GP 1990-04-08

Blücher sänks i Olslofjorden

9 april 1940

Sänkningen av kryssaren Blächer i Oslofjorden var Hitlers största

missräkning under "Operation Weserübung" . Och det var

norrmännens enda seger i det korta kriget.

Tyskarna hade inte räknat med de 50 år gamla kanonerna på

Oscarsborg.

När norrmännen förberedde sig för ett ryskt anfall i norr, kom tyskarna från andra hållet. Men

attacken mot Norge gick inte lika smärtfritt som Hitler tänkt sig. Bland annat led den tyska flottan

förluster som inte gick att reparera under hela kriget. Tyskland säkrar Norges neutralitet, hette det i

propagandan.

Två bomskott som blev två fullträffar. En i tornet.

Eldledningscentralen slogs ut, alla ledningar av vital betydelse

ödelades i kabeltrumman. Andra skottet träffade midskepps. Två

flygplan samt flygbensin och ammunitionsförråd exploderade i en

eldkaskad.

Efter de två kanonskotten började de landbaserade batterierna

ösa spränggranater över kryssaren varpå två torpeder avfyrades.

Ett ammunitionsförråd midskepps sprängdes. Fartyget lyftes som

av en jättehand en meter upp ur vattnet.

— Jag stod vid Moses, berättar Aage Jarskog. Jag var med och

sköt Blücher i sank tillsammans med mina kamrater. Och det är

jag stolt över.

Hans kollega och vän Lars Gjerberg var officer på Kopåsbatteriet:

— Vi avlossade ett drygt 30-tal 15-cm skott mot kryssaren. Inget

missade. Veteranerna berättar att de var fullständigt oförberedda

på krigets allvar när de tyska båtarna seglade in i Oslofjorden i

mörker och svår tjocka.

— Vi laddade och sköt som om det var övning. När vi såg eldhavet

från exploderande ammunitionslager och såg oljan som antändes

på vattnet och hörde de chockade och brännskadades förtvivlade

skrik på hjälp, först då förstod vi att kriget var över oss.

Överste Birger Eriksen vågade ta det fulla ansvaret. Han har

själv berättat i efterhand:

— Jag ställde mig så att alla skulle se kommendanten. Som en

symbol. Soldaterna skulle förstå att beslutet och ansvaret var

mitt eget och ingen annans.

Först när de hörde tonerna från skeppsmusikkåren mellan

explosionerna och ångestropen förstod överste Eriksen och alla

andra att det var ett tyskt fartyg de

Än i dag vaktar kanonerna på Oscarsborg infarten till Oslo.

Kommendörkapten Ragnar Thorvaldsen för befälet på

fästningen.

skjutit på. Den spelade "Deutschland, Deutschland über alles".

Tyska soldater har i en nyutkommen bok, De drog mot nord

beskrivit den 12 200 ton tunga Blüchers sista färd. Den hade en

besättning på 1 600 man plus ett okänt antal infanterister.

I officersmässarna firade man under kvällen och förnatten redan

segern. Det konsumerades whisky och det skålades och snapsades.

Flera officerare var berusade. Det räddade livet på en av bokens

berättare. Han skulle normalt, det vill säga om han varit nykter, ha

legat i sin egen hytt. Den blåstes ut vid första salvan mot Blücher. I

boken säger officeren att han vaknade när kryssaren skakades av

torpedträffarna.

"Kaos! Folk sökte täckning. Skydd. Granater exploderade. Våra

batterier sköt men utan eldledning. Bränder uppstod till synes

överallt. Ett inferno. Elektriska ledningar var ödelagda,

länspumparna obrukbara. Helvetet tycktes kommit över oss. Inne i

båten var det nattsvart. Flera skott stängdes. De skadades och

instängdas nödrop i dödsångest var fruktansvärt."

Det saknades räddningsvästar. Många chockade gav upp i det iskalla

vattnet Icke simkunniga höll sig fast i fartyget och drogs med ner

i djupet. Soldater dog till nationalsången, andra räddade livet.

Fruktansvärda scener utspelade sig i vattnet. Människor brändes till

döds i eldstormen på det oljehöljda vattnet.

Hus sattes i brand

På stränderna inne i Dröbak samlades lokalbefolkningen i täta led. Den

fick på parkettplats bevittna ett av andra världskrigets mest berömda

händelser: sänkningen av kryssaren Blücher. Ingen tänkte på riskerna.

Två kvinnor dödades och några hus sattes i brand av tysk eld. Det var

inte ofarligt att vara nyfiken.

Torpederna avfyrades klockan 04:40. Kampen var över 05:30.

Blücher drev redlöst och brinnande in mot Askholmen. Klockan 06:00

kom ordern: -- Överge fartyget! 22 minuter senare vände kryssaren

kölen i vädret och gick med fören nästan lodrätt ner i djupen. Cirka

1000 omkom och 1 400 räddades.

600 lik plockades upp på stränderna dagen efter. Förbrända kroppar i

flytvästar guppade i strömfårorna på fjorden.

Djävulshålet vid Dröbak krävde sin tribut. Amiralens halstarrighet

kostade liv och prestige. Skotten från Oscarsborg gav Norges kung och

regering chans att fly och organisera motståndet. Dessutom

räddades den norska guldreserven. En grym besvikelse för nazisterna.

Sänkningen av Blücher skulle naturligtvis hämnas. Den 10 april kom

tyska bombangrepp mot Oscarsborg. I sju, åtta timmar östes bomber

över fästningen. Inga allvarliga skador rapporterades. När den tyska

delegationen senare kom för att överta fästningen frågade den efter de

döda och sårade.

— Vi har inga. Det ligger en död sparv här. Bombanfallets enda

dödsoffer, replikerade Eriksen som också vägrade att hala den

tretungade norska flaggan.

— Den norske flag halas inte förrän jag sätter min fot i land i Dröbak,

sade han bestämt. Tyskarna respekterade den gamle krigaren. Och på

Oscarsborg vajade samtidigt en tysk flagga på en provisorisk stång och

den norska örlogsflaggan, som i dag finns i officersmässen på

Oscarsborg.

Birger Eriksen dog 1957. Han gravsattes först i Dröbak men flyttades

senare till krigshjältarnas hedersplats på Akershus.

Inför minnesdagen i morgon fejas och putsas det på Oscarsborg.

Kamratföreningen har samlat in över en halv miljon kronor till en

"flomlys"-anläggning. Oscarsborg skall den 9 april bada i ljus.

Och fästningen får besök av kung Olav, statsministern och

stortingspresidenten med flera prominenta gäster- En ny bautasten

invigs och markerar den dystra dagen när Norge härtogs av

nazisterna.

ESKADERN i angreppsgrupp 5 höll tiden. I nattmörkret och i tät,

mjölklik dimma stävade den tunga kryssaren Blücher med släckta

lanternor in genom Oslofjorden. I gryningen skulle Blücher

tillsammans med kryssarna Lutzov och Emden samt tre jagare anlöpa

Oslos hamn. Nålsögat, det så kallade Djävulshålet vid Dröbak återstod.

-- Oscarsborg är ett orkeslöst fort. Fästningen öppnar aldrig eld.

Några gamla utrangerade 1800-talskanoner hindrar oss inte, sade

amiralen Oscar Kummetz.

Men han hade gjort upp räkningen utan överste Birger Eriksen.

Fästningskommendanten stod på kommandoplatsen. I siluett mot

natthimlen, med ryggen rak som en fura. Högsta stridsberedskap var

intagen och närstridsvärnen besatta. Kanonerna var skarpladdade med

pansrade dödsbringande 28 cm spränggranater. Klart för eldgivning

på 14 hektometer. Överste Eriksen och hans garnison på fästningsön

Oscarsborg var beredda.

Det här var ingen övning.

Norska bevakningsfartyg skuggade den tyska eskadern - in genom

fjorden. Men ingen på Oscarsborg visste dess nationalitet.

Rapporterna talade om oinviterade krigsskepp. Konvojen närmade sig

Dröbak i sex knops fart. Spänningen ökade minut för minut. Genom

dimman trängde snart motorljudet från Blücher.

Eriksen ropade:

— Vent litt!

Det blev dödstyst runt kommandoplatsen och pjäserna, berättar i dag

gamla ärrade veteranen Aage Jarskog. Han fanns vid kanonen Moses.

Får ögonkontakt

— Översten stod stilla. Han stirrade ut mot sundet där han visste

att fartygen skulle komma. Han teg en lång stund.

Besinnade sig liksom

Order om fyr. Betydde det att han drog in Norge i ett förödande

skoningslöst krig? Lade han snaran om sin egen hals?

Skulle hans militära karriär sluta i vanära och fördömelse?

Degradering? Arkebusering?

Klockan 04:18 fick översten ögonkontakt med den fientliga styrkan.

Han såg i dimman ett jättefartygs mäktiga skrov dyka upp. Kryssaren

belystes från fartyg på landsidan. Sanningens ögonblick var nära.

— Överste Eriksen var just i detta ögonblick världens ensammaste

man. Han visste att han inledde en krigshandling, säger Aage Jarskog.

Birger Eriksen hade den 2 april tvingats avstå en kanonbesättning. Han

förfogade nu över endast en besättning. Den hade delats

upp på kanonerna Aron och Moses.

Rekryter som knappt sett ett gevär fick bli ammunitionshämtare.

Pjäserna och torpedbatteriet bemannades av elever från

befälsskolan som också fick rycka in på landsidan.

Så kom ordern pjäsbesättningarna vid de tysktillverkade Krupp-

kanonerna väntade på. Den gavs med distinkt röst. Utan darr eller

tvekan.

— Eldtillåtelse!

Klockan var 04:21. Ett historiskt ögonblick. De två tunga

artilleripjäserna avlossades samtidigt. Avståndsmätaren var trasig,

därför hade översten ändrat avståndet från 1 600 till 1 400 meter.

Men Blücher hade under kommendantens beslutsvånda närmat sig

fästningsön. Det faktiska avståndet var kortare. Projektilerna låg

rätt i sida men inte i höjd.

— Sett med en artillerists ögon var det egentligen två klara

bomskott. De gick på tok för högt. Avsikten var att träffa

B lücher i vatten l injen , berättar kommendörkapten

Magnar Thorva ldsen , Oscarsborgs nuvarande

kommendant . Granaterna sku l le passera högt över

målet . Men av en outgrundl ig tur och lycka , som styrda

av en högre makt , träffade skotten två av de v ita laste

delarna och högsta delarna på B lücher . De kunde inte

ha träffat bättre än de nu gjorde .

Norge har invaderats

Klockan 4:20 på morgonen den 9 april 1940 ställdes den norske

utrikesministern inför det faktum att hans land tagits av främmande

makt. I det ögonblicket var 58 tyska krigsfartyg med 8 850 elitsoldater

ombord på väg mot Oslo, Horten, Arendal, Egersund, Bergen,

Trondheim och Narvik. De skulle följas av fler. Hitlers Operation

Weserübung var igång. Danmark gav sig så gott som genast. Medan

norrmännen i all hast försökte organisera ett motstånd.

På Hotell Continental i Oslo låg Vidkun Quisling och sov. Innan dagen var

till ända hade han utsett sig själv till Norges nye statsminister.

SKYLTEN ÄR handtextad: "Trykk på knappen og du får höre

Quisling tale'". Och när man tryckt hörs den metalliska rösten eka

mot glasmontrarna i Hjemmefrontmuseet på Akershus i Oslo.

"Norske kvinner og men!", börjar den och fortsättningen är, en

presentation av den nya norska regeringen under 'Quislings ledning

samt en uppmaning att inte göra motstånd.

Talet kunde ursprungligen höras i norska radioapparater ett par

minuter över halv åtta kvällen den 9 april 1940. Det hade viss effekt.

Det ökade kampandan åtskilligt. Så ivriga blev norrmännen att slåss

mot Quisling att tyskarna tvingades avsätta honom sex dagar senare.

Hjemmefrontmuseet ligger bara ett stenkast från den plats där

Vidkun Quisling arkebuserades en regnig natt i oktober 1945.

Mellan talet och dödsskjutningen ligger fem svåra år för norrmännen.

De finns i siffror på museet: 366 stycken avrättade, totalt 1 038

dödade, varav 853 soldater och 185 civila, 658 politiska fångar, 40

000 i fängelse och 9 000 till tyska läger.

Hotell Continental

Det finns fler platser än Hjemmefrontmuseet där man kan komma lite

närmare det som hände här för 50 år sedan. Hotell Continental är ett

av dem

Vi tar in på detta ärevördiga hotell på Stortingsgata mitt emot

Nationaltheatret och stämmer träff med Hans Fredrik Dahl,

historiker och professor i masskommunikation vid Oslo universitet.

Hotell Continental var en central plats den 9 april med norska radion i

huset intill och den tyska spioncentralen, kamouflerad som en firma

för fryst fisk, på andra sidan gatan.

Hit hade Quisling förts av sina egna kvällen den 8 april för att vara i

säkerhet för norsk polis och vänsterfolk. Engelsmännen hade lagt ut

minor på norskt territorialvatten samma morgon och spärrat vägen för

tyska malmtransportfartyg. Det osade bränt. Norge kunde bli nästa

krigsskådeplats.

Han smög in på ett rum på tredje våningen som hans sekreterare

Franklin Knudsen beställt i sitt namn. Quisling gick genast och lade sig.

Han var febrig på grund av en envis njurinflammation.

Denna kväll var annars lugn i Oslo. Kung Haakon var visserligen

tillsammans med en grupp högre officerare på generalstabens

högkvarter på Akershus. Men det var bara för att lyssna på ett

föredrag om Lucullus under rubriken "Matbordet i det antika Rom".

De flesta osloborna gick och lade sig som vanligt för att orka upp till

arbetet klockan sju. Den 9 april var också en arbetsdag.

Vidkun Quisling

I otålig väntan

Men det fanns andra som inte gick till sängs. I fiskfirman på

Klingenbergsgata 7 var det full aktivitet hela natten. Och tidigt på

morgonen den 9 april, redan innan det första morgonljuset börjat

tränga fram, stod den tyske marinattachén i Norge

Richard Schreiber och Herr Reichsamtleiter Hans Wilhelm Scheidt,

på kajen nedanför nuvarande rådhuset och väntade.

De båda männen gick av och an och kastade otåliga blickar ut över

Oslofjorden. Det var något som inte stämde. Den de väntade kom

inte. Vad göra? De kom överens om att Schreiber skulle stå kvar och

vänta medan Scheidt gick upp till Hotell Continental ett par kvarter

därifrån för att söka upp Albert Viljam Hagelin, grosshandlare i

kaffe och te, Quislings partibroder och dennes introduktör till

nazitoppen i Berlin. Hagelin bodde sedan ett halvår på hotellet.

Snart fick de väntande veta varför planerna inte gått i lås.

Kryssaren Blücher hade sänkts av de 50 år gamla kanonerna på

Oscarsborg och några av de få överlevande höll som bäst på att dansa

nakna i ring runt, runt på Askholmarna för att överleva i den kyliga

morgonen. Därför korn de aldrig till Schreiber och Scheidt: den

tyska ledningen för operationerna i Östnorge, hela ledningen och

sambandsutrustningen för flottan samt musikkåren som skulle hålla

osloborna vid gott mod när deras stad besattes, hade stoppats i

Oslofjorden.

Quisling sov oroligt. Han och Knudsen, som sov på soffan, vaknade

klockan halv ett av ett flyglarm. Halv fem på morgonen kom det andra

larmet och nu kunde de se tyska flygplan stryka förbi, dock utan att

fälla bomber.

De steg upp och Knudsen fick låna Quislings rakhyvel. Någon frukost

fick de inte. Continental var det enda hotellet med eget skyddsrum

och där satt nu personalen, som för övrigt till stora delar strax skulle

bli uppsagd. Hotellägaren ville spara på utgifterna i orostider,

Så småningom upprättades kontakt mellan tyskarna, Hagelin och

Quisling. Ett större rum ordnades och under dagens lopp hade

hirdvakter från Nasjonal Samling posterats ut på hotellet.

Exakt hur det gick till när Quisling bildade regering har inte

fastställts. Det fanns folk i den tyska ledningen som var emot det

från första början och de som inte ens visste vem denne Quisling var

I Hitlers Tyskland fanns många stridande falanger. Det fanns till

exempel ett utrikesdepartement men också en utrikesavdelning inom

nazistpartiet.

Hitler härskade genom söndring. Den 9 april 1940 fanns

representanter för skilda intressen i Oslo.

Vid fem-tiden på eftermiddagen var det ändå klart att Quisling

skulle bilda regering. Han tog av sig sin kavaj och satte sig vid ett

skrivbord. På hotellets brevpapper skrev han ner sitt radiotal med

ministerlistan. Ett par timmar senare satt han i radiostudion i huset

bredvid. Klockan 19:32 ljöd major Vidkun Quislings stämma i

etern: "Norske kvinner og men!" • — Detta var i själva verket den

allra första mediala statskuppen, säger Hans Fredik Dahl när vi

sitter i en av skinnsofforna på Theatercafeen, en lokal som inte

förändrat sig mycket sedan 30-talet då Quisling ofta sågs här.

Den 9 april då Norge invaderades av tyska trupper sändes inga

nyheter i Norsk radio, fortsätter han. Däremot ett föredrag om

grönsaksodling. Quislings tal, som sändes en andra gång klockan tio

på kvällen, fick helt motsatt effekt än han tänkt sig. Det ökade

kampviljan i stället.

— Många har varit övertygade om att Quisling stämt träff med

tyskarna på Hotell Continental. Ingen har trott att det var en ren

slump att han befann sig just här, men det var det. Han hade heller

ingen kännedom om den tyska spioncentralen tvärs över gatan.

— NS hade vid den här tiden endast 850 medlemmar men de var

mycket aktiva. Det var en revolutionär kader. Men NS var inte så

enhetligt och uniformt som det tyska nazistpartiet. Det fanns djupa

sprickor i Nasjonal Samling med oenighet om förhållandet till

Tyskland och med en åtföljande landssvikardiskussion. Det fanns

till och med ett planlagt attentat mot Quisling.

Hans Fredrik Dahl har skrivit en bok om Quisling och nazisterna i

Norge som kommer nästa år. Det har framkommit mycket nytt

material de senaste åren. Tre stora arkiv har blivit tillgängliga,

däribland Quislinga privata arkiv som Dahl helt sensationellt fick

tips om av en privatperson. Quisling brände inte sina papper

eftersom han ansåg sig inte ha något att dölja.

Kämpade för sitt liv

— De senaste forskningsresultaten har varit kontroversiella med en

viss omvärdering av NS-anhängarna, berättar Dahl. Man skall komma

ihåg att Quisling är mer hatad än någon annan norrman. Allt som

skrivits tidigare om honom har varit kolossalt emotionellt laddat.

De flesta har använt processreferaten som huvudkälla, men de

måste läsas med stor skepsis. Quisling var stressad, han kämpade

för sitt liv.

— Med dagens mått var det ingen fair rättegång. Försvararen fick

inte se alla dokument i förväg och Quisling genomgick en

neurokirurgisk undersökning mitt under förhandlingarna som varade

i tio dagar. Kontrastvätska sprutades in i hans hjärna och man tog

ryggmärgsprov. Vissa dagar kunde han inte stå på sina egna ben.

Man ville veta om han hade någon neurologisk skada. Däremot

gjordes ingen sinnesundersökning eftersom man inte ville riskera

att han skulle bli straffriförklarad.

— Han visste själv att regimen var ett fiasko. Även om han i

början hade goda avsikter var han otvivelaktigt korrumperad mot

slutet av kriget. Han felbedömde effekten av sina handlingar. Fem

år vid makten försvagade hans omdöme.

— Vill ni se platsen där han avrättades?

Vi går ut på gatan. På andra sidan ligger Nationaltheatret. De spelar

Större kriger av Nordahl Grieg. Han hör också till historien om

Hotell Continental. Författaren och kommunisten som blev patriot

bodde här natten till den 9 april 1940. Också det en ren slump. Han

kom från beredskapen i Finnmark och var på väg till sin bror i

Bergen. Kvällen den åttonde satt han hemma hos teaterchefen

Hans Jacob Nilsen.

Han kom sent till hotellet. Quisling sov redan i sitt rum. Nordahl

Grieg hade fyra år tidigare skrivit boken Hvordan en forer blir till

som handlar om den norske fülhrern Vidkun Quisling.

Denne var inte ny på den politiska arenan. Historier om Quisling dök

upp redan kring 1930. Han var Nansens arvtagare. I Ryssland på 20-

talet hade han gjort ett gott arbete i Nansen-kommissionen för de

svältande flyktingarna. Han hade också gjort sig en rejäl hacka på

trävaruhandel i Moskva; det mesta förlorade han dock på

konstspekulationer

Quisling gick ut militärhögskolan med toppbetyg – ett

generalsämne. Han var försvarsminister i början på 30-talet. Han

var språkkunnig; talade engelska, franska, ryska med dialekter

flytande kunde även en del armeniska, kaukas och turkiska. Tyskan

var det sämre med men den fick han rika tillfällen att öva efter 9

april. Han hade tänkt dra sig tillbaka på sin fars tjänst som

sognepräst i Fyresdal; sann fosterlandsvän; blev sjuk av

hemlängtan bara han kände gödsellukt: "Jag har fattat en kärlek till

mitt land som är nästan obeskrivlig". 1933 bildade han sitt parti

Nasjonal Samling och quisslingar blev genast ett begrepp

Tysk soldat på post vid Oslofjorden 1940

När Nordahl Grieg såg en skymt av Quisling på hotellet på

förmiddagen den 9 april packade han genast sin väska.

Strax före klockan tre den regniga natten 24 oktober 1945 fördes

Quisling från cell nummer 34b på Möllergaten 19 till ett plank

framför en stenmur på Akershus fästning.

Han frågade sin fångvaktare om denne var nöjd med sin nya

elektriska rakapparat. Det var i stort allt han yttrade i denna stund.

Avrättningen var uppskjuten några timmar eftersom en dansk

observatör blivit försenad. Han ville se hur norrmännen gick till

väga. Dödsdomar var att vänta i Danmark också.

Tio man ur Hjemmefronten sköt Quisling. Några plockade upp

tomhylsorna som souvernirer. En ristade "En sista hälsning till

Quisling" i sin.

Några timmar efter hans avrättning låstes mannen, som legat på

soffan på Hotell Continental den där natten till den 9 april 1940, in i

Quislings cell med den obäddade sängen: Hans sekreterare Franklin

Knudsen.

Askan av Vidkun Quisling blev ut många år en ständig huvudvärk för

norska regeringen. Urnan förvarades polisen i många år innan änkan,

den r födda Maria, som fram till sin död levde bakom

mörkläggningsgardiner kriget i lägenheten på Erling Skjalgs gate,

fick hand om den.

Hon förbjöds dock att gravsätta Detta skedde inte förrän i

början på talet i Gjerpen nära Skien. Så spöklik är denne man för

det norska folket.

Och i natt går han igen.

PETER LEN

Om man frågar ungdomar i Norge om de vet vem Quisling var kan man

få svaret ” en fotbollspelare”. Här är en man som vet bättre;

professor Hans Fredrik Dahl. Till höger Quislings utkast till

radiotalet, skrivet på rummet på Hotell Continental.