Charley Nilsson - Vindögatan 62vindogatan62.se/wp-content/uploads/2011/06/Man-har... · Nils Nilsson 1872 Holma, Höör 1930 Tollerup, Höör Amanda Ander sdotter 1878 Mjölkalånga,

Man har ju lite minnen 1

Man har ju lite minnenSläktingar och annat folk

genom två sekler

Charley Nilsson

2 Man har ju lite minnen

34

567

1933

4344455759

6971757983

878999

107

109111113121125

PrologKartskiss

Från hjärtat av Skåne

Översikt släkten NilssonGatehusfolk, åbor och torpareSystrarna från GöingeSömmerskan och muraren

Till gruvorna i nordväst

Översikt släkten PerssonStatardrängen från HardebergaSkräddardotternMuraren och hans Hilda

Murarbarnen

Äldste sonenSyster EsterPosttjänstemannenSkåning i knallebygd

Det dagliga brödet

Bagare NilssonsArbete och fritidDe sista åren

Bilagor

KällhänvisningarPå senare årUppgiftslämnareTack

Innehåll

© Charley Nilsson 2001

Frågor och synpunkter skickas [email protected]

ellerVindögatan 62

257 33 RYDEBÄCK042-22 27 75

Omslagsbild: Familjen Nilsson, torpet Tullskog norr om Höör, 1914.Amanda (farmor), Gustaf, Emil, Nils (farfar), Magnus (farfars far),Ester, Ruth (farfars syster).


Tomhet fylld av minnen

En eftermiddag i mars sitter två bröder i en lägenhet i centrala Helsingborg.Kvar i bostaden finns bara stolarna de sitter på, en sopkvast, ett par skurspannaroch några plastkassar.

Plastkassarna innehåller skolbetyg från 1928, körkort från 1934, bröllops-telegram från 1938, tidningsurklipp från 1953 och andra papper. Och bilder!Flera album med bilder från senare delen av 1800-talet och framåt. Femårig flickaposerande i ateljé omkring 1890, torparmiljö i Höörstrakten på 1910-talet, gladasångare på utfärd 1923, blomstersmyckad kista 1933, kökspersonal vid Glimminge-hus 1936, ung familj på bageritrappa 1942. Åttaåring och hans nyfödde lillebror1947.

- Vem?- Hur?- När?- Tänk att!- Minns du?- Varför?Platskassar med glimtar, fragment och minnen från liv som nu är till ända. Men

också glimtar, fragment och minnen från deras egna liv.Åttaåringen har blivit 57, hans lillebror 49.Året är 1997.Men denna berättelse börjar långt tidigare.


Vid resterna av torpet Tullskog, Tollerup, Höör 2000.

Mala

VankivaFinja

HässleholmTyringe

PerstorpKlippanÅstorp

Bjuv

Billesholm

Ängelholm

Helsingborg

Landskrona

Ljungbyhed

MatterödBrönnestad

Norra MellbySösdala

FäringtoftaNorra Rörum

Ekeby

Halmstad Billinge

Torrlösa

AsmundtorpBilleberga

Trollenäs

Eslöv

Skarhult Östra StröHurva

Lyby

Hörby

HöörStehag

Kävlinge

Lund

Malmö

Södra Sandby

DalbyHardeberga

Veberöd

Kristianstad

Trelleborg

Ystad

Norra Vram

Vombsjön

Ringsjöarna

Finjasjön

Borlunda


Från hjärtat av SkåneDe var pigor och drängar, småbrukare och torpare. De levde i en annantid och en helt annan värld. En värld där Gustaf IV Adolf var kung överett land som bestod av 2,2 miljoner invånare och där vart femte barn inteuppnådde ett års ålder.

I Skåne växte de större gårdarna och godsen i takt med ägarnasvälstånd. Men de som genom sitt arbete skapade rikedomen hade sombäst aningen mer än tak över huvudet och mat för dagen. I många fallinte ens det.

Men en ny tid var på väg. Med nya levnadsvillkor och förhållanden.Med nya möjligheter.


Övers

ikt

slä

kte

n N

ilsso

n

Ola

Nil

sso

n17

66

Eln

a T

ruls

son

1767

Ma

gn

us

Nil

sso

n18

44 T

ofta

röd,

N. R

örum

1914

Tol

leru

p, H

öör

Em

eli

e N

ilsd

ott

er

1850

Tol

leru

p, H

öör

1907

Tol

leru

p, H

öör

Nil

s S

ven

sso

n18

27 H

jella

röd,

N R

örum

1896

Sto

ckho

lm, K

atar

ina

fs

Han

na A

nd

ers

do

tter

1819

Åba

rp, T

jörn

arp

1885

Åke

rsbe

rg, H

öör

Karn

a N

ilsd

ott

er

1809

N M

ellb

y

Nil

s N

ilss

on

1872

Hol

ma,

Höö

r19

30 T

olle

rup,

Höö

r

Am

and

a A

nd

ersd

ott

er18

78 M

jölk

alån

ga, M

atte

röd

1960

Höö

r

Hu

go

Nil

sso

n19

15 T

olle

rup,

Höö

r19

94 H

elsi

ngbo

rg, G

Ado

lf

Ell

a P

ers

son

1907

S V

ram

, N V

ram

1997

Hel

sing

borg

, G A

dolf

Gu

staf

Nil

sso

n19

13 T

olle

rup,

Höö

r

Maja

Ols

son

1912

Höö

r20

01 H

öör

Em

il N

ilss

on

1907

Sös

dala

1975

Mal

mö

Ru

th L

ind

au-R

osen

gre

n19

10 O

derlj

unga

1988

Mal

mö

Nil

s S

ven

sso

n17

73 H

amm

ar, N

osab

y18

54 S

öndr

aby,

Opp

man

na

Ben

gta

Nil

sdo

tter

1791

Sön

drab

y, O

ppm

anna

1869

Sön

drab

y, O

ppm

anna

Mån

s L

ust

ig17

9618

30 K

ullla

hytta

n, B

rönn

esta

d

Han

na P

eh

rsd

ott

er

1794

Mat

terö

d18

74 H

örrö

d

Nil

s N

ilss

on

1811

Sön

drab

y, O

ppm

anna

1893

Sve

nsto

rp, M

atte

röd

Joh

an

na M

ån

sdo

tter

1822

Kul

lahy

tta, B

rönn

esta

d19

12 S

vens

torp

, Mat

terö

d

An

ders

Pers

son

1845

L O

berö

d, M

atte

röd

1915

Mjö

lkal

ånga

, Fin

ja

An

na N

ilsd

ott

er

1845

Hör

röd,

Brö

nnes

tad

1920

Tyr

inge

Eri

k T

uve

sso

n17

76 S

käls

böke

, Mat

terö

d18

24 S

käls

böke

, Mat

terö

d

Marn

a A

nd

ers

do

tter

1783

Tyr

inge

, F

inja

1870

L O

berö

d, M

atte

röd

Peh

r A

nd

ers

son

1810

Sky

rups

hus,

Mat

terö

d18

79 L

:a O

berö

d, M

atte

röd

Pern

illa

Eri

csd

ott

er

1813

Mål

ebök

e, M

atte

röd

1871

L O

berö

d, M

atte

röd

An

ders

Pers

son

1770

Mat

terö

d18

21 S

kyru

p, M

atte

röd

Mari

a N

ilsd

ott

er

1769

Bill

inge

Kje

rste

na

Esk

ilsd

ott

er17

83 T

jörn

arp

1820

Åba

rp, T

jörn

arp

Han

s P

eter

Bec

km

an

1766

1852

Lju

ngar

örsh

us, N

Rör

um

Kje

rsti

na

Hel

jars

do

tter

1772

1838

Lju

ngar

örsh

us, N

Rör

um

Nil

s O

lsso

n18

06 Ö

Str

ö18

99 S

ivar

stor

p, N

Rör

um

Hed

vig

Han

sdo

tter

1802

Lju

ngar

örsh

us, N

Rör

um18

84 T

ofta

röd,

N R

örum

Est

er

Nil

sso

n19

10 S

ösda

la


Den 27 september 1802 föddes i Norra Rörums för-samling norr om Höör min farfars farmor, HedvigHansdotter. Hedvig var dotter till Kjerstina Eljars-dotter och hennes man, torparen Hans Petter Beck-man.

Beckman var född 1766 och hade enligt vad somberättats inom släkten engelska anor. En förfaderoch amiral i engelska flottan ska någon gång på1600-talet ha rymt från England och hamnat i ettskånskt fiskeläge. Mannen ifråga uppges ha varitrejält rik och ägt sjutton tunnor guld hemma i Eng-land. Hitkommen till Norden tog han sig till Stock-holm och utbildade sig till hattmakare. Ättlingar irakt nedstigande led till den hitflydde sjöofficerenska ha bott i Stockholm i början av 1900-talet.

Hans Petter Beckman lär ha varit ättling till denengelske desertören och hade militärt förflutet somsergeant. När han var trettio år gammal gifte han sigden 12 november 1796 i Norra Rörums kyrka medden sex år yngre pigan Kjerstina Eljarsdotter. Paretbosatte sig i Askesholm, ett ”gatehus” vid Ljunga-rörshus i Norra Rörums socken, där de under åren1797–1823 fick sex döttrar och en son.

Gatehusfolk var den skånska motsvarigheten tillbackstugusittare, det vill säga personer som bodde ien stuga på annans mark utan att de (som torparna)brukade jorden eller, i likhet med statarna, var an-ställda av ägaren. Istället livnärde sig denna (förhål-landevis omfattande och bland de lägst socialt ståen-de) grupp människor så gott det gick på tillfälligaarbeten inom jord- och skogsbruk.1, 2

Några år in på 1830-talet blev Kjerstina sjuklig.När hon avled 1838 blev Hans Petter dock inte en-sam hemma på Askesholm, eftersom äldsta dotternJohanna (som sju år tidigare flyttat hem en tid innanhon som 35-åring födde dottern Christina) kom att

bo på Askesholm ytterligare några år. Beckman avledden 19 november 1852 i den för den tiden höga ål-dern av 86 år.

Farfars farfar NilsSedan ”pigans fader och giftoman anbefallt förening-en i äktenskapet” och intygat ”att inga hinder före-finnes” gifte sig Hans Petters och Kjerstinas dotterHedvig Hansdotter den 27 december 1833.3

Hedvigs make hette Nils Olsson och var född1806 i Östra Strö församling öster om Eslöv. Nilsvar femte barnet till sågmannen Ola Nilsson ochdennes hustru Elna Trulsson, och kom närmast frånBorlunda där han varit dräng. Efternamnet hade hansom brukligt var fått efter faderns förnamn (patro-nymikon).2

En tid efter giftermålet bodde Hedvig och Nilshos åbon Sven Jönsson i Toftaröd i Norra Rörumsförsamling. Åbo var en person som hade besittnings-rätt, åborätt, till annans jord. Åborätten var inte tids-begränsad, den gick i arv ungefär som annan egen-dom och den innebar vanligen också rätt att friköpafastigheten.2

1835 flyttade Nils och Hedvig till ett gatehus iToftaröd, där de under de följande tretton åren fickfem pojkar och en flicka vilka allt eftersom åren gicklämnade hemmet. 1884 avled Hedvig. Hennes manNils hade redan på 1860-talet betraktats som ”skatt-fri krympling” 4, men hann uppleva sin 93-årsdag in-nan han dog av ålderdomssvaghet.

Äldste sonen Ola lär ha varit mycket intelligentoch dessutom fritänkare. Han köpte ett hemman om1/24 mantal intill gatehuset där föräldrarna bodde.Hemman var en äldre kameral benämning på en jord-bruksfastighet som mättes i mantal i förhållande tillsin storlek och skatteförmåga, ursprungligen beräk-nat på att en fastighet beräknad till ett mantal var till-räckligt stor för att ge uppehälle åt en familj.2

Hemmansägaren Ola förblev ungkarl och flyttade1907 till Jularp i Höörs socken, för att tolv år senareåtervända till Norra Rörumstrakten. De sista årenbodde han på ålderdomshemmet, där han avled påhösten 1921 av ålderdomsavtyning, 86 år gammal.

Nils och Hedvigs andra son, Jöns, föddes 1837men avled redan året därpå. År 1841 föddes ytterliga-re en son som fick namnet Jöns och sju år senareföddes Carl. När Carl var tre år gammal drabbadesbåde han och brodern Jöns av scharlakansfeber.Båda pojkarna dog den 7 oktober 1851 och begrovsfem dagar senare.

Gatehusfolk, åbor och torpare

Norra Rörums kyrka


Parets enda dotterJohanna tycks dock haklarat sig från allvar-ligare sjukdomar ochväxte upp, gifte sig ochfick en son. Hon vardessutom känd för attha fina manér och varsom sjuttioåring –iförd stilig svart klän-ning och svart hals-band – värdinna närbrodern Magnus (minfarfars far) son EnokSamuel begrovs 1909.

Oäktingen och fattighusbarnetPå julafton 1819 föddes i Tjörnarps församling enflicka som fick namnet Hanna Andersdotter ochsom kom att bli min farfars mormor. Flickans ogiftamor hetter Kjerstena Eskilsdotter och var född 1783.Vid tidpunkten för lilla Hannas födelse arbetadeKjerstena som piga på Åbarp, en gård väster omSösdala. Hon hade redan tidigare fått utstå nesan ochbekymren med att skörda den sannolikt oönskadefrukten av en utomäktenskaplig relation, den gångeni form av den år 1810 födde sonen Eskil.

Sommaren 1820 dog 37-åriga Kjerstena Anders-dotter av nervfeber (tyfus) och den sex månadergamla Hanna och hennes tioårige halvbror blev mo-derlösa.

Hannas barn- och tonår har inte gått att kartlägga,men troligen togs hon om hand av någon släktingoch började i så tidiga år som möjligt att arbeta sompiga. När hon kommit upp i tjugoårsåldern var honpiga på olika lantbruk i Sandåkra nordost om Sös-dala och kom under senare delen av 1840-talet attarbeta hos lantbrukare Anders Olsson i Hjellaryd(Hjellaröd) i Norra Rörums församling. Den 9 de-cember 1848 gifte hon sig med den sju år yngre NilsSvensson, dräng i den näraliggande byn Toftaröd.

Nils Svensson var född i Hjellaryd den 2 april1827. Hans moder var den ogifta artonåriga piganKarna Nilsdotter, men någon fader till lille Nils finnsinte noterad. Det finns det däremot när det gällervem som var pojkens morfar, eftersom ”enligt upp-gift skall fadern till barnet vara drängen Nils Tuessonfrån Hörred”. 5

Modern till hörredsdrängens lilla Karna hette ElsaPåhlsdotter och var född 1768 i Norra Rörums för-samling. Vid tiden för dottersonen Nils födelse var59-åriga Elsa tämligen nybliven änka efter jämnårigejordbon Johan Månsson, ett äktenskap som präglatsav stor fattigdom. Karna Nilsdotters vidare öden är

okända, men sonen Nils överlämnades efter födseln iElsa Påhlsdotters vård. Den utfattiga änkan tvinga-des efter några år att ta den fyraårige Nils med sig tillNorra Rörums fattigstuga, där Nils växte upp till-sammans med sin mormor och de övriga fattighjo-nen.

Hösten 1841 dog Elsa av ålderdom, 73 år gammal.Nils bodde kvar i fattigstugan ytterligare ett par årtills han som sjuttonåring började arbeta som dränghos en småbrukare i Hjellaröd. Åren närmast däref-ter arbetade Nils som dräng på olika gårdar, däri-bland på tidigare nämnda Åbarp. 1848 var han hosen lantbrukare på Toftaröd nr 1, samtidigt som dentidigare nämnde Nils Olsson bodde i ett gatehus iToftaröd.

Gav namn åt kvarteretSedan de båda ”oäktingarna” Nils Svensson ochHanna Andersdotter gift sig bosatte de sig 1851 påTullskog, som var ett torp i Tollerups kronoparkomkring fem kilometer nordost om Höör och enplats som spelar stor roll i fortsättningen av dennaberättelse.

Torp innebar på den tiden en gård som jordägarenupplät åt en brukare, torparen, mot att denne i gen-gäld utförde dagsverken. Fram till senare delen av1800-talet utgjorde torparna en stor del av arbets-kraften inom lantbruket. De betraktades som en välavgränsad grupp som på samhällsstegen befann sigmellan arrendatorer och backstugusittare.1

Eftersom det som torpen kunde ge enbart utgjor-de grunden för torparfamiljernas försörjning 2 arbe-tade Nils på 1860-talet även som skogvaktare. Hanblev sedan mera känd som snickare och husbyggareunder smeknamnet ”Munken”. Bland annat byggdehan det hus i Höör som senare inrymde JönssonsBageri och där för övrigt mina föräldrar träffades på1930-talet. Huset var det näst största i Höör efterstationsbyggnaden och kallades Munkaborg efterhusbyggarens smeknamn, vilket för övrigt lever vida-re än idag som officiellt namn på kvarteret. På en an-gränsande tomt nedanför Munkaborg byggde NilsSvensson också missionshuset Betel, en samlings-lokal för folk som av olika skäl inte kände sig hemmainom Svenska kyrkan.

1869 köpte Nils ett hemman om 1/15 mantal iHolma och flyttade dit med sin familj. Sju år senareflyttade de till Åkersberg i Höör, där Nils byggt husbåde åt sig själv och andra.

Sedan hustrun Hanna dött i maj 1885 gifte 58-åri-ge Nils efter ett halvår om sig med den sexton åryngre Maria Persson, född Svensdotter och änka se-dan 1879. Av okänd anledning flyttade Nils och”morfars Maria” (som Nils barnbarn kallade henne) i

Johanna Nilsdotter


december 1888 till Stockholm, där de först slog signer på Beckbrännargränd på Södermalm.

I slutet av oktober 1896 avled Nils i cancer. Åretdärpå flyttade Maria till Fleminggatan på Kungshol-men där hon försörjde sig som städerska. 1904 flyt-tade hon till Brännkyrkagatan, och därefter har detinte gått att finna några uppgifter om hennes liv –eller död.

Några barn fick Nils inte med tidigare änkan ochsömmerskan Maria, men i äktenskapet med Hannablev det under åren 1850–1864 fyra flickor och tvåpojkar. Som i andra familjer drabbades man av sjuk-domar som vid den tiden ofta ledde till döden. Dot-tern Klara blev bara sex år gammal, medan Olanderuppnådde sexton och Eva tjugotvå års ålder.

Dottern Petronella gifte sig 1875 med skräddare-gesällen Magnus Andersson och fick med honomfyra barn, innan de beslöt att bryta upp och på hös-ten 1888 emigrera till Amerika.

Sonen Jonas blev timmergesäll och bodde blandannat i Malmö, innan han 1884 kom till Hörby ochpassande nog gifte sig med en snickardotter, IdaGyllstorpf från Fulltofta.

De första sex åren måste ha varit en mycket på-frestande tid för snickarparet. Först föddes 1885 tvil-lingarna Eva och Annika vilka dog samma dag dekom till världen. Sonen Gunnar föddes på våren1887 och dog året därpå, medan Johan dog våren1890, ett år och fyra månader gammal. Samma årflyttade Jonas och Ida till Helsingborg, där de bosat-

te sig på dåvarande Långvinkeln 76 (där idag ettvårdboende med adress Bergaliden 21 ligger) och därföddes också i början av 1890-talet döttrarna Ruthoch Signe. Flickorna blev dock tidigt föräldralösa.Ida dog 1896, trettiofem år gammal, medan Jonashann bli 45 år innan han avled på våren 1901.

Äldst av Nils Svenssons och Hanna Andersdot-ters barn var Emelie, som 21 år gammal gifte sigmed den sex år äldre Magnus Nilsson, min farfars far.

Magnus och EmelieMagnus Nilsson var född 1844 i Toftaröd i NorraRörum. Han lär ha varit en klipsk gosse som tre årgammal sägs ha lärt sig läsa av sin morfar, HansPeter Beckman.

När Magnus kom upp i tonåren lämnade hanhemmet och lärde senare känna Nils och HannaSvenssons dotter Emelie. I oktober 1871 flyttadearbetskarlen Magnus in hos Nils och Hanna och gif-te sig några veckor senare med Emelie. Under de sexår Magnus och Emelie bodde i Nils Svenssons hus iHolma föddes barnen Nils (min farfar), Carl, Sigridoch Oskar.

Det är inte känt hur torpet i Tollerup användesunder åren närmast efter Nils och Hedvigs tidigarenämnda utflyttning till Holma. Ingen annan finnsnoterad som boende där, så det är möjligt att NilsSvensson och hans familj fortsatte att bruka torpetäven om de var bosatta i Holma (avståndet var baranågra kilometer).

Tullskog, Tollerup 1906: Amanda, Ruth, Nils,okänd, Ida (?), Alma(?), Sigrid, okänd, Magnus, Enok, Emelie


1876 flyttade Nils Svensson och hans familj frånHolma till ett nytt hus som Nils byggt i Åkersbergoch året därpå flyttade Magnus och Emelie med sinafyra barn till Emelies barndomshem, torpet Tullskogi Tollerup.

Det var verkligen ett hus i ”vildmarken”. Tre rummed en angränsande stallbyggnad, enkelt trägolvoch halmtak. Där fanns ingen rörläggning och alltvatten bars dit från en källa en bit från huset. Detvar ett hårt liv med så många och så lite. ...Många gånger fick barnen gå hungriga till sängseftersom det inte fanns mat i huset. Emellertidhade de, enligt vad mor berättat, en lycklig barn-dom och när hon kommit upp i tonåren hade för-hållandena blivit mycket bättre.6A

– De hade det där lilla lantbruket och så gjorde far-far träskor ute i huggehuset, berättar Ester Nilsson,sondotter till Magnus Nilsson.

Träskotillverkning var omkring sekelskiftet en storhemindustri i mitten av Skåne och ett välbehövligttillskott i hushållskassan för många småbrukare. Trä-skorna tillverkades helt av aleträ och inte som senaremed ovandel av läder. Framförallt var det Höörs

grannsocken Norra Rörum som var den stora pro-ducenten av träskor. Det finns uppgifter om att årenkring 1900 mer än hundra av socknens invånare ar-betade under vinterhalvåret med att göra träskor,en viktig biinkomst vid den tiden. ”Av träskopengar,betpengar och inte minst sparsamhet kunde medåren bli hela lantbruk.” 7

Baptisten i HöörDet av Nils Svensson byggda och ägda missions-huset på Trädgårdsgatan i Höör inrymde till en bör-jan en inomkyrklig luthersk missionsförening. Såsmåningom delade man dock upp sig i tre grupperefter olika trosuppfattning och efter en tid hadegrupperna möte i Betel på skilda tider. 8

Den s k dissenterlagen av år 1860 gav svenskamedborgare rätt att övergå från Svenska kyrkan tillnågot annat av konungen erkänt kristet trossamfund.1890 bildade en av grupperna i Betelkapellet HöörsBaptistförsamling och utsåg Magnus Nilsson, en avinitiativtagarna, till föreståndare. Eventuellt hadeMagnus inledningsvis tillhört det år 1878 bildadeSvenska Missionsförbundet eftersom prosten i Höör

Familjen Magnus Nilsson, ca 1900.Bakre raden: Amanda, Vallentin, Nils, Sigrid, Alma.Mitten: Enok, Ida. Sittande: Magnus, Joel, Emelie, Ruth


i husförhörslängden noterat honom som ”Walden-strömare”, men troligare är att uttrycket vid den ti-den var prostens mera allmänna benämning på fri-kyrkofolk. Magnus Nilsson kom att fram till sin dödvara den ledande personligheten i församlingen ochgick under namnet ”baptisten i Höör”.

Baptisterna kom att stanna kvar på Trädgårds-gatan. De köpte så småningom fastigheten och kalla-de den Betelkapellet, medan missionsförbundare ochevangeliska fosterlandsstiftare efter ett par år flyttadetill egna lokaler. En sommarnatt 1934 förstördes Be-telkapellet genom brand, men redan året därpå hadeförsamlingen byggt en ny kyrka på Eriksgatan, därför övrigt delar av frikyrkofolket (missionsförbunda-re och baptister) trettiofyra år senare återförenadesoch bildade Höörs Ekumeniska Församling. 8, 9, 10

En dag i mars 1887 – samma år som det inte läng-re blev möjligt för Svenska kyrkan att med hjälp avlämplig ”executionsbetjänt” hämta barn till dop 11 –stegade torparen Magnus Nilsson från Tollerup in tillprosten i Höör och meddelade att den son han ochEmelie nyligen välsignats med skulle heta Enok Sam-uel. Men det skulle minsann inte bli tal om någotdop i kyrkan, utan Magnus förklarade istället för pros-ten att han ”sjelf ämnade döpa barnet”.12 Troligenhade Magnus vid det laget sin baptistiska trosupp-fattning klar och ämnade i konsekvens med dennaöverlåta åt Enok, liksom senare även Joel och Ruth,att själva bestämma om och när de ville bli döpta.

Magnus och Emelie fick totalt elva barn underåren 1872–1895, däribland äldste sonen Nils, minfarfar. Carl Anton blev liksom den i lungsot dödeJoel Efraim bara drygt ett år gammal, medan dotternAlma var den som levde längst och blev 87 år gam-mal. Barnen fick enligt traditionen efternamnet Mag-nusson efter faderns förnamn, men (enligt en annantradition för de som hade yrkesutbildning) bytte Os-kar familjenamn till Nordin medan Wallentin och Nilstog sig Nilsson som gesällnamn.

Dog i unga årMagnus och Emelies fjärde barn, sonen Oskar Nata-niel, föddes 1876. Sexton år gammal flyttade han tillHelsingborg för att lära sig skomakeriyrket.

På Bruksgatan 24 i Helsingborg hade den 31-årigeJohan Nilsson Frölich sitt skomakeri. Frölich hadeockså sin bostad i fastigheten och bodde där tillsam-mans med hustrun Johanna och sönerna Frans ochHugo. Dessutom hörde också två skomakargesäller,två pigor och en dräng till hushållet när Oskar flytta-de dit i november 1892. Året därpå fick Oskar dess-utom sällskap av sin bror Hjalmar Wallentin, menflyttade efter ett par år över sundet till Köpenhamnför att där fortsätta sin skomakarbana.

Oskar drabbades på hösten 1898 av lungsot (tu-berkulos), en vid den tiden oftast dödlig sjukdomoch dödsorsaken för var tionde svensk 13. När hansfar Magnus en dag i december steg ut på Tullskogsgårdsplan upptäckte han att det satt någon på trap-pan. ”Känner far inte igen Oskar?”, frågade den avsjukdomen märkta sonen, som kommit hem för attfira jul. Men det blev ett dystert julfirande på Tull-skog det året. Oskar dog på julafton.

1887 föddes barn nummer nio, Enok Samuel.Enok bodde hemma hos sina föräldrar i Tollerupoch var troligen sjuklig ett antal år innan han i mars1909 avled av skrofler, en tuberkulös inflammationav halsens lymfkörtlar2. Enok uppnådde liksomOskar endast 22 års ålder.

Alma och banvaktenNär Magnus och Emelies femte barn Alma var 22 årgifte hon sig med 24-årige Alfred Jönsson, som varfrån Höör och okonfirmerad även han. Alfred fickdock snart arbete vid järnvägen och två år efter bröl-lopet flyttade Alma och Alfred från Höör till betyd-ligt nordligare breddgrader och bosatte sig i oktober1902 i Gellivare kyrkby .

Den 28 juni 1904 hjälpte barnmorskan Ida Pers-son ett flicka till världen i Caroli församling i Malmö.Uppgifter om flickans föräldrar inskränker sig till attmodern var född den 26 juni 1878. När den nyföddavar en vecka gammal döptes hon av kyrkoherdenC.O. Dalin och med bland andra ovannämna barn-morska som fadder. Flickan, som fick namnet IdaWilhelmina, togs först om han av barnmorskan ochhennes man. Någon dag efter dopet flyttades flickanvidare till ett barnhus inom Adolf Fredriks försam-ling i Stockholm. När barnhusbarn nr 4203 var femmånader gammal for hon vidare till Gällivare, därhon kort därefter adopterades av Alma och AlfredJönsson.

Banvakten Alfreds arbete förde med sig att famil-jen ofta flyttade. Från Gällivare flyttade de 1905 femmil norrut längs Malmbanan till Harrå och därifrån

Alfred och Alma Jönsson


ytterligare ett par milnorrut till Lappberg,orter som knappastvar mer bebyggda änmed de stationsbygg-nader Alma, Alfredoch lilla Ida bodde i.

Efter drygt sju år iNorrland var detdock dags att flyttasöderut. Den 20 ja-nuari 1910 lämnadefamiljen Lappbergoch flyttade till en

banvaktsstuga nära havet i Källstorp i Värö försam-ling, Halland. Redan i maj samma år gick färden vi-dare till Tjärby utanför Laholm och därefter boddede bland annat i Varberg innan de i oktober 1921flyttade till Gamlestadens församling i Göteborg.

Det i övrigt barnlösa paret hade glatt sig åt att seadoptivdottern Ida växa upp till en ung dam medlångt och lockigt hår. Men en tid efter flytten till Gö-teborg blev Ida sjuk i tarmtyfus och avled i februari1922, endast sjutton år gammal.

Sedan de bott på ytterligare en fem-sex platserinom Göteborgsområdet slog sig Alma och Alfredpå hösten 1939 till sist ner i en lägenhet på TredjeLånggatan 39, den sjuttonde och sista plats de komatt bo på. Kort därefter gick Alfred i pension, mendet betydde inte slutet på resandet. Tack vare Alfredsarbete hade han och Alma fribiljett på tågen ochkunde därför även på äldre dagar se sig om i landet.

Hösten 1952 avled Alfred Jönsson efter en hjärt-infarkt. Alma bodde under resten av livet ensam kvarpå Tredje Långgatan, men besökte då och då släkteni Skåne. När ”faster Alma” kom till Billesholm medGöteborgståget brukade jag möta henne på statio-nen. Även när det var tämligen varmt väder hade denlilla tanten hatten rejält på plats och rävboa och scarfvirade om hals och huvud så att bara ögonen stackfram. Sålunda rustad att möta de milda skånevindar-na gick hon genom byn i sällskap med sin brorsonsbarbente pojke.

Alma avled i augusti 1965 på grund av förkalk-ningar i hjärtat och blodpropp i lungan. Hon be-grovs på Oskar Fredriks kyrkogård i Göteborg, påsamma plats där redan Alfred och Ida vilade.

Slogs mot NapoleonMagnus och Emelies sjätte barn Hjalmar Wallentinföddes i januari 1880. Tretton år och åtta månadergammal tog han sig till Helsingborg, där han underfyra år var lärling hos skomakare Frölich. Wallentinbodde hos Frölichs, men gick ofta och hälsade på sin

morbror Jonas och hans familj. Efter lärlingstidenfick Wallentin arbete på Santessons skomakeri i Es-löv och flyttade därefter till Hörby, där han träffadesin blivande hustru som drev en matservering därtillsammans med en väninna.

Christina Nilsson var fyra år äldre än Wallentinoch dotter till Nils Svensson (1823–1909) och Ker-stina Persdotter-Palm (1827–1894), vilka bodde påett torp omfattande åtta tunnland (knappt 4 hektar)och tillhörande Osbyholm. En bror till Christina av-led efter ett vådaskott vid jakt på Osbyholms ägoroch föräldrarna fick då torpet av ägarinnan till Osby-

holm samt en silverklocka av fadern till pojkens ba-neman. Något liv i lyx blev det knappast för familjen,vars boendemiljö inkluderade jordgolv och torvtak.

Christina blev det enda i Sverige kvarlevande avNils och Kerstinas barn. Tre av dem, förutom denvådaskjutne sonen, dog i unga år medan Nils, Elna,Per, Anna och Jöns samtliga utvandrade till Amerikaoch tog sig efternamnet Palm.

Kerstinas far var son till en välbärgad lantbrukareoch född i Asmundtorp 1795 eller -96. Han hette ur-sprungligen Per Persson, men bytte sedan namn fleragånger: först till Späd, sedan Hane och slutligenPalm. Per var en äventyrslysten pojke, som lär harymt hemifrån när han var åtta år gammal och sedanunder flera år inte hade någon kontakt med familjen.

Den 10 februari 1812 antogs Per vid Södra Skån-ska infanteriregementet. Som knekt i Harlösa kom-pani deltog han i dåvarande kronprins Karl Johans(Bernadotte) krig mot Napoleon 1813–1814. Hanvar bland annat med i slagen vid Grossbeeren ochDennewitz hösten 1813, men var också med sittkompani i Norge 1814. Två år senare överfördes den164 cm långe Per till Norra Skånska infanterirege-mentet och det var i samband med detta som hanfick efternamnet Palm.14

Efter krigandet återvände Per Persson-Palm tillSkåne och blev rotesoldat i Nunnäs i Fulltofta sock-

Skomakare J. N. Frölich med bl a skomakargesäll HjalmarWallentin Nilsson (yngste pojken längst fram).

Ida vid konfirmation


en, nordväst om Hörby. 1819 gifte han sig med denåtta år äldre pigan på Fulltofta prästgård Karna Rein-holdsdotter och fick åren 1819–1832 med henne sjubarn, däribland Kerstina.

Den 16 juni 1828 beviljades Per – som enligt bety-get ”tjent utmärkt väl” 14 – avsked med underhåll(pension) och bosatte sig med Karna och barnen påett torp vid Råbygård söder om Hörby. Per tvingadesbland annat bättra på familjens ekonomi med att säl-ja sill. Men han fick i alla fall en ärofull hädanfärd.Som den siste överlevande från Napoleonkrigen be-grovs han 1879 i Hörby med militära hedersbetygel-ser, inklusive kisttransport på kanonvagn och salut.

Skomakaren och författarinnanEn tid efter att skomakare Wallentin och Per Pers-son-Palms dotterdotter Christina träffats flyttade de1905 till Malmö. De började leva tillsammans, vilketpå våren 1906 resulterade i att det föddes en sonsom fick namnet Hjalmar. Två år senare flyttade fa-miljen till Sösdala och under de nio år de bodde därföddes ytterligare fem barn: sonen Hans-Gunnaroch döttrarna Dagny, Naemi, Renée och Disa, av vil-ka formellt sett enbart de två senare föddes inom äk-tenskapet. Wallentin och Christina gifte sig nämligeninte förrän på Menlösa Barns Dag 1911.

Christina beskrivs som en lättrörd kvinna somhade lätt till såväl tårar som skratt. Hon var optimis-tisk till sin läggning, men också karsk och envis,medan hennes man Wallentin var en mycket gladlynt,skojfrisk och pratsam man och i det avseendet sägsha varit väldigt lik sin farbror Ola Nilsson.

– Visst kunde far skoja med oss, men farbror Wal-lentin var något helt annat, säger Ester Nilsson. Mi-na fastrar har berättat att Wallentin alltid skojade.När någon till exempel frågade Tullskogsbarnen vil-ka de var kunde han säga att ”vi är greve Rosens frånStockholm” eller nåt lika tokigt!

Medan Wallentin arbetade med att tillverka ochlaga skor utvecklade Christina sin skrivartalang och

fick efter hand ett antal böcker med folklivsskild-ringar utgivna. Bland de tiotal böcker hon skrev åren1906–1912 kan nämnas Två kvinnor (Bonniers, 1906),I yttersta mörkret (Bonniers 1909), Osynliga krafter (Åhl-én & Åkerlund, 1910) På Mammons altare (Bonniers,1911) samt Livets hemlighet (Åhlén & Åkerlund, 1912).

– Hon skrev först en skildring från barndomenstorp på Osbyholm som hette Från Skånebygder, berät-tar dottern Disa Nilsson. Hon vände sig först förgä-ves till Bonniers förlag, så den kom i stället ut medhjälp av en bokhandel i Eslöv. Men när boken sedansålde bra blev Bonniers intresserade och gav ut hen-nes nästa bok, Två Kvinnor.

Det kan inte ha varit lätt att som kvinnlig författa-re i början av 1900-talet få resultatet av skrivarmö-dorna publicerade, och att Christina fann nåd hossåväl Bonniers som Åhlén & Åkerlund var onekligennågot av en bedrift. Dessutom var kritikernas omdö-men positiva.

Författarinnan har med denna bok skänkt ossnågot ytterst läsvärt som förtjänar tagas vara på... förtjänar stor spridning i våra allmogehem.15

Det är onekligen innehållet – de halvt etnograf-iska beskrivningarna av skånska sedvänjor – somintressera mest. Hon skriver så grundligt och tro-värdigt att hon får läsaren med sig.16

Under åren i Sösdala var Christina under en periodsjuk och då vistades barnen i Tollerup hos farbrorNils och faster Amanda. I april 1917 lämnade sko-makarfamiljen Sösdala för att flytta till Hurva. Alltvar dock inte klart för inflyttning där, utan familjenfick tillbringa sex veckor i Holmby innan de den 29maj kunde flytta in i den nya bostaden.

Huset i Hurva var gammalt (byggt 1859) och elän-digt, men rustades upp efter hand. Det låg i östra kan-ten av samhället, och från det rum som tjänstgjordesom skomakarverkstad kunde Wallentin följa trafikenpå den gamla landsvägen Malmö-Kristianstad, som påden tiden gick längs med fastighetens södra gräns,och från vilken man på en stor skylt kunde läsa ”Sko-makarmästare Hjalmar V Nilsson”. Väl på plats iHurva bestämde den 37-årige skomakarmästaren atthan nu skulle bli vid sin läst och att det fick vara fär-digflyttat för hans del. Även de flesta av barnen komatt stanna kvar i huset i stort sett hela livet.

1925 stod en ny skola klar i Hurva. Den låg mitt isamhället (där idag ett lampvaruhus är inrymt) ochDisa och hennes syskon hade därför nära dit.

– De första två åren läste jag här hemma, för morville inte låta vaccinera mig mot smittkoppor och detkrävdes för att man skulle få gå i skolan, berättarDisa. Prästen var ordförande i skolan och han villeinte låta mig börja förrän mamma gett med sig.Skomakarhuset i Hurva 1962


Sju syskonHjalmar var också den ende av syskonen som blevgift, men det skedde först sedan han kommit upp isextioårsåldern. Liksom övriga pojkar i familjen hadeHjalmar till en början hjälpt sin far i skomakeriet,och sedan arbetat ett tag på mejeriet i Rolsbergainnan han träffade den ett år yngre Ebba Larsson.

Ebba var uppväxt på gården Böstofta 11:3, ett parkilometer öster om Hurva och intill Braån. Ebba varenda barnet i lantbrukarfamiljen (sånär som på entidigt utflyttad halvsyster), så efter det att föräldrarnadött på 1940-talet var Ebba ensam på gården.

Hjalmar började då att ibland åka dit och hjälpahenne och efter ett tag flyttade han över till Böstofta.Hjalmar och Ebba sammanbodde därefter i mångaår tills Ebba blev sjuk i cancer. Hon blev allt sämreoch för att Hjalmar skulle få ärva – paret hade ingabarn och Ebba inga släktingar förutom halvsystern –gifte de sig i november 1971, tio månader innanEbba avled. Hjalmar hade dock svårt att ensam drivajordbruket vidare och systern Dagny flyttade därföröver till gården, där de båda syskonen stannade res-ten av livet.

Modern Christinas författartalang gick i viss mån iarv till yngste sonen Helmer, som skrev en del diktervarav något gavs ut på eget förlag. Helmer hade haftbarnförlamning (polio) vilket satt sina spår i hälsanoch som gjorde att han inte sysslade med annat ändiktandet.

Hans-Gunnar var först skomakare hos sin far ochfick sedan arbete på mejeriet i Rolsberga. När det la-des ner kom han till Eslövs mejeri, där han stannadetills han gick i pension.

– Vi fyra systrar utförde broderiarbeten åt ett fö-retag i Borås, säger Disa. Vi broderade dukar och så-dant, fast det gav ju inte så mycket. Men vi jobbade ialla fall med det till dess vi pensionerades.

Till skillnad från sina föräldrar och syskon varWallentin inte frikyrkligt intresserad och ingen avhans och Christinas sju barn kom heller att engagerasig i något kyrkligt eller frikyrkligt sammanhang. Wal-lentin var emellertid mycket politiskt intresserad ävenom han aldrig var partipolitiskt aktiv, och familjenlyssnade ofta på politiska föredrag och debatter påradion. Förmodligen hade familjen en tämligen litenumgängeskrets och väldigt lite kontakt med den övri-ga släkten. Det senare kan till viss del ha berott på attde till övervägande del frikyrkliga släktingarna ansåghurvaborna ogudaktiga, och att man inte hade denfrikyrkliga tron och livsstilen som gemensam nämnare.

Hurvasyskonen var däremot intresserade avschack. Hjalmar, Hans-Gunnar och Helmer spelade iEslövs schackklubb, medan René och Disa kom attgöra sig kända i större sammanhang inom korre-

Men hon gav aldrig med sig utan det fick prästen gö-ra! Men när jag 1926 skulle börja i tredje klass meddom andra barnen så tyckte mor att jag först skullegå ett år i småskolan. Så jag fick börja på riktigt i an-dra klass och därför blev jag ett år efter dom andra.

Syskonen klarade sig bra i skolan, men det fannsinte ekonomiska möjligheter att låta någon av demstudera vidare. I stället gällde det, framförallt för poj-karna, att snarast möjligt hjälpa till hemma i skoma-keriet eller på annat sätt bidra till uppehället.

Livet levdes tämligen stillsamt i Hurva under sys-konens barn- och ungdomstid, fjärran från senaretiders nöjesutbud och -behov. Andra barn kom hemtill skomakarhuset och lekte, man gjorde utfärderoch var med om slädpartier, och när sönerna komupp i mera nöjeslysten ålder bar det ibland i väg tilldans i Rövarekulan vid Löberöd. Hjalmar och Hans-Gunnar var även med i den i Hurva år 1930 bildadeidrottsföreningen, där för övrigt Hjalmar blev ordfö-rande.

Hemma i skomakarhuset tycks det ha varit Chris-tina som styrde och ställde, inte minst beträffandebarnen. Döttrarna hölls mestadels hemma medansönerna gavs lite friare tyglar efter hand. Som detuppfattats var det nog också främst ”faster Stina”som inte ville ha besök eller umgänge med den övri-ga släkten. Christinas svåger Nils hade dock vid nå-got tillfälle varit och besökt sin brors familj i Hurvaoch på sommaren 1932 cyklade Ester och Gustaf dit.

– Vi blev väl mottagna när vi kom dit och visadesin i skomakarverkstaden, där min farbror och pojkar-na satt och arbetade, berättar Ester Nilsson. FarbrorWallentin var så lik min far. Det var precis som detvar far som satt där!

Besöket blev inte inledningen till något mera regel-bundet umgänge, men hädanefter var man noga medatt åtminstone någon representant från den andra fa-miljen deltog vid begravningar. Det var då nästan alltidäldste sonen Hjalmar som representerade hurvasläkten.

Hurva 1932: Hjalmar, Dagny, Christina, Naemi, Ester,Wallentin, Disa, Hans-Gunnar, Renée, Helmer


och hade just fyllt80 när hon kom tillsjukhuset där honavled ett par veckorsenare. Äldst blevden tidigt utflyttadebrodern Hjalmar,som var 88 år gam-mal när han 1994avled hemma pågården i Böstofta.Dagny, Hans-Gun-nar, Renée, Naemioch Helmer är lik-som föräldrarna Christina och Wallentin begravda påHurva kyrkogård, medan Hjalmar och hans hustruEbba vilar på kyrkogården i Gudmuntorp.

I det gamla skomakarhuset i Hurva bor idag DisaNilsson kvar som ende kvarlevande ättling till Wal-lentin och Christina Nilsson. Disa är en pigg och rarkvinna, som med en humoristisk glimt i ögat ochmed en fantastisk detaljrikedom berättar om äldre ti-der, lika väl som hon noga följer med i vad som hän-der i omvärlden år 2001.

Emigranten IdaIda Albertina föddes 1884 och blev det enda av Mag-nus och Emelies barn som – i likhet med de 30 000andra svenskar som årligen lämnade Sverige i börjanav seklet – sökte sin framtid i Amerika.

Efter folkskoleåren i Höör flyttade Ida till Malmö,troligen för att arbeta som hembiträde. Under tiden iMalmö lärde hon sig dansa, något hon tyckte mycketom. Idas son, Charles Bergman, har skrivit följandeom sin mor: 6B

Hon var en levnadsglad, smal och lång flicka (honvar minst två tum längre än min far). Hon berät-tade för mig hur hon glad och upphetsad sveptein i hemmet, ivrig att berätta om sitt liv i storastaden Malmö och att visa upp sina dansfärdig-heter. Men det mottagande hon fick var inte dethon väntat. Hennes mor ansåg tydligen att dansvar synd och sa åt henne att hon hoppades atthon aldrig mer skulle dansa. Mor dansade aldrigmer. Hon och pappa ägnade sig däremot en heldel åt skridskoåkning och såvitt jag förstår varbåda ganska skickliga.

Ida bodde och arbetade ett par år som piga i Höör,men den på den tiden vanliga drömmen om ett bätt-re liv i Amerika blev också Idas dröm. Hon hadeockså flera kusiner (syskonbarn till Emelie) i Ameri-ka som uppmanat henne att komma över dit. En dagi slutet av juli 1902 lämnade hon det lilla torpet i mel-lersta Skåne och gav sig tillsammans med en kusinfrån Danmark iväg till Det Förlovade Landet.

spondensschack, där de uppnådde internationell be-römmelse. I dessa bredbandsmotorvägarnas dagarkan man förstås fundera över hur många brev ochmånader det tog innan någon av spelarna blev matt!

– Jag började 1946 och spelade först med folkinom landet och sedan utomlands, berättar 84-årigaDisa. Renée lärde sig engelska rätt så bra, så honskrev åt oss. Den sista turneringen jag var med i star-tade sommaren 1994 och avslutades -96. Nu löserjag korsord istället!

Modern Christina fortsatte genom åren oförtrutetförfattandet, även om såvitt är känt inget gavs ut ef-ter 1912. Hennes skrivande fick en mera religiös in-riktning och hon kom framförallt att skriva om hän-delser och personer i Bibeln. Redan 1906 hadeChristina för övrigt blivit medlem av Svenska Förfat-tarföreningen, vilket innebar att hon på äldre dagarkunde lyfta viss pensionsersättning därifrån.

Wallentin arbetade vidare med skomakeriet ävennågra år efter att han uppnått pensionsåldern. Sedandrabbades han av en influensa som följdes av värkoch ischias, vilket medförde att han var tvungen attsluta arbeta. Hjalmar Wallentin Nilsson avled 1961 ien ålder av 81 år, medan Christina överlevde sin ma-ke med något år och var 86 när hon dog.

– När vi varit på farbror Wallentins begravningblev vi bjudna med kusinerna hem. Det var förstagången jag träffade deras mor sedan den gången Es-ter och jag cyklade dit i vår ungdom, berättar GustafNilsson. Och då sitter där en stor kvinna med vitthår, uppkammad och fin och pratar och kan allt omoss och våra barn och allting. Jag blev så paff, förhon visste ju allt om oss!

Sedan föräldrarna lämnat det jordiska bodde bar-nen, med undantag av Hjalmar och Dagny, liksom ti-digare kvar hemma. De fick efter hand lite mer kon-takt med den övriga släkten, framförallt genomkusinen Emil som i början av 1960-talet skaffat etttorp i Maglasäte utanför Höör.

– Jag var ofta i Hurva med pappa och mamma,berättar Emils dotter Ulla. Där satt dom små tante-rna med sina knutar i håret och såg allting på TV ochvisste allting och diskuterade allting. Dom var så in-tresserade av hela världen, och genom sina schack-vänner fick de brev från Ryssland och överallt. Domvar så ”goa” med alla sina kakor när vi barn kom påbesök!

Efter hand som åren gick tunnades syskonskaranut, men samtliga bodde kvar hemma tills kort föreslutet. När Hans-Gunnar var 66 år gammal drabba-des han av hjärtinfarkt och dog strax därefter påsjukhuset, liksom senare hans syster Dagny. Naemivar sjuk en längre tid innan hon avled, eventuellt icancer, medan Renée led av Parkinsons, blev senil

Disa Nilsson


Mitt intryck är att hennes ursprungliga planer intenödvändigtvis var att stanna i Förenta Staterna.Emellertid började hon, sedan hon hälsat på kusi-ner i New York, Washington och Philadelphia, attarbeta som guvernant i ett hem i Philadelphia.Där träffade hon Marie Bergmann, min fars sys-ter, som var kokerska i familjen. Genom henneträffade hon min far.

Sedan Ida fått besked om att hennes mor var allvar-ligt sjuk sa hon i juni 1907 upp sin anställning ochåkte hem till Sverige. Några dagar efter att hon kom-mit hem dog Emelie i lunginflammation, 56 år gam-mal.

Fredagen den 21 juni behagade det Gud att kallahem en utaf sina kära, i det att vår syster EmeliaNilsson fick nedlägga vandringsstafven för attevigt vara nära honom, som för henne var dödoch uppstånden. Hon var maka till vår gamle käreförsamlingsföreståndare Magnus Nilsson. Gudhjälpe och styrke hennes efterlefvande make ochbarn! Om henne kan sägas, att hvad hon kunde,det gjorde hon, hon lämnade ingen möda ospardför Gud och församlingen, hvilken låg henne så-väl som hennes make så ömt om hjärtat. Frid öf-ver hennes minne! Hon saknas nu, ty hennes platsstår tom.17

Ett par veckor efter moderns död återvände Ida tillett Amerika som då var hemvist för närmare 600 000svenskfödda och 700 000 andra generationens sven-skar. Sverige hade då 5, 5 miljoner invånare och såle-des bodde omkring var femte svensk i USA.1

En månad efter återkomsten till Amerika gifte Idasig med den nio dagar yngre Carl Leopold Berg-mann. Carl var född i Bad Salzuflen (ca 8 mil sydvästom Hannover) och var omkring sex år gammal närhans far Casper dog. Modern Wilhelmina tog då bar-nen Marie och Carl med sig och åkte till Amerika,där de 1892 bosatte sig i Philadelphia.

Efter bröllopet den 7 augusti 1907 bosatte sig Carloch Ida Bergmann i södra delen av Philadelphia, enstad i Pennsylvania som vid den tiden med sina 1,5miljoner invånare var USA:s tredje stad. Det var förövrigt en grupp svenskar som redan på 1640-taletvar de som först slog sig ner på platsen för det somsedan blev Philadelphia.1

Deras första bostad låg på 2316 South Wood-stock Street, en smal, trädomgärdad gata i södraPhiladelphia. Här föddes min syster, Ida Marieden 18 juli 1908. Hon levde bara ett år. Den 17juli 1910 föddes jag i samma hus. 1912 flyttade vitill 2813 West Clementine Street, det första bosta-den jag kommer ihåg.

1921 flyttade familjen till East Camden i New Jersey,där de drev en glassbutik på 116 North 27th Street.Omkring 1923 blev Ida sjuk, något som markant på-

verkade familjens ekonomi.Sonen Charles tvingades av-bryta skolgången och börjadeistället arbeta i butiken.

På den tiden fanns ingenförsäkringskassa ellerliknande som bistod närman blev sjuk. Dettafick till följd att en läng-re sjukdomsperiodsnabbt gjorde slut påens besparingar. För attförstärka sin inkomståtergick far till sitt gamla yrke som svetsare. Dettainnebar tre timmars resa varje dag och när hankom hem från jobbet fortsatte han att arbeta i af-fären fram till midnatt. Det var en lång arbetsdag.På dagtid var det mor, en flicka i 20-årsåldernsom bodde hos oss och jag som skötte affären.

1926 var Idas hälsa så dålig att Carl måste sluta sittjobb och i stället vara hemma och sköta affären. Ibörjan av juli lades Ida in på sjukhus där hon avledden 16 juli, 41 år gammal. Hon begrovs fyra dagarsenare på en gravplats som hennes man köpt påFernwood Cemetery i Landsdowne i Pennsylvania.

Änkemannen Carl sålde omgående affären ochkämpade sig på olika sätt igenom depressionstiden.Han arbetade sedan bland annat för ett bussföretagoch i sonen Charles hönsfarm innan han 1956 gick ipension. Carl Bergman avled i en ålder av 90 år den 1oktober 1975.

Charles och KathrynHösten 1929 hade Charles bott tillsammans med sinfar i ett hyresrum i centrala Philadelphia och då träf-fat den två månader yngre Kathryn Irene Prather.Ett år senare, den 24 oktober 1930, gifte de sig.

Detta var under de stora depressionsåren ochlivet var inte lätt att leva. Men vi hade varandraoch vi var mycket lyckliga. Arbetsförhållandenavar helt annorlunda på den tiden. Det fanns ingenhjälp att få. Var man utan jobb var man utanpengar. Det förväntades att man jobbade åttatimmar för åtta timmars lön. Kafferaster hadeingen hört talas om! De som hade turen att ha ettjobb fick mycket lite i lön. Även om varorna varbilliga så räckte pengarna bara till det allra nöd-vändigaste.

Kathryn Prather kom från Titusville, Pennsylvaniaoch var dotter till John Vernon och Roxie (föddPeebles) Prather. John Prather härstammade från enav tre bröder Prather vilka kommit till Amerika frånEngland i början av 1700-talet. Han var en välkändveterinär i Titusville med omnejd och specialiseradesig på större djur som hästar och kor, medan han

Ida Bergman


Han sökte rötternaNär Charles mor Ida dog 1926 bröts kontakten medSverige, för att endast sporadiskt återupptas under1930-talet. Först många år senare började Charles påallvar och med stort intresse att försöka återknytakontakten med sina svenska anförvanter.

– Det var ju han som tog initiativ till det, annarshade vi aldrig fått kontakt med varandra, säger Char-les kusin Ester Nilsson. Vi hade inga adresser längretill någon i Amerika. Det var fantastiskt roligt att fåkontakt med dom!

Omkring 1932 eller -33 fick jag ett brev på engel-ska från min kusin Emil. ... Vi brevväxlade etttag, men sedan började andra världskriget och vitappade kontakten. Mig ovetande hade Emil efterkriget försökt få kontakt med mig, men utan re-sultat. När senare möjligheten att resa till Sverigebörjade bli uppenbar försökte jag komma i kon-takt med honom. Jag började också lära migsvenska genom skivor, självstudieböcker och pri-vatlektioner vid Pittsburgs universitet.

De brev Charles skickade till Emil kom tillbaka med”adressaten okänd”. Charles skrev då ett brev påengelska till postmästaren i Höör med vädjan omhjälp att lokalisera kusinen. Tiden gick utan att hanfick något svar.

Ett nytt brev, denna gång på svenska, resulteradeefter ett par veckor i ett svar med begäran om ytterli-gare upplysningar. Charles skickade då över de upp-gifter han hade om sina svenska släktingar och fickkort därpå svar med namn och adress till bland andraEmil. Charles och Emil brevväxlade därefter ett tag,men sedan blev det främst Ester som skötte kontak-terna med Charles.

Hennes brev var intressanta och berättade mycketför oss om deras liv och arbete i Sverige. De saoss däremot inte vad för slags människor minasvenska släktingar var. Det var med viss bävan vigav oss iväg till Sverige för att träffa alla minasvenska släktingar. När vi väl träffat dem fann visnart att de var ”our kind of folks” och vi kombra överens.

Charles och hans fru Kathryn besökte Sverige 1967och träffade åtskilliga av släktingarna. Charles hadevid det laget lärt sig en del svenska och kunde därförprata en hel del även med sina äldre svenska anför-vanter, även om den skånska dialekten inte precis varvad Charles lärt sig genom språkskivorna. Några årsenare var de åter i Sverige, men då på kortare besökeftersom Charles vid det tillfället främst ville söka sinfaders rötter i Tyskland. I början av 1970-talet be-sökte Ester, Gustaf och Maja släkten i USA och1973 bodde Emils dotter Ulla tre veckor hos Charlesoch Kathryn i samband med ett scoutläger.

inte var särskilt road av att ta hand om hundar, kat-tor och liknande.

1932 flyttade Charles och Kathryn från Philadel-phia till New Jersey där hyrorna var lägre, för att tvåår senare flytta till ett hus i Runnemede, New Jersey.Huset hade ett hönshus och de kunde minska mat-kostnaderna med hjälp av några höns samt vad dekunde odla i trädgården. Detta blev också början tillCharles och Kathryns hönseriverksamhet.

Några år senare hade de köpt en gammal bond-gård och hade hönshus med omkring 500 kycklingaroch de hade också – efter att Kathryn fått en död-född flicka och en dotter som dog kort efter födseln– fått sonen Alan.

Den 31 mars 1937 blev en fantastisk dag. Dendagen föddes vår förste son, kycklingarna kläck-tes och katten fick ungar. Snacka om att utvidgarörelsen!

Samtidigt som Charles och Kathryn drev sin höns-farm arbetade Charles på Keystone Telephone Com-pany, senare övertaget av telefonbolaget Bell. Charlesvalde att följa med i övertagandet och kom att arbetaför Bell fram till pensioneringen. Ytterligare en son,Gerald Vernon (Jerry) föddes i december 1946.

Charles blev genom åren befordrad inom företa-get åtskilliga gånger, vilket medförde ett antal flytt-ningar för familjen. Bland annat kom de 1957 tillPittsburgh, Pennsylvania, sedan Charles utnämnts tillchef för vissa delar av företagets interna utbildning.1964 fick han en administrativ chefspost, men triv-des inte så bra där utan pensionerade sig som 60-åring 1970.

Kort efter pensioneringen flyttade Charles ochKathryn till hennes barndomsstad Titusville, där deunder de närmaste åren köpte både hus till sig självaoch ett par hus som de renoverade och hyrde ut.

Kathrynoch CharlesBergman medsonhustrunNancy Lee,sonen Alan ochsonsonen Kent,ca 1965.


Fröknarna på BetelMagnus och Emelies äldsta dotter Sigrid Magnussonvar född 1875. Sedan hon lämnat hemmet flyttadehon till Höör och bodde senare tillsammans med sinsju år yngre syster Amanda i en lägenhet om två rumoch kök i samma byggnad som det gamla missions-huset Betel. Systrarna bedrev sömmerskeverksamheti lägenheten, men hjälpte också sin mor när det vardags för den inte helt enkla proceduren att tvätta.

jag hade tänkt att gåt till hör men jag väntar tilllörda så skiör jag dit om ni så vil följa med himjag kommer vid ettiden så kan ni väl ha tväten ihop bunden så får vi tväta på måndagnu kan vi nog tväta himma kanhända vi kan fåtorrt väder så vi kan hänga ut litevi (blötlägger) på måndag och bryger på tisdagoch på onsdag tväta vi ... Enock är bätre nufå se om ni kan läsa kråketärmånga kära hälsningar till eder allaEmelia Nilsson 18

Sigrid och Amandas yngsta syskon Ruth föddes 1895och flyttade som tjugoåring in till Höör. 1888 hadeden då 24-åriga Vilhelmina Benedictsson tagit överde tidigare postlokalerna på Järnvägsgatan 12 ochdrev där tillsammans med en annan ogift kvinnamanufakturaffär under firmanamnet Benedictsson &Holm. Vilhelmina Benedictsson var för övrigt släktmed Ernst Ahlgren, det vill säga författarinnan Vic-toria Benedictsson från Hörby. Ruth arbetade sompiga och hembiträde åt de båda fröknarna och boddehos Vilhelmina Benedictsson. Sedan fröken Bene-dictsson avlidit flyttade även Ruth till lägenheten iBetel och blev sömmerska.

Natten mellan den 6 och 7 juli 1934 eldhärjadesBetel och omkringliggande byggnader, men systrarna

lyckades rädda sig helskinnade ur huset. Branden an-togs ha utbrutit vid ettiden på natten i ett garage somvar sammanbyggt med bostadshus. En snickare sombodde i ett intilliggande hus upptäckte elden ochlyckades väcka de som bodde i det brinnande huset,däribland en fembarnsfamilj, och de fick hastigt”rädda sig ut i bara sovdräkterna”. Höörs brandkårtillkallades och kom enligt tidningsreportern snabbttill platsen.4, 19

Det några meter från brandplatsen liggande mis-sionshuset Betel kunde ej räddas. De där boendefröknarna Magnusson samt baptistförsamlingenspastor, vilken även har sin bostad där, fingo endel lösöre räddat, då man däremot ej i det antän-da huset lyckades rädda något bohag. 19

Garaget och den trafikbil som stod där blev lågornasrov, men sedan lyckades brandmännen förhindraytterligare spridning av elden, mycket tack vare attvinden var förhållandevis svag.19

Beträffande orsaken till branden har landsfiskalEugen Bjäre vid undersökningen kommit till det re-sultatet, att elden uppkommit antingen genom själf-antändning av bilen i garaget eller genom antän-dande av en del där befintliga oljor och trassel.19

Det nedbrunna missionshuset Betel var försäkrat för14 500 kronor (därav lösöret för 500 kr), medan Sig-rid, Amanda och Ruth hade försäkrat sitt lösöre iSkandia för 2 500 kronor. 19

När baptistförsamlingens nya kyrka stod färdigåret därpå flyttade Ruth dit och blev vaktmästare, enuppgift som såväl Sigrid som Amanda haft i åtskilligaår. Amanda var dessutom verksam som söndagsskol-lärarinna. Ruth förblev liksom sina systrar ogift ochRuth och Sigrid hade även det gemensamt att de pågrund av någon sjukdom blivit puckelryggiga.

Såväl Amanda som Sigrid dog 1940, medan derassyster Ruth levde ytterligare fjorton år och kundebland de sista hon gjorde förfärdiga sjuksköterske-kläder till sin brorsdotter Ester. Ruth avled av hjärt-svikt i augusti 1954.

RuthMagnussonoch hennesarbetsgivareVilhelminaBenediktsson.


Min farmors anor kan spåras till bland andra åbonKnut Månsson, född omkring år 1600 i Glimåkranågra mil norr om Kristianstad. Sammanfattningsviskan sägas att farmors förfäder i huvudsak kom frånGöinge härad och var småbrukare, drängar och pi-gor.

En av dessa småbrukare var Nils Svensson. Född iHammar, Nosaby församling 1773 gifte han sig 1809med den arton år yngre Bengta Nilsdotter från Sön-draby i Oppmanna församling. Paret bosatte sig iSöndraby och fick på hösten 1811 sonen Nils, minfarmors morfar.

Nils bodde hemma hos sina föräldrar fram till1843, då han flyttade till Brönnestad. Året därpå giftehan sig med Johanna Månsdotter från Kullahytta iBrönnestad församling.

Johanna Månsdotter var född 1822 på ett soldat-torp och enda barnet till den år 1796 födde MånsLustig och hans två år äldre hustru Hanna Pehrsdot-ter. Soldattorpet låg i Kullahyttan vid militärområdetBroslätt och intill Hovdala säteri strax söder omFinjasjön. Johannas 173 cm långe fader hade nämli-gen år 1812 antagits som soldat vid Västra Göingekompani i Norra Skånska (infanteri) Regementet,och var fortfarande inskriven i tjänst när han i no-vember 1830 avled av lungsot och förstoppning.14

I samband med giftermålet i november 1844 flyt-tade Johanna till Nils Nilsson på Hörröd nr 2, ettlantbruk utgörande ett tolftedels mantal och 1850värderat till 400 riksdaler.

Naturen i denna del av Skåne är för skånska för-hållanden höglänt, stenig och skogklädd. Här och varhar dock mindre ytor (igen med skånska mått mätt)röjts upp och gjorts odlingsbara eller åtminstone an-vändbara till betesmark. Vid den tiden fanns här enhel del mindre gårdar och torp, men idag ringlar sigde gamla vägarna mellan få och glest belägna gårdar.

I oktober året efter Nils och Johannas bröllopföddes dottern Anna, min farmors mor, och blandderas övriga sex barn kan nämnas sonen Måns, född1849. Måns ingick 1874 äktenskap med Selia Nils-dotter och fick med henne elva barn, däribland den1888 födda dottern Emma som kom att gifta sigmed Oskar Jönsson, ägare till Jönssons bageri iHöör.

Nils och Johannas yngsta barn var dottern Oliviasom föddes 1861. Olovia förblev man- och barnlösoch arbetade på pappersbruket i Klippan. Olivia ha-de viss kontakt med mina farföräldrar och kallades”moster Olivia i Klippan”.

På våren 1870 flyttade Nils och Johanna till Svens-torp i Matteröds församling, där Nils dog 1893 med-an Johanna avled 1912 av ålderdomssvaghet, tolv da-gar innan 90-årsdagen.

Anna och hennes oäkta barnNils Nilssons och Johanna Månsdotters Anna blevförst piga hos en skollärare i Matteröd. Efter ett årflyttade hon dock tillbaka till hemmet i Svenstorp

och fick i februari 1873 somogift mor dottern Albertina.

Att barn föddes utom äk-tenskapet var ingalunda ovan-ligt även i äldre tider. Men kyr-kans och det dåtida samhälletssyn på företeelsen var strängoch drabbade tämligen ensi-digt mödrarna och barnen.1686 års kyrkolag stadgade

kyrkoplikt och särskild kyrktagning för kvinnor somfött oäkta barn. Detta innebar att den ogifta modernoffentligen skulle bekänna sin ånger och inför för-samlingen ta emot förlåtelse för sin synd. År 1855upphävdes kyrkoplikten och ersattes av frivillig en-skild bikt, något som dock skulle antecknas i husför-hörslängden. Således finns det dokumenterat att minfarmors mor Anna Nilsdotter blev ”given absolutionden 25/5 1873”.2, 11, 20

Vem fadern var är oklart, men enligt vad som be-rättats var Anna trolovad med en man som omkompå havet och denne skulle ha varit Albertinas far.Något belägg för uppgiften har inte hittats och för-klaringen kan ha varit ett sätt att skyla över den skamett oäkta barn på den tiden förde med sig. 21

När Anna var 33 år gammal och bodde hos sinaföräldrar Nils och Johanna fick hon som fortfarandeogift i september 1878 sittandra barn, dotternAmanda Eleonora (minfarmor). Fader till Aman-da var troligen lantarbeta-ren Anders Persson, och ioktober 1879 flyttadeAnna tillsammans meddöttrarna Albertina ochAmanda hem till honom.En månad senare stodAnna Nilsdotter och An-ders Persson inför prästeni Matteröd och lovade att vara varandra trogna.

Systrarna från Göinge

Anna Nilsdotter

Anders Persson


Per Långs AndersI Matteröds 1200-talskyrka hade flera tidigare gene-rationer inom Anders Perssons familj gift sig. SåvälAnders föräldrar som hans morföräldrar och morsfarföräldrar hade stått framför Finja-träsnidaren Jo-han Ullbergs altaruppsats från 1750-talet och fåttsina äktenskap välsignade.

Anders Persson på Matteröd nr 3 kom ursprungli-gen från Lilla Oberöd i Matteröds församling ochvar son till Pehr Andersson och Pernilla Ericsdotter.Fadern Pehr var född 1810 i Skyrupshus, Matteröd,som yngsta barnet till husmannen Anders Pehrssonoch hans hustru Maria Nilsdotter. Modern Pernillasåg dagens ljus den 17 september 1813 i Måleböke iMatteröds församling och var dotter till rusthållareErik Tuvesson från Skälsböke och dennes makaMarna Andersdotter.

Pernilla Ericsdotter och Pehr Andersson gifte sigvid midsommar 1839. Första barnet Ellsa fick barafyra dagar på jorden medan dotter nummer två,Anna, avled av scharlakansfeber knappt två år gam-mal. Ovannämnde Anders föddes 1845, tre år senareEmilia – vars son Wilhelm skulle komma att gifta sigmed Anders dotter Hilda – och slutligen Maria, född1851. Maria gifte sig med åbon Nils Paulsson ochfick med honom under åren 1878–1887 barnen Fri-da, Carl och Hilda. 1913 bosatte sig Nils och Maria iStora Oberöd där Nils dog 1924 medan Maria avledav hjärnblödning i november 1928, 77 år gammal.

Pehr Andersson, även kallad Per Lång, lär ha varitnämndeman och en tämligen förmögen herre. Efteratt Pernilla dött i oktober 1871 flyttade sonen An-ders hem och bodde hos sin far till 1878 då han flyt-tade till Matteröd nr 3. Det året flyttade istället sys-tern Emilia och hennes man Per Svensson hem tillPehr i Lilla Oberöd.

I decem-ber 1879dog PehrAndersson.Enligt vadsom berät-tats skahan då havarit betyd-ligt fattiga-re än tidi-gare,beroendepå att hanshushåller-ska lurat avhonompengarna.

Helt utfattig dog han dock knappast, eftersom hanbland annat lämnade efter sig 1 088 kronor ”insatt iChristianstads enskilda bank i Hessleholm”. Hanhade även fordringar på sammanlagt 839 kronor plusränta, däribland hos svärsonen Per Swensson med600 kronor.22

År 1879 den 15de December blef efter vederbör-lig anmodan bouppteckning förrättad efter aflid-ne Enklingen Pehr Andersson i Lilla Oberöd,som med döden afled den 6te sistlidne dennes,och efter sig lämnade med sin förut aflidna hus-tru sammanaflade barn. Son hemmansegaren An-ders Pehrsson i Mjölkalånga. Dotter Emelia giftmed hemmansegaren Per Swensson i Lilla Obe-röd, Maria gift med hemmansegaren Nils Påhls-son ... hvilka alla voro närvarande.22

Boet omfattande förutom det tidigare nämnda till-gångarna ”en jernkakelugn med ram” värderad till 10kronor, en del träskoredskap (ett vanligt hantverk)för 3:25, ”5 st yxor, 4 st huggjern, 2ne hyflar” och endel andra verktyg inklusive tre liar för 12 kronor,samt diverse möbler och husgeråd. En förhållandevisdyr post var tydligen det man sov på – två dynor, tre”hufvud dynor”, filtar, fem lakan och en del lintygvärderades till 59 kronor – medan kläderna (inklusivesex rockar och en päls, sex par byxor, fyra västar, ettantal strumpor och nattröjor) åsattes ett sammanlagtvärde av 48 kronor. Pehr Andersson efterlämnadeäven ”en del bökor” för 8 kronor, ett fårkreatur värt10 :- samt ”två och en half kupa med bi” för 20 kro-nor.22

Sammantaget uppgick boets tillgångar till 2 267kronor, innebärande att om man inte kostade på denavlidne en alltför kostsam begravning bör det ha bli-vit en för den tiden rejäl slant över till barnen An-ders, Emilia och Maria.22

Annas äldsta dotterAnders Persson och Anna Nilsdotter fick i början av1880 dottern Hilda. I november samma år flyttadefamiljen till ett mindre lantbruk på Mjölkalånga nr 5 iFinja församling, där ”Per Långs Annors” och hansAnna de närmaste fyra åren fick ytterligare två dött-rar, Emma och Klara. Ytterligare en dotter, Nathalia,föddes i november 1887 men hon blev bara ett årgammal. Barnen fick växa upp i ett fattigt men rejälthem, där hederlighet och en troligen ganska kärv ochtill viss del religiöst präglad stränghet var framträdan-de.

Annas äldsta och utomäktenskapliga dotter Alber-tina flyttade 1880 tillbaka till sina morföräldrar Nilsoch Johanna i Svenstorp och blev fosterbarn där.Nils dog 83 år gammal 1893 och Johanna avled i no-vember 1912, tolv dagar innan sin nittioårsdag.

...”hade stått framför Finja-träsnidaren JohanUllbergs altaruppsats från 1750-talet och fåttsina äktenskap välsignade.”


I november 1891 gifte den artonåriga Albertinasig med Ludvig Svensson, född i Färingtofta 1863.Albertina och Ludvig bosatte sig hos Nils och Johan-na i Svenstorp och fick där dottern Gerda (som barablev några dagar gammal) och sonen Viktor Gereon.

På våren 1894 flyttade Albertina, Ludvig och Vic-tor till ett soldattorp på Bradholmen nr 1 i Färing-tofta församling. Torparen Ludvig var nämligen in-skriven som värnpliktig beväring nr 272 och hadegenomgått ”vapenöfning” såväl 1887 som 1894. Fa-miljen utökades under åren i Färingtofta med barnenEdith Elofina, Ingeborg Alfrida, Edla Antonia, Wal-frid Sigvard, Albin Sigfrid, Edvin Oskar och Elin Eli-sabeth.

1911 flyttade familjen till Sorröd i trakten avLjungbyhed (och tillhörande Riseberga församling)där sonen Jetro Temander föddes, för att slutligen slåsig ner i Gundetorp, Riseberga. 1948 avled Ludvig,85 år gammal, medan Albertina dog året därpå i enålder av 76 år.

Ludvigs och Albertinas barnÄldste sonen Viktor och hans fru Hulda kom attmed sin familj bo kvar i Gundetorp. De fick fyrabarn varav endast den 1926 födde Hugo Valentinblev mer än några år gammal. I slutet av april 1949hölls gemensam begravning för Hulda och Albertinasedan Hulda avlidit dagen efter svärmodern. Änk-lingen Viktor bodde kvar på Gundetorp där han dog1980, 86 år gammal.

Bortsett från att hon föddes 1896 är uppgifternaom Edith knapphändiga. Konstaterat är i alla fall atthon som fjortonåring flyttade till Finja och senaregifte sig med en åtta år yngre man som dog 1968.Edith avled i februari 1972 och var då skriven påhotellet i Löberöd.

Ingeborg föddes 1897 och var ogift när hon 1917respektive 1920 fick döttrarna Anna och Elin. 1949gifte hon sig med den fyra år yngre Aske Lundbergfrån skånska Halmstad. Paret kom att bosätta sig iLandskrona där Ingeborg dog 1984 och Aske 1989.

Edla föddes 1899 och kom som sjuåring till Van-kiva där hon togs om hand av halvmostern Hildaoch hennes man Wilhelm Persson. Edla gifte sig1921 med Otto Svensson och fick med honom bar-nen Knut, Sven och Nils. Edla och Otto bosatte sigi Perstorp där Edla dog 1978 medan Otto avled 1992strax före 96-årsdagen.

Walfrid var född i december 1901 och gifte sig1930 med Betzy Askman från Ekeby. De bodde un-der resten av sina liv i Riseberga och fick barnenInga-Britt, Adon och Stig. Betzy dog 1980 medanWalfrid avled 1991.

26-årige Albin gifte sig 1930 med den sex år yngreBerta Askman. Innan de 1944 flyttade från Risebergatill Perstorp fick de barnen Nils, Maj-Britt, Ulla-Brittoch Arne. 1980 dog Albin medan Berta levde framtill sommaren 1992.

Edvin föddes 1907 och flyttade som artonåring tillBillinge, men i övrigt kan bara nämnas att han avledpå Vevrehemmet i Veberöd 1983 efter att ha blivitänkling femton år tidigare.

Elin var född 1908, flyttade till Norra Rörum1925 och fick fyra år senare som ogift sonen John.Pojken blev fosterbarn hos sin morbror Albin i Rise-berga. Elin gifte sig först i mogen ålder 1967 medhelsingborgaren Rune Smith. Denne fick dock upp-leva ett kort äktenskap och avled 1971 medan änkanElin bodde kvar i Helsingborg till sin död 1997.

Yngsta barnet Jetro föddes 1911 och flyttade som35-åring till Malmö där han 1950 gifte sig med mal-möfödda Ruth. Hustrun dog på hösten 1980 ochJetro lämnade det jordiska några månader senare.

Vankiva nr 12Anders och Anna Perssons tredje dotter Hilda varfödd 1880 och flyttade i ungdomen till Malmö, därhon arbetade i köket på hotell Kramer. Hon hadeäven en tid tjänst hos prästen i Håslöv, söder omMalmö. En samling handskrivna recept vittnar änidag om hennes matkunnande. Kanske bidrog stor-stadslivet till att Hilda var intresserad av kläder ochgärna klädde sig stil- och moderiktigt.

Anna och Anders Perssonmed döttrarna Emma, Klara, Hilda och Amanda.


Den 31 mars 1906 gifte Hilda sig med sin kusin,torparen och snickaren Otto Wilhelm Persson ochflyttade till hans lantbruk i Vankiva, norr om Hässle-holm.

Wilhelm Persson hade börjat sitt yrkesliv med attarbeta som huggedräng (gårdssnickare) på Vankiva-gården, där han bland annat byggt ett stort vagnsli-der. Wilhelm fick bo på ett Vankivagården tillhörigttorp och gavs sedan möjlighet att lösa ut stället.

Vankiva nr 12 låg öster om järnvägen mitt emotsamhällets järnvägsstation. Det kom genom senaretillköp att omfatta 18 tunnland bestående av åker-mark och en mindre granplantering. Wilhelm gjordemånga förbättringar genom att bygga ut ladugårdenoch bryta sten som nu finns där i stengärdsgårdarna.Vid sidan av lantbruket arbetade Wilhelm ofta i denegna snickarboden där han bland annat tillverkaderäfsor med handsvarvade träpinnar. I släktens ägofinns idag prov på Wilhelms hantverksskicklighet ge-nom pallar och andra möbler han tillverkade.

Hilda och Wilhelm fick 1908 dottern Hildeborg, somdock dog i kikhosta när hon var tre månader gam-mal. Parets två andra döttrar, Hildur och Dagny, föd-des 1909 respektive 1913.

Hilda anlitades som så kallad kalaskokerska påbland annat Vankivagården och så länge Hildur varriktigt liten kunde Hildur ha henne med i en vaggaeller säng medan hon själv stökade i köket. Någonannan barnpassning fanns inte att tillgå.

Efter att Hildas far Anders dött i november 1915av ålderdomssvaghet och hjärtfel lämnade änkanAnna gården i Mjölkalånga och flyttade till Tyringenr 4 tillsammans med dottern Emma. Något år efteratt Anna dött av magkräfta på hösten 1920 flyttadeEmma till Vankiva för att hjälpa till i Hilda och Wil-helm Perssons hem.

– Moster Hilda blev tidigt sjuk i lungsot och vår-dades på sanatorium. Då flyttade Emma över tillVankiva och tog hand om huset och barnen, berättarEster Nilsson.

Den 9 mars 1926 tog lungsoten Hildas liv. Hennessyster Emma bodde kvar i Vankiva och dog där 1936.

Wilhelm beskrivs som en snäll man som i sam-band med Hildas bortgång blev religiöst intresseradoch gick med i Bibeltrogna Vänner. Den ogifta ochbarnlösa svägerskan Emma lär däremot ha varit enelak person, som styrde Vilhelm och barnen hårt ochsom dessutom var väldigt strikt och gammalmodigbeträffande klädsel.

– De gamle där hade väldig respekt för hur manskulle vara klädd, så vi tyckte synd om Hildur ochDagny ibland, säger Ester. Dom fick gå i hemvävdaklänningar och sådant. Det gick liksom i den gamlastilen på det stället!

Gården gav ett visst överskott av produkter ochHildur fick redan tidigt ta sig in till Hässleholm föratt sälja ägg, ost och smör på torget. Hildur ville san-nolikt i unga år komma hemifrån för att utbilda sigeller arbeta, men var tvungen att stanna på gårdenoch sköta den tillsammans med fadern. Längre framträffade hon, förmodligen i något Bibeltrogna Vän-ner- sammanhang, sin blivande make Alve.

Hildur och AlveAlve Nilsson var född i Tottarp, Hästveda 1909 ochson till Emil och Ida Nilsson. Fadern Emil dog re-dan 1914 och Alve och hans sex syskon togs då omhand av släktingar i Mjölkalånga. Alve utbildade sigsedan på Osby lantmannaskola och skaffade sig ettmindre lantbruk i Tviggasjö, nordväst om Farstorp.Sedan Alve och Hildur gift sig 1941 övertog de Hil-durs barndomshem i Vankiva. Åren 1942–1947 föd-des barnen Kjell-Arne, Marianne och Margareta, tillglädje både för föräldrarna och morfar Wilhelm, sombodde kvar på gården till sin död 1956.

– Far och mor jobbade båda med gården, sägerdottern Marianne Olsson. Det var väl inte lätt allagånger att få det att gå ihop på den lilla gården, mendet gick.

Vid sidan av det egna lantbruket arbetade Alveibland med att sätta trädplantor. Det var också van-ligt att man byttetjänster med gran-narna och hjälptevarandra i skörde-tider. I mitten av1960-talet genom-gick Hildur hem-samaritkurs iHässleholm ochkunde sedan bar-nen lämnat hem-met börja arbetasom hemsamarit.

På gården i Vankiva

Marianne, Kjell-Arne och Margareta


1959 råkade Alve ut för en olycka när han var påväg till möllan. Han körde med häst och vagn ut pålandsvägen och blev där påkörd av en bil.

– Han miste hörseln på ena örat och fick varaktigaproblem med balansen och var sjuk länge, berättarMarianne. Men han fick mycket hjälp av sina bröderoch grannarna, så de klarade sig ändå.

Under ”lumpartiden” i Hässleholm tillbringademin kusin Åke stor del av sin fritid i Vankiva, främstpå grund av visst intresse för nästkusinen Marianne.

– Jag minns att jag bland annat var medbjuden påen enkel smörgås hos någon grannlantbrukare där,säger Åke. Jag har aldrig sett så mycket mat!

Själv minns jag de släktmiddagar som ibland ord-nades i Vankiva och Mala. Det var ”redia bonnaka-las”, där vi barn hade gott om tid att leka och spelabadminton – mellan de olika rätterna!

Ögonblicklig dödFör att komma från landsväg 117 till gården i Vanki-va var man tvungen att korsa en obevakad järnvägs-övergång. Söndagen den 14 december 1975 snöadedet på eftermiddagen och när Alve och Hildur skullepassera övergången fick de motorstopp på spåret.

Hans maka hade lämnat bilen för att hämta hjälp,då tåget plötsligt dök upp och körde på bilen.Hon blev svårt chockad och fick föras till sjuk-huset i Hässleholm ... 66-åringen som satt i bilendå den påkördes av tåget torde ha ljutit en ögon-blicklig död. Bilen blev totalkvaddad och kastadesmot en metallstolpe som knäcktes vid samman-stötningen.23

Tidningsnotisens beskrivning av händelsen stämmerinte helt med vad som berättats inom släkten. Detannalkande tåget, som var på väg från Hässleholmtill Göteborg, upptäcktes sannolikt av Hildur ochAlve. Hildur lyckades med knapp nöd hinna ur bilenoch från spåret, medan däremot Alve var så uppta-gen med att försöka starta eller skjuta undan bilen atthan inte hann rädda sig själv.

I början av 1976 såldes gården i Vankiva och Hil-dur flyttade till en tvårumslägenhet på Prinsgatan iHässleholm.

Redan innan hon träffade Alve hade Hildur gåtten kurs på Vinslövs slöjdskola och där bland annatlärt sig väva, något som hon tyckte mycket om ochgärna ägnade sig åt på äldre dagar. Hildur var dessut-om alltid road av handarbete. På slutet blev det mestbildvävning och twistsömnad, så länge hennes för-värkta fingrar klarade det. Efter att på våren 1996drabbats av förlamning i ena sidan bodde hon påKaptensgården i Hässleholm. Den 24 oktober 1996dog Hildur, 87 år gammal.

Dagny och OlleHildurs yngre systerDagny var matintresse-rad och fick tillfälle attgå på Margaretaskolan,en hushållsskola i Mal-mö. 1946 gifte sig Dag-ny med den ett år yngreOlle Ohlsson. Paret bo-satte sig först i Hässle-holm där Olle var vakt-mästare på ett hotelloch därefter bodde deen tid i Ulvesund (vidLjungskile i Bohuslän) där Olle var skolvaktmästare.I början av 1950-talet övertog Olle sitt barndoms-hem Pålstorp, en gård som varit utarrenderad sedanfadern inte längre orka driva den. Pålstorp ligger ut-anför Mala, omkring en mil nordnordväst om Häss-leholm, och hade varit i släktens ägo sedan 1600-ta-let.

– Vi hade till en början 130 tunnland åker ochskog, berättar Olle Ohlsson. Men sedan köpte jag ef-ter hand ett par gårdar till, så då blev det väl en 350tunnland totalt. Det blev ju så att man inte längrekunde reda sig på små lantbruk utan måste öka på.

Olle och Dagny skötte i huvudsak gården själva,men anställde tidvis drängar med funktionshinderfrån Backagården vid Finja.

– Dom kunde verkligen jobba när de var på dethumöret, berättar dottern Birgitta Ohlsson. Och åtgjorde dom, så mor fick laga hur mycket mat somhelst. Hon var tvungen att själv lägga upp maten åtdom, annars hade där inte blivit nåt över till far!

Barnen Birgitta och Gunilla hade tre kilometer tillskolan i Mala, dit de i varierande grad tog sig medhjälp av cykel, skolskjuts, mjölkbil, häst och vagnsamt skidor.

– Vi hade det hyfsat ekonomiskt, även om minaföräldrar fick arbeta mycket. Far var ju väldigt nogaoch ville ha ordning och reda på gården. Maskinernaskulle inte stå ute i regn och rusk, säger Birgitta.

Den gamla bostadslängan ersattes i början av1960-talet av ett nytt boningshus, vilket stod färdigti lagom tid för att där kunna fira lantbrukarparets 50-årsdagar med traditionsenliga rejäla kalas.

Arbetet med att driva det större lantbruket blevdock till sist för mycket. I samband med att han blevsjuk 1968 lämnade Olle och Dagny gården i Malaoch flyttade in till Hässleholm. Dagny genomgickhemsamaritkurs och började arbeta som sådanmedan Olle, efter konvalescens och omskolning, fickarbete på Skåneskog.

Dagny och Olle Ohlsson


– De hade byggt ett stort sågverk utanför Hässle-holm, så där jobbade jag vid en hyvel tills de speladekonkurs, säger Olle.

Efter pensioneringen bodde Olle och DagnyOhlsson kvar i villan på Långkroksvägen i Hässle-holm. 1990 blev Dagny opererad för cancer och blevåterställd, men insjuknade senare på nytt och avled iseptember 1991.

86-årige Olle bor idag på ett äldreboende i Hässle-holm, har problem med synen men är förhållandevispigg och rörlig.

Klara och VilhelmAnders och Anna Perssons yngsta dotter Klara varfödd i juni 1884. När hon var ung tyckte hon om attsjunga, något hon gärna gjorde i festliga samman-hang. Hon var också ofta glad och uppspelt och hen-nes sinnelag och lättsamma sätt gjorde att hon intealltid var så väl sedd av familjens övriga och mer all-varsamma medlemmar.

Klara lämnade tidigt hemmet och blev piga, försti Håslöv och sedan bland annat i Landskrona. Somartonåring arbetade hon i trakten av Lund, blev medbarn och födde i november 1902 en pojke. Vid detlaget hade Klara sannolikt träffat sin blivande makeVilhelm Sjöström och även dennes bror, Axel.

– Det har pratats om att farbror Axel var den sommor tyckte bäst om, och pojken fick ju också detnamnet. Men min far vann i alla fall kampen. Hanberättade för mor att han vunnit tusen kronor pådanska klasslotteriet och därmed var saken klar, sä-ger Klaras yngste son Kurt Sjöström.

Vilhelm Holger Sjöström var född i Gessie för-samling 1879 som fjärde barnet av fem till brunns-grävare Per Olsson Sjöström och dennes hustruBengta Holgersdotter. Vilhem hade en mycket fattiguppväxt och kom som ung man till Malmö där hanblev byggnadsarbetare. Han blev tidigt politiskt ochfackligt engagerad och tillhörde de mera revolutionä-ra socialisterna som på den tiden var framträdandeinom byggnadsfacket.

Vilhelm Sjöström

Efter att Klara fött sin son bodde hon och lilleAxel hos Klaras föräldrar i Mjölkalånga, men flyttadeefter en tid till Malmö för att arbeta. Den 24 septem-ber 1904 gifte Klara sig med Vilhelm och flyttademed honom till Stångby, där dottern Karin föddesåret därpå. Därefter bodde de ett tag i Västra Skräv-linge, innan de under åren 1907–1910 fick barnenKarl och Helga i det torp de då arrenderade påFejarp nr 8 i Hyby församling.

Sträng uppfostranSommaren 1910 flyttade familjen Sjöström till etttorp i Nyby söder om Höör och kom två år senaretill Sjöholmen vid Ringsjöns nordvästra hörn, i etthus som Vilhelm byggt med hjälp av sin svåger Nils(min farfar). Vid det laget arbetade Vilhelm bådemed jordbruk och husbyggande. Han kom bland an-nat att delta i uppförandet av Sjöholmens restaurangoch byggde också många andra hus i trakten.

I Sjöholmen låg lanthandeln på ena sidan omRönne å medan invånarna bodde på andra sidan.I början fanns ingen bro, men då Sjöströms boddevid ån ordnades överskeppning genom att Klara rod-de över de som skulle till och från handlaren.

1917 flyttade den med barnen Viggo och Karlautökade familjen till Munkarp, där Villy, Kalle ochValborg föddes. Nästa anhalt blev fastigheten Björ-keröd nr 2 i närheten av Kungshult (en dryg halvmilöster om Eslöv), dit familjen flyttade i november1924. Under de sjutton år man bodde på den 18tunnland stora gården föddes yngsta barnet Kurt,medan de äldre barnen efter hand lämnade hemmet.

– Lantbruket byggde på barnarbete, säger KurtSjöström. Det var normalt på den tiden med mångabarn och man fick börja hjälpa till redan när man varsex-sju år gammal. Det var mor som organiseradedet mesta av arbetet, men när vi skulle ut på åkrarnaoch hjälpa till att ta hand om skörden så var det farsom hade hand om det. Och på söndagen skulle allakorna ryktas, det var han noga med!

Ansvaret för barnens uppfostran låg i huvudsakpå Klara, men bestraffningar utdelades oftast av Vil-helm. Uppfostran var mycket sträng under de äldresyskonens uppväxt och de fick en hel del stryk av sinfar. Men samtidigt som Klara och Vilhelm blev äldreförändrades efter hand tidens syn på barnuppfos-tran, så de yngre barnen fick sannolikt en mildareuppfostran.

Vilhelm hävdade bestämt att barnen skulle varahårdföra, klara allting och helst vara bäst. De fickaldrig gnälla eller beklaga sig. Barnens yrkesinriktninghade han ingen uttalad uppfattning om, medan Klaragärna såg att barnen ville ägna sig åt affärer och bliföretagare.


– Min syster Karin var gift med en läroverkslärareoch tyckte att jag skulle gå i realskola, berättar KurtSjöström. Då fick jag begära tillstånd av far. Jag lyck-ades övertala honom genom att säga att jag skulle bliarkitekt, för han som var husbyggare tyckte ju att detvar bra. Jag hade redan då ritat ett och annat hus åthonom. Det räckte ju med enkla ritningar på den ti-den för att få bygglov!

Sommaren 1941 flyttade Klara, Vilhelm och endahemmavarande barnet Kurt in till Kungshult. Tre årsenare skilde sig Klara och Vilhelm.

– Han hade ju problem med spriten emellanåt ochkunde bli rätt så häftig. Så det var därför mor åkteifrån honom, berättar dottern Karla Sahlin.

– Det var mor som ville skiljas. Hon var förtrycktav far, som kvinnor så ofta var. Men skilsmässan be-rodde nog framförallt på deras skilda livssyn och sin-nelag, så när vi ungar slutligen var utflugna så gavhon sig helt enkelt iväg, säger Kurt Sjöström.

Förmåga att ta sig framÄven om Klara inte delade sina släktingars stramt re-ligiösa livsstil hade hon en viss religiositet och villegärna gå i kyrkan vid högtidliga tillfällen, något sominte alls intresserade ateisten Vilhelm. Längre framblev dock Klara betydligt mera skeptisk till det kyrk-liga, och när hon vid något tillfälle varit i kyrkan frå-gade sonen Kurt om hon känt sig tvungen att gå diteller hade blivit religiös.

– Då svarade hon att ”Nä, men man kan ju låt-sas”. Det här var mycket typiskt för Klara OlindaSjöström. En människa som är förtryckt och påver-kad under hela sitt liv – för det var ju kvinnor på dentiden och hon i synnerhet – dom anpassar sig otro-ligt mycket. Detta kan tolkas som om hon inte varärlig, men det handlade om anpassning. I själva ver-

ket hade hon mycket stark moral och var otroligt är-lig och hederlig. Hon reagerade mycket starkt motdet som inte var hederligt, säger Kurt Sjöström.

Beroende på bristfällig skolunderbyggnad kundeKlara ge intryck av att ha dåliga kunskaper, medanVilhelm på det området var helt överlägsen.

– Men när de skilt sig visade hon att hon hade enenorm förmåga att ta sig fram, säger Kurt Sjöström.Det var en imponerande prestation hon gjorde! Honskrapade ihop pengar i Lund och köpte en tvättin-rättning, anställde personal, köpte villa och fick detså småningom rätt bra ekonomiskt.

Efter skilsmässan arbetade Klara som städare.Omkring 1947 köpte hon med hjälp av sonen Kalletvättfirman Fix i hörnet av Östra Mårtensgatan ochTommegatan. Tvättinrättningen hade tre anställdaoch gav också periodvis arbete åt några av Klarasbarn. Ett av dem, Valborg, tog senare över firmanoch drev den fram till slutet av 1950-talet.

1950 köpte Klara ett större hus på Merkuriusgatani Lund. Huset hade fyra lägenheter och till en avdessa flyttade samma år även nygifta dottern Valborgoch hennes man Nils Carlsson.

Driftig och hårdförVilhelm Sjöström beskrivs som en mycket driftigman med god organisationsförmåga. Ett exempel pådetta var när han tillsammans med en granne tog ini-tiativ till att bygdens lantbrukare bildade en trösk-förening som skaffade gemensam tröska och traktor.Han var också teknisk begåvad och byggde själv entraktor.

– När far höll på att bygga huset i Kungshult gjor-de han ett uppehåll, berättar Kurt Sjöström. Då safolket i byn att ”Nu kan inte Sjöström bygga mer, förhan har slut på pengarna!”. Då bestämde far sig föratt det huset skulle bli det största i byn. Det varmycket typiskt för honom. Huset blev också verk-ligen stort och med två våningar. Det byggdes medbegagnad tegel från ett nedlagt tegelbruk som hanköpt och rivit.

Men Vilhelm var inte bara driftig och en skickligyrkesman. Han var också en mycket hårdför man.Det var sällan man såg honom glad och när handrack alkohol blev han oftast grinig och otrevlig.

– Han slog aldrig på mor, men han kunde verkli-gen skälla ut henne, säger Kurt Sjöström. ”Och dinajävla släktingar, dom där hällörade falske jävvlarna iFinja!” Så sa han! Och hon gav igen med att påmin-na om att han drog iväg till krogen när han fått lön.

– Far var periodare, så han drack emellanåt närhan kom åt, säger Karla Sahlin. Han åkte iväg tillhästmarknader och drack ihop med tattarna och handrack när mor var hemifrån i samband med att Val-

Klara Sjöströmmed barnbarnetMonika.


borg föddes. Men jag minns ju också när de gickhand i hand och tittade på åkrarna när säden hadebörjat komma upp. Så det fanns ju idyller också!

– Han brydde sig i alla fall om sina ungar, sägerdottern Valborg Carlsson. En gång låg mor på sjuk-hus och fars syster skulle se till att vi fick mat. Dehade slaktat och hon hade kokt grisöron till oss, mendå så far ifrån att ”Sånt ska minsann inte mina barnäta!”.

Vilhelm ägde både huset i Kungshult, som de botti de senaste tre åren, och ett litet torp i Östra Strösom hyrdes ut till en annan familj. I samband medskilsmässan sålde han sina båda fastigheter och köpteett mindre ställe i Östra Strö där han hade lite höns.

– När vi kom och hälsade på brukade han gå utoch möta oss och säga att ”Va fan vill ni här?”. Mensen när vi pratat med honom så sa han att ”Ah, nimåste ha en höna”! Och så gick han ut och nackadeen höna åt oss. Jag tror det var ett slags stolthet.Han ville minsann inte tigga någon att komma ochhälsa på honom. Men han kunde vara rätt så oför-skämd i ord när någon kom. ”Du – ja’ e ente döännu!” sa han till exempel. Men egentligen var hangenerös, säger Kurt Sjöström.

– Vi åkte dit ibland om söndagarna helt oanmälda,minns sonsonen Magne Sjöström. Då gick han in iett rum och hämtade en gräddtårta och satte på bor-det. Han visste inte att vi skulle komma, men antag-ligen köpte han en tårta till varje helg. Kom där ing-en på besök så åt han den väl själv! Han var alltidvänlig och trevlig när vi hälsade på honom.

De flesta av syskonen hade efter skilsmässan brakontakt med sin mor medan enbart några av demupprätthöll regelbunden kontakt med fadern. Helgavar så rädd för sin far och hans våldsamma humöratt hon inte besökte honom på många år. Först närhon själv närmade sig sextioårsåldern tog hon modtill sig och besökte honom.

– Jag minns honom som en utåt sett elak gubbe,säger Helgas dotter Ing-Britt Lundin. Men jag troratt han innerst inne blev glad när vi kom dit och atthan egentligen uppskattade att vi städade åt honom.Men han hade en attityd som inte var rolig!

Det finns ett antal historier om Vilhelm där hanframstår som ett original och en verklig krutgubbe.Bland annat framställde han något som han kalladeför rabarbervin, men som i själva verket var destil-lerat och ”starkt som satan”. Drickat användes ävensom betalningsmedel genom att han bytte till sig sillav den lokale sillhandlaren. På bordet hade Vilhelmen tidning och när den var full av sillben vände hanblad och fick på så sätt en ren bordduk igen.

Den fysiskt starke byggnadsarbetaren var även påäldre dagar en kraftfull man. Det berättas att han i

mitten av sextiotalet omnämndes i pressen som 85-åringen som slog ner två poliser i Eslöv. Han hadegått in på en krog, korkat upp en flaska brännvin ochbörjat dricka. Personalen kallade på polis, två kon-staplar kom dit och blev nerslagna av Vilhelm innanhan lugnade ner sig och kunde tas med till polissta-tionen. På grund av sin höga ålder blev han dockförsatt på fri fot efter några dagar.

Vilhelm stannade även på äldre dagar kvar i ÖstraStröö och avled där i januari 1967, åttioåtta år gam-mal. Klara bodde under många år kvar i huset påMerkuriusgatan i Lund, men efterhand som årengick blev hon alltmer senil. Mot slutet av 1970-taletkom hon till det ålderdomshem i Veberöd där honsommaren 1980 avled i en ålder av 96 år.

– Det var jag och Axel som tog henne dit, efter-som hon inte längre vara hemma i lägenheten längre,säger Klaras svärdotter Svea Sjöström, vid den tidenföreståndarinna på ålderdomshemmet samtidigt sommaken Axel var ordförande i socialnämnden.

Tio syskonKlaras son Axel var född 1902 och blev sedermeralantbrukare och politiskt aktiv inom centerpartiet,bland annat med det tidigare nämnda uppdraget iVeberöds socialnämnd.

Axel tillbringade en hel del av sin uppväxt hossina morföräldrar Anders och Anna Persson i Mjöl-kalånga. Förutom de första åren innan Klara och Vil-helm gift sig bodde Axel hos sin mormor och mor-far från det han var elva år och en bit upp i tonåren.Sedan han därefter under olika perioder bott hemmahos föräldrarna flyttade han i april 1930 till Munkarpi Gudmuntorps församling. Någon månad senarefick han sonen Allan tillsammans med den fyra åryngre Anny Olsson och gifte sig med henne i julisamma år. Efter ett par år i Munkarp flyttade famil-jen till trakten av Stehag där 1935 dottern Maj-Brittföddes. Sju år senare flyttade familjen till Romele-åsen.

– Vi bodde under många i Stenröd söder om Ve-beröd, berättar Axel Sjöströms son Allan. Gårdenomfattade 70 tunnland och var ett arrende underBjörnstorps gods fram till dess att jag köpte loss den1963.

Vid det laget hade Axel och Annie lämnat övergården till sonen Allan och flyttat till Skyttegatan iVeberöd. Annie dog 1970 och tre år senare gifte Axelom sig med Svea Svanberg, född 1913 i Helsingborg.Svea hade utbildat sig i England och varit husfru därinnan hon under ett tiotal år var föreståndarinna förVeberöds ålderdomshem.

Axel dog 1978 i en ålder av 75 år och Svea hardärefter återvänt till sin barndomsstad Helsingborg.


Axels syster Karin såg dagens ljus på hösten 1905och flyttade som sjuttonåring till Eslöv. Året därpåfick hon arbete som hembiträde i Malmö, där honbosatte sig på Friisgatan 7 i kvarteret Korpen. I no-vember 1925 återvände hon till Eslöv och arbetadedär som konditoribiträde och sedan som hårfrisör-skeelev.

Hösten 1927 flyttade Karin till Oskarshamn ochträffade där den sjutton år äldre Johan (Johnny) Jep-son, bördig från Kattarp i nordvästra Skåne. De giftesig på våren 1930 och flyttade två år senare till Borg-mästargatan i Stockholm, där Johnny arbetade somläroverksadjunkt medan Karin var hemmafru.

Karin och Johnny Jepson var gifta en längre tidinnan de fick sönerna Agne (1945) och Torgny(1947). Sedan Johnny gått i pension flyttade familjensommaren 1954 till Lund. Johnny dog 1960, sjuttio-två år gammal, medan Karin blev 94 år innan honavled på hösten 1999.

Helga var två år yngre än Karin och flyttade hemi-från som sextonåring. Efter att bland annat ha bott iEslöv flyttade hon 1927 till Flo i Skaraborgs län därhon arbetade på ett mejeri. Redan efter ett halvårflyttade hon dock tillbaka till Skåne och arbetade påmejeriet i Smedstorp, väster om Simrishamn.

I januari 1929 flyttade Helga till Vänersborg ochgifte sig där med Knut Johansson, en man som för-sörjde sig på olika slags byggnadsarbeten. Han be-

skrivs som mycket sympatisk men alltför snäll för attklara av det fosterbarn det i övrigt barnlösa paret un-der en tid hade hand om.

Sedan paret separerat kom Helga till Helsingborgoch träffade Ivar Lundin, född 1906 i Siene utanförAlingsås. Ivar hade också ett äktenskap bakom sigoch var anställd vid kavalleriregementet i Helsing-borg. 1943 fick paret dottern Ing-Britt och fem årsenare gifte de sig.

– Vi flyttade först till Malmö där mina föräldrarövertog ett tvätteri, berättar Ing-Britt Lundin. Meneftersom jag var sjuk så mycket och behövde annanluft flyttade vi 1951 till Åhus.

Helga och Ivar fortsatte inom tvätteribranschenäven i Åhus. De hade kvar sin tvättfirma fram till1965 då Ivar började arbeta på karbonpapper-företaget Rosendahls. 1991 avled Helga och åtta årsenare dog Ivar.

– Helga var ju väldigt robust och då fungerade detju inte med Knut, säger Kurt Sjöström. Men Ivarpassade väldigt väl ihop med Helga, så det äkten-skapet gick mycket bra.

Favoritsonen och den otursförföljdeVille (Karl Vilhelm) beskrivs som Vilhelm Sjöströmsfavoritson. Ville var född 1910 och lämnade hemmetsom artonåring och for till Danmark för att lära siglantbruk.

Släkten Sjöström samlad för att sommaren 1954 fira Klaras 70-årsdag. Sittande från vänster: Ville, Evy, Karla, Klara, Axel, Valborg och Nils Carlsson. Stående: Ivar och Helga Lundin, Sten Sahlin (Karlasman), Anny (Axels fru), Sonja (Villys fru), Evy (Kalles fru), Villy, Kalle, Doris och Kurt.


– I passet stod det lantarbetare men det ändradeVille till lantbrukselev, för det var ju det som var me-ningen. Så han höll på att åka fast för att han ändrati passet, säger Karla Sahlin.

Ville återvände senare till Skåne och bodde blandannat i Östra Strö innan han 1940 bosatte sig inomBorlunda församling.

– Han var en mycket intelligent man, berättar bro-dern Kurt Sjöström. En otroligt skärpt kille! Hanhade en mängd olika arbeten och arbetade bland an-nat länge inom vägverket. Under en period hade hanockså ett eget företag och körde omkring med trösk-maskiner och annan utrustning.

Ville gifte sig med den nio år yngre Elsa Johans-son från Hyby. Under åren 1941–50 fick de döttrarnaSiv, Karin, Inger, Ulla och Kerstin. Tyvärr fick Villealkoholproblem och paret skildes 1960.

– Far var väl det svarta fåret bland de i övrigtskötsamma syskonen, säger dottern Ulla Olausson.Han låg mycket ute och jobbade i veckorna och detvar väl på det sättet som spriten kom in i bilden.

Efter skilsmässan förde Ville ett bohemaktigt livoch bodde på olika platser i Eslövstrakten, bland an-nat periodvis ihop med sin far. På äldre dagar komhan till Solhällan i Eslöv, där han avled i mars 1991.

– Efter alla stormiga år orkade far inte ha kontaktmed oss. Sista gången jag träffade honom var nogunder senare delen av sextiotalet, säger Ulla Olaus-son.

Klara och Vilhelm Sjöströms femte barn, Viggo,föddes 1912 och kom framförallt att försörja sig somsäsongsarbetare inom lantbruket, något även bröder-na Ville och Villy hade erfarenhet av.

– De gallrade betor på sommaren och tröskade påhösten, berättar brodern Kurt Sjöström. De varenorma på att jobba, desse pågarna!

Bröderna hade också det gemensamt att de varhelt orädda. De räddade djur vid bränder och visadeäven på många andra sätt sin oräddhet, helt i enlighet

med faderns uppfost-ran som gick ut på attbli bäst, vara orädd,och inte gnälla.

Viggo var väldigtotursförföljd. Hanhade bland annat ram-lat ner från höskullenoch fördärvat en armoch han hade ocksåskadat ett av ögonenoch fått det ersatt medett konstgjort öga.

– Så han var ju han-dikappad och hadedessutom inget yrke,berättar Karla Sahlin. Han höll till en del i stallet därhan hade höns, men där var ju far också ofta ute ochskötte om sina hästar. Det var inte så lyckat, för farvar en sådan person som gillade dom som var somVille och kunde säga ifrån ordentligt. Viggo var denkuvade och försynte, så det fungerade ju inte så bramellan honom och far.

Innan föräldrarna flyttade till Kungshult övertogViggo gården i Björkeröd. Han blev far till en dottervid namn Ingrid, men flickans mor var tveksam tillen framtid inom lantbruket så det planerade äkten-skapet blev aldrig av.

Lantbruket blev dock för svårt att klara av för denensamstående Viggo. Han sålde därför det tidigareföräldrahemmet och började arbeta på ett mejeri.Där hade man vid ett tillfälle hällt frätande rengö-ringsvätska på en vanlig dricksflaska som Viggo avmisstag drack ur. Han överlevde själva olyckshändel-sen, men vid den fortsatta behandlingen uppkomskador som ledde till att han dog i början av juni1941, endast 28 år gammal.

HårfrisörskanÄven den år 1915 födda dottern Karla lämnade tidigthemmet.

– Efter att jag konfirmerats och gått ut fortsätt-ningsskolan skulle jag börja arbeta, berättar KarlaSahlin. Då sökte jag en plats på Skarhults gård ochbörjade där. Den låg nästan bredvid slottet och dehade kokerska, städfru och guvernant och så var jagbarnflicka.

Efter Skarhult arbetade Karla i Vittskövle underen sommar innan hon 1933 åkte till Vänersborg, ditsystern Helga redan flyttat. I Vänersborg hade Karlaen del kortare anställningar, men eftersom hon villeutbilda sig till hårfrisörska flyttade hon till Stock-holm där en annan av hennes systrar, Karin, boddemed sin man.

Viggo Sjöström

Åtta av syskonen Sjöström i Björkeröd. Främst Valborg, Kurtoch Kalle; bakom dessa står Ville, Karin, Viggo, Karla och Ville.


Karla Sahlin

Helga,Karla och

Karin iVänersborg

ca 1935.

som sekreterare. Efter hand blev besöken hemmahos familjen i Sverige allt mer sällsynta.

Villy var mycket engagerad i föreningslivet ochordförande i tolv föreningar. Någon gång omkring1956–57 lämnade han dock tvärt alla uppdrag. Viddet laget hade Villy inlett ett förhållande med sin se-kreterare Irene och fick två barn med henne innanäktenskapet med Sonja upplöstes sommaren 1959.

– Efter skilsmässan slutade han att betala under-håll, så jag tvingades hoppa av realskolan och ge migut och jobba istället, berättar sonen Magne Sjöström.

Villys och Irenes barn Ann-Marie och Pierre föd-des i Bryssel 1958 respektive 1959, medan deras lille-bror Karl-Erik föddes 1961 när familjen bodde iAmsterdam. I mitten av 1970-talet flyttade man tillSverige och slog sig ner i Hjärup utanför Lund.

Under tiden han arbetade hade Villy genom årenutbildat sig och blev så småningom direktör på TetraPak med försäljningsansvar för öststaterna. Dettainnebar mycket arbete i Moskva. Kontroverser medKGB-agenter i samband med telefonavlyssningaroch annan övervakning hindrade inte att Villy vidpensioneringen blev bjuden på fest i Kreml av JurijAndropov, kommunistpartiets generalsekreterare ochtidigare chef för underrättelsetjänsten.

Villy avled av cancer i mars 2000 och Irene bor se-dan dess ensam i lägenheten i Lomma. Villys förstahustru Sonja bodde efter skilsmässan kvar i Käv-linge. Hon återupptog först sitt gamla yrke somhandsksömmerska och arbetade sedan bland annatpå Scans tvättavdelning innan hon gick i pension.Sonja avled av hjärtinfarkt 1995.

– När mor dött hittade vi brev som far skrivit frånFrankrike hem till henne. Han berättade där att hanordnat privatskola åt syrran och mej i Paris och för-sökte om igen övertala henne att flytta dit ner medoss. Men hon vägrade, för hon var rädd att bli isole-rad där nere. Det kan ju ha varit en av anledningarnatill att de gled isär, säger Magne Sjöström.

Under tiden iVänersborg hadeKarla lärt kännaSten Sahlin, somvar två år äldre änKarla och drev ettstörre bokbinderi.

– Våra vägarskildes, säger Kar-la. Men en dagträffade vi av enhändelse på var-andra i Stockholmoch då tog detfart ordentligt!

Efter utbildningen flyttade Karla tillbaka till Vän-ersborg och gifte sig med Sten Sahlin. Hon hadeförst anställning en tid som hårfrisörska, men så bleven lokal ledig i det gamla apotekshuset mitt i cen-trum. Klara kunde därmed starta sin egen salong ochblev liksom sin man egen företagare. Efterfrågan påsalongens tjänster kom att variera över tiden, mensom mest hade Karla tretton anställda. Genom deneleganta salongen fick Karla god kontakt med sta-dens finare damer och kom tillsammans med makenatt räknas till de övre skikten i Vänersborg.

Karla och Sten hade en stor lägenhet inne i Vän-ersborg och dessutom en större fritidsfastighet vidVänern. I oktober 1945 fick de sonen Per-Andersoch sexton månader senare dottern Karin.

Både Karla och hennes man lämnade sina företagoch gick i pension något år i förväg. 1993 flyttadeKlara till en mindre lägenhet på Nygatan sedan Stendrabbats av hjärnblödning och inte kunde bo hemmalängre. Två år senare avled Sten, 82 år gammal.

Direktör på Tetra PakVilly föddes i början av 1918 och kom som 21-åringatt gifta sig med den tre år äldre handsksömmerskanSonja Lindström från Borgeby, dotter till snickarenoch träsnidaren Mauritz Lindström och hans hustruHilma Christensson. Paret flyttade i samband medbröllopet till Kävlinge. Tre månader senare föddesdottern Birgit och på våren 1944 föddes sonenMagne.

Efter att ha arbetat på Kockums varv i Malmö,Mazetti chokladfabrik och ett företag inom Höga-näskoncernen som tillverkade slipmaterial, blev Vil-ly den sjätte som anställdes vid det i början av 1950-talet startade Lundaföretaget Tetra Pak. Villy varmontör och arbetade bland annat i Frankrike innanhan i mitten av femtiotalet placerades i Bryssel somservicechef för Benelux-länderna. Han träffade dåfembarnsmodern Irene Denéve och anställde henne


Fotograf och tvättmästareKalle var två år yngre än Villy och kom efter en tidsom lantarbetare till ett tivoli där han hade hand omnågra fotoautomater. I samband med det blev hanintresserad av fotografering och flyttade på hösten1939 till Göteborg och arbetade där som fotograf.Han hade också uppenbarligen tänkt sig att gå tillsjöss, eftersom han blev inskriven som nr 627 påGöteborgs Sjömanshus.

Under krigsåren tjänstgjorde Kalle som fotograf iförsvaret och fotograferade bland annat de tyska bå-tar som livligt trafikerade Öresund. Han flyttade un-der de åren också hem till Skåne och bosatte sig iMalmö. Midsommaren 1944 gifte han sig med AnnaGreta Björk från Munkarp. Paret bosatte sig i traktenav Ljungbyhed där Kalle arbetade på ett sågverk.

Efter något år i Riseberga flyttade Kalle ochAnna-Greta vidare till Lund där Kalle inledningsvisvar delägare i moderns tvättinrättning. Han blev där-efter tvättmästare i Åkarp innan han startade Lunda-ortens Tvättanstalt, ett företag han var delägare ifram till sin död i cancer 1975.

Kalle blev 54 år gammal och var gift två gånger.Tillsammans med den tidigare nämnda Anna Gretafick han 1946 sonen Johnny. Sedan Kalle och Anna-Greta separerat gifte han sig 1950 med Evy Gustafs-son, född i Stockholm och nio år yngre än Kalle.Paret fick under åren 1951–1958 barnen Tommy,Annika samt tvillingarna Kent och Kjell.

Förhållanden utanför äktenskapen resulteradeockså i barn, däribland sonen Krister Johansson.

– När Kalle gjort Elsa med barn blev hon utslängdav sina föräldrar, berättar Kalles brorson Magne Sjö-ström. När hon kom ut från BB fick hon och Kristerflytta hem till oss och bodde där några månader.

Tog över moderns firmaValborg föddes 1923. Sitt första arbete utanför hem-met fick hon när hon som sextonåring blev piga påStavröds gård utanför Eslöv. Gården hade tjänstefolktill att städa och servera och där fanns också flerastatarfamiljer.

– Det var en stor gård och ett fantastiskt hus, sä-ger Valborg. Man hade släta, röda, fina tegelstenar pånedersta våningen. Det var så vackert! Jag var där nå-got år och hjälpte till i köket. På den tiden fick manminsann lära sig att jobba!

Efter Stavröds gård arbetade Valborg under en tidsom barnsköterskebiträde på barnkrubban Johns-sons Minne i Eslöv. I november 1943 flyttade hontill Lund där hon under ett antal år arbetade på lasa-rettet. En bit in på 1950-talet övertog hon den tvätt-inrättning som modern Karla startat och drev denfram till slutet av 1950-talet.

– Efter hand som tiden gick blev hon trött ochtyckte att jag skulle ta över, säger Valborg. Det varden största miss jag gjort, men har man gett sig pånågot så får man fullfölja det! Sedan blev det så atthuset skulle rivas och då var det ju lämpligt att sluta.Därefter var jag dagbarnvårdare hemma i bostadenfram till pensionen.

Valborg gifte sig den 1 juli 1950 med charkuteri-sten Nils Carlsson. Dottern Monika föddes 1951 ochlängre fram utökades familjen med adoptivsonenPer.

Valborg bor idag kvar på Merkuriusgatan i Lund,i det hus Klara köpte och delade med Valborg ochhennes familj. Idag äger Valborgs dotterdotter Hele-na huset. Valborgs make Nils vistas sedan ett antal årpå ålderdomshem.

AktivpensionärKlara och Vilhelm Sjöströms yngsta barn Kurt ochhans fru Doris bor sedan länge i Malmö, men harockså en fritidsfastighet i trakten av Norra Rörum.De har tre söner vid namn Krister, Bo och Torbjörn,samt sju barnbarn.

Kurt Sjöström föddes 1925 och gick som tidigarenämnts i realskolan i Eslöv. Någon utbildad arkitektblev han aldrig trots löftet till fadern. Istället avbrötKurt realskolestudierna och började jobba som kon-torist och brädgårdsarbetare. Mot slutet av tonårenfick han problem med lungorna och vårdades underen längre tid på Orups sanatorium och bodde dåockså en tid hos sin moster Amanda i Höör.

Tillfrisknad igen försörjde Kurt sig som metall-arbetare och konfektionsarbetare innan han börjadearbeta i moderns tvätteri i Lund. Efter att under ti-den läst upp sig till studentbetyg genom korrespon-densstudier började han studera på socialhögskolan.

– Jag hade litejobb vid sidan av,men det var nogmest Doris somfick försörja mig,berättar Kurt. Detfanns ju intemycket till studie-lån på den tiden.

Vid det lagethade Kurt träffatsin blivande hus-tru Doris Öhman,som arbetade påbarnsjukhuset iLund, och flyttatihop med henne. Doris och Kurt Sjöström


– Doris mor ogillade att vi bodde ihop och minmor tyckte inte heller om det. Bara för att dom varså dumma så gifte vi oss inte förrän den 1 April1948. Det var roligt på den tiden, men det är nästanlika roligt nu!

Efter avslutad utbildning på socialhögskolan fickKurt jobb som socialassistent i Trelleborg. 1955 komhan till Malmö för att arbeta på nykterhetsnämndenoch var därefter länskonsulent och reste runt och in-spekterade behandlingshem. 1962 fick han i uppdragatt utreda socialvårdens organisation i Malmö, 1967blev han chef för sociala avdelningen och i mitten av1970-talet chef för barnomsorgen.

– 1979 började jag på en ny organisationsutred-ning. Men så blev det borgerlig regim i Malmö ochdå ville dom inte ha mig där längre. Jag var ju vän-sterpartist, men kämpade också i min roll som chefmot de nedskärningar de ville genomföra. Det blevett jäkla liv, men roligt var det!

Kurt kände att hans ställning var omöjligt underrådande omständigheter. Efter fackligt agerande fickhan garantipension 1985, sextio år gammal.

– Jag förlorade mycket på att ta pension, men detvar rätt skönt att sluta så tidigt. Sedan blev jag poli-tiskt aktiv och satt i socialnämnden och det var myc-ket roligare. Jag har haft mycket roligt sedan jag slu-tade jobba!

Redan under sin yrkesverksamma tid hade KurtSjöström börjat skriva böcker om socialvård och so-cialpolitik, varav en del används som läroböcker påsocialhögskolan. Han debuterade 1974 med Socialpoli-tiken i det kapitalistiska samhället - inledning till en marxis-tisk analys och har efter pensioneringen fortsatt medatt utge bland annat Från krigsår till krisår – 50 års soci-alpolitik i Malmö 1940–1990 (1991), Vänstern i Skåne(1992) och den politiska satiren Hönsgården/En berät-telse ur fablernas värld (1996). Han har också gjort un-dersökningar och publicerat rapporter om mobbningi Malmö skolor (1993) och kränkande särbehandlingav kommunalt anställda (1994).

Både Kurt och Doris är synnerligen aktiva inomden stadsdel där de bor i Malmö. I bostadsrättsför-eningen Fosietorp har Kurt som ordförande drivitolika uppmärksammade miljöprojekt, men det ärkanske framförallt inom Söderkulla Kultur- och Fri-tidsförening som paret Sjöström genom engage-mang och initiativförmåga kommit att betyda mycketför stadsdelens invånare. Föreningen är en paraply-organisation bestående av bland annat bostadsrätts-föreningar, idrottsföreningar samt politiska förening-ar.

Söderkulla Kultur- och Fritidsförening har medKurt som ordförande hand om en gammal fritids-gård. Där har man barn- och ungdomsverksamhet,

kulturarrangemang, datautbildning, bibliotek och dri-ver även en restaurang för medlemmarna. Restau-rangen har anställd personal, men i övrigt drivs denomfattande verksamheten helt på ideell basis.

– Det är oerhört intressant, säger Kurt Sjöström.För det visar sig att människor som man normalt an-ser vara passiva har väldigt mycket energi och skapar-förmåga. Om man bara släpper den loss!



Amanda Andersson, min farmor, växte upp hemmahos föräldrarna Anders och Anna Persson på gårdeni Mjölkalånga och gick i skola i Matteröd. En vinter-dag i tonåren åkte hon kana på isen och föll så olyck-ligt att hon skadade höften. Det enda som på den ti-den gällde var att bli sängliggande tills skadan läkt,och när Amanda efter ett drygt år kom på benenigen var höften sned.

Sedan Amanda återfått det mesta av sin rörlighetoch slutat skolan kom hon till Sösdala där hon blevbyx- och västsömmerska på Otto Hörlins Skrädderi.I Sösdala lärde hon känna Nils Nilsson, Magnus ochEmelie Nilssons äldste son, som vid det laget kom-mit upp i trettioårsåldern och för tillfället vistades iSösdala i samband med något husbygge. Nils hadenämligen efter folkskolan utbildat sig till murare ochutvecklats till en händig och yrkeskunnig man.

Nils och Amandas relation växte sig allt starkare,men Nils föräldrar var inte odelat glada åt sonensbekantskap med den sex år yngre sömmerskan.

– Mor kom inte från det dom ansåg vara en kris-ten familj, så man ville skilja dem åt eftersom manansåg att han inte kunde vara tillsammans med hen-ne om hon inte var kristen, säger dottern Ester.

Efter en tids sällskapande döptes dock såväl Nilssom Amanda enligt sann baptistisk ritual. Därmedvar det problemet ur världen och de kunde lyckligengifta sig. Men frikyrklig vigsel var inte giltig på dentiden, så det blev kronofogden i Göinge fögderi,J. Eneroth, som fick se till att sömmerskan AmandaEleonora Andersson och muraren Nils Josef Nilsson– vilken enligt Finja församlings vigselbok inte varkonfirmerad och inte hade begått nattvard – blevlagenligt förenade i borgerligt äktenskap den 7 sep-tember 1906.

I samband med vigseln bosatte sig Nils ochAmanda i Sösdala, i ett hus som låg väster om järn-vägen och strax nedanför stationen och i närheten avdet hus dit Nils bror Wallentin två år senare flyttademed sin familj.

Tillbaka till TullskogNio och en halv månad efter Nils och Amandasbröllop, och dagen innan deras första barn Emil föd-des, avled Nils 56-åriga mor Emelie. Nils systerRuth, som vid det laget var tolv år gammal, stannadedå hemma på det lilla torpet nordost om Höör underett par år för att hjälpa sin far, änkemannen Magnus.

– Men på den tiden var det alltid så att den äldstesonen skulle ta hand om föräldrarna när dom inte

Amanda och Nils Nilsson, 1905

kunde klara sig längre, säger Ester. Så när faster Ruthefter några år inte ville vara hemma mer hos farfarblev det far och mor som fick flytta till Tollerup.

Den 12 april 1912 flyttade således Nils tillbaka tillbarndomshemmet tillsammans med hustrun Aman-da och de i Sösdala 1907 respektive 1910 födda bar-nen Emil och Ester. På Tullskog kom året därpåGustaf att födas, följd 1915 av Hugo. Gustaf hadeför övrigt en tvillingsyster, men hon dog i sambandmed födseln och blev aldrig namngiven.

– Det var ett sånt där dagsverkskronotorp, berät-tar Gustaf Nilsson. Kronan hade två bitar öppenmark där det odlades granplantor. Där skulle mangöra dagsverken på vårarna, så då var vi där ochgrävde och räfsade. Men så småningom ändrades detså att vi istället för att göra dagsverken betalade ettårligt kontantbelopp.

Förutom odlad jord och fäladsmark bestod Tull-skog av en huslänga i nord-sydlig riktning, med bo-stad i södra delen och stall i den norra och med vä-gen – som då låg ungefär som idag och i öst–västligriktning – söder om och strax intill bostadsdelen avhuset.

– Gaveln mot vägen var byggd med stora stenar,berättar Gustaf. En natt rasade muren, så far fick ettväldigt jobb med att rulla väck stenarna. Sen byggdehan om och gjorde en liten veranda där istället.

Från vägen gick en gång fram längs östra delen avhuset. Mitt på bostadsdelens östra vägg låg en var-dagsingång till det man kallade köket, men som inteanvändes som kök i vanlig mening. Här värmde man

Sömmerskan och muraren


vatten och tvättade och här fanns också den separa-tor man använde att skilja grädden ur mjölken. Bak-ugnen stod också i detta rum och i den öppna skor-stenen rökte man fläsket och korven. Något särskiltkök i dagens mening fanns inte, utan maten tillaga-des på eldstaden i ett rum som även fungerade somvardagsrum och sovrum. Det var en vanlig järnspismed ringar som kokplatta och där man ibland ladekokt potatis och värmde till så kallade ”kackelons-potatis” (kakelugnspotatis).

Till vänster (söder) låg först ett rum med eldstadoch med fönster på båda sidorna och därefter ett litestörre rum med fönster åt väster. På andra sidan omköksingången låg ett rum som barnen sov i, medanNils och Amanda sov i ett av rummen på södra si-dan om köket. Sedan Emil och Ester lämnat hemmetsov även föräldrarna i barnens sovrum. På det sättethade man ett rum mindre att hålla varmt på vintern.

Gick man sedan ut på gården kunde man därifrångå in i ”huggehuset”, som låg mellan bostadsdelenoch stallet, och därifrån ledde också en dörr in tillstallet. I huggehuset hade Nils byggt en eldstad, sådär kunde Nils far Magnus även vintertid arbeta medsin träskotillverkning så länge han levde. Här hadeNils också sina murar- och snickarverktyg. På vint-rarna, när Nils inte kunde vara ute och mura ochbygga hus, höll även han till i huggehuset och till-verkade kvastar som han sedan tog ned till Höör dären grossist köpte upp produktionen. Kvastarna gjor-des av omkring 75 cm långt björkris, vilket fästesihop med skaftet på samma ledd som detta.

Bostads- och stallängan hade vid slutet av 1800-talet byggts på med en logdel, som delvis var byggdovanpå stallets norra del och vinkelrät mot detta iriktning österut. Eftersom ”lolängan” var byggd påen sluttning kom dess loft att vid östra gaveln hamnanästan i markplanet. I loglängan hade man ”sädes-golven” dit säden kördes in för att sedan tröskas,

medan man påovanvåningen för-varade halmen.

De sanitära an-ordningarna be-stod av utedassvid stallets gavel,medan vattenhämtades från enkälla 300 meterfrån huset. På1920-talet fickman dock närma-re till vatten sedanen brunn grävtsinne på gården.

Den omgivande bokskogen var barnens lekplats. Inärheten av hemmet låg Stora Stenen som barnenklättrade upp på ibland. Och varje gång doften avnybakat bröd spred sig i skogen så – sades det – vän-de sig stenen.

Nils och Amandas närmaste grannar hette Nilsoch Elise Jönsson och bodde på Bokeslund, en litengård ett stycke från Tullskog. Bokeslund hade tidiga-re tillhört Holma säteri, men var nu friköpt ochägdes av Jönssons. Mor Elise kunde en del om sjuk-domar och var ”allas kvinga” när någon i grannska-pet blev sjuk eller var på väg att dö.

I maren har vi inged bröDet lilla arrendetorpet räckte knappast till att försör-ja en familj på. Men genom hårt arbete, där man togvara på alla möjligheter, klarade man sig trots allt of-tast ganska bra.

– Vi hade i alla fall potatis och vi odlade råg somvi körde till kvarnen och fick mald, säger Gustaf.Men jag kommer ihåg – och det brände liksom in imej, så det är nåt som jag aldrig glömmer – när faren kväll sa till mor: ”jaha, så i maren har vi ingedbrö!” Och hur vi kunde överleva på det lilla vi hade,det förstår jag inte!

Det gällde att utnyttja den lilla mark man hade.Varje vår sådde Nils havre på kärrmarkerna som se-dan kom upp fint. Men lika troget kom sedan ”pjus-kan” upp, ett ogräs som blev ungefär 20–25 cm högtoch växte sig alldeles tät och kvävde havren så skör-den uteblev. Men Nils gav inte upp, utan det varsamma procedur varje år.

– Vi har sledet möed där oppe ska du tro! På dentiden var det inte snack om hur gammal man skulleva för att börja arbeta, säger Gustaf. Far var ju oftastborta, så det blev mor och vi ungar som fick skötastället. Det var inga stora arealer, men lika väl tyckteman att potatisraderna var oändligt långa när manskulle hacka dom.

– När det blev sommar gick vi med far dit, fort-sätter Gustaf. Han hade lien på axeln och vi haderäfsor. Så det tog oss en hel dag att hugga och räfsaihop gräset. Sen när det blev torrt så skulle vi dit ochta ihop det, och sen skulle vi köra och hämta det. Vigick också och högg gräs på det vi kallade för StoraKärret. Jag var inte mer än tolv år när jag hanteradeen lie där. Det var mycket tid och jobb för ett lass höeller två! Men det var ju ett gott tillskott till djurensvinterfoder.

– Vi hade bara några åkrar, två kor och en häst,säger Ester. Och jag som inte alls var glad för djur.Hästen var så arg på mig så han ville sparka mig!Man hade det ju liksom till självhushåll, det blev ing-Nils och Elise Jönsson, Bokeslund


Magnus Nilsson, 1844–1914

et över direkt att sälja. Man köpte en griskulting ochfödde upp den och så hade man lite höns och någrafår ibland. Det var liksom det enda man hade.

När julen närmade sig slaktades grisen och fläsketsaltades in. Sedan röktes en stor del av det, upphängti husets skorsten.

– Vi eldade med enris och stickor så det rök bra,berättar Gustaf. När fläsket var klart hängde vi uppdet på loftet och sen när det blev sommar så gickman upp där och skar en bit. På så sätt hade vi till-gång till rökt fläsk på sommaren.

Det fanns ingenstans i närheten att fiska, menibland kom det en fiskhandlare cyklande så man kun-de köpa färsk sill för fyrtio öre kilot. Annars var detframförallt salt sill och saltat kött man åt och det an-vändes också mer bröd till måltiderna på den tiden.På Tullskog odlades råg i tillräcklig omfattning för atträcka till familjens brödbehov.

– Vi hade också som regel många skrockhönorsom ville ligga på ägg, de var så att säga över, berät-tar Gustaf. Då la man ankägg under dom, så blev därällingar i stället för kyllingar!

Ällingarna föddes upp under våren och sommarenoch såldes i samband med Mårten. Mjölken från kor-na kördes i separator och man kärnade också självsmör som man kunde sälja och få in lite pengar på.

– Vi var även med i nånting som hette Äggfören-ingen i Höör dit man lämnade hönsäggen en gång iveckan, berättar Gustaf. Och äggen skulle ju vara rik-tigt fina för att säljas, så om dom var skitiga fick vitvätta dom ordentligt. Sedan satte vi en stämpel pådom så äggföreningen visste varifrån de kom. Så re-dan på den tiden stämplade man äggen!

Nils färdigheter för husbyggande var en nödvän-dighet för att familjen skulle kunna försörja sig. Hangjorde bland annat efter egna ritningar en ombygg-nad av Benedictsson & Holms hus i Höör, byggdeom missionshuset på Trädgårdsgatan så där blev bo-stadsdel och predikantrum, var med om att byggajärnvägsbron över Rönne å vid Sjöholmen och del-tog även omkring 1905 i byggandet av Norra Nöb-belövs kyrka utanför Lund.

– På den tiden gjorde man ju allting som snickareoch murare, säger Ester. Det brukade komma hemnån som ville ha ett hus. Då resonerade far med domoch gjorde ritningar och räknade på kostnaderna.Och sen var det bara till att sätta igång. Så därför varfar väldigt sällan hemma. Det blev mor som fick skö-ta gården. Sedan hade vi ju förstås grannar somhjälpte oss, för man hjälptes alltid åt om det var nå-got speciellt.

Under större delen av året var Nils iväg och bygg-de hus och ansvaret för barn och torp vilade därförhuvudsakligen på Amanda.

– Mor fick vara bas för det hela och kommendera-de oss ungar att ”nu ska ni göra det och nu ska nigöra detta!”, säger Gustaf. Så vi tyckte väl mångagånger att hon var sträng. När man nu tänker efter sådet var det ju sånt som måste göras.

Fadern Nils beskrivs som lite mer godmodig ochlättsam till sinnet än den något kärvare Amanda. Nilshade lättare för att skoja med barnen och t ex kryparunt på golvet och leka med dem. Fast när det var juldrogs även Amanda med i dansen kring granen.

Amanda skötte inte bara med hjälp av barnen tor-pet, utan använde också sina sömmerskekunskaperför att få ihop kläder till familjen.

– Mor sydde alla våra kläder. Kunde hon inte fåtag i nåt tyg så var där alltid nån gammal skjorta somkunde användas till nånting annat, säger Gustaf.

Församlingsgrundaren dörNils far Magnus bodde kvar på Tullskog tills han dogav akut bukhinneinflammation i november 1914. Viddet laget var sonsonen Gustaf knappt två år gammal.

– När farfar var död skrev faster Sigrid ett brev tillfaster Ida i Amerika, berättar Ester. Sigrid skrev att”den som sörjer allra mest är lille Gustaf ”. Det varju så dant med den pågen så farfar skulle alltid ha ho-nom hos sig. Mor har berättat att den sista kvälleninnan farfar blev sjuk gjorde han ingenting med trä-skomakandet, utan då bara kelade han med Gustaf.Ja, det va så dant, så! Jag glömmer aldrig när vi satt


en kväll på kökstrappan. Då satt Gustaf där och detvar alldeles stjärnklart och så sa han – han kunde juinte prata rent då – att ”åh, du lille ’offor, nu e du däroppe blann alla färnorna”.

Församlingen här har drabbats af en svår förlust,i det dess föreståndare, Magnus Nilsson, har af-gått med döden. Magnus Nilsson var 70 år gam-mal och har varit församlingens föreståndare alltsedan den kom till. Han var af den gamla stam-men: orygglig, trofast, nitisk och besjälad av envarm gudsfruktan. Predikant i vanlig mening varhan ej men deltog dock i offentliga möten medvittnesbörd och bön. Vid dylika tillfällen för-märktes hans varmhjärtenhet för Guds sak ochhans vissa tro på Kristus. I en liten och trängdförsamling har han hållit ut till sin sista stund.Hastigt kom budet, och han somnade in i dödensom ett lyckligt barn i fadersfamnen. Han behöf-ver nu icke ångra att han burit Kristi smälek. Hanär nu hemma hos en Fader, om hvilken han medså mycken kärlek och vördnad talade. Hans tro ärförbytt i åskådning, hans möda i hvila, hans om-sorger i evig härlighet. Församlingen tackar inner-ligen Gud för det aktade och fridfulla minne hanefterlämnar.24

Den 3 december 1914 samlades vid Tullskog störredelen av baptistförsamlingens medlemmar ochmånga andra av Magnus Nilssons vänner. Trots regnoch besvärligt väglag följde de alla den döde till gra-ven på Höörs kyrkogård.

Det förmärktes tydligt att Magnus Nilsson lämnatett stort tomrum efter sig, ej blott i församlingenutan äfven annorstädes. Ungdomarne hade i ho-nom haft en tillgifven och trofast vän. I många årvar han söndagsskolföreståndare. Ehuru han bod-de långt från Höörs stationssamhälle, där kapelletlåg, var han flitigt med på olika möten. Af hansrätt många barn äro, om jag minns rätt, de flestapå Jesus troende. Två af hans döttrar äro bosattai Höör och hålla där verksamheten vid makt ejutan stora uppoffringar. Må de blott vara i ståndatt fortsätta därmed, fast far är borta. Det börvara en stor hugsvalelse för dem och syskonen attde nu ha båda sina föräldrar hemma hos Gud.Må faderns uppoffrande och lefvande tro på Gudalltid stå inför dem som ett lefvande, manandeminne! 24

Vid bouppteckningen några månader senare svaradeäldste sonen Nils under edlig förpliktelse för att ”alltblifvit riktigt uppgifvet och ej något med vilja ellervetskap är doldt eller utelämnat”. Förutom Nils varsyskonen Sigrid, Alma, Amanda och Hjalmar Vallen-tin närvarande. Emigranten Idas intressen bevakadesav grannen Nils Jönsson i Bokeslund, som också fö-reslogs som förmyndare åt den då 19-åriga ochomyndiga Ruth.25

Boet efter Magnus – vilket värderades av Nilssvärfar Anders Persson och tollerupsbon och krono-jägaren K. E. Lönn – innehöll bland annat en delmöbler, diverse handverktyg, tre bisamhällen värda14 kronor, glas och porslin, eldkärl, en koppargrytavärd 4:25, linne, samt den till tio kronor värderadeavlidnes garderob. Totalt värderades lösöret till111:75, medan övriga tillgångar utgjordes av 95 kro-nor i kontanter samt en skuld som sonen Nils hadepå 780 kronor. Begravningskostnader och gravvårduppgick till 228 kronor, och sedan handlaren N.Nilsson i Höör fått sin räkning betald återstod 721kronor och 75 öre.25

Sex kilometertill skolanNils och Amandasbarn Emil, Ester,Gustaf och Hugovar födda med ettpar års mellanrumoch växte upp i entid fjärran från skol-bussar och andramoderna sätt attförflytta sig. När detblev dags för skolanvar de egna benendet enda tillgängligatransportmedlet.

De första skolåren gick barnen i Ekeröds småsko-la, knappt tre kilometer från hemmet. Skolan lågstrax intill nuvarande väg 23 mellan Höör och Sösda-la, alldeles där vägen kommer ut från Tullskog.

Redan på den tiden ordnades skolutfärder, blandannat till den inte alltför avlägsna Prästtorpssjön. PåEkeröds småskola hade man två klasser med sam-manlagt tolv-femton barn, men när Augusta Tyselltog sina unga elever på utfärd följde även syskon ochföräldrar med. Vid sådana tillfällen anlitades en manvid namn Alfred Persson.

– ”Sme-Persson” hade lastbil, berättar Gustaf. Sådet var bara att sätta några bänkar på flaket och enpresenning över, så var man ute och åkte!

Torpen och gårdarna uppe i skogen låg inte precisintill varandra, men Tullskogsbarnen hade ändå säll-skap till skolan med andra barn från grannskapet.Men det blev långa dagar i skolan, inte minst sedande lämnat småskolan och börjat i folkskolan i Höör.En dryg timmes väg till skolan, sedan lektioner ochsedan en timmes apostlahästar hem genom skogen.Väl hemma fick barnen klara läxorna bäst de kundeoch sedan bära in vatten till djuren eller hjälpa tillmed andra sysslor.

Emil och Ester


– Lärare Nilsson sa en gång när vi kom till skolan– och det var regnväder och vi var genomvåta – att”om de så regnar täljekniva så kommer ni som harlängst å gå, men di annre di bler himma”, berättarEster.

Efter hand som barnen blev äldre fick de hjälpatill mer och mer hemma och även på andra sätt bidratill hushållet. På den tiden var skolåret anpassat tilllantbrukets behov, så vårterminen slutade i mitten avmaj och man hade också ett ”potatislov” på hösten.

– När jag vare tolv-tretton år kom dom från Kol-strarp (några kilometer nordost Tullskog) och undradeom jag inte kunde komma dit och arbeta på mossen,berättar Gustaf. Min uppfattning spelade ingen rollutan det blev bara bestämt att jag skulle dit. Jag fickgå hemifrån klockan sex på morgonen, för man star-tade klockan sju och höll på till sex och hade en tim-me till middag. Så där stod jag varenda dag och stackfram brädor som man skulle strö sågspån på innantorven kom ut ur ett munstycke. Sen skulle man hug-ga av när brädans längd var slut och sedan fortsattetorven på ett rullband tills nån annan tog den ochlastade den på en kärra och sen vidare ut på ett spår.Så det höll jag på med i en månads tid och tjänade enkrona om dan. Men det var drygt. Det var jobbigt!

När Tullskogsbarnen växte upp var det inte såovanligt med försäljare som gick runt bland gårdarnaoch sålde. Min far Hugo, yngsta barnet i familjen ochfödd 1915, brukade berätta om en kringvandrandejudisk ”nasare”:

– Han hette Moses Bremes och han sålde småsa-ker som nål och tråd och annat man behövde. Hanhälsade på nån gång om året och fick då övernattahos oss. Men en gång hade vi en liten gris som vihade blivit tvungna och ta hand om och ha inomhus.En morgon kom Moses in i rummet och råkade fåsyn på grisen. Då gav han opp ett illtjut och for ut urhuset. Då kunde vi ju inte låta bli att gapgrina!

Utöver episoden när stackars Moses till sin fasabefann sig i samma rum som ett orent svin berättadefar också att Moses någon gång fick lök med sig frånTullskog. Det var strax före en judisk sorgehögtidoch Moses skulle ha löken med sig så han kunde”gräda” ordentligt!

Skola och söndagsskolaUnder skolveckan gick som nämnts barnen hela vä-gen till och från skolan. Men inte nog med det.

– Dessutom skulle man ju helst gå till Höör påsöndagen också, till söndagsskolan, säger Gustaf. Såpå den tiden behövde man inte motionera!

– Hugo var bara fem år när han började gå medtill söndagsskolan, säger Ester. Första gången frågadeläraren om han skulle komma tillbaka nästa söndag.

Gustaf och Hugo

Då svarade Hugo att ”Ja, jag får komma med, menbara om det är grannt väder ”!

Såväl föräldrarna som barnen deltog i söndagar-nas gudstjänster i Betel, dit Amanda kunde gå trotssin i ungdomen skadade höft. Det hände dock attman spände Brunte för åkvagnen och på det sättettog sig till gudstjänster eller andra sammankomster.Nils arbete medgav dock inte att han gick i fadernsfotspår och ingick i församlingens styrelse eller hadeandra uppdrag i församlingen. Men han bidrog givet-vis med sitt yrkeskunnande när Betel skulle byggasom eller hjälpte till på annat sätt.

Baptistbarnen från skogarna utanför Höör upp-levde sig inte speciellt annorlunda än andra barn.Söndagsskolfester och andra större sammankomsterdrog mycket vanligt folk till Betel och det var allmäntaccepterat att gå dit och vara med där. Såväl i skolansom i övriga samhället spelade kristendomen ocksåen annan roll än vad den gör idag. Det var till exem-pel morgonbön varje dag i skolan, bön vid frukost-rasten och välsignelsen när det var dags att gå hem.Det var visserligen svenska kyrkans lära som gälldeoch förkunnades och det var också kyrkan som be-stämde över skolan på den tiden.

– Men jag kan inte minnas att någon behandladesilla i skolan för att han eller hon var frikyrkobarn, sä-ger Gustaf. Fast det fanns väl en och annan somskojade med oss lite. Bland annat var där en dräng iEkeröd, som när han såg oss gå förbi började sjunga”Låt mig få höra om Jesus…” Men det var inget ontmenat med det.

Föräldrarna levde i mångt och mycket som vanligamänniskor, umgicks med grannarna och gav en hjäl-pande när så behövdes, och man bjöd alltid grannar-na till kalas när något skulle firas.

– Även om grannarna gärna tog sig ett glas såhade de respekt för mina föräldrar och deras sätt attleva, säger Gustaf. Och när det var riktigt bekym-mersamt kom dom hem och snackade av sig lite. Jagvet att en av dom kom hem till oss en dag och sa att


”Ah, ja skolle pryla me säl som ja bär me åt!” och be-rättade vad han hade ställt till med. Och när de kompå kalas var det aldrig nåt prat om att det inte serve-rades sprit hos oss, utan dom kom och drack sitt kaf-fe och hade trevligt!

Under de år Hugo gick i skolan utökades skol-gången (som då omfattade två år i småskola och fyrai folkskola) med s k fortsättningsskola, omfattandetvå ”årskurser” med sammanlagt 360 obligatoriskaundervisningstimmar. Det tämligen blygsamma anta-let timmar tyder på att fortsättningsskolan förmod-ligen var anpassad så att eleverna kunde hinna medatt göra nytta hemma också. Betygsskalan var densamma som när jag gick i skolan på 1950- och -60-talet: A, a, AB, Ba etc. 26

Den sexåriga skolplikten hade fastställts i en folks-kolestadga redan 1882, medan den på 1920-talet in-förda fortsättningsskolan var en allmän eller praktiskyrkesorienterad utbildning för ungdomar som gått ut6-årig folkskola men inte fyllt 16 år. När sedan riks-dagen 1936 beslutat om sjuårig folkskola blev fort-sättningsskolan ettårig, för att efter grundskolans ge-nomförande försvinna helt.1, 2

Hugo gick ut folkskolan den 18 maj 1928 och varuppenbarligen matematiskt lagd, eftersom det ämnetvar hans bästa med betyget ”lilla a”, Med utmärkt be-röm godkänd. Däremot var han inget direkt lant-brukarämne med enbart Godkänd (B) i trädgårds-skötsel. Han var heller ingen sångarstjärna i vardandemed BC, Icke fullt godkänd i sång, något som hansbåda söner ett antal år senare fann vara ett fullt rätt-vist betyg.

Den 22 januari 1930 var det dags för avgångsexa-men i fortsättningsskolan och därmed slut på Hugosår vid skolbänken. Man läste endast ett fåtal ämne ifortsättningsskolan och de ämnen som han fick av-gångsbetyg i var räkning, medborgarkunskap, mo-dersmålet, naturkunnighet och gymnastik.26

Överlevde spanska sjukanGustaf gick som den ende av Tullskogs-barnen övertill realskola (kommunal mellanskola) från sjätteklass.

– Jag var ju som man sa ”klent byggd” och ansågsväl därför mer lämpad för studier än för kroppsarbe-te, berättar Gustaf. Jag är nämligen en av dom få idaglevande som varit drabbade av spanska sjukan.

Gustaf hade drabbats av spanska sjukan hösten1918, när han var fem år gammal. Denna ökända far-sot var en influensaepidemi som härjade åren 1918-1920 och antas ha kommit till Europa från Kina ochJapan via USA. Mer än 500 miljoner människor be-räknas ha insjuknat och 25 miljoner av dessa dog isjukdomen. I Sverige tog sjukdomen omkring 37 000liv, därav 27 000 det året Gustaf blev sjuk.2, 13

Läkare var inget man skickade efter i första tagetoch i hemmet fanns inte ens en febertermometer.Men goda grannar hade man och ”Mor Elise” Jöns-son tillkallades och hade termometern med sig närhon kom.

– Det glömmer jag aldrig! Jag låg där i sängen ochsåg när hon hade tagit tempen. Hon tog ut den ochstod där och titta. Sedan titta hon en gång till. Så läs-te hon högt : ”Fårrtitvå å två!” Och sen hörde jag

bara att hon ropade efter far: ”Nils!Du ska gå te doktorn i Höör med-desamma!”

Doktorn hette Wideberg och skaha varit en mycket duktig läkare,även om han var mest berömd föratt vara svår på spriten. Nils gav sigiväg till Wideberg och kom hemmed medicin som doktorn hadeblandat till.

– Det enda jag kommer ihåg avsjukdomen var att det kändes somom jag brändes opp inifrån. Morhar berättat att dom var säkra på attjag skulle dö, men medicinen gjordeatt febern gick ner och jag överlev-de. Men så kom ju följdsjukdomarovanpå det och jag fick nåt somdom kallade skrofler. Jag har fortfa-rande märken här och varstans, ef-tersom jag fick stora bölder. Och såskulle jag dricka fiskleverolja, en

Tullskog, ca 1927. Sittande/knästående: Nils, Hugo, Majas syster Eva,Amanda,”en pågsom var hos Andreassons”, Birger Andreasson. Stående: Emil, okänd, Gustaf, Ester,okänd, Maja, Gustav Andreasson, Elna och Gottfrid Andreasson.


matsked tre gånger om dagen. Det var mitt livs äckli-gaste dricka! Det var verkligen hemskt, men det vartydligen nyttigt eftersom det hjälpte!

Efter ett halvår var Gustaf så pass återställd atthan kunde gå och springa som vanligt igen. Mensjukdomen hade satt sina spår.

– När jag började gå i skolan så hette det att jagvar klent byggd. Så när jag senare skulle börja real-skolan skulle jag inte vara med i redskapsgymnastikutan bara fristående gymnastik, för att som doktornsa ”Han e klent byggd”. Jo, man hade ju gymnastikpå den tiden! Men jag var ju inte den, utan jag varmed och hoppade bock precis som alla andra.

Läroverket (ungefär motsvarande dagens högsta-dium och gymnasium) hade 1905 delats i två statligaskolor, en lägre (realskolan) med egen examen ochen högre (gymnasiet) med studentexamen som mål.1909 började även kommunala realskolor inrättasoch under 1940-talet kom kommunala gymnasiesko-lor i olika former till. Flickorna hade ända fram till1920-talet inte tillträde till högre skolor, men på1800-talet hade det bildats fristående skolor för flick-or, varav de flesta kommunaliserades efter 1909.1

Nils sista dagarMedan barnen växte upp fortsatte Nils att åka runtoch bygga hus. Men mot slutet av 1920-talet drabba-des muraren och kronotorpsarrendatorn av sjukdom.

– Han kom hem på hösten -29 och var dålig ochkom väl sedan aldrig upp mer egentligen, säger Gus-taf. För man gick ju inte till doktorn direkt på den ti-den. Men vi gick och lämnade prover till Runeskiöld(pastor i Baptistförsamlingen) i Höör, för han kunde såntdär. Han såg att far hade hög äggvita. Så det varegentligen det som tog knäcken på honom och såsmåningom övergick det också till nån sorts urinför-giftning.

Äggvita var den folkliga benämning på proteinuri,utsöndring av proteiner i urinen, och var symtom vidmånga sjukdomar, framförallt njursjukdomar.1

– Sjukdomen var hemsk och han plågades så atthan rev sönder skjortan bara så ont han hade, sägerEster. Men på den tiden hade dom ju inte resursernade fick sen. Man hade inte de medicinerna och detvar ju också noga med vad man åt och drack, mendet kunde han ju inte hålla. Det var svårt att skaffarätt kost.

Vid det laget hade Emil och Ester flyttat hem-ifrån, men den då fjortonårige Hugo gick sista termi-nen i skolan och bodde hemma, liksom Gustaf somgick i realskolan.

– När Hugo en morgon skulle gå till skolan kalla-de far på honom, berättar Ester. ”Du ska komma hithär för jag vill säga adjö till dej. För när du kommer

från skolan är jag inte här”. Och så blev det. Det varslut innan Hugo kom hem från skolan. Och hanhade också sagt till mor att ”Du behöver väl inte hål-la på och stryka min vita skjorta idag. Det kan du välgöra i morgon, det är tids nog. Du kan väl sitta hosmej idag, den sista dan”.

Nils avled den 11 januari 1930, 57 år gammal.Med sönerna Hugo och Gustaf gamla nog att lämnahemmet skulle Amanda inom kort bli tvungen attflytta ifrån Tullskog. Redan i mars blev det därförauktion på djur, verktyg och övriga ägodelar.

– Det gick skapligt med auktionen, så vid boupp-teckningen gick inkomster och utgifter ungefär jämntihop, säger Gustaf. Vi barn tilldelades 1:62 var! Detvar vad där blev över till oss sedan mor fått sin del.

Bouppteckningen förrättades den 11 mars medAmanda och Emil närvarande, medan ”de omyndigaEster Nilssons, Gustaf Nilssons och Hugo Nilssonsrätt bevakades av lantbrukaren Gottfrid Andreasson,Maglasäte No 9 Höör, vilken samtidigt, såsom varan-de lämplig och vederhäftig, föreslås till deras för-myndare”.27

Tillgångarna – inklusive en symaskin (10 kr), köks-inventarier (12 kr) och de 1 481:75 som auktionensamma dag inbringat – uppgavs till 1 928:75. Skulderoch utgifter åt dock upp allt utom 18 kronor och 44öre. Begravningskostnader, ropararvode och auk-tionsprovision (10 procent) tog sin del och dessutomhade Nils nio fordringsägare, bland annat hade hanlånat 370 kronor av Amandas svåger Vilhelm Pers-son i Vankiva.27

På grund av faderns död blev Gustaf tvungen atthjälpa sin mor att ta hand om en del göromål hem-ma på torpet. Han hade då bara vårterminen kvar tillrealexamen,men var bortafrån skolan såmycket att hanfick gå om sistaåret. När Gustafslutligen varframme vid sinexamen på vå-ren 1931 hadeEster köpt lack-skor och bloms-terkrans till ho-nom.

– Det kostademig tjugo kro-nor. Där gickhela min må-nadslön, menfin blev han!


Från Tollerup till HöörHugo hade slutat skolan ett par veckor efter fadernsdöd och bodde och arbetade som dräng på en gård iSjöberga, några kilometer från barndomshemmet.Amanda och Gustaf flyttade efter auktionen frånTollerup och hyrde ett rum för tio kronor i månadenhos i Holma, strax norr om Höör. Amanda hade re-dan då problem med värk, men arbetade så gott honkunde på den plantskola som låg i närheten. Så gjor-de även Gustaf när han var skolledig.

– Nåt verkligt sommarlov hade man inte, för manjobbade ju alltid på den tiden, säger Gustaf. Det baravar så!

Amanda bodde kvar i Holma till 1936 då ett husblev ledigt på Trädgårdsgatan i Höör. Huset var inteså dyrt och hade bra lån. Amandas kusin Oskar Jöns-son, vars bageri låg alldeles intill huset, tecknade bor-gen på ett lån på tusen kronor och genom att övertade lån som redan fanns kunde Ester och Gustaf kö-pa fastigheten. Det var framförallt Ester som drivitpå när det gällde husköpet.

– Jag fick reda på att en av sköterskorna på St Larshade ett hus till salu. Men det fanns ju inga bespa-ringar så jag samlade ihop pengar och ordnade medlån, berättar Ester. Gustaf stod också med sitt namnpå papperna, men det var jag som skötte ekonominoch stod för huset. Så man har ju liksom varit husä-gare!

Till det lilla huset på nummer 94 i kvarteret Mun-ken flyttade således Amanda 1936 och kom att bokvar där så länge hon levde. Hugo, som vid det lagetfått arbete på Jönssons Bageri, flyttade in i ett rumpå ovanvåningen. Ester kom hem så ofta som möj-ligt och städade och målade fönster eller hjälpte sinmor på annat sätt, liksom Gustaf som bland annatsåg till att hon fick tillräckligt med ved uppsågad.

Amanda hade under Holma-åren arbetat en del påplantskolan, men något arbete var hon nu inte längreförmögen att utföra på grund av besvärlig värk ibåde händer och fötter.

– Hon hade ju också varit handikappad ganskalänge, säger Ester. Hon var låghalt sedan hon fördär-vat höften redan i när hon var ung.

Den första lagen om allmän pensionsförsäkringhade kommit 1913 och följts 1935 av den så kalladefolkpensioneringslagen, men det var först genom1946 års lag om folkpensionering som det blev möj-ligt att leva på pensionen.1 Amanda var ännu inte be-rättigad till ålderspension, så Doktor Wessman iHöör skrev ett intyg till henne så att hon skulle fånågon form av sjukpension.

– Hon skulle få 25 kronor i månaden och behövdebara gå till den som hade hand om sådant här iHöör. Men det var minsann värre det, för det var

som om han skulle ta pengarna ur sin egen börs!Men långt om länge fick hon i alla fall sina pengar,berättar Gustaf.

På TrädgårdsgatanHos farmor Amanda på Trädgårdsgatan gick manalltid in köksvägen. I köket hade hon sin säng ochden pall hon oftast satt på och i gatlyktans sken lästesin Mellersta Skåne. En mindre rum fanns mellan kökoch finrum. Finrummet uppvärmdes av en vedkaminoch där fanns också ett mindre rum i en tillbyggnad,där gamla fotografier hängde inramade på väggarnaoch där också den gamla familjebibeln i Karl XII-versionen från 1703 låg.

Farmor Amanda minns man som en vänlig, om änstundtals kärv, människa. Hennes språk utmärktes avgedigna, gammelskånska ord och uttryck som ”låckdören” och ”gack ud i vebon”, samtidigt som senaretiders lånord som fotogen i hennes mun förskånskadestill ”fårrtischen”.

Från Amandas hemtrakter kring Mjölkalånga komäven lantbrukaren Gottfrid Andreasson, och hankände därför förmodligen Amanda sedan barn-domen. Sedan Gottfrid och hans familj – hustrunElna och sönerna Elvier, Erik, Gustav och Birger –flyttat till en gård i Maglasäte utanför Höör blev denära vänner till Nilssons i Tollerup. Efter Nils död

Födelsedag på Trädgårdsgatan


Amanda Nilssons hus på Trädgårdsgatan, Höör.

blev Gottfrid som tidigare nämnts utsedd till för-myndare för de enligt den tidens lagar omyndiga bar-nen Ester, Gustaf och Hugo.

Familjen Andreassons ställe i Maglasäte var dengamla stilens bonnagård, med soffa i köket där Elnaoch Gottfrid sov, en tambur med en även för denkraftigt snuvige lätt förnimbar gödsellukt, samt fin-rum som bara eldades i samband med kalas.

– Det var minsann inte bara i farstun det var kraf-tig stalldoft, säger Amandas sonson Bertil Nilsson.Dom ville bjuda på mat i köket en gång när vi vardär. Men usch, nä-ä!

– Sommaren -51 jobbade jag ute i Maglasäte, sägeren annan av Amandas barnbarn, Åke Netterheim.Jag arbetade mest ihop med Gottfrid. Jag var ju baraelva år och han var gammal och sliten, men han saatt vi båda gjorde ett helt dagsverke tillsammans!Den sommaren bodde jag hos farmor i det lilla rum-met på ovanvåningen. Trappan dit upp använde honför övrigt som skafferi, bland annat till mjölken, ef-tersom hon inte kunde gå ner i källaren. Jag åt fru-kost om morgnarna innan jag cyklade ut till Andreas-sons och en dag var mjölken blå, och då talade jagom för farmor att jag inte ville dricka den mjölken.Då tog hon glaset, drack upp allt och sa att ”Där varväl inget fel på den mjölken!” Maten skulle ner, omden sen var skämd eller ej spelade ingen roll!

– När vi bodde i Höör var farmor en gång ochhälsade på oss, säger min bror Lennart Nilsson. Morhade en härsken sill som hon skulle kasta bort, menfarmor tog den, åt den och sa att ”Ja, go’ va denente, men nere e den!

Amanda hade sin bestämda uppfattning om vadman åt och tyckte nog ofta att hennes svärdöttrarskämde bort oss barn. Inte minst gällde detta Emilsfru Ruth.

– Farmor hade alltid stek till middag, berättarEmils yngsta dotter Ulla. Vi barn sa till mamma att viinte ville följa med till farmor, för då måste vi äta fet-tet. Så när vi var där satt vi barn i det andra rummetoch då gick mamma och skar ut dom finaste bitarnatill oss, utan fett. Sen tog hon våra tallrikar och skuf-fade undan fettet så farmor inte skulle se det.

Själv minns jag när vår familj en gång i mitten avfemtiotalet var på middag hos farmor och hon hadestekt fläskkotletter. Dessa var tidsenligt förseddamed rejält med fett. Eftersom jag redan i barndomenhade svårt att äta fett ville jag ta bort den väl tilltagnafettranden. Men för att inte Amanda skulle tycka atthennes sonson var alltför bortskämd och otacksamblev jag av mor tvingad att äta upp kotletten, inklusi-ve allt fett. Några minuter senare stod jag bak hus-knuten och spydde upp hela middagen. Mitt illamå-ende hade i alla fall det goda med sig att det var sista

gången som mor försökte tvinga i mig något jag intetyckte om.

– Vi hade så roligt åt farmor, för hon gick ju intepå dass så ofta och skötte magen, berättar Åke. Så visa att ”Varje tisdag går hon dit och sen kommer domoch tömmer!”

Åkes farmor hade i alla fall kommunal latrintöm-ning, men det hade inte hans mormor Sigrid påEriksgatan.

– Där hade man i stället en spann, som vi fick gåut och tömma och sen gräva ner innehållet i trädgår-den, säger Åke. Men det blev bra päror och fina bärdär! Sedan hade farmor ju också kommunalt vatteninomhus i köket, medan mormor hade egen brunn.

Vi barnbarn hade väldig respekt för Amanda, inteminst när hon som vanligt markerade sina merakraftfulla uttalanden med att banka i golvet med käp-pen. Även hennes barn hade väldig respekt för hen-ne och det var till exempel otänkbart för dem attsäga ”du” till sin mor.

En gång när Emils barn och en del av deras kusi-ner var hos sin farmor gick de efter middagen ut iträdgården och lekte. En stund senare gick Emil tillintilliggande Jönssons bageri för att köpa tårta tillkaffet. När han kom tillbaka hade han dessutom medsig glass till barnen.

– Och då fick vi stå bakom dasset och äta den, förvi fick inte visa farmor att pappa hade köpt glass tilloss, berättar Ulla. Pappa vågade inte visa sin mor atthan bjudit oss på glass! Och vi var ju överlyckliga förglassen och fortsatte sen att leka. Men efter en stundkom pappa ut igen. Då stod han där och tittade ochså sa han: ”Ja, nu måste jag gå och köpa glass!” Far-mor hade för en gång skull sagt till honom att ”härfår du lite pengar så du kan gå och köpa glass till bar-nen”. Så på så sätt fick vi glass en gång till! Och vifick icke säga till farmor att pappa redan hade köptglass till oss!

Under ett antal år tillbringade Amanda jularna hosvår familj och jul- och nyårshelgen 1959/60 var honsom vanligt i Billesholm. En snöig söndagsmorgon i


januari (samma dag som min bror Lennart var på väghem från kusinen Boos bröllop i Västergötland) hit-tades farmor död vid sin säng vid kakelugnen i var-dagsrummet.

– Hon hade ju sin värk och på senare år var hjär-tat också dåligt, säger Ester. Men hon blev 82 årgammal.

Efter en begravningsakt i Betelkyrkan den 24 ja-nuari 1960 begrovs Amanda Nilsson på Höörs kyr-kogård, på den gravplats där maken Nils lagts till vilanästan på dagen exakt trettio år tidigare.

Nils och Amanda Nilssons grav i Höör.


Till gruvorna i nordvästStatarsystemet fick sitt genombrott under 1800-talet på de större godsenoch fanns kvar till 1945. Systemet innebar i huvudsak att jordbruks-arbetare anställdes på stat, det vill säga med hela sin familj bosatt pågodset och med ungefär hälften av sin lön i form av till exempel ved,spannmål och mjölk. Inte minst i Skåne var systemet väl utbrett ochpassade bra för de många stora godsen.

Statarna anställdes på årsbasis. Under sista veckan i oktober kundeman se åtskilliga flyttlass med statarfamiljer och deras bohag på deskånska vägarna, varje gång med förhoppningen att den nya anställ-ningen skulle innebära bättre boende- och arbetsförhållanden för den oftasnabbt växande familjen.

Många satt fast i systemet, andra lämnade statarlivet bakom sig ochsökte sin lycka i industri- och gruvsamhällen.


Övers

ikt

slä

kte

n P

ers

so

n

Pern

illa

Peh

rsd

ott

er

1818

Har

debe

rga

1894

Bel

tinge

, S

karh

ult

Peh

r P

ers

son

1845

Har

debe

rga

1920

N V

ram

An

na L

ars

do

tter

1839

Bor

lund

a19

27 N

Vra

m

Lars

Nil

sso

n18

16 H

åsta

d18

79 Ö

Str

ö

Han

na B

en

gts

do

tter

1811

Esp

inge

, Hur

va18

90 Ö

Str

ö

Nil

s L

ars

son

1774

Hås

tad

Ch

rist

ina

An

der

sdo

tter

1774

Hås

tad

Per

Gu

nn

ars

son

1793

Tor

rlösa

1861

Sire

köpi

nge

Kje

rsti

na H

an

sdo

tter

1793

Tor

rlösa

1863

Sire

köpi

nge

Ola

Pers

son

1772

Sax

torp

1836

Käl

ls-N

öbbe

löv

An

na P

eh

rsd

ott

er

1778

Rem

mar

löv

1850

Käl

ls-N

öbbe

löv

Lars

An

ders

son

1766

S M

öing

e18

44 N

Möi

nge,

Asm

undt

orp

Han

na O

hls

do

tter

1778

Hof

teru

p18

53 N

Möi

nge,

Asm

undt

orp

Oh

la L

ind

gre

n17

66 B

illeb

erga

1843

Bill

eber

ga

Ben

gta

Sve

nsd

ott

er

1778

Käl

ls-N

öbbe

löv

1825

Bill

eber

ga

Peh

r L

ars

son

1814

N M

öing

e, A

smun

dtor

p18

98 A

smun

dtor

p

An

na O

lsd

ott

er

1817

Åru

p, B

illeb

erga

1874

Asm

undt

orp

Per

Nil

sso

n N

yb

org

1856

Bill

eber

ga?

US

A

Ing

rid

Pers

do

tter

1857

Asm

undt

orp

1888

G A

dolf,

Hel

sing

borg

Osk

ar

Pers

son

1882

S V

ram

, N V

ram

1962

G A

dolf,

Hel

sing

borg

Hil

da

Nyb

org

1885

Vik

en19

52 L

jung

sgår

d, N

Vra

m

Nil

s P

eh

rsso

n18

23 H

öges

torp

, Res

löv

1892

Bill

eber

ga

Han

na O

lsd

ott

er

1820

Käl

ls-N

öbbe

löv

1877

Bill

eber

ga

Un

o P

ers

son

1910

Lun

ds s

tads

f19

93 B

orås

Naem

a B

erg

stra

nd

1915

Bor

ås

Ben

gt

Jön

sso

n17

81 H

urva

1839

Esp

inge

, Hur

va

Pern

illa

Peh

rsd

ott

er

1780

"Ö

.Lyn

gby"

1841

Esp

inge

, Hur

va

Per

Han

sso

n17

93 E

slöv

1868

Har

debe

rga

Eln

a P

ers

do

tter

1797

Bjä

lleru

p18

70 H

arde

berg

a

Ell

a P

ers

son

1907

Lju

ngsg

ård,

N V

ram

1997

G A

dolf,

Hel

sing

borg

Hu

go

Nil

sso

n19

15 T

olle

rup,

Höö

r19

94 G

Ado

lf, H

elsi

ngbo

rg


han glömt mycket av såväl kristendomskunskap somläsning och när han återvänt till Hardeberga gavprästen honom betyget Bc (ej godkänd) i alla tre äm-nena Läsning, Luthers lilla katekes och Förklaringen.

Pigan Anna1863 fick Pehr arbete som statardräng på Lilla Skeg-linge i Skarhults församling. Ungefär vid den tidenlärde han känna den drygt fem år äldre pigan Anna,dotter till drängen Lars Nilsson och pigan HannaBengtsdotter.

Lars Nilsson var född 1816 och son till husman-nen Nils Larsson och dennes hustru Christina An-dersdotter. Nils och Christina var födda med fyra da-gars mellanrum i oktober 1774 och bodde eftergiftermålet i ett torp tillhörande hemmansägare NilsJönsson på nr 5 i Håstad, norr om Lund. Föräldrarblev Nils och Christina först när de var uppe i fyrtio-årsåldern, men då fick de under åren 1814–1822 sö-nerna Måns, Anders, Nils och Lars (morfars morfar).

Lars Nilsson gav sig som fjortonåring hemifrånför att tjäna sitt uppehälle som dräng och kom motslutet av 1830-talet till Borlunda. 22-årige Lars giftesig i Borlunda kyrka i februari 1839 med 27-årigaHanna Bengtsdotter.

Hanna hade växt upp i Espinge i Hurva försam-ling hos sina föräldrar. Hennes far, åbon Bengt Jöns-son, var född 1781 i Hurva medan modern PernillaPehrsdotter var ett år äldre än sin man och kom frånLyby. Bengt och Hanna fick under en tjugoårsperiodtio barn tillsammans, där Hanna kom som nummerfyra i oktober 1811. Bengt Jönsson blev 58 år gam-mal och dog i maj 1839, medan Pernilla avled i de-cember 1841 i en ålder av 61 år.

Lars Nilsson och Hanna Bengtsdotter bodde påBorlunda nr 3 när Anna, min morfars mor, föddesden 3 oktober 1839. Sedan även dottern Elna kom-mit till världen flyttade familjen till Skeglinge, därBengta, Nils och Kersti föddes åren 1845–1849.1854 dog nioåriga Bengta och familjen flyttade tillÖstra Strö, där Lars köpt en mindre jordbruksfastig-het om 1/32 mantal. På Strö nr 14 föddes sonen An-ders och ännu en dotter med namnet Bengta.

Åren gick och barnen arbetade periodvis på andraplatser innan de för gott lämnade föräldrahemmet. Inovember 1879 dog Lars i en ålder av 63 år. Hannabodde först kvar på det egna hemmanet, men närhon var 76 år gammal blev hon inhyst hos en hus-man i grannskapet och bodde där ett par år innanhon avled sommaren 1890.

Min morfars far hette Pehr Persson och var föddden 26 januari 1845 i Hardeberga öster om Lund.Pehr var resultatet av en utomäktenskaplig förbindel-se mellan Pernilla Persdotter, 27-årig piga på Harde-berga gods, och en för kyrkböckerna okänd man.

Pernilla Persdotter var uppväxt i Hardeberga ochdotter till dragaren Per Hansson och hans fru ElnaPersdotter. Som ung flicka fick Pernilla som såmånga andra ge sig iväg och själv arbeta ihop tillbrödfödan. Hon tjänade bland annat som piga i Fje-lie innan hon 1843 återvände till föräldrahemmet påHardeberga nr 1.

Sonen Pehr kom att växa upp till en envis, kraft-och temperamentsfull herre med bestämda åsikteroch som gärna höll sin sedermera omtalade ”PerPersa-näsa” högt. Hans humör, självsäkerhet ochmarkerade näsa gick i arv, åtminstone till vissa indivi-der i kommande generationer.

Tvåbarnsmodern gifter sigNär Pehr var fyra år gammal fick Pernilla ytterligareett barn med okänd fader, dottern Hanna. År 1859hade Pehr lämnat hemmet och Pernilla tog då Hannamed sig till Skarhult söder om Eslöv och gifte sigmed Anders Olsson, ryktare vid Skarhults säteri, fy-rabarnsfader och nybliven änkling.

Efter att ha fått Pehr och Hanna utan namngivnafäder fick 43-åriga Pernilla Persdotter i september1861 dottern Kerstina, denna gång med den nyblivneäkta maken Anders Olsson som barnafader. Kerstinakom att som sjuttonåring arbeta som piga i traktenav Värpinge utanför Lund och gifte sig fem år senaremed torparen och sadelmakaren Peter Andersson iÖstra Strö.

Även de övriga av Anders Olssons och PernillaPersdotters egna och gemensamma barn lämnade ef-ter hand hemmet, medan Anders och Pernilla boddekvar på Skarhults säteri. 1893 flyttade de några kilo-meter norrut till Bältinge, där de under hösten åretdärpå avled med tre veckors mellanrum.

När Pernillas son Pehr Persson var tretton år flyt-tade han till Kyrkheddinge söder om Lund och arbe-tade där som dräng hos en åbo vid namn Ola An-dersson. Därefter följde han det gängse mönstret,d v s han städslades på ett år i taget och flyttade efterett eller två år vidare till nästa anställning: 1859 StoraBjällerups säteri, 1861 Lund och 1862 Hardeberga.

Något större intresse av att vidmakthålla de kun-skaper han fått av lärare och präst verkar inte Pehrha haft. Vid husförhör i Bjällerup konstaterades att

Statardrängen från Hardeberga


Dräng på SkarhultPehr Perssons bekantskap med Anna Larsdotter led-de till att hon i slutet av 1864 födde en son som ficknamnet Per efter sin nittonårige fader. Vid det lagetbodde Pehr i Gudmuntorp, medan Anna flyttat hemtill sina blivande svärföräldrar Pernilla och Anders påSkarhults säteri.

Skarhult ligger en halv mil sydost om Eslöv ochvar ett av de storgods som använde sig av statsyste-met. Säteriet, med sitt trelängade slott från 1562 irött tegel, var stort och gav arbetstillfällen till såvälkammarjungfrur som åtskilliga pigor och drängar.Efter att ha ägts av släkterna Rosensparre och Brahehade Skarhult kommit i kunglig ägo och sålts av Os-car I till ryttmästaren, kommendören och friherrenCarl Johan von Schwerin, vars ättling och namne se-dan några år tillbaka är herre på Skarhults slott.2

– I samband med att vår släkt tog över Skarhult1844 delades ägorna upp med Pugerup, berättar CarlJohan von Schwerin. Innan dess omfattade Skarhultnärmare 2000 hektar, medan det idag består avknappt 900 hektar.

Hur det förhöll sig med villkoren för de anställdavid Skarhult är okänt, men uppgifter från olika hållanger att en statarfamilj omkring 1865 kunde ha cir-ka 100 kronor i kontant årslön, medan naturaför-månerna bostad, ved, mjöl, potatis, fläsk med meravärderades till ungefär samma belopp. Som jämförel-se kan nämnas att rågmjölet kostade omkring 15 öreper kilo och sillen knappt 25 öre, medan mjölken be-tingade ett literpris på 10 öre. Statarna låg i särklasslägst lönemässigt och högst när det gäller arbetstiden(det var inte ovanligt med tolv till fjorton timmars ar-betsdag under sommarhalvåret).28, 29

I april 1866 gifte sig Pehr Persson och Anna Lars-dotter i Skarhults kyrka, byggd i romansk stil i mittenav 1100-talet. Pehr var då dräng vid Skarhults säteri,där familjen kom att stanna kvar några år och därockså barnen Johannes, Nils och Gustaf föddes.Från Skarhult kom statarfamiljen Persson till Gård-

stånga, varifrån de i oktober 1872 flyttade till knapptfyra mil åt nordväst till Gedsholmens gods i Ekeby,där sonen Frans föddes ett par månader senare.

För Pehr och Anna skulle det dock snart vara slutpå statarlivet och kringflyttandet. De hade kommittill en del av Skåne som utvecklades snabbt inom etthelt annat område än lantbruket.

Det svarta guldetDen del av Södra Vrams socken som skulle kommaatt bli den nya tätorten Billesholm växte under sena-re delen av 1800-talet i snabb takt. Tillväxten berod-de helt på att man hittat stenkol. Från den anspråks-lösa starten 1866 tog man inom Billesholmsområdetår 1880 upp 35 000 ton kol och tjugofem år senarevar man uppe i 96 000 ton om året.30

Vid den tiden var det Södra Vram som utgjordesjälva samhället och som även fram till 1946 gavnamn åt kommunen. Det som skulle bli Billesholmhade vid mitten av 1800-talet enbart bestått av Skin-neholms gård och de åtta personer som bodde där.

En central roll i samhällets historia spelade järnvä-gen. 1876 blev den senare SJ-ägda stationen Billes-holms Grufva, ”Stora station”, klar och det fannsockså ett stickspår till kolbolagets första schakt, ochdet som där blev den bolagsägda ”Lilla station”.30

Det av bruksherrarna och Höganäsbolaget styrdasamhället växte snabbt upp kring stationerna och degruvschakt som öppnades. Men även det som idagutgör centrala Billesholm var på uppgång. Det bygg-des kyrksal, bibliotek och badhus. Kring torget, medtorghandel två gånger i månaden, och längs det somsedan kom att kallas Storgatan, blomstrade handelnmed åtskilliga nyöppnade butiker av olika slag. Frånatt 1870 ha bestått av 150 personer växte samhälletsnabbt och 1920, det år Pehr Pehrsson dog, uppgickinvånarantalet till över två tusen.30

1932 lades dock all gruvdrift ner. Ägarna Höga-näs-Billesholms AB hade bedömt kolgruvorna somolämpliga för en mer mekaniserad kolbrytning ochdärmed inte längre lönsamma. Efter nedläggningar-na behövdes varken gruvor eller gruvarbetare, vilketinom några år ledde till att samhällets invånarantalhalverades. Tappra försök gjordes dock att blåsa liv igruvbrytningen igen och även att få regeringen attordna annan sysselsättning, men dessa ansträngning-ar gav inget resultat.

På grund av svårigheterna under andra världskri-get att skaffa fram bränsle fick trakten trots allt varamed om ännu en rush efter det svarta guldet, dennagång till stor del bedriven på Södra Vrams fälad straxöster om samhället Billesholm. Men nu fick storbola-gen konkurrens av massor av små privatägda gruvor.Inte mindre än omkring 200 schakt öppnades underSkarhults kyrka


krigsåren, men som i så många andra sammanhanglyckades vissa medan andra blev ännu fattigare påkuppen. 30

1950 var samtliga gruvor i Billesholmsområdetnedlagda. Men under tiden hade en helt ny industristartats som skulle bli räddningen för det tidigare sågruvberoende Billesholm.30

– Det blev ju en väldig press på Höganäsbolaget,eftersom de hade lämnat Billesholm i sticket och slo-pat all sin verksamhet här. Då kom det fram att manskulle kunna göra isolering av glasull. Höganäsbola-get startade därför Billesholms Glasullsaktiebolag,som kom att sysselsätta framförallt väldigt mångakvinnor, berättar Ernst Olsson, ansvarig för hem-bygdsföreningens tidning Grufvan.

Glasullsfabriken, sedermera Gullfiber, blev rädd-ningen för Billesholm. ”Glasullen” blev med tidenett stort företag med många anställda och tillsam-mans med Findus i Bjuv de viktigaste industrierna inuvarande Bjuvs kommun. Det sedermera interna-tionellt kända Bjuvsföretaget hette för övrigt Skån-ska Fruktvin- och Likörfabriken när det grundades ibörjan av seklet, men bytte namn till det enklare ochslagkraftigare Findus när Marabou köpte det 1942och startade den verksamhet företaget sedan blevkänt för.

– En kuriositet i sammanhanget var att kommu-nalgubbarna i Billesholm länge var mycket skeptiskatill glasullstillverkningen, säger Ernst Olsson. De an-såg att Höganäsbolaget hade lurat dom och ville inteha något ytterligare samröre. Det fanns även fler in-dustrier som hade tänkt etablera sig i Billesholm, där-ibland Findus, men kommunalgubbarna ville inte hamed något storföretag mer att göra eftersom de an-såg att de hade blivit så illa behandlade. ”Bjuvsingar-na” tog däremot med uppsträckta händer emot Fin-dus!

När den 28-årige Pehr Persson och hans familj ioktober 1873 lämnade statarlivet på Gedsholmenflyttade de en halvmil norrut till Södra Wram i NorraVrams församling. Där slog de sig ner i någon av dearbetarbostäder gruvbolaget under åren 1873–1874uppförde inom Wrams kolfält, i folkbokföringssam-manhang senare benämnt Billesholms grufva ellerGrufvan.

Till bostäderna hörde oftast en trädgård, vilkenframförallt används till odling av grönsaker. Hus-hålls- och kostvanorna var mycket enkla i de flestafamiljer vid denna tid. Stommen var potatis (och iviss mån rotfrukter, kål och lök), fläsk, sill och bröd.Brödet spelade en stor roll, medan färskvaror sällananvändes utan sill, kött och fläskvaror var i regel sal-ta. Socker var en lyxartikel och kostade en dryg kro-na kilot, det vill säga nästan en dagslön.31

Pehr Persson kom först att under ett antal år arbe-ta som kolhuggare i gruvschakten innan han troligenblev byggnadsarbetare, en sysselsättning som det idet snabbt växande gruvsamhället var stor efterfrå-gan på och ett yrke som kom att gå i arv till åtmins-tone ett par av sönerna.

Men det var inte bara yrket som skulle gå i arv.

Pehr Persa-humöretDe få minnen jag har av att mor och morfar berätta-de något om morfars far Pehr Persson har gett migen bild av en ganska kärv, envis och hetlevrad herre.Inom släkten – även bland vissa som jag först underarbetet med denna släkthistoria kommit i kontaktmed – är ”Pehr Persahumör” och ”typiskt persson-skt” begrepp som lever vidare.

Arbetet som kolhuggare var slitsamt och riskabelt.Alkoholen blev för många en hjälp att härda ut ochett sätt att koppla av. Det ansågs naturligt att ta sigett rus på avlöningskvällen och fylleri, kortspel ochslagsmål var vanligt förekommande nöjen.

Den 30 mars 1874 hade Pehr och hans familj botti den snabbt växande gruvorten Billesholm ett halvtår. Barnen Per, Johannes, Nils och Gustaf var mellantre och nio år gamla och i Annas mage låg sedan nå-gon vecka embryot till nästa barn, Fritz.

Tillsammans med några andra gruvarbetare komPehr vid tre-fyratiden denna eftermiddag till N. Gus-tafssons bierförsäljningslokal där de inhandlade var-dera två öl. Enligt vad Gustafsson senare uppgavuppförde sig gruvarbetarna mindre trevligt och tillta-lade såväl handlaren som hans hustru med okväd-ningsord. Detta föranledde Gustafsson att be de öl-drickande att avlägsna sig. Först efter upprepadetillsägelser åtlydde Per Pehrsson, Otto Ekelin ochJöns Bengtsson, tre av de högljudda ölkonsumenter-na, uppmaningen att lämna lokalen. Därefter stäng-des och reglades dörren av handelsmannen, medanPersson, Ekelin och Bengtsson fortsatte att föra ovä-sen ute på landsvägen.32

Pehr och Anna utanför bostaden i Husara'n


Sannolikt var törsten inte till fullo släckt, för herr-arna gick tillsammans med ytterligare en ölbehövan-de man tillbaka till handelsboden, där de under spark-ningar på dörren och högljudda rop krävde att bliinsläppta. När detta inte gav resultat, utan de i ställetblev uppmanade att lugna ner sig och vara tysta, rannuppenbarligen kolhuggarsinnet till ordentligt.32

Med förenade krafter sparkades dörren upp så attden föll in i rummet med fyra vildsinta och ölbe-skänkta gruvarbetare efter. Ekelin tog handelsman-nen i kragen och knuffade omkull honom på golvet.Denne gjorde upprepade och förtvivlade försök attlugna ner sina oönskade gäster och uppmanade demflera gången att lämna lokalen. Pehr och hans kum-paner tog dock ingen notis om tillsägelserna utanfortsatte att föra oljud. Slutligen fann handelsmanGustafsson det nödvändigt att tillkalla lagen i desskroppsliga gestalt av fjärdingsman Johannes Jansson,vilken kom till platsen och med makt och myndighetbefallde fridstörarna att genast ”begifva sig derifrån”.Eftersom det vid den här tiden fanns en viss respektför ordningsmakten åtlyddes befallningen och her-rarna lommade, förmodligen något slokörade, iväg.32

Intermezzot i handelsboden blev som sig bör inteutan efterräkningar. Den 14 april 1874 hade PehrPersson och hans medbrottslingar att snällt infinnasig ”vid fjerde sammanträdet under nu pågående lag-tima vårting med Luggude Härad, hvilket samman-träde hålles å Tingshuset i Mörarp”.32

Luggude härad var under åren 1691–1850 förenattill en domsaga med Onsjö och Rönneberga härader.Från 1850 utgjorde Luggude härad dock egen dom-saga som 1874 bestod av närmare trettio socknar,däribland den del av Norra Vram som omfattadekolfälten vid Billesholm. Från 1705 var Mörarp österom Helsingborg tingsplats för Luggude häradsrätt,fram till dess att Helsingborg år 1896 blev platsenför häradsrättens verksamhet.33

Inför de i Mörarp församlade rättens tjänare med-gav visserligen Pehr och övriga svarande att Gustafs-son sagt till dem att lämna lokalen, men eftersom de”uppfört sig ordentligt derfwid trott sig berättigadeatt qvarstanna” tills de tömt flaskorna, hade de ejhörsammat tillsägelsen. Vad gäller den alltför hand-fasta hanteringen av dörren hade de ”ingalunda upp-brutit denna eller på annat sätt våldsamt inträngt”utan dörren hade istället öppnats inifrån. De förne-kade också att de skulle ”fört oljud på eller åstad-kommit förargelse vid allmänna vägen utanför måls-ägandens bostad”.32

Åklagaren begärde därefter vittnesförhör medkvarnägaren Peter Jönsson i Åbro, hemmansägarnaJohannes Mauritz och Gustaf Lundgren på Ljungs-gård, samt Olof Persson i Södra Vram. Sedan dessa

avlagt ed och varnats för mened hördes de var försig och styrkte med sina vittnesmål ölhandlarensuppgifter och vad som stod att läsa i den stämningsom kronolänsman A. G. Pramberg lämnat in.32

Jönsson från Åbro mölla berättade bland annat attsvarandena sedan de trängt in i lokalen ”skrålade,förde oljud samt uppförde sig oskickligt”. På frågafrån åklagaren uppgav Jönsson att han ”icke kundebestämdt uppgifva huruvida svarandena vid tillfälletvarit öfverlastade, ehuru de förefallit något ankomnaaf starka drycker”. Vittnet Mauritz berättade att dör-ren uppsparkats ”med sådan våldsamhet att dörr-krampan föll af och dörren kastades af hakarna in irummet” varpå de fyra gruvarbetarna rusade in irummet och ”skreko, stampade och förde oljud”.Lundgren vittnade bland annat om att Gustafssonhotat att hämta länsman och då fått till svar att han”gerna kunde hemta både länsman och fjerdings-man” men att de inte ämnade stanna kvar tills dessaanlände. Det sista vittnet, Olof Persson, hade ingetytterligare att tillföra ärendet, varefter målet i veder-börlig ordning överlämnades till prövning.32

Några veckor senare, den 11 maj 1874, fick PehrPersson, Otto Ekelin, Jöns Bengtsson och övrigahemfridsstörare sina domar.

I följd hwaraf Häradsrätten, som icke funnit detkunna med säkerhet antagas att det wåldsammainträngandet i målsägandens bostad med uppsåtatt hånom wåldföra, kräfwer rättvist att, med af-seende på hwad sålunda ligger hwar af swarande-na till last, likmätigt 11 kap 10§ och 14 kap 13§Strafflagen, döma dels Otto Ekelin, samt HansSwensson, Carl Mårtensson och O. Wolt att böta,den förstnämnde för det mot målsäganden för-öfvade lindriga wåld 20 kronor och hwar af deöfriga för hemfridsbrott likaledes 20 kronor delsock Ekelin, Jöns Bengtsson och Per Persson attför det af dem begångna hemfridsbrott hwar försig undergå fängelse i tre månader. Skolande Eke-lin vid bristande tillgång till de honom ådömdaböter i stället undergå fängelse i tolf dagar utöf-wer nämnda tid. 32

Domen på tre månaders fängelse för Otto Ekelin,Jöns Bengtsson och Pehr Persson fastställdes avKongl. Maj:t den 17 november. När det nya året varnågon dag gammal lämnade Pehr sin fru Anna ochbarnen, inklusive den femton dagar gamle Fritz,hemma i Billesholm och åkte till Malmö för att avtjä-na sitt straff, utsatt att påbörjas den 3 januari 1875. 34

Malmöhus slott hade alltsedan Skåne blev svenskt1658 tjänat som förvaringsplats för fångar. Läns-fängelset och dess föregångare länshäktet var förstinrymt i särskilda rum i citadellet, det vill säga dengamla slottsbyggnaden, men 1855 tog man i bruk ennyuppförd byggnad inne på slottsområdet och dennautgjorde därefter länsfängelse fram till 1914.33


När Pehr Persson kom till Malmö länsfängelseden 2 januari beskrevs han som ”30 år, född i Harde-berga, kolhuggare” och med ”ljust hår, blå ögon, raknäsa, ovalt ansikte, ord. vext, 5 fot 8 tum” (166 cm).Sedan han lämnat ifrån sig de ägodelar han bar på sigfördes han till den cell som skulle bli den 29-årigekolhuggarens och sexbarnsfaderns hem de närmastetre månaderna.34

Den 3 april 1875 kvitterade Pehr Persson ut 6 kro-nor och 95 öre, vilket var 5:95 mer än haft med sigtre månader tidigare. Iklädd hatt, rock, halsduk,skjorta, byxor med hängslen, strumpor, tofflor ochmed snusdosan i fickan gick han ut genom Malmö-hus portar och begav sig som en fri man hemåt.34

Otto Ekelin hade uppenbarligen tidigare lyckats fåihop de tjugo kronorna han skulle böta och kundedärför lämna Malmö samtidigt som sina båda med-brottslingar.34

Huruvida min morfars far tillsammans med OttoEkelin och den 34-årige hallänningen Jöns Bengts-son direkt styrde kosan mot hemorten, eller om demöjligtvis firade återkomsten till friheten genom attspendera en del av sina under fängelsetiden hop-tjänade slantar på något näringsställe i Malmö, låtervi vara deras ensak.

75 öre i skatteskuldPehr och Anna Persson kom att stanna kvar i Billes-holm resten av livet. Ekonomiskt sett hade paret tro-ligen alltid det slitsamt, och ålderdomen innebar ing-et undantag.

Vid ett sammanträde i kommunalfullmäktige den19 maj 1919 föreslogs att de ”som ej vid 1:a upp-bördsstämman den 23 mars 1919 erlagt förfallnakommunalutskylder” skulle få sina skulder avskrivna.Eftersom ”fattigdom för alla motiverar skattens ef-

terskänkande” beslöt fullmäktige i enlighet med för-slaget och ”voro besluten i samtliga fall enhälliga”.Bland de tjugotalet kommuninnevånare som på dettasätt fann nåd inför de styrande fanns ”P. Persson,Vrams Kolfält nr 20” vars skatteskuld omfattade0,75 kronor.35

Pehr Persson dog i oktober 1920 av ålderdoms-svaghet, medan hustrun Anna uppges ha dött avförkylning och ålderdom i juli 1927. I den av sonenOskars svärfar Olof Jönsson och sonsonen, e. o.landskanslisten Eugéne Persson (senare med famil-jenamnet Bjäre), upprättade bouppteckningen efterPehrs död uppgick de kontanta tillgångarna till 80kronor. Övriga tillgångar värderades till 679:25, in-klusive tre soffor, gungstol, kommod och tre bordsamt bland annat ved för 5:-, vedbod värd 5:- ochen kollåda värderad till 2:50.36

Begravningskostnaderna uppgick till 215 kronor,men täcktes till största delen (med 100 kronor frånvardera) av begravningshjälp från Billesholms Arbe-tares Sjuk- och Begravningskassa samt från Billes-holms Änke- och Pupillkassa.36

Utvandradeeller dog ungaLångt innan Pehr och Annalämnade det jordiska över-gav två av Pehr och Annasnio söner hembygden ochfor utomlands. Enligt vadsom berättats inom släktenska Nils ha bosatt sig iAmerika och Johannes emi-grerat till Australien.

Det som kunnat bekräf-tas via kyrkböckerna är attJohannes och Nils i okto-ber 1883 tog ut flyttattest iNorra Vrams församlingför att flytta till Skarhultrespektive Risekatslösa.

”Frigifven efter slutadt straff”Fångrulla Malmö Länsfängelse 1875

Byggnadsarbetare i Billesholm. Femma från vänster är Pehr Persson.


Där upphör spåren eftersom det inte finns någrauppgifter om deras inflyttning i nämnda församling-ar. Detta skulle kunna innebära att bröderna gjort enskenmanöver och att de i stället lämnat landet. En avdem finns dock med – tillsammans med hustru ochtvå barn – på en bild från ca 1900.

Tack vare bouppteckningen efter fadern finns åt-minstone vissa uppgifter om Nils och Johannes vida-re öden dokumenterade, uppgifter som upprepas ibouppteckningen efter modern sju år senare.

År 1920 den 12 december förrättade underteck-nade, därom anmodade, bouppteckning efter för-re gruvarbetaren Per Persson, vilken, född den 26januari 1845, avlidit i Billesholm Södra Vramssocken, den 25 oktober 1920 och såsom sterb-husdelägare efterlämnat:

1/ änkan Anna Persson, född Larsson;2/ sonen kusken Per Persson i Floda, myndig3/ sonen Johannes Persson å okänd utrikes

ort, myndig4/ avlidne sonen Nils Perssons barn:

a/ sonen Gunnar, född den 15/4 1896

b/ sonen Verner, född den 15/9 1898c/ dottern Wega, född den 24/4 1902, alla i Amerika;

5/ sonen gruvarbetaren Gustaf Persson iBillesholm, myndig

6/ sonen byggmästaren Fritz Persson i Billes-holm, myndig

7/ sonen förmannen Oscar Ferdinand Perssoni Ljungsgård, myndig. 36

Av Pehr och Annas övriga barn dog tre av sönernaredan när de var något år gamla, och även parets tvådöttrar dog i mycket unga år.

Frans föddes juldagen 1872 när familjen var stata-re på Gedsholmen i Ekeby, och dog redan våren1874. Otto Sigfrid föddes i oktober 1876 och avledett år och tre månader senare av bröstlidande. Sam-ma dödsorsak uppges i samband med den förste Os-kar Ferdinand, som föddes i oktober 1878 och somblev knappt sju månader gammal. Yngsta barnetOlga Paulina föddes i april 1885 och dog i december1889. Fyra år senare avled Hulda Charlotta av nerv-feber (tyfus) i en ålder av tretton år och sex månader.

Familjen Pehr och Anna Pehrsson, omkring 1899/1900. Främst till vänster står sonen Pers barn Olga och John. Bakom dem sitterAnna och Pehr samt Gustafs fru Emelia med dottern Anna. Stående är Pers fru Ida, Per, Oskar, Fritz samt Gustaf med sonen Eugéne.Notera att den blivande landsfiskalen redan bär uniform! Troligen är mannen, kvinnan och de två barnen längst till höger äldstesonen Johannes(eller möjligen Nils) med familj.


1894 lämnade nämligen Per, Ida och John Perssonkolfälten i Skåne och flyttade in i det lilla torpet Hö-ges i Tollered. Men Volrath ville ha tjänstefolket pålite närmare håll, så efter en tid byggdes Lilla Ekud-den, ett bostadshus med fyra tjänstebostäder som lågintill herrgården. Dit flyttade kusken Per och hansfamilj tillsammans med stalldrängen och två träd-gårdsarbetarfamiljer. Per fortsatte att arbeta somkusk och kunde sedan hästen bytts mot automobilkalla sig chaufför.

Per avled 1928 i en ålder av 64 år, medan hustrunIdas liv varade till våren 1943. De vilar på Skallsjösvackert belägna kyrkogård, inte långt från arbets-givaren Volrath och dennes far vars gravmonumentpryds av devisen ”På god livsgerning hvilar mullenlätt”.

Barnen från Lilla EkuddenPer och Idas familj utökades under åren 1895–1903med barnen Olga, Ingrid och Tage. Den redan underSkåne-tiden födde John arbetade i sin ungdom blandannat vid järnvägen. Han var också musikalisk ochspelade fiol, dragbasun och dragspel. 1925 flyttadehan till Göteborg, där han fick arbete som förmanpå ett stenhuggeri. Tre år senare gifte han sig medden ett år yngre Hildur Efraimsson. Hildur kom frånFloda och hade arbetat som jungfru hos en finare fa-milj.

Sedan John fått arbete inom fattigvården flyttadehan och Hildur 1928 till Mölndal, där de bodde i envilla som idag har adressen Stockliden 5 och ligger iett område ”utan riktiga gator, bara trappor och sma-la gångar”. Området kallades tidigare i folkmun Fä-berget, eftersom det bebyggts av fabriksarbetare frånbland annat Korndals pappersbruk och RosendahlsSockerbruk och som hade höns, grisar och andradjur gående i området.39

Under de fem år John och Hildur bodde i Möln-dal föddes barnen Inez och Lennart. Sommaren1933 flyttade familjen in till Göteborg och bosatte

Kusken PerPehr och Anna Perssons äldste son Per gifte sig 1891med Ida Kristensson från Malmö och våren 1893fick de sitt första barn, sonen John Leonard. Per ar-betade vid det laget som kusk åt Volrath Berg, sontill gruvbolagets styrelseordförande Johan TeodorBerg.

J. T. Berg fick för övrigt gruvschaktet KaptenBerg, vilket var i drift åren 1874–1902, uppkallat ef-ter sig liksom en av byggnaderna inom nuvarandeGullfiber/Isovers område. Berg var även inblandad itillkomsten av Billesholms musikkår genom att 1883ge en frikostig donation på 4.900 kronor till instru-mentköp åt gruvarbetare i Billesholm. Något senaretackade musikkåren sin välgörare i Västergötland ge-nom att framföra en musikalisk hyllning via den vidden tiden sällsynta telefonen.30, 37

Sonen Volrath Berg var född 1855 i Skallsjö för-samling i Västergötland, men kom till Skåne och Bil-lesholm och gifte sig med den sexton år yngre Karna(Clara) Wetche från grannsocknen Risekatslösa. Dis-ponent Berg hade liksom sin far en betydande rollinom gruvbolaget. Han var också en man som medhårda nypor företrädde ägarnas och kapitalets intres-sen och lär inte oförtjänt ha kallats ”mannen medstenkolshjärtat”.38

Volrath Bergs farfar hade 1824 köpt Nääs säteri iVästergötland och nio år senare anlagt ett av Sverigesförsta bomullspinnerier, Nääs Fabriker, i det intillig-gande Tollered. Efter en bolagsbildning 1880 blevJ. T. Berg disponent och huvuddelägare. Hösten1893 tog Volrath Berg hustrun Karna och deras tvåsmå barn med sig upp till Västergötland för att taöver ansvaret för fabriken. Familjen bosatte sig påden av J. T. Berg uppförda Ekuddens herrgård.

Disponent Berg hade uppenbarligen uppskattatPer Perssons insatser som kusk. I början av oktober

Kusken Per Persson

Ida och Per Persson, Lilla Ekudden


sig i vaktmästar-bostaden på Gi-braltar fattigvård-sanstalt, alldelesintill det som dåkallades Chalmerstekniska institut.Anstalten ombil-dades sedan tillVasa sjukhus, envårdinrättning föräldre. Den mycketenergiske vakt-mästaren JohnPersson blev dåtillsynsman, en

befattning han innehade tills han våren 1951 dog aven propp i hjärtat, 58 år gammal. Hildur kom att varakvar i Göteborg till sin död 1972.

Johns två år yngre syster Olga kom som arton-åring till Göteborg. Där arbetade hon som ”tjänarin-na hos Almqvist” innan hon gifte sig med GustafStenqvist, som var fyra år äldre än Olga och polis påStyrsö. Gustaf blev sedan fångvaktare med tjänste-bostad på Härlandafängelset, där barnen Arne, Ingeroch Solveig föddes åren 1919–1923. Olga avled 1961och Gustaf 1975.

Per och Idas två yngsta barn, Ingrid och Tage,kom till skillnad från sina syskon att stanna kvar iFloda-trakten. Ingrid började efter skolan att arbeta ien av de två affärer som fanns i Nääs på 1910-talet,men flyttade sedan in till själva stationssamhället Flo-da. Där köpte hon en mjölkaffär och drev den sålänge hon orkade arbeta. Ingrid förblev ogift ochbarnlös och kallade istället syskonbarnen som ”demina”. Hon ordnade gärna kalas för släktingar ochvänner och blev på så sätt en samlingspunkt för sys-kon och syskonbarn. Ingrid avled 1978 i en ålder av77 år.

Tage fortsatte i sin fars fotspår. Efter skolan bör-jade han hjälpa kusken Per med sysslorna utomhus.När bilarna började dyka upp på allvar tog han kör-kort och blev även han chaufför hos Bergs. När Vol-rath Berg dog tog dottern Greta över Ekuddensherrgård – som omfattade ett stort jordbruk, storpark, växthus, handelsträdgård och stallbyggnad ochdärför krävde mycket tjänstefolk – medan sonenGunnar övertog Höja herrgård, som låg några hund-ra meter från Ekudden och hade byggts av Volrathshalvbror Isak Teodor.

– Så länge Volrath levde arbetade far hos honom,berättar Tages son Lars Inge Persson. Sedan skulleförstås Volraths båda barn Greta och Gunnar hasina egna privatchaufförer. Far fick då först jobb hosGreta, men sedan fick Gunnars chaufför sparkenoch då fick farsan även ta hand om chaufförsjobbetdär.

Tage var 31 år gammal när han gifte sig med denfem år yngre Valborg Augustsson, född i näraliggan-de Ödenäs. Paret fick under åren 1934–1942 barnenPer Erik, Lars Inge och Marita. Under barnens upp-växtår skötte Valborg hemmet, men längre framhade hon en del tillfälliga arbeten med bland annatstädning.

Tage var fostrad in i rollen som tjänstefolk och attalltid ställa upp. Makan Valborg hade svårt att accep-tera Tages undergivenhet, något som ofta ledde tilldiskussioner i hemmet.

– Han hade nog egentligen ett ganska lugnt ochbra jobb, säger sonen Lars-Inge. Men han fick varaberedd på att när som helst under dygnet svara ”ja,fröken” när överheten i form av Greta Berg ringdeoch ville ha bilen framkörd eller liknande.

”Man är ju aldrig ledig”, brukade Tage säga, ochnär han med tilltagande ryggproblem kommit upp isextioårsåldern bad han att få annat arbete med reg-lerad arbetstid. Han gavs då lättare sysslor inne på fa-briken och arbetade med dem fram till pensionen.

Tage dog av hjärtinfarkt 1973 medan Valborg1989 drabbades av cancer och avled i december sam-ma år.

Gruvfogden GustafTre av Anna och Pehr Perssons barn – Oskar, Fritzoch Gustaf – kom att under större delen av sina livbo kvar i Billesholm. Den senares sonson, Bertil Bjä-re, gör följande jämförelse mellan dem:

– Oskar var nog en rätt sträng och renlärig man.Fritz var däremot en lite levnadsgladare person, så-vitt jag kommer ihåg. Min farfar var nog nånting mittemellan. Jag såg aldrig att han överhuvudtaget rökteeller drack sprit, men han gick inte i Betelkyrkan somsina bröder.

John och Hildur Persson

Gustaf och Olga Stenquist med döttrarna Inger och Solveigsamt Olgas kusin Hilda Persson (min mormor), 1933.


Gustaf var född 1871 och Pehrs och Annas fjärdeson. Som sextonåring lämnade han hemmet och giftesig sju år senare med nittonåriga Emelia AmaliaHansson. Emelia var dotter till den i Kågeröd 1838födde Hans Svensson och dennes ett år yngre makaAnna Persson, född 1837 i Halmstad församling iSkåne.

Gustaf och Emelia fick tillsammans dottern AnnaTeresia – som förblev ogift och dog i leukemi närhon var 41 år gammal – och sonen Carl Eugéne.

Eugéne kom efter skolåren på Skeneholmsskolantill rekrytskolan på Ljungbyhed 1915, fick tjänst pålänsstyrelsen i Malmö 1918 och kom som nyut-nämnd landsfiskal till Höör 1925. Eugéne hade ettpar år tidigare gift sig med den ett år yngre BertaSvensson och paret fick under åren 1923–27 barnenMarianne och Bertil.

– Jag hade det mycket bra som barn, säger Mari-anne Bengtsson. Pappa var trevlig och skojfrisk ochmamma var trots sin reumatism mycket aktiv i fören-ingslivet. Hon spelade också piano mycket bra innanvärken gjorde det alltför ansträngande för henne.

Eugénes arbete som landsfiskal innebar att tjänst-göra både som polischef, åklagare och kronofogde.

– Man fick ju hålla sig i schack! På den tiden vardet så att fiskalens dotter och kyrkoherdens dotterinte fick bete som andra barn ute i samhället. Manfick inte busa som dom andra fick. Men jag har ald-rig nåt minne av att det särskilt sas till om det därhemma, det handlade mer om att ”så gör man inte”.Man levde sig in i det bara och det var faktiskt inte såhemskt farligt, säger Marianne Bengtsson.

Gustaf och Emelia hade även ett fosterbarn, Iris,som var utomäktenskaplig dotter till pigan AlmaKristina Persson och född i Södra Vrams socken1904. De första åren tycks Iris ha bott med sin mor iMalmö, men när hon var två och ett halvt år gammalflyttade Alma till Amerika. Iris lämnades då till Al-mas kusin Emelia och hennes man Gustaf i Billes-

holm och växte upp hos dem. Efter folkskolan bod-de Iris några månader i Ängelholm och flyttade där-efter i november 1919 till Malmö, där hon bland an-nat kom att arbeta hos läkarfamiljen Haglund.

– Iris hade undrat så vem som var hennes far, be-rättar Marianne Bengtsson. Men hon fick så små-ningom kontakt med sin mor i Amerika och en dagkom där ett brev där Alma berättade att Iris far varen norsk sjöman. Iris fick inte veta vad han hette,men hon blev i alla fall glad att åtminstone få vetanågot om fadern.

Iris Linnéa Persson, som hon hette innan hon lik-som sin fosterbror tog sig namnet Bjäre, blev mycketgod vän med sin kusin Ella, min mor. ”Moster Iris”lämnade ofta lägenheten på John Erikssons väg iMalmö för att besöka vårt hem och höll genom helalivet kontakt med Ella. Iris förblev fröken och ägna-de sitt intresse åt de barn hon haft hand om samtden pingstförsamling hon tillhörde i Malmö. 1993dog hon, 88 år gammal.

Gustaf och Emelie Persson bodde vid nuvarandePromenaden i Billesholm, mitt emot Gullfiber. Bo-staden omfattade tre rum och kök, där det ena rum-met var finrum och aldrig användes i vardagslag. Ma-ten lagades på vedspis, vatten fick hämtas på annathåll och de s k behoven utföras på ett gemensam-hetsdass med en lång rad ”holkar”.

– Farfar var en utomordentligt fin och snäll mansom jag beundrar kolossalt mycket, säger Gustafssonson Bertil Bjäre. De var båda mycket enkla menfina människor och bodde hela tiden i Husara’n viddet som senare blev Gullfiber. De hade en liten träd-gård där farfar, som var mycket road av att snickra,hade en liten snickarbod.

De nio envåningslängorna i Husara’n (husraden)var byggda strax före sekelskiftet och bestod ur-sprungligen av ett antal lägenheter om ett rum ochkök. Av Husara’n återstår idag endast de två hus somligger närmast Storgatan, däribland det hörnhus som

under många år beboddes av den ener-giske hembygdsdokumenteraren JosefNilsson.

– Jag minns också att det varje dagkom en hästskjuts med dricka, sägerBertil Bjäre. Farmor och farfar drackdrickablanning, svagdricka och mjölk,något som jag inte alls tyckte såg gottut!

Gustaf blev som så många andra iBillesholmstrakten gruvarbetare och såsmåningom gruvfogde, det vill säga ar-betsledare vid någon av gruvorna. Hanarbetade även extra som bromsare påkoltågen mellan Billesholm och Bjuv.

Släkten samlad till julfirande. Berta med dottern Marianne, Anna, Iris samt Eugénemed sonen Bertil. Bakom dem Gustaf och Emelia flankerade av Bertas föräldrar.


– Farfar var inte direkt sportig av sig men hadegod kondition. Han cyklade från Billesholm till oss iHöör varje sommar. Sen cyklade jag med honom till-baka till Billesholm och var där ett tag innan jag cyk-lade till mina morföräldrar i Malmö, berättar BertilBjäre.

Våren 1944 flyttade Gustaf och Emelia till Höör,där sonen Eugéne sedan ett tjugotal år var lands-fiskal. Emelia dog bara ett par månader efter flyttenoch Gustaf flyttade då hem till Eugéne och hans fa-milj. Gustaf dog 1948 och begrovs liksom sin hustrui Norra Vram.

Byggmästaren FritzFritz Persson föddes 1874 och blev den av Pehr ochAnnas söner som nådde högst på den sociala stegen.Den unge muraren Fritz etablerade sig tidigt sombyggmästare och svarade som sådan för att mångabostadshus blev uppförda i de snabbt växande gruv-samhällena Billesholm, Nyvång och Gunnarstorp.Åren 1919–20 hade Fritz även en betydelsefull roll iuppförandet av många arbetarbostäder på Kyrkback-en i Billesholm. Det var också Fritz som åren 1918–1919 på bekostnad av Höganäsbolaget byggde Billes-holms kyrka, som ritats av bolagets arkitekt MartinCronsiö. Kyrkan invigdes den 6 juli 1919 och ansesvara Sveriges första småkyrka, d v s en kyrka sam-manbyggd med lokaler för övrig församlingsverk-samhet. 1928 skänkte Höganäsbolaget kyrka ochprästgård till Norra Vrams församling.30, 40, 41

Fritz Persson var liksom sin åtta år yngre bror Os-kar sedan ungdomen verksam i missionsförsamling-en Betel och tillhörde även länge dess styrelse. Fritzhade även kommunala uppdrag och satt under merän tjugo år i kommunalfullmäktige i Södra Vram(som kommunen då hette) och var ofta den som jus-terade fullmäktigeprotokollen. Han var även ledamotav taxeringsnämnden från 1927 och till slutet av

1940-talet, och hade också uppdrag i bland annatbadhusstyrelse och valnämnd. Den tidens (1937)arvode i taxeringsnämnden låg på 7 kronor per sam-manträdesdag. Detta under förutsättning att mötetomfattade minst åtta timmar, i annat fall var det 90öre per timme som gällde.35, 40

Midsommaren 1899 gifte sig Fritz med den tre åräldre Hilda Petersson från Dalhem i Kalmar län. SonenAlfred föddes våren 1900 följd tre år senare av ytter-ligare en son, Robert. Alfred dog dock när han varsjutton år gammal och sju år senare, i januari 1924,avled Hilda. När Fritz varit änkeman några år flytta-de Emma Jönsson, som kom från Kvidinge och varfem år yngre än Fritz, till honom som hushållerska.

Fritz yngste son Robert växte upp i Billesholmoch gifte sig våren 1926 med Marta Jönsson frånVästra Broby. De nygifta bosatte sig i ett hus på Järn-vägsgatan intill Fritz. I november samma år föddesderas enda barn, sonen Roland.

Samhällets cykelhandlare Oscar Hansson drev entid busstrafik ihop med Fritz, och Robert arbetadeunder en period som busschaufför åt dem. I oktober1932 lämnade dock Robert, Marta och Roland Billes-holm och flyttade till Hästveda.

– Det fanns ett bryggeri till salu uppe i Hästvedaoch det köpte farfar till min far för 5 000 kronor,berättar Roland Persson. Innan han köpte bryggerietvar dom uppe och tittade på det. De följde ocksåmed ägaren när han körde sin runda och såg hur hansatte flaskor överallt i trakten. Så far tyckte att detverkade ju jättebra med så många kunder. När far se-dan övertagit bryggeriet körde han samma runda ochsatte ut flaskor. Men när han sedan kom dit nästagång sa folk till honom att de hade inte beställt nån-ting. Så den tidigare ägaren hade satt flaskor överalltbara för att far skulle tro att där var mycket att göra!

Robert kämpade på med bryggeriet ett tag, menefter fyra månader gav han upp och sålde det. Famil-jen flyttade tillbaka till Billesholm och bodde där ettpar år innan Robert fick arbete som taxichaufför iPerstorp. 1937 bar det av till Helsingborg, där Robertbland annat hade konfektyraffär på Drottninggataninnan familjen på hösten 1939 flyttade till Tryckeri-gatan 19. Martas bror arbetade som förman på enplåtfirma där man tillverkade värmeelement och därfick också Robert anställning. Dessutom blev Robertoch Marta vicevärdpar för två av fastigheterna påTryckerigatan.

– Mot slutet av fyrtiotalet blev far sjuk, berättar Ro-land. Han hade precis klippt gräsmattan en dag och vi-sade mig en knuta i handen där han hade ont, sägerRoland. Sedan fick han även en knuta på foten ochmer värk. Så småningom kom han till ett hem i Tran-ås, där det konstaterades att han led av skelettcancer.Hilda och Fritz Persson


allvarligare på svartlassen än på de ”svarta” grisarnaunder kriget. Vägarna saltades ju inte på den tiden, sådet hände ofta att svartlass kom dinglandes nerförbacken tidiga vintermorgnar och var det då halt såbarkade de ofta rätt in i Fritz Perssons grindar. Ochdet så det small om det!

Fritz Persson levde vid den tiden ett lugnt och till-bakadraget liv i sitt hus, men vid sådana tillfällenbröts lugnet. Han lär dock aldrig ha haft problemmed att få ersättning för förstörd egendom, försvartåkarna hade förstås bråttom att komma vidare.

– Fritz fick ju ofta en del jobb med att repareraoch ibland hade de kasat med grindarna före en brabit in i trädgården, fortsätter Hans Persson. Men dedär herrarna hade av naturliga skäl bråttom att fåupp börsen och göra upp, så det betalde sig nog ilängden mer än väl för Fritz!

Under kriget kunde stadsbarn, om de hade någonsläkting på landet, flytta dit och gå i skola där. FritzPerssons enda barnbarn, Roland, bodde därför en tidi Billesholm hos Fritz och Emma.

– Jag skulle spela fotboll och fotbollsplanen låg enbit upp i skogen. Jag tyckte det var långt att gå ochtog därför farfars cykel och cyklade dit. Men rättsom det var kom han dit opp. ”Du har tatt min cy-kel! Då kan du ble här oppe!”, sa han och satte sig påcykeln och började cykla hemåt. Men när han kom-mit en hundra meter därifrån stannade han. ”Ja, nukan du hoppa på, så ska du få lov att åka hem i allafall”, sa han. Min farfar var en mycket snäll man!

Efter den stora byggboomen i gruvsamhällenahade arbetstillfällena minskat. Som väl var hade Fritzbyggt upp en stabil ekonomi under de goda tidernaoch kunde därför leva ett gott liv även under de mag-rare åren på 1930- och 40-talet. Även om det varglest med byggandet var Fritz dock aktiv ända upp ipensionsåldern. Den 5 juni 1943 hade kommunal-fullmäktige att besluta om ”inredning av badrum ochv.c. i sjukstuga och reparation av uthus”. Lägsta an-budet hade ”avlämnats av byggmästare Fritz Perssoni Billesholm vilket slutade å en summa av 2.075:-kronor”, varför fullmäktige uppdrog åt Fritz att om-besörja det grannlaga arbetet med att moderniserakommunens sjukstuga.35

– Det sista han byggde var det skyddsrum somligger nedanför kyrkan i närheten av hans hus, sägerRoland Persson. Det var 1945 och far och jag varmed om att bygga det.

De minnen jag själv har i samband med Fritz vardet lite speciella huset han bodde i och det stora, blåskrivbord han ofta satt vid. Fritz var en rund och ge-mytlig man. Hans ”hushållerska” sedan många år,Emma, var vid det laget i sjuttioårsåldern och en rar,liten, späd och mycket kutryggig dam.Fritz Persson 1949

Sjukdomen bröt ner Robert, både kroppsligt ochtill viss del mentalt. Han låg hemma med svåra plå-gor minst ett och ett halvt år innan han avled i no-vember 1952, 49 år gammal.

– Hans kusin Tage från Lerum var och hälsade påhonom mot slutet när han var som värst sjuk, sägerRoland. Tage sa till far att ”jag har köpt lite jägarsprittill dig. Det ska du blanda upp i lite varmt vatten, såtar det bättre”. Så det livade väl upp honom ett tag ialla fall!

Roberts fru Marta flyttade efter en tid till en lä-genhet på Wienergatan där hon bodde fram till sindöd 1969.

Huset vid JärnvägsgatanSedan början av 1920-talet bodde Fritz på Järnvägs-gatan vid korsningen med Torekullsvägen, i ett husav lite annorlunda form och där tomten än idag ut-märks av en granitskulptur föreställande en örn. Hu-set var byggmästare Perssons egen skapelse och hade

kostat 4000 kro-nor att uppföra.

Under denbillesholmskaKlondyke-epokenpå 1940-talet kör-des åtskilliga”svartlass” kolfrån gruvorna.Hans Persson,som växte upp påKyrkbackenovanför FritzPerssons hus, be-rättar:

– Alla behövdeju kol och dettogs väl inte

Samling hos Fritz och Emma:Sittande Emelia (Gustavs fru), Ella, Hilda. Stående Emma,Marta, Robert, Fritz med Roland på axlarna, Uno, Gustaf.


Såväl Fritz som hans bror Oskar hade på gamladar sina ålderskrämpor och led dessutom – åtmins-tone i Oskars fall – av en hyfsad dos hypokondri.Detta medförde för Oskars del att han gärna prova-de sig fram mellan olika doktorer och hade en be-stämd uppfattning om de flesta av den nordväst-skånska läkarkårens representanter.

När Fritz i mitten av 1950-talet var kommen tillhög ålder, och mänskligt sett hade få år kvar att leva,hade han en dag blivit krassligare än vanligt och där-för uppsökt en viss doktor. När han berättade för sinbror om läkarbesöket utbrast denne: ”Horr i all varr-den kan du gå te den doktóren? Du kan ju få menforr hela lived!”

På hösten 1959 ville Fritz sälja sitt hus och vändesig till en mäklare på Ljungsgård. Sonsonen Rolandvar med vid försäljningen.

– Han var ju envis, Fritz! Han sa till mäklaren att”Jag har 6 000 kronor i skuld på det, men jag ska inteha mer än 18 000 för det!” Då sa jag till farfar att detvar ju inte klokt, det var ju som att kasta bort det.

Men farfar stod på sig. ”Di kan betala di sex tusenjag har i skuld och så blir där ju litta över”. Och detblev vid det, han sålde det för bara 18 000! Men hankunde ju fått mycket mer, för tomten var ju på tvåtusen kvadrat och värd mycket bara den.

Mot slutet av september 1959 flyttade den snart85-årige Fritz till Helsingborg, liksom Emma. Fritzbosatte sig hos sonsonen Roland och dennes hustruBirthe, medan Emma hyrde en lägenhet på Tryckeri-gatan. Emma, som bott tillsammans med Fritz i merän trettio år, kom efter hand att bli senil och flyttadetill Kungshults sjukhem där hon avled i maj 1965.

Någon månad efter flytten till Helsingborg gickFritz upp som vanligt på morgonen, åt sina tvåsmörgåsar, drack sitt kaffe och pratade med Rolandoch Birthe innan de gick till sina arbeten. När Birthesedan kom hem fann hon Fritz död, fridfullt liggan-de i sin säng.

Fritz Persson, avliden 7/11 1959. Förre byggmäs-taren, född i Billesholm 16/12 1874 har avlidit iHelsingborg där han vistades sedan han sålt sinfastighet vid Järnvägsgatan ... Närmast sörjande ärsonson med familj, samt sonhustru i Helsingborg,broder, syskonbarn och husföreståndarinna.20


Medan min morfars geografiska rötter finns strax sö-der och sydost om Eslöv får vi gå ett par mil åtnordväst för att finna min mormors bakgrund.

Mormors mormor Anna Olsdotter föddes 1817och var dotter till den då 51-årige husmannen OhlaLindgren och hans tolv år yngre hustru BengtaSvensdotter. Familjen bodde i Röamölla vid Årup iBilleberga församling och bestod även av Annas äld-re syskon Nils, Pehr, Ohla, Jöns och Hanna. Efter attde ett par år senare flyttat till Billeberga nr. 9 föddesyngsta barnet Knut.

Under första hälften av 1820-talet lämnade de äld-re barnen efter hand hemmet. På sommaren 1825dog deras 47-åriga mor Bengta och hälsan sviktadeför fadern Ohla, som betecknades som ”utfattig ochsvag” 42. Ohla var dock inte värre däran än att han påvåren 1831 kunde gifta sig med den 25-åriga SiselaSvensdotter, något som tydligen hade en vitaliseran-de inverkan på den 65-årige Ohla eftersom han komatt leva i ytterligare tolv år.

Ohla och Bengtas dotter Anna begav sig tidigtfrån hemmet för att arbeta. Hon var bland annatpiga i Östra Karaby innan hon i juli 1843 gifte sigmed lantbrukaren Pehr Larsson och flyttade hem tillhonom och hans föräldrar.

Pehr Larsson var född 1814 och son till Lars An-dersson och Hanna Ohlsdotter i Norra Möinge, enknapp mil öster om Landskrona. Åbon Lars Anders-son var 48 år gammal när Pehr föddes och hade till-sammans med den tolv år yngre hustrun tidigare fåttsonen Anders och tvillingpojkarna Ola och Måns.Ola dog i unga år och Anders och Måns lämnade ef-ter hand hemmet, medan Pehr stannade kvar och ar-betade hos föräldrarna.

Pehrs far Lars Andersson avled i maj 1844 i en ål-der av 77 år, medan modern Hanna levde fram tillhösten 1853. Det lilla lantbruket på Norra Möinge nr8 räckte dock sannolikt dåligt till för att försörjaPehr, Anna och barnen Anders, Bengta, Ola, Hanna,Johanna och Ingrid. 1857 lämnade familjen Pehrsföräldrahem och slog sig ner på ett torp på NorraMöinge 13 och 15.

Pehr försökte med hjälp av sina inkomster somdräng och det torpet kunde ge att försörja sin familj,men de hade det uppenbarligen mycket besvärligtekonomiskt. Efter några år fick dock Pehr vissinkomstförstärkning i form av uppdrag som fjär-dingsman. Detta, tillsammans med det faktum attbarnen efter hand växte upp och lämnade hemmet,gjorde att prästen i Asmundtorp fann sig föranlåten

att stryka över den notering om ”utfattig” han tidiga-re gjort beträffande Pehr.

På sommaren 1874 dog Anna Olsdotter och Pehrlämnades ensam att ta hand om det enda hemmava-rande barnet, fjortonåriga dottern Anna. Under någ-ra år därefter bodde Anna och hennes systrar Johan-na och Hanna periodvis hemma hos sin far, mengifte sig sedan och lämnade hemmet för gott.

Armod och skröplighet tvingade den 84-årige föredetta fjärdingsmannen att 1898 lämna huset han botti under drygt fyrtio år och flytta till fattiggården i Rå-ga Hörstad. Han låg dock inte socknen till last någonlängre tid utan dog av ålderdom den 28 september1898, nio dagar efter att han kommit till fattiggården.

Pehr och Annas dotter Ingrid (min mormorsmor) hade långt dessförinnan som femtonåring läm-nat hemmet i Norra Möinge och 1872 blivit piga iBilleberga, där hon senare lärde känna skräddarenPer Nyborg.

Per Nilsson Nyborgs farföräldrar hette Per Gun-narsson och Kjerstina Hansdotter och var båda föd-da 1793 i Torrlösa, ett par mil öster om Landskrona.År 1823 var Per och Kjerstina gifta sedan ett par årtillbaka och bodde på ett torp under Högestorp nr 3,norr om Marieholm. På juldagen samma år föddesderas andra son Nils Persson, Per Nyborgs far. Paretfick ytterligare två söner, Måns och Per, som liksomde övriga efter hand lämnade hemmet för att försör-ja sig.

Per Gunnarsson och hans Kjerstina bodde kvar iHögestorp, förmodligen under allt knappare om-ständigheter eftersom de från 1854 betecknas som”inhysingar”. 1857 flyttade Per och Kjerstina någonmil nordväst till Sireköpinge och till ett torp som ti-digare bebotts av sonen Nils och hans familj. SedanPer drabbats av kräfta och avlidit 1861 flyttade sonenMåns med familj in på torpet i Sireköpinge. Två årsenare dog Kjerstina, 70 år gammal.

I mars månad 1820 föddes Per Nyborgs mor,Hanna Olsdotter, i Källs-Nöbbelöv någon mil österom Landskrona. Hanna kom till världen den 30 mars1820 som sjunde barnet till torparen Ola Pehrssonoch hans hustru Anna Persdotter, båda födda på1770-talet. Ola och Anna bodde under många år påKälls-Nöbbelöv nr 15 och efter Olas död i mag-kramp 1836 blev änkan Anna kvar på undantag framtill sin död 1850.

I samband med att en fastighet överläts kundeman komma överens om ett undantag. Detta innebaratt tidigare ägare (som ofta var köparens föräldrar)

Skräddardottern


garanterades vissa förmåner i form av bostad, pro-dukter som potatis och mjölk, eller viss årlig pen-ningsumma.2

Ola och Annas dotter Hanna hade som femton-åring lämnat hemmet för att bli piga i Munkagårdanordväst om Svalöv. När hon var 26 år gifte hon sig iKälls-Nöbbelövs kyrka med den tidigare nämndeNils Persson, som vid det laget arbetade som dräng iNorrvidinge, söder om Teckomatorp.

Drängen och torparsonen Nils blev själv torpareoch kom tillsammans med sin Hanna i mitten av1850-talet till Billeberga nr 13, ett ”hus med 3 kapp-land jord”43. På hösten 1877 dog Hanna, medan denfattige änklingen Nils lämnade det jordiska i börjanav 1892. Av de sex barn de fick tillsammans var so-nen Per barn nummer två och född i mars 1856.

Föräldrar och fosterföräldrarDen 7 november 1884 stod Per Nilsson Nyborg ochIngrid Persson inför prosten P. Thulin i Asmund-torps kyrka (den dåvarande medeltidskyrkan revselva år senare och ersattes på samma plats med denståtliga kyrka i så kallad Eslövsgotik som idag kanses från långt håll) och lovade ”inför Gud och dennaförsamling” att vara varandra trogna. Samma dag bo-satte de sig på nummer 67 i Viken norr om Helsing-borg, där tio månader senare dottern Hilda AlbertinaBerhardina, min mormor, föddes. Paret fick på ny-årsdagen 1887 ytterligare ett barn, Carl Gustaf, somdock endast blev fem dagar gammal.

När Hilda var två år gammal flyttade familjen tillHelsingborg, där de slog sig ner i kvarteret Danmark(mellan nuvarande Södergatan och Hantverkargatan).Den 8 november 1887 överlämnade Per ett flytt-ningsbevis till en av kyrkans tjänare i Helsingborg.Av det av pastorsämbetet i Väsby och Viken utfärda-

de flyttnings-beviset framgåratt Per och Ingridansågs innehagodkänd läs-kunnighet ochägde försvarligkristendomskun-skap. Det intyga-des dessutom attdottern Hilda varsåväl döpt somvaccinerad.

Ingrids systerHanna hade somsextonåring läm-nat hemmet föratt bland annat

arbeta som piga i Örja innan hon träffade sin blivan-de man Olof Jönsson. Olof var född 1857 och sontill torparen Jöns Jönsson och dennes hustru HelenaPersdotter. Jöns Jönsson var 36 år gammal när Olofföddes och hade bland annat bott i Västra Sallerupoch Reslöv innan han 1853 kom till Stabbarp, straxnorr om Eslöv. Samma år flyttade den i Bosarp 1830födda Helena Persdotter från Trollenäs till Stabbarpoch gifte sig med Jöns. ”Husmannen å no 1 Stabb-arp” Jöns Jönsson avled dock redan 1866 och Helenafick ensam ta hand om sönerna Olof, Andreas ochde tre blinda syskonen Johannes, Elna och Per.

Olof lämnade i tonåren hemmet för att arbeta iReslöv, men återvände 1875 till Stabbarp. Sedan Olof1878 gift sig med Hanna Persdotter slog de sig nerhos Olofs mor Helena, som sedan makens död levt ifattigdom. Olofs syster Elna dog 1885 och två år se-nare flyttade brodern Andreas till Amerika.

Olof och Hannas äktenskap blev barnlöst, så närHannas trettioåriga syster Ingrid avled på våren 1888tog de genast hand om hennes treåriga dotter Hilda.Sommaren 1890 flyttade – liksom så många andravid den tiden – Olof, Hanna och fosterdottern Hildatill gruvområdena i nordväst och slog sig ner i Billes-holm. Där fick Olof arbete vid tegelbruket och blevså småningom förman. När tegelbruket upphördeanställdes han vid gruvan och arbetade där fram tillpensioneringen.

Av allt att döma var Olof och Hanna mycket vän-liga och goda människor som framförallt ägnade storomtanke åt fosterdottern Hilda och senare även hen-nes man Oskar och deras barn. Såväl Olof som Han-na var varmt religiösa och kom direkt efter inflytt-ningen att tillhöra missionsförsamlingen där deunder resten av livet ”trivdes gott och tog aktiv del iverksamheten” 44.

Hildas far Per Nilsson Nyborg bodde efter makanIngrids död 1888 kvar på Söder i Helsingborg, men idecember 1889 gifte han sig med den 28-åriga jung-frun och snickardottern Elna Lindqvist och flyttadehem till sin nya fru och hennes mor Nora på Fågel-sångsgatan. Året därpå flyttade Per och Elna till Påls-gatan 31 (numera 37).

Skräddaren Per Nilsson Nyborg kom dock snartatt bli änkling för andra gången. Första hustrun Ing-rid hade avlidit efter tre och ett halvt års äktenskapoch när Elna dog i april 1892 hade det bara gåttdrygt två år efter bröllopet.

Vid det laget hade dock paret redan skilts åt, om äninte i lagens mening. Huruvida det berodde på pro-blem i äktenskapet, dåliga tider i skrädderibranscheneller en allmän längtan efter uppbrott är okänt. Klar-lagt är i alla fall att Per i mitten av mars 1891 ”utv. tillAmerika med hustruns medgifvande”. 45Hilda Nyborg


Näst yngst av kolhuggaren och hemfridsstörarenPehr Perssons och hans hustru Annas elva barn varOskar Ferdinand Persson, min morfar. Oskar föddesden 9 november 1882 och var således på några dagarnär jämngammal med Gustav VI Adolf, ett faktumOskar gärna poängterade. Oskar fick för övrigt sam-ma namn som en bror som var född 1878, men sombara blev sju månader gammal.

När Oskar var sex år bodde han och syskonenFritz, Hulda och Olga hemma hos Pehr och Anna.Om det berodde på familjens ekonomiska förhållan-den eller på att Oskar i hög grad ärvt faderns häftigasinnelag är okänt, men det beslöts i alla fall att yngstesonen skulle flytta hemifrån. I början av mars 1889lämnade således sexårige Oskar Ferdinand Perssongruvarbetarhemmet i Billesholm och flyttade till Öst-ra Strö, grannförsamling till Skarhult och Hurva.

Till Östra Strö hade året innan torparen och sadel-makaren Peter Andersson flyttat tillsammans medsin hustru Kerstina Andersdotter. Kerstina var född1861 och dotter till Pernilla Persdotter (Oskars far-mor) och hennes make, ryktaren Anders Olsson. Pe-ter och Kerstina hade gift sig 1883, men var efter sexårs äktenskap fortfarande barnlösa och tog därförmed glädje emot Oskar som fosterson. Det fannsockså några tonåriga lärlingar, smedgesäller och lik-nande inneboende hos Peter och Kerstina på ÖstraStrö nr 12.

Oskar växte således upp, gick i skola och konfir-merades i Östra Strö. Men på våren 1898 dog foster-modern och halvfastern Kerstina och i oktober, ettpar veckor innan Oskar fyllde sexton år, flyttade han

tillbaka till Billes-holm.

Efter några år somarbetare nr 588 viddet gruvbolagsägdategelbruket fick Os-kar anställning sommurare hos den iBillesholm verksam-ma byggnads- ochträvarufirmanP. N. Nilsson. Den10 november 1906gifte Oskar Perssonsig med den tre åryngre Hilda Nyborg,fosterdotter till Olofoch Hanna Jönsson.

Från Ljungsgård till KyrkbackenEfter vigseln bodde Oskar och Hilda under någramånader hos Olof och Hanna på Ljungsgård vidBillesholm. I april 1907 flyttade de till Lund, där Os-kar arbetade som murare vid ett antal fastighetersom byggdes av P. N. Nilsson.22

Paulus Nathaniel Nilsson var född 1874 och hade1901 startat järnaffär vid torget i Billesholm. Utöverden välsorterade affären ingick i rörelsen också snic-kerifabrik och brädgård aom låg något hundratal me-ter nedanför torget.27

Den 1 oktober 1907 föddes Oskar och Hildas dot-ter Ella, min mor, hemma hos sin adoptivmormorHanna och tre år senare föddes sonen Uno. Efternågra år i Lund började Oskar Persson arbeta förBillesholmstraktens allenarådande och mäktiga gruv-bolag, Höganäs-Billesholms AB. Han flyttade därförmed familjen tillbaka till Billesholmsområdet, där dei slutet av januari 1911 bosatte sig på Ljungsgård.

Som byggnadsarbetare åt Höganäsbolaget var Os-kar under ett antal år med om att bygga bostadshuspå olika platser i gruvdistriktet. Byggnadskunnandetmedförde även att han längre fram fick uppdrag somkommunens kontrollant vid byggen. Kunnandet ha-de även tidigt visat sig i det faktum att han redan iunga år gjort ritningar till ett och annat av de hussom byggts i Billesholm. Bland annat kan han ha va-Beväringen Oskar Persson

Muraren och hans Hilda

Hilda och Oskar med barnen Ella och Uno samt Hildasfosterföräldrar Olof och Hanna Jönsson, ca 1913.


År 1917 började Ella i folkskolai Billesholm. Det tog trettio minu-ter för henne att gå till skolan.Skolan började klockan åtta ochslutade halv fyra. Ella hade unge-fär samma ämnen som vi har nufast med andra namn: geografi,sång, räkning, syslöjd, naturlära,teckning, kristendomskunskap.Läraren hette Hjalmar Månsson.

Oskar jobbade från sex till halvnio då han hade frukost till nio.Han åt middag tolv och börjadejobba igen ett. Han slutade jobbafyra. Hilda tog hand om hemmet,och hjälpte ofta gamla släktingar,så därför fick Ella hjälpa till myck-et hemma. 47

1921 lärde sig den trettonåriga Ella matlagning på enskolkökskurs på Södra Vrams skola. Samma år flytta-de familjen in till Billesholm sedan Oskar fått ettbättre betalt jobb som förman. De bosatte sig i ett avde många tvåfamiljshus som Höganäs-Billesholms ABlåtit uppföra åt sina anställda omkring åren 1918–1920. Oskar och Hilda kom att bo kvar i det bolags-ägda huset på Skinneholm 23:72 fram till 1945, då deflyttade tillbaka till Ljungsgård.

De så kallade Nyehusen byggdes på Kyrkbackenoch var framförallt tvåfamiljshus av den typ Oskaroch Hilda bodde i, men det byggdes också en del sju-familjshus. Tidigare hade även Askehusen, tre tvåvå-ningshus längs nuvarande Gruvgatan, uppförts. As-kehusen fick sitt namn av att byggmaterialet till dessahus, liksom till en del andra som uppfördes vid dentiden, bestod av fyra delar stenkolsaska och en delsläckt kalk. Av Askehusen återstår idag endast husetnärmast Torekullsvägen.16

Det hus Oskar med familj flyttade in i var avsettför två familjer på bottenplanet och hade även tvåmindre ungkarlslägenheter på andra våningen. Pågavlarna fanns ingång till respektive bostad på nedreplanet och på långsidan fanns dörrar som ledde upptill ungkarlslägenheterna.

Oskars och Hildas lägenhet omfattade ca 45 kva-dratmeter och bestod av en liten ”farstu”, kök, ettsovrum samt ett lika stort finrum dit dörren till var-dagslag var stängd. De disponerade dessutom, san-nolikt beroende på Oskars förmansställning, ovan-våningens ungkarlsrum och därmed ytterligare 40kvadratmeter.

Tomterna var efter nutida villatomtsmått inte sär-skilt små, med 645 kvadratmeter per hushalva ochmed trädgårdar som delades av med häck på fram-och baksida. Framsidan pryddes av buskar och blom-mor och en liten gräsmatta med stenparti i mitten.

Berghem, Ljungsgård ca 1912. Till vänster står Hildas fostermor Hanna med Unooch till höger Hilda med Ella sittande på grinden.

rit involverad i konstruktionen av det ursprungligakommunalhuset, vilket uppfördes vid stationen ibörjan av 1900-talet. Trots att det var en i sådanasammanhang ganska oansenlig byggnad inrymde detsåväl de för den kommunala administrationen nöd-vändiga utrymmena som samhällets polisstation ochfinka. 1953 ersattes byggnaden av ett nytt kommu-nalhus, vilket idag används som bibliotek.

Det hus Oskar och hans familj flyttat till påLjungsgård 1:15 kallades Berghem och delades medHildas adoptivföräldrar. Fastigheten omfattade 774kvadratmeter och hade köpts i mars 1901 av OlofJönsson. Huset var byggt i ungefär samma stil somgruvbolagets arbetarbostäder, men Oskar och Olofgjorde efter en tid en omfattande renovering ochombyggnad, framförallt av ovanvåningen.

Det fanns flera vedspisar i varje rum. På gårdenhade de höns och en gris. Varje dag fick Ella gåut på gården för att hämta vatten.

När Ella var sju år började hon i Ljungsgårdssmåskola. Hennes lärarinna hette Sigrid Åkessonoch var bra och snäll. Det gick både pojkar ochflickor i klassen. Skoldagen varade från nio tillhalv tre på vardagarna, och nio till tolv på lör-dagarna. På rasterna hoppade man rep, speladebrännboll, kastade på bollplank och lekte kurra-gömma.

Ella (sittande t v) på skolkökskurs i Södra Vran 1921.


På baksidan odlade Oskar och Hilda potatis, kål, lök,ärtor och morötter och de hade också lite jordgub-bar. Där fanns också ”kolabon”, en mindre förråds-byggnad som delades mellan tre av områdets famil-jer. Här förvarades den kol man eldade med och härhade även varje familj sitt eget utedass. Sedan aske-tunnan och latrinen fått sitt behövliga utrymmefanns också lite plats över för till exempel en cykel.På taket till boden hade Oskar riggat upp en vatten-behållare med slang så man kunde duscha. Vattenhämtades ur en med fyra andra hus gemensambrunn och det fanns också en allmän tvättstuga förKyrkbackens ”gruehus”.

– Senare drogs vattenledning från den gemensam-ma brunnen till fastigheterna och först för något årsedan fick jag kommunalt vatten, berättar Ingvar Sjö-berg som idag bor ensam i det hus på Torekullsvägen9 där han föddes 1932 och där han och hans föräld-rar, Bror och Nancy Sjöberg, var bosatta i den norradelen av fastigheten medan Oskar och Hilda bodde iden södra.

Till HöörOskar och Hildas barn lämnade som sig bör efterhand barndomshemmet. Uno flyttade till Västergöt-land i januari 1928 och Ella hade redan vid årsskiftet1925–1926 flyttat till Höör för att, för en lön om 10kronor i månaden plus mat och logi, arbeta somhembiträde och barnflicka i kusinen Eugéne Bjäresfamilj 47. Förutom Eugéne och hans fru Berta bestodfamiljen av den tvååriga dottern Marianne och utöka-des i april 1927 med sonen Bertil.

Ella bodde kvar hos Bjäres i Höör fram till som-maren 1929 då hon flyttade då tillbaka till sina för-äldrar i Billesholm och gick i vävskola på före dettadisponentbostaden Torekull. Där lärde hon sig attväva mattor, dukar och gardiner av Emma Olsson(mor till tryckeriägare Ernst Olsson) som drev väv-skolan under några år med början 1929.

I januari 1933 dog Hildas adoptivmor HannaJönsson av åderförkalkning i hjärnan och tre måna-der senare Hannas man Olof på grund av ”ålder-domssvaghet och hjärtlid”. Hanna och Olof blev 82respektive 76 år gamla och begrovs på Norra Vramskyrkogård.

Undertecknade äkta makar förklara härmed våryttersta och sista vilja vara, att när endera av ossavlider så skall den efterlevande under sin återstå-ende livstid, sitta i orubbat bo med rätt att brukaoch disponera alla våra gemensamma tillgångar.Fastighet, lösöre och (ägodelar) av vad slag de varamå utan minsta intrång av våra arvingar.

När vi båda äro avlidna så skall vår fosterdot-ter Hilda Albertina Bernhardina Jönsson föddNyborg nu härstädes, såsom gåva av oss gemen-samt hava alla våra gemensamma tillhörigheter avvad slag det vara må, försäkras

Billesholm den 20 Maj 1902Olof Jönsson Hanna Persson 48

Huset som Olof och Hanna bott i på Ljungsgård un-der drygt trettio år hade således redan 1902 testa-menterats till Hilda och övergick nu därför till henne.Oskar och Hilda stannade dock kvar på Kyrkbackenmedan de tre lägenheterna i det till 6 400 kronor tax-erade Berghem hyrdes ut.

Sommaren 1933 gjorde Oskar, Hilda och Ella enlängre resa i landet och besökte bland annat Söder-tälje och Stockholm. De hälsade även på hos Ellasbror Uno – som då bodde i Asklanda i Västergöt-land – och kusinerna Tage i Floda och John i Göte-borg, och hann även med att delta i missions-förbundets tältmöteskonferens på Öckerö. Resanfinansierades sannolikt av arvet efter Olof och Han-na (vilket uppgick till 649 kronor i kontanter ochbanktillgodohavande efter det att begravnings-kostnader och kommunalskatt dragits av), annarshade knappast en sådan för den tidens förhållandenomfattande semesterresa varit möjlig.

Besöket i Södertälje kan ha lett till vissa kontakter,för i november samma år flyttade Ella dit för att ar-beta som hembiträde och/eller gå på hushållsskola.Under tiden i Södertälje träffade Ella en man somhon förlovade sig med, men sannolikt bröts förlov-ningen i samband med att hon i januari 1936 åter-vände till Billesholm. Den 27 januari året därpå flyt-tade den då 29-åriga Ella tillbaka till Höör.

Där bodde hon först hos bekanta och sedan påJönssons Bageri, där hon jobbade som biträde iaffären. Där träffade hon sin blivande makeHugo Nilsson, min farfar. Hugo var anställd sombagare i bageriet, och bodde hos sin mor i husetintill. 47

Ella med Bertil och Marianne Bjäre


FörmannenOskar Persson, Ellas far och min morfar, var en be-stämd herre och en man som jag själv minns med liteblandade känslor. Han kunde vara mycket snäll ochgenerös, men också barsk, inskränkt och minst sagtenvis.

– Man kan väl säga att han hade puritanska åsikterom vad man fick göra och inte göra, säger min brorLennart Nilsson. Jag fick till exempel en blåsning engång för att jag råkade vissla till psalmen dom sjöngpå morgonbönen i radion. Det var syndigt till ochmed det! Sen var han ju också väldigt envis. Det vardet där Per Persa-humöret han fått i arv och ocksålite av det som hade med hans jobb att göra, att varaförman och den som bestämde.

– Oskar Persson var sträng och ville gärna be-stämma. Det gick inte att ha några egna idéer ochhan kunde också vara otroligt envis, säger Bertil An-dersson, som sedan pojkåren på 1940-talet bott påKyrkbacken i Billesholm.

– Han var en mycket sträng herre, säger Allan An-dersson, tidigare brödutkörare och bilhandlare iBillesholm. Alla hade respekt för Oskar Persson. Detvar liksom något han utstrålade. Hilda var däremotsom väldigt mjuk i sin hantering av saker och ting.

Minnet av Hilda är betydligt mer entydigt och po-sitivt. Min mormor anses allmänt ha varit en mycketsnäll människa, som nog inte alltid hade det så lättmed sin dominerande make.

– ”Ja far, ja far” sa hon bara, säger Bertil Anders-son. Det var inte lönt att hon försökte få Oskar medpå några idéer!

Billesholmsverken (Höganäs-Billesholms AB)ägde i huvudsak alla fastigheterna på kyrkbacken iBillesholm. Till personalen hörde också ”en förman

eller vicevärd över de murare, målare och latrintöm-mare som skötte bolagets alla fastigheter” 49. Husenanvändes som bostäder åt arbetarna, vilka fick bo därså länge de hade anställning vid fabriken.

– Man visste ju vem Oskar Persson var, för hanstod ju för bolagets fastigheter. Han kom alltid cyk-lande från Ljungsgård där han och hans fru bodde,säger Gunnar Hansson, son till cykelhandlare OskarHansson som hade affär och bensinstation vid Gull-fiber i korsningen Storgatan/Ljungsgårdsvägen.

Under många år var Oskar Persson fastighetsför-valtare och förman för de som hade till uppgift attsköta om och reparera de fastigheter gruvbolagetägde, inte minst i Husara’n och på Kyrkbacken. Os-kar och hans mannar – däribland en ”brunnarens-are” vid namn Hugo Persson, snickaren Enok Pers-son, sotaren och muraren Oskar Nilsson samt enmålare som hette Nyman – utgick från en mindreverkstad och lagerbyggnad strax nedanför järnvägs-bommarna i närheten av Husara’n och P. N. Nils-sons brädgård.

– Enok Persson och ”Oskar Sotare” Nilsson blevju ”Enok en halv” i folkmun, säger Hans ”HP” Pers-son. Oskar Sotare och Enok såg man ofta kommastillsamt ledandes varsin cykel. De hade en rätt såidyllisk tillvaro och sprängde inga blodkärl. Det höj-des väl också en och annan pilsner när Oskar Pers-son vände ryggen till, med det flippade aldrig ur.

På Kyrkbacken fanns en lekplats vars gröna gräslockade kyrkbackens fotbollsälskande pojkar, trotsatt det fanns bollplaner nära intill i skogen.

– Men bollen for ju in till ”husarna” intill lekplat-sen och man har ju förstått sen att de blev förbanna-de, fortsätter HP. Och ibland hörde man att nån ro-pade: ”Oskar kommer!” och då försvann vi snabbtfrån platsen. Men Oskar Persson tog det nog ganskalugnt och insåg att det inte var lönt. Han bara vändeoch cyklade sin väg igen. Då hade vi mer problemmed husarna, för de tog våra bollar!

Originell ungkarlEn av de som arbetade på ”glasullen” och iblandhjälpte min morfar och hans mannar var John Lund-vall, en inbiten ungkarl och liksom morfar medlem imissionsföreningen. Lundvall var en mycket snällman, men på många sätt ett original som inte i onö-dan förslösade sina intjänade pengar. John Lundvallbesökte oss ibland – han gratisåt gärna – och jagminns att min mor efter besöken kommenteradeLundvalls inte alltför överdrivna renlighet och slitnakläder.

– Han hade egenheten att han inte badade ihopmed oss andra där nere på glasullen, berättar Hans”HP” Persson. Men när jag råkade vara där en gångOskar Persson i arbetstagen


på en udda badtid så var John Lundvall där. Ja, dåskulle där nästan behövts kaustiksoda för att få gub-ben ren!

Lundvall höll som sagt hårt i slantarna medanhans syster Birgit var mer frikostig. ”HP” arbetadeunder en tid som springpojke på Handelsbolaget ochskickades vid något tillfälle till John Lundvall med150 kilo potatis.

– Jag kånkade iväg med panntofflorna uppför As-kehusabacken till John, och bar sen ner dom för enminst sagt besvärlig och mögig trappa. Sen fick jagen klapp på axeln och 25 öre! Jag vill inte säga vadjag sa om gubben, men det var inte nåt grannt. Menjag fick trösta mej med att systern var desto generö-sare!

Lundvall gav sig ibland iväg på långa cykeltureroch berättade sedan gärna för arbetskamraterna omsina erfarenheter, inte minst när det gällde att skaffamat för dagen. Hans Persson berättar:

– Gubbarna frågade honom om han brukade gåin på nåt pensionat och äta. Nä, han brukade gå intill nån bonnagård där de var glada för att snacka.Han började med att fråga om han fick köpa ett glasmjölk och det mynnade alltid ut i att bonnakäringen -han visste ju alltid vid vilken tid på dagen han skullekomma - bjöd honom på stekta panntofflor ochfläsk och korv. Dom bullade ju upp vad dom hade.Och han berömde framförallt maten på ett ställe hanvarit på och smort kråset ordentligt. Efter den rejälamiddagen bjöd bondmoran även på nybakta kakoroch sen gjorde hon en stor matsäck till honom medkakor och ”smörmada”.

– Och sen hade han frågat henne vad han blevskyldig och då hade hon sagt: ”Ja, lägg vad du tyckerdet är värt!”. Det bör tilläggas att han var makalös tillatt äta! ”Ja va ente den”, sa John. ”Ja la två kronor!”Och där blev ju ett sånt gapflabb bland gubbarna!Men han förstod inte vad dom garvade åt, för hantyckte han hade gjort en stor uppoffring!

Församlings- och musikledarePå Kyrkbacken i Billesholm låg också missionsför-samlingens Betel, där Oskar Person under större de-len av sitt liv var en av de ledande personerna.

Billesholms Kristliga Missionsförening bildades1887 och anslöts till Svenska Missionsförbundet1888. Stadgarna krävde av medlemmen ”tro på Kris-tus, sin frälsare och saliggörare”. Man var uppenbar-ligen noga med god mötesordning, för ”trätlystnadoch personangrepp vid diskussioner skulle efter trevarningar straffas med uteslutning”. Stadgarna gav iövrigt uttryck för föreningens hårda krav på med-lemmarnas leverne och moral, men de hade sin funk-tion med tanke på under vilka förhållanden flertalet

människor levde och där den materiella nöden knap-past lindrades av det väl utbredda spritmissbruket.50

Missionsvännerna hade före församlingsbildandetsamlats till möten i hemmen. Sedan skaran delatsmellan de som sympatiserade med Evangeliska Fos-terlandsstiftelsen respektive Svenska Missionsför-bundet samlades de senare till en början i en lokal iLars Pers gård, som bestod av några byggnader vidnuvarande Storgatan inom Gullfibers område. Sön-dagsskolverksamheten kom här att ta fart liksom an-talet mötesdeltagare. Föreningen köpte därför ett husvid det som idag är hörnet av Torekullsvägen ochSchaktsvägen för 3 500 kronor och hade där sinhemvist under ett tiotal år. Den 9 oktober1898 invig-de församlingen den större kyrkbyggnad man låtituppföra strax ovanför missionshuset. Kostnadernaför kyrkbygget uppgick till omkring 10 000 kronor,varav 9 000 hade lånats av gruvbolaget.50, 51

…det lades ner ett energiskt arbete för att hållarörelsen uppe. De första årens motgångar, dåman t.o.m. förbjöds hålla möten i hemmen ochbryskt kördes ut under pågående sammankoms-ter, svetsade samman den lilla skaran till målmed-veten kamp under förhoppning om en ljusareframtid.51

Medlemsantalet uppgick vid sekelskiftet till 180 per-soner och framförallt under 1900-talets första tre de-cennier var församlingen stor och drev också en väl-besökt söndagsskola. Från 1915 hade församlingenunder en tid egen pastor, ibland tillsammans med an-dra församlingar. Fyra år senare var kyrkbyggnaden istort behov av en genomgripande reparation. Mantillsatte därför en byggkommitté med bland annatP.N. Nilsson, Fritz Persson och Oskar Persson ispetsen. Trots ytterst kärv ekonomi lyckades man ge-nomföra de beslutade reparationerna och fick gruv-bolaget, Billesholms sparbank och enskilda att skän-ka de 11 000 kronor reparationen kostade.50,51, 52

Oskar Persson blev tidigt engagerad inom musik-och ungdomsverksamheten i församlingen, och såväl

Betel, ca 1923. Fritz trea från vänster, Oskar och Hilda är fyraoch femma f v, Ella fyra fr h, Uno längst till höger.


min mor som hennes bror Uno ärvde sina föräldrarsintresse och deltog redan i unga år flitigt med sångoch gitarrspel. Han deltog även tillsammans med sinHilda i Skånes Kristliga Sångarförbunds samman-komster i Malmö och i samband med missionsför-bundets årligen återkommande Vanneberga mötemen var även engagerad i andra sammanhang.50, 53

Det äldsta sångarförbundet i Skåne torde varaNordvästra Skånes Sångarförbund vilket även nå-got sysslat med strängmusik och som i OscarPersson, Billesholm, haft en energisk ledare.53

Under ledning av Oskar Persson gjorde Betels sång-och musikförening under 1920- och 1930-talet åtskil-liga framträdanden, inte bara i samband med tradi-tionella gudstjänster utan även vid så kallade ”musik-fäster”. I samband med dessa tog man också enentréavgift på mellan 50 och 75 öre 50. Musikfören-ingen gjorde också sångarresor till andra församling-ar i Skåne. Bland annat besökte ett 25-tal av medlem-marna Tyringe 1923, och 1927 arrangerades det ävenen sångarturné.

Oskar Persson kom att under åtskilliga år tillhörade ledande inom församlingen och ingå i dess styrel-se. Denna bestod år 1938 av Gustav Friberg, OskarPersson, Fritz Persson, Justus Friberg och MartinLundvall. Församlingsföreståndare var under mångaår Gustav Friberg, men senare kom Oskar att längevara den som såväl formellt som praktiskt var Betelsledare.21

Oskar och Hilda var församlingens stöttepelareoch mycket aktiva på olika områden. De tog ocksåhand om alla predikanter som kom för att predika iBetel om söndagarna och såg till att de fick följa medhem och få middag. Missionsförsamlingen i Billes-holm hade nämligen oftast ingen egen pastor, så dy-lika praktiska frågor föll på församlingsföreståndarenOskar Persson att ordna.

– När jag gick isöndagsskolan om-kring 1929–1930höll Oskar söndags-skola för mångabarn, berättar ErnstOlsson. Oskar varju liksom de andra iden släkten en väl-digt snäll och hjälp-sam människa. Devar ju frireligiösa sådet hörde förståssamman med att devar gudfruktiga. Senvar han ju väldigtmusikalisk. Vi höll

till och övade i ett rum på ovanvåningen och han tilloch med fick oss att sjunga Härlig är jorden i stämmor.Det är minsann inte så lätt att få barn att sjunga istämmor!

Söndagsskollärare– Församlingen var stor och där var många barn isöndagsskolan när jag kom med i början av 1940-ta-let, säger Bertil Andersson. Vi hade söndagsskolan i”lilla salen” där de hade dom där ”vännebänkarna”som var konstruerade så att ryggstöden kunde fällaspå ena eller andra hållet så man kunde använda loka-len på olika håll. Sen minns jag också när dom hadehängt upp godis i träden vid avslutningsfesterna påsomrarna.

Oskar hade hand om den äldsta klassen i söndags-skolan medan småpojkarna togs om hand av Anto-nia Olsson (en dam som bodde i det tidigare mis-sionshuset och som försörjde sig som sömmerskatillsammans med sin syster), medan Hilda var lärareför de yngsta flickorna.

– Hilda var så fin i sitt vita hår. Hon var så förtju-sande rar! Oskar var också mycket snäll, men han varbestämd. Och när vi busade ibland blev han arg. Engång var där nån som lade häftstift på hans orgelstol.Jag glömmer det aldrig. Vi töser tyckte det varhemskt, men vi vågade inte säga nånting för pågar-nas skull. Jag kan riktigt känna ännu när han gickbort och satte sig på stolen. Som han for opp! Hanblev arg så det var inte klokt! Han skällde på oss ochskulle ta reda på vem som hade gjort det. Det fickhan också, så han som lagt häftstiftet åkte ju ut. Se-dan var man ju livrädd för att han skulle berätta detså dom fick reda på det där hemma. Men det gjordehan aldrig, berättar Siw Johansson (född Bengtsson),som gick i Betels söndagsskola under senare hälftenav 1940-talet.

Oavsett graden av föräldrarnas religiositet ansågsdet ur uppfostringssynpunkt helt rätt att barnenskulle gå i söndagsskolan. Dessutom fick därigenomföräldrarna lugnt i huset ett litet tag på vilodagen.Men det behövdes också eldsjälar som med lämporfick barnen med till söndagsskolan.

– Anna Svensson, som kallades ”Anna Svante” ef-tersom mannen hette Svante Svensson, var en myck-et rekorderlig gammal tant, berättar Hans Persson.Varje söndag tog hon med sig en stort gäng ungarfrån Lars Pers gård. De var ju inte speciellt snälla, dedär ”larsparsgåraongana”, och en del avvek väl frånflocken och hittade på hyss längs vägen. Men AnnaSvante hade med sig en stor påse karameller somhon delade ut till dom och med jämna mellanrummutade dom med! Hon var hemskt snäll och likabred som bordet här. Det var onekligen en syn när


hon vaggade fram i mitten och förde med sig helaflocken upp till Betel!

Betels söndagsskola samlade många barn på 1940-talet, men sedan även svenska kyrkan börjat medsöndagsskola skedde en viss uppdelning. Oskar vargenom sitt arbete välkänd bland vanligt folk ochbodde dessutom i en av bolagets arbetarbostäder,något som – tillsammans med frikyrklighetens folk-ligare framtoning – kan ha bidragit till att arbetar-familjerna kände sig mer hemma i Betel än i svenskakyrkan.

– Det fanns ju onekligen klasskillnad då. Domsom tyckte dom tillhörde det ”fina” folket gick tillstatskyrkan, medan ”vi vanlige” oftast gick till Betel,säger Siw Johansson.

Kopplingen arbetare och frikyrka var ännu tydli-gare på den tiden folkrörelserna växte och utveckla-des. Ett exempel på detta är att det i Betel i början avseklet bildats en fristående fackförening. Den bilda-des av arbetare som inte ville tillhöra den vanligafackföreningsrörelsen med dess bindning till social-demokraterna, ofta på grund av att man uppfattadesocialdemokratiska partiet som gudsförnekande.Men fackligt ansluten ville man absolut vara. Någotannat var på den tiden otänkbart. Därför bildades år1904 Svenska Arbetarförbundet n:r 73 Framtiden iBillesholm. Föreningen upplöstes dock efter tio år,eftersom ”tiderna och folket äro sådana att ett fort-satt arbete inom afdelningen synes oss alldeles lön-löst för närvarande”.50

Min egen söndagsskoltid kom först sedan vi på1950-talet flyttat till Billesholm. Då var det ingenstörre samling barn som på söndagsmorgnarna tra-vade iväg uppför backen till Betel där morfar ochAntonia Olsson gav oss valda delar av den bibliskahistorien och annat som hörde söndagsskolan till.

– Det var roligt med söndagsskolan och det ärfaktiskt ett ljust minne man har från sin barndom,säger Siw Johansson. Och det var väldigt noga attman gick och det var aldrig tal om att man skullehoppa över nån gång!

Utöver söndagsskolan bedrevs även juniorverk-samhet för de lite äldre barnen. Hilda hade tillsam-mans med Antonia Olsson syverksamhet för flickor-na och man sjöng också tillsammans under orgel-spelande Oskars ledning. Den tidens anspråk påunderhållning var blygsammare än dagens:

– Ibland kom en pastor som hette Lindell (SvenLindell, missionsförbundspastor från Ängelholm) dit ochhade med sig projektor och film, minns Siw Johans-son. Det var högtid för oss när han visade film ommissionärerna i Afrika och sådant! Oskar och Hildabjöd också ofta oss juniorer med hem till Berghempå Ljungsgård. Då var vi ute i trädgården och plock-ade äpplen som Hilda sen stekte till oss.

– Vi pratade förstås mycket om allt möjligt, fort-sätter Siw. Oskar och Hilda berättade bland annatom olika trosinriktningar och att var och en hade sinuppfattning och sin tro. Men det var det aldrig talom att de försökte pressa på oss sin tro. Aldrig nå-gonsin!

Maja Snäll, känd av många billesholmare somkorv- och glasskioskägare vid järnvägsstationen,minns Oskar och Hilda främst från 1950-talet dåMajas föräldrar bodde i Betel och var vaktmästaredär.

– Oskar var en mycket bra människa och var om-tyckt av alla, församlingsbor såväl som utombys. Hil-da, som då ledde Betels syförening, var också enmycket rar och fin människa. I Betel fanns tantersom var duktiga till att virka och sy och jag som hademycket att göra handlade på Betels missionsauktio-ner en hel del av det dom gjort. Sedan gick jag tillOskars bror Fritz Persson och betalade, för han fö-restod kassan vid auktionerna, berättar Maja Snäll.

Efter söndagsskolan. Förutom Oskar Persson och AntoniaOlsson syns jag själv (4:e f h) samt bl a fyra syskon Jeppson.

Oskar i dirigenttagen på friluftsmöte


Liksom P.N. Nilsson hade Oskar sin politiskahemvist inom De Frisinnade, en politisk organisationsom till stor del utgjordes av frikyrkofolk och små-företagare och som vid mitten av 1930-talet uppgicki Folkpartiet.

– Oskar var ju en betydande person på den tidenoch det var mycket som skulle gå genom honom,säger Bertil Andersson. Och det var ju så klart bådeför- och nackdelar med det. Men det var ordning ochreda som gällde. Inte lönt att nån stack opp!

Förutom den tidigare nämnda byggnadsnämnden,där han under ett antal år var ordförande, var OskarPersson under 1940-talet även ledamot av gatu- ochfastighetsnämnden och innehade också uppdrag somsuppleant i badhusstyrelse och hemhjälpsnämnd.Han hade också redan den 11 december 1934 valtstill vice ordförande i hälsovårdsnämnden, en posthan innehade åtminstone fram till kommunombild-ningen vid årsskiftet 1951–1952. Samtidigt satt FritzPersson under många år i kommunalfullmäktige ochi olika nämnder och styrelser. De båda bröderna spe-lade således under många år en icke oväsentlig roll iSödra Vrams kommunalpolitiska liv.35

Under 1940- och 50-talet sjönk missionsförsam-lingens medlemssiffror och när jag själv några år inpå femtiotalet började gå i söndagsskola hos morfarvar han en av de få som var kvar av den ”gamlastammen” i Betel. Han var också sedan länge för-samlingens ledare och föreståndare och det var up-penbarligen viktigt för honom att hålla en viss fasad.Jag minns hur omskakande jag tyckte det var när jag itio-tolvårsåldern upptäckte att han snusade! Dettatyckte jag då inte alls gick ihop med min bild av mor-far och den puritanska livsstil han förespråkade.

I början av sextiotalet fick församlingen ett visstuppsving åtminstone på ungdomssidan, då missions-förbundets evangelist Alexander Ferrari under ett parår arrangerade olika möten och välbesökta ungdoms-samlingar. Ferrari var österrikare med förflutet i Hit-lers arméer och en medryckande talare. Han blevockså populär med sitt öppna sätt och en folklighetsom bland annat gav sig uttryck i att han emellanåtåkte med kyrkbackegubbarna ut och fiskade.

Evangelisten Alexander Ferraris insatser i Betelgav dock inget mera varaktigt resultat. I mitten av1960-talet återstod endast ett fåtal trogna själar och1967 uppgick Billesholms missionsförening i Bjuvsmissionsförsamling, vilken några år senare tillsam-mans med metodistförsamlingen byggde den moder-na Centrumkyrkan i centrala Bjuv. Betel såldes tillGullfiber, som sedan dess använt byggnaden somfritidslokal. År 2000 köpte en fristående religiös för-ening fastigheten och bedriver numera viss verksam-het där.

Under en av dessa missionsauktioner kastades enstinkbomb utanför dörren till Betel. Bomben spreden minst sagt otrevlig odör i lokalen. Folk undrade såklart varifrån den fräna doften kom ifrån och mangissade bland annat på värmeanläggningen. Men se-dan kom någon in genom ytterdörren och då fickman klart för sig att lukten kom utifrån.53

Den ankommande hade också sett några pojkarutanför och det är troligt att det var dessa somställde till spektaklet. Innan lösningen på gåtankom såg man sig frågande omkring och på hem-vägen sade den ene till den andre - jag trodde detvar du. 53

– Jag hade kontakt med Betel även efter söndagssko-lan och gick gärna till de tillställningar de anordnadeoch som drog mycket folk, säger Ernst Olsson.

Framåt jultiden arrangerade Oskar luciafester medluciatåg i Betel och även grötfester, populära evene-mang även bland de i gruvsamhället som inte tillhör-de missionsföreningen.

- Mor kokte ”risengröd” i flera stora grytor, sägerMaja Snäll. Där gick åt mycket gröt, för Oskar bjödin hela församlingen och det kom även fattiga ditsom han bjudit in.

Mycket att säga till omOskar Perssons engagemang och vilja att ta på sigansvar visade sig även på det politiska planet.

– Oskar var med i byggnadsnämnden liksom P. N.Nilsson, berättar Ernst Olsson. De var stora pamparinom det kommunala och rätt så inflytelserika i ochmed att de hade mycket folk bakom sig i församling-en, som ju var stor på den tiden.

Järn- och trävaruhandlaren Paulus Nathaniel Nils-son var en högst respekterad man i samhället ochmed i olika lokalpolitiska sammanhang, bland annatsom ordförande i kommunalnämnden. I affären kun-de vi pågar på femtiotalet hyra byns tennisbana in-klusive racket och bollar för en billig peng av ArneNilsson, som blev affärens verklige trotjänare medmer än femtio års tjänst.27

Skinneholm 23:72, Kyrkbacken, Billesholm


Åter till BerghemOskar och Hilda hade planerat att flytta tillbaka tilldet av Hilda ägda huset på Ljungsgård i sambandmed att Oskar gick i pension. Men Billesholms Gla-sulls Aktiebolag, som sedan 1939 ägde fastigheternapå Kyrkbacken, började efter gruvdriftens andranedgång och fall att sälja av fastigheterna, i förstahand till de som redan bodde i dem. Troligen var detpå grund av detta som Oskar och Hilda i november1945 flyttade till Ljungsgård, vilket möjliggjorde förBror Sjöberg att i början av januari året därpå köpadet hus han under ett tjugotal år delat med minamorföräldrar. Familjen Sjöberg flyttade över till söd-ra delen av huset och hyrde ut den andra halvan tillÅke och Evy Andersson, den senare dotter till en avsnickarna Oskar var förman för.

Berghem, som Oskar och Hilda flyttade tillbakatill, låg på Ljungsgårdsvägen 21, snett emot den”barjbonke” som utgjorde lämningarna efter SchaktLjungsgård där kol brutits under åren 1889–95. Hu-set bestod av tre lägenheter, två på bottenplanet somhyrdes ut och en på ovanvåningen där Oskar ochHilda bodde. Ovanvåningen var till viss del en till-byggnad och omfattade ett kök i norra delen, var-dagsrum i mitten samt toalett och sovrum åt söder.

I trädgården hade Oskar en snickarbod och därfanns också en sinnrikt konstruerad dusch, en upp-finning som fanns med redan på Kyrkbacken. Entank hade riggats upp som antingen fylldes medregnvatten eller uppvärmt vatten om så önskades.På tanken var monterat en slang med kran ochduschmunstycke.

Ljungsgård och Berghem är det som vi barnbarnfrämst förknippar med Oskar och Hilda och det ärockså därifrån som de flesta – såväl de ljusa som denågot mörkare – minnena finns.

– Farfar kunde ju vara hur bra som helst dom da-gar han var på det humöret, säger Boo Persson. Men

ibland så... En dag regnade det ute och jag sa att”Kan vi inte gå ut i snickarbon och hitta på nåt?””Jojomän”, sa han, ”vad vill du göra? Jag ville göraen båt och han gick ut och kom in med en genomsurträbit och jag tänkte ju att han skulle hjälpa mej medbåten. Nej då! ”Här har du hammare och stämjärn,sätt igång!” Och där stod jag själv och jobbade med-an tårarna rann. Sedan tänkte jag att jag skulle gå ochfjäska för farmor så att hon hjälpte mej att sy seglen.Men inte heller då fick jag hjälp, utan bara en tygbitoch nål och tråd och ett ”Sy!”. Dom gjorde ju rätt påså sätt att jag skulle göra det själv, men han kunde juhjälpt mej igång åtminstone!

– Han var heller inte glad den gången Lennart ochjag åkte i bergbunken vid Berghem, fortsätter BooPersson. Vi hade varsin kärra med barnvagnshjul på,och vi fick för oss att vi skulle åka i kapp uppifråntoppen och ner. Men då var Oskar inte god. Han varoch hämtade oss och det vete spörs om han inte togoss i örat!

Boo och hans bror Björn har dock framförallt lju-sa minnen från besöken på Ljungsgård. De kände sigalltid välkomna dit och hade det bra hos farfar ochfarmor på Berghem.

– Men Oskar var ju som han var, säger Boo. Lågdär en osthyvel av det modernare slaget på bordet såropade han till Hilda: ”Var har du osthyvlen?” Hanskulle ju ha den gamla sorten med pianotråd! Sånadär tunna skivor var ju inte ost, tyckte han. Det skul-le va tjocka skivor till farfar!

Sanitära inrättningar i samband med den tidensboende kunde ibland få underliga konsekvenser. Engång följde min bror Lennart med sin mormor ochmorfar till några släktingar som bodde i en lång rad-huslänga i Landskrona. Där var det så inrättat att

HIlda och Oskar Persson

Berghem, Ljungsgård 1946: Oskar och hans bror Gustaf,min bror Lennart, Hilda samt en okänd kvinna.


trädgård och utedass låg på baksidan av bostadenoch man kunde bara ta sig dit genom att passera var-dagsrummet.

– Vi satt där och drack kaffe i vardagsrummet. Dåknackade dassatömmarna på dörren, gick genom hu-set och ut i trädgården. Där hämtade de den välfylldatunnan och bar den sedan rakt genom huset och för-bi oss där vi satt mitt i kaffet!

Eftersom mina föräldrar hade mycket att göra ibageriet inför veckosluten tillbringade jag åtskilligafredagskvällar och lördagar hos mormor och morfarpå Ljungsgård. Mina egna minnesbilder är dock få.Morfar räfsande grusgången, mormor sittande i kö-ket. Och bådas oro för att deras yngsta och magrastebarnbarn inte skulle få i sig tillräckligt med mat.

– När man kom dit blev man ofta bjuden på blod-korv med sirap, säger Lennart. Sådant åt vi ju intehemma för far gillade inte blodmat alls. Jag minnsmest att mormor var lite känslig. Man skulle intekomma bakom henne och skrämmas, för då flög honi taket och blev uppskärrad. Hon var väldigt känsligför sådana överraskande saker.

Något år in på 1950-talet blev mormor Hilda sjuk-lig och vårdades en längre tid på lasarettet i Lands-krona. Vi barn åkte med mor till sjukhuset, men fickenligt den tidens sjukhusreglemente inte följa med inoch hälsa på vår mormor. Hon kom dock hem tillBerghem men var märkt av sjukdomen.

En decembernatt kom morfar och bankade påhos oss i Selleberga och berättade att mormor vardöd. Hilda, som dog av hjärtinfarkt och kärlförträng-ningar, begrovs på Norra Vrams kyrkogård efter be-gravningsgudstjänst i hennes kära Betel.

Betel, Billesholm, 21 december 1952.


MurarbarnenBarndomstiden var förbi. Nu gällde det att klara sig själv.

Så murarbarnen Nilsson och Persson lämnade torpet i skogen och arbe-tarbostaden i gruvsamhället för att arbeta inom handel och offentlig verk-samhet.

Alla fick de under sina yrkesverksamma år uppleva stora förändringar isamhället, inte minst ekonomiskt.



Efter utbildningen på Åkersberg arbetade Ruth somhembiträde hos provinsialläkarfamiljen Ljungberg iHöör fram till dess att hon som 27-åring gifte sigmed Emil. Bröllopet hölls den 15 maj 1937 i Betel-kyrkan i Höör, efter att de först gift sig borgerligt. Påden tiden hade frikyrkorna nämligen inte formell vig-selrätt, något de fick först i och med religionsfrihet-slagen 1951.

Ruths bakgrund var inget man pratade om inomsläkten och något som Ruth själv länge förteg äveninför sina barn. Hon var nämligen född utom äkten-skapet, något som på den tiden ansågs synnerligenskamligt, inte minst i frikyrkliga kretsar.

Ruths mor Hilda Lindau hade varit piga på ettgods och som 22-åring blivit med barn med sonentill godsägaren, en förmodligen inte särskilt ovanligsituation på den tiden. Godsägarsonen erkände dockfaderskapet och avsatte dessutom 1000 kr till Ruthsskolgång och vidareutbildning. På 1910-talet var detbeloppet närmast en förmögenhet och det var tackvare de pengarna som Ruth senare kunde gå på lant-hushållsskolan.

– Det fick aldrig pratas om mors bakgrund när viväxte upp, säger äldste sonen Bertil Nilsson. Vi frå-gade ofta efter vår morfar men fick bara undvikandeeller svävande svar.

På äldre dagar kom Ruths mor Hilda att bosättasig i Malmö och kunde därför ofta hälsa på sin dotteroch hennes familj. Även Ruths svärmor Amanda be-sökte Köpenhamnsvägen, men aldrig när Ruths morvar där. Amanda tålde nämligen inte Hilda eftersomhon ansåg henne vara en dålig kvinna som fött Ruthutan att vara gift. Dessutom hade Hilda tio år senareoch fortfarande ogift fått ytterligare en dotter, Hilma,med en annan karl än godsägarsonen.

Äldste sonen

Av Nils och Amanda Nilssons barn blev äldste so-nen Emil först att lämna hemmet. Direkt efter sko-lan fick han arbete som dräng, bland annat i Silvarp itrakten av Vollsjö, och han arbetade också ett tag hosfamiljen Nils Fors på Bökestorp i närheten av Tull-skog.

– Deras son Albert omkom när han skulle köramed ett lass ved till Höör. Vedlasset kom på glid ochAlbert hamnade under det och skadades så svårt atthan avled, berättar Ester Nilsson. Efter det komEmil till Bökestorp för att hjälpa Alberts föräldraroch arbetade där när far dog (1930).

Emil fortsatte att arbeta som dräng och kom efteren tid till en större gård i Maglasäte. Troligen var detunder tiden han var där som han vid en olyckshän-delse skadade ena njuren så att den fick opererasbort. Efter att därefter ha arbetat i en trävaruhandelblev Emil fiskhandlare. Under större delen av krigs-åren lastade han motorcykeln med fisk som han åkterunt med och sålde och ibland kunde Höörsbornaockså köpa fisk av honom på torget. Under ett parsomrar jobbade han också åt Jönssons Bageri medatt köra brödbil under chaufförernas semester.

Pigans dotterNågra år före krigsutbrottet hade Emil träffat den treår yngre Ruth Lindau-Rosengren. Ruth kom från Va-sabygget vid Oderljunga och hade kommit till Höörför att gå på lanthushållsskola på Åkersberg. Honblev mycket duktig på att laga mat och lärde sig ock-så att stryka med all finess som då krävdes.

– På den tiden skulle ju mycket av det man hadepå sig strykas väldigt noga. Man hade ju stärkekragaroch stärkebröst och allt sånt där, säger Ruths svågerGustaf Nilsson.

Betelkyrkan, Höör den 15 maj 1937

Ruth Mimmie Lindau-Rosengren och Emil Emanuel Nilsson


I sammanhanget kan erinras om att Amandas morfått dottern Albertina utom äktenskapet och med enannan karl än den som senare blev hennes man, An-ders Persson. Dessutom gifte sig Anna och Andersförst när Amanda var fjorton månader gammal ochdet är inte klarlagt om Anders verkligen var far tillAmanda. Å andra sidan var Amandas egen förstföd-de, Emil, född inom anständighetens gräns, det villsäga först 9½ månad efter äktenskapets ingående)

I samband med att det kom en lag beträffandeutomäktenskapliga barns arvsrätt tillfrågades Bertilav sin mor om han kände till något om denna.

– Jag tog reda på hur det var med arvsrätten ochdet var först i samband med detta som mamma be-rättade för mig hur det verkligen låg till med hennesbakgrund. Det berättade hon alltså först när jag var27–28 år gammal! Det var ju ingenting som honhade behövt skämmas för. Hon hade ju ingen skuldtill hur hon kommit till världen!

Ruths far Robert Rosengren avled dock någonmånad innan lagen trädde i kraft, så Ruth blev intearvsberättigad efter honom.

Tio personer i tre rum och kökI samband med giftermålet 1937 bosatte sig Emiloch Ruth på Kungsgatan i Höör och därefter vidnorra bommarna (där det som idag är Jularpsvägen/Östergatan korsade järnvägsspåren). Åren 1939–42föddes där barnen Linnea, Bertil och Carin. Undertiden försörjde Emil sin växande familj som fisk-handlare. Han ville satsa på en framtid i branschenoch köpte därför omkring 1944 en fiskaffär i Malmö.

Efter flytten till Malmö utökades familjen underde närmaste åren med döttrarna Christina och Ann-Marie. Men efter kriget blev fiskhandeln inte vadEmil hoppats på. Affärerna gick dåligt och butikenpå Skolgatan stannade bara ett par år i Emils ägo.Förmodligen var malmöborna trötta på fisk efter allaår av köttransonering.

När fiskförsäljandet upphört flyttade familjen frånsin lägenhet på Stora Kvarngatan till Viktoriagatan.De bodde under en period även i baptistkyrkan Ebe-nesers vaktmästarbostad innan de i maj 1947 flyttadetill en nybyggd lägenhet på Köpenhamnsvägen.

– Familjerna i de kvarteren var verkligen arbetar-klass, säger yngsta dottern Ulla Björklund. Männenarbetade på Kockums, fruarna var hemma ochmånga barn hade dom! Men att bo där innebar ocksåstora lekplatser, nära till skolan och massor av kom-pisar. Oftast var vi ute och lekte, men vi fick ocksåalltid ta kompisar med hem.

”Hem” bestod visserligen av tre rum och kök, menupplevdes allt trängre efterhand som syskonskaranunder åren 1949–54 utökades med Ulla, Kjell-Arneoch Hans-Göran. Ruth hade således fullt schå medatt laga mat och tvätta åt familjens tio medlemmar.

– Det var lagom stort när vi flyttade dit, sägerBertil. Men efterhand som vi blev fler blev det ju alltmer ont om plats. Det var inte lätt med läxläsningenoch du kan tänka dej kön till toaletten på morgnarna!

I ett av rummen bodde Ruth och Emil och det förtillfället yngsta barnet. Övriga bodde i barnkamma-ren tills flickorna kom i tonåren. Då ville de inte boihop med pojkarna och flyttade därför över till kö-ket.

– Jag tyckte inte det var särskilt jobbigt att vi varså många. Jag har haft en bra barndom med mycketsolidaritet. Mamma var mycket noga med att detskulle delas lika och att alla skulle vara med, och dettror jag sitter kvar hos mig fortfarande. Det jag ocksåfått med mej hemifrån är att alla är lika värda. Manska inte bedöma folk efter vad dom är utan hur domär, säger Ulla.

Pappa bestämdeFamiljeförsörjaren Emil Nilsson beskrivs som endominant person som mer än gärna sa vad han tyck-te, även till sina syskon Ester, Gustaf och Hugo.

– Han trodde att han visste allt om bilar och affä-rer och att han kunde allt möjligt, säger Ulla. Mendet kunde han ju inte. Han pratade också mycket po-litik och sådant. Och han var mycket dominant hem-ma. Han visste allt och kunde allt. Och mycket därhemma gick ut på att vi skulle lyda. Mamma sa att”gör ni inte som jag säger nu så talar jag om det ikväll för pappa!”

– När det gällde bilar så var pappa faktiskt duktigpå motorer och visste en del om hur man repareradedom, säger Bertil. Han hade ju bil tidigt och var vältvungen att fixa det mesta själv på den tiden. Vadman annars kan säga om honom är att han nog varlite väl godtrogen och ibland litade på folk han bordevarit skeptiskt till.Bertil, Carin och Linnéa


för barnfamiljerna, bland annat tack vare tillkomsten1948 av allmänna barnbidrag, men fortfarande vardet förstås inte lätt för Emil och Ruth att få pengar-na att räcka till.

– Jag kan aldrig minnas att jag tyckte vi var fattiga,säger Ulla. Fast nu växte jag ju upp med barnbidrag,bostadsbidrag och gratis skola och det var nog värreför mina äldre syskon. Men mat har alltid funnitsoch mina föräldrar tog alltid vara på möjligheten attfira med något extra vid födelsedagar, namnsdagareller av andra skäl. Så mat, kakor och bjudningar haraldrig fattats oss!

Emil läste väldigt mycket och var sannolikt besvi-ken över att han aldrig fått möjlighet att studera. Bar-nens studerande uppmuntrades därför i hemmet,även om det inte fanns möjlighet att hjälpa dem. Detinpräntades i barnen att de skulle gå i skolan ochsköta sig, men det var ingen som kontrollerade attläxorna gjordes eller krävde att barnen skulle fortsät-ta att läsa efter folkskolan. Föräldrarnas inställningvar att det viktigaste var att skaffa ett jobb och skötadet.

– De hade ju egentligen inte råd att låta Bertil gå irealskolan eller att Carin skulle gå på gymnasiet, fördet kostade ju pengar, säger Ulla. Men jag minns hurarg pappa ändå blev när Bertil hoppade av realskolanoch började jobba istället.

Emil var väldigt stolt över sina barn och att fleraav dem tog studenten eller började på andra utbild-ningar, samtidigt som detta betydde problem för ho-nom med att få pengarna att räcka till.

– När Carin gick på gymnasiet hade pappa kontopå en bokhandel där hon fick gå in och köpa pennoroch block, för sådant fick man själv betala på den ti-den. När räkningarna kom gruffade pappa om att”Måste ni ha så mycket papper i skolan och måste niha det och måste ni ha det…” När min syster Linneatog barnsköterskeexamen behövde hon kläder ochdå fick pappa gå och ta ett lån till det, berättar Ulla.

Ruths mor hade två bröder, Gottfrid och Gustav,som både bodde i Helsingborg.

– När morbror Gottfrid dog ärvde mamma en delpengar som las på att byta bil, köpa mattor och nyakläder, säger Ulla. Och det var ju välkommet!

Emil hade länge varit intresserad av ett torp somägdes av Andreassons i Maglasäte. Till slut fick hanockså hyra det för 200 kronor om året, med början1960. Emils mor Amanda hade dött tidigare sammaår och en del av hennes möbler från huset på Träd-gårdsgatan i Höör hamnade på torpet i Maglasäte.

– Vi odlade en hel del potatis, grönsaker och jord-gubbar på torpet och vi köpte också ägg hos bon-den, så det hjälpte ju till att minska matkostnaderna,berättar Ulla.

Ruth var alltid hemma och tog hand om barn ochhushåll, men när barnen blivit lite större hände detatt hon tog enstaka städjobb. När det i övrigt gälldebarnen och deras uppfostran var Ruth den tystlåtnaoch tillbakadragna.

– Där hemma var det pappa som domderade ochbestämde och höll ordning på oss, säger Bertil. Detska gudarna veta!

– Jag upplevde min mamma som väldigt underdå-nig pappa och väldigt hunsad av honom, säger Ulla.Jag tror det beror på hennes bakgrund och att honunder sin uppväxt ofta fick höra att hon var oäktingoch inte dög något till. Det fick hon leva med hela li-vet. Vi flickor var så arga för att Bertil aldrig behöv-de torka disken. Han sa bara att ”jag har ju fem syst-rar” så höll mamma med honom, för hon hade detdär gamla i sig att vi kvinnor skulle vara underdåniga.

Att få det att gå runtSedan Emil på 1940-talet lämnat fiskbranschen bör-jade han arbeta på ett möbellager och kom däreftertill Edsbyverken, som hade ett lager i Malmö. Underett antal år hade Emil utöver sitt ordinarie arbete enegen skrivbyrå, där han bland annat gjorde trycksakersom församlingsblad och liknande. Under arbetet påEdsbyverken fick Emil en dag en lastpall över foten.Skadan medförde ett sår som aldrig läktes och i sam-band med detta upptäcktes att han hade diabetes.Han gick sjukskriven länge, men fick sedan jobb påWessels möbellager där han stannade fram till dessatt han i slutet av 1960-talet förtidspensionerades.

– Det var inte lätt att få pengarna att räcka till,säger Ulla. Pappa fick det i alla fall på nåt sätt att gårunt, men så hade han ju också ett och ett halvt jobb.Om mina föräldrar någon gång grälade så handladedet om pengar. Pappa skällde på mamma för att hon

hade slösatupp förmycket.Mammavar somsagt myck-et undergi-ven pappaoch varjedag fickhon behonomom pengartill hushål-let.

Tidernablev efterhand bättreSyskonen Emil, Ester, Gustaf och Hugo, 1970


Kyrkan och esperantoföreningenBåde Emil och Ruth var aktiva kyrkobesökare i bap-tistkyrkan Ebeneser och hade den tidens och detsammanhangets syn på ”världsliga” utomkyrkliga ak-tiviteter och engagemang.

– Carin och jag mer eller mindre revolterade medvår idrottsutövning, säger Bertil. Det var ju inte allspopulärt att man spelade fotboll om söndagarna, såvi hade en hel del kontroverser om sådant

– Jag har haft många vinster av att mina äldre sys-kon banat väg, säger Ulla. Jag fick mycket mer frihet.När jag spelade handboll i tonåren och var bortamycket på helgerna sa mamma att ”Carin gjorde ju li-kadant i den åldern och det har ju gått bra”

Syskonen deltog under uppväxtåren i de olika ung-domsaktiviteterna i Ebeneser, men efter hand valdede som regel annat att syssla med och engagera sig i.

– Det berodde ju mycket på hur länge kompisarnafortsatte att gå till de olika verksamheterna, sägerUlla. Själv var jag med i scouterna tills verksamhetenlades ner. Sedan var jag med i KFUK och gick ävennån ledarutbildning där. Jag tror också att alla vi barni vår familj blev rätt självständiga, mycket beroendepå den barnrikemiljö vi växte upp i och där det intevar kyrkan som i första hand utgjorde referenserna.

Emils auktoritära och bestämda inställning till sa-ker och ting mjukades till en del upp efter hand somåren gick. Vissa frågor var inte längre så kontroversi-ella som barnen kanske föreställt sig.

– Jag visste inte riktigt hur vi skulle göra när vårdotter Susanne föddes, säger Bertils fru Britt-Marie.Jag hade ingen baptistisk bakgrund och ville ha barn-dop, men jag visste ju hur känslig den frågan var.Men när jag pratade med Emil och Ruth om det saEmil att ”Om du frågat mig för tio år sedan så hadedet varit en annan sak. Men idag har kyrkorna när-mat sig varandra mycket. Vi kommer gärna på barn-dopet!”.

Förutom frikyrkointresset anses Emil av sina sys-kon ha varit en hängiven och duktig fiolspelare, ettintresse som han hela tiden höll vid liv. SkolbetygetC i sång ger dock ingen indikation om att han senareskulle sjunga i manskör. Någon större sångare lärhan heller inte ha varit, även om han tyckte mycketom att sjunga. I början av 1960-talet drog han i bap-tistkyrkan igång en musikförening där han själv spe-lade fiol, medan Ruth var med i församlingens syför-ening och ofta skötte kaffekokandet. Emil speladeockså gärna schack, liksom brodern Gustaf och –när tillfälle en och annan gång gavs – yngste brodernHugo.

– När vi hade släkten på besök satt männen ochspelade schack i vardagsrummet medan barnen satt iköket och drack saft, berättar Ulla. Vi flickor älskade

att vara i köket vid sådana tillfällen, för då var ocksåmamma där och diskade medan Maja, Ella och Estertorkade och pratade om att ”den har fått barn medden”. Då fick man höra det riktiga kvinnosnacket!

Förutom kyrkobesöken och musikutövandet varEmil också sedan länge med i en esperantoföreningoch hade därigenom fått många internationella kon-takter. Redan innan kriget hade Emil varit ute ochrest i Europa och bott hemma hos andra esperanto-entusiaster. I trerummaren på Köpenhamnsvägenbereddes också ibland plats åt långväga esperanto-gäster.

– Sedan pappa pensionerats ägnade han sig ocksååt släktforskning och satt ofta på landsarkivet i Lund,berättar Ulla. Men det var något han gjorde för sigsjälv och inget som vi barn då brydde oss om. Menjag minns att han berättat att han kommit ner till1600-talet och att det också fanns nån engelsk släkt-gren. Men var dom uppgifterna finns idag vet jaginte. Det är mycket möjligt att de låg bland alla pap-per som kastades bort i samband med hans död.

Diabetes och senilitetEmil gick i pension när han var 66 år gammal, menfick knappast någon tid att njuta av pensioneringen.Sedan åtskilliga år levde han med bara en njure ochnär den inte längre fungerade ordentligt kunde maninte ge honom dialys på grund av den diabetes hanockså led av. Emil dog den 1 juli 1975, någon veckaefter sin 68-årsdag.

Ruth hade sedan många år besvär med synen ochblev dessutom fort senil. När Emil dött fick honsvårt att ta hand om vissa praktiska saker.

– Mamma hade till exempel aldrig haft hand omräkningar, säger Bertil. Hon blev helt uppskruvad avatt försöka klara av sådant som pappa skött tidigare.Det var nog det som knäckte henne och påskyndadeseniliteten.

Sviterna efter en trafikolycka några år tidigare kanockså ha påverkat utvecklingen när det gäller Ruthshälsa.

– De var på väg upp till torpet när bilen slog runtpå motorvägen. Det märktes inga direkta skador pådem efteråt, mer än att de var allmänt blåslagna ochfick plåstras om på lasarettet, berättar Bertil. De varockså inblandade i ytterligare en bilolycka och mam-ma slog även i huvudet under en bussfärd. Senarekonstaterades att hon fått någon form av hjärnskada.

Ruth bodde kvar på Köpenhamnsvägen efterEmils död. Hon fick så småningom hemhjälp, menden tilltagande seniliteten gjorde emellertid att hon1982 togs in på Värnhems sjukhus, där hon avled idecember 1988, 78 år gammal.


Ester i tonåren

Syster Ester

Emil Nilssons tre år yngre syster lämnade Tollerup1925, sedan hennes faster Ruth tipsat om en familjsom behövde ”skaffa nån flicka”.

– Jag var femton år när jag kom till herrskapetRosengrens i Lund, berättar Ester Nilsson. GunnarRosengren och hans fru hade två jungfrur till attsköta hemmet och de fyra barnen. Så jag brukadesäga att ”döttrarna bara satt och broderade och vän-tade på sina friare”. Frun i huset var dotter till sta-tionsinspektör Lövberg (A.F. Löfberg, stins i Höör1860–96) 7 och van hemifrån vid att man gjorde skill-nad mellan borgare och bönder. Så jag behandladespå samma sätt som man gjorde med tjänstefolk närhon var barn. Hon hade en klocka på bordet somhon ringde i när man skulle komma och duka ut ochta in efterrätten. När det var färdigt fick man själväta, för det var ju inte tal om att äta inne hos dom!

Ester Amalia Nilsson, som varit i min tjänst se-dan den 21 maj 1925, alltså nu snart i fem (5) årstid, varder härmed på egen begäran från dennasin plats ledig den 1ste instundande maj.

Ester Nilsson har städse varit ärlig, snäll ochvillig, fört en exemplarisk vandel samt utfört allasina sysslor till min fulla belåtenhet. Hon har visatoch har stora anlag och varmt intresse för matlag-ning, bakning, tvätt och handarbeten. Hon öns-kar, emedan hennes fader nyligen avlidit, skaffasig en större plats än den hos mig hon nu innehar,varför jag på det bästa vill rekommendera hennehos en och var, som önskar sig ett hyggligt, allvar-ligt, snällt och villigt hembiträde.55

Ester var dock främst inriktad på att få arbete inomsjukvården och. sökte därför arbete på Lunds lasa-rett. Något arbete inom sjukvården fick hon inte,men efter en tid kom hon till lasarettets kök där honstannade ett par år och lagade dietmat. Under tidenlärde hon i Lunds baptistkyrka känna Edith och Ro-salie, två yngre kvinnor från Blekinge som arbetadepå Sankt Lars mentalsjukhus.

– Dom sa till mej att ”du kan väl komma ner tilloss och känna dig för”. Då gjorde jag det och börja-de arbeta som vikarie på olika avdelningar och gickockså olika kurser i sjukhusets regi.

Den 1 januari 1935 antogs Ester som elev vid S:tLars, med rätt att ”åtnjuta de avlöningsförmåner,samma befattning enligt stat och författningar till-komma, men med skyldighet att vara underkastad deför avlöningens åtnjutande stadgade villkor samt deinstruktioner och föreskrifter, som äro, eller kunnavarda i tjänsten meddelade” 36. Fem år senare fick

hon ordinarie tjänst somsjuksköterska på en avdel-ning på Sankt Lars.

– Men jag gillade intedom där ”överhetarna”och deras sätt att behand-la patienterna. Det villejag inte vara med om, såantingen skulle jag slutaeller så skulle jag ha nåtannat!

Husmor tyckte att Es-ter skulle utbilda sig ochville också hjälpa hennemed att låna pengar till ut-bildningen.

– Jag sa att jag inte skulle låna några pengar. Mensen var det nån som berättade för mig om baptist-samfundets diakonissutbildning i Stockholm. Därbehövde man inte betala för utbildningen förrän i ef-terhand och då bara om man inte stannade i derastjänst. Så det nappade jag på och gick upp till högstechefen för sjukhuset och sökte tjänstledigt.

Översköterska på S:t LarsEfter avslutad utbildning till diakonissa i Stockholmåtervände Ester 1943 till Lund och S:t Lars. Honfortsatte att utbilda sig och genomgick bland annatutbildning till 1:a sköterska och vikarierade iblandsom översköterska. En dag 1947 kom överläkarenoch uppmanade henne att söka en ledig tjänst somöversköterska. Men Ester tvekade.

– När hanundrade varförjag inte ville, såsa jag att ”jagvet inte om jagkan sköta alltdet här”. Detvar ju mångapatienter, övertrettio på en av-delning. Jodå, devisste att jagskulle klara avdet, för det hadedom sett! Ochjag behövdebara skriva på Vidareutbildning


ett papper om tjänsten. När jag sen kom till sekrete-raren för att lämna in mitt papper så sa hon att ”mankan inte söka en tjänst på det sättet utan några hand-lingar!” Men jag sa att jag inte hade fått nåt annat be-sked än att jag bara skulle lämna in ansökan. Och såvar det klart! Sedan blev det ju jätteroligt, för då kun-de jag ju göra som jag ville!

Ester fick således per den 1 januari 1948 tjänstensom översköterska och föreståndare för en intag-nings- och sjukavdelning, där man tog reda på vadpatienterna hade för sjukdom och vad de skulle haför slags behandling.

– Om det var nåt som vi inte kunde göra där sååkte man in med patienten till lasarettet. På den tidenkunde vi bara ta hand om det psykiska på Sankt Larsoch fick remittera annat till lasarettet, men sedan fickvi egen läkare så att vi även kunde ta hand om detkroppsliga.

Den psykiatriska vården förändrades mycket un-der de år Ester arbetade på Sankt Lars. Nya medici-ner kom i bruk, liksom nya behandlingsmetoder.Man var också mån om att de intagna skulle ha av-brott i vardagen. Ester arrangerade därför bland an-nat kaffebjudningar och sammankomster där sångareoch föredragshållare medverkade.

Till Esters avdelning kom sällan de svårast sjukapatienterna, men det krävdes mycket personligt enga-gemang och ansvar av henne. Hon följde bland an-nat med patienter till begravningar eller andra sam-manhang.

Ester minns bland annat en kvinna som hade varitpå sjukhem och kommit hem för att fira jul med ma-ken. Denne gick en dag ut för att hämta en julgran,men sköt sig i stället ute i skogen. Den nyblivna än-kan var i mycket dåligt skick när hon kom till S:tLars. Vid tiden för begravningen var hon dock så-pass stark att man ansåg att hon kunde delta i den,och Ester följde då med och tog hand om henne.

– Det var ju oroligt hur hon skulle klara av be-gravningen och också viktigt vad prästen och andrasa så att inte hennes tillstånd förvärrades. Men alltgick bra och det blev den finaste jordfästning jag va-rit med om!

Åren 1935–1959 var Herbert Olivecrona, som varkänd för sina insatser för att utveckla den kirurgiskabehandlingen av hjärntumörer och kärlmissbildning-ar i hjärnan, professor i neurokirurgi vid Karolinskainstitutet.2

– Det var en grevinna som skulle opereras av Oli-vecrona och greven ville inte vänta på att allt skullebli klart. Så när vi kom till Stockholm var det inteförberett för hennes operation, utan jag fick ta handom henne så länge. Sedan var jag kvar tills allt varklart och fick på så sätt en veckas extra semester iStockholm.

På Sankt Lars bodde Ester inledningsvis på en avavdelningarna, men fick sedan ett rum i en personal-villa inne på området och bodde där under ett antalår tillsammans med de tidigare nämnda Edith ochRosalie. 1960 flyttade hon till Östgötavägen där honhyrde bottenplanet i en större tvåvåningsvilla.

Arbetet på Sankt Lars slet genom åren en hel delpå kroppen och de sista tre åren fram till pensioner-ingen kunde hon bara arbeta halvtid på grund avryggproblem. Även om det nu är trettio år sedan Es-ter pensionerades och lämnade Sankt Lars följer honmed i utvecklingen inom vården.

– Det har ju blivit misslyckat en hel del. Domstängde avdelningar och satte ut patienterna i hem-vård eller eget boende. Men det klarade dom ju inteav. Dom var ju vana vid tillsynen och att bli uppassa-de och saknade sin avdelning. Dom kan ju inte skötasig själv ordentligt. Så det är ju mycket som inte allshar blivit så bra!

Uppdrag i Sverige och KongoEsters frikyrkliga engagemang har följt med genomåren och hon har också haft flera uppdrag på olikanivåer inom Baptistsamfundet. Under ett tjugotal årvar Ester ledamot i Sydsvenska Baptistmissionensstyrelse och på en bild från 1959 kan man se nittonallvarliga, kostymklädda herrar och Ester.9

– Jag var ensam kvinna under alla år jag var med.”Ska det inte va nån mer?”, frågade jag, men detskulle det inte, sa dom! Å andra sidan var det väl ing-en annan som ville ställa upp, så det bara blev så.

– Ester var liksom jag med i distriktsstyrelsen un-der många år, säger Åke Larsson, Helsingborg. Vihade överlag mycket bra och sakliga diskussionerinom distriktsstyrelsen och Ester deltog mycket ak-tivt och var högt aktad och respekterad. Så hon hadenog inte svårt att tas med alla oss karlar!Ester i hölasset under semester i Maglasäte


Förutom distrikts-styrelsen tillhördeEster även undersex-sju år baptister-nas kvinnoförbundsstyrelse och var där-efter under mångaår dess distriktsre-presentant. Åtskilli-ga lägerdeltagandebarn har också blivitomplåstrade av”Syster Ester”, somunder många somrarvar sköterska påGullbrannalägret,

söder om Halmstad. I mitten av fyrtiotalet börjadeEster ta med sig brorsbarnen till lägret.

– Vi var med på läger innan vi var gamla nog,tack vare att Ester tog oss med, säger Åke Netter-heim. Jag var med redan när jag var sex år och sedankom Lennart också med.

– En av de första gångerna på Gullbranna tycktejag att dom där utedassen i skogen var så räliga så jaggick bara dit en gång på hela veckan! Ett annat år vardet ett sånt oväder så Esters tält dråsa omkull så vifick sova i ladan istället, säger Lennart Nilsson.

Våren 1969 pensionerades Ester och kunde i au-gusti samma år förverkliga en gammal dröm, nämli-gen att åka till Afrika och under några månader besö-ka olika missionsstationer och sjukhus.

Sjuksköterskan Ester Nilsson, Lund, varmt mis-sionsintresserad och ledamot av en rad styrelseroch kommittéer som bland annat handlagt mis-sionsfrågor, reste förra året till Kongo för att medegna ögon se något av vad som sker på fältet.Hon kom hem, tacksam och glad över vad honsett, och nu är en stor del av hennes fritid fylld avresor, då hon berättar om sina upplevelser för attinspirera andra till offer och förbön. 57

– Sedan ringde domoch ville att jag skullekomma ner och arbetadär i två år. Så 1971 restejag ner igen och blev dåplacerad på missions-sjukhuset i Boshwe (ca 50mil ostnordost Kinshasa). Påden tiden hette det Bel-giska Kongo, men detändrades till Zaire medanjag var där nere och nuheter det RepublikenKongo-Kinshasa.

På sjukhuset i Boshwe arbetade Ester som sköter-ska och ansvarade även för sjukvårdsutrustning ochförbandsmateriel. Arbetet var oavlönat, men SvenskaBaptistsamfundet svarade för resa, mat och husrum.Sjukhuset låg ute på landet och transporterna skeddepå floden till Matadi och sedan med stora lastbilar påde dåliga vägarna upp till missionsstationen.

– Där nere gjorde man ju sånt som man aldriggjorde som sköterska här hemma, man gav blod ochallt möjligt. Men allt jag gjorde lyckades, konstigtnog! Det kom alltid mycket folk dit och det var långaköer vid dispensären. De kom ju inte till oss förrän isista hand, inte förrän de varit hos sina trolldoktorer.

Lyckligtvis var det aldrig någon som dog i sam-band med operationerna. Hade det hänt hade folkettrott att det var sjukhuspersonalens fel och försöktatt hämnas.

– Jag mådde utmärkt i denna fuktiga värme ochkunde jobba precis som jag ville. Jag klarade mig brafrån sjukdomar också. Men första gången jag var därnere fick jag en jordloppa i foten. De kunde inte be-gripa att jag klarade av det själv, men det gjorde jag.Det blev massor med var och elände och det varbara loppägg alltihop!

IdagEster har alltidförsökt hålla sigunderrättad omvad som händerinom släkten.Tidigare bjöd honockså undermånga år ossbrorsbarn till år-ligen återkom-mande kusinträf-far och honkänner sig mycketväl hemma ävenbland oss yngreoch våra barn.

Efter att under femton år ha bott i en lägenhet påPrennegatan i Lund flyttade Ester 1997 till Värpingeålderdomshem, där hon trivs utmärkt. Hon har detinte lätt med sina ögon och ryggvärken, men låterinte detta hindra henne från att som tidigare hålla sigigång med kyrkobesök i Höör och annat resande ochumgänge. Hon följer noga med vad som händer ivärlden och berättar också gärna om sådant somhände förr i tiden.

– Ja, man har ju lite minnen!

En av många somrar på läger



Gustaf Nilsson, Nils och Amanda Nilssons nästyngste son, var tjugofem år gammal när han den 6november 1938 gifte sig med den ett år äldre MajaOlsson. Några veckor tidigare hade för övrigt Gus-tafs yngre bror Hugo gift sig med Ella Persson frånBillesholm.

Maja Olssons mormors far hette Liljegren och varklockare i Höör. Mormodern Karolina var gift medHenrik Gustafsson, som var trädgårdsmästare i Ska-bersjö och Börringe. Deras dotter Sigrid, Majas mor,sällade sig efter skolan till tjänstefolket hos vonStockenström på Stjärnehof i Södermanland.

Under tiden i Södermanland var Sigrid även iStockholm och träffade där sin blivande man, apote-karen Per Olsson. Per kom från Huaröd, ett par milöster om Hörby. Han hade tidigt flyttat till Stock-holm där han utbildat sig till apotekare och även bör-jat arbeta som sådan. Sigrid flyttade efter en tid till-baka till Höör, där hon startade en kemikalieaffär ihörnet av Järnvägsgatan och Kungsgatan.

– Mor började med affären omkring 1906, sägerMaja. Det var kusiner ifrån Helsingborg som hjälptehenne att komma igång, annars hade hon väl blivitkvar uppe i Södermanland. Sedan flyttade far ner tillHöör och arbetade tillsammans med mor i kemika-lieaffären. Det passade ju bra, eftersom far i sin apo-tekarutbildning hade lärt sig mycket som de kundeha nytta av i affären.

Syskonen OlssonPer och Sigrid bodde först i ett hörnhus vid norrabommarna men flyttade 1912 till Eriksgatan 12. Pa-ret Olsson fick under åren 1909–1920 barnen Olle,Nisse, Maja och Eva.

Äldsta barnetOlle kom att försör-ja sig som lärareoch blev även espe-rantoentusiast påhöga poster inomvärldsesperantoför-eningen. Som inbi-ten ungkarl boddehan i en liten ettavid Grand Hotell iLund. När han fyll-de år bjöd han ald-rig hem någon tillbostaden, utan dågick man ut och åt.

Skälet till detta var inte ba-ra att lägenheten var liten.

Olle Olsson var nämli-gen en samlare av allskönsbråte. Gamla tidningar, re-klamblad, förpackningar(inklusive gamla choklad-kartonger med eller utanpraliner) och allt möjligtannat var uppstaplat längsväggarna. Det fanns enhjälpligt framkomlig gångfram till sängen, men i öv-rigt var det fullt. Dessutomhyrde Olle ett gammalt ga-rage av Höörs kommundär han också inhyste en massa saker, varav det allramesta kan kännetecknas som skräp.

Olles esperantointresse och -uppdrag medfördemånga resor till skilda delar av världen. Av resevalu-tan blev det varje gång en summa över och när detvar dags för nästa resa växlade han till sig ny valuta.När ett par av Olles systerdöttrar röjde upp i bosta-den i samband med att han flyttade till äldreboendefann man bland all bråte åtskilliga kuvert med ut-ländska pengar. Systern Majas son Anders Netter-heim, som är bankman, fick i uppdrag att ta handom högen med pengakuvert.

– Vi satt här en söndag hela familjen och sortera-de pengar, berättar Anders. Mynten gick det ju inteatt få nåt för och alla gamla öststatspengar var värde-lösa, så de slängde vi. Men resten tog jag med tillbanken och växlade in. Det visade sig att han blandallt skräp hade legat på mer än 20 000 kronor!

Olles något år yngre bror Nils gifte sig till att blibokhandlare. Han träffade nämligen Tora Landner,som ägde Billingska bokhandeln på Järnvägsgatan iHöör. Sedan Nisse och Tora gift sig drev de fram-gångsrikt bokhandeln tillsammans i många år. Nisseblev mycket omtyckt som handelsman och bok-expert och ställde alltid upp och hjälpte kunderna,även när det gällde omfattande jakt på mera svår-åtkomliga litterära verk. Medan Nisse och Tora arbe-tade i bokhandeln skötte deras hushållerska, Nissesmoster Emma, huset och barnen Lars och Kerstin.

Per och Sigrid Olssons yngsta barn Eva arbetadeefter skolan i föräldrarnas kemikalieaffär. Hon giftesig sedan med lokföraren Gösta Olsson, som komfrån Snogeröd. De bosatte sig på Persborg i Malmöoch fick 1944 dottern Aino.Maja och Eva Olsson

Posttjänstemannen

Maja och Gustaf i trädgårdenpå Eriksgatan, Höör.


Malmö under krigsårenSigrid Olsson var medlem i Höörs baptistförsamling,medan maken Per höll sig till Svenska kyrkan. Derasdotter Maja gick i baptisternas söndagsskola och lär-de där känna torparsonen Gustaf Nilsson. I tonårenträffades de lite emellanåt för att sedan börja umgåsmera stadigvarande. Vid det laget arbetade Maja i ke-mikalieaffären och Gustaf hade börjat arbeta på pos-ten i Höör.

– Först arbetade jag några år som ”sabbatsvikarie”och blev sedan antagen i Postverket 1936. Då komjag till Stockholm för utbildning. Det var på den ti-den man skulle kunna allting, lära sig alla postanstal-ter och sånt!

Postjobbet förde med sig att Gustaf 1937 flyttadetill Malmö. Efter bröllopet året därpå flyttade ävenMaja till den lilla lägenheten på tredje våningen vidS:t Knuts Torg.

I början av sin postbana var Gustaf oftast hemi-från. Han jobbade bland annat under tre år vid järn-vägsposten. Den post som lämnats in till postkonto-ren under dagen skickades nämligen vidare medtåget på kvällen, för att sedan kunna lämpas av vidrespektive postanstalt på morgonen. Huvuddelen avall post sorterades därför nattetid ombord på tågenav postkupépersonal.58

För Maja var det däremot i och med flytten tillMalmö slut på yrkesarbetandet. I Malmö var det påden tiden så att männen jobbade medan kvinnornatill största delen var hemmafruar.

– Det var några som städade på nån skola eller såpå kvällarna när gubbarna var komna hem, sägerMaja. Men sedan, i och med att vi fick barn, hade jagändå inte tid att arbeta. Längre fram när vi var sju ifamiljen hade jag ju fjorton lakan att tvätta varjegång. Tvätten fick bäras ner och upp fyra trapporoch när det var gjort var det dags att sätta på en storgryta och koka mat!

Första barnet, sonen Åke, föddes sommaren 1940och familjen utökades sedan med syskonen Agneta1944, Ingegerd 1946 och tvillingarna Berit och An-ders 1950.

– Varannan månad hade man sin tvättetid, sägerÅke Netterheim. Så inte tvättade man sina byxor engång i veckan, inte. Hela familjen badade varje lördagoch då bytte man underkläder och strumpor. Manhade således undertröja, kalsonger och strumpor envecka i stöten!

Tvättandet skedde i källaren där det också fannssåväl torkrum som mangel. När det var klart fickbarnen hjälpa till att bära upp allting igen till lägenhe-ten.

Med fem barn i familjen hade Maja inga problematt fylla en normal arbetsdag och mer därtill. Menäven om det bara var en yrkesarbetande i familjenklarade sig ändå finanserna, tack vare sparsamhetoch extraarbete.

– Det första året skulle jag klara hushållet på hun-dra kronor i månaden, men det gick ju inte åt såmycket på den tiden. Senare fick vi ju barnbidragockså, berättar Maja.

Ett gott tillskott till hushållet var också all potatis,morötter och andra grönsaker som Maja odlade hossin mor i Höör. På hösten var familjens del av denstora matkällaren på Vitemöllegatan välfylld.

Även om vi i Sverige klarade oss från världskrigetsfasor var krigsåren besvärliga på många sätt. Det varibland svårt att köpa mat på grund av ransoneringa-rna, och mörkläggningen på kvällarna är också någotsom Maja inte kan glömma.

– Man fick inte gå och handla i vilken affär manville, bara den man var ”kund” i. Och vi var tvungnaatt ha svarta gardiner för fönstren. Då var det interoligt att ha en liten påg att ta hand om och inte vetaom man kunde gå ut eller vad man skulle göra!

– Far var vid järnvägsposten och hade en gånguppe i Halmstad fått tag i en stor spätta, sä-ger Åke. Där blev middag till oss alla tre! An-nars brukar mor berätta att på den tiden varsillen inte större än en femöring och det gick125 sillar på ett kilo.

– Nåt som har satt sig djupt i minnet är dethär med flyglarmen, fortsätter Åke. Det varobehagligt när flyglarmen gick och man skulleta sig ner i skyddsrummet. Mor blev upprördoch far var ju inte hemma, för han var inkal-lad som vapenfri och låg i Limhamn och drogtaggtråd längs forten vid Öresund. Så den härobehagskänslan av flyglarm satt kvar i migunder många år. Ända upp i tio-tolvårsåldernville jag springa och gömma mej när jag hör-de brandkårssirener!

Samling hos farmor Amanda i Höör. Närmast kameran Elna Andreassonrespektive Åke. Bakom dem syns Lennart, Gottfrid Andreasson, Gustaf,Anders, Agneta, Berit, Maja, Amanda. Stående Hugo och Ella med en tillsynes sovande undertecknad.


Efterkrigstid på VitemöllegatanI september 1945 flyttade familjen från S:t KnutsTorg till Vitemöllegatan i närheten av Folkets Hus.

– Huset började byggas medan kriget pågick, be-rättar Åke. Man hade ju inte byggfläktar och bygg-torkar på den tiden, så när vi flyttat in var det fortfa-rande fukt i huset. Allting möglade, kläder, kartongeroch allt annat man hade. Annars låg huset bra till urskolsynpunkt, fast enligt mor hade jag två olika vägarnär jag gick i småskolan. Till skolan gick jag på min-dre än tio minuter, från skolan tog det minst tjugo!

Lägenheten på Vitemöllegatan var på två rum ochkök, men fem år senare år senare blev grannlägenhe-ten ledig och då flyttade familjen över dit. Den nyalägenheten var på 55 kvadratmeter och kallades för”två rum och kök med matrum”. Det lilla matrum-met användes aldrig som sådant, utan nyttjades istäl-let med hjälp av två våningssängar som sovrum förfyra av barnen, medan Ingegerd sov i köket och Majaoch Gustaf i ett av de andra rummen.

– Jag höll ofta till hos kompisar som var enda bar-net, säger Åke. Där var det lugnt! Jag var där så oftaatt mor tyckte att jag lika gärna kunde flytta dit.

Familjen fick samsas om de två små garderobersom fanns. Maja och Gustaf delade på den ena ochde fem barnen på den andra. Det var inte mycket tillutrymme, men det fungerade eftersom man intehade så mycket kläder på den tiden.

– Vi bodde ju trångt, men när jag började realsko-lan 1953 var Anders och Berit tre år, så dom hade jugått och lagt sig när det var dags för mig att läsa läx-an, säger Åke. Så det gick väl rätt så hyfsat, fast manfick ju aldrig vara riktigt ifred. Och sen när släktenfrån Billesholm var och hälsade på låg dom i var-dagsrummet, hela familjen. Där fanns bäddsoffa ochfåtöljer som man satte ihop. Så vi fick plats att sovaalla elva!

– Man tänkte ju oftast inte på att vi bodde såtrångt, säger Anders. Men det är klart, på söndags-morgnarna var det ju kö till toaletten och lite hispigtnär vi skulle iväg samtidigt alla sju!

Några större utsvävningar för familjen på Vite-möllegatan 1 E blev det aldrig tal om, även om Gus-tafs postarlön och extraknäck gjorde att man klaradesig.

– Det var ju mycket därför jag började jobba di-rekt efter realexamen, säger Åke. Jag fick visserligenmöjlighet att läsa vidare, men det var ju inte lätt närman inte ens kunde bjuda ut en tjej på bio. Man hadehelt enkelt inte råd till det. Så jag föredrog att försö-ka börja tjäna pengar så snart som möjligt

– Far jobbade kopiöst mycket, säger Anders Net-terheim. Han var ju på posten på heltid och i skift,men han jobbade också som vaktmästare på barna-

vårdsnämnden. På uppbördsverket hade han ocksåmycket jobb med att bland annat inordningsställaskattsedlar och deklarationsblanketter. När han komhem på eftermiddagen från jobbet fick man inte stö-ra, för då skulle han vila en stund på soffan. Då vardet inte alltid så lätt för oss barn att förstå att hanbehövde vila. Jag har ju inte förrän senare tänkt påhur oerhört mycket han jobbade.

– Vi hade ju inte så gott om pengar, men mankunde köpa ett tuggummi då och då, fortsätter An-ders. Men när man skulle opp till mor och äta kundeman inte ta med tuggummit, för då blev man tvung-en att kasta det. Så då tog man tuggummit och sattedet under näst sista trappsteget tills man skulle utoch leka igen.

Medan Gustaf genom sitt arbete fått kontakteroch vänner utanför familjen var det för Majas delmer ensamt. Under ungdomsåren i kemikalieaffärenträffade hon mycket folk och trivdes med det, men iMalmö blev det ett annat och mera isolerat liv i ochmed att hon tvingades att helt ägna sig åt hushållet.

Det var också svårt för Maja och Gustaf att riktigtkomma in i baptistförsamlingen i Malmö, vilken påfyrtiotalet främst bestod av väletablerade personermed inarbetade vän-skapskretsar. Den ur-sprungliga församling-en hade, som på såmånga andra platser,under 1930-talet delatsmellan ”stockholms-baptister” (SvenskaBaptistsamfundet) och”örebroare” (ÖrebroMissionsförening) därde som var lite ”finare”till större delen sökt sigtill Ebeneser, det villsäga baptistsamfundetsförsamling. Ingegerd på läger

Syskonen på Vitemöllegatan 1 E, 4 v:Åke, Ingegerd, Berit, Anders och Agneta.


En bit in på 1950-talet hade dock Maja och Gus-taf etablerat sig i Ebeneser och fått församlings-kontakter som man umgicks med även utanför kyr-kan. Maja kom också med i kvinnoföreningen ochGustaf blev diakon och fick även andra uppdrag.

– Ett tag var vi en riktig kassörsfamilj, berättarbanktjänstemannen Anders. Far var kassör i försam-lingens byggnadskommitté, Ingegerd hade också ettkassörsuppdrag och själv var jag kassör i scouterna!

Organisatör och arbetsledareMot slutet av femtiotalet tjänstgjorde posttjänsteman-nen Gustaf som värdeexpedit. En dag kom personal-chefen och erbjöd Gustaf en ledig tjänst. Arbetetinnebar att ha hand om stadens brevlådor, frimärks-automater och liknande. Men Gustaf var tveksam.Jobbet krävde bil att köra omkring med och Gustafsaknade körkort. Han blev erbjuden tjugofem kör-lektioner av postverket och lovade fundera på saken.Men så fattade han sitt beslut.

– Jag sa till honom: ”Nähä! Jag har tänkt att jagicke skall köra bil i mitt liv!”. För jag tänkte att om jagtar körkort så kan man rätt vad det är inte undgå attsjälv skaffa nån gammal bil. Sedan var det ju inte hel-ler den tjänst som jag egentligen ville ha. Jag var juinriktad på att prata med människor. Att snacka medbrevlådor var jag inte intresserad av!

Sedan de egna barnen vuxit till sig och alltmer kla-rade sig själva blev Maja i början av sextiotalet dag-mamma åt grannens två barn. Under tiden hadeGustaf fått en tjänst som arbetsledare på paket-enheten. När sedan posten skulle börja med maski-nell paketsortering fick Gustaf i uppdrag att organi-sera detta tillsammans med en kontrollör och enpostassistent.

– Posten hade hyrt lokal av hamnförvaltningenför att där sortera paket och korsband och sånt. Jagkom ut dit och vi organiserade upp det, anställde nypersonal och allt möjligt sådant. Det gick bra och närsedan verksamheten skulle gå igång på allvar 1960fick jag den första tjänsten som arbetsledare där.

Gustaf jobbade vidare som arbetsledare, men endag fick han och hans arbetskamrater besked frånpostens ledning att man avsåg att tillsätta en platschef.

– Men då pratade jag med den andre arbetsledarenoch sa att ”Det struntar väl vi i. Vi ska visa att vikan!”. Så vi sa till dom att ”Varför ska här va nånplatschef? Varför duger det inte med oss?”. Så domlät oss försöka att klara det utan platschef. Och detgick ju hur bra som helst! Sedan var jag kvar där till1968, det året som all kunskap inom posthanteringenförsvann. Ja, det var ju då man började med post-numren!

På huvudpostkontoret i Malmö hade en arbetsle-darbefattning blivit ledig. Tjänsten låg ett par löne-grader högre än vad Gustaf då hade, så han söktetjänsten och fick den. Men sedan visade det sig atthan ”saknade den formella kompetensen”.

– Men det var inte så farligt med det, för Postenkunde ju skicka en till Stockholm så man fick denformella kompetensen. Så jag var i Stockholm ett paromgångar och fick papper på att jag hade genomgåttde kurser som behövdes. Sedan var jag kvar där tillsjag blev 65 och kunde gå i pension.

Tillbaka till HöörEfter fyrtio år i Malmöflyttade Gustaf ochMaja 1978 tillbaka tillHöör. De bosatte sig ien lägenhet i Betelkyr-kan, ett stenkast frånMajas barndomshem.

1998 firade Majaoch Gustaf sin 60-åri-ga bröllopsdag medstor fest i Betelkyrkanför större delen avsläktingarna. Även omålderskrämporna gjor-de sig påminta emellanåt fortsatte de under ett par åratt ta sina promenader i sitt kära gamla Höör.

På midsommarafton 2001 avled Maja, efter attnågra veckor tidigare drabbats av stroke och blivitmindre och mindre kontaktbar.

– Jag klarar av matlagningen och annat praktisktoch är ute och promenerar varje dag, säger 88-årigeGustaf. Men jag saknar henne mycket!


Oskar och Hilda Perssons son Uno var sexton årgammal när han 1926 lämnade Skåne och flyttade tillVästergötland.

– Det har aldrig riktigt kommit fram varför i allvärlden han kom påidén att flytta upp hit,säger sonen Björn Pers-son. Men en kusin tillhonom bodde i Floda-trakten och hjälpte ho-nom med att få arbete.

Kusinen ifråga varTage Persson, son tillOskars bror Per ochdennes hustru Ida, vilkaflyttat från Skåne tillVästergötland 1894.Med hjälp av Tage fickUno arbete i Bloms

lanthandel i Asklanda, tre mil norr om Borås.Under tiden Uno arbetade i lanthandeln träffade

han sin blivande fru Naema, när hon tillsammansmed sina systrar Evy och Gun tillbringade en som-mar hos bekanta i Asklanda. Naema Bergstrand varfödd på Torstensgatan i Borås, där hennes mor Tekla(född Lindskog) var textilarbetare och baptist medanfadern James var musikbefäl i Frälsningsarmén.

– James hade kommit från USA till Sverige i ungaår, säger Boo Persson, Uno och Naemas äldste son.Han drabbades tidigt av Parkinsons sjukdom ochmorsan var inte gammal när hon fick ta hand omhonom. Han dog också väldigt tidigt.

Under tiden som Uno gjorde sin militärtjänst somsjukvårdare i Borås träffades han och Naema en del.Efter hand uppstod så kallat tycke, vilket fick tillföljd att de 1937 gifte sig.

Frikyrklig vigsel ägde midsommarafton rum i Be-telkyrkan, Billesholm, då hr Uno Persson, Herr-ljunga, och fröken Naemi Bergstrand, Borås,sammanvigdes. Betelkyrkan var smyckad medblommor och dekorerad med svenska flaggor ...Vigseln förrättades därefter av pastor Sam B. Ask.Den stämningsfulla akten avslutades med sången370:3 samt solosång av kantor E. Friberg. Förut-om av släkt och vänner övervars vigselakten avmissionsförsamlingens och ungdomsföreningensmedlemmar vilka samtliga bjödos på kaffe, varvidett 40-tal telegram upplästes och tal höllos. Tidi-gare på dagen hade ett stort antal inbjudna till-sammans med brudparet avätit den traditionellabröllopsmiddagen.59

Handelsmannen och sjuksköterskanUno och Naema bosatte sig efter giftermålet påTrädgårdsgatan i Herrljunga, där Uno började arbetai Ivar Anderssons diverseaffär. Något senare flyttadede till Götgatan, där sonen Boo kom till världen1939. Fem år senare föddes sonen Björn och vid detlaget bodde familjen i en lägenhet på Storgatan.

Under sönernas barndom var Uno engagerad sominstruktör inom Röda korset och åkte runt och höllkurser i Röda Korsets och civilförsvarets regi. Underkrigsåren gjorde Uno beredskapstjänst som sergeant.Han hade hand om sjukvården på vissa kompanierpå västkusten och var även placerad vid norska grän-sen vid tiden för tyskarnas invasion av grannlandet.

Affären Uno arbetade i övertogs i början av 1950-talet av Uno och en arbetskamrat. Efter något årupphörde dock kompanjonskapet och Uno blev en-sam ägare till butiken, som var en kombinerad spece-ri- och porslinsaffär med Rörstrandsporslin som spe-cialitet.

Efter att den tidigare kompanjonen startat egenbutik och blivit konkurrent var Unos affär inte till-räckligt lönsam. Han tvingades att inställa betalning-arna och kronofogden kopplades in. Uno blev ocksåtvungen att göra sig av med den stuga som hans farOskar Persson omkring 1951 byggt åt Uno och hansfamilj. Stugan låg vid Sämsjön, ett par mil öster omBorås, och var byggd med virke från en förrådsbygg-nad som tillhört glasbruket i Fåglavik.

Sedan Uno mot mitten av 1950-talet tvingats läm-na affären i Herrljunga fick han arbete i en butik iLimmared, några mil sydost om Borås, och flyttadedit med familjen.

Naema hade innan hon gifte sig med Uno arbetatsom kontorist i Borås och därefter under ett antal årvarit hemmafru och tagit hand om Boo och Björn.

Skåning i knallebygd

Naema med sönerna Björn och Boo.


– Han ville nog inte gärna sticka ut hakan, sägerBoo. Det var som när Sonja och jag gifte oss. Vitrodde ju aldrig att han skulle ställa sig upp bland alltfolket i kyrkan och sjunga solo. Men det gjorde han.Det var strongt gjort av honom!

Det var framförallt församlingslivet som engage-rade Uno och Naema, och det var ett intresse somemellanåt ledde till påfrestningar och konflikter inomfamiljen. Sönerna Boo och Björn deltog visserligen iyngre år i scouting och andra aktiviteter, men valdeganska snart att gå sina egna vägar.

– Det skar sig emellanåt mellan oss och föräldrar-na, säger Björn. Vi ville inte gå den väg dom hadestakat ut åt oss. Det hade väl inte bara att göra medkyrkan, men dom la ner mycket tid och pengar där.Bosse och jag tyckte nog att vi väldigt ofta kom i an-dra hand.

När familjen lämnade Limmared tog Boo tillfälleti akt och flyttade hemifrån, medan Björn bodde kvarhemma till mitten av 1960-talet.

– Det vi framförallt hade emot deras kyrkliga in-tresse var att dom blev så utnyttjade, säger Björn.Folk utnyttjade farsan och morsan på många olikasätt. Så länge dom hade bilen och ställde upp på alltså var allting bra och dom hade många vänner. Mennär sedan farsan inte kunde köra längre försvanndom en efter en.

– Dom blev ganska ensamma de sista åren, sägerBoo. När farsan gick bort visste pastorn inte ens omatt han varit sjuk. Så mycket av kontakterna med kyr-kan hade dom tappat!

På äldre darUno ägnade sig efter pensioneringen åt träslöjd ochhan började också att måla. Han trivdes av allt attdöma med att vara pensionär och ta det lugnt, samti-digt som Naema arbetade vidare ytterligare några år.

Vid tiden för Naemas pensionering 1980 hyrdehon och Uno ett torp vid Fänneslunda, ett par milutanför Borås. Torpet hade tidigare använts somspannmålsförråd och verkstad och var i ett bedrövligtillstånd, men med hjälp av sönerna fick man det be-boeligt. Arbetet med att få torpet i det skick framfö-rallt Naema önskade blev dock påfrestande för Uno,som troligen mått bättre av att ta det lite lugnare.

– Morsan var ju piggare än farsan när dom skaffa-de torpet. Hon var för pigg! Dom skulle ju i ställetvarvat ner lite grann, anser Boo.

Sedan torpet iordningställts kunde i alla fall Unooch Naema njuta av sitt fritidshus och detta betyddeunder ett antal år mycket för dem. De kunde ocksåanvända sin tid som pensionärer till att resa, någotsom låg dem varmt om hjärtat och som de så långtmöjligt även tidigare ägnat sig åt.Uno och Naema Persson, ca 1948.

Under tiden i Limmared började hon arbeta somsjukvårdsbiträde och lade också ner mycket energi påatt läsa och förkovra sig. När familjen efter något årflyttade till Kinnahult strax utanför Kinna kundedärför Naema börja arbeta som mottagningssköter-ska i Borås hos en privatpraktiserande gynekolog, ettarbete som hon behöll fram till pensionen.

Medan Naema pendlade från bostaden i Kinna-hult till arbetet i Borås arbetade Uno som kamrer påett företag i Kinna. Sonen Boo hade redan tidigaresom 16-åring lämnat hemmet och börjat arbeta påposten i Limmared.

– Men så kom dom ihop sej på farsans arbete, be-rättar Björn. Direktörn höll på med ekonomiska fals-arier och var mer eller mindre alkoholiserad. Farsanvar ju ansvarig för det här med ekonomin och kundeinte acceptera den minst sagt tvivelaktiga pengahan-teringen. Så det togs in en annan som skulle skötapapperna och han var uppenbarligen av samma skrotoch korn som direktören. Så det slutade med att fö-retaget gick i konkurs.

Vid det laget hade Uno redan lämnat kamrersjob-bet och 1959 flyttat till Borås tillsammans med Nae-ma och Björn. Till en början arbetade han som natt-vakt på Viskafors gummifabrik, men hade svårt attanpassa sig till att arbeta på natten och sova på da-gen. Han sökte sig därför till postorderfirman Ellos iBorås, och fick där arbete på returavdelningen. PåEllos trivdes Uno väl och kom också att bli kvar därtill 1975 då han gick i pension.

Musiken och kyrkanGenom hela livet var Uno mycket intresserad av mu-sik. Han spelade piano och gitarr, men var framför-allt en hängiven körsångare i de missionsförsamling-ar han och Naema genom åren kom att tillhöra.

Uno var en trevlig och pratsam människa i sam-manhang där han kände sig hemma och trivdes. Menom han inte kände sig hemma var han hellre tyst.


Unos hälsa var till synes god även på äldre dagaräven om han gick på ständiga kontroller, bland annatpå grund av diabetes. Utåt uppehöll han skenet av attallt var bra och alla prover perfekta. För att inte Nae-ma skulle bli orolig fick ingen veta hur det egentligenstod till med honom. Men efterhand blev Unos pro-blem mer märkbara och han och Naema tvingadesvid mitten av 1980-talet att göra sig av med såväl tor-pet som bilen. Utan torp att vara på och utan bil attta sig fram med blev Uno alltmer orkeslös. Detmärktes alltmer att han inte var så frisk som han tidi-gare låtit påskina.

– I efterhand fick vi veta att han förutom diabeteshade hjärtproblem och till och med skrumplever, sä-ger Björn. Och han som aldrig ens varit i närheten aven brännvinsflaska!

Mot slutet gick det fort utför för Uno. Han dogsommaren 1993, 83 år gammal. Begravningsguds-tjänsten hölls i Immanuelskyrkan, Borås, den 25 au-gusti.

Unos fem år yngre änka har levt ett liv med myck-et sjukdomar, inte minst allergier.

– Hon är hyperallergisk mot allting, mot färgeroch fibrer i kläder och åtskilligt annat, berättar Björn.Men hon har genom åren varit drabbad även av an-dra saker. Sommarstugan vid Sämsjön kom till exem-pel till på grund av att hon behövde få lite skogs-och sjöluft, eftersom hon då var konvalescent eftergulsot och väldigt klen.

De senaste åren har Naemas liv präglats av syn-problem och en tilltagande senilitet. Hon vårdas se-dan en tid på serviceboende och är idag knappt för-mögen att känna igen och minnas sina närmaste.

Naema och Uno Persson



Det dagliga brödetDe var gifta i mer än ett halvsekel och arbetade tillsammans i närmaretrettio år. År av slit och motgångar, men också år av glädjeämnen och detvi kallar goda tider.

Ibland har jag funderat på hur de orkade. Att ha både arbetet och friti-den gemensamt. Att arbeta så mycket som de gjorde.

Han var oftast tystlåten, hon betydligt mera pratglad. Det hände att deinte var riktigt överens, men jag har inga minnen av att de verkligen grä-lade.



Efter att 1930 ha avslutat fortsättningsskolan tjänadeNils och Amanda Nilssons yngste son Hugo somdräng på en gård i Sjöberga, några kilometer österom hemmet i Tollerup. 1932 började han arbeta somspringpojke och lärling på Jönssons bageri i Höör.

– Jag hade alltid haft för mig att jag skulle bli ba-gare. Det visste jag rätt så fort. Så jag började påJönssons bageri och gick i lära där, berättade Hugo.

1922 hade Oskar Jönsson (gift med Emma Månsson,kusin till Hugos mor Amanda) sålt det hembagerihan hade i Kävlinge och övertagit Conditori Idun påJärnvägsgatan 14 i Höör och gett rörelsen namnetJönssons Bageri. Oskar drev bageriet fram till 1948då det övertogs av den då 25-årige sonen Karl-Erik.

– Jag började tidigt att hjälpa till i bageriet, berät-tar Karl-Erik Jönsson. Så jag har ju pratat mycketmed Hugo och jag minns att han var väldigt intresse-rad av bilar och motorcyklar och sådant.

Av samvetsskälansåg sig Hugointe kunna göravanlig militärtjänst.Han blev därför”samvetsöm” ochfullgjorde vapenfritjänst genom attbland annat under260 dagar varamed om restaure-ringen av vall-gravarna vid Glim-mingehus, vilkengenomfördes1936–1937.

I januari1937 flyttadeOskar och Hil-da Perssonsdotter Ella återtill Höör. Tidi-gare hade honvarit barnflickaoch hembiträdehos landsfiskalEugéne Bjäre,men dennagången kom hon till Höör för att arbeta i butiken påJönssons Bageri, där hon också fick bostad.

– På den tiden var butiksbiträdena inackorderadeoch hade mat och husrum i lönen, berättar Karl-ErikJönsson. Tidigare bodde även bagare där och de somvar ungkarlar hade maten också.

Bagaren Hugo och butiksbiträdet Ella träffades enoch annan gång även utanför arbetstid och börjadesnart sällskapa med varandra. Våren 1938 tog den då22-årige Hugo på sig skinnrocken, satte sig på mo-torcykeln och for med Ella iväg till Billesholm.

– Det som verkligen fastnat i minnet var närHugo kom med motorcykeln och de hade sidovagnsom hon satt i. Det var ju en sensation för en annan,säger den då sexårige Ingvar Sjöberg, granne med El-las föräldrar.

På den tidenDen 4 oktober 1938, några dagar efter Ellas 31-års-dag, gick Hugo och Ella i ett speciellt ärende hem tillEugéne Bjäre på Västergatan i Höör. Till landsfiskal-ens arbetsuppgifter hörde nämligen att förrätta bor-gerlig vigsel, det enda då giltiga sättet att ingå äkten-skap förutom vigsel inom Svenska Kyrkan.

– Far tyckte det var så tråkig miljö på kontoret såhan höll vigslarna hemma i bostaden i stället, sägerEugénes dotter Marianne Bengtsson. Han ställdefram ett par ljusstakar på ett bord och gjorde cere-monin så stämningsfull som möjligt.

Fyra dagar senare hölls det ”riktiga” bröllopet iBetelkyrkan i Billesholm, den kyrka där Ella tillbring-at stor del av sina uppväxtår och där hennes far ochmor var mycket aktiva, inte minst inom musiklivet.Vigselakten inleddes klockan fem på eftermiddagenoch föregicks tre timmar tidigare av middag i Betel.

Medan Hugo kom från knappa förhållanden i tor-parmiljö ansågs sannolikt Ella – efter den tidens för-hållanden och sätt att se på saken – ha en bättre bak-

Bagare Nilssons

Jönssons Bageri, Höör, med Hugo Nilsson (trea fr v). Längstfram till vänster sitter Karl-Erik Jönsson (Oskars son).

Hugo vid köket på Glimmingehus.

Ella (trea f v) bland sångarnai Betania, Höör, 1937.


grund med en far som titulerades förman och hadekommunala uppdrag, men kanske framförallt för attföräldrarna var husägare och dessutom inte bodde ihuset utan tog in hyra från det.

Under det att Ella hade sin religiösa bakgrundinom Svenska Missionsförbundet tillhörde Hugobaptistförsamlingen i Höör. På den tiden var mannoga med att gå i den kyrka man tillhörde och attvara lojal mot sin församling och sitt samfund. Hu-gos och Ellas giftermål över samfundsgränserna varsåledes inte helt okontroversiellt.

Hugos bror Gustaf har berättat om när Elvier An-dreasson (son till Gottfrid och Elna Andreasson iMaglasäte) skulle gifta sig. Fästmön Helga var pingst-vän från Hörby medan Elvier var med i missions-församlingen i Höör.

– När de skulle gifta sig hade hon begärt flyttnings-betyg från Sionförsamlingen i Hörby till Betania iHöör. Då visade hon mig ett brev som pastorn ipingstförsamlingen hade skrivit. I det stod det atthan inte tyckte att hon skulle gifta sig med en mis-sionsförbundare och att hon absolut inte kunde gåöver till en missionsförsamling. Det var rent förkast-ligt, ansåg pingstpastorn. Men om där fanns en bap-tistförsamling i Höör så kunde hon gå med i den!

– Så vi baptister ansågs tydligen mer rumsrena idom kretsarna. Men jag sa till Helga: ”Strunta du ivad pastorn säger, vill du ha Elvier så ta han!” Ja, såvar det på den tiden!

Krigsår i HöörI samband med giftermålet flyttade Hugo och Ella ini en lägenhet vid Betaniakyrkan i centrala Höör. Där-efter bodde de i Kvarnbäcksområdet där första bar-net Lennart föddes den 22 augusti 1939.

– Mor har berättat attjag en gång höll på att slåihjäl mig, säger Lennart.Vi bodde ute i Kvarn-bäck och jag hade klättratupp i ett fönster som lågrakt över en källartrappa.Jag hade lyckats få uppfönstret och höll tag i detmedan benen hängdekvar i fönsterkarmen.Men mor lyckades hinnafram och räddade mig!

Bageri- och konditori-näringen påverkadessom allt annat av de ransoneringar som efter krigsut-brottet infördes på en mängd varor. Vid tiden förkrigsutbrottet hade Jönssons Bageri en sju-åtta baga-re och tre brödbilar, men tilläts sedan bara användatvå av bilarna på grund av bensinransoneringen ochbristen på bildäck.

– Annars var det rätt så goda tider för bageriernaoch konditorierna, säger Karl-Erik Jönsson. Här i lil-la Höör fanns inte mindre än elva kaféer under kri-get. Det var nämligen så att småbröd och liknandevar kupongfritt, så sånt var det ingen konst att sälja!

Hösten 1940 blev det dock kärvare tider på Jöns-sons bageri och Hugo blev arbetslös. Under januaritill mars 1941 arbetade han som skogshuggare i Hal-laröd utanför Höör.11 Han fick därefter arbete på ettbageri i Lund och flyttade den 17 oktober 1941 till-sammans med Ella och Lennart in i en lägenhet i etttvåvånings funkishus på Syrénvägen. Men bagarjob-bet i Lund tog också slut och Hugo fick under en tidarbeta på Vipeholms mentalsjukhus som sjukvårdare.

Det pågående kriget runt Sverigepåverkade på olika sätt livet i börjanav 1940-talet. Hugo, som gjortvapenfri militärtjänst som s k sam-vetsöm, kommenderades till vapen-fri beredskapstjänst på brandstatio-nen i Lund och var även placerad iHästveda, där han med lastbil trans-porterade ved som skulle bli träkol.Det gick nämligen åt en hel del trä-kol under andra världskriget till gen-gasaggregaten. Gengasen, som be-stod av kväve, koloxid och väte,användes bland annat som ersätt-ningsbränsle till bilmotorer. Genga-sen framställdes genom förbränningav ved, torv, koks, kol eller briketteri ett gengasaggregat som hängdesbakpå fordonet.1

Lennart, september 1940.

Betel, Billesholm, 8 oktober 1938. Till vänster om brudparet står Bertil och MarianneBjäre, t h Ester, Gustaf och Maja. Pojken i mitten är Ellas f d granne Ingvar Sjöberg.


Selleberga, BjuvFörmodligen hade Hugo sedan länge haft drömmenom ett eget bageri när han 1942 tillsammans medElla och Lennart flyttade till en bagerifastighet i Bjuv.Sedan Hugo först hyrt fastigheten ett år övergick denhösten 1943 i hans ägo.

Till bagaremästaren Hugo Nilsson, Selleberga prBjuv, upplåter och försäljer jag härigenom minägande fastighet 9/4096 mantal Selleberga 1:38 iBjuvs socken för en köpeskilling av tjugutusen /20.000/ kronor, därav aderton /18.000/ kronorutgör betalning för fastigheten och tvåtusen /2.000/ kronor för bageriinventarier, vilken köpe-skilling denna dag är, i enlighet med köpekontraktden 21 juli 1943, till fullo gulden och alltså här-med kvitteras.

Helsingborg den 9 aug. 1943Tage Andersson 61

Selleberga 1:38 låg vid nuvarande Billesholmsvägen31, något hundratal meter från Findus i Bjuv. Bageri-byggnaden var liten och bestod endast av ett rum förbageriet samt det butiksutrymme som låg utåt vägen.Längs med landsvägen mellan Bjuv och Billesholmfanns ett boningshus, innanför detta en gård och pa-rallellt med boningshuset en större länga med platsför garage. I norra delen av längan fanns en enrums-lägenhet där en man vid namn Karl Månsson bodde.

– De första åren eldades det med ved i bageriet,berättar Lennart. Jag vet att vår grannfru hackade påmor för att jag stod och högg ved, jag som var så li-ten. Jag kunde ju fördärva mej alldeles, ansåg hon.

Boningshuset som Hugo, Ella och Lennart flyttatin i den 5 augusti 1942 bestod av ett och ett halvtplan med två sovrum på ovanvåningen. Från gårds-planen kom man in i huset via en utbyggnad som be-stod av förstuga samt utrymme för familjen och se-dermera de anställda att tvätta sig i. Innanförförstugan låg köket och till vänster om detta hadeHugo sitt kontor. Utrymmet till höger om köketupptogs av skafferi och garderob, en hall med ytter-dörr samt en trappa upp till ovanvåningen. Resten avbottenplanet bestod av ett större vardagsrum somsträckte sig i hela husets längd och vätte ut motlandsvägen. För värmen svarade vedspisen i köketoch fotogenkaminer i vardagsrummet och på ovan-våningen.

Även om Hugo och Ella arbetade mycket tillsam-mans med olika arbetsuppgifter var det framföralltHugo som skötte själva bakandet medan Ella svaradeför butiken. Båda höll oftast till i bagerilokalen tillsen ringklocka i butiken signalerade åt Ella att enkund önskade bli expedierad.

– Mor och far gav sig ut i bageriet tidigt på morg-narna, säger Lennart. Vi hade sovrum där uppe, och

jag var instruerad att när jag vaknade så skulle jagkrypa baklänges nedför trappan och gå ut i hallen.Där skulle jag klättra upp på en pall och tända ytter-lampan. Det var signalen till mor att hon vid lämp-ligt tillfälle kunde komma in och klä på mej och gemej frukost!

Kriget som pågick runt om i världen gjorde sig på-mint på olika sätt. Lennart minns att hans mor klipp-te ransoneringskuponger, det kom stridsvagnar pålandsvägen och ett stridsflygplan störtade vid Mörs-hög, ett par km från Selleberga.

De besvärliga tiderna medförde att Hugo provadepå olika sätt att konservera matvaror. Han lade tillexempel ägg i vattenglas, en gammal beprövad me-tod att få äggen att hålla sig under vintern när hön-sen inte värpte. Han experimenterade också med attbestryka bröd med en tunn hinna av choklad för attbrödet skulle hålla sig färskt längre.

För att dryga ut hushållskassan införskaffadesäven en gris att födda upp. Det blev Ella som ficksköta om och utfordra grisen, eftersom Hugo vidden tiden var inkallad till beredskapstjänst. Ella upp-skattade inte att ansvara för grishanteringen och dju-ret hade även viss benägenhet att rymma ut i trädgår-den och stöka till där. Ella lär inte ha blivit vänligareinställd till det ädla djuret sedan Hugo efter slaktenräknat ihop utgifterna för grisen och vad den ansågsvara värd som mat. Ellas motvilliga slit hade med an-dra ord inte varit speciellt lönande!

Vid ett tillfälle under krigsåren åkte Ella, Hugooch Lennart till Hässleholm för att delta i någon fri-kyrklig sammankomst. Hugos bror Gustaf och svä-gerskan Maja var där också med sonen Åke, liksomGustafs och Hugos mor Amanda. Man hade egen

Familjen utanför bageributiken, 1942.


mat med sig, smörgåsar och sådant, för att ”äta ute”var det aldrig tal om på den tiden. Det var på grundav ransonering ont om ägg och de som Hugo ochElla kunde få tag på gick åt i bageriet. Men Amandahade lyckats få ägg med sig till den gemensammamåltiden.

– Då satt Lennart där och tittade längtansfullt påäggen och var så orolig och sa : ”Snälla farmor, säjvassegoa!” Han ville ju inte bli utan ägg, men fick juinte ta förrän det sagts ”varsågod”. Jag kan se ho-nom och hans längtansfulla ögon precis när jag vill,säger Maja.

Distribution per cykelBrödet som bakades i Selleberga Bageri i Bjuv såldesinte bara i den egna butiken utan levererades ocksåtill olika affärer och andra kunder i trakten. Trans-porterna skedde med hjälp av en trehjulig cykel medtexten ”Selleberga Bageri, Tel Bjuv 278” på flaketsframkant. En trehjulig elbil, som mellan varven stodpå laddning i uthuset, användes också ett tag somtransportmedel. 1947, tretton år efter att Hugo tagitkörkort, var dock tiden och ekonomin mogen förden första riktiga bilen.

– Det är ju lite märkligt att han gick från elbilen,som han hade för brödutkörning, till en vanlig per-sonbil, säger Lennart. Jag minns när jag åkte med iChevroleten den första gången han kom upp i densvindlande hastigheten av 90 kilometer!

Personbilen, den enda amerikanare Hugo någon-sin ägde, blev dock efter något år utbytt mot en litenMorris skåpbil.

– Sen fick vi pojkar dras med att åka inne i skåpeti många år innan vi hade råd att köpa en vanlig per-sonbil, berättar Lennart. För det var ju så att bagerietalltid gick i första hand, både vad det gällde maskineroch bilar.

På den tiden fanns det vissa kringresande bagaresom åkte runt till bagerierna, stannade några dagarpå varje ställe och lärde ut nya metoder och receptoch förnyade på så vis bröd- och kakrepertoaren.Till dessa kringresande bageriförnyare hörde en god-modig dansk som verkligen visste hur riktiga wiener-bröd skulle se ut och smaka. Den danske konditornsinspirerande besök i Selleberga välkomnades av ba-garparet Nilsson, fast de var mycket skeptiska tillhans synnerligen liberala syn på begreppet renlighet.

– De första insatserna jag gjorde i bageriet var närmor tog mig ut i bageriet på kvällarna, säger Lennart.Då var det dags att paketera skorporna, som ståttoch torkat i 50 grader under eftermiddagen. Så jagsattes på bänken i bageriet med den tilldelade uppgif-ten att ta hand om det första ledet i skorppaketering-en, det vill säga att sprätta upp påsarna.

Efterhand som verksamheten växte kunde Hugo an-ställa en och annan bagare på längre eller kortare tid.En av dessa var Rolf Kadanik, som arbetade i Selle-berga Bageri ett par år omkring 1948–1950 och somskulle återkomma som anställd längre fram.

Rolf Kadanik var fosterson till ett pingstvänsparpå Gruvgatan i Bjuv, Viktor och Stina Larsson. Inn-an Rolf kom till Selleberga Bageri hade han arbetathos Carlo Andersson på Bjuvs Bageri.

– Vi eldade ju med bränne då och det var ett slit-jobb, för det var stora stockar som man klöv ochlade in i ugnen. Sedan sopade man ner glöderna ochbar ut dom på gården. En vinterdag när jag var fjor-ton-femton år hade jag burit ut glöderna och orkadeinte ta mig tillbaka in. Jag satte mig ner i snön ochhöll på att somna. Jag hade fått gas av glöderna! MenCarlo kom ut och hämtade mig och körde hem migtill mor och far. Man tog ju inte hem läkare på den ti-den, men mor fick besked om att jag absolut inte ficksomna.

En av beståndsdelarna i den under kriget viktigagengasen var koloxid, en gas som redan vid obetydli-ga mängder framkallar koloxidförgiftning (kolosför-giftning) med kvävningssymtom som omtöckning,kramper och medvetslöshet.1

– Tack vare att jag fick gas i mig kom dom på attdom kunde slå glöderna i gengaspottan. Så därförblev det så att vi först la en del av glöderna under bi-len för att motorn skulle bli varm och resten hälldevi upp i gengaspottan. Tack vare mig sparade han enmassa pengar genom att värma både ugnen och mo-torerna och dessutom driva bilarna, och det medsamma kol!

Efter att ha gjort sina lärlingsår på Bjuvs Bageri,och dessutom kört ut bröd utan körkort under ettpar år, började Rolf Kadanik arbeta i Selleberga Ba-geri.

– Hugo och Ella var mycket bra att ha att göramed. Hugo betalte dessutom bra, så jag kom upp ihelt andra summor än när jag gick som lärling.

Hugo och Lennart med transportmedel.


Den sjungande brödutkörarenMot slutet av 1940-talet anställdes kortvarigt enchaufför, men Hugo och Ella förstod att det behöv-des en positiv och drivande försäljare. En annons ef-ter brödutkörare till Selleberga Bageri fångade den22-årige billesholmaren Allan Anderssons intresse.

– Min företrädare var väldigt negativ och svärtadener företaget, säger Allan Andersson. Men lika pessi-mistisk som han var, lika optimistiskt var, är och harjag alltid varit. Han såg bara besvärligheter och jagsåg möjligheter!

Allan Andersson började sin anställning vid Selle-berga Bageri på hösten 1949. Vi det laget hade Hu-gos Chevrolet personbil bytts ut mot skåpbilen.

– När försäljningen började gå bättre hade jag enlåda på takräcket med skorpor och annat bröd i, sä-ger Allan Andersson. Men den där treväxlade Morr-isen var så svag så jag fick växla ner vid minsta upp-försbacke!

En viss kundkrets fanns redan, men Allan värvadesnart fler kunder genom sitt trevliga sätt och genomatt tillämpa öppet köp.

– Allan var en lugn kille, säger Rolf Kadanik. Menprata kunde han!

När Allan började som brödutkörare hade hanfast veckolön, något som i mitten av femtiotaletkompletterades med viss provision. Försäljningsture-rna var upplagda så att man besökte samma kundertvå gånger i veckan

– Det var mest ”bonnagåra” på turerna, men jagfick också tag i ett par affärer och dess emellan lan-dade jag till hos nån jag tyckte såg trevlig ut. På för-middagen körde jag som regel till affärerna i Bjuv,Billesholm och Södra Vram. Sedan hem och lasta,hålla middag och därefter ut till gårdar och andrakunder på landet. Det var ett fint jobb, för när manhade sålt färdigt var man ju fri och jag var alltid väl-kommen, för jag sjöng för det mesta. De hörde påsången när bagaren kom, så jag behövde inte tuta!

Allan jobbade på med att utvidga kundkretsen ochtog ibland till ett och annat för den tiden okonven-tionellt försäljningsknep.

– Våra skorpor var speciellt fina. De var otroligtgoda! Så jag sa till töserna i affären att de skulle pro-va skorporna. Jag bröt upp en påse och gav dom ochbjöd också runt till kunderna som var i butiken. Sensa jag att ”Jag sätter femtio påsar här och så betalarni nästa gång jag kommer. Och bryt några påsar ochbjud!”. När jag kom dit nästa gång hade dom sålt alli-hopa. Så jag var nog den som var initiativtagare tilldet här med provsmakning! Sedan hade vi också run-da grovbröd och det hade man inte sett tidigare. Detvar också nåt som Hugo lanserade och det blev ock-så liksom en fluga.

Allan Andersson kände sig snart som en del av Selle-berga Bageri och mer som arbetskamrat till Ella ochHugo än som anställd.

– Efter ett tag var de som jobbekompisar för mejoch jag upplevde aldrig dom som ”chefer”. Och därvar aldrig nåt ont ord mellan dom. Det förekom ald-rig. Blev bullarna brända eller nåt annat inträffade, så”OK, det är väl sånt som händer.” Det var inte mermed det!

– När jag kom hem och skulle redovisa pengarnaså höll jag till inne på matrumsmattan, fortsätter Al-lan Andersson. Jag satte mej på golvet och vändeopp och ner på väskan. Så räknade jag pengarna ochsa till Hugo och Ella att ”så och så mycket har detblitt ida’!” Och det gick ju bättre och bättre efter hand.

En annan som arbetade i bageriet under några varBertil Andersson. Bertil kände Ella och Hugo genommissionskyrkan Betel och hade innan han började iSelleberga arbetat som springpojke på Olssons bage-ri i Billesholm.

– På den tiden körde Hugo själv ut bröd till en delaffärer på lördagarna, berättar Bertil. När jag träffade

Hugo i bageriet, 1952.

Posering och påsering


honom på Betel en dag sa han att jag kunde få köraden där flakmopeden med Victoria påhängsmotorsom han då skaffat sig, eftersom jag nu hade ålderninne. Sedan kunde jag vara inne i bageriet och hjälpatill där den övriga arbetstiden. Så jag började jobbadär 1952.

Att få köra trehjulig moped i jobbet inspireradeden femtonårige Bertil till att själv köpa moped. Engång gick det dock lite för fort för billesholmsyng-lingen.

– När jag skulle svänga över vägen och in till ba-geriet hörde jag aldrig att där kom någon bakom mig,så när jag la ner mopeden i en djärv sväng så träffademjölkabilen mej rätt över så jag for omkull. Men tillall lycka så klara både jag och mopeden sig. Jag blevlite skrapad i ansiktet och låg och vilade några tim-mar på soffan i vardagsrummet, men sen rullade detpå igen!

Efterhand som bagerirörelsen gick bättre kundeHugo byta den lilla Morris-skåpbilen mot en VolvoDuett och efter ett tag inköptes även en personbil.

– När far hade köpt Simcan var han så stolt, förbilförsäljaren hade lovat att efter genomförd affärbjuda på middag på Klippans gästis, säger Lennart.Sådana utsvävningar hade ju far aldrig varit med om.Men när han kom hem var han lite slokörad. Dehade inte tänkt på att det var torsdag, så han hadebara fått ärtsoppa!

Lennart och hans lillebrorBagarpojken Lennart hade inga jämnåriga i områdetute vid Findus där de bodde. Men när han 1946 börja-de skolan fick han åtminstone skolkamrater.

– Jag hade fått en gammal damcykel som morfarrenoverat och satt på en grej så sadeln kom tillräck-ligt lågt för mig. Första dagen stod jag där ensam utevid landsvägen och skulle till skolan borta vid kyr-kan. För som vanligt hade mor och far inte tid attfölja med, dom arbetade ju. Men de hade sagt att därsäkert kom andra barn som skulle till skolan. Så därstod jag med cykeln och väntade tills det kom andrabarn och så cyklade jag med dom till skolan. Det varden tidens inskolning!

Ella och Hugo försökte under 1940-talet att få flerbarn, men Ellas graviditeter slutade varje gång medmissfall. Den 1 december 1947 föddes i alla fall poj-ke nummer två, det vill säga jag. Mina tidigaste egen-skaper var tydligen otålighet och ödmjukhet, efter-som jag föddes ett par veckor för tidigt och vägdeblygsamma 2½ kg. (Tålamod har jag nog lärt mig endel med åren, och även om jag var minst i klassenunder skoltiden drar jag numera omkring med entämligen ordinär kroppshydda. För övrigt kan bådamina söner skryta med att ha slagit min födelseviktmed 2 kilo vardera. Nå – detta var bara en parentes!)

Hemma på väggen har jag ett litet kort som hitta-des först efter min mors död. På kortet, som troligenär klippt ur något slags bagerikartong, är ritat ett parblommor och skrivet texten ”Till Mor och lillebror.Hälsningar Lennart. Välkomna hem!”

– Jag minns när du kom hem från BB, säger Len-nart. Mor kom bärandes på dig och där låg du, ned-bäddad i mangelkorgen!

Bland mina tidigaste minnen finns en del förknip-pade med Karl Månsson, den äldre man som boddepå rummet i garagelängan. Månsson var född 1882och således jämnårig med min morfar. Han kan välnärmast karaktäriseras som diversearbetare, hade endel problem med spriten och var väl det man idagkallar periodare. Men det var en man som var med-veten om sina svagheter och som hade ett stort ochvarmt hjärta. Karl Månsson kom att till stor del tahand om den trädgård som hörde till bagerifastighe-ten, en syssla han för övrigt fortsatte med sedan viflyttat till Billesholm.Bagarfamiljen med Bertil Andersson

Hugo, pojkarna och Morrisen


Mitt tidigastesommarminne äratt ”fabbroMånssen” ochjag sitter på trap-pan till hans lillabostad i vår gara-gelänga. Han harplockat sina storavalkiga, jordigahänder fulla medjordgubbar. Ochvi äter, pratar ochnjuter av jord-gubbarna, som-maren och livet.

En gång hademor fått reda påatt det fannsmöss (ett vanligtgissel på den ti-

den) i Karl Månssons lilla bostad. Hon ville därförsätta in några musfällor till honom, men se det gickhan inte med på. ”Ah, de e så trevlit när di kommertassande över gållved, så ja ligger darr i min säng ochslängor brösmulor te dom!”

När det gällde näraboende lekkamrater hade jagdet aningen bättre ställt än Lennart. Grannarna Bert-ha och Arvid Feldt hade bott i Selleberga sedan 1926och hade ett med mig något sånär jämnårigt barn-barn. Han hette Kjell-Arne och vistades en del i Sel-leberga och lekte då med mig. Kjell-Arne blev senarekänd som framgångsrik brottare i Bjuvs brottarklubb.

Chauffören Allan Anderssons far var med i enbrevduveförening i Billesholm och vid ett av de till-fällen jag åkte med Allan på brödrundan var vi ochtittade på duvorna. Det slutade med att Lennart ochjag fick ett par duvor som vi inhyste vid garagelän-

gans södra gavel. Duvorna såg själva till att bli fleroch till sist hade vi en sju-åtta stycken. Ibland lasta-des ett par av dem in i bilen.

– Vi tog med duvorna ner till Saxtorp och andraställen en bra bit hemifrån, och där släppte vi duvor-na, säger Lennart. De flög upp en bit i luften, gjordeen sväng och flög sedan raka vägen mot Bjuv. Sedantog Karl Månsson tiden när de kom hem.

– Jag kommer också ihåg duvorna, säger Lennartskusin Åke Netterheim. Varje gång jag varit och hälsatpå kusinerna i Bjuv så hade jag fullt med röda prickarpå kroppen. När jag kom hem ställde mor mig i bad-karet, plockade av mig alla kläderna och skakadedom tills hon hittade den eländiga loppan. Varendagång hade jag nån loppa med mej hem!

Oavsett det var på grund av lopporna eller av an-nat skäl bestämdes att vi inte längre skulle ha någraduvor. I december 1952 mötte duvorna sitt öde ochblev middag på mitt femårskalas.

– Jag kom av nån anledning inte hem i tid till mid-dagen, för jag minns att jag satt ensam i köket och åtopp dom sista resterna av nån duva, säger Lennart.Det kändes ju lite märkligt att äta upp dom manhade pysslat om!

Rörelsen utökasI början av 1950-talet började Hugo söka efter ettstörre bageri för att kunna utvidga verksamheten ochfå den effektivare genom att använda ytterligare ma-skinell utrustning. I det lokalt välkända Olssons Ba-geri i Billesholm såg Hugo möjligheterna. Den 2november 1953 intygade Ingvar och Svea Anderssonatt de av Hugo Nilsson emottagit 95 000 kronor somköpeskilling för fastigheten Skinneholm 23:8, ochfamilj och bagerirörelse flyttade till ett större två-våningshus i centrala Billesholm. Bagerifastigheten iSelleberga såldes till bilfirman Hägg & Co. och harsedan dess inrymt bensinstation och bilverkstad.

– Det var noga uträknat hur vi skulle genomföraflytten utan att stoppa produktionen och utan attmissbruka nån söndag eller helgdag, säger Lennart.Så vi flyttade på Allhelgonadagen, eftersom far ansågatt det var en extra helgdag och utan större betydelseur religiös synvinkel.

Flyttningen blev ganska besvärlig med tanke påutrustningen, framförallt den stora elektriska ugnsom far låtit montera upp i lokalen, som skulle medtill Billesholm. Delar av väggar fick rivas, både i Bjuvoch Billesholm, innan allt kom på plats.

– När vi sedan skulle köra iväg med möblernahade vi glömt bort grammofonskivorna, berättarLennart. Vi välte linneskåpet så nästan alla fars 78-varvare gick i kras!

Karl Månsson

Och varje vinter var det skidföre!


Trots sammanslagningen kommer det likväl attframställas olika brödtyper så att varje kund kanerhålla just den sortens bröd han varit van attköpa. Genom sin verksamhet i närheten av Billes-holm och den försäljning till återförsäljare somskett av Selleberga bageri är den nye ägaren välkänd i samhället, liksom hans maka som är in-född billesholmare.62

I fastigheten intill bageriet bodde tre äldre systrar,varav två av dem tidigare varit involverade i bageriet.Anna Mathilda Olsson hade 1934 ärvt fastighetenoch hade under många år drivit rörelsen, till viss deltillsammans med den sju år yngre systern och sjö-kaptensänkan Ebba Assarsson.

– Anna Olsson ägde bageriet 1947 när jag börjadedär som sextonåring. Men något år innan Hugo ochElla köpte det sålde Anna det till Ingvar Anderssonfrån Landskrona, säger Inger Hansson (född Qvist),kommunens Lucia 1952 och fyra år senare gift medcykelhandlare Oskar Hanssons son Gunnar.

När mina föräldrar tog över bageriet arbetade därtvå konditorer och tre bagare, däribland Folke Ros-wall (legendarisk hårdskjutande fotbollspelare somsköt så målställningarna föll ihop), Ville Andersson(även han lokal fotbollskändis) samt Ove Nilsson –vilken senare köpte fastigheten av Hugo och underen kortare period drev bagerirörelse där – samt enchaufför. En fosterson till Anna Olsson, Per-GöteJacobsson, arbetade först som konditor, men ersattesi samband med ägarbytet av Bertil Andersson ochblev då i stället chaufför.

– Jag var kvar åtminstone till 1955, för jag minnsatt när jag tagit körkort så stod det bagerikonditor ikörkortet. Hugo hade nämligen sagt till mig att”du ska inte skriva lärling. Körkortet ska du ju halänge, så skriv det riktigt!”. Det var bra att ha Hugosom arbetsgivare. Det blev aldrig några bråk. Hugovar ju alltid så lugn. Det liksom bara rann av honom.Ella var ju lite livligare, säger Bertil Andersson, somjobbade kvar i bageriet några år efter flytten tillBillesholm.

Även Allan Andersson följde med till Billesholmoch fortsatte arbeta hos mina föräldrar ett antal år,och senare utökades antalet utkörare till tre. Bage-

riets butik skötte Inger Hansson med hjälp av ytterli-gare någon personal på lördagarna. I butiken hadeInger ingen lätt uppgift att se till att de båda bagar-pojkarna höll sig till den av föräldrarna medgivnagodismängden.

– Jag hade det rätt bra ändå, säger Lennart. Mindagliga ranson var att jag fick ta en bit godis, men åandra sidan var det ju obegränsat med trasiga kakoroch wienerbröd och allt sånt!

Samma ranson gällde för Lennarts lillebror, somdock fann att Inger var en snäll ung dam som detinte så sällan gick att flirta till sig en och annan extragodisbit från.

Storgatan, BillesholmBageriet låg vid en gata med ett antal affärer av skildaslag och fick under tiden vi bodde där namnet Stor-gatan. Men den var också genomfartsled, inte minstför de otaliga lass med nyskördade ärtor som underden årliga ärtkampanjen var på väg till Findus i Bjuv.På den tiden fanns inte dagens skördetröskor, utanärtorna kördes med avhuggna plantor och allt pertraktor eller lastbil till Bjuv. Lasten var oftast intebättre förankrad än att stora sjok med ärtor föll avlängs vägen, och ofta tog man famnen full med hemtill mor. Fast vi Storgatebarn åt många av dem själva,direkt ur baljorna. Detta ärtfrossande, kombineratmed att Findus burkärtor ofta var den grönsak somserverades hemma, gjorde att jag föråt mig och un-der ett antal år hade total avsmak för ärtor.

Fastigheten Skinneholm 23:8 omfattade 3 060kvadratmeter. Rakt genom tomten gick en gångväg,ofta använd av de som var på väg mellan affärernavid Storgatan och de hyreshus som låg nära andraändan av tomten. Nere i en källare i ett av de när-maste hyreshusen fanns för övrigt kommunens bibli-otek inrymt med den synnerligen kunnige och beläs-te Nils Holm som bibliotekarie. När jag väl hjälpligtlärt mig läsa blev Holm min vägvisare till mycketsom var spännande och lärorikt för en läshungrigbagarpojke. Läsandet hade jag för övrigt kommitigång med tidigt, eftersom jag långt innan skolårenmed mors hjälp stavat mig igenom K-u-n-g-s-ö-r-n-e-n-s V-e-t-e-m-j-ö-l, P-r-i-m-a R-ö-r-s-o-c-k-e-r F-r-å-n K-u-b-a och andra naturliga övningsexempel i bageriet.

Närmast oss ner mot glasullsfabriken låg en diver-seaffär, Billesholms Handels AB, som bildats 1880 avgruvbolaget och där man handlade ”på bok” och fickbeloppet draget på lönen16. Bruket att handla på boklevde kvar in på 1950-talet, men då betalade man så-vitt jag minns sina inköp månadsvis. I handelsbolags-huset bodde föreståndarens son, Alf Bengtsson, somvar jämnårig med mig och som även blev min klass-kamrat under åren i Billesholm.


Alfs far, Stig Bengtsson, hade gott om höns i eninhägnad gränsande till vår tomt. När det var dags attslakta något fjäderfä sträckte Stig fram sin cigarettmot hönan. Denna sög i sig lite rök, blev yr i huvu-det och därmed lättare att lägga på huggekubben.Hönsen var ju trevliga på sitt sätt, men det var inte såkul när vinden låg på från hönsgården. Om det nuberodde på hönsen eller ej vet jag inte, men jag kaninte minnas att vi någonsin åt middag utomhus.

Mitt emot bageriet låg Konsum, på den tomt dären gång Skinneholms gård legat. Gården hade rivits1938 och lämnat plats för Konsum, som hade sinbakgrund i det handelsbolag, Billesholms Konsum-tionsförening, som Billesholms arbetare bildat sommotpol till det av gruvindustrin ägda Handels-bolaget.30

Billesholms Glasulls AB, sedermera kallat Gullfi-ber, satte på solika sätt sin prägel på livet i samhället.Företaget gav liksom Findus i Bjuv arbete åt mångabillesholmare, samtidigt som man kan konstatera attmiljötänkandet knappast ens var uppfunnet på dentiden. En följd därav var att man måste vara nogamed att tvätta den frukt vi plockade från träden. Fastvisst glänste det vackert i höstsolens sken om våraCox Orange och Greve Moltke!

– Far jobbade med glasullen, berättar Ingvar Sjö-berg. Han sa att ”di däringa glaspiggana di sätter saj iskinned å sen narr en ragar saj så skänner di blana!”,och att det bästa man kunde göra för att få bort demvar att ställa sig i en väldigt het dusch.

BagerihusetDet med mina barnaögon gigantiska bagerihuset in-rymde på bottenplanet bagerilokal och butik. Därfanns också en tillbyggnad för köket med AGA-spis(energisnål Dalén-konstruktion) och under detta ettomklädningsrum för bagarna. Innanför köket låg ettkakelklätt badrum med separat toalett. Det var enriktigt vattenklosett, en välkommen lyx för den somvar van att sitta och frysa på utedasset i Selleberga.

På bottenplanet fanns också matrum, vardagsrummed kråkboigensatt kakelugn och ett kontorsrum. Påovanvåningen låg ytterligare en toalett, fyra sovrumsamt ett större vindsutrymme med diverse snickeri-utrustning och liknande. Min bror Lennart fick ikraft av sin höga ålder (fjorton) det större rummetutåt gatan, vilket för övrigt tidigare tjänstgjort somuthyrningsrum till ungkarlar.

Min morfar, Oskar Persson, hade när vi flyttadetill Billesholm passerat de sjuttio och året innan blivitänkeman, så den lilla tvårumslägenhet som ocksåfanns på ovanvåningen passade utmärkt för honom.Den 31 juli 1954 såldes därför huset på Ljungsgårdför 24 000 kronor och morfar flyttade in i tvårum-maren och tog samtidigt på sig ansvaret för eldning-en av det stora huset. Oskar och Hildas gamla husgick för övrigt sitt öde till mötes i en brand någongång på 1990-talet, men ersattes med det röda husman idag kan se på Ljungsgårdsvägen 21.

Möss fanns det givetvis i det stora bagerihuset,och framförallt på ovanvåningens snickeri- och

Brödbilarna med Allan Andersson och Sune Nydahl samt vår Borgward Isabella personbil. I rummet ovanför ”Bageri” bodde Lennart,medan jag höll till innanför det närmaste öppna fönstret på högra gaveln. Bakom Isabellan syns garaget med mjölvinden.


vindsdel luktade det nästan alltid möss. I en nära-liggande garage- och förrådsbyggnad ställdes iblandgammalt bröd ut, något som de där väl hemmastad-da mössen och råttorna synbarligen uppskattade.

I uthuset fanns också en gammal tvättstuga där si-rapen förvarades i stora, liggande, tappkransförseddablå fat.

– På vintern var sirapen kall och trögflytande, menfar visste precis efter temperaturen hur lång tid dettog att fylla sirapsdunken. Så han satte dunken underkranen, vred på och gick sen och jobbade med annatunder tiden, säger Lennart.

I andra änden av uthuset fanns ett garage ochovanpå detta förvarades mjölet. Det fanns ingentrappa upp till mjölvinden, utan man fick ta fram enlös trappstege varje gång man skulle dit och hämtamjöl. Men bagarna var vana att slänga upp 50-kilos-säcken på ryggen.

Lennart hade vid mitten av 1950-talet gått två år irealskolan i Åstorp, men valt att sluta sin skolutbild-ning och i stället börjat jobba hos föräldrarna i bage-riet.

– Totalt sett minns jag realskolan som en trevlig tid.Men jag hade arbetat som springschas på somrarnaoch tyckte det var bättre än att gå i skolan.

Före sin tidHugo var en föregångsman när det gällde att moder-nisera och automatisera bageriarbetet och investeradetidigt i för den tiden synnerligen modern utrustning.

– Jag var och hälsade på i Bjuv ett par gånger, berät-tar Karl-Erik Jönsson, som vid det laget tagit över Jöns-sons Bageri i Höör efter sin far. Vid ett tillfälle tittadevi på en uppslagningsmaskin som Hugo skaffat sig ochefter det köpte jag själv en likadan.

– Han var långt före sin tid, säger Bertil Andersson.Han hade den där bullrullningsmaskinen och han hadeäven en plåtskrapningsmaskin, så man slappa göra alltdet där för hand. Sen var det ju också ”vågen”, därman bara stoppade ner degen och så kom limporna utmed rätt vikt och form!

Den maskinella utrustningen i Selleberga-Billes-holms bageri som äges av bagarmästare HugoNilsson, tidigare innehavare av Selleberga Bageri iBjuv, står på toppen av modernitet. Därför kanbageriet ta upp konkurrensen med vilket annatbageri som helst när det gäller att tävla om vad ti-den kräver på området. Makarna Ella och HugoNilsson har inte sparat någon möda då det gälleratt följa med i utvecklingen och därför kan mannästan frestas att tala om automation ty vad villman mer begära än att få degen avvägd och brö-den ”rullade” utan att behöva vidtaga andra åt-gärder än fylla vågen med deg efter hand sommaskinen arbetar undan.

Att närmare beskriva händelseförloppet fråndet att ingredienserna blandas i de stora ält- ochjäsningskaren tills det gräddade brödet lämnarugnarna skulle nog bli allt för omständigt mennog blir man förvånad av att se hur dessa ytterstmoderna maskiner utför det huvudsakliga arbetetsnabbt och prydligt. Just nu, då julbaket inlettsmed jättestora pepparkakshjärtan, lussekattor avsamma material och julgrisar för de allra yngsta,är det med stor tillfredsställelse bagarmästareNilsson överlåter åt maskinerna att göra dettyngsta arbetet betydligt snabbare än det skullevara möjligt för honom själv och hans medhjälpa-re.63

Hugos mor var dock inte särskilt entusiastisk översonens i hennes tycke alltför vilda satsningar, en in-ställning som sannolikt bottnade i rädsla för att affä-rerna skulle få ett nesligt slut. En decemberdag hadefar kört till Höör för att som vanligt hämta farmortill julfirande hemma hos oss. Jag minns från minplats i baksätet hur far stolt berättade för sin mor omden senaste investeringen i modern maskinell bageri-utrustning, varpå farmor strängt förebrådde honomhans lättsinne och för att han ytterligare satt sig iskuld. Upprört deklarerade hon att ”Du kan ju blitvungen att spela konkurs!”, något som vid den tidenoch inte minst i farmors ögon ansågs som höjden avskam och vanära.

Enligt hr Nilssons egen uppgift är dessa de förstaautomatiska maskiner av detta slag som kommittill användning i något landsbygdsbageri i våratrakter och det är därför all anledning att lycköns-ka makarna Nilsson till dessa arbetsbesparandeförbättringar i deras under ständig utveckling va-rande bageri. 64

Hugo vid vågen, 1956.


Gudstron och den frikyrkliga livsstilen var mycketviktig för mina föräldrar och något som hjälpte dematt jobba på och kämpa vidare under ofta slitsammaoch dåligt lönsamma förhållanden.

De fostrade också oss barn i samma anda, men påett sätt som mer handlade om omtanke än om tvångoch förbud. De påtvingade oss ingen trosuppfatt-ning, försökte aldrig övertala oss att tro på ett visstsätt. Egentligen pratades det inte så mycket tro ochreligion i vårt hem. Det var för mina föräldrar meraen fråga om livsstil och att vara förebilder. Någonfanatisk rättroendeuppfostran var det således aldrigtal om. I stället rådde en sansad balans mellan trooch vetande, religiositet och vardagsrealism.

– Jag minns Hugo och Ella som mycket rejälamänniskor, säger Allan Andersson. De var religiösa,men de försökte aldrig påverka. De dom var det be-höll dom för sig, och vad jag sysslade med lade domsig aldrig i. De var mycket renhåriga och mycket trev-liga att ha göra med och det var också en av anled-ningarna till att jag stannade hos dem så länge.

I och med att vi, framförallt under tiden i Bjuv,bodde lite avskilt från andra barnfamiljer var barn-domsåren ganska ensamma när det gäller kamrater,såväl för Lennart som för mig. En viss kulturkrockblev det därför när vi började skolan och – iblandganska brutalt – lärde känna andra barns hemförhål-landen, vanor och språkbruk.

– Det gick bra för mig i skolan, men jag hade endel problem med kamraterna på grund av tron, sägerLennart. Jag var nog egentligen lite mobbad, fast dethette inte så då. Jag minns att dom ställde mig moten vägg och hotade mej och tvinga mej att säga svor-domar ibland. Sedan var det också det här med skol-danser och sånt där. Far, som var negativ till allt så-dant, försökte muta mej och ge mig pengar om jaginte deltog i det. Så det var en del sådant som varjobbigt.

Att helga vilodagen var en självklarhet som sattespå prov när det gällde hur vi skulle hinna med attflytta till Billesholm utan att söndagen togs i anspråk.Ett annat dilemma var det årligen återkommandebakandet av Fars- och Morsdagstårtor. Problemetlöstes genom att man använde smörkräm istället förgrädde. Tårtorna kunde därför göras och levererasredan på lördagen, dagen innan de skulle användas.

Jag fick kort ifrån Ella i dag dett bliver ingen Mal-mö-resa av i Morgon för dett är Fars dag ... ochHugo får arbeta hella föremidagen i Morgon bara128 tårtor.46

– Vi gjorde dom över hela bakplåten och sedanskar man upp det så att det blev fyra tårtor, sägerLennart. Jag åt en hel sådan en gång!

ArvetMina föräldrar hade delvis olika bakgrund. Far komfrån tämligen strikta baptistförhållanden och begärdesjälv att få bli döpt och medlem i en baptistförsam-ling när han var sexton år gammal. Mor däremothade sin tillhörighet i missionsförbundet och det varnog också så att mor hade en tolerantare syn på om-världen än vad far hade, även om hon troligen fost-rats i liknande anda. Som tidigare nämnts var Hugosfarfar Magnus på sin tid baptistförsamlingsgrundareoch -föreståndare, medan Ellas far Oskar under åt-skilliga år förestod en missionsförsamling. Och arvetförpliktade.

– Far hade ett par frågor där han var mycket be-stämd i sin uppfattning, säger Lennart. Det ena varatt han inte tillät att mor klippte sitt hår. Det gjordehon ju inte förrän han hade gått bort. Det står välnågot om det i Gamla Testamentet och jag tror attdet här med håret berodde på fars bibelsyn, liksomdet faktum att han aldrig åt blod- eller inälvsmat. Senåt han ju förstås inte lutfisk heller, fast för det av-ståndstagandet finns knappast något påbud i Bibeln,så det hade säkert andra orsaker!

Trots olika bakgrund följdes Hugo och Ella alltidåt, oavsett de gick till missions- eller baptistkyrkor.Under tiden i Bjuv besöktes oftast missionskyrkandär eller Oskars Betel i Billesholm. Sedan de köpt bilkom allt oftare baptistkyrkan Tabernaklet (sedermeraSlottshagskyrkan) i Helsingborg att bli platsen försöndagarnas gudstjänstbesök och blev också denförsamling de kom att tillhöra resten av livet.

Baptistförsamlingen i Helsingborg hade bildats1861 och bestod sex år senare av 27 medlemmar.Olika möteslokaler kom till användning fram till1897 då församlingens kyrka, Tabernaklet, stod klarvid Nedre Långvinkelsgatan. Åtta år senare hade för-samlingen 172 medlemmar, men antalet minskade på1920-talet när de som bodde i Höganäs och Ängel-holm bildade egna församlingar. Som de flesta andrabaptistförsamlingar skedde också en markant ned-gång på 1930-talet, när en del lämnade församlingenför att bilda en till Örebromissionen tillhörande för-samling. Längre fram höll sig medlemsantalet undermånga år kring drygt hundratalet. Tabernaklet reno-verades 1958 och bytte då namn till Slottshagskyr-kan. 1973 gjordes en genomgripande ombyggnad av

Arbete och fritid


kyrkan och då byggdes även fritidsgården Kärnpunk-ten och hyresfastigheter. Sedan mitten av 1970-talethar församlingen växt markant och omfattar nu om-kring 250 medlemmar.

Så långt möjligt engagerade sig Hugo och Ella ibaptistförsamlingens verksamhet. Hugo blev så små-ningom diakon, ett uppdrag som innebar att varadörrvärd, kollektupptagare och nattvardsutdelare,men som framförallt betydde att man var en av desju som i praktiken utgjorde församlingens styrelse.

– Hugo var diakon i många år och blev sedanäven församlingens kassör, berättar Åke Larsson,församlingens ledande person under många år. Hugovar ju till sitt sätt ganska tystlåten, men han fungera-de bra i diakonkåren och höll inte inne med sin upp-fattning. När han sa något hade det tyngd och manlyssnade och respekterade det han sa. Jag kan aldrigminnas att han var obalanserad eller irriterad på nå-got sammanträde, utan han var alltid lugn och san-sad.

– Han kunde sitta tyst ibland, men han var intepassiv utan hade mycket synpunkter, religiösa syn-punkter, andliga synpunkter. Han såg djupt på det vidiskuterade och var aktiv i samtalen, säger GunnarKjellander, församlingens pastor 1964–1977.

Principfast men vidsyntHugo kom också att under lång tid leda en av desamtalsgrupper/studiecirklar som bildades i försam-lingen under Gunnar Kjellanders tid som pastor.I samtalen gav han uttryck för den principfasthetoch det rättroende han strävade efter, samtidigt somhan var vidsynt och tolerant beträffande andras upp-fattning och tro. Men det hände att principfasthetenkom i konflikt med vidsyntheten.

Baptistförsamlingarna i landet hade hittills hafttroendedop, ”vuxendop”, som krav för medlemskap.I början av 1970-talet började dock frågan om öppetmedlemskap (slopande av kravet på dop enligt bap-tistisk tradition) att diskuteras. För många var dettaen mycket besvärlig fråga, som i Helsingborg sattespå sin spets när Hugos svärdotter (som var odöptoch kom från missionsförbundet) ville bli medlem.

– Hon hade pratat med mig om att hon ville blimedlem och jag hade gett henne rådet att skriva ettbrev som vi sedan kunde ta upp i styrelsen, berättarGunnar Kjellander. Brevet mottogs positivt, menHugo kom i samvetskonflikt. Jag minns hur han saatt ”jag tycker ändå att vi ska hålla fast vid troende-dopet som villkor för medlemskap”. Och så rann tå-rarna på honom och han berättade hur mycket hantyckte om Ingemo och hur svårt det här kändes. Ochjag minns att det blev tyst. Ingen kunde säga nåt påen bra stund.

– Men sedan var det någon av oss som sa att ”vilåter bli att ändra stadgarna. Vi förslår dispens!” Ochdet blev alldeles tyst – och så började vi skratta. Pådet sättet löste vi knuten och Hugo var också nöjdmed förfaringssättet. Principen kvarstod och han be-hövde inte ha några samvetsförebråelser. Och dethär innebar något av en islossning i den frågan ochledde till att vi efter ett tag genomförde öppet med-lemskap i församlingen, säger Gunnar Kjellander.

Under min tid som ungdomsföreningens ordfö-rande på 1970-talet hände det emellanåt att vi yngresuppfattning om församlingens mål och medel kom ikonflikt med den syn församlingens styrande hade.Vid något tillfälle hade jag drivit en viss fråga därdiakonkårens medlemmar, inte minst min far, hadeen helt annan uppfattning. Någon lär lite lagom för-smädligt ha frågat Hugo hur hans son kunde ha enså avvikande uppfattning och då fått till svar att ”Jaghar faktiskt uppfostrat honom till att tänka självstän-digt!”.

Mor Ella deltog i församlingens kvinnoföreningoch sydde mycket till de försäljningar och auktionersom arrangerades till förmån för missionsändamål.Hon sjöng också bra – åtminstone tills hon kommiten bit upp i åren – och kunde väldigt många sånger,eftersom hon redan i mycket unga år flitigt deltagit ikör- och strängmusiksammanhang.

– Ella hade mycket kontakter åt olika håll, gamlavänner i olika sammanhang, som hon tog med tillkyrkan. Hon var en av de mest aktiva i kvinnofören-ingen och deltog också aktivt i våra diskussioner, sä-ger Gunnar Kjellander.

Kultur och politikFamiljens umgänge – i den mån sådant hanns med –inskränkte sig nästan uteslutande till släktingar ocheventuella bekanta från det frikyrkliga livet. En ochannan gång träffade vi någon anställd och dennes fa-milj, men det var mycket sällan. Men jag tror intedetta berodde på något uttalat avståndstagande gen-temot andra. Även om mina föräldrar inte delade an-dras livsstil innebar det inte att de fördömde demsom levde som folk i allmänhet. Men visst kundeman uppleva sig själv och övriga familjen som liteudda när man konfronterades med det liv – inklusivenöjen och livsstil – andra levde.

Det var aldrig aktuellt för oss att delta i ”världsli-ga” nöjen som bio- eller teaterbesök och givetvis fö-rekom aldrig alkohol (med undantag för ”drickablan-ning” till julen och en sockerbit med kamfersprit närman var förkyld) eller tobak i hemmet.

Varken jag eller Lennart har dock några minnen avatt vi hade speciellt trist och tråkigt, utan familjen togvara på andra sätt att ha trevligt. I och med att far


och mor jobbade så mycket var det också viktigt fördem att ta vara på tillfällena att koppla av. Sedan bi-len kommit in i bilden var det söndagsturer till Kulla-berg, Skäralid eller andra skånska naturupplevelsersom gällde, eller badturer till Råbocka vid Skälder-viken eller Örby ängar utanför Råå.

Vi lärde oss också mycket om omvärlden medhjälp av radion. Den gav många lärorika program,nyheter, barnprogram och musik och omfattadesinte av den övriga restriktiviteten i familjen när detgäller nöjen och kulturyttringar. Med örat tätt intillapparaten följde jag i mitten av femtiotalet med spän-ning radioteaterns dramatiseringar av Fallet Gordonoch andra av Francis Durbridges kriminalhistorier.

Förutom all kraft bagerirörelsen krävde, och dentid det frikyrkliga intresset tog, följde Hugo även in-tresserat utvecklingen i omvärlden och blev även un-der en period politiskt aktiv, om än i mindre skala.Som så många andra frikyrkliga och småföretagarepå den tiden var han folkpartist och lät sig 1958övertalas att ställa upp med sitt namn på en kommu-nal vallista.

FOLKPARTIET I BILLESHOLM går till valmed följande namn på sin valsedel: kamrer AllanBlixt, redaktör Josef Nilsson, Billesholm, boktryc-kare Ernst Olsson, Ljungsgård, rektor HildingGrönwall försäljare Gilbert Bäckström, baga-remästare Hugo Nilsson … 65

Partiet gjorde förmodligen ett sällsynt bra val dengången och Hugo hamnade därför på en suppleant-plats i Billesholms kommunfullmäktige.

– Hugo tjänstgjorde aldrig i fullmäktige, mer änmöjligen på något enstaka möte. Han var nog inte såvärst politiskt intresserad, men han var i alla fall medpå våra möten i Folkpartiet, säger boktryckare ErnstOlsson.

Även om han kanske inte erkände det så tror jagatt far egentligen var intresserad av uppdraget. Detvar nog främst av tidsmässiga skäl som han inte varså aktiv i sammanhanget och också avstod från att

kandidera till omval nästa gång det var dags. Å andrasidan var far kanske inte så lämplig i politiska sam-manhang. Han var nämligen – till skillnad från mor –de få ordens man.

– Ett av dom minnen man har utav Hugo är atthan sitter i gungstolen och sover medan Ella pratar,säger Ellas brorson Björn Persson.

– Men en gång när han verkligen pratade var närLennart och jag fixat stolen på kontoret i Selleberga,säger Björns bror Boo. Lennart och jag hade skruvatloss den och när Hugo kom in och satte sig for hanrakt igenom med ett väldigt brak. Då pratade han!

Från brödbil till bilskolebilAtt följa med en chaufför på den dagliga brödrundanhade redan på bjuvstiden blivit ett nöje för de bådabagarbarnen, som därmed lärde känna traktens vä-gar, affärer och bondgårdar.

En gång kör Allan Andersson och Lennart in påen av de nordvästskånska bondgårdarna. En ung och”levanes grann bonnnatös” går över gårdsplanenmed en kattunge efter sig. Allan säger då lite pojkaremellan till Lennart: ”Hon va väl grann, den!” ochfår till svar ”Jaa-a, de va en grann källing!”.

Snart övergick det rena nöjesåkandet till att hjälpatill med att lasta bilen och bära in bröd i affärerna.Lennart fick i tidiga tonår en ännu viktigare uppgift:

– Jag började att åka med brödbilarna för att läramig rundorna. Jag hade en liten anteckningsbok därjag skrev ”gula gården: till vänster” och liknande föratt hålla reda på hur man skulle de olika dagarna.

Att Lennart lärde sig turerna innebar att man lättkunde få semesterersättare för brödutkörarna. Till desom vikarierade som brödutkörare hörde butiks-biträdet Inger Hanssons man Gunnar, som till var-dags reparerade cyklar och mopeder i faderns firma.

– När Allan blev opererad för gallsten körde jagbröd i ungefär en månad, berättar Gunnar Hansson.Jag körde och Lennart tog hand om resten! Menhandlaren i Norra Vram var besvärlig. När han varupptagen med en kund fick vi tvunget vänta tills hanblev ledig. Och där stod vi och stampade, för vi skul-le ner till Eugenias matservering vid kraftverket iÅvarp som då höll på att byggas. Kom vi inte dit i tidså blev där ett himla liv. Som hon skällde på oss omvi var sena!

Eugenia Karlsson var bygdens legendariska mat-mamma, född 1894 i Bjuv och uppväxt på Vagnma-karegatan i Selleberga. Föräldrarnas Jöns och KerstinMånsson fantasi när det gällde att namnge sina tredöttrar var på sitt sätt enastående. Flickorna ficknämligen namnen Eugenia, Eufemia och Eufonia!Nämnas i sammanhanget bör också Eugenias bror,den välkände musikern ”Sax–Sölve” Karlsson, ledare

Vid Skäralid med kusin Åke.


för dansorkestrar, dirigent i musikkårer och kammar-musiker i Helsingborgs symfoniorkester. 66

När Eugenia på 1930-talet blev änka efter SeverinKarlsson började hon arbeta som kokerska på blandannat Törringelunds restaurang. Hon blev ocksåmatfixare hos välbeställda familjer och vid förening-ars jubileumsfester i bjuvstrakten. Hon hade ävenmatservering på olika platser i Billesholm innan honbörjade som kokerska på det sedan kolgruvornasguldålder berömda Billesholms Hotell, vilket hon se-nare övertog och drev fram till sin död 1961. Det varockså Eugenia som på hotellet serverade Billesholmsförsta skolmåltider. 66

Sedan Lennart tagit körkort mot slutet av septem-ber 1957 kunde han också hoppa in och sköta bröd-turerna själv när så behövdes.

– Jag minns den allra första körningen. Far kom uten morgon och sa att ”Pelle är sjuk så du måsteköra!”. Det var första dan det hade snöat den vin-tern, så min första erfarenhet av halkkörning var närjag första gången själv körde brödrundan!

Förutom Allan Andersson och Pelle Jakobssonvar även Sune Nydahl – bror till vår grannfru MajaBengtsson och dessutom gift med en syster till RolfKadanik (bagare på Selleberga Bageri) – anställd somchaufför under ett antal år på 1950-talet. Men när Al-lan Andersson hade arbetat som chaufför hos Hugooch Ella i närmare nio år tyckte han det var dags attgöra något annat. Den 23 mars 1958 började hansom bilförsäljare på Lindells i Billesholm.

– Men jag hade stor nytta av brödutkörandet ochhade fått många erfarenheter och kontakter genomdet. När jag körde bröd på vintern var det ofta myck-et snö utanför Hässlunda. Jag kom inte fram med bi-len, så jag fyllde brödkorgen med så mycket bröd jagkunde och gick till de olika ställena, även om det varett par kilometer dit. En av gubbarna där köpte se-

dan bil av mig med motiveringen att ”Dej kan manju lita på, för du kom alltid med brödet om det såregna eller snöa!”

– Jag kallades ju för ”Allan bagare”, trots att jagaldrig ens lärde mig att slå opp en bulle. Jag jobbadealdrig inne i bageriet, möjligen var jag med och häfta-de skorpepåsar eller nåt sånt nån gång.

Bilförsäljaren Allan Andersson i Lindells Bil AB,Billesholm, har tydligen haft stor framgång i sinnya bransch, han var ju förut brödförsäljare i Sel-leberga-Billesholms Bageri ... vann han jämte fyraandra försäljare i Sverige en tävling som tillfördehonom en Amerikaresa i pris. 67

Även min bror Lennart kom fram till att han inte vil-le köra bröd hela livet. Han kunde däremot tänka sigatt bli bilskollärare, och samtidigt som han kördebrödbil läste han in det som behövdes.

– Det var ingen riktig utbildning eller skola mangick på, utan man fick läsa in hela trafiklagstiftningenoch kursplanen för körskolan, säger Lennart. Jagbörjade läsa till bilskollärare efter lumpen 1960 ochkunde året därpå börja som bilskollärare i Helsing-borg. Det höll jag sen på med i elva år.

I stället för semesterJag kan inte minnas att mina föräldrar någonsin hadesemester eller annan ledighet under de år de drev ba-geri. Ett par dagar fritt blev det i samband med enarbetsmarknadskonflikt någon gång i början av1950-talet, men i övrigt var det bara söndagar ochhelger som var arbetsfria.

– Det var ju på söndagarna som vi hade ledigt ochkunde hälsa på släkten och köra ut och titta oss om-kring, berättar Lennart. Under lång tid hade vi ju ing-en personbil, så vi pojkar satt där bak i skåpet. Tänkom det varit idag och hälsovårdsnämnden hade settatt vi satt i ett utrymme avsett för transport av bröd!

För att ändå få någon form av avkoppling köpteHugo och Ella 1957 en tomt på Espenäs vid Väster-sjön söder om Hallandsåsen. Sedan tiden i Höör varmina föräldrar bekanta med John och Edvin Ekmanfrån Hallaröd. Bröderna Ekman var småbrukare ochdessutom var John snickare och Edvin murare. Tackvare deras yrkeskunnande stod efter något år ett litethus på tomten vid Västersjön.

– Ekmans byggde upp det i sektioner nere i Höörför att kolla att allt passade efter den ritning som farköpt, berättar Lennart. Sedan plockade dom ner detigen och transporterade det till Espenäs. Under tidenhuset byggdes våren 1958 bodde John och Edvinhos oss i Billesholm. Jag hade ju körkort då, så jagkörde dom till och från Espenäs varje dag under denvecka dom satte upp huset. När dom sedan var klaraAllan Andersson


bodde jag själv där uppe och målade, tapetserade ochspikade masonitgolv tills det blev mörkt på kvällarna.

Stugan på Espenäs gav välbehövliga andningspau-ser från de långa arbetsdagarna i bageriet och gjordeatt Hugo och Ella ”kom ifrån” lite mer än de skullegjort annars. För Lennart och mig var det också trev-ligt med skogs- och insjömiljön, även om Lennart ef-ter ett tag fick andra intressen, främst i form av enlantbrukardotter från Glumslöv.

Hugos bror Gustaf och hans familj blev ocksåtrogna sommargäster på Espenäs. Då brukade jagockså bo där och vara tillsammans med kusinerna.Ingen av oss lär väl glömma de omfattande, spän-nande och stundtals hetsiga badmintonturneringar viutkämpade på den hemmabyggda badmintonplanen!

Ella och Hugo kom att vistas mycket på Espenäs,även sedan Lennart och hans fru Vanja i september1976 övertagit fastigheten.

Dahlins på KullagatanDen 1 juli 1958 köpte mina föräldrar Dahlins Bagerii Helsingborg. Det var ett allmänt ansett bageri medypperligt läge i centrum och med fyra–fem bagareoch ett par–tre konditorer, tre butiksbiträden, ett parpackare och tre chaufförer. Rolf Kadanik, som arbe-tat åt Hugo och Ella under tiden i Bjuv, anställdessom förman.

Selleberga-Billesholms Bageri fortfar att växa ochutvecklas till verkligt storbageri. Senaste nyförvär-vet skedde vid månadsskiftet då bagaremästareHugo Nilsson med maka Ella övertog Dahlinsbagerier i Hälsingborg, vilka i fortsättningenkommer att drivas i samverkan med bageriet iBillesholm. Den bagerirörelse makarna Nilssonstartade i Selleberga 1942 utökad vid inköpet av

Olsson Bageri i Billesholm 1953, då bakningen iSelleberga upphörde, har genom målmedvetet ar-bete blivit ett av de största privatägda företagen ibranschen i våra trakter. 68

– Hugo ringde en dag och sa att han skulle övertaDahlins Bageri på Kullagatan, berättar Rolf Kadanik.”Kan du inte börja hos mig och ta hand om Dah-lins?”. Jag svarade att jag inte ville, för där var såmånga anställda som har varit där i många år och jaghade inte den pondus som behövdes. Men Hugokände ju mig sen tidigare och litade tydligen på mig,för han sa att ”Jag vet att du klarar av det och jag be-höver nån jag kan lita på!

Rolf Kadanik hade vid det laget ett tillfälligt arbetesom tidningsbud och accepterade Hugos erbjudandeom anställning, även om han inte ville ha ansvar somförman.

– Men jag blev ju lite bas ändå, säger Rolf. NärHugo tagit över Dahlins började han att skaffa ditmaskiner, men det tyckte inte personalen om. De vil-le inte ha något modernt och fint! Så det var rättsvårt för mig i början. Men jag blev ändå snart popu-lär bland dom andra, för jag var inte rädd för att tatag i skitjobbet själv och gick inte omkring och kom-menderade.

– Men det var jobbigt många gånger, för telefonengick mycket om kvällarna. Så jag fick minsann tjäns-tetelefon. Den var jag så mallig för! Men Hugo me-nade att jag skulle ha den, för vi hade till exempel allahotellen. De ringde ofta hem till mig om kvällarnanär deras bröd tagit slut. Hade vi då nåt kvar så fickjag köra ner och ordna det till dom. Sedan hade vi juSofiero också, så jag var ute hos kungen en gång ochhälsa på. Det var bråttom dit med brödet så jag gickfel och döna rätt in till honom i stora salen!

Den förre ägaren till Dahlins hade slutat sina da-gar genom att hänga sig i ett rum på vinden.

– När jag kom dit tidigt på morgnarna var jag all-deles ensam, berättar Rolf. Man gick upp till omkläd-ningsrummet och hörde det knaka i den gamla trap-pan och tänkte att ”här oppe är det en som har hängtsig”. Det var kusligt!

En av bagarna hette Sixten och var en myckettrevlig man som ofta hade något practical joke ellerannat hyss för sig.

– Om det var nån som stod och småvisslade såfor Sixten iväg som ett skott och kom tillbaka medsmörjekannan i högsta hugg! Så det var ingen somvågade vissla, berättar Rolf.

Bland bagarna på Dahlins fanns det också en somalltid var väldigt självsäker. ”Har görs min själ ingamisstag!” var hans stående paroll. En dag hade hantrots sin förträfflighet glömt kvar några bröd i ugnenoch bränt dem, ”grönat” dem som man kallade det.Rolf Kadanik (t v) vid ugnen på Dahlins Bageri.


Detta uppdagades av de lindrigt sagt skadegladakamraterna efter att den ofelbare gått hem för dagen.De alltför välbakade bröden skickades hem till densjälvsäkre bagaren i ett postpaket med innehållsde-klaration Grönsaker.

En gåta som länge förbryllade Rolf var hur det all-tid kunde saknas ett antal wienerbröd. Varje morgonräknade han wienerbröden och hur han än räknadefattades det alltid några. Men gåtan fick sin lösningnär Rolf en dag träffade sin släkting, polismannenHelge Larsson.

– Helge frågade mig hur det kunde komma sig att”den där lille chauffören kommer in till oss på polis-stationen varje morgon med wienerbröd?”. ”Där harvi det, tänkte jag!” Han hade väl gjort så i alla år ochdå var det ju inte så konstigt att han hade fin tummemed poliserna. Så visst behövdes det nån som hölllite i det på Dahlins!

Rolf Kadanik trivdes mycket bra på Dahlins Bage-ri och hade stort förtroende för Ella och Hugo. Ochförtroendet var ömsesidigt.

– Hugo var mycket, mycket bra som chef. Han varenastående! Men han sa ju inte mycket, Hugo, detgjorde han inte. Men man kände att han värdesatteen och litade hundraprocentigt på en. En gång hadejag sorterat opp en farlig massa påsar som legat över-allt oppe på vinden i alla möjliga storlekar. När jaghade lite tid över samlade jag upp dom och la dom iordning i ett skåp. Jag hade gjort kolossalt fint där, såen dag bad jag Hugo följa med upp och titta vad jaghade gjort. ”Ja, det är bra,” sa han. Det var allt hansa! Men jag kände ju honom väl och visste att hanuppskattade det jag gjorde, fast han inte sa så myck-et.

– Men det var hemskt att se hur han led av dendär astman, säger Rolf. Det var något han besväradesav redan under tiden i Bjuv. Han hade också fåttbråck på båda sidor, något som han också hade detjobbigt med.

Vi flyttar till stanUnder några år drev Hugo och Ella de båda bagerie-rna i Billesholm och Helsingborg. Medan Rolf Kada-nik höll i trådarna på Dahlins arbetade Hugo ochElla kvar vid bageriet i Billesholm, liksom Lennart.

– Till mina uppgifter hörde att köra in och avlönapersonalen på fredagarna, säger Lennart. Bagarnahade veckolön på den tiden och den låg på 225 kr iveckan.

Man bytte bröd mellan bagerierna på så sätt attvissa sorter bara gjordes i Billesholm, vissa bara iHelsingborg. Varje dag körde en bil med bröd frånBillesholm till Helsingborg och hade sedan Dahlins-bröd med sig tillbaka.

I längden blev det dock för slitsamt för Hugo ochElla att ha båda bagerierna igång och ha kontrollöver verksamheten på två platser. I februari 1962 la-des Selleberga-Billesholms Bageri ner och familjenflyttade till en villa på Konvaljegatan 10, som låg idet som då var östra utkanten av Helsingborg. Envecka innan vi flyttade till Helsingborg hade vi varitdär på bröllop.

Bröllop firades den 10/2 i Slottskyrkan i Hälsing-borg mellan bilskoleinstruktör Lennart Nilsson,Billesholm, och kontorist fröken Vanja Anders-son, Glumslöv, dotter till hr John Andersson ochhans maka.69

Sedan vi flyttat in till Helsingborg tyckte Rolf Kadanikatt det var dags att byta jobb. Han slutade därför sombagare och började på trafikverket, där han jobbadesom spårvagns- och busschaufför fram till pensioner-ingen 1992.

Min morfar Oskar Persson flyttade med till Hel-singborg och fortsatte att bo hos oss. Men han hadebörjat bli lite förvirrad och den snart 80-åriga krop-pen hade sina krämpor. Någon vecka in i juli kändehan sig trött och svag och vilade mycket om dagarna.Den 12 juli sommarjobbade jag som vanligt och stegliksom mina föräldrar upp tidigt och for iväg till ba-geriet. När mor uppåt dagen ringde hem till sin farsvarade han inte, så jag åkte hem lite tidigare.

Morfar låg i sin säng på samma sätt som när hansov. Men allt var så tyst och ansiktsfärgen annorlun-da. Jag förstod att han somnat in för gott. Det dröjdedock någon timme innan jag fattade mod och ringdebageriet och berättade för mor vad som hänt.

F. förmannen vid Billesholmsverken, Oskar Pers-son, Billesholm, född i Billesholm den 9/11 1882,avled i Hälsingborg, där han varit bosatt hos dot-tern Ella och hennes make, bagaremästaren HugoNilsson, sedan början av innevarande år. Perssonvar som ung murare och … var med då Höganäs-Billesholms AB uppförde bostadshus på skildaplatser i gruvdistriktet och blev sa småningombolagets ”allt i allo” i Billesholm. Han var sedanunga år verksam i Kristliga Missionsföreningen iBetel som talare, sångare och musiker. Inom Söd-ra Vrams kommun var han ordf. i byggnads-nämnden och kontrollant vid byggen … Jordfäst-ningen förrättades i Norra Vrams kyrka av pastorSven Lindell, Ängelholm, som talade över Filip-perbrevet 20:21. Kantor Elsa Friberg sjöng ”Jagär främling” av Lorentz och ”Det brister ensträng” av Hultman. Psalmerna 21 och 579: 1 och5 sjöngs. Till minnet talade pastor Lindell och so-nen, köpman Uno Persson, Borås, som ävenframförde de närmast sörjandes tack för heders-bevisning och vacker blomstergärd med kransfrån bl. a. Betels missionsförening i Billesholm.70


Från mörka till ljusare tiderEtt stort problem i samband med flytten till Hel-singborg var försäljningen av huset i Billesholm. Detfanns från början en spekulant till bagerifastigheten,men han ångrade sig och drog sig ur affären. Det varproblem att hitta köpare, såväl till huset som till ma-skiner och annan utrustning.

Slutligen köpte en av de tidigare anställda, OveNilsson, fastigheten den 1 mars 1963 för 70 000kronor. Det var 25 000 kr mindre än vad Hugo be-talt tio år tidigare och köpeskillingen innebar i reali-teten bara att Ove Nilsson övertog de lån mina för-äldrar hade på fastigheten. Dessutom hade husetdrabbats av en vattenskada under tiden den stodtom, med reparationskostnader för Hugo som följd.

Försäljningen av bageriet var således ett tungtekonomiskt bakslag, men samtidigt var det förståsglädjande att det bekymret nu var ur världen. Bakan-det pågick därefter i Ove Nilssons regi under någraår och då liksom tidigare med Inger Hansson i buti-ken. Sedan dess har fastigheten bland annat använtstill blomsteraffär och matthandel.

Svårigheterna med att sälja fastigheten i Billes-holm påverkade givetvis negativt mina föräldrarsekonomi, men redan något år innan vi lämnadeBillesholm hade det hänt tråkiga saker. Det var etthårt slag för Hugo och Ella, både ekonomiskt ochkänslomässigt, när en av brödutkörarna sa upp sigoch startade egen brödutkörningsfirma.

Lennart skulle ta över rundan som han hade haft,men då visade det sig att den avhoppade chaufförenfortsatt på samma tur. Han hade inte ens talat omför kunderna att han slutat hos oss och i stället såldebröd från ett annat bageri. Dessutom hade han tagithand om fordringar som mina föräldrar hade påkunderna.

Bageriet i Helsingborg, Dahlins, gick dock braekonomiskt och affären hade ett mycket bra läge påKullagatan, som på hösten 1961 blev en av landetsförsta gågator.

Men bageritiden närmade sig sitt slut. Fastighets-ägaren meddelade på våren 1965 att hyreskontraktetinte skulle förnyas. Troligen insåg far att han inteskulle klara av bagerijobbet så länge till på grund avsin astma och några ansträngningar att hitta ny lokalgjordes därför inte. Astman, en typisk yrkessjukdomför många bagare, var något som far hade plågats avi många år. Åtskilliga nattimmar tillbringade han i sit-tande ställning för att lättare kunna andas.

– Det var astman som satte stopp för det. Det varju det att jag hade astma som gjorde att vi fick lägganer fortare än jag hade ämnat. Läkaren sa att det varinget annat att göra än att lägga ner. Och det var jubättre det än att bli rent fördärvad!

En dag i början av sommaren 1965 såldes de sistabröden i bageriaffären på Kullagatan 13. Dagen där-på ringde telefonen och jag tog luren. Det var perso-nalen från Sofiero slott som i vanlig ordning villegöra säsongens första beställning, eftersom GustavVI Adolf och hans Louise traditionsenligt var på vägmed kungavagnen (hovets järnvägsvagn) ner tillHelsingborg. Så det var bara att beklaga att majestä-tet nu fick köpa sitt dagliga bröd från annat håll. Ti-teln som Kunglig Hofleverantör skaffade dock faraldrig. Han tyckte det var trams med en titel som istort sett vem som helst kunde köpa sig.

De inventarier som gick att sälja eller ge borttransporterades iväg. Kullens Bageri, som då låg iNyhamnsläge, köpte en del av maskinerna och faroch jag (som vid det laget arbetat som konditorlär-ling på Dahlins ett år) jobbade där ett par månaderunder hösten för att hjälpa personalen att kommaigång med utrustningen.

Nedläggningen av Dahlins kom tidsmässigt olyck-ligt och det dröjde några år innan far kom ikapp eko-nomiskt.

– När Dahlins lades ner hade han nätt och jämntbetalt förlusterna från Billesholm med hjälp av vin-sterna från Dahlins, säger Lennart. Han hade därföringen beredskap, inga reserver att ta ur för att betalade kostnader som kom flera år i efterskott.

De pengar Hugo fick ut för maskiner och annanutrustning slog tillbaka på hans privata ekonomi ge-Kullagatan, Helsingborg.


nom reavinstskatter. Personalförsäkringar och andraavgifter släpade också efter ett tag. Utan reserver,och utan de inkomster han haft under de förhållan-devis goda åren på Dahlins, blev det inte många kro-nor kvar att leva på. Åren i mitten på 1960-talet varsåledes inga ljusa tider ur ekonomisk synvinkel förmina föräldrar, men samtidigt tyckte nog far att detvar skönt att ha lämnat företagandet. Bäst av allt varatt han ganska snabbt blev av med de värsta astma-besvären.

Efter att vi var klara i Nyhamnsläge arbetade farunder ett par år på Findus frysanläggning på Lands-kronavägen i Helsingborg. Han fick sedan arbete vidMargarinbolagets anläggning i Sydhamnen, där hanskötte Flora-maskiner och liknande.

Mor hade hela tiden arbetat i bageriet tillsammansmed far och blev således arbetslös när Dahlins stäng-des. De många årens arbete på hårda bagerigolv hadei kombination med övervikt slitit hårt på hennes höf-ter. Resten av hennes liv påverkades av detta och debenbrott hon råkade ut för vid flera tillfällen, medlånga sjukhusvistelser och förvärrade rörelsehindersom följd.

Sedan far pensionerats 1982 fick de tillsammansnågra fina och förhållandevis bekymmersfria år i hu-set på Konvaljegatan och på Espenäs. De deltog ock-så flitigt i Slottshagskyrkans verksamheter, och an-svarade bland annat för studiecirklar och leddesamlingar för pensionärsgruppen.

Själv har jag välaldrig känt min be-gränsning så starktsom under detta år.Ja har även fått enviss påminnelse omatt hälsa o krafterkanske inte blirnågra självklara tingisynnerhet somman vet att detbörjar lida mothöst i ens liv. Å andra sidan, eller kanske just där-för att ja kommit till större klarhet i dessa ting, såhar ja fått uppleva hur Jesu kärlek omslutit helamitt väsen, och ja vet nu att Han ingenting hellrevill än att visa oss alla, att i Honom finnes enkraft som förmår att bära oss alla vad vi än haratt möta under resten av våra liv. Det är därförman kan med full förtröstan, börja det nya året.Ty löftet gäller även oss i dag: Se jag är med eralla dagar intill tidens slut.71


Redan efter ett par år som pensionär började min farfå problem med minnet, något som jag och Lennartinte fick klart för oss omfattningen av förrän efterett bra tag. Han körde fortfarande bil och när han endag varit på posten var vägen avstängd och det toghonom flera timmar att hitta hem. Därefter lät morhonom inte köra ensam mer och han insåg nog ock-så själv efter ett tag att det var dags att sluta. I mittenav 1980-talet sålde han bilen efter femtio prickfria år.

– Vi var ju lite oroliga den sista tiden som Hugokörde. Ella fick ju styra honom med att ”nu ska duköra till vänster och nu tar vi till höger”, säger ÅkeLarsson, som tillsammans med sin fru Carla lärt kän-na Hugo och Ella redan på 1940-talet

Under en period klarade mina föräldrar trots alltav fars tilltagande senilitet, genom att mor var ”hu-vudet” och far ”benen”. Problemen tilltog dock för-hållandevis snabbt och Lennart och jag undrade hurlänge de skulle kunna klara sig själv i huset. Morhade sedan länge problem med sina ben och oronfanns hela tiden inför vad som kunde hända om honskulle halka omkull och inte själv klarade att ta sigupp. Samtidigt ansåg vi det vara bäst för dem att bokvar i sin invanda hemmiljö så länge det gick.

Frågan sattes dock på sin spets i augusti 1988. NärLennart en dag höll på med att baka inför sin 49-års-dag ringde en av grannarna på Konvaljegatan och be-rättade att mor fallit och låg på badrumsgolvet. Dethade tagit mor lång stund att få far att förstå att hanskulle kalla på hjälp och också att få honom att klaraav att göra det.

Mor fördes i ambulans till sjukhuset där man kon-staterade benbrott. Dagarna närmast därefter var farförst hemma hos mig och Ingemo och sedan hosLennart och Vanja. Händelserna hade tydligt förvär-

rat fars problem och han var nu tämligen hjälplös.Han lade sig på tvären i sängen, tog vatten för atttvätta sig ur toalettskålen och hittades mitt i nattenmed keps och pyjamas på och på väg ut av skäl haninte kunde förklara. Det var en märklig och påfres-tande upplevelse att tvingas behandla sin far som ettlitet hjälplöst barn.

Turligt nog var det sedan länge bestämt att Unooch Naema, mors bror och svägerska i Borås, skullebesöka mina föräldrar veckan därpå. Morbror ochmoster blev våra räddare i nöden genom att de komner och bodde några veckor hos far på Konvaljega-tan. Sedan löste det sig så att far fick flytta till Olym-piahemmet, ett hem för äldre handikappade på lasa-rettsområdet i Helsingborg och där även mor senarefick bo under sin konvalescens.

Redan samma dag mor kom till lasarettet stod detklart för oss att vi nu vi blev tvungna att skilja påvåra föräldrar, två människor som levt tillsammans ifemtio år. Men något verkligt alternativ fanns inte.Far skulle aldrig mer kunna bo hemma. Han var nualltför senil för att mor skulle klara av att ta hand omhonom, om och när hon blev stark nog i benet föratt kunna åka hem.

Jag tror att mor egentligen insåg detta själv. Densmärtsamma diskussion vi hade innan nödvändigabeslut togs blev trots allt lättare än väntat. Gott stödunder dessa påfrestande dagar hade vi också av minfaster Ester, som med sin bakgrund mer än väl visstehur det var fatt med hennes bror.

Huset på Konvaljegatan lämnades till försäljning,men såldes först sommaren 1989 efter en längre pro-cedur på grund av sedan länge kända och omfattan-de mögelproblem. Mor hade under våren flyttat frånOlympiahemmet till en lägenhet på Carl Krooks gata46 i centrala Helsingborg, något hundratal meter frånmin arbetsplats. Lägenheten var handikappanpassad,så hon kunde ta sig fram med rollatorn och honhade också hemhjälp och fick dagligen mat hemsänd.

Far bodde kvar bland andra senildementa patien-ter på Olympiahemmet och mor hälsade med hjälpav färdtjänst på honom flertalet dagar i veckan. Hanstillstånd blev gradvis sämre, men ibland hade hanklarare dagar och kunde kommentera tidningsrubri-ker eller annat han såg. Han drabbades av lungin-flammationer och andra fysiska problem, men över-levde dessa tack vare starkt hjärta.

– Vad man minns från senare år är Ellas fantastis-ka solidaritet med sin man under de år han var sjuk.Det är nånting helt enormt, säger Carla Larsson.

De sista åren


Mor kompenserade sina svårigheter att förflyttasig med regelbundna telefonkontakter med vänneroch släktingar. Hennes positiva grundsyn var till storhjälp för de som hade det svårare än vad hon hade.Hon deltog också i vissa aktiviteter i kyrkan, men fö-redrog att tillbringa söndagsförmiddagarna hos far.

– Ella var ett föredöme som kunde hålla sådankontakt med alla människor som behövde stöd. Jagbrukade säga att hon var en verklig ”telefonevange-list”, säger Åke Larsson.

Efter några år på Olympiahemmet flyttades farvid årsskiftet 1993/1994 till en annan vårdinrättningi Helsingborg, Närlundahemmet. Även hans fysiskahälsa försvagades nu allt snabbare. Efter en tids sjuk-dom, när enbart det starka hjärtat höll honom kvar ilivet, fick han sluta sina dagar en kväll i maj 1994. Idet rum där far under stora påfrestningar rosslat sigigenom de senaste dygnen vilade han nu stilla ochfridfullt.

Jag tror vi alla kände en stor lättnad över att far slappkämpa mer. För egen del hade jag sagt farväl till ho-nom tidigare och medan han förhoppningsvis ännuförstod något av jag försökte säga. Men visst var detmycket som jag långt dessförinnan skulle sagt honomoch verkligen pratat med honom om!

Mor kunde nu leva sitt eget liv och slapp vara oroligför far, slapp känna tvånget att hälsa på honom närhan kanske ändå inte förstod att hon var där. Men ef-ter hand dog de som hon hade telefonkontakt medeller som brukade besöka henne. Jag tror att hon i taktmed att vännerna avled började bli mätt på livet.

I mitten av februari 1997 kände hon sig tröttare änvanligt. Fickalmanacksbladen, där hon aldrig missadeatt varje kväll skriva in något om dagens händelser,förblev tomma från och med den 18 februari. När barn-barnen Pär och Johan hälsade på henne på söndags-kvällen den 23 februari förstod de att något hade hänt.Deras farmor var inte riktigt som vanligt, även om honpratade med dem och uppskattade deras besök.

Vid hemtjänstens sedvanliga morgonbesök på mån-dagen var mor så frånvarande att de såg till att honkom till lasarettet. Vid framkomsten var hon i det när-maste medvetslös av den hjärnblödning hon drabbatsav och någon mer kontakt med henne gick inte att få.Mor dog samma vecka på fredagskvällen, samtidigt somhennes barnbarn samlats för att fira Pärs 22-årsdag.


Bilagor



Förutom de uppgifter och berättelser släktingar och andra personer bidragit med har som grund för berättelsenanvänts åtskilliga husförhörslängder, flyttlängder, födelse-, vigsel- och dödböcker, alltför många för att häranges utom i de fall det handlar om direkta citat. Uppgifterna ur dessa handlingar har inhämtats vid Lands-arkivet i Lund, Forskarcentrum i Kyrkhult och ur Sveriges Släktforskarförbunds CD-romskiva Sveriges Dödbok1950-1999, samt med hjälp av personal på en mängd pastorsexpeditioner runt om i landet.

Därutöver har uppgifter och citat hämtats från nedanstående böcker, tidskrifter, handlingar eller andra källor,vilka i texten hänvisas till genom noter enligt följande:

Källor

1. Focus 98, Norstedts

2. Bra Böckers lexikon

3. Vigselbok Norra Rörum 1823–1863

4. Husförhörslängd Norra Rörum 1849–1864

5. Födelsebok Norra Mellby 1809

6A. I remember, berättelse nedtecknad av CharlesBergman, Titusville, Pennsylvania 1978

6B. Där ej annat anges har I remember citerats ellerhuvudsakligen använts som källa i avsnitten Emi-granten Ida, Charles och Kathryn och Han sökte röt-terna.

7. Boken om Höör, Kulturnämnden Höör 1984

8. Vi bygger för Höörs framtid,Höörs Ekumeniska Församling 1995

9. I kamp för tronMinnesskrift Sydsvenska Baptistmissionen 1960

10. BetelkyrkanHistorik utg av Höörs Ekumeniska Församling

11. KyrkböckerUlla Nilsdotter Jeub, Umeå universitet

12. Födelsebok Höör 1887

13. 1900-talet, Aftonbladet januari 2000

14. Skånes Knektregister,Skånes Genealogiska Förbund, Lund

15. Recension av ”I yttersta mörkret”,Skånska Dagbladet

16. Recension av ”På Mammons altare”,Göteborgsposten

17. Tidningsnotis av Otto R. Lindblad 1907,troligen ur Veckoposten

18. Brev från Emelie Nilsson till döttrarna,omkring 1900

19. Skånska Dagbladet, måndag 9 juli 1934

20. Husförhörslängd Brönnestad 1868–1873

21. Intervju med Hildur Nilsson,Fred Bergqvist 1983

22. Bouppteckning nr 64,Västra Göinge Härads vårting 1880

23. Norra Skåne, måndagen den 15 december 1975

24. Tidningsnotis av D. H. Schager 1914,troligen ur Veckoposten

25. Bouppteckning 8 mars 1915,Frosta Härad §39, no 93

26. Skolbetyg för Hugo Nilsson 1928 och 1930

27. Bouppteckning 11 mars 1930,Frosta Härad IV V.T. 1930, nr 93

28. Statarnas liv och dödIvar Lo Johansson, Bonniers 1963

29. Den svenska historien, Bonniers 1992

30. På kolgruvornas tid, Förlags AB Wiken 1987

31. Hushålls- och handelsvaror i gamla Billesholm, WalterSjölin. Ur Tre skånska gruvorter, Bjuvs kultur-nämnd och Billesholms Hembygdsförening

32. Dombok Luggude Härad Vårtinget 1874,§ 231 och § 244 med inneliggande handlingar

33. Landsarkivet i Lund - Del I: Domstolarnas, städernasoch fångvårdsanstalternas arkiv i Skåne, Halland ochBlekinge. Landsarkivet i Lund 1987

34. Fångrullor Malmö Länsfängelse 1875(DIII aa vol 41)

35. Protokoll Södra Vrams kommunalfullmäktige1919-1951, Bjuvs kommuns arkiv

36. Bouppteckning 12 december 1920.Luggude häradsrätt, våren 1921 (FIIa:181)

37. Utsikt från ”eken” i Billesholm, Hasse Persson 1989

38. Jord och kol, artikel i Svenska Dagbladet 1953 avFredrik Böök angående Walter Sjölins bok

39. Anders Gahrn, Mölndals kyrkoförvaltning

40. Vi Billesholmare nr 10, 1959


41. Kyrkor i Bjuvs kommun, www.bjuv.se

42. Husförhörslängd Billeberga 1824

43. Husförhörslängd Billeberga 1876-1886

44. Engelholms Tidning, 27 april 1933

45. Husförhörslängd Helsingborgs Stadsförsamling1890–1894

46. Brev till Ester Nilsson från Amanda Nilsson12 november 1955.

47. Min farmor, specialarbete av Johan Nilsson 1993

48. Testamente Olof Jönsson och Hanna Persson1902, enligt bouppteckning 11 maj 1933

49. Billesholm förr och nu av Nils HolmUr Tre skånska gruvorter, Bjuvs kulturnämndoch Billesholms Hembygdsförening

50. Frikyrkorna i Billesholm av N-E NeijUr Bilder och berättelser, Ernst Olsson 1998

51. Årsskrift 1980Billesholmstraktens Hembygdsförening

52. Bjuvs Missionsförsamling av Ingvar Pettersson.Billesholmstraktens Hembygdsförenings års-skrift 1984

53. 100 år i Kristi tjänst –Skånes Missionssälskap 1877–1977

54. Runt det gamla torget av ”HP” Persson.Ur Bilder och berättelser, Ernst Olsson 1998

55. Betyg för Ester Nilsson.Ida Rosengren, Lund, 4 april 1930

56. Antagningsbevis, S:t Lars sjukhus 1935

57. Tidningsurklipp 1970, sannolikt ur Veckoposten

58. Statens kaka - statstjänstemän minnsNordiska Museets förlag 1991

59. Klipp ur okänd tidning, 1937

60. Tjänstgöringsbetyg för Hugo Nilsson 1941Per Nilsson, Hallaröd 1944

61. KöpebrevBilaga till lagfart § 756, Luggude Härad 1943

62. Helsingborgs Dagblad, 1 november 1953

63. Ett hypermodernt billesholmsbageriOkänd tidning, troligen december 1956

64. Vi Billesholmare, december 1956

65. Vi Billesholmare, augusti 1958

66. Eugenia Karlsson. Ur Grufvan nr 1/2000.Billesholmstraktens Hembygdsförening

67. Vi Billesholmare, oktober 1958

68. Vi Billesholmare, juli 1958

69. Vi Billesholmare, februari/mars 1962

70. Vi Billesholmare nr 6, 1962

71. Tankar i nyårsnatten.Nedtecknat av Hugo Nilsson, nyårsafton 1974


Emils och Ruths barn och barnbarnNils och Amanda Nilssons äldste son Emil och hanshustru Ruth fick under åren 1939–1954 åtta barn.

Linnea utbildade sig till barnsköterska och flyttadetill Linköping. Hon gifte sig 1960 med Henry An-dersson, som var lagerarbetare på en plåtfirma till sindöd 1991. Linnea arbetade först på ett barnsjukhus,hade sedan dagbarn i hemmet och har de senasteåren arbetat på dagis. Linnea och Henry fick åren1962–1971 barnen Kristina, Eva och Göran. Kristinabor i Motala med sin man Jan Gustafsson och bar-nen Linus, Evelina och Katarina, medan Eva arbetarpå Helsingborgs lasarett och är ensamstående liksom

sin bror Göran.Bertil bor till-

sammans medhustrun Britt-Marie i villa i Staf-fanstorp. Döttrar-na Susanne ochCarina har lämnathemmet. Bertilbörjade sin yrkes-bana som damm-

sugarreparatör men är sedan många år tillbaka taxi-chaufför, varav de senaste åren inom färdtjänsten.Britt-Marie arbetar med ekonomi på Ystads lasarett.

Carin är gift med Tore Green och bor i Helsing-borg. Hon är gymnastikdirektör, men arbetar numerasom speciallärare i Landskrona. Idrotten har spelatoch spelar en stor roll i Carins liv. Bland annat är honledamot av Svenska Handbollsförbundets styrelseoch Sveriges olympiska kommitté, och är även enga-gerad inom det internationella handbollsförbundet.Maken Tore har också arbetat med idrott, framföralltmed att arrangera större idrottstävlingar. Han är nu-mera pensionär men mycket aktiv inom föreningsli-vet.

Christina har ett avslutat och barnlöst äktenskapbakom sig och har arbetat bland annat som inköpareoch personalredogörare.

Ann-Marie bor sedan många år i Roskilde med sinman Ole Ögaard, sonen Fredrik och adoptivdotternLouise. Ann-Marie har tidigare arbetat på en bankoch har numera hand om löner och ekonomi på ettföretag i Roskilde, medan bankmannen Ole tillbring-ar arbetsdagen på Dansk Kreditforening.

Ulla utbildade sig till apotekstekniker och arbetadesom sådan innan hon sadlade om och blev socialse-kreterare. Ullas man Lars Björklund är barnläkareoch tillsammans har de barnen Johan, Elisabeth,Björn, Mårten och Rasmus. Förutom radhuset iLund har de fritidshus vid Höör.

Kjell-Arne bor i Hässleholm. Han började sin yr-kesbana som snickare, blev sedan slöjdlärare och ar-betar idag som studierektor på Hässleholms tekniskagymnasium. Kjell-Arne har tillsamman med sambonEva Persson barnen Björn och Anna .

Hans-Göran ägnar sig mycket åt schack och för-sörjer sig som fönsterputsare.

Gustafs och Majas barn och barnbarnDen andre av mina farbröder, Gustaf Nilsson, fickunder åren 1940–1950 tillsammans med sin hustruMaja två söner och tre döttrar: Åke, Agneta, Inge-gerd samt tvillingarna Berit och Anders. Sönerna ifamiljen har antagit släktnamnet Netterheim.

Åke börjadevid Posten 1957och blev kvar därtills han 1999 ac-cepterade ett er-bjudande om ti-dig pensionering.Idag kan han där-för ägna mer tidåt sina fritidsint-ressen, däriblandkyrkopolitiska

uppdrag. Åke är sedan 1985 gift med Birgitta (föddLarsson) och bor med henne och deras son Peter iHjärup utanför Lund. Åke har två söner, Magnusoch Mikael, i ett tidigare äktenskap med Eva (Hen-riksson), medan Birgitta har sonen Roland från ett ti-digare äktenskap. Mikael och hans sambo AnnaHolmberg bor i Stockholm medan Magnus bor i Karl-stad tillsammans med sin fru Anna.

Agneta gick efter skolan laborantutbildning påsjukhuset i Malmö, men bor sedan många år i Åkers-berga och arbetar som laborant på Danderyds sjuk-hus. Agneta var tidigare gift med Mats Lejmyr medvilken hon har barnen Jonas och Jenny.

Ingegerd började sin yrkesbana som konstruk-tionsritare på Kockums i Malmö, innan hon blev den

På senare år

Släktens historia går mycket längre tillbaka än vad jag valt att redovisa i min berättelse. Men inte nog med det:släkten utökas dessutom hela tiden med nya led och individer.

Britt-Marie och Bertil Nilsson

Birgitta och Åke Netterheim


i familjen som först återvände till släktens rötter iHöörstrakten. 1978 gifte hon sig med plåtslagarenMaths Ekman, son till Edvin och Hertha Ekman,vänner till Nilsson-släkten sedan åtskilliga år. Mathsoch Ingegerd bor numera ensamma i villan i Höör.Dottern Annika är sambo med Magnus Östbergmedan sonen Fredrik bor med sin fru Lena Hederudi Kristianstad.

Berit utbildade sig efter skolan till undersköterskaoch har sedan dess arbetat som sådan. Hon boddetidigare i Lund och var då gift med Lars-Göran An-dersson, med vilken hon har barnen Niklas, Annetteoch Mattias. Berit flyttade 1999 till Falun och bor därmed sin nuvarande man Lars-Åke Olsson.

Anders har liksom föräldrarna och systern Inge-gerd återvänt till Höör. Anders är bankman ochmycket aktiv och engagerad fackligt och politiskt.Anders är gift med Monika (född Ekman), barn-morska och syster till Ingegerds man Maths. DotternAnna är gift och studerar i Göteborg medan hennesbror Ola går på idrottsgymnasium i Ystad.

Släkten i Vankiva och MalaMin farmors syskonbarn Hildur och Dagny fick trerespektive två barn under åren 1942–52.

Hildur och Alve Nilssons dotter Marianne är un-dersköterska på vårdcentralen i Vinslöv, där hon bortillsammans med maken Lennart Olsson och dotternEmma.

Mariannes syster Margareta arbetar som arbetsle-dare inom landstinget i Uppsala där hon bor tillsam-mans med maken och dataoperatören Fred Bergqvist.De har barnen Anna och Ida, födda 1977 respektive1883. Fred ägnar mycket tid och intresse åt släkt-forskning och har bland annat kartlagt sin svärmorHildurs (och därmed också min farmors) anor.

Brodern Kjell-Arne Alvelund har tillsammansmed sin fru Ingegerd fyra barn födda åren 1973–82:Marlene, Sone, Dan-Martin och Paul. Kjell-Arnebörjade efter skolan att arbeta på möbelfabrik, gickfolkhögskola och utbildade sig till byggnadsingenjör.Han drabbades tyvärr ganska snart av svåra ryggpro-blem och har liksom sin fru haft mycket motgångar

vad gäller hälsan.Dagny och Olle

Ohlssons äldstadotter Birgitta bor iHässleholm och ar-betar på lasarettetdär. Den fyra åryngre systern Gu-nilla arbetar somsjuksköterska på ettsjukhem i Bjärnum.

Gunilla bor på en gård i Vittsjö tillsammans medmaken Evert Sturesson och döttrarna Maria och Te-rese, födda 1987 och 1989.

Moster Klara och hennes stora familjMin farmors andra syster, Klara, fick tio barn varavnio inom äktenskapet med Vilhelm Sjöström.

Axels son Allan tog i början av 1960-talet överföräldrarnas lantbruk utanför Veberöd och köpte1963 loss den tidigare arrendegården från Björns-torps gods. Allan och hans fru Maj-Britt fick 1966dottern Eva. För några år sedan lämnade de lantbru-ket och flyttade in till Veberöd. Allans syster Maj-Britt bor också i Veberöd tillsammans med makenYngve Jönsson. Tillsammans har de sönerna Lars-Olof och Stefan, båda med egna familjer.

Karin och Johnny Jepsons äldste son Agne borsedan början av 1970-talet i Karlskrona där han ar-betar som gymnasielärare. Agne har tillsammansmed sin fru Eva döttrarna Nina och Katja. Nina job-bar i Karlskrona medan Katja studerar. Agnes brorTorgny bor i Lund tillsammans med sin fru Vivi. Pa-ret har två döttrar födda 1972 respektive 1974. Ca-milla bor i Lund med sin dotter Maxine, medanChristel sedan flera år tillbaka bor på Nya Zeeland.Torgny hade tidigare taxirörelse men arbetar numerasom brevbärare.

Helga och Ivar Lundins dotter Ing-Britt har varitgift med helsingborgaren Ingvar Österblad, med vil-ken hon har döttrarna Katarina och Carolin. Katari-na är född 1969 och ambulanssköterska i Kristian-stad, gift med Mikael Mårtensson och mor till tvåpojkar födda 2000 och 2001. Carolin föddes 1975och är än så länge ensamstående. Ing-Britt arbetadetidigare inom Kriminalvården och inom skolbespis-ningen i Gärds Köpinge kommun, innan hon börja-de arbeta inom äldreomsorgen i Åhus.

Ville och hans fru Elsy fick fem döttrar. Äldstadottern Marianne (Ekström) föddes 1941 och harbarnen Anders, Carina, Lars och Mattias från ett se-dan länge avslutat äktenskap. Marianne är förtids-pensionär och lever ensam, medan barnen har famil-jer var och en på sitt håll. Karin (Braarup) föddes1944 och gifte sig i mycket unga år med den sjuttonår äldre Jörgen Braarup, avliden 1973. Karin hadedärefter ett nu avslutat samboförhållande och fick1976 sonen Henrik. Inger (Sjöström) föddes 1946, ärfrånskild och har sönerna Ola och Jon. Ulla (Olaus-son) föddes 1948 och flyttade 1965 till Bjuv. Åretdärpå gifte hon sig med Lars Olausson och fick 1966Patrik och 1969 Jonna. Efter att Ulla och Lars gåttskilda vägar flyttade hon och barnen i mitten av 1980talet till Helsingborg, där Ulla arbetar som ekonompå HSB. Patrik och Jonna bor ensamma i Helsing-Gunilla Sturesson och Birgitta Ohlsson


borg respektive Malmö, medan Ulla sedan många årtillbaka är sambo med frisören Karl-Gustav Johans-son. Femte dottern Kerstin (Sjöström) hade som ungett kortvarigt äktenskap, men lever sedan ett antal år iett samboförhållande. Kerstin har sonen Johan frånovannämnda äktenskap och adoptivsonen Love till-sammans med sambon Thomas Nilsson

Karla och Sten Sahlin fick 1945 sonen Per-Andersoch ett par år senare dottern Karin. Per-Anders ärensamstående medan Karin, som är speciallärare ochundervisar utvecklingsstörda barn, är gift med VVS-ingenjören Bo Meuller. Karin och Bo bor i Stock-holm och har döttrarna Karolina och Klara.

Villys dotter Birgit från äktenskapet med SonjaLindström gifte sig 1962 med Bertil Larsson och detog senare namnet Lettby. Paret fick under åren1962–1971 barnen Eva, Åsa och Martin. Döttrarnahar inga barn, men Martin är gift och har två söner.Birgits fyra år yngre bror Magne tvingades 1959 avekonomiska skäl (fadern slutade tvärt att betala un-derhåll) att hoppa av realskolan och arbetade sedansom elektriker på Tetra Pak i Lund. 1967 fick Magnearbete som hörselvårdstekniker hos Landstingens in-köpscentral i Malmö, läste därefter in fyraårigt tek-niskt gymnasium och arbetar sedan 1985 som hör-selvårdsingenjör vid Hörsel- och Dövenheten i detsom idag är Region Skåne. Magne hade som 23-åringflyttat till Arlöv. En tioårig förlovning resulterade idottern Tina, född 1973. Fem år senare gifte han sigmed Marianne, född i Berlin 1936.

Villy fick tre barn tillsammans med hustrun i an-dra äktenskapet, Irene Denéve. Dottern Ann-Marieoch hennes nuvarande man Gabor Racz driver djur-affärer och har dottern Sofie tillsammans. Från ett ti-digare äktenskap har Ann-Marie barnen Christoffer,Anna och Emma, samtliga med efternamnet Hart-man. Ann-Maries bror Pierre arbetar som avdel-ningschef inom ekonomi i Lunds kommun medansambon Carina jobbar på Lunds lasarett. Pierre äräven politiskt aktiv. Tillsammans har de barnen Se-bastian och Emilie. Villys och Irenes yngste sonKarl-Erik är såvitt känt ensamstående.

Kalle fick fyra barn i äktenskapet med Evy Gus-tafsson. Sonen Tommy bor i Hofterup med frunIngela och barnen Hampus och Linnea, födda 1991respektive 1993. Dottern Annika Olsson bor i SödraSandby och har från de två äktenskap hon har bak-om sig döttrarna Jenny, Ulrika och Sara. Tommysoch Annikas bror Kent bor i Lomma, var tidigaregift med Jeanette (född Wittgren) och fick tillsam-mans med henne döttrarna Lina och Amanda, födda1992 och 1995. Kents tvillingbror Kjell är gift medMarie Tharenius och bor tillsammans med henneoch pojkarna Ludvig, Frans och Joel i Lund.

Valborg och Nils Carlsson fick 1951 dottern Mo-nika, som tillsammans med maken Hans Håkanssonhar barnen Helena och Christian. Valborg och Nilshar även den 1963 födde adoptivsonen Per Haséll.

Kurt och hans Doris har under sitt 53-åriga äkten-skap fått tre söner och sju barnbarn. Sonen Kristerföddes 1948, är behandlingsassistent inom Malmökommun och har döttrarna Agneta och Annika frånett upplöst äktenskap. Bo föddes 1953 och är chefför Hyllie stadsdelsförvaltning. Tillsammans medsin fru Lena har han barnen Maria, Johan, Katarina,Malin och Peter, födda 1979–1991. Yngste sonenTorbjörn föddes 1958 och är sambo med UlrikaIvarsson. Torbjörn arbetar på ett företag som gördatorstyrda processer inom slakteribranschen.

Karl-Erik JönssonKarl-Erik Jönsson föddes 1923 och är son till OskarJönsson, grundaren av Jönssons Bageri i Höör, detbageri där mina föräldrar träffades och var arbets-kamrater under senare delen av 1930-talet. Karl-Erikövertog faderns firma 1948 och drev den sedan framtill 1980.

Karl-Erik är nästkusin till min far på mödernetoch har tillsammans med sin fru Lilly fyra sedanlänge utflugna barn födda 1949–1960.

UtvandrarättlingarnaSom framgått flyttade även en del personer inom vårsläkt till Det Stora Landet I Väster. Av ättlingar tilldessa är det endast barn och barnbarn till min farfarssyster Ida som såvitt jag vet har kontakt med DetGamla Landet.

Idas son Charles och hans hustru Kathryn flytta-de på 1970-talet till Florida i likhet med många andraamerikanska pensionärer. Charles höll kontakt meden del av sina svenska släktingar tills han blev sjukoch hamnade på ett vårdhem. Kathryn blev då densom skötte brevskrivandet och höll viss kontakt medmig under ett antal år, även sedan Charles gått bort1992. Jag fick även adresser till deras två söner, Alanoch Jerry, och skrev till dem men fick ej kontakt.

Nora och Alan Bergman


En dag 1994 fick jag brev från Alan som skrev attKathryn avlidit, men att han gärna ville upprätthållakontakten med oss. Detta ledde till att Ingemo ochjag 1996 hälsade på Alan, hans hustru Nora och ad-optivbarnen Christian och Sarah, samt träffade ävenNoras kinafödde far Konrad. Pär var annars den i fa-miljen som först träffade Alan och Nora i sambandmed en USA-resa 1995.

Alan har sonen Kent från ett tidigare äktenskap.Kent bor med sin fru Gayle i Walnut Creek, Kalifor-nien och är enhetschef för ett luftkonditioneringsfö-retag. Alans bror Gerald (Jerry) bor idag i State Col-lege, Pennsylvania och har tidigare bland annat varitsjöofficer och som sådan deltagit i Vietnamkriget.Jerry och hans fru Linda har barnen Angela (gift ochtvå barn), Adam, Kristin och Jonathan.

Uno och Naemas barn och barnbarnBoo Persson föddes 1939 och är Oskar och HildaPerssons näst äldsta barnbarn och son till min mor-bor Uno och hans fru Naema. Boo började somfemtonåring att arbeta som butiksbiträde och blevsedan lantbrevbärare på posten i Limmared. Eftermilitärtjänsten 1958 kom han till Viskafors gummi-fabrik, men tröttnade snart på att gå omkring medden ständiga gummilukten. Han arbetade sedan någ-ra år på ASG:s lastbilsterminal i Borås innan han toglastbilskörkort och började köra lastbil, något somhan nu hållit på med i mer än trettio år.

– Jovisst är det slitsamt, och man har väl sina pro-blem med ryggen och knäna, säger Boo. Och fötter-na ska vi bara inte tala om! Men jag tar ett halvår i ta-get och räknar med att hålla på ett par år till omkroppen håller.

Boos fru Sonja (född Klawér) har arbetat somsömmerska och inom åldringsvården. Sonja har sinarötter i Finland. Hon kom till Sverige som krigsbarnoch hamnade i Limmared hos Irene Augusta Johans-son, som hon sedan dess kallar sin mamma.

Boo och Sonja gifte sig 1960 och bor sedan merän trettio år tillbaka i Nitta, ett par mil nordost om

Borås. Barnen Ewa, Anders och Jörgen är födda åren1960–1965 och har egna familjer.

Boos lillebror Björn föddes 1944. Efter militär-tjänsten 1963–1964 började han på Industrifilter iBorås, fick 1971 möjlighet att vidareutbilda sig ochgick fyra terminer på teknisk fackskola. Han söktesig därefter tillbaka till sin tidigare arbetsgivare ochhar arbetat vidare där under olika ägarkonstellationer.1998 sa han upp sig och gick in som delägare i ettannat företag, men är sedan hösten 1999 tillbaka påIndustrifilter och arbetar där som lagerchef.

Björn bor i Borås och är sedan åtta år tillbakasambo med Kerstin Johansson. Björn har två dött-rar, Sabina och Camilla, födda 1971 respektive 1982.

Skallsjö-Pers ättlingarMin morfars äldste bror, den till Skallsjö församling1894 utvandrade Per Persson, fick tillsammans medsin hustru Ida barnen John, Olga, Ingrid och Tage.

Inez Svenningsson och Lennart Persson är barntill John Persson, Pehr och Annas äldste son. Inezföddes 1929 och fick som artonåring dottern Lise-Lotte. Inez och Liselott bodde hemma hos John ochHildur fram till ett par år efter Johns död.

Inez har arbetat som affärsbiträde i klädesaffärer.1959 gifte hon sig med tulltjänstemannen Ture Sven-ningsson och bor med honom i Västra Frölunda,men de tillbringar stor del av året i den vackert beläg-na stugan på Lilla Askerön vid Stenungssund.

Dottern Liselott fick åren 1972–1974 barnen Per-nilla och Andreas. Liselott har bland annat arbetatsom sekreterare, men har liksom modern drabbatsav sjukdomar och är nu sjukpensionerad.

Inez tre år yngre bror Lennart är gift med GerdJohansson. Tillsammans har de barnen Carina ochBarbro, födda 1954 respektive 1959. Barbro är giftmedan Carina är sambo och har barnen Love, Karinoch Alvin. Den f d betongarbetaren och Volvo-an-ställde Lennart och hans fru Gerd bor liksom debåda döttrarna inom Göteborgsområdet.

Olga var gift med Gustaf Stenquist. Deras sonArne föddes 1919 (dog 2000) och blev hattförsäljareoch köpman i Göteborg. Arne och hans fru Gertiebodde i stadsdelen Bagargården i Göteborg och därväxte också deras söner Thomas och Peter upp.

Arne och Gerties äldste son Thomas föddes 1946.Han har varit verksam inom byggbranschen, men ärnu privatchaufför på ett företag i Västra Frölunda.Thomas har tillsammans med sin före detta fru Gu-nilla sönerna Jonas, Niklas och Mattias vilka alla ar-betar som mattläggare.

Thomas fem år yngre bror Peter är gift med Kris-tina och de har tillsammans barnen Johan, Andersoch Frida. Peter och Kristina bor i villa i Lerum.Björn och Boo Persson


Peter är driftchef i Kungälv medan Kristina arbetarsom ekonom på ett företag i Göteborg. Både Tho-mas och Peter vistas gärna i den sommarvilla i Hun-nebostrand de övertagit från föräldrarna.

Arnes syster Inger föddes 1921 och blev 72 årgammal. Inger var affärsbiträde och gift med gummi-fabriksarbetaren Gustav Pettersson. Paret bodde iGöteborg och förblev barnlöst.

Yngsta barnet Solveig var gift med Alf Svanberg.Denne var under många år chaufför på Turitz & Co(EPA) och sedan på Mölnlycke där han arbetadefram till pensionen. Solveig arbetade också på Turitz& Co, bland annat som affärsbiträde. Dottern Anitaföddes 1946 och har tillsammans med maken BertilLinhem barnen Johnny, Susanne och Patrik. Anitasbror Kenth har från ett avslutat äktenskap barnenCecilia och Daniel.

Per och Idas tredje barn Ingrid levde ett man- ochbarnlöst liv. Hennes yngre bror Tage gifte sig däre-mot med Valborg Augustsson och de fick tillsam-mans barnen Per-Erik, Lars Inge och Marita.

Äldste sonen Per Erik arbetade först inom möbel-snickeribranschen och blev sedan svetsare och me-tallarbetare. Omkring 1970 började han på Volvo iGöteborg och arbetade där med konstruktions- ochprovningsarbeten fram till avtalspensionering 1996.Han avled tre år senare i cancer, endast 65 år gam-

mal. Hustrun Ulla arbetar inom Lerums Kommunsadministration. Sonen Raymond, född 1967, jobbarpå Volvo och bor med sin familj i Fjärrås, medanhans yngre bror Stefan utbildat sig till kock.

Lars Inge arbetar inom ABB som elektriker ochhar som sådan jobbat lite varstans i landet under fyr-tio år. Lars Inge flyttade 1967 till Borås och bor idagtillsammans med sin fru Marianne i stadsdelenBrämhult. Marianne är förskollärare och arbetar se-dan 1965 inom barnomsorgen i Borås. Dottern Jea-nette är utbildad sjuksköterska och bor med sin manMagnus i Varberg. Jeanette arbetar med klinisk forsk-ning åt ett multinationellt läkemedelsföretag, vilketför med sig mycket resor såväl inom Sverige som öv-riga Europa. Sonen Magnus bor i Borås, är service-tekniker inom kontorsmaskinbranschen och har spe-lat fotboll, tennis och numera nästan enbart golf.

Marita har bland annat arbetat vid Nääs fabrikinnan hon fick sitt nuvarande arbete som löneadmi-nistratör på Vårgårda armaturfabrik. Maken FredrikWestlin arbetar inom Vägverket i Alingsås. Paretbodde för övrigt i Alingsås under en period och därföddes också parets två barn, Carina och Mikael,åren 1969 respektive 1973. Fredrik och Marita borsedan länge i en villa i Vårgårda, medan Carina bormed sin man och två barn i Fristad och Mikael hållertill i Alingsås med sin sambo Ulrika.

Ättlingar till Per och Ida Persson, 1956. Längst fram ses Liselott, Carina, Anita, Peter, Kent och Tomas. Sittande främre ledet:Inger, Ingrid, Olga, Valborg (Tages fru), Hildur (Johns fru). Sittande andra ledet: Marita, Solveig, Alf (Solveigs man), Gertie, Gerd.Stående: Inez, Gustav (Ingers man), Tage, Gustaf (Olgas man), Lars Inge, Arne, Per-Erik, Lennart.


Familjen BjäreLandsfiskal Eugéne Bjäre var son till min morfarsbror Gustaf. Eugéne var född Gustafsson (patrony-mikon), bytte sedan till Persson och tog sig omkring1920 namnet Bjäre.

– Eftervad det sagtsmig tog hannamnet efteren plats iBillesholms-trakten somkallades Bjä-rebackarna,så det har så-ledes ingetmed Bjäre-halvön attgöra, berättarsonen Bertil

(”Bjera-backen”, efter det danska ordet bjerg = berg, var enkulle där idag slutändan av golfklubbens träningsbana lig-ger.33)

Eugéne och Berta Bjäre bodde först i posthusetvid järnvägen men flyttade 1929 till ett hus vid gäst-givargården. Omkring 1937 flyttade Eugéne, Bertaoch barnen Marianne och Bertil till ett hus på Väs-tergatan som idag inrymmer en tandläkarmottagning.

Eugénes fru Berta var mycket sjuk under långa pe-rioder, hade svår reumatism och dog i leukemi 1944.

– När mor gått bort ville inte min far ordna medmaten, så jag åkte direkt från gymnasiet i Eslöv tillGästis i Höör och åt middag där innan jag gick hem,berättar sonen Bertil.

Carl Eugéne Bjäre gifte om sig i augusti 1947 medMaj-Britt Hässlin. Äktenskapet blev dock kortvarigteftersom Eugéne avled ett år senare. Under åren1942-48 dog för övrigt alla Bertil och Marianne Bjä-res närmaste: mor och far, farmor och farfar, mor-mor och morfar.

Marianne tog liksom brodern Bertil studenten iEslöv och arbetade sedan något år på landsfiskals-kontoret i Höör hos pappa Eugéne. Därefter arbeta-de hon i omkring femton år på Skogsvårdsstyrelsen iLund, främst som kassör och kamrer, och var sedankamrer på Individuell Människohjälp i arton år framtill pensionen.

– Det har varit ekonomi och bokföring hela tiden,säger den idag 78-åriga Marianne. Jag är mycket in-tresserad av siffror!

Marianne gifte sig 1951 med Åke Bengtsson. Sö-nerna Björn (gift och två barn) och Göran (sambo)föddes 1953 respektive 1956. Marianne och Åkebodde under många år vid Mårtenstorget i Lund,

men flyttade sedan till Norra Fäladen. Åke avled den19 september 2001.

Bertil Bjäre tog studenten i Eslöv, var tidigt flygin-tresserad och började segelflyga 1942. Fem år senareinledde han sin karriär inom flygvapnet och var efterkrigsflygskolan i Ljungbyhed stationerad i Uppsala,innan han 1950 kom till F10 i Ängelholm där han ar-betade fram till 1959.

– Sedan var jag i flygstaben och försvarsstabenfram till -66 där jag höll på med operativ verksamhet,taktik och flygmateriel. Därefter kom jag hit till F10och var här till -67, sedan flygstaben i Stockholmigen fram till -74, sedan F10 igen till 1980. Därefteråkte jag till Moskva som militärattaché och var där idrygt tre år. Sedan kom jag till Kristianstad, däreftertillbaka till F10 – och sedan gick jag i pension!

Bertil Bjäre var chef för flygflottiljen F10 från -84till -87. Dessförinnan var han ställföreträdande chef1974–1980, dessförinnan flygchef och ytterligaredessförinnan divisionschef. Genom åren har Bertilflugit med åtskilliga av flygvapnets plan, allt ifrån J22:an till J 35 Draken.

– Bertil Bjäre var en mycket trevlig man att ha attgöra med. Han var dessutom en bra chef, inte minstgenom att han värderade alla lika oavsett grad ochbefattning, säger Bertil Rosengren, journalist på Hel-singborgs Dagblad.

Åren som militärattaché ser Bertil Bjäre tillbaka påsom en trevlig och värdefull tid.

– Det var på den tiden det fortfarande kunde be-traktas som lite spännande att vara i Moskva. Kom-munismen var fullt utvecklad, Bresjnev basade, KGBhärjade och militären styrde allting. När vi kom tillMoskva hade dom precis gått in i Afghanistan. Straxefter det började ju Lech Walesa i Polen. Det blevundantagstillstånd där och Jaruzelski tog över och dåskickades jag till Warszawa för att bevaka det. Ochnär jag sedan kom tillbaka i Moskva gick den därubåten på grund i Ble-kinge. Så det händeverkligen en del medanjag var därute!

Arbetet som attachéinnebar att vara kon-taktperson mellan detsvenska försvaret ochvärdlandets försvaroch militär. MenSverige tillhörde juVäst med Moskvasögon sett, och i ochmed att ubåten gick pågrund i Blekinge varallting ”kört” i förbin-

Carl Eugéne Bjäre

Bertil Bjäre


delserna. Så för Bertil blev det mest till att titta påparaderna på nationaldagen och Arméns dag.

– Arbetet gick mycket ut på att resa. Vi besöktetretton av dom femton republikerna i Sovjet, så vireste rätt mycket och det var roligt. Sen hade jag enbra body guard med mej hela tiden, det vill säga minhustru! Det var ingen som fick åka ensam, så hon varmed för att se till så det inte var flickor som våldtogmig och sånt där!

Bertil berättade bland annat om en amerikanskattaché. Denne hade varit nere i Kijev och suttit ochdruckit något där tillsammans med en kollega ochsedan gått till sitt rum och lagt sig. Sedan visade detsig att han blivit drogad och att man tagit fotografierdär det låg en naken flicka hos honom. Bildernaskickades sedan till amerikanska ambassaden, medresultat att han fick åka hem direkt.

Bertil och hans fru Margit gifte sig 1950, bor iFörslöv och har två döttrar. Lena är sjukgymnast iÄngelholm, har två barn och bor i Bertils och Mar-gits förra hus i Lervik. Caroline gick i faderns fotspåroch blev fänrik i flygvapnet på F10. Hon har docknumera civil anställning där, så länge det nu vararmed tanke på avvecklingen av flottiljen.

Fritz Perssons ättlingarRobert och Marta Perssons son Roland började efterskolan att arbeta som svetsare i Helsingborg på Plåt-förädlingen, där även fadern arbetade. Roland villeegentligen utbilda sig till tryckare och började meddet, men tålde inte trycksvärtan och återgick därförtill arbetet som svetsare. Robert drabbades dock avdiabetes, något som ledde till att han sjukpensionera-des innan han kommit upp i femtioårsåldern.

Rolands fru Birthe är född i Köpenhamn ochkom till Helsingborg 1943. Modern var svenska ochmormodern bodde i Helsingborg. Birthe har blandannat under många år arbetat på posten i Rydebäck,söder om Helsingborg. Birthe och Roland bodde förövrigt i Rydebäck under närmare trettio år, men flyt-tade i början av 2001 till Raus.

Barnen har verkligen gått i föräldrarnas fotspår.Dottern Birgitta (född 1946) arbetar som postkas-sörska på Råå i södra Helsingborg, medan hennessex år yngre bror Sven har egen firma inom plåt- ochventilationsområdet.

Birgitta är gift med Hans-Olof Olsson, indianex-pert och verksam inom skolområdet där han blandannat varit rektor. Tillsammans har de barnen Chris-tina (tre barn) och Christian, båda gifta.

Sven har sonen Martin i ett tidigare äktenskap,men bor sedan länge i Rydebäck tillsammans med sinfru Susanne. De har barnen Benny (gift och ett barn)och Lena.

Min bror och jagBagarens äldste påg Lennart föddes 1939 och komefter skolan att arbeta några år som brödutkörare åtsina föräldrar. Åren 1961–1972 var han bilskollärareoch jobbade därefter under ett par år som buss-chaufför i Helsingborg. Sedan 1975 har han arbetatsom inspicient vid Helsingborgs Symfoniorkesteroch sett till att pulpeter, noter och annan utrustningkommit på plats, oavsett konserterna har hållits påhemmaplan eller i Spanien, Tyskland eller USA. Fri-tiden ägnas bland annat åt stugan vid Västersjön ochatt sköta Slottshagskyrkans fastigheter och derasekonomi.

Lennart är sedan 1962 gift med tidigare kontoristenVanja (född Andersson). De bor i Helsingborg ochhar två adoptivbarn med indiska rötter, Ingela ochTomas, födda 1974 respektive 1976. Ingela arbetar somförskollärare och är sedan 1999 gift med Peter Gus-tavsson. Sonen Tomas arbetar på läkemedelsföretagetPharmacia och bor sedan några år ihop med VeronicaHellström.

För egen del började de yrkesverksamma åren i ba-geriet och jag var sedan bland annat under åtta år la-gerarbetare på en grossistfirma innan jag 1974 anställ-des vid polisen i Helsingborg. Under tjugo år jobbadejag där i varierande grad och längd som fotograf, vakt-mästare och facklig företrädare. De senaste åren harjag dock lyckats koncentrera mig på att ansvara för po-lisområdets information till massmedia.

I samband med militärtjänsten 1968–69 träffade jagIngemo (född Larsson). Vi gifte oss 1971 och bosatteoss först i Glumslöv innan vi 1978 flyttade till Ryde-bäck. Ingemo hela tiden arbetat med barn och vuxnamed olika slags utvecklingsstörningar. Sonen Pär (född1975) har utbildat sig till systemvetare vid universiteteti Örebro. Johan (född 1978) har samma inriktning somsin bror och studerar IT vid Blekinge tekniska hög-skola i Ronneby.

Lennart och hans bror



ner i mitten på 1980-talet kom Bertil till efter ett tagKommunalarbetareförbundet i Helsingborg, där hanjobbade tills han 1995 accepterade ett erbjudandeom avtalspension.

Bertil var i unga år mycket tillsammans med minbror Lennart och de mopedsemestrade bland annatihop. Själv var jag arbetskamrat med Bertil på Wi-gardt & Co ett antal år och vi har också arbetat till-sammans i Slottshagskyrkans ungdoms styrelse.

Förutom fotografering är Bertils stora intresseStorbritannien. Förr om åren åkte han ofta dit påengelskkurser och semestrar. På senare år har hanägnat mycket av sin tid åt sina åldrande föräldrar, däridag endast fadern Gösta är i livet.

Inger och Gunnar HanssonInger Hansson,som på 1950-och 60-talet varbutiksbiträde ibageriet i Billes-holm, gifte sig1956 med cykel-handlarsonenGunnar Hans-son. Inger ochGunnar boridag på Slöjdga-

tan i Billesholm, medan deras 35-åriga dotter bor iHelsingborg och arbetar som lärare i Ängelholm.

Inger fortsatte att arbeta i bageriets butik de år OveNilsson drev bageriet, men blev sedan hemmafru.Maken Gunnar övertog 1966 tillsammans med sinasyskon faderns cykelaffär och bensinstation. Rörel-sen såldes dock efter några år, men Gunnar jobbadevidare som anställd ett antal år innan han började påGullfibers verkstad där han stannade till pensionen.

Siw JohanssonEthel och Åke Bengtssons dotter Siw växte upp vidtorget i Billesholm och gick i söndagsskola tillsam-mans med min bror Lennart hos min morfar på Be-tel. Hemorten trogen bor hon sedan många år i villai Billesholm tillsammans med maken, numera pensi-onerade försäkringsmannen Karl-Åke Johansson.

Uppgiftslämnare

Utöver de släktingar som på olika sätt bidragit till min släktberättelse har ett antal andra personer välvilligt de-lat med sig av minnen, faktauppgifter och annan information. En kort presentation av några av dem är onek-ligen på sin plats!

Allan AnderssonTidigare brödutkörarenAllan Andersson borsedan 1976 på Slöjdga-tan i Billesholm tillsam-mans med sin fru Inger.Dottern Anneli, somockså bor i Billesholm,är polis och har tvåbarn.

Allan hade efter sintid som brödutkörarehos mina föräldrar storaframgångar som bilförsäljare och arbetade inom denbranschen fram till pensionen. Allan har alltid variten aktiv och engagerad föreningsmänniska och varunder tjugofem år ledare för Billesholms Brottar-klubb. Han har hållit i många loppmarknader ocharrangemang och är initiativtagare till det årliga mo-tionsloppet Cykel Grand Prix.

På samma gata och i villorna intill bor för övrigttvå andra personer som också arbetade på Selleber-ga-Billesholms Bageri, nämligen Ove Nilsson ochInger Hansson.

Bertil AnderssonEfter att i mitten av 1950-talet ha slutat arbeta sombagare på Selleberga-Billesholms Bageri kom BertilAndersson till Stenströms skjortfabrik i Helsingborg,

där han arbetadesom tillskärare avstärkkragar ochmanschetter. 1958anställdes han pågrossistfirman Wi-gardt & Co i Hel-singborg, förstsom lagerarbetareoch sedan på re-klamsidan där hanfick nytta av sinafärdigheter somfotograf. Sedan detgamla anrika gros-sistföretaget lagts

Inger och Gunnar Hansson


Till vardags är Siw sedan åtskilliga år receptionistvid polisen i Bjuv och är således liksom dottern An-nika – som för övrigt bor med sin familj på Ljungs-gård – arbetskamrat till mig.

Rolf KadanikRolf Kadanik, som för fyrtio årsedan var förman på mina för-äldrars bageri i Helsingborg, harsedan 1960-talet bott i en lägen-het på Handelsmansgatan till-sammans med sin Ingeborg. Sö-nerna Bengt och Kenneth bormed sina familjer också i Hel-singborg.

Efter bageritiden arbetadeRolf Kadanik på Trafikverket iHelsingborg fram till pensioner-ingen 1992. Hans stora fritidsintresse är idrott och iden lilla trevliga lägenheten finns många pokaler ochplaketter, främst från olika tennissammanhang.

Rolfs far Josef Kadanik kom från Tjeckoslovakienoch gifte sig med en helsingborgska. När Rolf var tvåmånader gammal annonserade hans föräldrar efterfosterföräldrar åt honom. Viktor och Stina Larsson iBjuv tog då hand om Rolf och behandlade honomsom sin egen son, något Rolf gärna och med storvärme berättar om. Rolf blev också längre framadopterad av Larssons.

Rolfs biologiska föräldrar hördes aldrig av och närViktor Larsson under kärva och fattiga krigsår skrevtill dem med vädjan om bistånd fick han svaret ”Ärdär mat till er andra är där min själ till Rolf också!”

– Josef hade en dansorkester tillsammans medsina två bröder. När dom spelade på Folkets Hus iBjuv var jag där i kikade i dörren på dom, säger Rolf.Men nån av kompisarna kunde inte tiga utan taladeom för Josef att jag var där. Då stack Josef ut ochskulle ha fatt i mej, men då stack jag som sören. Förjag ville inte träffa honom!

Först när Rolf gått färdigt skolan och kunde börjatjäna pengar blev föräldrarna intresserade av honomoch försökte att få honom att flytta hem.

– De ville jag skulle vara med och spela i orkes-tern, men jag hade ju inte musiköra för fem öre! Jagär glad att jag aldrig började med det, för det varmycket sprit i dom sammanhangen. Jag har alltidlyckats hålla mig ifrån sådant.

Lika svårt som Rolf har att förstå sina biologiskaföräldrars agerande, lika tacksam är han över det livhan fick leva hos Viktor och Stina och deras döttrarMaj-Britt och Lilly.

– Det är ingen som har så mycket att vara tacksamför som jag!

Gunnar KjellanderGunnar Kjellander, allmänt kallad ”Kjille”, växte uppi bruksmiljö i Rejmyra i Östergötland och utbildadesig sedan till pastor inom baptistsamfundet.

Gunnar var pastor i Helsingborg åren 1964–1977och påverkade genom sin vidsynthet, öppenhet ochstarka samhällsengagemang många av oss som dåhörde till de yngre i Slottshagskyrkan. Han ledde för-samlingen under en tid när tyngdpunkten i verksam-heten försköts till att bli mer utåtriktad och öppenför intryck utanför kyrkväggarna. Hans attityd ochengagemang gjorde honom också allmänt känd ochrespekterad i samhället.

1977 flyttade Gunnar med sin familj till Östergöt-land och var fram till pensioneringen pastor i bap-tistförsamlingen i Linköping. För några år sedanköpte Gunnar och hans fru Lisbeth ett gammalt ka-pell på Gotland som de gjort om till sommarbostad.

Åke och Carla LarssonSedan 1940-talet har Åke och Carla Larsson tillhörtHelsingborgs baptistförsamlings profiler. Åke varunder åtskilliga år ordförande medan Carla var sång-solist, organist och körledare.

Under sitt yrkesverksamma liv var Åke chef förHelsingborgs slakthus, medan Carla arbetade som lä-rarinna. Som pensionärer sedan ett antal år tillbakaåker de gärna till sonens hus i Torekov eller reser tillFlorida.

Ernst OlssonErnst Olsson är född 1920, ungefär samtidigt somfadern startade tryckeri i Billesholm. 1931 flyttadetryckerirörelsen in i gamla Ljungsgårds skola, tillsman en bit in på 60-talet byggde nytt tryckeri. Undertiden hade Ernst taget över tryckeriet från fadern.

– I början av 1940-talet gick det ju knackigt förmånga småföretag och naturligtvis för oss också.Men i och med att Findus drog igång och utveckla-des kunde vårt företag leva vidare, tack vare allt jobbvi gjorde åt dom och Gullfiber. Vi har väl framföralltvarit något av ett serviceföretag till dom två stora fö-retagen. Sedan, som en hobby vid sidan om och utanatt det lönade sig, hjälpte vi Josef Nilsson att göra ViBillesholmare. Annars hade han ju aldrig fått ut den.

Josef Nilsson var en verklig hembygdsentusiastsom fotograferade, filmade och samlade material omBillesholmstraktens historia och samtid. Med start1954 skrev och utgav Josef Vi Billesholmare ändafram till sin död sommaren 1976. Under Ernst Ols-sons ledning återupptog Billesholmstraktens Hem-bygdsförening året därpå utgivandet av en hem-bygdstidning, denna gång under namnet Grufvan.

Rolf Kadaniki ungdomens dagar


Hans PerssonHans ”HP” Persson är en man det svänger om, oav-sett han skriver artiklar om jazz- och dansorkestrar,ger ut bildberättelser eller drar på sig dragspelet. Jaz-zen är hans stora musikintresse och han är även enhängiven tecknare som gärna tar sina motiv från mu-sikens värld.

HP är jämnårig med min bror Lennart och de varför övrigt klasskamrater under ett par år i realskolan.Efter skolan jobbade Hans som så många andrabillesholmare på ”glasullen” och var därtill flitig mu-sikant, främst bakom trumsetet.

Efter hand blev dock hans hälsoproblem sådanaatt han övergick till att utveckla sina musikaliska ochhistoriska intressen, något han omsätter genom attbland annat skriva artiklar åt den lokala dagspressen.Tillsammans med Lasse Olsson, som för ett antal årsedan övertog fadern Ernst Olssons tryckeri, har hanäven de senaste sju åren gett ut fotodokumenta-tionen Billesholm från en svunnen tid, en samling årligenåterkommande glimtar från flydda tiders Billesholm.

Ingvar SjöbergIngvar Sjöberg föddes1932 och är enda barnettill Bror och Nancy Sjö-berg. Ingvar har underhela sitt liv bott i husetpå Torekullsvägen iBillesholm. Han har trebarn i trettioårsåldern,varav en av dem idagäger optikaffär i Bjuv.

Efter skolan arbetadeIngvar först ett par år påett hönseri, sedan på snickeri och därefter i närmaretrettio år på Gullfiber. Där gjorde han utrustning avplatina som användes i arbetet med att omvandla detsmälta glaset till fibrer.

Ingvar gillar maskiner och apparater och har byggten rejält tilltagen verkstad/garage i ena ändan av dentomt hans föräldrar under många år delade medmina morföräldrar.

Skinneholm 23:72 idag

Maja SnällMaja Snäll föddes 1918 och är för billesholmarnafrämst känd för den kioskrörelse hon under mångaår drev vid järnvägsstationen och idrottsplatsen. Ut-över kioskrörelsen arbetade Maja Snäll under ett tio-tal år på Gullfiber och hade också under några århand om serveringen i folkparken. Sjukdom gjordeatt hon fick lämna kioskverksamheten i slutet av1950-talet. Maja bor sedan några år tillbaka på vård-hemmet Ekhaga i Billesholm.



Tack för hjälpen!

Den släkthistorik jag sammanställt har till stor del baserats på de intervjuer som såväl släktingar som andrapersoner ställt upp på. Intervjuerna genomfördes under 2000 och 2001, med undantag från den inspelningjag gjorde med min far Hugo Nilsson i augusti 1988. Till stor hjälp har också varit de uppgifter, foton och an-nat intressant material som jag på olika sätt fått ta del av.

Utöver de som i sin tjänst på pastorsexpeditioner, kommunkontor, landsarkiv, tidningar och tingsrätterlämnat betydelsefulla uppgifter vill jag speciellt tacka följande personer:

Kjell-Arne Alvelund, HässleholmAllan Andersson, BillesholmEva Andersson, HelsingborgBertil Andersson, BillesholmMarianne Bengtsson, LundFred o Margareta Bergqvist, UppsalaBertil Bjäre, FörslövUlla Björklund, LundValborg Carlsson, LundInger o Gunnar Hansson, BillesholmAgne Jepson, KarlskronaTorgny Jepson, LundSiw Johansson, BillesholmKarl-Erik Jönsson, HöörRolf Kadanik, HelsingborgGunnar Kjellander, LinköpingÅke o Carla Larsson, HelsingborgAnita Linhem, StenungssundIng-Britt Lundin, ÅhusAnders o Monica Netterheim, HöörÅke Netterheim, HjärupBertil o Britt-M Nilsson, StaffanstorpCarin Nilsson-Green, HelsingborgDisa Nilsson, HurvaEster Nilsson, LundGustaf Nilsson, HöörJohan Nilsson, Ronneby

Lennart Nilsson, HelsingborgUlla Olausson, HelsingborgBirgitta Olsson, HässleholmErnst Olsson, LandskronaMarianne o Lennart Olsson, VinslövOlle Olsson, HässleholmBjörn Persson, BoråsBoo Persson, HökerumHans ”HP” Persson, BillesholmLars Inge Persson, BrämhultLennart Persson, TorslandaRoland o Birthe Persson, HelsingborgBertil Rosengren, BjuvKarla Sahlin, VänersborgCarl Johan von Schwerin, SkarhultIngvar Sjöberg, BillesholmAllan Sjöström, VeberödEvy Sjöström, Södra SandbyIrene Sjöström, LommaKurt Sjöström, MalmöMagne Sjöström, ArlövPierre Sjöström, HjärupSvea Sjöström, HelsingborgMaja Snäll, BillesholmGunilla Sturesson, VittsjöInez Svenningsson, Västra Frölunda

Ett stort och varmt tack till er alla!

Charley NilssonDecember 2001


© Charley Nilsson 2001

Vindögatan 62257 33 RYDEBÄCK

042-22 27 75

[email protected]

Man har julite minnen

Släktingar och annat folkgenom två sekler

Sommmardag på morfars trappa. Berghem, Ljungsgård 1950.

Documents

Charley Nilsson - Vindögatan 62vindogatan62.se/wp-content/uploads/2011/06/Man-har... · Nils Nilsson 1872 Holma, Höör 1930 Tollerup, Höör Amanda Ander sdotter 1878 Mjölkalånga,