Upload
others
View
0
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
Till våra folkvalda
0
EN HANDBOK I HÄSTPOLITIK
Till våra folkvalda
DEN 12 OKTOBER 2016 LEG VET ANDERS DARENIUS
Denna handbok är ett unikt dokument. Den är baserad på 60 års
erfarenhet från alla de skilda världar som bildar hästsektorn.
Informationen finns inte samlad någon annan stans.
Sverige har potential att bli den Europeiska
hästhållningens vagga och ge arbete åt ytterligare 40 000
personer utöver de 30 000 som sysselsätts idag. En reservation
är dock befogad eftersom
Tage Danielsson sa: ”Den som vill framåt men vägrar se
bakåt, måste se upp!”
Ineffektiva strukturer behöver inte mer pengar för att göra
nytta, de behöver organiseras om. Hästsektorn behöver
reformeras och spelpolitiken utgör hävstången för detta.
Rätt beslut i spelfrågan kräver en välinformerad riksdag. Den
som tillgodogör sig informationen i handboken finner att rätt
beslut är:
skilj mellan spelet på levande hästar
och annat spel!
1
Sammanfattning Hästsektorn behöver reformeras. Dagens modell har sått split mellan olika
grupperingar och gynnat byråkratin. Trots tillförsel av 2 miljarder politiskt
beslutade kronor har hästuppfödningen halverats och beroendet av
importerade insatsvaror ökat. Vi har fått uppfödarbrist, hästägarbrist och som
en konsekvens härav - hästbrist.
Tage Danielsson varnade: ”Den som vill framåt men vägrar se bakåt, den måste
se upp!”
Ineffektiva strukturer behöver inte mer pengar för att göra nytta, de behöver
omorganiseras. SIDA var en ineffektiv struktur för att åstadkomma nytta för
biståndspengarna. Det var även den organisation som skulle åstadkomma
landsbygdsutveckling i det svenska landsbygdsprogrammet. Detta gäller också
för den hästnäring som nu vill ha friskvårdsbidrag och politiskt stöd till sin
version av en ny spellagstiftning!
Istället för subventioner till organisationer bör samhällsinsatserna inriktas på
att reducera kostnader och krångel för hästägandet genom s.k. goda
Institutioner1 och nya infrastrukturer2. Hästsektorn har då potential att bli den
europeiska hästhållningens vagga som skapar 40 000 nya jobb på landsbygden.
Politiken måste ingripa och använda spelpolitiken som hävstång för att
åstadkomma en förändring inom hästsektorn. Rätt beslut kräver en
välinformerad riksdag.
Rätt beslut är att skilja spelet på levande hästar från annat spel!
1 T.ex Utredningsinstitut, tankesmedja, hästregister av Bilregistertyp, medlingsinstitut för köprättsliga tvister, auktorisation av hästmäklare, investeringsfond, slaktförordning for foderändamål. 2. Kvalitetssäkrade infrastrukturer för de olika kommersiella värdekedjorna avel, reproduktion, uppfödning och förädling. t.ex. seminverksamhet, hästutbildning,
Inledning Vad är det för likhet mellan Bert Karlssons Jokarjo och travsportens ATG? –
båda tjänar pengar på en statlig reglering. Vad är skillnaden? – Bert Karlsson
skulle klara sig bra även utan dessa statliga regler. Det skulle inte dagens
travsport.
Samhällsnyttan hänger ihop med antalet hästar. Hästägandet är inte
organiserat. Sveriges 180 000 hästägare lägger ner massor av kärlek, tid och
pengar på sina hästar. Rätt hanterat blir hästägandet en resurs som skapar allt
mer samhällsnytta. Fel hanterat blir det enbart något för gamblers eller en
penningstark elit - så som ridsporten är internationellt34 .
Underifrånperspektiv De riksdagsmän som vet något om dagens hästhållning har med all säkerhet fått
sin erfarenhet från endera av de två grupperingarna travsport eller ridsport.
Deras bild av omvärlden färgas av det perspektivet. I det följande beskrivs
verkligheten i ett underifrån- och hästägarperspektiv och ett antal särdrag tas upp
som har betydelse för politisk bedömning och beslut. Därmed bör riksdagen
kunna göra en självständig analys av läget och fatta det spelpolitiska beslut som
ger den önskade politiska effekten. Det är regering och riksdag som skall ange vad
man vill med sektorn – inte tvärtom.
hästförmedling och veterinärservice samt för samhällsintressen som avels-och tävlingsdjurskydd 3 Kim C Lundin, tidningen Ridsport: ”I Sverige är ridsport breddsport - globalt sett fortfarande exklusivt och lyxigt, stor skillnad.” 4 http://www.hippson.se/artikelarkivet/hoppning/unga-felicia-blir-varldens-forsta-borsnoterade.htm
2
Bakgrund. Hästnäringen disponerar idag 2 miljarder av politiskt beslutade medel men det
räcker tydligen inte. Ridanläggningar förfaller och travsporten har hästbrist.
Hästnäringen har bildat en lobbygrupp (HNS, LRF Häst och Sv. Ridsportförbundet)
som under 2016 anordnar ett tiotal politikerträffar på olika platser i Sverige.
Gruppen vill påverka politiken att ta fram mer bidrag och siktar bl.a. in sig på det
spelpolitiska beslut som riksdagen sannolikt skall ta under 2018. Man lobbar för
ATG:s förslag ”Lika Villkor” och för ridsportens strävan efter friskvårdsbidrag.
Trav-och galoppsporten har misslyckats förr och fått begära hjälp av staten. Se
avsnittet om ATG nedan. De aktiviteter som LRF stått bakom och drivit har också
varit misslyckade – landsbygdsprogrammet t.ex. dömdes ut av EU:s revisionsrätt
och riksrevisor Claes Norgren. SPIRA-affären kostade LRF- medlemmarna många
miljarder och tvingade bort LRF:s Leif Zetterberg från vd-stolen. Samme Leif
Zetterberg avlöste Bo Dockered som ordf. i ATG, har starka kopplingar till
Centerpartiets Per Åsling, var i blåsväder i Inlandsinnovation , sitter i TR-medias
och SLU Holdings styrelser och har haft stort inflytande över hästnäringens
omdaning de senaste åren. (se t.ex. artikel av Anna Nyberg tidningen ridsport nr 1
jan 2015 ) Nu söker samma krafter ånyo stöd av politiken, denna gång med Sv.
Ridsportförbundet som alibi och murbräcka.
Tage Danielsson varnade: ”Den som vill framåt men vägrar se bakåt, måste se
upp!” Ineffektiva strukturer behöver inte mer pengar för att göra nytta, de
behöver omorganiseras.
Om inte tanken vore så befängd skulle man kunna tro att ledarskapet (läs
ATG/HNS) bedriver utpressningsverksamhet. Att de genom medveten misskötsel
av sina olika projekt/uppdrag har gjort breddverksamheten så nödlidande att de
med hänvisning till ridskoletjejernas behov kan pressa riksdagen att skaka fram
mer pengar.
Hästsektorns möjligheter att sörja för de sina och bidra till bättre samhällsnytta
beror inte på pengabrist utan på att den:
1. Är organiserad efter det som skiljer, inte det som förenar och därför inte
utnyttjar sina resurser effektivt
2. Brister i sin omvärldsanalys. Inte har hängt med i den politiska och
tekniska utvecklingen.
3. Styrs av statliga regler som skapar ineffektivitet och bromsar utveckling
och anpassning till nya tider
4. Domineras en politiskt beslutad ekonomisk maktstruktur utom
demokratisk kontroll och insyn
Detta är problemen Sektorn har blivit ett plockepinnspel av särintressen och dolda agendor. Rör man
vid en pinne rubbas flera andra. Med rådgivare som fostrats under gamla
paradigm är det inte förvånande att så gott som samtliga statliga utredningar på
området har misslyckats med att skapa framtidsinriktade lösningar. Branschen
själv tycks inte heller ha kraft eller vilja att åstadkomma denna förändring En
organisationskonsult har uttryckt behovet så här drastiskt – ”Sätt en bomb under
skiten och börja på ny kula”.
Söndringen. Den svenska hästsektorns grundproblem är att det som är
gemensamt saknar företrädare. Sektorn är delad i två välorganiserade världar
(trav/galopp och rid) med vattentäta skott emellan och var sin Drömfabrik. Dessa
världar har med tiden glidit allt mer isär och isärglidningen - man kan t.o.m. tala
om direkt fiendskap – har förstärkts genom inrättandet av ATG.
Missunnsamheten. Totalisatorfolket (Trav-och galoppsportens intressenter) har
så småningom kommit att betrakta överskottet från det statliga spelmonopolet
som sin egendom. Varje krona av spelpengarna som staten beslutar fördela till
det som är gemensamt (utbildning, forskning, infrastruktur och service)
uppfattas av dem som ett rån och förstärker fiendskapen till den andra världen.
Travvärlden är heller knappast präglad av solidaritet med de sina
Statistiskt och demokratiskt underskott. I Sverige är vi vana vid att ha tillgång till
detaljerad offentlig statistik som beskriver verkligheten. Sådan statistik saknas
för hästhållningen. Vi är också vana vid att ha demokratiskt uppbyggda
3
intresseorganisationer som bevakar omvärlden och ges inflytande. Det saknas här
eftersom hästägandet – basen för hästhållningen – är oorganiserat. Officiellt
finns det således inga hästägare utan bara hästraser och hästsporter. Dagens
maktstruktur inom hästsektorn är politiskt beslutad och accepterad. Den har ett
demokratiskt underskott och öppnar för ineffektivitet, korruption och missbruk
Informationskanaler bara för särintressen. Dagens mediasituation i allmänhet
och fackjournalistiken5 inom hästsektorn i synnerhet förstärker problematiken.
Informationen snuttifieras och det gemensamma och den stora bilden försvinner.
Debatt uteblir och opinionsbildning försvåras t.ex. så här6. Starka särintressen
kan ”ta patent på” problembeskrivning och lösning och oemotsagda påstå nästan
vad som helst. Så här kan den förmedlade bilden se ut. Eller så här
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kritiserad-avel-av-hastar-tillats-i-
sverige_2435831.svd
Missade möjligheter. Ett oförvillat öga – ett barn - kan se att något är fel på den
svenska hästpolitiken. Gör tankeexperimentet att Sverige vore som Holland –
tätbefolkat, platt och där varje kvadratmeter obebyggd mark är lämplig för
rationell livsmedelsproduktion. Skulle någon svensk myndighet eller politiker i det
läget vilja slåss för att upprätthålla en inhemsk hästuppfödning? Knappast. Ändå
är Holland en dominerande exportnation vad det gäller hästar medan Sverige -
som har mycket bättre tillgång till mark som är olönsam för livsmedelsproduktion
men särskilt lämpad för produktion av hållbara hästar - är allt mer beroende av
import för att tillfredsställa sin inhemska efterfrågan.
Bristande affärsmässighet Folk i hästsektorn och kanske framförallt dess
ledarskap och myndigheter, lever rätt mycket kvar i ett regleringsekonomiskt
tänkande. Man söker stöd hos varandra och skapar regler till sitt eget bästa.
Industriell management med kundfokus, marknadsanalys och investeringskalkyler
5 http://www.journalisten.se/nyheter/travrondens-vd-satte-munkavle-pa-bloggare Travronden ägs av TR Media där Leif Zetterberg sitter i styrelsen tillsammans men bl.a. HNS vd Stefan Johansson 6 ” ST har gjort precis allt för att döda en riktig debatt. Vad olika personer inom ST-toppen gjort mot mig, genom min omgivning, tänker jag inte ens gå in på. Men de bidrar, på värre
är obekant för hästfolk och behovet möter föga förståelse hos organisationer och
myndigheter.
Detta skapar bidragstänkande och hämmar nytänkande initiativ och
affärsmässighet. En svensk investerare som saknar egna branschkunskaper
lyssnar förstås på myndigheter och branschföreträdare och då blir en investering
i nytänkande idéer mindre trolig. Internationella entreprenörer på hästområdet
med eget kapital, organisation och kunskap om EU:s regelverk behöver däremot
inte lyssna utan kan ta för sig och utnyttja situationen på den svenska marknaden.
Systemfelet - Näringspyramiden är en Drömfabrik.
Hästsektorn är en pyramid med en bred, oglamorös och osynlig bas av hästägare
och en medialt synlig och tävlingsfixerad topp. Det är bredden i basen som ger
samhällsnytta. Grundkostnaden för att hålla en häst är förvisso hög men om det
är enkelt och trevligt att bli hästägare så ökar efterfrågan på hästar i alla fall och
näringspyramiden utvecklas underifrån. Åtgärder som minskar krångel och
kostnader ger den effekten.
Fokus på tävlingsverksamhet ger andra effekter. Attraktiva härstamningar ökar
grundpriset. När hästen skall utbildas, tränas och matchas för tävlingsdeltagande
stiger kostnaden raskt. Jakten på topphästar driver upp priset, sätter fantasin i
rörelse och lockar alltför många uppfödare och hästköpare in i en osund och
orealistisk marknadsapparat. Uppfödare lockas att producera hästar - inte för
den verkliga marknaden utan för den önskade. De producerar lottsedlar för
tävlingsframgångar. Problemet är bara att den lottsedeln är väldigt dyr och
lotteriet är ”manipulerat”. Chansen till goda tävlingsresultat är inte slumpmässigt
fördelad utan beroende av faktorer som det går att påverka med skicklighet och
pengar. Den som har eller utvecklar detta klättrar i pyramiden. Pengar som utan
sätt än jag någonsin kunde tro, till att lyckas döda all debatt. Men snälla ge er inte. Är vi tillräckligt många, och det vet jag att vi är för det har jag märkt i min inkorg, så kan de till slut inte stå emot oss. Skriv, skriv, skriv så pennan blöder.” skrivet på FB av en kommunalpolitiker med juristexamen.
4
krav hälls över pyramiden uppifrån - sponsorpengar eller spelpengar – äts upp
och försvinner innan de når basen.
Tävling utan förlorare finns inte. Ledarskapet borde därför göra det trevligt att
delta även om man förlorar. Det har man inte gjort. Man har satsat på elit och
ökade prispengar istället. För toppskiktet finns då ära och stora vinster att hämta
och dessa ökar om prispengarna ökar. För att locka ägarna till förlorande hästar
att ställa upp i tävling och konkurrensbedömningar förmedlas gärna bilden av att
chansen till vinst är större än den faktiskt är. Man har skapat Drömfabriken.
Osolidaritet satt i system. Utan tillförsel av nya pengar är tävlingsverksamhet ett
nollsummespel. Vinner du förlorar jag. Detta är förödande för solidariteten.
Viljan att bekosta aktiviteter som gynnar alla, t.ex. att sänka kostnaderna för
hästägandet – blir därför låg hos de högre ”kasten”. De har mer att vinna på
åtgärder som ökar tillförseln av nya pengar och som förstärker Drömfabriken än
på kostnadsreduktioner för alla. De har dessutom problemformuleringsprivilegiet.
”Dödsspiralen” Drömfabriken har inslag av pyramidspel. Den som skaffat sig en
position i fabriken tillhör de högre ”kasten” och är angelägen om att det
rekryteras förlorare. En effekt av skattepolitiken är att de i pyramidens topp får
göra avdrag för sina kostnader eftersom det hos dem uppkommer vinst medan
pyramidens botten förvägras detta eftersom den bara har förluster. Näringen
själv omfördelar således pengar från bredden till eliten och så gör staten också –
på två sätt. Först genom att både ge spelpengar till sporten och rätten att fördela
dem till eliten och sen med sina skatteregler ta pengar från bredden. Bredden
betalar dubbelt – först till eliten och sen till staten. När bredden inser detta
kommer antingen moralen eller näringen att rasa ihop.
Kan inte Drömfabriken underhållas med hjälp av ständigt mera pengar utifrån via
sponsorer eller spelintäkter måste pyramidens bas betala. Den smalnar då av och
blir mindre attraktiv för sponsorer; overheadkostnaderna (=byråkratins
kostnader) måste flyttas till allt högre skikt i pyramiden ända till dess att den
självdör eller bara befolkas av personer som inte behöver bry sig om
kostnaderna. Hästarna, bredden och/eller staten har då bekostat elitens
lekstuga genom att offra sig. Näringen och samhällsnyttan är borta.
Detta är hästhållningen Paradigmskiften som förändrar och hotar etablerade strukturer Hästsektorn genomgår sedan länge fyra paradigmskiften. Samtliga
intresseorganisationer har bildats under de gamla paradigmen. Deras
företrädare är valda för att främja ett särintresse (en ras eller en sport) och ser
omvärldsförändringarna i det perspektivet. Det gemensamma inte är deras bord.
Man kan med fog påstå att myndigheter och ett konservativt etablissemang i
oskön förening under 40 år obstruerat det omgivande samhällets politiska vilja.
(EG-domstolen C-206/05 + en serie av ärenden hos JK, kommerskollegium och JO.
Se t.ex. om avel ). Omvärldsförändringar i form av EU-inträdet, ny seminteknik
och Internet har hotat men hittills inte rubbat den existerande strukturen.
1. Användningsområde: Hästen har gått från att vara en produktionsfaktor i
jord-och skogsbruk till att bli en underhållningsfaktor i samhället. Skiftet är
genomfört. Hästkött som livsmedel är numera så krångel-och
kostnadsbelastat att man kan tala om ett faktiskt förbud. Nationalstatistiken
är ensamt kvar i det gamla paradigmet. Till skillnad från övriga
djurpopulationer vet vi således vare sig sammansättning av eller storlek på
hästpopulationen.
2. Marknad: från en nationell och reglerad marknad till en internationell och
frihandelsbetonad. Travsporten är helt kvar i det gamla, avel-och uppfödning
befinner sig i övergången med myndigheterna som bromskloss. Ridsporten
befinner sig helt i det nya.
3. Befruktningsmetod. Från naturlig betäckning till artificiell insemination.
Kunskapen finns sedan 1778 men tekniken tycks hota makten över
faderskapen (jf. hederskulturer) och är därför förbjuden i galopphästaveln.
Tekniken introducerades i svensk hästavel omkring 1975. Dess två första steg
blev snabbt en framgång inom sporthästaveln tack vare att där redan fanns
en struktur av mellanhänder som gynnades. Tredje steget – det som
5
eliminerar behovet av dessa mellanhänder och gynnar slutkonsumenten/
uppfödaren - det steget har hejdats.
4. Informationshantering. Från analog till digital och Internet. Helt
organisationsorienterat med varierande mognad inom resp. organisation.
Rationella rasövergripande lösningar lyser med sin frånvaro och hanteringen
av hästpassen utgör ett typexempel. Internetfasen kunde dock inte hejdas
inom spelsektorn och aktörerna söker därför lagstiftarens hjälp där.
Hästhållning - en konsumtionsbransch. Utan hästägare – inga hästar och ingen
hästnäring. Dagens hästägare bidrar till samhällsnyttan väsentligen genom sin
ungdomsverksamhet och sin sysselsättningsskapande konsumtion av tjänster -
inte främst genom spelskatt. Nyttan är proportionell mot antalet hästar men den
nyttan köps idag till priset av försämrad bytesbalans eftersom huvuddelen av dess
insatsvaror är importerade.
Ett litet fåtal hästägare använder sina hästar i företag för att producera tjänster
riktade till allmänheten inom turism, utbildning och fritidsverksamhet. Ett
minskande antal väljer att betäcka sitt sto för att producera föl för marknaden
och en ökande andel av denna minskande skara gör det istället för sin egen
konsumtion och en lottsedel i Drömfabriken. Uppfödning har blivit en livsstils-och
konsumtionsmarknad. Hingsthållningen har dock förblivit i sin professionella
producentroll där det dock nästan uteslutande är importerade hingstar som
används.
Utan konsumentskydd Alla hästägare är konsumenter av produkter och tjänster
men den skattemässiga uppdelningen av hästägandet gör att den ena delen
hamnar i proffsfacket och den andra i amatörfacket. Det är hästrasen som avgör
och detta blir förödande för solidariteten hästägare emellan. Den ena delen vill
inte att den andra börjar rota i konsumentfrågor eftersom det kan innebära att
avdragsrätten för trav-och galopphästägare försvinner.
7 effekten blir förstås att det blir väsentligt mycket mindre hästkött på
marknaden. Samma effekt blir det givetvis med ett hästslaktförbud Det har USA
nyligen infört vilket underlättar TTIP-förhandlingarna med EU.
Nästan alla hästägare köper foder och många köper inackorderingstjänster av
LRF-medlemmar. Många av ridhästägarna är medlemmar i Sv. Ridsportförbundet
som under tveksamma former nyligen anslöts till producentorganisationen LRF
Häst. Följden blir att ingen av de etablerade stora riksorganisationerna driver
konsumentskyddsfrågan. Stoägarföreningen Sverige har förgäves försökt förmå
Konsumentverket att engagera sig.
Märkliga regler. Hästavel har av tradition och lag baserats på avelsförbud. Bara
vissa hingstar släpps in på avelsmarknaden. Detta gynnar insiders och missgynnar
outsiders.
Inträdet i EU med dess diskrimineringsförbud har stökat till det för våra
nationella myndigheter som i det längsta har velat bibehålla kontrollen över
hingstmaterialet. Myndigheterna har trots flera uppmärksammade
skadeståndsmål, JO-klander och ändrad lagstiftning också lyckats vidmakthålla en
viss kontroll. En outsider som har pengar och kontakter kan dock kringgå
kontrollen och få tillträde till marknaden.
Hundar, kor, får och svin registreras i Sverige av en myndighet till en låg
enhetstaxa (80 kr för en hund). Tillökning och förflyttningar av kor och får
rapporteras av djurägaren direkt till Jordbruksverkets register via internet.
Härigenom har vi en god demografisk kontroll på dessa djurslag.
För hästar är registrering också obligatoriskt och dessutom finns krav på hästpass.
Ett föl vars ägare ansöker om registrering i rätt tid kan slaktas och bli
människoföda. Inkommer ansökan en dag för sent blir däremot dess kött officiellt
otjänligt för resten av dess levnad7. Administrationen av hästpass är mot
regeringens uttalade vilja (regeringens skrivelse 2003/04:54 sid 21) delegerad till
privata organisationer och till en för hästägarna hög och varierande kostnad.
Staten saknar trots detta tillförlitliga uppgifter om hästarnas antal och ålder.
Genom EU-krav tvingas vi nu upprätta ett nationellt register baserade på
6
uppgifter från dessa privata föreningar och till nya och oförutsägbara kostnader.
Andra länder, t.ex. Finland, har samma EU-krav men har löst uppgiften på ett för
hästägarna billigare och effektivare sätt.
Hästhandel – fortfarande Vilda Västern? Utgångspunkten för
handelslagstiftningen i Sverige är att djur är ting. En häst jämställs med ett
kylskåp. Hästens rastillhörighet är avgörande för om köplag eller
konsumentköplag skall tillämpas vid försäljning. Tvister är legio på grund av
tolkningssvårigheter av veterinära intyg. Äganderegistrering tillämpas inte.
Äganderätten till bruksvärdet misstolkas oftast som äganderätten till avelsvärdet.
Sperma säljs över disk utan annan innehållsdeklaration än hingstens namn och ett
datum. Modern teknik utnyttjas dåligt och osystematiskt. Om man betraktade en
häst som en bil och tillämpade samma registerteknik som för svenska fordon
skulle många av dagens problem för hästhandeln vara ur världen.
Detta är ”hästnäringen” Den svenska demokratiska modellen bygger på att de organiserade
partsintressena ges inflytande. Hundägarna har en sådan i Kennelklubben men
någon motsvarighet finns inte på hästområdet. Behovet har i Sverige istället
utmynnat i bildandet av två samverkande autonoma strukturer (HNS och LRF
Häst) finansierade uppifrån och utan demokratisk inflytande från dem som berörs
Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS) bildades 1992 på ett politiskt
initiativ när Karl-Erik Olsson var jordbruksminister och Bo Dockered satt i
styrelsen för ATG. Stiftare var ATG och LRF. Efter att staten dragit sig tillbaka
från hästscenen i samband med arméns avhästning 1968 förlorade staten
kontrollen och överblicken över sektorn. Politikerna upptäckte så småningom att
landet översållats med hästar och ansåg sig behöva en enda part att samråda
med i hästfrågor istället för den vildvuxna flora av organiserade särintressen som
fanns. Situationen hade dessutom blivit akut för de kulturhistoriskt värdefulla
miljöer som övertagits av stiftelser och ideella föreningar och det ansågs att
dessa behövde en garant för sin fortlevnad. Det har man knappast lyckats med
vad avser Flyinge ( se nedan)
HNS hette från början Nationella Stiftelsen för Hästhållningens Främjande (NS)
men ändrade namn 2008 i samband med att en borgerlig regering bildades med
Eskil Erlandsson som Jordbruksminister.
Finansieringen ordnades genom avtalet mellan staten och ATG, vilket fick
effekten att travhästägarna tvingades avstå från prispengar. Ett tryck uppstod på
NS att ändra på detta och plötsligt fann sig politiken ha finansierat en
lobbyorganisation riktad mot sig själv istället för en kommunikationskanal till
hästsektorn. Det uppstod kritik mot detta. Se även nedan
LRF Häst bildades 2014 i det uttalade syftet att tillvarata hästföretagandets
intressen. LRF är en effektiv och legitim lobbyorganisation för bönderna och
därmed kunde HNS dra sig tillbaka från den rollen. HNS är adjungerad medlem
medan samtliga tävlingsanordnande organisationer är ordinarie medlemmar.
Några organisationer står utanför, bl.a. Hästföretagarna, SWB (den största
avelsföreningen) och Stoägarföreningen. Travvärlden har en kommandolinje som
talar genom Svensk Travsport http://www.lrf.se/om-
lrf/organisation/branschavdelningar/lrfhast/
Hästsport. Begreppet hästsport kopplas oftast till vadhållning på hästar och
tävlingar där hästar tävlar mot hästar. Det betraktas som en professionell sport
och har särskilda skatteregler. För dess tillskyndare finns inte någon annan
hästsport än den som administreras från Hästsportens Hus på Solvalla.
Hästsportjournalisternas klubb http://shk.nu/ består t.ex. bara av journalister
med intresse för trav, galopp och vadhållning. Tävlingsridsporten är historiskt en
amatörsport där ryttare tävlar mot ryttare. Skillnaden mot travsporten blir dock
allt mindre och Wikipedia anger att hästsport numera omfattar även ridsport,
islandshästridning och Westernridning. Starka krafter använder däremot
begreppet som det passar vilket gör det svårare för den oinsatte att förstå
sammanhangen.
När Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset 2014 insåg sportjournalisterna
yrvaket att man hade missat framväxten av en ny folkrörelse – ridsporten.
Ridsport är dock inget enhetligt definierat begrepp utan ett samlingsnamn för
många olika aktiviteter med hästar. Sv. Ridsportförbundet är störst och bildades
7
1993 genom en sammanslagning av fyra olika organisationer (SRC, SLRC,
Ridfrämjandet och SPF) Ridsportens Hus ligger i Kolbäcks kommun.
Islandsfolket och westernryttarna har egna riksorganisationer men det är bara Sv.
Ridsportförbundet som har upptagits som medlem i Riksidrottsförbundet.
Islandshästförbundet har sökt men nekats medlemskap. RF menar att alla
förbund där ridning finns med skall bilda en gemensam paraplyorganisation för
att söka medlemskap. Det har man inte lyckats med och Islandsfolket lierar sig nu
istället med travfolket bl.a. på utbildningsanstalten Wången. Alla
tävlingsanordnande organisationer är numera medlemmar i LRF Häst.
Hästavel Begreppet avel uppfattas ofta felaktigt som synonymt med
uppfödning. Avel och uppfödning rymmer två distinkt skilda aktiviteter (på
hästområdet egentligen tre olika s.k. värdekedjor) vilket blir allt tydligare om och
när semintekniken används. På nötkreatursområdet insågs detta från början och
bönderna organiserade sig därefter. Deras avelsföreningar skötte avelsvärdering
och avelsurval medan seminföreningarna skötte det praktiska med
spermahantering och seminering.
Hästfolket är konservativt. Här finns således 31 olika avelsföreningar men inga
seminföreningar eller uppfödarföreningar. Den vertikala kopplingen mellan sport
och avel är mycket starkare än den horisontella mellan hästägare, vilket försvårar
för att inte säga omöjliggör upptäckt av och samarbete om gemensamma behov.
De svenska hästuppfödarna som enligt riksdagens beslut för Flyinge och
stiftelseurkundens formulering skulle ha nytta av dess tillgångar, har under HNS´
ledarskap istället blivit dess gisslan. Beslutet att lägga ner avelsdelen innebar
dessutom att man avsade sig försöksstationen och därmed möjligheten att
utveckla tredje stegets seminverksamhet.
Hästägare Motiven att äga en häst fördelar sig utefter en skala med det rena
djurintresset i ena ändan, ett sportintresse i mitten och ett rent gamblerintresse i
den andra. Motiven för dem som befinner sig ytterst i den första ändan ligger på
en känslomässig nivå medan gamblerintresset dominerar i den andra ändan. De
flesta som ser hästar som investeringsobjekt har dock ett intresse av sporten
och/eller har barn som är hästintresserade.
Det rena gamblerintresset fokuserar på trav-och galopphästar och finns bland de
människor inom storföretags-och finanssektorn som även spelar på börsen. De
investerar i hästar och aktier, är beredda att ta risker men vill ha rejäl avkastning
om de lyckas. För dem är prispengarna och deras fördelningsprofil helt
avgörande för intresset att köpa häst. Gamblers har ett starkt stöd inom den
professionella travtränarkåren.
Samtliga organisationer som har ordet hästägare i namnet finns inom trav och
galopp. De är stenhårt inriktade på resp. sport och det är här vi hittar
gamblerintresset.
Den okända majoriteten Hästsektorn rymmer också den oorganiserade del
som vi kan kalla fritidsridning/körning och som inte är riktad mot vare sig sport,
avel, spel eller publik. Denna del är sannolikt större än hela den tävlingsinriktade
delen. Här är det hästintresset som dominerar - oberoende av ras eller tävling.
Samhällsrelationer AB Trav och Galopp (ATG) bildades 1974 för att rädda travsporten.
Travsällskapen är de sällskap som äger travbanor och är de enda som får
arrangera travtävlingar med vadhållning. De har en centralorganisation (ST) som
utfärdar reglemente och fördelar tävlingsdagar. Trots att dessa sällskap
disponerade överskottet från totalisatorn hade de svårt att klara sin ekonomi.
Mot slutet av 1960-talet befann sig flera på ruinens brant. Då ingrep staten med
ATG-reformen och det privata AB Trav och Galopp bildades.
Spel på hästar är reglerat genom svensk lag. Ett privat aktiebolag bolag har genom
den lagen getts ensamrätt till allt spel på levande och virtuella hästar. Det bolaget
är momsbefriat i utbyte mot en spelskatt som är lägre än normal moms och ett
avtal – ett styrdokument som
1. Ger staten majoritet i styrelsen
2. stipulerar att överdrivet spelande skall motarbetas
8
3. ser till att överskottet används så att geografisk spridning av breddsport
och bredd-avel gynnas.
Bolaget omsätter ca 12 miljarder i den svenska affären och ytterligare ett antal
miljarder i den internationella. Staten utser styrelsemajoritet och ordförande.
Sedan 1993 har ordförandeposten i dess styrelse rekryterats från bonderörelsens
fackliga eller politiska gren. Ovannämnde Leif Zetterberg avlöste Bo Dockered och
efterträddes av Mats Denninger som är ordf. idag.
När ATG:s kunder – spelarna - har fått sitt och efter avdrag av spelskatt och
bolagets egna kostnader uppstår en vinst. Den är skattebefriad och förfogas av
aktieägarna enligt en fördelningsmall som beslutas av tävlingsarrangörernas
centralorganisationer (ST och SG). Efter avdrag för deras arrangörskostnader
återstår en post: Prismedel till hästägarna. Så länge hästägarna ställer upp så
fungerar affärsmodellen.
Stöld eller legal värdeöverföring? Det är fullt möjligt att helt legalt ”stjäla”
tillgångar. Insynen i ett privat aktiebolag är begränsad. Ett rejält kassaflöde ger
stor handlingsfrihet för dess ledning. Om konkurrens saknas ökar friheten i än
högre grad. Om styrelsemajoriteten är politisk rekryterad behöver man heller
inte agera strikt affärsmässigt eller lyssna till aktieägarna. Med ett politiskt
mandat som accepteras av allmänheten undgår man kritik utifrån. Samtliga dessa
förutsättningar föreligger för ATG .
Med ett kassaflöde på 12 miljarder kan bolagsledningen skaffa sig inflytande över
hela hästsektorn med hjälp av några få invigda. Med det politiska mandatet att
via HNS finansiera forskning, utbildning och riksanläggningarna kan man flytta
tillgångar från ATG och Riksanläggningarna till stiftelsen HNS. Det ser ut som om
detta skett i fallet med ATG Hästklinikerna AB. Hästägarna tycks därför ha betalat
för sin veterinärvård i tre olika och fördyrande omgångar
1. genom uppbyggnaden av klinikerna i ett dotterbolag till ATG som
överlåter detta bolag till stiftelsen HNS. Pengarna tas från prismedlen.
2. genom att HNS vidaresäljer verksamheten styckevis med vinst, vilket blir
kostnader för de nya ägarna. Dessa bollar kostnaderna i sin tur vidare till
sina kunder hästägarna som efter avdrag av självrisken
3. bollar kostnaden vidare till försäkringsbolagen som tvingas höja sina
premier till försäkringstagarna, dvs hästägarna.
Vi har fått en försäkringssnurra. Se även
http://www.dn.se/ledare/signerat/hanne-kjoller-ringa-konkurrens-i-varden-av-
fyrfota/
Samma procedur kan upprepas på andra av ATG:s investeringsområden, t.ex.
dataspel eftersom ATG har ensamrätten till spel på virtuella hästar. Om den
satsningen blir lyckosam uppstår en situation där intäkterna blir oberoende av
fysiska hästar. Travhästägarna har bekostat sin egen sports undergång.
Även tillgångarna i Riksanläggningarna, t.ex. Flyinge AB:s fastighetsinnehav kan
med rätt hantering överföras till HNS.
Nyttjanderätten till Flyinge, den gamla statliga hingstdepån med tjänstebostäder,
hingstar, inventarier och 150 hektar mark överläts av riksdagen 1983 till en
stiftelse till gagn för Sveriges hästuppfödare. Den har sen 1992 styrts av HNS på
regeringens uppdrag och med hjälp av ATG. HNS har begärt ändring av
stiftelseurkunden men det har staten inte gått med på. HNS agerar ändå. Man
redovisar en förlust i driftsbolaget som motiverar ägarstiftelsen att göra sig av
med avelsdelen. Man kan till nöds uppfylla urkundens krav genom att den delen
hyrs ut till ett privat konsortium. Konsortiet betalar både hyra och redovisar
vinst. Betalare är Sveriges hästuppfödare, vilket knappast var riksdagens avsikt.
I och med att alla accepterat att Flyingestiftelsen kan fullgöra stiftelseurkundens
avelsuppdrag genom outsourcing öppnas möjligheten att göra detsamma med
utbildningsuppdraget. Nästa steg i processen skulle då kunna vara att slå ihop
förvaltningarna för Strömsholm och Flyinge, se till att byggnadsminnet Flyinge
Kungsgård blir vårt 16: världskulturarv, låta Stiftelsen Beridna Högvakten vara
med och dela verksamheten där, överföra resten av fastigheten till HNS och
outsourca utbildningsuppdraget till de andra riksanläggningarna. Med en
gemensam styrelse för Strömsholm och Flyinge är den vägen öppen. Medel från
kulturdepartementet via spelet på hästar skulle lösa underhållsproblemen vid
Kungsgården. Det går nog att ordna eftersom även spelfrågorna ligger på
riksdagens Kulturutskotts bord.
9
Effekten blir
1. att det bildas en inkomstmaskin i en stiftelse som kontrolleras av en liten
krets människor och som kan användas för att finansiera det som denna
krets önskar. Hästägandet har redan betalat.
2. Flyinge Kungsgård och Stiftelsen Beridna Högvakten tillförs medel från
Kulturdepartementet via spelet på hästar. Hästägandet betalar.
3. Travhästägarna får driva sin hästsport vidare med levande hästar bäst
man orkar
4. Hästuppfödarna får betala för att få utnyttja Flyinge, riksdagens gåva till
dem.
Sysselsättning Vi har ca 180 000 hästägare i landet. De bildar en
konsumentgrupp med stor köpkraft och många företagare lever på att ge dem
service. För det svenska jordbruket är hästägarna redan i dag den fjärde största
inkomstkällan. En hästnäring har uppstått som lär ge 30 000 heltidsjobb (källa
HNS). Hästägandet skapar således samhällsnytta redan idag och den nyttan är
proportionell mot antalet hästar.
Negativ bytesbalans. Så gott som samtliga insatsvaror i hästnäringen är
numera importerade och det gäller allt från hästar till hästskor, från sadlar till
selar. Självförsörjningsgraden för hästar har på 30 år sjunkit från 100% till ca 30%.
Endast grovfodret och tjänsteproduktionen är svensk. Av varje stödkrona till
hästnäringen rinner uppskattningsvis 50 öre ner i utländska fickor.
Elitism. Hästnäringens ledarskap satsar på strategier som tillfredsställer
spelindustri och publik. Detta är en inriktning som gynnar en liten men vass elit
och man försvarar detta med påståenden om att satsningar på eliten8 kommer att
gynna bredden. Detta kanske gäller för fotboll och tennis men en sådan
jämförelse haltar ordentligt eftersom marginalkostnaden för att bli en
fotbollstjärna är obetydlig: den kräver bara talang och en himla massa träning.
Marginalkostnaden för att ta fram en hästsportelit är enorm därför att
”redskaps”kostnaden är enorm. Den är lika hög när hästen används som när den
8 Bo Gillborg, Svensk Galopp
står i ”förråd”. Hästens sjukvård betalas av hästägaren medan fotbollsspelarens
belastar skattebetalarna. Hästhållning kräver en infrastruktur av avel och
uppfödning som måste betalas av någon. Den kostnaden står föräldrarna för och
drabbar inte fotbollsförbunden. Istället för att hylla devisen ”bredden ger toppen”
och gynna det breda hästägandet genom strukturförändringar och
kostnadseffektiva lösningar för infrastrukturen arbetar ledarskapet på
elitsatsningar och på att få mer intäkter från politiken.
Satsningarna har hittills lyckats rätt bra eftersom eliten inom tävlingsdelen blivit
bättre och hänger bättre med internationellt. Priset har dock betalats av bredden
och samhällsnyttan har snarare minskat eftersom näringens insatsvaror allt mer
importeras, ridskolorna har svårt att rekrytera hästar inom landet, svensk
hästuppfödning minskat både i absoluta tal och dessutom och allt mer
koncentrerats till slättbygder och storstadsnära landsbygd. Stockholm är idag det
län som hyser flest travhästuppfödare. Subventioner med 2 miljarder politiskt
beslutade kronor per år har förstärkt trenden. Inget talar för att detta kommer
att ändras genom ett ökat samhällsstöd till den nuvarande strukturen
Gammal teknik. Myndigheterna är dåliga på nytänkande och att utnyttja
modern teknik. Nästan all dokumentation är fortfarande pappersbaserad. Det
blir kostsamt och ineffektivt, vilket påpekats i t.ex. Regeringens skrivelse
2003/04:4 Det gäller hela den veterinära sidan av den offentliga kontrollen av
seminverksamhet och djurskydd vilket framgår av utredningen Nytt
djurhälsoregister (SOU2005:74). Näringen har genom sin splittring också svårt
att se och utnyttja de rationaliseringar och synergier som kan uppstå genom
samverkan kring användning av ny teknik. Det gäller t.ex. seminverksamhet och
administration, t.ex. av hästpass och hästregistrering. Den agrara sidan – t.ex.
avelsvärdering - har varit väsentligt bättre.
Spel på hästar. När det gäller spel på levande hästar är det tävlingsarrangören
som äger spelunderlaget, dvs startlistor och resultatlistor. Genom ATG-
arrangemanget tvingas arrangörerna idag att lämna ut detta till ATG som
använder sig av TV och tryckta medier för att nå sina kunder. Den omvägen är
10
helt onödig. Modern IT kan svara för distributionen av spelunderlaget från
tävlingsarrangör direkt till konsument utan denna omväg.
Om samhället vill skaffa sig kontroll över spelet på levande hästar räcker det med
att man kontrollerar arrangemangen och det görs redan via djurskyddslagen.
Detta enkla förfarande går emellertid inte att tillämpa för annat spel eller spel på
datorgenererade hästar. Därför skall spel på levande hästar skiljas från spel på
virtuella hästar och annat spel.
Semintekniken anses dyr och ineffektiv och intresserar bara ett par av
avelsföreningarna. Dagens seminverksamhet är illa organiserad,
kostnadskrävande, når bara ett fåtal och baseras i huvudsak på seminteknikens
andra steg9.
Möjligheter Sammantaget går det idag att åstadkomma besparingar för svenska hästägare i
storleksordningen en miljard. Med ny teknik och ny struktur kan hästnäringen
minska kostnaden ytterligare och dessutom tillföra landsbygden 40 000 nya jobb
Effektivisering med ny teknik Modern IT revolutionerar samhällsområde
efter samhällsområde. Ytterst lite av den revolutionen har ännu nått hästsektorn.
Revolutionen väntar hästregister, hästpass, journalföring vid seminering,
tävlingsövervakning och annan offentlig kontroll. Den handlar om djurskydd vid
avel och tävling. Den handlar om att dra nytta av varandras kunskaper på
djurhälsoområdet. Nyttan för samhälle och hästägare för den revolutionen kan
värderas i miljarder.
Med rationellt utnyttjande av dagens seminteknik (andra stegets teknik) för
hästar går det att spara 20 000 per föl vilket betyder bortemot 200 miljoner för
dagens svenska hästuppfödning. Seminteknikens tredje steg revolutionerade
nötkreaturshållningen och gjorde det möjligt att till låg kostnad bedriva
kvalificerad avel till låg kostnad oavsett var bonden befann sig (kostnaden för att
ta fram en kalv är ca 3000 kr) Det steget går att utveckla även för
9 Första steget: Sto och hingst befinner sig på samma plats. Andra steget: Sto och hingst befinner sig på olika platser men sperman lagras inte mer än något dygn. Tredje steget:.
hästuppfödningen och då öppnar sig möjligheten att ta hand om hela den
kvalificerade delen av Europas hästuppfödning (se nedan).
Slakt till djurfoder Katter är strikta köttätare medan hunden även kan äta
vegetabilier. Den svenska Hund-och kattfodermarknaden beräknades för några år
sedan omsätta drygt 4 miljarder kr, det mesta importeras. Före EU-inträdet hade
vi två olika slaktordningar – sanitetsslakt (ä.k. nödslakt) och normalslakt.
Nödslakten förbjöds vid EU-inträdet och detta medförde att prima köttråvara
numera blir gödningsmedel eller grävs ner. Om de legala hindren avlägsnas för
återinförande av den alternativa slaktordningen och denna reserveras för hund-
och kattfoderändamål så öppnas möjligheter att
1. Ta till vara högvärdigt protein från hästar som annars måste grävas ner
2. vända import till export.
3. Minska krångel och kostnader för hästägandet
4. Förbättra djurskyddet
Att i hund-och kattfoder byta ut köttråvara godkänt för human konsumtion mot
prima kött från hästar som tagits ur livsmedelskedjan skulle sannolikt halvera
priset i butik och ge hästägandet en förbättrad ekonomi motsvarande 350
miljoner kr.
40 000 nya jobb på landsbygden. Den glesare svenska landsbygden har inga
konkurrensfördelar när det gäller animalieproduktion. Förändringstrycket gör att
den produktionsgrenen allt mer drar sig tillbaka från de sämre
jordbruksmarkerna, betestrycket sjunker, artrikedomen minskar och de
förbuskas eller beskogas. Så t.ex. har 96% av Sörmlands gräsmarker försvunnit
på 100 år. I detta läge föreslår Lantbruksuniversitetets experter inplantering av
visenter och vildhästar för att hävda gräsmarkerna. Ingen av dem nämner
hästuppfödning.
Mycket talar för att hästars sportsliga talang är en avelsfråga medan deras
hållbarhet (med undantag för hovarna, se nedan) är en uppfödningsfråga. Vid lika
Sto och hingst befinner sig på olika platser och i olika tidrymder. Sperma kan lagras i 100-tals år.
11
begåvning blir hållbarheten – förmågan att utan skador tränas hårt eller
tjänstgöra på ridskolor - den avgörande konkurrensfördelen på marknaden.
Tillgången till stora ytor glesbevuxen gräsmark till lågt pris är en fördel när det
gäller uppfödning av hållbara hästar. Detta är en möjlighet som med ny teknik och
ny organisation kan vända gleshetens nackdel till dess fördel.
EU behöver 2 miljoner avelsston ston för sin hästförsörjning. Den svenska
landsbygden har plats för alla och skulle kunna försörja hela EU med hästar. En
sådan målsättning är vare sig realistisk eller önskvärd. En häst behöver
utbildning för att passa de flesta av dagens hästköpare. Det behöver inte en ko.
Kunde vi kapa åt oss den kvalificerade delen (10% ) av EU:s hästuppfödning skulle
detta hävda gräsmarkerna och ge 40 000 nya jobb på landsbygden. Den
målsättningen är realistisk.
Hållbarhetsavel. Dagens hästavel är inriktad på konsolidering eller att förbättra
prestationsegenskaperna. Om mer hänsyn togs till hållbarhetsrelaterade
egenskaper (främst hovar) och den potentialen utnyttjades maximalt skulle detta
minska hästägandets kostnader med upp till 300 miljoner.
En reformagenda för HästSverige kan initieras genom att
Riksdagen beslutar att av djurskyddsskäl att skilja mellan
spel på levande hästar och annat spel.
Förslag Hästpolitiken samlas under en enda politisk hatt – lämpligen
landsbygdsministern;
Omorganisation av hästsektorn. Finlands modell skall granskas
Reglering av spel på levande hästar skall motiveras även av djurskyddsskäl
Spelet på levande hästar skiljs från annat spel och förs till hästpolitiken.
Den franska modellen skall granskas
Hästuppfödning erkänns som en del av jordbrukspolitiken.
Paradigmskiftena genomdrivs.
Det ras-och sportoberoende hästägandet organiseras och ges inflytande.
En huvudman för rasövergripande service av olika slag upprättas.
Nya infrastrukturer för seminering, hästdjurskydd och hästhälsa sjösätts.
En investeringsfond skapas
Gemensamt hästregister av Bilregistertyp införs
Praktiknära utvecklingsarbete organiseras. En försöksstation för
utveckling av tredje stegets seminteknik upprättas.
Dessa förslag kan inte genomföras rakt av. De måste utredas
närmare. Om riksdagen beslutar att av djurskyddsskäl skilja
mellan spel på levande hästar och annat spel bryts hästpolitiken
ut från den generella spelpolitiken och kan behandlas separat.
Riksdagen kan ge regeringen i uppdrag att återkomma med
förslag till hur detta spel på levande hästar skall regleras så att
tre olika samhällsnyttor främjas. Inte bara folkhälsa utan även
djurskydd och djurhälsa liksom sysselsättning och
landsbygdsutveckling.
Gränna 2016-10-12
Leg vet Anders Darenius