Budens syfte

Budens syfte

Wednesday, October 20, 2010

Sammanfattning av de tio buden

Det dubbla kärleksbudetJesus sade:”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet.Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna." (Matt. 22:38-40)

Älska Herren din Gud

Älska din

nästa som dig

själv


Vad säger Gud om alla dessa bud?Svar:Så säger han: Jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd mot tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.

Vad betyder det?Svar:Gud hotar att straffa alla dem, som överträder dessa bud. Därför skall vi frukta för hans vrede och inte bryta mot hans bud. Men han lovar sin nåd och allt gott åt alla dem, som håller dessa bud. Därför skall vi älska honom, förtrösta på honom och gärna leva efter hans bud.

Luthers Lilla katekes


Gud kräver lydnad Gud är nitälskande och förväntar sig

att man lyder hans vilja.

Adam och Eva blev bestraffade för olydnad och hela människosläktet blev avskild från Gud som en följd av syndafallet.

Jesus visade på Guds nitälskan med orden, ”den som säger: 'du dåre', är skyldig och döms till det brinnande Gehenna” (Matt. 5:22).

Guds lag är inga ”idealparagrafer” som de kristna inte behöver bry sig om. För de som förkastar lagen (antinomister) är buden endast ideal utan verklig vikt.


Guds vilja innehåller lag och evangelium

Guds heliga lag Jesus säger att lagens

innehåll är att älska Gud och sin nästa

Lagen visar på kärlekens innehåll

Lagen är den kristnes vän, synden är fienden.

”Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.” Rom. 7:11-12.

Guds heliga evangelium Nådens kärna är förlåtelsen. Nåd = oförtjänt kärlek till oss

(A.R.M.O = Ansaitsematon Rakkaus Meidän Osaksemme)

Kristus uppfyllde lagens krav och skaffade med sitt heliga liv en rättfärdighet som håller i domen.

Med sin död på korset försonade han våra brott och synder.

Evangelium ger kraft att följa lagen.

Guds vilja för de kristna finns i de tio budorden.


Lagen är ingen frälsningsvägFör det i synd fallna och av arvssynden fördärvade människosläktet är det omöjligt att ens en sekund hålla lagen. ”Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt”. (Jak. 2:10)

Lagens uppgift är att ”fostra oss till Kristus”. Den kristne har genom lagen dött bort från

lagen (som frälsningsväg) och är förenad med Kristus och har i honom ett nytt liv. (Gal. 2:19).

”Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.” Gal. 3:24-26.


”Vi är inte under övervakaren”Gal. 3:24-26.

Galaterbrevet talar om två frälsningsvägar, lagens väg och trons väg. Lagens väg fostrar oss till att förtrösta på Kristus under hot av dom. När vi är i Kristus behöver vi inte längre försöka komma till himlen genom att uppfylla lagen utan genom att förtrösta i tro.

Detta betyder inte, att vi som troende inte behöver följa lagen. När psalmisten säger ”Ditt Ord är mina fötters lykta” så avses hela ordet, lag och evangelium.

Detta betyder inte, att vi inte skulle behöva läsa och lyssna till lagen.

Detta betyder inte, att lagen inte behöver predikas för kristna

Detta betyder, att lagen inte kan döma oss om vi förtröstar på Kristus.


Vi förkastar inte lagenApostlarna predikade lag och evangelium till de kristna”Fly bort från otukten!”. (1 Kor. 6:18.). ”Bli inte heller avgudadyrkare...” (1. Kor. 10:7), ”Låt oss inte heller begå otukt” (8), ”låt oss inte fresta Kristus,” (9), ”Knota inte heller” (10), ”fly bort från avgudadyrkan.” (14), ”Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.” (12) På Luthers tid lärde de som förkastade lagen (antinomisterna) att lagen inte längre hör till

kristna och de tillät inte att lagen predikades för kristna. Enligt dem så hörde lagen till domstolen. Den har inte längre någon andlig betydelse eftersom lagen var ett ”misslyckat försök från Guds sida att frälsa människan.”

Svärmeandarna å sin sida lärde att den Helige Ande undervisade de troende direkt utan yttre ord och undervisning. Därför ansåg de att man inte längre behövde undervisa om lagen för de kristna. Som en följd av detta så lämnade Bibelns undervisning i andra hand. Om ändå Anden undervisar alla så är Bibelns och predikanternas uppgift slut.

De kristna älskar att lyssna till lagen eftersom lagen är Guds vilja. Den som älskar Gud älskar hans vilja (”Jag vill göra det goda”, Rom 7). Det gör gott för gammeladam att repetera eftersom vi så lätt glömmer Guds vilja och uppfyller hellre våra egna förmildrade paragarfer. Guds lag är vid sidan av evangeliet den Helige Andes tal i oss och till oss.

Bibeln är den Helige Andes bok. Han styr oss i enlighet med Bibeln i våra hjärtan när vi läser och lyssningar till hans Ord. Hela ordet är ”mina fötters lykta”. (Ps 119:105)

Den Helige Ande undervisar oss Guds ord genom råd, undervisning och tillrättavisning i enlighet med de tio buden. Utan undervisning i lagen hade inte urförsamlingen överlevt, inte heller vi. Apostlarna brev är ett vittnesbörd om detta.

Sakligt sett så innebär Guds ords råd, undervisning och tillrättavisning samma sak som lagens tredje bruk i bekännelseskrifterna.


Lagens tre bruk (Bekännelseskrifterna)

1. Samhälleligt bruk: För att styra samhällets liv och funktion.

2. Teologiskt bruk: Den Helige Ande fostrar oss med hjälp av lagen till Kristus, tvingar oss att fly till Herrens försoningsblod och gåvorättfärdighetens beskydd.

3. ”Genom råd, undervisning och tillrättavisning” till de troende. Den Helige Ande använder lagen för att styra människan till ett kristligt liv. På detta sätt använde Paulus och de övriga apostlarna lagen i sin undervisning. För den kristne är förhållandet till lagen inte längre styrd av fruktan utan av kärlek eftersom Anden har gett den kristne en ny lydnad.

Vem skulle inte gärna lyssna och av hjärtat hålla en sådan lag efter att han har blivit förd till gemenskap med Kristus, Frälsaren!


Samma sak ännu en gångLagen är som en tygel åt de som handlar ogudaktigt. På samma sätt som Polisens närvaro sätter band på

tjuvar så sätter fruktan för det eviga straffet som hör till lagen band på vår ondska.

Lagen är en spegel Spegeln berättar för oss hurudana vi är. Samma sak

gäller lagen: ”Det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.” Rom 7:7.

Lagen är en regel Den visar för kristna vilka gärningar som är enligt Guds

vilja. T.ex. ”Fly bort från otukten!” 1 Kor. 6:18; ”I stället gör ni själva orätt och roffar åt er - och detta drabbar bröder. Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva!” 1. Kor. 6:8.


Bibliska exempel om förhållandet till lagen

Två bedjareFarisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. (Luk. 18:11-13)Farisen jämförde sig själv med andra människor.Publikanen jämförde sig med Guds Lag

Guds lag tystar munnen även på de troende! Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av - men inte inför Gud. (Rom. 4:2)


Bekännelseskrifterna om lagens bruk (I)

Frågan var en tvistefråga under reformationstiden på grund av antinomisterna som förkastade lagen. Den behandlas i Konkordieformeln.

1. Vi tro, lära och bekänna, att man med största omsorg må såsom ett klart ljus i kyrkan fasthålla åtskillnaden mellan lag och evangelium, varigenom, såsom den helige Paulus framhåller, Guds ord rätt delas.

2. Vi tro, lära och bekänna, att lagen egentligen är den gudomliga lära, som undervisar vad som är rätt och Gud behagligt, och som bestraffar vad som är synd och Guds vilja emot.

3. Allt, som bestraffar synden, hör därför till lagens predikan. 4. Evangeliet åter är egentligen en sådan lära, som undervisar om vad den människa bör

tro, som icke hållit lagen, utan är fördömd genom den, nämligen att Kristus sonat och betalt all synd och åt henne utan all hennes förtjänst förvärvat och vunnit syndernas förlåtelse, "rättfärdighet, som gäller inför Gud", och evigt liv.

”I enlighet med det sagda förkasta vi och anse det såsom oriktigt och skadligt, då man lär, att evangeliet egentligen skulle vara en bot- och straffpredikan och icke endast en nådepredikan. Härigenom göres nämligen evangeliet åter till en laglära, fördunklas den heliga Skrift och Kristi förtjänst, berövas de kristna den rätta trösten och öppnas åter dörren för påvedömet.”

Fortsättning, Lagens tredje bruk.


Om lagens tredje bruk Lagen har av tre orsaker givits åt människorna, nämligen för det första för att bevara en yttre

ordning gent emot den råa och ouppfostrade hopen, för det andra för att föra människorna till kännedom om sin synd och för det tredje för att giva dem, som blivit pånyttfödda, men vilka köttet ännu vidlåder, en säker regel, efter vilken de skola ställa och rätta sina liv.

Vad som hävdas och bejakasDen rätta kristna läran angående denna strid. 1. Vi tro, lära och bekänna, att ehuru de rätt troende och till Gud omvända människorna äro

genom Kristus befriade från lagens förbannelse och tvång, de dock icke därför är utan lag, utan de äro frälsta av Guds Son, för att de skola öva sig i lagen dag och natt, Psalt. 119. Så levde icke våra stamföräldrar före fallet utan lag, ty Guds lag var skriven i deras hjärtan, då de voro skapade till Guds avbild.

2. Vi tro, lära och bekänna, att lagens predikan bör med kraft drivas icke blott bland de icke troende och obotfärdiga, utan även bland de rätt troende och verkligen omvända, de pånyttfödda och genom tron rättfärdiggjorda.

fortsättning...

Bekännelseskrifterna om lagens bruk (II)


3. Ty ehuru de äro pånyttfödda och förnyade i sitt sinnes ande är denna pånyttfödelse och förnyelse likväl i detta livet icke fullkomlig, utan blott påbörjad, och de troende stå med sitt sinnes ande i ständig strid mot köttet, d.v.s. mot den fördärvade naturen, som vidlåder oss ända till döden. För denne gamle Adams skull, vilken ännu sitter kvar i människornas förstånd, vilja och alla krafter, är det – för att de icke av någon mänsklig religiös drift skola företaga sig godtyckliga och självvalda fromhetsövningar – synnerligen av nöden, att Herrens lag ständigt förelyser dem, ävensom att den gamle Adam icke brukar sin egen vilja, utan tvingas mot sin egen vilja genom lagens förmaning och hotelser och med straff och plågor att följa Anden och giva sig under dess lydnad, 1 Kor. 9; Rom. 6; Gal. 6; Psalt. 119; Hebr. 13

4. Beträffande skillnaden mellan lagens gärningar och Andens frukter tro, lära och bekänna vi, att de gärningar, som göras efter lagens föreskrift, så länge de äro och böra kallas lagens verk, som de framtvingas hos människorna genom hotelser om straff och Guds vrede.

fortsättning...

Bekännelseskrifterna om lagens bruk (III)


5. Andens frukter åter äro de verk, som Guds i de troende inneboende Ande verkar genom de pånyttfödda och som göras av de troende, i den mån de äro pånyttfödda, liksom om de icke visste om något bud, någon hotelse eller belöning. På detta sätt leva Guds barn i lagen och vandra efter Guds lag, vilken den helige Paulus i sina brev kallar "Kristi lag" och "lagen i min håg", och dock stå de "icke under lagen, utan under nåden". Rom. 7 och 8.

6. Sålunda är och förblir lagen både för de botfärdiga och de obotfärdiga, både för de pånyttfödda och de icke pånyttfödda en och samma lag, nämligen Guds oföränderliga vilja. Skillnaden, vad beträffar lydnaden för lagen, föreligger endast hos människorna. Den människa, som ännu icke är pånyttfödd (liksom den pånyttfödde till sin köttsliga sida), gör endast av tvång och motvilligt, vad lagen kräver av henne. Den troende människan åter gör, i den mån hon är pånyttfödd, utan tvång och med villig håg det, som intet lagens hot någonsin kan framtvinga hos henne.

Den falska motsatta läran. I enlighet med det sagda förkasta vi såsom skadlig och mot kristen tukt och sann

gudaktighet stridande villfarelse den läran, att lagen, förstådd på ovan angivet sätt, icke skulle predikas för de sant kristna och rätt troende, utan endast för de icke troende och de obotfärdiga.

Bekännelseskrifterna om lagens bruk (IV)


Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: "Abba! Fader!" Gal. 4:4-6.

Jesus uppfyllde lagen, han förkastade den inte

Bild: Jesus förs enligt lagen till templet.


Documents

Budens syfte