Bli en problemlösande brottsanalytiker i 55 stegspvast.se/onewebmedia/55stepsSwedish.pdf · 2018-04-12 · brottsproblem utnyttjas kriminologi, ekonomi, psyko-logi, matematik, geografi,

Bli en problemlösande brottsanalytiker i 55 steg

2006:1

Ronald V. ClarkeJohn Eck

Bli en problemlösande brottsanalytiker i 55 steg

2006:1

Ronald V. Clarke

John Eck

Polishögskolan, VidareutbildningenSörentorp, 170 82 SolnaTfn 08-401 90 00, fax 08-85 71 12, e-post [email protected]: www.polisen.se

ISSN 1653-2589, ISBN 91-89475-46-1Produktion: Prospect Communication och Spraket, StockholmGrafisk form: Lena EliassonTryck: Elanders Gotab AB, Stockholm 2005

© Polishögskolan

Förbered dig

Läs detta först 8 Ompröva ditt jobb 10Bli en lokal brottsexpert 12Konventionellt polisarbete är inte särskilt effektivt 16

Lär dig problemorienterat polisarbete

Bli en POP-expert 20Håll dig till POP 22Var brottsspecifik 24Hämta hjälp från SARA – men använd ditt omdöme! 26

Studera den situationella ansatsens kriminologi

Använd brottstriangeln 30Glöm inte att tillfället gör tjuven 32Tänk som en tjuv 34Förvänta dig att brottslingar reagerar negativt 36Låt dig inte nedslås av omfördelningsteorin 38Förvänta dig en fördelsspridning 40

Identifiera brottsproblem

Säg STRAFF när du skall förklara ett problem 44Sätt dig in i vilken typ av problem du har 46Studera vägen till brotten 48Lär dig hur oroshärdar bildas 50Avgör om 80–20-regeln gäller 52

Gör en noggrann analys

Ställ upp hypoteser 56Ställ diagnos på oroshärdar 58Du bör veta när du skall använda byggnadsritningar 60 Var uppmärksam på dags- och veckorytm 62Räkna med förändringar på lång sikt 64Du bör veta hur du skall använda statistik och relativtal 66Identifiera högriskanläggningar 68Räkna med upprepad utsatthet för brott 70Tänk på förekomsten av upprepad brottslighet 72Du bör ha kunskap om vad som är attraktivt för tjuvar 74Leta efter faktorer som underlättar brott 76Kontrollera att du har besvarat sex viktiga frågor 78

Kom fram till en praktisk lösning

Acceptera en huvudroll vid förebyggande åtgärder 82Gör det svårare att begå brott 84Gör det mer riskfyllt att begå brott 86Gör det mindre lönande att begå brott 88 Reducera provokationer 90Ta bort ursäkter 92Identifiera den ansvarige för problemet 94Välj möjliga åtgärder 96

Bedöm effekterna

Genomför en utvärdering 100Lär dig använda kontrollgrupper 102Överväg geografisk och tidsmässig omfördelning 104Undersök omfördelning till andra brottsobjekt, metoder och brottstyper 106Håll utkik efter nya brottslingar 108Var uppmärksam på oväntade fördelar 110Förvänta dig förtida minskningar av antalet brott 112Testa signifikansen 114Beräkna kostnaderna 116

Kommunicera effektivt

Gör en tydlig framställning 120Gör tydliga kartor 122Använd enkla tabeller 124Använd enkla figurer 126Gör slagkraftiga presentationer 128Bli en god presentatör 130Bidra till kunskapsbanken 132

InnehållBli en problemlösande brottsanalytiker i 55 steg

Förord Sid. 5

FörordDenna handbok är avsedd som stöd för dem som vill engagera sig i ett polis-arbete som är mer kunskapsbaserat och mer inriktat på brottsprevention ändet traditionella händelsestyrda arbetet. Handboken är författad av två fram-stående forskare verksamma i USA – professorerna Ronald V. Clarke ochJohn Eck. De har stor erfarenhet av att arbeta med polisen och båda två ärinriktade på att ta fram praktiskt användbara kunskaper som kan utvecklaoch effektivisera polisarbetet.

Utvecklingen inom detta område har under de senare åren varit snabb.Forskningen om brottspreventionen har resulterat i att det numera finns enbetydligt stabilare grund att stå på än för bara några år sedan. Handbokensummerar en stor del av denna kunskap.

Handboken är, som framgår av det första avsnittet, egentligen riktad tillbrottsanalytiker som har någon form av universitetsutbildning bakom sig. Det är dock vår övertygelse att intresserade personer kan tillgodogöra siginnehållet och ha praktisk nytta av handboken i sitt arbete.

Vi har så långt möjligt försökt anpassa och översätta texten till svenskaförhållanden, något som inte varit helt enkelt. En del begrepp har varit svåraatt översätta till svenska språket. Vi har därför ibland behållit den engelskabeteckningen i parentes efter vår översättning. Det förekommer dock fort-farande en del exempel och förhållanden som kan verka lite främmande.Låt inte detta vara ett hinder. Det lär inte påverka handbokens användbarhet.

Vi vill framföra ett varmt tack till författarna Ronald V. Clarke och JohnEck samt professor Gloria Laycock vid Jill Dando Institute of Crime Science,London University College som givit ut publikationen, för att de välvilligt ochutan kostnad låtit oss förfoga över materialet och översätta det till svenska.

Studierektor Marianne Hilton vid Polishögskolans vidareutbildning haraktivt stött arbetet och avsatt nödvändiga medel för den svenska versionen.Marianne Håkansson och Lars Dolmén, som båda medverkar i utvecklingenav Polishögskolans vidareutbildning, har tillsammans med undertecknad i sittarbete med den svenska versionen strävat efter att göra författarna rättvisa.Vi har försökt ge den svenska versionen en lika instruktiv och attraktivutformning som den engelska versionen har.

Solna i december 2005Johannes KnutssonProfessor

sid 5

Författarnas tack i den engelska versionen

Under sammanställningen av denna handbok har vi oförbehållsamt hämtatmaterial från arbeten som utförts av många av våra kollegor och vänner ochvi är skyldiga dem ett stort tack. De som har kommenterat våra utkast ellerbidragit med material till denna handbok är: Pat och Paul Brantingham, AndyBrumwell, Rachel Boba, Kate Bowers, Barbie Brookover, Spencer Chainey,Paul Ekblom, Graham Farrell, Bonnie Fisher, Herman Goldstein, AlexHirschfield, Shane Johnson, Scott Keay, Johannes Knutsson, Gloria Laycock,Mangai Natarajan, Michael Maxfield, Ken Pease, Nanci Plouffe, BarryPoyner, Jerry Ratcliffe, George Rengert, Nick Ross, Kim Rossmo, KarinSchmerler, Nick Tilley, Julie Wartell, Barry Webb och John Wooldredge. Ettsärskilt tack riktas till Marcus Felson som hjälpt till med handbokensutformning och som bidragit med material till några avsnitt. Och slutligentackar vi Home Office1 för dess stöd av vårt arbete.

Ronald V. Clarke och John Eck

1 Motsvarar ungefär Inrikes- eller Civildepartementet. Med Home Office i handboken avses enbart departementet i London.

sid 6

Förbered dig

sid 8

Förbered dig

1. Läs detta först

I denna handbok utgår vi ifrån att du redan arbetar sombrottsanalytiker och att du är van vid att tillhandahålladen typ av information som behövs för att stödja polis-arbetet. Det betyder att1. du vet hur man använder modern datorutrustning

och hur man får tillgång till och använder omfat-tande databaser,

2. du vet hur man använder programvara för att kart-lägga brott, identifiera oroshärdar (hot spots) ochkoppla dessa till demografiska och andra data,

3. du kan göra tabeller som visar förändringar ibrottsstatistiken per vecka eller per månad pådistrikts- eller annan nivå,

4. du är van vid att göra mindre undersökningar närdet gäller sådant som förhållandet mellan kändabrottslingars adresser och lokala bilstölder ochinbrott,

5. du förmodligen har utfört några före- och eftermät-ningar i samband med insatser mot inbrott i bostä-der eller bilstölder och att

6. du har vissa grundläggande kunskaper om statistikoch utredningsmetoder.

Handboken bygger vidare på dessa erfarenheter för attförbereda dig för en annorlunda analytisk roll som enviktig medlem i ett problemlösningsteam. De senastepublikationerna om problemorienterat polisarbete serbrottsanalytikerns roll som den centrala i det nya sättetatt sköta polisarbetet. I dessa hävdas att många avsvagheterna med nuvarande metoder i det problem-orienterade polisarbetet beror på otillräckligt engage-mang från kunniga brottsanalytiker under varje fas iproblemlösningsprocessen.

Med handboken kan du förbereda dig för den nyarollen genom att ta del av grundläggande informationom problemorienterat polisarbete och de närliggandeområdena den situationella ansatsens kriminologi ochsituationell brottsprevention. Dessa områden ingår iden nya vetenskapen crime science, som är ett mång-vetenskapligt ämne som syftar till en bättre förståelseav hur brott skall förebyggas och upptäckas. För attanalysera brottsmönster och utveckla lösningar påbrottsproblem utnyttjas kriminologi, ekonomi, psyko-logi, matematik, geografi, arkitektur och andra kun-skapsområden. Du kan inte arbeta på ett tillfredsstäl-

lande sätt som problemlösande brottsanalytiker utan attkänna till dessa områden. Du kan inte heller arbeta till-fredsställande i denna roll om du inte omprövar dittarbete och dina rutiner. De inledande avsnitten i hand-boken förklarar hur du måste börja arbeta mer proak-tivt. Du kan inte bara vänta på att dina kollegor skallkomma till dig och begära information. Du måste istället ta initiativet under varje steg i ett projekt – närdet gäller att avgränsa problemet, att analysera proble-mets orsaker, att bidra till en effektiv lösning och attlägga upp projektet så att det kan utvärderas och poli-sen kan dra nytta av erfarenheterna för att utvecklabättre åtgärder i framtiden.

I handboken utgår vi från att analytiker som tar sigan den nya rollen är intresserade av att bidra tillutvecklingen av sitt yrke. Genom tillgång till bättredatabaser, snabba datorer och effektiv programvara blirbrottsanalys ett nytt intressant specialområde. Det harredan uppstått en kärna av välutbildade och mycketmotiverade experter som är oumbärliga för polisarbe-tets fortsatta utveckling. Du kan bidra genom att för-medla resultaten av ditt arbete i olika sammanhang.Därigenom kommer du inte bara att bidra till utveck-lingen av ditt yrke och polisarbetet, utan du kommerockså att bli en mer välinformerad och värdefull resursför dina kollegor.

Handboken är inte mer omfattande än att du kan tadig igenom den under en helg. Det kräver lite ansträng-ning, men är sannolikt värt besväret. Det är vår för-hoppning att du kommer att tycka att det är en använd-bar handbok och att du alltid kommer att ha den tillhands i ditt arbete. Den har fått en robust utformningför att tåla kontinuerlig användning och utformats såatt den ligger platt på skrivbordet när du slår upp ettvisst steg, vilket gör att den är enkel att använda när du arbetar vid datorn.

Vi har arrangerat stegen så att de kommer i enlogisk ordningsföljd, baserad på SARA-modellen –Scanning (problemidentifikation), Analysis (analys),Response (åtgärder) och Assessment (utvärdering).Varje enskilt steg tar upp ett specifikt ämne och är fristående. Det gör att du inte behöver bläddra genomhandboken eller hoppa från sida till sida när du arbetarmed en viss situation. Du kan utnyttja handboken bästom du är väl insatt i innehållsförteckningen och harläst igenom de avsnitt som intresserar dig så att du vetvad de innehåller. Det bästa sättet att lära sig är attinhämta och tillämpa information när du behöver den.

sid 9

Inkludera både SARA och NIM

Polisarbetet påverkas i hög grad av modeflugor, den enaefter den andra. En modefluga ersätts snabbt när en nydyker upp. Många erfarna polismän spelar med ett tag iavvaktan på att ledningen skall tappa intresset, så att dekan återgå till sina vanliga rutiner. Varken problemoriente-rat polisarbete (POP) eller den nationella underrättelsemo-dellen (National Intelligence Model – NIM) bör dock räknassom en övergående fluga. Den ena erbjuder en standard-metod för hantering av specifika återkommande problemmed brott och ordningsstörningar som drabbar ett område.Den andra är en standardmetod för inhämtning, analys ochspridning av underrättelser för att säkerställa en enhetligtillämpning över hela landet. Båda modellerna sätter brotts-analytikern i centrum, eftersom de utgår från att polisarbe-te måste vara kunskapsbaserat. I diagrammet nedan, somsammanställts av National Criminal Intelligence Service,visas hur POP utgör ett komplement till NIM. Scanning, analys, genomförande av åtgärder och utvärdering (fasernai SARA-modellen) i ett POP-projekt passar enkelt in i NIM:sunderrättelsecykel: insamling, utvärdering, granskning (collation), analys, rekommendationer och omprövning(review). Dessutom är en av de fyra underrättelseproduktersom NIM skapar ”problemprofiler”, som utgör analyser avspecifika återkommande problem med förslag till lösning.Låter bekant, eller hur?

I vissa fall tar vi upp ett ämne i flera steg. Steg 14ger till exempel en allmän introduktion till begreppetomfördelning och i steg 42 och 43 förklaras hur manpå utvärderingsstadiet undersöker förekomsten av olikaformer av omfördelning.

Vi har av flera anledningar inte angett källhänvis-ningar i den utsträckning som krävs för en akademiskpublikation. Vi har försökt att sammanfatta det väsent-ligaste i varje steg från den tillgängliga litteraturen. Vitror inte att en upptagen brottsanalytiker kommer att hasärskilt mycket tid att läsa akademiska texter. Det ärdessutom få av er som kommer att ha tillgång till despecialiserade bibliotek där ett sådant material finns.Ibland kan du dock behöva veta mer i ett ämne. Vianger därför efter varje steg viktiga artiklar och böckersom du kan ha nytta av.

Figur 1.

sid 10

Förbered dig

2. Ompröva ditt jobb

Liksom de flesta brottsanalytiker betraktar du förmod-ligen din roll som ganska blygsam. Du löser inte brottpå egen hand. Du tar inte heller initiativ till att hittanya brottsmönster för att sedan överlåta åt andra att taitu med dem. Du bearbetar i stället data åt dem somarbetar med att utveckla bättre metoder för att fångabrottslingar. På begäran av patrullerande poliser tar dufram uppgifter i den senaste statistiken om inbrott ellerbilstölder. Du kartlägger brott inför veckomöten för attdina chefer skall veta var det krävs ytterligare insatser.Du sammanställer månadsstatistik som andra behöverför sina rapporter. Du sitter med andra ord i baksätet,medan andra kör och ber dig om hjälp när de behöverdet.

Handboken kommer att hjälpa dig att ompröva dinroll. Även den som sitter i baksätet kan hjälpa en föra-re som kört vilse att hitta rätt. Kontrollen över informa-tion är central och förmågan att analysera informatio-nen är helt avgörande. Den som lär sig detta blir enoumbärlig medlem i teamet. Men det handlar inte ominflytande eller status. Det gäller i stället den utmaningsom alla polisdistrikt står inför: Hur kan bestående ochåterkommande brottsproblem lösas? Se dig själv somen medlem med en bestämd roll i ett team som hjälpertill att lösa problemen. Efter hand som du använderhandboken kommer du att inse hur du skall fungera iden rollen och hur viktig den är.

Men för att fylla denna viktiga roll behöver dukunna mer. Förvånansvärt nog är inte datorkunskapereller kunskap om kartläggningar det viktigaste, om änmycket viktiga. Du behöver lära dig mer om brott föratt kunna vara brottsexpert i ditt distrikt. Om en nyinbrottsvåg startar skall du vara den som ser det förstoch informerar om det först. Gör statistiska kontroller,kartlägg brotten och inhämta själv all grundläggandeinformation. Om du väntar kommer andra att uttala sigom vad som händer utan att det baseras på fakta. Dåhar du återigen hamnat i baksätet. Det är du som skallinhämta fakta och du måste ta reda på saker så snabbtsom möjligt och på bästa möjliga sätt. Det kommerofta att innebära att du måste söka utanför polisensdatabaser. Handboken visar hur du hittar och använderandra datakällor, inklusive brottsoffer och brottslingar(genom intervjuer), och den kunskap om brott somfinns hos butiker och andra företag. Att bli en informa-

tionskälla är det första steget. Det ideala är att ocksåbli en källa för goda råd. Huruvida du kan bli det berorpå dina chefers öppenhet, men du kan åtminstonelägga fram alternativ eller andras förslag för att bidratill välunderbyggda beslut.

Som expert på brott skall du också veta hur manbäst bemästrar dem. Det är särskilt viktigt att du vetvilka polisåtgärder som är effektiva och vilka som inteär det. Hur effektiv är patrullering? Hur ofta stöterpoliser på ett brott som just begås? Hur ofta klarasbrott upp genom tålmodigt utredningsarbete eller rätts-medicinsk bevisning? Hur påverkar spaning och över-vakning antalet gripna? Hur mycket kostar tillslag räk-nat i polisers arbetstid? Hur många grips för olikatyper av brott? Hur många brott av olika typer anmälsöver huvud taget till polisen? Svaren på dessa frågorkommer att visa varför till och med de poliser somarbetar hårdast är relativt ineffektiva när det gäller attförebygga brott och varför ett ökande antal polismyn-digheter övergår till problemorienterat polisarbete.

Huvudsyftet med handboken är att informera digom problemorienterat polisarbete och om den viktigafunktion du kan fylla när det införts. Den hjälper digatt skilja problemorienterat polisarbete från andra for-mer av polisarbete. Den visar hur problemorienteratpolisarbete kan bli mer effektivt genom att ta del avden situationella ansatsens kriminologi och den situa-tionella brottspreventionen eller crime science.

Crime science beskriver de fyra faserna i ett pro-blemorienterat projekt – scanning för att identifierabrottsproblem, noggrann analys av ett specifikt pro-blem, genomförande av åtgärder mot problemet ochutvärdering av resultatet av åtgärderna – och ger exem-pel på data och annan information som du kan tillhan-dahålla i de olika faserna.

Faserna i ett problemorienterat projekt kommer attkräva att du arbetar mycket längre i ett brottsförebyg-gande projekt än i din traditionella analytiska roll. Dukan räkna med att arbeta med problemlösning underflera veckor eller månader, i stället för de få timmarsom krävs för att identifiera ett inbrottshärjat områdeeller att ta fram en månadsrapport. När en detaljeradutvärdering av resultatet krävs, kommer du kanske attfölja samma projekt under mer än ett år. Du kan behö-va förklara det för dem som ber dig om hjälp. Till attbörja med kan de bli förvånade över att du behöverfölja ett projekt så länge, men efter hand kommer deatt uppskatta ditt engagemang och ditt arbete kännasvärt besväret.

Den tid du lägger ner på ditt arbete är bortkastadom du inte kan förmedla resultatet av det. I senareavsnitt i handboken ges några förslag på hur du kankommunicera mer effektivt genom att använda enkla

sid 11

kartor och tabeller. Dina presentationer bör leda tillnågon typ av handlingsplan, men du måste alltid för-klara begränsningarna hos dina data och tala om när duhar baserat dina rekommendationer på initierade giss-ningar snarare än fakta.

Du kan inte lära dig allt du måste kunna för att blien problemlösande analytiker genom handboken. Dumåste hela tiden försöka förbättra dina kunskaper ochfärdigheter och hålla dig uppdaterad om de senasteframstegen inom relevanta områden. Du måste läsamer och utforska andra informationskällor. Ytterligarelitteratur finns rekommenderad i handboken, men dumåste också själv hitta kunskap. Ett bra sätt att göradet på är att bilda nätverk med analytiker i andradistrikt och genom att delta i möten med andra analy-tiker, poliser och kriminologer. Försök att sprida de lärdomar som du har fått genom att själv informera om ditt arbete. Du skall helt enkelt börja se på dig självmer som en praktiskt inriktad forskare än en teknikersom är bra på att hantera och presentera data. Du börutnyttja allt som vetenskapen kan erbjuda för att görapolisarbetet mer effektivt. Samtidigt måste du inse attdu har ett nytt yrke, som du kan bidra till att utveckla.

Ompröva ditt jobb

Bli en brottsexpert

Ha kunskap om vad som fungerar i polisarbete

Förespråka problemlösning

Ta plats i projektteamet

Lär dig den situationella ansatsens kriminologi

Finslipa dina forskningsfärdigheter


Utveckla ditt yrke

Bli en expert på brottsvetenskap (crime science)!

Ytterligare läsningAnthony Braga (2002). Problem-Oriented Policing and Crime

Prevention. Monsey, New York: Criminal Justice Press.

sid 12

Förbered dig

3. Bli en lokal brottsexpert

Hur ofta har du fått följande typer av frågor i arbetet?

• Vad är det inbrottstjuvar stjäl i butiker?

• Var säljer tjuvarna stöldgodset?

• Vilka är de stökigaste krogarna?

• Vilka bilmärken föredrar busåkare?

• Har bättre upplysta gator en lägre brottsfrekvens?

• Vilket är priset på heroin på gatan?

• Var får män kontakt med prostituerade?

• Vilka trakasserar butiksinnehavare med invandrarbakgrund?

• Minskar brottsligheten i något utsatt bostadsområde?

Några av dessa frågor kan du kanske inte svara på,andra endast efter en särskild analys. Men hur vore detom du hade svaren på alla dessa frågor och många flerdärtill? Hur skulle det vara om du vore en expert påbrott i ditt område? Det är faktiskt ingen annan somkan ta sig an den rollen:

• De poliser som patrullerar är för upptagna medlokala brott.

• Kriminalpoliserna har specifika fall att lösa.

• Befälen leder sina underordnade polisers arbete.

• Kommissarierna leder arbetet i sina enheter.

• Polischefen och hans eller hennes ställföreträdareär upptagna med den övergripande ledningen.

Det är kort sagt ingen som har en total överblick. Menom du blir expert på den lokala brottsligheten ger detdig möjlighet att göra polisen i ditt distrikt bättre infor-merad, effektiv och i stånd att använda de tillgängligaresurserna för att minska brottsligheten. Möjligheternaatt skydda allmänheten, upptäcka brottslingar och attvidta förebyggande åtgärder skulle förbättras. Du kanmed andra ord hjälpa många personer genom attinhämta och sammanställa rätt information.

Men för att bli en lokal brottsexpert måste duanstränga dig för att bli mer informerad än andra. Dumåste prata med poliskollegor om deras erfarenheter.Tänk på att nattskiftet kanske inte träffar poliserna somhar dagtjänst och de som patrullerar i en stadsdel kan-ske inte pratar med poliser i andra stadsdelar.

Följ med ut på fältet så ofta du kan. Du kommerinte bara att lära känna poliserna som arbetar där bätt-re, utan du kommer också att få en mycket bättre upp-

fattning om deras arbete och de problem som de möterute på gatan. Du kommer också på ett tidigt stadium få en förvarning om nya problem som de ställs inför.Regelbundna sittningar i ledningscentralen ger sammatyp av information och ett nytt perspektiv på ditt arbete.

Brottsplatser där allvarliga brott har begåtts får storuppmärksamhet, medan andra brottsplatser försummasalltför ofta. Du kanske inte har tid att besöka brotts-platser så ofta, men du kan läsa brottsanmälningarna.Gör det till en vana att gå igenom en bunt varje veckaför att se om det är något nytt. Det kan också vara nyt-tigt att granska brottsdata i databaser, vare sig det gäl-ler samtal till polisen eller brottsanmälningar. Var extrauppmärksam på misslyckade försök till brott. En delbrottslingar prövar sig fram, när de utvecklar nya sättatt begå brott. De som försöker manipulera biljettma-skiner eller uttagsautomater hittar inte alltid direkt enmetod som fungerar. Men när de gör det kommermetoden att spridas. Du bör ha rutiner för att på etttidigt stadium varsko poliser, andra lokala tjänstemänoch samarbetspartners.

Mycket ofta kan ett lokalt problem med en typ avbrott även finnas någon annanstans. Ditt distrikt kanutsättas för en våg av stölder i bostadsområden där detaldrig tidigare varit några problem. Men du kan varasäker på att samma problem har drabbat något annatområde. Det är därför viktigt att vara uppmärksam påförändringar när det gäller brottsobjekt och brottsmeto-der. På Internet finns det mycket information om vilkatyper av brott som andra drabbas av. Du skall ocksåfråga dina kollegor i andra distrikt, speciellt i angrän-sande distrikt. De kan ha noterat exakt samma problemsom i ditt distrikt, kanske med samma grupp av brotts-lingar inblandade.

Men begränsa dig inte enbart till poliser. Mångaandra personer känner till mycket om brottsproblem.Fastighetsförvaltare vet ofta vilka drogproblem som ärpå uppåtgående eller i avtagande. Stadsplanerare kän-ner till områden med en tilltagande förslumning ochmärker tecken på brottslighet där innan andra gör det.Krögare har kunskap om servering av alkohol till min-deråriga, alkoholservering i övrigt som inte följerreglerna och mindre nogräknad ledning (i andra krogar,förstås). Bussföretag för statistik över överfall, vanda-lism och andra brott som de utsätts för. Rektorer kän-

Poliser pratar ofta om undantagen, intedet vanligt förekommande. De talar omvad som irriterat dem, inte om rutinarbe-tet, men det är rutinarbetet som är det viktigaste när det gäller brottsanalys.

sid 13

ner till allt om mobbning och vandalism i skollokaler(eller borde göra det). Ägare till mindre företag är sär-skilt uppmärksamma på problem som berör deras loka-ler och omgivning. En apotekare vet vad som stjäls vidinbrott i hans eller hennes apotek eller om drogmiss-brukare håller till i närheten. Privata säkerhetsvakter ärofta de första som får vetskap om ett brott. De flesta avderas kontakter med polisen gäller dock enstaka inci-denter, men de har ofta ytterligare information som kanbidra till ökad förståelse för generella mönster i denlokala brottssituationen och förändringar i dessa möns-ter.

Brottslingarna själva är givande informationskällor.Även om de inte vill medge att de själva har begåttbrott är de vanligtvis villiga att berätta ”hur det nor-malt går till”. Många brottslingar är ganska meddel-samma när det gäller hur brott begås och de kan berätta exakt hur de väljer mål, säljer stöldgods ochvad som är eftertraktat bland brottslingar m.m. Det kan vara till stor nytta om dina poliskollegor skaffar sig denna typ av information.

Brottsoffer vet också ofta ganska mycket omomständigheterna kring de brott de utsatts för. Förbrott där offren inte har haft kontakt med förövarna går det visserligen oftast inte att ange en exakt tidpunktför brottet, men du kan ändå fråga ett inbrottsoffer varbrottslingen bröt sig in, vad som saknas, vilka rumeller våningar som lämnades orörda osv. Samtal medandra brottsoffer kan vara lika upplysande.

Hur du blir en expert på brott i ditt område

Prata med poliser om vad de ser.

Granska brottsanmälningar och besök brottsplatser.

Följ regelbundet med polispatruller och var med i ledningscentralen.

Undersök misslyckade försök till brott för att få kunskap om exakt vad som hänt.

Prata med lokala företrädare för myndigheter, företag och andra organisationer om specifika brottsproblem.

Utbyt information med butiker, privata säkerhetsbolag och andra företag.

Hör efter med andra personer utanför ditt område för att upptäcka förändringar när det gäller brottsobjekt och brottsmetoder.

Uppmana poliser att fråga brottslingar om deras metoder.

Uppmana poliser att fråga brottsoffren om exakt när, var och hur.

Sitt inte bara framför datorn!

sid 14

Fullbordade Misslyckade försök Effektivt?*inbrott

Belysning från solnedgång till soluppgång 28 % 29 % NEJ

Belysningen på inomhus 26 % 29 % NEJ

Inomhusbelysning med timer 9 % 11 % NEJ

Lås och reglar endast på dörrarna i huvudingångar 28 % 25 % NEJ

Lås och reglar på dörrar i huvudingångar och på sidodörrar 15 % 29 % JA

Rörelsedetektor utomhus 23 % 36 % JA

Radio eller TV lämnad påslagen 9 % 18 % JA

Skylt från säkerhetsföretag 19 % 36 % JA

* ”Ja” betyder förekomst i högre grad vid misslyckade försök än vid fullbordade inbrott.

Tänk framåt och lär av misslyckade försök

Brottsanalytiker i Chula Vista i Kalifornien förutsåg att byggnadsboomen i deras område skulle kunnaförvärra problemen med inbrott i bostadshus. De hus som byggdes var avsedda för par med godinkomst och husen skulle komma att stå tomma större delen av dagen. Inbrott mitt på dagen var redanden huvudsakliga formen av inbrott i staden. Analytikerna beslutade att de skulle undersöka hur effek-tiva befintliga säkerhetsåtgärder var för att se om någon av dem kunde byggas in i de nya husen ellerrekommenderas ägarna. Först jämförde de fullbordade inbrott med misslyckade försök i 569 hus överhela staden under en period av 18 månader. Resultatet visade att lås och reglar (deadbolts) bordeinstalleras på sidodörrarna i de nya husen, förutom på dörrarna i huvudingången. Sedan intervjuade de250 brottsoffer och 50 inbrottstjuvar och fann att inte en enda inbrottstjuv hade försökt ta sig in i etthus genom att krossa ett fönster med dubbelglas. Det ledde till en rekommendation om att alla fönsteri de nya husen skulle ha dubbelglas som uppfyllde strikta standarder för inbrottsskydd.

fortsättning steg

Tabell 1.

sid 16

Förbered dig

4. Konventionellt polis-arbete är inte särskilteffektivtEn av de viktigaste uppgifterna i polisarbete är att före-bygga brott. Du bör därför känna till forskningen omhur effektivt det utförs.

Konventionellt polisarbete följer tre strategier föratt minska antalet brott:1. Allmänt avskräckande åtgärder för att skapa en

allmän uppfattning om att det är förknippat medstora risker och stränga straff att begå brott. Syftetär att de som överväger det skall avstå.

2. Individuellt avskräckande åtgärder för att hosvissa individer skapa en uppfattning om att det ärförknippat med stora risker och stränga straff attbegå brott. Syftet är att de ska avstå från det.

3. Inkapacitering (inlåsning) som syftar till attavlägsna aktiva brottslingar från samhället. Syftetär att förhindra de brott som dessa personer skulleha begått om de inte hade varit inlåsta.

Även om polisen ofta kompletterar dessastrategier att bemästra brott med andrastrategier eller program, spelar sådanakomplement en sekundär roll. Detta ärbeklagligt, eftersom det finns starka ochövertygande bevis för att konventionelltpolisarbete inte är särskilt effektivt.Däremot är några av dessa komplementmycket effektiva. Faktum är att en omfat-tande vetenskaplig undersökning av polis-arbete, som utförts av United StatesNational Academy of Sciences, understry-ker de begränsade möjligheterna att mins-ka antalet brott genom konventionelltpolisarbete och det problemorienteradepolisarbetets större effektivitet.

Konventionellt polisarbete bygger i hög grad på patrul-lering, snabba åtgärder och uppföljande utredningar.Det har bedrivits omfattande forskning vad gäller dessametoders effektivitet. Även om de kan vara effektivaunder vissa omständigheter, visar forskningsresultatenatt de inte är speciellt effektiva som någon slags

patentmetod. Polisarbete som till största delen byggerpå dessa metoder är mindre effektivt än det skullekunna vara om flera metoder för att uppnå mer omfat-tande brottsförebyggande effekter utnyttjades.

Det berömda patrulleringsexperimentet iKansas City, liksom forskningsresultat frånHome Office, visar att rutinmässig patrulle-ring har liten eller ingen effekt på brotts-frekvensen.

Det beror på att brott egentligen är en relativt sällsyntföreteelse, vilket betyder att chansen att patrullerandepoliser skall vara på rätt plats vid rätt tidpunkt för attförhindra ett brott är mycket liten. Däremot kan riktadpatrullering vid oroshärdar ha en stor inverkan påbrottsfrekvensen under korta perioder, eftersom riktadpatrullering innebär polisarbete där och när det behövssom mest. Det är viktigt att notera att dessa patrulle-ringar inte kan fortsätta under någon längre tidsperiodoch att denna typ av patrullering endast fungerar somen tillfällig lindring. Det är inte en långsiktig lösning.

Korta utryckningstider vid anmälan ombrott har försumbar effekt på antalet gripna.

Det beror på att brottsdrabbade personer ofta dröjermed att rapportera brotten till polisen, om de överhu-vudtaget anmäler dem. De flesta egendomsbrott upp-täcks långt efter att förövarna har lämnat platsen. Kortautryckningstider kommer därför högst osannolikt attresultera i något gripande. Dessutom är den förstaimpulsen, efter att ha utsatts för eller bevittnat ett brott,inte att ringa polisen utan att söka stöd eller råd hos envän eller släkting. Forskning på 1980-talet i USA komfram till att personer som råkat ut för något brott ihälften av fallen dröjde fem minuter eller längre tidinnan de ringde polisen. Dessa fördröjningar ger för-övarna ett försprång. De enda gånger som snabba ut-ryckningar har någon egentlig betydelse för att gripaen förövare är när han eller hon fortfarande är kvar påeller mycket nära brottsplatsen. Det inträffar dockmycket sällan.

Polisens brottsutredningar är inte särskilt mycketeffektivare när det gäller att uppdaga brottslingar. Närdet inte finns några vittnen (vilket vanligtvis är falletnär det gäller inbrott, bilstölder och de flesta andraegendomsbrott) är chansen att spåra förövarna mycketliten. Även när förövarna står ansikte mot ansikte medsina offer skyddar de ofta sin identitet. Nyttan av off-

sid 17

rets anmälan är därför ofta begränsad. Genom att inrik-ta sig på fall med betydande bevisning, eller på mycketaktiva brottslingar, kan polisen vara mer effektiv närdet gäller antalet uppklarade brott. Men flertalet falloch flertalet förövare kan inte räknas in i dessa katego-rier.

Det finns fyra huvudanledningar till varför kon-ventionellt polisarbete är ineffektivt:1. Poliserna är glest utspridda och skulle vara det

även om deras antal ökades betydligt. Polisenbehöver uppmuntra andra till brottsförebyggandeverksamheter. Tyvärr görs inte mycket i konven-tionellt polisarbete för att uppmuntra allmänheteneller andra organisationer att vidta förebyggandeåtgärder.

2. Som framgått får polisen i de flesta fall mycket liteanvändbar information. Många brott anmäls inteoch när anmälan görs erhålls mycket lite informa-tion som kan användas för att identifiera misstänkta.Informationen kan emellertid användas för att identifiera brottsmönster och situationer som utlöser brott.

3. Rättsväsendets brottspåföljder är inte omedelbara.Brottslingarna är mer uppmärksamma på de riskersom finns i omedelbar anslutning till brottstillfällenän sådana risker som inte blir tydliga förrän eftermånader. Brottslingarna lever vanligtvis ”här ochnu” snarare än ”där och då”. Brottslingar övervägerriskerna vid den tidpunkt då de beslutar sig för attbegå ett brott, baserat på de omständigheter som destår inför just då. Men de överväger även någraandra frågor: Hur svårt är det att begå detta brott?Vad kommer jag att få ut av det? Kan beteendetursäktas? (Steg 28–33)

4. En övertro på rättsväsendet överbelastar det ochgör det mindre effektivt. Dessutom försvinner ettstort antal fall ur systemet (brottsselektering).Rättsväsendet utgör därför inte något trovärdigt hotför personer som bestämt sig för att begå brott.

Begränsningarna i konventionellt polisarbete berorpå den alltför stora fokuseringen på upprätthållande avlag och ordning och försummandet av andra effektivametoder. Konventionellt polisarbete är, kort sagt, försnävt och oflexibelt. Det liknar för mycket en produk-tionslinje som producerar en standardprodukt snarareän en professionell tjänst som anpassas efter kundernasspeciella behov. Problemorienterat polisarbete förserpolisen med en metod att bemöta varierande typer avbrottsproblem och bidrar till att polisen blir mer effek-tiv än tidigare när det gäller att förebygga brott.

Ytterligare läsningLawrence Sherman and John Eck (2002). Policing for Crime

Prevention. In Evidence-Based Crime Prevention, redigeradav Lawrence Sherman m.fl. London: Routledge.

National Research Council (2003). Fairness and Effectiveness inPolicing: The Evidence. Committee to Review Research onPolice Policy and Practices, redigerad av Wesley Skogan andKathleen Frydl. Committee on Law and Justice, the Divisionon Behavioral and Social Sciences and Education.Washington DC: The National Academies Press.


sid 20


5. Bli en POP-expert

När ett allvarligt brott inträffar förväntas polisen reage-ra omedelbart. Den måste tillhandahålla hjälp och stödtill brottsoffer och agera snabbt för att gripa förövare.Men i många fall kan polisen inte gripa förövaren och,när polisen kan det, kanske den inte får honom ellerhenne fälld för brottet. Erfarenheterna visar att rutin-mässig patrullering, som allmänheten förväntar sig,inte är ett effektivt sätt att få fast brottslingar på, inteens när den utgår från en brottsanalys och inriktar sigpå de platser och tidpunkter där risken för brott ärstörst. Det betyder att mycket av det polisarbete somutförs för att tillfredsställa allmänhetens förväntningarär av begränsat värde, när det gäller att bekämpa brott.

Om allmänheten kände till det skulle den inte nöjasig med att polisen övergav patrullerandet eller drogner på åtgärderna mot allvarliga brott. Människor skul-le snarare förvänta sig att polisen använder sig av nyaoch bättre sätt att bekämpa brottsligheten, utan attöverge det traditionella arbetet. Detta är vad polismyn-digheter i olika länder har försökt uppnå genom attexperimentera med olika program, som till exempelCompstat2, ”nolltolerans”, närpolisverksamhet och pro-blemorienterat polisarbete. Brottsanalytiker har en upp-gift att fylla i alla dessa nya system, men i och med ettproblemorienterat polisarbete (POP) hamnar de i ramp-ljuset och får en mycket viktig funktion i teamet.Därför behöver du lära dig mer om det.

Professor Herman Goldstein lanserade begreppetproblemorienterat polisarbete i en publikation somutgavs 1979. Hans idé var enkel. Den handlade om attpolisarbete i grund och botten bör gå ut på förändringav de förhållanden som skapar återkommande brotts-problem och inte bara inrikta sig på att reagera på händelser när de inträffar eller försöka förhindra demgenom patrullering. Poliser blir luttrade när de uppre-

pade gånger återkommer till samma plats eller uppre-pade gånger tvingas hantera problem som orsakas avsamma brottslingar. De känner sig överväldigade avden stora mängden samtal och rusar omkring i frukt-lösa försök att göra något åt dem alla. För att kunna tasig ur denna fälla föreslog Goldstein att polisen skullebörja arbeta mer problemlösningsinriktat enligt följan-de fyra faser:1. Scanna tillgängliga data för att identifiera de möns-

ter som skapas av händelser som hanteras rutin-mässigt.

2. Granska dessa mönster (betecknade som problem)för att ingående analysera orsakerna till dem.

3. Hitta nya sätt att ingripa tidigare i orsakskedjan såatt det blir mindre sannolikt att problemen kommeratt inträffa i framtiden. Dessa nya sätt är intebegränsade till att identifiera, gripa och lagförabrottslingar. I det problemorienterade polisarbetetförsöker polisen i stället hitta andra potentiellteffektiva lösningar (på egen hand eller i samarbetemed andra) med prioritet för förebyggande åtgär-der, utan att överge straffrättsliga åtgärder när desannolikt är de mest effektiva.

4. Utvärdera åtgärdernas effekt. Om de inte har fun-gerat tillfredsställande, gör om processen från bör-jan.

SARA är den engelska akronym som används för attbeteckna dessa fyra faser i problemlösningsprocessen – Scanning (problemidentifikation), Analysis (analys),Response (åtgärder) och Assessment (utvärdering).Dessa faser diskuteras utförligt längre fram i hand-boken, men du kan redan nu se varför du har en centralroll i det problemorienterade polisarbetet. Du är denperson som är mest insatt i polisens informationssys-tem och du vet hur man på bästa sätt kartlägger ochanalyserar den relevanta informationen för att kunnautläsa bakomliggande mönster. Du vet bättre än någonannan hur man använder data för att utvärdera nyaåtgärder. Om du anstränger dig för att bli den lokalabrottsexperten kommer du också att veta var du kanhitta annan relevant information om aktuella problem,var du kan hitta information på Internet och i facklitte-ratur om framgångsrika åtgärder som använts på andraplatser, hur du kan använda insikter i den situationellaansatsens kriminologi när du gör en problemanalys ochhur du kan förutse och mäta eventuell omfördelning avbrott. Utan ditt dagliga engagemang i alla fyra fasernakommer ett POP-projekt inte att åstadkomma någonstörre och bestående minskning av problemen.

Många har kritiserat kvaliteten på de POP-projektsom hittills genomförts, även om själva idén i storutsträckning blivit positivt mottagen av poliser. De

2 Compstat (Computer Comparison Statistics) är ett målinrik-tat och strategiskt ledningssystem där man använder dator-teknologi, brottsstatistik, operativ strategi och tydligt led-ningsansvar för att strukturera polismyndigheters arbete.Källa: William F. Walsh (2000). Compstat: An analysis of an emerging police managerial paradigm. Policing: An International Journal of Police Strategies & Management, Vol. 24 No 3, 2001, s. 347–362.

sid 21

största problemen finns i analysfasen och utvärderings-fasen – just där du kan bidra mest. Redan från allraförsta början påpekade Herman Goldstein att problem-orienterat polisarbete ytterst är beroende av att detfinns betydande analytisk kapacitet i polisdistriktet –något som han upprepat i sina senaste publikationer.Han har också gett sitt fulla stöd för idén att skrivadenna handbok som inriktar sig direkt på brottsanalyti-kerns roll i det problemorienterat polisarbetet.

Även om du håller med om att du har en betydanderoll i problemorienterade projekt, kanske du frågar dighur du skall kunna lyckas i den rollen med tanke påförutsättningarna i arbetet. Hur skall du kunna lägganer all den tid som krävs för noggranna analyser? Hurskall du kunna engagera dig för ett projekt undernågon längre tid, när du hela tiden förväntas göra sta-tistiska rapporter och kartor? Hur skall du någonsinkunna bli accepterad som en likvärdig medlem i teametom du inte är polis? Hur kan du fungera som en likvär-dig medlem i teamet när din chef hela tiden vill god-känna varje analys du gör och se allt arbete innan detlämnas ut? Hur kan du bemästra den naturliga otålig-heten hos poliser som vill genomföra åtgärder innananalysen är klar? Hur kan du övertyga dem om attöverväga andra lösningar än att identifiera och gripabrottslingar? Hur skall du bemöta kritik om att du ärmer intresserad av ”forskning” än av praktiska åtgär-der? Du kan, kort sagt, undra vad det handlar om,eftersom det inte liknar något annat som du har varitmed om.

Dessa frågor är bra frågor, men vi tror att polisar-betet genomgår en förändring och att du kan hjälpa tillatt påskynda den. Trycket på polisen att bli mer effek-tiv ökar och polischeferna kan inte längre säga att deskulle kunna få bukt med brottsligheten om de fårutökade resurser. Nu måste de komma med detaljerade,”faktabaserade” argument för att kunna få ytterligareresurser och de måste förklara exakt hur de skallanvändas. Resultatet av deras arbete övervakas dagli-gen, de brottsminskningar som uppnåtts i New Yorkoch på andra platser har gjort att det inte finns någraursäkter för misslyckande. Det finns med andra ordinget tvivel om att polisen kommer att bli allt merberoende av data för att kunna begära resurser och föratt fördela dem effektivt. Genom att tillhandahålladessa data kan du utnyttja förändringen för en mergivande karriär inom polisen, men du kommer attbehöva arbeta tålmodigt för att kunna tillhandahållainformation i tid och i ett format som är till nytta fördin organisation. Om du gör det och håller fast vid dittfokus på brottsminskning, kommer du och ditt yrke attgradvis inta en mer central roll i polisarbetet – det problemorienterade polisarbetet ger dig den möjlig-heten.

Ytterligare läsningHerman Goldstein (1979). Improving Policing: A Problem-

Oriented Approach. Crime and Delinquency, April: 234–58.

Herman Goldstein (1990). Problem-Oriented Policing. New York:McGraw Hill.

sid 22


6. Håll dig till POP

En del polischefer som intresserat sig för problemori-enterat polisarbete försöker gardera sig genom att kom-binera det med andra strategier som kräver bistånd frånallmänheten, som till exempel närpolisverksamhet,partnerskap för att minska brottsligheten eller brokenwindows-teorin (upprätthållande av ordning). Dessapolischefer kommer troligen att hävda att de genomförnärpolisorienterad problemlösning (community-orien-ted problem solving – COPS) eller problemlösning till-sammans med samarbetspartners eller att deras åtgär-der för att upprätthålla ordningen är en form av närpo-lisverksamhet. Faktum är att dessa strategier egentligeninte är förenliga och försök att kombinera dem kanställa till en väldig oreda.

Problemorienterat polisarbete är en metod för ana-lys och lösning av återkommande brottsproblem,medan närpolisverksamhet är en organisatorisk lösningpå vad som anses vara en central svårighet i polisverk-samheten, nämligen att få lokalt stöd från allmänheten iarbetet med att förebygga brott och ordningsstörningar.Närpolisen inriktar sig därför på metoderna och intepå syftet med polisarbetet, och utgångspunkten är där-för organisationen av polisarbetet. Utgångspunkten ärdefinierad på förhand snarare än efter en noggrannanalys av verksamheten i enskilda distrikt. Inte ensbetoningen på samarbete med allmänheten, som finns ibåda metoderna (och i partnerskap för att minskabrottsligheten), är egentligen någonting som de hargemensamt. Det beror på att man i problemorienteratpolisarbete sällan söker samarbete med allmänheten istort. I det problemorienterade polisarbetet identifierasvissa samarbetspartners, vars hjälp behövs för att lösaett aktuellt problem. Om det gäller överfall vid buss-hållplatser skulle en nödvändig samverkanspartner iutvecklingen av en åtgärd vara det lokala bussbolaget.Om problemet är snatterier kommer samarbete att krä-vas med lokala butiksinnehavare. Ibland kan allmänhe-tens hjälp behövas när det gäller att genomföra åtgär-der, till exempel när det gäller att montera lås ochreglar (deadbolts) på dörrar eller att inte ge pengar tilltiggare. Allmänheten kan däremot sällan hjälpa till attanalysera specifika problem eller att lösa dem.

Dessa skillnader kan lätt förvirra begreppen när ettproblemorienterat projekt fokuserar på en nedgångenstadsdel. I ett sådant fall bör projektet identifiera den

uppsättning enskilda problem som tillsammans bildarhelheten. I stället för att försöka skapa ett förhållandetill allmänheten i stort (som är målet med ett närpolis-projekt) skall ett problemorienterat projekt inrikta sigpå att lösa de specifika problemen med till exempelknarkarkvartar, inbrott i företag eller stökiga krogar. Iden mån som allmänheten blir aktivt engagerad i lös-ningen av dessa olika problem kan det bli fråga omhelt olika personer beroende på problemets art.

Det är också viktigt att förstå skillnaden mellanproblemorienterat polisarbete och broken windows-teorin. Med den förstnämnda metoden utarbetas speci-fika lösningar på de skiftande problem som polisen stårinför, baserade på en noggrann och detaljerad analys av de bidragande orsakerna till varje problem. Brokenwindows-teorin, å andra sidan, förespråkar sammagenerella lösning – att hantera ordningsstörningar ochupprätthålla ordningen – närhelst polisen börjar förlorakontrollen av brottsligheten. Denna metod baseras påtvå grundtankar. Den första är att smärre överträdelsersuccessivt försämrar livskvaliteten för medborgarna.Ett stort antal mindre allvarliga överträdelser, var försig ett mindre irritationsmoment, blir tillsammans ettstort problem. Att slänga en pappersbit på gatan är tillexempel ingenting allvarligt, men om alla i ett områdegör det blir området en soptipp. Den andra grundtan-ken i broken windows-teorin är att smärre överträdel-ser leder till allvarligare brott. Övergivna och igenbom-made hus blir ofta plats för droghandel och kan geupphov till många andra brott, även mord. Denna vikti-ga insikt har lett till att man i New York City och andraplatser i större utsträckning bekämpar mindre förseel-ser.

Allt polisarbete kräver omdöme och polisarbeteenligt broken windows-teorin kräver att polismännenpå gatan fattar några mycket viktiga beslut. Därförskall detta inte förväxlas med ”nolltolerans”, som är enpolitisk slogan och omöjlig för polisen att följa, efter-som det snart skulle leda till ett överbelastat rättssys-tem och en avståndstagande allmänhet. Man måsteräkna ut vilka överträdelser som leder till fler brott ochvilka som inte gör det. I tunnelbanan i New York Cityupptäckte cheferna till exempel att ungdomar somplankade in ofta begick rån där. Genom att bekämpa demindre brotten uppnåddes en minskning av de allvarli-gare brotten. Men cheferna i tunnelbanan upptäckteockså att de som klottrade normalt inte begick mer all-varliga brott. Trots att bekämpningen av klottret varmycket effektiv (steg 11) ledde det inte till någonminskning av antalet rån.

Genom att utveckla kunskap om vilka förseelsersom genererar allvarligare brott kan du bidra till valetav vilka smärre överträdelser som skall prioriteras i

sid 23

brottsbekämpningen. Du kan ha en liknande roll vidförsök med närpolisverksamhet och partnerskap för attminska brottsligheten. Men det är bara i problemorien-terat polisarbete som du får chansen att spela en centralroll vid uppläggning, genomförande och utvärdering avett projekt. Det beror på att det problemorienteradepolisarbetet är databaserat – och insamling, analys ochtolkning av data är ditt jobb.

Skillnader mellan problemorienterat polisarbete och andra strategier

Fokusering Mål Argument Metod Första steg

Problemorienterat Specifika, Att avlägsna Förebyggande SARA-metoden Att identifiera polisarbete återkommande orsakerna till åtgärder är effek- problem som kräver

brottsproblem problemen tivare än lagföring uppmärksamhet

Närpolisverksam- Utsatta områden Att engagera lokal- De boende i lokal- Att skapa förtroende Att identifiera ett utsatt het (Community samhället i brotts- samhället kan vara genom kontakter område och utse policing) bekämpningen polisens ögon och med de boende och närpoliser

öron regelbundna möteni lokalsamhället

Partnerskap för Lokala områden Att ta i anspråk Samordnade Att bilda partner- Att bilda partnerskapminskning av hela lokalsamhället åtgärder från flera skap med företag, med flera organisationerbrottsligheten för att minska organisationer är butiker, lokala myn-(Crime reduction brottsligheten det mest effektiva digheter och grupperpartnerships) sättet att hantera av medborgare i

brott lokalsamhället

Broken windows- Nedgångna stads- Att stoppa det Att kväva pro- Att hantera ordnings- Att identifiera ett teorin delar gradvisa förfallet blemen i sin linda störningar och att område i förfall

mot allvarligare upprätthålla ord-brott i ett område ningen

Ytterligare läsningJames Q. Wilson och George Kelling (1982). Broken Windows.

The Atlantic Monthly, March: 29–38.

sid 24


7. Var brottsspecifik

I ditt distrikt kommer det ibland att förekomma vågormed en viss typ av brott, som till exempel bilstöldereller inbrott, och du kan få i uppdrag att kartläggadessa överträdelser eller tillhandahålla annan informa-tion för att stödja åtgärder mot dem. Men dessa katego-rier av brott är för omfattande för ett problemorienteratpolisarbete. De inkluderar för många olika typer avbrott, som alla behöver analyseras var för sig. Bilbrottkan till exempel, beroende på svårighetsgraden, inklu-dera:

• Stöld av navkapslar för försäljning eller stöld avemblem för samlare

• Inbrott i bilar för att stjäla kvarlämnade saker

• Inbrott i bilar för att stjäla radioapparater ochannan utrustning

• Busåkning av ungdomar

• Tillgrepp av bil för tillfällig transport

• Tillgrepp av bil för användning vid annat brott

• Stöld av bil för eget bruk

• Stöld av bilar för ”slaktning” och försäljning avdelar

• Stöld av bilar för försäljning

• Stöld av bilar för export

• Bilkapning

Som du kan se begås dessa brott av ett flertal olikaanledningar, av olika förövare, med varierande grad avorganisation, kunskap och färdigheter. Att stjäla nav-kapslar är det enklaste och minst riskfyllda och utförsav ungdomar, ”wanabees”. Busåkning kräver mer modoch viss grundläggande kunskap om hur man startaroch kör en bil. Att stjäla bilar för export är ett mycketmer komplicerat brott som kräver god organisation ochinkluderar många fler stadier och personer. Förövarnakan lika gärna vara ohederliga affärsmän som yrkes-brottslingar. Mer hänsynslösa och härdade brottslingarkapar bilar.

Dessa skillnader mellan brotten förklarar varförlösningen inte kan vara densamma. Busåkning kanminskas genom bättre inbyggd säkerhet, vilket förkla-rar varför elektroniska startlås medfört ett minskandeantal biltillgrepp. Elektroniska startlås kan däremotinte förhindra bilkapning, eftersom offret kan tvingaslämna över nycklarna om de inte redan sitter i tänd-ningen. Det finns de som hävdar att bilkapningar har

ökat i och med att tjuvarna nu bryter sig in i bostäderför att stjäla bilnycklar, eftersom nyare bilar med elek-troniska startlås är svåra att stjäla på vanligt sätt.Elektroniska startlås kan också forceras av dem somhar tillräckliga tekniska kunskaper. Startlåsen har för-modligen inte särskilt stor betydelse när det gäller stöl-der av bilar för export. Lösningen på detta problem kanvara bättre hamnkontroller, gränskontroller och doku-ment som är svårare att förfalska.

Att bryta ner ett större problem i mindre kategorierär bara det första steget för en ökad fokusering i ettPOP-projekt. Ett POP-projekt i Charlotte, NorthCarolina, USA, inriktade sig till att börja med på stöl-der från bilar i centrum, men blev mer specifikt efterhand som problemanalysen utvecklades. Det förstasom kom fram var att problemet koncentrerades tillparkeringsanläggningarna. Endast 17 procent av deinblandade bilarna hade parkerats i garage i anslutningtill bostaden eller på gatan. Nästa upptäckt var att bilarsom parkerats i öppna parkeringsanläggningar var sexgånger mer utsatta än de som parkerats i parkerings-hus, där det i allmänhet var säkrare. Det betydde attprojektet kunde fokusera på att förbättra säkerheten iöppna parkeringsanläggningar genom bättre belysningoch stängsel och ökad bevakning av vakter. Detta ärmycket lättare än att försöka minska de redan låganivåerna av stölder i parkeringshus. Genom en ökadfokusering i ett POP-projekt på detta sätt ökar sanno-likheten för att projektet skall lyckas och resursutnytt-jandet blir effektivare.

Det finns några regler för hur man skall avgöra hurspecifik man behöver vara för att ett POP-projekt skallbli framgångsrikt. En alltför snäv fokusering kan resul-tera i att åtgärderna inriktas på för få brott för att moti-vera de resurser som krävs, men det beror givetvis påtypen av brott och hur allvarliga brotten är. Om detbara är några få navkapslar som stjäls, är det inte ettproblem som kräver ett fullskaligt POP-projekt. Åandra sidan kan ett POP-projekt för att minska antaletrån i tobaksaffärer vara motiverat, även om det baraförekommer några få sådana rån om året, eftersomdessa kan urarta i värre brott, som till exempel mord,och eftersom de ökar oron hos allmänheten.

sid 25

”Eftersom man så ofta har inriktat sig pågrovt tillyxade grupper av olika brottstyper(som till exempel inbrott, rån eller bilstöld),har det varit praktiskt taget omöjligt atthitta de gemensamma nämnarna för deförhållanden som leder till vart och ett avdessa brott. Det innebär att vi måste varauthålliga och försöka lösa brottsproblemensuccessivt, steg för steg och bit för bit.”Källa: Barry Poyner (1986). A Model for Action. ISituational Crime Prevention, redigerad av GloriaLaycock och Kevin Heal. London: HMSO.

Några allvarliga brott, som till exempel skottlossning iskolor, är så sällsynta att de inte kan hanteras på lokalnivå genom problemorienterat polisarbete. Det beror påatt de metoder som används i ett sådant arbete kräveren viss nivå av upprepad brottslighet för att de bakom-liggande orsakerna skall kunna identifieras. För dessatyper av brott måste polisen se till att det finns rutin-mässiga säkerhetsåtgärder och att de inkluderar en välutarbetad plan för att hantera dem.

Även om man bör undvika att börja med en lös-ning, är några lösningar på specifika brott så lovandeatt de kanske kan hjälpa till att definiera inriktningen iett POP-projekt. För att återgå till exemplet med rån itobaksaffärer, så finns det forskning som visar att mankan minska rånfrekvensen under kvällstid genom att haminst två anställda i affären. Du skulle därför kunnaundersöka hur många tobaksaffärer som rånas sent påkvällen i ditt distrikt. Om det är ett tillräckligt stortantal skulle du kunna föreslå att ett POP-projekt inrik-tas på dessa rån, helt enkelt eftersom du vet att detfinns en effektiv lösning.

Dessutom kan du kanske, efter hand som du underanalysen får mer kunskap om ett problem, bestämmadig för att hantera ett relaterat problem samtidigt, efter-som de två problemen har stora likheter. När du arbetarmed ett problem, som till exempel gäller överfall avtaxichaufförer, kanske du upptäcker att många av dessahar skett i samband med rånförsök och att det skullevara mer ekonomiskt att inrikta ditt projekt på både rånoch överfall. På så sätt kan du identifiera åtgärder somskulle minska båda problemen samtidigt.

Att vara mer specifik när det gäller inbrott i bostadshus

Forskarna Barry Poyner och Barry Webb hävdar att förebyggan-det av inbrott, som inriktar sig på hemelektronik, kräver ganskaannorlunda åtgärder jämfört med de inbrott som inriktar sigpå kontanter eller smycken. De upptäckte många skillnadermellan dessa två typer av inbrott i den stad de studerade. Närinbrottstjuvarna sökte efter kontanter eller smycken inträffadeinbrotten för det mesta i äldre hus nära stadskärnan och ut-fördes uppenbarligen av brottslingar som kom till fots. Närinbrottstjuvarna inriktade sig på hemelektronik, som till exem-pel TV-apparater och videobandspelare, skedde inbrotten van-ligtvis i nyare, mer avlägsna förorter, och utfördes av bilburnabrottslingar. Det var nödvändigt med bil för att transporterastöldgodset och den behövde parkeras nära huset, men inte så nära att den drog till sig uppmärksamhet. Utformningen avbostadsområden i nyare förorter tillåter det och Barry Poynersoch Barry Webbs förslag på förebyggande åtgärder bestodhuvudsakligen i åtgärder för att lösa bristen på övervakning av parkeringsanläggningar och gator. Deras förslag på före-byggande åtgärder mot inbrott i stadskärnan inriktade sig merpå förbättrad säkerhet och övervakning i entréerna till husen.

Källa: Barry Poyner and Barry Webb (1991). Crime Free Housing. Oxford:Butterworth-Architecture.

sid 26


8. Hämta hjälp från SARA– men använd ditt omdöme!Att använda POP kräver att polisen: (1) noggrant defi-nierar ett specifikt, återkommande problem, (2)genomför en detaljerad analys för att få en klar bild avde bidragande orsakerna, (3) gör en bred inventering avåtgärder som skulle kunna avlägsna orsakerna och fåtill stånd en bestående minskning av problemet samt(4) utvärderar hur framgångsrika de genomförda åtgär-derna har varit. Detta är en form av aktionsforskning,som innebär att forskare arbetar sida vid sida medpraktikerna för att hjälpa dem att utforma och förbättraåtgärder tills de uppnår önskat resultat. Detta kan jäm-föras med den vanliga forskarrollen, som innebär attforskaren arbetar avskilt från praktikerna, inhämtarbakgrundsinformation om det aktuella problemet ochutför oberoende bedömningar av praktikernas arbete.Vid aktionsforskning är forskaren däremot en viktigmedlem i problemlösningsteamet. Det gäller även dinroll i ett POP-projekt, eftersom dina analyser måsteligga till grund för och vara vägledande för åtgärdernai varje steg i processen.

Du kommer att se att SARA-metoden bidrar till atthjälpa dig och ditt team att hålla er på rätt spår. SARAär som tidigare nämnts en engelsk akronym som for-mulerades av forskarna John Eck och Bill Spelman föratt beteckna de fyra stadierna i problemlösningsproces-sen: Scanning (problemidentifikation), Analysis (ana-lys), Response (åtgärder) och Assessment (utvärde-ring). Genom att dela upp projektet i dessa separatasteg bidrar SARA-metoden till att de nödvändiga ste-gen utförs i rätt ordning – åtgärder skall till exempelinte bestämmas innan en ordentlig analys av problemethar gjorts. Det är en nyttig kontroll av benägenhetenhos polisen att hoppa över problemdefinition och ana-lys och gå direkt till åtgärdsfasen.

Kritik har riktats mot SARA-metoden för att denger en alltför förenklad syn på POP-processen och föratt den skapar en föreställning om att brott och ord-ningsstörningar kan lösas ganska enkelt genom meto-den. Kritikerna anser att metoden bortser från någraviktiga frågor om brottsproblemens invecklade naturoch omfattningen av det tankearbete och de diskussio-ner som normalt krävs för att utveckla och implemen-

tera nya lösningar på problem. Vi är överens om attmånga, om än inte de flesta, POP-projekt som redovi-sas av polisen brister i stringens och att analys ochutvärdering ofta är ytlig. Men dessa misslyckanden kaninte metoden lastas för. De återspeglar snarare polisensbrist på analytiska och utvärderande färdigheter ochdet är just därför som ditt bidrag i polisens problemori-enterade arbete är så nödvändigt.

Vi instämmer inte heller i kritiken att SARA-meto-den inte klargör att processen måste börja om från bör-jan om vidtagna åtgärder visar sig vara ineffektiva. Iaktionsforskning förväntas teamet fortsätta sitt arbetetills ett projekt blir framgångsrikt genom att hela tidenförbättra eller ersätta de åtgärder som visar sig inte fåavsedd effekt. Enligt vissa kritiker indikerar SARA-metoden att processen är avslutad efter utvärderingenoch att utvärderingens funktion endast är att dokumen-tera de framgångar som sannolikt uppnåtts genom attproblemlösningsprocessen följts. Då SARA-metodenpresenteras schematiskt bör därför alltid framgå att såinte är fallet.

SARA-metoden kan däremot vara vilseledande i ochmed att man kan få uppfattningen att de fyra problem-lösningsfaserna följer efter varandra strikt linjärt.Poliser tror ofta att så snart som en fas har avslutats(vanligtvis analysfasen) så kan den läggas bakom democh att de inte behöver återgå till den. I själva verketföljer projekt sällan en linjär kurs från scannings- ochanalysfaserna vidare till åtgärds- och utvärderingsfaserna.Processen består snarare av upprepningar på så sätt atten pågående analys kan resultera i en ändrad fokuse-ring i projektet och diskussion om möjliga åtgärder kanleda till behov av nya analyser. Ju mer omfattande ochju mer komplicerat ett projekt är, desto oftare kommerdet sannolikt att uppstå ett behov av att gå tillbaka tillnågon av faserna.

Professorerna Ronald Clarke och Herman Gold-stein arbetade tillsammans i ett projekt som syftade tillatt minska stölder av köksutrustning från bostäderunder byggnad i Charlotte, North Carolina, USA.Nybyggnadsprojekten fanns oftast i ganska isoleradeglesbygdsområden och var omöjliga att bevaka effek-tivt, eftersom de var så många. De var svåra att säkra,eftersom byggföretagen gärna ville att presumtivaköpare skulle besöka fastigheterna under kvällar ochhelger. Eftersom så få brottslingar togs, fanns det intemycket information om brottslingarna eller om hur desålde stöldgodset. Forskarna övervägde ett stort antalmöjliga lösningar, inklusive användning av bärbara

sid 27

larm och övervakningskameror, förvaring av köksut-rustningen i säkra containrar på platsen med GPS-spår-ningsenheter placerade i dem. Ganska snart upptäcktede en lösning som användes av några mindre byggföre-tag. De väntade helt enkelt med att installera köksut-rustningen till den dag då köparen övertog huset. Medrutinaktivitetsteorins terminologi innebär detta attstöldobjekten inte längre saknade beskyddare.

Många byggföretag var till en början negativtinställda till denna idé. Försäljarna ansåg att husen varmer lättsålda om köksutrustningen fanns på plats ochatt köparna kanske skulle varnas för bostadsområdet,om frånvaron av köksutrustning tillskrevs stöldrisken.Det ansågs att det var betydligt mer komplicerat atthantera leverans och installation av köksutrustningefter hand som ägarna flyttade in i husen jämfört meden enda samtidig leverans och installation. Några antogfelaktigt att byggnadsinspektörerna inte skulle godkännahusen om inte all köksutrustning hade installerats.Andra antog, även det felaktigt, att installationen varett krav för att få bostadslån. Dessutom skulle indi-viduella installationer innebära att byggföretagen intelängre skulle kunna ordna så att byggnadsinspektörernaskulle kunna utfärda godkännande för samtliga hussamtidigt.

Till en början gick det inte att komma runt dessainvändningar, men eftersom lösningen hade så mångafördelar beslutade Ronald Clarke och Herman Gold-stein att försöka hitta lösningar på de problem sombyggföretagen åberopade. För att kunna göra detta, vilket är poängen med denna berättelse, behövde deföra mer noggranna förteckningar över de invändningarsom gjorts och de sannolika fördelarna med den lös-ning som de föreslog. De behövde med andra ord gåtillbaka till analysfasen för att hitta den detaljeradeinformation de behövde för att kunna genomföra åtgär-den. Den informationen var användbar för att övertygabyggföretagen om att de borde följa den föreslagnalösningen och därmed minska antalet stölder.

Detta visar hur problemorienterat polisarbete är enprocess som löper fram och tillbaka, där det gradvisainhämtandet av data och annan information leder tillytterligare frågor, till omdefiniering och till och medtill ändrad inriktning efter hand som projektet fortskri-der. Så snart en lovande åtgärd har identifierats måstedess kostnader och fördelar analyseras noggrant.

Alternativet att initialt göra en uttömmande analysav alla tillgängliga, tänkbara åtgärder innebär risk föratt projektet kommer att tappa fart och att intresset hosde berörda går förlorat.

Ytterligare läsningRonald Clarke och Herman Goldstein (2002). Reducing Theft at

Construction Sites: Lessons from a Problem-oriented Projectto Analysis for Crime Prevention. Crime Prevention Studies,vol. 13, redigerad av Nick Tilley. Monsey, New York: Crimi-nal Justice Press (och Willan Publishing i Storbritannien).(Hämta från: www.cops.usdoj.gov)

SARA och ”5 i”

Professorn Paul Ekblom vid Home Office har nyligen föreslagitett program som kallas ”5 i” och som är en utveckling av SARA.Programmets syfte är att inhämta, organisera och överförakunskaper om fungerande metoder:

1. Information – insamling och analys av information ombrottsproblem och dess konsekvenser samt diagnostiseringav orsaker.

2. Ingripande – övervägande av alla de ingripanden som skullekunna göras för att hindra, avbryta eller reducera orsakernaoch manipulera risken och skyddsfaktorerna.

3. Implementering – omsättning av möjliga ingripanden i prak-tiska metoder, genomförande av dem på ett sätt som äranpassat till de lokala förhållandena och kontroll av de vid-tagna åtgärderna.

4. Inblandning – mobilisering av andra myndigheter, företagoch enskilda så att de kan medverka i genomförandet avåtgärderna.

5. Inverkan och processutvärdering – utvärdering, feedback och korrigering.

”5 i” stöds av en mängd andra praktiska koncept och verktyg som utvecklats av Paul Ekblom, inklusive hans ”Conjunction ofCriminal Opportunity framework”, en utveckling av rutin-aktivitetsteorin. En sammanfattning av ”5 i” finns på www.crimereduction.gov.uk/learningzone/5isprint.doc


sid 30


9. Använd brottstriangeln

Den traditionella kriminologin är inte till stor hjälp förpolisen i dess arbete, eftersom den oftast handlar omatt hitta bakomliggande orsaker till avlägsna faktorer,som till exempel uppfostringsmetoder, arvsanlag ochpsykologiska eller sociala processer. Dessa faktorerkan i de flesta fall inte påverkas i det dagliga arbetetoch hur faktorerna kombineras är mycket kompliceratför dem som vill förstå brottslighet och göra någontingåt den. Men du kommer att märka att teorierna ochgrundtankarna inom den situationella ansatsens krimi-nologi1 (och den nya vetenskapen crime science) ärmycket mer användbara i det dagliga polisarbetet. Detberor på att de handlar om de omedelbara situationsba-serade orsakerna till brott, inklusive frestelser, möjlig-heter och otillräckligt skydd av brottsobjekt (brottsoffereller egendom). Du kommer att vara en skickligaremedlem i ett problemorienterat team om du är insatt idessa grundtankar.

Brottstriangeln (också kallad problemanalystriang-eln) kommer direkt från en av huvudteorierna inomden situationella ansatsens kriminologi, nämligenrutinaktivitetsteorin. Denna teori formulerades avLawrence Cohen och Marcus Felson och handlar omatt brott inträffar när en motiverad gärningsman och ettlämpligt brottsobjekt (offer eller egendom) samman-träffar i tid och rum, utan att det finns någon kapabelbeskyddare närvarande. Teorin tar existensen av enmotiverad gärningsman för given, eftersom normalmänsklig girighet och själviskhet är tillräckliga förkla-ringar till kriminell motivation. Det görs ingen skillnadmellan ett mänskligt offer och egendom, eftersom bådakan tjäna brottslingens syfte. Beskyddare kan varasåväl människor som säkerhetssystem. Denna teoriledde till den ursprungliga brottstriangeln med tre sidorsom motsvarar brottslingen, offret eller egendomen ochplatsen (se figuren).

Genom att rikta uppmärksamhet på de tre huvud-komponenterna i vilket brottsproblem som helst bidrarbrottstriangeln till att säkerställa att din analys täckeralla tre komponenterna. Poliser är vana att tänka på ett

problem i termer av de brottslingar som är inblandade– faktum är att de nästan alltid enbart inriktar sig påhur de skall identifiera och gripa förövarna. Men POPkräver ett bredare åtgärdsspektrum och det kräverinformation om offren eller egendomen och de platsersom brotten inträffat på.

Brottstriangeln ligger till grund för ett annat an-vändbart analysverktyg – en klassificering av de trehuvudtyperna av återkommande problem som polisenmöter:1. Upprepade brottsproblem med samma förövare

som attackerar olika offer eller egendom på olikaplatser. Detta är ett problem med specialiseradeåterfallsbrottslingar (ravenous WOLF problems).En beväpnad rånare som attackerar ett flertal olikaservicebutiker är ett exempel på ett sådant problem.

2. Problem med upprepad utsatthet för brott handlarom offer som upprepade gånger utsätts för brott avolika förövare. Detta är ett problem med sårbarabrottsobjekt (sitting DUCK problems). Taxichauf-förer som upprepade gånger rånas på olika platserav olika personer är ett exempel på ett sådant pro-blem.

3. Upprepade problem på samma plats handlar omolika förövare och olika brottsobjekt (offer elleregendom) som möts på samma plats. Dessa platserkännetecknas av att de är särskilt brottsutsatta(DEN of iniquity problems) eller oroshärdar (hotspots). Ett utskänkningsställe där många slagsmåläger rum, men alltid mellan olika personer, är ettexempel på ett sådant problem.

Observera att det är sällsynt med renodlade problem.De flesta problem utgör en blandning av angivna pro-blem (1–3). Frågan är vilket som är det mest domine-rande.

Den senaste formuleringen av brottstriangeln (sefiguren) kommer att hjälpa dig att tänka på såväl åtgär-der som analys. Den lägger till en yttre nivå av ”con-trollers” för vart och ett av de tre ursprungliga elemen-ten:

• För brottsobjektet (offret eller egendomen) är dettaden kapable beskyddaren i den ursprungliga for-muleringen av rutinaktivitetsteorin – vanligtvis per-soner som själva skyddar sina egna tillhörighetereller familjemedlemmars, vänners, grannars ellerarbetskamraters tillhörigheter. Motsvarande gällerbeskydd av presumtiva brottsoffer.

• För brottslingen är denne ”övervakare” (eng.handler), någon som känner brottslingen väl ochsom kan utöva viss kontroll över hans eller henneshandlingar. Övervakare kan vara föräldrar, syskon,lärare, vänner och make eller maka.

1 ”Environmental Criminology” har i handboken översattsmed ”den situationella ansatsens kriminologi”.

sid 31

en plats där den platsansvarige är svag.Omgivningen fortsätter att underlätta incidenter,även om övervakaren motverkar lagöverträdelseroch beskyddaren motverkar utsatthet för brott.

Att förstå hur dessa återkommande problem uppstårkan hjälpa dig att fundera vidare på vad som kan göras.Det handlar inte bara om att gripa brottslingar, utanäven om att förhindra att de återfaller i brott genom ettbättre utnyttjande av övervakaren. Det handlar om vadbrottsoffer kan göra för att minska risken för att utsät-tas för brott igen och det handlar om vilka ändringarsom kan göras på de platser där problem inträffar, varesig det är skolor, krogar eller parkeringsanläggningar.Kort sagt bör du inrikta dig på de aspekter som mestsannolikt kan leda till praktiska lösningar och undvikaatt samla in data om varje tänkbar aspekt av problemet.

• För platsen är controllern den platsansvarige, denperson som har ansvar för att kontrollera uppföran-det på en viss plats, som till exempel en konduktöri ett tåg eller en lärare i en skola.

Genom tillägget av den yttre nivån med controllersändras klassificeringen specialiserade återfallsbrotts-lingar/sårbara brottsobjekt/särskilt brottsutsatta platsertill en teori om hur dessa återkommande problem upp-står:

• Problem med specialiserade återfallsbrottslingar(WOLF problems) inträffar när förövarna kan hittabrottsobjekt eller platser som är temporärt sårbara.De som kontrollerar dessa brottsobjekt och platserkan kanske förhindra framtida angrepp, men förö-varna går vidare till andra brottsobjekt och andraplatser. Det är den bristande kopplingen mellanbrottsling och övervakare som underlättar förbrottslingarna.

• Problem med sårbara brottsobjekt (DUCK pro-blems) inträffar när presumtiva offer ständigt är ikontakt med potentiella brottslingar på olika plat-ser, utan att offren vidtar åtgärder för att öka sinsäkerhet och deras beskyddare antingen är frånva-rande eller ineffektiva. Övervakaren kan förhindraatt brottslingarna utför flera brott och den platsan-svarige kan förbättra sin kontroll av uppförandet påde platser han eller hon ansvarar för, men offretkommer att möta andra brottslingar på andra plat-ser. Motsvarande gäller sårbar egendom.

• Problem med särskilt brottsutsatta platser (DENproblems) inträffar när nya potentiella brottslingaroch nya potentiella brottsobjekt sammanträffar på

Ytterligare läsningJohn Eck (2003). Police Problems: The Complexity of Problem

Theory, Research and Evaluation. I Problem-OrientedPolicing. From Innovation to Mainstream. Crime PreventionStudies, vol. 15, redigerad av Johannes Knutsson. Monsey,New York: Criminal Justice Press (och Willan Publishing,Storbritannien).

Lawrence Cohen och Marcus Felson (1979). Social Change andCrime Rate Trends: A Routine Activity Approach. AmericanSociological Review 44:588–608.

Figur 2: Brottstriangeln.

10. Glöm inte att tillfälletgör tjuven

För den situationella ansatsens kriminologer är ”tillfäl-let gör tjuven” mer än bara ett populärt talesätt – det ären hörnsten i deras synsätt. De anser att brotten ökarom möjligheterna till brott ökar. Än mer viktigt är detatt de också anser att brotten blir färre om möjligheter-na till brott reduceras. Det är därför de förespråkarsituationsbaserade förebyggande åtgärder som diskute-ras längre fram i handboken. För att se om du hållermed om att möjligheter (och frestelser) är orsak tillbrott kan du reflektera över följande situation sombeskrivs av professorerna Gloria Laycock och NickTilley:

Tänk dig att alla situationsbaserade kon-troller inte längre fanns: inga lås, inga tull-kontroller, att betalning för parkering läm-nas i en öppen behållare som töms då ochdå, ingen lånekontroll på bibliotek, ingenbagagekontroll på flygplatser, ingen bil-jettkontroll på tågstationer, inga trafikljusosv. Skulle antalet brott och ordningsstör-ningar då vara oförändrat?

Om du svarar att brott och ordningstörningar naturligt-vis skulle öka, då anser du också att tillfället är enorsak till brott. Otroligt nog håller de flesta kriminolo-ger inte med om det. De anser att tillfället bara kanbestämma när och var brott begås, inte om det begås.Enligt deras åsikt bestäms brottsligheten helt och hålletav förövarnas brottsbenägenhet och mängden brott isamhället av förövarnas sammantagna brottsbenägen-het.

Faktum är att brottsnivån bestäms lika mycket avde tillfällen som samhällets fysiska och sociala organi-sation erbjuder som av människors attityder och brotts-benägenhet. Detta är svårt att bevisa utan att göra ettexperiment, men det skulle vara oetiskt att skapa nyamöjligheter till inbrott eller rån och sedan bara väntaoch se vad som händer. Experiment har däremot företa-gits beträffande smärre överträdelser. I USA gav fors-kare på 1920-talet skolbarn möjlighet att fuska på prov,

att ljuga om fusket och att stjäla mynt i ett spel. Andraforskare har spritt ut frankerade och adresserade brev(några med pengar i) på gator för att se om de posta-des. I en tredje grupp laboratorieexperiment instruera-des försökspersoner att ”straffa” personer som inteföljde vissa instruktioner genom att ge kraftiga el-chocker med en testapparat. (”Offren” ingick i självaverket i forskningsteamet och några elchocker gavsaldrig.)

Resultaten av dessa experiment stöder teorin omtillfället som orsak till brott. De flesta av försöksperso-nerna (även de som vanligtvis stod emot frestelser) togtillfället i akt att uppföra sig ohederligt eller aggressivt– tillfällen som de fick genom sitt deltagande i experi-menten. De överträdelser som studerades var inte sär-skilt allvarliga och man kan därför inte göra en direktkoppling mellan dem och sådana brott som rån ellerbilstöld. Vi måste därför referera till några mindrestrikta, men ändå övertygande, studier för att visa hurviktigt tillfället är som brottsorsak.

Självmord och tillfälle. Självmord är inte ett brott,men liksom många brott anses det vara en handlingsom utförs på grund av starka motiv. Självmords-utvecklingen i Storbritannien visar en tydlig kopplingtill tillfälle. Under 1950-talet begicks nästan 50 procentav alla självmord med gas från en gasspis. Denna gasinnehöll dödliga mängder kolmonoxid. Människorstoppade helt enkelt in huvudet i gasugnen. Under1960-talet började gasen tillverkas av olja i stället förkol. Den nya gasen innehöll mindre kolmonoxid ochantalet gassjälvmord började minska. År 1968 utfördesendast 20 procent av självmorden med användning avgas. Då ersattes denna gas med naturgas från Nordsjön.Naturgas innehåller ingen kolmonoxid och är nästanomöjlig att använda för självmord. I mitten av 1970-talet skedde mindre än 1 procent av alla självmord medgas.

Det är mycket förvånande att minskningen av själv-mord med gas inte ersattes av en ökning av självmordmed andra metoder. Mellan åren 1968 och 1975 sjönkdet totala antalet självmord med en tredjedel från 5 298till 3 693 (se figuren). (Detta skedde under en ekono-misk depression, när antalet självmord skulle kunnaförväntas öka och faktiskt ökade i andra länder iEuropa.) Andra förekommande självmordsmetoder val-des inte, eftersom dessa hade stora nackdelar. Överdo-ser kräver att man samlar ihop tillräckligt med pilleroch dessa är dessutom betydligt mindre dödliga än kol-monoxid. Hängning kräver mer kunskap och mod. Allahar inte ett skjutvapen och resultatet kan bli svåra ska-dor i stället för död. Gasen fanns å andra sidan lättill-gänglig i de flesta hem. Metoden var inte blodig, den

sid 32


var smärtfri och i hög grad dödlig. Det är därför inteförvånande att det var den dominerande självmords-metoden under lång tid. Det är inte heller så förvånan-de att det totala antalet självmord sjönk när möjlighe-ten att använda gas inte längre fanns.

Mord och dråp och tillfälle. Tillfället spelar en viktigroll som orsak till mord och dråp, vilket framgår av enjämförelse som gjordes för några år sedan mellan an-talet mord och dråp i Storbritannien och USA. Antaletbrott, inklusive våldsbrott, skiljer sig generellt sett intenämnvärt mellan länderna, men antalet mord och dråputgör ett iögonfallande undantag. Under åren 1980–1984 (den period som täcktes av undersökningen) vardet totala antalet mord och dråp i USA 8,5 gånger större än i Storbritannien. Antalet mord och dråp medskjutvapen var 175 gånger så stort. I England ochWales (med omkring 50 miljoner invånare) sköts underdenna period ”endast” 57 personer ihjäl. I USA, meden befolkning på omkring 230 miljoner (knappt femgånger fler), sköts totalt 46 553 personer ihjäl.

Skillnaden i antalet mord och dråp mellan de tvåländerna har minskat under senare år, samtidigt somden totala brottsfrekvensen i de båda länderna närmatsig varandra. Antalet mord och dråp är dock fortfaran-de mycket högre i USA. Det beror på att många flerpersoner där äger skjutvapen. När det uppstår konflik-ter är det därför mer sannolikt att någon blir skjuten.Med andra ord spelar tillgängligheten av skjutvapen,som är en tillfällesvariabel, en viktig roll som orsak tillantalet mord och dråp.

Att du förstår de argument som lagts fram i dettaavsnitt och accepterar att tillfället orsakar brott innebärinte att du måste förneka betydelsen av andra orsaker,som till exempel besvärlig uppväxt i en splittrad familjoch inkonsekvent uppfostran. Men det kommer attbidra till att du riktar din uppmärksamhet på praktiskasätt att förebygga brott och vara till hjälp i försvaret avdessa metoder när de kritiseras.

sid 33

Ytterligare läsningMarcus Felson och Ronald Clarke (1998). Opportunity Makes the

Thief. Police Research Series, Paper 98, London: HomeOffice.

Figur 3: Självmord i England och Wales, 1958–1977.

sid 34

11. Tänk som en tjuv

När du analyserar problem eller funderar över lösning-ar på dem skall du koncentrera dig på anledningarnatill att brotten begåtts – inte de avlägsna sociala ellerpsykologiska orsakerna, utan de omedelbara fördelarsom brotten innebär för förövarna. I en radikal kritikav kriminologin påpekades för cirka 30 år sedan attbankrånare inte knuffades in genom dörren till banken avsina gener utan att de rånade banker för att de ville blirika.

I många fall av stöld och rån är fördelarna uppen-bara, men de är kanske inte lika tydliga när det gällergängvåld eller så kallad meningslös vandalisering ochgraffiti. Graffiti kan vara en gränsmarkering för ettungdomsgängs område eller ange var man kan köpadroger eller helt enkelt vara ett sätt att visa upp sig på.Kunskap om vilken av dessa anledningar som är dendominerande kan bidra till att ange inriktningen när detgäller lösningen av problemet och också att klara ut debidragande faktorerna. Den kan också bidra till pro-blemlösningar. I tunnelbanan i New York lyckades manlösa problemet med graffiti först efter att man förståttvilket motiv som drev klottrarna: Enligt forskarnaGeorge Kelling och Maryalice Sloan-Howitt, somhjälpte till att lösa problemet, var motivet att klottrarnaville visa upp sig, de ville se sitt verk dag efter dag närtågen passerade. Denna insikt ledde till att all graffititogs bort omedelbart efter att den upptäckts, vilketlöste problemet.

Inte ens när det gäller stöld är fördelarna alltiduppenbara. Så till exempel är det som oftast stjäls iamerikanska drugstores smärtstillande medicin, medi-cin som lindrar svullnad och antihistamin. Dessa medelstjäls eftersom de innehåller ämnen som kan ge ellerförstärka en drogpåverkan. Vetskapen att missbrukaresvarar för många stölder i drugstores underlättarutformningen av förebyggande åtgärder. Att förståförövarnas motiv till brotten underlättar alltid arbetetmed att hitta lösningar på dem.

Lika viktigt som att veta varför brottslingar begårbrotten är det att veta hur brotten begås. Teorin omrationella val (Rational choice theory), ett annat verk-tyg inom den situationella ansatsens kriminologi, kanvara till hjälp när det gäller dessa frågor. Beteckningenpå teorin är vilseledande, eftersom teorin inte utgår

från att brottslingar planerar sina brott noggrant – denutgår enbart från att de söker egen vinning genom sinabrott, vilket är rationellt nog i sammanhanget. Teorinutgår inte ens från att förövarna lyckas uppnå de förde-lar de söker. Detta beror på att förövarna sällan har allden information de behöver, de ägnar inte tillräckligtmed tid åt att planera sina handlingar, de tar risker ochde gör misstag. Det är så vi alla uppför oss i det dagligabeslutsfattandet och det är vad teoretiker kallar begrän-sad rationalitet (bounded rationality).

Brottslingar måste ofta fatta snabba beslut om hurde skall uppnå sina mål och hur de skall komma undanutan att åka fast. Genom att intervjua dem kan du få enbättre förståelse för hur de fattar sina beslut (se textru-torna). Om du håller dig på ett generellt plan och und-viker specifika frågor om deras egen brottslighet, kom-mer du att bli förvånad över hur obehindrat de kommeratt prata. Trots allt tycker vi alla om att prata om osssjälva och det vi sysslar med.

Professor Martin Gill vid Leicester Universityi England har berättat om en intervju i ettfängelse med en erfaren brottsling. MartinGill frågade den intagne om han trott atthan skulle åka fast för det brott, som hanavtjänade straff för. Den intagne lutade sigtillbaka i stolen och gav Martin Gill en långblick innan han svarade: ”Jag trodde aldrigjag skulle få en så dum fråga från någonsom studerar vid ett universitet. Tror du attjag skulle ha gjort det, om jag trott att jagskulle åka fast?”

Du kan ofta komma ganska långt genom att själv före-ställa dig hur ett brott gått till. Vad måste göras i varjesteg? Hur väljs brottsobjekten ut? Tvingas eller lurasoffren? Hur undviks vittnen? Hur undviks polisen? Hurkan stöldgodset säljas? Även om du inte kan besvaraalla dessa frågor om de metoder som använts, modusoperandi, kan ditt försök att tänka som en brottslinghjälpa dig att hitta en lösning. Det är vad professorPaul Ekblom menar när han ger problemlösare rådet att ”tänka som en tjuv”.

Ficktjuvar i tunnelbanan berättade för PaulEkblom att de ofta uppehöll sig nära skyl-tar som varnade passagerare för ficktjuvar.Skyltarna fick passagerarna att känna efterpå den ficka där plånboken fanns för attförsäkra sig om att den inte stulits. Dettagjorde det mycket enklare för ficktjuvarna.


sid 35

Professor Derek Cornish vid London School ofEconomics arbetar också med teorin om rationella val.Han har utvecklat ett koncept som kommer att hjälpadig att nysta upp den serie av beslut som fattas i enbrottssituation. Det kallas ”brottsmanuset” (the crimescript). Den bakomliggande idén är att alla olika kate-gorier av brott kräver en viss uppsättning standardåt-gärder som utförs i en viss ordningsföljd, precis som imanuset till en pjäs. De olika scenerna är de olika sta-dierna i brottshandlingen, brottslingarna är skådespe-larna och de verktyg de använder är rekvisitan. Dettavisar att även ett till synes enkelt brott, som att tillgripaen bil från en parkeringsplats för tillfällig användning,kräver att brottslingen fattar beslut om hur han ellerhon skall gå vidare under varje stadium i brottshand-lingen. Studier av dessa beslut avslöjar många möjligatillfällen till intervention och ju mer du känner till ombrottsmanuset, desto mer kan du hjälpa till med attidentifiera möjliga motåtgärder.

Förutom att själv göra intervjuer kan du söka i lit-teraturen efter studier med intervjuer med liknandegrupper av brottslingar som de som är aktuella i dittprojekt. Den situationella ansatsens kriminologer hargett väsentliga bidrag till vår kunskap om brottsmeto-der genom att intervjua biltjuvar, rånare, inbrottstjuvar,snattare och till och med ”EU-bedragare”. Även omdessa brottslingar inte är riktigt desamma som de dustår inför, kan ett noggrant studium av andras intervju-er bidra till bättre förståelse av ditt eget problem, spe-ciellt om du dessutom kompletterar bilden genom atttitta närmare på brottsanmälningar och fördelningen av brott i tid och rum. Genom kunskapen om attinbrottstjuvar oftast tar sig in i hus genom bakdörrareller fönster och att de ofta återkommer ganska snartför att bryta sig in i samma hus igen, skaffar du diginte bara en kunskap om deras beslutsprocess, utanockså om motåtgärder som kan vidtas omedelbart.

Beväpnade rånare berättar

Motiv

”Du sitter där ensam och du känner att fickorna är tomma,hyran ska betalas liksom elräkningen och gasräkningen, du fårkravbrev hela tiden och du säger: Jag önskar att jag hade litepengar, jag behöver pengar. Det är vad du inte har. Du börjarbli desperat eftersom du inte har några pengar och vargarnaär efter dig ... [Efter mitt senaste rån] gav jag hyresvärden litepengar och skickade lite till elbolaget och gasbolaget. Jaghade kvar omkring tjugo eller trettio dollar. Jag köpte lite öl,cigaretter och lite kokain, njöt någon minut. Jag låter folk vetaatt jag försöker betala så att de lämnar mig i fred. Nu kan jagfortsätta med mitt vanliga kneg tills det kör ihop sig igen.”(Sid. 43–44)

Fördelarna med rån

”Rån är det snabbaste sättet att få pengar. Genom rån får dumest pengar snabbt ... Vid inbrott måste du sälja stöldgodsetinnan du får pengarna. När det gäller droger måste du göraaffärer med för många personer, en massa personer. Du säljerför femtio eller hundra dollar till en, för femtio eller hundradollar till en annan - det tar för lång tid. Men om du kan tareda på var det finns kontanter är det bara att gå dit och taför sig, då får du tag i allt på en gång. Inga problem. Jag harprovat på inbrott, jag har provat på drogförsäljning ... det tarför lång tid att få in pengar.” (Sid. 51–52)

Välja offer

”Jo, jag vet vart man ska gå [för att hitta bra rånoffer].Vanligtvis går jag till alla de platser där knarklangare håller till... men jag har också hoppat på några som kommer frånuttagsautomater.” (Sid. 78)

”Dom som jag rånat är langare ... de ringer inte efter polisen. Vad ska dom säga till polisen? Han rånade mig på knarket? De är de enklaste för mig. Jag vill inte skada oskyldiga människor, jag hoppar mest på langare.” (Sid. 64)

Våld

”Ja, om [offret] tvekar, är obeslutsamt, blir man lite aggressivoch pressar dom ... jag kanske slår dom i skallen med pistolen.‘Skynda på med pengarna och sluta trassla annars kan du råkariktigt illa ut!’ När de ser att du menar allvar ......... tar domsom regel fram pengarna.” (Sid. 109)

Källa: Richard Wright och Scott Decker (1997). Armed Robbers in Action.Boston: Northeastern University Press.Ytterligare läsning

Derek Cornish (1994). The Procedural Analysis of Offending andits Relevance for Situational Prevention. I Crime PreventionStudies, vol. 3, redigerad av Ronald Clarke. Monsey, NewYork: Criminal Justice Press. (Hämta från: www.popcenter.org)

sid 36

12. Förvänta dig attbrottslingar reagerarnegativt

Nästan all brottsförebyggande verksamhet handlar omatt ändra brottslingars uppfattning om möjligheternatill brott. Som figuren nedan visar tar förebyggandeåtgärder ibland direkt sikte på uppfattningar, som närpolisen informerar brottslingar om att den håller ögo-nen på dem. Men de flesta förebyggande åtgärder fun-gerar genom ett eller flera mellanliggande steg, som tillexempel när boende deltar i projekt av typen Operationmärkning, märker sin egendom och sätter upp dekalerpå sina fönster eller dörrar som visar att de deltar i pro-jektet. Ändringar i brottslingarnas uppfattning om möj-ligheterna till brott påverkar deras beteende, vilket i sintur förändrar brottsmönster.

I många fall kommer de förebyggande åtgärdernaatt avskräcka brottslingar från ytterligare brott. Åtgär-derna kan också få oavsiktliga effekter som (1) minsk-ning av brott utanför det område där åtgärdernagenomförs, vilket kallas ”fördelsspridning” (steg 14och 41) och (2) minskning av brott innan åtgärdernahar vidtagits, vilket kallas ”föregripande effekt” (steg46). Förebyggande åtgärder uppnår dock inte alltid denavsedda effekten, ibland på grund av att de presumtivaförövarna är ovetande om de åtgärder som har vidta-gits. Åtgärder som inte är kända kan till exempel ändrarisken att begå brott, utan att förövarna är medvetnaom det. Följaktligen kommer de att fortsätta att begåbrott. I andra fall kan förövarna reagera negativt på deförebyggande åtgärderna. Dessa negativa reaktionerinkluderar trots, omfördelning och anpassning.

• Trots inträffar när förövarna utmanar det legitima iansträngningarna att förebygga brott och begårflera brott snarare än färre. Det har hävdats att endel brottslingar reagerar så efter att ha blivit gripnaför misshandel i hemmet. Trots är mer sannoliktnär polisen anses ha varit orättvis och hårdhänt.Det finns forskningsresultat som visar att personerär mer laglydiga om polisen behandlar dem rättvist,även om resultatet av polisens ingripande mot deminte blir vad de önskar.

• Omfördelning inträffar när brottslingar ändrar sittbeteende för att kringgå förebyggande åtgärder.Omfördelning är motsatsen till fördelsspridningoch båda fenomenen förekommer i fem olika for-mer, som framgår av tablån på motstående sida.Omfördelning är ett allvarligt hot, men det är långtifrån oundvikligt. Undersökningar visar att situatio-nell brottsprevention i många fall medför mycketliten eller ingen omfördelning och att när omfördel-ning förekommer är det ändå, som regel, fördelarnasom överväger (steg 14).

• Anpassning syftar på en mer långsiktig process därförövarna upptäcker nya svaga punkter efter attförebyggande åtgärder vidtagits under en tid. Pro-fessorerna Paul Ekblom och Ken Pease och andraforskare använder ofta parallellen med ”kapprust-ning” mellan förebyggare och brottslingar när dediskuterar denna process. Vi kan därför förväntaoss att många brott som har minskat i antal pågrund av förebyggande åtgärder, kommer att åter-komma efter hand som förövarna upptäcker nyasätt att begå dem. Ett perfekt exempel på detta ärkreditkortsbedrägeri (se tabellen på motståendesida). Alla förebyggande åtgärder är dock inte likasårbara inför de kriminellas kreativitet. ForskarenNeal Shover har till exempel hävdat att teknikenhar gett oss ett varaktigt skydd mot kassaskåps-sprängningar.


Figur 4: Alla förebyggande åtgärder är beroendeav hur brottslingen uppfattar dem.

sid 37

Omfördelning och fördelsspridning. Inbrott i lägenheter.

Typ Definition Fördelsspridning Omfördelning

Geografisk1 Geografisk Minskning av inbrott Överflyttning avförflyttning i det flerfamiljshus inbrotten till ett

som åtgärden införs annat/andra fler-i och i närbelägna familjshus flerfamiljshus

Tidsmässig1 Förändring av Minskning av Omfördelning fråntidpunkt inbrott under dag- till kvällstid

dag- och kvällstid

Med avseende på Förändring av Minskning av Omfördelning frånoffer/egendom2 brottsobjekt inbrott i flerfamiljs- flerfamiljshus

hus och villor till villor

Taktisk2 Förändring av Minskning av an- Omfördelning frånbrottsmetoder grepp på låsta angrepp på olåsta

och olåsta dörrar dörrar till angrepppå låsta dörrar

Med avseende på Övergång till Minskning av Omfördelning frånbrottstyp2 annan typ av brott inbrott och stölder inbrott till stölder

1 Se steg 422 Se steg 43

Brottslingars anpassning ochkreditkortsbedrägeri

I en serie publikationer harprofessor Michael Levi och hanskollegor beskrivit hur ett sam-arbete mellan polisen, HomeOffice och kreditkortsutgivarelett till framgångsrika åtgärderi bekämpningen av kreditkorts-bedrägeri i mitten av 1990-talet. De åtgärder som infördesinkluderade nya lägre belopps-gränser för att handlare skullefå transaktioner godkända ochkraftigt förbättrade metodernär det gällde sättet att skickanya kreditkort per post till kun-derna. Som tabellen nedanvisar skedde det en påtagligminskning i antalet bedrägerier.Under senare år har kredit-kortsförlusterna däremot bör-jat stiga igen. Det beror huvud-sakligen på ökade förluster isituationer där själva kortetinte visas upp (på grund avInternetförsäljningens snabbaexpansion) och på grund avförfalskade kort (som organise-rade gäng i östra Asien påståsligga bakom).

Tabell 2: Förluster på grund av kontokortsbedrägerier i Storbritannien, miljoner pund.

Kortet har Bedrägeri i Förfalskning Försändelse Förlorat och Övrigt Totaltinte visats upp samband ej mottagen3 stulet

med ansökan

1991 0,4 2,0 4,6 32,9 124,1 1,6 165,6

1992 1,3 1,4 8,4 29,6 123,2 1,0 165,0

1993 1,6 0,9 9,9 18,2 98,5 0,8 129,9

1994 2,5 0,7 9,6 12,6 71,1 0,5 96,9

1995 4,6 1,5 7,7 9,1 60,1 0,3 83,3

1996 6,5 6,7 13,3 10,0 60,0 0,5 97,1

1997 12,5 11,9 20,3 12,5 66,2 1,2 122,0

1998 13,6 14,5 26,8 12,0 65,8 2,3 135,0

1999 29,3 11,4 50,3 14,6 79,7 3,0 188,3

2000 56,8 10,2 102,8 17,3 98,9 6,5 292,5

3 Försändelse med kreditkort har inte mottagits av den rättmätige innehavaren.

Ytterligare läsningPaul Ekblom (1997). Gearing up Against Crime: a Dynamic

Framework to Help Designers Keep up with the AdaptiveCriminal in a Changing World. International Journal of Risk,Security and Crime Prevention, 2: 249–265. Finns även påwww.homeoffice.gov.uk/rds/pdfs/risk.pdf


sid 38

13. Låt dig inte nedslås avomfördelningsteorin

I det problemorienterade polisarbetet försöker man oftaminska möjligheterna till brott. Så till exempel kanfönsterlås monteras för att förebygga inbrott i flerfa-miljshus och övervakningskameror installeras för attförebygga stölder på parkeringsanläggningar. Dessasätt att minska möjligheterna till brott möter oftasamma invändning: allt de innebär är en omfördelningav brotten, de förebygger dem inte. Enligt denna teoriom omfördelning sker en omfördelning av brott på ihuvudsak fem sätt:1. Brott omfördelas från en plats till en annan

(geografiskt).2. Brott omfördelas från en tidpunkt till en annan

(tidsmässigt).3. Brott omfördelas från ett offer/objekt till ett annat

(byte av brottsobjekt).4. En metod att begå brott ersätts av en annan

(taktiskt).5. En typ av brott ersätts av en annan

(byte av brottstyp).

I vart och ett av fallen utgår teorin från att brottslingarmåste begå brott, oavsett vilka hinder de tvingas över-vinna. Grunden för antagandet är antingen att benägen-heten att begå brott byggs upp och måste få en utlös-ning på samma sätt som sexualitet eller att ”professio-nella” brottslingar eller drogmissbrukare måste skaffasig en viss inkomst från brott för att kunna fortsätta sinlivsstil. Omfördelningsteorin tar inte i beaktande denviktiga roll som frestelse och tillfälle har som orsak tillbrott (steg 10).

Inte ens för de mest aktiva brottslingarna läggeromfördelningsteorin tillräcklig vikt vid tillfällen tillbrott. Forskning har dock visat att drogmissbrukareanpassar sig till förändringar i tillgången på droger.Missbrukare kan ibland tvingas använda mindre mäng-der eller sämre droger på grund av att tillgången harstrypts.

När det gäller professionella brottslingar som bank-rånare finns det ingen anledning att förutsätta att demåste skaffa sig en viss summa pengar genom brott.De skulle helt säkert begå färre rån om dessa blev svå-

rare och mer riskabla att begå, precis som de skullebegå fler rån om det blev enklare. Bankrånare, liksomalla andra, kan ibland behöva anpassa sig till knappaomständigheter och nöja sig med lägre inkomster.

Detta betyder inte att vi kan bortse från omfördel-ning. Enligt teorin om rationella val kommer omfördel-ning att ske när fördelarna överväger nackdelarna. Närtill exempel rattlås infördes i alla nya bilar, som såldesi Storbritannien från och med 1971, stals allt fler äldrebilar, som inte hade sådana lås. Eftersom dessa äldrebilar var lätta att hitta för brottslingarna, är dennaomfördelning inte förvånande. Men enligt ett flertalandra studier har ingen omfördelning alls skett ellerendast i begränsad omfattning. Till exempel:

• Krav på legitimation minskade kraftigt antaletcheckbedrägerier i Sverige, utan någon märkbaromfördelning till någon tänkbar alternativ brotts-typ.

• Omfattande förebyggande åtgärder i banker iAustralien minskade antalet bankrån och det fannsinga tecken på en ökning av antalet rån mot affärer,bensinstationer, bookmakers, motell eller personerpå gatan.

• När kommunen förbättrade gatubelysningen i ettförfallet bostadsområde i Midlands, England, resul-terade det inte i någon överflyttning av brott tillnågot närbeläget område.

• När förbättrad säkerhet minskade antalet stölder iett parkeringshus i Dover, England, fanns det ingatecken på att stölderna ökade på andra närbelägnaparkeringsanläggningar.

• När gator stängdes i Finsbury Park i London ochpolisen ökade sin patrullering där fanns det knap-past några tecken på att de prostituerade flyttadesin verksamhet till andra platser i närheten. Enligtforskarna var många av de kvinnor som gick pågatan i Finsbury Park inte särskilt djupt engageradei prostitutionen, men såg den som ett relativt enkeltsätt att livnära sig. När villkoren ändrades, ändra-des även deras engagemang och många verkar hagett upp verksamheten (steg 44).

I dessa exempel tycks förövarnas kostnader för enomfördelning ha varit högre än vinsterna och exemplenbekräftar att omfördelning är mycket mindre vanligt änvad de flesta tror. Det råder enighet om det i tre olikastudier om omfördelning som genomförts i Kanada,USA och Nederländerna. Av den nederländska studien(som är den senast genomförda) framgår att i 22 av 55undersökningar, där omfördelning undersökts, kundeinga tecken på det upptäckas. I de övriga 33 undersök-ningarna, där tecken på omfördelning fanns, verkadeendast en del av brottsligheten ha omfördelats. I samt-

sid 39

liga fall översteg det antal brott som förebyggts detantal som omfördelats.

Sammanfattningsvis är omfördelning alltid en risk,men det finns starka teoretiska skäl att inte betrakta detsom något oundvikligt. Dessutom visar studier avomfördelning att den, även när den inträffar, är långtifrån fullständig och att viktiga nettominskningar avantalet brott kan uppnås genom åtgärder som minskartillfällena till brott.

Påstådd omfördelning kan ofta avfärdas vid när-mare granskning

I tunnelbanan i London trodde man att det fram-gångsrika bytet till nya biljettmaskiner för att eli-minera 50-pencemynt helt enkelt hade förflyttatproblemet till 1-pundsmynt, som började dykaupp så snart som det inte längre gick att använda50-pencemynt. En analys visade dock följande.1. Omfattningen av problemet med 1-pundsmynt

(färre än 3 500 per månad) kom aldrig i närhe-ten av problemet med 50-pencemynt (95 000per månad som mest).

2. 1-pundsmynten hittades på stationer som inte tidigare drabbats av problemet med 50-pencemynt.

3. Vilken skolpojke som helst kunde göra ett 50-pencemynt genom att linda in ett 10-pence-mynt i aluminiumfolie, men bara de som harrätt utrustning kan göra 1-pundsmynt genomatt fylla kopparrör med lödtenn och sedankapa röret noggrant.

Vi kan se att de två problemen gäller olika statio-ner och olika förövare och att hänvisningen tillomfördelning är tvivelaktig.

Källa: Ronald Clarke, Ronald Cody och Mangai Natarajan(1994). Subway Slugs: Tracking Displacement on the LondonUnderground. British Journal of Criminology, 34: 122–138.

Ytterligare läsningRene Hesseling (1994). Displacement: A Review of the Empirical

Literature. I Crime Prevention Studies, vol. 3, redigerad avRonald Clarke. Monsey, New York: Criminal Justice Press.(Hämta från: www.popcenter.org)

sid 40

14. Förvänta dig en fördelsspridning

Forskare som har sökt efter omfördelning har iblandhittat det motsatta. I stället för att finna att brottenöverflyttats till någon annan plats eller någon annantidpunkt, har de funnit att minskningen av antalet brottvarit mer omfattande än de förväntat sig och ävenomfattat områden som inte berörts av de brottsföre-byggande åtgärderna. Det är en relativt ny upptäckt,men det finns redan många exempel:

• Som väntat minskade antalet bokstölder i ett biblio-tek i University of Wisconsin i USA efter att böck-erna märkts elektroniskt, men det blev också enminskning av stölder av videokassetter och annatmaterial, som inte hade märkts.

• När en affärsinnehavare i New Jersey i USA infördedaglig inventering av de mest värdefulla elektronis-ka varorna i sitt lager minskade antalet stölder avdessa kraftigt, men det blev också en kraftig minsk-ning av stölder av de varor, som inte inventerades.

• När övervakningskameror installerades i vissakorsningar i Strathclyde i Skottland var det intebara färre som körde mot rött ljus på dessa platser,utan även vid andra korsningar med trafikljus i när-heten.

• Förbättringar av säkerheten i hus som upprepadegånger utsatts för inbrott i ett bostadsområde iKirkholt, Rochdale, England minskade antaletinbrott i hela Kirkholt, inte bara i husen med ökadsäkerhet.

• När gatubelysningen förbättrades i ett störrebostadsområde i England minskade brottslighetenbåde i det bostadsområdet och i ett närbelägetbostadsområde där belysningen inte hade förbätt-rats.

• När fordonsspårningssystem infördes i sex storastäder i USA sjönk antalet bilstölder generellt, intebara från de bilägare som hade installerat spår-sändare i sina bilar.

Dessa fall är alla exempel på en fördelsspridning avbrottsförebyggande åtgärder. Det verkar som om poten-tiella brottslingar är medvetna om att nya förebyggandeåtgärder har vidtagits, men att de ofta är osäkra på denexakta räckvidden. De kan tro att åtgärderna har vidta-gits i större utsträckning än som i själva verket harskett och att den ansträngning som krävs för att begåbrott, eller de risker som det innebär, har ökat i ett stör-re område, på fler tidpunkter eller när det gäller flerbrottsobjekt än vad som egentligen är fallet.

En fördelsspridning är en skänk från ovan som ihög grad gör situationella brottsförebyggande åtgärderännu mer tilltalande, men vi vet ännu inte hur vi med-vetet skall kunna öka fördelsspridningen. En viktigmetod kan vara publicitet. En informationskampanjbidrog till att sprida fördelarna med övervakningska-meror till en hel busspark med 80 bussar i norraEngland, trots att kameror endast installerats i ett fåtalav bussarna. En av bussarna med kameror visades påskolorna i området och de första gripandena på grundav kamerorna fick mycket publicitet i nyhetsmedierna.

Man bör förvänta sig att fördelsspridningen kanavta när förövarna upptäcker att risken och ansträng-ningen att begå brott inte har ökat så mycket som detrodde. Detta inträffade under den första tiden somalkotester började användas, vilket hade en mycketstörre omedelbar effekt på antalet rattfulla än vad somförväntats med hänsyn till den faktiska ökningen avrisken att åka fast. Men efter hand som bilförarnamärkte att risken att stoppas fortfarande var liten börja-de antalet rattfyllerister öka igen. Detta kan innebäraatt man måste utveckla metoder som gör att förövarnaaldrig kan veta vilken risknivån är eller hur mycketextra ansträngning som krävs om de ska fortsätta medbrotten.

I det praktiska arbetet är fördelsspridningen viktigsom motargument mot omfördelning gentemot demsom motsätter sig förebyggande åtgärder. Du kommeratt möta många sådana! Det är också viktigt att du pla-nerar din utvärdering så att den tar en eventuell för-delsspridning med i beräkningen. Annars kan kanskede förebyggande åtgärdernas effektivitet ifrågasättas pågrund av att brotten minskade mer dramatiskt än somkunde förväntas.


sid 41

Fördelsspridning och övervakningskameror på ettparkeringsområde vid ett universitet

Den nye säkerhetschefen vid University of Surrey iEngland beslutade att lösa problemet med stölderpå universitetets parkeringsplatser genom attinstallera en övervakningskamera. Han placeradekameran på en mast för att kunna övervaka par-keringsplatserna. Som visas i figuren kunde kame-ran inte täcka alla fyra parkeringsplatserna likamycket, eftersom sikten över parkeringsplats 1skyms av byggnader. Man skulle därför kunna för-vänta sig att, om övervakningskameran skulle hanågon effekt när det gäller att förebygga brott,den bara skulle avse de parkeringsplatser somövervakades helt. Man skulle kanske också kunnaförvänta sig att kameraövervakningen skullemedföra att brotten överflyttades från de överva-kade parkeringsplatserna till den parkeringsplatssom inte kunde övervakas lika väl. Faktum är attantalet fall av stöld och vandalisering på parke-ringsplatserna halverades under det första åretsom övervakningskameran var i bruk, till 65 från138 under året dessförinnan. Antalet brott mins-kade lika mycket på parkeringsplats 1, som baradelvis täcktes av kameran, som på de tre andraparkeringsplatserna. Denna fördelsspridning pågrund av övervakningen berodde troligen på attde potentiella brottslingarna var medvetna omatt kameraövervakning hade införts på universi-

Ytterligare läsningRonald Clarke och David Weisburd (1994). Diffusion of Crime

Control Benefits: Observations on the Reverse of Displace-ment. I Crime Prevention Studies, vol. 2, redigerad avRonald Clarke. Monsey, New York: Criminal Justice Press.(Hämta från: www.popcenter.org)

Bevaknings-kamera

Kameraövervakning

tetsområdet, men att de inte kände till övervak-ningens begränsningar. Många beslutade sig troli-gen för att det inte längre var värt risken ochbesväret att försöka begå brott på universitetetsparkeringsplatser.

Källa: Barry Poyner (1997). Situational Prevention in TwoParking Facilities. I Situational Crime Prevention: SuccessfulCase Studies, redigerad av Ronald V. Clarke. Monsey, NewYork: Criminal Justice Press.



15. Säg STRAFF när du skall förklara ett problemEtt problem är en samling återkommande med varandraförknippade brott eller ordningsstörningar som allmän-heten förväntar sig att polisen skall hantera. Meddenna definition riktas uppmärksamheten på sexutmärkande element i ett problem: Samhörighet/lik-heter, Tillfällen/händelser, Repetivt/återkommande,Allmänheten, Förväntningar och Förstörelse/skada.Dessa element bildar tillsammans ordet STRAFF:

• Samhörighet/likheter. Att brott eller ordningsstör-ningar är repetiva eller återkommande innebär attdet är frågan om tillfällen eller händelser som ärliknande eller på något sätt hör samman. De kanalla ha begåtts av samma person, gentemot sammatyp av offer, inträffat på samma typ av plats, inträf-fat under liknande omständigheter, utförts medsamma typ av vapen eller ha en eller flera andrafaktorer gemensamt. Tillfällen eller händelser utannågonting gemensamt är en slumpvis uppsättningav tillfällen eller händelser, inte ett specifikt pro-blem. Med gemensamma egenskaper bildar tillfäl-len eller händelser ett mönster. Brott eller ordnings-störningar som bildar mönster är ofta symtom påett problem.

• Tillfällen/händelser. Problem utgörs av enskildatillfällen eller händelser, som till exempel ettbostadsinbrott, en misshandel eller en ordningsstör-ning. De flesta sådana är kortvariga, men några kansträcka sig över en längre tid – till exempel vissabedrägerier. Ett problem måste bestå av mer än ettenstaka tillfälle eller en enstaka händelse.

• Repetivt/återkommande. Om det finns fler än etttillfälle eller en händelse är det en indikation på attde kan komma att upprepas. De kan vara symtompå ett akut eller ett kroniskt problem. Ett akut pro-blem uppstår plötsligt, som när ett bostadsområdemed få bilbrott plötsligt utsätts för många sådanabrott. Ett kroniskt problem finns under en längretid, som i fallet med ett prostitutionsstråk som harfunnits längs samma gata i många år. Vare sig pro-blemet är akut eller kroniskt kommer dessa tillfäl-len eller händelser att återkomma såvida intenågonting görs.

• Allmänheten. Problem drabbar allmänheten, sominkluderar enskilda personer, företag, myndigheteroch andra grupper. Interna händelser inom polisen,som inte berör på allmänheten, inkluderas inte.Olyckor som till exempel inträffar med polisbilarpå ett område som enbart disponeras av polisen ärinte ”problem” (även om många av de metoder sombeskrivs i handboken skulle kunna tillämpas pådem). Lägg märke till att detta element inte kräveratt alla eller ens de flesta har drabbats av proble-met. Det räcker att några har det.

• Förväntningar. En del medborgare förväntar sig attpolisen skall göra någonting åt orsakerna till brottoch ordningsstörningar. Antalet personer som för-väntar sig att polisen skall göra något åt ett pro-blem behöver, som nämnts, inte vara stort.Händelser som enbart är irriterande för polisen ärinte ett problem, i varje fall inte tekniskt sett. Ävenom allmänhetens klagomål hos polisen är viktigaindikatorer på vilka förväntningarna som finns, kanmänniskor ibland ha svårt att kommunicera medpolisen, eller inser kanske inte att polisen vill ochkan göra något åt deras problem, varför de intevänder sig dit. Om allmänheten insåg polisens möj-ligheter skulle kanske dess förväntningar förändras.Icke desto mindre får allmänhetens förväntningaraldrig förutsättas, utan de måste vara tydliga.

• Förstörelse/skada. Personer, företag eller institu-tioner måste lida någon slags skada. Det kan gällaskada på eller förlust av egendom, personskada,dödsfall eller allvarligt psykiskt lidande. De flestahändelser av denna typ är lagöverträdelser, menolaglighet är inte en definierande egenskap hos ettproblem. Ett helt lagligt beteende kan utgöra ettproblem som polisen måste lösa. Ett vanligt exem-pel är klagomål från grannar på hög ljudvolym frånen laglig kommersiell verksamhet. En del problemsom rapporteras som olagligt beteende, kan vidnärmare granskning visa sig utgöra laglig verksam-het. Icke desto mindre utgör de problem, om deuppfyller samtliga kriterier i definitionen.

Problem måste definieras mycket noggrant, eftersomsmå detaljer kan utgöra skillnaden mellan en serieomständigheter som ger upphov till brott eller ord-ningsstörningar och en serie omständigheter som or-sakar harmlösa händelser. Problemlösning innebär enförändring av en eller flera av dessa små detaljer.STRAFF visar på sex grundläggande frågor som behöver undersökas på scanningstadiet:

• Vilka medborgare påverkas av problemet?

• Exakt vilken skada orsakas av problemet?

• Vilka är förväntningarna på att polisen vidtar åtgärder?

sid 44

• Vilka typer av händelser bidrar till problemet?

• Var och när återkommer dessa händelser?

• I vilka avseenden är händelserna likartade?

Allt som polisen ombeds att hantera uppfyller intedefinitionen av ett problem. STRAFF-konceptet kanhjälpa till att identifiera sådant som inte är problem.Återigen använder vi termen ”problem” i den tekniskabetydelsen i POP, och inte som vi skulle göra i dagligttal. Så händelser som vi inte betecknar som problemkan ändå vara besvärande och kräva att polisen görnågot åt dem. Följande utgör inte problem:

Enstaka incidenter. Enstaka brott, ordningsstör-ningar eller relaterade företeelser, oavsett hur allvarligade är, är inte problem. De kan behöva utredas ellerlösas genom någon annan polisåtgärd, men problemlös-ning kan inte användas vid enstaka incidenter, eftersomde varken kan betecknas som likartade eller återkom-mande.

Grannskap. Mindre områden, som till exempelstadskärnor, stadsdelar eller vissa hyreshus kan iblandfå rykte om sig att utgöra ”problem”. Hela grannskaputgör emellertid sällan ett specifikt problem. De kansnarare sägas utgöra geografiska områden med multi-

problem. De enskilda problemen kan vara relaterade,men är det inte alltid. Att hantera ett helt område somett problem ökar komplexiteten och minskar sannolik-heten att hitta effektiva lösningar. Man bör i ställetidentifiera specifika problem i området och hanteradem var för sig. I vissa fall kan det naturligtvis finnasgemensamma lösningar på flera problem (se tablån).

Grupptillhörighet. Skolkande skolbarn, uttråkadetonåringar, lösdrivare och brottslingar utgör inte pro-blem på grund av att de inte är i skolan, inte har någotatt göra, är arbetslösa eller har dömts för brott. Allmän-heten kanske förväntar sig att polisen skall göra någon-ting åt dem, men de har inte orsakat skada eller gettupphov till händelser. Några av dessa personer kanspela en roll i ett problem som offer eller förövare ellerpå något annat sätt, men det gör dem inte till ett pro-blem. En definition av ett problem på basis av grupp-tillhörighet brister i precision och problemet måsteundersökas mer ingående. Grupptillhörighet kan i bästafall rikta uppmärksamheten på delar av ett större pro-blem, men utgör inte själva problemet.

Definiera alltid ett problem genom att användasamtliga komponenter i STRAFF!

Separata problem, gemensamma lösningar

Specifika problem i ett ned-gånget bostadsområde elleren nedgången fastighet böralltid analyseras separat,men, av besparingsskäl, börlösningarna utarbetas ge-mensamt. I det hypotetiskaexemplet är den sist angivnalösningen, ett portvaktssys-tem och övervakningskame-ror, den dyraste av samtligalösningar. Den anses dockvara den mest effektiva lös-ningen för varje enskilt pro-blem. Lösningen kan därförväljas som lösning på alla treproblemen, även om lösning-en kanske varit utesluten förenbart ett av problemen avkostnadsskäl.

Identifierade lösningar Vandalisering Stölder av eller Inbrott(från billigaste till dyraste) i hissar från bilar i hyreshus

Beskärning av buskar för attförbättra övervakningen (x kr) ** **Kvartersbevakning (x kr) *** * **

Larm i hissar (xx kr) ****

Elektronisk åtkomst till parkering (xx kr) ****

Installation av porttelefoner (xxx kr) ** ****

Fönsterlås och förstärkta lägenhetsdörrar (xxx kr) ****

Bevakningspatruller (xxxx kr) * ** ***

Portvaktssystem och övervak-ningskameror för hela området (xxxxx kr) ***** ***** *****

x kr=uppskattade kostnader

*=uppskattad effektivitet

sid 45


16. Sätt dig in i vilken typav problem du har

Polisen måste hantera ett stort antal problem som upp-fyller definitionen enligt STRAFF (steg 15). Vi har ut-vecklat ett system för att klassificera dessa olika pro-blem. Klassificering är viktigt, eftersom den gör attman kan jämföra nya problem med liknande problemsom redan har hanterats och den hjälper till att identi-fiera viktiga egenskaper som behöver undersökas.Systemet baseras på två kriterier; de miljöer där pro-blemen uppstår och de aktuella beteendena. (Systemetskiljer sig från klassificeringen ”specialiserade åter-fallsbrottslingar/sårbara brottsobjekt/särskilt brottsut-satta platser” som är en klassificering av beståendeproblem, steg 9.)

Miljön avgör vilka brottsobjekt som finns tillgäng-liga, vilka aktiviteter som finns och vem/vilka somkontrollerar platsen. Genom att specificera miljön kanman göra jämförelser med andra miljöer som har pro-blem och med sådana som inte har det. Det hjälperockså till att identifiera potentiella intressenter ochsamarbetspartners i arbetet att åtgärda problemet.Polisens vanligaste problem förekommer i elva olikamiljöer:

• Bostadsområden – Platser där folk bor. Hus,lägenheter och hotellrum är exempel på dessa mil-jöer. De flesta är stationära, men det finns ett fåtalsom är mobila, som till exempel husvagnar ochhusbilar.

• Fritidsmiljöer – Platser dit folk går för att ha trev-ligt. Barer, nattklubbar, restauranger, biografer,lekplatser och parker är några exempel.

• Kontor – Platser där manschettarbetare arbetar ochdär det finns begränsad kontakt mellan dessa ochallmänheten. Offentliga förvaltningar och affärs-komplex är ofta av denna typ. Tillträdet till dessaplatser är ofta begränsat.

• Handel – Platser där kunder går in eller passeraroch som innefattar ekonomiska transaktioner. Bu-tiker, banker, postkontor och köpcentra är exempel.

• Industrier – platser för bearbetning av produkter.Penningtransaktioner är ingen viktig aktivitet idessa miljöer och allmänheten har sällan tillträde.Fabriker, lagerlokaler och paketsorteringsanlägg-ningar är exempel.

• Jordbruk – Platser för odling och boskapsskötsel.

• Fostran, utbildning och religionsutövning –Platser för inlärning eller studier, inklusive dag-hem, skolor, universitet och bibliotek, samt kyrkor.

• Rättsväsende och vårdinstitutioner – Platser därpersoner hamnar när någonting är fel. Polisstation-er, häkten, domstolar, fängelser samt sjukhus ochinstitutioner för missbruksbehandling är exempel.

• Allmänna vägar – Vägar som sammanbinder allaandra miljöer. Gator och landsvägar, gångvägar,cykelvägar och parkeringsanläggningar är exempel.

• Transportsystem – Platser för massförflyttning avpersoner. Dessa inkluderar bussar, busstationer ochbusshållplatser, flygplan och flygplatser, tåg ochtågstationer, färjor och färjeterminaler och fartygoch hamnområden.

• Öppna och övergångsmässiga platser – Områdenutan enhetlig eller bestämd användning. Dessa skil-jer sig från parker i och med att de inte har avsattsför rekreation, även om de kan användas för det.Övergångsmässiga områden inkluderar övergivnabyggnader och byggarbetsplatser.

Beteende är den andra viktiga aspekten vid klassifice-ring av problem. Genom att specificera beteenden kanman klart uttrycka viktiga aspekter på skada, avsiktoch förhållanden mellan förövare och brottsobjekt. Det finns sex typer av beteenden:

• Aggressivt – Brottslingen är tydligt åtskild frånoffret och offret motsätter sig brottslingens hand-lande. Detta är den vanligaste typen av brott.Exempel är rån, barnmisshandel, inbrott och stöl-der.

• Samförståndsmässigt – De inblandade parternasamverkar med full vetskap och av egen fri vilja.Detta gäller oftast någon form av transaktion.Exempel är drogförsäljning, prostitution och häleri.Däremot är misshandel av prostituerade ett aggres-sivt beteende.

• Konfliktmässigt – Våldsamt mellanhavande mel-lan något så när jämställda personer som tidigarehaft någon slags relation. Misshandel i hemmet, närbrottsling och offer är vuxna, räknas vanligtvis tilldenna typ av beteende, medan misshandel av barnoch äldre räknas som aggressivt, eftersom parternainte är jämställda.

• Ofredande eller förargelseväckande – Förövarnaär tydligt avskilda från offren, men offren kan varaett flertal personer och skadan är inte allvarlig.Många problem, som är irriterande eller störandemen som inte inkluderar personskada eller allvarligskada på egendom, hamnar i denna kategori. En delbeteenden är problematiska, oavsett vilken miljö de

sid 46

förekommer i, medan andra bara är problem i vissamiljöer.

• Riskskapande – Fall där förövaren och offret ärsamma person eller förövaren inte har någon avsiktatt skada offret. Självmordsförsök, drogöverdoseroch trafikolyckor är exempel.

• Missbruk av polisresurser – Denna kategori harreserverats för obefogade krav på polisingripanden.Falsk rapportering av brott och upprepade samtalom sådant som kan lösas utan polisens inblandningär exempel. Det är en kategori för allt övrigt ochden används när den enda skada som uppståttgenom beteendet är slöseri med polisens resurseroch ingen av de andra kategorierna passar in.

I tablån visas hela klassificeringen. Ett problem klassi-ficeras genom placering i den ruta där lämplig kolumnkorsar lämplig rad. Vinnaren av Tilley Award 2001hanterade till exempel skärskador från sönderslagnaglasflaskor på barer, ett konflikt-fritidsmiljöproblem(A). Vinnaren av Tilley Award 2002 hanterade motor-cykelolyckor längs en naturskön väg, ett riskskapande-allmänna vägar-problem (B).

De flesta problem passar in i en enda ruta, men

ibland kan ett problem omfatta flera beteenden ellermiljöer. Polisen i Staffordshire i England hade tillexempel ett problem som uppstod när demonstranterockuperade övergivna byggnader längs tillfartsvägentill en byggarbetsplats. Dessa var öppna och över-gångsmässiga miljöer. Demonstrationerna innebar ofredande/förargelseväckande beteende, men den taktiksom användes genom att byggnaderna ockuperadesutgjorde också en fara för demonstranterna. Risk-skapande var därför ytterligare ett relevant beteende (C i tablån). Även om det ibland är fråga om fleratyper av beteenden eller miljöer kan en överdrivenanvändning av antal beteenden och miljöer leda tillbrist på exakthet.

sid 47

Ytterligare läsningJohn Eck och Ronald Clarke (2003). Classifying Common Police

Problems: A Routine Activity Approach. I Crime PreventionStudies, vol. 16, redigerad av Martha Smith och DerekCornish. Monsey, New York: Criminal Justice Press (ochWillan Publishing, Storbritannien).

Ett klassificeringssystem för vanliga problem som den lokala polisen står inför.

Beteenden

Aggressivt Samförstånds- Konflikt- Ofredande och Riskskapande Missbruk avmässigt mässigt förargelse- polisresurser

Miljöer väckande

Bostadsområden

Fritidsmiljöer A

Kontor

Handel

Industri

Jordbruk

Fostran, utbildning och religionsutövning

Rättsväsende och vårdinstitutioner

Allmänna vägar B

Transportsystem

Öppna och övergångs-mässiga platser C C


17. Studera vägen tillbrotten

Brottstriangeln (steg 9) identifierar de tre väsentligaelementen i ett brott, men den förklarar inte hur brotts-lingen hittar ett lämpligt offer och en lämplig plats. Det är vad brottsmönsterteorin handlar om. Dennateori utvecklades av professorerna Pat och Paul Bran-tingham, båda med en bakgrund i socialgeografin.

Pat och Paul Brantingham beskrev brottslingarnassökmönster baserat på deras personliga aktivitetsområ-den. Med utgångspunkt i en triangel utgår de från attbrottslingarna rör sig från bostaden till arbetet och tillfritidsmiljöer. Omkring var och en av dessa tre platseroch längs var och en av dessa tre resvägar (med undan-tag från en buffertzon där de kan bli igenkända) sökerde efter möjligheter till brott. De kan hitta möjligheter-na lite avsides från resvägen, men de tar sig vanligtvisinte långt in på okänt område. Detta beror på att det ärenklare att begå brott i anslutning till de dagliga ruti-nerna än att ge sig ut speciellt för det.

Pat och Paul Brantingham använder också ett annatviktigt begrepp: utkanter, med vilket avses gränsernatill de områden där personer bor, arbetar, handlar ellersöker underhållning. Vissa brott inträffar mer sannoliktvid dessa utkanter – som till exempel rasistiska attack-er, rån eller snatterier – eftersom det är här som obe-kanta personer från olika bostadsområden möts. I entidig studie upptäckte de att bostadsinbrott i Talla-hassee, USA, oftast skedde där höginkomstområdengränsade till fattiga områden. Deras förklaring var atthöginkomstområdena var attraktiva mål för inbrottstju-var från de fattigare områdena. Inbrottstjuvarna villedäremot inte ge sig för långt in i höginkomstområdena.De var obekanta med dessa områden och trodde att detgick att se att de inte hörde hemma där.

De resvägar som personer använder vid sina dagli-ga aktiviteter och de platser där de vistas förklarar ris-kerna för utsatthet för brott lika mycket som mönsterhos förövarna. Det är därför som Pat och PaulBrantingham och andra brottsmönsterteoretiker läggerner så mycket tid på att granska den geografiska för-delningen av brott och de dagliga aktiviteternas möns-ter. De skapar till exempel brottskartor för olika tiderpå dagen och olika dagar i veckan för att koppla speci-fika typer av brott till pendlarflöden, skolornas tider,

barernas stängningstider eller någon annan processsom gör att personer rör sig mellan de olika platser devistas på och längs resvägarna. Ficktjuvar och väsk-ryckare söker folkmassor, medan andra brottslingarsöker platser där det inte finns några andra personer.Flödet av personer som åker till arbetet skapar ett mot-flöde av inbrottstjuvar till bostadsområden, där de kandra fördel av att ingen är hemma. Flödet av arbetaresom åker hem på kvällar och helger skapar ett motflö-de några timmar senare av inbrottstjuvar till butikeroch industrier.

Du kan använda brottsmönsterteorin för att bättreförstå brottsligheten i ditt distrikt. Du bör försöka puss-la ihop brottslingar och brottsmönster genom att hittade platser de vistas på, resvägar och utkanter. Du kanbörja med att skilja på hur brottslingar aktivt sökerefter brottstillfällen och när de hittar sådana av enslump. Du kan se var brottslingar inte finns och var desamlas i oroshärdar (hot spots) och fundera över anled-ningarna till det (steg 18). Olyckligtvis har oroshärdar-na ingen tydlig storlek utan bestäms av de parametrarsom du anger i analysen och du kan ibland få bättreresultat genom att inrikta dig på parker, skolor,bostadskomplex, gatusektioner och andra lättidenti-fierade platser. Du kommer att märka att lokala brotts-mönster ger mycket information. En stadsdel med högbrottslighet har några gator helt utan brott och någraadresser som skapar huvuddelen av alla problem. Deboende kan känna till att det är ganska säkert att pro-menera på en viss gata, men mycket osäkert att pro-menera på en annan. De väljer en sida av gatan hellreän den andra. Om de boende kan sitt område så väl,varför skulle inte du kunna vara lika välinformerad?Brottsmönsterteorin hjälper dig att bli det. Det kommerockså att hjälpa dig att definiera ett specifikt problemunder scanningstadiet och att förstå de bidragandeorsakerna under analysen.

Vägen till brotten och ”inneslutningsindex”Andy Brumwell, brottsanalytiker hos polisen i västraMidlands i England, har analyserat det avstånd sombrottslingar färdas till brottsplatsen från hemmet, baserat på data från 2000–2003. Han har inkluderat 258 074 brottsresor i sin analys. Han kom fram till följande:

• Drygt 50 procent av alla resor var kortare än 1,6 km.

• Det avstånd som resan kräver varierar med typenav brott. 50 procent av alla pyromaner färdadesmindre än 400 m, medan endast 13 procent av snattarna begick sina brott så nära hemmet.

• Kvinnor reser längre än män, möjligen på grund av att många av dem begår snatterier.

sid 48

sid 49

Brantingshams brottsmönsterteori

Forskaren Kim Rossmo skapade dennafigur för att illustrera Brantinghams teori.Den visar en brottslings aktivitetsområde(bostad, arbete, fritid och resvägarna mel-lan dem), buffertzonen nära bostaden därbrottslingar vanligtvis inte begår brott ochfem potentiella målområden (till exempelparkeringsanläggningar). Brotten inträffardär en brottslings aktivitetsområde korsarett målområde (röda kors). Observera attdet i detta exempel inte sker några brottomkring brottslingens arbetsplats, efter-som det inte finns några lämpliga brotts-objekt där. Det finns också två områdenmed brottsobjekt utan några brott, efter-som någon brottsling ännu inte har upp-täckt dessa platser.

Källa: Kim Rossmo (2000). Geographic Profiling. BocaRaton, FL: CRC Press.

• Det finns en betydande skillnad mellan enskildabrottslingar när det gäller deras resor. Några begårvanligtvis brott i sina egna bostadsområden. Andrareser längre, speciellt när de arbetar tillsammansmed andra brottslingar. I några fall kan medbrotts-lingar resa betydande sträckor från sina bostäder,till exempel till det område där de alla växte upptillsammans.

• Yngre brottslingar reser inte lika långt som äldrebrottslingar för att begå brott, som framgår av figuren.

Denna studie har fått Andy Brumwell att utveckla vadhan kallar ett ”inneslutningsindex”, som beskriver pro-centsatsen av brott inom ett område som begås avbrottslingar som själva bor i det området. Värdet 100anger att lokala brottslingar är ansvariga för samtligabrott, medan värdet noll anger att ingen av brottslingar-na själv bor i området. Detta värde bör beräknas underanalys av ett lokalt problem. Om förövarna är lokalaeller kommer från ett annat område bestämmer vilkentyp av situationsbaserade brottsförebyggande åtgärdersom kan vara framgångsrika. Att blockera infarterna(steg 33) kommer till exempel att vara mindre fram-gångsrikt om många av brottslingarna bor inne påområdet.

Ytterligare läsningBrantinghams (1993) Environment, Routine, and Situation:

Toward a Pattern Theory of Crime. I Routine Activity andRational Choice, Advances in Criminological Theory, Vol. 5,redigerad av Ronald Clarke och Marcus Felson. NewBrunswick, NJ: Transaction Publishers.

Marcus Felson (2002) Crime and Everyday Life. Thousand Oaks,CA: Sage.

Paul Wiles och Andrew Costello (2000) The ‘Road to Nowhere’:The Evidence for Travelling Criminals. Home OfficeResearch Study 207. London: Home Office

Figur 5: En brottslings aktivitetsområde.

Figur 6: Genomsnittligt avstånd som brottslingar färdas för attbegå brott, efter ålder.


sid 50

18. Lär dig hur oroshärdarbildas

Oroshärdar (hot spots) är geografiska koncentrationerav brott. Pat och Paul Brantingham skiljer mellan tretyper av oroshärdar och bakomliggande orsakandemekanismer:

• Brottsskapande platser är platser till vilka ettstort antal personer lockas av andra anledningar änkriminella motiv. Platserna erbjuder ett stort antalmöjligheter för brottslingar och brottsobjekt attsammanträffa i tid och rum, vilket skapar brott ochordningsstörningar. Exempel på brottsskapandeplatser är köpcentrum, transportcentrum, festivaleroch sportevenemang. Det stora antalet brott ochordningstörningar beror huvudsakligen på det storaantalet användare av platsen. Dessa typer av pro-blem ökar alltså efter hand som användningen avområdet ökar.

• Brottsattraherande platser är platser som erbju-der många möjligheter till brott som är välkändaför brottslingar. Personer med kriminella motiv drastill sådana platser. I det korta perspektivet kanbrottslingar komma från andra områden, men i ettlängre tidsperspektiv, och under vissa omständig-heter, kan brottslingar flytta till dessa områden.Prostitutionsstråk och drogområden är exempel.Några platser är också kända för att tillåta avvikan-de aktiviteter. Sådana platser kanske till en börjanendast är kända lokalt, men efter hand som derasrykte sprids dras allt fler brottslingar dit, vilket där-med ökar antalet brott och ordningsstörningar.

• Brottsbidragande platser är platser där det är obe-tydlig reglering av människors beteende: regler föruppförande saknas eller upprätthålls inte. Om enparkeringsplats, till exempel, inte längre har en par-keringsvakt kan människor helt enkelt gå omkringbland de parkerade bilarna. Det leder till ett ökatantal stölder från bilar. Detta är ett exempel på enplötslig förändring i övervakningen. Ibland kanövervakningen urholkas successivt, vilket leder tillett växande problem. Brottsbidragande platser upp-står också då beskyddarrollen och övervakningenav människors uppträdande urholkas. Om föräldrartill exempel finns med i ett lekområde tillsammansmed sina barn skyddar de barnen (beskyddare)

samtidigt som de ser till att barnen inte uppför sigilla. Om uppfostringsmetoder successivt ändras såatt barnen allt mer lämnas åt sig själva, kan de löpaökad risk att utsättas för brott och att bli brottslingar.

Pat och Paul Brantingham hävdar också att platser kanvara brottsneutrala. Brottsneutrala platser attraherarvarken brottslingar eller brottsobjekt och kontrollen avmänniskors uppförande är tillräcklig. Dessa områdentenderar att ha relativt få brott och brotten tenderar att i stort sett sakna mönster. Av denna anledning drarbrottsneutrala platser sällan till sig polisens uppmärk-samhet. Även om de sällan kräver brottsanalys är deviktiga, eftersom de utgör en användbar jämförelse föralla andra platser. En jämförelse mellan brottsneutralaplatser och till exempel en oroshärd, kan bidra till iden-tifieringen av de skillnader som skapar problem medbrottsskapande, brottsattraherande eller brottsbidragan-de platser.

Sammanfattningsvis är det tre olika mekanismersom styr utvecklingen och tillväxten av brott och ord-ningsstörningar till oroshärdar: ökande antal brottsob-jekt, ökande antal brottslingar och minskande kontroll.Alla tre finns i varierande grad i de flesta problem.Antalet butikskunder kanske ökar i ett område, tillexempel på grund av nya vägar eller nya shoppingmöj-ligheter. Detta kan öka antalet stölder, eftersom brotts-lingar, som också handlar i området, utnyttjar de nyastöldmöjligheterna. Deras framgång kan locka nyabrottslingar till området. Ökad mängd brott orsakar attantalet ”shoppare” minskar. Detta minskar i sin turskyddet (shopparna). Men det har även en annaneffekt. Det minskar butiksinnehavarnas förutsättningaratt sköta sina butiker och det omgivande området. Ettproblem som startade som en brottsskapande platsutvecklades till en brottsattraherande plats och sedantill en brottsbidragande.

Brottsskapande platser har många brott, men efter-som antalet brottsobjekt är högt, kan varje brott ha lågfrekvens. Brottsattraherande platser har också mångabrott, men eftersom de har relativt få brottsobjekt kanbrottsfrekvensen vara hög. Brottsbidragande platser,med sin försvagade kontroll, tenderar att inte vara sär-skilt lockande för brottsobjekten. De få tillgängligabrottsobjekten löper däremot mycket hög risk. En platsmed relativt få brott men hög brottsfrekvens, tyder påatt det är en brottsbidragande plats. Antalet brott påbrottsneutrala platser kommer att vara lågt, så även omantalet brottsobjekt inte är speciellt stort kommerbrottsfrekvensen att vara låg. Tablån sammanfattardessa förhållanden.

För att diagnostisera vilken process som är aktivskall de olika områdena först rankas efter antalet brott.

Vilka är de praktiska konsekvenserna av att kännatill hur oroshärdar uppstår? Svaret sammanfattas i dettredje avsnittet i tablån. Kunskap om de bakomliggan-de orsakerna (kolumn 2) ger idéer om möjliga åtgärder(kolumn 3).

sid 51

Titta därefter på brottsfrekvenserna. Avsnitt två i tablånvisar ett hypotetiskt exempel. Område A har ett relativthögt antal brott (kolumn 2) och hög brottsfrekvens(kolumn 4), så det kan vara en brottsattraherande plats.Område D har relativt få brott och låg brottsfrekvens,så det kan vara en brottsneutral plats. Område B har ettstort antal brott, men relativt låg brottsfrekvens, så detverkar vara en brottsskapande plats. Eftersom områdeC har ett relativt lågt antal brott, men hög brottsfre-kvens, kan vi förvänta oss att det är en brottsbidrag-ande plats. Ytterligare läsning

Patricia och Paul Brantingham (1995). Criminality of Place:Crime Generators and Crime Attractors. European Journalon Criminal Policy and Research, 3(3): 1–26.

Diagnostisering av oroshärdar.

Antal Frekvens

Brottsattraherande platser Högt Hög

Brottsskapande platser Högt Låg

Brottsbidragande platser Lågt (högt) Hög

Brottsneutrala platser Lågt Låg

Användning av antal och frekvenser för att diagnostisera ett problem.

Typ av område Område Brott Brottsobjekt Frekvens per 100 brottsobjekt

Brottsattraherande A 391 898 44

Brottsskapande B 148 1 795 8

Brottsbidragande C 84 243 35

Brottsneutralt D 28 638 4

Vad du kan göra åt allt värre oroshärdar.

Typ av oroshärd Orsak Typ av åtgärd Frågor att besvara

Brottsskapande Många oskyddade Öka skyddet Under vilka omständig-brottsobjekt heter är brottsobjekten

utsatta? Hur kan dennautsatthet ändras?

Brottsattraherande Attraherar Avskräck brottslingar Vad är det som brottslingar från att komma dit attraherar brottslingar?

Hur kan det ändras?

Brottsbidragande Urholkning av Återinför övervakning, Vilka kan kontrollera kontroll kontroll av människors människors uppförande?

uppförande eller Hur kan de fås att skötseln av en plats utöva kontroll?


sid 52

19. Avgör om 80–20-regeln gäller

En av de viktigaste principerna vid enbrottsanalys är att få personer och platserär inblandade i de flesta brotten.

Detta är huvudpunkten i fenomenet specialiserade åter-fallsbrottslingar/sårbara brottsobjekt/särskilt utsattabrottsplatser som beskrivs i steg 9. Denna regel kanockså gälla för eftertraktade produkter – ett fåtal pro-dukttyper är utsatta för brott i oproportionerligt höggrad (se steg 29). Denna typ av koncentration är intenågot speciellt för brott och ordningstörningar – det ärpraktiskt taget en universell lag. På en liten del av jor-dens yta finns huvuddelen av allt liv på jorden. Bara enliten andel av alla jordbävningar orsakar de flesta jord-bävningsskadorna. En liten andel av befolkningen harstörre delen av jordens rikedomar.

Ett litet antal av samtliga poliser står förflertalet gripanden.

Detta fenomen kallas vanligtvis 80–20-regeln: 20 procent av något ansvarar för 80 procent av det totalautfallet. I själva verket är det sällan exakt 80–20, mendet är alltid en liten andel av någonting eller någongrupp som står för en stor del av en effekt.

En av de viktigaste frågorna i undersökningen avett problem är att fråga sig om 80–20-regeln gäller. En enkel sjustegsprocedur visar hur du besvarar dennafråga:1. Identifiera de personer och platser som regeln kan

gälla för. Problem med överfall utanför barer kantill exempel tyda på att ett fåtal barer orsakar denstörsta andelen av problemen.

2. Skaffa en lista över personer och platser med upp-gift om antalet händelser som förknippas med varjeperson eller plats.

3. Dela in personerna och platserna efter antalet hän-delser för var och en – från flest till minst (tabellensist i avsnittet är en hypotetisk lista över barer medantalet rapporterade överfall för varje). Du bör

fråga dig om det finns något som är annorlundamed de personer eller platser som hamnar högstupp på listan, jämfört med dem som hamnar i mit-ten eller längst ner. Kanske är barerna längst ner pålistan populära samlingsplatser för ungdomar ellerkanske finns alla i ett centrum – eller kanske allahar samma ägare. I så fall kanske dessa skillnaderkan vara relaterade till orsaken till problemet. Omdet finns tydliga och uppenbara skillnader skall dudela in listan i meningsfulla kategorier, med sepa-rata listor för varje. Möjligen kan varje kategorivara ett enskilt problem. Fortsätt med steg 4 förvarje separat kategori. I vårt exempel kommer vi attutgå ifrån att det inte finns några viktiga skillnader.

4. Beräkna procenttalen för de händelser som anmältsför varje person eller plats. Det anmäldes 121 över-fall. Den första baren, White Hart, stod för 31 avdem. Denna bar står alltså för 25,6 procent av pro-blemet. Den tredje kolumnen visar procentvärdet.

5. Summera procentsatserna från och med den mestinblandade personen respektive platsen. Det visarandelen händelser som associeras med varje per-centil (till exempel de värsta 10 procenten, de värsta 20 procenten och så vidare till 100 procent).Den fjärde kolumnen visar vad som kallas denkumulativa procentsatsen (procenttalen från dentredje kolumnen summeras från och med WhiteHart och nedåt). Varje 10-percentil visas medskuggning. Med bara 30 barer är 10 procent denminsta praktiskt användbara percentilen. Men meden mycket längre lista kan det vara logiskt att tittapå mindre indelningar, som till exempel 5 procenteller till och med 1 procent.

6. Beräkna den andel av personerna och platsernasom varje enskild person eller plats utgör. I vårtexempel finns det 30 barer, så varje bar represen-terar 3,3 procent av samtliga barer. Summera dessa procentsatser i kolumn 5 i samma riktning som isteg 5 (uppifrån och ner).

7. Jämför de kumulativa procentsatserna för personer-na och platserna (kolumn 5) med den kumulativaprocentsatsen för resultaten (kolumn 4). Detta visarhur mycket de mest inblandade personerna ellerplatserna bidrar till problemet.

Denna typ av analys kan användas under scanningenför att upptäcka vilka brottslingar som behöver mestuppmärksamhet, vilka platser som behöver flest åtgär-der och vilka offer som är mest i behov av hjälp. Denkan också användas under analyssteget för att fastställaom det finns viktiga skillnader mellan personer ochplatser överst på listan och de som återfinns längst nerpå listan.

sid 53

Tabell 3: Koncentrationen av 121 överfall i 30 barer.

1 2 3 4 5Antal % Kumulativ Kumulativ

överfall överfall % överfall % barer

White Hart 31 25,6 25,6 3,3

Union 17 14,0 39,7 6,7

Feathers 13 10,7 50,4 10,0

Wellington 11 9,1 59,5 13,3

Black Prince 8 6,6 66,1 16,7

Angel 7 5,8 71,9 20,0

George & Dragon 6 5,0 76,9 23,3

Cross Keys 6 5,0 81,8 26,7

Saracen’s Head 4 3,3 85,1 30,0

White Bear 4 3,3 88,4 33,3

Mason’s Arms 3 2,5 90,9 36,7

Cock 3 2,5 93,4 40,0

Badger 3 2,5 95,9 43,3

Hare & Hounds 1 0,8 96,7 46,7

Red Lion 1 0,8 97,5 50,0

Royal Oak 1 0,8 98,3 53,3

George 1 0,8 99,2 56,7

Cross Hands 1 0,8 100,0 60,0

Rose & Crown 0 0 100,0 63,3

King’s Arms 0 0 100,0 66,7

Star 0 0 100,0 70,0

Mitre 0 0 100,0 73,3

Dog and Fox 0 0 100,0 76,7

Griffin 0 0 100,0 80,0

Plough 0 0 100,0 83,3

Queen’s Head 0 0 100,0 86,7

White Horse 0 0 100,0 90,0

Bull 0 0 100,0 93,3

Swan 0 0 100,0 96,7

Black Bear 0 0 100,0 100,0



20. Ställ upp hypoteser

En hypotes är ett svar på en fråga om ett problem ochkan vara korrekt eller fel. Hypoteser baseras på erfa-renhet och teori. I tablån ges tre exempel på hypoteser,vilka frågor de besvarar och möjliga sätt att testa derasgiltighet.

En uppsättning hypoteser utgör en plan för utred-ning av ett problem. Hypoteser pekar på vilka typer avdata som behöver samlas in, hur dessa data skall analy-seras och hur analysresultatet skall tolkas. Ta till exem-pel ett problem med ett stökigt bostadsområde. Baseratpå de idéer som presenteras i denna handbok kan duställa upp följande hypoteser: Vid några tidpunkterunder året är det fler störningar än under andra, detfinns några få platser med många störningar ochmånga platser med få eller inga ordningsstörningar.Det är några få personer som återkommande skaparordningsstörningar, men de flesta personer som ärinblandade är bara inblandade någon enstaka gång.

Genom att fastställa riktigheten eller bristerna i dessapåståenden kan du beskriva problemet och kommafram till olika lösningsalternativ.

Hypoteser pekar på vilken typ av data som behöversamlas in. Om du vill testa en hypotes om att det finnsnågra få personer som ofta ger upphov till ordnings-störningar, men ett större antal personer som endast ärinblandade då och då, måste du hitta data som beskri-ver hur många ordningsstörningar som olika personerär inblandade i. Om du vill testa hypotesen om tid-punkten måste du hitta data som anger datum och tid-punkt för samtliga händelser.

Paralyserande analysBrist på tydliga hypoteser kan leda till en ”paralyse-rande analys”, dvs. insamling av för många data ochför omfattande analysarbete, utan att komma fram tillnågon användbar slutsats.

Hypoteser vägleder analysen av data. I steg 18beskrivs hur problem växer på flera olika sätt: Ökatantal brottsobjekt, ökat antal brottslingar eller mins-kande kontroll av människors beteende. I steg 25 visashur du jämför antal och frekvenser för att fastställavilka av dessa processer som är aktiva. Du kan kanskeställa upp en hypotes som till exempel: ”Detta problemberor på att det finns ett ökande antal brottsobjekt till-

sid 56

Frågor, hypoteser och tester.

Fråga Exempel på hypotes Möjligt test

Varför uppstår denna oroshärd? Oroshärden förutsätter att det Beräkna antalet brottsobjekt i oros-finns ett stort antal brottsobjekt härden och beräkna brottsfrekvensen.tillgängliga. Jämför denna frekvens med frekvenserna

i omgivande områden. Om oroshärdens frekvens är högre är hypotesen felaktig, men om den är ungefär samma ellerlägre är hypotesen korrekt.

Varför förekommer det fler bilstölder De boende i problemområdet Om problemområdet har samma gatu-i problemområdet än i andra parkerar oftare sina bilar på gatan parkeringsfrekvens som de andra områden i närheten? än de boende i andra områden. områdena eller lägre frekvens än de,

kan denna hypotes avfärdas. Om fre-kvensen är högre stämmer hypotesen.

Varför ökade plötsligt stölder av De ökade efter att en metall- Jämför stölderna av kopparrör tiden förekopparrör från byggarbetsplatsen? skrothandel bytt ägare. och tiden efter ägarbytet. Om omfatt-

ningen av stölder är densamma före och efter eller om antalet stölder började stiga redan före ägarbytet, är hypotesen troligen felaktig. Annars är hypotesen troligen rimlig.

gängliga”. När du undersöker antalet händelser och fre-kvenserna av dem kan du fastställa om hypotesen ärrimlig. Ett annat exempel finns i steg 19, som beskriver80–20-regeln. En hypotes, som antar att 80–20-regelngäller, kan testas genom de procedurer som beskrivs idetta steg. Alla hypoteser kan inte kopplas till specifikaanalytiska procedurer. De andra två exemplen i tablånbeskriver tester som inte direkt kommer från någonspecifik teori, utan som i stället är logiskt kopplade tillfrågan och hypotesen.

Hypoteser är en hjälp i tolkningen av analysresul-tat. Testresultat kan ge idéer om lösningar på problem.Om du undersöker bilstölder kan du kanske fråga dig:”Varför blir fler bilar stulna från denna parkeringsplatsän från andra platser i närheten?” Baserat på dina kun-skaper om den problematiska parkeringsplatsen kan dukanske ställa upp en hypotes om att det finns mångasom lämnar sina bilar under lång tid och eftersom par-keringsavgiften erläggs vid infarten till parkeringen ärdet ingen som kontrollerar vem som lämnar platsenmed bilen. Enligt flera teorier är brott mer sannolikanär det inte finns någon bevakning. Om hypotesen ärkorrekt kan en effektiv åtgärd vara att någon bevakarde parkerade bilarna eller de bilar som lämnar parke-ringen. Man kan testa denna hypotes genom att jämfö-ra parkeringsanläggningen med andra som finns i när-heten. Om parkeringsanläggningar med mer bevakninghar färre stölder än de med mindre bevakning, kanhypotesen anses vara bekräftad. Men om det finns parkeringsanläggningar i närheten med samma nivå avbevakning men mycket lägre stöldfrekvens, behöver duöverväga alternativa svar.

För att kunna ställa upp hypoteser behöver du ställavissa viktiga frågor. Svara sedan enkelt och spekulativtpå frågan baserat på erfarenhet och olika teorier. Svaretär din hypotes. Hypotesen måste vara tillräckligt djärvså att den skulle kunna vara fel och det måste gå attvisa om den är rätt eller fel. Om möjligt ställer du upptvå eller flera konkurrerande hypoteser. Om varjehypotes länkas till en möjlig problemlösning riktar tes-terna av hypoteserna också uppmärksamheten på tänk-bara motåtgärder och utesluter åtgärder som inte skulleha någon effekt.

Om du inte kan testa en hypotes kan du inte hellerbesvara de frågor du ställt och de åtgärder som baseraspå hypotesen kan vara resultatlösa. Om till exempeldata om vilka brottslingar som utfört brotten inte finnstillgängliga kan en åtgärd för att minska upprepadebrott ha hög sannolikhet att misslyckas, eftersom duinte vet om upprepade brott är en del av problemet. Detär följaktligen inte till mycket nytta att ställa upp hypo-teser som du inte kan testa, eftersom dessa kan varakopplade till svar som inte kan få stöd i din analys.Undvik att använda sådana svar!

Avslutningsvis skall du se till att dina testresultatbetyder något. Det vill säga att du, om hypotesen ärriktig, kommer att fatta ett annat beslut än om den intekan underbyggas. Om du kommer att fatta sammabeslut, oavsett vilket testresultat du får, är hypotesenoch dess test till ingen nytta.

sid 57


21. Ställ diagnos på oroshärdar

Det är till god hjälp att skilja mellan akuta och kroniskaoroshärdar (hot spots). Akuta oroshärdar uppvisaronormala brottstoppar, vilka kan försvinna av sig själv,medan kroniska oroshärdar har en stadigt betydligthögre brottsnivå än andra områden. Det finns tregrundläggande former av kroniska oroshärdar och varoch en av dem är kopplad till särskilda teorier och möj-liga åtgärder.

• Orospunkter är platser med höga brottsnivåer.Dessa visar att brott koncentreras till anläggningareller adresser till brottsoffer som upprepade gångerutsätts för brott (steg 26 och 27). Flera brott påsamma plats visas som punkter i figuren på mot-stående sida.

• Oroslinjer är gatusektioner där brott koncentreras.Sådana kan till exempel uppstå om det sker ett stortantal inbrott i bilar som parkeras längs en viss gata.Flera brott längs gatusektioner visas med linjer ifiguren.

• Orosområden är områden med hög koncentrationav brott. Orosområden uppstår av flera olika anled-ningar. Områdets egenskaper kan ge upphov till

brott. Ett område kan också vara en oroshärd bero-ende på att där finns många olika problem, sominte har samband med varandra. På kartor visasorosområden oftast som skuggade områden ellergenom kurvor som anger brottsnivåerna.

Figuren visar de tre olika formerna av oroshärdar.Problematiska nöjeslivscentrum visas som punkter,eftersom överfall kopplats till dem. Inbrott i bilar skerdäremot längs sammanhängande gatusektioner, sådenna koncentration illustreras genom två korsandelinjer. Slutligen visar cirklarna kring orospunkterna attrisken för inbrott är störst i ett litet område närmastdessa, men minskar efterhand som man kommer längrebort från centrum. Punkterna inom området anger plat-ser för upprepade inbrott.

Genom att klargöra vilken typ av oroshärd det ärfrågan om får du en uppfattning om lämplig åtgärd:

• Orospunkter indikerar att den fysiska miljön ellerbevakningen på dessa platser bör ändras. De indi-kerar också åtgärder gentemot högriskoffer.

• Oroslinjer indikerar ändring av gator, vägar ochandra trafikleder eller i områdena längs dem.

• Orosområden indikerar ett brett samarbete medolika intressenter i området för att förändra det.Tablån nedan visar hur brottskoncentrationer ärrelaterade till det sätt som de visas i figuren ochvar åtgärden fokuseras.

Analys av oroshärdar bör starta med platser, sedanövergå till gator och sist till områden. Ta till exempelett problem med utbrända bilar. Återfinns de gång på

sid 58

Koncentration, kartläggning och åtgärd.

Koncentration Oroshärdar visas som: Åtgärdsnivå Exempel på åtgärder

Platser – specifika adresser, Punkter Anläggning, gatuhörn, Övervakningskamera i parkerings-gatuhörn eller anläggningar viss adress hus, ändring av regler för

alkoholservering i barer och på krogar

Brottsoffer Punkter Brottsoffrens adresser Åtgärder mot upprepad utsatthetför brott

Gator – längs gator eller Linjer Längs gångvägar, gator Inrättande av återvändsgator,kvarter och vägar ändring av trafikmönster, ändring

av parkeringsbestämmelser

Område – grannskap Skuggade områden Bostadsområden, regioner Samarbete med lokala intressen-och andra områden ter, ombyggnad och annan

utveckling av ett bostadsområde

gång på samma adresser? Om svaret är "ja" skall dufråga dig varför just dessa platser väljs och inte andraplatser i närheten. Om svaret i stället är "nej" bör du gåvidare och titta närmare på olika gator. Om du då upp-täcker att det finns koncentrationer till vissa gator bördu jämföra gatorna för att ta reda på varför några drab-bas av utbrända bilar och andra inte. Om det inte finnsnågon tydlig koncentration till vissa gator bör du tittapå ett större område och göra motsvarande jämförelser.Denna metod garanterar en mycket fokuserad åtgärd.

Figuren visar orospunkter där det finns brottsoffersom upprepade gånger utsatts för inbrott inom orosom-rådet. Om man enbart tittar på området för oroshärdenskulle detta inte synas. Innan du fortsätter skall du fast-ställa om områdets klassificering som oroshärd till stordel beror på de fåtaliga punkterna med upprepadeinbrott. Du kan göra detta genom att betrakta varjebrottsplats som en plats där det bara skett ett brott ochsedan jämföra med orosområdet. Om det är de enstakaplatserna med upprepad brottslighet som skapar pro-blemet skall problemlösningen inriktas på dessa plat-ser, inte på hela området. Om å andra sidan dessa plat-ser med upprepade inbrott är delar av en större koncen-tration av inbrott, måste omfattningen av din analysutökas till ett större område.

Analys av en oroshärd ger på ett tidigt stadium

indikatorer på vart du skall rikta uppmärksamheten,men ytterligare analys krävs alltid. Analysen är enbartanvändbar om det finns en geografisk komponent iproblemet eller om koncentrationen av brott är relate-rad till den fysiska markanvändningen som till exempelvägar. Den kan vara ett värdefullt verktyg tidigt i pro-blemlösningsprocessen, men resultatet är bara misstan-kar som sedan måste undersökas ytterligare. För vissaproblem är kartläggning av oroshärdar inte till storhjälp, utan du måste använda andra analysmetoder. Omdu förlitar dig för mycket på oroshärdar kan det resul-tera i en ytlig analys som innebär att ineffektiva åtgär-der kommer till användning.

sid 59

Ytterligare läsningTvå artiklar i Crime Prevention Studies, vol. 13, redigerade av

Nick Tilley (2002). Monsey, New York: Criminal JusticePress (och Willan Publishing, Storbritannien):

1. Elizabeth Groff och Nancy LaVigne. Forecasting the Future ofPredictive Crime Mapping.

2. Michael Townsley och Ken Pease. Hot Spots and ColdComfort: The Importance of Having a Working Thermometer.

Figur 7: Typer av oroshärdar.

Gör en noggrann analys skilda brottsregistreringsmetoder användas underen viss tidsperiod för att få fram informationen.

2. För nyare byggnader kan det vara möjligt att skaffaritningar i digital form, vilket kan göra kartlägg-ningen lättare. Men när byggnaden är gammal kandet vara svårt att skaffa aktuella ritningar och nyakan behöva göras.

I många fall kan dessa problem helt enkelt utesluta enkartläggning med hjälp av byggnadsritningar, men pro-blemen kan lösas, vilket professor George Rengert ochhans kollegor visade i sin studie av brott i TempleUniversity i Philadelphia, USA. De gjorde en bygg-nadsritning med geografisk information genom attkombinera programvara för framställning av brottskar-tor med AutoCAD-ritningar över universitetet. Vissafunktioner, som till exempel vattenledningar och elekt-riska ledningar, togs bort och kartorna ändrades så attgatorna illustrerades som linjer (med trottoarer utmärk-ta), och polygoner (månghörningar) användes för attvisa konturerna för byggnader, idrottsplatser och par-keringsplatser. Buskage, staket, belysning och andrafysiska komponenter visades också på kartorna. Brottsom registrerades av polisen markerades exakt där deinträffat, vilket gjorde att de kunde relateras till miljön,som till exempel dålig belysning eller ett dolt hörn somgör att någon kan lurpassa på ett offer.

Brotten kartlades våning för våning i varje byggnadoch en bild över den horisontella fördelningen av brottinom byggnaden angavs. Figur 8 visar resultatet för enav byggnaderna – Gladfelter Hall. Med undantag förbottenvåningen visar figuren att brotten mest sannoliktinträffar på de övre våningarna. Det syns också någratydliga grupperingar av brott, varav den största grup-peringen finns omkring området närmast de fyra his-sarna, nära byggnadens centrala del. Där finns varjeinstitutions kontor för sekreterare och receptionister.Dessa omges av glasfönster, vilket gör att presumtivatjuvar kan se om det finns någon där och om det finnsnågot som är värt att ta. George Rengerts egen institu-tion i byggnaden har nu installerat persienner som för-hindrar insyn.

Det finns programvara som kan producera fotorea-listiska stadsmodeller liksom tekniska nyheter, som tillexempel tredimensionella bilder med laserteknik, vilketkommer att förenkla framställningen av datorkartorsom den som gjordes beträffande Gladfelter Hall. Iavvaktan på att denna teknik kommer till användningkan det, när antalet händelser är litet, ibland räcka likabra med en tydlig ritning med platserna för brottenklart utmärkta. Figur 9 visar en plan som ritats av fors-karen Barry Poyner beträffande bostadskomplexetLisson Green i London. Planen visar de platser där det

sid 60

22. Du bör veta när duskall använda byggnads-ritningar

Konventionell programvara är inte till stor användningvid kartläggning av brott i innerstaden, inom ett uni-versitetsområde, i ett hyreskomplex eller någon annanplats med många stora byggnader. Det beror på att deflesta byggnader, oavsett hur stora de är, oftast har baraen gatuadress och att alla brott som begås i byggnadenregistreras på den adressen. En kartläggning kan därförkanske visa att en viss byggnad eller anläggning har ettbrottsproblem, men det kan enbart bero på dess storlek.När man tar med i beräkningen hur många personersom arbetar i byggnaden eller använder anläggningenkan den visa sig vara relativt säker. Professor GeorgeRengert visade till exempel att ett parkeringshus i cen-trala Philadelphia, USA, som identifierats som en platsmed många bilstölder, faktiskt hade en lägre brottsfre-kvens än de omgivande parkeringsanläggningarna, närman tog med i beräkningen det stora antalet bilar somparkerades där.

Faktum är dock att många stora byggnader inte ärsäkra. I sin skarpa kritik av 1960-talets amerikanskabostadsprojekt visade arkitekten Oscar Newman att juhögre ett hyreshus var, desto högre var brottsfrekven-sen per 100 boende. Han menade att mycket storahyreshus inbjöd till brott, eftersom de boende intekände sina grannar och byggnadernas utformning gjorde det svårt att övervaka de allmänna utrymmena,inklusive korridorer, hissar och lekområden. Hans idéerhar sedan utvecklats till en uppsättning grundprinciperför utformning av säkra byggnader och allmännautrymmen – den bebyggelseinriktade brottspreventio-nen, Crime Prevention Through Environmental Design(CPTED).

För att förstå varför en viss byggnad är osäkermåste brotten delas in i specifika kategorier och enkartläggning göras av var i byggnaden brotten sker. Detär här som byggnadsritningar eller en tredimensionellkartläggning behövs. Tyvärr är denna kartläggning svåroch tidsödande. Det finns två huvudproblem:1. Polisens register över brott anger sällan den exakta

platsen för händelser inom byggnaden, men hyres-värden eller säkerhetsvakten kan ibland tillföradenna information. När de inte kan det måste sär-

under två sexmånadersperioder har skett rån och väsk-ryckningar på de gångvägar som leder mellan byggna-derna: innan några förebyggande åtgärder vidtogs ochefter att fyra av byggnaderna utrustats med porttelefo-ner. Porttelefonerna blockerade tillgången till de inregångarna från huvudingången vid gatan. I detta fallkunde kartläggningen vara till hjälp vid bedömningenav förebyggande åtgärder, men figur 9 var också enhjälp vid identifieringen av problemet, eftersom denvisade att rån och väskryckningar oftast skedde vid dedelar av gångvägarna, där det saknades möjligheter tillövervakning från kringliggande byggnader eller vidmarknivån.

Figur 8: Tredimensionell karta över GladfelterHall, Temple University Campus.

sid 61

Ytterligare läsningTim Crowe (1991). Crime Prevention Through Environmental

Design. Applications of Architectural Design and SpaceManagement Concepts. Boston: Butterworth-Heinemann.

George Rengert, Mark Mattson och Kristin Henderson (2001).Campus Security. Situational Crime Prevention in High-Density Environments. Monsey, New York: Criminal JusticePress.

Källa: Barry Poyner (1997). An Evaluation of WakawayDemolition on a Brtish Housing Estate. I Situational CrimePrevention. Successful Case Studies (2nd ed.) edited byRonald V. Clarke Monsey, NY. Criminal Justice Press.

Figur 9: Platser för rån och väskryckningar i gång-vägssystemet i Lisson Green.


23. Var uppmärksam pådags- och veckorytm

Aktivitetscykler har en kraftig inverkan på problem.Den ebb och flod av fordon som orsakas av pendlingoch shopping ändrar till exempel antalet brottsobjektoch beskyddare i parkeringsanläggningar. Detta påver-kar i sin tur när bilstölder och bostadsinbrott är vanli-gast. Berusade personer blir sannolikt rånade i högreutsträckning vid krogarnas stängningstid på fredagar ochlördagar, eftersom de är flera då. I detta exempel kon-centrerar två viktiga rytmer problemaktiviteter. Denförsta handlar om cykeln med arbetsdagar och helgersom gör fredagskvällar och lördagskvällar populära förnöjesliv och andra fritidsaktiviteter. Den andra handlarom den dagliga cykeln med öppningstider och stäng-ningstider för krogar. I detta steg diskuterar vi variationerolika timmar och dagar. I steg 24 tittar vi på längre tids-perioder, sådana som sträcker sig över månader och år.

Olika anläggningar har olika aktivitetscykler somkan bidra till deras problem. Skolrytmen skiljer sig tillexempel från arbetsdagsrytmen. Busshållplatser påver-kas av pendlares och shoppares rytm, men också avbussarnas tidtabeller.

Genom att kartlägga rytmen för brott och ordnings-störningar kan man identifiera viktiga aktivitetscyklersom kan bidra till problemen. Som visas i figur 10 bör-jar man med att räkna genomsnittet för antal händelsersom inträffar varje timme (eller annat tidsintervall)under flera dagar. Överför sedan resultatet till en tabelleller staplar. Ju fler dagar genomsnittsberäkningenomfattar, desto tydligare blir mönstret. Oftast bör hel-ger och helgdagar analyseras separat från vardagarna.

En tidsanalys är enklast när problemen är ofta före-kommande. Den är därför mest användbar för vanligaoch mindre allvarliga händelser, som till exempel kla-gomål på buller och mindre trafikolyckor, än för ovan-liga, allvarliga händelser, som till exempel mord. Föratt få tillräckligt många fall kan du granska en längretidsperiod. Men om problemet förändras under en läng-re tidsperiod kan den bild som du får vara förvrängdeller inte längre aktuell.

Tillgång till någorlunda exakta tidsangivelser för dehändelser som skall analyseras är självfallet en fördelvid tidsanalys. Kontaktbrott som till exempel rån, våld-täkt och överfall kan enkelt tidsplaceras, eftersom off-ren oftast kan tala om när brotten skedde.

Egendomsbrott som till exempel bilstölder, inbrottoch vandalism är mycket svårare att tidsplacera, efter-som offren vanligtvis bara kan ge ett tidsintervall undervilket brotten kan ha inträffat. Du kan använda mitt-punkterna i dessa intervall för att bestämma den mestsannolika tidpunkten för brottet. Det kan dock leda tillviss dataförvrängning. Forskaren Jerry Ratcliffe före-slår användning av ”aoristisk analys”. Problemet med

sid 62

Figur 10: Undersökning av dygnsrytmen för brott.

sid 63

Ytterligare läsningJerry Ratcliffe (2002). Aoristic Signatures and the Spatio-

Temporal Analysis of High Volume Crime Patterns.Journal of Quantitative Criminology, 18(1): 23–43.

Jerry Ratcliffe (2003) The Hotspot Matrix: A Framework for the Spatio-temporal Targeting of Crime Reduction. PolicePractice and Research, Vol. 5, No. 1, March 2004, sid.05–23. © 2004 Taylor & Francis Ltd.

Figur 12: Kombination av tidskoncentration och oroshärdar.

Figur 11: Ratcliffes typologi om säsongskoncentrationer.

denna metod är att den är mer invecklad än att enbartanvända mittpunkten.

Jerry Ratcliffe har identifierat tre former av tids-grupperingar (figur 11). Händelserna kan vara relativtjämnt utspridda över hela dagen. Han kallar det ettutspritt mönster. Koncentrerat mönster visar gruppe-ring inom bestämda tidsintervall. Händelser som grup-peras kring rusningstid följer koncentrerade mönster.Akuta mönster är tätt sammanpackade inom kortaperioder. Ordningsstörningar omedelbart efter att enkrog stängs kan vara ett exempel på det. Koncentreradeoch akuta mönster indikerar direkt att tidscykler börundersökas.

Även om Jerry Ratcliffe utvecklade sin typologi fördagsmönster kan samma grundläggande idé användaspå veckocykler. Om ingen särskild dag i veckan nor-malt är mer problematisk än någon annan, indikerar detett utspritt veckomönster. Om vissa grupperingar avdagar visar en påtaglig ökning av händelser, indikerardet ett koncentrerat mönster. Och slutligen, om en ellertvå dagar har en påtaglig koncentration av händelser,indikerar det ett akut mönster.

Oroshärdar kan klassificeras som en av tre typer:områdeskoncentrationer, linjekoncentrationer ochpunktkoncentrationer (steg 21). Tillsammans med från-varon av oroshärd har vi fyra alltmer exakta former avbrottskoncentration. Jerry Ratcliffes typer av tidsmäs-sig koncentration varierar också från minst exakt tillmest exakt. Dessa kombineras i figur 12. Problem somhamnar uppe till höger i figuren kan hanteras enklareän problem som hamnar nere till vänster.


24. Räkna med föränd-ringar på lång sikt

Studera ett problem genom att antingen visa hur antalethändelser eller frekvensen av dem ändras med tiden.En frekvens är oftast antalet brott eller ordningsstör-ningar dividerat med antalet möjliga brottsobjekt (steg25). Om kurvorna för antal och frekvens har sammaform, då spelar ändring av antalet tillgängliga brottsob-jekt inte någon viktig roll för problemet. Om de tvåkurvorna ser olika ut är brottsobjekten en viktig faktor.

En redovisning av ett problem över tid kan delasupp i tre grundläggande komponenter:• Den generella trenden, som kan vara tydlig vid

visuell granskning och som visar om problemetförvärras, förbättras eller är oförändrat under enlängre period.

• Säsongsbetingade, dagliga och veckovisa cykler.• Slumpvisa växlingar som orsakas av ett stort antal

faktorer som var och en för sig har liten betydelse.

Figur 13 illustrerar ett hypotetiskt problem med inbrotti butiker mellan maj 2001 och juni 2003, en 26-måna-dersperiod (den blå linjen). I inledningen av periodenförekommer det inbrott under några månader ochnågra månader är det inga brott alls. Efter oktober2001 börjar problemet växa och efter april 2002 före-kommer det i genomsnitt tre brott per månad. Periodenslutar med det högsta antalet under perioden, sjuinbrott. Man kan inte veta om det förebådar en nyhögre brottsnivå eller bara är en slumpartad variation.

Under hela tidsperioden finns det betydande varia-tion mellan månaderna, vilket illustreras genom topparoch dalar. Problem med relativt få händelser, som idetta fall, har vanligtvis denna egenskap, medan pro-blem med många händelser per tidsperiod ofta germjukare kurvor. Slumpvisa växlingar kan dölja syste-matiska variationer. Genom att använda ett glidandemedelvärde (röd linje i figur 13) kan en dold trend blisynlig. Detta kallas ”utjämning”. Ett tremånaders gli-dande medelvärde används i detta exempel. Ett julivär-de är till exempel genomsnittet för maj, juni och juli,medan augustivärdet är genomsnittet för juni, juli ochaugusti. Observera att det inte finns några data för deförsta två månaderna i serien, eftersom vi för dessamånader inte kan beräkna ett medelvärde för tre måna-der. Glidande medelvärde fyller ut dalarna och kapartopparna. Glidande medelvärden för längre perioderger jämnare kurvor än för kortare perioder, men de kanockså dölja användbar information genom att göra kur-van för jämn.

Cykler kan upptäckas genom att jämföra sammamånader de aktuella åren (eller samma veckor i enmånad, eller samma dagar i en vecka eller samma tim-mar under en dag, beroende på vilken tidsperiod dugranskar). Det är viktigt att observera att månadernahar olika längd (och glöm inte antalet dagar i februariunder ett skottår), eftersom det kan inverka på antalethändelser.

Figur 14 visar varje år separat i stället för som enkontinuerlig linje. Två saker kan ses tydligt. För detförsta, som vi såg i figur 13, ökade problemet: inbrot-ten under 2002 och 2003 är fler än inbrotten undersamma månader 2001. För det andra verkar någramånader ha konsekvent högt antal och andra konse-kvent lågt i förhållande till andra månader: juli, novem-ber, december och februari utgör toppar under 2001och 2002, medan augusti, september och januari utgördalar. Eftersom vi bara tittar på två års data är dettainte fullt tillförlitligt belägg för säsongsbetingade väx-lingar. Icke desto mindre visar det att säsongsbetingadeeffekter kan spela en viktig roll för detta problem.

Genomsnittet för varje månad skapar en linje somger en tydligare bild av de säsongsbetingade växling-

sid 64

Figur 13: Titta efter trender.

arna (streckad röd linje). Detta är en annan metod förutjämning, som också minskar den förvirring somorsakas av slumpvisa växlingar.

Nedbrytning av en tidsserie i mindre beståndsdelarkan visa möjliga orsaker till ett problem.

Inbrottstrenden, till exempel, kan delas upp i tvåtabeller som visar stölder av datorutrustning och stöl-der av annan egendom. Så om stölderna av datorutrust-ning stiger, medan stölder av annan egendom fortfaran-de håller en stabil nivå, visar detta att uppmärksamhe-ten bör riktas mot butiker som säljer datorutrustning.

Tidsserieanalys är ett användbart verktyg för utvär-dering av effektiviteten av en åtgärd. Den grundläggan-de principen är att skaffa sig en god uppfattning om ettproblems naturliga trender, cykler och variationer förtiden före en åtgärds införande, med hjälp av de tekni-ker som just diskuterats. Det visar vad du kan förväntadig av problemet i framtiden om du inte gör något allsåt problemet. Det skapar en grund för en undersökningav tidsperioder efter att åtgärden vidtagits. Ändringar itrenden, cykler eller till och med i slumpvisa växlingarvisar att åtgärden haft en inverkan. Ju längre tidsperio-den före och efter är, desto mer kan du förlita dig pådina slutsatser.

En tidsserieanalys kan vara mycket invecklad, såom det står mycket på spel och det är viktigt att fåfram ett så exakt svar som möjligt, kan det vara en godidé att anlita en statistiker som är specialist på området.

sid 65

Figur 14: Att söka efter säsongsväxlingar.

Figur 15: Bostadsinbrott efter stulna objekt.


25. Du bör veta hur duskall använda statistik ochrelativtalFrekvenser beskriver antalet brott per brottsobjektunder en viss tidsperiod. En frekvens för brottsobjektkan till exempel vara ett inbrott per 1 000 hushållunder 2002. Frekvenser för brottsobjekt beskriver denrisk som ett brottsobjekt genomsnittligt sett löper attråka ut för ett brott under en tidsperiod.

Beräkning av frekvenser kan vara till stor hjälp vididentifiering av ett problem. Detta illustreras genomnågra analyser som företagits av Nanci Plouffe, KarinSchmerler och Rana Sampson för att bistå i ett POP-

projekt mot bilstölder i Chula Vista i Kalifornien.Polisen antog att stadens närhet till den mexikanskagränsen gjorde bilstölderna till ett större problem ändet annars skulle ha varit. Det faktum att Chula Vistas(och andra gränsstäders) stöldfrekvenser var två till sexgånger högre än för städer längre norrut omkring SanDiego var ett stöd för denna hypotes (figur 16). Mångabilar stals från parkeringsanläggningar och kördes övergränsen innan ägaren ens hade upptäckt stölden. Enanalys visade att små lastbilar (pickupmodeller) – somvar mycket eftertraktade i Mexiko – var mer utsatta förstöld i Chula Vista och i de två andra städerna närmastgränsen. Figur 17 bekräftar att möjligheterna att återfådessa lastbilar var avsevärt mindre när de stulits iChula Vista jämfört med när de stulits i andra städerlängre bort från gränsen. Enligt andra analyser hadevissa parkeringsanläggningar en mycket högre stöldfre-kvens än andra anläggningar och gränskontroller mind-re effekt än förbättringar av säkerheten på parkerings-anläggningarna när det gäller att förebygga bilstölder.

Värdet av att beräkna frekvenser visas också i ett

sid 66

Figur 17: Andelen återfunna stulna lastbilar(pickupmodeller), San Diego, 2001.

Figur 16: Bilstöldfrekvens per 1 000 boende, San Diego, 2001.

sid 67

Ytterligare läsningRonald Clarke och Herman Goldstein (2003). Thefts from Cars in

Center City Parking Facilities: A Case Study in ImplementingProblem-Oriented Policing. I Problem-oriented Policing.From Innovation to Mainstream. Crime Prevention Studies,vol. 15, redigerad av Johannes Knutsson, Monsey, New York:Criminal Justice Press (och Willan Publishing, Storbritan-nien). (Hämta från: www.cops.usdoj.gov)

Bestämning av brottsrisk i ett stort hotell med hjälp av frekvensberäkningar

Professor Lawrence Sherman gjorde en studie av brottslig-heten i ett stort hotell i Dallas i USA under en tvåårsperiod,då 1 245 brott rapporterats. För att fastställa brottsfrekven-sen använde han information om antalet rum (1 620),genomsnittlig boendefrekvens (1,8 gäster per rum), antaletanställda (1 000) och antalet andra personer i hotelletslokaler. Alla dessa personer kunde anses löpa risk att bli ettbrottsoffer.

Rånfrekvensen för dem var 1,2 per 1 000 personer (jäm-fört med 4,9 per 1 000 personer för Dallas som helhet).Stöldfrekvensen däremot, överskred stadens genomsnittligastöldfrekvens (10,1 jämfört med 6,4 per 1 000 personer).

Figur 18: Frekvenser av stölder från bilar per kvarter, Charlotte NC, 1999.

projekt i Charlotte, North Carolina, USA, där RonaldClarke arbetade med Herman Goldstein. Tillsammansmed lokala analytiker och poliser undersökte de stölderfrån bilar i parkeringsanläggningar i stadskärnan.Enligt en analys av oroshärdar var ett kluster av dessastölder lokaliserade till centrum av området, men enkarta baserad på stöldfrekvenser var mycket mer avslö-jande (figur 18). Denna karta gjordes av en av brottsa-nalytikerna i projektet, Matt White, som tog hjälp avdistriktets poliser för att räkna antalet parkeringsplatseri varje anläggning. Han beräknade sedan stöldfrekven-serna i varje parkeringsanläggning. Den karta som blevresultatet av detta visade en mycket mer detaljeradriskbild. Enligt en fördjupad analys löpte de bilar somparkerats i öppna parkeringsanläggningar sex gångerstörre risk att bli stulna än de som parkerats i parke-ringshus. Dessutom var några platser brottsbidragandepå grund av otillräcklig säkerhet.


26. Identifiera högrisk-anläggningar

Med anläggningar avses miljöer med speciella funktio-ner (steg 16). Utbildningsanläggningar omfattar under-visning och studier. Industriella anläggningar produce-rar och bearbetar olika slags material. Kontorsanlägg-ningar bearbetar information. Anläggningar för handelomfattar försäljning och andra ekonomiska transaktio-ner. Några anläggningar är ofta förekommande platserför brott och ordningsstörningar. Exempel är krogar,parkeringsanläggningar, tågstationer och i USA när-butiker och kommunala bostadshus. Dessa relativt fåanläggningar svarar för en oproportionerligt stor andelav alla brott och ordningsstörningar – de är med andraord ”riskanläggningar”.

Beteckningen riskanläggning har också en merexakt betydelse. Det har att göra med det faktum attdet inom varje kategori av anläggningar är några fåsom i särskilt hög grad är utsatta för brott. När vi dis-kuterade 80–20-regeln (steg 19) gav vi ett exempel påbarer, som hade stora variationer när det gäller riskenför överfall. Här är några andra exempel:

• Banker – Fyra procent av bankerna iStorbritannien har rånfrekvenser som är fyra till sex gånger högre än andra banker.

• Företag – Undersökningar av företag i Skottlandvisade att 10 procent av dem svarade för 40 procentav företagsinbrotten och nästan tre fjärdedelar avalla stölder från utomstående (inte anställda).

• Butiker – 1,6 procent av butikerna i Australienutsätts för 70 procent av alla snatterier.

• Närbutiker – 6,5 procent av närbutikerna i USAutsätts för 65 procent av alla rån.

• Busshållplatser – omkring 7 procent av busshåll-platserna i Wirral i England drabbas av 70 procentav all vandalisering.

• Skolor – 18 procent av skolorna i Merseyside iLiverpool i England anmälde 50 procent av allainbrott och all skadegörelse där.

• Parkeringsanläggningar – I Basingstoke i Eng-land koncentrerades hälften av alla bilstölder ochall skadegörelse på bilar till endast fem parkerings-anläggningar. Liknande förhållande gällde parke-ringsanläggningarna i stadskärnan i Charlotte,North Carolina, USA (se föregående steg).

Riskkoncentrationen i Nottingham i England varännu större (se tabellen). En enda parkeringsan-läggning (Royal Moat House Hotel) av de tjugoparkeringsanläggningarna i centrum svarade föromkring 25 procent (103) av de 415 brott som rap-porterats för samtliga parkeringsanläggningar under2001. Trots det löpte denna stora parkeringsanlägg-ning inte den största risken per 1 000 parkerings-platser. Den mycket stora variationen mellan parke-ringsanläggningarna när det gäller risken att utsät-tas för bilstölder (från 0,0 till 546,7) understrykerbrottskoncentrationen till riskanläggningar.

Det finns minst sju anledningar till att anläggningarblir riskanläggningar. En analys kan bidra till att fast-ställa vilken anledning som gäller:1. Många brottsobjekt. Vissa anläggningar har

många brottsobjekt. Parkeringsanläggningen RoyalMoat House i Nottingham hade ett högt antal brottdelvis på grund av sin storlek. Men det förklararinte allt, eftersom när man tar storleken med iberäkningen och räknar antalet brott per parke-ringsplats är anläggningen fortfarande en högrisk-anläggning.

2. Attraktiv egendom. En riskanläggning behöverinte ha ett stort antal brottsobjekt, men har kanskeen typ av brottsobjekt som är särskilt attraktiv (steg 29). Jämför den egendom som blir stulen ihögriskanläggningar med den som stjäls i mindreutsatta anläggningar. Om det är olika saker somstjäls och det som stjäls från högriskanläggningar-na uppfyller de kriterier som beskrivs i steg 29, dåär den sannolika orsaken till den högre risknivånattraktiv egendom.

3. Läge. Anläggningar i brottsbelastade områden, därkanske många vanebrottslingar bor, kommer sanno-likt att löpa en hög risk att bli utsatta för brott.Detta beror på att brottslingar föredrar att inte fär-das så långt för att begå brott (steg 17).

4. Upprepad utsatthet för brott. Några platser drartill sig personer som är särskilt utsatta för brott.Jämför de personer som utsätts för brott i högrisk-anläggningar och de som utsätts för brott i övrigaanläggningar. Om frekvensen för upprepad utsatt-het för brott är olika, kan upprepad utsatthet förbrott vara orsaken till den högre risknivån.

5. Brottsattraherande. Anläggningar som lockar ettstort antal brottslingar är brottsattraherande (steg17). Brottsattraherande anläggningar drabbas av etthögt antal brott och en hög frekvens av brott.Ytterligare diagnostiska kontroller omfattar analysav aktuella brottslingars kriminella bakgrund ochannan information om dem.

sid 68

6. Svag kontroll. Ägarna av de flesta anläggningarser till att de sköts. Om förvaltningen av en anlägg-ning inte sköts kan den utvecklas till en högriskan-läggning. Dessa kallas brottsbidragande (steg 18).Högriskanläggningar som är brottsbidragande kanha ett lågt antal brott men en hög frekvens av dem.Studier beträffande svag kontroll inkluderar emel-lertid observation av liknande anläggningar medhög och låg brottslighet, undersökning av de reglersom gäller för de anställda och de rutiner som till-lämpas samt intervjuer med personal och ägare.

7. Provokationer. Den fysiska utformningen av enanläggning och det sätt som den sköts på kan pro-vocera fram brott (steg 36). Provocerande anlägg-ningar liknar anläggningar med svag kontroll, menmed den skillnaden att anläggningar med svag kon-troll helt enkelt tillåter brott, medan provocerandeanläggningar stimulerar till brott. Använd sammaanalyser som när det gäller svag kontroll, men tittaockså efter omständigheter som stimulerar tillbrott.

Anläggningar blir riskanläggningar av många anled-ningar. Professor Ross Homel vid Griffiths University,Australien, upptäckte att några problemkrogar i Austra-lien marknadsförde sig själva till män som drickermycket. Det lockade både potentiella brottslingar ochbrottsoffer. Han såg också att personalens beteende för-värrade problemet genom det sätt som de sålde drinkarpå och det sätt som de hanterade störande gäster på. Idetta exempel ser vi upprepade brott, upprepad utsatt-het för brott, svag kontroll och provokation.

sid 69

Tabell 4: Anmälda bilbrott i parkeringsanläggningar i centrala Nottingham 2001.

Parkeringsanläggning Antal Typ* Stöld från Stöld av Andra Brott per platser bilbrott 1 000 platser

Victoria Centre (White Zone) 1 066 P-hus 0 0 0 0,0

Talbot Street 590 P-hus 0 0 0 0,0

Forest Park and Ride 3 000 Ö 8 0 3 3,7

Victoria Centre (Main Zone) 1 700 P-hus 7 0 2 5,3

Trinity Square 335 P-hus 0 1 2 9,0

Broadmarsh Centre 1 200 P-hus 19 1 3 19,2

Wollaton Street GNCS 125 P-hus 1 0 2 24,0

Stoney Street 600 P-hus 13 0 2 25,0

Mount Street 425 P-hus 13 0 4 40,0

Fletcher Gate 550 P-hus 19 1 6 47,3

Curzon Street 167 Ö 6 1 2 53,9

Arndale 412 P-hus 25 0 1 63,1

St James Street 475 P-hus 31 1 5 77,9

Sneiton Market 50 Ö 6 0 1 140,0

Royal Moat House Hotel 625 P-hus 78 0 25 164,8

EuropaPS 225 P-hus 37 0 2 173,3

Brook Street 56 Ö 16 0 7 410,7

Gill Street 49 Ö 14 2 7 469,4

Huntingdon Street 75 Ö 34 2 5 546,7

*P-hus = Parkeringshus, Ö = Öppen parkering på marknivå

Källa: David G. Smith m.fl. (2003). Between the Lines, Home Office Research Study 266.

Ytterligare läsningJohn Eck, Ronald Clarke och Rob Guerette. Risky Facilities:

Crime Concentration in Homogeneous Sets of Facilities.Crime Prevention Studies, in press.

sid 70


27. Räkna med upprepadutsatthet för brott

Vissa personer utsätts upprepade gånger för brott ochen ganska liten andel av brottsoffren utsätts för en storandel av samtliga offerbrott. Enligt en brittisk under-sökning utsattes omkring 4 procent av befolkningen för40 procent av samtliga brott (se tabellen). Upprepadutsatthet för brott har konstaterats när det gäller miss-handel i hemmet, inbrott, brott med rasistiska inslagoch sexualbrott, bara för att nämna några få exempel.Liksom för riskanläggningar och återfallsbrottslighet ärupprepad utsatthet för brott en variant av 80–20-regeln(steg 19).

Det är av flera anledningar lätt att missa omfatt-ningen av upprepad utsatthet för brott:

• Många brottsoffer anmäler inte brotten till polisen,vilket betyder att upprepad utsatthet för brott intenoteras i officiella polisregister. Man försöker där-för använda intervjuer eller enkäter. Då kan perso-ner tillfrågas om brott som de inte polisanmält.

• Analytiker söker ofta efter upprepad utsatthet förbrott genom att räkna antalet brott per adress, menpolisdata innehåller ofta felaktig adressinformation.Det leder till överskattningar av enstaka fall avbrott. Denna felkälla kan minskas genom ökad nog-grannhet när det gäller polisdata och genomanvändning av adressmatchande programvara förkartframställning (dvs. geokodning).

• Upprepad utsatthet för brott kan underskattas pågrund av det som i Storbritannien och USA kallasför ”time-window effect”. Om utsatthet för brottenbart räknas under en viss tidsperiod – till exem-pel från januari 2002 till och med juni 2002 – kom-mer i så fall den som utsatts för brott i december2001 och sedan en gång till under den sexmånads-period som granskas inte att ingå. Om denna per-son dessutom har oturen att återigen utsättas förbrott i juli 2002 skulle vi inte kunna se att han ellerhon har utsatts för brott tre gånger. Home Officerekommenderar användning av en löpande observa-tionsperiod (rolling window), där varje nytt offerföljs under ett år efter den första händelsen.

Kunskap om upprepad utsatthet för brott är användbarför att förutsäga vilka personer som är mest utsatta förbrott och när de är mest utsatta. De som har utsatts förbrott en gång löper större risk att utsättas igen än per-soner som inte har utsatts för brott. De som har utsattstvå gånger löper större risk att bli än mer utsatta förbrott än de som bara utsatts en gång. Tiden mellanbrotten vid upprepad brottslighet är ofta ganska kort.Genom att känna till den genomsnittliga tiden mellansådana brott kan man temporärt vidta brottsförebyg-gande åtgärder under de korta perioder när risken förnya brott är som störst.

Brottsförebyggande resurser bör koncentreras tillpersoner som löper den största risken att utsättas förbrott när risken är som störst för nya brott i stället föratt riktas mot ett stort antal personer, varav de flestalöper en mycket liten risk att utsättas för brott. Mångapolisdistrikt differentierar numera sina åtgärder när dehanterar personer som utsätts för upprepad brottslighet.Det innebär att ju oftare någon utsätts för brott, destointensivare är de förebyggande åtgärder som vidtas avpolisen.

Vid förklaring av upprepad utsatthet för brott skiljerprofessor Ken Pease på två typer av fall:1. ”Stimulansfall” (Boost accounts) förklarar uppre-

pade brott som ett resultat av positiva erfarenheterfrån det första brottet. En inbrottstjuv får till exem-pel reda på mycket under ett inbrott. Denna kun-skap kan uppmuntra honom eller henne att kommatillbaka för ytterligare inbrott. Inbrottstjuvar kanockså berätta för andra vad de inte kunnat ta medsig, vilket leder till ytterligare inbrott av andrainbrottstjuvar.

2. ”Flaggfall” (Flag accounts) förklarar upprepadebrott som ett resultat av att vissa brottsobjekt ärovanligt lockande eller sårbara, vilket gör att de

Tabell 5: Omkring 4 procent av en befolkning utsätts för 40 procent av alla brott.

Anmälda brott Procent av Procent av personer händelser

0 59,5 0,0

1 20,3 18,7

2 9,0 16,5

3 4,5 12,4

4 2,4 8,8

5+ 4,3 43,5

Källa: British Crime Survey, 1992, Samtliga brott

utsätts för brott av många brottslingar. Vissa yrkes-grupper utsätts i mycket högre grad för brott änandra (till exempel taxichaufförer) och personersom vistas i riskanläggningar är också mer utsattaför upprepad brottslighet. Lockelsen i att ägaattraktiv egendom, som till exempel sådana bilarsom tillgrips för nöjeskörning (joyriding) (steg 29),ökar också sannolikheten för upprepad utsatthet förbrott.

”Virtual repeats”, som också benämns kopierings-brott, drabbar personer eller egendom som har liknandeegenskaper som det första brottsobjektet. Efter ettframgångsrikt brott mot ett brottsobjekt generaliserarbrottslingar till brottsobjekt med liknande egenskaper.Hus med samma utformning i samma bostadsområdesom huset där det första inbrottet ägde rum kan tillexempel förväntas löpa större risk, eftersom brottsling-en har lärt sig en del om denna typ av hus vid sitt för-sta inbrott.

Varna grannarna!Alla brottsanalyser handlar om att förutsäga något omframtiden baserat på vad som har hänt tidigare. Upp-repad utsatthet för brott berättar för oss om en ökadrisk för ett brottsoffer att utsättas för brott igen, oftastunder de närmaste dagarna eller veckorna efter detföregående brottet. Men ett brott förmedlar mer än så;det förmedlar också hur risken för brott kommer attspridas till andra platser i närheten. Forskarna KateBowers och Shane Johnson har visat hur risken för

inbrott sprids på en och samma gata. Detta visas i figu-ren. Ett inbrott sker till exempel i en bostad. Vi kallardet för referensinbrottet. X-axeln visar avståndet frånplatsen för referensinbrottet. 1 anger ett hus bredvidreferensinbrottet, på samma sida av gatan eller husetmittemot. 2 anger ett hus två dörrar bort på sammasida av gatan eller på motsatt sida osv. Y-axeln visarantalet inbrott efter referensinbrottet. Informationenhar hämtats från polisen i Merseyside i Liverpool iEngland. Man kan se att risken för ett nytt inbrottminskar med ett ökat avstånd från referensinbrottet.För vilket givet avstånd som helst är risken större förbostäder på samma sida av gatan. Detta visar vilkabostäder som man bör försöka skydda efter ett inbrott.Prioritet bör ges till bostäder nära det första inbrottetoch speciellt på samma sida av gatan.

Ytterligare läsningGraham Farrell och hans kollegor (2002). The TimeWindow Effect

in the Measurement of Repeat Victimisation. I Analysis forCrime Prevention, Crime Prevention Studies, vol. 13, redige-rad av Nick Tilley. Monsey, New York: Criminal Justice Press(och Willan Publishing i Storbritannien).

Home Office (2002). Crime Reduction Tool Kits: RepeatVictimisation – Timescale.http://www.cri mereduction.gov.uk/toolkits/rv030104.htm

Ken Pease (1998). Repeat Victimisation: Taking Stock. CrimePrevention and Detection Paper 90. London: Home Office.

Källor:

Shane Johnson och Kate Bowers (2004). The Burglary as clue to the future: the begin-nings of prospective hot-spotting. EuropeanJournal of Criminology, 1 (2), 237–255.

Kate Bowers och Shane Johnson (2005).Domestic burglary repeats and space-time clusters: the dimensions of risk. EuropeanJournal of Criminology, 2 (1), 67–92.

Figur 19: Inbrottsrisk längs en gata.

sid 71


28. Tänk på förekomstenav upprepad brottslighet

Ett grundläggande faktum inom kriminologin är att enliten andel personer begår en stor andel av alla brott.Data från professor Marvin Wolfgangs välkändaPhiladelphia-kohort pekar på att omkring 5 procent avbrottslingarna svarar för 40 procent av samtliga brott.Det finns två förklaringar till återfallsbrott. Den förstaär att vårdslösa personer, med svaga sociala band tillandra, tenderar att råka i klammeri med rättvisan oftareän mindre impulsiva personer med starkare socialaband. Den andra förklaringen är att människor använ-der sig av de möjligheter som finns till brott och ord-ningsstörningar (se steg 10). Båda dessa teorier kangälla.

Återfallsbrottslighet kan upptäckas genom att testaom 80–20-regeln gäller (steg 19). Det kan vara svårt ipraktiken, eftersom brottslingar försöker hålla sig ano-nyma. Informationen om dem är därför sällan uttöm-mande eller finns kanske inte alls.

Underrättelseverksamhet kan också ge informationom återfallsbrottslighet, men denna information är oftamer indikerande än definitiv. Inte desto mindre kansystematiska intervjuer med brottslingar och derasumgänge ibland avslöja nätverk som är starkt bidragan-de orsaker till problem.

Att förstå återfallsbrottslingars mål och motiv kanbidra till att utforma förebyggande strategier.

Lösningen på ett problem med biltillgrepp skiftarberoende på om brottslingarna vill roa sig ett tag medatt åka omkring i en dyr bil, skaffa sig transport hemefter en sen kväll eller sälja bilen för att få pengar tilldroger.

Lyckade brott kan leda till flera brott. Detta sker påtre sätt:

• Brottslingar, liksom alla andra, lär sig genom prak-tisk tillämpning. Ett framgångsrikt brott ger viktigakunskaper. Det kan leda till att en brottsling angri-per samma brottsobjekt igen (se rutan). Men brotts-lingar, liksom alla andra, kan också generalisera.Så de lär sig att de också kan lyckas om de angri-per liknande brottsobjekt (se steg 27).

• Brottslingar lär sig av varandra. Information kanspridas genom personer som arbetar i små grupper,upplösning av grupper och bildande av nya grup-per. Detta understryker behovet att förstå brotts-lingarnas nätverk. Polisen kan använda nätverkenför att sprida information som förstärker brottsling-arnas uppfattning om den risk för upptäckt som ärförknippad med ett brottsobjekt eller platsens ellerbrottsobjektets bristande attraktivitet. Som en del iarbetet med att minska skador på grund av trasigaglasflaskor, genomförde till exempel polisen iMerseyside i Liverpool i England en riktad kamp-anj till potentiella brottslingar och offer om hur delämpligen kan göra sig av med glasflaskor.

• Lyckade brott kan urholka förebyggande åtgärder,vilket gör efterföljande brott lättare. Ett litet hål iett staket kommer till exempel att bli större genomökad användning. Om inströmningen av brotts-lingar och brott går snabbare än åtgärderna frånbeskyddare och övervakare, kan ett litet problemsnabbt bli värre.

Många brottsförebyggande tekniker bygger på ett anta-gande om ett trovärdigt hot (steg 34). Övervaknings-kameror fungerar avskräckande i den omfattning sompotentiella brottslingar tror att någon kan se dem ochvidta åtgärder eller att de som begår brott kan identi-fieras och gripas på grund av att de filmats. Det bety-der inte att det måste vara många som grips, men någrafå väl offentliggjorda gripanden av brottslingar kanvara ett viktigt meddelande. Budskapet kan göras änmer effektivt om det förmedlas genom brottslingarnasegna nätverk än genom normal publicitet.

När det finns specifik information om att ett fåtalpersoner är ansvariga för en större mängd problem kandet vara givande att inrikta sig på dessa personer.Polisen i Boston, USA, minskade antalet mord ochdråp bland unga män genom att övervaka relativt fågängmedlemmar. Frivården och de myndigheter sombeslutar om frigivning från fängelser bör känna till de situationer som medverkar till att en brottsling åter-faller i brott eller hamnar i andra problem. Myndig-heterna kan då hjälpa dem att utveckla planer för hurde ska undvika sådana situationer. De bör sedan över-vaka att planerna följs.

sid 72

Att hantera upprepade brott genom att avlägsnamiljöer som genererar brott kan ibland vara mycketeffektivt. I Staining, ett samhälle i Lancashire, Eng-land, fungerade till exempel ett skrotupplag som mot-tagare av stulna bilar, bildelar och annat stöldgods.Många av brottslingarna var kända. Men trots detkunde problemet inte lösas. Till slut kunde dock poli-sen medverka till att skrotupplaget stängdes genomanvändning av en lagstiftning om föroreningar ochandra miljörisker. Det minskade väsentligt antalet brotti samhället. Polisen i USA använder också ofta olikalagar för att få verksamheter som bidrar till droghan-del, prostitution och andra brott och ordningsstörningarnedlagda.

Att gripa högaktiva brottslingar genom attfokusera på upprepad utsatthet för brott

Ken Pease har ganska nyligen skrivit omfördelarna med att koncentrera sig påupprepad utsatthet för brott för att få fasthögaktiva brottslingar. Allt fler studiervisar att upprepad utsatthet för brott orsa-kas av de mest aktiva brottslingarna. Hanpåpekar att detta skapar en intressantmöjlighet att koncentrera sig på vissabrottslingar, kanske genom att helt enkeltinrikta sig på upprepade brott mot vissahushåll eller vissa personer, eftersomdenna typ av brott begås just av dessabrottslingar. Genom en sådan brottslings-fokusering kan man inrikta sig på de brottsom aktiva brottslingar vanligtvis begår.Detta är en avsevärt bättre metod än attövervaka kända brottslingar.

sid 73

Ytterligare läsningFrancis Cullen, John Eck och Christopher Lowenkamp (2002).

Environmental Corrections: A New Framework for EffectiveProbation and Parole Supervision. Federal Probation, 66.

John Eck (2002). Preventing Crime at Places. I Evidence-BasedCrime Prevention, redigerad av Lawrence Sherman, DavidFarrington, Brandon Welsh och Doris Layton MacKenzie.New York: Routledge.

David Kennedy, Anthony Braga, Anne Piehl och Elin Waring(2001). Reducing Gun Violence: The Boston Gun Project’sOperation Ceasefire. Forskningsrapport. Washington, DC:National Institute of Justice.


29. Du bör ha kunskap omvad som är attraktivt förtjuvarÅterfallsbrottslingar, brottsoffer som utsätts för uppre-pad brottslighet, oroshärdar och riskanläggningar äralla viktiga begrepp, eftersom de beskriver hur brotts-koncentrationer uppstår. Brott koncentreras också kringattraktiv egendom som löper stor risk att stjälas, tillexempel bilar, cyklar, videoapparater och mobiltelefo-ner. Den allra mest attraktiva egendomen av alla ärkontanter. En brittisk undersökning (British CrimeSurvey) visar att kontanter är det som oftast stjäls vidstölder, inbrott och rån. De är den drivande orsaken tillrån av banker och bookmakers, angrepp på telefonhyt-ter och rån i anslutning till bankomater.

Människors egendom kan bidra till att förklara denrisk de löper att utsättas för brott. Att äga en bil för-dubblar till exempel risken att bli brottsoffer, även omman tar relevanta demografiska och sociala variabler ibeaktande. Ett attraktivt bilmärke kan öka risken fleragånger om. Home Office publicerar därför ett bil-stöldsindex, som visar stöldrisken för olika bilmärkenoch modeller. Indexet hjälper bilköpare att undvika särskilt stöldbegärliga bilar och det sätter press på till-verkarna att förbättra bilarnas säkerhet.

Även om listan är användbar visar den inte vilkabilar som är mest utsatta för specifika former av stöld.Under mitten av 1980-talet visade forskning i USA attnöjesåkare (joyriders) föredrog USA-tillverkade motor-starka bilar med snabb acceleration. De bilar som stalsoch aldrig återfanns var dyra bilar, som till exempelMercedes. De som utsattes för inbrott och tömdes påinnehåll var europeiska modeller med bra bilradio, somtill exempel Volkswagen-modeller. USA-tillverkadestationsvagnar löpte inte risk för någon form av stöld.De var billiga, hade dålig bilradio och nöjesåkare villeinte bli sedda i dem.

Affärer som säljer eftertraktade varor (som tillexempel cigaretter, DVD-skivor, CD-skivor, märkes-kläder och skor) är också mer utsatta för snatterier,stölder och inbrott än andra. Många av dessa produkterkan lätt säljas på gatan. Kunskap om eftertraktadevaror i ditt distrikt underlättar för dig att urskilja stöld-mönstren och komma fram till hur stöldgodset säljsoch hur du kan förstöra marknaden. Polisen har gene-

rellt sett inte intresserat sig så mycket för häleri, efter-som det är svårt att bevisa och ofta ger relativt mildpåföljd. Men om tjuvarna skulle upptäcka att det blevsvårare att sälja stöldgods skulle de bli mindre motive-rade att stjäla några större kvantiteter.

De varor som stjäls mest är i allmänhet möjliga attgömma eller att ta med, tillgängliga, värdefulla, trevli-ga att ha och lätta att göra sig av med.

• Möjliga att gömma. Saker som kan gömmas ifickor eller påsar är mer utsatta för tillgrepp. Sakersom är svåra att identifiera eller som enkelt kandöljas efter att de har stulits löper också en högrerisk. Detta förklarar varför vi skriver våra namn iböcker och varför biltjuvar normalt sett inte stjäl enRolls Royce för eget bruk. De tar i stället mindrevärdefulla bilar som smälter in i omgivningen. Ivissa fall kan stölder till och med döljas för ägaren,som när virke eller tegelstenar stjäls på byggarbets-platser.

• Möjliga att ta med. Det faktum att bilar och cyk-lar är mobila är en del av förklaringen till varför deblir stulna så ofta. Det är inte heller förvånande attbärbara datorer och DVD-spelare ofta blir stulna,eftersom de är såväl attraktiva som enkla att ta medsig. Hur viktiga dessa faktorer är beror på omstän-digheterna kring stölderna, som framgår av studieri USA om vad som stjäls i snabbköp. Bådeinbrottstjuvar och snattare inriktar sig på cigarret-ter, alkohol, mediciner och skönhetsmedel, meninbrottstjuvar stjäl mycket större mängder.

• Tillgängliga. Attraktiv egendom som är lättillgäng-lig och enkel att hitta löper större stöldrisk. Dettaförklarar varför människor försöker gömma smyck-en och kontanter i sina bostäder för inbrottstjuvar.Det kan också förklara varför bilar löper störrestöldrisk efterhand som de blir äldre. Ju äldre bi-larna blir, desto mer sannolikt är det att de ägs avmänniskor som bor i utsatta bostadsområden utanmöjlighet till parkering i garage och med flerbrottslingar som bor i närheten. Stöldvågor kanockså uppstå på grund av en ny åtråvärd produktstillgänglighet, till exempel mobiltelefoner, somsnabbt skapar sin egen illegala marknad.

• Värdefulla. Tjuvar kommer i allmänhet att välja dedyrare varorna, speciellt när de stjäl för att säljavarorna. Men ett värde definieras inte enbart somförsäljningsvärde. Så till exempel kan ungdomarvälja att stjäla varor för eget bruk som ger dem sta-tus bland deras vänner. Nöjesåkare (joyriders) ärockså mer intresserade av en bils prestanda än dessekonomiska värde.

• Trevliga att ha. Eftertraktade produkter är oftaåtråvärda att äga eller konsumera, som till exempel

sid 74

alkohol, tobak, DVD-skivor och CD-skivor. Det ärdärför troligare att inbrottstjuvar tar videobandspe-lare och tv-apparater än att de tar mikrovågsugnareller matberedare, som är lika värdefulla. Det åter-speglar många tjuvars (och deras kunders) hedonis-tiska livsstil. Det är mycket mer sannolikt att mode-artiklar som till exempel sportskor och märkesjeansstjäls än att vanliga skor eller byxor stjäls.

• Lätta att göra sig av med. Nyligen har systema-tisk forskning påbörjats om förhållandet mellaneftertraktade produkter och marknader för stöld-gods, men man vet redan nu att tjuvar väljer sakersom är enkla att sälja. Detta bidrar till att förklaravarför batterier och engångsrakhyvlar återfinnsbland de artiklar som stjäls mest från drugstores iUSA.

Vilka lastbilar stjäls?

Ett forskningsprojekt vid Home Office,som genomförts av forskaren Rick Brown,visar att karosseritypen är avgörande förvilka lastbilar som stjäls. Den högsta stöld-risken noterades för djurtransportfordon,många av dem var privata transportfor-don för hästar. Det var 56 gånger mersannolikt att de skulle bli stulna än sopbi-lar! Det finns en blomstrande andra-handsmarknad för hästtransportfordon,vilket gör det lättare för tjuvar att avyttradem. Lastbilar som används i byggindust-rin, löper också hög stöldrisk, troligen avsamma anledning.

sid 75

Ytterligare läsningRonald Clarke (1999). Hot Products. Understanding, Anticipating

and Reducing the Demand for Stolen Goods. Police ResearchSeries. Paper 112. London: Home Office.

Tabell 6: Tunga fordon stulna i England och Wales 1994.

Fordonstyp Antal stulna Procentuell andel Stöldfrekvens per 1 000 registrerade

fordon

Djurtransportfordon 156 5,1 56

Lastbil – drop-side lorry 582 19,1 27

Lastbil med tipp 920 30,2 16

Flaklastbil 565 18,5 14

Containerlastbil 86 2,8 13

Varutransportfordon 349 11,5 9

Van 88 2,9 7

Mjölkbil (bottle float) 12 0,4 3

Tankbil 29 1,0 2

Sopbil 10 0,3 1

Övriga 248 8,1 1

Totalt 3 047 99,9 6


30. Leta efter faktorersom underlättar brott

Det finns tre typer av faktorer som underlättar brotteller ordningsstörningar:

• Fysiska faktorer som underlättar brott är sådanasom ökar brottslingars möjligheter att begå brotteller övervinna hinder. Lastbilar ökar brottslingarsmöjligheter att transportera stulna varor, telefonermöjliggör oanständiga telefonsamtal och skjutva-pen underlättar rån. Vissa fysiska faktorer underlät-tar brott, som till exempel verktyg, medan andraingår som en del i den fysiska miljön. ForskarnaBarry Poyner och Barry Webb beskriver till exem-pel hur placeringen av marknadsstånd i Birming-ham i England underlättade stölder från kvinnorshandväskor.

• Sociala faktorer underlättar brott och ordningsstör-ningar genom att öka belöningen från brott, ursäktabrott eller uppmuntra till brott. Grupper av ungamän kan till exempel skapa en social atmosfär somuppmuntrar till bråk vid sportevenemang.

• Kemiska faktorer ökar brottslingars förmåga attignorera risker eller moraliska hinder. Vissa brotts-lingar dricker till exempel alkohol eller använderandra droger före ett brott för att dämpa sin nervo-sitet.

Varje typ av faktor slår mot vissa typer av situationellabrottsförebyggande åtgärder (steg 33–37), vilket fram-går av tabellen. Fysiska faktorer hjälper brottslingarna

att övervinna hinder som ökar risken eller ansträng-ningen. Sådana hinder (eller brottsförebyggande åtgär-der) kan också fungera som provokationer. Sociala fak-torer kan öka den upplevda belöningen eller tillhanda-hålla acceptabla ursäkter för att begå brott och de kanprovocera fram brott eller ordningsstörningar genomuppmuntran. Kemiska faktorer gör att brottslingarnakan ignorera den risk och den ansträngning som krävsför att begå brott och underlättar för brottslingarna attkomma med annars oacceptabla ursäkter.

På grund av dessa faktorers förmåga att minskaeffekten av brottsförebyggande åtgärder är det viktigtatt identifiera deras roll för varje problem. Belägg förfaktorer som underlättar brott kan hittas i polisutred-ningar och fås från utredare, genom intervjuer medbrottsoffer och brottslingar och genom att studerasociala förhållanden. Statistisk analys av brottsanmäl-ningar kan användas för att fastställa kopplingen mel-lan brott och olika faktorer som underlättar brott.

Om faktorer som underlättar spelar en roll för ettproblem är nästa steg att hitta källorna till dessa fakto-rer. Källorna kommer naturligtvis att variera beroendepå typen av underlättande faktor. Fysiska faktorer somunderlättar kan finnas nära till hands, som till exempelgatstenar vid kravaller eller telefonautomater för lang-are. Eller så kan de köpas helt lagligt, som till exempelär fallet med många inbrottsverktyg eller så kan destjälas, som ibland är fallet med bilar som används vidallvarligare brott. När källan har hittats kan det gå attgöra någonting åt den. I det följande anges de åtgärdersom vidtogs för att lösa problem med användning avtelefonautomater vid drogförsäljning och en omgivningvid bankomater som underlättade brott där.

Sociala faktorer som underlättar beror i hög gradpå vilka personer som brottslingarna umgås med ochden miljö de vistas i. Riskanläggningar (steg 26) kantill exempel tillhandahålla en omgivning för socialafaktorer som underlättar. Gäng erbjuder ett socialt stöd

sid 76

Faktorer som motverkar situationella brottsförebyggande åtgärder

Situationella brottsförebyggande Typ av underlättande faktoråtgärder som motverkas

Fysisk Social Kemisk

Öka risk

Öka ansträngning

Minska belöning

Ta bort ursäkter

Minska provokationer

för medlemmarna i deras brottsliga verksamhet. Menäven lagliga aktiviteter kan någon gång utlösa socialafaktorer som underlättar brott. Det kan till exempelgälla visst politiskt motiverat våld.

Kemiska faktorer som underlättar brott finns detgott om och de hänger ofta samman med brott och ord-ningsstörningar. Särskilt alkohol är en underlättandefaktor. Det är vanligt med olika kombinationer avunderlättande faktorer, särskilt sociala och kemiskafaktorer i samband med nöjesliv. Flera av de 25 tekni-kerna för situationell brottsförebyggande verksamhethar utformats för att minska effekten av de tre typernaav faktorer som underlättar brott (steg 33–37).

sid 77

Åtgärder som vidtogs i städer i USA för att förhindra att langare använde telefonautomater

Innan mobiltelefoner blev lättillgängliga använde langare oftatelefonautomater för att hålla kontakt med leverantörer ochkunder. Man försökte stoppa denna användning på mångasätt:1. Lokala förordningar som införde licenskrav för telefonauto-

mater, förbjöd dem eller begränsade deras antal på vissaplatser eller typer av platser.

2. Installation av ett system som inte tillät utgående samtal tillpersonsökare.

3. Telefonerna blockerades för inkommande samtal.4. Press på lokala telefonbolag eller lokala myndigheter att ta

bort telefonautomater eller flytta dem till bättre upplystaeller övervakade områden.

5. Att endast tillåta samtal via telefonist eller nödsamtal undernatten genom att blockera myntfunktionen för telefonerna.

6. Avlägsnande av eller ändring av telefonautomater vid tillexempel närbutiker och bensinstationer.

7. Andra typer av ingripande, som till exempel ökad polispat-rullering, varningsskyltar på telefonerna och ”heta linjer”för anmälan av problem.

Källa: Mangai Natarajan och kollegor (1996) Drug Dealing and Pay Phones:The Scope for Intervention. Security Journal 7: 245–251.

Säkerhetsåtgärder vid uttagsautomater i New York och Los Angeles.

New York Los Angeles

Uttagsautomater i slutet utrymme med säkerhetsdörr •Förbättrad belysning •Transparenta fönster för insyn i utrymmet med automaten •Speglar för användare • •Minskad växtlighet nära uttagsautomaterna

Övervakningskameror • •Säkerhetspåminnelser till användare • •Meddelande om säkerheten till potentiella brottslingar • •Säkerhetsbedömning före installation av uttagsautomater •Säkerhetsvakt •*Minskad öppettid för uttagsautomater baserad på brottsmönstren i området •• Krävs genom lagstiftning.

• Krävs inte genom lagstiftning, men införs vanligtvis frivilligt av banken.

* Krävs endast under de timmar som banken har stängt och uttagsautomaterna finns i bankbyggnaden.

Källa: Rob T. Guerette och Ronald Clarke (2003). Product Life Cycles and Crime: Automated Teller Machines and Robbery. Security Journal 16: 7–18.


31. Kontrollera att du harbesvarat sex viktiga frågor

När du har avslutat din analys (och använt de teoriersom diskuterats under de föregående tio stegen) bör dufråga dig själv om den uppfyller kraven på en branyhetsartikel i en tidning. Besvarar den tillfredsställan-de de sex frågorna: Vad? Var? När? Vem? Varför?Hur?

Dessa frågor utgör strukturen i forskaren BarryPoyners brottsanalysmetod genom att dela upp ett stör-re problem i dess beståndsdelar. När han ombads avHome Office att studera rån i de centrala delarna avCoventry och Birmingham i England upptäckte han attpolisen klassificerade dessa som rån och stöld från per-son, men han kunde konstatera att majoriteten av brot-ten kunde delas in i flera ganska olika typer av brott:

• Rån i kiosker

• Rån av berusade

• Pengar som togs från någon på väg till banken

• Väskryckningar

• Plånbok eller pengar som stjäls ur någons handefter att personen i fråga lurats

• Stölder ur shoppingväskor

• Fickstölder vid busshållplatser

Detta var en mycket mer givande uppdelning av ”gatu-överfallen” och ett viktigt första steg mot en förståelseav brotten. Barry Poyner började sedan gå igenom inci-dentrapporterna för att skaffa sig en bild av varjebrottstyp som skulle kunna bidra till att hitta motåtgär-der.

Incidentrapporter innehåller varierande informa-tion, speciellt när offret inte varit närvarande vid brot-tet och det inte finns några vittnen. Barry Poyner för-sökte skapa sig en bild av de olika brottstypernagenom att sammanställa rapporterna om dem (serutan). För varje brott försökte han ta reda på:

• Vad hände? För att svara på denna fråga måste deolika brottsmomenten och de inblandades ageran-den klarläggas.

• Var hände det? Ibland tilldrar sig ett händelseför-lopp på olika platser. En bil kan till exempel blistulen på en parkeringsanläggning, flyttas till ettgarage för borttagning av värdefulla delar ochsedan dumpas på någon övergiven plats. Informa-

tion kanske bara finns om den första och den sistaplatsen. Genom att åka till platserna kan man få enföreställning om varför brottslingarna valde justdem.

• När hände det? Husägare eller bilägare kanskebara vet att deras bil stals eller att någon bröt sig ini deras hus ”någon gång under helgen”. För mångabrott med direktkontakt mellan brottsling och offerkan offret däremot rapportera exakt när brottetinträffade, vilket kan tillåta slutsatser om sådantsom om gatorna var övergivna vid tillfället.

• Vem var inblandad? Det finns alltid minst enbrottsling. Det kan finnas ett eller flera brottsoffer,även om de inte har haft någon direktkontakt medbrottslingen, och det kan finnas vittnen och andrapersoner som har information. Uttalanden i polisut-redningar som gjorts av vittnen och brottsoffer kange mycket användbar information, men det kanibland vara viktigt att fråga flera om händelsen.

• Varför gjorde de som de gjorde? Det är viktigt attförstå de särskilda fördelar som en särskild typ avbrott ger brottslingen. I många fall av stöld kom-mer motivet att vara uppenbart, men när det gällerofferbrott och skadegörelse kan motiven barakomma fram genom intervjuer med brottslingarna(steg 11). Lika viktigt för förebyggande åtgärderkan det vara att förstå varför brottsoffer och vittnenuppförde sig som de gjorde och att besvara sådanafrågor som ”Vad får några brottsoffer att ge sig påbrottslingen?” och ”Varför försöker vittnen inteingripa?”

• Hur utförde brottslingen brottet? Brott bör sessom en process i flera steg, från initiativtagande tillfullbordan, i stället för en begränsad handling sominträffar vid en viss tidpunkt. Vid varje steg måstebrottslingen fatta beslut, han eller hon kan behövaarbeta tillsammans med andra och kanske användaspecifika kunskaper och verktyg. Det är i huvudsakden tanken som ligger bakom forskaren DerekCornishs ”brottsmanus” som diskuterades i steg 11.Det kanske inte alltid är möjligt att utveckla detal-jerade manus, men analysen skall ge en tydlig bildav hur brottet utfördes.

Barry Poyners analys av ficktjuvar vid busshållplatservisar hur metoden används. Han kunde skapa en detal-jerad beskrivning av brottet genom att komplettera denrelativt ytliga rapporten om händelsen med observatio-ner av köerna. Han upptäckte att den bästa tiden förficktjuvar var rusningstid på eftermiddagen, specielltpå fredagar, när köerna var långa. Grupper av tre ellerfyra ungdomar stod och hängde i närheten av köernaoch tittade i närbelägna butikers skyltfönster för att

sid 78

undvika att väcka misstänksamhet. De tittade samtidigtefter lämpliga offer. Offren var undantagslöst medelål-ders och äldre män som hade plånboken i bakfickan påbyxorna. (Yngre män bar åtsittande byxor och hadeinte plånboken i bakfickan.)

När det brottsoffer de sett ut började stiga på bus-sen (som använde ett system där man betalade när mansteg på) rusade ungdomarna fram, hoppade upp påplattformen och knuffade sig genom kön. Någon avdem ställde en fråga till föraren om vart bussen skulleåka. Under tiden tog en av de andra plånboken ur off-rets ficka. Offret, som var irriterat över att ha blivitknuffad, insåg inte vad som hände. Föraren skrek åtungdomarna att de skulle hoppa av bussen och deandra passagerarna klagade. Ungdomarna steg av bus-sen och försvann i mängden. Först senare märkte offretatt hans plånbok var borta. Ingen av ungdomarna åktenågonsin fast.

På grundval av denna analys föreslås fyra möjligaåtgärder:1. I stället för betalning vid påstigning skulle biljetter

kunna säljas i förskott för användning på de bussarsom stannar vid dessa hållplatser.

2. Busshållplatserna skulle kunna placeras längre bortfrån huvudgatorna och placeras separat som på enbusstation. Det skulle göra det svårt för brottslingaratt invänta lämpliga offer.

3. Köerna skulle kunna avskärmas genom en busskurså att brottslingarna inte kan identifiera potentiellabrottsoffer i förväg.

4. Man skulle kunna konstruera avspärrningar avköerna så att brottslingar inte kan gå före i köngenom att hoppa upp på bussplattformen.

Arbeta som en arkeolog

”Det finns ytterligare en fördel med att kom-binera händelser. I vissa fall kan vi kanske hamycket mindre information än i andra fall,men de fakta som vi känner till i de olika fal-len överensstämmer. Det kan vara möjligt attrekonstruera den saknade informationen i demindre väl dokumenterade fallen på ungefärsamma sätt som en arkeolog rekonstruerartrasigt lergods från en utgrävning. Han ellerhon kanske bara har några få bitar av en tra-sig kruka, men på grundval av kunskaper omandra liknande krukor kan han eller hon varatämligen säker på hur hela krukan har sett ut.Denna arkeologiska metod är till stor hjälp närvi till exempel har några detaljerade rapporterom vad brottslingar gjort i några fall då dehar åkt fast. Det kan vara rimligt att anta attbeteendet varit likartat vid andra likartadebrott, även om brottslingarna inte åkte fast.”

Källa: Barry Poyner (1986). A Model for Action. I Situa-tional Crime Prevention, redigerad av Gloria Laycock ochKevin Heal. London: HMSO.

sid 79



32. Acceptera en huvud-roll vid förebyggandeåtgärder

Den första instinktiva reaktionen hos poliser, till ochmed när de har deltagit i en detaljerad analys av ettproblem, är att försöka lösa problemet genom att skär-pa lagföringsprocessen. Du bör förvänta dig det ochinte motsätta dig det, även om effekten vanligtvis ärkortlivad. Men du skall från början hjälpa dina polis-kollegor att hitta mer långsiktiga lösningar. Lokalasamarbetspartners skulle kunna erbjuda hjälp med det,men i stället förespråkar de ofta sina egna program ochrekommenderar lösningar med begränsad påverkan.Resultatet blir ofta en kompromisslösning med olikaåtgärder. Ingen av åtgärderna är effektiv, men varjeåtgärd tillfredställer någon av parterna. Oenighet omvilken åtgärd som skall användas kan faktiskt leda tillatt projektet tappar fart och resultatet kan bli att ingen-ting blir ordentligt genomfört.

Du kan se till att det inte inträffar, men du måsteförst bli en expert på lösningar. Om problemet tillexempel är bilstölder måste du kunna tala med auktori-tet om hur ineffektivt det är med ”lockfågelbilar” föratt fånga biltjuvar eller informationskampanjer om attinte lämna bilen olåst. Om det är ett problem medinbrott måste du känna till forskningsresultaten beträf-fande inbrottslarm och förbättrad gatubelysning; bådadessa lösningar kan föreslås som lämpliga åtgärder. Dubör också vara grundligt insatt i resultaten från under-sökningar av omfördelning, eftersom innovativa lös-ningar ofta blockeras när någon nämner denna teori.

Du måste också bli expert på situationell brottsfö-rebyggande verksamhet, vetenskapen om hur manminskar tillfällena till brott. I situationell förebyggandeverksamhet används samma aktionsforskningsmetodersom i problemorienterat polisarbete och det finns ettflertal utvärderade framgångar som stödjer metoderna.Mycket av kunskaperna om omfördelning, för-delsspridning, upprepad utsatthet för brott och mångaandra begrepp som diskuteras i denna handbok harutvecklats av forskare som arbetar med situationellaförebyggande åtgärder. I de fem närmast följande ste-gen diskuteras de 25 teknikerna för situationell brotts-förebyggande verksamhet, vilka kan delas in i femhuvudgrupper (se rutan). Dessa är definierade efter vadforskaren Nick Tilley kallar den mekanism genom vil-ken teknikerna uppnår sin förebyggande effekt: ökaansträngningen, öka risken, minska belöningen, minskaprovokationer och avlägsna möjligheterna att ursäktabrott.

Nu kanske du undrar varför du skall axla dettaansvar att identifiera lösningar. Räcker det inte att dugör grovjobbet med scanning, analys och utvärdering?Och om du tar dig an denna uppgift, kommer någon attlyssna på dig? Men för att bli en problemlösande ana-lytiker måste du göra mer än i din traditionella analy-tiska funktion. Du måste bli en fullvärdig och likvärdigmedlem i problemlösningsteamet. Du kan ha en relativtunderordnad position, men din auktoritet kommer fråndina expertkunskaper, inte din position. Folk kommeratt lyssna om du kommer med nya förslag eller om dukommer med faktaunderlag för andra personers godaidéer.

Du bör alltid välja lösningar som kan ge en snabbminskning av problemet. Det betyder att du måsteinrikta dig på de omedelbara, direkta orsakerna till ettproblem i stället för de mer bakomliggande indirektaorsakerna. Denna viktiga skillnad har poängterats avprofessor Paul Ekblom och kan illustreras genom ettproblem som handlade om skador som orsakats av tra-siga flaskor och glas vid krogslagsmål. Bakomliggandeindirekta orsaker kan vara rasistisk diskriminering som

sid 82

För att bli expert på lösningar bör du vara insatt i de mångarelevanta studier som utförts av Home Office och som finnspå webbplatsen www.homeoffice.gov.uk. Du måste ocksåkänna till hur du kan ta reda på mer om olika åtgärdergenom att göra snabba sökningar i tillgänglig litteratur. Dukommer att behöva tillgång till Criminal Justice Abstracts,Security Journal, Crime Prevention and Community Safety,Crime Prevention Studies och andra relevanta tidskrifter.Eftersom det inte finns någon omfattande forskningslittera-tur om utvärderingar bör du även söka efter studier somföretagits av Australian Institute of Criminology(www.aic.gov.au), National Institute of Justice (www.ncjrs.org)och Office of Community-Oriented Policing Services i USA.Den sistnämnda organisationen publicerar serien Problem-Solving Guides for Police, som inriktas på specifika problem.Hittills har 20 handböcker publicerats och många fler plane-ras (www.popcenter.org). När du använder resultat frånutländsk forskning kan du behöva förklara att resultatenförmodligen även gäller de lokala problem som du försökerlösa, eftersom brottslingar tenderar att ha samma motivoch använda samma metoder överallt.

skapar en generation missnöjda minoritetsungdomar,brist på jobb som leder till utbredd social utslagningoch det värde som sätts på att ha rykte om sig att varatuff i ett nedgånget och ”laglöst område”. Mer omedel-bara, situtionsbetingade orsaker kan vara oansvarigalkoholservering som tillåter onykterhet på krogar lik-som den omedelbara tillgången till flaskor och glassom enkelt kan användas som dödliga vapen.

Snabba och varaktiga minskningar av antalet brottkan bara åstadkommas genom att hantera situationsbe-tingade orsaker. Hantering av bakomliggande orsakerkan enbart ge resultat i en jämförelsevis avlägsen fram-tid – långt senare än de nuvarande aktörerna har någotintresse av. Om de omedelbara orsakerna inte hanteraskommer trasiga glas och flaskor under tiden att fort-sätta att kräva offer.

Vissa situationsbetingade lösningar kan ta lång tidatt genomföra. Den fara som utgörs av glas och flaskorskulle till exempel kunna lösas genom nationell lag-stiftning som kräver att krogar enbart använder härdatglas och flaskor som krossas till glassmulor när de gårsönder. En sådan lagstiftning skulle troligen ta år attgenomföra. Det är mycket mer realistiskt att med all-mänhetens hjälp sätta press på krogarna så att de serve-rar öl enbart i härdat glas eller i plastglas och att devägrar att sälja flaskor i baren. Detta bör kunna åstad-kommas inom en mycket kortare tidsrymd. Du kanskefår som en särskild uppgift att beräkna vad denna lös-ning skulle kunna kosta för krogarna och hur mycketkostnaderna för skador och läkarvård skulle minska.Faktum är att det troligen kommer att bli din uppgift(vems annars?) att utreda rimlighet, kostnader och all-mänhetens godtagande av de åtgärder som övervägssom möjliga lösningar på ett gemensamt problem.

Slutsatsen av detta är att såvida du inte skaffar digkunskap om ett stort antal lösningar och såvida du inteär beredd att ta kamp för bra idéer, kan allt ditt nog-granna analytiska arbete komma att vara till ingennytta.

sid 83

Ytterligare läsningRonald Clarke (1997). Situational Crime Prevention: Successful

Case Studies. Monsey, New York: Criminal Justice Press.

Derek Cornish och Ronald Clarke (2003). Opportunities,Precipitators and Criminal Decisions: A Reply to Wortley’sCritique of Situational Crime Prevention. I Theory forSituational Crime Prevention, Crime Prevention Studies, vol.16, redigerad av Martha Smith och Derek Cornish. Monsey,New York: Criminal Justice Press (och Willan Publishing,Storbritannien).

Tjugofem tekniker för situationsbaserad brottsförebyggandeverksamhet

Öka ansträngningen

1. Gör brottsobjekt mer svåråtkomliga

2. Kontrollera tillgången till anläggningar

3. Ha kontroller vid utgångar

4. Avled brottslingar

5. Kontrollera verktyg/vapen

Öka risken

6. Öka bevakningen

7. Underlätta den naturliga övervakningen

8. Minska anonymiteten

9. Utnyttja platsansvariga

10. Förstärk den formella övervakningen

Minska belöningen

11. Dölj brottsobjekt

12. Ta bort brottsobjekt

13. Märk egendom

14. Förstör marknaden

15. Ta bort fördelar

Reducera provokationer

16. Minska frustrationen och stressen

17. Undvik konflikter

18. Minska den emotionella upphetsningen

19. Neutralisera kamrattrycket

20. Motarbeta imitation

Ta bort ursäkter

21. Ställ upp regler

22. Informera om regler

23. Tala till samvetet

24. Förenkla regelefterlevnaden

25. Kontrollera droger och alkohol


33. Gör det svårare attbegå brott

Här beskriver vi den mest grundläggande kategorin avsituationella åtgärder – de som utformats för att ökasvårigheten att begå brott. Den första åtgärden är attgöra brottsobjekten mer svåråtkomliga. Situationellaförebyggande åtgärder avfärdas ibland som inget merän detta, fastän det bara är en av de 25 teknikerna.

Observera att det finns en betydande överlappningmellan de olika teknikerna (att göra brottobjekt mersvåråtkomliga kan innebära att brottet tar längre tidoch risken för att åka fast ökar) och att några åtgärderkan tjäna mer än ett syfte. När du använder denna klas-sificering skall du inte fundera så mycket över var enviss åtgärd passar. Använd klassificeringen enbart föratt försäkra dig om att du har tillgång till bredast möj-liga repertoar av situationella åtgärder när du funderaröver hur ett visst problem skall bemästras.

Mer svåråtkomliga brottsobjekt. Ett uppenbart ochofta mycket effektivt sätt att hindra en vandal eller tjuvär fysiska barriärer som till exempel lås, skärmar ellerförstärkt material. En förbättrad utformning av biljett-automaterna i Londons tunnelbana minskade väsentligtanvändningen av falska polletter. Skärmar som skyddarbusschaufförer har minskat antalet överfall betydligtoch ”antirånskärmar” i Londons postkontor minskadeantalet rån med 40 procent. Förstärkta myntbehållarehar minskat stölder från och skador på telefonautoma-ter i Storbritannien och Australien. Införandet av rattlåsi Tyskland, Storbritannien och USA för mer än 30 årsedan medförde en stor minskning av antalet bilstölder.Elektroniska startlås ger nu för tiden samma resultat.

Kontroll av tillgång till anläggningar. Att hindra attpersoner kommer in till platser där de inte har rätt attvara, som till exempel kontor, fabriker och bostadshusär en lösning som har en lång historia – tänk bara påde medeltida slottens fällgaller, vallgravar och vind-bryggor. Det är också en central komponent i teorinom ”försvarbart område” (defensible space), som kanbetraktas som upphovet till det vetenskapliga intressetför situationella förebyggande åtgärder. ForskarnaBarry Poyner och Barry Webb fann att en kombinationav porttelefoner, stängsel omkring bostadshus och

elektroniska lås till parkeringsgarage ledde till en storminskning av skadegörelse i ett bostadshuskomplex iLondon. Barry Poyner har också visat att installationav porttelefoner och borttagande av gångar som sam-manlänkade byggnader, ledde till en stor minskning avrån och överfall i ett annat bostadshuskomplex iLondon (steg 22). I vissa fall är avsikten med kontrollav tillgång till en anläggning att upptäcka förbjudnaföremål eller att kontrollera innehav av biljetter ochandra dokument. Automatiska ”biljettspärrar” på cen-trala stationer i Londons tunnelbana minskade gratiså-kandet med två tredjedelar över hela tunnelbanesyste-met. Ändrad utformning av biljetter för enklare kon-troll gav ett liknande resultat på färjor i Vancouver,Kanada. I det mest berömda exemplet bidrog kontrollav bagage och passagerare vid större flygplatser underdet tidiga 1970-talet till en betydande minskning avantalet flygkapningar världen över (från omkring 70per år till omkring 15 per år).

sid 84

Gör det svårare att begå brott

Svåråtkomligare brottsobjekt• Rattlås och elektroniska startlås • ”Antirånskärmar” på banker och postkontor• Skyddande skärmar för busschaufförer

Kontroll av tillgång till anläggningar• Porttelefoner i bostadshus • Elektroniska kort för tillgång till garage och

kontor• Inhägnad av bakgårdar och begränsad tillgång

till gränder (the alley-gating scheme)

Kontroll vid utgångar• Biljett måste uppvisas vid avslutad resa• Exportdokument• Elektronisk märkning i affärer och bibliotek

Avledning av brottslingar• Avstängning av gator i prostitutionskvarter • Separata toaletter för kvinnor• Spridning av krogar från stadskärnor

Kontroll av verktyg och vapen• Begränsad försäljning av sprayburkar till

ungdomar• Härdade ölglas• Förhindrande av inkommande samtal till

telefonautomater för att omöjliggöra droghandel

• Fotografier på kreditkort och tumavtryck på checker

Kontroll vid utgångar. Syftet med kontroll vidutgångar är att försäkra sig om att de som lämnar enbyggnad, en anläggning eller liknande inte har stulitnågot eller att de har betalat en avgift eller skatt.Denna teknik inkluderar krav på att överlämna biljettervid avstigning från tåg, gränskontroller vid utresa ur ettland och användningen av elektronisk märkning av bib-lioteksböcker och i butiker. Märkningen aktiverar ettlarm om boklånet inte har registrerats eller om någonförsöker lämna en butik med en märkt vara utan att habetalat den. Av olika studier framgår att dessa metodersignifikant minskar antalet snatterier och stölder i buti-ker och antalet stölder av biblioteksböcker.

Avledning av brottslingar. Rivaliserande grupper avfotbollssupportrar skiljs åt på en stadion för att minskabråk och sammandrabbningar. Tidpunkt för derasankomst till och avfärd från platsen planeras så att”vänteperioder”, som kan skapa problem, undviks. Enplanering av busstransporter så att den sista bussen påkvällen går omedelbart efter att krogarna stängt syftartill att hindra att det uppstår bråk då. En placering avmarknadsstånd i Birmingham i England så att träng-seln vid dem minskade, minskade väsentligt antaletstölder ur shoppingväskor, eftersom såväl sådana stöl-der som fickstölder och andra stölder försvårades.Forskaren Roger Matthews har visat att avstängning avvissa gator, för att förhindra kunder från att ragga pro-stituerade, bidrog till upprensningen av ett prostitu-tionskvarter i en av Londons förorter. Samtliga dessafall är exempel på avledning av brottslingar från derasbrottsobjekt, en situationsbaserad teknik som rutinakti-vitetsteorin förordar.

Kontroll av verktyg och vapen. På saloonerna i dengamla amerikanska västern krävdes ofta att gästernaöverlämnade sina vapen vid ingången på grund av ris-ken för skottlossning vid slagsmål när de blev alkohol-påverkade. Numera har ”säkrare” skjutvapen utvecklatssom bara kan avfyras av ägaren eller som avlossar vax-kulor eller lugnande medel. För att förhindra att kros-sat glas används som vapen använder många krogarhärdade ölglas. Den första användningen av nummer-presentation (i New Jersey i slutet av 1980-talet) leddetill en minskning med en fjärdedel av antalet telefon-samtal av sexuellt ofredande karaktär. I steg 30 angesde olika sätt som man i städer i USA har försökt kon-trollera användningen av telefonautomater för droghan-del på, inklusive blockering av inkommande samtaloch förbud av automaterna på vissa platser. Ompro-grammering av telefonerna vid en bussterminal påManhattan i New York förhindrade illegal åtkomst tilldet internationella telefonnätet och stoppade en mång-

Sju kritiska synpunkter på den situationella brotts-preventionen – och bemötande av dem

Kritik Bemötande

1. Den är oteoretisk och Den är baserad på tre brottstillfälles-alltför förenklad teorier: rutinaktivitetsteorin samt

teorierna om brottsmönster och rationella val.

2. Den fungerar inte. Det finns många fallstudier som visarDen omfördelar brott och att den kan minska brott, vanligtvisförvärrar ofta problemet med ringa omfördelning.

3. Den lägger skulden på Den gör brottsoffren starkarebrottsoffret genom att de får information om

brottsrisker och hur de kan undvika dem.

4. Den skapar ett själviskt, Organisation av kommunala bostads-utestängande samhälle områden enligt idéerna om ”försvar-

bart område” och övervaknings-kameror inom kollektivtrafiken, är bara två exempel på skydd för utsatta grupper.

5. Den ger ett storebror- Situationella åtgärder är ofta samhälle och skapar antingen knappt märkbara eller förtryck så medför de en allmänt förbättrad

livskvalitet. Prevention är för det mesta mindre diskriminerande än lagföring.

6. Den avleder uppmärk- Den ger omedelbara resultat och ger samheten från de oss tid att hitta långsiktiga lösningar bakomliggande orsakerna på brottsligheten.till brott

7. Den är en konservativ Den lovar inte mer än den kan hålla.skrivbordslösning Den kräver att lösningarna är ekono-(managerial approach) miskt och socialt acceptabla.på brottsproblem

sid 85

Ytterligare läsningAndrew von Hirsch, David Garland och Alison Wakefield (2000).

Ethical and Social Perspectives on Situational CrimePrevention. Oxford: Hart Publishing.

miljondollarsvindel. I Sverige minskade antalet check-bedrägerier kraftigt när krav på legitimation infördes. I Storbritannien minskade förbättrade metoder för ut-skick per post av nya kreditkort till kunderna kraftigtantalet kreditkortsbedrägerier under mitten av 1990-talet (steg 12).


34. Gör det mer riskfylltatt begå brott

Enligt intervjuer med brottslingar oroar de sig mer förrisken att åka fast än för konsekvenserna om de skulleåka fast. Det är logiskt från deras synpunkt, eftersomde inte kan göra så mycket för att undvika påföljd omde åker fast, men däremot mycket för att minska riskenför att åka fast genom att vara noggranna. Det är därförsom situationella förebyggande åtgärder inriktar sig påatt öka risken för att brottslingar skall åka fast, meninte på att ändra påföljderna.

Öka bevakningen. Forskarna Lawrence Cohen ochMarcus Felson har visat att ökningen av bostadsinbrotti USA under 1960- och 1970-talet till viss del beroddepå det ökande antalet kvinnor som arbetade utanförhemmet. Det betydde att många hus, och nästan helaförorter, under en stor del av dagen inte hade någontillsyn. I annan forskning har det visats att inbrotts-tjuvar föredrar att begå brotten på vardagseftermidda-gar, när människor mest sannolikt inte är hemma. Detförklarar varför husägare bör säga upp tidningar ochinformera grannarna när de åker bort på semester. Attha med sig en mobiltelefon eller gå i grupp sent påkvällen är andra sätt att öka skyddet. Det finns inte såmycket kunskap om dessa försiktighetsåtgärders effek-tivitet och utvärderingar av grannsamverkan, som ärden enda systematiska satsningen för att öka skyddet,har inte varit uppmuntrande. Däremot var en grann-samverkan, efter ett bostadsinbrott, då innehavarna avde närmast omgivande bostäderna engagerades i be-vakningen av den utsatta bostaden, ett viktigt element i det framgångsrika Kirkholt-projektet (Cocoonneighbourhood watch).

Underlätta den naturliga övervakningen. Husägareklipper buskar utanför sina bostäder och banker tänderbelysningen inne i banken på natten för att utnyttja den”naturliga” övervakningen från personer som passerarutanför. Förbättrad naturlig övervakning är ocksåhuvudsyftet med en förbättrad gatubelysning och orga-nisation av ”försvarbara områden” (defensible space).Arkitekten Oscar Newman har rapporterat framgångarmed minskad brottsfrekvens i kommunala bostads-komplex i USA genom tillämpning av principen om

defencible space. Förbättrad belysning i ett kommunaltbostadshus i Dudley i England ledde också till brotts-minskningar och få tecken på omfördelning. Rån-frekvensen var lägre för de närbutiker i Florida somlåg i områden med mycket kvällstrafik och där förbi-passerande hade fri sikt in i butiken. Direktnummer förmänniskor som vill lämna information om brott och”brottsstopparprogram” (crime stopper programmes)ingår i försöken att utnyttja allmänhetens naturligaövervakning.

Minska anonymiteten. Det utökade bilägandet möjlig-gör för människor att arbeta på platser långt bort frånsina hem. Utvecklingen av köpcentrum utanför stads-kärnorna har bidragit till att människor i allt mindreutsträckning handlar i butiker vid huvudgatorna i stä-derna. Billiga resor har lett till ökad turism, både i detegna landet och utomlands. Följden av detta är attmänniskor tillbringar allt mer tid bland främlingar.

sid 86

Gör det mer riskfyllt att begå brott

Öka bevakningen• Främja rutinmässiga försiktighetsåtgärder som

till exempel åtgärder i bostaden som ger skenav att någon befinner sig där, trots att så inte är fallet, eller att människor bär med sig enmobiltelefon och promenerar i grupp på kvällen

• Engagera grannar i bevakning av inbrotts-drabbade bostäder (cocoon neigbourhood watch)

Underlätta den naturliga övervakningen• Förbättra gatubelysningen• Utforma försvarbara områden• Starta grannsamverkan och ha direktnummer

för informationslämnare

Minska anonymiteten• Inför ID-kort för taxichaufförer• Inför”Hur kör jag?”-skyltar• Inför skoluniformer

Utnyttja platsansvariga • Utbilda anställda i att förebygga brott• Belöna vaksamhet• Uppmuntra informatörer (whistleblowers)

Förstärk den formella övervakningen• Sätt upp trafikkameror och gör slumpmässiga

utandningsprov• Sätt upp övervakningskameror i stadskärnor• Använd cykelpatruller på parkeringsanlägg-

ningar

Att bygga stora skolor är en del av denna trend, anony-miteten ökar också där. Att minska anonymiteten är enlovande, men sällan använd, situationsbaserad teknik. Ivissa skolor i USA är det nu obligatoriskt med uniformför eleverna för att minska deras anonymitet på väg tilloch från skolan. ”Hur kör jag?”-skyltar på lastbilarmed telefonnummer som man kan ringa kostnadsfrittoch taxichaufförers ID-kort på en för passagerarna syn-lig plats är ytterligare två sätt att försöka minska ano-nymiteten.

Utnyttja platsansvariga. Förutom sin primära funk-tion har vissa anställda också en övervakande roll.Sådana platsansvariga är till exempel butiksbiträden,dörrvakter på hotell och parkeringsvakter. Mindre ska-degörelse har kunnat konstateras på bussar med kon-duktörer och i kommunala bostadshus med fastighets-skötare som bor i husen. Telefonautomater på krogareller järnvägsstationer, som är placerade så att de kanövervakas av anställda, utsätts också för färre angrepp.Enligt kanadensisk forskning är bostadshus med dörr-vakter mindre utsatta för inbrott. Belöningar till kassa-personal vid upptäckt av förfalskade eller stulna kredit-kort, har bidragit till att minska de årliga bedrägeriför-lusterna med nästan 1 miljon dollar för en elektronik-handlare i New Jersey i USA. Skadegörelsen på enflotta med 80 dubbeldäcksbussar i norra England mins-kade betydligt när chaufförerna i några bussar fick till-gång till övervakningskamera i bussarna. Att ha tvåbutiksbiträden i tjänst, speciellt under kvällstid, harvisat sig vara effektivt när det gäller att förhindra rån inärbutiker i USA.

Förstärkt formell övervakning. Formell övervakningtillhandahålls av polisen, bevakningspersonal ochbutikskontrollanter, vars huvudfunktion är attavskräcka potentiella brottslingar. Tjuvlarm och över-vakningskameror kan förstärka denna övervakning.Skadegörelse, överfall och gratisåkning minskadebetydligt i kollektivtrafiken i Nederländerna när ettantal inspektörer anställdes. En cykelpatrull lyckadessätta stopp för bilstölder från parkeringsplatser förpendlare i Vancouver i Kanada. I en studie utförd påuppdrag av Home Office noterades märkbara minsk-ningar av ett antal olika brott i tre brittiska städer efterinstallation av övervakningskameror där. Nya sätt attöka den formella övervakningen tillhandahålls genomlänkning av data till individer (se rutan).

Ett bättre sätt att förhindra bidragsbedrägerier

Politiska debatter blossar upp när myndigheterna försökerta itu med bidragsbedrägerier genom att be allmänhetenatt anmäla sådana. För några år sedan kritiserade en brit-tisk parlamentsledamot i oppositionen regeringens kampanjmot fusket (Beat-a-cheat campaign). Han sade: ”Att upp-muntra grannarna att spionera på varandra är den typ avsamhällsvärderingar som vi nu kan förvänta oss iStorbritannien”. Professor Eckart Kühlhorn har dokumente-rat ett bättre sätt att minska bidragsbedrägeriet. I Sverigeanvände man ett nytt datasystem som möjliggjorde samkör-ning av olika register med inkomstuppgifter. När människoransöker om bostadsbidrag frestas de att ange för låginkomst och tvärtom vid ansökan om sjukersättning hos för-säkringskassan. En länkning av de två ansökningarna mins-kar denna frestelse. Eckart Kühlhorn noterade två resultat isin studie av länkning av olika register: (1) 75 procent flerunderrättade frivilligt bostadsbidragsmyndigheterna omökad inkomst och (2) antalet hushåll som förlorade bostads-bidraget på grund av felaktiga inkomstuppgifter minskademed 55 procent. Båda resultaten var önskvärda och visarvärdet av datoriserad samkörning av data. Det är till ochmed möjligt att läkaren Harold Shipman aldrig hade börjatmed sina mord, om dödsattester rutinmässigt hade kontrol-lerats mot patientdata.

Källa: Eckart Kühlhorn (1982). Juggling with Housing Allowances. AnExample of prevention against the welfare society. I Kühlhorn, E. ochSvensson, B. Crime Prevention. The National Council for CrimePrevention, Report No. 9, Kristianstad: Liber Förlag.

sid 87


35. Gör det mindrelönande att begå brott

Enligt teorin om rationella val försöker brottslingar all-tid uppnå fördelar för sig själva genom sina brott.Dessa fördelar är kanske inte alltid materiella som vidstölder, eftersom det finns många andra belöningarsom man kan få genom brott, till exempel berusning,upphetsning, hämnd, respekt från kamrater, sexuell till-fredsställelse och liknande. En viktig del i den situatio-nella brottsförebyggande verksamheten är därför attförstå vilken belöning olika kategorier av brott ger ochatt hitta sätt att minska eller avlägsna den.

Dölja brottsobjekt. Människor försöker ofta lurainbrottstjuvar genom att gömma smycken och andravärdesaker. De har också gardinerna fördragna för attförhindra tjuvar att titta in genom fönstren och se vadsom finns i deras bostad. En del personer bär integuldsmycken offentligt och andra undviker att lämnasina bilar över natten ute på gatan om de är attraktivaför nöjesåkare (se tabellen på motstående sida). Dettaär olika sätt att dölja brottsobjekt och minska frestelsertill brott. Det finns andra, mindre uppenbara sätt attdölja brottsobjekt på. Könsneutrala telefonlistor kan tillexempel bidra till att skydda kvinnor från oanständigatelefonsamtal och omärkta guldtransporter kan minskarisken för rån.

Ta bort brottsobjekt. Installation av en kreditkortslä-sare i en spansk kyrka medförde flera fördelar: donato-rer fick kvitton som kunde användas för skatteända-mål, kyrkan fick större donationer och, eftersom kon-tanter inte lämnades, minskade kyrkan stöldriskengenom att ta bort brottsobjektet. En tidigare använd-ning av samma situationsbaserade teknik kommer fråntiden för den kaliforniska guldrushen. Efter flera rån avguldtransporter började en gruva gjuta guldet i tackorsom vägde över 180 kg styck. Dessa var för tunga föratt rånare skulle kunna föra bort dem till häst. Andraexempel på avlägsnande av brottsobjekt är ändringar av telefonautomater. För att hindra människor från attkrossa glasrutorna i telefonhytter i särskilt utsattaområden, har dessa ersatts av telefonhytter som saknarglasrutor. Telefonkort i stället för kontanter har avlägs-nat ett annat viktigt stöldobjekt. Den uppsättning åtgär-

der som förhindrade upprepad utsatthet för brott i ettkommunalt bostadskomplex i Kirkholt inkluderadeavlägsnande av gas- och elmätare med myntautomater,vilka ofta var objekt för inbrottstjuvar. Införandet avexakta taxesystem (exact fare systems) och säkra mynt-automater i bussar är kanske den tydligaste framgången,som dramatiskt minskade antalet bussrån i New Yorkoch 18 andra städer i USA under slutet av 1960-talet.

Märk egendom. Motorfordon i västvärlden måste vararegistrerade och ha ett unikt identifieringsnummer.Anledningen till det är att underlätta beskattningen avfordonet, men det minskar också antalet stölder. En avde sista delstaterna i USA som införde fordonsregistre-ring var Illinois 1934, varpå bilstölderna minskade från28 000 under föregående år till omkring 13 000. Från1984 har obligatorisk märkning av alla huvuddelar i”högriskfordon” med identifieringsnumret införts iUSA. Polisens program ”operation märkning” har haften brokig historia i USA, men professor Gloria Lay-cock har konstaterat att märkningskampanjer, somkombinerats med omfattande publicitet, i tre små samhällen i Wales halverade antalet anmälda bostads-inbrott.

sid 88

Minska fördelarna av brott

Dölj brottsobjekt• Parkera bilar som är attraktiva för nöjes-

åkare på säkrare plats än gator • Använd könsneutrala telefonkataloger• Använd omärkta guldtransportfordon

Ta bort brottsobjekt• Använd löstagbara bilradioapparater• Inrätta kvinnojourer• Använd telefonkort för telefonautomater

Märk egendom• Märk egendom• Registrera fordon och märk bildelar• Märk boskap

Förstör marknaden• Kontrollera pantbanker• Kontrollera annonsering av varor i tidningar• Inför licenser för gatuförsäljare

Ta bort fördelar• Sätt på bläckfyllda stöldskyddsbrickor (ink-tags)

på kläder • Ta bort graffiti• Inaktivera stulna mobiltelefoner

Förstör marknaden. Kriminologer och poliser harägnat anmärkningsvärt lite uppmärksamhet åt markna-derna för stöldgods, att förstå och förstöra dem.

Kriminologer har haft svårt att få kunskap omdessa marknader och polisen har hellre prioriterat attgripa tjuvar än hälare, delvis eftersom straffen för häle-ri är relativt milda. Men om det inte fanns någon mark-nad för stöldgods, skulle det finnas få kroniskainbrottstjuvar och få stölder av lastbilar med stora las-ter tobak och alkohol. Intresset av att förstöra markna-derna för stöldgods har väckts genom det arbete somutförts av forskaren Mike Sutton för Home Office.Åtgärderna måste anpassas till typen av marknad ochinkludera systematisk övervakning från polisens sidaav pantbankstransaktioner, tillslag mot illegala gatuför-säljare och övervakning av försäljning via småannonseri tidningar för att upptäcka återkommande försäljare.Polisfällor – som till exempel falska second-handbuti-ker – bör undvikas, eftersom forskning har visat att dekan generera fler stölder i ett område kring butikerna.

Ta bort fördelar. Farthinder är ett säkert sätt attavlägsna fördelarna med fortkörning. Säkerhetskodadebilradioapparater och stöldskyddsbrickor (ink tags)illustrerar också brottsförebyggande tekniker. Säker-hetskodade radioapparater kan inte användas, såvidainte tjuven känner till koden. Enligt studier i Australienoch USA har bilar med sådana radioapparater en lägrestöldfrekvens. Bläckfyllda stöldskyddsbrickor användspå varor i klädbutiker för att förhindra stölder. De gårbara att ta bort med ett särskilt verktyg. Om en potenti-ell tjuv försöker manipulera dem läcker bläck ut ochlämnar fläckar på plagget som inte går att ta bort.Tjuven kan varken använda plagget eller sälja det, vil-ket avlägsnar motivet till stöld. Den anmärkningsvärdaframgång som uppnåddes i tunnelbanan i New Yorkgenom att omedelbart ta bort all graffiti, berodde på attbrottslingarna inte fick tillfredsställelsen att visa uppsitt arbete till allmänt beskådande.

”Att låsa stalldörren”

Nick Ross hävdar att POP handlar om att ”låsa stalldörren”snarare än, som i konventionellt polisarbete, försöka få tagi hästen när den har rymt. Vi har kanske inte längre hästar,men de flesta av oss har bil. Många av oss har också garage,även om vi inte alltid använder det. Det är dock ett gott rådatt förvara stöldbegärliga bilar i garaget (se den förteck-ning över stöldrisken för olika bilmodeller som Home Officehar upprättat). Som tabellen nedan visar ökar risken förskadegörelse och stöld betydligt om bilen lämnas på gara-geuppfarten eller på gatan utanför bostaden.

sid 89

Ytterligare läsningMike Sutton, Jacqueline Schneider och Sarah Hetherington

(2001). Tackling Stolen Goods with the Market ReductionApproach. Crime Reduction Research Series Paper 8.London: Home Office.

Tabell 7: Bilstölder och parkeringsplats, i England och Wales(British Crime Survey).

Plats för parkering Bilbrott per 100 000 bilar och dygn

Garage vid bostaden 2

Garageuppfart/carport 40

Gata utanför bostaden 117

Gemensamt garage för bostadsområdet 38

Gemensam parkeringsplats för bostadsområdet 101

Garage vid arbetsplatsen 48

Parkeringsplats vid arbetsplatsen 37

Gata nära arbetsplatsen 118

Annan gata 327

Allmän parkeringsanläggning 454

Källa: Ronald Clarke och Pat Mayhew (1998). Preventing Crime in Parking Lots:What We Know and What We Need to Know. I Reducing Crime through RealEstate Development and Management, redigerad av Marcus Felson och RichardPeiser. Washington, DC: Urban Land Institute.


36. Reducera provoka-tioner

När forskaren Richard Wortley studerade fängelser ochkrogar kunde han konstatera att trängsel, obekvämlig-het och ohövlig behandling provocerade våld i bådamiljöerna. Det fick honom att hävda att situationellaförebyggande åtgärder hade inriktats alltför ensidigt påtillfällen till brott och försummat de omständigheter ien situation som utlöser eller orsakar brott. Som ettresultat av hans arbete har professorerna Ronald Clarkeoch Derek Cornish inkluderat fem tekniker som mins-kar vad de kallar ”provokationer” i sin nya klassifice-ring av situationsbaserade tekniker. Dessa tekniker för-klaras i det följande och är baserade på Richard Wort-leys exempel.

Minska frustration och stress. Alla blir irriterade närde behandlas ohövligt av serveringspersonal, när andragår före i kön eller när tåg är försenade och det integes någon förklaring. Ibland blir människor så arga attde blir våldsamma. Det kan undvikas genom förbättradservice, vilket krävs och ges i allt större utsträckning.Klagomål kan dock komma att ignoreras när de sombehandlas illa är resurssvaga. Fångar ignoreras tillexempel ofta när de klagar över att de inte får mat närde är hungriga eller inte får välja TV-program, faständet skulle kunna tillgodoses ganska enkelt genom attmåltiderna sprids ut och fler TV-apparater tillhanda-hålls. Telefonköer är en annan källa till frustration förfångar, som kan minskas genom datoriserade systemför begränsning av telefonsamtalens längd (se rutan påmotstående sida). Vredesutbrott och våld kan också bliresultatet om människor utsätts för stort obehag – förmycket oljud, blir knuffade eller inte har någonstans attsitta. Dessa situationer uppstår på många krogar ochdet har gång på gång kunnat konstateras att de orsakarproblem. Flera sittplatser, lugnande musik och dämpadbelysning är olika sätt att minska stressen på dessaplatser.

Undvik konflikter. Rivaliserande grupper av fotbolls-supportrar hålls åtskilda på fotbollsarenor och derasankomst till och avfärd från arenan planeras så attperioder av väntan, som skapar problem, undviks.

Taxikostnaden från Kennedy-flygplatsen till Man-

hattan i New York är nu fastställd till 30 dollar, en stan-dardavgift, för att förhindra att någon luras och att detuppstår tvister om priset. I ett försök att skapa samför-stånd vid Australian Motorcycle Grand Prix gavsmotorcyklisterna tillstånd att anordna och sköta cam-pingplatser för sina anhängare och uppmuntrades attställa upp regler för användningen av anläggningen.Det bidrog till att eliminera de bråk mellan poliser ochmotorcyklister som fördärvat evenemanget under före-gående år.

Minska emotionell upphetsning. Manliga läkare börinte utföra ingående fysiska undersökningar av kvinn-liga patienter utan en kvinnlig sjuksköterska ellerreceptionist närvarande. Det skyddar läkaren från fals-ka anklagelser och det minskar frestelsen till sexuellaövergrepp på patienten och olämpliga närmanden.Förbud för dömda pedofiler att ta jobb som innebärkontakt med barn, skyddar inte bara barnen utan hjäl-per också de vuxna att kontrollera sina sexuella böjel-ser. Att enbart åsynen av en pistol kan utlösa aggres-sion är en god anledning till lagstiftning om vapenkon-troll.

sid 90

Reducera provokationer

Minska frustration och stress• Ordna effektiva köer och erbjud hövlig service• Öka antalet sittplatser• Inför lugnande musik och dämpad belysning

Undvik konflikter• Inför separata avdelningar för rivaliserande

fotbollssupportrar• Minska trängseln på krogar• Inför fasta taxiavgifter

Minska upphetsning och frestelse• Inför kontroll av pornografi med våldsinslag• Inför förbud för pedofiler att arbeta med barn• Ge råd om hur man undviker att bli offer för

sexuella brott

Neutralisera grupptrycket• ”Enbart idioter dricker och kör”• ”Det är OK att säga Nej”• Fördela bråkmakare i olika klasser i

skolan

Motarbeta imitation• Reparera skadegörelse snabbt• Sätt in data-chips i TV-apparater• Undvik ”kopieringsbrott” genom att inte

ge detaljer om brottsmetoder

På liknande sätt är det faktum att en hög andel av sex-brottslingarna äger eller använder pornografi medvåldsinslag en god grund för kontroll av den typen avmaterial. Råd om att vara försiktig med att exponerapengar offentligt och råd till unga kvinnor om att deinte bör gå ute ensamma på nätterna syftar till att minska frestelsen för potentiella brottslingar.

Neutralisera kamrattrycket. Många föräldrar försö-ker att inte uppmuntra kamrater som utövar ett ”dåligtinflytande” på deras barn. Skolor fördelar bråkiga ele-ver i olika klasser. Men såväl vuxna som barn utsättsför grupptryck. Personal på en arbetsplats kan introdu-cera nyanställda i att stjäla från arbetsgivaren och ungamän dricker ofta för mycket på grund av kamrattryck-et. En publicitetskampanj i Australien, som skulleunderbygga den starka avskräckande effekten avslumpvis alkoholtestning, använde följande slogan:”Goda vänner låter inte sina vänner dricka och köra”.

Motarbeta imitation. Alla TV-apparater som säljs iUSA måste nu ha ett data-chips för att föräldrar skallkunna programmera sina TV-apparater, så att derasbarn inte kan se program med våldsinslag. Trots attsambandet mellan våldsfilmer och våld i samhället ärmycket omdiskuterat finns det vissa belägg för ”kopie-ringsbrott”, eftersom rapporter i medier om ovanligabrott ibland utlöser likadana brott någon annanstans.Det har till exempel också visats att studerande, somser sina lärare utföra illegala datoroperationer, är merbenägna att själva begå sådana brott och när någon gårmot rött ljus följer andra fotgängare efter. Hur ofta hardu själv kört mot rött ljus och, när du tittat i backspe-geln, upptäckt att den bakomvarande bilen också gjor-de det? Det har också visat sig att picknickbord i par-ker som är repade och skurna i löper mer än dubbelt såhög risk att drabbas av ytterligare skadegörelse änandra bord. Sådana effekter utgör en logisk grund förhantering av skadegörelse genom ”snabbreparations-program”. Professorerna James Wilson och GeorgeKelling kompletterade denna princip i sin berömdaartikel – Broken windows – genom att hävda att ettmisslyckande att snabbt åtgärda mindre tecken på för-fall i ett område, som till exempel tiggeri eller begyn-nande prostitution, kan resultera i en situation som påkort tid urartar, när förhärdade brottslingar ger sig in iområdet för att dra fördel av att kontrollen av det brutitsamman.

Telefonbedrägeri, telefontid och Victoria Secrets på Rikers Island

Rikers Island, som ligger ett stenkast från flygplatsen LaGuardia i New York, är ett stort komplex med tio fängelser.Här finns olika kategorier av intagna och deras telefonrät-tigheter varierar med deras status. Vakterna skulle användaloggböcker för att registrera telefonanvändningen och kon-trollera den tid som varje intagen kunde använda telefo-nen. Under det tidiga 1990-talet kollapsade systemet. Deintagna hade utvecklat sitt eget system, ”slot time”, ochden årliga kostnaden för samtalen hade stigit till över 3 mil-joner dollar. De mest inflytelserika intagna kontrolleradetelefonerna, som de ofta använde för att komma i kontaktmed sina personsökare och hålla igång sin droghandelutanför fängelset. Intagna hade också tillgång till ”sexlin-jer” och använde stulna kreditkortsnummer för att ringarikssamtal och köpa artiklar. Nancy La Vigne studeradedetta problem som forskarstuderande på Rutgers (The StateUniversity of New Jersey, USA) och noterade: ”De kvinnligaintagna gjorde samma sak och valde Victoria Secrets-katalo-gen (en modekatalog), vilket resulterade i ett fängelse somkunde skryta med att ha landets bäst klädda intagna – tillspersonalen kom på vad som pågick”.

Personalen installerade ett datoriserat telefonsystemmed hög säkerhet och strikta regler för telefonanvändning-en, baserade på de intagnas status. De intagna fick tillgångtill telefonerna genom streckkoder på sina ID-kort ochgenom att ange en personlig kod. Detta system halveradeomedelbart telefonkostnaderna. Färre bråk om använd-ningen av telefonerna kunde också konstateras. EnligtNancy La Vignes studie minskade månadsfrekvensen fördessa bråk från 6,7 per 1 000 intagna under året innan detnya telefonsystemet införts till 3,6 per 1 000 intagna efterinförandet.

Vi vet däremot inte om de kvinnliga intagna förblev landets bäst klädda intagna.

Källa: Nancy La Vigne (1994). Rational Choice and Inmate Disputes overPhone Use on Rikers Island. I Crime Prevention Studies, vol. 3, redigeradav Ronald Clarke. Monsey, New York: Criminal Justice Press.

sid 91

Ytterligare läsningRichard Wortley (2001). A Classification of Techniques for

Controlling Situational Precipitators of Crime. SecurityJournal, 14: 63–82.


37. Ta bort ursäkter

Denna femte kategori av situationsbaserade teknikerbygger på att brottslingar gör moraliska bedömningarav sitt beteende och att de ofta rationaliserar det för att”neutralisera” skuldkänslor och skam, som annarsskulle kunna försvåra deras verksamhet (be incapacita-ting). De kommer med sådana ursäkter som: ”Han för-tjänade det”, ”Jag lånade den bara ett tag” och ”Jaggav henne bara en örfil”. Denna typ av ursäkter kanvara speciellt viktiga för ”vanligt folk” när de mötervanligt förekommande frestelser som att undvika attbetala skatt, köra i berusat tillstånd, sexuellt trakasseraunderställda på jobbet och stjäla från arbetsgivaren.

Ställ upp regler. Alla organisationer har regler omlämpligt uppträdande på sin arbetsplats. Företag krävertill exempel att de anställda håller arbetstider och buti-ker kräver att biträdena hanterar kontanter enligtbestämda rutiner. Organisationer som till exempel sjuk-hus, transportföretag och hotell måste dessutom haregler som gäller patienters respektive kunders ochgästers uppträdande. Oklara regler kommer att utnytt-jas om det ger fördelar för den anställde, patienteneller kunden. En viktig del i den situationella brottsfö-rebyggande verksamheten är därför att det finns regel-system och att det inte råder någon tvekan om vad somär ett acceptabelt uppförande. Många restauranger för-söker till exempel numera minska antalet personer sombokat bord, men uteblir – genom att bara acceptera enbokning om personen vid bokningen anger ett telefon-nummer på vilket han eller hon kan nås. Vissa kräverockså att kreditkortsnummer anges vid bokningen, såatt den som bokat, men inte kommer, kan debiteras enavgift. Kravet att sportfiskare i Kalifornien skulle bärasina licenser synligt medförde att flera fiskare följdereglerna och löste licens.

Informera om regler. Anställningsvillkor anges ofta ikontrakt och de regler som ställts upp av kreditkortsbo-lag, telefonbolag och försäkringsbolag anges i derasrespektive avtal. Föreskrifter som reglerar allmännaplatser eller anläggningar kan vara anslagna där,antingen för att förhindra att människor säger sig intekänna till reglerna eller för att visa exakt var de gäller.Särskilt när det gäller trafiken finns det en omfattandeanvändning av skyltar som reglerar körning och parke-

ring. Forskare har funnit att varningsskyltar minskarillegal parkering på platser som reserverats för handi-kappade betydligt. I många andra anläggningar – par-ker, bibliotek, skolor, transportsystem, bostadskomplex– används också skyltar för att reglera människors upp-trädande. Trots den utbredda användningen av skyltarfinns det få undersökningar av deras effektivitet somförebyggande åtgärd – men de anses vara viktiga föratt upprätthålla lag och ordning och används ofta föratt lösa ett problem.

Tala till samvetet. Denna situationsbaserade teknikskiljer sig från den informella sociala kontrollen i tvåviktiga avseenden. För det första inriktar den sig påspecifika former av brott som begås i avskilda miljöer.För det andra är syftet att tala till samvetet vid den tid-punkt då ett specifikt brott skall begås och inte att för-söka få till stånd förändringar i allmänhetens attitydertill lagbrott. Ett exempel är skyltar vid ingången tillaffärer med texten ”Snatteri är stöld”. Ett annat exem-pel är skyltar i bussterminalen på Manhattan i NewYork med texten ”Rökning här är olagligt, själviskt ochoförskämt”. Bildskärmar används i stor utsträckningför att ge bilister, som kör fortare än den tillåtna has-tigheten, omedelbar feedback (men inte böter).

sid 92

Ta bort ursäkter

Ställ upp regler• Hyresavtal• Uppförandekoder• Hotellregistrering

Informera om regler• ”Parkering förbjuden”• ”Privat egendom”• ”Glöm inte släcka lägerelden”

Tala till samvetet• Hastighetsdisplayer vid vägen• Underskrift på tulldeklarationer• ”Snatteri är stöld”

Förenkla regelefterlevnad• Förenklad utlåning i bibliotek• Offentliga toaletter• Papperskorgar

Kontroll av droger och alkohol• Alkotester på krogar• Utbildning av serveringspersonal i

ansvarsfull alkoholservering• Alkoholfria evenemang

TV-kampanjer från myndigheterna efter tillslag motpersoner som inte betalat TV-licens visar att de somupptäckts behandlas av rätten som ”vanliga brotts-lingar”. Det finns inget dokumenterat stöd för fram-gången med dessa kampanjer, men de har upprepats i mer än 30 år nu.

Förenkla regelefterlevnad. När läkaren och kriminal-antropologen Cesare Lombroso under 1800-talet före-slog att personer som urinerar på gatan borde sättas ifängelse föreslog hans elev Enrico Ferri en mer prak-tisk lösning på problemet, nämligen att bygga offent-liga toaletter. Detta utgör ett exempel på att göra detenklare att följa reglerna; en teknik som har en bredtillämpning. Den inkluderar subventionerade taxiresorför alkoholpåverkade, papperskorgar och klotterväggarsamt förbättrade lånerutiner i bibliotek, som minskarväntetiden och därmed ursäkten för att inte följa regler-na för boklån. I ett klassiskt ”paper” om Disney Worldger professorerna Clifford Shearing och Phillip Sten-ning en fascinerande inblick i hur en sofistikerad kon-troll och hantering av folkmassor – genom att användamarkeringar på vägarna, skyltar, fysiska avspärrningar(vilket gör det svårt att gå fel) och instruktioner frånvänliga Disney-anställda – kraftigt minskar möjlighe-terna till brott och ohövlighet i parken (se rutan).

Kontroll av droger och alkohol. Brott underlättas avalkohol och andra droger, vilka minskar hämningar ochavtrubbar sinnen och uppfattningsförmåga så att brotts-lingar är mindre medvetna om att de bryter mot lagen.Värdet av situationsbaserade kontroller av alkoholför-täring har visats många gånger. Professor JohannesKnutsson har visat att en begränsning av mängdenalkohol, som människor fick ta med sig till midsom-marfirandet på Öland, bidrog till att minska antalet fyllerier och stökigt uppträdande.

En lokal förordning, som förbjöd offentlig alkoholför-täring i centrum av Coventry i England, resulterade ien stor minskning av antalet klagomål beträffande för-argelseväckande beteende. Frivilliga överenskommel-ser med lokala utskänkningsställen om att verka föransvarsfull alkoholservering har minskat antalet alko-holrelaterade brott på ett flertal platser i Australien.Rutgers University har utfärdat en bestämmelse om attfatöl måste serveras, och inte burköl, vid studentfester,eftersom burkar är lättare att gömma och, som en stu-derande sade: ”Om det finns fatöl och en kö med 20personer kommer man att dricka mindre än om detfinns en kyl och folk som langar ut öl efter öl.”

När man kommer till Disney World

• Skyltar uppmanar besökare som kommer per bil att ställain radion på Disneys radiostation för information

• Skyltar visar vilken parkeringsanläggning de skall använ-da och vägmarkeringar visar vägen

• Leende parkeringsvakter anvisar besökarna till derasplats och de påminns via högtalare om att inte glömmaatt låsa bilen

• De anvisas till ett tåg som tar dem till en enspårsbana• Via inspelade meddelanden uppmanas de att stå bakom

skyddsräcken• De påminns om platsen för parkeringen (t.ex. Donald

Duck 1)• De uppmanas (artigt) att sitta ner, att inte hålla armar

eller ben utanför vagnen och se till att barnen följersamma regler

• Innan de stiger av, informeras de om hur de kommer tillenspårsbanan och avspärrningar hindrar dem från att gåfel

• På plattformen dirigerar vakter in dem i fållor lagomstora för att fylla en vagn i tåget

• Säkerhetsgrindarna vid plattformen öppnas enbart närtåget anländer

• Eventuella förseningar meddelas och förväntad ankomst-tid anges

• Ombord på tåget uppmanas passagerarna att förbli sit-tande ”för deras egen säkerhets skull”

• Passagerarna informeras om hur de skall stiga av och hurde kommer till den första attraktionen

• De påminns åter igen om att hålla ögonen på sina barnoch inte glömma kvar några tillhörigheter

• Medan de väntar på att komma in till en attraktioninordnas de i köer, vilket betyder väntetider. De som ståri kö underhålls av Disney-figurer

• När de lämnar en attraktion vägleds de av skyltar,avspärrningar och vakter till nästa attraktion

Källa: Clifford Shearing och Phillip Stenning (1997). From the Panopticonto Disney World: The Development of Discipline. I Situational CrimePrevention: Successful Case Studies, redigerad av Ronald V. Clarke.Monsey, New York: Criminal Justice Press.

sid 93


38. Identifiera denansvarige för problemet

Många problem uppstår genom att ett företag, en myn-dighet eller någon annan organisation misslyckas medatt fylla sin uppgift på ett sätt som förebygger brott. Deorsakar snarare brott. Kort sagt inträffar många pro-blem på grund av att en eller flera organisationer äroförmögna eller ovilliga att genomföra förebyggandeåtgärder eller på grund av att de avsiktligt har skapatomständigheter som stimulerar brott eller ordningsstör-ningar. Detta skapar riskanläggningar (steg 26) ochandra koncentrationer av brott.

Lösning av problem kräver vanligtvis ett aktivtsamarbete mellan de personer och organisationer somhar misslyckats med att göra något åt de förhållandensom lett till ett problem. Dessa personer och organisa-tioner har flyttat problembördan från sina egna axlartill polisens. Ett viktigt mål i alla problemlösningspro-cesser är följaktligen att få dem att inse att det är desom äger problemet. Så när du utvecklar en åtgärd motett problem behöver du besvara tre frågor om ansvaretför problemet:

• Vem äger problemet?

• Varför har den ansvarige tillåtit problemet attutvecklas?

• Vad krävs för att få den ansvarige att vidta förebyggande åtgärder?

Vem äger problemet? När ett problem finns på enspecifik plats är det vanligtvis enkelt att identifiera densom är ansvarig för det. Den som är ansvarig för plat-sen är ansvarig för problemet. Om till exempel ett pro-blem finns i en park är det den organisation som äransvarig för parken – vanligtvis en lokal myndigheteller ett privat företag.

Det är svårare att identifiera de ansvariga för pro-blem som är utspridda över större områden. Om ett vittutbrett problem är fokuserat till en särskild plats kanden platsen vara upphovet till händelserna i omgivandeområden och den ansvarige för platsen kan vara ansva-rig för problemet. Ett exempel är ett skrotupplag iLancashire i England som köpte upp stöldgods ochdärigenom underlättade stölder av egendom i det omgi-vande samhället.

Om en myndighet har till uppgift att värna om väl-befinnandet för någon speciell grupp personer – äldre,barn med speciella behov eller offer för våld i hemmet– och dessa personer är utsatta för brott eller ordnings-störningar, då kan denna myndighet vara ägare till pro-blemet.

Varför har den ansvarige tillåtit att problemet ut-vecklas? Det finns fyra besläktade förklaringar som varför sig eller i kombination passar de flesta problem:1. En organisation kan vara oförmögen att förhindra

brott. Detta kan bero på okunnighet om vilkeneffekt dess verksamhet har på brott eller okunnig-het om hur brott förebyggs. Organisationen kanvara medveten om att dess verksamhet bidrar tillbrott, men den saknar resurser att göra något åtproblemet. Det är viktigt att känna till betydelsenav rutiner. Att ändra rutiner kan ta lång tid och varakostsamt både vad gäller ekonomiska och personellaresurser. En ny rutin för inventering för att för-hindra snatterier och interna stölder kan vara svåratt genomföra, eftersom den kräver stora föränd-ringar i de anställdas sätt att sköta sina arbetsupp-gifter.

2. Vissa organisationer kan vara ovilliga att förebyggabrott som underlättats genom deras verksamhet. Istället för att inse den roll som tillfället spelar närdet gäller att generera brott, intresserar sig en delpersoner uteslutande för brottslingens roll. Med detsynsättet är det polisens uppgift att minska brottgenom ett bättre upprätthållande av lag och ord-ning. Begränsningarna hos denna metod har disku-terats i steg 4. En annan anledning till oviljan äruppfattningen att polisen inkräktar på deras rättig-heter. En detaljhandlare kan tycka att han har rättatt exponera sina varor som han vill och att poliseninte skall beordra, eller ens föreslå, en alternativexponering som skulle kunna minska snatterierna.

3. Vissa organisationer är ovilliga, eftersom de har enstörre fördel av att bortse från brott än förlust. Deanser att kostnaden för förebyggande åtgärder ärstörre än de fördelar som det skulle ge dem. Attanlita bevakningspersonal på en nöjesplats är dyrtoch kvalificerad sådan är än dyrare. Om kostna-derna för problemet inte belastar organisationen serden inget behov av att stå för kostnaderna för före-byggande åtgärder. Sådana organisationer exporte-rar i själva verket kostnaderna för brott och före-byggande åtgärder till andra och minskar därige-nom sina egna kostnader.

sid 94

4. Vissa organisationer kan vinna på brott, som tillexempel när man i en second hand-affär inte bryrsig om att kontrollera äganderätten till de varorsom köps in och säljs. Bilverkstäder kan köpa stul-na bildelar billigt, vilket ökar deras vinstmarginal.

Vad krävs för att få den ansvarige att vidta förebyg-gande åtgärder? Herman Goldstein har uppställt enenkel hierarki över ingripanden för att återföra ansvaretför problem från polisen tillbaka till de organisationersom är ansvariga för dem. Se figuren.

Nerifrån och uppåt i figuren blir inslaget av samar-bete eller samförstånd allt mindre och ingripandet alltmer tvingande. På grund av det ökar ingripandets svå-righetsgrad efter hand som man rör sig uppåt i figurenoch kostnaderna för polisen ökar om den misslyckas.Följaktligen ökar värdet av information och en grund-lig analys nerifrån och upp. Som Herman Goldsteinnoterar är denna hierarki en grov indikator på utveck-lingen snarare än en exakt beskrivning. Inte destomindre är den användbar för planering av stegvisaåtgärder som reaktion på ett problem – med början frånden minst ingripande åtgärden, som har störst inslag avsamarbete eller samförstånd, och om det krävs, vidareuppåt.

sid 95

Ytterligare läsningHerman Goldstein (1997). The Pattern of Emerging Tactics for

Shifting the Ownership of Prevention Strategies in theCurrent Wave of Change in Policing: Their Implications forBoth Environmental Criminology and the Police. Paper sompresenterades vid det 6:e internationella seminariet om densituationella ansatsens kriminologi och brottsanalys. Oslo,Norge. (Hämta från: www.popcenter.org)

Figur 20: Herman Goldsteins hierarki över sätt att föra över ansvar.


39. Välj möjliga åtgärder

Det kan vara en lång och besvärlig process att hittalämpliga åtgärder. Du kan bli besviken många gångernär lovande åtgärder röstas ner på grund av kostnader-na eller svårighetsgraden eller på grund av att en cen-tral samarbetspartner inte vill medverka till dem. Mendet finns aldrig bara ett sätt att lösa ett problem på ochdet går alltid att hitta någon acceptabel åtgärd blandalla tänkbara situationella åtgärder. Det går därför all-tid att till slut komma överens om någon åtgärd somuppfyller vissa grundläggande krav:

• Den är inte för ambitiös eller dyr.

• Den inriktas på nära, direkta orsaker – i stället förpå mer avlägsna indirekta orsaker, vilket medförgoda möjligheter till omedelbar effekt.

• Det klargörs vilken mekanism det är som gör att en viss åtgärd kommer att påverka problemet.

Ditt arbete är inte avslutat med detta. Det är än svårareatt få en överenskommen åtgärd genomförd än attkomma överens om den. Som analytiker kan du intesvara för genomförandet själv, men om du känner tillde fallgropar som är förknippade med genomförandetkan du styra bort dina samarbetspartner från dem.Forskarna Tim Hope och Dan Murphy identifieradesådana fallgropar vid en granskning av ett förebyg-gande projekt beträffande skadegörelse i elva skolor iManchester i England. De åtgärder som skulle genom-föras i varje skola valdes av skolförvaltning, skolperso-nal och polisen. En stor del av skadorna var mer oav-siktliga än uppsåtliga. Många fönster hade till exempelkrossats av fotbollar och en stor del av skadorna påbyggnadernas fasader hade orsakats av klättrande barn.Detta leder till två olika typer av lösningar: situatio-nella åtgärder för att skydda byggnaderna och till-handahållande av andra, mindre skadliga fritidsaktivi-teter för barnen. Bara en av de elva grupperna rekom-menderade förbättrade fritidsaktiviteter. De situatio-nella åtgärder som rekommenderades syftade i huvud-sak till att göra brottsobjekten mer svåråtkomliga(fönstergaller, härdat glas och höga staket), men detfanns också förslag om att uppmuntra de boende atthålla ett öga på skolan i sitt område i två fall och attflytta en skolgård till ett mindre sårbart område.

Vid endast två skolor genomfördes samtliga åt-gärdsförslag. I tre skolor genomfördes inga åtgärder

alls och i de övriga sex skolorna var det en eller fleraåtgärder som inte genomfördes. Att de överenskomnaåtgärderna inte genomfördes fullt ut innebar att effek-ten på skadegörelsen blev begränsad. Tim Hope ochDan Murphy identifierade fem huvudsakliga hinder förgenomförandet. Samtliga har sedan dess noterats iandra förebyggande projekt:1. Oväntade tekniska svårigheter. För åtta skolor

rekommenderade grupperna att befintliga fönsterskulle bytas ut mot fönster med polykarbonatglaseller härdat glas. Men inte ett enda fönster byttesut. Polykarbonatglas hade förbjudits av stadsarki-tekten, eftersom det skulle förhindra utrymning vid brand och dessutom kunde avge giftiga ångor.Härdat glas måste skäras ut i rätt storlek före härd-ningen, men rutorna fanns i många storlekar ochdet skulle vara svårt att ha några få i varje storlek iberedskap. Alternativet att specialbeställa glasenuteslöts på grund av den långa tid (sex veckor) somdet skulle ta att göra dem.

2. Otillräcklig kontroll av genomförandet. Vid enskola bestämdes det att flytta skolgården till ettmindre sårbart område. Den ursprungliga skolgår-den skulle ersättas med blomrabatter, men dettamåste utföras av en kommunal förvaltning som intekom längre än att tillhandahålla ett kostnadsförslagför arbetet. En privat byggnadsfirma anlitades förflyttningen av skolgården, men på grund av ettmissförstånd försågs bara hälften av det nya områ-det med ny ytbeläggning. Efter två år var skade-görelsen av samma omfattning, det fanns ingarabatter och skolan hade fått ett oanvändbart asfal-terat område.

3. Misslyckande att samordna genomförandet avåtgärder mellan olika myndigheter. Varje rekom-mendation som enbart fastighetsförvaltningen iskolan hade ansvar för genomfördes, medan ingenav de åtgärder som krävde medverkan från andraavdelningar eller myndigheter någonsin blev verk-lighet. Det rekommenderades till exempel att per-soner som bodde i närheten av två av skolornaskulle uppmuntras att hålla ett öga på dem efterskoltid och rapportera till polisen om de såg någotmisstänkt. Detta krävde samarbete mellan skolför-valtningen, rektorn, personalen och eleverna i sko-lorna samt tre avdelningar inom polisen – denbrottsförebyggande, närpolisavdelningen och infor-mationsavdelningen. Alla verkade tycka det var enbra idé, men ingen tog tag i genomförandet.

4. Konkurrerande prioritet. Under genomförande-perioden var det många andra krav som ställdes påskolförvaltningen till följd av omfattande stridsåt-gärder bland kommunanställda och en stor omorga-

sid 96

nisation på grund av ett sjunkande antal barn iskolåldern. Det skedde också personalförändringarsom resulterade i omplacering av personal sommedverkat i skadegörelseprojektet. Det är därförinte förvånande att skadegörelseprojektet inte gavsprioritet, särskilt eftersom det inte fanns någonuppenbar fördel för tjänstemännen att lägga ner tidpå det.

5. Oväntade kostnader. I några fall övervägde devidare konsekvenserna av en viss åtgärd dess ome-delbara fördelar. Vid den skola som hade de allvar-ligaste skadegörelseproblemen beslutades det tillexempel att anordna bevakning under en feriepe-riod. Skolans vaktmästare fick patrullera skolområ-det mot betalning under sin fritid. Denna åtgärdgav omedelbar effekt när det gällde att minska ska-degörelsen och bevakningen utökades till att ävenomfatta kvällar och helger. Andra skolor börjadekräva samma bevakning och flera skolvaktmästareville ha dessa ytterligare övertidsmöjligheter. Tillsist blev kostnaden för hög och projektet lades ner.

Som framgått kan vissa genomförandeproblem inteförutses och en del av alla åtgärder som planeras kom-mer aldrig att genomföras. Det är också uppenbart attvissa typer av åtgärder kan förväntas stöta på problem.Dessa har sammanfattats i rutan. I vissa fall kan enåtgärd naturligtvis vara så lovande att den är värd attförsöka genomföra trots risken för att genomförandetkan misslyckas. Men varnad är väpnad.

Förvänta dig genomförandeproblem när en åtgärd ...

... kräver samordnade åtgärder av ett antal skilda myndigheter och organisationer.

... kommer att ta lång tid att införa och kräver att ett antal steg utförs i viss ordning

... måste genomföras av personal med ringa förståelse för dess syfte

... inte har något kraftfullt stöd från någon av samarbetsparterna

... saknar stöd från högre chefer

Förvänta dig också problem när åtgärden måste genomföras av en myndighet ...

... som inte ingår i samarbetet

... som har brist på resurser eller är dåligt organiserad

... som inte kommer att ha någon direkt nytta av åtgärden

sid 97

Ytterligare läsningTim Hope och Daniel Murphy (1983). Problems of Implementing

Crime Prevention: The Experience of a DemonstrationProject. The Howard Journal, XXII, 38–50.

Gloria Laycock och Nick Tilley (1995). Implementing CrimePrevention. I Building a Safer Society, redigerad av MichaelTonry och David Farrington, University of Chicago Press.

Bedöm effekterna

Bedöm effekterna

40. Genomför en utvärdering

Det första kritiska steget vid en bedömning av effekter-na av en åtgärd är att göra en processutvärdering. Densvarar på frågan: Genomfördes åtgärden som planeratoch vilka förändringar krävdes för att kunna genom-föra den? En processutvärdering säger inget om huru-vida åtgärden var effektiv. För att kunna besvara detbehöver du en utvärdering av effekterna. En sådanutvärdering visar om problemet har förändrats. Steg 41till 48 diskuterar olika aspekter av bedömningar aveffekter.

Båda typerna av utvärderingar behövs i ett POP-

ser baserade på resultaten av de båda typerna av utvär-dering. A) Åtgärden genomfördes i enlighet med pla-nerna och minskningen av problemet berodde troligenpå åtgärden. Således finns det stöd för att åtgärdenorsakade minskningen. B) Åtgärden genomfördes somplanerat, men problemet minskade inte. Det finns såle-des ett stöd för att åtgärden var ineffektiv.

Men vad händer om åtgärden inte genomförtsenligt planerna? I ett sådant fall är det svårt att kommafram till en användbar slutsats. C) Om problemet mins-kade kan det kanske betyda att åtgärden trots allt vareffektiv eller att någon annan faktor svarade för effek-ten. D) Om problemet inte minskade går det inte attdra någon slutsats. Den genomförda åtgärden kan havarit bristfällig och den ursprungligen planerade åtgär-den skulle kunna ha varit effektiv, eller kanske skulle

ingen av åtgärderna ha haft någon effekt. Om vi intekan vara säkra på att åtgärden genomförts som planeratär det svårt att få veta något genom en effektutvärde-ring.

Det kan vara till hjälp att tänka på åtgärden som ettinvecklat maskineri med ett flertal olika komponentersom var och en kan gå fel (steg 39). En processutvär-dering kräver en undersökning av i vilken grad som deolika komponenterna i åtgärden genomförts.

Checklistan för processutvärderingar nedan angervilka frågor som du bör ställa. På varje punkt skall duförst avgöra om komponenten är nödvändig för åtgär-dens framgång och därefter om komponenten fungeratenligt planerna.

Få åtgärder genomförs exakt enligt planerna.Oväntade förändringar kan tvinga dig att modifiera enåtgärd, men vissa förändringar kan förutses. För attkunna förutse förändringar, behöver vi besvara frågan:Vad är det som gör att åtgärder misslyckas? Någramöjliga svar är:1. Din förståelse av problemet är bristfällig. Du kan

till exempel ha inriktat dig för lite på upprepadutsatthet för brott. Det kan bero på felaktiga anta-ganden om problemet eller otillräcklig analys (duundersökte till exempel inte om det förekom uppre-pad utsatthet för brott). Om du under åtgärdensgenomförande identifierar svaga punkter i analysenkan du upprätta en reservplan (till exempel en planför att hantera upprepad utsatthet för brott om detvisar sig vara nödvändigt).

2. Komponenter i en åtgärd har misslyckats. Avchecklistan för processutvärderingen framgår attdet finns många risker med en åtgärd undergenomförandet av den. Alla komponenter i enåtgärd är dock inte lika viktiga för att åtgärdenskall bli framgångsrik. Det är ibland möjligt att för-utse vilka komponenter som har hög misslyckande-frekvens. Medborgargrupper har i allmänhet ganska

sid 100

Tolkning av resultat av process- och effektutvärderingar

Processutvärderingsresultat

Effektutvärderingsresultat Åtgärd genomförd enligt planerna Åtgärd inte genomförd enligt planerna

Problemet minskade och ingen A. Bevis för att åtgärden C. Indikerar att åtgärden av en händelseannan sannolik orsak till det fanns orsakade minskningen var effektiv eller att någon annan faktor

kan ha orsakat minskningen

Problemet minskade inte B. Bevis för att åtgärden inte var D. Inga slutsatser kan draseffektiv

projekt. Tablån nedan sammanfattar möjliga slutsat-

varierande förmåga att utföra uppgifter. Genom attha alternativa möjligheter till hands eller en reserv-plan kan du kompensera för de svårigheter somorsakas genom någon komponent som ofta miss-lyckas.

3. Brottslingar kan anpassa sig efter din åtgärd(steg 12). Vissa former av negativ anpassning kanförväntas och planeras för. Ibland kan till exempelplatser, till vilka brottslighet kan omfördelas, iden-tifieras innan åtgärden genomförs och skyddsåtgär-der vidtas för att förebygga denna effekt.

4. Det sker oväntade externa förändringar sominverkar på åtgärden. En samarbetspartner kantill exempel drabbas av oväntade budgetnedskär-ningar, som tvingar denne att minska sitt engage-mang i problemet. Eftersom problemet inte kom-mer att försvinna av sig självt är den enda utvägenatt modifiera planerna.

Checklista för processutvärdering

Komponenter i åtgärden Är komponenten Fungerade den nödvändig? enligt planerna?

Vilka förutsätts agera?

Polisen

Andra myndigheter

Medborgargrupper

Företag

Någon annan

Har de förmågan att agera?

Behörighet (legal authority)

Kommunala befogenheter (local authority)

Resurser

Expertkunnande

När förutsätts de utföra uppgiften?

Datum och tidsperioder

Samordning med andra

Vem eller vad är målet för åtgärden?

Personer

Platser

Utfördes åtgärden korrekt?

Intensitet

Varaktighet

Finns det reservplaner?

Brister i planeringen

Anpassning

Externa förändringar

sid 101

Man kan planera för vissa oväntade förändringar, meninte alla. En del av processutvärderingen bör inkluderaen undersökning av om det bör planeras för oväntadeförändringar och vilka effekter oväntade förändringarskulle kunna ha på åtgärderna. En fullständig process-utvärdering ger andra möjlighet att dra nytta av dinaerfarenheter.

Bedöm effekterna

41. Lär dig använda kontrollgrupper

Du bör inrikta dig på tre frågor när du bedömer enåtgärd:1. ”Vilken åtgärd vidtogs?” En processutvärdering

besvarar denna fråga (steg 40).2. ”Minskade problemet?” Denna fråga besvaras

genom en jämförelse av problemnivån efter åtgärden med problemnivån före åtgärden.

3. Om problemet minskade är den tredje frågan: ”Var det åtgärden som orsakade denna minskningeller finns det någon annan förklaring?” Det finnsvanligtvis många alternativa förklaringar till att ettproblem har minskat.

För att besvara den tredje frågan krävs användning avkontrollgrupper. Syftet med kontroller är att uteslutaalternativa förklaringar. Olika alternativa förklaringarkräver olika typer av kontroller, vilket beskrivs nedan:

• Ändringar i omfattning. Om det har skett enminskning av antalet uthyrda lägenheter i ett hyres-hus skulle man förvänta sig att antalet inbrott mins-kar, eftersom det finns färre potentiella brottsob-jekt. Ett minskat antal brottsobjekt är en alternativförklaring till en minskning av ett problem efter enintervention. Du kan kontrollera storleksföränd-ringar genom att dividera antalet inbrott före ochefter åtgärden med antalet uthyrda lägenheter förerespektive efter åtgärden. I tabellen nedan ser vi attdet som verkar vara en minskning av antalet inbrottdelvis orsakades av det minskade antalet uthyrdalägenheter. När det har tagits med i beräkningen,kan vi ändå se en minskning med 21 inbrott per100 lägenheter. Om tidsperioden före och efterinterventionen har olika tidslängd kontrollerar vi

för det genom att dividera med antalet månaderföre respektive efter interventionen för att få framantalet inbrott per uthyrd lägenhet och månad.

• Aktivitetscykler. Våra aktiviteter växlar över olikadagar, veckor och månader. Några av de vanligastecyklerna inbegriper pendling, skolgång, arbete ochfritidsaktiviteter samt årstider och helger. Sådanacykler kan orsaka förändringar i ett problem.Kontroll av cykler görs genom att jämföra sammadel av cykeln före och efter åtgärden. Du bör tillexempel jämföra antalet stölder från bilar i juli,augusti, september och oktober före åtgärden medantalet stölder från bilar i juli, augusti, septemberoch oktober efter åtgärden. Med det cykliska stöld-mönster som visas i figuren på motstående sidakontrolleras om det finns cykler genom en jämfö-relse av de månader som markerats med punkter.

• Trender. Problem kan förvärras (eller förbättras)före en åtgärd. Om man inte tar med trender iberäkningen skulle man kunna dra slutsatsen att enåtgärd orsakat en nedgång, som i själva verketskulle kunna ha inträffat i vilket fall som helst. Detfinns två sätt att kontrollera för trender. Enligt denförsta metoden mäts problemet under en långperiod före en åtgärd, så att man kan urskilja eneventuell trend (i figuren anges en trend medstreckad linje). Stora avvikelser från trenden efteren åtgärd visar att åtgärden haft effekt (men detfinns inga tecken på det i figuren). Föregripandeeffekter (steg 46) är minskningar av ett problem pågrund av en åtgärd, som inträffar innan åtgärdenhar genomförts helt. Sådana effekter behöver sär-skiljas från långsiktiga trender före genomförandet.

Enligt den andra metoden väljs en kontrollgrupp, somkan bestå av jämförbara personer eller ett jämförbartområde med samma problem som de personer respek-tive det område som är föremål för åtgärder. I kontroll-grupperna vidtas inga åtgärder. En kontrollgrupp visarvad du kan förvänta dig skulle ha skett med åtgärds-gruppen om ingen åtgärd hade vidtagits. Om det skerandra förändringar i åtgärdsgruppen än i kontrollgrup-pen visar det att åtgärden haft effekt.

sid 102

Tabell 8: Att använda frekvenser för att kontrollera förändringar i omfattning.

6 månader före 6 månader efter Förändring

Inbrott 41 20 -21

Uthyrda lägenheter 83 73 -10

Inbrott/uthyrd lägenhet 0,494 0,274 -0,220

• Andra oväntade händelser. Mycket förändrasefter hand som åtgärden genomförs och en ellerflera av dessa förändringar kan ha orsakat enminskning av ett problem. Om en åtgärd för attminska trafikolyckor på en viss väg vidtas ungefärsamtidigt som vägen repareras kan den faktiskaorsaken till en minskning av olyckorna på vägenvara att vägreparationen resulterat i låga fordons-hastigheter. Att använda kontrollområde är en stan-dardmetod. För att fylla sin funktion bör kontroll-området påverkas av samma faktorer som åtgärds-området. En jämförelse mellan antalet olyckor pååtgärdsvägen och kontrollvägen skulle kunna visaom vägreparationen bidrog till det minskade antaletolyckor, under förutsättning att båda vägarna varföremål för samma reparationsarbeten.

• Ändrad problemmätning. För att en före-efter-mätning skall ha ett värde måste mätningen göraspå samma sätt före som efter åtgärdens genomfö-rande. Om mätningen görs på olika sätt kan dettapåverka resultatet märkbart. Använd därför sammastandardiserade och systematiskt tillämpade mät-ningsprocedur både före och efter. Observationerföre och efter skall göras på samma plats och vidsamma tidpunkter. Observera samma företeelseroch anteckna dem på samma sätt. Fotografier ochvideoinspelningar före och efter skall tas i sammaljus, från samma vinklar, på samma avstånd ochmed samma bildstorlek. Intervjuare bör varadesamma före och efter; ställ samma frågor och isamma ordning. Kontrollera att det inte skett för-

Figur 21: Ett cykliskt mönster med en sjunkande trend.

sid 103

ändringar i hur data registreras i de officiella regis-ter du använder.

• Naturlig minskning från en extrem omfattning.Ett problem angrips ofta först när situationen har blivit extremt dålig.Åtgärden genomförs således när problemet har enextrem omfattning. Men även omfattningen av ettrelativt stabilt problem fluktuerar. Ett problem somhar fått en onormalt stor omfattning kommer attåtergå till sin mer normala nivå, även om ingentinggörs (detta kallas ”regression till medelvärdet”, ochdet gäller även onormalt låga nivåer). Ett jämförel-seområde kan inte vara till någon nytta om åtgärds-området har nått en problemtopp, men inte kon-trollområdet. Undersök i ett sådant fall i stället delångsiktiga växlingarna före åtgärden (se trenderovan) för att se om problemet var onormalt stort.

Bedöm effekterna

42. Överväg geografiskoch tidsmässig omfördel-ning

Geografisk omfördelning inträffar när en åtgärd block-erar möjligheter till brott eller ordningstörningar i enanläggning eller ett område och brottslingarna flyttartill någon annan anläggning eller något annat område.Tidsmässig omfördelning är också en effekt av enframgångsrik åtgärd, men i detta fall ändrar brottsling-arna tidpunkt för brotten.

Brottslingarna kan ha svårt att flytta till någonannan plats på grund av att möjligheterna till brott ochordningsstörningar är begränsade (steg 17). Brotts-objekt kan vara koncentrerade till vissa platser meninte andra (steg 17). Lämpliga potentiella offer kan fin-nas på vissa platser, men inte andra (steg 27). Vissaanläggningar har dålig kontroll, men inte andra (steg26). De brottstillfällen som finns är antingen redanoroshärdar eller är okända för brottslingar – antingenlångt borta eller betraktas inte som givande platser förbrott.

Brottslingar lägger oftast inte ner tid på att sökaefter någon ny plats långt från den tidigare platsen. Ombrottslingar flyttar, flyttar de därför mest sannolikt tillnågon plats nära den ursprungliga platsen. Sannolik-heten för att brottslingar flyttar till en plats minskar julängre bort som den tänkbara nya platsen är från denursprungliga platsen, vilket framgår av figuren. Det ärheller inte alla platser som är lämpliga för brottslingar.Möjligheterna är inte jämnt fördelade på kartan. Påkartan utmärker de lila romberna platser med liknandeegenskaper som den ursprungliga oroshärden. De somär närmast den ursprungliga platsen kommer att påver-kas mest av en omfördelning. Genom att känna till detkan åtgärder som motverkar omfördelning genomförassamtidigt med åtgärder för att motverka problem i enoroshärd.

Om geografisk omfördelning inträffar kan det för-vränga resultatet av en åtgärds effektivitet. Tabell 9illustrerar detta. Här är det tre liknande områden medlikvärdigt antal brott före åtgärden: ett åtgärdsområde,ett område som ligger i anslutning till åtgärdsområdetoch ett område långt från åtgärdsområdet. Åtgärdsom-rådet uppvisar en minskning med 25 brott. Det angrän-sande området uppvisar emellertid en ökning med 10brott, vilket innebär att om ingenting hade gjorts iåtgärdsområdet skulle det också ha haft 110 brott.Nettominskningen är 35 brott (den uppskattade netto-effekten är förändringen i åtgärdsområdet, - 25 brott,minus förändringen i det närliggande området: 10 = -35).

sid 104

Figur 22: Minskad risk för geografiskomfördelning med ökat avstånd frånoroshärdens centrum. Pilen illustrerar minskande risk förgeografisk omfördelning.

Men dessa ytterligare 10 brott i det angränsandeområdet kan ha berott på geografisk omfördelning. Detär därför bättre att använda det mer avlägsna kontroll-området för jämförelse. Vid en kontroll visar det sig attbrottsnivån inte skulle ha förändrats i det mer avlägsnaområdet, om ingen åtgärd vidtagits. Innebörden avdetta är att åtgärden orsakade en minskning med 25brott i åtgärdsområdet, men en ökning med 10 brott idet angränsande området (omfördelning), vilket ger ensammantagen minskning med 15 brott. Även om åtgär-den var effektiv, var den inte så effektiv som det förstkan verka. I steg 45 beskrivs formler för att beräknaeffektivitet när det förekommer geografisk omfördel-ning och fördelsspridning.

Försök att välja två jämförelseområden vid enutvärdering: ett nära åtgärdsområdet för att upptäckageografisk omfördelning (och fördelsspridning – steg45) och det andra längre bort som kontrollområde.Kontrollområdet bör vara skyddat från omfördelninggenom stort avstånd eller något annat hinder (t.ex. enmotorväg eller älv). Val av kontrollområde och omför-delningsområde kräver att du har en uppfattning ombrottslingars normala rörelsemönster, eftersom kon-trollområdet måste vara utanför deras territorium,medan omfördelningsområdet ska vara inom det.

Tidsmässig omfördelning kan vara enklare attåstadkomma för brottslingar än geografisk omfördel-ning, eftersom det kräver mindre ansträngning.Tidsmässig omfördelning kan inträffa inom ett dygn,om till exempel en förebyggande åtgärd begränsas tillvissa tidpunkter, men lämnar andra tidpunkter oskyd-dade. Den kan också inträffa under en vecka ellerunder längre tidsperioder.

Om en utvärdering jämför tidpunkter då en åtgärdvidtagits med tidpunkter då inte någon åtgärd vidtagits,kan det ske en förvanskning av tidskontroller. I tabell10 vidtas en åtgärd på lördag och söndag. Det genom-snittliga antalet brott dessa dagar sjönk med 25 brottefter åtgärden, medan brotten på måndagar och freda-gar ökade med 10. Berodde det på tidsmässig omför-delning? Dagar mitt i veckan kan vara mer tillförlitligaför kontroller, eftersom de har mindre gemensamt medhelger än vad måndagar och fredagar har.

Att vänta ut en åtgärd är en vanlig form av tidsmäs-sig omfördelning. Tillslag är speciellt sårbara när detgäller denna form av tidsmässig omfördelning, efter-som sådana definitionsmässigt är tillfälliga. Om enåtgärd kan bestå (till skillnad från ett tillslag) kanbrottslingarna inte vänta ut den. De står då inför detsvåra alternativet att antingen flytta till mindre attrak-tiva brottsobjekt, byta taktik eller övergå till andrabrott. Om dessa alternativ är för svåra, föga givande,för riskabla eller på annat sätt inte särskilt lockande,kan de komma att sluta med viss brottslighet.

sid 105

Ytterligare läsningJohn Eck (2002). Assessing Responses to Problems: An

Introductory Guide for Police Problem-Solvers. Washington,DC: Office of Community Oriented Policing Services, USDepartment of Justice. (Hämta från: www.popcenter.org)

Lawrence Sherman (1990). Police Crackdowns: Initial andResidual Deterrence. In Crime and Justice: A Review ofResearch, redigerad av Michael Tonry och Norval Morris,vol. 12. Chicago: University of Chicago Press.

Tabell 9: Användning av angränsande och avlägset kontrollområde vid kontroll för geografiskomfördelning.

Före Efter Skillnad

Åtgärdsområde 100 75 -25

Angränsande område 100 110 +10

Avlägset område 100 100 0

Tabell 10: Användning av veckodagar för att kontrollera tidsmässig omfördelning.

Veckodag Före Efter Skillnad

Åtgärdsdagar Lör- och söndag 100 75 -25

Angränsande dagar Mån- och fredag 100 110 +10

Avlägsna dagar Tis- och torsdag 100 100 0

Bedöm effekterna

43. Undersök omfördel-ning till andra brotts-objekt, metoder ochbrottstyper

Förutom geografisk omfördelning och tidsmässigomfördelning kan brottslingar byta brottsobjekt, metodeller brottstyp. Dessa former av omfördelning kommeratt vara svårare att upptäcka än geografisk omfördel-ning eller tidsmässig omfördelning.

Omfördelning när det gäller brottsobjekt innebär attbrottslingar flyttar från de brottsobjekt som nu skyddastill andra brottsobjekt. Under 1970, när rattlås infördesi alla nya bilar som såldes i Storbritannien, sjönk anta-let stölder av nya bilar från 20,9 procent av alla bilarsom stals under 1969 till 5,1 procent under 1973. Dentotala stöldfrekvensen för bilar var dock i stort settoförändrad, eftersom brottslingarna bytte från de nya(skyddade) bilarna till äldre (oskyddade) bilar. Detta ärett av de få dokumenterade fallen där en omfördelningutplånade större delen av effekten av den förebyggandeåtgärden, åtminstone i det korta perspektivet. Sett överen längre tidsperiod verkar dessa åtgärder ha minskatbiltillgreppen för tillfälligt bruk. Som detta fall visar ärdet enkelt för brottslingar att byta till liknande brotts-objekt. En omfördelning till andra brottsobjekt ärmindre sannolik när de alternativa brottsobjekten ärolika de gamla brottsobjekten.

Steg 42 visar hur geografisk omfördelning ellertidsmässig omfördelning kan påverka kontrollgrupper.Om en utvärdering av en förebyggande åtgärd använ-der en viss målgrupp som kontrollgrupp kan en lik-nande form av påverkan ske. Tänk dig en åtgärd för attmotverka väskryckningar från äldre kvinnor (över 60) i ett köpcentrum. För att uppskatta vad trenden förväskryckning från äldre skulle vara om ingenting görs,mäts väskryckning från medelålders kvinnor i åldrarna45 till 59 år. Om vi inte kände till att tjuvarna byttebrottsobjekt från de nu skyddade äldre kvinnorna tilloskyddade medelålders kvinnor skulle vi dra slutsatsenatt antalet väskryckningar skulle ha stigit om ingenåtgärd vidtagits. När vi jämför siffrorna för denna kon-trollgrupp med siffrorna för åtgärdsgruppen skulle viöverskatta åtgärdens effektivitet. En bättre kontroll-

grupp kan vara ännu yngre kvinnor (till exempel i åld-rarna 30 till 44) eller ännu hellre plånboksstölder frånmän. Även om inget av dessa alternativ är perfekt är debättre, eftersom man kan förvänta sig mycket mindreomfördelning till brottsobjekt, som inte är lika. (Ellervälj ett annat köpcentrum som kontrollområde. I så fallmåste du gardera för påverkan på grund av geografiskomfördelning eller fördelsspridning – steg 42 och 45.)

Metodmässig omfördelning inträffar när brottsling-ar ändrar sina metoder eller rutiner. De kan till exem-pel använda andra verktyg för att bryta upp bättre lås.Datahackers kan förändra sina program för att kringgåen förbättrad säkerhet. Inom det medicinska områdetförekommer det att vissa bakterier muterar snabbt, såatt en medicin som är effektiv mot en form av en bak-terie blir mindre effektiv efter hand som de muteradevarianterna blir mer vanligt förekommande. Ett sätt attmotverka det är att använda behandlingar, som äreffektiva mot ett stort antal olika mutationer. På lik-nande sätt kan åtgärder med stor räckvidd ha effekt påsåväl befintliga metoder som många tänkbara varianterav dem. Sådana åtgärder kräver att brottslingarna görstora förändringar i sitt beteende, vilket de kanske intekan göra. Forskaren Paul Ekblom beskriver försök tillmetodmässig omfördelning efter installation avavspärrningar i postkontor för att förhindra sådana rån,där rånaren hoppar över disken. Vissa brottslingar för-sökte använda slägga. Detta var dock inte specielltframgångsrikt och omfördelningen blev begränsad.Dessa avspärrningar är ett exempel på en åtgärd medett brett spektrum, eftersom de klarade att stå emot nyametoder.

Vi väljer sällan åtgärder eller kontrollgrupper pågrundval av brottslingars olika metoder, men vi kon-trollerar ibland för brottstyper. Vi kan till exempel väljastöld från bilar som kontroll vid utvärdering av åtgär-der mot bilstölder. Samma principer om påverkan ochskydd gäller här som vid annan omfördelning. Om enmetod eller brottstyp är mycket lik den metod ellerbrottstyp som åtgärden riktas mot, kan en omfördel-ning påverka dessa kontroller. Olika metoder ellerbrottstyper kommer mindre sannolikt att drabbas avpåverkan. Men om de är alltför olika är de inte använd-bara för kontroll.

Det finns ingen perfekt lösning på detta problem,man måste kompromissa. Konsekvensen är att det oftaär svårt att veta om omfördelning sker och att bedömaen åtgärds effektivitet. En ytterligare komplikation äratt flera olika former av omfördelning kan förekommasamtidigt. Ibland kan en form av omfördelning till ochmed tvinga fram en annan form av omfördelning. Vissaomfördelningar av brottsobjekt kan kräva förändrademetoder, och om de nya brottsobjekten inte finns på

sid 106

samma plats som de gamla, kommer även en geogra-fisk omfördelning att ske.

Du kommer inte att upptäcka någon omfördelningom du inte söker efter den. Det betyder att du måsteundersöka varje problem noggrant och göra antagandenom de mest sannolika formerna av omfördelning. Finnsdet andra möjligheter till brott eller ordningsstörningarsom liknar dem som du försöker blockera? Är det lättför brottslingarna att upptäcka dessa möjligheter? Attsöka efter omfördelningsmöjligheter innan en åtgärdgenomförs ger dig två fördelar. För det första kan duutveckla åtgärder för att upptäcka om en omfördelningsker. För det andra kan du utveckla motåtgärder somförhindrar omfördelningen, vilket är än viktigare.

Den andra och tredje kolumnen i tabellen visar denationella siffrorna för det totala antalet bilstölder ochcykelstölder under samma år. Dessa ger visst beläggför omfördelning i och med att bilstölderna ökade mednästan 10 procent mellan åren 1980 och 1986, frånomkring 64 000 till 70 000. Stölder av cyklar ökadeockså mellan åren 1980 och 1983, men i slutet avperioden hade de minskat till en lägre nivå än år 1980.Sammantaget är det som bäst enbart en liten andel avde 100 000 motorcykelstölder som förebyggts genomhjälmlagen som överflyttats till stölder av andra for-don.

Tabell 11: Stölder av motorcyklar, bilar och cyklar iVästtyskland.

Motorcyklar Bilar Cyklar

1980 153 153 64 131 358 865

1981 143 317 71 916 410 223

1982 134 735 78 543 453 850

1983 118 550 82 211 415 398

1984 90 008 72 170 376 946

1985 73 442 69 659 337 337

1986 54 208 70 245 301 890

Lite tankearbete visar varför resultatet inte är så förvånande.Motorcyklar kan vara speciellt attraktiva att stjäla. De är myck-et roligare att åka på än cyklar för de unga män som svarar förde flesta motorcykelstölderna. Även om avsikten bara är att tasig hem sent på natten, erbjuder en motorcykel klara fördelar,speciellt om avståndet är mer än några få kilometer.Motorcyklar kan också vara lättare att stjäla än bilar, eftersomman först måste bryta sig in i bilar innan de kan startas.Motorcyklar är häftigare än cyklar och bilar. Motorcyklar krä-ver i allmänhet mindre körvana än bilar.

Källa: Pat Mayhew and colleagues (1989). Motorcycle Theft, Helmet Legi-slation and Displacement. Howard Journal of Criminal Justice, 28: 1–8.

sid 107

En studie av omfördelning av brottsobjekt:hjälmlagstiftning och minskning av motor-cykelstölder

I dåvarande Västtyskland (liksom på alla andraplatser) resulterade hjälmlagstiftning i en storminskning av antalet stulna motorcyklar. Efteratt lagen infördes år 1980 måste brottslingarsom tänkte stjäla en motorcykel gå omkringmed en hjälm annars skulle de snabbt upp-täckas. Den första kolumnen i tabellen nedanvisar att antalet stölder av motorcyklar år 1986hade sjunkit till omkring 50 000 från omkring150 000 år 1980. (Den gradvisa minskningenav brotten återspeglar troligen en allt starkarekontroll av lagens efterlevnad och en växandekunskap om kravet på hjälm.) Detta visar attmotorcykelstölder har en mycket större tillfäl-leskomponent än vad någon kunnat tro.Tillgången till bra data om stölder i Väst-tyskland gav forskare möjlighet att undersökaom minskningen av motorcykelstölder resulte-rat i en omfördelning av brottsobjekt, till stöl-der av bilar, cyklar eller andra transportmedel.

Ytterligare läsningPaul Ekblom (1987). Preventing Robberies at SubPost Offices:

An Evaluation of a Security Initiative. Crime Prevention UnitPaper 9. London: Home Office.

Barry Webb (1994). Steering Column Locks and Motor VehicleTheft: Evaluations from Three Countries. I Crime PreventionStudies, vol. 2, redigerad av Ronald Clarke. Monsey, NewYork: Criminal Justice Press. (Hämta från: wvvw.popcenter.org)

Bedöm effekterna

44. Håll utkik efter nyabrottslingar

Det innebär att åtgärder som enbart inriktas på attavlägsna brottslingar har begränsad effekt på ett pro-blem. Det spelar ingen roll om brottslingen avlägsnasgenom lagföring, behandling eller återanpassninggenom socialtjänsten.

Att avlägsna brottslingar utan att göra något åt till-fällena till brott är inte ”good practice”. Efter att någrabrottslingar har avlägsnats kan visserligen problemetminska under en kort tid, men sedan återvänder anting-en de gamla brottslingar för att dra fördel av tillfällenaeller så börjar nya brottslingar dra fördel av dem.(Detta kallas ibland omfördelning av brottslingar.) Dennaturliga omsättningen av brottslingar kan vara lång-sam, speciellt om tillfällena inte är kända. Men omnågon har upptäckt brottstillfällena tidigare kommerandra sannolikt också att upptäcka dem. Om de gamlabrottslingarna avlägsnas genom att de tas in i fängelse,kan några av dem återvända för att dra fördel av tillfäl-lena när de friges.

Nya brottslingar, som lockas av tillfällen, kan bidratill långsiktiga brottscykler. Bankrån i vissa delar avUSA kan vara ett exempel på det. Under några år kom-mer det att vara ett stort antal av dessa brott, somsedan kommer att avta under flera år, men öka igensenare och starta en ny cykel. En hypotes som förklarardessa cykler är att bankerna börjar vidta en stor mängdförebyggande åtgärder under de år det förekommermånga rån och att de flesta bankrånarna grips och

hamnar i fängelse. Dessa ansträngningar minskar anta-let bankrån. Efter flera år med få bankrån börjar bank-säkerheten försvagas och tillfällena till bankrån ökar.Då börjar nya brottslingar dra fördel av den lägresäkerheten och startar en ny våg av rån och förebyg-gande åtgärder. Denna hypotes riktar uppmärksamhetpå det faktum att det krävs mer än lagföring för attvara effektiv och att förebyggande åtgärder måste vid-makthållas för att vara effektiva.

Faktum är att det är ganska vanligt att läsa beskriv-ningar av ansträngningar att lösa problem som börjarmed misslyckanden när det gäller lagföring. I varjesituation kommer antingen gamla brottslingar tillbakaeller har nya brottslingar tagit deras plats. Det finns tresätt på vilka nya personer exponeras för brottstillfällen:1. De exponeras för dem genom sina normala dag-

liga rutiner. Polisen kan till exempel gripa ungamän som stjäl saker från olåsta bilar i centrum aven stad, men olåsta bilar med kvarlämnade sakerfinns fortfarande där. Av de många personer somvistas i centrum dagligen, kommer några att obser-vera dessa bilar och försöka sig på stöld. Om delyckas, kommer några av dem att fortsätta att stjälafrån bilar.

2. De exponeras för brottstillfällen genom informellanätverk av vänner och bekanta. De som redanhar erfarenhet av att dra fördel av tillfällen att begåbrott eller orsaka ordningsstörningar, kan erbjudaandra hjälp eller en trevlig upplevelse. Eftersom visällan är hundraprocentigt framgångsrika när detgäller att avlägsna alla brottslingar för en längre tid,finns det vanligtvis många personer som kan intro-ducera brottstillfällen för nya personer.

3. De upptäcker brottstillfällen genom rekrytering.En hälare anlitar nya inbrottstjuvar, om de gamlainte längre kan förse honom med varor. Om prosti-tutionen är organiserad rekryterar hallicken nyaprostituerade för att ersätta prostituerade som läm-nat verksamheten. Gäng tar in nya medlemmar föratt ersätta gamla medlemmar. I USA hävdas det attvuxna langare, efter allt strängare straff för drogre-laterade brott, har börjat anlita ungdomar för demest riskfyllda uppgifterna, eftersom straffen fördem är mycket lägre än för vuxna.

Hur kan du ta reda på om nya brottslingar flyttar in iett område? Den mest direkta metoden är att jämföranamnen på de brottslingar som kan knytas till ett pro-blem före en åtgärd med namnen på de brottslingarsom förknippas med problemet efter åtgärden. Omnamnen är olika kan det vara så att nya brottslingarflyttar in i området. Svagheten med denna metod är attman sällan har en fullständig lista över de brottslingar

sid 108

Tre grundsatser i denna handbok är:

1. Det krävs mer än brottslingar för att

skapa problem.

2. Människor kan inte begå brott om det inte

finns en tillfällesstruktur som stöder ett

sådant beteende.

3. Ändring av tillfällesstrukturen kan minska

problemen betydligt.

som är aktuella. Det är alltså inte klart om nya namnverkligen betyder nya brottslingar, eller om dessa harvarit en del av problemet under en längre tid, men förstnyligen blivit upptäckta.

Intervjuer med brottslingar kan vara till god hjälp.Brottslingar kan berätta när de blev involverade i ettproblem, hur de blev involverade och vilka andra somär involverade. De kan också ge information ommetodmässig och andra former av omfördelning.Brottslingar kan emellertid också vara ovilliga till samarbete och opålitliga.

Ibland kan detaljerade undersökningar av de metoder som används för att begå brott ge informationom huruvida nya brottslingar är involverade. Om metoderna är radikalt annorlunda än de som använts tidigare, finns det en möjlighet att nya brottslingar är i verksamhet. Det kan dock också vara möjligt att degamla brottslingarna har bytt taktik.

Kombinera tillslag med miljöförändringar: Kontroll av pro-stituerade i Finsbury Park

Forskaren Roger Matthews beskriver ett prostitutionspro-blem i Finsbury Park i London. Polisen hade under många årmisslyckats att kontrollera prostitutionen, trots upprepadetillslag, eftersom de prostituerade helt enkelt återvände tillsamma område efter tillslagen. När tillslagen kombineradesmed gatuavspärrningar för att göra det svårt för män attragga prostituerade genom att köra runt i området i sinabilar sjönk prostitutionsnivån betydligt. Roger Matthewshävdar att det var kombinationen av strategier – avlägs-nande av brottslingar genom lagföring och blockering avtillfällen genom gatuavspärrningar – som svarade för minsk-ningen. En viktig anledning till att dessa åtgärder var fram-gångsrika var att de prostituerade inte var så djupt engage-rade i prostitutionen för sitt uppehälle. Få var missbrukareeller i händerna på hallickar. Faktum är att den vanligasteanledningen de angav till varför de arbetade som prostitue-rade var att de kunde tjäna mer pengar på det än på andraformer av arbete; de tyckte om oberoendet och att mötaflera olika män. Många av dem åkte till Finsbury Park frånförortsområden på lågprisbiljetter. Tillsammans med andrakvinnor hyrde de rum i något av de många pensionateneller mindre hotellen i området eller så skötte de affärerna ikundernas bilar. När de inte arbetade som prostitueradearbetade många av dem som bartenders, gogo-dansareeller butiksbiträden. Deras relativt flyktiga engagemang iprostitutionen och deras alternativa sätt att tjäna pengarkan bidra till att förklara varför forskarna inte kunde hittabelägg för omfördelning av de prostituerade från FinsburyPark till något annat närliggande område i London.

sid 109

Ytterligare läsningRoger Matthews (1997). Developing More Effective Strategies for

Curbing Prostitution. I Situational Crime Prevention:Successful Case Studies, andra utgåvan, redigerad av RonaldClarke. Monsey, New York: Criminal Justice Press.

BE = Åf – Åe(den nedsänkta bokstaven anger före respektiveefter).Ett positivt tal anger en minskning av problemet.

2. Var åtgärden en sannolik orsak till föränd-ringen? Shane Johnson föreslår en jämförelse av ändringen i åtgärdsområdet (Å) med ändringen ikontrollområdet (K) genom att använda denna formel för nettoeffekten (NE):

Om NE är nära noll var åtgärden troligen ineffektivoch om NE är negativ kan åtgärden ha förvärratsituationen. I båda fallen är omfördelning och enfördelsspridning irrelevant, så du kan sluta eftersvaret på den här frågan. Men om NE är positivfinns det anledning att tro att åtgärden kan ha orsa-kat förbättringen. Då behöver vi kontrollera om detskett en fördelsspridning eller omfördelning. Dubehöver besvara nästa fråga.

3. Vilken är den relativa storleken av en omfördel-ning eller fördelsspridning? Kate Bowers ochShane Johnson föreslår ”den viktade omflyttnings-kvoten” (VOK) för att mäta det:

Oe är brottsfrekvensen i området med fördelssprid-ning eller omfördelning efter att en åtgärd har vid-tagits och Of är brottsfrekvensen i området föreåtgärden. Nämnaren anger ett mått på åtgärdenseffektivitet, i förhållande till kontrollområdet. Etteffektivt program ger ett negativt tal i nämnaren.Täljaren anger den relativa mängden fördelssprid-ning eller omfördelning. Täljaren är negativ när detskett en fördelsspridning och positiv när det sketten omfördelning. Om den är nära noll har ingetderaskett och VOK är noll (så du kan hoppa över fråga4). Om VOK är positiv har det skett en fördels-spridning (kom ihåg att kvoten mellan två negativatal ger ett positivt tal) och om VOK är större än ettär effekten av fördelsspridningen större än av åtgär-den. Om VOK är negativ har det skett en omfördel-ning. Om VOK är mellan noll och minus ett, urhol-kar omfördelningen åtgärdens effekt till viss del,men inte helt. Teoretiskt kan VOK bli mindre änminus ett, vilket tyder på att åtgärden förvärratsituationen. Forskning visar dock att det är osanno-likt att det skall inträffa.

Bedöm effekterna

45. Var uppmärksam påoväntade fördelar

Du kan kraftigt undervärdera effekterna av en åtgärdom du inte räknar med fördelsspridning (steg 14). Dukan dra slutsatsen att åtgärden inte är värd besväreteller att den inte lyckades dämpa problemet. Det gällerspeciellt när en fördelsspridning påverkar din kontroll-grupp.

Kontrollgrupper visar vad som skulle ha hänt medproblemet om du inte gjort någonting alls (steg 41). Demåste vara så lika åtgärdsgruppen som möjligt, men defår inte påverkas av åtgärden. Om åtgärden sprids in ikontrollområdet kommer du att felaktigt få ett intryckav att åtgärdsgruppen skulle ha blivit bättre, även omingen åtgärd hade införts. Denna felaktiga slutsats fårdig att underskatta åtgärdens effektivitet. (Se steg 42för närliggande frågor beträffande omfördelning.)

Forskarna Kate Bowers och Shane Johnson föreslårtvå sätt att välja kontrollområden när en fördelssprid-ning eller omfördelning är möjlig. Det första är attskapa två koncentriska zoner omkring åtgärdsområdet.Åtgärden kan spridas in i den angränsande buffertzo-nen, men påverkar inte det yttre kontrollområdet. Detsättet kan användas om kontrollområdet och åtgärds-området är mycket lika och en fördelsspridning elleromfördelning inte når kontrollzonen. Om dessa villkorinte uppfylls bör det andra alternativet användas. Härär kontrollområdena separerade långt från åtgärdsom-rådet och bufferten för fördelsspridning eller omfördel-ning. Kontrollområden väljs speciellt för sin likhet medoch isolering från åtgärdsområdet. Flera kontrollområ-den kan väljas och deras genomsnittliga brottsfrekvenskan användas.

För att fastställa den totala effekten av en åtgärd påett problem (inklusive eventuell fördelsspridning elleromfördelning) behöver du besvara fyra frågor i nedan-stående ordning. Varje fråga har en formel som du kantillämpa på resultatet av åtgärden, kontrollområdenaoch områdena för fördelsspridning eller omfördelningför att få fram svaren.1. Ändrades problemet från före åtgärden till efter

åtgärden? Subtrahera brottsnivån i åtgärdsområdetföre åtgärden från den i åtgärdsområdet efter åtgär-den. Använd formeln för Bruttoeffekt (BE):

sid 110

Oe/Ke – Of/Kf

Åe/Ke – Åf/KfVOK =

NE = (Åf/Kf) – (Åe/Ke).

4. Vilken är åtgärdens totala nettoeffekt (inklusivefördelsspridning och omfördelning)? ShaneJohnson föreslår följande formel för att beräknaåtgärdens totala nettoeffekt (TNE):

Det första ledet anger effekten av åtgärden iåtgärdsområdet (med kontroll för förändringar ikontrollområdet). Ju mer effektiv åtgärden är, destostörre positivt tal blir resultatet av detta led. Detandra ledet anger nivån av fördelsspridning elleromfördelning (med kontrollområdet inkluderat).Det kommer att bli positivt om det skett en för-delsspridning och negativt om det skett en omför-delning. Ju större positivt tal för TNE desto effek-tivare är åtgärden.

Vi skall nu se hur dessa formler kan användas. Tänkdig ett problem med överfall på en viss krog sombetecknas som R i figur 24. En krog i närheten somhar ett liknande problem är en tänkbar plats för för-delsspridning eller omfördelning (D). Vi beräknaröverfallen som en frekvens (t.ex. 20 överfall per 1 000gäster per år), så att vi kan göra jämförelser mellankrogar med olika antal gäster. Det gör att vi kan an-vända flera kontrollkrogar (J, K och L) som kan räknasom till en kontrollgrupp genom att vi använder medel-värdet för dem.

Resultaten visas i tabellen nedan. Vi kan se att enfördelsspridning i hög grad bidrog till åtgärdens effek-tivitet och att den totala nettoeffekten var en minskningmed tio överfall per tusen gäster per år.

Figur 23: Två alternativ för val av kontrollområden.

sid 111

Ytterligare läsningKate Bowers och Shane Johnson (2003). Measuring the

Geographical Displacement and Diffusion of Benefit Effectsof Crime Prevention Activity. Journal of QuantitativeCriminology, 19(3): 275–301.

Tabell 12: Beräkna åtgärdens effekter.

Före Efter E-F

Åtgärdsområde (R) 20 12 -8

Område för fördelsspridning eller buffert (D) 15 11 -4

Kontrollområde (K = genomsnittet för J, K och L) 18 17 -1

BE = 8 NE = 0,405 VOK= 0,459 TNE = 10

Shane Johnson, Kate Bowers, Peter Jordan, Jacque Mallender,Norman Davidson och Alex Hirschfield. (2004). Estimatingcrime prevention outcomes: How many crimes were preven-ted? Evaluation: the International Journal of Research andPractice, 10 (3), 327–348.

TNE = [Åf (Ke/Kf)–Åe] + [Of (Ke/Kf)–Oe].

Figur 24: Val av kontrollområden och områden med fördelsspridning eller omfördelning.

Bedöm effekterna

46. Förvänta dig förtidaminskningar av antaletbrott

Brottslingar tror ofta att förebyggande åtgärder hargenomförts innan de faktiskt har det. Detta leder tillvad som har kommit att kallas ”föregripande effekter”av en åtgärd. Trots att dessa föregripande effekter kaninträffa oavsiktligt, kan polisen medvetet skapa ellerstärka dem. För att det ska vara effektivt måste polisenha god insikt i hur brottslingar uppfattar situationenoch ha tillgång till metoder för att vilseleda brottsling-arna beträffande den åtgärd de avser att vidta.

Forskaren Martha Smith med flera har kunnat kon-statera förekomst av föregripande effekter i 40 procentav ett antal studier av situationella förebyggande åtgär-der där det funnits dataunderlag för att kunna påvisasådana fördelar. De har gett sex möjliga förklaringartill föregripande effekter:1. Förväntningar. Effekter under ett förberedande

stadium inträffar när brottslingar tror att en åtgärdär genomförd innan den faktiskt är det.Allmänheten kan till exempel ha informerats om enplan för märkning av egendom i ett bostadsområde,men de boende har ännu inte genomfört märkning-en. Ett annat exempel är övervakningskameror somhar installerats, men inte aktiverats.

2. Publicitet eller desinformation. Föregripandeeffekter kan inträffa när brottslingar på grund avpublicitet eller ett rykte tror att det pågår hemligapolisaktioner. Genom desinformation kan brotts-lingarna få en felaktig uppfattning, i vart fall i detkorta perspektivet. Kommunikation riktad till enviss målgrupp kan ibland vara effektivare än desin-formation. I USA lyckades man i ett projekt iBoston minska antalet mord och dråp bland ungdo-mar genom direktkommunikation med potentiellabrottslingar för att varna dem för polisaktioner.

3. Förberedelse. Föregripande effekter kan inträffanär förberedelser för förebyggande åtgärder innebärviss övervakning av de platser där åtgärderna skallgenomföras. Utfrågningar av de boende kan varnabrottslingar. Problemlösningsprojekt kan skapaföregripande effekter under analyssteget, om det ärtydligt att det pågår en datainsamling i ett område.

4. Förtida åtgärder. Föregripande effekter kan in-träffa när vissa åtgärder införs före den tidpunktsom angetts som starttidpunkt. Det kan till exempelha angetts att en utvärdering av ett förebyggandeprojekt skall påbörjas den 1 maj, men brottslingarupptäcker att vissa åtgärder vidtas under veckornaföre detta datum, vilket gör att de anpassar sitthandlande därefter.

5. Utbildning. Föregripande effekter kan inträffa närplanering, utbildning och förstudier gjort allmänhe-ten eller polisen bättre förberedd på att hantera pro-blem. De använder sin nya kunskap innan projekteti fråga satts i sjön. Utbildning av butiksanställdaoch andra förberedelser i ett projekt för att före-bygga stölder och snatterier i butiker gör till exem-pel de butiksanställda mer uppmärksamma redaninnan åtgärder börjar genomföras.

6. Motivation. Föregripande effekter kan inträffa närpolismän eller allmänheten av liknande anledningarsom anges i föregående punkt (Utbildning), medden skillnaden att det här är fråga om ökad motiva-tion snarare än ökad kunskap. Den högre motiva-tionen leder till förbättrat resultat redan innanåtgärder vidtagits.

Martha Smith och hennes kollegor identifierade ocksåfyra omständigheter som gav sken av att vara föregri-pande effekter, men som i själva verket berodde på fel-bedömning eller ofullständig analys:1. Säsongsbetingade förändringar i brottsligheten

kan skapa falska föregripande effekter. En åtgärdsom vidtas strax efter en säsongsbetingad nedgångi brottsligheten kommer felaktigt att ge sken av enföregripande effekt. En kontroll av säsongsbeting-ade växlingar (steg 24 och 41) kan lösa detta pro-blem.

2. Regressionseffekter avser den naturliga nedgång iantalet brott som inträffar efter en brottstopp, ävenom ingenting görs (steg 41). Om ett förebyggandeprogram genomförs just som brottsligheten harsjunkit på grund av en regressionseffekt, kommerden naturliga nedgången att se ut som en föregri-pande effekt. Genom att undersöka den långsiktigagenomsnittliga brottsnivån före åtgärden, som före-slås i steg 41, kan man avslöja om det som ser utsom en föregripande effekt i själva verket är enregressionseffekt.

3. Om ett brott av typen A har överskattats i ettregister genom att klassificeringen av ett annatbrott av typen B ändrats, kan man erhålla någotsom liknar en föregripande effekt. Detta kan inträf-fa om antalet av en typ av brott på detta sätt över-skattas för att få resurser för bekämpningen av det

sid 112

och man efter att ha fått ökade resurser ändrar till-baka klassificeringen till den tidigare klassifice-ringen. Denna falska föregripande effekt kan manupptäcka genom att titta på trenden för det andrabrottet, som är motsatt. Om det finns två liknandebrott som har motsatta trender kan man misstänkaatt det har förekommit ändringar i klassificeringenav brotten.

4. Utjämning av data (steg 24) för att visa att entrend som maskeras av slumpvisa variationer kange ett resultat som ser ut som en föregripandeeffekt. I figuren ovan genomfördes ett åtgärds-program mellan perioderna 9 och 10. Rådata visas i den övre grafen och utjämnade data i den nedregrafen. En falsk föregripande effekt syns i dennedre grafen på grund av att det där används gli-dande medelvärde. En falsk föregripande effekt ärmer sannolik ju längre period det glidande medel-värdet avser (till exempel 5 perioder jämfört med3) och ju större och mer plötslig minskningen avantalet brott är efter åtgärden.

Figur 25: Falska föregripande effekter genom utjämning av data.

sid 113

Ytterligare läsningDavid Kennedy (1997). Pulling Levers: Getting Deterrence

Right. NIJ Journal, July: 2–8.

Martha Smith och kollegor (2002). Anticipatory Benefits inCrime Prevention. I Analysis for Crime Prevention, CrimePrevention Studies, vol. 13, redigerad av Nick Tilley.Monsey, New York: Criminal Justice Press (och WillanPublishing, Storbritannien).

Bedöm effekterna

47. Testa signifikansen

Hur vet du att ett problem faktiskt minskat? De flestaproblem varierar i intensitet, även när ingen gör någotåt dem. Det är till exempel i genomsnitt nio bilstölderper vecka i en stads centrum, men det är sällan någonvecka med exakt nio stölder. I stället har 95 procent avveckorna mellan 7 och 11 stölder och i 5 procent avveckorna är det mindre än 7 eller mer än 11 stölder.Sådana slumpmässiga variationer är normala. Enminskning av bilstölderna från ett genomsnitt av 9 pervecka till ett genomsnitt av 6 per vecka ligger såledesinom ramen för vad man kan vänta sig och kan beroenbart på slumpmässiga variationer. Med andra ord kandet vara så att en åtgärd mot problemet inte haft någoninverkan. Om förändringen av problemet är liten kanslumpmässig variation vara en rimlig förklaring. Omantalet stölder sjunkit till omkring noll per vecka, mednågon enstaka vecka med en stöld, kan vi vara tämli-gen säkra på att detta inte är ett slumpmässigt resultat.Förändringen ligger inte inom de normala variationer-na. Hur kan man veta om en förändring av ett problemär ett utslag av de normala variationerna?

Lösningen är att använda ett signifikanstest. Ettsignifikanstest jämför problemets variationer efteråtgärden med variationerna av problemet före enåtgärd. Testet visar sannolikheten för att förändringenav problemet är slumpmässig. En åtgärd kan ha orsakatförändringen, om sannolikheten för att förändringen ärslumpmässig är liten.

Om det är mindre än 5 procent sannolikhet att ettproblems förändring berott på slumpmässiga variatio-ner kan vi avfärda slumpen som förklaring till föränd-ringen. Här kallas 5 procent signifikansnivån och 5procent är den nivå som normalt väljs. Vi är med andraord tillräckligt säkra på att någonting annat än slump-mässiga variationer har orsakat en förändring, om detfinns en ”tillräckligt låg” sannolikhet för att det förelågslumpmässighet. Vi definierar ”tillräckligt låg” genomvårt val av signifikansnivå. Oftast väljer man 5 pro-cent, men man kan välja andra nivåer.

Man kan välja en mer stram nivå, som till exempel1 procent. Ju lägre signifikansnivå du väljer, destostörre är risken att du av misstag kommer att dra slut-satsen att en åtgärd varit ineffektiv, när den faktisktfungerat. Ett skäl till att välja en mycket låg signifi-kansnivå kan vara att en åtgärd är så kostnadskrävandeatt du måste vara säker på att den fungerar.

Ibland använder analytiker en högre signifikans-nivå, som till exempel 10 procent. Ju högre nivå duväljer, desto större är risken att du av misstag kommeratt rekommendera en åtgärd som inte är effektiv. Dukan välja en högre nivå, om ett problem är allvarligtoch kartläggningen av problemet inte är speciellt braoch du är angelägen om att inte missa en fungerandeåtgärd.

Det finns två sätt att använda signifikansnivåer på.Samhällsvetare använder dem oftast som en tröskel:under nivån kan du avskriva en faktor som tänkbarorsak och över nivån accepterar du den som orsak.Med andra ord är det signifikansnivån som avgör vil-ket beslut det blir. Om du använder denna strategi skalldu alltid välja signifikansnivå, innan du gör någraberäkningar. Du bör välja nivån tidigt under utvärde-ringsprocessen för att undvika frestelsen att anpassanivån till dina data för att få önskat resultat.

Det är bättre att använda signifikansnivån som ettstöd vid beslutsfattande. Beslutsfattare använder signi-fikanstestinformation tillsammans med alla andra fakta(problemets allvar, programmets kostnader, minskningav problemet osv.), så att de kan fatta ett välgrundatbeslut. Många vetenskaper, som till exempel medici-nen, använder denna metod. Om du väljer denna metodbör du använda ett p-värde i stället för signifikanstest.P-värdet anger en exakt sannolikhet för att ett problemsförändring är slumpmässig. Ett p-värde på 0,062 sägerdig att risken att du gör ett misstag om du godkänneråtgärden är strax över 6 procent. Det innebär i principatt i 100 sådana fall kommer ett beslut att avfärdaslumpen som orsak till förändringen att vara fel sexgånger. Skulle du eller dina kollegor vilja ta den ris-ken? Det beror på många olika saker, eller hur?

sid 114

Det finns många statistiska datorprogram som kangöra de nödvändiga beräkningarna. Det är svårt attvälja mellan de olika metoderna att fastställa signifi-kansnivån eller p-värdet. Du kan välja ett programsstandardinställningar, men det finns ingen garanti föratt dessa inställningar motsvarar dina behov.Svårigheten ligger i de dolda antaganden som liggerbakom beräkningarna. I det följande tar vi upp någrasaker som är viktiga att tänka på.

Variationen av ett problem kallas dess fördelning. Idet tidigare exemplet skulle fördelningen beskriva hurmånga veckor (under en längre period) som hade nollstölder, en stöld, två stölder osv. Många programvarorutgår från en klockformad normalfördelning. Det ärofta inte lämpligt, eftersom en normalfördelning förut-sätter att talen är kontinuerliga (som till exempel män-niskors inkomst eller brottsfrekvenser) snarare änenskilda händelser (som till exempel antal brott ochordningsstörningar). Om du använder brottsdata, skalldu kontrollera att programvaran har möjlighet attanvända någonting som kallas binomialfördelning.

Normalfördelningar är symmetriska, med genom-snittet i mitten. Brottsdata är ofta ”förvrängda” ellerskeva – ett fåtal personer, platser och tidpunkter kanförknippas med merparten av brotten, medan mångapersoner, platser och tidpunkter är förknippade med fåeller inga brott (se steg 19). Detta beror på att brott ochordningsstörningar är sällsynta företeelser, särskiltunder korta tidsintervaller och på små orter. Det bety-der också att slumpen kan spela stor roll när det gällerfluktuationer. För att kunna hitta en signifikant föränd-ring av ett problem, när händelserna är sällan förekom-mande, måste du undersöka en längre period, både föreoch efter åtgärden, och vara än mer noggrann. Detinnebär oftast fler tidsperioder. Dessutom är enPoisson-fördelning ett bättre antagande när du arbetarmed sällsynta händelser.

En undersökning av slumpens inverkan kan blimycket komplicerad. Om det är mycket som hänger påresultatet av en signifikanstest eller ett p-värde och omdu inte är någon expert på sannolikhetsteori eller statis-tik, bör du söka hjälp från en högskola eller ett univer-sitet eller någon annan organisation som har statistiskexpertis.

sid 115

Bedöm effekterna

48. Beräkna kostnaderna

Du bör uppmärksamma två typer av kostnader. Denförsta är den kostnad som orsakas av brottslighet. Enåtgärd som minskar antalet brott, minskar denna kost-nad och får också andra positiva effekter. De positivaeffekterna motverkas dock av kostnaderna för de före-byggande åtgärderna – personal, utrustning osv. Dentotala kostnaden för att förebygga brott bör inte varastörre än kostnaden för de brott som förebyggs.

Hur mycket kostar en åtgärd? Kostnaderna föråtgärder utgörs av två huvudkategorier: fasta och rörli-ga. Fasta kostnader avser engångskostnader eller åta-ganden som inte kan ändras under lång tid. Rörligakostnader kan ökas eller minskas. En förändring av ettgatusystem är en fast kostnad. Den görs en gång, kaninte enkelt ändras och kräver lite underhåll. Åtgärderför att minska prostitutionen, som omfattar såväl lagfö-ring som ändringar i ett gatusystem, kommer att orsakabåde fasta och rörliga kostnader.

Det är viktigt att räkna med samtliga kostnader fören åtgärd. Poliskostnader inkluderar personalens tid(inklusive en proportionerlig andel av övriga kostnaderför dem), utrustningskostnader, använt material (somtill exempel bränsle och kontorsmateriel) och andrautgifter. Lagföringar innebär kostnader. Andra kostna-der är till exempel resurser som tillhandahålls av all-mänheten, företagare eller någon myndighet. Det spelaringen roll om medel har donerats – de är fortfarandeen kostnad för någon.

Många av kostnaderna för brott bärs av brottsoff-ren. Egendomsbrott föranleder tre typer av kostnader:1. Den ekonomiska förlusten av den egendom som

stulits (till exempel en stereo som stulits från enbil). Uppgifter om ekonomisk förlust kan finnas ipolisanmälningar, även om tillförlitligheten iblandär tveksam på grund av okunnighet, dåligt minneoch överdrifter av försäkringsskäl. Dessutom kankostnaden för att ersätta det stulna vara en bättreindikator på den skada som åsamkats brottsoffretän den stulna egendomens ursprungliga kostnad.

2. Kostnader för reparation av egendom som skadatsvid brottet (till exempel sönderslagna bilrutor).Skadekostnaderna är ofta okända för polisen ochdet finns sällan uppgift i anmälningarna om dem.

3. Andra kostnader för ägaren (till exempel förloradarbetsförtjänst för åtgärder på grund av stölden och

kostnader som kan uppstå på grund av den stresssom orsakas av brottet). Dessa kostnader är mycketsvåra att beräkna och utelämnas ofta i beräkningarna.Därigenom redovisas inte hela värdet av den före-byggande åtgärden.

Kostnaderna för brott mot person är svårare att beräkna.En stor del av kostnaden för sådana brott är svåra attberäkna genom att det kan vara svårt att värdera denfysiska eller psykiska skadan. Det finns dock vissapåtagliga kostnader, som till exempel penningförlustvid rån, skada på egendom vid överfall och läkarkost-nader vid personskador. Kostnaderna för ”samför-ståndsbrott”, som till exempel prostitution och drogför-säljning, är än svårare att uppskatta. De beror på att deflesta av kostnaderna är indirekta och oprecisa – depåverkar personer som inte är direkt inblandade i pro-stitutionen.

Forskarna Sam Brand och Richard Price har förHome Office gjort kostnadsuppskattningar för fleratyper av brott mot person och egendomsbrott. Dessauppskattningar inkluderar inte kostnaderna för rädslaoch brottslighetens inverkan på familj eller umgänges-krets. Dessutom är uppskattningarna nationella och detkan förekomma lokala variationer. Icke desto mindrekan de användas som en ungefärlig uppskattning avden vinst en förebyggande åtgärd lägst kan ge.

Kostnadseffektivitet är kostnaden för en åtgärd divi-derad med antalet brott som beräknas ha förebyggts.Om ett program för att minska överfall kostat 100 000 £och utvärderingen visar att 30 överfall hade förhindratsgenom åtgärden är dess kostnadseffektivitet 3 333 £per överfall. Att beräkna kostnadseffektiviteten är vik-tigt av två skäl. För det första möjliggör det jämförel-ser av olika åtgärder med olika prislappar och olikaeffektivitetsnivåer. En kostnad på 3 333 £ per överfallkan vara ett billigare alternativ än en åtgärd somantingen kostar mer eller minskar färre antal överfall.För det andra kan du ibland slå fast att kostnaderna förförebyggande åtgärder överstiger de kända kostnadernaför de brott som skall förebyggas. Om till exempel degenomsnittliga kostnaderna för sjukvård vid överfalluppgår till mer än 5 000 £ är åtgärderna kostnadseffek-tiva och man behöver inte ta andra faktorer i beaktande.

”Cost-benefit” beräknas antingen som förhållandetmellan vinst och kostnader eller som vinsten minuskostnaderna. Värdefulla åtgärdsprogram har en kvotsom är större än ett och ett positivt resultat när vinstenreduceras med kostnaderna. Program som inte uppfyl-ler förväntningarna har en kvot som är mindre än ettoch ett negativt resultat.

sid 116

Om alla kostnader och vinster av ett åtgärdspro-gram uppstår under samma tidsintervall – till exempelinom samma år – är det relativt lätt att göra jämförel-ser. I många åtgärdsprogram för att minska tillfällenatill brott uppstår kostnader på ett tidigt stadium för attsedan sjunka snabbt, medan vinst genereras under enlängre tid. Eftersom det är en standardprincip inom allredovisning att en vinst i dag är värd mer än sammavinst i framtiden, behöver framtida vinster (och kostna-der) omräknas i värdet i dag. Inflationen tas också medi beräkningen, vilken ökar kostnaderna för framtidaåtgärder.

Forskarna Sanjay Dhiri och Sam Brand har gett utråd om beräkningar av kostnadseffektivitet och cost-benefit-beräkningar. Analys av vinster och kostnaderkan bli ett mycket tekniskt arbete. Om det är mycketviktigt att du får i hög grad tillförlitliga och exaktaberäkningar bör du anlita en expert inom detta område.

sid 117

Ytterligare läsningSam Brand och Richard Price (2000). The Economic and Social

Costs of Crime. Home Office Research Study 217. London:Home Office.http:/lwvwv.homeoffice.gov.uk/rds/pdfs/hors217.pdf

Sanjay Dhin och Sam Brand (1999). Analysis of Costs andBenefits: Guidance for Evaluators. Crime ReductionProgramme. London: Home Office.http://www.homeoffce.gov.uk/rds/pdfs/cpd1costeff.pdf



49. Gör en tydlig fram-ställning

Syftet med ditt arbete är att bidra till bättre underbygg-da beslut. För att kunna hjälpa beslutsfattare måste dugöra en tydlig framställning som leder från en viktigfråga till ett möjligt svar och effektiva åtgärder. För attkunna göra det behöver du veta vilka du riktar dig tilloch vilka frågor som de vill ha besvarade. Din fram-ställning måste svara mot deras särskilda behov. Fram-ställningen kan göras i form av en skriftlig rapporteller en muntlig presentation (se steg 53).

Du bör inte redovisa din analys av ett problem idetalj. Det är långtråkigt och hjälper dem inte att fattabeslut på grundval av ditt arbete. När din analys har

avslutats måste du därför göra om den till en berättelsesom svarar mot behoven hos dem du riktar dig till.

Ditt arbete kan bidra till att besvara fyra grundläg-gande frågor. Dessa frågor motsvarar stadierna iSARA-processen:

• Scanning – Vilket är problemet?

• Analys – Vad orsakar problemet?

• Åtgärd – Vad bör man göra åt problemet?

• Utvärdering – Har de åtgärder som vidtagitsåstadkommit en minskning av problemet?

Dessa är allmänna frågor som kan göras mer specifikaberoende på vilken situation som granskas. De boendepå en plats kan till exempel klaga på oljud sent på nat-ten och att deras gata är nedskräpad. I stället för denallmänna scanningfrågan kan några specifika frågorställas: Är oljudet sent på natten och skräpet som störde boende återkommande företeelser? När och varinträffar det? Vilka störs? Är dessa klagomål symptompå ett större problem? I detta exempel krävs alltså attflera mer specifika frågor besvaras för att kunna be-svara den allmänna frågan.

sid 120

1. Vilket är problemet?

A. Välj en stomme/struktur – t.ex. de elementsom ingår i en problemdefinition

B. Systematisk beskrivning av fakta beträffandeproblemtyp och förekomst• Trend för brotten eller ordningsstörningarna

över tid• Geografisk analys och oroshärdar• Typer av skador• Kategorier av personer som löper störst risk

att skadas• Belägg från andra distrikt och områden

C. Förutsättningar för analys och problemlösningi samarbete• Frågor som behöver besvaras• Samarbetspartners som bör medverka

D. Sammanfattning

2. Vad orsakar problemet?

A. Välj en stomme/struktur – t.ex. problem-analystriangeln.

B. Systematisk beskrivning av problemet sombesvarar följande frågor• Är detta ett gammalt eller nytt problem?• Vad sammanför brottslingar och brotts-

objekt på samma plats? • Vad gör de där? • Varför gör andra inget för att förhindra

dessa sammanträffanden?

C. Slutsatser beträffande generella åtgärder på grundval av tillgänglig kunskap• Brottslingarnas tillträde eller kontroll• Brottsobjektens uppträdande eller skydd• Tillträde till och ledning av anläggningar

D. Sammanfattning

Fyra dispositioner för en framställning

Din första uppgift när det gäller att göra en sam-manhängande framställning är att besluta vilka frågordu behöver besvara. Därefter bör du försöka strukture-ra din framställning utifrån de grundläggande teoriernaoch metoderna som beskrivs i handboken (till exempelbrottstriangeln eller 80–20-regeln). Dessa utgör enstomme. En stomme fungerar som en allmän struktursom du använder för att sammanlänka de olika samver-kande faktorerna som orsakar ett problem. Ditt val avstomme beror på vilket problemet är, vilka resultat dukommit fram till och beslutsfattarnas behov. Försäkradig om att det finns en logisk tråd från den grundläg-gande frågan, genom stommen och resultaten fram tillsvaren. Kontrollera att logiken inte brister. Gör nu endisposition över framställningen. Det finns fyra grund-läggande dispositioner som kan vara en utgångspunkt iditt arbete. Detaljerna i framställningen kommer attbero på ditt problem.

Du behöver inte hålla dig strikt till dessa disposi-tioner, utan anpassa dem till den tid du har till ditt för-fogande och, framför allt, till det som ditt auditoriumvill få veta. Försök förutsäga deras frågor och modi-fiera dispositionen efter det. Även om vi har använtsamma tekniska termer som i handboken i övrigt i dis-positionerna, kan du behöva använda ett vardagligarespråk i din presentation. Om ditt auditorium inte redanär insatt i problemanalysens terminologi, bör du an-vända denna terminologi sparsamt eller inte alls om du kan undvika det.

sid 121

3. Vad bör man göra åt problemet?

A. Organisera en stomme/struktur för åtgärder – baserad på slutsatser på grundval av analysen:• Brottslingar• Brottsobjekt (egendom/brottsoffer)• Platser

B. Systematisk beskrivning av vad åtgärdernaavses åstadkomma• Öka risken eller ansträngningen• Minska belöningen, minska provokationer

eller ursäkter• Vem skall utföra åtgärderna, när och var?• Ytterligare resurser som krävs

C. Slutsatser och förväntade resultat • Direkta resultat• Omfördelning• Fördelsspridning• Andra sidoeffekter• Hur utvärderingen bör genomföras

D. Sammanfattning

4. Har åtgärderna åstadkommit att problemetminskat?

A. Organisera en stomme/struktur – Varför förväntades åtgärderna vara effektiva?

B. Systematisk beskrivning av utvärderingen:• Genomfördes åtgärderna enligt planerna?• Förändrades problemet?• Varför är det sannolikt att åtgärden är en

direkt orsak till förändringen?• Omfattningen av omfördelning, fördels-

spridning och andra sidoeffekter

C. Slutsatser beträffande ytterligare åtgärder:• Är denna problemlösning fullständig?• Vilka ytterligare åtgärder krävs?• Bör ytterligare analys genomföras och

åtgärder ändras?

D. Sammanfattning


50. Gör tydliga kartor

Problemlösningskartor tjänar fyra viktiga syften:1. De visar var problemen finns (viktigt under scan-

ningen och tidigt under analysen). 2. De är en hjälp vid testning av hypoteser beträffande

problem (viktigt under analysen).3. De visar hur problem hanteras (viktigt under

åtgärdsfasen och tidigt under utvärderingen).4. De visar förändringar i problemet (viktigt för

utvärderingen).

Vi kommer först att illustrera syftena 1, 3 och 4 medtvå kartor och sedan illustrera syfte 2 med en tredjekarta.

Figur 26 visar var inbrott i butiker äger rum (förstasyftet). Inbrotten drabbar båda sidor av cirka 800 meterav Battersby Road, med start vid Sophie River, menproblemet är störst vid två gatusektioner mitt påBattersby Road. Den utdragna ellipsen anger att pro-

blemets axel är Battersby Road och att problemet intesträcker sig så långt in i de omgivande områdena.Färgskalan visar problemets intensitet. Skalangivelsenlängst ner på kartan hjälper till att bedöma avståndenoch därmed problemets storlek. Pilen på kartan pekarmot norr. Kartan visar hur problemet förhåller sig tillvägarna och floden. De enda vägar som har namngivitsär de som behövs för att förstå problemets lokalisering.Hur mycket du märker ut beror på lokalkunskapen hosdem som skall se kartan och problemets natur. Senarekommer vi att se varför ytterligare två gator skulle haangetts.

Den grå rektangeln på figur 27 längs BattersbyRoad utvisar ett område där handlarna har gått sammanför att bemästra problemet med inbrott. En mer detalje-rad karta skulle kunna visa varje butik som deltar isamarbetet genom en särskild färgkod. Det skullekunna visa var ytterligare ansträngningar behövs, omde platser där de minst involverade butikerna finnsmotsvarar resten av problemet (tredje syftet).

Oroshärdarna på figur 27 visar återstoden av pro-blemet efter att åtgärder vidtagits. En jämförelse avfigur 27 med figur 26 ger en indikation på hur proble-met har förändrats (fjärde syftet). Det har krympt tillett område på omkring 400 meter av Battersby Roadoch problemets intensitet har minskat, eftersom det nu

sid 122

Figur 26: Var finns inbrottsproblemet? Figur 27: Utvärdering av åtgärderna mot inbrottsproblemet.

inte finns några mörkfärgade platser i oroshärden.Problemet kan också delvis ha omfördelats till kors-ningen mellan Young’s Road och Crowley Street.Observera att dessa två gator inte hade markerats påfigur 26, eftersom de inte hade någon uppenbar kopp-ling till problemet.

”Före och efter-kartor” är otillräckliga för att kon-statera om en åtgärd orsakat förändringar, men tillsam-mans med ytterligare information kan de utgöra över-tygande argument. I detta exempel kan data som visaratt brottslingar som förknippats med oroshärden påBattersby Road nu finns vid den nya oroshärden påandra sidan älven (där de inte fanns tidigare) fungerasom stöd för hypotesen om omfördelning. I avsaknadav annan information har omfördelningshypotesen intestörre trovärdighet än hypotesen att den nya oroshärdenuppstått oberoende av åtgärderna.

Det är viktigt att kartorna beträffande situationenföre och efter att en åtgärd vidtagits görs på sammasätt (storlek, skala, riktning, mätning av probleminten-sitet osv.) så att varje förändring kan länkas till proble-met. Om figur 26 och 27 skall användas tillsammans isamma presentation skall de ha samma gator utmärkta.

Figur 28 testar problemplatsers anknytning tillandra egenskaper (andra syftet). Det är en karta överdet krogvåld, som nämndes i steg 19, de åtta krogarna i ett område i ett polisdistrikt. Siffrorna inom cirklarnaanger antalet misshandelsfall som kan knytas till varjekrog. De röda cirklarna anger de mest utsatta krogarnaoch de gröna cirklarna de minst utsatta. Tre krogar medstor risk för våldshändelser finns på Dorcus Hill ochen fjärde mindre än 800 meter bort. Samtliga fyra kro-gar finns på den östra sidan av floden och järnvägen.

Denna karta ger upphov till två möjliga hypoteser.”Riskkrogars” anknytning till huvudvägar verkarogrundad, eftersom samtliga krogar med låg våldsfre-kvens också finns vid huvudvägar. Riskkrogarna kaninte sägas ha en tydlig anknytning till området DorcusHill. En av krogarna med låg risk är lokaliserad blandriskkrogarna. Det finns även två andra krogar med lågrisk inom 1600 meter från de riskkrogarna. Det indike-rar att grannskapets påverkan inte är absolut och attplatsspecifika omständigheter bör undersökas. En pro-blemlösare bör undersöka vad som skyddar krogarnamed låg risk och vad som underlättar våld på riskkro-garna.

Hur användbara kartor än är berättar de inte helahistorien. Sådan aspekter av ett problem som inte ärgeografiska kan inte visas på kartor. Av den anled-ningen är kartor ofta en del av en presentation, menutgör sällan hela presentationen.

Gör användbara kartor

1. Gör enkla kartor. Utelämna allt som inte bidrar till enförståelse av problemet.

2. Inkludera alltid en skalangivelse och kompassriktning(vanligtvis är norr uppåt).

3. Använd en illustrativ gradering för att visa oroshärdarsintensitet, till exempel med färger som blir allt varmare(gult till rött) efter hand som problemet blir värre.

4. Ange den korrekta storleksordningen för en brottskon-centration: punkter för platser (och ibland brottsoffer),linjer för koncentrationer längs gator och trafikleder och ringa in bostadsområden och liknande.

5. Undvik grafik som drar mer uppmärksamhet till självagrafiken än den information som skall visas. Läsarenskall inte behöva fråga om vilka tekniker som används,utan bara om problemet.

6. Använd tabeller och figurer tillsammans med kartor.

sid 123

Ytterligare läsningMark Monmonier (1993). Mapping it Out: Expository Cartography

for the Humanities and the Social Sciences. Chicago:University of Chicago Press.

Figur 28: Krogar med hög respektive låg brottslighet.


51. Använd enkla tabeller

Tabeller är effektiva verktyg när det gäller att förmedlainformation om de görs enkla, men det är ofta svårt.Den programvara som används för att göra tabeller lägger till onödiga och distraherande extraeffekter – de rader och rubriker som används för att förklarainformationen.

Antag att du försöker visa att ölstölder i butikerunderlättas genom det sätt som ölen exponeras på ibutiken. Vissa butiker placerar ölen nära ingången ochandra längst in i butiken. Du försöker visa att det före-kommer färre stölder av öl, om ölen placeras längst in ibutiken än om den finns vid ingången. Tabell 13 mot-verkar sitt syfte. Informationen har ställts upp illa ochuppställningen är distraherande.

I tabell 14 har informationen ställts upp korrekt.Procenttalen, som är den viktiga informationen, har fåtten central placering. Eftersom de enskilda siffrornainte visar huvudinformationen, men kan vara intressan-ta för den som vill studera dem närmare, har de marke-rats som underordnad information genom att de place-rats inom parenteser.

När man undersöker ett förhållande där en faktorkan vara orsak till en annan faktor är det bäst att pla-cera orsaksfaktorn i en kolumn och använda procent-värden för varje kolumn. Jämförelser görs sedan överraden. Här ser vi omedelbart att 29 procent av butiker-na med exponering nära ingången inte hade några stöl-der jämfört med nästan 83 procent av butikerna medexponering längst in i butiken. Å andra sidan hade näs-

tan 46 procent av butiker med exponering nära ingång-en tre eller fler stölder, men det hade ingen av de andrabutikerna.

Tabell 14 är enklare. Den feta ramen har tagits bortoch ersatts av tunna linjer. Inom ramen skiljer den endaåterstående linjen rubriken från innehållet. I stället förlinjer används utrymmet för att leda läsaren över ra-derna och ner längs kolumnerna. Genom att informeraläsaren i rubriken om att de viktiga siffrorna är pro-centsatserna (och att antalet anges inom parentes)behövs det ingen procentsymbol i varje cell. Enbartkolumnen för summan återstår. Den visar läsaren attden viktiga siffran summeras vertikalt. Slutligen haralla procentvärden avrundats till en decimal så attkolumnsiffrorna hamnar i linje vilket underlättar tolk-ningen. Med dessa förändringar är det mesta av inne-hållet i tabellen rena data i stället för extraeffekter.

Ett problem har ofta flera orsaker. Även om tabel-ler med ett stort antal orsaker kan göras, blir de svår-lästa om antalet orsaker är fler än två. De grundläg-gande principerna för tabeller förblir desamma:

• Alla orsaker ställs upp i samma riktning (vanligtvisi kolumner).

• Summeringar följer de orsakande faktorernasriktning.

• Jämförelse av orsaker går i motsatt riktning (rader,om orsaker visas i kolumner).

Tabell 15 är en tredimensionell tabell (de tidigaretabellerna är tvådimensionella). Tabell 15 besvarar frå-gan: Är sambandet mellan platsen för exponering ochstölder olika för två olika butikskedjor (Roberts ochBolgers). Svaret kan ses direkt; det är ingen skillnad.Det är samma grundläggande mönster för de bådabutikskedjorna som vi såg i tabell 14. I båda fallensummerar vi kolumnerna och jämför exponering näraingången med exponering längst in i butiken. Jäm-förelsen tyder på att butiker som placerar öl längst in ibutiken kommer att drabbas av färre stölder.

sid 124

Tabell 13: Plats och stöld av öl i procent (antal inom parentes) (juni).

Plats för exponering

Antal stölder Vid ingången Längst in i butiken Totalt

0 17,5 % (7) 82,5 % (33) 100 (40)

1–2 46,15 % (6) 53,85 % (7) 100 (13)

3 eller fler 100 % (11) 0 % (0) 100 (11)

Totalt 37,5 % (24) 62,5 % (40) 100 (64)

I tabell 15 är butikstypen konstant. Andra faktorerkan också hållas konstanta om det bedöms vara viktigt.Vi kan till exempel gruppera butikerna efter storlek –liten, mellanstor och stor – och separat analysera sam-bandet mellan exponeringsplats och stöld för varjestorlekskategori. Detta skulle kräva tre fält, men iövrigt gäller samma principer.

Observera flera andra utmärkande drag i tabell 15:

• Om man lägger till antalssiffrorna (inom parentes) i cellerna för Roberts butiker till antalssiffrorna imotsvarande celler för Bolgers butiker får manfram siffrorna i tabell 14. Med andra ord är tabell14 en sammanfattning av tabell 15. Det betyderockså att du inte kan gå i andra riktningen: att här-leda tabell 15 från tabell 14.

• Eftersom tabell 15 innehåller två möjliga orsakertill problemet har vi dragit en vertikal linje somriktar uppmärksamhet till de två typerna av butiker.

• Radrubrikerna gäller båda butikstyperna, så debehöver inte upprepas. Eftersom procenttalenavrundas kan summan ibland bli mer än 100. I vissa fall kan summan vara under 100, vanligtvis99,9. Sådana små avvikelser spelar sällan någonroll.

Om du ofta gör samma tabeller för samma besluts-fattare skall du visa dem flera olika tabellformat medsamma data. Fastställ vilket format som de anser ärmest effektivt och använd sedan det som standard-format.

sid 125

Tabell 14: Butiker med rapporterade stölder av öl i procent (antal inom parentes).

Plats för exponering

Stölder under juni Vid ingången Längst in i butiken

0 29,2 (7) 82,5 (33)

1–2 25,0 (6) 29,2 (7)

3 eller fler 45,8 (11) 0,0 (0)

Totalt 100,0 (24) 100,1 (40)

Tabell 15: Butiker med anmälda stölder av öl, efter butikskedja, i procent (antal inom parentes).

Roberts Bolgers

Stölder under juni Vid ingången Längst in Vid ingången Längst ini butiken i butiken i butiken i butiken

0 30,8 (4) 84,2 (16) 27,3 (3) 81,0 (17)

1–2 23,1 (3) 15,8 (3) 27,3 (3) 19,0 (4)

3 eller fler 46,2 (6) 0,0 (0) 45,5 (5) 0,0 (0)

Totalt 100,1 (13) 100,0 (19) 100,1 (11) 100,0 (21)


52. Använd enkla figurer

Liksom tabeller och kartor är figurer och diagram etteffektivt verktyg för att förmedla information, menendast om de är enkla. Alla figurer består av två delar– ”förpackning” och innehåll. Innehållet är den infor-mation som du vill förmedla till andra. Syftet med för-packningen är att försäkra att innehållet kan förklarassnabbt, enkelt och korrekt. Enkelhet innebär så lite förpackning som möjligt. Det vanligaste misstaget äratt lägga till delar som stör budskapet. Vi illustrerar detmed ett exempel på en dåligt utformad figur. Sedanvisar vi hur figurer kan bli mer slagkraftiga när de görsenklare.

Figur 29 visar ett cirkeldiagram som har gjorts föratt visa hur inbrottstjuvar tagit sig in i bostäder. Dentredimensionella framställningen förvränger budskapet.Som vi kommer att se senare är dörrar det största pro-blemet och på fjärde plats kommer fönster på baksidanav hus (efter andra platser för inbrott). Den tredimen-sionella effekten överdriver betydelsen av de delar somvisas främst, medan de bakre delarna får mindre bety-delse än de faktiskt har. Det enda värdet med ett cirkel-diagram är att det visar hur de olika delarna förhållersig till helheten. Detta värde går förlorat när man an-vänder sig av en tredimensionell framställning. Skugg-ningar och mönster av olika slag måste användas föratt visa de sex kategorierna. Det gör bilden rörigare.

Figur 30 visar den förvrängning som tredimensio-nella effekter kan orsaka i ett stapeldiagram. Det ärsvårt att jämföra höjden på staplarna eftersom manmåste välja mellan att jämföra framkanten eller bak-

kanten på staplarna. Tredimensionell framställning böraldrig användas.

Tabellen har ett antal andra funktioner som gör densvåranvänd: skuggning av ytor som ger kontrast mellanstaplarna och bakgrunden, onödiga stapelrubriker ochsiffror vid den vertikala axeln samt distraherande hori-sontella linjer. En ram omkring illustrationen är över-flödig.

Det enkla stapeldiagrammet i figur 31 kommunice-rar informationen mycket effektivt, eftersom alla deförvirrande detaljerna i figur 30 har tagits bort. Vi togäven bort den horisontella axeln. Om vi skulle vilja attvarje stapel skulle visa den exakta procentangivelsenkan vi ange den på toppen av varje stapel. Men i så fallbör vi ta bort den vertikala axeln, eftersom den för-medlar samma information.

Dessutom har informationen omplacerats i figur31. I stället för antal inbrott visar tabellen andelen avdet totala antalet (i procent). Det förmedlar två saker:vilka metoder som förekommer oftare och vilken andelav det totala antalet som varje metod svarar för. Om dubehöver visa den relativa andelen av en helhet skall duanvända stapeldiagram med procentangivelse hellre änett cirkeldiagram.

En annan funktion i figur 31 är att kategorierna hararrangerats i en meningsfull ordning: från mest tillminst. Det visar vart uppmärksamheten bör inriktas. En meningsfull ordning är svår att förmedla i ett cir-keldiagram, eftersom det inte har någon egentlig bör-jan eller något egentligt slut. Det finns verkligen ingetbehov av att använda cirkeldiagram, när ett stapeldia-gram kan förmedla information bättre. När du har datasom indelats i kategorier är det enkelt och effektivt attanvända stapeldiagram.

sid 126

Figur 29: Inbrottsväg.

Figur 30: Inbrottsväg.

Glöm inte figurrubriken. I figur 31 visar rubrikenhuvudbudskapet direkt. Det är inte bara mer intressantän ”Inbrottsmetoder”, utan det gör också att man intekan missförstå. Kort sagt förmedlar figur 31 ett full-ständigt budskap. Läsaren kan se poängen direkt, utannågon ytterligare text.

Figur 32 visar ett linjediagram. Sådana användsoftast för att visa utvecklingen över tid. I figur 32sträcker sig informationen över sex månader. Punkter-na symboliserar inbrottsantalet och linjen anger ettkontinuerligt sammanhang över tid. Den vertikalaaxeln visar antalet inbrott. Om dessa uppgifter fanns ien rapport skulle vi förvänta oss att texten anger attsiffrorna är antal snarare än frekvenser. Normalt bör dusätta en rubrik på den vertikala axeln så att figuren för-medlar all information.

Om du föredrar att visa antalet händelser undervarje tidsperiod kan du markera punkterna, men ta i såfall bort den vertikala axeln eftersom den då är över-flödig. Men var försiktig. Sifferangivelser vid varje tidpunkt kan göra en figur svårläst. Om flera grafervisas i samma figur (till exempel trenden för inbrott förflera polisdistrikt) skall du se till att de olika linjerna ärtydligt markerade och enkelt kan skiljas åt i tabellen.

Skapa effektiva figurer

De skall vara enkla. Använd inte komplicerade uppställningar.

Använd inte effekter, som tredimensionella.

Undvik cirkeldiagram.

Använd stapeldiagram för data som indelas i kategorier.

Använd kurvor för trender över tid.

Använd rubriker effektivt.

Välj huvudrubrik omsorgsfullt.

Figurerna skall kunna stå för sig själva, utan någon förklarande text.

sid 127

Figur 31: Dörrarna är problemet.

Figur 32: Nedgång i bostadsinbrott.


53. Gör slagkraftiga presentationer

En presentation bör börja med en grundläggande fråga, fortsätta med resultat med utgångspunkt från enstomme och sluta med specifika slutsatser (steg 49).Grafiskt material bör förberedas enligt riktlinjerna isteg 50 till 52. Din presentation bör gå ut på att besva-ra specifika frågor som kommer att underlätta besluts-fattandet och den bör bestå av:

• En uppsättning bilder som anknyter till din fram-ställning.

• En grafisk grundtanke eller en översiktsbild somhåller ditt auditorium fokuserat på framställningen.

Figur 33 visar en presentation av analysresultat. Pre-sentatören, inspektör Smith, har två mål. Det första äratt besvara frågan: ”Vad orsakar detta problem?” Detandra är att starta en diskussion om möjliga åtgärder.Den första bilden ställer frågan (och introducerar pre-sentatören). Denna och bild 2 till 4 utgör introduktio-nen. Bild 2 sammanfattar några redan överenskomnapunkter som ligger till grund för det som följer. Bild 3ger en översikt över presentationen och bild 4 sam-manfattar datainsamlingen.

Stommen eller utgångspunkten presenteras i denfemte bilden. Inspektör Smith använder brottstriangeln.

sid 128

Figur 33: Bilder till en hypotetisk presentation.

Alla resultat som återges kommer att länkas till dennatriangel (observera att detta bara fungerar om Smithslyssnare redan är insatta i hur triangeln används. Omde inte är det bör Smith välja en annan stomme attbygga presentationen på.) För att stärka sitt budskapoch för att auditoriet inte skall tappa tråden, återknyterinspektör Smith till triangeln under hela presentationenav resultaten, med små men viktiga modifikationer:den skuggade sidan och färgerna ändras efter hand sombilderna byter brottsobjekt och beskyddare, till platseroch platsansvariga och till brottslingar och övervakare.Den cirkulära pilen i bild 5 anger den moturs ordning ivilken inspektör Smith kommer att presentera resulta-ten. I bilden har inspektör Smith samtidigt beskrivitstommen och gett en översikt över huvudresultaten.

Bilderna 6 till 13 presenterar tabeller, figurer ochkartor som informerar auditoriet om de delar sombeskrivs i stommen. Ett stapeldiagram kanske visaråtgärder som kan vidtas för att skydda brottsobjekt. En karta kanske visar de platser där ett problem före-kommer ofta som en kontrast till platser där det inteförekommer alls. Fotografier kan visa speciellt viktigaegenskaper hos dessa platser. En tabell kan visa hurofta brottslingar grips.

Bild 14 sammanfattar dessa resultat. Här visas tri-angelns alla sidor skuggade för att betona att de en-skilda resultaten utgör delar av en större helhet. Desista bilderna visar olika lämpliga åtgärder som pågrundval av resultaten skulle kunna användas för attkomma till rätta med problemet och vilka åtgärder sominte är lämpliga. Även om inspektör Smith ger sin åsiktsom expert är det beslutsfattarna som har sista ordet ifrågan. Avsikten med de sista bilderna är därför attinleda en diskussion som baseras på de presenteraderesultaten.

Det är viktigt att hålla lyssnarna fokuserade på hel-heten så att de inte tappar tråden och förlorar sig idetaljerna. Två metoder för att åstadkomma detta är attanvända ett genomgående tema (som triangeln i bilden)eller en återkommande översiktsbild. När man använ-der en översiktsbild visas den före varje nytt ämne. Detnya ämne som skall presenteras är framhävt på över-sikten och övriga ämnen är nedtonade. I inspektörSmiths presentation skulle översiktsbilden visas fyragånger – före varje huvudämne.

Utskrifter av dina bilder är mycket bra att ha tillhands, men det finns vissa begränsningar. Du kanmycket enklare göra ändringar i sista minuten i bild-erna än i utskrifterna. Om du gör ändringar i sistaminuten kommer utskrifterna inte att stämma överenshelt med bilderna. Färgbilder är ofta inte läsliga när defotokopieras i svartvitt. Om du använder PowerPointkan du skriva ut bilderna i svart och vitt.

De flesta beslutsfattare är inte lika intresserade somdu av vilka metoder som du använt vid analysen avproblemet. Du skall därför inte lägga ner så mycket tidpå att beskriva dina metoder, såvida inte det är syftetmed presentationen. Sammanfatta i stället det viktigaste(bild 4). Du kan förbereda särskilda bilder som visardina metoder för att ha i beredskap om du får frågorom dem. De kan utgöra en separat bildvisning, kom-pletterande utskrifter eller fylla någon annan funktion.

sid 129

Ytterligare läsningRand ‘Guidelines for Preparing Briefings’. Hämta från:

www.rand.org/publications/CP/CP269/CP269.pdf


54. Bli en god presentatör

Nu för tiden krävs det allt oftare presentationer ochpresentationsfärdigheter blir nästan lika viktigt som attkunna skriva väl. Nyckeln till en bra presentation är attförbereda sig grundligt.

FörberedelseFörsök dig aldrig på improvisation. Grundlig förbere-delse hjälper dig hålla nerverna under kontroll.Se till att:1. Du kan ditt ämne.2. Du vet vem du skall tala till (och även vilka andra

som skall göra presentationer).3. Du vet hur mycket tid du har på dig.4. Du har förberett dig så att du skall bli klar några

minuter tidigare än beräknat (men utnyttja hela den tillgängliga tiden om du behöver).

5. Du tränar på presentationen (och tar tid på den). 6. Du tränar flera gånger, om du behöver det.

Kontrollera lokalen dagen för presentationen1. Finns den utrustning du behöver på plats?

– Blädderblock– Skrivtavla – Kritor eller filtpennor – Projektor – Mikrofon – Laserpekare – Övrigt

2. Vet du hur utrustningen fungerar?3. Har du prövat att använda den?4. Vet du hur du skall tillkalla en tekniker?5. Vet du hur du dämpar belysningen?

Projektor1. Placera den i den position som är bäst för auditoriet

och dig själv.2. Se till att den inte skymmer sikten för filmduken.3. Skaffa hjälp med att byta bilder om det behövs.4. Försäkra dig om att texten på bilderna kan läsas

från sista raden i rummet.5. Dra för gardiner eller persienner om så krävs.

Presentationsstil1. Undvik att läsa från ditt manus (även om du har

delat ut en skriftlig version).2. Tala utifrån anteckningar (om du använder små

kort kommer du inte att tappa bort dig blandanteckningarna).

3. Börja artigt (tacka ordföranden, presentera digsjälv, hälsa på publiken osv.).

4. Om möjligt skall du stå upp och tala (det ger digbättre kontroll över auditoriet).

5. Under längre presentationer kan du variera vardu står (men gå inte omkring rastlöst).

6. Blockera inte åhörarnas sikt när du visar bilder.7. Se till att alla hör dig.8. Prata inte för snabbt (omkring 120 ord per

minut är lagom).9. Håll ögonkontakt med åhörarna (men inte med

bara en person!).10. Svara snabbt på frågor (eller besvara dem på

slutet).11. Försäkra dig om att utskrifterna är tydliga

(och att du har tillräckligt många).12. Sluta på utsatt tid.13. Försök ha trevligt!

sid 130

PowerPointPowerPoint och andra liknande program ger auditorietmöjlighet att få informationen samtidigt på två sätt:visuellt genom bilderna och genom din röst. Det ärdärför troligt att de kommer att förstå och komma ihågviktiga punkter. Den stora risken är att PowerPoint kanresultera i standardpresentationer som snabbt blir trå-kiga för avancerade åhörare.1. Läs inte upp texten på dina bilder – det du säger

skall inte bara vara en repetition av vad bildernavisar.

2. Titta på åhörarna – inte på dina bilder!3. Börja med rubriken på presentationen, ditt namn

och din roll (men inte dina kvalifikationer).4. Använd bara en typ av övergång mellan bilderna

under hela presentationen och använd en enkelövergång som inte distraherar auditoriet bort fråndina huvudpunkter.

Enskilda PowerPoint-bilder skall:1. Visa enbart en huvudpoäng.2. Visa tillräckligt med detaljer för att underbygga

huvudpoängen men inte fler.3. Inte använda distraherande ljudeffekter, animatio-

ner, teckensnitt eller övergångar.4. Ha mörk bakgrund (t.ex. mörkblå) och ljusa färger

för text (t.ex. gul).5. Ha stora tecken och kontrasterande färger

(inte färger som skär sig).6. Inte ha tunna linjer och bokstäver som kan vara

svåra att se mot bakgrunden. Det kan vara ett särskilt problem med tabeller och kartor.

7. Inte ha för mycket rött – du bör använda rött selektivt för att betona viktiga punkter.

8. Kompletteras med visuella framställningar hellre än ord när det är möjligt.

9. Ha tydliga och enkla kartor, figurer och tabeller.

10. Ha korta meningar i punktform, inte långa berättelser.

11. Ha punkter där varje punkt i en punktlista är relaterad till bildens huvudämne.

Till sist, var på den säkra sidan1. Undvik tekniska hjälpmedel som krånglar ofta

eller som du inte är förtrogen med.2. Ha en reservplan i händelse av fel på utrustning

eller programvara.3. Dela ut utskrifter av bilderna som komplement.

sid 131


55. Bidra till kunskaps-banken

Mycket av det vi vet om problem i dag var okänt för20 år sedan. Denna kunskapsutveckling beror till stordel på att poliser och forskare i Storbritannien, USAoch andra länder delar med sig av sina kunskaper. Steg49 till 52 beskriver hur man förmedlar kunskap tillbeslutsfattare inom polisorganisationen och ute i sam-hället. Du har också en plikt att bidra till utvecklingenav polisyrket genom att dela med dig av resultatet avditt arbete till andra utanför ditt lokala distrikt.

Det finns två sätt att informera dina kollegor. Detförsta sättet är genom skriftligt material. Det kan varapublicerade rapporter eller artiklar i tidningar och tid-skrifter. Det andra sättet är genom presentationer vidkonferenser och andra möten. Den mest effektiva stra-tegin för att förmedla information är att använda enkombination av dessa metoder.

Skriftliga rapporter kan tillhandahålla en mängddetaljerad och nyttig information som andra kan använ-da som referensmaterial. Det finns många sätt att spri-da skriftlig information på. Den kan göras tillgänglig iform av hämtbara filer på någon webbplats. Den kanpubliceras i branschtidningar. Kortare avsnitt som skri-vits för att fånga människors uppmärksamhet kanpubliceras i informationsblad och i andra tidskrifter.Om du kan uppmuntra någon professionell journalistatt skriva om dina ansträngningar kan det nå en ännubredare publik. Korta och mer lättillgängliga artiklarnår en bred publik, men innehåller mindre information.

Konferenser möjliggör direktkommunikation, frå-gor och svar samt diskussioner om den senaste utveck-lingen. Informella diskussioner är bra för utbyte avsynpunkter på idéer som ännu inte har utvecklats till-räckligt för att publiceras. De ger dig också möjlighetatt be kollegor om råd när det gäller svåra problem.

Storbritannien och USA håller årliga konferenserom problemorienterat polisarbete. Det finns också fleraandra poliskonferenser över hela världen, där du kanpresentera ny information om problemlösning.

Slutligen kan du också överväga att besöka konfe-renser för andra yrkesgrupper, speciellt om du har sam-arbetat med personer från andra yrkesområden. Denhuvudsakliga nackdelen med konferenser är denbegränsade tid som finns tillgänglig för att presentera

material, bristen på detaljerad dokumentation från democh det förhållandevis ringa antalet personer som del-tar i dem. Men deltagarna kan sprida information tilldem som inte är närvarande.

En bred förmedlingsstrategi bör inkludera följande:1. En teknisk rapport som kan hämtas från en lättill-

gänglig webbplats för dem som är intresserade avdetaljerna.

2. En eller flera korta artiklar i bransch- eller populär-tidskrifter eller tidningar, med hänvisning tillwebbplatsen, för en större publik med ett allmäntintresse.

3. En längre artikel i en branschtidning/tidskrift förkollegor och akademiker.

4. Minst en presentation på en konferens för en litenmen inflytelserik grupp kollegor.

Det är dessutom bra att skicka kopior av artiklar tillpersoner som är intresserade av det ämne du undersö-ker. Det sprider inte bara dina idéer utan gör också attdu kan be om råd om hur du kan förmedla dina idéertill andra. Kollegor är speciellt intresserade av:1. Upptäckt av nya problem eller förändringar av

gamla problem.2. Framsteg inom analytiska tekniker som gör att nya

frågor kan besvaras, eller att gamla frågor kanbesvaras mer exakt och med mindre felprocent.

3. Nya förebyggande åtgärder eller nya tillämpningarav gamla åtgärder.

4. Belägg för effektivitet, brist på effektivitet ellersidoeffekter av en åtgärd.

Var och ett av dessa ämnen kan skrivas som en fallstu-die av ditt specifika problem. Den grundläggande upp-läggningen av en bra fallstudie täcker fyra punkter:1. Missnöje med den tidigare situationen – varför

standardmetoden är otillräcklig under vissa omstän-digheter.

2. Sökande efter alternativ – hur en ny förståelse ellertillämpning upptäckts.

3. Fakta som stödjer alternativ – jämförelse mellangamla och nya metoder.

4. Slutsatser och implikationer – sammanfattning avvad personer bör ha i åtanke med avseende pådenna nya information.

Observera att denna översikt följer SARA-processen.Scanningen visar missnöje med en viss omständighet.Analysen är ett sökande efter en ny förståelse av pro-blemet. Åtgärderna kräver en systematisk jämförelsemellan alternativa metoder och val av ett nyttangreppssätt. Utvärderingen sammanfattar vad man harlärt sig av erfarenheten.

sid 132

Tablån nedan visar hur denna översikt kan använ-das vid var och en av de fyra fallstudierna. Dessa typerav fallstudier kan kombineras, om så krävs. En ny tek-nik för problemanalys kan till exempel avslöja en nytyp av problem. I ett sådant fall kan de första två ty-perna av fallstudier kombineras. På liknande sätt kanen beskrivning av en ny åtgärd mot ett problem inklu-dera utvärderingsinformation och kombinerar därmedde sista två typerna av fallstudier. Andra kombinationerär också möjliga.

Fyra typer av fallstudier

Översikt 1. Nytt problem 2. Ny analysteknik 3. Ny åtgärd 4. Nya belägg för effektivitet

I. Missnöje Upptäckt av en Varför den gamla Varför den gamla Osäkerhet rörande åtgärdens onormal situation tekniken är begränsad åtgärden är begränsad effektivitet under

särskilda omständigheter

II. Sökande Utforskning av vad Hur den nya tekniken Hur den nya åtgärden Svårigheter med att utvärderasom är annorlunda upptäcktes upptäcktes åtgärden under dessa

omständigheter

III. Belägg Jämförelse av ett Systematisk jämförelse Systematisk jämförelse Utvärderingsmetoder somgammalt problem av gammal teknik med av en gammal åtgärd använts och resultaten med ett nytt problem ny teknik baserad på med en ny åtgärd av dem

målkriterier (objective baserad på målkriteriercriteria) (objective criteria)

IV. Slutsatser Vad detta innebär för Omständigheter när Omständigheter när en Omständigheter då enproblemlösningen ny teknik är speciellt ny åtgärd är speciellt åtgärd bör användas

användbar användbar och förväntat resultat

sid 133

Documents

Bli en problemlösande brottsanalytiker i 55 stegspvast.se/onewebmedia/55stepsSwedish.pdf · 2018-04-12 · brottsproblem utnyttjas kriminologi, ekonomi, psyko-logi, matematik, geografi,