nr22013defacto

u Modernisera synen på arbete u Kollektivavtal i förändring

En idépolitisk tidskrift från Gröna Studenter

deFacto2

nLedare

deFactoRedaktion

Josef MolinLayout

Frida JohnssonChefredaktör

Tove Stiberedaktör

Göran Hådén

Skribenter i detta nummer

Trevlig läsning! deFacto – redaktionen

deFacto är Miljöpartiets studentförbund Gröna Stu-denters idéburna tidskrift. I varje nummer presente-rar vi aktuell och framtidsrelevant forskning, debatt och reportage med ambition om att bidra till en grön idéutveckling.

Kontaktdefacto@gronastudenter.se facebook.com/defactogronwww.gronastudenter.se defactobloggen.wordpress.com

A r arbetslinjen vår tids främsta ideo­logi? Lönearbetets vurm verkar råda i alla partier och vi får ständigt höra att vi måste arbeta allt mer och allt längre. Arbetslinjen tycks kunna rättfärdiga vilken politik som helst, även om den slår

mot sjuka och svaga i samhället och ökar den ekonomiska ojämlikheten.

Men är det inte så att vissa idag jobbar för mycket? Övertidsarbetet ökar varje år. Och kan vi verkligen skapa jobb även om samhället inte behöver dem, jobb som snarare tär än när vår planet? Hur ofta hör vi någon tala om vad ett gott arbete är? Oväntat nog i Göran Perssons tal på första maj. Lika oväntat som Miljöpartiets utspel om ”den nya” arbetslinjen.

I detta nummer synar vi lönearbetet. Hur svårt är det att downshifta? Vilken vetenskaplig grund bygger MP förslagen i sin arbetsmarknadsproposition på? Vad händer i Sverige när allt fler grupper får allt mindre att säga till om i arbetslivet?

Detta nummer innehåller som vanligt även andra artiklar, bland annat om grön klassanalys, det nya partiprogrammet och om vi egentligen vet vad vi menar när vi talar om ekonomisk tillväxt. Vi vill också passa på att tacka Jonheimers fond för ett betydelsefullt bidrag till deFactos fortsätta utgivning, och Gröna studenter som fortsätter att stödja oss från år till år. Utan er skulle vi inte kunna fortsätta!

Att jobba ideellt kräver en stor redaktion, därför behövs fler duktiga redaktionsmedlemmar och skriben­ter. Vill du vara med och utveckla Sveriges enda gröna idépolitiska tidskrift, tveka inte att höra av dig. n

Malene Jensenredaktör

Carl Högfeldt

EmanuelHellstrand

ThomasDrostredaktör

YlvaLundkvist

Mattias Näsman

SabinaKarvo

Patricio Ruiz

Björn Åhlin

Anders Schröder

Hans L. Olofsson

Annika Hirvonen

Mikael Malmaeus

Cecilia Paulssom

Eva Stibe

Charlotte Wintgrenillustratör

..

deFactoEn idépolitisk tidskrift från Gröna Studenter #2, 2013

n Innehållw Nedslag: Från vår omvärld 4

Tema: Arbete

w Modernisera synen på arbete 6

w För/Emot: Förkorta normalarbetstiden 7

w Inga nya jobb med MP:s politik 10

w Kollektivavtal i förändring 12

w Makt över det egna arbetet 15

w Ett växande intresse för basinkomst 16

w Krönika Förtjänst, löneskillnader och basket 18

w Intervju: Mikael Malmaeus ”Dags att tala tillväxt” 22

w Intervju: Kalle Hultén om downshifting 26

w Konsumtion vs produktion 31

Övrigt i deFacto

w Välfärd, visioner och verklighet 32

w Essä: Varför klass? 33

w Låt kärleken styra omställningen 38

w RIksdagen en lagstiftare utan tänder 40

w Liten skillnad på grönt och grönt 43

w Krönika: Varför barntyg som är farligt för barn? 44

w Studenten: Tove Eliasson 46 26

1622

Nationalekonomin hävdade att de lagar

enligt vilka det europeiska välståndet hade byggts och höll på att byggas var de lagar som var allmängiltiga och inte kunde ifrågasättas” Lev Tolstoj, Anna Karenina

nNedslagFrån vår omvärld:

deFacto4

uFranco ”Bifo” BerardiDen arbetande själen

uAlain de bottonArbetets lust och leda

uSara BeischerJag ska egentligen inte jobba här

uVictor BernhardtzSkitliv

uJenny Wrangborg Kallskänken

uRoland Paulsen Arbetssamhället: Hur arbetet överlevde teknologin

Arbetarlitteratur förknippar man med en helt annan epok men här kommer några högst aktuella boktips från vrå samtid:

BOKHÖRNAN: ARBETE

Under en mätvecka i oktober 2012 registrerades 1,7 miljoner obetalda övertidstimmar, motsvarande 42 500 heltidsjobb. Den totala övertiden för samma mätperiod ökade också kraftigt och motsvarade 141500 heltidsan-ställningar. Det är gratisarbetet som står för ökningen medan den betalda övertiden minskade något.

Källa: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ rekordmanga-jobbar-overtid-gratis_7757746.svd

Övertidsarbetet fortsätter att öka

deFacto tilldelas 61 000kr från grön fond

Glädjande besked från Miljöpartiets partistyrelse den 24 Mars 2013.

Gröna studenter tilldelas 61 000 kr ur Stefan Jon-heimers fond för utgivning och marknadsföring av tidskriften DeFacto

Redaktionen tackar för bidraget som oavkortat kommer att gå till att utveckla tidskriften framöver. Vill du vara med att göra deFacto ännu bättre? Hör av dig till defacto@gronastudenter.se.

Förstärkning till redaktionenÄr du en idérik gärna akademiskt förankrad person som brinner för hållbarhet i verklig mening? Är du bra på att hantera texter och tycker att det är givande och kul att bolla texter med andra? deFacto-redaktionen behöver förstärkning och vi söker dig som vill vara med och utveckla världens bästa idépolitiska tidskrift! Det är en fördel om du har kunskaper kring layout men inget krav. Hör av dig till defactogron@gmail.com så återkommer vi till dig så fort vi kan.

Varma hälsningar Redaktionen.

Inget reformutrymme i sikte, enligt Konjunkturinstitutets prognos, tvärtom kommer skatterna att behöva höjas om vi inte vill skära ned i skola, vård och omsorg.

Givet Konjunkturinstitutets prognos om den makroekonomiska utvecklingen kommer skat­

terna att behöva höjas efter 2014 om överskottsmålet ska kunna uppnås. Detta gäller i synnerhet om personaltät­heten i vård, skola och omsorg ska kunna upprätthållas. http://www.konj.se/792.html

Arbetstillstånd måste få sökas från SverigeVarje år utvisas tusentals människor trots att de har erbjudanden om kollektiv-avtalsenliga jobb i Sverige. Utomeuropéer får bara i undantagsfall söka arbets-tillstånd medan de befinner sig i Sverige. Huvudregeln är att de ska återvända till hem-landet och göra ansökan från närmaste svenska ambas-sad. Afghaner hänvisas till

ambassaden i Islamabad och irakier till Amman, Teheran och Ankara. För den som inte kan återvända finns inget annat alternativ än att jobba svart och leva som pappers-lös. Det är ett omänskligt system.

Björn Åhlin Sakkunnig i FARR,

Flyktinggruppernas Riksråd Språkrör för GS Lund

25 september anordnar Miljöpartiet de gröna en konferens om hög-skole- och forskningspolitik, där personer från bland annat högskolevärlden har bjudits in för att ge input på Miljöpartiet de grönas utbildningspolitik. Pro-grammet för dagen är under uppbyggnad och arbetet leds av Lena Adamsson.

Parallellt utarbetas också en rapport på området. Läs mer här: http://alturl.com/2xkkr

Finns inget reform utrymme

Man bör kunna arbeta och föra

krig men man bör hellre leva ifred och vara ledig. Aristotelse

deFacto6

V änj dig vid flera olika fikarum och vänj dig vid att ha flera olika arbetsplatser. Det stela arbetslivet som tillbringades vid

endast en arbetsplats förändras till ett flexibelt och omväxlande arbetsliv där det livslånga lärandet är det centrala. Gröna Studenter har valt jobb och ar­betsmarknad som en fokusfråga och ska under året komma fram till hur detta nya arbetsliv kan bli hållbart.

Idag är det högre kunskapskrav och större krav på flexibilitet både på ar­betstagaren och på arbetsmarknaden än tidigare. Många av oss kommer att uppleva flera olika arbetsplatser och arbetsgivare och en del kommer att driva egna företag. Det blir nya utmaningar och möjligheter för hela arbetsmarknaden, arbetsgivarna och samhällsinstitutionerna.

Länge har den dominerande synen på arbetslivet varit väldigt talande för den tid då arbetarrörelsen orga­niserades. Denna syn bygger i sin tur på samhället innan den industri­ella revolutionen. En enkel utbildning, sedan bruka jorden för att sedan i ålderdomen få lite ro. I det industria­liserade samhället bytte man från att bruka jorden till att stå vid bandet, men i stort sett följdes samma möns­ter som tidigare. En enkel utbildning,

sedan bruket fram till pension. När de samhälleliga institutionerna och trygghetssystemen utvecklades och förbättrades så följde de den rådande arbetslivsnormen. Förvisso förbättra­des och förändrades denna norm un­der åren och arbetstidsförkortningar, semesterdagar och en rad sociala trygghetssystem infördes eller utö­kades. Allt byggde dock på den stela arbetslivssynen: utbildning, arbete, pension.

I den pre-globaliserade världen fungerade denna norm ganska bra. Men i en föränderlig globaliserad värld kan vi inte lita på att samma arbetsplats och samma behov finns kvar i hela vårt arbetsliv. Systemen måste reformeras så att det går att ha ett icke-linjärt arbetsliv och även kunna ta hänsyn till de olika faserna i ens liv.

I det nya arbetslivet ser jag det livslånga lärandet som centralt. Den föränderliga arbetsmarknaden kom­mer att ständigt kräva nya kunska­per och nya kunskaper kommer att förändra arbetsmarknaden. Dessa kunskaper och erfarenheter är det som kommer att driva innovationer och omställningarna inom arbets­marknaden samt skapa nya jobb och gröna företag. De sociala systemen måste förändras så att de underlättar för arbetstagaren att gå från arbete

till studier utan att för den delen lida alltför stor ekonomisk skada.

Vidare måste större hänsyn tas till individernas behov som ju kan skifta över åren. En småbarnsförälder vill nog gå ner i arbetstid i några år för att kunna umgås med sitt barn lite mer. Den överstressade ska kunna minska sin arbetstid för att få kunna ta det lugnt och inte bli utbränd. I utbyte kan man gå i pension några år senare. Idag ges det till exempel fler semes­terdagar ju äldre en anställd blir men dessa utnyttjas nog hellre under andra perioder, till exempel när barnen är små. Sådan flexibilitet skulle göra att fler blir långsiktigt hållbara även på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadens och samhällets syn på arbetslivet måste moderniseras. Från ett inrutat och stelt arbetsliv till ett där individen tillåts ha större flexi­bilitet och egenbestämmande över sin tid. Där det livslånga lärandet är lika självklart som att kunna gå ner i ar­betstid under perioder och där vi har långsiktigt hållbara individer. En stör­re frihet i arbetslivet och i arbetsmark­naden ger oss en ny syn på arbetslinjen och livspusslet. n

Patricio RuizSpråkrör Gröna

Studenter

Från ”utbildning, arbete, pension” till ett flexibelt och hållbart arbetsliv

Modernisera synen på arbetslivet

Arbetsmark­nadens och samhällets syn på arbets­livet måste modernise­ras. Från ett inrutat och stelt arbetsliv till ett där individen tillåts ha stör­re flexibilitet och egenbe­stämmande över sin tid.

nTema: Arbete

deFacto 7

Sänkt normal- arbetstid för alla

Miljöpartiet kommer snart med en ny arbets-marknadsproposition. Frågan om arbetstids-förkortning är omdebatterad. Vi lät två ledande Miljöpartister, Yvonne Ruwaida och Valter Mutt, skriva om på vilket sätt de vill sänka arbetstiden och varför.

Valter: Det bästa sättet att sänka arbetstiden är genom sänkt nor-malarbetstid, som till skillnad från mer individuella lösningar - såsom arbetstidskonton - inte främst gynnar grupper med stark ställning på arbetsmarknaden.

Valter: Det är också avgörande för miljön att arbetstiden sänks. Pro-duktivitetsökningar som växlas in i sänkt arbetstid istället för högre lön får inte våra ekologiska fotavtryck att ständigt expandera.

Valter: Givetvis är det ur klimatpolitisk synvinkel bättre att sänka arbetstiden för alla än bara för några.

Yvonne: Om vi ska inrikta oss på människors välbefinnande så behövs bättre arbetsvillkor, mer makt över sitt arbete och sänkt livsarbetstid.

Yvonne: Arbetstiden är inte en styrmekanism för utsläpp och resurs-utnyttjande. Ska vi ta miljöansvar är det bäst att gå direkt på källan: Långväga transporter, kemikalieanvändning, matproduktion, energipro-duktion, byggande, industriprocesser, flyget, och så vidare.

Yvonne: Behovet av sänkt arbetstid varierar under människors liv.

FÖR EMOT

deFacto8

nFör/Emot Sänkt normalarbetstid FÖR

D et bästa sättet att sänka arbetstiden är genom sänkt normalarbetstid, som till skillnad från mer individuella lösningar – såsom arbetstidskonton – inte främst gynnar grupper med stark ställning på arbetsmarknaden. Och givetvis är det ur klimatpolitisk

synvinkel bättre att sänka arbetstiden för alla än bara för några.

Det är också avgörande för miljön att arbetstiden sänks. Produktivitetsökningar som växlas in i sänkt arbetstid istället för högre lön får inte våra ekologiska fotavtryck att ständigt expandera. Denna insikt utgör grundbulten i den modell för en icke-växande ekonomi som den ka­nadensiske miljöekonomen Peter Victor beskriver i sin uppmärksammade bok Managing without Growth. Den världsledande amerikanska ekonomen och konsumtions­forskaren Juliet Schor har, i en studie omfattande 18 i-länder, visat på ett närmast linjärt samband mellan hur mycket vi arbetar och hur stora våra ekologiska fotavtryck blir. En forskargrupp på Chalmers under ledning av John Holmberg, professor i fysisk resursteori, har visat på ett linjärt samband mellan arbetstidens längd och våra ut­släpp av växthusgaser.

För att hinna odla sociala relationer, ta del av kultur och reflektera över tillvaron - sådant som den tänkande män­niskan, Homo Sapiens, påstås vara bra på - så behöver vi också tid. Rådande ekonomism tenderar att reducera människan till en produktionsfaktor.

Det finns också positiva erfarenheter från tidigare för­sök. Sociologer och andra samhällsforskare har t ex tittat på vad som hände när Kelloggs stora cornflakesfabrik i Battle Creek i Michigan i USA i början av 1930-talet inför­de 30 timmars arbetsvecka. De fann att bokutlåningen på biblioteken ökade, likaså ökade antalet besökare på bio­grafer och teatrar och fäder började umgås med sina barn

på ett helt annat sätt än tidigare. Drygt två tredjedelar av fransyskorna och fransmännen tyckte att införandet av 35 timmarsveckan medförde förhöjd livskvalitet.

Arbetstidens längd har konsekvenser för allt från våra utsläpp av växthusgaser till sådant som jämställdhet och välbefinnande och är därmed en fråga för hela samhäl­let. Folkets valda företrädare - inte fackbasar och närings­livstoppar - bör, precis som när det gäller andra frågor med bäring på hela samhällsutvecklingen, ha sista ordet när det gäller arbetstiden. Att överlåta arbetstidsfrågan till arbetsmarknadens parter riskerar leda till en ojämn utveckling där manligt dominerade fackförbund med förhållandevis stark ställning på arbetsmarknaden, t ex inom exportindustrin, lyckas förhandla sig till arbetstids­förkortning, medan förra århundradets överlånga arbets­dagar dröjer sig kvar i den kvinnodominerade offentliga sektorn.

Politikers roll är att se till allas väl, inklusive de arbets­lösa, medan fackförbundens roll främst handlar om att värna arbetstagarna. Att se till de arbetslösas väl handlar, i betydande grad, om att minska normalarbetstiden så att vi solidariskt delar på det antal arbetstimmar som arbets­marknaden rymmer.

Valter MuttRiksdagsledamot (mp)

Valter Mutt: Sänk normalarbetstiden

VAD TYCKER

DU?

defacto@gronastudenter.se

deFacto 9

Yvonne: Behovet av sänkt arbetstid varierar under människors liv

V i har en arbetsmarknad där vissa job­bar hårt och stressigt med mycket övertid, medan andra inte alls får en chans på arbetsmarknaden.

Nya jobb måste växa fram genom klimatinvesteringar, bättre villkor för småföretagen, aktiv innovations- och

industripolitik, fler anställda i skolan och omsorgen och nya jobb för och av unga. När vi ska bryta oljeberoen­det och möta klimathotet, genom att bygga gröna städer, kommunicera effektivare och modernisera energiproduk­tionen kan arbetsmarknaden bli grön om dessa jobb blir en del av samhällsekonomi där vi inte sliter på vare sig människor eller miljö.

Arbetsmarknadspropositionen innehåller olika för­slag för sänkt arbetstid. Rätt att bestämma över sin ar­betstid, genom rätt till heltid, rätt till deltid och så kall­lade arbetstidsbanker, kombinerat med bättre villkor för deltid ger människor makten och möjligheten att gå ner i arbetstid utan att straffas i trygghetssystemen. Friåret skapar för många nya livschanser. Tid med barn 8-15 år förbättrar förutsättningarna att kombinera arbetsliv och föräldraskap. Vi vill under nästa mandatperiod skapa möjlighet för föräldrar med barn mellan 7 och 15 år att ta ut sju dagars extra ledighet per år. Sänkt arbetstid i offentlig sektor skapar mer jämlika villkor mellan olika yrkesgrupper.

Många människor vill sänka arbetstiden för att det skapar högre livskvalitet och bidrar till ökad jämställd­het, men behoven av sänkt arbetstid varierar i olika pe­rioder i livet och för olika människor.

Arbetstiden har sänkts väldigt mycket under de senaste hundra åren, samtidigt som miljöförstöring och resursut­nyttjande ökat dramatiskt. Idag ingår inte ens hälften av

befolkningen i arbetskraften eftersom vi studerar längre och lever längre som pensionärer. Vi har även fått sänkt arbetstid även genom utbyggd semester och föräldraför­säkring.

Arbetstiden är inte en styrmekanism för utsläpp och resursutnyttjande. Ska vi ta miljöansvar är det bäst att gå direkt på källan: Långväga transporter, kemikaliean­vändning, matproduktion, energiproduktion, byggande, industriprocesser, flyget, och så vidare. Det finns ett tyd­ligt samband mellan inkomst och klimatutsläpp. Däremot finns det inget tydligt samband mellan människors års­arbetstid och klimatutsläpp. Det som däremot kan bidra till att förhindra en ökande konsumtion är om arbetsta­gare istället för ökad inkomst tar ut mer tid, t ex genom att växla inkomsthöjning mot tid i arbetstidsbanker eller kollektivavtal, i kollektivavtal öka sin semester eller ta ut längre föräldraledighet.

Det finns en rad frågor som är viktiga för folks välbe­finnande. Det är viktigt att kunna få ett arbete, att arbetet har schyssta arbetsvillkor och att ha makt över och kunna vara flexibel med sin arbetstid. Ju mer makt man har över sitt arbete ju bättre mår människor. Behovet av sänkt ar­betstid varierar under människors liv.

Osäkra anställningsförhållanden gör att människor so­ver med mobilen vid sängen och inte någonsin kan resa, ta semester eller planera något för att de i varje ögonblick måste vara bredda på att ta ett tillfälligt jobbpass. Arbete med delade turer, några timmar på morgon och kväll, lå­ser upp 10 eller 12 timmar per dygn. Om vi ska inrikta oss på människors välbefinnande så behövs bättre arbets­villkor, mer makt över sitt arbete och sänkt livsarbetstid.

Yvonne RuwaidaLedamot partistyrelsen (mp),

ansvarig för arbetsmarknadspropositionen

EMOT

T ill den kommande kongressen har Mil-jöparitets partisty-relse lagt ett förslag om partiets framtida arbetsmarknadspo-litik. Inför detta har

man haft ett omfattande arbete för att fånga upp åsikter från medlem-marna och arbetsmarknadens parter. Dock verkar det vetenskapliga per-spektivet i någon mån ha fallit bort.

Partistyrelsen föreslår exempelvis att arbetsgivaravgifterna ska sänkas för att skapa fler jobb. Grundläg-gande arbetsmarknadsteori (Nickell och Andrews, 1983) lär oss att även om sänkta arbetsgivaravgifter på kort sikt sänker företagens lönekostnader så ger de även fackföreningar och lönetagare incitament att öka sina lö-nekrav, vilket på sikt leder till att lö-nekostnaderna i princip blir desamma som om sänkningen av avgifterna ald-rig genomförts. 2002 genomförde den dåvarande regeringen en sänkning av arbetsgivaravgiften i Norrland. Utvärderingen av den reformens var

helt i linje med den teoretiska forsk-ningen, då den fann att man inte kunde se några effekter på antalet anställda, utan bara effekter på löne-nivån (Bennmarker et al., 2009).

Vidare föreslår partistyrelsen att partiet bör verka för att skapa nya jobb inom den offentliga sektorn. Att öka bemanningen inom välfärdssek-torn må vara ett mål i sig, men dess effekter på sysselsättningen är dock tvivelaktiga. När fler jobb i offentlig sektor skapas så ökar efterfrågan på arbetskraft vilket i sin tur driver upp lönenivån i hela ekonomin. Det får i sin tur effekten att det inte längre är lönsamt för företag att ha lika många anställda. Så de ökade antalet jobb i offentlig sektor leder till ökade varsel i den privata sektorn. Nettoeffekten på antalet jobb i hela ekonomin är följaktligen liten till icke existerande. (Calmfors, 1994; Algan Et al., 2002). Samma sak gäller även för förslaget om slopat sjuklöneansvar för företa-gare. Det skulle skapa jobb, men väl-digt få i förhållande till vad det skulle

kosta (Högfeldt, 2012).

Utöver det innehåller propositionen ett större antal mindre förslag som att till exempel främja generationsväx-lingen, vilket i sig är ett väldigt bra förslag, men i det stora hela kommer de ha liten effekt på samhällsekono-min i sin helhet. Arbetsmarknads-propositionen saknar således förslag som vi, utifrån det nuvarande kun-skapsläget, kan hävda kommer lösa det omfattande problem med arbets-löshet som existerar idag.

Att rätten till ett arbete utgör en mänsklig rättighet är något som ofta brukar konstateras i den här typen av sammanhang. Vilket görs med all rätt, då vi har ett stort moraliskt ansvar att garantera att alla männis-kor har en möjlighet att försörja sig själva. Det känns därmed tråkigt att behöva konstatera att den utstakade vägen till full sysselsättning tyvärr inte verkar nå hela vägen fram. n

Carl Högfeldt

deFacto10

nKommentar: Arbete

”Inga nya jobb med Miljöpartiets nya politik”

Att öka bemanningen inom väl­färdssektorn må vara ett mål i sig, men dess effekter på syssel­sättningen är dock tvivelaktiga.

� Algan, Y., Chauc, P., och Zylberberg, A., 2002. “Public employment and labour market performances,” Economic Policy, 34, pp. 9-64.

� Bennmarker, H., Mellander, E. och Öckert, B., 2009. ”Do regional payroll tax reductions boost employment?”, Labour Economics, vol. 16(5), pp.480-489.

� Calmfors, Lars, 1994. “Active labour market policy and unemployment: a framework for the analysis of crucial design features,” OECD

Economic Studies, 22, pp.7-47.

� Högfeldt, Carl, 2012. “The effects of sickness insurance policies on labor market outcomes”, Masteruppsats, Stockholms Universitet.

� Nickell, S.J. och Andrews, M.,1983. “Unions, real wages and employment in Britain 1951-79.”,Supplement: The Causes of Unemployment. Oxford Economic Papers, vol. 35,pp. 183–206.

Arbetsmarknadsforskning

Fot

o: P

riva

t

deFacto 11

Foto: complianceandsafety.com/blog/free-occupational-safety-stock-phot/OBS: bilden är ett montage

deFacto12

U nder de senaste åren har de kollektivavtal som tecknats mel­lan arbetsgivare och fack varit korta, of­tast bara på ett år.

Detta eftersom finanskrisen gjort att ingen part varit villig att binda upp sig på lång sikt. Trots att det inneburit att större problem i många fall lämnats olösta försvaras modellen av parterna själva.

– Jag har ingen anledning att tycka något annat än att det fungerar, säger Samuel Engblom, chefsjurist på den

fackliga samarbetsorganisationen TCO.Sverige har sedan 1900-talets första

hälft haft ett unikt sätt att reglera de villkor som råder på arbetsmarkna­den. I stället för att politiker ska de­taljlagstifta har fackliga parter och arbetsgivarrepresentanter förhandlat fram kollektivavtal.

I avtalen regleras, bransch för bransch, saker som löneutveckling, övertidsersättningar och uppsägnings­tider. Ofta ersätter kollektivavtalen så kallade dispositiva lagar, alltså lagar som kan förhandlas bort genom att fack och arbetsgivare når överens­

Kollektivavtal i förändringkommelser. Exempel på sådana lagar är LAS, lagen om anställningsskydd, och arbetstidslagen.

Sedan Saltsjöbadsavtalet träffades 1938 har villkoret för att träffa kol­lektivavtal varit att arbetstagarna för­binder sig att inte ta till stridsåtgärder – som strejk – under den tid som avta­let löper. Men den svenska modellen, som systemet med kollektivavtal kall­las, verkar av någon anledning i prin­cip alltid ha något slags hot hängande över sig. De senaste åren har vikande medlemsantal i fackförbunden och strängare lagstiftning i EU utmålats som två tydliga sådana. Samuel Eng­blom, chefsjurist på tjänstemännens centralorganisation TCO, ser dock ett större problem.

– I statliga utredningar förs felak­tiga resonemang som bygger på att många företag står utanför kollek­

I statliga utredningar förs felaktiga resonemang som bygger på att många företag står utanför kol­lektivavtals­systemet. Det stämmer inte.

Tema arbete handlar även om relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare, Hans Olofsson reder ut begreppen kring den svenska modellen och har även undersökt hur det står till i det fackliga arbetet i Sverige idag.

nTema: Arbete

deFacto 13

tell- och restaurang, men det är ändå en hög siffra.

Samuel Engblom menar att resone­mangen i de statliga utredningarna i värsta fall kan leda till att lagar med tydligare detaljreglering stiftas. Och med strängare lagar som inte kan för­handlas om mellan parterna står kol­lektivavtalen utan betydelse: model­len sätts ur spel.

– Lagstiftaren kan på så sätt bli ett större hot än vad fallande medlems­skap och EU varit.

De i media mest uppmärksammade förhandlingarna gäller nästan alltid industrins löneutveckling. Anledning­en är att industrin utsätts för konkur­rens utifrån i högre omfattning än många andra avtalsområden – stora löneökningar på det området kan skada industrins konkurrenskraft. In­dustrins löneökning blir därför det så

kallade märket, det mått som de andra avtalen har att utgå ifrån.

I de senaste årens kollektivavtals­förhandlingar har dock ett nytt sys­tem börjat få ett större genomslag. I stället för att de centrala parterna ska förhandla om procentuella löne­ökningar tecknas så kallade sifferlösa avtal. I de skjuts ansvaret för att för­handla de nya lönerna över till de lo­kala fackföreningarna.

– Sifferlösa avtal kräver att man känner förtroende för att den lokala lönebildningen fungerar. Finns det förtroendet mellan de centrala parter­na, då kan man ha det, och det öppnar vägen för förhandla om andra pro­blem, eftersom arbetsgivarparterna ofta efterlyser sifferlösa avtal. Men det hänger mycket på hur det föregående avtalet fungerat på lokal nivå, säger Samuel Engblom.

Något som ofta finns i de sifferlösa

Kollektivavtal i förändring

tivavtalssystemet. Det stämmer inte. I Sverige har vi en täckningsgrad på 90 procent. Visst finns det vissa bran­scher där den är längre, som inom ho­

Samuel Engblom, chefsjurist TCO.

Fot

o: J

ann

Lip

ka

deFacto14

avtalen är tydligare regleringar för hur löneprocessen ska se ut, för att de lokala parterna ska kunna ha ett stöd när de tar ett ökat ansvar. Ofta ställs också större krav på fungerande lönestatistik, något som ofta annars brister.

En stor del i arbetet kring att ta fram ett nytt kollektivavtal är att gå tillbaka till det föregående avtalet och se vad som fungerat som tänkt, och vad som inte gjort det. Formuleringar kan göras kraftfullare eller tydligare och parternas gemensamma kommen­tarer kring hur avtalet ska tolkas kan flyttas från att vara just en kommentar till att ingå i avtalet.

Något som blivit tydligt i och med de senaste årens finanskris är att varken arbetsgivare eller fackliga parter vill teckna avtal som löper under flera år. Det har fått till följd att en avtalsrö­relse på vissa områden knappt hunnit avslutas innan nästa tagit vid. Och när avtal som skulle ha varit klara innan april inte blir det förrän i slutet av året, ett par månader innan nästa avtal börjar förhandlas, blir det svårt

att utvärdera hur avtalet egentligen fungerat.

– Det är naturligtvis så att det är lättare att förhandla när ekonomin går väldigt bra, det ska man inte sticka under stol med, men jag har ingen anledning att tycka något annat än att det fungerar. Lönemodellerna blir mer och mer avancerade och många av dem kräver att de använts några gånger, så det blir svårare om man ändrar på dem hela tiden, säger Sam­uel Engblom.

Han ser längre avtalsperioder som något som är bra, då de oftare öpp­nar upp för att parterna ska lägga ner arbetet på att lösa större och mer komplicerade problem. Och Samuel Engblom ser ingen anledning att göra stora förändringar i den svenska mo­dellen.

– Jämför man med många andra länder har vi en ganska indivualiserad lönesättning och förutsättningar att få en lönebildning som fungerar bättre. Vi har mycket i vår modell inte finns i de länder där man kombinerar lag­stadgade minimilöner med kollektiv­avtal bara i vissa lägen. Arbetsmark­nadens parter har också genom åren visat att vi klarar av att lösa väldigt stora problem för stora grupper, säger Samuel Engblom.

Ett exempel han tar upp är omställ­ningsavtalet, där arbetsgivare och fack kommit överens om hur uppsagda personer ska få hjälp att hitta nytt jobb. I avtalet ingår också komplette­rande ekonomisk hjälp.

– Det är ett område där staten dragit sig tillbaka. När arbetsmark­nadspolitiken försämras tog par­terna sitt ansvar och enades om ett kompletterande skydd, säger Samu­el Engblom. n

Hans L. Olofssonhans.olofsson@outlook.com

Jämför man med många andra länder

har vi en ganska indivualise­rad lönesättning och förut­sättningar att få en lönebild­ning som fungerar bättre.

deFacto 15

E n dag inom vården kan sluta och börja på många olika sätt. Allting beror på patien­terna, där en förbättring av patientens hälsa och tillstånd är vad personalen strä­var emot. Det är vårdens villkor och det vårdpersonalen utbildats för att hantera.

Att själv få makten att styra över sina egna arbets­uppgifter och arbetsbörda borde därmed vara självklart. Tidspress förkortar inga vårdtider och förbättrar inte patienters välmående, men istället för att tala om vårdper­sonalens egenmakt pratas det mer och mer om ekonomi och mätbarhet. Logiken är att det som inte kan mätas inte heller kan finnas.

Dagens rådande fördelningssystem till sjukhus och vårdinrättningar bygger bland annat på att patienten får så många diagnoser som möjligt, vilket ger sjukhusen en större vårdpeng per patient. Så kallade regionpatienter prioriteras för att kunna dra in mer pengar och samtidigt meddelar Akademiska Sjukhuset i Uppsala att de måste spara 150 miljoner kronor – detta utan att patientsäkerhe­ten eller vårdkvaliteten ska försämras.

Men nu mullrar det i leden. I media har vi kunnat läsa om sjuksköterskor som sagt upp sig i protest mot rådande arbetsvillkor. Nyutexaminerade sjuksköterskor kräver med rätta, efter tre års högskoleutbildning, 25 000 kronor i ingångslön. Vid Barnintensiven på Universitetssjukhuset i Lund valde häpnadsväckande nog 33 specialistsjuksköter­skor att säga upp sig. I slutet av mars drog Region Skåne tillbaka de krav på annat arbetstidsavtal som orsakat dessa uppsägningar. En liten seger efter drastiska åtgärder var vunnen.

Enligt en socialförsäkringsrapport som kom 2011 var 27,2 procent av den sjukskrivna vård- och omsorgsper­sonalen sjukskriven för psykiska sjukdomar. Orsaken till detta skulle mycket väl kunna vara den motsättning som finns mellan upplevda krav och den verklighet personalen ställs inför. Om kraven på dig och dina arbetsuppgifter blir större än vad du kan hantera byggs det upp en negativ stress som i slutändan ger dig känslor av uppgivenhet och otillräcklighet. Något som kan resultera i psykisk utmatt­ning och utbrändhet.

Att vara ny inom ett yrke är en utmaning, något som forskaren Aron Antonovsky diskuterar med sin teori kring hur människor kan klara av utmanande och krävande situationer. Han myntade begreppet ”sense of coherence”

(känsla av sammanhang) som består av tre komponenter: känsla av begriplighet, känsla av hanterbarhet och känsla av meningsfullhet.

Begripligheten innebär att förstå vad som ställs inför en, att det är klart vad som ska göras. Hanterbarheten bygger i sin tur på hur möjligt det är att agera enligt det sätt som begripligheten lägger grunden för. Stress uppstår då de arbetsuppgifter som ska göras inte går att kombi­nera med vad som är möjligt att genomföra. Än värre är att inte veta vad en ska göra, exempelvis om en har en patient vars symtom en aldrig sett. Det enda en vet är att det kan vara allvarligt och begripligheten blir därmed obefintlig. Hur ska en sjuksköterska skapa mening i en verklighet som kan upplevas som smått kaotisk, därtill med otillräckliga resurser? En verklighet där det viktigaste i slutänden förmodligen är att hantera misstag och lära sig leva med dem.

Forskaren Marlene Kramer beskriver den ”reality shock” som inträffar då den nyutexaminerade försöker anpassa sig till sin nya ansvarstyngda roll utan större klinisk erfarenhet. Mycket av den kunskap som förmed­lats under utbildningen ser annorlunda ut i arbetslivet, där tidsbesparande åtgärder i många fall går före det som lärdes ut under utbildningen. Misstag inom utbild­ningen får ingen långtgående verkan eftersom det finns ett skyddsnät där handledare är ytterst ansvariga för patienten. Däremot får misstag som görs av nyexamine­rade konsekvenser. Brist på tid är en realitet inom vården och brist på klinisk erfarenhet är en realitet hos nyexami­nerade. En kombination som kan leda till felbedömningar som drabbar patienters hälsa negativt.

Det råder redan nu en brist på sjuksköterskor men en kronisk brist på arbetskraft kommer att få ännu mer all­varliga konsekvenser. Det är dags att inse att mullrandet som hörs kan innebära en kollaps – av sjukskrivningar el­ler massuppsägningar eller bådadera. Den kollapsen kom­mer att slå hårt mot den svenska välfärdsstaten om den inte bemöts genom att vårdprofessionerna får makten över sitt arbete och över resursfördelningen. För i slutändan vill ingen vara utan vare sig delaktighet eller makt över sitt eget arbete.

Sabina Karvo, sammankallande Gröna Studenter Riksstyrelseoch yrkesverksam sjuksköterska.

nTema: Arbete

Makt över det egna arbetet

deFacto16

E n summa pengar kommer in på ditt konto varje månad, tillräck­lig för att leva på, utan något krav på motprestation

från din sida. En naiv slackers dröm eller politisk utopi? Varken eller. Frå­gan om basinkomst, även kallad med­borgarlön, är på uppgång som politisk lösning på problem så vitt skilda som arbetslöshet, miljöförstöring och kul­turpolitik.

Frågan om basinkomst har gått i svallvågor i Sverige under de senaste decennierna. Den stod länge med

i Miljöpartiets partiprogram men i partipropositionen till kongressen nu i maj nämns den inte längre. Trots att den sedan 2008 inte är en fråga som partiet ska driva aktivt, så finns det miljöpartister som är engagerade för frågan. En av dem är Annika Lille­mets, som tillsammans med Valter Mutt och Lotta Hedström skrev en motion om basinkomst till riksdagen i höstas.

När jag ringer upp Annika Lil­lemets fullkomligt sprudlar det av energi genom telefonluren. Hon ta­lar med brinnande engagemang om hur basinkomsten kan bidra med

ett uppsving för kulturlivet, hur det handlar om egenmakt, skulle bidra till ett mänskligare samhälle där folk har ork att engagera sig i föreningsliv

Växande intresse för basinkomst

nTema Arbete

deFacto 17

Växande intresse för basinkomstoch samhällsförbättring, och hur den också kan vara en del i vägen mot ett mer hållbart samhälle. När allt färre kan producera allt mer, så krävs det en ständigt ökande konsumtion för att kunna hålla människor i syssel­sättning, något som tär på våra na­turresurser.

– Detta är absolut en grön fråga. Som ett grönt parti måste vi driva att vi ska dela på jobben och kriti­sera den enfaldiga och förtryckande arbetslinjen. Där måste vi som parti tala klarspråk. Det har jag saknat länge, säger Lillemets som i riksdags­motionen skriver att tiden är mogen för att ”tänka utanför boxen”, för att

våga prova radikalt annorlunda lös­ningar. Men när motionen debattera­des i riksdagen bemöttes den hånfullt av Finn Bengtsson (m) som kallade den en ”månadspeng för vuxna”.

– Det är konstigt att debattklimatet i Sverige är så pass låst, det är som om det bara får plats med en tanke åt gången – och just nu är det ar­betslinjen, säger Annika Lillemets. I Finland däremot, menar hon, finns inte samma tankelåsning, där har de istället valt att göra friåret perma­nent, en spännande utveckling enligt Lillemets.

Men även om det står stilla i par­titoppen just nu, så är det desto mer

aktivitet på gräsrotsnivå, både inom miljöpartiet och av fristående ideella krafter. ”Ute i landet så bubblar det verkligen kring den här frågan! När fler råkar illa ut genom regeringens politik, ökar även intresset för alter­nativ till arbetslinjen.”

Att det finns ett ökat engagemang för basinkomstfrågan är tydligt. Särskilt i Malmö rör det på sig. Emma Rydin från Basinkomst Malmö berättar att det hela tiden kommer in förfråg­ningar till dem från olika håll för att komma och hålla i föreläsningar. Den 16 mars anordnade SALO, Sveriges anställningslösas landsorganisation,

Jag tror på en rörelse un­derifrån, som sätter tryck. Ännu mer opinionsbild­ning. Kanske behöver det bildas ett nytt parti – ett medborgar­lönsparti.

Foto: Erica Elfström

deFacto18

och Basinkomst Malmö ett arbetskri­tiskt forum med undertiteln Den som inte arbetar ska inte heller äta. Eve­nemanget var välbesökt, uppåt 500 kom och gick under dagens gång och lyssnade på föreläsningar av kända namn som Birger Schlaug, Nina Björk, Roland Paulsen och Lasse Ekstrand som ur olika vinklar kritiserade det tillväxtdrivna ekonomiska systemet och dagens arbetsideologi. De inspe­lade föreläsningarna slog tittarrekord på ABF Play.

I Stockholm pågår för närvarande både en studiecirkel och en föreläs­ningsserie i samarbete mellan Basin­komst Stockholm och ABF, och i Gö­teborg håller en basinkomstgrupp just nu på att startas upp.

Även internationellt sett växer frå­gan i rasande fart. Ett medborgarini­

tiativ går just nu runt i EU:s medlems­länder och försöker samla in till en miljon underskrifter för att kunna ta upp frågan till EU-kommissionen och få dem att utreda frågan och starta upp pilotstudier. De har stöd av en resolution som Europaparlamentet antog 2010 som uppmanar medlems­länderna att börja genomföra försök med basinkomst på lokal nivå. I Indien pågår en pilotstudie med en form av basinkomst som kallas för ”direct cash transfers” med goda resultat, och även i Namibia, Brasilien och Alaska finns exempel på olika former av medbor­garlön, vissa på försök och andra per­manenta. Finland, Danmark och Tysk­land är exempel på europeiska länder där debatten nu går het i frågan.

Filmaren Alex Veitch från filmkollek­tivet RåFILM i Malmö är en av de som

inte vill vänta på att en förändring ska komma från statligt håll. Medlem­mar i RåFILM har istället tagit saken i egna händer och startat vad de kallar en ”folkorganiserad basinkomst” – ett sätt att utjämna inkomsterna mellan varandra och därmed skapa en grund­trygghet. Under ett och ett halvt år har de kört samman sina inkomster till en gemensam pool från vilken de sedan delat ut en fast summa varje månad. Han tycker att det har fungerat bra.

– Farhågan från början var att vissa skulle känna att de drog mer än andra, men så har det inte blivit. Istället har vissa haft känslan ”gör jag verkligen tillräckligt för att bidra?”. Alex Veitch kan definitivt rekommendera andra att göra samma sak:

– Särskilt för folk som har en ojämn inkomst, där det kan komma mycket i perioder och ingenting i andra perio­

deFacto 19

der. Det är ett bra sätt att jämna ut sin ekonomi och få mer stabilitet. Det är också skönt att få den här känslan av ett gemensamt ansvar, istället för att en ska drabbas av individuell ångest över om en ska klara hyran den här må­naden eller inte. Det ger en känsla av styrka, att vi gör det här tillsammans.

Nätverket Prekariatet i Stockholm, som även de kämpar för basinkomst, har tankar på att följa i Råfilms fot­spår.

– I en tid då arbetskraften är så pass prekariserad som nu finns det ett verkligt behov av att finna konkreta och småskaliga grundtrygghetssys­tem, inte minst för att möjliggöra po­litiskt engagemang överhuvud taget. Behovet är smärtsamt välkänt bland oss och det har stundvis kommit på tal hur ett mindre basinkomstsystem

skulle kunna införas för att hantera problemet. Det berättar Fredrik Lind­blå från Prekariatet.

Någon som förespråkat basinkomst sedan 70-talet är Lasse Ekstrand, för­fattare och lektor i sociologi vid Hög­skolan i Gävle. Även han har märkt ett växande uppsving för frågan un­der de senaste åren. Däremot hyser han inga större förhoppningar på att frågan kommer upp på den etable­rade politikens bord inom någon snar framtid.

– Arbetslinjen handlar om kon­troll, den vill man inte släppa. Och det handlar om legitimitet. Politi­kerna vågar inte öppet säga att man inte kan skapa några jobb. Man tror det vore politiskt självmord. Jag tror på en rörelse underifrån, som sätter tryck. Ännu mer opinionsbildning.

Kanske behöver det bildas ett nytt parti - ett medborgarlönsparti.

På längre sikt är Lasse Ekstrand mer hoppfull. Han svarar ja på frågan om Sverige kan ha infört basinkomst om 10 år.

–Jag tror att någon form av med­borgarlön, även om den inte heter exakt så, kommer att vara införd. Arbetslinjen är dödsdömd. Jag vill se införandet av en medborgarlön värt namnet, med en offensiv innebörd, betonande allas existensberättigan­de och samhällsansvar, oavsett om man har ett arbete eller inte. Sverige skulle kunna bli fö­rebilden för andra länder, ett socialt experiment. n

Cecilia Paulsson

� Basinkomst (på engelska basic income) är en inkomst som regelbundet betalas ut av staten till alla som vistas i landet på en indivi-duell basis, och som är helt ovillkorlig.

� Summan är densamma oavsett om perso-nen jobbar mycket, lite eller inte alls. Den är också densamma oavsett hur mycket eller hur lite personen står till arbetsmarknadens förfogande (till skillnad från till exempel A-kassa).

� Diskussioner har förts kring vilken nivå den ska ligga på, med förslag på allt från ett par tusen upp till 150 00. De flesta förespråkare idag landar dock på att det viktigaste är att den ska gå att leva på.

� Om den ska vara villkorslös eller om någon form av obligatorisk samhällstjänst ska medfölja har även det debatterats, men även här säger merparten att den ska vara villkorslös för att inte kräva införandet av nya kostsamma kontrollsystem. Källa: WiKipedia

Fakta Basinkomst

I Indien pågår en pilotstudie med en form av basinkomst som kallas för ”direct cash transfers” med goda resultat, och även i Nami­bia, Brasilien och Alaska finns exem­pel på olika former av medborgar­lön.

Foto: Erica Elfström

deFacto20

nKrönika

Fot

o: W

ikim

edia

com

mon

s

OB

S: B

ilden

är

ett

mon

tage

Förtjänst, löneskillnader

och basketstjärnor

Vi skulle inte säga att någon som hittade en femhundra­lapp på gatan förtjänar den, eller att någon som blev överkörd på gångbanan förtjänade en smäll.

F örtjänst är något som ofta kopplas ihop med arbete. Att en läkare förtjänar högre lön än en sjuk­sköterska håller nog

många med om, även om storleken i skillnaderna går att diskutera. Läkare har toppbetyg från gymnasiet och har en längre utbildning än de flesta sjuksköterskor.

Få av oss ifrågasätter att en chef ska ha en högre lön än någon av sina anställda. Men kan vi verkligen rättfärdiga detta sätt att tänka? Jag är inte helt övertygad om att vi faktiskt kan försvara mer än väldigt små löneskillnader. Inte om vi på riktigt menar att människor måste förtjäna sina tillgångar.

Filosofen John Rawls menar i sin senaste bok att det i idén om att nå­gon kan förtjäna något ingår att den personen på något sätt måste kunna hållas ansvarig för det vi menar att hen förtjänar.

Vi skulle inte säga att någon som hittade en femhundralapp på gatan förtjänar den, eller att någon som blev överkörd på gångbanan förtjänade en smäll. I Justice as fairness som boken heter, beskriver Rawls tre lotterier som kan få stor inverkan på hur våra liv ter sig för oss i framtiden:

a) vilken klass en individ föds in i och anammar innan mognadsåldern, b) våra medfödda talanger och möj­

ligheterna att få användning av dessa talanger beroende på social härkomst samt c) rena slumpartade händelser, som tur i ett lotteri och otur i form av en ovanlig sjukdom. Vi kan inte hållas ansvariga för något av dessa lotterier och kan därför inte förtjäna utfallet av dem.

Rawls ser på samhället som ”a fair system of social cooperation over time from one generation to the next” – ett skäligt system av social samverkan över tid mellan generatio­ner. Samhället, enligt Rawls, är alltså inte en kamp mellan individer om att skaffa sig mest fördelar, utan en plats där vi erkänner ett ömsesidigt beroende.

Robert Nozick, Rawls skrivbords­antagonist, formulerade ett intressant motexempel mot Rawls sätt att se på samhället. I ett tankeexperiment ber han oss att föreställa oss ett samhälle där vi får välja vår favoritfördel­ning av samhällets goda. Exemplet beskriver hur den otroligt populäre basketspelaren Wilt Chamberlain, som är eftertraktad av alla klubbar och fansens gunstling, kräver att alla besökare måste betala 25 cent för varje match Wilt spelar. Det visar sig att efter en säsong har en miljon fans sett Wilt spela och han har då en betydligt större summa pengar på banken än alla andra i laget men också mer än vanliga människor.

Eftersom vi valt vår favoritfördel­

ning av samhällets goda och alla besökare frivilligt valde att lägga sina pengar på matchen så måste vi rimligen anse att även detta utfall är rättvist och Wilt kan sägas ha förtjä­nat sina pengar.

Det är ett bra argument Nozick läg­ger fram. Kan utfallet vara orättvist om vägen dit varit helt rättvis? Wilt är ju väldigt bra på basket och alla gav honom frivilligt en liten del av sina slantar. Det Nozick dock glömmer är att Wilt inte är en atom i samhället utan att han är beroende av att någon öppnar baskethallen så att Wilt kan träna, han är beroende av någon som underhåller vägen han åker till match­en på, av någon som sitter i insläppet och så vidare. Wilt har dessutom en talang som han visst har tränat upp, men till stor del föddes med.

Att förtjäna lite mer än någon annan är en sak – att man jobbar lite hårdare ska såklart belönas. Men om vi tänker oss att inkomst ska baseras på förtjänst, är det då inte konstigt att vita, västeuropeiska, medelklassmän tjänar överlägset mest? Förtjänar jag min vita medelklassmanskropp? Nej, och därför måste vi än hårdare motverka ekono­miska klyftor på grunder av man kan förtjäna. n

Mattias Näsman

deFacto 21

deFacto22

1 Hur kom det sig att du skrev boken?

– Jag hade mycket tankar att sammanfatta, efter att ha studerat och funderat på tillväxten i flera år. Mest av allt vill jag klargöra vad ekonomisk tillväxt i grunden betyder, bland annat för att människor i den politiska de­batten ofta glider mellan olika defini­tioner för att slippa ifrågasätta själva tillväxten. Men jag menar att vi aldrig kommer att kunna lösa tillväxtens di­lemman om vi inte är säkra på vad vi egentligen menar med tillväxt.

2 Du säger i din bok att i ett samhälle där tillväxt hör till de mest prioriterade av

alla politiska mål är det fullstän-digt avgörande att vi vet vad vi menar när vi säger det. Vad är det som man idag missar tycker du?

Precis, tillväxt har liksom blivit sy­nonymt med allt möjligt som verkar bra i största allmänhet, samtidigt som det vi mäter som ekonomisk tillväxt – ökningen i BNP – medför uppenbara problem särskilt för miljön. För att det ekonomiska värdet av BNP ska öka så krävs att mer resurser tas i anspråk i produktionen – det är en avgörande

insikt som de flesta ekonomer saknar eller bortser från. Här är man otydlig med definitionerna och glider ofta över till att prata om produktivitet och teknikutveckling, vilket i sig inte har någonting med ökad BNP att göra.

3 Varför är vi så beroende av ekonomisk tillväxt? Eller är vi inte det?

Vi är beroende av de inkomster som tillväxten ger – alltså löner och vinster. Pengarna jagar alltid det som växer och står man stilla så blir man utan. Men vad vi kanske borde fråga oss är om vi egentligen är så beroende av pengar. Det är lite av kärnfrågan – jobbar vi för att skapa pengar eller skapar vi pengar för att vi jobbar? Det låter som hårklyverier men faktum är att vi skulle kunna producera och kon­sumera på ett mycket mer genomtänkt sätt om vi satte behoven först – peng­arna får vi liksom på köpet.

4 Hur då, menar du att peng-arna nästan är onödiga?

Pengarna är ju egentligen ett sätt att fördela resultatet av pro­duktionen. De som tjänar mer pengar får äta en större del av den samlade

kakan. En ojämlik inkomstfördelning är också en faktor som gör oss beroen­de av tillväxt, eftersom alla vill klättra uppåt i inkomstligan. Vårt sätt att handskas med pengar och inkomster förstärker dessa tendenser, men det är klart att det i grunden är praktiskt att använda pengar som bytesmedel.

5 Kan vi inte ha en tillväxt som inte ökar resursut-nyttjandet?

Nej, inte i den meningen att vi skapar ekonomiska värden, eftersom värden är beroende av de resurser vi satsar i produktionen. Men man kan ju fråga sig varför vi egentligen mås­te ha en sådan tillväxt, men det har återigen att göra med att det bara är då människor också kan öka sina in­komster. Om vi istället fokuserade på

deFacto träffar Mikael Malmaeus doktor i miljöanalys och fil. kand. i national-ekonomi som precis kommit ut med sin nya bok ”Tillväxt till varje pris”.

n Intervju

Tillväxt har liksom bli­vit synonymt med allt

möjligt som verkar bra i största allmänhet, samtidigt som det vi mäter som ekonomisk till­växt – ökningen i BNP – medför uppenbara problem särskilt för miljön

”Dags att tala klar-språk om tillväxten”

deFacto 23

deFacto24

resultatet av produktionen – varorna och tjänsterna – så skulle vi kunna ha något som liknade tillväxt till exempel i kvalitet. Men jag tycker inte att man i så fall ska kalla det för tillväxt efter­som det är förvirrande om tillväxt kan betyda olika saker.

6 Du visar i en graf i din bok hur mängden arbetade timmar har varit relativt

konstant sedan 1950-talet. Är det en myt att vi politiskt kan skapa flera jobb?

Det är klart att vi kan skapa fler jobb. Vi kan till exempel dela på de jobb som finns, och genom politiska beslut skulle vi kunna skapa massa jobb inom vård, skola och omsorg. Men sambandet mellan tillväxt och sysselsättning är obefintligt, så där kan vi tala om en myt. Här kan man igen se hur förvirrade vi blir av att inte begripa vad tillväxt egentligen betyder. Om det är arbeten vi är ute efter så är det ju ingen större idé att fästa så stor vikt vid produktivitet och teknisk utveckling – det skapar möj­ligen tillväxt men inte särskilt många nya jobb.

7 Du visar i din bok hur Sveriges ekonomi vuxit med 100% sedan 1980. Vi

har alltså blivit dubbelt så rika på 30 år. Under samma tid har vi sett nedskärningar i både skolan och sjukvården och arbetslösheten har mer än fördubblats. Varför har tillväxten inte gett oss mer välfärd eller fler jobb? Och varför tror vi fortfarande att den gör det?

Den tillväxt vi har haft förklaras av att vi utnyttjat mer resurser – maski­ner och byggnader och alla de resur­ser som behövs för att framställa och använda dem. Det i sig ger ingen väl­färd och uppenbarligen inte fler jobb. Ännu ett bevis på hur förvirrad debat­ten är – vilket var det som fick mig att skriva boken.

8 Bör vi framförallt minska konsumtionen eller mins-ka produktionen om vi vill

komma åt resursanvändningen? Kan man göra det ena utan att göra det andra?

Vi måste såklart göra båda. Men det är i produktionen vi använder resurserna och det är där vi får våra inkomster, som vi sedan använder för

konsumtion. Även om jag tycker att vi måste bli mera medvetna om vår ohållbara konsumtionsnivå så tror jag framför allt att det är i produktions­ledet vi måste göra åtgärder – till ex­empel förkorta arbetstiden och minska resursuttaget.

9 Vilka mål bör vara högst i den ekonomiska politi-ken om inte ekonomisk

tillväxt? Egentligen handlar ju ekonomi om

hushållning, men det är sällan man hör ekonomer tala om det. Men själv­klart borde det ekonomiska samtalet handla mycket mer om hur vi använ­der de resurser vi har – inklusive vår arbetskraft – på ett hållbart och vettigt sätt. En viktig aspekt i en värld med begränsade resurser är en rättvis för­delning.

10 Finns det inte en risk att det blir kaos och konflikter om vi

inte har tillväxt? Vad händer med Sverige om vi inte har tillväxt men resten av världen har det? Vad kan vi göra på nationell nivå?

Visst, det är klart att det finns en sådan risk. Men risken blir mindre om världen är rättvis. Det gäller ju både inom och mellan länder. Så länge Sve­

Det är lite av kärnfrå­gan – jobbar vi för att

skapa pengar eller skapar vi pengar för att vi jobbar?

deFacto 25

POLITIK ÄR SAMTAL och diskussioner, inte ensamma predikanter. Vi vet att du har idéer, tankar och åsikter som gör oss bättre. Gå med i Gröna Studenter idag och påverka inifrån!

BLI MEDLEM I GRÖNA STUDENTER

Sms:a gsmedl följt av ditt personnummer till 72456. Meddelandet kostar 20:- plus trafikavgift. Du blir då också medlem i Miljöpartiet de gröna.

För mer information gå in på gronastudenter.se

I Tillväxt till varje pris reder Mikael Malmaeus ut sam-banden mellan produktion, konsumtion, resursför-brukning, välfärd och miljöpåverkan. Och visar varför ekonomisk tillväxt inte är en lösning på 2000-talets stora frågor.

Genom att definiera vad eko-nomisk tillväxt i grunden betyder visar boken också på vägen framåt. Det är inte genom att öka insatserna som vi bygger en hållbar framtid, utan genom att hushålla med resurserna på ett förnuftigt sätt. Men det kräver att vi sätter upp andra mål för samhället än tillväxt, och att vi hanterar de ekonomiska dilemman som uppstår när utbud och efterfrågan på varor och tjänster inte längre ökar.

Fakta Tillväxt till varje pris

rige är ett av världens rikaste länder så är det inte synd om oss om vi har lägre tillväxt än andra. Vår levnadsstandard bygger i grunden på vår produktions­förmåga, och den har vi kvar även om vi har lägre tillväxt än andra. Det vi behöver hantera är bland annat en del finansiella problem, som att män­niskor väljer att placera sina pengar utomlands för att få högre avkastning på sitt kapital. Vi behöver en synvända där – hur beroende är vi egentligen av pengar? I grunden är det ju andra sa­ker än finansiellt kapital som skapar välstånd.

11 Klarar ett nolltillväxt-samhälle klimat- och miljömålen?

Inte med de produktions- och kon­sumtionsnivåer som vi har nu. Vi be­höver absolut minska vår användning av naturresurser och av det kapital som är beroende av dessa. Ett hållbart samhälle kommer att ha lägre BNP än vi har nu. Men inte nödvändigtvis sämre ekonomi eller lägre välstånd. Vi kan satsa mycket mer på välfärd utan att det skadar miljön, och med resurs­snål teknik kan vi producera varor på ett mer hållbart sätt till lägre kostna­der. Lägre kostnader ger lägre BNP och jag tycker inte vi behöver vara rädda för det. n

deFacto26

nTema: Arbete

Kalle Hultén är inte bara en god vän till mig, han är även en av de få personer jag känner som på allvar gjort det som många miljöpartister och söderhipsters talar om: att downshifta, växla ner i arbetstid (och inkomst) och istäl-let ägna sig åt det man vill.

Kalle jobbar i nuläget en till två dagar i veckan i ett eget företag och lever ett gott liv på ca 6000 kr i måna-den. Jag tog en pratstund med honom för att ta reda på hur han lyckats med denna omställning, vilka för- eller nackdelar det finns med att leva med en så begränsad budget samt vad han har för tips för andra som skulle vilja göra samma sak. Thomas Drost.

– att värdera frihet och tid högre än lönearbete

u u

deFacto28

Berätta lite om dig själv.– Jag är 36 år gammal, bor med sambo och en dotter på 1

år i Johanneshov utanför Stockholm. Uppväxt i Nacka och har bott större delen av mitt liv i Stockholm. Intresserad av att vara ute i naturen på olika sätt, till exempel paddla kajak, åka skidor, cykla eller fotvandra.

Jag är lite av en sökare, har bland annat jobbat som jour­nalist, pressekreterare för Miljöpartiet, PR-konsult, förfat­tare och forskarstuderande. Jag har dock alltid känt mig låst av att så stor del av min energi gått till arbete och så lite till att göra det jag vill vad gäller friluftsliv, umgänge med familj eller att få tid till att förkovra mig i olika ämnen.

Varför har du valt att ”downshifta”?– Jag tycker om att kunna spendera de flesta dagar som

det faller mig in och värderar tid och frihet högt. Frihet att kunna göra det jag för tillfället är intresserad av. Jag gör många saker av miljöskäl som att sopsortera och kanske i viss mån undvika att köra bil, men att downshifta hade jag gjort oavsett om det var miljövänligt eller ej.

Jag har också kommit att inse att jag inte vill ha en hög position och att jag inte blev lyckligare av att köpa saker. Snarare kände jag att något skavde varje gång jag var tvungen att ägna mig åt arbetsuppgifter som inte kändes meningsfulla. Jag tror att många känner en stor tillfredsstäl­lelse i arbete men samtidigt tror jag många tycker att det tar för stor del av vår tid. Att downshifta handlar för mig om att jag värderar min tid och frihet högre än lönearbete och att jag inte är beredd att sälja så mycket av den tid jag har. Jag vill hellre disponera den efter eget huvud.

När kom du fram till detta? Hur började du?– Efter att jag studerat klart ägnade jag mig under två

till tre år med att leta mig fram mellan olika anställningar men upptäckte att jag ganska snart tappade intresset. Jag

tror insikten kom på allvar när jag jobbade på PR-byrå där jag gjorde en ganska snabb karriär. Jag insåg helt enkelt att det inte blev roligare av att jag fick högre lön och nya titlar, när jag ändå var tvungen att lägga tid på uppgifter som jag inte var intresserad av. Det var lite av en kris varje gång jag lämnade ett arbete.

Hur tog du då de första stegen?Jag har inte gjort det särskilt medvetet, utan snarare bara

gått över till att göra det som är roligt. Efter mitt arbete på PR-byrån hade jag en stor buffert, jag hade lagt undan en och en halv årsinkomst på banken. Redan då hade jag bör­jat med att rensa upp min ekonomi, betala av studielån och bygga upp en buffert. Det var först senare som jag började bli intresserad av ”minimalism” och insåg att om man inte konsumerar så mycket behöver man inte heller jobba 40 timmar per vecka.

Vilka förändringar har du genomfört?– Det jag framför allt har gjort är att minska utgifter sna­

rare än att öka mina inkomster. Och se till att det arbete jag gjort varit det som gett mest kronor per timma.

Jag har också lämnat livet som anställd och jobbar nu med flera olika inkomstkällor som egen företagare. Det handlar om att skära ner så mycket att man klarar sig på att arbeta en till två dagar per vecka. Men det är förstås en stegvis process som kan ta några år. Jag lever på ca 6000 kr i månaden där ungefär 1200 kr går till bilen, 2800 går till hyra och el, 1500 kr går till mat samt 500-1000 kr till olika övriga utgifter.

Om man ska downshifta på riktigt så hjälper det mycket om man slutar vara konsument och i stället blir en ”produ­cent”. Att själv laga sin cykel till exempel. Eller att tillverka en egen grill av ugnsgallret från spisen i stället för att köpa en engångsgrill på Konsum. Ju mer pengar människor har desto mer hjälplösa är de i allmänhet. De som har allra

nTema: Arbete

Det är vanligt att möta attity­den att man inte tar tillvaron

på allvar och att man inte tar ansvar när man inte jobbar heltid.

deFacto 29

� Spara ihop till en buf-fert.

� Betala av eventuella skulder, skaffa inte nya (som bostadslån).

� Flytta till en mindre bo-stad inom cykelavstånd från ditt jobb.

� Sälj bilen och börja cykla (vi har visserligen bil, men kommer att sälja den)

� Lär dig laga din mat själv och ta med matlåda.

� Sluta köpa nya saker och sälj av allt du inte använt under det gångna året.

� Säg upp mobilabon-nemanget och fasta kost-nader som till exempel prenumerationer.

� Hitta roliga saker att göra som är gratis, det finns massor om du börjar leta.

� Flytta ihop och förlova dig. Det halverar många kostnader.

� Dela saker med dina grannar.

� Hitta ett jobb där du kan jobba deltid.

� Börja lösa problem med huvudet i stället för med plånboken.

Kalles tips för dig som vill ”downshifta”

mest pengar är ofta ganska inkompetenta eftersom de kö­per sig lösningar på alla problem. Vill man downshifta så löser man problem som uppstår istället för att köpa sig lös­ningar. Man får komma över sin bekvämlighet och rädsla inför att lära sig nya saker. Om jag köper något så är det oftast second hand, men det kan gå månader utan att jag köper en enda pryl.

Vad har varit svårt/lätt?– Det är en utmaning att andra inte lever så här. Att våga

gå sin egen väg och bryta mot normer tar tid och kraft. Frestelser dyker alltid upp. Jag har själv till exempel tidi­gare varit väldigt frälst i ny teknik, och jag har fortfarande en dragning till det. Omgivningen sätter ofta en subtil press på att man borde jobba mer. När man har ett fast arbete så blir man uppmuntrad på olika sätt. Det märks tydligt på alla ”gillar” på Facebook när någon fått ett nytt jobb. Men ingen ”gillar” att du bara jobbar två dagar i veckan. Snarare har jag ofta blivit motarbetad i min livsstil från min omgiv­ning och blivit ifrågasatt. Det är vanligt att möta attityden att man inte tar tillvaron på allvar och att man inte tar an­svar när man inte jobbar heltid. Man får helt enkelt ingen bekräftelse på att man ”gör rätt”.

Foto: DUBES SONEGO

deFacto30

En annan utmaning är att det sociala umgänget ofta kos­tar pengar om man bor i en storstad. Mycket umgänge är inriktat på att gå ut på restauranger, fik eller klubbar. Man får jobba medvetet med att styra in umgänget på former som inte kostar, till exempel picknick eller middagar i hem­met. Det finns alltid alternativ. Man kan förstås äta ute ib­land, men man måste ha koll på kostnaderna.

Jag tycker ändå att man ganska snabbt upptäcker att man kan leva ett väldigt gott liv utan stora kostnader. Mycket av det man spenderar pengar på ger inte särskilt mycket extra livskvalitet. Men det innebär förstås en begränsning i möj­ligheterna till konsumtion. Det är fullt möjligt att resa, men inte att köpa den senaste tekniken en gång i halvåret, man får använda den tills den går sönder. Man kan inte handla kläder varje månad. Man kan inte ha en ny bil.

Vad finns det för fördelar eller nackdelar med denna livsstil?

– Fördelarna är stora om man värderar oberoende, krea­tivitet och frihet. När jag jobbade 8-5 så hade jag ingen frihet alls eftersom min energi och tankeutrymme togs i anspråk. Nu har jag möjlighet att vara med min dotter så ofta jag vill och ändå få tid till annat som att vara i naturen.

Många undrar om det inte känns otryggt att inte ha en fast anställning och en hög inkomst. Min trygghet är att jag har en buffert som jag skulle klara mig på i ett och ett halvt år. I och med att man lär sig att klara sig på väldigt lite blir man på sätt och vis mindre sårbar. Det kan faktiskt innebära en större trygghet än en hög inkomst! Jämför till exempel med personer med höga lån och månadskostnader, som skulle drabbas mycket hårdare än mig om till exempel räntan steg.

Vad tror du är anledningen till att så pass få väljer att arbeta mindre?

– Jag är säker på att väldigt många skulle leva så här om det fanns en kritisk massa. Som det ser ut i dag krävs det en hög grad av oberoende och att man tvingar sig själv att gå utanför samhällets normer och myter om det goda livet. Många vill nog egentligen dra ner på arbetstiden, men att leva upp till förväntningar och normer väger tyngre. De vill känna sig som en del av ett sammanhang och där är arbetet ett sätt.

Andra kanske skulle känna sig vilsna utan den identitet som de får genom sitt arbete. Kanske är det så att vi har en djupt rotad arbetsmoral i samhället, som är svår att gå emot.

Avslutningsvis, har du några rekommendationer du skulle vilja ge andra som vill ”downshifta”?

– Rent konkret: starta ett sparkonto där du sätter in större delen av din lön. Hur stor buffert man behöver för att kän­na sig lugn är förstås individuellt, men själv har jag 1,5 års utgifter på banken som buffert. De tre största kostnaderna i vardagen är oftast boende, transporter och mat. För att lyckas måste man hitta strategier för att minska dessa. Se listan bredvid för fler tips.

Det svåraste med att downshifta är dock att våga bryta normer. Det kräver ett visst mått av oberoende att bryta ny mark och man får ingen bekräftelse på att man gör rätt. Därför måste man våga lita på sitt eget omdöme och sina egna värderingar. Sök kontakt med andra som tänker i lik­nande banor och inspireras av varandra. Fokusera på vad som är målet: att göra det du vill med ditt liv. n

Text: Thomas Drost

I och med att man lär sig att klara sig på väldigt lite blir man

på sätt och vis mindre sårbar. Det kan faktiskt innebära en större trygghet än en hög inkomst!

deFacto 31

Konsumtionskritik vs. produktionskritik

Utdrag ur Cogito Ledare den 2013-01-09

Det enda verknings­fulla sättet att minska

vårt ekologiska fotavtryck är därför att minska våra inkom­ster i första ledet – genom att avstå ifrån att producera.E

nligt New Eco­nomics Foun­dation inträf­fade förra årets overshoot day den 22 augusti.I december skrev

George Monbiot en rasande krönika i The Guardian om vår patologiska kon­sumtion i juletider som till stora delar består av rent skräp men som leder till planetens fördärv: ”For god’s sake stop trashing the planet to tell someone you care. All it shows is that you don’t.” Det är som vanligt lätt att hålla med George Monbiot, ändå undrar jag om dessa jeremiader egentligen leder nå­gon vart. I grunden är det ju inte kon­sumtionen som orsakar miljöproble­men, utan produktionen. Bara i något enstaka fall, till exempel vid bilresor, är det i samband med konsumtionen som utsläppen sker. För det mesta är det när varorna produceras som miljö­påverkan uppkommer.

Missförstå mig rätt. Att lyfta upp konsumtionsperspektivet är avgöran­de för att vi ska bli medvetna om den miljöpåverkan som vår västerländska livsstil förutsätter. Och även om myck­et av den produktion som försörjer oss svenskar numera sker utanför natio­nens gränser är det tveklöst så att en genomsnittlig svensk livsstil och kon­sumtionsnivå är ekologiskt ohållbar – tro inget annat. Men hur meningsfull är kritiken mot oss konsumenter, och vilken makt har vi egentligen att för­ändra? Jag tror att det dystra svaret

är: nästan ingen alls. Åtminstone inte i vår egenskap av konsumenter.

Vi kan se till att välja vara A fram­för vara B, men vi kan som kollektiv knappast avstå ifrån att konsumera det som produceras. Även om några självvalda asketer gör sitt bästa för att föregå med gott exempel har det ingen verkan i det stora hela.

Nyttan med västerlandets stän­digt ökande materiella konsumtion har ofta ifrågasatts åtminstone se­dan Galbraith’s The Affluent Society (1958). Men trots att forskningen visar att den ökade konsumtionen inte gjort oss svenskar lyckligare sedan 1960-ta­let fortsätter vi alltjämt att höja våra materiella anspråk. Konsumtionskriti­ken tycks med andra ord mest vara en fåfäng retorik.

Problemets kärna ligger i våra stän­digt stigande inkomster, och så länge vi har ekonomisk tillväxt kommer dessa att fortsätta att öka. Det finns inget verkningsfullt sätt som vi som individer kan undvika att våra inkom­ster i slutändan leder till konsumtion. Sparar vi pengarna på banken så lånas de ut till konsumtion eller investe­ringar, och om vi gömmer dem i mad­rassen (eller eldar upp dem!) så ökar köpkraften hos övriga konsumenter genom deflatoriska mekanismer.

Ekonomins storlek bestäms inte av hur mycket pengar som finns i ekono­min, utan av hur mycket som produ­ceras. Det enda verkningsfulla sättet att minska vårt ekologiska fotavtryck

är därför att minska våra inkomster i första ledet – genom att avstå ifrån att producera.

Generellt borde alltså lösningen på överkonsumtionen främst sökas i pro­duktionsledet. Och just därför borde politiken möjliggöra för människor att själva dra ner på sin produktionsnivå genom att helt enkelt jobba mindre. För samhället behöver detta självklart ske på ett sådant sätt att den verkligt samhällsnyttiga produktionen bibe­hålls och utvecklas – den välfärd som för det mesta dessutom är förhållande­vis miljövänlig jämfört med materiell produktion – och att denna kommer så många människor som möjligt till del.

Men i slutändan kan vi aldrig komma ifrån överkonsumtionen ifall vi inte samtidigt är beredda att offra produktion och inkomster.

På det hela taget är säkert produk­tionskritik mer politiskt verkningsfull än konsumtionskritik. Och för många stressade själar vore kortare arbets­tid en julklapp som räcker året om. n

Mikael Malmaeus

Ledamot Cogitos styrelse

deFacto32

E n av de största förändringarna i det förslaget till nytt partipro­gram har skett inom ett område som inte diskute­

rats särskilt mycket internt, nämligen inställningen till jämlikhet och gene­rell välfärd. Men den nya positivare inställningen till en välfärdsstat med minskade klyftor avspeglas ännu inte i våra budgetförslag. Här har partiet ett viktigt politikutvecklande arbete att göra.

En grundbult i den gröna själv­bilden var sedan starten att partiet varken var höger eller vänster, utan stod för en ny dimension i politiken. Påståendet är inte ovanligt bland nya partier, så väl kristdemokra­terna som piratpartiet har i perioder hävdat samma sak. Syftet är logiskt, att styra bort diskussionen från de gamla frågorna och ge möjlighet att fokusera på de samhällsproblem man själv ser och vill lyfta upp. Men de traditionella höger/vänsterfrågorna försvinner inte bara för att vi inte låtsas om dem, och förr eller senare tvingas varje parti med ambitionen att samla bredare väljargrupper att ta ställning.

Förslaget till nytt partiprogram är ett exempel på hur Miljöpartiet till

slut har gjort just det. Välfärdskapit­let lyfter fram välfärden som en fri­hetsfråga och en fråga om solidaritet som gynnar samhället som helhet på klassiskt socialdemokratiskt manér.

Där det tidigare partiprogrammet diskuterade välfärd endast sporadiskt och sakfrågebetonat finns i det nya programmet tydliga ideologiska mar­keringar om vikten av välfärdsstaten som helhet. I partiprogramsförslaget lyfts dessutom vikten av minskade klyftor fram på flera håll, vilket skil­jer sig från tidigare partiprogram där fokus låg på att alla människor skulle ha en grundtrygghet.

Ställningstagandet för en gene­rell och generös välfärdsstat och för minskade ekonomiska klyftor är en tydlig markering var partiet står i klassiska höger/vänsterfrågor, nå­got jag personligen välkomnar. Men skrivningarna i förslaget till parti­program matchas ännu inte av vad vi konkret föreslår i budgeten.

Det finns exempel på att vi vill förbättra välfärden som att höja lä­rarlönerna, och förslag på att minska klyftorna, som att barn ska få gratis glasögon och studenter generösare studiebidrag. Men man bygger inte generell välfärd och skapar minskade klyftor genom enskilda satsningar på avgränsade grupper. Bredare refor­mer för minskade klyftor, så som höjt

tak och golv i A-kassan, finns det inga pengar till. Inte heller finns det några stora pengar i vår budget till andra delar av välfärden än skolan, trots att ingen förnekar behoven. Orsaken är naturligtvis att sådana reformer kostar massor med pengar. Till viss del kan avsaknaden därmed ursäk­tas med att det inte går att få in alla reformer i samma budget, men trots detta går inte att förneka att vi i nu­läget saknar mer övergripande förslag som för oss i den riktning som det nya partiprogramsförslaget pekar ut.

Kort och gott, vill vi ha en generösa­re välfärdsstat och minskade inkomst­klyftor så finns bara en väg att gå, och det är skattehöjningar, gärna på de som tjänar mest. I nuläget föreslår vi en avtrapping av jobbskatteavdraget för de som tjänar över 40 000 i må­naden, det är en bra början, men det räcker inte. Ska vi ha råd med breda reformer för att förbättra trygghets­systemen, minska inkomstklyftorna och stärka den offentliga sektorn kommer det behövas mer. Vill vi över­brygga klyftan mellan vår vision och våra budgetförslag är det dags att fråga sig: Vilka skatter är det vi vill höja? n

Anders Schröder

nKommentar

Anders Schröder om förslaget på nytt MP-partiprogram

Denna typ av ryggradsreak­tioner är inte alls ovanliga inom politi­ken och man kan ofta upp­leva att för­slag förkastas, inte på grund.

Välfärd visioner och verkligheten

Varför klass?

nEssä

deFacto 33

I partiprogrammet från 2005 tar Miljöpartiet avstånd från ka-tegoriseringen av människor i arbetarklass och borgarklass som ett relevant sätt att analysera klyftorna i dagens Sverige. I samma partiprogram medges dock att ekonomisk sned-fördelning skapar en maktobalans mellan rika och fattiga som slår igenom på alla plan i samhället. Vi har anammat det intersektionella perspektiv som vi hämtat från sociologin. Men trots att klassbegreppet där är en given aspekt av det intersektionella perspektivet, saknas det fortfarande när vi inom Miljöpartiet pratar om intersektionalitet.

D en här artikeln syftar till att visa hur en grön klass­analys inte bara behövs för att fylla ett tomrum i vår egen sam­

hällsbeskrivning, utan också är nöd­vändig för att möta utmaningarna på vägen mot ett samhälle som är både

ekonomisk, ekologiskt och socialt hållbart.

Vad menas egentligen med ”klass”?Anthony Giddens (2003) menar att i

ett historiskt perspektiv kan man tala om fyra olika system som på olika sätt rangordnar individerna i ett samhälle, nämligen slaveri, kast, stånd och klass. Klassbegreppet kan förstås på lite

Emanuel Hellstrand: Om klassbegreppets relevans för Miljöpartiets vision om ett hållbart samhälle

Klassanalys anno 1911

Foto: Wikimedia commons

deFacto34

olika sätt, och den mest kända förklarings­modellen är den marxistiska, som delar upp rollerna på arbetsmarknaden utifrån vilka som äger produktionsmedlen, kapitalister, och vilka som anställs för att utföra själva jobbet, arbetarna. Klassbegreppets andra pappa, Max Weber, ansåg däremot att det finns andra skillnader på arbetsmarknaden som inte har att göra med ägande, som att anställda med olika färdigheter och kvalifi­kationer får olika lön och arbetsförhållan­den.

Weber drog därför slutsatsen att det som avgör en persons klassposition är de olika former av kapital personen besit-ter (exempelvis kulturellt, ekonomiskt, socialt) och personens möjligheter att omsätta dessa genom att sälja sina tjäns-ter på arbetsmarknaden. Positionen på arbetsmarknaden blir i sin tur avgörande för personens livsmöjligheter i övrigt och det skapar en stor risk att klasspositionen går i arv till nästa generation. Vägen för att uppnå ett jämlikt samhälle blir därför inom denna analys därför att förhindra att klassförhållanden går i arv. Detta genom att se till att alla får lika möjlig-heter. Förutom klass diskuterade Weber även andra dimensioner av den sociala hierarkin, så som social status och parti-bildning, vilket gör att hans analys på sätt och vis kan betraktas som intersektionell.

Ett annat ord för att prata om klasskillna­der i samhället är ”socioekonomisk status”. Medan begreppet socioekonomisk status

oftast används för att beskriva hur sam­hällets resurser är fördelade mellan olika grupper, innehåller klassbegreppet även en dimension av att förklara processerna bakom denna fördelning. På samma vis som vi behöver genus begreppet för att beskriva hur en ojämlik maktfördelning uppstår på basis av kön, behöver vi klassbegreppet för att förklara hur en ojämlik makt- och resurs­fördelning rekonstrueras som ett resultat av socioekonomiska strukturer, socialt konstru­erade identiteter och normer som ger en viss grupp privilegier framför andra.

Spelar klass någon roll i dagens Sverige?En vanlig kritik av klassbegreppet är att

det hör till ett förgånget industrisamhälle. Om det dessutom är något land där klassbe­greppet inte längre borde vara relevant så är det just i Sverige, som ofta omnämns i inter­nationell forskning som ett land med ovan­ligt hög jämlikhet. För att reda ut hur det ligger till med den saken har ett antal fors­kare vid Göteborgs universitet genomfört en omfattande studie (Oskarson m.fl. 2010) för att utröna om människors klassposition har någon betydelse i dagens Sverige, och i så fall vilken. Studien använde en internatio­nell standard för socioekonomisk indelning (ESeC) med huvudgrupperna arbetarklass, tjänstemannaklass samt mellanliggande klasser.

Till att börja med fann de att 94 procent av Sveriges befolkning identifierar sig som tillhörande en samhällsklass, och att ca 80

procent känner en ganska stark till mycket stark samhörighet med denna. När det gäl­ler högre utbildning fann de att det är tio gånger så höga odds att personer från en högre tjänstemannabakgrund har en uni­versitetsutbildning jämfört med personer med arbetarbakgrund. När de tittade på re­lationen mellan klass och inkomst fann de att ca 80 procent av de heltidsanställda inom arbetarklassen har en månadslön på mindre än 25 000 kronor, en dryg tredjedel tjänar under 20 000 och sju procent tjänar mindre än 15 000 kronor i månaden. I tjänstemanna­klassen är det istället ca 80 procent som har mer än 25 000 i månadslön och ungefär hälf­ten tjänar mer än 30 000 kronor i månaden.

Hos arbetarklassen visade sig andelen mycket nöjda med livet vara ungefär en fjär­dedel, medan andelen var det dubbla bland högre tjänstemän. Bland högre tjänstemän, småföretagare och lantbrukare upplever 90 procent att de har ett meningsfullt arbete, vilket är dubbelt så många som hos grup­pen arbetare utan yrkesutbildning. Studien visar även att personer i olika klasspositio­ner delvis också har olika nyhetsvanor och att dessa skillnader har ökat sedan 80-talet. Medan tjänstemannaklassens nyhetskon­sumtion har ökat, tenderar arbetarklassen att i allt högre utsträckning minska sin ny­hetskonsumtion.

Även när det gäller hur man förhåller sig till politik finns det ett tydligt samband med klassposition. Hos dem som varken hyste

nEssä

Hos arbetarklassen visade sig andelen mycket nöjda med livet vara ungefär en fjärdedel, medan andelen var

det dubbla bland högre tjänstemän. Bland högre tjänstemän, småföretagare och lantbrukare upplever 90 procent att de har ett meningsfullt arbete, vilket är dubbelt så många som hos gruppen arbetare utan yrkesutbildning.

deFacto 35

något större politiskt intresse eller förtro­ende för politiker och det politiska systemet fanns den största gruppen bland arbetare, småföretagare och jordbrukare, medan en betydligt större andel av högre tjänstemän hade både ett större politiskt intresse och ett större förtroende för politiker och det poli­tiska systemet.

Studiens resultat visade med andra ord tydligt att såväl levnadsförhållanden, livsstil och politiska attityder i många av-seenden fortfarande följer tydliga klass-mönster i det moderna Sverige.

Klass och social hållbarhetInom Miljöpartiet drivs vi av ett starkt hu­

manistiskt patos och solidaritet med andra människor är en av grundpelarna när vi for­mulerar våra vägledande principer. Det har bland annat märkts genom att Rädda Bar­nens alarmerande rapport om barnfattigdo­mens utspridning i Sverige idag, till en följd av kraftigt ökade inkomstskillnader mellan de rikaste och de fattigaste barnfamiljerna, har tagits på stort allvar inom partiet. Men är solidaritet ”endast” en viktig princip, eller knyter begreppet också an till en teoretisk förståelse av hur vi skapar ett framgångsrikt, välmående och ”hållbart” samhälle? Medan ekologisk såväl som ekonomisk hållbarhet är växande teman för debatt och ny teoribild­ning, saknar vi ännu en förståelse för social hållbarhet som möjliggör för oss att bilda en sammanhängande politik inom området.

En fråga som kan fungera som utgångs­

punkt när det gäller social hållbarhet är hur vi skapar ett lyckligare och hälsosammare samhälle samtidigt som vi reducerar sam­hällets skadliga miljöpåverkan, och kanske även skapar förutsättningar för en mer stabil ekonomi. Här har vi i Miljöpartiet redan kommit en bit på väg, både genom att uppmärksamma resultaten av lyckoforsk-ning och även vikten av att ge människor mer makt över sin egen tid. Här är det dock viktigt att vi uppmärksammar att villkoren på arbetsmarknaden ser väldigt olika ut för olika samhällsklasser och att vi kritiskt granskar vilken målgrupp vi avser att nå med våra reformförslag.

För att få en uppfattning om vilka impli­kationer klassbegreppet kan ha när det kom­mer till social hållbarhet, kan det också vara intressant att titta närmre på sambanden mellan ojämlikhet och andra fenomen som

vanligtvis ses som samhälleliga misslyckan­den. I den uppmärksammade boken Jämlik­hetsanden (Wilkinson och Picket, 2009) visar författarna i kapitel efter kapitel hur en rad olika hälsorelaterade och sociala problem har ett tydligt samband med graden av in­komstskillnad i landet. Resultaten visar att satsningar på jämlikhet kan vara ett effektivt sätt att förbättra såväl det fysiska som det psykiska välmåendet, få ned brottsligheten och samtidigt öka tilliten mellan människor i samhället överlag.

Michael Marmot visar i sin bok Status­syndromet (2006) dessutom att det inte bara är individens relativa ekonomiska position i samhället som är avgörande när det kom­mer till jämlikhet, utan även aspekter som social position och status. Graden av upplevd kontroll över sitt liv och möjligheterna till ett gediget socialt engagemang och deltagande är enligt Marmot av avgörande betydelse för

Inom Miljöpartiet drivs vi av ett starkt humanistiskt pa­tos och solidaritet med andra människor är en av grund­

pelarna när vi formulerar våra vägledande principer. (...) Men är solidaritet ”endast” en viktig princip, eller knyter begreppet också an till en teoretisk förståelse av hur vi skapar ett framgångsrikt, välmående och ”hållbart” samhälle?

Fot

o: W

ikim

edia

com

mon

s

94 procent av Sveriges befolkning identi-

fierar sig som tillhörande en samhällsklass.

80 procent känner en ganska stark till

mycket stark samhörighet med denna klass.

� När det gäller högre ut-bildning är det tio gånger

så höga odds att personer från en högre tjänste-mannabakgrund har en universitetsutbildning jämfört med personer med arbetarbakgrund.

80 procent av de heltidsanställda

inom arbetarklassen har en månadslön på mindre än 25 000 kronor, en dryg

tredjedel tjänar under 20 000 och sju procent tjänar mindre än 15 000 kronor i månaden.

� I tjänstemannaklas-sen är det istället ca 80 procent som har mer än 25 000 i månadslön och ungefär hälften tjänar mer än 30 000 kronor i månaden.

Klasskillnader i siffror

deFacto36

hälsa, välbefinnande och livslängd. Samban­det är så starkt att det visat sig att Oscarvin­nande skådespelare lever i genomsnitt fyra år längre än sina kollegor som ”bara” nomi­nerats. Detta visar att det i en grön politik för social hållbarhet inte bara är viktigt att mot­verka ekonomisk ojämlikhet, utan att också utveckla politik för ett inkluderande samhäl­le som präglas av öppenhet och gemenskap. Här tycks folkhälsa gå hand i hand med frå­gor som rör demokrati och delaktighet.

Ett annat tydligt exempel på de starka sambanden mellan sociala, ekonomiska och ekologiska dimensioner av hållbarhet är hur effekterna av orkanen Katrina i södra USA 2005 följde de gränser av social och ekonomisk ojämlikhet som karaktäriserade samhället sedan tidigare, i termer av ”ras” och klass (se t.ex. Cutter, 2006). Även om en misslyckad klimatpolitik på sätt och vis drabbar alla, kan vi inte bortse ifrån att de som drabbas hårdast är de som är mest soci­alt och ekonomiskt utsatta i samhället.

Även Wilkinson och Picket (2009) ser kopplingen mellan jämlikhet och en fram-gångsrik klimatpolitik: ”Om vi ser till vad ojämlikheten vållar ett samhälle – speci-ellt hur den ökar den konkurrensinrik-tade konsumtionen – förefaller det inte bara som om de två strävandena är kom-plementära, utan också som om regering-arna kan vara ur stånd att göra tillräckliga nedskärningar i utsläppen om man inte samtidigt minskar ojämlikheten.”

Sammantaget tycks det som att behovet av att utveckla en grön klassanalys sam­manfaller med behovet av att utveckla vår förståelse av social hållbarhet.

Klassbegreppet i en grön kontextInom Miljöpartiet har vi två centrala ut­

gångspunkter när vi talar om makt. Den ena är det intersektionella perspektivet som vi anammat från sociologin, och det andra är det normkritiska perspektivet som vi inspi­rerats av från feministisk queer-teori.

Även om intersektionalitet är ett mo-dernt ord i jämförelse med klassbegrep-pet, så hör det till vanligheten att klass betraktas som en grundläggande aspekt av det intersektionella perspektivet. I bo­ken ”Maktens (o)lika förklädnader”, av Pau­lina de los Reyes m.fl. (2005), står följande beskrivning av begreppet: ”Idén om inter­sektionalitet tar sin utgångspunkt i en för­ståelse av makt som en multidimensionell konstruktion där kön- klass och ras/etnicitet är konstituerande (bärande) principer”.

När det kommer till det normkritiska perspektivet är detta perspektiv, precis som Anders Wallner påpekar i sin text ”Queer och makt” (2011), utmärkande för den gröna maktanalysen. Medan marxister vill be­kämpa kapitalisternas makt över arbetarna och liberaler vill bekämpa statens makt över individen, ser vi gröna att det förutom dessa maktaspekter finns en annan typ av makt som vi alla är med och rekonstruerar – nämligen normernas makt över oss alla.

Och visst har normerna en stor makt över människor. Men även om frihet från diskri­minering är viktigt för att motverka nya fall av förtryck, förmår det inte gottgöra en lång historia av systematisk snedfördelning av makt och resurser.

Hur hanterar vi utifrån ett lika rätts-per­spektiv att Sveriges framgångar som land delvis har skett på bekostnad av den egna ursprungsbefolkningen, eller att det trots formellt lika rättigheter mellan könen fort­farande är en övervägande andel män på ledande positioner i samhället? Eller att vi trots avskaffandet av adelns formella pri­vilegier fortfarande lever i ett samhälle där rikedom såväl som fattigdom tenderar att gå i arv från en generation till den nästa?

Även dessa exempel på historiskt för-tryck har att göra med normer, men det är normer som lika rätts-perspektivet inte tycks förmå råda bot på. Även om det inte är så uttalat innehåller vårt maktper-spektiv därför också ett element av mer handgriplig omfördelning av makt och resurser till förmån för de grupper som varit förfördelade under historien.

Det är därför vi vill ha en mer reglerad föräldraförsäkring. Det är därför vi tycker att Sverige ska anta ILO:s konvention nr 169 om urfolks rättigheter. Det är därför vi be­höver utveckla vår förståelse för hur klass uppstår och reproduceras, så att vi i enlighet med Webers terminologi kan utforma en po­litik som ser till att alla får lika möjligheter.

nEssä

Hur hanterar vi utifrån ett lika rätts­perspektiv att Sverige s framgångar som land delvis har skett på be­

kostnad av den egna ursprungsbefolkningen, eller att det trots formell t lika rättigheter mellan könen fortfarande är en över­vägande andel män på ledande positioner i samhället?

deFacto 37

En risk när man talar om omfördel­ning av makt mellan olika grupper i samhället är att man med sin retorik spär på upplevelsen av segregation och splittring i samhället, eller rent av förstärker de identiteter man vill motverka betydelsen av. Utifrån vårt queer­perspektiv på identiteter som föränderliga sociala konstruktioner, kan vår retorik istället handla om hur vi kan ta ansvar såväl för de identi­teter som vi tillskriver oss själva som för de identiteter som tillskrivs oss av andra. Istället för tal om kollektiv skuld kan vi därför tala om kollektivt ansvar för vad vi väljer att göra av dessa identiteter.

Att tala om klass”Att arbeta med att identifiera, ana­

lysera och utjämna de normer och maktstrukturer som skapar ojämlikhet och ojämställdhet är en förutsättning för hållbar social utveckling.” Mening­en är tagen från det nyligen utkomna PM:et ”Nya mått på välfärd” som tagits fram på uppdrag av Per Bolund, Mil­jöpartiets ekonomiskpolitiska talesper­son i riksdagen.

För att kunna identifiera och analy­sera dessa normer och maktstrukturer, behöver vi ord som kan förklara hur makt uppstår och reproduceras i ett ekonomiskt system. Med ord som har ett teoretiskt förklaringsvärde kan vi

forma en grundlig analys av de ojäm­lika strukturer vi ser omkring oss. Med en grundlig analys kan vi utfor­ma en slagkraftig politik som förmår ta sig an samhällets maktstrukturer på allvar.

Med ideologisk utgångspunkt i begreppet social hållbarhet och det vetenskapligt förankrade klassbe­greppet har vi alla förutsättningar att bilda oss vår egen uppfattning om hur sociala och ekonomiska maktför­hållanden kopplade till arbetsmark­naden, i samspel med andra normer och sociala identiteter, skapar socio­ekonomiska hierarkier i samhället.

Vi får också möjlighet att förstå hur motverkandet av dessa sociala och ekonomiska maktförhållanden kopp­lade till arbetsmarknaden – låt oss kalla det för klass – inte bara är av stor angelägenhet för enskilda indivi­der eller grupper i samhället, utan för samhällets utveckling som helhet.

Vi måste inte prata om klass. Frå­gan är bara hur länge vi kan låta bli om vi vill utveckla en politik för hållbar social ut­veckling. n

Emanuel Hellstrand

Magisterstudent i socialt arbete

� Cutter, S. (2006). The Geography of Social Vulnerabi-lity: Race, Class and Catastrophe. Tillgänglig online på www.understandingkatrina.ssrc.org/cutter/

� de los Reyes, P., Molina, I & Mulinari, D. (red.). (2005). Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige. Stockholm: Atlas.

� Giddens, A. (2003). Sociologi. Lund: Studentlittera-tur.

� Marmot, M. (2006). Statussyndromet. Hur vår sociala position påverkar hälsan och livslängden. Stockholm: Natur och Kultur.

� Miljöpartiet (2013). Nya mått på välfärd. Miljöpar-tiets förslag till nationella indikatorer för välfärd och hållbarhet. PM framtagen av Lina Isacs på uppdrag av Per Bolund.

� Oskarson, M., Bengtsson, M. & Berglund, T. (red.). (2010). En fråga om klass – levnadsförhållanden, livs-stil, politik. Malmö: Liber

� Rädda barnen (2012) Barnens ekonomiska utsatthet. Årsrapport 2012:2.

� Wallner, A. (2011) Queer och makt. I: Elander, S. (red.). (2011). Tänk grönt. 21 texter om framtiden. Stockholm: Premiss förlag.

� Wilkinson, R. & Pickett, K. (2011) Jämlikhetsanden. Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen. Stockholm: Karneval förlag.

Refrenser

För att kunna identifiera och analysera dessa normer och maktstrukturer, behöver vi ord som kan förklara hur

makt uppstår och reproduceras i ett ekonomiskt system. Med ord som har ett teoretiskt förklaringsvärde kan vi forma en grundlig analys av de ojämlika strukturer vi ser omkring oss.

deFacto38

V i lever i omställ­ningens tid. Det visar sig genom tre allvarliga sammanfallande kriser – energi­krisen genom att

oljeproduktionen nått sin topp, miljökrisen som bland annat visar sig genom klimatförändringarna, samt krisen i det ekonomiska systemet som visar sig genom finanskris, skuldkris och valutakris. Det är en tid av tusen möjligheter, men också av stora risker. Riskerna ligger främst i hur vi väljer att hantera kriserna.

Omfattande forskning som sam­manställts i The Common Cause Handbook visar att det finns en upp­sättning grundläggande, mänskliga värderingar som delas över nations­ och religionsgränserna. Det handlar om värderingar som att förlåta, känsla av att vara en del av naturen och allomfattande kärlek. Men också plikt att lyda auktoriteter, nationell säkerhet, karriärssträvan och strävan efter socialt anseende. När vi agerar utifrån någon av dessa värderingar så stärker vi den värderingen, men även de närliggande värderingarna. Men samtidigt som vi agerar på utifrån en värdering så försvagar vi inom oss de värderingar som står i någon slags motsatts eller är annorlunda till sin natur.

I tider av kris, som idag, torde de grundvärderingar vi väljer att agerar

utifrån vara avgörande för utfal­let. Kanske kan vi redan idag märka av att olika strömningar försöker ta makten över omställningen till ett annat samhällssystem. Å ena sidan vinner kvinno- och främlingsfientliga ideologier mark både i parlament och i det offentliga samtalet. I krisens Grekland sprids myten om att skuld­krisen är judarnas eller invandrarnas fel och nazister vinner politisk makt som om vi åter vore i mellankrigs­tidens Tyskland. Man skyller ifrån sig problemen och sparkar neråt i hierarkin på minoriteter.

Å andra sidan träder miljö- och omställningsrörelsen fram. Där fin­ner människor lösningar genom att sluta vänta på politiker och istäl­let själv försöka ta ansvar för sitt lokalsamhälle. Man försöker skapa hållbara energilösningar genom att minska sin användning och samti­digt tillsammans satsa på förnyelse­bara energikällor. Man odlar mat för att minska sitt ekologiska fotavtryck och minska sitt beroende av den globaliserade matindustrin. Man möts och gör saker tillsammans, har bytesdagar, knytkalas och skör­defester, för att stärka den sociala gemenskapen och integrationen.

Den hat- och rädslobaserade ideo­logi som främlingsfientligheten står för kommer inte med några som helst lösningar på de kriser vi står inför. Istället skapar dess företrädare yt­

terligare en kris som är social. En kris där samhällen söndras, där människa ställs mot människa. Hatbaserad kris­hantering skapar krig och folkmord, som om inte det inte räcker med de naturkatastrofer och privatekono­miska tragedier vi står inför.

Låt kärleken leda omställningen av samhället! Den representativa demo­kratin och marknadsekonomin som vi känner dem är inte historiens slut­giltiga system. Människan är klokare än så. Genom socialt nätverkande, organisering, insikt om mångfaldens nödvändighet och respekt för jorden som föder oss kan vi hitta nya mer demokratiska, hållbara och smarta sätt att leva tillsammans.

Ylva Lundkvist

Läs mer om Common cause på http://valuesandframes.org/

Låt kärleken leda omställningen

Texten har tidigare publicerats i Fria Tidningen 2012 i en annan version.

I krisens Grek­land sprids myten om att skuldkrisen är judarnas eller invand­rarnas fel och nazister vinner politisk makt som om vi åter vore i mellankrigs­tidens Tyskland.

Foto: Privat

nKrönika: Demokrati

deFacto 39

Illu

stra

tion

: R

ober

t P

roks

a

deFacto40

S verige är en parlamenta­risk demokrati. Detta fastslås i regeringsformens första kapitel. Parlamentaris­

men innebär att all makt ska utgå från folket, som utövar makten ge­nom den direktvalda riksdagen. Det är hos riksdagen som lagstiftnings­kompetensen – alltså uppdraget och möjligheten att stifta lag – finns.

Emellertid har den senaste man­datperioden visat att riksdagen i praktiken inte förmår ta den makten.

Inga fler långtidsarbetslösa i fas 3, beslutar riksdagen som på nytt kör över regeringen. Men det är högst oklart om regeringen lyssnar.

Så löd en ingress i DN, Dagens Nyheter, 9 juni 2011. Mot bakgrund av vår främsta grundlags portalpara­graf kan man tycka att det låter dys­topiskt – lite som om vi inte alls hade folkstyre. DN:s slutsats var dock ba­serad på erfarenhet. När riksdagen uppdrog åt regeringen att återkom­ma om kraven för sjukförsäkring hände ingenting alls förrän hoten om misstroendeförklaring plockades fram. DN visade sig också ha rätt: snart två år senare har fortfarande ingenting hänt, trots Riksdagens be­slut om att stoppa fas 3.

Att riksdagens beslut är tandlösa be­ror delvis på att de inte är formulerade som förslag på lagändring, utan som

uppdrag till regeringen. Förklaringar­na bakom denna arbetsordning kanske i något fall kan finnas i att oppositio­nen inte skulle kunna enas kring ett skarpt förslag. I grunden finns även strukturella problem. Utredningskapa­citeten finns huvudsakligen på depar­tementen som regeringen leder. Ett an­nat hinder kan vara att det helt enkelt inte brukar gå till så att skarpa lagför­slag läggs fram direkt i riksdagen.

Att tillräckliga resurser skulle göra skillnad vittnar det historiska beslutet om könsneutral äktenskapsbalk om. Efter valet 2006 vägrade den nytill­trädda alliansregeringen, på grund av Kristdemokraternas veto, att lägga fram det förslag på förändring som skulle ge samkönade par lika rätt som olikkönade. Förslaget hade färdigar­betats under den tidigare Socialdemo­kratiska regeringen och lades istället fram av oppositionen. Då inte som ett uppdrag till en ovillig regering, utan som ett skarpt lagstiftningsärende. Som en följd av det antogs av riksda­gen till slut en motion av M, FP och C i frågan och lagen ändrades.

Om det istället varit så att det som presenterades var ett mer diffust ut­redningsuppdrag hade det kanske av­färdats och avslagits med hänvisning till något administrativt argument. Förslaget som lades ställde saker på sin spets och tvingade till ställnings­tagande och så småningom till hand­ling. Skulle det finnas resurser inom

riksdagen att ta fram motsvarande utredningar och förslag skulle riksda­gen kunna ändra lagen själva, utan att invänta regeringen och utan att hota med misstroende i varje liten fråga.

Samtidigt är det inte alltid så att lagändringar kräver djuplodande ut­redningar och långa remissrundor. Ibland är saken precis så enkel att ett välmotiverat förslag till riksda­gen från ett enstaka parti kan räcka. I dessa fall bör förslagen läggas fram till omröstning.

Synen på riksdagens roll måste förändras i takt med att det politiska landskapet förändras. Människors förtroende för politiken och sina folkvalda bygger på att de folkvalda faktiskt gör allt de kan och använder de tillgängliga medel som finns. Här både kan och bör Miljöpartiet gå före med konkreta lagförslag, snarare än uppdrag till regeringen att återkomma med det ena och det andra. för att ge­nomföra den politik de gick till val på. n

Annika Hirvonen

En lagstiftare som inte kan lagstifta

Mot bakgrund av vår främsta grundlags

portalparagraf kan man tycka att det låter dystopiskt – lite som om vi inte alls hade folkstyre.

Riksdagen Fot

o: R

iksd

agen

. OB

S: b

ilden

är

ett

mon

tage

.

nKrönika: Demokrati

deFacto 41

defacto

u Medelhavets migranter u Folksjukdom av vår tid u Global matförsörjning

3En idépolitisk tidskrift från Gröna Studenter

nr

Läs deFacto på nätet och läsplatta!

På Tidskriftendefacto.se lägger vi upp gammalt

material och smakprover från kommande nummer.

Du kan också bli prenume-

rant och få deFacto som e-tidskrift direkt till din läs-platta eller dator. Maila till

defacto@gronastudenter.seför att starta din prenumeration

deFacto 43

G lobalt är gröna partier till stor del över­ens, vilket de röda och blåa partierna inte är. Åtminstonde inte på samma sätt.

Ett första exempel på samstämmig­heten hos de gröna är att de 800 delta­gare från 72 länder som närvarade vid de gröna partiernas världskongress år 2001,

enades i konsensus om ett omfattande politiskt program kall­lat Global Greens Charter.

Dess grundläggande principer är: � Ekologisk vishet� Social rättvisa

� Deltagardemokrati� Icke-våld� Hållbarhet

� Respekt för mångfald

Global Greens Charters grundläggande principer liknar Earth Charters, som klubbades året innan, år 2000. Earth Charter var resultatet av den kanske mest omfattande glo­bala processen någonsin inför en internationell deklara­tion, där många var med och påverkade under sex år. Idag är det mer än 2 500 organisationer som formellt stödjer Earth Charter, bland annat en rad städer och drygt 250 universitet.

Earth Charters grundprinciper:� Respektera och värna livets mångfald

� Ekologisk integritet� Social och ekonomisk rättvisa� Demokrati, icke-våld och fred

I sista kapitlet i antologin Behövs det en grön ideologi? har Per Gahrton jämfört de flesta av världens gröna parti­ers åsikter och noterar att de vanligaste värderingarna i tur och ordning verkar vara:

1. Hållbarhet/kretsloppsekonomi2. Könsjämställdhet/feminism3. Icke-våld

4. Ekologisk vishet5. Social rättvisa6. Deltagande/gräsrotsdemokrati7. Internationellt samarbete8. Global solidaritet9. Livskvalitet, inte kvantitet10. Mänskliga rättigheter/frihet11. Biologisk mångfald12. Kulturell mångfald13. Rättvis handel14. SjälvtillitSamtliga dessa gröna principer är troligen godtagbara för

nästan alla gröna. Andra saker som förenar i den gröna ideologin är till exempel långsiktighet, djurskydd och hel­hetsperspektiv.

Ett exempel på enigheten är att inget grönt parti kräver mer privatisering av offentlig service i allmänhet. Givetvis sker kompromissande, till exempel i frågan om icke-våld, men i teorin verkar de allra flesta gröna överens i stort.

Det verkar också finnas ett samband där gröna partier med regeringsmakt även i grunden har mindre radikala åsikter. Ju mindre reell makt, desto mer tid till idéutveck­ling. Ju mer tid som tillbringas i maktens korridorer, desto svårare är det att inte påverkas av de annorlunda världsbil­der som dominerar där.

Den främsta syndabocken som gröna partier pekar ut är tillväxtjakten/materialismen. De italienska gröna uttrycker det så här: ”Grön är den som i ekonomisk tillväxt ser den ur­sprungliga orsaken till vår planets förfall”.

Sammantaget framstår den gröna glo­bala rörelsen som den mest enhetliga större politiska kraften ideologiskt sett. Det bådar gott inför framtiden. n

Göran HådénLedamot partiprogramsgruppen

Liten skillnad på grönt och grönt

deFacto44

J ag blev farmor i höstas. Att få följa en människa från hennes första dag och genom livet är fantastiskt. Det är stor skillnad

att få vara med på resan som farmor jämfört med när jag själv var mor. Då var jag ung, oerfaren och ganska tafatt – idag har jag en trygghet, ett större lugn och bättre ekonomi. Men så smyger sig oron på.

När jag var liten hade jag ett långt snöre med tomma trådrullar i trä som jag lekte med. De snurrade fint och gick att tugga på när det kliade i munnen och någon ny tand var på väg. Jag hittade trådrullar till mina egna barn också, men då var de flesta rullarna gjorda av plast och trärul­larna var få. Mina barn lekte med trådrullarna och gnagde på dem och inte tänkte jag på vad de innehöll.

Idag vet jag mycket mer om gifter i plast och hur giftet utsöndras. Det är inget för en bebis att tugga på.

Vi fick ärva en låda leksaker till vårt lilla barnbarn. När jag tittade i lådan så var det mesta av plast. Hygieniskt och praktiskt, tänker nog många. Giftigt, tänker jag. En första titt i leksaksaffärerna ger samma besked – det är ont om leksaker som inte är

gjorda av plast. Enkla och robusta leksaker lyser med sin frånvaro. På loppmarknaderna går jag och spanar bland leksakshyllorna och har hittat en och annan hel leksak från sextio­talet. Bilar, snurror och barnpussel i trä. Jag funderar så klart över färgen de är målade i, är den giftfri?

Jag var nyligen till en tygbutik för att köpa tyg till den lillas rum. Ett vackert blått tyg med tryck i glada färger fångade mitt intresse. Ett tyg att bli glad av med färg och tryck för ett barn. Jag köpte tyget och gick hem för att pyssla. Det första var att klä en lampskärm. När jag packade upp hela tygbiten såg jag texten som var tryckt i kanten av den. Får ej användas till sängkläder.Varför i hela fridens namn lägger de sig i min inredning var min första tanke. Sen kom nästa tanke, gift! Det är naturligtvis inte hälsosamt att sova i detta tyg med trycket i klara färger. Men varför gör man ett barntyg som är farligt för barn?

När min farmor var barn fanns det inte klädaffärer med stora avdel­ningar för bebiskläder. Nu finns det nästan lika mycket bebiskläder i butikerna som det finns kläder för bebisarnas föräldrar. Då när farmor var liten, sydde hennes mor kläder av gamla nötta lakan och slitna

vuxenkläder till henne. Hon hade inte så många plagg, för det tog ju tid att sy något nytt och det fanns inte så mycket att ta av.

Dagens bebiskläder måste tvättas innan första användningen. Klä­derna innehåller spår av färgrester och preparering för transporten över halva jordklotet. De flesta av våra bebiskläder är sydda i Asien. Nu är det också mode i bebiskläder och många vill hänga på. Bebiskläder är förhållandevis billiga att köpa och därför går det bra att köpa bara för att lusten faller på. Det är inte alls frågan om behov längre.

Det är mycket som snurrar i en farmorshjärna. n

Eva Stibe

”Varför göra ett barntyg som är farligt för barn?”

nKrönika

Dagens bebiskläder måste tvättas innan första användning­en. Klädern a innehålle r spår av färg­rester och preparering för transpor­ten över halva jordklotet.

Foto: Karin Wiklund Sälg

Det här är en annons från Carl Schlyter EU-parlamentariker (MP)

Äntligen här!Nytt botemedel mot allvarlig ideologibrist

VARNINGKända biverkningar (mycket vanliga): Förlorad tilltro till en lånefinansierad bub-belekonomi som mål för mänsklighetens utveckling.

mp.se/carl

I takt med att förändringskraften mot det gröna samhället mattas av, ses en allt tydligar e koppling till den växande folk-sjukdomen ideologibrist. Detta leder till för-svagad motståndskraft mot tillväxt beroende, rasism och egocentrism.

Gröna studenter erbjuds nu att delta i ett försök till en ny behandlingsmetod mot ideologi brist.

Vill du delta i försöket skickar du förslag på en intressant bok om alternativ ekonomisk

teori, rättigheter, miljö eller liknande du vill läsa till: carl.schlyter@europarl.europa.eu.

Efter att ha fått OK köper du sedan två exempla r av boken, läser och behåller den ena, samt skickar eller lämnar den andra till Marku s Larsson (Riksdagen, 100 12 Stockholm) eller direkt till Carl Schlyter, tillsammans med en ifylld recension blankett om innehållet.

Vi ersätter dig för kostnaden för böckerna – du bidrar till förbättrat allmäntillstånd för ideologisk hälsa.

Fot

o: A

nd

ré

Mo

ur

Au

x

deFacto46

”En enorm outnyttjad kompetens och kunskaps källa”

nStudenten

Tove Eliasson, forskare i nationalekonomi vid Uppsala universitet som forskar på hur vi kan göra Sverige till ett mer välkomnande land.

Vad forskar du om? – Jag forskar om situationen för utrikesfödda på den

svenska arbetsmarknaden och vad som påverkar möjlighe­terna för utrikesfödda att få komma in på arbetsmarkna­den och delta på samma villkor som svenskfödda.

Hur kom du in på det?– Jag har alltid varit väldigt intresserad av invandring,

och hur vi kan göra Sverige till ett mer välkomnande land. Sedan insåg jag att det är ett område där känslorna får stort utrymme i debatten och där diverse ogrundade påståenden får florera fritt. Siffror är i mångt och mycket ett bra sätt att bemöta sådana påståenden, vilket gjorde mig övertygad om att jag var tvungen att bli national­ekonom.

Det är också ett viktigt område därför att Sverige, pre­cis som många andra länder som tar emot en stor grupp invandrare, har en enorm outnyttjad kompetens och kun­skapskälla som vi som samhälle verkar ha svårt att förstå hur vi ska ta tillvara på. Det är viktigt både för de berörda individerna och för samhället att vi förstår vad dessa svå­righeter består i och försöker hitta sätt att överkomma dem.

Vilka är de största hindren för dessa grupper att komma in på arbetsmarknaden idag?

– Den gamla sanningen om att det tar ungefär 7 år för en utomeuropeisk född att få jobb i Sverige idag stäm­mer till stor del fortfarande. Tyvärr vet vi inte exakt

varför det är så, men det är säkerligen en kombination av flertalet faktorer. Utöver att det finns en del direkt diskriminering så spelar osäkerheten kring vad erfaren­heter och kvalifikationer från hemlandet innebär in i en arbetsgivares anställningsbeslut. Något man bör fundera över är att arbetslösa som inte har kvalificerat sig för a-kassan, vilket nyanlända väldigt sällan har, omfattas av kommunens försörjningsstöd och därmed kommu­nernas program för arbetsmarknadsinsatser istället för arbetsförmedlingens program. Det gör att individer ofta skickas mellan olika aktörer såsom kommun, stat, ar­betsförmedling och försäkringskassa för försörjning och aktivering. En övergripande samorganisation skulle nog minska det problemet.

Hur kommer vi åt att välutbildade utrikesfödda jobbar i underkvalificerade branscher (som taxi-förare, städare etc?).

– Forskning har visat att invandrade från länder utanför Europa som kommer med en akademisk utbildning i stor utsträckning får jobb med lägre kvalifikationer än sin ti­digare yrkesroll i hemlandet. Sedan lyckas man närma sig sitt tidigare yrke mycket långsamt. Vi har mycket att lära från andra länder gällande att ta tillvara på kunskaper hos utrikes födda. Här skulle insatser som mer arbetsplatsför­lagd praktik, yrkessvenska och tydligare ansvarsfördelning gällande validering av utländska betyg vara framkomliga vägar.

deFacto 47

Det är ett område där känslorna får

stort utrymme i debatten och där diverse ogrundade påståenden får florera fritt

Idag pratas det om att det utvecklats ett A-lag och ett B-lag på arbetsmarknaden, de med trygga fasta anställningar och de med korta, otrygga anställningar, ofta med låg lön, hur kommer vi åt detta?

– Utvecklingen av en låglönesektor är ett steg mot en amerikanisering av den svenska arbetsmarknaden. Den svenska modellen med solidarisk lönesättning har inne­burit att icke-produktiva arbetsplatser slås ut då de inte kan betala den kollektivavtalsbaserade minimilönen. Tan­ken med det här systemet är att resurserna hela tiden ska förflyttas från lågproduktiva till högproduktiva arbeten, men det är också ett system som måste innefatta en trygg omställningsförsäkring för de individer som blir av med jobben i omställningsprocessen.

I framväxten av låglöneyrken frångår man den princi­pen och öppnar upp för branscher med låg produktivitet. Förespråkarna för låglönelinjen hävdar att höga ingångs­

löner är ett hinder för att nyanställa och att vi inte kan komma åt arbetslösheten utan att sänka ingångslönerna. Men låglönesektorn är inte en lösning, varken för de indi­vider som måste ha mer än ett heltidsjobb för att få varda­gen att gå runt, eller för samhället i stort.

Jag tror också att framväxten av bemanningsföretag och vikariepooler har en effekt på möjligheten till fack­lig organisering, vilket i det längre perspektivet minskar arbetsgruppens möjlighet att påverka lönen och arbetsför­hållandena.

Vad hoppas du göra framöver när du disputerat? –  När jag är färdig vill jag arbeta med arbetsmark­

nadsfrågor på ett eller annat vis. Jag tror att politiken och arbetsmarknadens parter har mycket att lära av forsk­ning och vice versa så det finns nog mycket spännande att göra. n

”En enorm outnyttjad kompetens och kunskaps källa”

defacto