INSPIRATIONtill utevistelseEN SAMMANSTÄLLNING

AMBASSADÖRER FÖR UTEVISTELSE

VÄLFÄRDSFÖRVALTNINGEN

Kunskap och känsla i närnaturLONA-projekt 2012–2015 Örnsköldsviks kommun

Denna naturvårdssatsning har medfi nansierats genomstatsbidrag förmedlade av Länsstyrelsen i Västernorrland.

I Örnsköldsvik kommun pågår arbete för att uppnå god social hållbarhet. Det sker genom att skapa förutsättningar för en välmående befolkning i alla åldrar. För att uppnå målet kan ökad utevistelse i gröna livsmiljöer bidra på många sätt. Ett aktuellt område i fokus är våra äldre och per-soner med funktionsnedsättning som har sin hemvist vid kommunens särskilda boenden eller som erbjuds daglig verksamhet.

Brukarna och medarbetarna har varit målgrupp för projektet ”Kunskap och känsla i närnatur” som pågått 2012-2015 med stöd av Naturvårds-verket. Syftet har varit att öka brukarnas möjligheter till utevistelse och rörelse. Projektets mål har siktat på utveckling såväl i den fysiska miljön som i personalens arbetssätt, rutiner och kultur. Projektet har omfattat en inventering av alla särskilda boendens utemiljöer samt utbildning till medarbetare att bli ambassadörer för utevistelse i varje boende eller arbetsgrupp.

Denna skrift är en dokumentation av en aktivitet i projektet där ambassa-dörerna fick en särskild uppgift i förändringsarbetet; att testa ett valfritt sätt för att fånga någon brukares livsberättelse, och/eller göra något nytt som de inte gjort förut tillsammans med en eller flera brukare utomhus. I skriften har allas aktiviteter och reflektioner genom berättelser, bilder och kommentarer sammanställts. Skriften kan bidra till att sprida kon-kreta tips och inspiration samt skapa erfarenhetsutbyten.

Vi vill rikta ett stort tack till alla medverkande ambassadörer.

ProjektledareAnn-Sofie Sjölund och Birgitta Edin-WestmanFolkhälsoutvecklare Utvecklingsenheten Välfärdsförvaltningen, Örnsköldsviks kommun

Denna naturvårdssatsning har medfi nansierats genomstatsbidrag förmedlade av Länsstyrelsen i Västernorrland.

INSPIRATIONtill utevistelseEN SAMMANSTÄLLNING

AMBASSADÖRER FÖR UTEVISTELSE

4

VALDE ATT GÖRA något som jag inte gjort tidi-gare tillsammans med ”Kajsa” – att gå ut i ös-regnet, ta med en ryggsäck med kaffe och smörgås, samt var sitt paraply.Regnet vräkte ner. Vi tog en promenad med paraplyerna uppfällda, småpratade och skrattade. Vilka ”tokar” vi är som går ut i detta regn, men det är skönt ändå konstaterar vi.

UTFLYKT I REGNETSidensjö gruppboende

MARIE HELLSTRÖM och ELISABET WESTIN

5

Några hallon hittades. Det sma-kade gott! Hon plockade upp en svamp, bröt sönder och luktade på den – inget att ta reda på. Fortsatte stigen fram och kom till en gammal skoter med kälke. Där stannade vi och plockade fram fi kat som intogs i regnet, under paraplyet. Fortfarande glad i sinnet när vi kom hem.Hon nämnde till och med mitt namn som jag inte hört henne göra tidi-gare. ■

6

AGDA 90 ÅR fl yttar in till servicehuset på våren. Hon var mycket deprimerad och orkeslös efter en dubbelsidig lunginfl ammation. Ingen livsgnista hon ville bara dö och isolerade sig första tiden i sin lägenhet. Efter samtal med henne fi ck vi veta att hennes största intresse var natur och trädgårdsarbete. Efter mycket ”lirkande” och övertalning fi ck vi henne med ut i rullstol längre och längre stunder. För varje gång såg vi hur hon började öppna upp sig och ta in naturen och började fråga om namnen på olika buskar och träd.Numera går hon ut med rollatorn helst varje dag då det är vackert väder. Hon har hittat ett hallonsnår där hon kan stå länge och plocka. ■

LIVSLUSTEN TILLBAKASörängets servicehus

BIRGITTA GULLIKSSON och ANN-MARIE ROSENBLOM

7

AGDA ÄR 82 ÅR. Hon har en tilltagande demens, är mycket orolig, ängslig och ledsen.Hon är uppegående men har mycket värk i sina knän så hon orkar inte gå några långa sträckor. Ett annat problem som hennes demens för med sig är att hon har svårt att uttrycka sig, vilket medför att hon blir ledsen och frusterad.Med lite övertalning fick jag med mig henne ut i det fina sommarvädret. Vi gick alltså ut och promenerade, vi småpratade och jag försökte sking-ra hennes ledsna tankar vilket lyckades efter en stund.Vi njöt av lugnet och det fina vädret. Agda och jag satte oss på en bänk invid hönorna, som finns i en inhägnad invid vårt boende. Jag frågade om hon haft hönor när hon växte upp och då berättade hon att det hade de haft, och att hon tyckte att de var trevliga djur. På en fundering från mig vad de matas med sa hon att de äter i princip alla matrester som blir i ett hem.Vi skrattade åt hönorna där de gick omkring och spatserade i inhägna-den. Agda kom bort ifrån sina oroliga och ledsna tankar och hennes problem att uttrycka sig, blev mycket mindre än vanligt. Vi återvände upp till avdelningen glada och harmoniska, båda Agda och jag. ■

PROMENAD MED AGDAPrästbordets vård- och omsorgsboende

MAGGIS SJÖDIN

8

VI VALDE ATT göra något nytt som vi inte gjort förut utomhus.Vi tog med två brukare till en harmo-nisk och lugn plats vid vattnet, där vi njöt och samtalade medan vi fi kade lite gott.

UTFLYKT OCH MINNENFyrklövern

KARIN JANSON och MARIA TRESPALACIOS

9

kapa och klyva ved inför vintern. Äng-en fi ck brukaren att berätta om att just en sådan äng hade hon haft till sina getter, det skulle vara lite småsly blandat med gräset till getterna. Mossan på träet tyckte brukarna var som ett konstverk.

Hela den här ute upplevelsen i vårt närområde gav nog våra brukare en mer harmonisk fortsättning på dagen och även för oss blev det bra när vi fi ck en större förstå-else för vad brukarna har gjort tidigare i sina liv, vad brukarna gillar och mår bra av. ■

Denna fi na upplevelse gjorde att brukarna började prata om gamla minnen och blev glada och upp-rymda. Vi hade även turen att fi skarna invid stranden tyckte om våra bullar, vi fi ck många hjärtliga skratt när småfi skarna hopp-ade på vattenytan efter bullsmulorna.Här fi ck brukarna fi na barndomsupplevelser, när de själv och även deras barn höll på med kojbyggen.När brukarna såg ved-högen började dom minnas när dom själva höll på hela försommaren med att

10

I BÖRJAN AV juli mån-ad, innan den heta värmeböljan kom, pra-tade vi personal ihop oss om att ha ”gräs-

GRÄSFIKASidensjögården

PAULINA ABRAHAMSSON är med och sjunger i. Jag frågar om de vill sjunga allsång och sagt och gjort. Häm-tar sånghäften och vi sjunger tillsammans. ”Det går en vind över vindens ängar, det fl addrar till i en tyllgar-din”.Alla strålar som solar och vi sitter länge kvar och njuter. ■

Vi lyfte ner bord och stolar på gräsmattan under de stora härliga björkarna som fl add-rade med sitt vackra lövverk.Vi bjöd på läskande kall päronsoppa i vackra vinglas och kaffe och kaka. En av de boende berättar när vi sitter där att hon saknar sin kyrkokör, som hon vanligtvis

fi ka” kl 14. Vi har haft det förr också, men inte med de boende som var på korttids nu.

11

JAG JOBBAR PÅ lantgården i Västerhus. Våra brukare är på en låg nivå så att fånga någons livsberättelse är omöjligt.Däremot har vi en väldigt rymlig altan med en fantastisk utsikt som har varit till stor del out-nyttjad. Efter LONA utbildningen letade jag fram några gamla träutemöbler och en kabel-rulle i trä. Allt målades.

OAS FÖR LUGN OCH ROLantgården i Västerhus

MONICA BERGLUND

JAG HAR GÅTT en pro-menad tillsammans med en brukare, vi an-vände stavar när vi gick. Vi gick på Skyttis spårområde och när vi

SKOGSPROMENAD MED STAVARLSS-boende Sörbyvägen

ANNE MELLBERG

Vi gjorde även en stor blomsterlåda där det planterades olika kryddor. Vi upptäckte gan-ska snart att brukare som varit oroliga och haft svårt att komma till ro sökte sig till vår lilla utegrupp/oas. Även personal sitter tillsammans med brukare och tittar ut över den vackra vyn. Det har blivit mindre surr och spring. ■

gick tillbaka hamnade vi på en skogsväg där vi fi ck kliva över och gå runt stenar och rötter. Det var en härlig dag trots att det kom lite

regnstänk, det var bara skönt mot ansik-tet när kroppen var varm. Även brukaren tyckte att det var en härlig promenad och

att gå med stavar är både bra för balansen och bra träning för hela kroppen. ■

12

EN HÄRLIG FÖRSOM-MARDAG i juni bestäm-de Erika och jag oss för att pyssla med vårt jordgubbsland utanför vår gruppbostad. Vi skulle strö ut täckbark mellan plantorna. Min tanke var att vi inte skulle använda spa-dar och krattor utan

EGENTID VID JORDGUBBSLANDETGruppbostad Blå lagunen

MARIA NORGREN

enbart händerna och utifrån det se vad det skulle leda till. Den här är en kvinna som lever sitt liv i ett ganska snabbt tempo och hon hade svårt att varva ner till en bör-jan. Lite spänd över vad som förväntades av henne, vilket är ett väldigt vanligt beteen-de hos henne. Erika har en väldigt dålig självkänsla. Hon såg det hela som något som snabbt skulle fär-digställas. Erika hann tömma en hel säck innan hon till slut kun-de göra små pauser i ösandet av bark och plötsligt kommer små berättelser om minnen tillsammans med sin mormor och somrarna

med henne, lugnet och samvaron (mor-mor är avliden sedan många år).

Erika stannar upp ibland och blir bara tyst en längre stund… När jag frågar om hon saknar sin mormor svarar Erika snabbt, ”ja”. ”Vad är det du sak-nar”? ”Ja vet inte...det var så lugnt och skönt hos mormor”. När vi är klara med barken, sit-ter vi bara och njuter av dagen och vädret. Det känns bra att se hennes lugn och hur hon njuter av att inte vara stressad utan bara klarar av att sitta och ”pilla” med tårna i gräset”.

Min tolkning är att mormor spelat en viktig och positiv roll i Erikas liv och att trädgårdsaktiviteter påminner henne om mormor. Jag upplever själv en tillfredsstäl-lelse över att med så enkla medel kunna skapa en så rofylld stund och att effekten blev så bra. Jag kan se en tydlig skillnad på ”egen-tid” och att vara i grupp om man vill uppnå liknande resultat för min mål-grupp där mätningar och jämförelser är vanliga. Egentiden är viktig, enligt min mening. ■

13

VARMASTE SOMMARENPÅ LÄNGE!Träff punkten Sörgården

ÄTA UTETräff punkten Rosenborg

GUNILLA VALFRIDSSON

EN EFTERMIDDAG mot slutet av värmeböljan gjorde vi en ut-fl ykt med sju pensionärer till Hembygdsgården i Bredbyn. Vi satt omkring det runda bordet och Sten-Erik Persson bjöd på hembakad tunnbrödsmörgås med kaffe. Sen berättade han lite om de olika byggnaderna och en av pensionärerna hade bakgrundsfakta till Flottarkojan från Storborgaren, vilket berikade berättandet. Alla uppskattade lugnet i skuggan, den svalkande vinden och den goda tunnbrödsmörgåsen. En eftermiddag som skapade tillfredsställelse och harmoni. ■

ANNELI HÖRNLUND

VI BRUKAR GRILLA ute på sommaren med våra pensio-närer. Plötsligt en dag i som-mar kom vi på ”varför inte bara låta några pensionärer ta sin matbricka från köket så kan ni sitta tillsammans ute och äta”.Det blev väldigt spontant och trevligt. Gör man så behövs det inte någon längre plane-ring. Det blir bara vädret som bestämmer. ■

14

PÅ DAGLIG VERKSAM-HET har vi alltid priori-terat utevistelse med brukarna. Eftersom verksamheten är stängd fyra veckor un-der sommaren så var det nästan höst innan alla var tillbaka. Då var det svårt att hitta en ny uteaktivitet. Har därför valt att beskriva en livsberättelse som vi kunde börja följa från mitten av 90-talet.Vi har valt att berätta om Henrik som idag är 51 år. Han har ingen specifik diagnos men har måttligt utveck-lingsstörning, autism, beteendeproblem som resulterar i utbrott, problem med balansen samt synfältsbortfall. När han började på daglig verksamhet startades en utegrupp

HENRIK I NATURENDaglig verksamhet Mångkraft

ANNIKA STÅHLNACKE, ANETTE ÖSTMAN, ANNA-MAJA ERIKSSON, SOFIA RYLANDER

cirka 30 minuter vid Höglandssjön mot ett bestämt mål där man tillsammans lagar lunch tillsammans. Vi tar med mat, morrek-ka, ved och fika som vi drar på en kärra där även brukarna får hjälpa till att dra. Ibland kan utomhusspel tas med. Är vädergudarna inte med oss så försö-ker vi ändå vara ute en kortare stund på området och använder då oss av de grillplat-ser som finns här.

Vi ser att Henrik har gjort en enorm resa, från att det har varit en jobbig aktivitet för honom har det nu blivit en viktig aktivitet för honom. Det har bidra-git till ett ökat självför-troende, bättre balans. Han har blivit tryggare

och även tidsuppfatt-ningen som är nedsatt för utvecklingsströda har förbättrats. Han får struktur på veckan genom denna aktivitet. Det allra viktigaste är att han tycker detta är en rolig aktivitet som han frågar efter och njuter av.

De uteaktiviteter vi har är mycket promenader, åka pulka, elda/grilla, cykla på en special- cykel, har en liten bad-pool, gunga, åka skidor, går till närliggande lekpark. Tillåter vädret kan andra aktivite-ter hållas ute så som gympagrupp, bollgrupp. Det vi planerar att göra denna termin är att gå till den ”nya” bryggan vid Höglandssjön och fiska. ■

där Henrik deltog, till en början hade han stora problem att vara med, han ville inte, skrek, svårt att röra sig ute och blev oro-lig. I början av denna utegrupp tog man kortare promenader på 10-15 minuter. Sakta men säkert har man utökat tiden man är ute och aktiviteterna har utvecklats. Att Henrik har utvecklats som han gjort är tack vare att personal och även Henrik själv inte har gett upp även fast han haft sina utbrott under årens lopp. Tidsmäs-sigt har aktivitetstiden ökat rejält. Idag kan man vara ute från för-middag till dess att han åker hem vid 15-tiden. Aktiviteten börjar oftast med en promenad på

15

TREVLIGA UTEAKTIVITETER OCH GO’FIKABjörnaborgs Träffpunkt Senior

AINA ÖBERG

EFTER NÄSTAN 40 år i vården har jag svårt att komma på några nyheter. Jag försöker flytta ut aktiviteterna om vädret och pen-sionärerna tillåter. Pen-sionärerna och jag har tillsammans plockat blåbär, nypon, krus-bär, rabarber, äpplen och vinbär. Ibland bara för att njuta för stunden och ibland har vi tagit med in och delat med oss till medboende eller använt till någon

ätbar kaka eller dylikt. Ute har vi gräddat våff-lor och rullrån, kokat kaffe, grillat korv, fik-at och ätit. Suttit i park-en och slickat på glass. Gungat i hammocken, blåst såpbubblor, sjungit, spelat spel, (ex boule, kubb) gått med stavar, och gympat. Lyssnat på underhåll-ning och andakt. Haft högläsning, med remi-niscensinslag. Njutit, sett, lyssnat och tagit in dofter från omgiv-

ningen. Åkt i vagn efter häst. Promenerat med eller utan mål. Krattat löv, tagit bort ogräs o dyl mellan stenplattor-na. Satt potatis och tagit upp dom, satt om blommor. Vi har också bara varit ute tillsam-mans. Skall jag göra en reflektion, så måste jag säga att hur stun-den blir beror på både väder, pensionär och jag själv. Ibland har det blivit lyckat även om jag och vädret inte varit

på topp. Andra gånger har förutsättningarna för en lyckad aktivitet varit stora, men resul-tatet har inte motsvarat förväntningarna. Vad de beror på kan jag inte säga. Utbildnings-dagen vi fick gå på var rena lyxen. Önskar att alla vårdare som inte kan sätta sig in i hur det är att vara beroende av personal och förstår nyttan av natur fick gå en sån här utbildning. ■

16

MILJÖOMBYTE, TRIPP TILL NORRFÄLLSVIKENLSS-boende Gruppbostad, Sälgen

ANN-CATHRIN JONSSON

VI HAR INTE något som kallas livsberättelse inom Gruppbostäderna/Handikapp. Vad jag vet av så jag har inte en aning om vad det är. Vi har inte gjort något ”nytt” hos oss i sommar, men för en del av våra brukare är det nytt fast vi gjort det tidigare, då de inte riktigt kommer ihåg att vi gjort det förut. På vår gruppbostad är vi duktiga att komma ut i naturen, vi har den bara runt hörnet uppe på Skyttis.Någon gång per månad tar vi fikakorgen med och går på utflykt till olika platser runt spåret. Grilla korv och hjälpas åt att hitta och göra grill-pinnar.På hösten kan vi ta en burk med oss och gå och plocka bär som vi sedan tar hem och hjälps åt att göra goda pajer eller andra bakverk av.

Höglandssjön är också på promenadavstånd så dit brukar vi också gå, har brukare som älskar att stå och fiska än fast inget nappar.Då vi inte eller sällan har tillgång till bil så blir det att promenera. Det kan ibland vara lite svårt att introducera något nytt för brukarna, då en del är ”rädda” för nya eller okända saker. När vi är iväg på något försöker vi ha med kameran för att ta kort som vi sedan framkallar och sätter in i album som de får ta fram och kika i. Som vi ibland kan ta fram för att visa saker som vi gjort förr men de inte kommer ihåg, som för att påminna att vi gjort och att det inte är ”farligt”.Nu i dagarna var vi två personal och alla brukare på boendet iväg på vår årliga semester tripp, som varar ett dygn. Då var vi i Norrfällsviken på cam-pingen där. Landskapet där är ju lite annorlunda än hemma. En av brukarna påpekade att det bara var tallar som växte där till exempel. Vi gick ner till havet och kände på vattnet och försökte se om vi såg några fiskar, men vi såg en andfamilj som de följde noga när de flöt fram på havet.Tycker det är viktigt för brukarna att komma ut, och i den mån det går med tid, resurser och dylikt försöker vi komma ut så mycket det går, även på vintern. ■

17

EN SKOGSPROMENADServicebostad Sörbyvägen

CARINA NILSSON

JAG JOBBAR PÅ en ser-vicebostad där många av våra brukare är ung-domar med ett aktivt liv utan personalens medverkan.Vi har en kille på 32 år som ofta är ute och går ensam runt bostads-området, mestadels ef-ter vägarna. Han tycker om att röra på sig men av vana, går han sam-ma runda. Han bor så vackert till med Skyttis Friluftsområde bakom hyreshuset där han bor.

mossor och insekter. Vi hittade en bra sträcka som var uppmärkt och som han tyckte kän-des lämplig. Frågade honom om han ville ha sällskap att gå ifrån början tills han var säk-er på sträckan, men han avböjde det. Trod-de att det skulle gå bra ändå.

Vi kom hem, rensade bären, tittade på recept och lagade en bärpaj i hans lägenhet. Sen skulle han bjuda hem-ligt besök på fika. ■

Jag frågade om han inte kunde tänka sig att gå i skogen för att få miljöombyte och ta in allt som skogen erbjuder i form av doft, mjukare och lite mera kuperad terräng, fåg-lars sång, växter och bär. Han var först tvek-sam till det när han inte visste hur han skulle hitta en lämplig sträcka att gå. Jag föreslog att gå upp till spåren på Skyttis och titta på lämpliga sträckor och i samråd med honom komma fram till en bra promenadsträcka att

gå. Och det tyckte han lät bra.Han är väldigt intresse-rad av att laga mat och baka så jag föreslog att även plocka lite bär och ev baka någonting av bären sen. Jag gav förslag på bärpaj. Det tycket han lät kul så vi tittade på recept, skrev inköpslista och inhand-lade varorna på hans hemmastödsdag. Vi bestämde dag som passade och så pro-menerade vi, plocka-de hallon och blåbär. Tittade på olika träd,

UTFLYKTFlora daglig verksamhet

JENNIE MOBERG

VI TOG BILEN och gjor-de en utflykt till en stu-ga vid en sjö. Bruka-ren skiner upp som en sol när vi klär oss för att åka iväg! Det riktigt märks hur glad han blir. När vi kommer

fram sitter vi och fikar i ett lusthus vid sjökan-ten. – Det här ser ungefär ut som där min syster har sin stuga” säger han med ett leende. En glad och nöjd kille! ■

18

FISKETURTräff punkt Senior, Arnäsgården

TRYGG UTEVISTELSESöränget

ANNA-GRETA SANDSTRÖM CARLSSON

CATHRIN BERGGREN

ATT DET INTE nappade gjorde inte så mycket för det fanns så myck-et annat att njuta av...Att klappa hunden, att se på utsikten, att känna vinden, att grilla korv, att känna rökdof-ten av elden, att kän-na kaffedoften, att se på elden, att se höst-färgerna på träden.Kreativiteten var det

ARBETAR PÅ SÄRSKILT boende, avdelningen för personer med psykisk funktionsnedsättning som utvecklat demens. En boende, rullstolsburen med ett uttalat skrikbe-teende, blir orolig och skriker mera när vi går ut.

Tänkte på aspekten att miljön bör signalera ”icke fara”, till exempel att ha täckt ovanifrån och bakom ryggen.Jag tog med honom in under ett stort träd med hängande grenar. Där stannade vi en lång stund, tyst och lugnt! ■

inte heller något fel på här tillverkades

en grillpinne för fem korvar. ■

19

BADUTFLYKT TILL PRÄSTÄNGETÖrngruppen/Lejonbacken

BOWLINGBåtmanstorpet

CECILIA JÖNSSON

HELEN JOHANSSON och ULRIKA ANDERSSON

VI SATT OCH pratade med våra gäster om olika utflyktsmål inför sommaren, så före-slog en gäst Präst-änget. Gästen hade varit engagerad som värdfamilj där, så det var ett ställe det skulle vara roligt att fara till tillsammans med oss.Några veckor senare

vid en anhörigträff frågade vi om önske-mål på aktiviteter. Då föreslog samma gäst att vi skulle fara och bada.

Så en dag åkte vi hela gänget till Prästänget. Vi var där hela dagen, grillade korv, drack kaf-fe och badade förstås. Vi tog avoss på fötter-

VI SPELADE BOWLING ute tillsammans med två brukare. Vissa tyckte det var lite svårt andra tyckte det var roligt. Under tiden vi var ute och spelade kom det fler brukare och ville vara med. ■

na och vadade ut en bit i vattnet. Gästen fick berätta om Prästänget och om vil-ka sysslor de haft där som värdfamilj. Vi har pratat många gånger sedan dess om vilken trevlig utflykt vi hade och att det var gästens förtjänst att vi åkte dit. Det var en bra dag helt

efter gästernas önske-mål, och att det kan komma upp oväntade saker som att bada till exempel. Det var inget vi skulle ha tänkt på själva kanske. ■

20

TILLGÄNGLIGT TRÄDGÅRDSARBETELingbo

CHRISTINA KEJERHAG

JAG HAR SATT några kryddväxter och smul-tronplant i balkonglå-dor. Dessa har fått stå i odlingsbänken som delats ut.En av mina brukare har i sitt tidigare lever-ne varit mycket träd-gårdsintresserad. När vi var ute hade hon möjlighet att känna på det som växte i lådor-na. Allt med van hand.

HITTA LUGNETLingården

MARIE NILSSON år 2009. Ofta är det så att vissa av brukarna är oroliga. Det jag tog till mig var att utemil-jön kan ge för mycket intryck och man blir ännu mer orolig. Vi ska använda syrenbersån som ligger utanför den befintliga trädgården, även till att ta lugna utepromenader till och

Tack vare höjden på odlingsbänken kunde hon göra det trots sin rullstol. ■

JAG ARBETAR PÅ Lingården (demens-boende). Vi började arbeta med utemiljön

sitta ner vid bänkarna som finns kring prome-nadstråken. Jag men-ar att man ska tanka in omgivningen och på så vis bli lugnare. Nu har kontinuiteten inte varit den bästa över sommaren. Men vi ska arbeta efter detta får vi se om det får effekt. ■

21

MENINGSFULL UTEVISTELSE LOCKARBjästagården

DÉSIRÉE SÖDERBERG

SOMMAREN 2014 HAR ju varit helt suverän. Vi både personal och brukare på avdelning 1 på Bjästagården har varit ute mest varen-da dag. Det har blivit mycket surr runt kaffe-bordet i skuggan av en stor björk eller under ett parasoll. Vi har upptäckt att bara det finns något intressant ute då kan man få med

dem som helst av allt inte lämnar sitt rum. En dam visste vi att hen-nes största intresse har varit att sköta om hushållet, så vi sa att vi skulle göra rabarber-paj och då måste vi ju först plocka rabarber. Hon följde med ut och plockade och kollade även in blommorna, svartvinbärsbuskarna och jordgubbsplan-

ten. Senare under sommaren så kom en personal med en hink orensade blåbär. Det vart jättelyckat att sitta ute och rensa bär. Flera av damerna visade upp sina kun-skaper i bärrensning, rensa bär det har de gjort många gånger. Jag fick tillsägelse om att inte ha skräpet på marken för då kunde

blåbär följa med in och golvet kunde färgas blått Blåbärsplocka-ren fick komma med flera hinkar orensade bär. Det var mycket uppskattat att senare få äta blåbärsgröt och blåbärspaj. Det be-hövdes inte så mycket att locka fram ett glatt humör. ■

TREVLIGT TRÄDGÅRDARBETEBjörnaborg

BARBRO SVENSSON

TOG MED TVÅ av våra brukare ut för plante-ring av jordgubbsplant i den stora höga rabatt som kommunen bidra-git med. De brukare som hjälpte till med

uppgiften har tidiga-re i livet varit mycket trädgårdsintresserad. Det syntes tydligt att ”tagen om hur man gör när man planterar” finns kvar. Brukar-

na tyckte att det var mycket roligt att hjälpa till med planteringen. Vi avslutade uppgiften med att vattna alla plantor och sen gick vi in och drack kaffe och

samtalade om vad vi åstadkommit och vad gott det ska bli att få smaka hemodlade jordgubbar med vis-pad grädde till. ■

22

ATT TESTA NÅGOT NYTTLSS-boende Sörbyvägen

ELIN SWENSSON

NINA SKÖRDADE RA-BARBER, skar jordgub-bar och bakade en paj som hon sedan bjöd på till kvällsfika. Nina skördade rabarber för första gången i sitt liv, berättade själv det. Jag frågade henne om de haft rabarber när hon var liten och det hade de, ”men jag har aldrig plockat”. Nina var glad; ”jag fixar fika ikväll”. ■

23

ATT HITTA EN STÖDJANDEMILJÖ VID OROPrästbordet

NATUR-UPPLEVELSEFlora daglig verksamhet

ELISABETH WESTIN

JEANETTE JOHANSSONDET SOM FÅNGADE mig var det som Anna Bengtsson sa om Teo-rin om stödjande mil-jöer.Jag beslutade mig att tänka i de banorna när jag skulle få en dement boende med svår ångestproblematik att kunna vistas ute, vilket har varit svårt en tid. Vi sökte oss ganska snabbt till en lugn och avskärmad del av vårt närområde, tyvärr inte alldeles intill vårt bo-ende. Under promena-den dit fick jag avleda med sång som lugnar bra inomhus. När vi kom fram så samta-lade vi ytterst lite, satt tysta så mycket som

DET VAR EN av de där dagarna då det var så extremt varmt och jag följde en brukare som sitter i elrullstol för att gå vid Höglandssjön. Hon älskar att titta på blommor och att få plocka med sig en liten bukett att ha med sig tillbaka. Men denna gång stannade vi även till på stigen. Det var så svalt och skönt för vi hade skog på varde-ra sidan om oss och det vi båda reagerade på och tyckte var så vackert var strimmor från solen som vi såg när vi tittade in i den mörka skogen. Vi konstaterade hur vackert det var,, hur svalt det var där trots den varma dagen och den härli-ga doften av skog...och blommor. ■

möjligt, höll handen och visade hela tiden att jag fanns där. Efter en stund kunde per-sonen slappna av och se ut över vattnet och utsikten. Den fångade henne några gånger och kunde då kom-mentera den spontant för sig själv.

Det blev en riktigt fin stund för oss båda och den lärde mig att man som gammal och sjuk också har nytta och glädje av tystnaden och lugnet i naturen lika mycket som vi som befinner oss mitt i livet. Det finns inte så mycket av just de ”miljöerna” kring våra boenden. ■

24

LUGN OCH ROBjästa vård- och omsorgsboende

LYSSNA OCH BEKRÄFTABjästa servicehus

SOFIA LUNDVALL

MONA LARSSON

VI PÅ MIN avdelning tillverkade en skärmvägg av SJ-pallar, som vi målade vit. Där har bruka-re som velat eller behöver lite lugnare miljö sut-tit i sommar. Dom har ryggen fri och fått känna att det är lite mer avskärmat. ■

MITT PROJEKT PÅ Bjästa service har blivit att lyssna in och bekräfta. De som inte kunnat ta sig ut har jag vänt deras sängar så att de kan titta ut och titta på tv. Och de som kunnat sitta ute, höra efter hur de upplever utemiljön och förbättra eftersom samt fl ytta på dem efter hur det känns med positiv respons och att de känner sig bekräftade att de är inte omöjliga bara för att de vill sitta på ett annat ställe än från början! ■

25

DIKTMatrosen nedre

EFTERMIDDAGSKAFFE UTE I DET FRIATräff punkten Sundhem

GUNVOR WIKMAN och MONICA SCHÖNFELDT

ANKI ÖSTERLUND

EN VACKER SOMMAR-DAG beslöt vi att över-raska ”våra” pensio-närer i samband med vårt eftermiddagskaffe ute i det fria. Vi tog helt enkelt ut vårt våffel-

JAG SATT TILLSAMMANS med en brukare och tittade på dessa skapelser, vad en trädstubbe och glasspinnar kan åstadkomma. Hon började dikta och dessa dikter vill jag förmedla till er:”Jag ser körsbärsblommor, körsbärsblommor är vita spröda blad, blommar som en ros röda goda bär”.”Ett träd och en trädstam med ved och spruckenhet, näver som gör en eld, vinden som blåser och det känns svalt och skönt, solen skiner”.Dessa två små dikter bara kom ur henne och vi satt tillsam-mans och njöt i lugnet och synen av dessa stubbar. ■

järn vispade grädden och plockade fram vår hjortronsylt. Vilken succé och alla minnen som poppade upp. Det var allt ifrån hjortronen som någon berättade

om hur de gick långa sträckor för att plocka sokogens guld eller de som varit på hem-bygdsfest som barn eller vuxna med sina familjer och köpt våff-

lor. Vilka fi na minnen och samtal de satte igång. Framför allt var det som om de blivit bjudna på nobelmid-dag, godare kunde de inte blivit. ■

26

PLANTERINGAR HOS OSSBjörkhem

LINA HALLIN och LENA SCHAUMAN

27

VI PLANTERADE SOMRIGA blom-grupper med några av våra boen-den på Björkhem en regnig som-mardag. Här är vår plantering vid entrén. De boende kan se dessa plane-ringar från våra inglasade altaner. De boende som var med och plan-terade tyckte att det var en trevlig

dag trots regn. Nu planerar vi en ny dag där de ska få plantera höstblommorna till-sammans med oss.Från våra altaner så kan de boende se de tre krukorna som står vid fl aggstången men även våra nya planteringslådor som vi har ställt nedanför altanen. Vår vackra trädgård på Björkhem. ■

28

HÄLSOTRÄDGÅRDRönnen

ÅSA HILLI, ANNELI PERSSON, RUTH MARTINELL,SUSANNE JOHANSSON

29

UTFLYKTKroksta daglig verksamhet

PLANTERING AV ÄPPELTRÄDGruppbostad Solen

SONIA FLYBRING

VERONICA STRÖMSTEDT

EN UTFLYKT MED bil till en stuga vid en liten sjö med en synskadad brukare. Hon kommenterar dofter och ljud. Vi sätter oss i lusthuset och äter en glass och njuter av stillheten. Hon skrattar högt hela vägen dit och tillbaka till DV. ■

VI HADE KÖPT hem två stycken äppelträd till vårt gruppboende, som skulle planteras. Vi delade in alla 8 boende och personal i två grupper. Sen diskuterade vi vad vi behövde med oss ut till gropen som var färdiggrävd (på grund av flera olika orsaker). Alla hjälptes åt med det de kunde, någon

styrde ut jorden som var i säck på sin rull-lator, någon annan bar trädet, någon bar spaden, någon tog på sig gummihandskar så hon kunde gräva och fylla på i jorden och någon tog gödselpå-sen. När vi var framme vid gropen så bara fanns samarbetsför-mågan där, en hukade ner sig för

att jobba med händer-na, någon annan be-rättade vad hon skulle göra och visade vid sidan om. Eller så stod man bara och tittade och log eller skyfflade lite jord. Alla var glada, hjälpsamma och sam-arbetsvilliga.Under sommaren har de boende haft i upp-gift att vattna träden vid behov. Och jag

kan nog påstå att alla eller de flesta i alla fall har varit fram och tittat nära på träden flera gånger, och kollat in hur kartarna växt. Nu har vi till och med fått skördat flera äpp-len och gjort en kaka av den. Som blev extra god.Detta var en mycket rolig upplevelse som de flesta pratat om, flera gånger. Jag har själv aldrig varit med om någon annan aktivitet som alla boende (från ung till gammal) varit så glada och nöjda att utföra tillsammans. ■

30

UTFLYKT TILL UTOMHUSGUDSTJÄNSTÖrnsköldsgården

MONIKA LINDHOLM

VI ÅKTE EN dag till Brunnsnylands bön-hus där det hölls en sommargudstjänst. Solen sken och det var en härlig dag. Vi hann också med att

titta på fåren som fanns i grannhuset. Damen som var med tyckte också det var trevligt att titta på ett litet barn som tultade omkring. Skönsång av

byakören och gott fika därtill fulländade efter-middagen och glada och nöjda åkte vi hem igen. ■

31

32

PÅ HUNDPROMENADMÅNGKRAFT daglig verksamhet

SARA WÄCKLEN SJÖSTRÖM

JAG OCH MIN brukare lånade en hund och tog en promenad ner till vattnet vid arenan och funderade över vart båtarna skulle åka. Kän-de vinden blåsa i håret och funde-ra om hösten skulle blir varm eller om det skulle komma mycket regn. En nöjd tjej som fått en ny kompis. Vi bestämde att vi snart skulle kol-la in om båtarna börja komma upp på land. ■

33

BAD PÅ KÄRINGBERGETTräffpunkten Rosenborg

LENA SJÖLUND

DET HÄR HÄNDE sommaren 2012, men det var något som jag ej gjort förut. En dam hos oss på Rosen-borg hade en enda önskan denna som-mar och det var att få

nen och säger; ”Nu åker vi och badar”. Jag bad henne vänta någon timme. Det var +7 grader ute. Strax före klockan nio åkte vi iväg. Jag har henne och rullatorn i min bil. Framme vid Käringberget blir hon lite besviken att det inte fanns några bryggor kvar, hon hade tänkt hoppa ifrån bryggan (tur för mig). Damen i fråga var både lång och tung. Vi klädde om och gick ut i vattnet. När vi kommit ned i vatt-net till knäna kastar hon sig tvärt framåt i vattnet. Gud, tänkte jag, tänk om jag inte orkar få upp henne, men det gick bra. Hon upprepade det två gånger till och så sa hon: ”Nu, Lena, kan du berätta för dom på Rosenborg att jag har badat”. Detta pratade hon om sedan många gånger. ■

bada på Käringberget. Personalen hade ”städat bort” hennes baddräkt för att de var oroliga för att hon skulle gå själv. En dag i slutet av juli kommer hon glad i hågen in

på träffpunkten och slänger av sig kläder-na och mannekängar för oss i sin nu hitta-de baddräkt. Ett par dagar senare kommer hon in på träffpunkten klockan sju på morgo-

34

EN LIVSHISTORIATräffpunkten Rosenborg

ÄVEN PÅ VINTERN KAN MAN VARA UTETräffpunkten Rosenborg

LENA SJÖLUND

OM EN KVINNA född 1922 i Tornedalen. Vi kom in på hennes livshistoria när vi började prata om avstånd till skola, affär och dylikt förr. Hon var gift och hade sju barn. Hennes man hade jobbat som kranskötare och jobbade utomhus. På vin-tern tog han en sup innan han gick till jobbet för att klara kylan. Detta blev mer och mer så att han till slut inte kunde försörja familjen. Detta resulterade i skilsmässa, vilket var väldigt ovan-ligt förr. Hon upplevde det väldigt smärtsamt. Hon tog hand om barnen och kunde klara liv-hanken för att hon hade ett litet torp. Hon fick

LENA SJÖLUND

lära sig att ta en dag i taget och ville inte ta hjälp av kommunen. Det var en stolthet i att klara sig själv. När hon var barn fick man gå väldigt långa sträckor. När korna skulle betäckas gick hon sju kilometer en väg och skulle dessutom bära med en hink vatten. Skolvägen gick över en älv i en båt. När vi började prata sa hon att hon inget mindes från förr, vad barnen hette eller hur många hon hade. Hon hade slutat spara på min-nen, men innan vi hade pratat färdigt kom hon ihåg barnens namn och hur många de var och hon kunde berätta lite om dem. ■

HÄR SER VI en herre i sina bästa år.Erik har under en mycket stor del av sitt liv varit intresserad av trädgård och träd-gårdsskötsel så därför bestämde jag mig för att ta med honom till Handelsträdgården

JEANETTE CARLSSON

EN DAG NERE PÅ TRÄDGÅRDSHANDELNMyrtengården

när det blev dags för plantering av vårblom-mor. När vi kom dit såg man med en gång hur han lyste upp i hela ansiktet, han bör-jade med ens att gå runt bland blommorna och det dröjde inte länge innan han hade

valt ut sina favoriter. När blommorna väl var valda så blev det dags för plantering och Erik var inte den som höll sig därifrån utan han var nästan den som var först med sina fingrar ner i jorden. ■

❞För varje gång såg vi hur hon började öppna upp sig och ta in naturen och fråga om namnen på buskar och träd. Numera går hon ut med rullatorn helst varje dag då det är vackert väder".

❞Jag upplever själv en tillfredsställelse över att med så enkla medel kunna skapa en så rofylld stund och att effekten blev så bra".

❞Det blev en fin stund för oss båda och jag lärde mig att man som gammal och sjuk också har nytta av tystnaden och lugnet i naturen lika mycket som vi som befinner oss mitt i livet”.