Kultur, mat, konst, bar, musik, shopping, bostad, hälsa + total lokal karta!

DINEGENGUIDETILL SÖDER

Birro begrundar Bajen; hur kan lagetsom älskar att förlora vinna så mångas

hjärtan? #10 Enander tänderen cigg, minns möten med Slas #52Elensky promenerar med en konsum-

tionsfientlig italienare #28 Benulic letar efterden sista hipstern men hittar bara stora skägg#16 Göndörs guide till gudarna #18 Sanchezom tyg som tål #42 Schenlær lyfter pågat stenarna #46 Larry ledsagar #50

Möt en mäklare, lär dig alltom bostadsmarknaden #25 Tiden äringenting men vi hjälper dig att hålla

den #41 Giraffer på den mekaniska verksta-den, pengar bakom elementen, fan-tasin vid makten #38 Kartan somgör att du hittar det du behöver #33

# 1 | 2015

Varannan förare som omkommer i sing

Founders Centennial IPAPassar till buffé, hårdost och in-diskt.

98 p RatebeerArtikelnummer: 11006Pris: 22:90 + pant

Founders och Sierra Nevada.Två bryggerier grundade av människor somlämnade sin vardag för att skapa något nytt.

elolyckor i trafiken är alkoholpåverkad.

Sierra Nevada Pale AlePassar till grillat som hamburgareoch ribs, eller till smakrik hus-manskost.

95 p RatebeerArtikelnummer: 1525Pris: 23:90

08 ZOMBIEChefredaktören begrundar gammelmedias bortgång

10 NACKABirro utforskar Hammarbys själ

16 CHANDLERBenulic försöker förstå vad en hipster är

18 HAN DÄR UPPEGöndör går med Gud

23 PIA-LOTTAEn mäklare som vet allt om bostadsmarknaden i stadsdelen

28 PASOLINIElensky visar visionären vägen

32 GLADAKläder som gör dig lycklig

33TOTAL GUIDE TILL ALLTBarerna och butikerna och allt däremellan

38 SALLYOrionteaterns nya ledare

40TICK–TACKKvalitet går aldrig ur tiden

42 HARRISSanchez om vad som bör finnas i garderoben

46 POETISSANVi möter den som ska introduceras stadsdelens poeter

50 HÖRNETFarber ger världen mera färg

52 SLASEnander uppmanas att röka av en evig frilansare

I detta nummer

”Talking to me?” Jo, på Easy South talar vi till alla som villsamtala.

Hippare kan ingen vara än en pizzeriägare. Vi förklarar varför.

"Kom med här" sa Torbjörn till PierPaolo och ledde honom med varsamhand längs med smågatorna.

Vi säljer parker, trädgårdar, barer, restauranger, idrottshallar, promenadstråk, varuhus, kärleksekar

och vatten, massor med vatten. Och takåsar. Vår vision är att kunna erbjuda och sälja något mer än bara bostäder. Alexander White säljer områden, unika destinationer och upplevelsen av att tillhöra en helt egen stadsdel.

Kommendörsgatan 38114 58 Stockholm www.alexanderwhite.se +46 (0)8 664 41 42

info@alexanderwhite.se

L E D A R E

8 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

Vårt mål är också att hjälpa företag, kultur- ochföreningsverksamhet att växa sig än starkare och änmer levande på Söder. Vi ser oss som en del av alltdet som händer här. En lämplig partner helt enkelt.Någon man kan prata med när man har en idé ellervill att andra ska få veta vad man håller på med.

En partner som dessutom alltid har en braberättelse att bjuda på när affärs-samtalet är över. #

Boris BenulicChefredaktör

När man hamnar i diskussioner om papperstidningaroch pappersmagasin är det som att vandra in på enirländsk likvaka. Alla pratar om den döde som omhan var levande, och alla är samtidigt gråtmilt senti-mentala och berättar snyftande små anekdoter: ”Åh,minns du när …”

Ändå vet alla att den käre bortgångne är just bort-gången.

Och när det då och då dyker upp ett nytt magasinsom är tryckt är det mer ett bevis på att zombies exi-sterar än på att magasin och tidningar tryckta påpapper har en framtid.

Fast … papper och papper.Det vi talar om är gammelmedias pappersproduk-

ter. Trycksaker som görs av människor som verkarutgå från att inget intressant finns att berätta ochskulle det finnas det så är de tilltänkta läsarna ändåför korkade för att vara intresserade.

När vi nu lanserar ”Easy South” utgår vi från detsjälvklara. Att det på Söder finns mängder av spän-nande historier att berätta. Vi utgår från att varje in-divid är en storslagen berättelse, och från att den härstadsdelen är fylld av människor som vill veta mer,som vill tänka, som vill samtala med andra, som villuppleva.

Vi kommer också att skildra allt det företagandeoch det entreprenörskap som finns på Söder. Alltförofta framställs stadsdelen som befolkad av männi-skor som driver mellan kaféer i orolig väntan på attfå en bok utgiven eller att få skriva på ett skivkontrakt.

Men så är det ju inte heller. Den här stadsdelen ärfylld av människor som har en idé, som startat ett fö-retag, och som sliter för att det ska växa och bli stort,eller åtminstone göra att man kan leva anständigt pådet.

Det här är på alla sätt en hårt arbetande och före-tagande stadsdel. Det kommer vi också att skildra.

Och den som med djup, fantasi och exakthet skildraren avgränsad del av tillvaron kommer också att geoss en bättre bild av världen i stort … av själva villkorenför vår tillvaro.

Inte somalla andra

KLACKLEDAREN DANIEL ”KATTEN” ANDERSSON KAN FÅ FLERA TUSEN MÄNNISKOR ATT SAMARBETA

HAR DU OCKSÅ EGENSKAPER FÖR ATT VARA LÄRARE? DU BEHÖVS! VI GÖR DIG TILL LÄRARE FÖR VERKLIGHETEN

1 0 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

andra göteborgare på gågatan. Sedan 2011 bor jagpå Södermalm. Jag trodde omställningen till Söder-malm skulle vara större än den blev. Jag var rädd attman skulle vara tvungen att förvandlas till FredrikVirtanen för att bli accepterad och jag tror tyvärrfortfarande att det är så. Däremot har jag utvecklaten stryktålig hållning som innebär att jag alls inte be-höver anpassa mig till någon eller någonting…

Hornstull kryllar av göteborgska referenser. Det ärrestaurangen “Därmed Pasta” SM i ordvits, mobil-fixarbyrån Re:Pear (japp, med ett päron som symbol)och tusen andra rätt hemska Oldsberg-osande trev-ligheter som helt enkelt måste ha plockats av mereller mindre ivriga göteborgsbesökare. Jag vet inteinte riktigt hur jag ska handskas med allt detta. Denfruktansvärda grottekvarn som ordvitsarna hämtasur, den brunn av mörker som utgör Göteborgs-hu-morn, var faktiskt en väldigt konkret anledning tillvarför jag lämnade Göteborg för Norrköping engång, nämligen den 1 januari 2004.

Stockholm är svårt sargat av vad som bäst kanskekan kännetecknas som en sorts individuell masspsy-kos. Alla vill så förtvivlat gärna hävda sitt oberoende,odla sin särart, men alla gör det på exakt samma sätt.Därför kryllar Södermalm av skäggiga män i mär-kesjeans, bruna kängor, upprullade mässor och grön-vita halsdukar. Tusen spaltmil har skrivits omHammarbys hårt odlade utanförskap, om oviljan attpassa in, om nederlaget som ett heligt sakrament.Tusen spaltmil har ljugit hårt och länge.

Hammarby är Sveriges viktigaste fotbollsförening,tillsammans med Malmö FF och AIK. Väldigt mångamänniskor har väldigt nära relation med just

När jag bodde i Göteborg var det alltid fest närHammarby kom till staden. De brukade ragla frampå Avenyn och skandera saker som: “Ni har ingentunnelbana”. Det har vi ju inte heller. Det är någotmed jordmånen har jag förstått. Efter att ha levt deförsta 30 åren av mitt i Göteborg kan jag ärligt sägaatt jag mer än gärna hade velat ha tunnelbana. Spår-vagnar är för turister och medeltiden. Till skillnadfrån när AIK och Djurgården kom till staden var detalltid rätt lugnt. Att möta Hammarby var som attspela landskamp mot Skottland. Det går inte att bliarg på skotska fans. De bär kilt och dricker mörk öloch man är ju som dem är, förutom kilten möjligen.Under hammarbyfansens marsch genom Södermalmstrax före premiären hemma mot Häcken ser jag rättmånga män i just kilt. Jag får inte ihop den bildenoch min blyghet förbjuder mig att tänka vidare runtsaken.

Jag bör nämna att jag håller på ÖIS. Jag utgör där-med ingen större fara för någon. ÖIS är inte ens lil-lebror längre, utan mer den handikappade kusinenfrån landet som mest av allt vill rullas ut på bal-kongen och se molnen röra sig över himlen. Hade jaghållit på IFK Göteborg eller GAIS hade det kanskevarit annorlunda. När det talas om rivaliteten mellanStockholm och Göteborg handlar det alltid om Blå-vitt. Däremot sällan om Hammarby. Och aldrig omÖIS. Faktum är att det alltid varit väldigt myckettryggare att ha Bajen-fans på besök än fans från denegna staden. På något sätt, och många blöta efter-middagar på Bryggeriet på Avenyn har jag som bevisför det, kändes det tryggare med stock holmare än

Göteborgaren Marcus Birro flyttade till Söderför att hitta hem. Och även om han håller påÖIS, så fascineras han av Bajen och kulturenrunt laget.

Störst av allt ärkärleken till fotboll

Marcus Birro

Hammarby. Så tyvärr kära Söderbröder, ni är inte allsmissförstådda, står utanför eller är en del av en för-ljugen nederlagskultur. Ni står på toppen av detmesta, Ni har vad alla drömmer om, en ny och egen(nåja) arena i era egna kvarter, ni har en lojal, fan-tastisk fanbärare (Kennedy Bakircioglu) ni har enduktig, kompetent och skicklig tränare, numera enduktig styrelse och ni har, som ni och resten av Sve-rige vet, landets i särklass trognaste och bästa sup-porterskara.

Det är alltid svårt och vanskligt att gradera sup-porterkärlek. Men ni vinner den graderingen främstför att ni så troget och konsekvent stod med ert lagockså när Hammarby spelade i Superettan. Festenvar lika intensiv där och då. Ljudet och energin påläktaren var lika påfallande burdus och storslagen imatcher mot IFK Värnamo och Sirius som i derbynmot AIK eller premiären mot BK Häcken. Det är kär-lek. Det är konsekvens och trohet, att älska klubben,färgerna, laget, stadsdelen oavsett vem som står påandra sidan mittlinjen, oavsett vad serien man lirar iheter.

Som Öisare är det lätt att vara avundsjuk på detdär. Vi Öisare sneglar ängsligt mot himlen innan vibestämmer oss för att gå på match. Regnar det stan-nar vi hemma. Är det för varmt stannar vi hemma.Blåser det stannar vi hemma. Vi älskar vårt lag precissom ni gör. Men vi orkar inte riktigt uppbringa till-räckligt med energi för att visa laget vår kärlek. Alltsåär vår kärlek död.

Säga vad man vill om Söder och Bajen-fans mendet kapital, den tid och den oerhörda passion de plö-jer ner i sin kärlek till Hammarby är verkligen allde-les fantastisk att se och uppleva, också på avstånd.Hammarby har dessutom alltid varit en synnerligenestetisk klubb. Även den sanningen går delvis i kon-flikt med ryktet om armér av packade förlorare i tra-siga byxor och stripigt hår sittandes på trasigabänkar nere vid Zinken. Fram till för bara något årsedan lät man italienska klädesbolaget Kappa symatchställen och sådant ska naturligtvis alltid gene-rera en extra stilpoäng.

”April är en kall och nyckfull vän” sjunger UlfLundell på en gammal CD från nittiotalet. Jag såghonom för övrigt just här, på Hotell Clarion på Ring-vägen, en sommardag förra året. Han kom gående iavklippa militärshorts och händerna fulla med kassarfrån det lite dyrare varuhuset. Jag blev för nervös föratt säga något. Eller krama honom. Jag älskarhonom. Han avskyr antagligen mig. Han verkar såarg, Lundell. Särskilt på dem som påminner omhonom själv. Kanske är jag likadan. Lite så där är detmed fotbollen också tänker jag, och med resten avlivet.

S T Ö R S T A V A L L T Ä R K Ä R L E K E N T I L L F O T B O L L | M A R C U S B I R R O

Baren på Clarion prickas av röda och vita halsdu-kar fast klockan bara är exakt tre minuter av elva.Tidpunkten är ingen slump. Klockan 11 får manbörja servera starköl och de små borden vid de högafönstren fylls långsamt av ännu så länge stilla fanssom vill stärka sig inför den traditionsenliga mar-schen bort mot Gullmarsplan och nya arenan ochmatchen, nypremiären i Allsvenskan, mot BK Häc-ken. Himlen är svårt grå. Det är svinkallt. Det blåserfrån alla håll. April är en hynda från Ishavet och detkänns mer som julaftonän tidig vår.

Inne på köpcentretRingen huserar andra medgrönvita halsdukar ochden där förväntan somegentligen bara en alls-vensk säsongsupptakt kanuppväcka sprider sig somen väldoft i kvarteret. Jagkänner verkligen igen detfrån tiden i Göteborg menhär är det så mycketstörre, så mycket rikare, såmycket verkligare och, jaokej då, så mycketbättre… Människor hukarmot vinden längs Götga-tan. Nästan alla jag möterbär grönvit halsduk. Ännuså länge är det den välk-lädda och välmående me-delklassen med kammadebarn som är ute, menstrax kommer de någotmer rustika, högljuddaoch packade ungdomarnaupp ur groparna i marken,upp från underjorden ochtunnelbanan. Buss 4 är all-tid fullpackad men sällanpå Påskaftonens förmid-dag. Horder av längtande unga män ramlar ur bus-sen när dörrarna öppnas.

Jag sneddar förbi Gröne Jägaren, minns minalunch fyllor där inne 1999 när jag var tillsammansmed en flicka från Stockholm och hade lyckatssnirkla till mig ett SJ-kort från Sveriges Radio där jagjobbade då. Jag skulle bli stockholmare på prov meninsåg snart att den där nedersta lådan jag fick migtilldelad hemma hos Sofia var en väldigt tydlig sym-bol och en vink för vart förhållandet var på väg. Jagminns att hennes före detta pojkvän, Patrik, höll påBajen och jag minns att jag där och då (genom dåti-dens oerhörda moln av svartsjuka) insåg att om alla

Hammarbyare var lika trevliga som Patrik måsteBajen var världens trevligaste klubb.

Gröne Jägaren liknar ett översvämmat akvarium.Grönt som bubblar och fräser långt ut på gatan. Pen-sionärerna tar långa omvägar förbi horderna av folksom står och röker, trampar, skriker, sjunger och vrå-lar utan för dörrarna. Drängkulturen runt svensk fot-boll är verkligen avskyvärd. Detta ständiga supande.Dessa hjärndöda ramsor, dessa förbannade svordo-

mar, dessa vulgära och hatiska predikningar, dessaskändligheter helt i onödan. Supandet i sambandmed svensk fotboll är något som uppmärksammatslångt utan för både Södermalm och Sverige. I Italienförstår man ingenting. Där står upplevelsen i centrumoch den svärtas ju ner av spriten. Upplevelsen mattasav. Då kan man ju lika gärna sitta hemma framförteven resonerar man.

Jag ska inte lyfta några särskilt darrande moraliskafingrar jag heller. Jag har själv supit i samband medfotbollsmatcher, inte en eller två gånger utan varjegång. Mellan 1990 och 2005 var jag packad varendagång Italien spelade en landskamp som visades i teve.

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 1 3

M A R C U S B I R R O | S T Ö R S T A V A L L T Ä R K Ä R L E K E N T I L L F O T B O L L

Jag satt drängfull på italienska föreningen i Gamles-tan under vartenda mästerskap mellan 1990 och2006. Hur det gick? En kort historik: Ut på straffari VM 1990, ut på straffar i VM 1994 (i finalen), ut påstraffar i VM 1998, förlust i förlängningen motFrankrike i EM 2000, bortdömda av domare Morenooch FIFA i VM 2002, Sverige-Danmark 2-2 i EM2004 och så…VM 2006. Mitt första nyktra VM…Italien vinner VM-guld. På straffar. Mot Frankrike.

Jag har under alla år varit en av väldigt få i svenskdagspress som försvarat svensk supporterkultur. Jaghar egentligen inte fått annat än skit och hånskrattför det, från alla. Men det är helt okej. Jag har svuritoch skakat på huvudet varje gång någon trygg, dästgubbe snackat eller skrivit om att firmor och vålds-verkare inte har med klubben eller fotbollen att göra.Jag tror det är tvärtom. De som slåss i sin klubbs namnser sig själva som klubben. De är frontsoldaterna i ettkrig där fansen alltid förlorar, där det alltid är de somgår och ser matcherna som får ta skiten medan ko-stymerna högre upp i hierarkin alltid klarar sig. Manbehöver inte acceptera våldet för att inse att det för-håller sig så. Den här dagen ser det mesta lugnt ut.

Som alltid när generationer blandas uppstår ettsorts kollektiv lugn, en viss värdighet. Att tåget också

rymmer många tjejer och kvinnor har nog också enviss dämpade effekt på de allra värsta gaphalsarna.Det är vackert och det är värdigt. Jag står på en sido -gata och ser dem alla passera förbi. Jag vet inte riktigtvad det är jag känner. Detta är inte min stad, inte minstads del, inte mitt lag. Men jag känner ändå något,en viss stolthet kanske, en lätt, flyktig glädje över attden kärleken jag hyser för fot bollen, för Roma, förÖIS och för sporten som sådan, delas av alla dessa.Det är möjligt att hälften skulle börja spotta ochfräsa om de fick syn på mig men det spelar ingen roll.Jag är en av dem. Det är bara färgerna på min hals-duk som skiljer sig. Jag känner igen den där blicken,den där stoltheten, det där sneda leendet, den därdrömmen, de där galna förhoppningarna den därsammanhållningen, den där stoltheten. Allt det därär jag. Alltså är dem som jag. Det ger tröst.

Götgatan ligger nästan öde när de passerat. Någraväldigt fulla killar sitter längst gatan, med ryggarnamot väggen. Deras blick lyckas inte fokusera någotframför sig och en polisbil stannar för att höra hurdet är med dem. Jag går vidare, hem till mitt del avdetta mäktiga, underliga Södermalm. Jag funderar påom det finns någon någonstans som möjligen vet närÖIS spelar sin första match i det fördömda, fruktans -värda division 1. #

SkönlitteraturFacklitteraturPocketböckerBarn- & ungdomsböcker

SemesterläsningGuldkornCafé med hembakat brödLäsecirkelPresentböckerMatböckerFörfattarträffar

Bysistorget 8/Hornsgatan 80

Måndag-fredag: 10.00–18.00Lördag: 11.00–16.00

08-669 07 60info@bysisbok.sebysisbok.sefacebook.com/bysisbok

I. Jag står bredvid en typisk hipster inne på PetSounds på Skånegatan. Han studerar de nyinkomnaskivorna på disken medan han stryker sig över detstora rödaktiga skägget.

Hans telning tultar omkring i butiken och fårplötsligt syn på en Aftonbladet som av någon obe-griplig anledning ligger på golvet. Just när barnet,kanske i ett utslag av städiver, böjer sig ner för att tatidningen vänder sig fadern om och spärrar upp ögo-nen:

”Aaaaarvid! Låt bli! Det är en svennebanantid-ning.”

Ungefär så tänker vi oss väl den typiske söderhips-tern, en person som drabbas av panik vid tanken påatt någon skulle se det egna barnet med något såocoolt som en Aftonbladet i den lilla näven.

Men har det där så mycket med riktiga hipsters attgöra?

II. Låt oss lita på lingvisten David Dalby när hansäger att ordet ”hip” har sitt ursprung i Wolofs”hepi”, ett ord som betecknar ”att se” i meningen att”se och förstå”. Wolof är ett språk som talas huvud-sakligen i Senegal och Gambia och kom förstås tillUSA på de där skeppen som stank av intorkat blod,

Av någon närmast obegriplig anledning är detnumera svårt att tala om Söder utan att sam-tidigt tala om ”hipsters”. Men vad är egentli-gen en ”hipster”? Och om man nu hittar dempå Söder – var hittar man dem?

Under hösten kommer vi att utforska frågani en serie små essäer där vi gör nedslag påVästafrikas kust, i en skum tysk filosofs stu-derkammare, i San Franciscos hamnkvarteroch Los Angeles allra skummaste barer …och så på Söder förstås.

Boris Benulic

Hipsterjakten, del 1:Whitman & kebab

ångestsvett och tårar som var så många att de förlo-rat sin sälta. ”Hepi” blev ”hip”, en hipster är någonsom ser och förstår. Wolof berikade också det ameri-kanska språket genom ”dig”, alltså att ”digga” somkom från ”dega” – liksom ”jive” som kan härledastill Wolofs ”jev” som betyder ungefär att snacka skiteller ljuga.

Hipstern var alltså ursprungligen den svarta sla-ven, någon som inte valt att ställa sig utanför sam-hället utan någon som samhället tvingat in i en såunderordnad ställning att han inte längre ingick i defria människornas gemenskap.

III. Den som är slav har mycket större förutsätt-ningar att förstå hur tillvaron egentligen är beskaffadhävdade George Wilhelm Friedrich Hegel 1807 i sin”Andens fenomenologi”.

Genom sitt arbete formar slaven verkligheten,genom det han producerar formar han verklighetenoch förstår den därmed bättre. Och han ser dessutomtillvaron som den är. Slavens herre däremot är bero-ende av det arbete som utförs åt honom och är des-sutom tvungen att skapa smått sinnessjukavanföreställningar om samhället och människorna– för hur ska han annars försvara och förklara atthans ställning bygger på att han berövat andras derasfrihet?

Så bland de svarta slavarna var ”hipstern” beteck-ningen för den som klarast såg hur allt egentligen för-höll sig.

IV. När du vandrar i kvarteren mellan Slussen ochSkanstull så kan du inte undgå att lägga märke tillalla dessa män som ser ut som om de var på väg ut inorra Kaliforniens skogar för att under munter sångfälla redwoodträd; de rutiga skjortorna, skäggen,hängslena, tatueringarna, kängorna … ibland är de i

1 6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

eget arbete att de inte har någon koll på hur de skavara klädda och bete sig för att vara hip och det ärprecis det som kännetecknar en riktig hipster.

Killen som driver en kebab, eller taxichaufförensom väntar på en körning utanför Malmen är alltsåmer hipster än killen som väntar på att få ett skiv-kontrakt – även om den sistnämnde har alldeles, all-deles rätt sorts amerikanska jeans.

Men jag gillar dem alla. Precis som en hipster skagöra. #

sällskap med kvinnor klädda på ett sådant sätt att dulätt förleds att tro är de också är på väg ut i de därskogarna men för att driva ett pensionat eller en krog.

… och jag gillar dem. Om inte annat för den kon-sekvent genomtänka och genomförda stilen – ävenom jag inte skulle vilja vara i närheten om de fick försig att börja fälla träd.

Men hipsters är de inte.

V. Man behövde inte vara slav och svart för attvara hipster, det amerikanska samhället hade en sälls-pord förmåga att se till att många av dem som komtill kontinenten för att förverkliga sina drömmarhamnade i samhällets utkanter och fick träla för attarbeta sig in i och upp i tillvaron. Judar, ryssar ochitalienare till exempel … och det är därför inte så un-derligt att många av de vita som efterhand kom attberika hipsterkulturen kom från dessa folkgrupper.

Men visst kunde du också vara vit och anglosaxiskoch bli hipster. Som Walt Whitman som bara kundekänna sig som en hel människa när han var tillsam-mans med dem som förnekades just möjligheten attfullt ut förverkliga alla sina möjligheter, eller som hanförklarade i början av ”Leaves of Grass”:

”Detta är vad du skall göra: Älska jorden, solenoch djuren, förakta rikedomen, ge allmosor åt vemsom än begär det, försvara de dumma och galna, gefrukterna av ditt arbete till andra, hata tyranner, dis-kutera inte Guds existens, ha tålamod gentemot män-niskorna och lyft aldrig på hatten för någon … sökdin frihet bland kraftfulla obildade människor”.

Så jag har en känsla av att Walt Whitman om hanvarit på Pet Sounds den där dagen av pur nyfikenhetoch livslust tagit upp Aftonbladet, satt barnet i sittknä och högläst för lille Arvid. Bara för att … liksom… inte för att det är en bra tidning, inte alls, utanmer för att man inte ska frukta något … och viljaveta mer om allt.

VI. … och så det där med hipstern Walt Whitmanskärlek till ”det vanliga folket” … det innebär inte attden riktige hipstern älskar fasta jobb och arbetstider. Enannan hipster och författare som genomskådade sam -hället var Raymond Chandler. När hans deckarhjältePhilip Marlowe summerar en av sina arbetsdagar därhan efter att ha hamnat i ett bakhåll misshandlats,drogats och kidnappats så kommer han ändå framtill att ”jag kände mig ändå inte så sjuk som jagskulle gjort om jag haft ett löneslavsjobb”.

En hipster har inget emot hårt arbete, bara han ar-betar för sig själv och är fri; kontrollerar sin egen tid.Så visst hittar du hipsters på Söder – de småföreta-gare som arbetar 18 timmar om dygnet för att få sinverksamhet att gå runt; kaféet, butiken, restaurangen,byggfirman, bilverkstaden. De är så försänkta i sitt

Carlos Martinez och Josef Sattarov följer Whitmans råd och tar inte av sighatten för någon.

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 1 7

1 8 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

miljöaktivistiska del av staden döljer sig Sveriges för-modligen mest religiösa stadsdel.

Inte någon annan stans i Sverige finns så mycketvarierande religiositet samlad som just på Söder -malm. Den skarpsynte kan identifiera något upp-klädda människor i olika åldrar som dennalördagsmorgon, till synes helt ointresserade av enplats i solen och surdegsfralla, glider in i en av por-tarna på Sankt Paulsgatan. Där ligger Södermalmssynagoga, Adat Jisrael. Det kanske kan upplevas somen motsägelse att ett judiskt bönehus ligger på engata uppkallad efter ett kristet helgon men det är pre-cis den blandningen som ständigt återkommer i Sve-riges mest gudfruktiga stadsdel. Synagogan har legatdär sedan 1918 då en av Stockholms äldsta biografer,Södra Biografen, byggdes om.

Rabbin som är aktiv i denna synagoga heterChaim Greisman. Med humor, värme och integritetdriver han sin verksamhet. Han tillhör Chabadrörel-sen som har sitt ursprung i en judisk inriktning somgrundades 1755 i Vitryssland. Namnet är en akro-nym för orden klokhet, förståelse och kunskap på he-breiska. Men den som anses ha gett rörelsen en riktigansiktslyftning är rabbin Menachem Mendel Schne-ersohn (1902–1994). Chabad har sitt högkvarter iNew York men finns idag i 1000 städer över helavärlden med uppdraget att göra världen lite bättredag för dag. Så självfallet har Chabad hittat till Sve-riges mest religiösa stadsdel och har således ett litetmen mycket aktivt center på Gotlandsgatan. Blandandra skäggiga män med huvudbonad på Södermalmväcker rabbin Greisman med sin mörka kostym, sittfylliga skägg och sin stora hatt ingen större uppmärk-samhet.

Det borde inte förvåna någon om det visade sig attsolen skiner mer över Södermalm än över någonannan stadsdel i Stockholm. Säkert är det någon somtänker att ett sådant påstående görs för att det justpå Södermalm bor så många människor som bryr sigom viktiga saker som miljö och feminism.

Jag promenerar utmed den kafétäta Hornsgatanoch ner mot Mariatorget där människor trängs fören plats i solen. Ekonomin tycks vara på topp åtmin-stone för alla som uppenbarligen har råd att äta fru-kost på kvarterets kaféer. Av de nya datorer ochmobiltelefoner, som av någon anledning finns medsom en del av rekvisitan till denna lördagsfrukost, ärdet lätt att dra slutsatsen att alla dessa feminister ochmiljöaktivister dessutom jobbar jämt. Och de sominte jobbar är säkert inne i sin viktigaste period avkreativitet. Det är här denna lördagsmorgon påHornhusets uteserveringar vid Hornstull eller innepå Café Frapino på Långholmsgatan som nästa storaromansuccé eller Oscarvinnande filmmanus produ-ceras. Vi som inte har förstått storheten i dessa arbe-ten får skylla oss själva. Så visst finns anledningar tillatt solen skiner mer över Södermalm än över någonannan stadsdel.

Men om man för fantasins skull för ett ögonblickskull tänka sig den radikala tanken att solen harnågot med Gud att göra så borde egentligen ingenförvånas om solen lyste mer över Södermalm ännågon annan stads del i Sverige. Ty i denna glada själv -centrerade och samtidigt svårmodigt feministiska och

Det går inte att dricka en kaffe latte på Söderutan att spilla på någon som har tron i sig.Tron på religion, fotboll, tron på att eko är detenda reko, feminism, eller att retro är rätt.Och nåde den som sopsorterar på fel sätt …

Religion mittpå blanka dagen

Eli Göndör

E L I G Ö N D Ö R | R E L I G I O N M I T T P Å B L A N K A D A G E N

Uteserveringarna på Medborgarplatsen börjar fyl-las under eftermiddagen. Bland andra religiösa före-teelser på Södermalm är just soldyrkan påMedborgarplatsen något som många ägnar sig åt.Samtidigt rör sig en strid ström av människor förbiBjörns Trädgård, på väg mot Stockholms storamoské, till synes helt ointresserade av Medborgar -platsens alkoholdrickande soldyrkare. Moskén invig-des år 2000 och drivs av Islamiska förbundet iStockholm. Originalbyggnaden som idag utgör mos-kén ritades av arkitekten Ferdinand Boberg och varursprungligen Katarinastationen för Stockholmselektricitetsverk. Byggnaden stod färdig 1903 och ef-tersom Boberg under en resa till Marocko tagit in-tryck av arkitekturen där, upprättades byggnaden imorisk-islamisk stil orienterad mot Mekka och medhöga fönstervalv. Jag slår mig ner för en stunds vilabland de andra soldyrkarna och förundras över derasmärkliga vanan att blotta sin bleka lekamen till allasbeskådning. Bakom trädtopparna i Björns trädgårdreser sig den gyllene halvmånen på moskéns böneu-tropstorn, minareten, mot en klarblå södermalms-himmel.

Medan ett svalt vitt vin från någon ekologisk vin-odling långt bort fuktar min torra strupe konstaterarjag att det finns cirka tolv kyrkor runt Medborgar -platsen. Bara ett stenkast bort på Folkungagatan ligger

Sankt Eriks katolska domkyrka som ritades av Fred-rik Axel Gillberg och uppfördes mellan 1890 och1892 i nyromansk rundbågestil med nybysantiska in-slag. Kyrkans röda klinkertegel, grå puts och storarosettfönster ger kyrkan ett både massivt och väl-komnande intryck. På Götgatan finns själva biskops -ämbetet. Där sitter biskop Anders Arborelius som ären både klok, varm och ödmjuk människa för densom haft förmånen att få stifta hans bekantskap.Med tanke på att katolicism förbjöds i Sverige 1599och katoliker riskerade att antingen utvisas eller heltenkelt straffas med döden för sin tros skull fram till1781 är det minst sagt med triumf katolska kyrkanåtervänt.

För den som glider in på Södermalmskyrkan en bitlängre upp på Götgatan skiljer sig tongångarnamärkbart från vad som kan upplevas i Sankt Erikskatolska domkyrka. Byggnaden stod klar 1941 ochhar sedan dess varit verksam. Församlingen har sinarötter i pingströrelsen men ser sig hellre som en delav trosrörelsen. Det finns alltid en vänlig själ på platssom gärna berättar vad skillnaden är, vilket inte alltidframstår som självklart för någon som är utomstå-ende. Här talas det i tungor när anden verkligen ärnärvarande och därutöver drivs både bibelskola ochhemtjänst. Målsättningen även här är naturligtvis attgöra världen till en bättre plats för oss alla.

R E L I G I O N M I T T P Å B L A N K A D A G E N | E L I G Ö N D Ö R

På Södermalm är den religiösa närvaron påtagliginte bara avseende vad som allmänt kan uppfattassom religion. Religiositeten är dessutom djupt för-ankrad bland feminister och miljöaktivister som intesällan gör allt för att hålla den väl dold.

Visioner om den enda sanna läran vars bibel är in-tersektionalitet och maktanalys är det klokast att inteifrågasätta offentligt för den som inte genast vill av-färdas som kättare och exkommuniceras. Ryktetsäger att förslag framförts från rörelsens översteprästGudrun Schyman om omskolning av de som inte harvett nog att acceptera den sanning som ska göra sam-hället bättre för oss alla. Miljöreligionens anhängaregenomför sina sopsorteringsritualer med största nog-grannhet vid stadsdelens olika sopstationer. Att läggafärgat glas i fel lucka medför genast tillrättavisningoch en anklagande blick som kan få vem som helstatt känna sig som den ytterst orsaken till jordens un-dergång. Och för den som tror att bara muslimer ochjudar har vissa dietlagar är det bara haka på de mil-jötroende i deras jakt på ekologiskt och närodlat runtdiskarna på Hemköp i Hornhuset vid Hornstull.

Samtalen cirklar inte sällan runt apokalyptiska vision -erna om jordens undergång. Och de som inte förstårbetydelsen av att ändra sina levnadsregler och leva somalla andra stämplas snabbt som gudlösa förrädare.

Med kritisk blick granskas den stackare som trots alltbestämt sig för att trycka i sig en stor stek till lunch.

Klädkoden är tydlig och markeras med löst sit-tande kläder huvudbonader och skägg. Precis som is-lams salafister vill leva så som Muhammed och hansanhängare anses ha levt för sisådär 1400 år sedan,tycks miljöreligionen också söka sig tillbaka till tiderdå människan levde närmare naturen. Industrialis-men ses som ondskans förbannelse och de riktigtgudfruktiga odlar sina egna grönsaker på balkongen.

Södermalm är utan tvekan den mest religiösa stads -delen i Sverige. Det är inte bara vad som allmänt skulleupplevas som traditionell religiositet som motiveraren sådan uppfattning. Snarare är det, vad som lätt kanupplevas som jakten på en djupare innebörd med till-varon, som lätt blir religiös i någon mening. Sanno-likt skulle få av de som avslutar yoga-passet på SatsHornstull med den traditionella ritualen och ”na-maste” ens acceptera att det är religion de ägnar sig åt.

Jag sväljer den sista klunken av det religiöst god-kända ekologiska vinet och konstaterar tillfredsställtatt ingen egentligen kan utesluta möjligheten attsolen skiner mer över Södermalm än någon annanstadsdel i Stockholm. Och kanske är det just för attGud gläds åt att så mycket varierande religiös prak-tik samlats på ett ställe. #

Vår PLUS-serie, där luckor och lådfronter ligger i linje med det vackra ramverket, ger köket ett exklusivt uttryck och en känsla av hantverk, lite som en vacker möbel. För att ytterligare förstärka den gedigna kvalitet vår PLUS-serie står för har vi tagit fram en exklusiv träinredning som tillsammans med ditt PLUS-kök ger den rätta hantverkskänslan!

MarbodalN Ä R P R O D U C E R A D E K Ö K S E D A N 1 9 2 4 .

Välkommen att boka ett personligt möte med någon av våra köksinredare!

med plats för livet

Marbodal Bromma Archimedesv 1-3Telefon 08–515 114 10www.marbodal.se/brommaÖppet: Vard 10–18, Lörd och Sönd 11–15

Marbodal NackaWinborgs väg 15Telefon 08-716 22 00www.marbodal.se/nackaÖppet: Vard 10-18, Lörd 11-15

Marbodal BarkarbyHerrestav 22Telefon 08-12 13 91 21www.marbodal.se/barkarbyÖppet:Vard 10-19, Lörd 11-17, Sönd 11-16

M A R B O D A L

H E M L I G H E T E NL I G G E R I R A M E N .

Förr pratade vi alltid om vädret.Men det var förr.

I Stockholm pratar vi numera all-tid om kvadratmeter, och vad den

där kvadratmetern kostar.Allra mest gör vi det kanske på

Söder.Vad händer egentligen på bostads -

marknaden? Hur är det? Hur kommerdet att bli?

Den som är bäst lämpad att svara pådet är förstås en bostadsmäklare. Därför

kommer vi i varje nummer attfölja en av områdets mest

kända försäljare av bo-städer, och genom

henne skildra det somhänder på markna-

den.

MäklarlivDEL ETT

2 4 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

det har hon varit sedan 2008. Hon älskar områdetoch har bott vid Hornstull sedan 1997, och att hongillar Söder beror på att hon uppenbarligen är fasci-nerad av dem som bor här.

”Det är kanske den största tjusningen med jobbet.Att man lär känna människor, att man får följa demgenom livet, par som träffas och ger sig på jakt efter sinförsta lägenhet, sedan får de barn och måste ha större.Som mäklare blir man en viktig del av deras liv.”

Men får man dela människors glädje får manockså dela deras sorg; skilsmässor och dödsfall, eko-nomiska problem.

Man släpar alltid med sig vissa fördomar genomlivet, som oftast förstås beror på att man inte vet rik-tigt vad man pratar om. Jag har ofta föreställt migfastighetsmäklare som personer som mest funderarpå om det inte är dags för en ny lyxig bil, man harändå haft det förra åket nästan ett år … eller så filo-soferar man över på vilken guldkrog ska man intakvällens middag … och ska man inte försöka hinnamed en weekendresa till New York i slutet på veckan?

Men när jag hör Pia-Lotta berätta om sin vardagså låter det ibland som om hon arbetade som tera-peut, och hade säljandet som bisyssla. Att köpa lä-genhet är för de allra flesta ett stort ekonomisktbeslut, det är något som inte bara kommer att be-stämma hur de bor utan också till stor del hur delever.

”Kontakten med människor är en mycket större delav jobbet än jag insåg innan jag började i branschen.Men det är också det som är det mest givande – ochdet mest krävande, man kan inte alltid stänga av af-färer som pågår, man delar både säljares och köpares

Väldigt många säljare jag mött genom åren harbara råkat hamna i sitt yrke genom att de är intres-serade av människor – och så förstås av det de skasälja. Så var det för Pia Lotta också.

”Jag var ute på promenad med min man, och vårtförsta barn låg i vagnen. Då stannar min man till viden fastighetsmäklares skyltfönster och säger att detdär borde passa dig perfekt!”

Pia–Lotta inser direkt att så är det ju, hon är in-tresserad av människor, av att sälja, av design och bo-ende. Klart hon ska bli fastighetsmäklare.

Hennes förra arbetsgivare har nyss gått omkull,och efter åtta som säljare i IT-branschen känner honatt det är dags att göra något nytt. Men det finns ingautbildningar i Stockholm och hon vill inte flytta. Såvad gör man då? Man plockar förstås ihop sin egenutbildning och läser på distans … samtidigt som mantar hand om två barn.

Efter fyra år är hon klar och börjar sin bana i Täby2007 men det är på Söder hon vill vara verksam och

Det finns platser som jag tror på något sättblir extra tråkiga när det är grått och regnigt.

Hornsgatan hör till de där gatorna. Den blirpå något sätt extra backig. I vilken riktning duän rör dig så är det alltid motvind.

Att det är måndag morgon när vi tidigt kliverin genom dörren till Fastighetsbyråns kontorgör det inte så mycket mer upplyftande.

Pia–Lotta Svensson är dock nästan obe-gripligt ekorrpigg när hon tar emot oss. Mankanske måste vara sådan om man är verksami en tuff bransch, och har varit det länge – ochdessutom är kvinna.

Säljare, vän,deltidsterapeut

Boris Benulic

Pia-Lotta går igenom med Lo hur fotograferingen av hennes lägenhet ska gå till. Lo och Magnus känner att det är dags att sälja lägenheten på Kattgränd ochleta efter något större – på Söder förstås.

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 2 5

Men det fungerar uppenbarligen, och hon blir liteförundrad över min fråga om det aldrig blir tråkigtatt bara sälja i samma område.

”Nej, tvärtom.Det händer alltid något nytt i olika delar på Söder,

och har man varit verksam så länge som jag så lärman känna människorna men även bostadsrättsför-eningarna och deras ekonomi. Det ger viktig kunskapsom är till nytta för alla. Det finns lägenheter som jagsålt flera gånger.” #

bekymmer och oro. Det är det som gör att mångamäklare bränner ut sig. Det är högt tempo, det är in-tensivt. Man måste vara stresstålig”.

… och organiserad tänker jag när vi går igenomPia–Lottas kommande veckor. Det räcker inte medatt tycka om sitt jobb om man är tvåbarnsmamma –visningar, säljmöten, fotograferingar, planeringsmö-ten; allt ska fungera samtidigt som budgivningar skahanteras och kunder orienteras – och så ska dotternfå skjuts till stallet också.

M Ä K L A R L I V | S Ä L J A R E , V Ä N , D E L T I D S T E R A P E U T

2 6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

Varje liten vrå fotograferas föratt det riktigt ska komma framhur stilfullt lägenheten renove-rats för att bevara sin ursprung-liga charm och gedigna kvalitet.Fotografen får slita hårt för attklämma in sig på de utrymmensom ger de bästa bilderna.

16 maj–9 sep 2015Sörmländska slott och herresäten är några av de bästakonsertplatser länet kan erbjuda, kulturhistoriskt och akustiskt.I år kan du besöka över 20 olika slott och herresäten och ett

femtiotal konserter med bland andra Jakob Lindberg, Joakim Svenheden,Mats Bergström och de Unga Svenska Solisterna 2015;Isabelle Bania, Cornelia Beskow och David Huang.

Läs mer om slotten och konserterna påwww.scenkonstsormland.se

2 8 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

fika nånstans på vägen, i sällskap av Pasolini. Han varen av 1900-talets mest framstående italienska poeter.Tidigt samlade han in folklig diktning, han skrev självgärna på dialekt, både dikt och prosa, och identifieradesig starkt med samhällets lägsta skikt, de fattiga, deutstötta, prostituerade och fixare som levde på sam-hällets marginaler. Under loppet av 60-talet gick hanalltmer över till att göra filmer, som är både poetisktoch politiskt starka och mångtydiga. Han deltog ivrigti debatten med artiklar där han fördömde utsugning,konsumtionssamhällets urholkning av den genuinaitalienska kulturen, och varnade för en fascism somvar subtilare, och därför farligare, än den historiskaitalienska fascismen med dess uniformer och parader:en fascism som förförde folk till passivitet genom under -hållning och likriktning genom TV. Han var samman -satt och kontroversiell ur alla synvinklar samtidigt:öppet homosexuell, med smak för unga värstingar,djupt troende katolik, som fick priser av Vatikanen försin filmatisering av Matteusevangeliet, och brinnandekommunist, fast han aldrig var medlem av italienskakommunistpartiet. Han var en intellektuell kraftkällaav sällsynt slag, som ännu 40 år efter sin död är kont-roversiell och ger nytt bränsle åt den italienska de-batten. Hur skulle han uppleva dagens Södermalm?

När jag flyttade hit, för snart 30 år sedan, varSöder en annan stadsdel. Det fanns inget hippt här,utan det var mest sömnigt, med gamla butiker ochmuggiga fik. Alla hade en fullgubbe som bodde isamma trapphus och jag även flera gamla tanter,varav en regelbundet ringde på och letade efter sinkatt, som hon kallade för puma. När jag skulle gå utmed kompisar fick jag fortfarande åka iväg till andrasidan Gamla Stan. Det är svårt att tänka sig nu, efteratt Hannas Deli startade trenden på Skånegatan, som

Ibland kan det vara intressant att försöka se sinhemvanda miljö som någon annan skulle se den. Attta på sig ett slags mental maskeraddräkt och försökase med en blick som filtreras genom någon annansupplevelse. Ett enkelt sätt att få ta del av någon an-nans syn på ens vardagsmiljö är att visa staden förutländska vänner, något jag gjort flera gånger. Det äralltid roligt, för personer med andra bakgrunder gil-lar andra saker än jag, lägger märke till andra bygg-nader och har en annan känsla för stadsdelens pulsän vad jag, som lufsar runt här dagligen, kan ha. Inteminst har jag flera gånger visat runt italienska vänneri staden, och de är, enligt min erfarenhet, ofta väldigtförtjusta i arkitekturen och folklivet runt till exempelÖstermalmshallen. Det ska vara vacker arkitektur, bramed restauranger och kaféer, och folkliv på gatorna.

Den mest italienska stadsdelen i Stockholm är annarsGamla Stan. Det är den enda stadsdel som har den tät-het av historiska byggnader och restauranger och ka-féer som kännetecknar de gamla italienska städerna.Dessutom är så många av byggnaderna inspirerade avitaliensk arkitektur att det lätt skulle gå att arrangeraen stadsvandring som enbart handlar om att peka utförebilderna från Rom, Florens eller Neapel …

Men tänk om jag hade fått visa staden för PierPaolo Pasolini? Vad skulle han ha fäst sig vid? Vilkenstadsdel skulle han ha föredragit? Det är väldigt svårtatt svara på, men det är ett underhållande nöje att tänkasig att vandra genom kvarteren, och slinka in och ta en

Innan Söder blev hippt: sömniga butiker, lo-kala fullgubbar, inte en kul bar på hela ön. Härskulle den italienske filmskaparen Pier PaoloPasolini känna sig som hemma i Rom. Mennu? Torbjörn Elensky tar med honom på enpromenad på Ölandsgatan.

Torbjörn Elensky

Pier Paolopå promenad

T O R B J Ö R N E L E N S K Y | P I E R P A O L O P Å P R O M E N A D

sedan lett vidare till hipsterparadiset runt Nytorgetoch den sena blomningen vid Hornstull. Men medande italienska städerna har ett gammalt stadsliv, entradition av barer på hörnen till kvarteren och restau-ranger där de lokalt boende familjerna kan slinka neroch äta middag mitt i veckan, så är Söders liv, det härnya kroglivet alltså, i hög grad skapat utifrån viljanatt det ska vara på ett sätt som det inte riktigt är avsig själv. Jag skulle aldrig våga ta med Pasolini tillNytorget. Han skulle knappast gilla det. Han skullevisserligen känna igen en del från Italien, detta attfolk iscensätter sig själva i offentliga miljöer, men hanskulle knappast vilja delta i det spelet själv, och jagtvivlar på att han skulle köpa den sociala charaden,som i så hög grad tycks bygga på imitation, på viljanatt vara del av något större, och därför gemensamtkomma överens om att låtsas att det hela är på riktigt.

Missförstå mig nu inte. Södermalm är en underbarstadsdel i Stockholm, full av liv och överraskningar,

en av de mest mångskiftande, kulturellt rikaste av allai innerstaden. Kroglivet och hängandet på gator ochtorg är det utan konkurrens bästa i Stockholm. Menmiljön är för var dag alltmer gentrifierad och socialthomogen, präglad av att det numera enbart är folkmed pengar som har råd att flytta hit. Ändå är denfortsatt vital helt enkelt för att lägenheterna är så re-lativt små, att det mest är yngre personer med pengarsom kan eller vill bo här, det vill säga innan de fåttfamiljer. Det skapar en speciell känsla, särskilt underåren sedan sekelskiftet, då genomströmningen varitså stor, och då en så stor del av de som utgör det nyaSöder är inflyttade från andra delar av landet, samti-digt som bostadspriserna ökat nästan exponentiellt.

Men vart skulle jag ta Pasolini då? Det är mycketenkelt. Jag skulle ta honom till min egen gata, Ölands -gatan. Den är inte det minsta hipp, den tar sitt avstampi Ringen, där romerna tigger och Situation Stockholm

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 3 1

sålts av samma kvinna sedan åratal, och det mest tren-diga som finns på den är den italienska vinbaren PiccoloMetro. Dit skulle jag inte ta honom, utan jag skulle tahonom till den indiska restaurangen som ligger halvvägsunder gatuplan. Men inte förrän mycket senare, då devanliga matgästerna blivit färre och de indiskföddataxichaufförerna samlas där. Det skulle han tycka voreintressant. Säkert skulle han också uppskatta affärenmed afrikansk mat och filmer och musik, som sedanmånga år drivs av en man från Elfenbenskusten, och somär en samlingspunkt för franskspråkiga afrikaner iStockholm. Skulle han föredra kinesiska dumplings ellerjapansk husmanskost till lunch? Jag tror han skulletycka det vore intressant att se hur så många delar avvärlden samlats på denna lilla avhuggna gatstump, ochhur intensivt livet är på den, så nära och samtidigt sålångt bort från de trendigare delarna av Södermalm.

Naturligtvis har jag egentligen ingen aning om vadPasolini skulle tycka om dagens Södermalm. Det enda

jag kan göra är att filtrera mina egna erfarenheter avstads delen genom min egen upplevelse av hans konst-närskap och kommentarer till livet i Italien, och dra vissaslutsatser av det. Men när jag tänker vidare på det inserjag att om han verkligen skulle kommit hit, så skulle haninte alls velat bli styrd in i upplevelser som jag kunnatservera honom, kanske hade han ändå tyckt atthipster livet runt Nytorget eller vid Hornstull vore detallra intressantaste att studera, bara för att det tycks varaså viktigt idag, och han skulle säkert vilja ta del ocksåav det som ett vittnesbörd om hur samtidens liv levsoch hur dess ideal tar form. Säkert skulle han kunnaråka på någon beundrare där i vimlet också, och kanskeskulle han hitta någon snygg yngling med den rättaintensiteten och gränslösa sexualiteten som han lov -sjöng så många gånger. Men jag misstänker att han iså fall snarare skulle göra det ute i köket, i disken, änvid bardisken. Sen skulle han svepas ut i förorternaoch alldeles glömma sin värd inne på Södermalm …Men det är lugnt, han skulle klara sig själv. #

När jag frågar Dino vad han gör om han endag har en representant för H&M i telefonenoch denne vill köpa Dinos kollektion så tittarhan lite fundersamt ut genom fönstret, suckarnästan omärkligt och säger: ”Ja, man får välta det mötet då och lyssna på dem”. Han ver-kar inte spontanjubla inför tanken.

Det viktiga för Dino är att det är kul och attdet känns rätt. Det är väl därför det klädes-märke han skapat heter ”Happy Tees”.

TeetimeRedaktionen

Egentligen har Dino fullt upp. Det har han alltidhaft. Han startade en PR-byrå när han pluggade,fortsatte med att starta en kommunikationsbyrå, ochnu ska han satsa på webb-TV … och liksom för skojsskull har han ritat ihop en kollektion med T-shirtssom ska göra oss glada.

När vi försynt undrar varför de är så ”pastelliga”i färgskalan förklarar han:

”Vi följer inte trender. Visst ska man hålla koll påvad som gäller, men inte följda det slaviskt. Det gälleratt tänka själv.”

Målgruppen är män 18–35 år: tanken är att detska finnas tre linjer, ”Beach”, ”Club” och ”Home”.

Det är småskalig produktion vi talar om, dels där-för att Dino och hans partner Rosse vill kunna hakoll på varje detalj, dels därför att de inte vill växasnabbt och hur som helst och de vill se sina produk-ter sålda på rätt ställen. De ska gilla den som vill sälja”Happy”, affären ska ge rätt känsla. Dino är densom står för det kreativa, designen och kommunika-tionen medan Rosse som är jurist är den som funde-rar mest kring affärsutvecklingen.

”Vi siktar i början på 4 till 5 butiker i Sverige, kan-ske två här på Söder, förklarar Dinos kollega Rosse,och visst … vi kan ju tänka oss en butik i New Yorkockså.”

www.happytees.sefacebook.com/happyteesofficialinstagram.com/happyteesofficial

Rosse och Dino planerar för enlycklig framtid.

Get your hair done, trimyour beard, and finallyget that mustache vaxed 1 Barber & Books, Östgötagatan 21 (I22) 2 Honest Al’s Barbershop,

Wollmar Yxkullsgatan 9 (G16)

Art gallerys – that specialplace to go for that specialpiece of art for your home 3 Ateljé Pålsund, Pålsundsgatan 6 (B04) 4 Coffee & Art Stockholm,

Hornsgatan 149 (E03) 5 Galleri Hantverket, Götgatan 63 (L21) 6 Seriegalleriet, S:t Paulsgatan 14 (F18) 7 The Glassery, Hornsgatan 42 (E17)

It’s always time for teatime. Or coffee. And somecookies. And icecream! 8 18 smaker Glassmakeri,

Timmermansgatan 15 (E15) 9 Bakverket, Bondegatan 59 (M28) 10 Barista Fair Trade Coffee,

Götgatan 67 (L21) 11 Bröd & Salt Bageri,

Renstiernas gata 23 (K26) 12 Chokladfabriken,

Renstiernas gata 12 (J25) 13 Coffee & Art, Hornsgatan 149 (E04) 14 Friends of Adam,

Hornstulls Strand 13 (F03) 15 Fröken Anderssons Kaffebar,

Katarina Bangata 21 (M22) 16 Kungsholmens Glassfabrik,

Bondegatan 75 (N30) 17 La Venezia Glassbar,

Västgötagatan 22 (M19) 18 Larrys Corner, Grindsgatan 35 (O16) 19 Muffinsfabriken, Götgatan 99 (Q21) 20 Naturbageriet Sattva,

Krukmakargatan 27 (F12) 21 Pom & Flora, Bondegatan 64 (M26) 22 Rinos Café & Espressobar,

Hornsgatan 45 (E14) 23 Sophies café, Bysistorget 2 (E13) 24 String, Nytorgsgatan 38 (L24) 25 Tullys Café, Götgatan 42 (I20)

26 Weindels Bageri, Varvsgatan 31 (D07)

New clothes, vintage stuff,high fashion, all natural,all you need for a new you 27 Beyond Retro,

Brännkyrkagatan 82 (D11) 28 Brodyrbutiken, Bondegatan 49 (L28) 29 Cissi och Selma, Bondegatan 7 (L22) 30 Clubs and Spades,

Östgötagatan 49 (L22) 31 Colours of Africa,

Östgötagatan 36 (L22) 32 Details, Götgatan 62 (K20) 33 Edursdotter, Hornsgatan 29 (E17) 34 Ever Blue Jeanshandel,

Swedenborgsgatan 8 (H16) 35 Fröken Söt, Götgatan 9 (F20) 36 Grandpa, Södermannagatan 21 (M24) 37 Kaos by Sthlm, Hornsgatan 29 (E17) 38 King Lily, Södermannagatan 11 (K24) 39 La Popola, Hornsgatan 63 (E12) 40 Lauras Orgánica,

Rutger Fuchsgatan 5 (R21) 41 Mangle Vintage, Götgatan 37 (I21) 42 Maskeradaffären,

Folkungagatan 88 (K24) 43 New Black, Timmermansgatan 14 (E15) 44 Nitty Gritty, Krukmakargatan 26 (E12) 45 Olars Ulla, Hornsgatan 43 (E15) 46 Parella, Ringvägen 89 (O15) 47 Piloo, Högalidsgatan 40 (B05) 48 POP Stockholm, Skånegatan 73 (M24) 49 Samira Underkläder,Götgatan 42 (H20) 50 Screen-Tees, Hornsgatan 151 (E03) 51 Sivletto, Malmgårdsvägen 16 (Q26) 52 Stank Stockholm, Folkungatan 79 (J24) 53 Stockholm Brud & Fest,

Hornsgatan 132 (E07) 54 Stutterheim, Åsögatan 132 (L22) 55 Tommika, Hornsgatan 149 (E03) 56 Tshirt Store, Götgatan 28 (G20) 57 Uniforms for the Dedicated,

Krukmakargatan 24 (F12) 58 Vamlingbolaget, Åsögatan 112 (L21)

Step away from yourusual grocery stores – getsomething new, tasty …

59 8T8 Ekomat,Swedenborgsgatan 1 (G16)

60 Androuet, Götgatan 39 (I21) 61 Cajsa Warg, Renstiernas Gata 20 (K25) 62 Chocolate & Pastry,

Heleneborgsgatan 19 (B04) 63 ExtremeFood, Östgötagatan 66 (P22) 64 Gamla Amsterdam,

Hornsgatan 39 (E15) 65 Goodstore, Hornsgatan 176 (E03) 66 Göta Fisk & Frukt,

Götgatan 96 (O20) 67 Kate’s Organic Market,

Heleneborgsgatan 42 (A05) 68 Olja & Oliv, Bondegatan 59 (M28) 69 Polska Delikatesser,

Brännkyrkagatan 88 (D09) 70 Primör Mat, Timmermansgatan 19 (F15) 71 Pärlans Konfektyr,

Nytorgsgatan 38 (L24) 72 Saltå Kvarn, Renstiernas Gata 27 (L26) 73 The Tea Centre of Stockholm,

Hornsgatan 46 (E17) 74 USA-godis, Götgatan 78 (M20)

”Do you want a guitarwith that coffee?” Befamous, make music! 75 Allegro Violinateljé, Klevgränd 2 (F21) 76 Aulos Musik, Folkungagatan 67 (J22) 77 Gitarrverkstan,

Katarina Bangata 65 (Q26) 78 Guitar People, Renstiernas gata 21 (L26) 79 Halkan’s Rock House,

Noe Arksgränden 2 (I20) 80 Hellstone Music, Götgatan 24 (G20) 81 Tip Top, Katarinavägen 22 (F22) 82 Twang, Katarina Bangata 25 (M22)

Presents galore! 83 Bookbinders Design,

Sankt Paulsgatan 1 (F20) 84 Bric A Brac,

Swedenborgsgatan 5 (G16) 85 Geoart – Mine of Gems,

Hornsgatan 29 (E17) 86 Kristallrummet, Hökens gata 6 (G21) 87 Pen Store, Hornsgatan 98 (E11) 88 STHLM Ljusstöperi,

Bondegatan 81 (N31)

Din karta till Söder: coolaste delen avStockholm, med sköna människor

Map index to Södermalm: the coolestpart of Stockholm + very nice people

Westof GötgatanWestof Götgatan

What to do, what to do?Go for a walk on the easyside, and discoverSödermalm, thevery coolest partof Stockholm …

Have fun!

0 10 15

Relaxed walking distance (minutes)

2)

1)

Fun and interesting things to do:

Eastof GötgatanEastof Götgatan

4)

3)

5)

89 Svartkrutskällaren,Folkungagatan 134 (K28)

90 Tiger Lili, Långholmsgatan 7 (C04)

Been shopping all day?Time to relax with somegood food, and a drink 91 Á la Crêpe, Katarina Bangata 42 (O23) 92 Bar and Burgers, Erstagatan 21 (L28) 93 Black & Brown Inn,Hornsgatan 50 (E16) 94 Bluesbaren, Hornsgatan 55 (E13) 95 Blå Dörren, Södermalmstorg 6 (E21) 96 Bonden Bar, Bondegatan 1 (M21) 97 Borrwalls Kök, Tjärhovsgatan 5 (J21) 98 Calexico’s, Hornstulls strand 4 (E03) 99 Cantina Real, Lindvallsgatan 11 (C01)100 Danvikstulls Värdshus,

Alsnögatan 11 (O34)101 Delimundo, Ringvägen 145 (P23)102 Därmed Pasta, Långholmsgatan 5 (B04)103 EatwithJonna, Folkungagatan 95 (J25)104 El Clasico, Skånegatan 88 (M24)105 Elie’s Kök & Bar,

Katarina Bangata 71 (Q26)106 En Ful & En Gul, Erstagatan 22 (L28)107 Frapino Espresso,

Långholmsgatan 3 (B04)108 Fru Erikssons Husmanskost,

Brännkyrkagatan 90 (D09)109 Fåfängan Restaurang,

Klockstapelsbacken 3 (N33)110 Hermans Vegetariska Restaurang,

Fjällgatan 23 (I26)111 Holy Cow Söder, Ringvägen 87 (O15)112 Huset under bron,

Hammarby Slussväg 2 (T20)113 Judit & Bertil, Bergsunds Strand 38 (D03)114 Katarina Ölkafé,

Katarina Bangata 27 (N23)115 Kvarnen, Tjärhovsgatan 4 (J21)116 Lasse i Parken Krog & Kafé,

Högalidsgatan 56 (A03)117 Legumés Vegetariska Matcafé,

Bysistorget 8 (D13)118 Lemongrass, Långholmsgatan 9 (C04)119 Libanesen, Högalidsgatan 40 (B05)120 Loopen, Hornstulls strand 6 (G03)121 Marie Laveau, Hornsgatan 66 (E10)122 Matapoteket, Bondegatan 6 (M21)123 Meatballs, Nytorgsgatan 30 (K24)124 Mix Burger, Långholmsgatan 34 (E04)125 Nostrano, Timmermansgatan 13 (D15)126 Pinnar, Högalidsgatan 52 (C04)127 Prime Burger, Folkungagatan 122 (K27)128 Ringos, Ringvägen 52 (M12)129 Rost Bistro & Mekotek,

Wollmar Yxkullsgatan 52 (G11)130 Southside Pub, Hornsgatan 104 (E09)131 Stage Bar & Kök,

Långholmsgatan 24 (C04)132 Sthlm Raw, Långholmsgatan 11 (D04)133 Svartklubben, Södermannagatan 27

(N24)134 Ugglan Boule & Bar, Närkesgatan 6

(N24)135 Wiggo That’s A Wrap, Skånegatan 47

(M21)136 Zinkadus Bar & Café, Zinkens Väg 20

G07)

CDs, vinyl, old stuff,brand new records, andnew music to explore137 El Barrio Latin Music Records,

Södermannagatan 10 (K23)138 Fade Records, Skånegatan 78 (M23)139 Kollaps Records, Hökens Gata 4 (G21)140 Little Shop Of Records,

Hornsgatan 87 (E09)141 Mickes Serier, CD & Vinyl,

Långholmsgatan 20 + 13 (C04)142 Pet Sounds, Skånegatan 53 (L21)143 Record Mania Store,

Östgötagatan 2 (H21)144 Simon’s Record Shop,

Brännkyrkagatan 71 (D08)145 SkivHögen, Högbergsgatan 32 (H21)146 Söders Serie & Skivhandel,

Katarina Bangata 49 (O25)147 Söders Skivbörs,

Rosenlundsgatan 4 (F13)

Jewelry, bling-bling,gold, silver, trinkets thatmake you look gorgeous148 Cocoo, Renstiernas Gata 15 (J26)149 Herr & Fru Lohse,

Hornsgatan 43 (E14)150 Hornstulls Smycken,

Långholmsgatan 5 (C04)151 Lars Torvaldsson,

Verkstadsgatan 10 (B03)152 Silversmed Malte Ström,

Heleneborgsgatan 13 (B05)153 Smid Stockholm, Skånegatan 70 (M21)

Sport time! Get a newbike, play some pool, get areal longboard to be cool154 City Biljard, Götgatan 101 (R21)155 De Fietsfabriek,

Närkesgatan 6 (M24)156 EcoRide, Hornsgatan 79 (E11)157 Kahalani Longboards,

Östgötagatan 20 (J22)158 Söderbiljarden,

Bondegatan 18 (M22)159 Söderhallen Biljard,

Hornsgatan 61 (D12)160 Tantogårdens Bangolf,

Skarpskyttestigen 6 (G04)

Tattoos – make your ownbody art, get some steelinto that body, oh yes!161 Calm Bodymodification,

Hornsgatan 47 (E14)162 Crooked Moon Tattoo,

Malmgårdsvägen 16 (P26)163 DaVinci Tattoo Studio,

Erstagatan 22 (L28)164 Electric Tattoo, Skånegatan 88 (M23)165 Evil Eye Tattoo,

Magnus Ladulåsgatan 27 (K15)166 Finest Tattoo, Hornsgatan 158 (E04)

167 House of Pain Tattoo Sthlm,Verkstadsgatan 7 (C03)

168 Infamous Studio, Kocksgatan 19 (K22)169 Kranium Tattoo, Tjärhovsgatan 54 (J26)170 Lat’Ink Tattoo,

Maria Prästgårdsgata 27 (H14)171 Noby’s Tattoo Zone,

Folkungagatan 142 (L29)172 Platinum Ink Piercing Company,

Östgötagatan 79 (P22)173 Siamese 4 Tattoo,

Södermannagatan 53 (Q24)174 Swahili Bob’s Tattoo & Piercing,

Bondegatan 16 (L23)

The theatre will alwayswelcome you, and giveyou food for thoughts175 Orionteatern,

Katarina Bangata 77 (K27)

Dress up that home ofyours with some greatlooking textiles176 Majas Garn,

Katarina Bangata 49 (P25)177 Södersitsen á la Maison,

Erstagatan 20 (L28)178 Tygverket, Sankt Paulsgatan 19 (G18)

Need something to readwith that cup of coffee?Here’s all you need179 PaperCut, Krukmakargatan 24 (E13)180 Press Stop, Götgatan 31 (H21)

Cool stuff like art, interiordesign, furniture, luxuryitems, beautiful antiques181 125 Kvadrat, Kocksgatan 17 (K21)182 An Ideal for Living,

Södermannagatan 19 (L24)183 Brandstationen, Hornsgatan 64 (E16)184 Daisy Dapper,

Katarina Bangata 33 (N23)185 Dusty Deco, Hornstullstrand 7 (F03)186 Ergohuset, Hornsgatan 134 (E07)187 Etervåg Radio, Skånegatan 92 (M24)188 Fat Cat House & Garden,

Renstiernas Gata 24 (L25)189 Fru Lotta Diversehandel,

Södermannagatan 22 (L23)190 Grön Interiör, Renstiernas gata 19 (K25)191 In The Mood,

Renstiernas gata 14 (J25)192 Judits, Hornsgatan 75 (E11)193 Just Africa, Södermalmstorg 4 (D21)194 Manos, Renstiernas gata 22 (K25)195 Marlo Market, Kocksgatan 26 (L23)196 Rusty Rose, Skånegatan 53 (M22)197 Ruth & Roul, Hornsgatan 116 (E09)198 Söders Antikhörna,

Ringvägen 141 (Q22)199 Tambur, Folkungagatan 85 (J24)200 The Sofa Store, Hornsgatan 84 (E12)

3 8 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

Hon tycker att Orionteatern är den perfekta plat-sen för en uppsättning av ”Loranga”. Den gamlabyggnaden ger dig en känsla av att här kan vad somhelst hända. Det kan stå en giraff där när du kommerrunt hörnet och på vägen ut så kanske du möter tju-ven Gustaf som är på väg in för att lämna tillbaka endel av det han snodde i går.

Det märks att Sally när hon beskriver den föreställ-ning hon ser framför sig vill att den ska präglas avjust det som präglar Lorangas värld, det flytande,känslan av att vad som helst kan hända när somhelst. Hon ger också en känsla av att även om honhar en egen tydlig vision så kommer arbetet fram tillpremiären att vara lite Loranga-artat.

”Jag tror på att öppna upp, ta till vara på alla deduktiga medarbetarnas impulser och kunskaper. Alltblir bättre då.”

Sally har en lång rad uppsättningar bakom sig somregissör, från Dramaten till olika regionala teatrar,men i den tjänst som hon tillträder 1 januari nästa åringår också att hon förutom att vara konstnärlig le-dare också ska vara VD. En ny roll och nya uppgifter– som hon ändå verkar se an med tillförsikt. Honkommer att under hösten arbeta tillsammans med

Lars Rudolfsson som en in-skolning och det märks att honär trygg genom att hon kan or-ganisationen sedan gammaltoch vet att den fungerar ochfungerar bra.” #

Sally Palmqvist Procopé har nyss blivit utsedd tillkonstnärlig ledare och VD för Orionteatern, och ef-terträder Lars Rudolfsson från den 1 januari 2016.Sally har arbetat med Orionteatern tidigare; här harhon satt upp ”Värmlänningarna” med Unga Tur och”Orfeus” som Aftonbladets kritiker betecknade som”suggestiv och surrealistisk, som en blandning av Pi-erre Jeunet och David Lynch”. Under hösten ska honregissera ”Loranga”.

”Böckerna om Loranga är världens bästa böcker”,förklarar Sally.

Hon säger det så självklart att det liksom känns felatt ställa följdfrågan ”varför”, men det behövs hellerinte för hon fortsätter snabbt.

”Här finns en befriande anarki, en kritik mot ar-betssamhället, mot ägandet. Loranga samlar påpengar för att han tycker om att samla på dem, inteför att kunna investera eller köpa saker. Att lyssna påmusik är viktigare än att jobba. Här förenas disk-bänksrealism med det fantastiska.”

Det är mycket möjligt att vi alla hoppas på attden där vardagen vi upplever egentligen inteär på riktigt. Att det finns en annan vardag därvi kan leva precis det liv vi vill och där vi intestörs på något sätt av att alla andra ocksålever precis de liv de vill.

Om det är så kanske det är där vi finner för-klaringen till att så många älskar BarbroLindgrens böcker om Loranga, Mazarin ochDartanjang.

Under hösten kommer vi i varje nummer attfölja Orionteaterns arbete inför uppsätt-ningen av ”Loranga”.

En plats därallt kan hända

Boris Benulic

Det märks att Sally tycker att det känns som attkomma hem när hon ser sig om på Orionteatern.

Sally beskådar förnöjt hur scenograferna MatsSahlström och Johan Norin bygger miljön förLoranga – inga räta vinklar är tillåtna.

Bejaka ditt begär …

Royal Capital Rose Gold Back.Royal Capital Steel Grey.

Royal Capital Steel Silver.

Royal Capital Steel Black. Royal Capital Rose Gold Front.

UTC SKYDIVERAnvänds av svenska stridspiloter,visar lokal tid + en extra tidszon duvalt. Bakgrundsbelysning, larm,evighetskalender, timer och kro-nograf. Du vet att du vill ha den …

LANDSORTEn elegant känsla för dig som gillaröppna vatten, vind i seglen, solen iryggen. Det här ärklockan sommatcharditthav.

UTC EXTREMEEtt självklart val för bergsklättrareoch citykramare. Den breda urtav-lan kan visa en andra tidszon.Skön industriell känsla.

”I didn’t go to the moon, I went much further – for time isthe longest distance between places.” Tennessee Williams

Tid. De flesta av oss ”tar sig tid”. Vi som gör magasinet EasySouth försöker istället ”ge oss tid” (särskilt när det är dags att

lämna till tryck). Ibland lyckas vi. Vivill gärna göra det med stil, och gick

därför ner till Söderhallarna,hälsade på Söders Urhandel,

som berättade för oss omvad som är snyggt, smart,

stilfullt och svenskt. Nuvet vi vad vi önskar oss

i present. Var sinSjöö Sandström.

ROYAL CAPITALSvensk lyx inte mäts i överflöd ellermateriell rikedom. Det handlar mer omfrihet, sensualitet och upplevelser inaturen. Som Royal Capital – lugn de-sign, svensk lågmäld åtråvärdhet.

ROYAL STEEL CLASSICDet första armbandsuret konstrueratoch tillverkat i Sverige. De tre ringarnapå ytterkanten ger en slät yta som inteskrapar mot skjortärmarna. Herr- ochdammodell.

”Vi tycker om den skandinaviskastilen; en tillbakalutad, diskretkänsla av lugn och kvalitet.”

Tack till Sjöö Sandström – medbåde showroom och verkstad påSöder blir det riktigt bra!

ROYAL STEEL CHRONOGRAPHEn elegant följeslagare för buzzy,buzzy, buzzy people somskänker dig en diskretmen tydlig närvaro.Herr- ochdammodell.

4 0 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

Har dutröttnatpå damm-råttornasom göm-mer sigbakomkakelugnen?Du kanskerentav villflytta tillnågot nytt?I så fall skadu ringaSödermäklarna.

Vi hittar intebara en bra kö-pare till din lä-genhet (vi harmassor på kö) –vi städar den åt digföre visning. Utan att tabetalt för det.

I bästa fall kan du tjäna enmassa pengar. I sämsta fallfår du rent hemma. Oavsettvad så lönar det sig att ringaSödermäklarna. Erbjudandetgäller fram till och med densista augusti. Sedan får du moppasjälv. Tjena!

HEMMA PÅ SÖDER. VIHAR FÖRMEDLAT HEM I SÖDRASTOCKHOLM SEDAN 1983.Faktum är att vi har gjort affärer i nästan varjebostads rättsförening på Södermalm och i Söderort.Därför känner vi oss hemma på Söder.

* Gäller ett städtillfälle inför visning för förmedlingsuppdrag tecknade 2015-06-26till och med 2015-08-31, med första visning senast 2015-08-31.

08-644 90 44 • sodermaklarna.se

4 2 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

inte enbart en daggarderob utan även en kvällsgar-derob. Till detta hade man, näst intill det enda somär kvar från denna tidsepok: sportplagg. Det är inteunderligt att speciellt den engelske gentlemannenhade en ”valet”. Om han inte var militär för då fannsdet andra titlar för betjänten.

Praktiska och hållbara kläder var förstås självklartoch nödvändigt för dem som cyklade, ett exempel ärNorfolk-kavajen, ofta i tweed med hatt eller mössa.Det är under denna period tweeden blir till något avfavorittyget som man skulle ha på sig under fritiden.Vanligt folk använde den för att det var det mest håll-bara tyget som krävde mindre underhåll och höllbättre. Sherlock Holmes ständige följeslagare doktorWatson bär Norfolk-kavaj, och den klädde ocksågolfare eller män som så där i största allmänhet varsportiga eller ville framstå som det.

Det som skiljer Norfolkkavajen från dagens kavajär ett motveck på ryggen och på framstycket, att denofta har fler knappar och även ett lätt tygbälte somman spänner fast jackan i midjan med. Till dettakunde man även under riktigt dåligt väder bära enmantel, förslagsvis fodrad med tweed.

Populariteten för detta fritidsplagg höll i sig längeoch den finns fortfarande kvar för lite mer konserva-tiva jägare speciellt på de brittiska öarna.

Detta tillhörde fritidsnöjets sfär. Annat var det iden framväxande amatör- och proffscyklingens världinnan världskrigen. Cykeltävlingen Tour de Francehölls för första gången 1903 och har med några fåavbrott hållits sedan dess. Maurice Gaurin (1871–1957) som var den första vinnaren av touren var en

När jag hör ordet sportplagg så är det jag tänkerpå inte i första hand kläder i glada färger gjorda inågot syntetmaterial, utan något helt annat. Märkligtnog verkar dock speciellt äldre män i en slags miss-riktad livskris bestämt sig för att ha så åtsittandelycra kläder som möjligt när de cyklar och döds -föraktande tar sig fram i trafiken.

Sportplagg för mig är något helt annat även närdet gäller en sådan enkel sak som cykling, och detfinns trots allt här en lång tradition att luta sig till-baka på.

Rekreation och motion för den vanlige medborga-ren får vi tacka den viktorianska eran för då bådemän och kvinnor skulle börja sporta. Cykeln sågssom något som kunde ge en stärkande upplevelsesom alla kunde ha nytta av, må vara att cyklarna varrelativt dyra. Tidigt kom även formen som i stort sätthar varit oförändrad till idag: två lika stor hjul meden ram och ett styre.

Till detta skulle den viktorianska gentlemannenoch kvinnan ha passande kläder. Lämplig garderob ochutstyrsel hämtades från de vanliga fritidsnöjena, där jakt-kläderna kom att spela en stor roll speciellt för män-nen. En tradi tion som till stora delar har försvunnitidag är att dagen kunde delas in i i vilka klädesplaggsom användes. Hela dagen och flertalet högtider dik-terades av vissa klädesplagg. För gentlemannen hade

Ska du ut och cykla i sommarregnet? Då kan-ske du tänker iföra dig ett regnställ specielltanpassat för cyklister? Varför inte iställetsusa fram skyddad av en fodrad mantel? Ochom du ser din cykel som en del av din person-lighet – är det då inte dags för en mer person-lig utstyrsel när du grenslar sadeln?

Vi synar tweedeni sömmarna …

Alexander Sanchez

A L E X A N D E R S A N C H E Z | V I S Y N A R T W E E D E N I S Ö M M A R N A …

riktig kraftkarl av den gamla stammen. I en tävling1893 som pågick under ett helt dygn åt han blandannat 45 kotletter, drack hel del vin (plus en delannat) innan han vann loppet. Tyvärr kom han ochen rad andra att diskvalificeras, på grund av fusk i1904 års Tour de France.

Att han Gaurin som många andra hade en stickadtröja på sig när han cyklade var inget ovanligt. Stic-kade sportplagg var normen. Förändringen kom nären innovativ italiensk skräddare vid namn Castelli,senare en av sönerna, började sy upp silkeströjorunder 40-talet – det var då som de mer strömlinje-formade klädesplaggen inom cykelsporten blev van-liga. Nya landvinningar inom det syntetiska fältet harföretaget stått för sedan dess.

Kan den gamla traditionella tweeden möta denna an -stormning? Ja, på många sätt har den lyckats göra det.

Tweed som är en form av hårt slaget ylletyg harsedan länge även varit en både robust och tålig kon-kurrent till andra former av tyg. Att popularitetenhar hållit i sig sedan den viktorianska eran är intekonstigt med tanke på hur regntåligt tyget är. Denegenskapen är inte så konstig för regn är något somkännetecknar klimatet stora delar av året där riktigtweed tillverkas. En av de äldsta tillverkarna avtweed är fortfarande Harris Tweed, vars historiasträcker sig tillbaka till 1800-talets mitt och ännuidag tillverkas för hand i yttre Hebriderna. Att detfortfarande var populärt i sportsammanhang visadesexempelvis när Sir Edmund Hillary och TenzingNorgay nådde toppen av Mount Everest, åtminstoneEdmund Hillary hade plagg av Harristweed.

Efter ett par decennier när kunskapen och försälj-ningen av tweed utarmades till en sådan grad att denhotade att försvinna från området, kom slutligen ett

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 4 5

parlamentsdekret 1993 där det slogs fast att HarrisTweed måste vara av ren nyull, färgad, spunnen ochhandvävd i hemmet hos vävare i yttre Hebriderna.Detta har gett Harris Tweed med det karaktäristiskariksäpplet en speciell status bland tweedälskare.

Tweed som började sin bana som ett rätt enkeltoch starkt tyg har idag förvandlats till ett tyg som detmesta i modeväg kan tillverkas av. Idag finns förutomde vanliga kavajerna även kepsar, bälten, skor, kloc-karmband och väskor gjorda av harristweed. Ävenen intressant reflexväv för regnkappor har tillverkatsför cyklisten.

Även jag har haft perioder när jag varit något vilsei den trenddjungel som har funnits under åren, någotsom jag gissar att de flesta kan känna igen sig i. Förmig blev upplevelsen att de flesta hamnar i en trendistället för vad som kallas mode idag, trend är någotflyktigt och säsongbetonat medan mode kan vara enlängre pågående fas. När jag själv upptäckte skillna-

den blev det hela mycket lättare. Kostym och tweedblev räddningen från allt för många utsvävningar iandra mindre lämpliga trendstilar.

För tweedälskaren är det just kontinuiteten till-baka i tiden som lockar. En tid mer sofistikerad ochmed stil som tyvärr har försvunnit allt mer. Att detsedan har inneburit också en hel del mer eller mindreexcentriska yttringar är förstås oundvikligt. För man-nen som bär tweed blir detta förstås intressant men iregel höjer han mest på ögonbrynet, går vidare ochlåter sig inte provoceras.

Vi som gillar det traditionella, men även den någotmer trendkänslige kan samsas i vetskapen att tweedär något som står för det genuina och det hantverks-mässiga. Att hantverkets fortlevnad tycks vara räd-dad för nästkommande generationer får vi för engångs skull tacka en det brittiska parlamentet för.Vissa industrier är värda att bevara. #

4 6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

”… när man byggde Södra Stationsområdet ochbörjade rusta andra delar av stadsdelen så innebardet att hundratals hemlösa fördrevs.”

Hon säger att ”visst måste man bygga” men sam-tidigt märks det att hon saknar det Söder där det iverklig mening fanns plats för alla.

”Mötesplatserna har skiftat karaktär, och förrkunde man välja om man skulle betala mycket eller

Boel har nyss utkommit med kortromanen ”Inteett barn som du”. Det är en på något sätt självbio-grafisk roman om barn som mördas och försvinner idet Åtvidaberg där hon växte upp på 1970-talet. Enrecensent säger att berättelsen ”fäster direkt, som ensylvass kniv kastad mot en dörr”.

Vi har träffats för att diskutera hennes framtidamedarbetarskap i Easy South, men vi kommer avnågon underlig anledning ofta in på Söders mörkahistoria, hon kan sina kvarter och stadsdelens histo-ria, hon vill som hon själv säger ”veta vad som finnsunder gatstenarna”.

”… som borta vid Danvikstull, där ligger numeraett dagcenter men där låg förr länge ett tukthus. ‘Detvita huset’ som det kallades var en plats där man i200 år pinade stadens fattiga.”

Boel berättar att hon planerar att sätta sig i arkivenför att forska mer i ‘Vita husets” historia, och ju merhon berättar om Söders historia desto mer anar jagatt hon kanske planerar att skriva en hemskheternashemliga historia från Söders höjder. Hon skrev förlänge sedan det hälsofarliga sumphålet Fatburssjönshistoria … på dialekt … men det verket finns tyvärrinte bevarat. Men skamfläckarna tillhör inte bara detförflutna.

Hon har sett Christer Petterson långa perio-der stå och hänga i ett hörn av Wollmar Yx-kullsgatan, hon minns hur alkisar ochnarkomaner förr tjänade en hacka på attkränga kölappar utanför bolaget.

Boel Schenlær kan göra det därför att honbott på Söder i mer än 30 år och hon har noganoterat förändringarna i stadsdelen – ävensådana som vi andra kanske inte läggermärke till.

Likoch lyrik

U N D E R T E M A | H U V U D T E M A

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 4 7

lite när man gick ut. Det fanns fler ställen som fun-gerade som ett vardagsrum, det kunde vara en restau-rang … eller en bokhandel … som den som fanns vidMariatorget.”

Vi diskuterar hur det på alla sätt, vad det än gällde,förr fanns fler alternativ på Söder, vilket gjorde attmänniskor vågade mer. Det gick att överleva även omman försökte förverkliga sina drömmar. Det är svå-rare att våga göra det om man har en bostadsrätt

man ska betala för varje månad. Valfrihet var oftaorsaken till att människor förr sökte sig hit – och definns faktiskt kvar – och fortsätter trots allt attkomma. Boel själv är ett exempel på dem som hållersig kvar. I höst organiserar hon för trettonde året”Södermalms Internationella Poesifestival”.

… och så ska hon som sagt i varje nummer av EasySouth presentera en poet som har något att säga ossom Söder … och därmed om mycket annat också. #

Boel kom till Söder 1985 – och när vi diskuterar stadsdelen med henne och dess historia förstår vi att här kommer hon med största säkerhet att stanna.

ammoK

Å917/33/1GADNÅM

:rehcchtamamme henddea

ÖFS FGREBNEKLA – F FANEJAB00:

raVVaaå ht pållån piin pa d dirra dkääkSSä

:7178/99/GADNÖS917/77/2GADNÅM

!nemmokällk v välmtrmocco.sxxer aller allle es.ll.lllobtoffoyyfbramma

GROBSFLEF – INEJAB03:GNIPÖKRRO NKF – INEJAB50:

5 0 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

MUSIK Närjag startadeaffären fickjag kontaktmed det ita-lienska skiv-bolaget IrmaRecords somgör världensgladaste grill -fest-musik onthe planet.Nästan vilkensamling somhelst passarbra till en grilland a mixeddrink. En brabörjan: Rac-colta No. 1 avMontefioriCocktail.

Jag är frånDetroit. Detkanske hörs.Jag är gam-mal. När mankommer från Detroit och är gammal, då har manMC5 som referens. Att välja blir svårt men jag tror jagsatsar på ”High Time” … and if you dont get somegood Detroit energy you should probably be buried.

Tropicalia is something du kanske inte har hörtmycket av. Brazilian på 70-talet var pretty fucking coolmå du tro. En mix of bossa nova, psychedelika, politikand två mer saker jag inte minns just nu. Soul Jazz Recordshar släppt ett par super duper intros till Tropicalia. Ävenfat bald old men som moi har svårt att inte dansa. #

FILM Om man inte har upptäckt Karel Zeman, så ärdet way past dags. Tjeckisk fantasi kanske inte stårallra högst upp på din lista av must see filmer… mentrust me. It’s dags to göra om listan helt enkelt andmake plats för Karel Zeman. Vilken film som helstär en life changer men just ”Baron Prášil” är en filmsom kommer få dig tjata på alla som jag gör now andhere. Terry Gilliam har sagt att han håller ännu pålära sig saker av Zemans filmer.

Den kanske den viktigaste filmen i mitt liv är ”PinkFlamingos”. Mina två hunder har bägge hetat ”Edieshmidie are you the eggman” efter en av de bästa re-pliker någonsin i en film. John Waters is the Shake -speare of bad taste and his films are like taking amental bubble bath in sperm pudding. I cant believeI just came up with sperm pudding förresten. ”PinkFlamingos” visar USA som USA borde visas.

Nu var det rätt länge sen jag kollade men Beatles”Yellow Submarine” ger mig alltid bra känslor. Viåker till Italien snart, och jag har lovat min sexåringatt vi ska ha en dvd-spelare med oss och en massa fil-mer. Hon vet inget ännu, men jag ska prova ”YellowSubmarine” på henne.

I varje nummer kommer Larry Farber att bota-nisera i sitt utbud av märklig kultur och ge digtips på sådant du säkert har missat men somdu nu får chansen att upptäcka:

Larry Farber

Larry lovordar!

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adi-piscing elit, sed do eiusmod tempor incididuntut labore et dolore magna aliqua. Ut enim adminim veniam.

xmeorf#.enggolb-xmeorFoidutS

,amagrtsnI,koobecaFåpssoljöfnoitairpsinröF.sansämaksöbettanemmokäl vär nehscanbriarbbojmsouD.r.earsoseccahcorentseerp,gindnerinmoinretkudorpay nlaalsarivagetröf009

.ngiesdsgnindenriksidornörfenstalpestömattörssendräxmeorF

assämhscnarb5102itsuuga22–91xormexF

5 2 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

inom sig är han dömd till att alltid bära den med sig,vad han sedan än må tycka om den. Där är han född,uppvuxen och där har han rört sig bland och träffatalla de människor som blivit ett med det vi tycker ärStockholm. Under senare tid är det ändå som hanbörjat vända ryggen till, vänt sig bort från den stadsom åtminstone skenbart inte längre tycks vara hans.

Det är på Södermalm han numera framlever sittliv. Cirklarna har genom åren blivit snävare. Det villsäga, när han inte flyr staden med skrivmaskinenunder armen för att i ensamhet sätta sig i sin små-ländska stuga. Eller tar flyget bort från det land i vil-ket han allt mer ser och känner sig som en främling.Han har just återvänt från ett besök i Helsingfors.Rastlösheten och den pockande och tärande oron sit-ter i, driver på och manar till ständigt nya uppbrott.

Genom decennierna har denna rastlöshet ocksåfört honom långväga omkring. Här på Söder kännerhan sig nog trots allt som hemma. Rötterna är djupaoch erfarenheterna många och smärtsamma. Han harinsett att det väsentligaste för att dagligdags förmåuthärda är att hitta sina egna vattenhål, vilopunkteri vardagsvärlden och att väl vårda de få vänskaperhan har kvar.

Han dricker sitt morgonkaffe hos ramhandlarenborta i hörnet. Där kliver han in om morgnarna ochslår sig ner redan innan klockorna hunnit slå sju.Runt dem vaknar sakta staden. De säger inte mycket.Det behövs inte. I stillhet dricker de sitt kaffe. Efteren stund reser han sig upp från den lite halvrangligastolen för att gå över till den gamla skolan vid Ny-torget och upp till sin ateljé.

”Den skolsal jag arbetar i och kallar min ateljé”,skriver han i ”Eko av en vår”, ”är mig en mycket kärarbetsplats. Jag går dit varje morgon med bestämda

”Vad fan vill du mig?!”

Det är det första han säger när vi tigande gått upp-för trappan och klivit in i röran på ateljén. Han görsig inte till. Det är inget koketteri som får honom attskälla som en bandhund. Han vill inte bli intervjuad.

Ute i trapphuset håller de på att måla om ochredan det smutsbruna skyddspapperet som täckergolven och trappan prasslade illavarslande när vi togoss upp till andra våningen där ateljén ligger.

Tyst och sammanbitet tog han två breda trappstegi taget. I handen bar han ett slitet lexikon. Han småp-ratar inte.

Detta är en man som inte ägnar sig åt att konver-sera. Allra minst i en stad som blivit alltmer förrycktoch tömd på den äkthet och öppenhet som måhändaen gång fanns där. Stockholm är en stad han kännerväl. Bättre än de flesta. Detta är hans stad, och djupt

Jag saknar Stig Claesson. Sverige är siginte riktigt likt utan allas vår ”Slas”. AlbertBonnier förlags höstsäsong inleds intelängre, som den alltid gjort så länge jagminns, med årets bok av Claesson. Vem skanu skriva om de ödsligt belägna torpen, omväxdukarna och de gamla Amerikaklockornastickande ljud som enbart blir ödsliga och alltödesdigra för varje dag? Vem ska berätta omomöjliga förälskelser i postkassörskan ellerdamen som arbetar i kassan på den lilla om-byggda lanthandeln? Vem ska skriva de mestgripande hyllningar till de knarrande pinnsof-fornas förlovade och alltmer förlorade land?En gång fick jag intervjua Stig Claesson. Såhär gick det till. Och jag lovar. Vartenda ord ärsant.

Text: Crister EnanderIllustrationer: Hilda Tenow Benulic

Klassiskkuf utan mys

K L A S S I S K K U F U T A N M Y S | C R I S T E R E N A N D E R

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 5 3

steg som hade jag en stämpelklocka att redovisa minankomst för. Och det har jag kanske. Jag skulleskämmas om jag en morgon ansåg mig behöva sovanågra timmar extra, sägande mig att jag i alla fall intehade någonting särskilt brådskande att utföra.”

Detta är en man med stark integritet. Han har settdet mesta och hört ännu mer, säkert alldeles för myc-ket. Likväl har han till skillnad från många av alla deandra författarna och skribenterna och konstnärernasom korsat hans väg förmått bevara sin kärna intakt.Den har inte gått förlorad i en värld av såväl stor-vulna och himlastormande drömmar som den hår-daste och mest krassa verklighet.

Hemligheterna han bär på är många, kanske också

tunga att leva med. Det är svårt att säga. Det äromöjligt för någon annan att veta. Ändå vet vi en del.Vi vet nog mer än han egentligen vill att vi ska veta.Mycket har han släppt ifrån sig. Böckerna, berättel-serna och artiklarna har sedan debuten för över fem-tio år sedan hunnit bli metertjockt långa fram till densenaste romanen ”God natt, fröken Ann”.

Ty väl framför skrivmaskinen, när han sitter därvid arbetsbordet och papperet i valsen varit tomt till-räckligt länge, så dröjer det inte förrän orden börjarsjunga. Plötsligt släpper han lös det han tidigare slu-ten som en envis mussla burit på för sig själv. Dådelar han med sig av hemligheterna och de insikterhan vunnit under ett rikt och ofta hårt liv.

Han är en man med livserfarenhet. Och det är san-nerligen inget falskt djupsinne han erbjuder sina lä-sare. Det är rakt igenom äkta vara. När det benådadeoch befriande knattret från hans skrivmaskin tar vid

och för ett tag lyckas driva den djävulska ledan fram-för sig, är ärlighet och uppriktighet en hederssak.Han är en stolt man som bär sitt huvud högt, rak-ryggat därtill och med en sällsynt självklarhet.

I många avseenden är han den siste av sitt slag.Han har lärt sig att bli vän med den ofta grymma

tystnaden. Jag syftar inte på den tystnad som ljuderhögt och tydligt när teve-apparaten eller CD:n stängsav. Inte heller den vi möter när vi någon gång sätteross ner i en skogsglänta och medvetet väntar ochlyssnar med spetsade öron.

Tystnaden det här handlar om är den som välversig runt oss likt ett ständigt expanderande klot ochsom bara fortsätter att växa och växa vad vi än görför att skingra dess makt. Den tystnad som finns i en-

samheten och som vi möter i de mörkaste av nätter;den som bär på kunskapen om vår egen väntandedöd. Med den tystnaden är denne man närapå tryg-gare än bland levande människor. Han känner denväl. Om och om igen har han stirrat in i dess djupahål. Det är därför en omöjlighet att föreställa sig atthan överhuvudtaget skulle ägna sig åt tomt prat. ”Jagkonverserar inte frivilligt”, skriver han i ”Män i minålder”. Det är inte svårt att ta honom på orden. But-ter, ilsken och vrång bligar han misstänksamt motmig över bordet där den lilla reseskrivmaskinen stårbland högar av papper. Hårt biter han ihop tänderna.Ansiktet stelnar, blir till en mask att gömma sigbakom. Men runt käkarna vitnar huden och börjarsnart skifta över åt rött och mörkaste blått. Det härär allvar. Han är skitförbannad.

Här börjar alltså en intervju, tänker jag för migsjälv.

C R I S T E R E N A N D E R | K L A S S I S K K U F U T A N M Y S

5 4 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

Gud vet hur den ska sluta.Länge står vi där på varsin sida av skrivbordet och

stirrar på varandra. Minut läggs till minut. Han släp-per inte för en sekund ögonkontakten. De blå ögo-nens kraft och ilska naglar fast mig. De svartapupillerna blir små och vassa. Han rör sig inte, baraarmarna svänger i luften, men mycket stilla ochsakta. Han står där som vore han beredd att huggatill. Tiden har stannat, upphört att existera. Det ärtyst och allt som nyss fanns runt omkring oss tycksnu avlägset och främmande. Vad är det som håller påatt hända där i rummet?

Detta är nu inget nytt. In i minsta nyans kännerjag igen vad som håller på att ske. Så här har jag ståttförr. Jag blir alldeles kall inombords, beräknande ochsamtidigt kristallklar i hjärnan. Smaken som springerupp i munnen är svagt bittersöt. Den sticker till ochjag vet vad den betyder. Jag är beredd. Detta är deviktiga och oftast avgörande sekunderna innan detbrakar loss. Förr brukade jag försöka klappa tillförst. Det kan jag knappast göra i det här fallet. Hurfan skulle det se ut? tänker jag för mig själv undertiden som jag börjar överväga om mannen framförmig egentligen bara vill testa mig – eller måhända sigsjälv. Säker är jag inte. Kan heller inte vara. Minkropp sänder tydliga signaler. Jag får inte slappna av.Allvaret finns där, även om jag inte alldeles klart kan

tyda det. Jag vet inte vad han kommer att göra. Jagkan inte förutse nästa steg.

Mannens mycket ljusa ögon mörknar, svärtan drarett brett penseldrag över dem. Knytnävsslagen hängeri luften. Båda är vi spänt på vår vakt, utan att ansik-tena med en min tillåts avslöja vad vi tänker. Dettaär roller vi bägge behärskar och väl känner igen; enritual vars mönster vi har nerlagda djupt i ryggmär-gen. Det är ett arv vi givits.

Luften tätnar, blir liksom tyngre och mer krävandeatt få ner i lungorna. När som helst kan slagsmåletbraka loss. Ingen av oss har längre ensam kontrollöver situationen. Luften står orörlig i rummet.

Sakta sätter jag ner väskan på golvet, vill ha bäggehänderna fria. Jag gör det utan att för en sekundflacka undan med blicken. Jag håller med mina ögonfast hans ögon. Det är de som kommer att tala omför mig om och vad och i så fall när han tänker göranågot. Jag vet inte hur länge vi står där, fastlåsta i va-randra. Ögonblicket sväller och spricker i tystnaden.Sedan är det plötsligt över. Hotet tonar bort. Någothandgemäng lär det inte bli. Den elektriska ladd-ningen omkring oss börjar försvinna. Hade det fun-nits en hund i rummet hade den gnällt nu. Det är vaddjur oftast gör när ovädret dragit förbi. Själv är jagfortfarande på min vakt, släpper honom inte ur sikte.I ögonvrån ser jag ett par stolar. Jag sätter mig inte.

Det är mycket tyst. Avlägset hörs en bil, i fönstret

…OLIVOLJA, BALSAMICO, CHARK, PASTA, OST, KEX, NOUGAT, RÖROR, SÅSER, RIS, GRÖNSAKER,

BRÖD, FRUKT, RISOTTO, SYLT, KRYDDOR, MARMELADER, PRESENTKORGAR OCH ANNAT

GOTT ATT NJUTA AV. TREVLIG SOMMAR!

SOMMARTIDER:TIS-FRE 11-18

LÖR 11-15

BONDEGATAN 59. STHLM. TEL: 08-462 06 06 WWW.OLJA-OLIV.SE

Annons

K L A S S I S K K U F U T A N M Y S | C R I S T E R E N A N D E R

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 5 5

som står öppet inåt gården rör sig gardinen svagt vis-kande. Jag väntar. Jag säger inget. Han tar upp etttillknycklat cigarettpaket. Han tänder en cigarett ochsuger girigt ner röken i lungorna.

”Du får röka här!” ryter han till mig.

Också jag tänder försiktigt en cigarett. Ännu släp-per jag honom inte med blicken. Där står vi ochröker. Vi säger inget. Tystnaden är nu behagligare;liksom mer inbjudande. Kroppen slappnar av, an-spänningen börjar släppa. Han plockar lite i pappers-högarna. Han fimpar i ett stort askfat och tändersnart en ny cigarett. Jag går runt i rummet, tittar migomkring. Tyst ser jag på målningarna som om jag

gick ensam i den gamla skolsalen.Detta är en man som det är lätt att vara tyst till-

sammans med. Han kan tiga. Han kan leva med denviktiga tystnaden utan att kravfullt vända sig motomgivningen. Han tiger som svenskar gjort i allatider, ända fram till något nyligen och för gott gicksönder i vårt vardagliga liv. De som kan konsten atttiga är numera få. De är mycket få. De är en sällsyntart. En utrotningshotad sådan misstänker jag, i dessatider då människor nästan småsvettas nervöst baranågon gör en eftertänksam konstpaus i ett samtal.Tiden som är vår är en tid av oroligt pladder.

”Många kritiker har länge menat att jag är enmycket svensk författare som skriver om vårt landför landsmän”, skriver denna man om sig själv i ettbrev. ”Som person däremot tycks jag vara obegripligför svenskar. Vad som oroat mig är hur det nya Sve-rige glömt sin gårdag och tror sig vara rikt, välmå-ende och modernt. Eller amerikanskt. Vad jag talarom för mina läsare om de lyssnar är att vår fattiga,hederliga och trotsiga gårdag inte ligger långt borta.”

Mannen som nu står vid fönstret och läser ett pap-per han just plockat upp från skrivbordet är en otids-enlig man. Han passar inte in. Hans väg har varitlång. Många är de mil han har lagt bakom sig.Många är de han har framför sig. Han vet att hankommer att gå dem. Han ger sig inte.

Det är också en mycket envis man som står där vidfönstret. Ansiktet är svagt fårat. Ögonen är vackra,blått i blått som vore de av is. De är allt annat änkalla. De utstrålar i stället en väntande värme. Mende har sett för mycket. Det märks trots allt.

Till slut tvingas jag bryta tystnaden och sägernågot om intervjun. Då svär han och ber mig dra ditman ska dra när ens tid är mer än övermogen. Jagkänner hur tröttheten väller upp inom mig. Nattenhar varit lång och visst är jag trött. Men i kroppenpumpar adrenalinet fortfarande runt; dunkande ochmanande. Tankarna blir smått grumliga i kanterna,

Musik, film och litteraturfrån världens alla hörn …

FILMS • CLASSICS • ANIMATION • DOCUMENTARY • UNDERGROUND CULT • BLAXPLOITATION • FILM CLUB • HOR-ROR • JAPANESE • MUSIC • SCI FI/FANTASY • FAMILY/KIDS • COMEDY • DRAMA • SHLOCKY AS HELL • ADULT • SWE-DISH • HISTORIC • ART • THRILLER • ROMANTIC • WESTERN • SILENT • BOOKS • ENGLISH FICTION • SWEDISHFICTION • PHOTOGRAPHY • FILM • MUSIC • COMICS • OTHER • ART • POETRY • BEAT • HUMOR • HORROR • PSYCHE-DELIA • KIDS • MUSIC • REGGAE • RNB & SOUL • JAZZ • POP & ROCK • STOCKHOLM FRIENDS • BLUES • WORLDMUSIC • JAPANESE POP • EASY LISTENING & LOUNGE AND BOSSA • NOVELTY • VARIOUS • CASSETTES • VINYL • CD •SPOKEN WORD • FOLK • FILM MUSIC • ELECTRONIC • DETROIT • FREAK FOLK • CLASSICAL • EXPERIMENTAL • COUNTRY• PSYCHEDELIC • 45 • AFRICA • T-SHIRTS • PLUSH DOLLS • ART AND PHOTOS • USED STUFF

… som gör att duhittar in i de där

okända hörnenav dig själv!

Annons

C R I S T E R E N A N D E R | K L A S S I S K K U F U T A N M Y S

5 6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

lite oskarpa efter anspänningen. Och i just det ögon-blicket skiter jag i det mesta. Jag bryr mig inte omvilka konsekvenser mitt beteende får. Ännu är jag intehelt fri; ännu sitter jag till hälften fast i den obevek-liga ritualens mönster. Så lätt skakar man sig inte lossur aggressivitetens hårt knutna nervtrådar. Men jaglyssnar och förmår trots allt hålla truten stängd.

Han fortsätter buttert och tvärilsket att förklaraatt jag inte har någonting där och göra. Ännu en gångber han mig fara åt helvete. Säger att jag ska lämnahonom i fred. Kanske har han rätt. Kanske borde jagböja mig ner, ta väskan i näven och gå ut genom dör-ren. Jag kunde alltid smälla igen den gamla gistnaträddörren så att de sista flagorna färg rasade nerfrån väggen. Återigen känner jag hur det börjar rinnatill i sinnet.

Jag ser mig runt för att lugna ner mig. Rummet ärstort och det är högt till tak; det finns rymd i rummetoch gott om plats för tankar. Väggarna har en gångvarit vita. Golvet kan med lite god vilja kallas blått.Här härskar ett hälsosamt kaos, fast det skulle inteförvåna mig om han – som den ursvensk han är –försökt plocka undan lite eftersom han visste att hanskulle få besök.

Vid en första hastig blick tycks konstnären huserai ena halvan, där staffliet står och färgtuber och pap-perstrasor ligger på ett bord, och i den andra halvan

härskar författaren i ensamt majestät vid sitt skriv-bord. Bägge heter de Stig Claesson, men i folkmunkallas han ”Slas”, en gammal pseudonym som fåtteget liv och för evigt bitit sig fast. Stig säger de somkänner honom. Och även om aldrig någon skulle fådet för sig borde han enligt vad som förr kalladeskonvenans tituleras Doktor Claesson. Redan år 1974blev han filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Mellan skrivbordet och staffliet finns ett runt soff-bord och några fåtöljer. Fortfarande står han upp.Mellan oss har vi skrivbordet. Han kastar en blick utpå gatan och ser ut som om han försöker fatta någonform av beslut. Med hög röst börjar han ryta.

”Jag har ingenting att säga! Du kan väl för tusanhitta på något själv och skriva det i stället. Har duingen fantasi? Va! Jag vet inte vad jag ska säga till dig.Vad har du här att göra? Vad fan är det du vill mig!?”

Det är en varm eftermiddag och ändå stiger kalls-vetten plötsligt upp i nacken. Jag känner hur ilskanåterigen börjar sjuda i mig. Den och tröttheten görså att jag snart står där och ryter tillbaka. Nu ger jagigen med samma mynt. Med hög röst säger jag att duhar för fan själv sagt ja till intervjun.

”Jag har för helvete rest sextio mil för att träffadig”, fräser jag och ser samtidigt hur ett något spe-

20 % rabatt på Mago:srevolutionerandehår förlängningunder juli–augusti!• inget slitage på ditt hår• starka knutar som håller• känns lätt i håret• miljövänlig• tidseffektivt utan verktyg• naturlig känsla• enkel borttagning• inga kemikalier

Välkommen!

Moa Melwin | 070-945 70 08Salong KlippEttan | 08-643 38 39

Ölandsgatan 45 B | www.klippettan.se

“World-class quality and innovationis how we do business”

Annons

K L A S S I S K K U F U T A N M Y S | C R I S T E R E N A N D E R

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 5 7

fullt leende snabbt drar förbi över mannens ögon.Ingen kan påstå att jag inte är förvarnad. Det är

jag till övermåttan. ”Claesson ger inga intervjuer,men du kan ju alltid försöka.” ”Det är ingen ide!””Det går inte. Han vägrar.” Men Stig Claesson harfaktiskt sagt ja.

Vi skulle – på hans uttryckliga begäran – träffastjugo över fem. Inte fem; inte vid femsnåret. Nej, sjut-ton och tjugo, var det sagt.

När jag kom stod ateljéfönstren in mot gården vid-öppna som för storvädring. Jag gick upp och knac-kade på. Ingen öppnade. Då trodde jag att alla dekraxande olyckskorparna skulle få rätt.

Det är heller ingen hemlighet i kulturvärlden utihuvudstaden, där alla nogsamt och illasinnat hållerreda på varandra och tisslandet och skvallrandettycks utgöra själva livsluften, att Claesson i likhetmed så många andra författare och konstnärer harproblem med spriten. Den nyckfullhet och blindagrymhet som djävulen i flaskan äger är stor och hän-synslös. När som helst lyckas den att blott alltförövertygande viska fram sitt förrädiska budskap – drick!drick! – och plötsligt krossas vardagen till ett osam-manhängande töcken som uteslutande styrs och be-härskas av en enda stor drivkraft: Mer att dricka! Detmåste finnas mer att dricka, om inte här så någon an-nanstans! Kanske har Claesson gått under medvetan-dets yta och försvunnit ut på en blodig krogrunda?

Men icke! Exakt nitton minuter över fem, när jagsitter på stentrappan utanför och njuter av septem-bersolen, kommer en välklädd man släntrande överden gamla skolgården. Det första man omedelbartlägger märke till är hans sätt att gå. Därefter kläd-seln, vilken är snygg och ytterst elegant. Han är iförden välskuren och modern kostym. Men han rör sigsom en höjdhoppare. Benen pendlar oberört, liteslängigt och med ett smidigt ryck kommer sedankroppens överdel efter.

Benen pendlar till igen och därefter ytterligare enny knyck med kroppen. Nästan varje morgon, mellanklockan åtta och nio, träningsboxar han i Hammar-bys lokaler. Det är en man i god form. Han är välträ-nad och rör sig också med en idrottsmans självklarasäkerhet. Där kommer Stig Claesson, tänker jag. Denav så många älskade ”Slas”. Det är tveklöst en manmed många bottnar. Självsäker utåt, djupt tvivlandeoch skeptiskt ifrågasättande inåt. Redan på avståndutstrålar han en ganska kall och stor distans till om-världen, som var han omsluten eller kanske instängdav sina egna plågor och tankar. En stor och mörk en-samhet, nära besläktad med sorg och av svärta färgattungsinne, omger Stig Claesson.

”Om mig kan du skriva vad fan som helst! Använddin fantasi”, säger han ännu en gång när vi äntligenhar satt oss ner och jag plockat fram block och

Annons

Vattennära och fantastiskt vackertbeläget vid sjön Orlången

i Huddinge

FESTVÅNINGARför bröllop, företagsmiddagar,födelsedagar med mera.

GRILLAFTONTorsdag och fredagJuni, juli, augusti

KONFERENSER MED ERKÄNT BRA KÖK OCH SERVICE TILL BRA PRISER OCH FANTASTISK MILJÖ

SUNDBY GÅRD – Huddingespärla: öppet året runt

www.sundby-gard.seinfo@sundby-gard.se08-689 99 00

Hjärtligt välkomna! Malin &Thomas Bjurholm + personal

LUNCHERAllla vardagar 11.00–15.00Dagens, klassiker, och á la carte

HELGER12.00–16.00Brunch, á la carte, och café.

BILKVÄLLAR”CLASSIC CARS”Alla onsdagar från 16.30

SOMMARCAFÉ PÅ BRYGGANAlla dagar 11.00–17.00,till och med söndag 16 augusti

C R I S T E R E N A N D E R | K L A S S I S K K U F U T A N M Y S

5 8 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

penna. ”Jag går ju här ensam hela dagarna. Då kanman ju tänka ut någonting, komma på både det enaoch andra. Men när någon sedan kommer och frågarkan jag inte svara. Att det är så lärde man ju sigredan som ung grabb i plugget. Det är dumt att svarapå frågor. Det vet alla med lite vett i skallen.”

”Är man intresserad av böcker eller bilder så kanjag förstå intresset för slutprodukten, för boken ellerteckningen eller tavlan. Men vägen dit, hur det helakommit till, den går inte att beskriva. Det är omöjligt.Den bara är, och jag kan inte fatta varför detta skullekunna intressera någon annan än mig själv.”

”De konstverk jag lämnar ifrån mig får klara sigsjälva. Alldeles ensamma”, skriver Stig Claesson i”Eko av en vår”. Detta bör inte tolkas som en formav konstnärens spel för galleriet. Han har faktisktsvårt att ens komma ihåg titlarna på de böcker hanskrivit, än mindre vad de handlar om. Gjort är gjort.Det är vägen framåt som han ser, sin egen väg. Denhan måste gå.

”Skillnaden mellan mig och andra författare somdu har intervjuat”, säger Claesson efter att med ensmått aggressiv envishet ha frågat ut mig om vad jaghåller på med och vilka andra jag har intervjuat.Under tiden har vi flyttat över till varsin fåtölj ochfortsatt att röka ikapp. Nu har han också nästan slu-tat fräsa och skälla. En antydan till nyfikenhet ochundran skymtar i stället fram. När han väl börjar be-rätta och prata uppslukas både den som lyssnar ochhan själv. Osäkerhetens vasst utåtvända taggar hardragits in.

”Jo, skillnaden mellan mig och andra författare är attjag också är målare. På grund av att jag tecknar modellvet jag mer än de andra om misslyckandet inom kon-sten. Ingenting blir någonsin riktigt bra. Det blir barahalvbra. Man når aldrig ända fram. Varje försök, hurbra det än kan se ut, förblir ett misslyckande.”

”Jag har mitt staffli. Jag anser att jag tillverkarsaker. Det är samma sak när jag skriver. Det blir ald-rig som man vill. ‘Allt man gör innan 78 års ålder ärbara skisser och utkast’, har en kinesisk konstnärsagt”, säger Claesson och ler oväntat illmarigt underluggen på ett närmast pojkaktigt sätt.

Då slår det mig att styrkan i många av Claessonsböcker ofta bygger på att de är en förening av ogar-derad naivitet och en illusionslöshet som stundtalsrör sig otäckt nära cynismen, utan att aldrig helt sväl-jas av detta uppgivenhetens monster. Den erfarne ochnågot resignerade mannen och den leende pojkenfinns där sida vid sida. Och bägge kämpar de om her-raväldet över orden. Det är som om Stig Claesson villsäga, att jag har minsann sett världen men den harinte sett mig. Den har inte förändrat eller förstörtmig. Jag har klarat mig. Jag är mig lik.

Att sorgerna blivit fler och besvikelserna mångadöljer han däremot inte. Ty ofta är det ur en djupsorg som Claessons senare romaner tar sitt avstamp.Därpå följer en undersökning eller kartläggning – omman så vill – av varur denna sorg har sin upprinnelse.Den ska förklaras och därmed bemästras, om så baraunder tiden skrivandet pågår.

”Varför skulle jag berätta om saker och ting ochhändelser som jag försökt redogöra för så mångagånger”, skriver Claesson i ”Skam den som fryser”.Självfallet svarar han själv. ”Jag vet inte riktigt. Meni känslan av att någonting fattas berättar jag det omigen som jag kommer ihåg det. För att nå det som jagtror fattas.”

Bättre går Stig Claessons skrivande knappast attsammanfatta. Som ett sätt att fånga tomheten, peka utde kala och tomma fläckarna i vårt minne där glömskangått fram likt en slåttermaskin. Han förmår fånga detsom borde framstå som självklart, men som trängs alltlängre bort i den tid som är vår. Han får oss att stannaupp och se att det vi håller på med ofta är att försökaspringa ifrån vår egen tid och vår egen verklighet.

Annons

K L A S S I S K K U F U T A N M Y S | C R I S T E R E N A N D E R

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 5 9

”Det är ett säreget hantverk jag har”, står det i”Män i min ålder”. ”Ju bättre det går desto mermisstänksam blir man mot det man gör. När en be-rättelse lyfter och liksom vilar i sig själv och börjarberätta sig själv får man se upp. Man bör ta en paus.

De få ögonblick då jag är nöjd med mig själv ochdå den berättelse som ska förnöja andra verkar lyftatill poesi bör jag som yrkesman misstänka att nåt gårsnett. Att mitt omdöme sviker. Detta grundar sig påerfarenhet och iakttagelser av mig själv som berät-tare. Som person harmonierar jag med mig själv en-dast av en slump. Sån är min natur.”

”En annan viktig skillnad mellan mig och mångaandra författare är att jag inte gillar publicitet”, sägerClaesson. ”Läsare vill jag ju däremot djävligt gärnaha. Jag kan inte babbla på om vad tusan som helst.Jag har fan inte åsikter om allt mellan himmel ochjord som de flesta andra författare tycks ha.”

En sak värd att ägna lite grubblerier åt – inte minstför andra författare – är varför Stig Claesson är en,som man säger, folkkär författare. Detta att han verk-ligen går hem i stugorna. I vår teveålder, då bokläsaremer eller mindre tycks kräva att författarna ska sittaoch vränga ut och in på sig själva i olika intervju- och

självbekännarprogram, borde en författare som Cla-esson riskera att glömmas bort. Han hymlar sanner-ligen inte med sin sturiga, styvnackade ochuppriktiga avsky för hur – bara för att ta ett av denamn han nämner – en Björn Ranelid seglar runtbland allsköns upptänkliga tevekanaler, ”endast föratt synas och utan att ha något vettigt eller väsentligtatt komma med”. Ändå är Stig Claesson en verkligenläst författare. Det skulle han kunna skryta med. Detgör han nu inte, även om falsk blygsamhet är detsista man förknippar med Claesson.

Och aldrig att han själv skulle ställa upp i ett TV-program, utom när han har något mycket viktigt påhjärtat. Som i frågan om kriget i det forna Jugosla-vien.

”Jo!” säger Claesson. ”Jag och Per Svensson rå-kade i luven på varandra. Han anser sig ju gubevarsvara Balkanexpert. Jag har bara varit där, jobbat ochbott där nere och känner en massa folk som jag hål-ler kontakt med. Det är förstås skillnad. Jag är juingen ‘expert..” Det är inte utan att Claesson kanframstå som en människa plågad och styrd av en vissbitterhet. Han gör korta, närmast blixtrande utfallmot en hel del kollegor, fräser till – inte alldeles olik engammal folkilsken katt – och lämnar kvar ett ettrigt

80 % AV SMUTSEN I DIN LOKALKOMMER IN GENOM ENTRÉN.MEN DET GÅR ATT STOPPA.

FRÅGA OSS HUR MAN GÖR DET BÄST.Atlasgaller, V-Mat, Jaguar, Forbo, Kåbe,gummimattor, torkmattor, ramplister,dämpmattor, halkskydd med mera.entrebolaget.se | 072-222 11 90

Annons Annons

C R I S T E R E N A N D E R | K L A S S I S K K U F U T A N M Y S

6 0 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

invektiv hängande i luften och fortsätter sedan ome-delbart att tala om någonting helt annat.

”Forssell har skrivit att han var Sveriges förstekommunist”, kan Claesson till exempel plötsligt ut-brista. ”Pyttsan! säger jag bara. Djävla Kungsholm-sungar!”

Det är svårt att avgöra om dessa blixtutfall hängersamman med en form av kämpande pessimism, enkamp som tycks få honom att vilja slåss mot helavärlden och inte minst sig själv, eller om de har andraoch mer triviala orsaker. Att han är en bångstyrig ochlitet småelak djävel råder det däremot ingen tvekanom. Alltså att han i det avseendet är som folk är mest.Den stora skillnaden är att han inte försöker sticka understol med det eller sätta upp ett hycklat och påklistratoch inställsamt leende såsom andra köper sig etiket-ter, sätter på sig och tar sig ton, som en av de störrebland Klarabohemerna uttryckte det en gång i tiden.

Det blir en del ordat om tiden i Klara. Mytom-spunnen som den har blivit är det svårt att hålla ny-fikenheten i schack. En av höjdpunkterna i modernsvensk litteratur inträffade som genom ett mirakelunder ett par årtionden i dessa sjabbiga och ner-gångna kvarter.

”Jag var mycket god vän med Peder Sjögren ochde där andra så kallade Klarabohemerna. Alla träf-fades på krogen mellan tolv och tre. Det var så attföre tolv skulle man lämna manus eller teckningaroch först klockan tre öppnade tidningarna sina kas-sor så man kunde få ut pengarna. Däremellan sattman på krogen och väntade. Och det gällde alla, frånEyvind Johnson till vem som helst som drev omkringför att snoka upp lite pengar. Jag hade mycket hjälpav Sven Barthel.”

Barthel var, förutom författare och översättare, enlegendarisk redaktör på Dagens Nyheter, som

K L A S S I S K K U F U T A N M Y S | C R I S T E R E N A N D E R

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 6 1

åtminstone jag aldrig har hört någon yttra ett endaont ord om. Desto fler goda, inte minst av Lars Fors-sell och andra ur samma generation. I ”Bokföring1991” skriver Claesson: ”Sven Barthel dör. Den bästakulturredaktör som suttit på en dagstidning är borta.Sveriges folk har honom att tacka för att de fått läsaTom Sawyers äventyr, Skattkammarön och så vidare.Han översatte allt vad ungdomar bör läsa. Han ochÅke Runnquist.” Åke Runnquist var Claessons för-läggare på Bonniers. Även han gick bort i aprilsamma år.

De flesta av Claessons vänner från förr har dött.Pär Rådström och Beppe Wolgers, Alvar Alsterdaloch Henrik Tikkanen för att bara nämna några.

Kvinnorna i sitt liv håller han – såsom den sannegentleman han är – tyst om. De dyker enbart upp iböckerna, ofta som föremål för en lika vacker somsvårmodig längtan. De lever i Claessons värld somsymboler för äkthet, ärlighet och mänsklig styrka.

”Män hör förresten inte på, åtminstone inte påandra mäns berättelser och skulle dom händelsevishöra på så märker dom inte när man ljuger eller inte.En kvinna märker omedelbart om man ljuger ochhon frågar varför man ljuger och det är ganska braför då kan man slingra sig så där allmänt och mankan råka mycket illa ut om man inte genast erkännersig genomskådad och att man slingrar sig som enliten orm för att man tycker det är spännande. Ochdå går det upp för kvinnan att man inte ljuger utanatt man underhåller henne med lögn för att hållahenne kvar och för att komma åt hennes tystnad. Jagtror att många kvinnor är mycket rädda om sin tyst-nad. Vad jag menar med tystnad är det som man intehör. Stillhet kanske... Stillhet är absolut vila.”

Om det är sant för alla vet jag inte. Att det är santför Stig Claesson är uppenbart, på samma sätt somdet är mycket klart att han är en sällsynt romantikerunder den hårda ytan. Inte någon romantiker i stör-sta allmänhet, utan en benhård romantiker på trots,på rent jävelskap mot världen som den ser ut; påtrots mot alla hårda år. Däremot ägnar han sig inteåt att idyllisera eller försöka dra någon falsk roman-tisk slöja över sitt eget liv eller sina minnen.

”På den tiden, säger Claesson, på femtiotalet näralla gick på Den Gyldene Freden, så kände ju precisalla varandra. Där kom och gick konstnärer och för-fattare ur alla generationer.”

Hur var det Beppe Wolgers beskrev det? Var detinte i hans memoarer?

”Bakgårdarna, gatorna hade vi gemensamt ochnågra namn på redaktörer, Ivar Öhman, Sven Bartheloch Åke Runnquist, och vi irrade omkring på Öster-malm och i Gamla Stan, längst inne oförstådda, efter

tusentals samtal och gräl, oförstådda. Oförståddatröstade vi varandra, förtalade varandra, för vi hadebara varandra i den eviga skymningen bakom ciga-retter och glas, hur förtrollade vi var, hur begåvadeoch rädda vi var, hur oansenligt och outsägligt un-derbart det var.”

Och nu är de döda, många har supit ihjäl sig, endel har själva valt bort möjligheten att leva. Det gles-nar i leden. Romantiken hos Beppe Wolgers blirplötsligt en aning fadd och avslagen, närmast somnattstånden pilsner. Jag tror inte Stig Claesson delarden. Jag frågar. Han ger inget svar. Sammanbitet ochmed inåtvänd blick stirrar han i stället in i väggen.Det blir tyst i ateljén. Jag förstår att också jag skahålla käften.

En sorg eller upprördhet över själva tidens härj-ningar bryter ofta fram i det han skriver. Den synsockså i hans ansikte, de vasst gnistrande ögonen tilltrots. Det är som om han ville anklaga någon; hittanågon att ställa mot väggen och äntligen få svar påde frågor som plågar honom.

”För fan! Femtiotalet var ju bara krig, sade han ti-digare och bomberna hörs nästan brisera i tystnaden.Det var krig efter krig efter krig. Algeriet, Indokina,Korea. Krig, bara ständiga krig!”

Han sitter tyst länge. Jag tänker på hans böcker.Det vore förvisso barnsligt att tro sig kunna fångaoch beskriva vad det är som gör Stig Claessons böc-ker så märkvärdiga eller inbilla sig att man skullekunna förklara deras särart eller hitta vad det är somskiljer hans sätt att skriva från andra författares.Men några påpekanden är ändå värda att göra undertiden tystnaden råder i det stora rummet.

I det mesta som Stig Claesson skriver finns en stän-digt närvarande underton av stillsam och tygladvrede; en upprördhet eller en just svalnad ilska översakernas tillstånd. Som läsare är det som om man kli-ver in i Claessons texter precis i det ögonblick då ils-kan slutat att koka och den alldeles nyss sjudandeytan lagt sig och ett eftertänksamt lugn inträtt. Kvarfinns ett starkt minne av den kränkande upprördhe-ten. Nu har den förvandlats till ett tillstånd som kanbetraktas med lugnets återseende och en tillfällig re-signation.

Med förvåning beskrivs det som för våra vardag-ligt seende ögon framstår som fullkomligt normalt iall sin annars obeskrivbara absurditet. Detta förmårClaesson att klä i ord av den enkla anledningen atthan aldrig riktigt hör hemma någonstans. Hur djuptner i marken hans rötter än gräver sig förmår han be-hålla en främlings oförvillade blick för vardagensobegripligheter. Ju mer han känner sig hemma, destostörre tycks främlingskapet och distansen bli.

C R I S T E R E N A N D E R | K L A S S I S K K U F U T A N M Y S

6 2 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

En av förklaringarna är kanske att Stig Claessonär en berest man. Många, långa och ofta myckethårda år har han tillbringat ute i Europa. ”Och varthan än kom”, har Claesson en gång skrivit, ”var hanän stannade i denna sin värld Europa hade man satthonom till att gräva grus. Hans värld var en sönderb-ombad, sönderbruten, söndertrasad, sönderhatad,hungrande, törstande och sårig värld. Att gräva grusvar helt enkelt nödvändigt var han än kom.”

När kriget var slut, när ryssarna och amerikanarnahade besegrat Hitler, var längtan stor att få lämnaden ö av idyll som Sverige varit. Längtan att få resaut i världen var bland svenska författare och konst-närer den överväldigande drömmen som levt sida vidsida med skräcken. Och gränserna öppnades. Detplötsligt var det möjligt att ge sig ut i världen.

”Det är lätt att glömma en sak när man ser tillbakapå den tiden”, säger Claesson. ”Det var skillnad påfolk och folk även bland oss som hängde på Den Gyl-dene Freden. Det var samma sak som på Konstfack.Där var det bara direktörssöner och bankirdöttrarsom gick. Vi var två – bara två! – arbetarungar. Över-klassungar som varit revolutionärer har jag aldrigfattat eller begripit mig på. Detta att försöka arbetasig ner i proletariatet. Vilken idioti!”

”För oss arbetarungar var revanschen viktig. Viville visa att vi nog fan var lika bra som de andra.Det går inte att uttrycka bättre än som en boxare engång sade: Get rich! Get famous! Get even! Då tänkteman kanske inte så, men skillnaderna mellan rike-mansbarnen och oss arbetarungar fanns där tydligt.”

”Sedan när vi kunde resa ville alla de andra somBeppe Wolgers, Pär Rådström, Lasse Forssell, ja ävenJan Myrdal, alla ville de till Amerika. Jag fick åka till

Bulgarien och bygga järnväg. Det var enda sättet förmig att få resa. Jag hade inte råd att komma iväg pånågot annat sätt. När man sedan kom hem var detnärapå som om de inte ville umgås med en. Manhade ju varit i Östeuropa. Det var angiveriets tid.McCarthyismen liksom smittade av sig. Pär Råd-ström var den ende som inte blev så där avståndsta-gande. Han och jag träffades egendomligt nog förstagången i Paris.”

”Pär var kriminell men han var samtidigt också enstor moralist även mot sig själv”, säger Claesson.

Nu börjar Stig Claesson att bli otålig. Om och omigen tittar han girigt på klockan. Med nästan en tim-mes marginal har den passerat klockslaget då viskulle gå och äta. Han har beställt bord. Vi reser påoss och han låser dörren till sin ateljé.

# 1 , 2 0 1 5 | E A S Y S O U T H | 6 3

Det är svårt att hålla jämna steg med Claesson närhan tar sig fram på Söder i Stockholm. Folk kommerfram och vill hälsa. Han nickar och går vidare utmedhusväggarna, fort och ändå med denna egendomligtsläntrande gång. Och han fortsätter att prata. Efteratt ha talat om den tomhet som fyller honom efterdet att en bok är klar och sista punkten är satt ochatt han nu känner på samma sätt – ”som levde jag iett djävla vakuum” – efter att ha hängt färdigt en ut-ställning, kommer en kort, nästan avbiten mening.Jag stannar upp mitt på gatan och frågar om jag hörträtt. Det hade jag.

”Jag försöker lära mig att leva utan hopp”, upp-repar han.

Hur grymt det låter. Hur omöjligt och orimligt.Hur nattsvart och gravallvarligt utmanande han fårorden att låta. Vinden rycker tag i kläderna, rufsartill hans skarpa lugg. Ögonen som tittar mot migtycks utan botten; tomma och sorgsna. Han vänderbort huvudet och fortsätter att gå. Vi rundar ett sistahörn. Meningen ekar i skallen på mig när vi kliver inpå Restaurang Nils Emil.

Vi beställer mat. Claesson tar kroppkakor, jagkalvlever. Bägge beställer vi Ramlösa och tittar litefrågande på varandra. Efter en stund säger han: ”Detvar Pär Rådström som en gång sade: ‘Jag har aldrigförstått mig på folk som aldrig dricker och nu när jaghar slutat själv förstår jag det ännu mindre!’ Nu förs-tår jag honom djävligt väl.”

”Det är djävligt tråkigt att vara nykter”, tilläggerClaesson med en djup suck.

”Det är flera år sedan jag slutade. Det gick helt en-kelt inte längre. Jag var periodare. Jag söp till två, treveckor i sträck. Efteråt fick jag helt enkelt lägga inmig. Jag var ett vrak.”

”Jag skulle själv vilja våga att gå ut som uppen-barligen Lasse Forssell gör och supa till för bara enkväll. Men jag vågar inte för jag vet att jag skullevakna upp i Hamburg med långt skägg och inte haen aning om vad som hänt. Ändå saknar jag likt för-bannat spriten. Det är fan inte klokt egentligen.”

”När Tikkanen och jag förr i världen brukade supatill blev det till slut så att en av oss var tvungen attvara nykter. Vi kunde helt enkelt inte supa ihop, dågick det rakt åt helvete. Ena gången var jag nykteroch Henrik söp, nästa gång söp jag och han var nyk-ter. Det var rätt konstigt det där. Men vi kunde verk-ligen inte supa ihop.”

Det blir mycket prat om alkohol. Hur det supsbland författare och konstnärer, hur myterna odlasoch får yngre att tro att skapande och supande hörihop när det faktiskt förhåller sig tvärtom. Hur detgår att hitta andra sätt att blåsa hjärnan ren utan attdricka sig aspackad ända ner i rännstenen. Glo påmängder av film, företrädesvis så kallad ”dålig film”.

Eller gå långa promenader och rasta de ylande var-garna i hjärna och strupe.

Ändå håller Claesson fast vid att det är den djä-vulska och ständigt hotande ledan som är den storafienden mot nykterheten. Är det inte snarare vanansmakt? frågar jag. Han rycker bara lite uppgivet påaxlarna.

”Att lära sig leva utan hopp.” Om man skulle vågaleva efter en sådan målsättning skulle, tänker jag förmig själv, vem som helst supa skallen av sig i förtviv-lan. Samtidigt brukar Stig Claesson även beskrivajust ledan som en av skrivandets starkaste drivkrafter.

Stig Claesson är en ensling. Ensam och på tvärs tarhan sig fram i sitt liv. Han tillhör inga litterära kot-terier. Inte häckar han heller vid några av etablisse-mangets alla dignande bord i väntan på stipendier.

”Jag har under hela mitt djävla liv varit frilans.Man skriver för pengar. Det vet ju du med. Någonringer och vill ha en text om det eller en bild till deneller den texten. Sen är det ju bara att göra det. Desom säger något annat ljuger.”

De tomma faten bärs ut av en mycket vänlig ochlite insmickrande servitör, kaffet och sötsakerna slin-ker snabbt ner. Stig Claesson sitter snart som pånålar. Han vrider och vänder på sig, ser ut som omhan var utsatt för någon mild form av tortyr. Det görmig lite småförbannad. Jag frågar rakt på sak om jagtråkar ut honom.

”Nej”, svarar han, ”men jag är inte van vid attprata med samma människa så här länge. Det längstajag pratar med någon är när Niklas Rådström ochjag varje fredag brukar träffas och äta lunch pånågon krog. Då pratar vi i tjugo minuter. Det räcker,tycker jag.”

Vi ber alltså om notan. Claesson vill betala. Därombråkar vi en stund. Han plockar till slut upp ett plast-kort och bjuder flott på midda-gen. Efteråt skiljs vi vidgatukorsningen. Det sista jag serav honom är den ensamma ge-stalten som med en knyck för-svinner runt hörnet, på väghem till sin lya i ett nu alltgråare Stockholm.

”Som person harmo-nierar jag med migsjälv endast av enslump”, tänker jagför mig själv ochdrar upp kragenoch börjar sakta gååt mitt håll. #

K L A S S I S K K U F U T A N M Y S | C R I S T E R E N A N D E R

På Ölets Dag den 15:e juli smäller det på N

ya Carnegiebryggeriet i Hammarby

Sjöstad. Tillsammans med B

BQ-genierna på brittiska Grillstock BBQ

kör vi en massiv BBQ-fest m

ed långsamt rökt revbensspjä

ll (pork ribs),

oxbringa (brisket) och andra t

raditionella BBQ-tillbehör lag

ade i vår egen

specialbeställda smoker. Det

blir även livemusik från coun

try & western-

bandet Roy Handcuff.Dessutom släpper vi en sm

åskalig rökt lager som

passar grymt bra till maten

.

Inga förbokningar. Från 14:

00.

Adress: Ljusslingan 15, Ham

marby Sjöstad.

Om ni inte kan komma på Ö

lets Dag, så är ni välkomna fö

rbi en annan

gång! Uteserveringen är öppe

n hela sommaren. För info om

kommande

event, följ oss på www.nyacarnegiebryggeriet.se samt

Facebook och Instagram

@nyacarnegiebryggeriet.

Välkomna ska ni vara!

PS Vi påstår inte att vi är R

om, men det är många väg

ar som leder

även till oss. Av naturliga ors

aker avråder vi å det bestäm

daste från att

ta bilen. Cykel kan vara trev

ligt hit, likaså buss 71 och 74

från Slussen,

eller tvärbanan från Gullm

arsplan. Skiner solen tar d

u båten M/S

Emelie från Sofia (svänger o

ckså förbi Nybroviken, Djurg

ården samt

Masthamnen vid Vikingterm

inalen).

RIKTIG BBQ ÅT FOLKET!Välkommen till oss på

Ölets Dag 15:e juli

RIKTIG BBQ ÅT FOLKET!www.nyacarnegiebryggeriet.se

6 6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 5

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER

Torbjörn Elensky debuterade 1998 medromanen ”På stället”. I sina verk har hanskildrat och diskuterat allt från Kuba tillItalo Calvino och tjetjenska pojksolda-ter. I hans produktion finns även drama-tik och hörspel och han medverkarregelbundet i ibland annat SvenskaDagbladet.

Eli Göndör är Senior Fellow på Timbrodär han arbetar med religionsfrågor,också verksam på Stockholms universi-tet, institutionen för etnologi, religions-historia och genusvetenskap. Mycketflitig debattör som syns ibland annat iDagens Nyheter, SvD och Expressen iämnen som religion, politik och samhälle i Sverige och iMellanöstern. Har givit ut fem böcker. Eli kommer attvara vår religionskrönikör.

Crister Enander – skribent och förfat-tare som sedan början på 1980-talet pu-blicerat sig i Arbetet, KvällsPosten,Expressen, Svenska Dagbladet. Skriverregelbundet litteraturkritik och kulturar-tiklar för Helsingborgs Dagblad, GefleDagblad, Sundsvalls Tidning och Tid-ningen Kulturen. Har också utgivit mer än 15 böcker medframförallt essäer, presentationer och introduktioner avviktiga författarskap.

Alexander Sanchez har varit medlem itankesmedjan Eudoxa och bland annatpublicerat sig i tidningen Kulturen. Skri-ver om allt från militärhistoria, fantasy,film, populärkultur och musik till modeoch medeltid. Alexander kommer attvara vår moderedaktör.

Marcus Birro debuterade 1992 meddiktsamlingen ”Det oerhörda”. Därefterhar det blivit 15 böcker till samt arbeteför radio och TV, som programledareoch som tävlande i till exempel ”På spå-ret” och ”Let’s Dance”. Brinner för ÖISoch Roma, arbetar nu med en bok omsin skilsmässa. Från och med i höst gästkrönikör i GP.

Boel Schenlaer debuterade 1992 medpoesisamlingen ”Fresk” och har föru-tom ett antal diktsamlingar också skrivitdramatik. Utkom nyligen med kortroma-nen ”Inte ett barn som du”. Översatt tillbland annat tyska, kinesiska, engelskaoch kroatiska. Skapare av SödermalmsInternationella Poesifestival och redaktör för ”Merkurius”.Boel kommer att i varje nummer presentera en poet somhar anknytning till Södermalm.

NÄSTA NUMMER

28 AUGUSTI

REDAKTION

Publisher och ansvarig utgivareChrister Carlsonchrister.carlson@formatmedia.se

076-555 79 53

ChefredaktörBoris Benulic

boris.benulic@formatmedia.se076-177 68 50

Redaktionschef och Art DirectorLars Winterstrand

FotografAndrzej Markiewicz

ANNONSERING TRYCKChrister Carlson Printfabriken i Karlskrona076-555 79 53christer.carlson@formatmedia.se

UTGIVAREFormat Publishing, Birger Jarlsgatan 18, 114 34 Stockholm

Möbler du trivs med längeLåt oss inspirera dig! Försköna ditt vardagsrum med

våra nya Carltonso�or och bord Sirius från Englesson.

Med svensk design och egen tillverkning byggs våra möbler och sängar för hand med stor omsorg.

Det är här dina drömmar föds och förverkligas!Hitta butik och mer inspiration på

www.englesson.se

Färg Möbler & Interiör 2015-2.indd 1 2015-05-18 11:33:12