Etniska hierarkier i boendet - Boverket

Boverket

Etniska hierarkier i boendetLägesrapport om integration

Boverket februari 2007

Etniska hierarkier i boendetLägesrapport om integration

Titel: Etniska hierarkier i boendet – Lägesrapport om integration.Utgivare: Boverket februari 2007Upplaga: 1Antal ex: 500 Tryck: Boverket interntISBN: 978-91-7147-990-0 Sökord: Boende, boendevilkor, boendeförhållanden, synliga minoriteter, etniska hierarkier, integration, segregation , bostadsmarknaden, indikatorer, bostadspolitik.

Diarienummer: 219-832/2007

Foto omslag: Jan Håkan Dahlström, Scanpix/Bildhuset

Publikationen kan beställas från:Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 KarlskronaTelefon: 0455-35 30 50 eller 35 30 56Fax: 0455-819 27E-post: [email protected]: www.boverket.se

Rapporten finns som pdf på Boverkets webbplats.Skriften kan på begäran beställas i alternativt format.

© Boverket 2007

3Sammanfattning

FörordMålet för den svenska bostadspolitiken är att alla skall ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende och bebyggelsemil-jön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning skall en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar ut-veckling vara grund för verksamheten. Trots detta finns fortfarande bety-dande skillnader i boendevillkor mellan olika sociala och etniska grupper, såsom kvarstående problem med trångboddhet och betydande skillnader i uppväxtvillkor för barn och ungdomar i olika bostadsområden.

Boverket följer utvecklingen av boendeintegration och segregation i boendet, samt insatser i segregerade bostadsområden. I denna rapport lyfter vi särskilt fram kunskaper kring etniska hierarkier i boendet dvs. att ”synliga minoriteter” (personer med ett ursprung utanför ”västvärlden”) har andra boendevillkor än boende med annan utländsk bakgrund, som i sin tur har andra villkor än boende med svensk bakgrund. Det finns också skillnader i boendevillkor mellan första och andra generationen invand-rare.

Rapporten är författad av Lina Martinson och Anna Andersson vid Boverkets analysenhet.

Karlskrona februari 2007

Martin Hedenmochef för analysenheten

4 Etniska hierarkier i boendet

5Sammanfattning

Innehåll

Sammanfattning ...................................................................................................................................................................................................7

Inledning ...........................................................................................................................................................................................................................................9

Uppdrag och syfte ............................................................................................................................................................................................9

Vad är integration och segregation? .................................................................................11

Integration ..........................................................................................................................................................................................................................11

Segregation ..................................................................................................................................................................................................................13

Redovisning och analys av indikatorer på integration ...............................................................................................................................................................................................................................15

Befolkningsstruktur i Sverige ..........................................................................................................................................15

Redovisning av indikatorerna ........................................................................................................................................18

Orsaker till skillnader i boendeförhållanden .........................................35

Hushållens socioekonomiska förutsättningar ......................................................................35

Diskriminering .........................................................................................................................................................................................................44

Insatser för att främja integration .................................................................................................49

Erfarenheter av tidigare insatser ...........................................................................................................................49

Arbete för trygghet ......................................................................................................................................................................................50

Utveckling av staden ............................................................................................................................................................................51

Att motverka diskriminering ................................................................................................................................................53

Avslutande diskussion ............................................................................................................................................................55

Skillnaderna är stora – vad kan vi göra? .........................................................................................55

Nya förutsättningar – hjälper eller stjälper? ..............................................................................56

Boverkets fortsatta arbete ......................................................................................................................................................57

Referenser ...........................................................................................................................................................................................................................59

Publikationer ..............................................................................................................................................................................................................59

Webbplatser ................................................................................................................................................................................................................61

Övrigt .......................................................................................................................................................................................................................................61


Bilaga 1 • Källor och metod ...............................................................................................................................63

Definitioner och kategorier ....................................................................................................................................................63

Statistik som använts ..........................................................................................................................................................................64

Bilaga 2 • Integrationspolitiska institutioner ...........................................67

Integrationsverket .........................................................................................................................................................................................67

Integrationspolitiska kommittén ................................................................................................................................67

7Sammanfattning

Sammanfattning”Etniska hierarkier” innebär att människor med olika ursprung har olika möjligheter i samhället. Ju längre bort från Sverige man kommer och ju mer annorlunda utseende och kultur man har, desto svårare verkar det vara att bli inkluderad i det svenska samhället. Gruppen med utländsk bakgrund är alltså heterogen. Denna rapport visar att personer med ett ursprung utanför ”västvärlden” (som vi kallar ”synliga minoriteter”) har den svåraste situationen på bostadsmarknaden. Förhållandena för övriga personer med utländsk bakgrund är mer lik förhållandena för dem som har svensk bakgrund.

Stora skillnader i boendeförhållandenEtt integrerat samhälle innebär att alla har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter att delta i samhällslivet. Integration i boendet handlar om att alla ska ha möjlighet att bo där livschanserna är goda, där man trivs, känner sig trygg och där vardagsbehoven tillgodoses. Detta ligger väl i linje med det bostadspolitiska målet om en god bostad och trygg boende-miljö för alla.

Vår studie visar dock att det finns stora skillnader mellan olika befolk-ningsgrupper när det gäller boendeförhållanden. De synliga minoriteterna är till exempel trångbodda i mycket högre utsträckning än andra.

Det finns också annat än etniskt ursprung som har betydelse. När det gäller trygghet är skillnaderna mellan könen betydligt större än skillna-derna mellan de etniska grupperna. Men, om man jämför de olika etniska grupperna inom respektive kön visar det sig att de etniska hierarkierna ändå gör sig gällande. En anmärkningsvärd stor andel av kvinnorna som tillhör de synliga minoriteterna känner sig otrygga. Hela 35 procent av den gruppen avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld.

En segregerad bostadsmarknadDen svenska bostadsmarknaden är segregerad. Det betyder att olika be-folkningsgrupper bor fysiskt åtskilda från varandra. Detta innebär inte per automatik att ett segregerat samhälle är ett icke-integrerat samhälle, men segregation kan vara, och är ofta, en konsekvens av att integrationen misslyckats. Bostadsmarknaden är inte bara segregerad, den är också segmenterad, vilket betyder att de olika upplåtelseformerna i hög grad är geografiskt åtskilda. Segmenteringen förstärker boendesegregationen, eftersom olika etniska grupper är representerade i olika hög grad i hy-resrätt, bostadsrätt respektive egnahem. Det är särkilt tydligt att de som har utländsk bakgrund är överrepresenterade i hyresrätten medan de med svensk bakgrund är överrepresenterade i egnahem.

Möjligheten att väljaMan hävdar ofta att den etniska boendesegregationen kan förklaras av att människor från andra länder vill bo tillsammans med sina landsmän. Det finns dock studier som visar att denna förklaring är överskattad och att boendesegregationen snarare kan förklaras av att de som har möjlighet väljer bort eller flyttar från mindre attraktiva bostadsområden (vilka ofta


sammanfaller med de områden som har hög koncentration av etniska minoriteter). De som har möjlighet att välja är de som har relativt höga inkomster och de som står högt upp i den etniska hierarkin, dvs. framför allt hushåll med svensk bakgrund.

Många åtgärder har genomförts med syfte att motverka boendesegrega-tionen. Det handlar både om att utveckla de områden som idag inte är att-raktiva och att öka möjligheterna till arbete, utveckling, delaktighet osv. för dem som bor i sådana områden. Boverket vill särskilt lyfta fram att bostadsföretagen har en viktig roll i det arbetet. Dessutom anser Boverket att det är viktigt att se staden i sin helhet – stadsdelarna och bostadsom-rådena relaterar till varandra. De områden som har en stark koncentration av höginkomsttagare och personer med svensk bakgrund är också segre-gerade.

Boendeförhållanden hänger alltså tätt samman med vilken socioekono-misk situation hushållen har. Att de synliga minoriteterna har en sämre situation på bostadsmarknaden kan till stor del förklaras av att de i lägre utsträckning har arbete och därmed lägre inkomster än övriga grupper. Detta kan i sin tur delvis förklaras av att de unga, som ännu inte hunnit etableras på arbetsmarknaden, är ovanligt stor i den gruppen.

En utbredd diskrimineringMen det är inte bara den socioekonomiska situationen som förklarar skill-naderna, utan även diskrimineringen som sker av vissa grupper. Forskare menar att den etniska diskrimineringen på bostadsmarknaden är utbredd. Ändå är det svårt att synliggöra och mäta den, trots att lagstiftningen för-ändrats och möjligheterna förstärkts för den som anmäler diskriminering att få sitt ärende prövat.

Det blir alltmer aktuellt att lyfta fram diskrimineringen som problem och att arbeta för att utveckla åtgärder som på ett effektivt sätt kan mot-verka att människor diskrimineras på bostadsmarknaden. Att göra syste-met för bostadssökande rättvist och genomskinligt är en viktig sak i det sammanhanget.

Nya politiska förutsättningarRäntebidragen och investeringsstödens avveckling samt den påskyndade försäljningen av lägenheter i allmännyttans bestånd (ofta i form av om-vandling till bostadsrätter) kommer att påverka integrationen i samhället och inte minst på bostadsmarknaden. Hyresrätten är ofta det första steget på den svenska bostadsmarknaden. Färre hyresrätter kan därmed å ena sidan försvåra för människor att etableras på bostadsmarknaden. Å andra sidan kan en utförsäljning av allmännyttiga hyresrätter i områden som domineras av denna upplåtelseform bidra till en mindre segmenterad och segregerad bostadsmarknad med de positiva effekter som kan följa därav.

Om nu den svenska bostadsmarknaden blir mindre präglad av hyres-rätter är det mycket viktigt att det utvecklas åtgärder som underlättar för människor att etableras på bostadsmarknaden genom andra upplåtelse-former.

9Sammanfattning

Inledning

Uppdrag och syfteI Boverkets regleringsbrev för år 2006 finns följande uppdrag:

”Boverket skall med hjälp av de indikatorer som fastslogs i budgetpropositionen för 2006 rapportera i vilken grad målen för integration i boendet har uppnåtts. Boverket skall ange orsaker till skillnader i boendeförhållanden mellan kvinnor och män med utländsk respektive svensk bakgrund. Boverket skall även bedöma vilka insatser som genomförs av olika aktörer som leder till måluppfyllelse samt lämna förslag på nya eller ändrade insatser.” 1

År 2005 föreslogs följande politiska mål för rättvisa och jämlikhet i boendet: 2

• Andelen personer med utländsk bakgrund som, efter sina förutsätt-ningar och behov, bor i en bostad som de anser sig vilja bo i ska öka.

• Förutsatt att formella krav är uppfyllda skall möjligheten att hyra eller köpa en bostad vara lika för alla, oavsett etnisk bakgrund.

• Andelen personer med utländsk bakgrund som känner trygghet i sitt hem och sin boendemiljö ska öka och andelen personer med utländsk bakgrund som känner att de har inflytande över sin boendemiljö ska öka.

Med hänsyn taget till regleringsbrevet och dessa mål är syftet med denna rapport att:

• redovisa utfallet av indikatorerna och analysera det utifrån målen för rättvisa och jämlikhet i boendet,

• diskutera vilka orsaker till skillnader i boendeförhållanden som finns och som hindrar möjligheten att uppnå integration,

• diskutera hur aktörer på bostadsmarknaden kan bidra till att insatser genomförs som främjar integration.

1 Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet 2006-12-21: Regleringsbrev för budgetåret 2007 avseende Boverket.

2 En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes av regeringen år 2003 för att formulera och föreslå mål för integrationspolitiken i olika politikområden. Regeringskansliet (2005): Arbetsgruppen med uppgift att se över hur genomförandet och uppföljningen av integrationspolitiken kan förtydligas inom ett antal politikområden.


Boverkets indikatorer på integration i boendetI rapporten Välkommen till bostadsmarknaden! föreslog Boverket ett antal indikatorer för att följa integration i boendet. Vi utgick då från den etniska dimensionen för att belysa eventuella skillnader i boendeförhål-landen mellan olika befolkningsgrupper och huruvida sådana skillnader ökar eller minskar. Av de indikatorer som Boverket föreslog har sju stycken valts ut för att användas i en årligen återkommande uppföljning. De presenterades i budgetpropositionen för år 2006: 3

• Indikator 1: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som bor i hyresrätt, bostadsrätt respektive äganderätt.

• Indikator 2: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som bor i en bostad de är nöjda med.

• Indikator 3: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld.

• Indikator 4: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som är trångbodda.

• Indikator 5: Andel skolbarn med svensk respektive utländsk bakgrund som har tillgång till eget rum.

• Indikator 6: Antal anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen i kategori bostad.

• Indikator 7: Skillnader i bosättningsmönster mellan personer med utländsk bakgrund och befolkningen i sin helhet i kommuner med minst 75 000 invånare (mätt med ett segregationsindex). Denna indikator är Integrationsverket ansvarig myndighet för. Då den rela-terar starkt till vårt verksamhetsområde har vi ändå valt att diskutera den, även om vi inte redovisar siffrorna i detalj.

Vad menas med boendeförhållanden?I begreppet boendeförhållanden lägger vi bland annat bostadens storlek och standard samt bostadsområdens funktion, exempelvis tillgången till service, kommunikationer och grönområden. Möjligheten till inflytande över boendemiljön kan också ha inverkan på boendeförhållandena. Dess-utom kan sysselsättningsgrad, utbildningsnivå och skolresultat påverka boendeförhållandena i ett bostadsområde. Om ett område präglas av bris-ter i dessa hänseenden kan det påverka möjligheterna för de boende att till exempel komma in på arbetsmarknaden eller erhålla bra resultat i skolan.

3 Prop. 2005/06:01: Budgetproposition för 2006, UO 18.

11Vad är integration och segregation?

Vad är integration och segregation?

IntegrationVi har i tidigare rapporter pekat på att integration handlar om samhäl-lets tillstånd och hur vi som grupper och individer förhåller oss till detta samhälle.4 Integration är, enligt Boverket, en process som leder till att samhället och alla som ingår i samhället blir en helhet. Det innebär en ömsesidig anpassning av olika institutioner och grupper – inte att en del ska anpassa sig till resten.

Alla grupper och individer, hur olika de än är, ska alltså ha en plats i samhället och kunna ta del av dess gemensamma resurser. Att enskilda individer eller grupper av individer inkluderas, välkomnas, in i samhället är därför en viktig grund för integrationen.

IntegrationspolitikenIntegrationspolitiken ersatte 1997 det som tidigare gick under namnet invandrarpolitik. De nu gällande målen för integrationspolitiken samman-fattades i Budgetpropositionen för 2004: 5

• lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund,

• en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund,

• en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt för olikheter inom de gränser som följer av samhällets grundläggande demokratiska värderingar och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga och medansvariga för.

4 Se Boverket (2004): Integration och segregation i boendet – begrepp och indikatorer samt Boverket (2005): Välkommen till bostadsmarknaden!

5 Prop. 2003/04:1: Budgetpropositionen för 2004, UO 8, sid. 12. Målsättningarna finns behandlade i prop. 1997/98:16, bet. 1997/98: SfU6 samt rskr. 1997/98:68.


Integrationspolitiken har fått skarp kritik, inte minst av Riksrevisionen som i sin rapport Från invandrarpolitik till invandrarpolitik menade att regeringens mål- och resultatstyrning till stora delar har fortsatt att base-ras på de utgångspunkter som den tidigare invandrarpolitiken vilade på.6 Den tidigare regeringen tog fasta på Riksrevisionens resultat och tillsatte i september 2005 en integrationspolitisk kommitté med uppdrag att se över mål och inriktning av integrationspolitiken.7 Även den nya regeringen är kritisk till den nuvarande integrationspolitikens effektivitet. De har beslu-tat att den integrationspolitiska kommittén ska upphöra, och fortsätter att på annat sätt arbeta för en förändring av integrationspolitiken.8

Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering som just avslutat sitt arbete menar att ambitionen att gå från invandrarpolitik till integrationspolitik, dvs. att inte längre koncentrera diskussionen till ”invandrare” kontra ”svenskar”, har misslyckats. Istället hävdar de att integrationspolitiken har bidragit till att öka skillnaderna mellan etniska grupper, eftersom den enligt utredningen vilar på antagandet om män-niskors inneboende olikheter. Detta, hävdar utredningen, har motverkat integrationspolitikens egentliga syfte.

Utredningen menar att integration inte bör vara någon särpolitik, utan ett synsätt som måste genomsyra alla politikområden. Det handlar om ett samhällstillstånd som gäller alla delar av samhället och alla som bor i ett samhälle. Integrationens särprägel och reducering till att bara gälla ”de andra” måste förändras. Man måste skapa lika möjligheter och möjliggöra lika utfall för alla.9

Detta ligger i linje med Riksrevisionens rapport som uppmärksammar behovet av att det tydliggörs att säråtgärder som är riktade utifrån invand-rarskap ska begränsas till individens första tid i Sverige. ”I annat fall finns risken att gränsdragningen mellan invandrarpolitiken och integrationspo-litiken förblir diffus.”10

6 Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik. 7 Se mer om den integrationspolitiska kommittén och dess uppdrag i bilaga 2. Där finns

även information om Integrationsverket som tillsattes som en direkt följd av att integra-tionspolitiken ersatte invandrarpolitiken.

8 Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering har lämnat sitt slut-betänkande: SOU 2006:79: Integrationens svarta bok. Agenda för jämlikhet och social sammanhållning.

9 SOU 2006:73: Den segregerande integrationen.10 Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik. (rapport 2005:5),

sid. 11.

13Vad är integration och segregation?

Integration i boendetI det bostadspolitiska målet betonas aspekter som ligger väl i linje med integrationssträvandena. Där står bland annat att alla ska ges förutsätt-ningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö. Vidare ska boende- och bebyggelsemiljön bidra till jäm-lika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar.11

Man talar ofta om att arbete är nyckeln till integration. Det är sant att människor lättare kan ta del av samhällsgemenskapen om de har ett jobb. Men Boverket vill framhålla att även boendet är en central del av män-niskors vardagsliv och ett viktigt samhällsområde att diskutera i detta sammanhang. Att ha en bostad som passar ens behov och som man trivs i är avgörande för hur livet kan fungera och för hur man mår.

Integration kopplat till boendet är viktigt att diskutera av åtminstone två anledningar:

• Integration på bostadsmarknaden som sådan: att alla har samma rättig-heter, skyldigheter och möjligheter på bostadsmarknaden är viktigt i sig – att människor över huvud taget kan etablera sig på bostadsmark-naden och sedan bo i en bostad som passar de behov man har.

• Integration på bostadsmarknaden bidrar till integration i samhället i vidare mening: Om människor har en bostadssituation som fungerar ökar möjligheterna att klara av andra delar av livet såsom arbete, ut-bildning och fritid. Om bostadssituationen inte fungerar minskar el-ler omöjliggörs dessa möjligheter. En särskilt viktig sak att framhålla i samband med detta är barnens uppväxtvillkor. Hur barn har det i sin inre och yttre bostadsmiljö kan vara avgörande för möjligheterna senare i livet.

SegregationBoendesegregation innebär att olika grupper eller befolkningskategorier bor åtskilda från varandra. Den diskuteras ofta utifrån tre dimensioner:

• Demografisk: rumslig åtskillnad mellan individer som tillhör olika åldersgrupper, hushållstyper, kön etc.

• Socioekonomisk: rumslig åtskillnad mellan individer i olika inkomst-, yrkes- eller socialgrupper.

• Etnisk: rumslig åtskillnad mellan individer tillhörande olika nationalitet, religion, kultur osv.

Socioekonomisk och etnisk segregation sammanfaller ofta, särskilt i storstäderna.

Visserligen är segregation många gånger ett uttryck för bristande inte-gration, men den rumsliga skillnad som segregation innebär leder inte nödvändigtvis till bristande integration i samhället. Det är inte heller säkert att en ökad samhällelig integration leder till att segregationen

11 Prop. 2002/03:1: Budgetpropositionen för 2003, UO 18.


upphör eller minskar. Boverket menar därför att segregation och inte-gration är starkt relaterade till varandra, men bör inte ses som varandras motsats.12

Den fysiska åtskillnaden som segregation innebär behöver alltså inte i sig innebära problem – inte så länge människor, var de än bor, har tillgång till samhällets gemensamma resurser och kan leva ett bra och värdigt vardagsliv. Men, i praktiken får segregationen ofta negativa konsekvenser som förhindrar detta. Olika bostadsområden och boendemiljöer erbjuder väldigt olika boendevillkor, vilket leder till sämre boendeförhållanden för dem som bor i vissa områden. Dessutom finns en risk att människor med olika erfarenheter och bakgrund aldrig möts och därför inte lär sig respek-tera och uppskatta varandras olikheter.

Dessa konsekvenser gör att boendesegregationen betraktas som ett stort samhälleligt problem, vilket har klargjorts inte minst genom storstadspo-litikens målsättningar att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen.13 Många kommuner har också tydliga egna mål att boen-desegregationen ska brytas eller motverkas.

Segregationens allvarligaste konsekvensEn av de allvarligaste konsekvenserna av boendesegregationen är social utestängning (social exclusion), vilket innebär att människor upplever sig marginaliserade på flera plan samtidigt, t.ex. socialt, politiskt och ekono-miskt. Detta kan även få en rumslig dimension i vissa bostadsområden.

För att förhindra marginaliseringsprocesser som leder till social ute-stängning, och istället arbeta för att ge människor tillgång till de sam-hällsfunktioner man har rätt till, behöver vi arbeta inom många samhälls-områden parallellt. Boendesegregation är en av de saker man behöver motverka.

”Segregerade områden” – en missvisande termI den allmänna diskussionen används ofta termen ”segregerade områden” om de områden som har en stor andel boende med svaga socioekonomis-ka resurser och en stark koncentration av etniska minoritetsgrupper. Man använder alltså termen för att beskriva endast de områden som har svårt att hävda sig gentemot andra delar av staden. Det finns en risk att detta sätt att använda termen leder till förvirring, eftersom segregerade områ-den (att olika befolkningsgrupper bor fysiskt åtskilda från varandra) minst lika mycket är de områden som har de motsatta förhållandena – alltså en stor andel svenskfödda och höginkomsttagare. En lämpligare term skulle därför kunna vara ”utanförskapsområden”. En sådan term är inte bara mer rättvisande, den synliggör dessutom vad som faktiskt är problemet. ”Utsatta” områden är en vanligt förekommande benämning som syftar på samma typ av områden. Den tidigare nämnda utredningen om makt, inte-gration och strukturell diskriminering använder istället begreppet ”margi-naliserade” områden.

12 Integration har till skillnad från segregation inte någon rumslig koppling. Därför ser vi inte dessa begrepp som varandras motsatser. Motsatsen till segregation är snarare att människor bor blandat.

13 Prop. 1997/98:165: Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på 2000-talet.

15Redovisning och analys av indikatorer på integration

Redovisning och analys av indikatorer på integration

I detta kapitel presenteras och diskuteras utfallet av indikatorerna på in-tegration i boendet. Som utgångspunkt vill vi först presentera hur befolk-ningen är fördelad med hänsyn till etnisk bakgrund, kön och ålder.14

Befolkningsstruktur i SverigeEtnisk bakgrund 15

I Sverige bor drygt nio miljoner individer. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning Hushållens Ekonomi (HEK 2004) har 85 procent svensk bakgrund (född i Sverige med minst en förälder som är född i Sverige) och 15 procent har utländsk bakgrund (födda utomlands – vanli-gen kallade första generationens invandrare samt födda i Sverige med två föräldrar födda utomlands – andra generationens invandrare).

Figur 1. Andel individer efter etnisk bakgrund. År 2004.

Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).

14 I bilaga 1 finns en beskrivning av de begrepp och kategorier som vi använder i redovis-ningen av indikatorer.

15 I regleringsbrevet står att Boverket ska redovisa skillnader mellan personer med svensk respektive utländsk bakgrund. Vi använder ”etnisk bakgrund” som en samlande term för dessa grupper.


Inom gruppen utländsk bakgrund är 60 procent (9 procent av hela be-folkningen) så kallade synliga minoriteter, dvs. har ett ursprung utanför ”västvärlden” (Norden, EU 1516, USA, Kanada, Australien eller Nya Zeeland).17Av de individer som har utländsk bakgrund är 74 procent födda utomlands och 26 procent är födda i Sverige av två utrikes födda föräldrar.

Andelen av befolkningen som har utländsk bakgrund har ökat något mellan 1997 och 2002. År 1997 hade 87 procent svensk bakgrund och 13 procent utländsk bakgrund (10 procent födda utomlands och 3 procent födda i Sverige). År 2002 hade andelen med utländsk bakgrund ökat till 15 procent (11 procent födda utomlands och 4 procent födda i Sverige). Andelen ”synliga minoriteter” hade också ökat något, från 8 till 9 pro-cent. Mellan 2002 och 2004 har de andelarna varit oförändrade.

Karta 1. Skåne län. Andel av befolkningen som har utländsk bakgrund. År 2005, SAMS-områden.

Källa: SCB (bearbetat av Boverket).

Utländsk bakgrund Andel av totalbefolkning, SAMS-område

0 - 5

6 - 10

11 - 1

5

16 - 2

0

21 - 2

5

26 - 3

0

31 - 3

5

36 - 4

0

41 - 4

5

46 - 1

00

16 EU 15 inkluderar Belgien, Danmark, Finland Frankrike, Grekland, Luxemburg, Nederländerna, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike.

17 Kategorin ”synliga minoriteter” använder vi för att relatera till de etniska grupper som generellt utgör måltavlan för rasism och diskriminering och som av majoriteten inte betraktas som ”vita”. Se mer utförlig beskrivning i bilaga 1. Termen används också av bland annat Socialstyrelsen. Vilka nationaliteter som i just detta fall bör ingå i kategorin har Boverket diskuterat fram tillsammans med Integrationsverket och SCB.


Kartan över Skåne län visar andelen av befolkningen som har utländsk bakgrund i olika SAMS-områden (Small Areas for Market Statistics).18 Generellt är koncentrationen av personer med utländsk bakgrund större i tätorterna, men kartan visar också att det finns stora skillnader inom orterna. Vi kommer tillbaka till detta när vi diskuterar boendesegregation.

Fördelning efter kön Enligt HEK-undersökningen finns det något fler kvinnor än män i Sverige. Kvinnorna utgör en större andel i nästan alla etniska grupper.

Tabell 1. Antal män och kvinnor efter etnisk bakgrund. År 2004.19

Män KvinnorSvensk bakgrund 3 548 375 3 559 659Utländsk bakgrund 597 052 676 230 – födda utomlands 428 570 518 241 – födda i Sverige 168 482 157 989 – synliga minoriteter 372 116 422 756Totalt 4 145 427 4 235 890


ÅldersfördelningVi har också gjort en grov åldersfördelning i tre grupper: 0–29 år, 30–64 år och 65 år och äldre. 0–29-åringarna utgör 36 procent av befolkningen, 30–64-åringarna 47 procent och de som tillhör gruppen 65 år och äldre utgör 17 procent. Observera att gruppen 0–29 år omfattar både barn som fortfarande bor hemma och unga vuxna som flyttat hemifrån och bildat ett eget hushåll. Statistiken döljer skillnaderna mellan dessa två kategorier.

18 SAMS-indelningen bygger på kommunernas egna delområden i de större städerna och på valdistrikt i de mindre. Det finns ca 9 200 SAMS-områden i Sverige.

19 Att befolkningen inte summerar till drygt 9 miljoner beror på att endast individer som ingår i helårshushåll, dvs. hushållsmedlemmarna fanns både i början och slutet av året ingår i HEK-undersökningen (barn födda under året ingår). Personer som bor i särskilt boende eller på institution ingår inte. Inte heller de hushåll som har 0 i inkomst är bort-tagna (information genom e-postkontakt med Agneta Sandqvist, SCB 2006-11-01).


Figur 2. Andel individer per åldersgrupp och etnisk bakgrund.


Det finns några avgörande skillnader mellan åldersfördelningen i de etniska grupperna, men de visar sig framför allt när man delar upp grup-pen med utländsk bakgrund i första och andra generationens invandrare. Det mest anmärkningsvärda är att åldersgruppen 0–29 år bland andra generationens invandrare utgör nästan 70 procent av sin grupp.

Redovisning av indikatorernaIndikatorer används för att påvisa något. Istället för att försöka mäta och beskriva utvecklingen i hela dess komplexitet, väljer man ut några mät-bara fenomen som får tjäna som representanter för den utveckling man vill beskriva.

När vi arbetar med förutbestämda indikatorer står vi inför några problem: 20

• Finns det statistik att tillgå som klarar av att mäta det man är ute efter att mäta? Det gäller att inte styras av den statistik som finns tillgänglig.

• Statistiken är många gånger otillräcklig för att göra de nedbrytningar som skulle vara nödvändiga.

• Indikatorerna som sådana kan inte fånga upp komplexiteten i integrationsfrågan.

• Många gånger krävs kompletterande studier av kvalitativ karaktär för att analysen ska bli trovärdig.

20 För en utförligare diskussion om problem och möjligheter med indikatorer, se Boverket (2004): Integration och segregation i boendet – begrepp och indikatorer samt Boverket (2005): Välkommen till bostadsmarknaden!


Detta innebär att indikatorerna som redovisas nedan inte ger en hel bild av verkligheten, men vi tror ändå att de kan vara en pusselbit i det fort-satta arbetet med att belysa utvecklingen av integration i boendet.

Indikator 1: UpplåtelseformerDen svenska bostadsmarknaden består av tre huvudsakliga upplåtelsefor-mer: hyresrätt, bostadsrätt och egnahem/äganderätt.

Figur 3. Fördelning av bostadsbeståndet. Andel upplåtelseformer. Kalkylerat bestånd 2005-12-31.

Källa: SCB.

Egnahem utgörs enbart av småhus, medan den allra största delen av hy-resrätten och bostadsrätten återfinns i flerbostadshus. Det förekommer dock att småhus tillhör dessa upplåtelseformer (15 procent av hyresrätten och 12 procent av bostadsrätten är småhus).

Hyresrätten är framför allt uppdelad i kommunal hyresrätt (allmännytta) och privat hyresrätt. Dessa två ägarformer har ungefär halva hyresbestån-det vardera. För att vara exakt har den kommunala hyresrätten 45 procent och den privata 46 procent. Återstående 9 procent består av hyresrätter ägda av stat, landsting, kommun samt kooperativa företag och benämns här som övriga hyresrätter.21

Den svenska bostadsmarknaden är tydligt segmenterad – respektive segment (upplåtelseform) är geografiskt koncentrerat. Det finns alltså stora områden som bara upplåts med hyresrätt eller till och med bara kommunal hyresrätt samtidigt som det på andra håll finns stora områden med egnahem. Det behöver inte alltid vara långa avstånd mellan dessa olika områden, men gränserna är ofta tydliga och skillnaderna upplevs därför som stora.

Det har visat sig att de mest homogena områdena företrädesvis är villaområden, medan endast en minoritet av dem som bor i privat eller allmännyttig hyresrätt eller bostadsrätt bor i områden som är helt präglade av en enda upplåtelseform.22

21 Statistiska centralbyråns kalkylerade bestånd 2005-12-31.22 Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad segregation. Studien är

gjord i Stockholm, men man kan anta att mönstret gäller även i andra orter.


Förutom att bostadsmarknaden är segmenterad är den också segregerad – olika socioekonomiska grupper och olika etniska grupper bor geografiskt åtskilda. Däremot kan vi inte se någon segregation när det gäller kön.

Figur 4. Individer efter upplåtelseform och bakgrund. År 2004.


Drygt 50 procent av individer med svensk bakgrund bor i egnahem me-dan 27 procent av dem som har utländsk bakgrund gör det och endast 20 procent av de synliga minoriteterna.

Situationen är motsatt när det gäller hyresrätt – där bor 67 procent av de synliga minoriteterna, den största delen i allmännyttan. I hyresrätt bor 56 procent av den totala gruppen med utländsk bakgrund, men bara 33 procent av dem med svensk bakgrund. Gruppen med utländsk bakgrund, särskilt de synliga minoriteterna, är således starkt överrepresenterade i kommunal hyresrätt och underrepresenterade i egnahem. Gruppen med utländsk bakgrund exklusive de synliga minoriteterna har ett boende-mönster som i högre grad liknar gruppen med svensk bakgrund.

Bostadsrätt är den upplåtelseform som har den jämnaste fördelningen av etniska grupper – ca 16-17 procent bor i den upplåtelseformen, både av dem med svensk och av dem med utländsk bakgrund. Av de synliga minoriteterna bor 13 procent i bostadsrätt.

Av gruppen med utländsk bakgrund är ungefär tre av fyra födda utom-lands (första generationens invandrare) medan en fjärdedel är födda i Sverige med utrikes födda föräldrar (andra generationens invandrare). Andelarna återspeglas inom alla upplåtelseformer. Det finns ungefär lika många kvinnor som män i samtliga upplåtelseformer.


Då individerna är kopplade till hushåll är det viktigt att även se till hus-hållsstrukturen. Andelen hushåll är något större i hyresrätt, särskilt bland de hushåll som har svensk bakgrund, jämfört med andelen individer. En något mindre andel återfinns i egnahem. Det beror på att det finns fler små hushåll i hyresrätt medan de större hushållen i högre utsträckning bor i egnahem.

Indikator 2: Trivsel i boendetOm man trivs och känner sig nöjd med sitt boende eller inte beror på en mängd olika faktorer. I nedanstående diagram redovisas en fråga ur Un-dersökningen om levnadsförhållanden (ULF) om trivseln i bostaden.

Figur 5. Andel individer som trivs ganska eller mycket bra i sin bostad. År 1999.

Källa: SCB, ULF 1999 (bearbetat av Boverket).

Andelen som svarat att de trivs ”ganska bra” eller ”mycket bra” är myck-et hög överlag. Boende i hyresrätt trivs dock inte i samma utsträckning som boende i bostadsrätt och egnahem. Framför allt är det färre av dem som bor i hyresrätt som trivs ”mycket bra” medan det är fler som trivs ”ganska bra”. Den upplåtelseform som har den i särklass största andelen boende som trivs ”mycket bra” är egnahem. Räknar man samman trivs ”ganska bra” och trivs ”mycket bra” summerar det till nästan hundra pro-cent av individerna både i egnahem och bostadsrätt.

Förutom skillnaderna mellan upplåtelseformerna finns en tydlig skill-nad mellan de boendes bakgrund då individer med svensk bakgrund i högre grad trivs ”mycket bra”, medan individerna med utländsk bakgrund trivs ”ganska bra”.


En titt på siffrorna utifrån kön visar att det inte finns några stora skillna-der mellan män och kvinnor.

Mellan åren 1990 och 1999 har skillnaderna mellan de med utländsk bakgrund och de med svensk bakgrund minskat. Minskningen utgörs av att de med utländsk bakgrund trivs i högre utsträckning. Andelen som trivs ”ganska bra” eller ”mycket bra” i den gruppen har ökat från 92 till 95 procent medan 98 procent av dem som har svensk bakgrund trivdes ”ganska bra” eller ”mycket bra” både 1990 och 1999.

Indikator 3: Trygghet i bostadsområdetAtt känna sig trygg i sitt bostadsområde är en av de faktorer som är vik-tiga för trivseln och det allmänna välmåendet. Känner man sig otrygg påverkas hela livssituationen och det finns en risk att ens rörelsemönster begränsas. I undersökningar om vad de boende prioriterar högst hamnar trygghet ofta överst på listan.23

Även när det gäller trygghet har vi använt ULF-undersökningen. Frå-gan som ligger till grund lyder: ”Har du avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld?”

Figur 6. Andel individer som avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld efter kön och etnisk bakgrund. År 1990–2005.

Källa: SCB, ULF 1990; 2002; 2003; 2004; 2005 (bearbetat av Boverket).

23 Se till exempel Lind, Jan-Erik och Bergenstråhle, Sven (2004): Boendets betydelser och boendes värderingar.


Det är främst kvinnor som känner sig otrygga. Drygt 25 procent av samt-liga kvinnor avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatta för våld. Det är alltså mer än en fjärdedel av den kvinnliga befolkningen, vil-ket är anmärkningsvärt. Det är viktigt att skilja på upplevd trygghet och brottsstatistik eftersom upplevelsen av otrygghet inte alltid överensstäm-mer med den faktiska utsattheten. Att kvinnor känner sig mest otrygga betyder därmed inte att de är mest utsatta för brott.

Otryggheten bland kvinnor totalt sett har ökat något mellan 1990 och 2005, och det är bland kvinnorna som tillhör de synliga minoriteterna som ökningen är störst. De känner sig också allra mest otrygga – över 35 procent i den gruppen avstod år 2005 från att gå ut av rädsla för att bli utsatt för våld. Även den totala gruppen kvinnor med utländsk bakgrund känner stor otrygghet, men troligen kan det förklaras av att de synliga minoriteterna utgör en stor del av denna grupp.

Män med svensk bakgrund är den grupp som känner sig mest trygga. Mellan 1990 och 2005 har 5-6 procent av den gruppen avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld. Det är fler män med ut-ländsk bakgrund som är otrygga – särskilt bland de synliga minoriteterna (ca 12 procent).

De som bor i hyresrätt känner sig mest otrygga. I genomsnitt avstår över 20 procent från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld av de boende i hyresrätt medan siffran är 13 procent i egnahem. Detta korrelerar väl med statistiken över trivsel i boendet.24

Indikator 4: TrångboddhetEn annan aspekt som i väldigt hög grad påverkar människors välmående och vardagsliv är möjligheten att gå undan och kunna få vara ifred i sin bostad. Boverket har nyligen publicerat en rapport om trångboddhet och effekterna av trångboddhet, särskilt ur ett barnperspektiv. Det har visat sig att trångboddhet ger konsekvenser för individerna i hushållet, men även för samhället i stort.25

I Sverige har vi haft tre olika trångboddhetsnormer. Sedan 1982 har norm 3 varit vägledande och det är den vi använder i denna redovisning.26 Norm 3 säger att ett hushåll är trångbott om det är fler än en boende per rum, kök och ett rum oräknat. Dock kan sammanboende par dela rum.

24 En faktor som kan orsaka otrygghet i boendet är oro för inbrott i det egna hemmet. Enligt Brottsförebyggande rådets rapport Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003 var drygt en femtedel av Sveriges befolkning (16-84 år) oroliga för inbrott i bostaden. Mest oroliga var personer mellan 55 och 64 år och kvinnor var mer oroliga än män. Boende i Stockholm var dessutom mer oroliga än boende i glesbygd i norra Sverige. Nio procent av Sveriges befolkning upplever dessutom att bostadsinbrott är ett stort problem i det egna bostadsområdet.

25 Boverket (2006): Var finns rum för våra barn?26 Norm 1 kom år 1945 och innebar att ett hushåll ansågs trångbott om det var fler än två

boende per rum, köket oräknat. År 1965 ersattes detta av den något mer generösa norm 2, som sa att ett hushåll är trångbott om det fanns mer än två boende per rum, kök och ytterligare ett rum oräknat.


Viktigt att notera är att enligt denna norm räknas alla hushåll som bor i ett rum och kök som trångbodda – även ensamhushåll. De negativa ef-fekterna av att klassas som trångbodd enligt denna norm blir inte tillnär-melsevis lika stora för en ensamstående som för en familj. Hela sex av tio trångbodda hushåll är ensamhushåll.27

Enligt SCB:s undersökning om hushållens ekonomi (HEK) är 17 pro-cent av befolkningen, eller drygt 1,4 miljoner individer, trångbodda om man ser till trångboddhetsnorm 3.

Figur 7. Trångbodda individer efter etnisk bakgrund (den stora cirkeln) samt den totala befolkningen efter etnisk bakgrund (den lilla cirkeln). År 2004.


Figur 7 visar att de med svensk bakgrund visserligen utgör den största delen av det totala antalet individer som är trångbodda. Men om vi jämför med fördelningen mellan de etniska grupperna i den totala befolkningen ser vi att de med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland de trång-bodda. En stor majoritet av de trångbodda med utländsk bakgrund är synliga minoriteter. De utgör 9 procent av samtliga individer, men av de trångbodda individerna utgör de hela 24 procent. Gruppen med utländsk bakgrund, exklusive de synliga minoriteterna, har däremot en likvärdig andel som i den totala befolkningen.

27 Boverket (2006): Var finns rum för våra barn?


Figur 8. Andel trångbodda individer (norm 3) efter upplåtelseform och etnisk bakgrund. År 2004.


En uppdelning på upplåtelseform visar att en hög andel av de boende i hyresrätt är trångbodda. Eftersom hyresrätten utgör en stor andel av det totala bostadsbeståndet innebär detta att det största antalet trångbodda individer återfinns i denna upplåtelseform. Vi måste dock komma ihåg att ensamhushållen till stor del bor i hyresrätt, vilket kan påverka de höga siffrorna.

De som bor i egnahem är inte trångbodda i samma utsträckning som de som bor i flerbostadshus, vilket kan förklaras av att bostäderna generellt sett är större i den upplåtelseformen.

Figur 8 visar hur överrepresenterade de synliga minoriteterna är när det gäller trångboddhet – 43 procent av individerna i den gruppen är trångbodda, vilket kan jämföras med 14 procent av dem som har svensk bakgrund. I hyresrätten är siffrorna högre – 55 procent av de synliga mi-noriteterna som bor i hyresrätt är trångbodda enligt norm 3. Andra gene-rationens invandrare är anmärkningsvärt trångbodda jämfört med första generationens invandrare (41 procent respektive 28 procent).

Tabell 2. Andel trångbodda män respektive kvinnor i olika upplåtelseformer efter etnisk bakgrund. Kvinnor MänHyresrätt 29 % 33 %Svensk bakgrund 25 % 27 %Utländsk bakgrund 43 % 51 %Synliga minoriteter 51 % 59 %Bostadsrätt 14 % 20 %Svensk bakgrund 13 % 19 %Utländsk bakgrund 21 % 23 %Synliga minoriteter 31 % 31 %Egnahem 6 % 6 %Svensk bakgrund 6 % 6 %Utländsk bakgrund 7 % 5 %Synliga minoriteter 11 % 8 %Totalt 16 % 18 %Svensk bakgrund 13 % 15 %Utländsk bakgrund 30 % 34 %Synliga minoriteter 41 % 45 %



Tabell 2 visar andelen trångbodda män och kvinnor i olika upplåtelse-former. Bland dem som bor i egnahem finns inga synliga skillnader, men bland dem som bor i hyresrätt och dessutom har utländsk bakgrund är skillnaderna mellan könen påtagliga (8 procentenheter). Hela 59 procent av männen som tillhör de synliga minoriteterna är trångbodda. Av kvin-norna i samma etniska grupp är 51 procent trångbodda. Detta ska jäm-föras med dem med svensk bakgrund där 27 procent av männen och 25 procent av kvinnorna med svensk bakgrund är trångbodda.

Enligt HEK-undersökningen finns det knappt 670 000 trångbodda hushåll i Sverige. Jämfört med de trångbodda individerna utgör de trång-bodda hushållen med svensk bakgrund en något större andel (76 procent istället för 71). Det innebär att hushållen i genomsnitt är mindre bland dem som har svensk bakgrund än bland dem som har utländsk bakgrund.

Synliga minoriteter utgör den största delen av gruppen med utländsk bakgrund även när man tittar på hushåll. Dock är den mindre i jämförelse med andelen individer (71 procent istället för 84 procent), vilket innebär att de stora hushållen är överrepresenterade bland de synliga minorite-terna.

Figur 9. Andel trångbodda hushåll (norm 3) efter etnisk bakgrund. År 1997–2004.

Källa: SCB, HEK 1997; 2002; 2003; 2004 (bearbetat av Boverket).

Antalet trångbodda hushåll har sedan 1997 hållit sig relativt stabilt, men andelen med utländsk bakgrund har ökat. Det är framför allt de synliga minoriteterna som står för ökningen. 1997 utgjorde de 13 procent av de trångbodda hushållen, men från år 2002 och framåt utgör de 17 procent, vilket kan ställas i relation till att denna grupp endast utgör 8 procent av det totala antalet hushåll. Hela gruppen med utländsk bakgrund har ökat från 20 till 24 procent medan de med svensk bakgrund har minskat i mot-svarande grad från 80 till 76 procent.


Indikator 5: Skolbarn med eget rumDet är även intressant att studera trångboddhet med barnen i fokus. Ett sätt att göra det är att ta reda på hur många barn som har eget rum. Det är en av frågorna som ställs i levnadsundersökningen för barn, Barn-ULF, som redovisas i tabellen nedan. Tabell 3. Andel barn med eget rum 28

2002-2003 2004-2005 Pojke Flicka Samtliga Pojke Flicka SamtligaSamtliga 10-18 år 91 % 92 % 92 % 93 % 92 % 92 %Fadern är – född utomlands 81 % 74 % 78 % 78 % 67 % 73 %– född i Sverige 94 % 95 % 95 % 94 % 95 % 94 %Modern är – född utomlands 77 % 76 % 76 % 78 % 75 % 77 %– född i Sverige 93 % 94 % 93 % 96 % 96 % 96 %

Källa: SCB, Barn-ULF 2002-2003 och 2004-2005 (bearbetat av Boverket).

Enligt denna studie har andelen barn med eget rum ökat något de senaste åren – det rör sig dock om försumbara förändringar som mycket väl kan bero på urvalsstorleken. Det är vanligare att pojkar har eget rum än att flickor har det – särskilt bland de barn som har föräldrar som är födda ut-omlands. Andelen barn som har eget rum ökar med åldern.

Barn till föräldrar som är födda utomlands har i betydligt lägre grad eget rum än barn till föräldrar födda i Sverige – det skiljer ca 20 procent-enheter. Skillnaderna är mycket stora i vissa fall. I den senaste mätningen hade bara 67 procent av flickor med fadern född utomlands eget rum, medan siffran för flickor med fadern född i Sverige var 95 procent – näs-tan 30 procentenheters skillnad.

Indikator 6: Diskriminering på bostadsmarknadenOmbudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) får årligen in runt 60 anmälningar i kategorin boende. I förhållande till det totala antalet anmäl-ningar per år utgör boendet ett av de områden inom vilka DO mottar flest anmälningar.29

De fall som anmäls har olika karaktär, men en majoritet rör förhållan-den på hyresmarknaden och riktar sig mot hyresvärdar. Ungefär hälften av de anmälningar som rör hyresvärdar handlar om personer som nekats hyra en bostad. Eftersom det ofta rör sig om personer som inte når upp till de krav som hyresvärden ställer när det gäller inkomst, fast anställning eller betalningsanmärkningar är det svårt att påvisa etnisk diskriminering.

28 Barn-ULF redovisar inte sina siffror efter barnens ursprungsland, utan efter föräldrar-nas. Vi kan därför inte presentera dessa siffror på samma sätt som för den övriga statis-tiken. Vi har heller inte möjlighet att titta specifikt på hur de synliga minoriteterna har det och vi vet inte hur stor andel av barnen som är första respektive andra generationens invandrare.

29 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01. År 2005 gjordes totalt 768 anmälningar till DO. Arbetsliv är den enskilt största kategorin med drygt 300 anmälningar (www.do.se 2007-01-22).


Anmälningarna kan också röra trakasserier av varierande slag från gran-nar, hyresvärd eller bostadsrättsförening. En del anmälningar avser personer som nekats att byta lägenhet, hotas av vräkning eller personer som nekats medlemskap i bostadsrättsförening. Några anmälningar avser fastighetsmäklare.

Dessa knappt 60 årliga anmälningar speglar långt ifrån all diskrimi-nering som sker i samhället. Enligt DO finns det signaler om att de som utsätts för diskriminering på bostadsmarknaden inte vågar göra anmäl-ningar på grund av rädsla för att inte få hyra någon lägenhet av hyresvär-den.

Tabell 4. Antalet anmälningar av män respektive kvinnor till DO år 2000-2005.

2000 2001 2002 2003 2004 2005Totalt 30 41 43 57 58 54Män 17 24 28 33 32 36Kvinnor 13 17 14 15 24 17Uppgift saknas – – – 9 2 1

Källa: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: För år 2000-2002 manuell sökning i akter, för år 2003-2005 uppgifter från diariet.

Tabell 4 visar att antalet anmälningar ökat sedan år 2000. Den största ök-ningen skedde mellan år 2002 och 2003. Detta ska dock inte tolkas som att diskrimineringen ökade särskilt mycket den perioden, utan förklaras snarare av att det skedde en lagändring som påverkade benägenheten att anmäla diskriminering.

Av de 54 ärenden som inkom år 2005 är ca 70 procent gjorda av män. Enligt en tjänsteman på DO är det främst män i medelåldern som bott i Sverige en lång tid som anmäler diskrimineringsärenden. DO kan dock inte se att det finns anledning att anta att män är mer utsatta för diskri-minering än kvinnor. Att statistiken ser ut som den gör kan bero på att kvinnor i lägre utsträckning än män känner till sina rättigheter eller att de upplever sig ha mindre makt att påverka sin situation och därför låter diskrimineringen fortgå.

Majoriteten av ärendena avslutas med att DO bedömer att det inte rör sig om etnisk diskriminering. I några fall har situationen lösts när DO tagit kontakt med den som anmälts. Hittills har tre stämningar gjorts till domstol i kategorin bostad.

30 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01.


Indikator 7: BoendesegregationGenom ett så kallat segregeringsindex kan man mäta hur segregerad en kommun är.31 Detta index visar på uppdelningen av befolkningskategorier i olika områden. Ett index på 0 betyder att fördelningen av befolknings-kategorierna i varje delområde exakt motsvarar fördelningen i kommunen som helhet.

Boverket har av Integrationsverkets fått ta del segregeringsindex 1997 och 2005 för de kommuner som har minst 75 000 invånare. Områdesin-delningen är gjord på SAMS-områden och man har mätt både fördelning-en av utrikes respektive inrikes födda och fördelningen mellan utländsk respektive svensk bakgrund.

Utfallet skiljer sig åt beroende på vilken variabel man mäter. Segrega-tionen har ökat i fler kommuner mellan 1997 och 2005 när man mäter utländsk respektive svensk bakgrund jämfört med när man mäter utrikes respektive inrikes födda.

Segregationen i Malmö har minskat mellan 1997 och 2005, enligt seg-regeringsindex som mäter fördelningen mellan utrikes och inrikes födda. Mäter man istället segregationen mellan de med utländsk och de med svensk bakgrund har segregationen ökat under samma period. Att dessa två mått på segregationen visar olika resultat kan förklaras av att tillskot-tet av inrikes födda i de mest svenskglesa områdena består av barn till utrikes födda (eftersom barnen till de utrikes födda – andra generationens invandrare – finns med i gruppen med utländsk bakgrund). Det skulle också kunna förklaras av att de utrikes födda som flyttat till Malmö bosatt sig med en jämnare fördelning över staden eller att spridningen ökat ge-nom omflyttning mellan stadsdelar.32

Samtidigt finns det exempel på det motsatta. I Umeå, till exempel, har segregeringsindex som visar fördelningen mellan utländsk respektive svensk bakgrund inte ökat nämnvärt. Däremot har det ökat avsevärt om man mäter indexet för utrikes respektive inrikes födda. Det finns alltså inget givet samband mellan förändringens styrka och inriktning och vad man mäter med segregeringsindex. Förändringarna behöver därför stude-ras lokalt.

Boendesegregationen varierar mellan orter. Enligt Socialstyrelsen är skillnaderna i koncentrationen av olika etniska grupper mellan bostads-områden i storstäderna störst i Malmö och minst i Stockholm. Mellan 1990 och 2002 har personer som tillhör de synliga minoriteterna i sin vardag fått mycket färre tillfällen att möta infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund som inte tillhör de synliga minoriteterna samt människor med egen försörjning.

”Eftersom vår vardagliga omgivning påverkar vår uppfattning om vad som är normalt, medför detta att de olika gruppernas verklighetsuppfattning riskerar att hamna allt längre ifrån varandra.” 33

31 Genom segregeringsindex kan man följa utvecklingen i en ort eller kommun över tid. Det är dock inte lämpligt att jämföra kommuner med varandra, eftersom områdena som mäts kan vara olika stora i de olika kommunerna.

32 Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005.33 Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006, sid. 217.


Enligt Socialstyrelsen har den etniska segregationen i storstadsregionerna ökat mer än den socioekonomiska. Det betyder att koncentrationen av synliga minoriteter i de resurssvaga områdena blir allt starkare. Övriga grupper med etnisk bakgrund samt de etniska svenskarna flyttar från dessa områden och utgör istället större andelar av de boende i resursstar-kare bostadsområden.34 Även Rapport Integration 2005 från Integrations-verket visar att den etniska dimensionen av boendesegregation framträder allt tydligare.35

Karta 2. Sundsvall. Andel personer med utländsk bakgrund i kommunens olika SAMS-områden. År 2005.

Källa: SCB (bearbetat av Boverket).

34 Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006.35 Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005.

SUNDSVALL

Utländsk bakgrund (2005)Andel av totalbefolkning, SAMS-område

0 - 5

6 - 10

11 - 1

5

16 - 2

0

21 - 2

5

26 - 3

0

31 - 3

5

36 - 4

0

41 - 4

5

46 - 1

00

Tätort


Karta 2 visar hur personer med utländsk bakgrund som bor i Sundsvall fördelar sig i kommunens olika SAMS-områden. Vi vill med denna karta åskådliggöra något som gäller för de flesta orter i högre eller lägre grad, nämligen att det finns tydliga koncentrationer av personer med utländsk bakgrund i vissa områden medan det i andra områden är en total avsaknad den gruppen. Boendesegregationen kan alltså på detta sätt illustreras med hjälp av kartbilder. En jämförelse med hur det såg ut 1999 visar att det är ett stort antal SAMS-områden där koncentrationen har ökat, framför allt utanför tätorten. Dock finns det i Sundsvall inga områden där mer än 35 procent av befolkningen har utländsk bakgrund. Det finns andra exempel där segregationen är mer extrem.

SCB har nyligen genomfört en studie över boendesegregation bland barn. 13 procent av alla barn som bor i Sverige har utländsk bakgrund, men studien visar att dessa barn är ojämnt fördelade i landet, både över och inom länen och kommunerna.

Syftet med SCB:s studie över barns segregation var att analysera om segregation kan påverka barnens skolresultat. Resultatet visar att den sociala omgivningen har effekter på skolframgång. Barn som bor i om-råden med stor andel barn med utländsk bakgrund har större risk att inte bli behöriga till gymnasiet jämfört med barn som bor i andra typer av bostadsområden – det gäller både för barn med svensk och för barn med utländsk bakgrund. Att det finns sådana grannskapseffekter betyder dock inte att det inte är andra faktorer som också spelar roll för skolresultatet. Faktorer som är knutna till individer och deras familjer förklarar en större del av variationen i behörighet till gymnasiet. Allra störst effekt har tiden i Sverige och därefter föräldrarnas utbildningsnivå, enligt SCB.36

Vad säger indikatorerna?Även om det finns svårigheter att med statistiska indikatorer studera ett komplext fenomen som integration visar redovisningen av indikatorerna att skillnaderna i boendeförhållanden mellan grupperna med svensk res-pektive utländsk bakgrund finns kvar och i vissa fall ökar – till nackdel för dem med utländsk bakgrund. Kategorierna som studerats är dock heterogena inom sig, vilket är svårt att belysa med statistiken. Detta kan beskrivas i termer av etniska hierarkier, där de med svensk bakgrund har den mest fördelaktiga situationen och de synliga minoriteterna den svåraste. Om man räknar bort de synliga minoriteterna ur gruppen med utländsk bakgrund blir skillnaden mellan de med svensk bakgrund och de med utländsk bakgrund inte så stor. Särskilt tydliga är skillnaderna när det gäller trångboddhet.

Skillnaderna mellan män och kvinnor är inte lika tydliga som mellan de olika etniska grupperna, men i ett par fall visar indikatorerna på skillna-der mellan könen. Framför allt känner kvinnorna sig mer otrygga medan männen i högre grad är trångbodda.

Syftet med redovisningen av indikatorerna är framför allt att visa huru-vida de politiska målsättningarna vi presenterade i rapportens inledande avsnitt har uppfyllts (se sidan 9).

36 Statistiska centralbyrån (2007): Barns boendesegregation och skolresultat.


Trivseln högst i egnahemNär det gäller det första politiska målet för rättvisa och jämlikhet i boen-det – att ”andelen personer med utländsk bakgrund som bor i en bostad som de anser sig vilja bo i ska öka” – verkar utvecklingen ha gått i rätt riktning. Skillnaderna mellan de som har utländsk och de som har svensk bakgrund har minskat mellan 1990 och 1999, men inte utjämnats helt. Fortfarande trivs personer med svensk bakgrund mycket bra i högre ut-sträckning. Detta gäller för alla upplåtelseformer. De senaste siffrorna är dock från 1999 och därmed för gamla för en säker slutsats.

Den upplåtelseform där den allra största andelen av de boende trivs är egnahem. Men, man kan ifrågasätta om trivseln har med upplåtelsefor-men i sig att göra eller om det handlar om att de som bor i denna upplå-telseform i högre grad är etablerade i samhället – på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och i övrigt – och därför trivs bättre generellt. Att de är etablerade i samhället innebär också att de i högre utsträckning haft möjlighet att välja sin bostad, vilket också gör att de trivs. Möjligen har de som bor i egnahem i genomsnitt bott längre i sin bostad och känner sig därför mer hemma, vilket gör att trivseln ökar.

Trivseln är generellt lägst i hyresrätten, enligt ULF-undersökningen. Urvalet i denna undersökning är litet och de senaste siffrorna från 1999 – därför skulle man behöva studera trivseln på annat sätt. Många bostads-företag genomför idag kundundersökningar för att ta reda på hur nöjda hyresgästerna är med sin bostad, området, förvaltningen och hyresvärden. Sådana undersökningar kan vara ett bra underlag för att studera trivseln i hyresrätt på lokal nivå.

De synliga minoriteterna är mest trångboddaUtrymmesstandarden påverkar också trivseln i bostaden. När det gäller trångboddhet visar våra indikatorer mer nedslående resultat. Trångbodd-heten är mycket stor i vissa befolkningsgrupper, särskilt bland andra ge-nerationens invandrare och de synliga minoriteterna. Skillnaderna mellan de som har svensk och de som har utländsk bakgrund har ökat mellan 1997 och 2004.

Konsekvenserna av trångboddheten är dock olika för olika typer av hushåll. När man använder norm 3 som utgångspunkt blir alla ensamhus-håll som bor i ett rum och kök trångbodda, och för ett sådant hushåll är konsekvenserna framför allt praktiska.

Trångboddheten är särskilt stor bland 0-29-åringarna. Det beror troli-gen på att det är många i den åldersgruppen som nyligen flyttat hemifrån och då vanligen bor i små lägenheter. De tillhör således många gånger ensamhushållen som därmed inte drabbas av så svåra konsekvenser av trångboddheten.

Men inom den åldersgruppen ryms även barn som bor hemma. De till-hör ofta de större hushållen och för dessa blir konsekvenserna större och mer allvarliga. De praktiska bekymren blir än mer påtagliga jämfört med ensamhushållen, men det kan även leda till psykiska och fysiska problem för hushållsmedlemmarna. För barnen kan till exempel det bli problem att hitta en plats att i lugn och ro läsa läxor eller att ta hem kompisar.

De synliga minoriteterna är starkt överrepresenterade bland de trång-bodda hushållen. Dessa hushåll är också stora i högre utsträckning än de


övriga grupperna. Detta innebär att en högre andel av de synliga minori-teterna tillhör dem som är värst drabbade av att bo trångt.

Framför allt är det barnen som drabbas. Så länge barnen är små är till-gången till eget rum kanske inte så viktig, men när barnen blir äldre och kommer upp i skolåldern blir trångboddheten mer problematisk. Genom att jämföra trångboddhetsstatistik från HEK (norm 3) med statistiken om barn med eget rum från barn-ULF kan vi se att det är vanligare bland barn att ha eget rum än vad antalet rum i bostaden borde tillåta. Detta tyder på att föräldrar ofta själva försakar eget rum och kanske sover i vardagsrum-met. Barnen med föräldrar födda utomlands delar rum i högre utsträck-ning än barnen med svenska föräldrar.

Vem får vilken bostad?Det andra målet: ”Förutsatt att formella krav är uppfyllda skall möjlig-heten att hyra eller köpa en bostad ska vara lika för alla, oavsett etnisk bakgrund”, är svårt att säga något om med hjälp av indikatorerna. Det kräver statistik på vilka som söker bostad och vilka som verkligen fått den bostad de försökt hyra eller köpa. Dessutom skulle man behöva mer kunskap om hur hyresvärdar väljer sina hyresgäster och om kraven som ställs är rimliga – inte heller det finns det någon samlad information om.

Men att diskriminering på bostadsmarknaden på grund av etnisk bak-grund förekommer visar både vår sjätte indikator – antal anmälningar till DO – och forskning på området. Här krävs dock fortsatta studier av mer kvalitativ karaktär.

Kvinnorna bland de synliga minoriteterna blir allt mer otryggaDet tredje och sista målet lyder: ”Andelen personer med utländsk bak-grund som känner trygghet i sitt hem och sin boendemiljö ska öka och andelen personer med utländsk bakgrund som känner att de har inflytande över sin boendemiljö ska öka.”

Den indikator för trygghet som vi använt tyder på att man inte nått den första delen av målet. Skillnaderna mellan de etniska grupperna verkar snarare öka än minska. Dessutom minskar tryggheten för alla kvinnor och i synnerhet för de som tillhör de synliga minoriteterna.

Vi kan se betydligt större skillnader mellan könen än mellan de etniska grupperna när det gäller denna indikator. Trots skakigheten i det statis-tiska materialet, pga. urvalsstorleken, kan vi se att det är en anmärknings-värt stor och ökande andel av de kvinnor som tillhör de synliga minori-teterna som avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatta för våld, vilket är allvarligt.

Trygghet och trivsel påverkas, förutom av brottsligheten och dess omfattning, även av den fysiska miljön och serviceutbudet i bostadsom-rådet. Tillgången till nära och bra service är avgörande för hur vardags-livet fungerar och bidrar därmed till känslan av trygghet och ett områdes attraktivitet. I begreppet service ingår inte bara det kommersiella utbudet, utan även sådant som kollektivtrafik, förskolor, vårdcentraler, bibliotek och närpolis. Åtgärder som rör den fysiska miljön måste vidtas för att trygghet och trivsel ska uppnås. Här har de kommunala bostadsföretagen, i samarbete med de berörda kommunerna, en viktig roll att spela. Ett bostadsområdes attraktivitet påverkas i allra högsta grad av den fysiska miljöns utformning och kvalitet.


Inflytande måste studeras på lokal nivåDen andra delen av det tredje målet – att inflytandet ska öka över boen-det och boendemiljön – är svårt att säga något om utifrån indikatorerna. Möjligen kan man hävda att de som har utländsk bakgrund har mindre direkt inflytande över sin bostad och sin boendemiljö, eftersom de är överrepresenterade i hyresrätten och den upplåtelseformen i sig inte med-ger inflytande i någon högre grad. I så fall skulle man kunna anta att de med utländsk bakgrund och framför allt de synliga minoriteterna generellt har mindre inflytande – eftersom de är överrepresenterade i hyresrätten. Men inflytandegraden beror väldigt mycket på den lokala situationen, inte minst hur bostadsföretagen är organiserade och hur mycket inflytande av hyresgästerna som medges.

Den etniska boendesegregationen ökar i många städerDen svenska bostadsmarknaden är segregerad, men de lokala variationer-na är stora. Dessutom beror utfallet i statistiska mätningar som exempel-vis segregeringsindex mycket på vilka variabler man väljer att mäta. För att veta varför utvecklingen ser ut som den gör krävs därför lokala studier.

Det verkar dock som att boendesegregationen, särskilt den etniska, ökar i många stora och mellanstora städer. Oavsett hur konjunkturen utvecklats mellan 1997 och 2002 generellt ökade överrepresentationen av utrikes födda i de så kallade ”utsatta” områdena, enligt Integrationsverket.

Den etniska boendesegregationen kan delvis förklaras av skillnader i fråga om boendeformer. Bostadsmarknaden i Sverige är segmenterad och studier visar att segmenteringen i hög grad sammanfaller med den etniska boendesegregationen. Bostadsområden där utrikes födda är överrepresen-terade är i regel områden som domineras av hyresrätt. Enligt Integrations-verket avtar dock skillnaden något med vistelsetiden i Sverige. Eftersom hyresrätten ofta är det första steget ut på den svenska bostadsmarknaden är det ganska naturligt att de som har ett annat ursprung än det svenska i högre utsträckning bor i denna upplåtelseform.

35Orsaker till skillnader i boendeförhållanden

Orsaker till skillnader i boendeförhållanden

Trots integrations- och jämställdhetspolitik med målsättningar om att skillnader mellan olika grupper i samhället ska utjämnas kvarstår skillna-der mellan de med svensk och de med utländsk bakgrund – ibland stora.

Man kan inte hitta en förklaring och därmed inte en lösning på proble-men. Fenomenet är komplext och det finns inget enkelt samband mellan orsak och verkan.

Hushållens socioekonomiska förutsättningarEn del orsaker kan hänföras till hushållens förutsättningar. Här koncentre-rar vi oss på hushållens socioekonomiska situation, eftersom den många gånger är avgörande för vilken bostad man kan få tillgång till. Det hävdas ofta att skillnaderna mellan de med svensk och de med utländsk bakgrund beror på att de med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland låg-inkomsttagare och arbetslösa.37 Vi redovisar därför här statistik på socio-ekonomiska förhållanden såsom förvärvsfrekvens och disponibel inkomst samt boendeutgifter för de olika etniska grupperna.

Redovisningarna gäller alltså för hushåll och inte som tidigare både individer och hushåll. Det gör att vi inte har möjlighet att göra uppdel-ningen på kön för dessa variabler. I de fall vi redovisar etnisk bakgrund och ålder har vi utgått från hushållsföreståndaren 38.

37 Se t ex SOU 1997:118: Delade städer. 38 Hushållsföreståndare är vanligen den person som har den högsta inkomsten.

Källa: Statistiska centralbyråns officiella statistik, inkomstfördelning och boende.


FörvärvsfrekvensHushållens ekonomi är naturligtvis kopplad till om man har en arbetsin-komst eller inte. I figuren nedan kan man se att det finns en viss skillnad i förvärvsfrekvens relaterat till etnisk bakgrund.

Figur 10. Andel individer som förvärvsarbetar fördelat på bakgrund. År 2005.

Källa: SCB, AKU 2005 (bearbetat av Boverket).

Individer med svensk bakgrund förvärvsarbetar i högre grad än individer med utländsk bakgrund. Den grupp som har lägst förvärvsgrad är utrikes födda (62 procent), medan inrikes födda med två inrikes födda föräldrar är den grupp som har högst förvärvsgrad (76 procent). Inom gruppen utländsk bakgrund är det andra generationens invandrare som har högst förvärvsgrad.

I Rapport integration 2005 redovisar Integrationsverket skillnader i sysselsättning mellan inrikes- och utrikes födda. De tar även upp tänkbara orsaker till skillnaderna. Även Integrationsverket konstaterar att utrikes födda har lägre sysselsättning än inrikes födda, men grupperna närmade sig varandra lite mellan 2004 och 2005. Ökningen i sysselsättning gällde då framför allt utrikes födda kvinnor.

39 Här har vi använt statistik från Arbetskraftsundersökningen (AKU). Därför har vi inte möjlighet att göra samma typer av indelningar som i övriga avsnitt.


Disponibel inkomst per konsumtionsenhetVi har valt att redovisa disponibel inkomst per konsumtionsenhet för att relatera hushållens inkomster till hushållens storlek.

Figur 11. Hushållens disponibla inkomst (median) per konsumtionsenhet efter upplåtelse-form och bakgrund. År 2004.


Lägst inkomst har de hushåll som bor i hyresrätt och framför allt boende i allmännyttans bestånd. Stegvis är därefter de genomsnittliga inkomsterna högre för dem som bor i privat hyresrätt och bostadsrätt. Hushåll som har högst genomsnittlig inkomst bor i egnahem. Förhållandet mellan de olika etniska grupperna är desamma för samtliga upplåtelseformer – hushåll som tillhör synliga minoriteter har de lägsta inkomsterna medan hushåll med svensk bakgrund har de högsta. I egnahem kan vi se att genomsnitts-inkomsterna för de olika etniska grupperna ligger närmare varandra än i övriga upplåtelseformer.40

Om man tittar på gruppen med utländsk bakgrund förutom de synliga minoriteterna ligger inkomstnivån nära de som har svensk bakgrund. De synliga minoriteterna utgör hela 54 procent av hushållen med utländsk bakgrund och denna grupps mycket låga genomsnittliga inkomst drar därför ned inkomstnivån för hela gruppen med utländsk bakgrund.

Vi har även tittat på låginkomsthushållen.41 Dessa utgör nio procent av samtliga hushåll. De som har utländsk bakgrund utgör en betydligt större andel i låginkomstkategorin bland samtliga hushåll (26 procent jämfört med 15 procent). Det är framför allt de synliga minoriteterna som bidrar till den höga andelen i gruppen med utländsk bakgrund (denna grupp utgör här 21 procent jämfört med 8 procent av samtliga hushåll). Lågin-komsthushållen är starkt överrepresenterade i hyresrätten.

40 Om inte hänsyn tas till antalet medlemmar i hushållet har boende i hyresrätt med utländsk bakgrund aningen högre disponibel inkomst än de med svensk bakgrund.

41 Låginkomsthushåll definieras som de hushåll som har en disponibel inkomst per konsumtionsenhet som är lägre än 60 procent av medianen för samtliga hushåll. Definition från SCB (Agneta Sandqvist) via e-post 2006-10-13.


Figur 12. Hushållens inkomststruktur efter upplåtelseform och etnisk bakgrund. År 2004.


För samtliga etniska grupper och i samtliga upplåtelseformer kommer den absolut största delen av inkomsterna från en så kallad faktorinkomst (som består av löneinkomst, näringsinkomst och kapitalinkomst). De som bor i egnahem har i högre utsträckning en inkomst baserad på faktorinkomst – det skiljer ca 10 procentenheter mellan den gruppen och de boende i hy-resrätt. Den näst största delen av den disponibla inkomsten kommer från skattepliktiga transfereringar (t ex pension, sjukpenning, föräldrapenning och a-kassa). Här ligger de olika grupperna väldigt nära varandra med en nivå mellan 24 och 26 procent, förutom hushåll med svensk bakgrund i hyresrätt som ligger på ca 30 procent. Sista lilla biten av den disponibla inkomsten består av skattefria transfereringar (t ex barnbidrag, bostads-bidrag och socialbidrag). En större andel av inkomsterna för de som bor i hyresrätt består av skattefria transfereringar än för de som bor i övriga upplåtelseformer, särskilt bland gruppen med utländsk bakgrund.

Hushåll där hushållsföreståndaren är född utomlands (första generatio-nens invandrare) har en lägre disponibel inkomst per konsumtionsenhet än när hushållsföreståndaren tillhör andra generationens invandrare som har ca tio procentenheters högre medianinkomst än den totala gruppen med utländsk bakgrund. Detta sammanfaller med gruppernas förvärvs-grad (se figur 10). De synliga minoriteterna ligger betydligt lägre – deras medianinkomst ligger nästan tio procentenheter under medianen för hela gruppen med utländsk bakgrund.


Figur 13. Hushållens disponibla inkomst (median). År 1997–2004. 2004 års prisnivå.


Hushållens disponibla inkomster har ökat successivt. Sedan 1997 har medianinkomsten per konsumtionsenhet ökat från i genomsnitt drygt 126 000 till ca 153 000 kronor per år för samtliga hushåll.

De disponibla inkomsterna har ökat för alla etniska grupper i samtliga upplåtelseformer mellan 1997 och 2004 – dock i varierande grad.

De synliga minoriteterna har under hela perioden haft lägst disponibel inkomst. Skillnaderna mellan de etniska grupperna är dock betydligt mindre för de boende i egnahem än för dem som bor i övriga upplåtelse-former.

BoendeutgifterDe som bor i bostadsrätt har lägst boendeutgift, i genomsnitt knappt 43 000 kronor per år. Boende i hyresrätt har i genomsnitt en boendeutgift på 50 400 kronor medan de som bor i egnahem har den högsta utgiften – 60 500 kronor per år.

Figur 14. Hushållens genomsnittliga boendeutgift (median) efter upplåtelseform och etnisk bakgrund. År 2004.



I samtliga upplåtelseformer har de med svensk bakgrund lägst boendeut-gift. I egnahem är skillnaderna mellan de etniska grupperna marginell, men i de övriga två upplåtelseformerna, och i synnerhet hyresrätten, är skillnaderna större. Bland de boende i hyresrätt skiljer det drygt 4 000 kronor per år mellan de som har svensk och de som har utländsk bak-grund.

Figur 15. Hushållens genomsnittliga boendeutgift (median) efter etnisk bakgrund. År 1997–2004. 2004 års prisnivå.


Hushållens genomsnittliga boendeutgift har ökat sedan 1997 för alla et-niska grupper inom alla upplåtelseformer. Den största ökningen har skett för dem som bor i egnahem (som även hade den högsta boendeutgiften från början).

Ökningen har varit störst, drygt 5 000 kronor, för dem med svensk bakgrund. För dem som har utländsk bakgrund har boendeutgifterna ökat med drygt 4 000 kronor mellan 1997 och 2004.

De synliga minoriteterna har under hela perioden haft den högsta genomsnittliga boendeutgiften. Dock har denna grupps boendeutgift inte ökat i samma utsträckning som för de övriga (3 600 kronor). Detta inne-bär dock att de med utländsk bakgrund exklusive de synliga minoriteterna haft en större ökning av boendeutgiften än de 4 000 kronor som anges ovan – alltså närmar sig den gruppens utgifter nivån för de med svensk bakgrund.


BoendeutgiftsprocentBoendeutgiftsprocenten visar på förhållandet mellan hushållets inkomster och boendeutgifter. Det är måttet på hur stor procentuell andel av hushål-lets inkomster som läggs på boendet. Detta innebär att en hög procent-sats kan förklaras av såväl låga inkomster i hushållet som höga boende-utgifter.42

Det finns stora skillnader i boendeutgiftsprocent i de olika upplåtelse-formerna. Högsta boendeutgiftsprocenten finner vi för boende i hyresrätt – de lägger 30 procent av sin inkomst på boendet. De som bor i egnahem har den lägsta boendeutgiftsprocenten med i genomsnitt 19 procent, trots att de har den högsta boendeutgiften. För dem som bor i bostadsrätt är den genomsnittliga boendeutgiftsprocenten 21 procent.

Figur 16. Hushållens boendeutgiftsprocent (median) efter upplåtelseform och etnisk bakgrund. År 2004.


Boendeutgiftsprocenten för dem som har svensk bakgrund är i genomsnitt 23 procent och för dem med utländsk bakgrund 25 procent. De synliga minoriteterna har i genomsnitt 28 procents boendeutgifter. Denna grupp har högst boendeutgiftsprocent i samtliga upplåtelseformer. De synliga minoriteterna lägger alltså en betydligt större andel av sina inkomster på boendet än övriga.

42 Observera att disponibel inkomst som redovisades i tidigare avsnitt är räknad per konsumtionsenhet, men boendeutgiftsprocenten är baserad på den totala disponibla inkomsten.


Kan man välja sin bostad?Det är inkomsten som styr vilken boendeform som man har möjlighet att välja och hur mycket man vill eller kan lägga på sitt boende. Visserligen har boende i egnahem högst boendeutgift, men de har så mycket högre disponibel inkomst att boendeutgiftsprocenten ändå blir lägre än för bo-ende i övriga upplåtelseformer.

Situationen är motsatt för dem som bor i hyresrätt. I hyresrätten finns hushållen med lägst genomsnittlig inkomst. Vi har tittat särskilt på låg-inkomsthushåll och bland dessa bor en övervägande del i hyresrätt. Men boendeutgiften är för den skull inte den lägsta. Boendeutgiften står alltså inte i proportion till inkomsten.

De som har utländsk bakgrund bor i högre utsträckning i hyresrätt. De har dessutom lägre disponibel inkomst än de med svensk bakgrund och en större andel tillhör låginkomsthushållen. Det gör att den gruppen generellt sett har svårast att välja sitt boende. Inom gruppen med utländsk bakgrund är situationen värst för de synliga minoriteterna. Även här kan man alltså tala om etniska hierarkier.

Större hushåll – dyrare bostad?Men det är inte bara i hyresrätten som de med utländsk bakgrund och sär-skilt de synliga minoriteterna har en högre boendeutgift. Detta gäller i alla upplåtelseformer. Det kan bero på att dessa hushåll i genomsnitt är större och därför behöver större bostäder – som kostar mer.

En ytterligare förklaring till varför boendeutgifterna i egnahem och bostadsrätt är högre för gruppen med utländsk bakgrund (särskilt för de synliga minoriteterna) kan vara att de med svensk bakgrund har ägt sina bostäder längre och därmed har en lägre utgift medan många av dem som har utländsk bakgrund är relativt nya på den svenska bostadsmarknaden. Utgiftsnivån påverkas även av i vilken utsträckning hushållet har ett kapi-tal, t.ex. en bostad att byta in med eller sparade medel.

Är man mer integrerad om man bor i egnahem?Frågan är om det går att säga att de med utländsk bakgrund som bor i egnahem är mer inkluderade i samhället än de som bor i andra upplåtel-seformer. Inkomstnivåerna är relativt jämna mellan de etniska grupperna, vilket tyder på att förvärvsfrekvensen är ungefär lika hög oavsett bak-grund. Dessutom trivs de som bor i egnahem i högre utsträckning än de som bor i andra upplåtelseformer och de är trångbodda i mindre utsträck-ning. Är man därmed ”mer integrerad” om man bor i egnahem än om man bor i hyresrätt?

I svaret på den frågan måste man väga in i vilken grad de med utländsk bakgrund valt att bo där de bor. Det verkar som att alla etniska grupper inte är lika benägna att bo i egnahem, oavsett vilken inkomstgrupp man tillhör. Det finns till exempel en studie som visar att höginkomsttagare födda i Turkiet inte bor i egnahem eller bostadsrätt i lika hög utsträckning som höginkomsttagare med svensk bakgrund (studien är gjord i Bot-kyrka).43 Detta kan tolkas på olika sätt. Antingen är det ett medvetet val

43 Andersson, Roger (1999): “’Divided cities’ as a Policy-based Notion in Sweden.” Se även Andersson, Roger (1998): “Socio-spatial Dynamics: Ethnic Divisions of Mobility and Housing in post-Palme Sweden.”


av denna grupp människor. De kanske hellre bor i bostadsområden där många andra landsmän bor (som inte har egnahem), eller trivs bättre med hyresrätten som upplåtelseform. Eller så kan detta vara en indikation på svårigheten för etniska minoriteter att välja bostad – att de trots att de har ekonomisk möjlighet att bo i egnahem inte trivs där på grund av diskrimi-nering och trakasserier.

Generellt kanske man kan hävda att det är fler av de med utländsk bakgrund som bor i egnahem som blivit inkluderade i samhället och därmed skulle det vara möjligt att tala om en högre grad av integration i den upplåtelseformen. Men som de refererade studierna visar finns det väletablerade personer även i andra upplåtelseformer som i lika hög grad är inkluderade i samhället.

Unga har sämre boendeförhållandenÅldersfördelningen kan också spela en roll för de olika etniska grupper-nas förhållande på bostadsmarknaden. Gruppen 0–29 år visar särskilda karakteristika – de bor i högre utsträckning i hyresrätt, är mer trångbodda och har också lägst inkomster. Det kan förklaras av att många som tillhör den gruppen har lägre inkomster och ofta bor i mindre, relativt billiga lägenheter som upplåts med hyresrätt.44 Vad som kan vara intressant är att denna åldersgrupp är större bland de synliga minoriteterna och särskilt bland andra generationens invandrare där den är nästan 70 procent. Att den unga åldersgruppen är större bland vissa grupper med utländsk bak-grund än bland dem som har svensk bakgrund skulle, åtminstone delvis, kunna förklara varför dessa etniska grupper verkar ha sämre boendeför-hållanden.

Arbete – en dörr till bostadsmarknadenDet finns etniska hierarkier som är kopplade till inkomst och sysselsätt-ning. En faktor som tydligt påverkar sysselsättningsgraden för utrikes födda är hur länge de vistats i Sverige. Men skillnaderna utjämnas aldrig helt. Konjunkturen är en annan faktor som påverkar sysselsättningsgra-den. Om det finns lediga jobb anställs samtliga grupper i högre grad, men de grupper som är mest konjunkturkänsliga är invandrare som bott kort tid i Sverige.45

Introduktionsverksamheten är mycket viktig för hur snabbt människor från andra länder kan få sysselsättning. En annan faktor som Integrations-verket menar är avgörande för sysselsättningsgraden är hur man får sitt jobb – inrikes födda får i betydligt större utsträckning jobb genom infor-mella kanaler än vad fallet är för de utrikes födda. Dessutom menar de att diskrimineringen påverkar möjligheterna att få jobb för dem som har annat ursprung än det svenska.46

44 Ett problem är att gruppen 0-29 år inkluderar både barn som bor hemma och unga vuxna som är (relativt) nyetablerade på bostadsmarknaden. Skillnaden mellan dessa grupper döljs i statistiken.

45 Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005.46 Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005.


DiskrimineringEn aspekt som på senare tid allt mer uppmärksammats för att förklara skillnader mellan grupper i samhället är diskrimineringen. Man bru-kar dela upp diskrimineringen i två typer: den vardagliga/individuella diskrimineringen som sker mellan individer och den strukturella diskrimi-neringen som handlar om att diskriminering av vissa grupper är inbyggd i system och organisationer. Innan vi går närmre in på de termerna ska vi redogöra lite kort för diskrimineringslagstiftningen samt koppla an till diskrimineringen som har med boende och bostäder att göra.

DiskrimineringslagenDen första juli 2003 infördes Lagen (2003:307) om förbud mot diskrimi-nering. Det är en utvidgad lag mot diskriminering som till skillnad från tidigare omfattar exempelvis arbetsmarknadspolitisk verksamhet, med-lemskap och medlemsförmåner i arbetstagarorganisationer samt varor, tjänster och bostäder.47 Antalet anmälningar om diskriminering har ökat sedan den nya lagen infördes.

Innan den nya lagen infördes var mål om diskriminering straffrätts-liga, vilket innebär att bevisbördan låg på anmälaren – man var tvungen att bevisa att man blivit diskriminerad. Sedan den 1 juli 2003 är målen civilrättsliga: den som anser sig diskriminerad måste visserligen göra det troligt att han eller hon blivit diskriminerad, men den åtalade måste å sin sida bevisa att så inte är fallet. Straffet för någon som blir dömd för diskriminering är skadestånd till den som blivit diskriminerad.

Fyra ombudsmän har till uppgift att se till att alla följer lagen mot dis-kriminering: Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappsombudsmannen (HO) och Om-budsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Om man vill göra en anmälan om diskriminering är det till dessa instanser man ska vända sig.48

Strukturell diskriminering och vardagsrasismUnder de senaste åren har man mer och mer diskuterat den strukturella diskrimineringen som förklaringsfaktor för bristande integration. Här föl-jer en kort redogörelse för vad som utmärker individuell diskriminering (eller vardagsdiskriminering) respektive strukturell diskriminering.49

• Individuell diskriminering: handlingar som utförs av enskilda medlem-mar av en etnisk grupp eller personer av visst kön som avsiktligt har en särskiljande och skadlig effekt på medlemmar av andra grupper.

47 SVT Nyheter Publicerad 19 februari 2004, uppdaterad 20 juni 2006 (www.svt.se 2006-11-14).

48 Enligt den nya regeringens budget ska de fyra ombudsmännen slås ihop till en gemensam myndighet.

49 SOU 2005:41: Bortom vi och dom.


• Strukturell diskriminering: samhällets institutionella ordning, normer och organiseringsformer som indirekt och oftast oavsiktligt diskrimi-nerar personer såväl som grupper med en annan etnisk bakgrund än majoritetssamhället. Legitimerar och normaliserar indirekta former av negativ särbehandling av ”de andra”.50

Utredningen om makt, integration och diskriminering menar att: ”Ett samhälle som inte förmår att eliminera rasism och diskriminering, miss-lyckas också med integrationen.” 51 Det betyder, enligt utredningen, att en integrationspolitik som inte riktar sig mot att eliminera den strukturella/institutionella diskrimineringen är en misslyckad politik.

Diskriminering i boendetTidigare i rapporten visade vi en indikator på integration som rör antalet anmälningar till DO. Enligt denna sker ca 60 anmälningar årligen i kate-gorin boende. Det är visserligen inte ett stort antal, men inte desto mindre är det ett av de enskilda områden som får flest anmälningar.

Enligt DO handlar diskrimineringen i boendet till stor del om struk-turella problem. Dels kan hyresvärdar ställa krav som missgynnar vissa grupper även om kraven inte är uttalat diskriminerande, dels tillämpas sällan bostadskö (åtminstone inte i den privata sektorn), utan det är ofta upp till hyresvärden själv att välja personer som de anser vara lämpliga hyresgäster, vilket medför stort utrymme för godtycklighet och diskrimi-nering.52

Hyresgästföreningen har nyligen publicerat rapporten Diskriminerings-barometern. I den beskrivs resultatet av en undersökning om hur perso-ner med svenskt respektive utländskt namn bemöts av handläggare på bostadsföretag då de söker bostad. I undersökningen ringdes 105 företag upp. Varje företag kontaktades av en person med svenskt och en person med utländskt namn inom en timme. I 14 fall var diskriminering tydlig – personen med utländskt namn blev inte erbjuden lägenhet samtidigt som personen med svenskt namn blev det. I 37 procent av samtalen fanns inslag av diskriminering från hyresvärdens sida.

Undersökningen visade också att handläggarna på bostadsföretagen ofta vidtar olika åtgärder beroende på vem den pratar med. De som har svenskt namn ställs oftare i kö och ombeds oftare höra av sig senare medan de med utländskt namn oftare hänvisas till företagets hemsida. Detta kan, enligt rapporten, vara en förfinad form av diskriminering:

”Lagstiftningen mot diskriminering, samt en ökad medvetenhet om att det förekom-mer undersökningar om diskriminering, kan ha medfört att bostadsföretagen utvecklar och förfinar sin särbehandling.” 53

50 Det finns även en tredje typ som kallas institutionell diskriminering som handlar om de dominerande institutionernas policy, rutiner, normer och arbetssätt, samt om de bete-enden som utövas av individer som kontrollerar dessa institutioner. Den behandlas här som en del av den strukturella diskrimineringen.

51 SOU 2006:73: Den segregerande integrationen, sid. 18.52 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01.53 Hyresgästföreningen (2007): Diskrimineringsbarometern, sid 16.


Eftersom det ofta är strukturella faktorer som leder till diskriminering på bostadsmarknaden är det dels svårt för den enskilde att upptäcka att han/hon blivit diskriminerad, dels svårt för DO att bevisa diskriminer-ing i de fall som anmäls. Dessutom faller vissa av anmälningarna, t.ex. trakasserier av grannar, utanför lagens område – privatpersoner kan inte anmälas.54

En utmaning för DO är att nå de mest utsatta grupperna som idag inte anmäler sina missförhållanden i någon högre utsträckning, vilket kräver nya arbetssätt. Under hösten 2006 påbörjade de ett projekt för lika rättig-heter och möjligheter på bostadsmarknaden.

Minoriteters eller majoritetens val?En aspekt som ligger nära diskrimineringsfrågan är vilken möjlighet människor har att välja eller välja bort bostadsområden. Eftersom vissa områden erbjuder bättre boendeförhållanden än andra blir också segrega-tionsfrågan central. De som inte kan välja hamnar i de bostadsområden som har sämst livsmiljö.

En vanligt förkommande förklaring till den etniska boendesegregatio-nen är att de som invandrar till Sverige väljer att bosätta sig nära sina landsmän. Det är inte osanning, men forskningen visar att vi inte bör överskatta denna förklaring. Något som troligen har större påverkan är att ”svenskarna” eller ”majoritetsbefolkningen” väljer bort vissa områden.

Det kan också vara så att människor med utländsk bakgrund som lyckas skaffa en bostad i ett mer ”svensktätt” område inte orkar bo kvar på grund av trakasserier från grannar, vilket visar att det finns starka kopplingar mellan boendesegregationen och diskrimineringen i samhället.

Även i Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering menar man att förklaringen till segregation som går ut på att invandrare valt att bo tillsammans är överdriven. Det handlar mer om att det är svårt att flytta någon annanstans.55 Enligt en intervjuundersökning i Gottsunda i Uppsala kände många att de aldrig haft någon möjlighet att välja boende. Många gånger upplevde de det som att myndigheterna bestämmer var och hur man ska bo.56 Ett utländskt namn är dessutom negativt för den som söker bostad. Den etniska barriären är högre än den klassmässiga säger en av de intervjuade.57 Detta innebär att möjligheterna att skaffa en bostad som man vill ha, trivs och är nöjd med och som ligger på en plats där man gärna vill bo inte är lika för alla. De med annan bakgrund än den svenska (åtminstone vissa nationaliteter) har ofta ett sämre utgångsläge, oavsett den socioekonomiska situationen.

54 Enligt 9 § Lag (2003:307) om förbud mot diskriminering är diskriminering ”förbjuden vid yrkesmässigt tillhandahållande av exempelvis varor, tjänster eller bostäder”. Det innebär att en person som diskriminerar inte går att komma åt via lagen såvida denne inte representerar en organisation, t ex ett bostadsföretag eller en bostadsrättsförening.

55 SOU 2005:69: Sverige inifrån.56 SOU 2006:73: Den segregerande integrationen.57 SOU 2005:69: Sverige inifrån.


I USA talar man om ”White flight” (flykt) och ”white avoidance” (und-vikande) som förklaringar till varför segregationen ökar mellan vita och afro-amerikaner. Där har man studerat majoritetsbefolkningens beteende och menar att det finns en ”tipping-point” när andelen svarta är så stor att de vita flyttar ut i hög utsträckning.58

Kulturgeografen Åsa Bråmå har undersökt om detta resonemang är giltigt även för de svenska förhållandena. Dock är det viktigt att notera att den svenska segregationen ser annorlunda ut. Vi har inga etniska enkla-ver, utan segregationen handlar snarare om separationen mellan etniska svenskar å ena sidan och etniska minoritetsgrupper i en mix å den andra. Detta förstärker att förklaringen att invandrare vill bo med sina landsmän inte bör ges för stort värde.

Bråmås studie visar att det i Sverige framför allt verkar handla om undvikande: att svenskar undviker att flytta till områden där koncentra-tionen av etniska minoritetsgrupper är stor snarare än att de flyttar ut från sådana områden. Det finns visserligen tendenser även till det senare, men inte i lika hög utsträckning.

Någon ”tipping-point” har dock inte hittats i de svenska studerade områdena. Processen verkar snarare ha skett under en längre period, men särskilt tydligt under första halvan av 1990-talet. Att koncentrationen av etniska minoriteter ökat så under senare tiden beror också på naturliga demografiska förändringar – att de som är födda utomlands föder barn i Sverige.

Dessutom finns det etniska hierarkier och därmed en variation på ”svenskarnas” beteende beroende på vilka etniciteter som finns represen-terade i områdena. Människor med ursprung i Afrika eller Mellanöstern är mer drabbade av de negativa konsekvenserna än andra grupper.59 Detta kan vi direkt överföra till kategorin ”synliga minoriteter” som vi särskilt studerat i arbetet med denna rapport som en grupp som drabbas hårdare än övriga på bostadsmarknaden.

Enligt Socialstyrelsen karaktäriseras stabila områden av flyttnings-strömmar där in- och utflyttare liknar varandra. I instabila områden däre-mot skiljer sig in- och utflyttarna åt. I en studie av de 24 områdena som ingår i storstadssatsningen konstaterades att inflyttare i högre grad var arbetslösa, socialbidragstagare och låginkomsttagare än de som flyttade ut eller stannade. De utrikes födda som flyttade in hade kortare vistelsetid i Sverige än såväl stannarna som utflyttarna. Infödda svenskar och barn till svenskfödda föräldrar minskade under en tioårsperiod.60

Den höga omflyttningen och stor utomregional inflyttning innebär att denna typ av områden fungerar som ”inslussningsområden” – både för nytillkomna invandrare och för svenskar som kommer nya till regionen.61

58 Bråmå, Åsa (2006): Studies in the Dynamics of Residential Segregation, paper 1.59 Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad segregation.60 Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006.61 Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006.


Svårt att bevisa diskrimineringDiskrimineringen är svår att synliggöra och det är därför svårt att avgöra hur stor inverkan den har på de skillnader i boendeförhållanden som finns mellan olika etniska grupper.

Trots den nya diskrimineringslagen som i någon mån förbättrat för-utsättningarna för anmälaren av ett diskrimineringsärende, är det fort-farande mycket svårt att bevisa att diskriminering förekommit. Det är särskilt svårt i frågor som rör boendet, eftersom det i många fall handlar om strukturella problem.

Det finns studier som tyder på att personer med utländsk bakgrund har ett sämre utgångsläge på den svenska bostadsmarknaden oavsett socio-ekonomisk ställning. De hänvisas många gånger till bostadsområden där koncentrationen av personer från andra länder redan är hög och där boen-deförhållandena och livsvillkoren är sämre än i andra områden.

Frågan är hur bostadsområden kan komma att bebos av människor med varierande bakgrund i högre utsträckning. Flyttströmmarna tyder på att de som har möjlighet att välja flyttar från eller undviker att flytta till ”mar-ginaliserade” områden, vilket ökar koncentrationen av resurssvaga i den typen av områden. Samtidigt är de ”svensktäta” och resursstarka områ-dena ännu mer homogena. Om en mer blandad befolkning är en viktig målsättning måste frågan ställas om majoritetsbefolkningen är beredda att ge avkall på vissa saker och ta konsekvenserna av att nya kulturer och symboler kommer in i våra tidigare homogena bostadsområden.

49Insatser för att främja integration

Insatser för att främja integration

Skillnader i boendeförhållanden mellan olika etniska grupper hindrar in-tegrationen i samhället. Det är därför viktigt att också fundera på vad som kan göras för att främja integration och motverka skillnaderna.

Erfarenheter av tidigare insatserSedan 1970-talet har en mängd områdesinriktade insatser gjorts för att motverka segregation och främja integration. De tidiga insatserna var framför allt inriktade på fysisk upprustning, men sedan mitten på 1980-talet har det blivit allt större fokus på insatser för att främja social gemen-skap och skapa mötesplatser. Idag går många insatser ut på att stärka de boendes socioekonomiska status genom åtgärder för ökad sysselsättning, utbildning och förbättrad hälsa. Boverkets erfarenhet från till exempel de lokala utvecklingsavtalen är att boendefrågorna inte fått tillräcklig plats trots att bostaden och den omgivande miljön är en central utgångspunkt för hur människor kan ha ett fungerande vardagsliv.62

Enligt slutrapporten från den nationella utvärderingen av storstadssats-ningen som gjordes år 2002 innebär konstruktionen av storstadspolitiken en målkonflikt. Å ena sidan har man valt en områdesbaserad strategi. Å andra sidan är flertalet konkreta insatser som åtgärdsplanerna i de lokala utvecklingsavtalen omfattar inriktade på att förbättra levnadsförhållan-dena för individerna i de aktuella områdena. Detta ställer till problem då det inte är självklart att insatser riktade till individer kommer områdena till del och tvärtom.63

62 I Storstadsdelegationens årsrapport för 2004 visas fördelningen av medel per delmål. Den minsta andelen (endast 8 %) har gått till målområdet attraktiva och trygga stads-delar. Detta kan jämföras med språkutveckling och skolresultat (43%) eller ökad för-värvsfrekvens och minskat behov av försörjningsstöd (23 %).

63 Integrationsverket (2002): På rätt väg? Slutrapport från den nationella utvärderingen av storstadssatsningen.


För att de sociala klyftorna ska minska måste invånarna stärkas liksom förutsättningarna för att de ska vilja stanna kvar i bostadsområdena. Detta kräver fysiska och sociala insatser parallellt. Annars finns en risk att pro-blemen eller individerna flyttar till andra bostadsområden. I så fall skulle politiken bli ett nollsummespel som inte minskar de sociala klyftorna i staden.64

Under 2005 gjorde Boverket kommunbesök för att ta reda på hur olika kommuner i olika delar av landet arbetar med integrationsfrågan. Samt-liga kommuner som besöktes arbetade med frågorna, även om de hade olika prioritet. De kommuner som inte är tillväxtkommuner menade att de inte alltid känner igen sig i den offentliga diskussionen och de natio-nella mål- och problemformuleringarna eftersom dessa ofta utgår från ett storstadsperspektiv.

Flera kommuner påpekade att det är en alltför stor fokusering på det etniska perspektivet när man diskuterar integration och segregation i den offentliga debatten. I vissa kommuner är problemet med den socioekono-miska segregationen allvarligare och mer relevant att ta tag i. Dessutom finns en risk att peka ut den etniska tillhörigheten som problematisk trots att grundproblemet ofta är av annat slag.65

Några lärdomar från utvärderingar som gjorts av större satsningar genom åren är att arbetet med integration måste vara långsiktigt, ha ett helhetsperspektiv och bedrivas genom samverkan. Medverkan från de boende är ytterligare en aspekt som ofta visat sig helt avgörande för resultatet. I det sammanhanget har bostadsföretagen en betydande roll.66 Arbete med att förbättra boendemiljö i ”marginaliserade områden” kräver långsiktighet, kontinuitet och en bred politisk vilja.

Arbete för trygghetBoverkets Bostadsmarknadsenkät visar att trygghetsskapande eller brottsförebyggande åtgärder är den vanligaste insatsen som kommunerna satsar på i så kallade ”utsatta” bostadsområden.67 Det stämmer överens med studier som visar att trygghet är en av de viktigaste faktorerna för att människor ska trivas och må bra i sitt bostadsområde och därför är det en typ av insats som ofta prioriteras och där det också är relativt enkelt att få boende engagerade i arbetet.68 Det finns en rad exempel på hur man kan arbeta för att öka tryggheten.

Det kan handla om brottsförebyggande arbete. Ett exempel på det är grannsamverkan. Detta innebär att boende i ett område, såväl i hyreshus som i villaområde, går samman för att motverka brott i området. Bebyg-gelseinriktade åtgärder kan vara en annan åtgärd. Detta skulle t.ex. kunna handla om att placera entréer inom synfältet för förbipasserande och grannar.69

64 Palander, Camilla (2006): Områdesbaserad politik för minskad segregation.65 Boverket (2005): En hel stad. Om lokala insatsers betydelse för integration i boendet.66 Se t.ex. SOU 2005:29: Storstad i rörelse.67 85 kommuner (29 procent) har svarat att de jobbat med den frågan. Boverket (2006):

Bostadsmarknaden år 2006-2007.68 Se t.ex. SOU 2005:29: Storstad i rörelse.69 Brottsförebyggande rådet (2004): Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003.


På flera platser i Sverige har man börjat med så kallade trygghetsvand-ringar. Våren 2001 bildades rådet ”Tryggare och Mänskligare Göteborg” som började utveckla en metod för detta. Trygghetsvandringarna blev ett sätt för de boende att föra fram sina kunskaper om sin miljö och för förvaltningar och bostadsbolag och andra att ta del av hur boendemiljön fungerar och upplevs. Att vandra tillsammans och ventilera sin oro och komma med förslag till lösningar är trygghetsskapande i sig.70

Enligt arkitekten Solveig Schultz och hennes kollegor kan en fysisk upprustning av exempelvis bostadshus, belysning och lekplatser öka tryggheten i utanförskapsområden. En sådan upprustning skulle kunna medverka till en minskad ut- och omflyttning, vilket i sin tur kan leda till minskad brottslighet.71

Flera allmännyttiga företag bedriver särskilt arbete för att öka trygghe-ten för de boende. Hjällbobostaden AB i Göteborg har en trygghetsgrupp som vandrar i området under kvällar och helger. Tanken är att de ska knyta kontakter med barn och ungdomar och genom positiva relationer förhindra otrygga situationer. Andra bostadsföretag, t.ex. Lulebo AB i Luleå, jobbar också för att få de boende att lära känna varandra och engagera sig för att göra närområdet tryggare. Telgebostäder i Södertälje trygghetscertifierar sina hus och gårdar för att få hyresgästerna att känna sig tryggare.72

Utveckling av staden En uppdelad stad eller region där olika befolkningsgrupper bor åtskilda från varandra försvårar möjligheterna till möten och till möjligheten att ta del av stadens eller regionens hela utbud. När boendevillkoren i vissa områden är mycket sämre än i andra ökar ojämlikheten i samhället och integrationen motverkas. Därför är det viktigt att arbeta för att skillna-derna mellan olika områden minskar och för att stadens olika delar länkas samman.

En aktör som spelar en viktig roll i det sammanhanget är bostadsföre-tagen. Bostadsföretagen avgör ytterst om ett område sköts eller vansköts. Under det senaste decenniet har det i många bostadsföretag vuxit fram nya förhållningssätt gentemot de boende som lett till nya arbetssätt och organisationsformer.

Det mest avgörande har varit insikten att man på ett helt annat sätt än tidigare måste ta sin utgångspunkt i de boende och deras behov och önsk-ningar, engagemang och medverkan. Man har många gånger funnit det nödvändigt att arbeta också med frågor som går utanför den traditionella bostadsförvaltningens gränser. Det kan handla om t.ex. trygghetsfrågor, skola, service, kommunikationer eller yrkesutbildningar.

70 I december 2005 genomförde Brottsförebyggande rådet tillsammans med Tryggare och mänskligare Göteborg en nationell konferens kring de erfarenheter som har gjorts av trygghetsvandringarna. Se Dokumentation av en trygghetsvandringskonferens.

71 Schultz, Solveig m fl. (2004): Arkitektur betyder.72 SABO: Mer än tak över huvudet.


Att bryta segregationen är visserligen inte ett primärt mål för bostadsfö-retagen, men just genom att bli bättre bostadsförvaltare kan de medverka till att skillnaderna mellan olika bostadsområden minskar och på så sätt bidra till utveckling som främjar integration.

Dessutom har bostadsföretagen en möjlighet att påverka befolknings-sammansättningen i områdena som de förvaltar. Företag har ibland med-vetna strategier att blanda eller koncentrera olika befolkningsgrupper när de fördelar sina lägenheter.

I bostadsområden eller stadsdelar där det finns många fastighetsägare kan det finnas mycket att vinna på att dessa samordnar sig i utvecklings-arbetet. Partnerskap mellan fastighetsägare kan ge vinster, både i eko-nomiska termer och i termer av en förbättrad boendemiljö som stärker statusen på området och därmed värdet på fastigheterna. Inom partnerska-pet kan konkreta projekt förverkligas som en fastighetsägare inte klarar på egen hand. Dessutom kan fastighetsägarna påverka varandra och hålla ”tummen i ögat” på varandra för att skärpa kvaliteten på förvaltningen av områden.73 Det är dock viktigt att inte glömma bort medborgarnas infly-tande och släppa in även dem i arbetet. Det finns en risk att de som inte är medlemmar i partnerskapet inte får insyn i verksamheten som pågår.

Men det räcker inte att bedriva insatser i de ”marginaliserade” områ-dena för att bryta segregationen. Man behöver även ta hänsyn till rela-tionerna mellan olika områden. Bostadsområdena är en del av en helhet (staden, regionen, samhället) och behöver betraktas i sitt samband – inte som en isolerad enhet. Det handlar exempelvis om fortsatta satsningar på utveckling av kollektivtrafik och service som underlättar människors vardagsliv och bidrar till att ett områdes attraktivitet ökar.74

I samband med det blir en central fråga även hur kommunerna fördelar sina resurser. I en undersökning gjord av hyresgästföreningen framhålls att de ”utsatta” bostadsområdena visserligen får mer resurser i kronor räknat än de mer välsituerade områdena. Men i förhållande till behoven är de ”utsatta” områdena förfördelade.75

Som vi nämnt tidigare är den svenska bostadsmarknaden både segrege-rad och segmenterad. Genom att blanda upplåtelseformer i bostadsområ-dena förväntas man få en mer varierad befolkning eftersom olika befolk-ningsgrupper är koncentrerade i olika upplåtelseformer. Forskning visar att befolkningssammansättningen i villaområdena ofta är mer homogen än i de områden som består av flerbostadshus.76 Ändå diskuteras det oftast i termer av att blanda upp flerbostadshusområden med andra boendefor-mer. Detta kan bero på att eget ägande ofta ses som en stabilisator i ett område som präglas av hyresrätt. Ett argument som ofta framförs är att man tar större ansvar för sitt boende och sin omgivning om man äger sin bostad – inte minst för att det påverkar värdet på bostaden.77 Man skulle dock kunna hävda att om målet är att blanda upplåtelseformer och be-folkningskategorier borde det mest prioriterade vara att starta i de mest homogena områdena.

73 SABO (2003): Partnerskap mellan fastighetsägare – ett redskap för lokal utveckling. 74 Se t.ex. Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad segregation.75 Hyresgästföreningen (2005): Har vi råd med människor? 76 Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad segregation.77 Se t.ex. Friedrichs, Jürgen och Blasius, Jörg (2006): Attitudes of Owners and Renters in

a Deprived Neighbourhood.


Att motverka diskrimineringHur olika aktörer på bostadsmarknaden agerar och bemöter sina hyres-gäster, kunder osv. är viktigt för människors välmående och kan hjälpa eller stjälpa möjligheterna att inkluderas i samhället. Här kommer frågan om diskriminering in.

Forskning visar att diskrimineringen på bostadsmarknaden är utbredd och även media har lyft fram diskrimineringen på bostadsmarknaden, både när det gäller mäklares attityder och arbetssätt och när det gäller bostadsföretags bemötande av dem som söker bostad. Flera reportage i TV och tidningar visar på tydlig diskriminering av människor med annan etnisk bakgrund än den svenska. Hyresgästföreningens undersökning om hur bostadsföretagen bemöter de som söker bostad är den senaste i raden.

Som svar på hyresgästföreningens undersökning om diskriminering på bostadsmarknaden menar DO (Ombudsmannen mot etnisk diskrimi-nering) att det krävs kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med den ojämlika situationen på bostadsmarknaden. Huvudaktörer som bostadsfö-retag, branschorganisationer, hyresgästföreningar och beslutsfattare måste ta sitt ansvar.78

Kommunala bostadsförmedlingar som bygger på kötid kan vara ett instrument för att mer rättvist fördela lägenheter. Dessutom behöver bo-stadsbolagens kriterier för uthyrning göras tydliga och offentliga. Sådana åtgärder kan minska utrymmet för godtyckliga bedömningar och diskri-minering. Bostadsföretagen behöver också rutiner som säkerställer att kriterierna tillämpas lika för alla bostadssökande och att sökande bemöts på samma sätt oavsett etnisk bakgrund.

Ändå verkar det som att väldigt lite görs för att motverka diskrimine-ringen. Kunskap saknas – både om diskriminering på bostadsmarknaden och på vilket sätt arbetet bedrivs för att motverka diskrimineringen. Både SABO och Fastighetsägareföreningen i Sverige har uppmärksammat detta och genomför etikarbete riktat till sina medlemmar där diskrimineringen berörs som en viktig aspekt.79

Fler och fler bostadsföretag verkar också bli varse problemet och vikten av att arbeta aktivt med frågan både internt och externt. Dessutom bedri-ver SABO i samarbete med flera medlemsföretag sedan hösten 2006 ett utvecklingsprojekt: Att förebygga diskriminering. Syftet är att medlems-företagen ska få stöd att kvalitetssäkra sin verksamhet för att säkerställa att diskriminering inte sker.80

Också DO har tagit tag i denna fråga och initierat ett projekt där även Boverket är delaktigt. Projektets vision är lika rättigheter och möjligheter på bostadsmarknaden. Syftet är bland annat att synliggöra diskriminering-en på bostadsmarknaden på individuell och strukturell nivå samt att mo-bilisera och aktivera aktörer genom kontakt och dialogskapande åtgärder. Boverket hoppas att genom projektet få ökad kunskap inom området.

78 Hyresgästföreningen (2007): Diskrimineringsbarometern.79 Se exempelvis Fastighetsägarna: Öppen bostadsmarknad samt SABO (2006): Etik i bo-

stadsföretag.80 SABO: Inblick. Februari 2007.


Enligt forskarna Bråmå, Andersson och Solid är forskning om diskrimi-nering på bostadsmarknaden i Sverige ett underförsörjt forskningsfält.81 Med hjälp av forskning som gjorts framför allt i USA och Storbritannien har man ändå kommit fram till några punkter som är bra att ta hänsyn till om man vill motverka diskriminering på bostadsmarknaden, och kanske särskilt hyresmarknaden: 82

• Minska utrymmet för individuella handläggare att bestämma vem som ska få hyra etc. Individuella fördomar ska inte få komma till uttryck inom organisationen.

• Tydliga och öppna förhandlingskriterier gör det lätt för den sökande och den egna organisationen att se hur processen går till.

• Redovisa utfallet öppet – följ upp vilka som fått hyra och hur regler/kriterier har påverkat utfallet.

• Regelbunden kontroll av de regler/kriterier man har så att de inte missgynnar vissa.

• Vikten av informationsinsatser inom organisationen.

• Vikten av ökad mångfald inom organisationen.

81 Andersson, Roger, Bråmå, Åsa och Solid, Dennis (2006): Bostadsmarknadens institutioner och grindvakter i den etniskt segmenterade staden.

82 Utifrån ett föredrag av Åsa Bråmå 2006-11-30 hos Ombudsmannen för etnisk diskriminering (DO).

55Avslutande diskussion

Avslutande diskussion

Skillnaderna är stora – vad kan vi göra?Indikatorerna visar att det finns skillnader i boendeförhållanden mellan olika etniska grupper. Det är tydligt att det finns etniska hierarkier. Inom gruppen som har utländsk bakgrund döljs stora skillnader och vår studie visar att de som har ett ursprung utanför västvärlden (som vi kallar syn-liga minoriteter) har sämst villkor. Att det ser ut som det gör, trots integra-tions- och jämställdhetspolitikens strävanden, är allvarligt. Frågan är hur vi ska komma vidare. Hur kan klyftorna minska och hur kan människor i praktiken få lika möjligheter?

Dels handlar det om att på olika sätt fortsätta arbeta för att stärka de individer som har ett annat ursprung än det svenska, så att de snabbt inkluderas i samhället, dels att utbilda och informera om att alla har ett ansvar för samhällsutvecklingen – att framhålla vikten av att behandla varandra med respekt och vad det verkligen innebär att alla människor har samma värde.

Men det gäller också att utveckla samhällets olika institutioner så att integrationen främjas i praktiken. Det innebär bland annat att ta tag i de problem som sitter i strukturerna. Det finns åtminstone två aspekter som Boverket ser som angelägna inom ramen för vår verksamhet. Det handlar dels om regler, rutiner och normer som förhindrar förutsättningarna att uppnå rättvisa och jämlika boendevillkor, dels om de lokala förutsättning-arna på bostadsmarknaden.

När det gäller regler, rutiner och normer finns flera exempel att ta upp. Boverket har tidigare nämnt risken att de nuvarande reglerna för bostads-bidragen i sig diskriminerar stora hushåll. Idag är bostadsbidrag framför allt ett stöd för ensamhushåll. De som har utländsk bakgrund, särskilt de synliga minoriteterna, tillhör stora hushåll i högre utsträckning än de med svensk bakgrund. Man kan också diskutera huruvida dagens brist på kommunala bostadsförmedlingar och det icke-transparenta systemet för tilldelning av bostäder försvårar för vissa grupper att ta sig in på bostads-marknaden.

När det gäller de lokala förutsättningarna på den lokala bostadsmark-naden handlar det först och främst om tillgången på bostäder för olika grupper. Det behöver finnas bostäder med olika storlek, standard osv. för


att hushållens olika behov ska kunna tillgodoses. Men även här kommer diskussionen om bostadsförmedlingen som instrument in. Hur kan man på bästa sätt se till att bostäder fördelas på ett rättvist och icke-diskrimi-nerande sätt?

Man kan också fundera på hur de olika kommunala bostadsföretagen kan användas? Kan de vara verktyg för att minska segregationen och bidra till ett brett utbud av bostäder? Vi vet att det finns många kommuner som använder sitt kommunala bostadsföretag i bostadspolitiskt syfte för att t.ex. kunna erbjuda varierade upplåtelseformer i sina bostadsområden.

Boverket vill framhålla vikten av att alla bostadsområden ska kunna erbjuda bra livsvillkor där vardagslivet fungerar för de boende. Detta är i mångt och mycket en fråga om kommunernas resursfördelning.

Nya förutsättningar – hjälper eller stjälper?Några av de förändringar som aviserats av den nya regeringen berör frågeställningarna i rapporten. Det gäller bland annat upphävandet av tillståndsplikten vid försäljning av allmännyttiga hyresrätter. I den just nämnda upplåtelseformen är andelen unga, andelen låginkomsttagare och andelen med utländsk bakgrund (framför allt de synliga minoriteterna) större än i andra upplåtelseformer. Hyresrätten är ofta det första steget in på den svenska bostadsmarknaden, eftersom den inte kräver någon kapitalinsats. En försäljning av lägenheter inom allmännyttan minskar mängden hyresrätter i beståndet, vilket kan få effekten att dessa grupper får svårare att ta sig in på bostadsmarknaden. Dessutom finns en risk att allmännyttans bostäder endast används som ”socialbostäder” om det blir för få kvar.

Å andra sidan skriver vi i denna rapport att den svenska segregerade bostadsmarknaden är segmenterad. Det finns områden som i väldigt hög grad domineras av en enda upplåtelseform. En väl genomförd, strategisk försäljning av allmännyttiga bostäder skulle kunna bidra till att bostads-områden som domineras av kommunala hyresrätter får ett mer varierat utbud av ägarkategorier och upplåtelseformer, vilket i sin tur skulle kunna bidra till att området får en mer blandad befolkning. Det kan i sig vara positivt om det leder till att människor med olika socioekonomisk och etnisk bakgrund möts i vardagen.

Ett välskött och attraktivt område stärker värdet på fastigheterna. Det finns studier som hävdar att de som äger sin bostad därför är mer måna om att förvalta området och hålla det i ett gott skick. Inslag av bostads-rätt och egnahem i områden som annars domineras av hyresrätt skulle i så fall kunna bidra till att skillnaderna mellan hur olika bostadsområden fungerar att leva i minskar. Det förutsätter dock att det verkligen är i de områden som idag domineras av hyresrätt som omvandlingen till bostads-rätt sker, och inte främst i de centrala delar där andelen hyresrätt redan är relativt låg. Det är också viktigt att påtala risken att vissa av de som idag bor i hyresrätt tvingas att flytta vid en ombildning, p.g.a. svårigheter att få lån för att köpa en bostadsrätt.

57Avslutande diskussion

En annan aktuell fråga är hur avvecklingen av investeringsstöd och rän-tebidrag påverkar utvecklingen. Detta skulle kunna diskuteras i liknande ordalag. Det finns en uppenbar risk att färre hyresrätter kommer att byg-gas i och med att stöden försvinner och att de hyresrätter som byggs blir dyrare. Det innebär att hyresrätten riskerar att förlora något av sin funk-tion som första steget på bostadsmarknaden, till exempel för unga eller nyanlända invandrare.

Om försäljning av allmännyttiga hyresrätter och slopade stöd och bidrag inte ska få negativa återverkningar på integrationen måste man underlätta för de grupper som idag ser hyresrätten som det enda alternati-vet att komma in på bostadsmarknaden. Det kräver insatser som underlät-tar för dessa grupper att få tillgång till de upplåtelseformer som kräver en kapitalinsats.

Boverkets fortsatta arbeteBoverket kommer under år 2007 att fortsätta arbetet med integration kopplat till boendet på flera sätt. Förutom att fortsätta följa utvecklingen med hjälp av statistik och genom kontakter med kommunerna ser vi fram-för allt tre spår: Diskriminering på bostadsmarknaden, fysisk planering och integration samt att med hjälp av geografiska analyser belysa utveck-lingen av boendesegregation och integration i boendet i olika delar av landet.

Diskriminering på bostadsmarknadenDet behövs mer kunskap om diskrimineringen på bostadsmarknaden. Boverket avser att under år 2007 särskilt studera detta och följa den forsk-ning som sker på området. Det gör vi både genom intensifierade kontakter med DO och deras projekt om diskriminering på bostadsmarknaden och inom ett uppdrag om etableringshinder på bostadsmarknaden.

Fysisk planering och integrationBoverket har under år 2006 arbetat med ”stadsutveckling för integration” där syftet var att lyfta fram möjligheter som finns att med fysisk planering och övergripande stadsförnyelseåtgärder främja integration i samhället och motverka att vissa grupper eller delar av staden eller regionen margi-naliseras.

Arbetet kring kopplingen mellan den fysiska planeringen/stadsutveck-lingen och integration kommer att fortsätta under 2007 genom att vi har fortsatta kontakter med kommuner där vi verkar för erfarenhetsutbyte mellan dem – inte minst de kommuner som tecknat lokala utvecklings-avtal.

Vi vill även på ett tydligare sätt arbeta för att få in integrationsperspek-tivet inom Boverkets olika verksamheter som rör planering, t.ex. i arbetet med översiktsplanerna (ÖP-dialogen) och i arbetet med att ta fram en modell för regionala analyser.


Geografiska analyserBoverket ser också ett behov av att arbeta med nya metoder kring integra-tion och segregation i boendet. Vi menar att det finns ett behov av att ut-veckla analysmetoder som gör det möjligt att geografiskt synliggöra och beskriva samhällets fördelning av resurser och därmed hur tillgången till dessa resurser fördelar sig mellan boende i olika områden. Geografiska analyser skulle kunna utvecklas i åtminstone fyra områden som annars är mycket svåra att analysera och värdera.

1. Resursfördelning mellan och inom stadsdelar, städer och regioner. Var finns olika typer av offentlig och kommersiell service? Hur ser t.ex. tillgången till daghem, skolor, vårdcentraler, apotek, bankomater, olika typer av affärer och kommunikation ut i olika stadsdelar och delar av kommuner?

2. Fysiska barriärer (såsom exempelvis genomfartsleder, vattendrag eller järnvägar som skär igenom en stad eller ett område) mellan och inom, olika bostadsområden, stadsdelar, städer och regioner.

3. Geografisk åtskillnad av olika befolkningsgrupper – ”segregation”. Var bor och hur fördelas olika åldersgrupper, inkomstgrupper, etniska grupper? Hur stor är rörligheten?

4. Attityder relaterade till olika platser, mentala barriärer, t.ex. genom ortsanalyser.

59Referenser

Referenser

PublikationerAndersson, Roger (1998): ”Socio-spatial Dynamics: Ethnic Divisions of

Mobility and Housing in post-Palme Sweden.” in Urban Studies, Vol. 35, No. 3, sid. 397-428.

Andersson, Roger (1999): “’Divided Cities’ as a Policy-based Notion in Sweden.” in Housing Studies, Vol. 14, No. 5, sid. 601-624.

Andersson, Roger, Bråmå, Åsa och Solid, Dennis (2006): Bostadsmarknadens institutioner och grindvakter i den etniskt segregerade staden (bilaga till Rapport integration 2005). Norrköping: Integrationsverket.

Bet. 1997/98:SfU6 Boverket (2004): Integration och segregation i boendet – begrepp och

indikatorer. Karlskrona: Boverket.Boverket (2005): En hel stad. Karlskrona: Boverket.Boverket (2005): Välkommen till bostadsmarknaden! Karlskrona:

Boverket.Boverket (2006): Bostadsmarknaden år 2006-2007. Karlskrona:

Boverket.Boverket (2006): Var finns rum för våra barn? Karlskrona: Boverket.Bråmå, Åsa (2006): Studies in the Dynamics of Residential Segregation.

Uppsala: Uppsala universitet (Geografiska regionstudier nr 67).Brottsförebyggande rådet (2004): Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003

(BRÅ-rapport 2004:3). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet och Tryggare och mänskligare Göteborg

(2005): Dokumentation av en trygghetsvandringskonferens. Dir. 2005:94: Översyn av integrationspolitiken.Friedrichs, Jürgen och Blasius, Jörg (2006): Attitudes of Owners and

Renters in a Deprived Neighbourhood. Paper presenterat vid ENHR-konferens i Ljubljana.

Fastighetsägarna: Öppen bostadsmarknad.Hyresgästföreningen (2005): Har vi råd med människor? – Om strukturell

diskriminering i några bostadsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö. (Rapport 1:2005) Stockholm: Hyresgästföreningen.

Hyresgästföreningen (2007): Diskrimineringsbarometern. En undersökning om diskriminering på bostadsmarknaden.

Integrationsverket (2002): På rätt väg? Slutrapport från den nationella utvärderingen av storstadssatsningen. (Integrationsverkets rapportserie 2002:05.) Norrköping: Integrationsverket.


Integrationsverket (2006): Rapport integration 2005. Norrköping: Integrationsverket.

Lag (2003:307) om förbud mot diskriminering. Lind, Jan-Erik och Bergenstråhle, Sven (2004): Boendets betydelser och

boendes värderingar. Göteborg: Göteborgs universitet.Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet 2006-12-21: Regleringsbrev

för budgetåret 2007 avseende Boverket. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01.Palander, Camilla (2006): Områdesbaserad politik för minskad

segregation. Uppsala: Uppsala universitet (Geografiska regionstudier nr 66).

Prop. 1997/98:16: Sverige, framtiden och mångfalden. Stockholm: Fritzes.

Prop. 1997/98:165: Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på 2000-talet. Stockholm: Fritzes.

Prop. 2002/03:1: Budgetpropositionen för 2003, UO 18.Prop. 2003/04:1: Budgetpropositionen för 2004, UO 8 Prop. 2005/06:1: Budgetpropositionen för 2006, UO 18.Prop. 2006/07:1: Budgetpropositionen för 2007, UO 18.Regeringskansliet (2005): Arbetsgruppen med uppgift att se över hur

genomförandet av integrationspolitiken kan förtydligas inom ett antal politikområden.

Regeringskansliet: Integrationspolitiska kommittén avslutas (Pressmeddelande 2 november 2006.)

Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad boendesegregation (rapport 1:2007). Stockholm: Regionplane- och trafikkontoret.

Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik. (rapport 2005:5) Stockholm: Riksrevisionen.

Rskr. 1997/98:68.SABO: Mer än tak över huvudet. Stockholm: SABO.SABO (2003): Partnerskap mellan fastighetsägare – ett redskap för lokal

utveckling. Stockholm: SABO.SABO (2006): Etik i bostadsföretag. Stockholm: SABO.SABO: Inblick. Februari 2007.Schultz, Solveig, Jivén, Gunila, Malmqvist, Inga, Stenberg, Jenny och

Särnbratt, Lotta (2004): Arkitektur betyder. Om trygghet och trivsel i fyra stadsdelar. (Rapport i utvärderingen av Storstadssatsningen i Göteborg.) Göteborgs stad: Stadskansliet.

Statistiska centralbyrån: Arbetskraftsundersökningen.Statistiska centralbyrån (2005): Barns villkor (Levnadsförhållanden,

rapport 110)Statistiska centralbyrån: Barn-ULF 2002-2003, 2004-2005.Statistiska centralbyrån: Hushållens ekonomi 1997, 2002, 2003 och 2004

61Referenser

Statistiska centralbyrån: Kalkylerat bostadsbestånd 2005-12-31.Statistiska centralbyrån: Sveriges Offentliga Statistik Statistiskt

meddelande (HE 21 SM 0601), Inkomstfördelningsundersökningen 2004.

Statistiska centralbyrån: Undersökningen av levnadsförhållanden 1990, 1999, 2002, 2003, 2004, 2005.

Statistiska centralbyrån (2007): Barns boendesegregation och skolresultat. (Demografiska rapporten 2007:2.)

Socialstyrelsen (2006): Social rapport 2006.SOU 1997:118: Delade städer. Stockholm: Fritzes.SOU 2005:29: Storstad i rörelse. Stockholm: Fritzes.SOU 2005:41: Bortom vi och dom. Stockholm: Fritzes.SOU 2006:69: Sverige inifrån. Stockholm: Fritzes.SOU 2006: 73: Den segregerande integrationen. Stockholm: Fritzes.SOU 2006:79: Integrationens svarta bok. Agenda för jämlikhet och social

sammanhållning. (Slutbetänkande av Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering.) Stockholm: Fritzes.

Storstadsdelegationens årsrapport 2004.

WebbplatserRegeringen: www.sou.gov.se/integration/direktiv.htm, 2006-11-15. Dir.

2005:94 Översyn av integrationspolitiken. SVT: www.svt.se 2006-11-14. SVT Nyheter publicerad 19 februari 2004,

uppdaterad 20 juni 2006Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: www.do.se 2007-01-22.Statistiska centralbyrån: www.scb.se.

ÖvrigtBråmå, Åsa: Föredrag hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

2006-11-30.Persson, Jessica, Statistiska centralbyrån: E-postkontakt 2006-10-25.Sandqvist, Agneta, Statistiska centralbyrån: E-postkontakt 2006-10-13

och 2006-11-01.


63Bilaga 1 • Källor och metod

Källor och metodBilaga 1

Definitioner och kategorierI rapporten koncentreras diskussionen på skillnader mellan personer med svensk respektive utländsk bakgrund. Vi använder termen ”etnisk bak-grund” som ett sammanfattande begrepp för dessa befolkningsgrupper.

Det finns problematik med att använda begrepp som ”invandrare” eller ”utländsk bakgrund”, eftersom man genom att kategorisera människor efter om de är etniska svenskar eller ej riskerar att göra skillnaderna mel-lan ”svenskar” och ”invandrare” större än de faktiskt är. Om man katego-riserar ”fel” riskerar man att uppmärksamma ”fel” skillnader, dvs. inte det som är av betydelse för de viktiga särskiljande processerna.

Svensk och utländsk bakgrundSom påpekats ovan utgår vi från uppdelningen svensk och utländsk bak-grund som huvudkategorier i redovisningen av indikatorerna. SCB: s officiella definition för svensk bakgrund är född i Sverige med minst en inrikes född förälder. Utländsk bakgrund täcker in dem som är födda utomlands (som man brukar kalla första generationens invandrare) och de som är födda i Sverige men med två utrikes födda föräldrar (andra ge-nerationens invandrare). I några fall redovisar vi uppdelning i första och andra generationens invandrare.

Det finns en mängd ytterligare variabler som skulle bidra till en bättre inblick i heterogeniteten som ”utländsk bakgrund” innebär, t.ex. ur-sprungsland, grund för bosättning, vistelsetid i Sverige, religion osv. Tyvärr tillåter inte den statistik vi använder dessa nedbrytningar.

Synliga och osynliga minoriteterFör att visa att gruppen med utländsk bakgrund är heterogen har vi dock haft möjlighet att använda en ytterligare uppdelning. Det gäller uppdel-ningen i synliga och osynliga minoriteter – ett begreppspar som har ut-vecklats av forskare i Kanada. I rapporten använder vi enbart ”synliga mi-noriteter”. Man har funnit att synliga minoriteter är också sårbara minori-teter. Det är grupper som generellt sett utgör den huvudsakliga måltavlan för rasism och diskriminering och som av majoriteten inte betraktas som ”vita”. Dessa riskerar att fångas in i en socioekonomisk återvändsgränd


så att deras tillgång till samhällets gemensamma resurser begränsas. Detta gäller för socioekonomiska resurser, men även på bostadsmarknaden syns en skillnad mellan synliga och osynliga minoriteter. I Kanada är graden av boendesegregation mycket högre för de synliga minoriteterna.83

Diskriminering som i första hand är riktad till de synliga etniska minoritetsgrupperna förekommer även i Europa, men uppfattningen om vilken grupp som är synlig eller osynlig kan variera mellan länder och från tid till annan. Ofta menar man dock en heterogen grupp bestående av afrikaner, asiater, zigenare, judar, muslimer, turkar och sådana européer som har ett utseende/beteende som uppfattas som ”icke-vit” av majoritets-befolkningen.

Genom att uppmärksamma synligheten istället för bara att använda termen ”invandrare” flyttas fokus till majoritetssamhällets värderingar och normer och utgår från vilket bemötande de olika grupperna får i det svenska samhället. Det är viktigt för att förstå och bryta diskrimineringen.

Boverket redovisar här en delgrupp av gruppen med utländsk bakgrund som synliga minoriteter. Den består av första och andra generationens invandrare med ursprung utanför Norden, EU 15 84, USA, Kanada, Australien eller Nya Zeeland.

Det statistiska underlag vi har att tillgå har tyvärr inte gett oss möjlig-het att dela upp de synliga minoriteterna i inrikes eller utrikes födda. De synliga minoriteterna är alltså en del av den totala gruppen med utländsk bakgrund och redovisas därmed två gånger – både för sig och tillsam-mans med övriga med utländsk bakgrund.

Statistik som använtsDe indikatorer som Boverket följer bygger främst på statistik från urvals-undersökningar och det är nedanstående undersökningar som vi framför allt använder.

Hushållens Ekonomi (HEK)Undersökningen om hushållens ekonomi som genomförs varje år är base-rad på ett urval av befolkningen. Populationen består av samtliga hushåll och personer som var folkbokförda i landet någon gång under inkomst-året. Urvalet utgörs av personer som är 18 år eller äldre. Både urvalsper-sonen och de personer som tillhör hans/hennes hushåll ingår i undersök-ningen. Urvalsstorleken har under åren varierat mellan ca 10 000 och ca 19 000 personer. År 2004 var den 17 600 personer. Svarsfrekvensen 2004 var 71 procent. Datainsamlingen sker genom en telefonintervju och ge-nom insamling av uppgifter från administrativa register.85 Kontinuerligt har den genomförts sedan 1980.

83 Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006.84 EU 15 inkluderar Belgien, Danmark, Finland Frankrike, Grekland, Luxemburg,

Nederländerna, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike.

85 Statistiska centralbyrån, Sveriges Offentliga Statistik Statistiskt meddelande, (HE 21 SM 0601), Inkomstfördelningsundersökningen 2004.

65Bilaga 1 • Källor och metod

Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF)Genom ULF mäts och följs utvecklingen av levnadsförhållandena i Sve-rige. Undersökningarna har genomförts sedan 1975, i huvudsak som be-söksintervjuer med ett slumpmässigt urval om ca 7 500 personer årligen av Sveriges vuxna befolkning 16-84 år.86 För år 2004 var bortfallet 25 procent.87

Barn-ULFI samarbete med Socialforskningsinstitutet (SOFI) vid Stockholms uni-versitet har SCB inom ramen för ULF låtit barnen själva komma till tals. I samband med intervjuerna för ULF får samtliga barn mellan 10 och 18 år som bor i hushållet (alltså barn till den vuxne intervjupersonen eller den-nes make/maka/sambo) själva svara på frågor om sin situation. År 2004-2005 var urvalet 2962, men med ett bortfall på 24 procent. Barn-ULF har funnits sedan år 2001 som ett tillägg till den ordinarie undersökningen (ULF), men från och med år 2004 genomför SCB barn-ULF i egen regi.88

Statistik över tidHuvudsakligen använder vi den senast tillgängliga HEK-statistiken som är från år 2004. I vissa fall gör vi en tillbakablick och då används startåret 1997 (samma år som integrationspolitiken kom till) med nedslag också år 2002 och 2003.

När det gäller ULF-statistiken ser tidsserierna annorlunda ut. De senast tillgängliga data är från år 2005.

86 www.scb.se.87 SCB (2005): Barns villkor (Levnadsförhållanden, rapport 110).88 SCB (2005): Barns villkor (Levnadsförhållanden, rapport 110) samt kontakt med

tjänsteman på SCB (Jessica Persson epost-kontakt 2006-10-25).


67Bilaga 2 • Integrationspolitiska institutioner

Integrationspolitiska institutionerBilaga 2

IntegrationsverketSom en direkt följd av att integrationspolitiken ersatte invandrarpolitiken inrättades Integrationsverket den 1 juni 1998. Den nya myndigheten fick ett övergripande ansvar för att integrationspolitiska mål och synsätt skulle få genomslag på olika samhällsområden och för att stimulera integra-tionsprocesserna i samhället. Enligt sin instruktion skulle Integrationsver-ket bland annat främja lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund samt följa och utvärdera sam-hällsutvecklingen ur ett integrationspolitiskt perspektiv. Integrationsver-ket skulle också verka för att nyanländas behov av stöd uppmärksammas och att deras behov av samhällsinformation tillgodoses samt att kommu-nerna har beredskap och kapacitet att ta emot de nyanlända flyktingarna. Vidare fick Integrationsverket uppgiften att förebygga och motverka främlingsfientlighet, rasism och etnisk diskriminering. Detta arbete skulle samordnas med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO).

I sin regeringsförklaring år 2006 meddelade den nya regeringen att Inte-grationsverket ska avvecklas. Avvecklingen ska vara slutförd senast den 1 juli 2007.89

Integrationspolitiska kommitténÅr 2005 tillkallades en parlamentarisk kommitté, den så kallade integra-tionspolitiska kommittén. Anledningen till detta var att regeringen funnit att integrationspolitiken inte påverkat samhällsutvecklingen i tillräckligt hög grad samt att de integrationspolitiska målen inte fått önskvärt ge-nomslag i de statliga myndigheternas verksamhet. ”Fortfarande uppfattas integrationspolitiken som en politik för invandrare och inte som en politik som rör alla i Sverige.” 90 Regeringen tog bland annat fasta på Riksrevi-sionens rapport Från invandrarpolitik till invandrarpolitik som menade att integrationspolitiken inte fått avsett genomslag, utan att regeringens mål-

89 Prop. 2006/2007:01: Budgetpropositionen för 2007, UO 18.90 Dir. 2005:94 Översyn av integrationspolitiken.


och resultatstyrning till stora delar har fortsatt att baseras på de utgångs-punkter som den tidigare invandrarpolitiken vilade på.91

I och med behovet av mer preciserade och förtydligade integrations-politiska mål beslutade regeringen den 1 september 2005 att den integra-tionspolitiska kommittén skulle se över mål och inriktning av integra-tionspolitiken. De fick i uppdrag att: 92

• analysera integrationspolitikens mål och inriktning och pröva om inte-grationspolitikens utveckling medför behov av förändringar,

• föreslå mål för den framtida integrationspolitiken som kan följas upp och utvärderas inom olika politikområden och nivåer,

• analysera och bedöma hur den nuvarande organisationen för integra-tionspolitiken fungerar och lämna förslag till hur den kan förbättras och effektiviseras,

• föreslå hur de statliga myndigheternas ansvar för integrationspolitikens genomförande på nationell och regional nivå kan bli tydligare och samordnas bättre samt analysera Integrationsverkets roll och uppgift i sammanhanget,

• föreslå hur erfarenheter från storstadspolitiken kan tas tillvara inom integrationspolitiken,

• bedöma vilken inriktning ett framtida stöd till organisationer bildade på etniskgrund bör ha samt lämna förslag på utformning av ett sådant system och lämplig bidragsfördelande myndighet,

• överväga hur behovet av systematisk kunskapsuppbyggnad samt en samlad uppföljning och utvärdering av integrationspolitiken bäst kan tillgodoses.

Enligt sina direktiv skulle kommittén slutredovisa uppdraget senast den 1 juli 2007, men den nya regeringen har beslutat att kommittén ska upphö-ra. Istället har regeringen genom sitt budgetarbete påbörjat en förändring av integrationspolitiken, t.ex. genom omläggning av arbetsmarknadspoli-tiken, en ny skolpolitik och förstärkningar av polis och rättsväsende.93

91 Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik.92 Dir. 2005:94 Översyn av integrationspolitiken.93 Regeringskansliet: Integrationspolitiska kommittén avslutas.

Box 534, 371 23 KarlskronaTel: 0455-35 30 00. Fax: 0455-35 31 00Webbplats: www.boverket.se

Boverket

Etniska hierarkier i boendetDet finns stora skillnader i boendeförhållanden mellan personer med svensk och utländsk bakgrund. Men det finns också ”etniska hierarkier” inom gruppen med utländsk bakgrund. I Boverkets lägesrapport redovisas en rad indikatorer på integration i boendet. Dessa visar bl.a. att personer med ett ursprung utanför västvärlden i lägre grad trivs med sitt boende, känner sig mera otrygga och är mer trångbodda än övriga.

Hushållens socioekonomiska förhållanden och diskrimineringen på bostadsmarknaden är två möjliga orsaker till skillnaderna som diskuteras i rapporten.

Documents

Etniska hierarkier i boendet - Boverket