En Dag med Moberg

Moberg och religionen Spåren i Kalifornien

Fyra texter

Ingrid Nettervik (red.)

Vilhelm Moberg-Sällskapets småskrifter nr 10

En Dag med Moberg

Moberg och religionen Spåren i Kalifornien

Fyra texter

Ingrid Nettervik (red.)

Vilhelm Moberg-Sällskapets småskrifter nr 10

En Dag med Moberg

Moberg och religionen Spåren i Kalifornien

Fyra texter

Ingrid Nettervik (red.)

Vilhelm Moberg-Sällskapets småskrifter nr 10

EnDagmedMoberg

MobergochreligionenSpåreniKalifornien

Fyratexter

IngridNettervik(red.)

VilhelmMoberg‐Sällskapetssmåskrifternr10

2

VilhelmMoberg‐SällskapetVilhelmMobergsGata435234VäxjöCopyright©RespektiveförfattareochVilhelmMoberg‐SällskapetTryck:ArkitektkopiaiVäxjö2014ISSN1653‐0993ISBN978‐91‐976736‐7‐9

3

InnehållInledningIngridNettervik 5Åkianernaochåkianismen ErlandTorstensson 7Intenöjdmedsinotro–VilhelmMobergsrelationtillkristentroGunnarHyltén‐Cavallius 14 KristussymbolikeniDinstundpåjorden IngridNettervik 25VilhelmMobergiKalifornienKurtMälarstedt 33

4

5

InledningFöreliggande småskrift innehåller tre av de föreläsningar som hölls vidseminariet”EndagmedMoberg”iAlgutsbodasockenstugaibörjanpåjuli2012.Denhadetemat”VilhelmMobergochreligionen”,ettintressantämnetyckteviarrangörermedtankepåattMobergutgavsigförattvaraateist,något som hans döttrar bekräftat.Man kan då ställa frågan hur hanmedsådan övertygelse och stark känsla kunde skildra innerligt religiösakvinnogestaltersomIda iromanenRaskens (1927),HildaToring iroman‐sviten omKnut Toring (Sänktsedebetyg, 1935, Sömnlös, 1937 ochGivossjorden!1939)ochsistmeninteminstKristinaiutvandrarromanerna.VivetattMobergsmorIdaCharlottavardjuptreligiös.Honvarsäkertförebilden.VilhelmMobergvar varmt fäst vidhenne.Detmåstehaplågathonomatthon inte läste hans romaner med motiveringen att de förmodligen varogudaktiga.

Den som tränger på djupet i ämnet är komministern och teologielicentiaten Gunnar Hyltén‐Cavallius. Hans föreläsning – och därmed äventexteniskriften–harrubriken”Intenöjdmedsinotro–VilhelmMobergsrelation till kristen tro”. Jag återkommer till den eftersom jag har valt attlåtatexternakommaidenordningsomföreläsningarnahölls.Det innebäratt den första uppsatsen återger Erland Torstenssons föreläsning omåkianerna och åkianismen.Den ledsagades i Algutsboda av en rad intres‐santabilder:konventikelplakatet,enkartaöverberördasocknar,enhusför‐hörslängd, Åkes predikosten, åkianernas kyrkogård i Gubbamåla för attnämnanågraexempel.

ÄmnetärspännandemedtankepådenbetydelsesomMoberghargettdenna rörelse genom att låta Danjel Andreasson vara släkt med verklig‐hetensÅkeSvenssonochsjälvbliåkianefterenandligupplevelse.ErlandTorstensson, som baserar sin föreläsning på sin bok Åkianismen – ensmåländsk väckelserörelse på 1780‐talet (1990), redogör för vem ÅkeSvenssonvar,vilkahansanhängarevar,hurdekritiseradeprästernassättatt sköta sitt ämbete och hur de styvnackat vägrade att rätta sig efterförbudet att delautnattvardochhålla religiösamöten.TorstenssonvisarocksåhurMoberg låter romanenspegladenhistoriskabakgrunden.Dettaär spännande läsning för den som är intresserad att söka verklighetenbakomdikten.

Gunnar Hyltén‐Cavallius ställer sig frågande till Vilhelm Mobergs på‐stådda ateism och hämtar sommotbevis exempel ur både hans författar‐skapochhansbrevtillvänner,exempelsomtyderpååtminstoneenstarkandlighethosMoberg.Hyltén‐CavalliusciterarocksåurdettalsomMoberghöllvidsinsystersgrav,etttalsomharenstarkandligkaraktär,måsåvaraattdetärenungMobergsomhållertaletochattdetärpräglatavhurden

6

sortens tal på den tiden var utformade.Hyltén‐Cavallius finner en tydligtuttalad längtan efter tro hos Moberg och menar att han snarare varagnostikeränateist.

Mobergsförtrogenhetmedbibelnärvälkänd–hanlästedenfrånpärmtillpärmblotttioårgammal–vivetocksåatthanalltidhadesinmormorsbibeltillgänglignärhanskrevpåenroman.AtthanstilistisktpåverkatsavspråketiGamlaTestamentetärocksåettfaktum.Hanhävdarsjälvattingenöverträffat författaren tillMoseböckerna. Det är också svårt att föreställasigattdetärenateistsomskrivitromanenDinstundpåjorden(1963).Detre stråk som drar genom texten och flyter samman formar en tydligKristussymbolik: gestalten Jesus‐Jensen i Laguna Beach, gäddanmed dengylleneringensomgäckarSigfridochSigfridsofferdöd–hanstraffarsigutur sin utbildning till soldat för att han inte kunde lära sig skjuta påmänniskor.

OmKristussymboliken iDinstundpåjorden handlade till stordelminföreläsningiAlgutsboda.Deningårocksåismåskriftnr10.

Sistkommerentextsominteharanknytningtill”EndagmedMoberg”men som ändå berör både utvandrarromanerna ochDinstundpå jorden.Journalisten och författaren KurtMälarstedt reste till Carmel och LagunaBeach i Kalifornien för att gå i VilhelmMobergs fotspår och publiceradevåren2013enlångartikeliDagensNyhetersomåtergerhansintryckfråndenna resa. Denna artikel, något utvidgad, utgör det sista inslaget i små‐skriften.MälarstedtciterarurMobergsbrevhem,brevsomvittnaromhurhan längtade efter familjen. Citat ingår även ur artiklar där Mobergbeskriver sitt möte med Kalifornien, en Edens lustgård. Oceanen får därbenämningen”denstoreHjälparen”.Mobergälskadeattbada,ochklimateti Kalifornien passade honom som hand i handske. Mälarstedt ger enfängslandebildavMobergssynpåparadisetKalifornien.Hanredogörocksåförromanernastillkomst.IngridNettervik

7

ÅkianernaochåkianismenAvErlandTorstenssonÅkianismenhadeförmodligenvaritheltokändförallmänhetenomdetintevarit för Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Väckelsen som inspireradeMoberguppstodpå1780‐taletochharfåttsittnamnefterupphovsmannenochledarenÅkeSvensson.ISistabrevettillSverigeavslutarVilhelmMobergmedenimponerandelitteraturlistapådrygttvåsidorsomvisaratthanvarpålästomverklighetensåkianer.Iförteckningenmärksblandannat”Hand‐lingar rörande åkianismen” avNils Lindgren. Lindgren var den som sam‐manställdekällmaterialetomåkianismen.Materialetbestårframföralltavdenomfattandebrevkorrespondensenmellanberördapräster.Det är ingen slump att Vilhelm Moberg inspirerades av åkianismenshistoria:1. Historien passade väl in i utvandrarromanen. Moberg ville ha medmänniskorsomutvandradeförsintrosskull.2. Åkianerna verkade i Vilhelm Mobergs hemtrakter och deras framfarttilldrogsigiLjuderssockendärutvandrarromanenutspelarsig.3.Åkianernasöde fascineradeVilhelmMoberg.Historienuppvisarmycketspänning och dramatik som säkert väckte författarens intresse förväckelsen.4. Åkianernas revoltmot överheten.Den självägande bonden som trotsaröverheten är ett klassiskt tema som återkommer i många av Mobergsböcker.Ikapitlet ”Åkekommer tillbaka fråndårhuset” fårvi vetahurdetgick tillnär bonden Danjel Andreasson i Kärragärde fick nattligt besök av sinmorbrorÅkeSvensson:

ÅkeSvenssontaladeigenochsade:

– Din Frälsare har uppväckt dig i natt för att du skall övertaga mingärning nere på jorden. Anden skall säga dig allt vad du skall göra!Danjel,gackåstadochfullbordamittverk!DinFrälsareharkallatdig!

Två gångerupprepadeÅkemedhögoch tydlig röst dennamaningtill systersonen. Därefter var de nattliga besökarna borta, skenet frånJesulyktaförsvann,ochalltomkringDanjelvarmörker.

Att åkianismen skulle ha återuppstått på 1840‐talet är dock något somVilhelmMoberg själv tillfört berättelsen. I verkligheten existerade väckel‐

8

senundernågra intensivaårpå1780‐talet i socknarnaLjuder,Älmeboda,LinnerydochLångasjö.

ViförflyttarossnutillSverigepå1600‐talet.Kyrkanhadelängeenstarkställning. Men i slutet av 1600‐talet uppstod i Tyskland en andlig from‐hetsinriktningsomkalladespietismen.Pietisternapoängteradebetydelsenavpersonligomvändelseochattpredikantenintenödvändigtvismåstevaraprästvigd.PietismenspredsigtillSverigeblandannatgenomåtervändandesvenskasoldatersomvaritkrigsfångar.

FörattförhindraspridningenavpietismensidéeriSverigetillkom1726detsåkalladekonventikelplakatet,somförbjödenskildareligiösasamman‐komsteromde intekundebetraktassomhusandakter.Densombrötmotkonventikelplakatet skulle första gången böta 200 riksdaler silvermynt,andra gången det dubbla och vid en eventuell tredje gång landsförvisas.Gustav III:s regeringstid innebar, i upplysningstidens anda, en humanaresynpåreligiösaoliktänkare.

Innanvistiftarnärmarebekantskapmedsjälvaväckelsenmåsteviförstfå kunskap om det lokalsamhälle där åkianerna framträdde. Hur såg detsamhället, ut och vad präglademänniskornas liv i början av 1780‐talet isydöstrahörnetavKronobergslän?

Befolkningsökningenhadeännuintetagitfart.Böndernavarimajoritetochtorp‐ochbackstugornavarfortfarandefå.Skiftesreformernahadeintegenomförtsinågonstörreomfattning,utangårdarnalågtättintillvarandra.1780‐talet kännetecknades avmissväxtår. År 1781 varmycket torrt. Åretdärpåförstördesskördenavkraftigaregnväder.Detstoramissväxtåretvardock1783.DåkonstateradekyrkoherdeniÄlmebodasockenatt”påmångaställenhavadeknapptfåttutsädetigen”.

KyrkoherdeiÄlmebodasockenvarviddennatidBengtEkebergochtillsinhjälphadehankomministerJohanNylander.Prästernaåterkomoftatilloordningen under gudstjänsterna och 1784 utsågs en ”läktefogde” somskulle få oljudenpå läktaren att upphöra. Trotsmissväxtåren ville kyrko‐herdeBengtEkebergbyggautdentrångamedeltidskyrkan.Diskussionernavarlivligadåmångaförsamlingsbormotsattesigutbyggnadenpågrundavdedåligaskördarna.IÄlmebodasockenbodde15namngivnaåkianer.

Ljuders socken hade komminister Petrus Stenbeck som själasörjare.Kyrkan i Ljuder genomgick omfattande reparationer under 1780‐talet.Stenbeck återkom precis som sina ämbetsbröder i Älmeboda till oord‐ningenikyrkan.Detvardockinteenbartmänniskorsomorsakadeprästensmissnöje. Först 1789 förbjöds lösa hundar i Ljuders kyrka under guds‐tjänsten.Deskulleenligtbeslutetbindasmedsnöre.DetvaruppenbarligeningenlättuppgiftattförkunnaGudsordviddennatid!Ljuderssockenhade15namngivnaanhängaretillåkianismen.

9

Kyrkoherde i Långasjö socken var den nitiske kyrkoherden EliasAspelin. I början av 1780‐talets diskuterades flitigt byggandet av en nykyrka.PrecissomiÄlmebodaochiLjudervarprästenpådrivande,medanförsamlingsborna ville skjuta upp projektet med missväxterna som skäl.Långasjösockenhadeennamngivenanhängaretillåkianerna.

KontraktsprostenDavidRudavarävenkyrkoherdeiLinnerydssocken.Iegenskap av kontraktsprost blev Ruda i allra högsta grad inblandad iåkianernasframfart,ävenomhansegensockenenbarthadeennamngivenanhängaretillväckelsen.

Vem var egentligen Åke Svensson som plötsligt mer eller mindreövergavbondelivet föratt i ställetbli ledare förenreligiösväckelse?Hanföddes den 19mars 1753 i byn Kärragärde i Ljuders socken. Fadern varSvenÅkessonochmodernIngeborgJonsdotter.NärÅkevarettårgammalavled fadern och modern gifte om sig med drängen på gården, NilsMånsson.

Vid20‐års ålder gifte sigÅke1773med15‐årigaMärthaPersdotter. IsambandmedgiftermåletflyttadeparettillhennesföräldragårdiÖstergöliÄlmebodasocken.DärmedblevÅkeredansom20‐åringsjälvägandebondetill en av de större skattegårdarna i socknen. Fem år efter giftermåletföddesdotternKerstinoch1782utökadesfamiljenmedsonenPeter.

I början av 1780‐talet greps Åke i Östergöl av religiösa grubblerier.Kanske var det de återkommande missväxtåren som bidrog till hansfunderingar. Möjligen reagerade han på att prästerskapet ville bygga utkyrkan, trots de svåra tiderna. Vi vet också att Åke fick låna religiöslitteraturavkyrkoherdeBengtEkeberg,somsjälvisinungdominspireratsavpietismensidéernärhanstuderadeiGreifsvald.

Första skriftligakällanomväckelsenär frånden3oktober1784. I ettbrev till en vän skriver kyrkoherde Bengt Ekeberg att han träffat ettsällskapsom”hava förenatsigatt fruktaGud”.Ekebergäruppenbartgladöver det religiösa uppvaknandet och skriver: ”Jag tackar Gud att hanupptänteneldochönskarattdenmåbrinna.”Ekeberg framhöllgärnaatthanvardelaktigidetökadereligiösaintressetisocknen.

Tiden gick och väckelsen spred sig. Många besökte säkert åkianernassammankomster av ren nyfikenhet för att lyssna till Åkes budskap. ILångasjö socken satt kyrkoherde Elias Aspelin och följde händelse‐utvecklingenmedoro.Hanvar intenöjdmedBengtEkebergs,enligthanstycke,alltförvälvilligainställningtillsällskapet.Efterettbesökhossinaäm‐betsbröder i Älmeboda konstaterade Aspelin: ”vid min varelse i Älmebo,märktejagdockmyckenböjelseförtolerans”.

Elias Aspelin ville att åkianerna skulle ställas till svars enligt konven‐tikelplakatet. Därmed var inte prästerna eniga om hur den uppkomnaväckelsenskullehanteras!

10

DetvarsannoliktLångasjöprästenspåtryckningarsomgjordeattförhörhöllsmedÅkeochhansnärmasteanhängareiÄlmebodaden16november1784.Vidförhöretframkomblandannatattåkianernainteåtettäppleutanatt först välsigna det. De ägde all egendom inom väckelsen gemensamt.Åkianerna kritiserade prästerna för att inte predika tillräckligt strängt.Prästerna kunde inte märka några direkt avvikande uppfattningar i denkristnatron.Dockkonstateradesattanhängarnauppträddetrotsigtunderförhöret. Förhören fick kyrkoherde Bengt Ekeberg i Älmeboda att ändrauppfattningomväckelsen.Hankonstateradeiettbrev:”Nuhavavifåttse,attallrättelseärfåfäng,tydeäroganskaoförskämda,isynnerhetÅke,somupphäver sig över all ordning.” Trots detta ville kyrkoherde Ekeberg till‐rättavisaåkianernagenomkärlekochömhet.

Nya bekymmer uppstod för prästerskapet när ”kärragärdefolket”krävde att få ta nattvarden oftare, precis som romanens Danjel i Kärra‐gärde. Det är ingen tillfällighet att Danjel bodde just i Kärragärde. Kon‐traktsprosten David Ruda såg ingen annan utväg än att informeradomkapitlet iVäxjö.Brevetslognersomenbomb iett redansvårtsargatdomkapitel. Biskopen Olof Osander var vid denna tid i 80‐årsåldern ochmärkbart påverkad av sjukdomar och ålderdom. Domprosten var visser‐ligennågraåryngremenävenhan försvagadpågrundav fleraslaganfall.Situationenkompliceradesytterligareavattövrigaledamöteridomkapitlethade svårt att komma överens. Det var alltså denna institution som nuskullehanterareligionsoroligheterna.

Domkapitlet upprördes inte enbart av själv väckelsen utanminst likamycket över att domkapitlets ledamöter inte informerats om situationentidigare,vilketdeansågvaraheltoförsvarligt.

På frågan om åkianerna skulle få ta nattvarden oftare blev prästernainte särskilt klokare av domkapitlets svar. Prästerna upplystes om att devarkenfickmissbrukaellerutestänganågonfrånnattvarden.

Domkapitletkrävdenya förhörmedåkianernavilketocksåskeddevidjultid 1784. Även vid dessa förhör uppförde sig anhängarna trotsigt. Åkekallade prästerna för själaförsummare och vi kan här göra en jämförelsemellanutvandrarromanensåkianerochverklighetensåkianer:Åkianerna:sålängejagtjentedjefwulen,hadejagberömafpresterna.Utvandrarna:sålängejagtjänadeDjävulenfickjagberömavherrprosten.Det råder inget tvivel om att Vilhelm Moberg var väl förtrogen medkällmaterialetomåkianismen.

Prästernaiberördasocknarföreslogattdomkapitletskullehållaförhörmed åkianerna för att själva bilda sig en uppfattning om rörelsen. För‐hoppningenvarocksåattåkianernaskulleuppförasigmeranständigtinför

11

domkapitlet. Domkapitlet anammade prästernas förslag och beslutadesamtidigtattutestängaåkianernaheltfrånnattvarden.

Den 31 januari 1785 höll domkapitlet förhör i Växjö med åtta avåkianerna,däriblandÅkeochhanshustru.Deinkalladeinfannsigdocktvåtimmar försenade vilket säkert föranledde viss irritation. Eftersom bådebiskopenochdomprostenhadevacklandehälsaleddesförhöretavSamuelCronander som var en av domkapitlets ledamöter. Vid förhöret hadeÅkesyster,SissaSvensdotter,enframträdanderollmedmångahårdakommen‐tareromprästerna.Honsablandannat:”SåsvartaIärenikläder,såsvartaärenI införGud.Häräro jordprästerochbukpräster,…härärokapporochkragar,meningapräster.”

Ulrika i Västergöhl i Utvandrarna säger något liknande till prostenBrusander.DetärtydligtattMoberglätsiginspirerasavSissaSvensdotternärhanskapaderomanfigurenUlrikaiVästergöhl.DettagavdockMobergbekymmer. Han har i ett sammanhang på sitt typiskt humoristiska sättberättatomdet:

Ingen av mina romanfigurer har vållat mig så mycket besvär och såmångabekymmer somUlrika i Västergöhl imin utvandrarroman.Närhon för första gången kommer in i berättelsen – vid den nattliga, för‐bjudnautdelningenavsakramentethosDanjelAndreassoniKärragärde–varhonsågrov imunnen,att jagsjälvblev förskräckt. Jaghade frånbörjan tänkt att hon skulle följa med utvandrarföljet från Ljuder tillAmerika,mennuhölljagpåattångramig.UlrikaiVästergöhluppfördesigpåettsådantsätt,attjagundradeomdetintevorebästatthonfingestannahemma

Förhöret med åkianerna inför domkapitlet i Växjö avbröts med motiver‐ingen för ”undvikande av Guds och hans heliga ords ytterliga hädande”.Domkapitlet fruktade att väckelsen skulle allvarligt skada de berördaförsamlingarna.DeinformeradebrevledesbådekungenGustavIIIochGötaHovrättomreligionsoroligheternaiSmåland.

Konfliktenmellan kyrkan och åkianerna trappades upp ytterligare ge‐nomattanhängarnaheltutestängdesfrånnattvardengenomdomkapitletsbeslut. Rykten gjorde nu gällande att Åke Svensson själv delade utnattvardentillsinaanhängare.Den11Mars1785varfleraåkianersamladeibynGubbemålaiÄlmebodasocken.Prästernahadeutsändaspioner,blandannat bonden Sven Svensson och soldaten Gubbin båda boende i Gubbe‐måla. De såg genom fönstren hur Åke förrättade nattvardsceremonin.Brytningenmedkyrkanvardärmedtotal.

12

ÅkianernashuvudsakligasysselsättningverkarnumestadelshabeståttavattvandramellanKärragärde,ÖstergölochGubbemåla,förattpådessaställenhållasinaandakter.

Ijuni1785komGustavIII:ssynpåoroligheternaiSmåland.Hanansågattdevarsåskadligafördenkristnaförsamlingenochsamhällsordningenattdeintekundelämnasutanåtgärd.GustavIIIvilledocktonanermåletsreligiösakaraktärochdärmedintedömaväckelsensanhängareenligtkon‐ventikelplakatet.DärförblevdetHäradsrättensomficktahandomärendet.

Den 8 september 1785 inställde sig 30 åkianer vid tingsstället iIngelstad. Häradsdomaren meddelade att anhängarna skulle slippa straffom de återgick till församlingens gemenskap, helt enligt Gustav III:sdirektivochiupplysningstidensanda.Åkianernavisadeingateckenpåattlydahäradsdomarensförmaningar.AnhängarnaansågattÅkeSvenssonvarden enda rätta prästen då han blivit upplyst av Gud. Förmaningarna varförgävesochärendetremitteradestillGötaHovrätt.

Den 12 december 1785 komdomen frånGötaHovrätt. Åtta åkianer –Åke Svensson, hans hustru Märtha Persdotter, Åkes syster Sissa Svens‐dotter,styvfadernNilsMånsson,halvsyskonenJohanNilsson,ChristinaochIngrid Nilsdotter samt drängen Jonas Zachrisson – ansågs vara ”alldelesfallna i galenskap, och från deras förnufts rätta bruk” och dömdes tillvistelsepåDanviksDårhus.

Förvisningen till Danviks dårhus i Stockholm verkställdes i januari1786.Åkesägstillenbörjanhaskrivitbrevhemtillsinaanhängareochennyledareutsågs.

När drängen och åkianen Peter Zachrisson avled i juni 1786 villeanhängarnabegravahonompååkianernasegenkyrkogårdiGubbemåla.Såblev det inte,men begravningen dröjde till 18 dagar efter drängens död.Enligtdenmuntligatraditionenärenbartengrisbegravenpå”Åkianernaskyrkogård”. I brev daterat i mars 1787 konstaterades att anhängarnaåtergåtttillkyrkansgemenskap.

Detvarsvåra förhållandenpåDanviksDårhusochÅkedogdär1788 ikallbrandefter treårsvistelse.Hanvardåbara35årgammal.Ytterligaretvåanhängareavledpåanstalten.

Åkianismenexisteradeundernågra intensivaårpå1780‐taletochvarden mest extrema väckelsen i Sverige under 1700‐talet. Det finns ingetannat exempel där anhängarna delade ut nattvarden vid sina samman‐komster.

Ett levnadsöde i skuggan av åkianernas framfart utgör Åkes mor –IngeborgJonsdotter.Honvarföddomkring1725iLinnerydssocken.Inge‐borgblevunder sin levnad änka tre gånger.HonvardenendeblandÅkeSvenssonsnärmastesläktingarsomvarkyrkantrogen.

13

Alla hennes sex barn anslöt sig till väckelsen, varav sonen Åke varledaren. Fem av barnen dömdes till vistelse på Danviks Dårhus. Ävenhennesmake NilsMånsson och sonhustrunMärtha Persdotter gick dettaödetillmötes.

NärsonenÅkeochhanshustrufördestillDanviksdårhusfickIngeborgpåegenhanduppfostrabarnbarnenpågårdeniKärragärde.BarnenKerstinochPeter var bara åtta respektive fyra år gamlanärde skiljdes från sinaföräldrar.Ijanuari1786lämnadeÅkesmorinklagomåltillHäradsrättenatthon fick för lite spannmål för barnbarnens försörjning. Hon lyckades fåförmyndarna avsatta och enny utsågs. Ingeborg ansvarade för barnbarn‐ensuppfostranifemårframtillsindöd1791:honvardå66årgammal.

Samma år som Ingeborg avled bosatte sig Magnus Nilsson frånÄlmebodasockenpågårdeniKärragärde.TvåårsenaregiftehansigmedÅkesdotter,somdåvar15årgammal.Detär troligtatt Ingeborg föresindödförberettgiftermåletochsetttillattbarnbarnethadeenblivandemake.

Vilhelm Mobergs födelsesocken Algutsboda hade enligt källmaterialetintenågranamngivnaanhängaretillåkianerna.VikandockräknamedattAlgutsbodabornahördetalasomväckelsensframfartigrannsocknarna.Detär inte omöjligt att några från Algutsboda av ren nyfikenhet lyssnade påÅke Svensson predikningar. Men det finns faktiskt en anknytning tillAlgutsboda socken: Åkes dotter, Kerstin Åkesdotter, bodde tillsammansmed sinmanMagnusNilsson på släktgården i Kärragärde och fick blandannatsonenPeter.HanstuderadetillprästochvarkyrkoherdeiAlgutsbodai20år,mellanåren1852‐1871.

DetärödetsironiattendottersontillÅkeSvenssonkomatttillhöradenyrkesgruppsomÅkepåsintidsåkraftigtkritiserat!!FöredragetochdärmedtextenbyggerhuvudsakligenpåföredragshållarensbokÅkianismen–ensmåländskväckelserörelsepå1780‐talet.Tryckt1990.

14

Intenöjdmedsinotro–VilhelmMobergsrelationtillkristentroAvGunnarHyltén‐CavalliusVilhelmMobergsrelationtillreligionochkristentroskulledethandlaom.Sådant var uppdraget. Men det vet väl alla: Moberg var ateist, en rättaggressivsådantillochmed.Därförkundemanavfärdauppdragetsnabbtochägnasigåtannat.

Menlåtosshiaosslite…Härärvinuinnepåettfältsominteärsådärentydigtochfyrkantigt.Omvi lånarettmodeordfrånakademiernasvärld,så kan vi säga: uppdraget att skärskåda Vilhelm Mobergs relation tillreligion i allmänhet och till kristen tro i synnerhet behöver ”problema‐tiseras”.Detfinns–menarjagbestämt–mycketatthämtafram,somblott‐läggerenmeramångfacetteradbildavMobergshållning till trosfrågoränvadman i förstonebrukarhävda.Och jumer jag fördjupatmig i ämnet–VilhelmMobergochreligionen–destomerharjaginsettattdetärvärteneller flera vetenskapliga studier, rent av några akademiska avhandlingar.Häridagkandetbarabliettkortareförsök.Kanskejagivarjefallkannystaframettantaltrådar,somandrakanföljaettlängrestyckeväg.

För Moberg behöll trosfrågorna hela tiden sitt grepp. Han brottadesmeddem.Det kom till synes i hans skönlitterära författarskapoch i hansskriftligakvarlåtenskapöverhuvudtaget.

Till författarens hundraårsdag 1998 skrev jag en uppsats, ”Inte nöjdmedsinotro”, sompublicerades iVäxjöstiftshembygdskalender.Minhori‐sonthar i justdenhär fråganutvidgatsrättsåavsevärt,eftersomdebådavolymernamedbrevavMobergsedandessharkommitut.JagsyftarförståspådeavJensLiljestrandredigerade”OmGudvillochhälsanvarar.”VilhelmMobergsbrev1918‐1949ochnästadel”Dutrorväljagärdöd”medMoberg‐breviurvalfrånåren1950‐1973.DessabådaguldgruvorfördenMoberg‐intresseradegavsutisällskapetsskriftserie2007respektive2008.Imångaav breven dyker frågeställningar upp som på ett eller annat sätt ärkoppladetilldetdjuptexistentiella,tillfrågoromGudmenocksåtillfrågorom de skröpliga redskapen, prästerna och sammanslutningen, kyrkan. IMoberg‐brevenfinnsnärgångnavittnesbördomtroskamp.Härfinnsocksådrastiskaochhumoristiska formuleringar, som jaggärnavill föravidare, ivarjefallendel.

När vi nu tillsammans gör en vandring i tid och rum för att försökaupptäckaflerochflersidoravMobergsolikahållningartillreligionochtro,bör vi starta den 75‐åriga färden just här i denna bygd. För det var ju iAlgutsboda socken Carl Arthur Vilhelm Moberg såg dagens ljus den 20

15

augusti1898.Dopetharmedallsäkerhetskettihemförsamlingen,menomdetförrättadesikyrkanellerihemmetellereventuelltpåannanplats,vetjag inte.Här ikyrkankomhan i allahändelserattkonfirmerasden3maj1913.Jagåterkommertilldetomenstund.Vandringentogdennemanialltstörrecirklar.Somskrivande journalist fickhanseolikatrakter i landet. Ifemtioårsåldernkomhanattgöradetstorasprånget.Dåblevhan–kanskehansjälvskullehasagt,globetrotter–iochmedforskningsresornaochdenlånga vistelsen i Nordamerika inför det storslagna emigranteposet. Hanboddesåkortareellerlängreperioderutomlands,iUSAmenocksåpåolikahålliEuropa.Desistaårenminskadeslivsrummet.VilhelmMobergblevallttröttareochmissmodigare.EnsommardagiUppland1973blevhanssista.

Under denna livsresa, som vi nu får följamed slagrutan ”Moberg ochreligionen”ärdetbiografiska–Mobergsegenstundpåjorden–denviktig‐aste källan; hans författarskap inom främst skönlitteraturen men ocksåandra typer av text snuddar jag mest vid. Andra föredragshållare underårets upplaga av ”En dag med Moberg” tecknar med olika infallsvinklartrosfrågor i den litteraturen. Den fäderneärvda kyrkofromheten genom‐syradeväldigtmycket i hansdiktaruniversum. ”Bibeln varden förstabokjag läste som barn”, skriver han i brev till Olle Holmberg 1966. Den till‐sammansmedpsalmbokenochkatekesenutgjorde litteraturen i föräldra‐hemmet. AttMobergs språkliga stil var djupt influerad av Bibelnmed tillexempelGamlatestamentetsparallellismer,stårheltklart.Mendensaken,formen,fallerutanförramenfördettaföredrag.

Låtosssättaossinisammanhanget,”kontexten”,idettafalldenandligageografin.Värendsöstra traktervar i gångna tideren fattigdelav landet.Algutsboda tillhördeUppvidingehärad. (Förenkronobergare somunder‐tecknadärdetensmulasorgligtattMobergshemsockenöverflyttatstillettannat län; ursäkta alla vänner i Emmaboda ochKalmar län för dettamittutspel!).

Nåväl.DennadelavSmålandharvaritstarktprägladavkyrkan.Någraväckelseprästerharkommitattpåverkadetandligaarvet iregionenivissutsträckning – kanskeman kan spåra det hosMobergs föräldrar. AndersElfving tjänstgjorde bland annat i närbelägna Visssefjärda socken. IHälleberga verkade under många år Peter Lorenz Sellergren. Trots attsekulariseringefterhandbreddeutsig,bevaradeändåmänniskoridessa–somman ibland säger – gammalkyrkliga bygder imångt ochmycket akt‐ningförkyrkaochgudstjänst.

I Vilhelm Moberg‐Sällskapets skriftserie kom 2010 Den riktigajultomtenochandrajulberättelser. Här hittar vi ”Gammaldags julotta”, därMoberg livfullt beskriver vad han säkerligen själv upplevt här inne iAlgutsboda kyrka som pojke. Jag rekommenderar högläsning av dennaberättelse–ochandra–undernästajulkalas!

16

DådenungepojkeniMoshulthadenåttdenålder,dåhanskulleläsaförprästen, följde han sina kamrater. Det var många läsbarn i den folkrikasocknenAlgutsboda.Gruppensläsprästvarvicepastorn,alltsåvikarierandekyrkoherden, Teodor Wallin. I ”Herrans bordsgäst” i Berättelser urminlevnad(1968) berörMoberg sin konfirmationspräst utan att nämna hansnamn. Av sammanhanget framgår, att det intryck prästen gett den unge,frihetstörstande”heren”intevarodelatpositivt.Mobergskriver:

Skriftermålet i kyrkan före nattvardsgången blev långt. Vice pastorn,min konfirmationspräst, förrättade tjänsten denna söndag, och hanpredikadeocksålänge.Hantaladeomsyndensökadeutbredninginomförsamlingen och nämnde antalet oäkta barn som hade fötts i vårsockenförraåret;siffranvardenhögstasomnågonsockenistiftethadei fjol. Hans församling var ett förskräckande föredöme: det hade givitandraförsamlingarettskrämmandeexempelpåsyndemotGudssjättebud.

Vi ska inte fördjupa oss alltför mycket i frågan om Vilhelm MobergskonfirmationsprästTeodorWallin,mennågotkortskaändåsägas.Mankanläsa om pastor Wallin i minnesteckningarna Lyktad gärning, publicerad1947avGunnarStenvall.Ensagesman,tidigareverksamiLoshult,mindesTeodorWallinväl.Dennevarmycketsnällmenhadeinteförmågaattväckaintresse hos sina konfirmander, fick jag veta. Sommångårig konfirmand‐lärare kan jag intyga: det är inte alldeles enkelt att väcka intresse hoskonfirmanderna.VadgällerMobergochhansläsprästkanmanvälpåståsåmycketändå,attdendå30‐årigevicepastornTeodorWallinintelyckadesge den unge Vilhelm några starka, avgörande impulser att bli en levandekristen.Delviskanskedettaocksåhadeattgörameddenfögamedryckandepedagogiken,somvarbrukligunderdennatid.Läsbarnenhadeattlärasigutantill hela Luthers Lillakatekes med sina frågor och svar. Magnus vonPlaten skriver i sin värdefulla bokDenungeVilhelmMoberg: ”Det var ensymbolhandling som många med honom utförde, när han som skolelevstackutögonenpåkatekespärmensLutherbild.”

Idetäldre samhälletutgjordekonfirmationenövergångsrit, enritedepassage,mellanbarndomenochvuxenlivet;nuvardettidattgesigutochtjäna i arbetslivet, om det inte hade skett redan. Som glasarbetaremötteMoberg en ny, annorlunda typ av världsförklaring. Det var förkunnelsenhos den radikala arbetarrörelsen, sådan som den yttrade sig i mitten av1910‐talet. Skrifter somBrandochStormklockan lästes ivrigt och spreds.Mycket av vad Moberg här lyssnade till kom säkerligen att bli någotbestående hos honom; han internaliserade förkunnelsen om rättvisamedsinåskådning.

17

Tilldeungsocialistiskatankarnahördeocksådenateistiskaagitationen.Man ansåg – i viss utsträckningmed rätta – att kyrkan lierat sigmed demaktägande. För de fritänkande unga där och då var detta djupt upp‐rörande.Låtmigallmäntsägasåhär:framväxtenavdensekulariseradeochhumanistiskaideologinharendelav–menintehela–sinförklaringsomenreaktionmotenstelnad,lagiskkyrka,sominteförmåttbäraframdetfrigör‐andekristnabudskapetisinbreddochsittdjup.Jagtyckermigklartkunnase detta också hos en författare som Tomas Tranströmer. Nåväl, Mobergkunde integodtadenutformningavkyrkolivethanhademött ihävdernaochisamtiden.

Men–ochdetärviktigtattpåpeka–dettaärintehelabilden.Påandrahåll träddeenäktaochvarmfromhetfram,somMobergvädradesig framtill och somhan kunde gestalta i sitt litterära universumpå ett strålandesätt.Personligen fannshoshonomen längtanattkunnaomfattaensådantro. JournalistkolleganHenningHellvi vidNyaVäxjöbladetberättarometttillfälle, då Moberg hade inbjudit några arbetskamrater och bland demredaktören för tidningen, Carl Thorén, som tillika var frikyrkopredikant.MoberghadeuttryckligenbettThorénattiföräldrahemmetiMoshultamålahålla en predikan. Hellvi erinrar sig, hur intensivt hans unge kollegalyssnadetilltalaren,ochsåutbrastMoberg:”Ack,densomhadeentrolikastarksommingamlamor!”

I Den unge Vilhelm Moberg tar von Platen upp även den religiösaaspektenpåförfattarensmognad.Det förefallersomomMoberg just i20‐årsåldern sökte livssvar i religionen. År 1923 publicerade han skissen”Hjärtats ångest”. Där beskriver han öppenhjärtigt sin situation, den orosom sätter till under natten: ”Jag ber till Gud, som är i det fördolda; jagroparpåHonomistum,ordlösångest.”Skissenslutarpåföljandesätt:”[…]detärroochstillhetimittbröst–Gudsöverhjärtatsångest”.Naturligtvismåste man som läsare vara försiktig med att på varje punkt tolka alltMobergskriver självbiografiskt;hanär i främsta rummetskönlitterär för‐fattareochlåterävenmerapersonligatexterfärgasavyrkesmässigasyften.

NärsysternAstridavlidithöllVilhelmvidbegravningeni januari1922ett tal vid graven. Det finns återgivet i Moberg‐Sällskapets utgåva medförfattarens tal, I sanningensoch fantasinsnamn. TalarenVilhelmMoberg(2011). Slutorden ger uttryck för en religiös, för att inte säga kristen tro.Kanskeärordenformuleradeienfastretoriskform:såskullemansägavidenbegravningiAlgutsbodaför90årsedan.MenmöjligenspeglardetsomhärsägsMobergsreligiösabrottningarunderdennatid. Jagtrorattdetärsåtillendel.Dethanyttrarvarkanskevadhanönskadetro.Vilyssnartillnågrarepresentativasatser:

18

DusåsomvivarSkaparensverk.Hanhadenogsinsärskildameningmeddet kors han gavDig att bära. […] Far,mor och syskon sörjaDigdjupt. Men egentligen skulle vi inte göra det. Å Dina vägnar borde vikänna något annat. Ty känna vi det icke så, som om Du från dettaförgängligalivetmeddessveochvåndagåttinienstorglädje,gåttinienevigfridochvila.Världensfrälsareharsagt:KommentillmigIsomärenbetrycktaochbetungade,tyse,jagskallvederkvickaEder”.[…]VilaDuifrid,tillsevighetensmorgongryr!

Undernågraårpå1920‐taletvarMobergdragentillspiritism.Hansförmanvid VadstenaLänsTidningPälle Segerborg, som skolade upp Moberg tilljournalist,varmycket intresseradavdetockulta. Iettbrev tillOlleHolm‐berg(21/111963)skriverMoberg:”Jagvarmedpåenborddansengång,där vi fick fram Strindbergs ande. Åtminstone sa han själv att han varStrindberg. Vi frågade honom om han hade något att säga oss. Andensvarade:Gåhem!Varför?frågadevi–klockanvarbaraniopåkvällen.Detärsent!svaradeanden.”

I sitt sökande i 25‐årsåldern upptäckte Moberg filosofen ArthurSchopenhauer. Dennes djupt pessimistiska livssyn grep ynglingen; hanbefästes i sina egna funderingar.Moberg skriver: ”Min existenspå jordenhadeiochförsigingenmening,dååterstoddetförmigbaraattsjälvskapamig en mening med den.” Så blev författandet en hjälp att hålla undantungsinnets demoner. Moberg fick kämpa hårt med detta hela livet. Detförefallersomomdenpessimismhankändeiungdomenkomtillbakaifullkraftunderdesistaåren.JensLiljestrandbeskriverdettai inledningentilldenandrabrevvolymen.SomnågotavenhöjdpunktipessimismutgörettbrevfrånMobergtillIvarHarrieden18november1971.Moberghadefallitochspräcktenryggkotamedsvårasmärtorsomföljd.Igryningenefterensärskiltsvårnattskriverhannerdetsomhankallarsin”otrosbekännelse”,som han ställer mot den trosbekännelse han hade avlagt just här ihembygdens kyrka till Gud Fader allsmäktig, väl i samband med konfir‐mationshögtiden. Låt oss lyssna till fortsättningen av brevet eller otros‐bekännelsen.Detärenskakandeläsning:

Jag avföll från Honom, som skulle vara god och barmhärtig och

överflyttade tron till mig själv, till egna krafter, till den så kalladesanningenskunskap,tillvettochvetande.

Så gav mig omsider livet sin kunskap, där talade och tryckta ordingentingmerbetydde,därvettochvetandesvekochlämnademigutanhjälp. Som ett nyfött barn under hedendomens tid, utsattes jag iödemarken,utlämnadåtulvenskäft.Jagförsattesidetdjävulensrike,urvilket utresevisum icke åt någon beviljas. I detta rike förflyter natten

19

utan sömn och smärtan är människans sällskap allena. Då känns enensamhetsomingaordkantäcka:Denskallengångdelasavossalla.Så avger jag min nya trosbekännelse: Jag tror på Djävulen

Allsmäktig,vårjordsenvåldshärskare.Ondskans furste behåller sitt välde, intill dess då intet mer kan

förnimmas.Då kan inteheller något ont vara.Då är jag oåtkomlig.Dåharallrörelseblivittillstillhetochallaljudtilltystnad.Dåärjagåterihemmetsomjagaldrigskullehalämnat.

Envismanskrev:vårmänskligatillvarohärpåjordenärnågontingsomickebordehavarit.

SålångturMobergsbrevavden18/111971.”Envismanskrev”heterdettillslut.DetvarSchopenhauer,varslärorMobergpååldernshösttyckshaåtervänttill.

SomalltidmedVilhelmMobergärbildenemellertidsammansatt.Mörkaskuggorblandasmedljusastråk.Såärdetihanslitterärauniversum.SåärdetocksåförpersonenMoberg.ViskamedhjälpavnedslagiMobergsbrevsökaspåraettmönster,blottlägganågratypiskaexempelpåskildaaspekterkringproblemkomplexetMobergochreligionen.

FörfattarkolleganJ.A.GöthvarenavdemsomMobergkorresponderademediungaår.EttavbrevenärdagtecknatAlvestaannandagjul1927–dåhadeRaskenskommitutochvunnitframgångar.Härtalasliksomförövrigtoftaidemobergskabrevenomhälsatillkroppochsjäl.LokalredaktöreniAlvestaochdennyblivnasuccéförfattarenskriver:

Yttre framgång kan aldrig göra en människa lycklig eller till‐

fredsställd–såmycketharjagkommitunderfundmed.JagavundasdigverkligenDinljusalivssyn.Jagblirmedvarjeåralltmerpessimist–jagkan inte rå för det, det är nu en gång min natur. Och livsångestenklämmer åt mig ibland, så jag inte vet någon råd. Jag tycker att allt‐sammans är såmeningslöst. Folk ävlas och stretar och strävar –menvartskadomtavägen?Vibehöverintegöraosssåbråttom–vihinnerväl till graven, och dit blir vi burna för resten. Dödens visshet äråtminstonedenendavisshetjaghar,ochjagönskarattjaghadenågonannan.Tronuinte,attjaghållerpåattblireligiös.Ingenkanvälihögregrad än jag sakna all slags tro. Det oaktat finner jag förstås nöje i attdiktapersonersomhatron.

Det citerade avsnittet är intressant. Moberg är, skriver han, inte tillfredsmedsinendavisshet,denomdödensoundviklighet;hanönskadeatthanhadeenannanvisshet,enannantro.Hanslår ifrånsigatthanskullevarareligiös,ändåärbrottningarnamedreligiösa,existentiellafrågoretthuvud‐

20

stråkideefterlämnadebreven.Ochsånotisenomförfattandet:hanfinner”förståsnöjeiattdiktapersonersomhatron”!

KritikenhosMobergmotkyrkaochprästerärväldokumenterad. Idenså kallade sedlighetsdebatten som rörde de påstådda anstötliga orden iUtvandrarna togMoberg till orda i skriftmen också i tal. Vi kan läsa detanförande han höll i Medborgarhuset i Stockholm den 18 januari 1951 iMoberg‐sällskapets utgåva I sanningens och fantasins namn. Här är detkrafter inom de frikyrkliga leden som Moberg polemiserar emot medpingsthövdingenLewiPethrus i spetsen. Jag tyckernogattMoberghärärjusteisindebattstil.Annatljudikällanblirdetpåsinahållibreven,därhaninte i huvudsak riktar sig emot frikyrklighetenutanmot kyrkan ochdesspräster.ViskasenärmarepåvaddetärMobergärförargadöver.Detfinnsdessutom ett par brev, där han går hårt åt trångsynta representanter förkyrkoridennordamerikanskaMellanvästern.

Utvandrarna rörde upp många känslor i det försiktiga tidsskedet vidnittonhundrataletsmitt.Enaktiondragsigångmotbokenochförfattarenssätt att skildra de småländska utvandrarna. Man menade att han smuts‐kastadedem,gjordedemtillsnuskgubbar.Mobergtaruppdetta iettbrev13/3 1951 till Edgar Swenson, nära vän och behjälplig under MobergsforskningiUSA.Härmittiutvandrarbygdenspetsarvinuöroneninförendelavbrevet:”Dutrorvälattjagärdödochatthundarnaspringeromkringmedminaben!Nej, jaglevernågotsånär,ochnuskall jagförsökautstötanågra ljud”, heter det i upptakten. Så landar Moberg rätt snart i densmåländskaaktionen.Hanskriver:

Ja,detharvaritmycket sedansist.Förstoch främstvardet juden

därnyaaktionenmotminbokfrånprästerochriksdagsmäniSmåland.Duharnaturligtvissettomden.Reuterdahlvar–justsomhanbettmigomursäktochångratsig!–nere iminhembygdochplanladedethelamed ett par präster, särskilt Samuelsson i Örsjö, som själv utgivit enemigrantroman, vars nästan hela upplaga nu ligger i säkert förvar påhansegenvind![…]MendetfinnsocksåhederligaprästeriSmåland:Enav dem som fått uppropet var upprörd över dessa skumraskmetoderochsändemigettex.Såkunde jag igod tidpubliceraochavslöjahelaintrigen!

Moberg är dräpande i sina formuleringar. Han var mästare att användasarkasmensomretoriskfigur.VivetattMobergtogdettauppropfrånhansegna landsmän mycket hårt. Det riktade ju också in sin på författarensfrihet,någotsomvaravvitalbetydelseförVilhelmMoberg.

21

Femton år efter detta brev tar han upp saken med vännen IngemarHedenius, filosofiprofessorn,vid tillfälletpåGotland.Moberghar svårtattglömmaochförlåta…Hanskrivernu:

Jagskullejumycketgärnaviljakommatillerpånågradarisommar

igen,mennuharjagbeslutatdetta:Isommarskajagintespridaeländeomkring mig på Gotland, utan utöva denna verksamhet i Småland istället. Man ska ju inte alldeles glömma bort sin hembygd. Därförplanerar jagomnågradagaratt startaencykeltur ”SmålandRunt”,pånågonvecka.Jagskasärskiltkoncentreramigpådesmåländskakyrkor,där de komministrar och prostar och kyrkoherdar alltjämt predikar,som år 1951 satte igång en hemlig aktion emot min berättelse omutvandrarna,vilkajag,enligtsvenskakyrkanochriksdagen,hadedragitner”tillensamlinglortgubbarochsedeslösapersoner”.JagvilljugärnaocksåsehurdeförsamlingsboriSmålandserut,somfrånpredikstolenvarjesöndagutsätts förpåverkanavdessaHerrensapostlarochderasevangelium.[utdragibrevsäntfrånSöderäng(Grisslehamn)den27juli1964.]

UndervistelsernaiUSAkomMobergikontaktocksåmeddetamerikanskakyrkolivet. Ibrevenkanvisehanshäftigareaktioner införvadhanmötte.EdgarSwensonfårettlångtbrev,dagtecknatiCarmelden12januari1949.Moberguppgeratthanskaskrivafleramerikaartiklaroch,fortsätterhan,

nästa gång ska jag sticka handen i det riktiga getingboet och berättamina intryck och upplevelser av den ofördragsamma, trångsynta ochkulturfientliga First Lutheran Church imellanvästern. Då kommer jagattstötamigmedendelegnasläktingar:Minegenmorbrorvar i IronRiverenstorkyrkogrundareochhansnamnståridagpräntativackrafärger på kyrkfönstren.Hemma i Sverige slogs han och söp och levdefan, men han sägs ha blivit omvänd härute och så grundade han enkyrkaiIronRiver–Amerikaharenunderligmaktöverinvandrarna!Jagvaridenkyrkanochhördepåpredikan,ochefterpredikankomenkarlfarmisportbyxortillaltaretochtaladeitjugominuteromatthanvillesäljaenhögtalaranläggning till kyrkan för tusendollarsoch skälldeutalla andra tillverkare av högtalaranläggningar för kyrkor under dessasamma20minuter.Jag vet inte, vad Vilhelm Moberg hade väntat sig av det praktiska

kyrkolivet hos första, andra och tredje generationens svensk‐amerikaner.Hantyckshablivitbesvikenochupprörd–mensägnärMoberg inteblevdet!MellanvästernochMinnesotaföllhonominteismaken.Omdetvittnar

22

ett brev året därpå, också det ställt till Edgar Swenson, som förefaller havaritnågotavMobergsbiktfader.”Ordetvantrivselärettalldelesförsvagtord för mina förnimmelser härute”, heter det bland annat ”[…] påsöndagarnakanmanintefåettglasölensimillionstadenSt.Paul‐Minnea‐polis!”, ryter Kniva‐Heren och fortsätter: ”Det är kyrkan somhar förstörtdetta underbara landMinnesota.” Den intresserade kan själv gå till dettabrev(avden18oktober1950)förattfåsigmergallatilllivs…

NöjdvarMobergintemedvadhansågochhördeavkyrkan,varesig ihemlandet eller ”därute”. Även om man i viss utsträckning på enskildapunkterkanhållameddenstoreförfattaren,ärdetbaraattbeklagaatthanvarsåbitterochmisantropisk,någotsomtilltogislutetavlivet.Menkanskedetärettutslagavfrustrationöveratthanintelyckatskommaåtenhållbartroideninstitution,därhanförväntadeattfinnaden.Detärmöjligtattvihärkanhittaåtminstoneendelförklaring.

Förhanvillesågärna.IentidningsartikeliSmålandsposten(4/111988)skildrasMobergs godakontaktmeddåvarandekyrkoherden iAlgutsbodaNilsDahlborg.Författarenvartacksamförprästensomtankeomhansgam‐lamorochundradesamtidigthurmanskullekunnatro,fastmanintekan.

Detmörkadominerar iVilhelmMobergs texteromkyrkaochkristen‐dom;detärmycketlättatthittaexempelihansbrevochböcker.Dettavisarivarjefallattsakenvarviktigförhonom.Denhördeihopmedlivochdöd.Det finns ett par sena brev ställda till Ingemar Hedenius, där Mobergnödgar denne att närmare förklara bakgrund till eskatologiska ting somläranomhelvetet. SkriftenOtronsartiklar.Läsningiblandadeämnen, somutgavsunderMobergsdödsår1973, är i vissmånpräglad av författarensskrieftermeningochsammanhang.Jagtänkersärskiltpåslutkapitlet”Mittlivsförstadagbok”.

Men ändå: jag vill inte sluta i detta stämningsläge utan i stället urbrevmaterialet lyfta fram några få ljusglimtar om Gud och tryggheten.EyvindJohnsontillhördeMobergsgamlaförfattarvännerfråntidigaår.NärdennesKrilonsresapubliceratsochVilhelmlästden,tolkarhansinkänslaibrev till Eyvind Johnson (den 20/11 1942) på följande sätt: ”Efter slutadläsning sitter man där stum. När jag hunnit sista bladet i natt kände jagnågotsomjaginteharnågotannatordförändetta:andakt.Jagslutadeenuppbyggelseskrift. Jag gick ut ur ett andens tempel, fylld och glad ochandäktig.” Det här är ovanliga ord från privatpersonen Vilhelm Moberg,vågar jagpåstå.Menhanrörsig i riktningåtdethålldithans troslängtandroghonom.Andakt är för övrigt ett ordhanpositivt använder inte barahär. Författaren Sven Barthel mottar tio år senare ett brevmed tack fördennesbokSkärgård.Mobergskriver:”Urdenläserjagettstyckeinnanjagsomnar varje kväll, såsomman skall göra när det gäller andaktsböcker.”

23

Bakom den en smula raljanta tonen finns en respekt för vad andakt ochfromhetinnebär.

Till vännen Jan Fridegård riktar Moberg i brev (22/10 1966) orden”Hoppas Försynen snart för oss samman igen!” Jag finner också dennadjärvablandningavskämtochallvariföljandeformuleringibrevtillMatsRehnbergpå årets sista dag 1966: ”NedkallandeHerrans välsignelse överDig ochDitt hus ochdess anförvanter till lands och vattenunderdet nyaåret1967.”

KanskeettannatindiciumpåMobergsvälviljainförautentisktroärdetsvarhangerpåSvenskLitteraturtidskriftsfråga1944.Frågangälldevilkenavvärldslitteraturensromanersomgjortdetallrastörstaintrycket.Mobergsvarade: Bröderna Karamazov av Dostojevskij. Utöver verkets litterärakvalitéergårdetinteundgåattdrabbasavdenryskeförfattarensinlevelse‐fullaskildringaraväktkristenfromhet.Ettintressantochbrasvarhangav,dengodeMoberg!

Mot slutet hopar sigmolnen förMoberg. Till IngemarHedenius sändsettbrevfrånSöderäng,Grisslehamnden15juli1972.Mobergbrottasmedlivets ochdödens gåta. En av formuleringarnamynnar i tre punkter, sommanbrukargöra,närmanvillhållanågotöppet.Mobergskriver:”Detfinnsintetsvar–menändå…”

Var då Vilhelm Moberg ateist? Det mesta pekar på det. DotternMarianneForssell intygadesomsvarpåmin fråga,attpappavarateist sålänge barnen kände honom men att han inte förlöjligade troende män‐niskor. I uppsatsen ”Oxfordrörelsen och de sociala problemen”, som vihittar i antologinOxfordochvi (1939)men också i samlingen Iegensak,skriver Moberg: ”Jag har träffat verkligt kristna människor, och derasorubbliga tro på ett annat liv bortom jordelivet har förefallit mig såpersonligt betingad, att den måste lämnas utanför allt meningsutbyte.”Kanske kunde man pröva beteckningen agnostiker på honom, alltså enpersonsomhävdarattmanintekanveta,omGudfinns(ateistendäremotpåstå juattGudinteexisterar).Mobergskrev,somvinysshörde, ibrevettillHedenius:”Detfinnsintetsvar–menändå…”

Samtidigt var han starkt dragen till den kristna tron, omänhanhadefått nog av katekesplugg och kulturfientliga präster. Här blottläggs enannanaspektpåfrågeställningenMobergochreligionen,nämligenkyrkansansvarattsvarapåmänniskorstrosfrågor.

Mobergochreligionen,Mobergochkyrkan:skullemankunnahävdaattSvenska kyrkan missat något väsentligt i relationen till privatpersonenVilhelmMoberg?Detvarjusåmyckethanvillehasvarpå.Få–omnågon–kunde som han i romanerna skildra kristna människor. Denne författarekundelevasiginiderasfromhet–menändåvardetettavstånd.Självstodhanutanför.Villeintekyrkanhjälpahonomin?

24

Mobergsrasandekyrkokritik,hadedennågotfogförsigellervardenettutslagavvanligtmobergsktgnäll?Nej,denhade,somjagserdetettganskastort fog för sig. ”Kom tillmig, alla ni som är tyngda av bördor”, yttradeMästarenKristus.Menhansefterföljarevaroftaalltförupptagnaavannat:som att tvinga befolkningen att rabbla katekesen, som att snoka fram”rundaord”,somattidagläggadetmestakrutetpåstrukturfrågor,informa‐tionsplattformar och allmän snällism. Detta under det att det förlorade,hundrade fåret inte räddas. I den nyss omnämnda uppsatsen ”Oxford‐rörelsenochdesocialaproblemen”görMoberg intressantnogenklaråt‐skillnadmellanäktaurkristentroochkyrkanspraxis.HanmenarattkyrkanhargåttifrånKristilära.Mobergskriver:”Deförstakristnahystesäkerligeningasomhelstplanerpåattomgestaltaförhållandenapåjorden.Allatankarpå en revolution, som skulle lösa den tidens världskris, var dem heltfrämmande.”

VilhelmMobergvarensökare.Detstårklart.Bortomvårbedömningärdäremotatt slå fast, i vilkenutsträckninghanönskade finnadetellerdenhan sökte. Ingen vet om han frågade av hela sitt hjärta. Men just utifrånhans långa troskamphardet vuxit ett stortoch förblivande författarskap.Detbörvitatilloss.

Jagvill slutamedenversursommarpsalmen”Envänliggrönskasrikadräkt”, därCarlDavid afWirséns text speglar livets förgänglighet – exaktdet som var en bärande tanke i Vilhelm Mobergs livsfilosofi. Menpsalmversen stannar inte där; den bottnar i en trygg förvissning att Gudlever och erbjuder människan ett liv bortom förgängelsen. Den förviss‐ningenföreföllMobergintekunnaellerviljadela:

Alltköttärhö.Alltflyktarhär,ochsnartförvissnagräsen.Hosdigallena,Herre,ärettoförgängligtväsen.Minandegivdetnyalivsomaldrigskallförblomma,fastängochfältståtomma.

(Sv.ps.201:4)

25

KristussymbolikeniDinstundpåjordenAvIngridNettervikGenom sin komposition skiljer sig romanen Din stund på jorden frånVilhelmMobergsövrigaromanerdärkronologinoftastärrak,detvillsägaatthändelserna följerpåvarandra i rak tidsföljd. IDinstundpåjorden rörsig handlingen smidigt mellan olika tidsplan, närmare bestämt trettonenligt vad Ingemar Algulin konstaterar i den essä som ingår i VilhelmMoberglästpånytt(nr5iVilhelmMoberg‐Sällskapetsskriftserie).

Jagberättaren, den 64‐årige svenskamerikanen Albert Carlson frånSjöhults socken i Småland, befinner sig i nutid på ett enkelt hotellrum iLaguna Beach i Kalifornien. Där sitter han och gör upp livets avslutanderäkenskaper, i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Han spelar i tvåavseendenrollenavbokhållare,en titel somhans förstahustru förolämp‐andekastade iansiktetpåhonom.Rentkonkretärhansysselsattmedattavvecklasitt livssistaaffärsföretag,krävainfordringarochbetalaskulderknutna till den apelsinodling han drivit. Men det som sysselsätter hanstankar mest är räkenskaperna över livet. Hur har han tagit tillvara ”sinstund på jorden”? Han rannsakar sitt inre och svaret på frågan är intepositivt. Ungdomensdrömmarhar han inte förverkligat, hanhar försuttittillfällentillverkligtlivförattägnasigåtaffärer.

”Vid stranden av Stilla havet har jag min bostad”. Så lyder romanensförstamening.”Jagbormellanstadenochhavet”,förtydligarjagberättaren,vilketframhäverdenkaraktäravmotsatsparsomkännetecknarromanensuppbyggnad.Trafikbullerochhavsbrus,apelsinträdetslandochenbuskensland, havet och Bjurbäcken, gammal och ung, livet och döden, nutid ochdåtidmellandessapolerrörsigdennareflexionsroman.

PånuplanetärhandlingenförlagdtillKalifornien,”apelsinträdetsland”,därdengamleAlbertsitterpåsitthotellrumochtänkeröverlivet,mendenviktigastedelenavhandlingenärförlagdtill”enbuskensland”ochomfattarden unge Alberts upplevelser. Det är den åldrade Albert somminnsmedsådanskärpaattmansomläsaretyckersigförflyttadtillbakaitidenochgåvidynglingenssida. Iblandgriper tidsplanen in ivarandra.NärdengamleAlbertärpåbesök ihembygdenochuppsökerdeplatserdärhanochdenfemåräldrebrodernSigfridhaftsinafinasteupplevelser, flyternuochdåsamman. Växlingarna kan ibland vara snabba. När Albert vandrar i devälkändamarkerna tyckerhan sigplötsligt se Sigfrid framför sig eller vidsinsidalikatydligtsomiungdomen.EnviktigskillnadärdenattAlbertharblivitgammal,medanSigfridärförevigtung.SamtidigtkonstaterarAlbertvemodigteftersittsistabesök:

26

Jag kan komma tillbaka i yttre mening, till marken, husen, träden,vattnen,hagarna. Jagkanåtervändatill tingen,menaldrigtilldetrum,där barnets själ vistades. Det finns ingen återkomst till uppväxtensvärld, somblivitdrömmarochminnenochsommåste förblidrömmaroch minnen: Här står jag avvisad utanför en dörr som för alltid ärtillsluten.

Förklaringen till att Din stundpå jorden till kompositionen skiljer sig såpåtagligt frånMobergs andra romaner finnerman i vadMoberg själv harskrivit i programbladet till Upsala‐Gävle Stadsteaters uppsättning avteaterversionenavDinstundpåjorden.Hanberättardäratthankändesigutskriven efter utvandrarsviten, att han intehadekunnat skriva något påetthalvår.MensåhadehanbörjattänkapåsindödebrorHjalmar,somdogdrygt 18 år gammal, när Vilhelm själv var elva år (i romanen är ålders‐skillnadenmellanbrödernafemår).Efteralladessaårhadehannubörjattänkapåhonompånätterna,närhanhadesvårt föratt sova.Han lågochtänktepåattHjalmarnuvarglömdavallautomavhonomsjälv.”Såbörjadejagskriva,fullkomligtutanplan.Detärdenendaboksomhartillkommitså.Jag eftersträvade enkelhet och koncentration. När jag kommit till slutetkändejagmigoerhörtbefriad.”Hanskriverocksåattbokenkommittillpåettnästanöversinnligtsätt,attdetlågnågotmetafysisktöverprocessen.

Kanske ser vi här en del av förklaringen till denKristussymbolik somsätter så stark prägel på romanen och som vi snart ska komma fram till.Stor betydelse har förstås också författarens ingående kännedom ombibeln.Hanlästedenjuförstagångenfrånpärmtillpärmnärhanvarblotttioårgammal,ochhanhadealltidsinmormorsbibelvidsinsidanärhanskrev,enligtvadhansagttillsinöversättareGustafLannestock.

I samma programblad beskriverMoberg sin brors död, en upplevelsesometsatsigstarktinielvaåringensminne.Detärenskildringsomidetaljöverensstämmer med hur Sigfrids död beskrivs i romanen. Hakan somsaktagåruppochner förattplötsligt stanna, klockansom fadern lämnarsomminnetilldenyngrebrodern.Dettaärbaraettavdesjälvbiografiskadragsomromaneninnehåller.BlandandrasådanakannämnasBjurbäcken,som fåttbehålla sitt rättanamnoch intedöptsomsom iSänktsedebetyg,där den heter Gölabäcken. Alberts intresse för historia, amerikabiljettensom Albert får från en morbror i Amerika, vantrivseln med det militäratvånget, Alberts sömnproblem och pacifistiska övertygelse är andraexempel på självbiografiska inslag. Romanens existentiella tematik gördessutomattromanenkanläsassomVilhelmMobergsandligatestamente.

27

CentralatemanochmotivMed titeln lyfterMoberg fram romanens huvudtema: dinstundpå jorden.Detärtydligtattdenhandlaromlivetochhurmanförvaltardengåvasomdetinnebär.FrasenharsinutgångspunktivadSigfridsägertillsinlillebrorAlbert en dag, då de som så ofta är ute vid Bjurbäcken. De ligger vid enlägereldvidStorhöljanochtalaromlivet.SigfridförklararatthanintevillhamedDödenattgöra,ochAlbertavslöjaratthanvillblienlärdman,hanvill bli vetenskapsman. Sigfrid förmanar sin lillebror och säger: ”Du skaalltidtänka:Jagärhärpåjordendennaendagång!Jagkanaldrigkommahitigen!”Ochtillsigsjälvsägerhan:”Tagvarapådittliv!Aktadetväl!Slarvaintebortdet.Förnuärdetdin stundpå jorden!”Dessaordharblivitdetcitat som man mer än något annat förknippar med författaren VilhelmMoberg.

DenåldradeAlbertreflekterarnärhansitterpåsittrumpåEdenHotelmed sina räkenskaper (intressant att det heter just Eden Hotel, någonParadisetslustgårdärdetinte):”Varförskalljaggöramorgondagentilletthot,någotattfrukta?Detärinteimorgonjaglever,inteinästaveckaellerinästamånad.Detärdennaminut,dennatimme,dennadagsomjagskalltamigigenom.”Detsomfårhonomatttänkasåäroronefterettjordskalvsomväckt honom under natten. Man skullemed utgångspunkt i dessa tankarkunnasägaattromanenharettcarpediem‐tema,men intesåglättigtochobekymrat i tonensomhosromarenHoratius,hansommyntatbegreppetcarpediem. I en tolkning låter detta: ”Gläd dig åt ditt nu. Vad som sedankommerharsintid.”GlädjensaknasiAlbertCarlsonstankar.Glädjenihansliv ligger idet förflutna, ibarndomenoch iynglingaåren, i samvaronmeddenälskadestorebrodernSigfrid,oftagickdeutochsnärjdegäddorinågonavBjurbäckenshöljor.

Ettannatviktigttemaärbroderskärlek.DendödebrodernärständigtidenåldradeAlbertstankar,ochhantänker(somförfattarentänkteomsindödestorebror):”JagärdenendesomännuminnsSigfrid[…].Detärendasthosmighan lever.”NärAlbertvidsinasällsyntabesök ihembygdenupp‐söker de platser där han gått med Sigfrid inträffar de intressanta tids‐förskjutningarna.Hanförflyttasbakåtitidenpåettsättsompåminneromden berömda episodenmedmadeleinekakan hos den franske författarenMarcelProust(PåSpaningefterdentidsomflytt).Alberttyckersigåtervaratillsammans med Sigfrid, och läsaren förflyttas med Albert till hansbarndomochuppleverbrödernasgemenskap.

Kärlekentilldenyngrebrodern,tillAlbert,ärocksåförklaringentillattSigfridinteavslöjarförhonomatthanärdödligtsjuk.Föräldrarnavet,mende har lovat att ingenting säga. Sigfrid vill bespara sin bror den oro ochängslanhanvetattvetskapenomsjukdomenskulleväckahoshonom.

28

Kärleken till Sigfrid ärdet som ligger bakomAlberts livslånga strävanattfåvisshetomvadhanråkadeutföridetmilitärasomvarsåallvarligtattdetskulleledatilldöden.Sigfridhadealdrigvaritsjukochvarfulltfrisknärhangavsigivägtillregementet,värvadtillvolontäravfadernskusin,somtjänadehela75kronorpådenaffären.Albert letarigenomSigfridskoffertoch hittar där hans lärobok från regementet, den så kallade kaninbibeln.DärharSigfridmed sinprydligahandstil skrivit kommentarer.Under sittnamn och volontärnummer har han skrivit: ”Dåren som förskref sig åtDjevulen.”Ochpåbokenssista tommasida läserAlbert: ”15maj.Ska farahemidag.Menhvarförskajagtvungetdö,jagsomsågärnavilllefva?”

FullvetskapfårAlberttillsist,mendetdröjertillhansförstabesökhosföräldrarna,tjugoårefteravresantillAmerika.Denepisodenliggerislutetavboken.Läsarenfårväntalängemedattfånyfikenhetenstillad.Romanenärskickligtkomponerad.Somiendetektivromanavslöjas”mördaren”förstislutet–ävenombegreppetmördareinteärrelevantfördenskyldigeiDinstundpåjorden.

Relationenfarochson är ett annatviktigtmotiv i romanen.DenvuxneAlbert kan inte minnas att han älskade eller höll av sin far. Han re‐spekteradehonom,mendetärocksåallt.Sommyndigtänkerhanintelåtasigkuvaslängre.Hanvill inte,somföräldrarnahartänktsig,stannakvarihemmetochöverta gården.Det blir en chock för fadern, närAlbertmed‐delaratthanfåttamerikabiljettochtänkeremigrera.Fadernreagerarförstmedvredeochletarredapåettstortvedträattslåsonenmedmengersigsedan hastigt ut ur huset. När Albert efter långt sökande hittar honom ipotatiskällaren,sägerfadernattsonenärsomdödförhonom,hankanlikagärnaresa.Detärförstvidfadernsdödsbäddsomfarochsonförsonas.

RelationenmellanAlbert ochhans söner är intemycket bättre.Alberthar svikit sina söner genom att ägna för mycket tid åt sitt arbete somfastighetsmäklare. Arbetet har gjort att han försummat sina söner. Äldstesonen,döpttillAlbert,deladefadernspassionförfiske.Men,erinrarsigdenåldradefadern,”Albertsochminfiskefärdblev inteav––– föraffärernasskull.”NärAlbertförsökernärmasigdenvuxnesonenfårhantillsvar:”Närjagbehövdedig,pappa,hadeduintetidmedmig.Nuärduförsentute.Nutar jag hand om mig själv.” Albert sitter på sitt rum på Eden Hotel ochväntarpåbrevfråndenneson,menbrevetkommeraldrig.

Alberts söner avvisar sin far som denne en gång hade avvisat sin far.Albertfåraväldstesonenungefärsammasvarsomhansjälvengånghadegettsinfar:”Jaglyderdiginte.Jagvet ju–dukännerdigsjälvmisslyckad.Försökinteförstöramittliv.Vadsomhäntdig,detskaintehändemig.”Såställssamtidigtungmotgammal,ävenomdettaitextenfrämstskergenomattdengamleAlbertiLagunaBeachställsmotdenungeAlbertibarndoms‐

29

bygden och genom att den gamle Albertmöter den alltjämt unge Sigfrid,hansomaldrigbleväldreännittonår.

(En tanke: Speglar relationen far och son i romanenVilhelmMobergsegen känsla av skuld vad gäller sonen Björn? Kanske var den 64‐årigeförfattaren medveten om att han försummade honom under de viktigabarndoms‐ochynglingaåren.Förhurskullehanhahunnitmedattvaraenengagerad far, medan han fullt sysselsatt med att arbeta på sitt storautvandrarepos dessutom ägnade sig åt att skriva dramatik och reda utkompliceraderättsröteaffärer?)

Dödenär ständigtnärvarande i romantexten.Detviktigaste inslagetärSigfrids död, en offerdöd ska vi snart se. Den skildras tidigt, i det femtekapitlet, men då har läsaren inte klart för sig att det är en offerdöd.Intressant för Kristussymboliken är att en tavla föreställande hur ”Jesusbotarsjuka”hängerpåväggenovanförSigfridssäng.Denbeskrivs idetalj,vilket låteranaattdenna tavlaockså funnits i författarensbarndomshem.Läsaren är tillsammansmed den 14‐årige Albert närvarande i dödsögon‐blicket, då Sigfrids haka plötsligt blir stilla och då Albert av fadern fårSigfrids klocka somettminne,Klockanhar visserligen slutat gå,mendengamleAlbert har den fortfarande bland sina få ägodelar och sitter iblandmeddenihanden.

DödenmöterviocksågenomdedödadekaninungarnaochSigfridsochAlbertsförsökattdränkastövarensomtagitlivetavkaninungarna.Dödenär även representerad genom slakten på den skadade kvigan, ingåendeskildradmedden förtvivlanSigfridkänner,närhan tvingasvaramedochhjälpatill.Detfårhonomattkännaatthanaldrigvillhanågotmeddödenatt skaffa. Den gamla bössan han får av sin far använder han aldrig. DengamleAlbert finnerdenvidettavsinahembesöksönderrostad iettskjul.Sigfrids ångest över den skadskjutnamorkullan är ännu ett exempel. SistmeninteminstharviSigfrid,somgenombrottmotdisciplinenstraffarsigut ur det militära för att han inte står ut med att lära sig döda. Papp‐figurernahanskjutermotblirtilllevandemänniskorförhonom.

Döden är också i hög grad närvarande genom det krigshot somKubakrisen innebär.AirAlert,deamerikanskakrigsflygplanen, flygermedsin dödsbringande last av kärnvapenbestyckade missiler ovanför Albertshuvud där han går längs stranden av Stilla Havet. De blirmetaforiskt tillapokalypsens ryttare, som rider sina vingade hästar i skyn, här åter enbibliskanknytning.SjälvfruktarAlbertdödensomnärmarsigalltmer,inteföratthanärräddfördödenisig.Egentligenlängtarhanefterattförenasmed den älskade brodern. Det han fruktar är det som kommer innandödsögonblicket.Ochhansökerhjälphossinfarvidvarsdödsbäddhansattförtrettonårsedan:”Hurkundedufar?”

30

Sigfrids agerande och det han representerar lägger tillsammans medresonemangetkringkärnvapengrundentillromanenspacifistiskabudskap.VilhelmMoberggerhäruttryckfördetsomvarungdomensövertygelse.Enövertygelse som han bar med sig livet igenom, även om han gjorde ettavstegunderandravärldskriget.Angreppenpåfriafolkochhotetmotdetälskade fosterlandet tvingade då hos fredsälskaren fram insikten attmanmåstestådetondaemot.Ettfolksomblirangripetmåsteförsvarasig.Manska i ett sådant sammanhang inte vända den andra kinden till. Sverigemåsteihändelseavettangreppvaraberettatttatillvapensomförsvar.KristussymbolikenVadärdetsomgördetmöjligtattiDinstundpåjorden,enromanskrivenavateistenVilhelmMoberg,tolkainenKristussymbolik?Deträckerintemedatt det finns bibliska referenser som Eden hotel och de apokalyptiskaryttarna. Tavlan ”Jesus botar sjuka” som hänger över Sigfrids dödslägermarkerarvisserligenen förstakopplingmellanSigfridoch Jesus,mendenblirocksåskälet tillattAlbert förlorarsinbarndomstro.Hanber till JesusatthanskageSigfridlivetåtermenförgäves.Albertsslutsatsavdettablir:”Fadervårvar inte ihimmelen,hanssonhadealdrigvaritpå jorden.Gudkundeintehanågonson,därföratthanintefanns.”Och”Densomintefinnskaningentinghöra.”

Tre stråk drar genom texten, flyter samman och formar Kristus‐symboliken:Jesus‐Jensen,gäddanmeddengylleneringenochSigfridsdöd.

Jesus‐Jensenärenegendomliggestaltsomvarjedagvidsammatidstårmitt i trafikrusningen i Laguna Beach och försöker få bilisterna att slutakörabil.Hanbärenfotsidrocksomliknarenmantel,harettbruntyvigthårsom fallerneröver rockenoch ett långt ovårdat skägg. ”I sitt yttre liknarhan Kristusgestalten, sådan den framställs på målningar”, reflekterarAlbert, och noterar att folket i Laguna Beach ”har döpt honom till Jesus‐Jensen”. ”Just denne Kristusfigur”, konstaterar den mexikanske krögarenCabrillo,närdanskenkommerpåtal.

Entidigmorgonigryningen,närAlbertsomvanligtvandrarlängsStillaHavetsstrandmöterhanJesus‐Jensenochtänker:”Härliknarhankristen‐domensupphovsman,vandrandelängsstrandenavsjönGenesaret.”

Dansken är visserligen inte någon Jesu efterföljare, han är inte enskristen,menhanvillsomJesusförkunnaenkärlekslära.Detärdåintedeteviga livethanvärnaromutandet jordiskamänniskolivet.Hanharsatsatsittlivpåföretagetattfåmänniskorattslutakörabil.”Stopdriving”ärhansparoll.Hanmotiverarsittagerandemedatt40000människorårligendöribilolyckoriUSAochundrar:”Kanallabilarivärldenersättaenendamän‐niska?” Han ställer den frågan och drar en parallell mellan bildöden och

31

krigsdöden.Ingensomkörbilräknarpåallvarmedatthanskadö.Därförfortsätterhanattköra.Påsammasättförhållerdetsigmedsoldaterna.Varoch en av dem tror innerst inne att han ska överleva. Därför blir krigenmöjliga. Så resonerar Jesus‐Jensen och formulerar en av de viktiga san‐ningarsomdenhärromaneninnehåller. SlutligenförsocksåJesus‐JensenochSigfridsamman.Jesus‐Jensenärendagförsvunnen.AlbertärövertygadomatthansattsinplaniverketattsökadenplatsiDeathValley(ännuenbibliskreferenssomkantolkassomDödsskuggansdal)därhantänkersigattalladödadebilisterskasamlasienendastorlikpyramid.”Enmänniskadrogensamutidestoraöknarna,enannanlämnademarschkolonnen,gickut ur ledet och lade sig ner i en snödriva i landsvägsdiket”, reflekterarAlbert.

IendrömserhanJesus‐Jensenkorsfäst,barhuvadochbarfotameddetyvigahåretsomentörnekronakringhuvudet,meningaspikarfinnsgenomkroppen. ”Jag är inte fastspikad.Dekan inte slånågra spikar imig. Ingenspikgårin.FörjagärGudsson!Detbegriperingen,mendetärjag.OchdekanintespikaikroppenpåGudsson!Såjagkänneringenting.Varförskullejaghaont?”IdrömmentyckersigAlberthörahonomsägadettatilltvåmänsom arbetar med att gräva en grop till där de sätter upp ännu ett kors.DrömscenenblirtillenparafraspåJesuspåkorset,ochhärskerdessutomendirektkopplingmellanJesus‐JensenochJesus.

BådeSigfridochJesus‐Jensenprotesterarmotdödshotivårcivilisationochfårpliktamedsittlivfördetta.Dedörbådaenofferdöd.

Och så var det gäddanmed den gyllene ringen. Vid ett av brödernasfiskafängen får Sigfrid syn på den största gädda han någonsin sett. Hanssnärjahåller inte fördess tyngd, faständenärgjordavdenbästaståltrådhan kunnat köpa. Han är nära att fånga gäddan, men tråden brister ochgäddanförsvinneridjupet.Hanåtervänderdagendärpåochfåråtersynpåden stora gäddan. Snärjan har fastnat i ryggfenan där den sitter som engyllene ring.Magin kring gäddan tätnar och den blir nästan till ett över‐naturligtväsen.”Sigfridbörjadetro,attfiskenhansöktefångavarettavdeförtrollade vattendjur som gamlamänniskor talade om”, att den inte till‐hördedennavärlden.Hanblirsombesattochkanintetänkapånågotannatän att fånga den gäckande fisken som visar sig för honom gång på gång,men han lyckas aldrig få fast den. ”Sigfrid fångade aldrig fiskenmed dengylleneringen”,tänkerAlbertsorgset.

Fiskenärurkristendomens symbol förKristus, ochdengyllene ringenkansessomengloria.SigfriddörsomJesusenofferdöd.Hanläggersignergenomsvettigiensnödrivaochvägrarfortsättamarschen.Närhantillsistresersiguppgårhanvilseochdetdröjerinnanhannårförläggningen.Påsåsätt ådrar han sig den svåra njursjukdom som leder till hans död. Sigfridoffrade sig för att slippa döda. Han betalade för detta med sitt unga liv.

32

”Menhvarförskajagtvungetdö,jagsomsågärnavilllefva?”Desjuttiofemkronorsomfadernskusin fick fördetundertecknadevärvningskontraktetkandessutom jämförasmedde trettio silverpenningar som Judas fick förattförrådaJesus.

SånogfinnsdetenklargrundtillattiromanenDinstundpåjordenläsain en Kristussymbolik. Vilhelm Moberg kunde sin bibel, och de andligafrågorna är sällan långt borta i hans verk. Han var kanske som PärLagerkvistentvivlare,menateist.Detställerjagmigfrågandetill.

”I begynnelsen var vattnet.” Den Gudsförnekande Albert drar sig tillminnes skapelseberättelsens ord.Den enda visshet han har är att vattnetföljer honom i hans lugna vandring längs stranden och fyller hålen efterhansfotisanden.Havetrepresenterarevighetenochoändligheten,medanhansegetkortalivärblottettögonblick.”Attsammahavsomharförtmighitskatamigtillbakaigen,skallskiljamigbortfrånmittlillalandfästeochisitt djup förunna mig sömnen utan slut”, detta är det enda som Albertväntar på där han sitter på sitt rum på Eden Hotel eller vandrar längsoceanens strand. Havets betydelse understryks av romanens cirkel‐komposition.Handlingen börjar och slutar vid StillaHavets strand.Ocksådettafårenandligdimension.

33

VilhelmMobergiKalifornienAvKurtMälarstedtI år är det femtio år sedan VilhelmMoberg (1898‐1973) gav ut sin sistastörre roman, Din stund på jorden (1963), ett djupt personligt, i långastyckensjälvbiografisktverksomblivitnästanlikaälskatsomhansutvand‐rarepos,varsförstadelavfyrakomut1949ochsistadeltioårsenare.

En stor trötthet hade kommit över honom när han hade fullbordatutvandrarromanen,skrevMobergienartikellångtsenare.Trötthetenblevenouthärdligplågasombarakundebotasmedarbete. Ien intervju1967berättadeförfattarenatthanennatthadedrömtomsinäldrebrorHjalmar,somdog1909, 18 år gammal. I drömmen sadeHjalmar: ”Du är den endesomminnsmig,somvetattjagharlevat.Skrivommig!".

DettaärdenenaavtvåviktigautgångspunkterförDinstundpåjorden.Den andra är Kalifornien, där Vilhelm bodde när han skrev de två förstadelarna och en stor del av den tredje delen av utvandrarsviten. En avmiljöerna i Din stund på jorden är Laguna Beach, en av de kaliforniskastädervidStillahavetdärMobergbodde.HanplacerarhuvudpersoneniDinstundpåjorden,AlbertCarlsonpådenadress–150CleoStreet–hansjälvbodde på i denna stad, dock i ett hotell som inte existeratmen som för‐fattarengerdetsymboliskanamnetEdenhotel.

MenberättelsenomVilhelmMobergochKalifornienbörjar ienannanstaddrygt60millängrenorrut. xxxHavsvinden drar friskt och ganska kyligt över den flera kilometer långastrandensomböjersigiengracilbuktvidCarmel,Kalifornien.Ingenbadar,menmassor av hundar skuttar lyckligt efter bollar somderasmattar ochhussar tålmodigt kastar. Några barn försöker flyga drake och längst däruppe vid den låga branten nedanför ett värdshus har ett bröllopsföljetrotsatvindenförattseettungtparväxlaringar.Encellistochenviolinistgörsigredoförattförsökaöverröstavindenochhavet.

Vilhelm Moberg hade inte känt igen sig, men kanske hade han upp‐skattatfolklivet.Endagsomdennahadenoginteenshantagitsigettbad.Dethadehanannarsförvanaattgörasåoftavädrettillätunderdentidhanbodde här för drygt sextio år sedan, bara några hundra meter från densydligaste delen av bukten. Här skrev han de två första delarna av sittutvandrarepos,UtvandrarnaochInvandrarna.

Hösten1948hadehansamlattillräckligtmycketmaterialiUSA,framföralltiChisagocountyutanförMinneapolisochigruvstadenIronMountainiMichigan,förattkunnabörjaskrivasittepos.Hanbehövdeenlugnplatsförsitt arbete. En moster som hade utvandrat till USA och bodde i San

34

Francisco rekommenderadeCarmel. Staden etablerades i början av1900‐taletochbleventillflyktsortförförfattareochkonstnärersomRobertLouisStevenson,SinclairLewis,JohnSteinbeckochAnselAdams.

Moberg och hans familj kom med tåget Stilla havsexpressen, TheExpositionFlyer, tillKalifornien frånMellanvästernenmorgon inovember1948.Dendåfemtioårigeförfattarenblevomedelbartförälskadidelstaten.EfterettåterbesöktolvårsenareskrevhaniDagensNyheter:

Vi kom frånMellanvästern, där fastlandsklimatets hårda vinter redaninträtt: snöstormarna rasade över prärien i Illinois när vi lämnadeChicago. Vi hade rest genom natt och dag, och under många, drygatimmarhadevisettutöverUtahsochNevadasändlösaöknaravsaltochsand.Mennär jagsåenmorgontittadeutgenomkupéfönstret fick jagnärmastenchock:vihadeplötsligtkommitinienlustgård.Vifärdadesgenom en djup dal övervuxen av fruktträd, genom ett landskap avgrönska och endast grönska. Området var för stort för att kunnabetecknassomenträdgård.Detvarenfrodigochlummigskog.Härochvar öppnade sig gläntor i skogen, där marken var översköljd avblomster, stora, ljusa ranka blommor som sken som tända altarljus.Runt omkring den ljuvligt blommande dalen reste sig mäktiga berg,liknandeblåjättevågorsomstannattillochstelnatundersingångöverhavet.Ochöverdettalandskapavsällsamtfriskgrönskaskensolenfrånensky,somöppnadesigrenareochklarareännågonannanhimlakupajagsettvälvasigöverjorden.SynenuppväckteminaföreställningaromdetEdensomjaghadelästomiBibelnsförstakapitel.

Familjenslogsigalltsåned iCarmelpåMonterey‐halvön,enstadsomviddentidenhadedrygt5000invånareochdärhuseniställetförgatunummerfortfarandehar individuella namn.VilhelmMoberg valde snart ut en storknotig tall i närheten av familjens hyrda hus som vägmärke, så att hankundeorienterasigistaden.Dettahusfickenalldelessärskiltbetydelseförhonom,skrevhaneftersittåterbesökistaden1960:

1948‐1949 hände mig i detta hus det lyckligaste som kan hända enförfattare iegenskapav författare: jag fickvaramedomett långvarigtarbetsrus,ettrusavskrivandetsljuvlighetochpina,somvaradenäraettheltår.Varkenförutellerefteråtharjagupplevtnågonmotsvarighettilldet. Jag har väl glömt pinan, mödan, ansträngningen, arbetssvårig‐heterna, jagminns bara ljuvligheten: jagminns att det gick så lätt attskriva. När jag vaknade om morgnarna längtade jag bara efter att fåsätta mig till skrivmaskinen. Men innan jag satte i gång hämtade jagytterligare stimulans till arbetet från havet, som ligger bara ett par

35

hundrastegfrånhuset: jaggicknertillstrandenochlätvågornaspolaövermignågragånger.Ochnärjagsedanblevtröttomkvällensköljdejagbortmintrötthet iStillahavetsvatten.–––OceanenharvaritminStoreHjälpare. Jag skulle aldrig ha orkatmedmitt arbete om jag intehadefåttutföradetidenneHjälparesnärhet.

VilhelmMobergskrevlitemerdetaljeratomsinabadiSvenskaDagbladetijanuari1949underrubriken"AttbovidStillahavet".Vattnetvar"saltsomsillake" och vid denna tid på året så kyligt att det kändes "som ommanrulladesignakenpåenris"närmankastadesigi.

Han berörde också de starka strömdrag som gjorde det omöjligt attsimma. Någon av de första gångerna han gick i vattnet hade han begåttmisstagetatt vända ryggenåthavetundernågraögonblick.Enväldigvåghade slagit omkull honom och kastat honom sju‐åtta meter upp motstranden:

Sedan fick jag, omtumlad, yr, på gränsen tillmedvetslöshet, följamedvågenettgottstycketillbakaigen,innanjaglyckadesfåfästeibottnenoch kunde krypande sätta mig i säkerhet. Jag slapp undan med enkontusion på ena knäet. Det var en ordentlig örfil, som jag fick avoceanen; med litet mindre tur kunde den ha inneburit slutet på livs‐äventyret. Den gången satte sig Stilla havet i respekt hosmig för allatider;jagvänderdetaldrigmeraryggenunderbadning.

Dennadagdrygtsextiotreårsenarebrytsvågornakansketrettiometerutinnanvattnetskummandeochmedstorkraft fortsätter inöverdenflackastranden.Deärstoranogförattväckarespekt.

Imars 1949 reste VilhelmMobergs hustru och barn hem till Sverige.Författaren stannade kvar ensam i ett halvår för att skriva vidare påUtvandrarna,den förstadelenavdetsomskullebliett fyrabandsverkochsom han hade påbörjat redan innan han reste till Amerika. Ungefär trefjärdedelaravdefyraböckernassammanlagt2093sidorärenligtMobergsjälvskrivna i trekuststäder iKalifornien–Carmel,MontereyochLagunaBeach.

Isinabrevhemtillfamiljenmellanmarsochseptember1949berättadeMoberg ganska utförligt om sitt liv och arbete i Carmel och Monterey.Breven andas ofta saknad, framför allt det första brevet till hustrun, somhanskrevden22mars.HanberättardärhurhanhittatdenfyraårigesonenBjörns gamla avlagda skor när han skulle slänga soporna i det nu tystahusetiCarmel.”Dåvardetnästansomomjagvillegråtaettslag,såsaknadejaghonom.Ochdutrorväl inteatt jagkastadeutskorna?Ånej,destårpåmittlillaskrivbordhäruppenu,deärminmaskot.Talaomdetförhonom!”

36

Man erinrar sig en passus iUtvandrarna. Kvällen innan de ska lämnaKorpamoen i Småland hittar Kristina ett par trasiga, utslitna kängor i ensäck som skulle med på resan. Det var den döda dottern Annas skor.Kristinahadekastatbortdemförattdevarsåslitna,men"KarlOskarhadetagit vara på dem och lagt in dem i säcken, som skulle åtfölja dem tillAmerika...".

ÄveniföljandebrevåterkommerMobergtillskornapåskrivbordetochsin längtanefterBjörn. "Saknadenkännsnästan fysiskt ikroppen,detgöront. Jag törs inte gå till de klippor och andra platser på stranden, där vibrukadelekatillsammans–detskullebliförsvårt..."

IettbrevtillsinvänEdgarSwensonskriverMobergattarbetetvarhanstillgångoch tröst i ensamheten. "Jag sitter i huset och tittar ut över StillaOceanen, medan jag beskriver jordbundna småländska bönders liv ochklampandepådäcketpåettskeppsomseglaröverAtlantiskaOceanen."

Menibreventillsinfamiljskriverhanförståsocksåommervardagligating,somatthanvisserligenäterettskrovmålpåstanvarjedag,ochmycketfrukt,menatthanlängtarintensivtefterGrisslehamnssaltströmming,somhan vill att hustrun ska skicka till honom. I gengäld ska han skicka kaffe,risgrynochannatsomhonkanönskasig.Hanförundrasöverattmankanköpa konserver med färdiga köttbullar, grisfötter och "små, goda, koktanypotatisar".

RedaniaprilskriverMobergatthanbaraharnågradagarsarbetekvarpå första delen av romansviten och att han tänker skicka sitt manus tillSverigemedTorBonnier.Tiodagarsenarerapporterarhanattförläggarenringtochvaritstorbelåtenmedmanuskriptet,atthanharträffat"enriktigtkultiveradsvensk",GustafLannestock:

Hanharbotthelatidenienvillaknappthundrastegfrånvårthus,nerevidstranden,raktner.Oturattviinteförutlärtkännahonomochhansfru!Honäramerikanska,bådaärtrevliga,harhusetfulltavböcker,harflygel,älskarmusiko.s.v.Litesnobbärnoghan,förhanundradeengånghur jag kunde tycka det var trevligt att umgås med en svensk sombyggmästareSwanson.Minnyebekanttyckslevapåpengar,hanliggeriträdgårdenoch latar sigheladagarna.Hansvilla alldeles vid strandenharettförtjusandeläge–medettendastortlångtfönstermothelahavs‐sidan.Ja–underligt–attensådansvensklevdesånäraosshelavintern,utanattvivisstenågotomdet!

Lannestock var folkhögskollärare i Sverige innan han utvandrade tillAmerikapå1920‐taletochgjordesigenförmögenhetibyggbranschen.HanochMoberg träffadespå stranden i Carmel, kanske inte så långt fråndenplatsdärdagensbrudparlovarvarandraevigtrohet.Vänskapuppstod.När

37

författaren någon dag senare läste ett avsnitt ur sitt utvandrarverk förvännenblev denne djupt tagen. Så småningomöversatte Lannestock helaverkettillengelskadirektfrånmanus.

MobergbesökteregelbundetLannestockshemförcocktailochmiddag.Han uppskattade alldeles särskilt att Lucile Lannestock serverade honomdrymartini ur en svensk kaffepanna av koppar. På väg hem från badet ihavetbrukadehangymnastiserapåLannestocksmjukagräsmatta iställetförpådenhårdasandenivattenbrynet.

RedanefteretthalvårsvistelseiKalifornienbörjadeMobergfunderapåattslåsignerdärförrestenavsittliv,sadehantillDagensNyheterskorre‐spondentSvenÅhman,sombesöktehonomiCarmel islutetavapril.Menförutsättningarna förenutflyttning förelåg ju inte justdå, "idessadollar‐bristenstider",sadehan.

SvenÅhmanrapporteradeocksåblandannatattMoberghade"Kalifor‐niens varma sol i skinnet och generalstabsbladet över sin småländskafödelsebygdovanförbyrånisittsov‐ocharbetsrum"ochatthanfunderadepåattköpasigenlitenpackåsnaföratttransporterahemvarorfrånstantillsinlillahyrdavillaispanskstil.

Villanvardenbästaarbetsplatshanhadehaftihelasittliv,skrevhantillhustrun,men imitten av juli var han tvungen att flytta till Monterey, engrannstadtillCarmel.Detmedfördevisserligenendelfördelar–hanupp‐fattademänniskorna som enklare, trevligare, vänligare och lättare att blibekantmed,ochhanskrevsenarepåhöstenenartikelförtidningenFib–Folketibild–omstaden.Nackdelenvaratthanhadetrekvartspromenadtillhavetochlikalångttillpostkontoret.

Den 30 juli 1949 sände Vilhelm Moberg det slutgiltiga manuset tillUtvandrarna till sitt förlag. Han hoppades på lugn och vila efter att haavslutat boken,menden sista tiden iKalifornien innanhan återvände tillSverigemedbåtiseptemberblev"alltförsvår,kanskedenvärstapåmångaår".Delsdrabbadeshanavensåsvårtandvärkatthanvarräddattförloraalla tänderna i överkäken, och han kunde inte sova om nätterna. Delsoroade han sig för fortsättningen på utvandrarromanen och att han inteskulle klara av projektet. Det skulle krävas en längre tids miljöstudier iMinnesotainnanhankundeskildranybyggarnasförstatididetnyalandet,ochdessastudierlockadehonominte,hanvarintesåpiggpåattänengång"återvändatillAmerikaochdetensammalivet,ochdetärvälintetänkbartattduvillföljamighitutengångtillmedBjörn".

MendeallrasistadagarnaiKalifornieniseptember1949borhanåteriCarmel,hanvargladöverattåterkunnabadaihavet–"jagharredanbadattvå gånger första dagen". Han anträdde resan hem i slutet av septembermedbåtviaPanamakanalen.NärromanenUtvandrarnakomut iSverige ibörjanavoktoberbefannhansigpåhavet.Ettgenomgåendetemairecen‐

38

sionernavarattdendramatiskaberättelsenomdensvenskautvandringentill Amerika äntligen hade fått den diktare som bland andra historikernIngvarAnderssonlängeefterlyst.

Ett knappt år senare återvände VilhelmMoberg till USA och fortsattesinaefterforskningar iNewYorkochMinnesota infördenandradelenavromansviten,Invandrarna.VarkenviddettaellersitttidigarebesöktrivdeshanegentligenmedtillvaroniMinnesota.IettavsinabrevhemtillfamiljenskrevhanatthannoghellreskullehängasigänattboiMinnesotarestenavsittliv.

Moberg inledde själva skrivarbetet med Invandrarnapå allvar ytter‐ligareettårsenare,påsommaren1951iSverigemenfickintenågonriktigarbetsropågrundavde”affärer”somhanengageradesigi.Hantyckteatthan ”var en dåre som kastade bort 3‐4 månader på Kejne‐ och Haijby‐affärerna”iställetförattskrivapåsinroman,skrevhansenare.

Menibörjanavfebruari1952återvändehantillsittälskadeKalifornien.Än en gång bosatte han sig i närheten av sin vän Lannestocks hem vidhavet.Detgickalltbättreattskriva,härkundehankoncentrerasigbättre,här var livet enklare, vardagsproblemen inte lika påträngande. Redan islutetavmajskrevhanupptillsexsidoromdagen. IslutetavseptemberskickadehandesistasidornaavInvandrarnatillförlaget.Såhärskrevhantillsinhustru:

Fyraochetthalvtårsarbeteslut.Sålångtidärdetomjagräknarmedmaterialinsamlingen frånvåren1948. Jagvet inteomjagärmest trötteller mest lycklig och befriad. Måste bekänna för dig, att jag mångagånger i sommar fruktat att jag aldrig skulle få denna bok färdig –fruktatattkrafternaskulletaslutinnandess.Ochenmånadnupåslutetsågdetmörktut.Menjagfickenuppryckningsista14dagarna,närjagbörjadehavsbadaigen.

Havet alltså, Stilla havet, somVilhelmMoberg ansåg sig ha såmycket atttacka för. En av de journalister som besökte honom i Carmel, RubenKarlstedt, berättade i Folket iBild hurMoberg varjemorgon gick ned tillstrandenifördenurblektbadrockförattsedandrapåsigengulbadmössanedöveröronenochnjutaifulladragguppandeidyningarna.

Då,försextioårsedan,varVilhelmMobergkändiCarmel,ochintebaraföratthanbadadeihavetdåingenannangjordedet.Nuärdetannorlunda.Få jag träffar i Carmel – där Clint Eastwood var borgmästare några år islutetav1980‐taletochDorisDayfortfarandeleveretttillbakadragetliv–tyckskännatillVilhelmMoberg.Stadenärfortfarandeidylliskmenpräglasnumera avvälbärgad turism, eleganta restaurangeroch chicaaffärerochgallerier änavbohemiskt författar‐ochkonstnärsliv.Dehus somMoberg

39

bodde och arbetade i är ombyggda till oigenkännlighet eller rivna ochersattaavmodernarehus.

NästagångMobergåtervändetillKalifornien, iseptember1954,tvåårefterdetatthanblivitklarmedNybyggarna,valdehanattslåsignedidenlillastadenLagunaBeach,som liggervidhavetsöderomLosAngelesochmedsinadå6000invånarevarungefärlikastorsomCarmel.Hanflyttadein i ett fullt möblerat hus som låg trettio steg från stranden. Badmöjlig‐heterna är idealiska, noterar han i brev till hustrun, och alla slags affärerliggeridetnärmastegrannskapet.

JytteBonnierberättarmerautförligtomMobergsarbetsrumienartikeli nyhetsmagasinet Nutid efter det besök som hon och hennes man,bokförläggarenTorBonnier,gjordehosförfattareninovember:

Arbetsrummenliggerpåvinden.Hanklättrarupppåenstege,somhandraruppefter sig, stänger igenvindsluckanoch skjuter fören tvärslå.Däruppeharhanbarasällskapavsinaromanfigurer:KristinaochKarlOskar och Ulrika i Västergöhl, byhoran som kallades Gladan och somkomattgiftasigmedenprästiAmerika.Hennetyckerhanbästom.Någonharplacerattrestoradivanerpåvinden.Deärfullbelagdamed

faktiskt bakgrundsmaterial till boken. Där är böcker, pamfletter ochmassormedanteckningarfrånbibliotekenomsvenskarnasinsatserochupplevelserunderde första åren iAmerika.Därär engammal svenskkokbok, tillämpad efter amerikanska förhållanden, ett häftemed upp‐lysningaromhurtjänstefolkhadedet iUSApå1800‐talet,enpamflettom indianupproret i Minnestora 1862, en bok om guldrushen ochviktigastavalltmormorsgamlabibel.Påett litet träbord stårhans skrivmaskin.Hanhar två stycken.Den

andra står nere i vardagsrummet eller på ett trädgårdsbord utanförhuset.Denär reserverad förbrevhemtill vännernaoch familjen, somhanståriflitig,dagligkontaktmed.Hanharenergiskarapportörer,sommeddelarhonomomalltsomhänderhemma,hanläserDagensNyheteroch Handelstidningen med minutiös noggrannhet, och skulle inte hanågon svårighet att när som helst kasta sig in i den aktuella svenskadebatten.

Moberg var ivrig att få börja arbeta igen när han kom till Laguna Beach.”Dennyabokenharbörjatrörapåsigihuvudet”.Hankännersigpsykisktutviladoch”nyfikenpåattfåvetavadsomhäntminainvandrareunderdetvåårsomjaglämnatdemåtsigsjälva”.

Hans adress i LagunaBeachär intressant: 150Cleo Street.Det ärdenadress där han långt senare placerar det Eden hotel där berättaren iDinstundpå jorden (1963) bor. Något hotell finns inte på adressen idag, lika

40

litetsomnärMobergboddehär.