sig.
26
Både Rhedin och Westin relaterar Vad hände sen?-boken om Mymlan,
Mumintrollet och lilla My till teater och skådespelande karaktärer. Varje uppslag ses
som en ny kuliss på bilderboksteatern. De som lyssnar till läsarens högläsning är
teaterns publik och vi kan skönja hela teaterproduktionen som författare, producent,
kostymör med flera.
Det som gör att Hur gick det sen? -boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My
uppfyller Rhedins kriterier för ”Den genuina bilderboken” är det samspel som sker
mellan text och bild samt att berättelsen nyttjar bilderbokens speciella förutsättningar
för att höja upplevelsen av boken ytterligare en nivå. När vi bara lyssnar på bokens
text och inte ser uppslagen så förmedlas inte helheten av berättelsen. De små sidospår
som inte nämns i texten försvinner från vår upplevelse. Till exempel kommer vi inte
att förstå att lilla My varit med i bakgrunden hela tiden när Mumintrollet och Mymlan
letat efter henne. På finska TVkanalen Yles hemsida56 ligger en inspelning av Tove
Jansson där hon läser Hur gick det sen?- boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla
My och redan på andra uppslaget blir det svårt att förstå textens innebörd. Där står:
DÅ- såg han nånting sticka opp
som pryddes av en liten knopp!
Nej men vad skorstenen blivit stor
På huset där min mamma bor…
På nästa uppslag fortsätter texten:
Men det var inte mammans hus
Blott Mymlan som i randig blus…
Utan hålet på det andra uppslaget där vi kan skymta som knoppen så kan vi inte förstå
hur man kan missta Mymlan för en skorsten. Med hålet och vyn därigenom blir det
som texten inte förmedlar tydligt. Bilderbokens text fungerar inte utan dess bilder och
inte heller fungerar bilderna utan texten. Hålen gör också att vi kan konstatera att text
och bild inte fungerar utan bilderboksmediumet. De urklippta hålen i Vad hände sen?-
56http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkelit/tove_jansson_laser_hela_hur_gick_det_sen_100705.html#media=101791 , Datum: 2014-12-15
27
boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är ett exempel på att denna bilderbok
ska kategoriseras enligt det genuina bilderbokskonceptet.57 Det är inte en text satt som
ska illustreras och inte heller är det bilder målade att sätta ord till. Utan det är text och
bild samt de urklippta välplacerade hålen som flyter samman och bildar en genuin
bilderbok som inte kan skapas på annat sätt.
Vidare forskning Ett förslag på vidare forskning som vore intressant att titta på är hur bilderboken
utvecklats genom historien. Hur ser de olika kategorierna av bilderböcker ut vad det
gäller utgivning genom tiderna? Har samspel mellan text och bild alltid spelat roll i
bilderboken eller är det en ny konstform inom litteraturen?
Det vore även intressant att titta på det mer intermediala perspektivet på
bilderboken som bokmedium. Tove Janssons Hur gick det sen? Boken om Mymlan,
Mumintrollet och lilla My har givits ut som en bokapp till smartphone och surfplatta.
Det vore intressant att titta på hur det påverkar berättelsen. Det intermediala
perspektivet kan även läggas på Tove Janssons bilderbok Vem ska trösta Knyttet?
som har animerats och tonsatts av Peter Lundblad för film och givits ut på CD.
Ett tredje intressant förslag till vidare forskning är det transmediala
berättandet. Rhedin nämner i En fanfar för bilderboken att hon funderar på om det är
just den genuina bilderboken som är den bilderboksform som kommer att utvecklas
vidare med hjälp av transmediala berättande. Det innebär att historierna sätts i
dynamisk rörelse mellan olika medieplattformer och att historien frigörs från sitt
ursprungsmedium.58 Det är vanligt idag att en bok remedieras, omvandlas och får ny
storlek och form, vilket gör att något sker med ursprungsberättelsen då. Berättelsen
får ”nytt liv ”på det nya mediumets villkor”.59 Hur skulle detta kunna se ut?
57 Rhedin 2001, s. 124 58 Rhedin, Ulla (2013). ”På upptäcktsfärd med bilderboken i nya teoretiska landskap”, i Rhedin, Ulla., Oscar, K,., Eriksson, Lena (red.), En fanfar för bilderboken!,Lettland: Alfabeta, s. 15-36 59 Rhedin Ibid., s. 16
28
Referenser Baumgärtner, Alfred Clemens (red.) (1968). Aspekte der gemalten Welt: 12 Kapitel über das Bilderbuch von heute, Weinheim Cavallius, Gustaf (1977). ”Bilderbok och bildanalys.”, i Fridell, Lena (red.) Bilden i barnboken, Göteborg: Stegelands, s. 31-60 Druker, Elina (2008). Modernismens bilder: den moderna bilderboken i Norden, Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2008 Fridell, Lena (red.) (1977). Bilden i barnboken: On pictures in children's books, Göteborg: Stegeland Jansson, Tove (2004). Hur gick det sen?:boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My, Stockholm: Alfabeta Jansson, Tove (1980). Skurken i Muminhuset, Helsingfors: Schildt Jansson, Tove (2009). Den farliga resan, Stockholm: Alfabeta Jansson, Tove (2004). Vem ska trösta knyttet?, Stockholm: Alfabeta
Kåreland, Lena & Werkmäster, Barbro (1994). ”Hur gick det sen?: bilderboken som teater : till eller från mamma”, i Lena Kåreland, Barbro Werkmäster Livsvandring i tre akter, s. 13-47
Nikolajeva, Maria (2000). Bilderbokens pusselbitar, Lund: Studentlitteratur
Orlov, Janina (2014). ”Hur gick det sen?”, i Opsis barnkultur. 2014:3, s. 46-[49]
Rhedin, Ulla (2013). Barnet, bilderboken och högläsaren. En fanfar för bilderboken!,
S. 167-[183], Lettland: Alfabeta
Rhedin, Ulla (2001). Bilderboken: på väg mot en teori, 2., rev. uppl., Stockholm: Alfabeta Rhedin, Ulla (2013). ”För en ny bilderbokskritik”, i En fanfar för bilderboken!, s.
145-165
Rhedin, Ulla (2013). ”På upptäcktsfärd med bilderboken i nya teoretiska landskap”, i Rhedin, Ulla., Oscar, K,., Eriksson, Lena (red.), En fanfar för bilderboken!, Lettland: Alfabeta, s. 15-36
Sendak, Maurice. (2001). Till vildingarnas land, 4. uppl., Stockholm: Bonnier Carlsen
29
Tan, Shaun (2010). Ankomsten, Göteborg: Kabusa
Tan, Shaun (2011). Det röda trädet, Göteborg: Kabusa
Westin, Boel (1984)."Bilderbokens estetik. Tove Jansson som bilderbokskonstnär." i Årsskrift 1983 av Svensklärarföreningen, Trelleborg: Svensklärarföreningen, s. 60-79.
Westin, Boel (2011). ”Barnlitteraturforskningens arkeologi”, i Barnboken.
2011(34):1, s. 9-19 Tillgänglig på Internet: http://dx.doi.org/10.14811/clr.v34i1.24
Westin, Boel (2014). Brev från Tove Jansson, Opsis barnkultur, 2014:3, s. 50-[51]
Westin, Boel (2013). Tove Jansson: ord, bild, liv [Elektronisk resurs], Stockholm:
Bonnier
Jansson, Tove (2014). Brev från Tove Jansson, Stockholm: Norstedt
Internetlänkar:
http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkelit/tove_jansson_laser_hela_hur_gick_det_sen_100705.html#media=101791 Datum: 2014-12-15
Referenser för inspiration
Barnboken. 2005(28):2, s. 41-49 Tillgänglig på Internet:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:sbi-56
Lagerkvist, Pär (1991). Ordkonst och bildkonst: [om modärn skönlitteraturs
dekadans] : [om den modärna konstens vitalitet], Faks.-utg., Stockholm: Raster
Rhedin, Ulla (2004). Bilderbokens hemligheter, Stockholm: Alfabeta/Anamma
Westin, Boel (1988). Familjen i dalen: Tove Janssons muminvärld, Diss. Stockholm:
Univ.
30
Bilaga
f © Moomin Characters ™
31
© Moomin Characters ™
