Nummer 1, juni 2014 Årgång 23

Evert Lundquist

Vår film om Lovö

Förbifarten i valrörelsen

FÖRENINGSPOST B

Avs: Breidablick 2178 93 DrOttninghOlm

Kylli Johannisson och Eva Ottoson har tagit över programverksamheten. Just nu plane-rar vi höstprogrammet. Styrelsen har en del idéer, men framförallt vill vi ha önskemål frånvåra medlemmar. Några förslag som kom fram vid styrelsemötet den 20 maj:

VisningarRörstrandskyrkanSpökslottet vid Observatorielunden, DrottninggatanStigbergets borgarrum, ett litet museum som visar hur en borgarfamiljlevde vid mitten av 1800-talet.

FRA Visningen i våras blev en succés. FRA lovade oss en ny visning underhösten.

Vandring på Kantongatan med Arnold Barton, pensionerad historiker frånUSA som specialiserat sig på Kantongatan och numera bor i Stockholm,Tyresö.

Föreläsning av 1600-tals-historiker, öppet vilket område. Kom med för-slag, gärna med tänkbar föreläsare.

En tur "Lovö Runt" i minibuss för nya medlemmar för att visa hur Lovöser ut innan "Förbifart Stockholm" gräver i vår ö.

Svampexcursion med guide.

Detta är alltså preliminära idéer. De ska diskuteras och blandas med dinaoch andra medlemmars idéer. Dela med dig! Vi planerar redan nu resmålenför nästa års försommarutflykt. Vi vill gärna återknyta till Härje Bäärnmansoch Per Borgströms legendariska utflykter med mer fokus på hembygdstra-ditionen i närheten av Stockholm.

Kylli Johannisson, kylli.johannisson@gmail.com, tfn: 37 45 19Eva Ottoson, eva.ottoson@home.se, tfn:759 03 26

2

ORDFÖRANDENS SPALT

Den största arbetsuppgiften under 2014 är att renoveraFornstigen. Vi har fått ett stort anslag från Länsstyrelsen,836 000 kronor, för att förnya informationen runt Forn -stigen med den nya dragningen från Hemmet överDamm vallen och Ättebacken till Karusellplan, därifrångenom parken över Fårstallet, Grindstugan, Kanton gatantill Kina slottsparkering. Fornstigen blir en ringled. De nyainformationsskyltarna ska ha text på svenska och engels-

ka samt en bild på halva skyltens yta. Bilderna görs av Ulf Ragnarsson, en väl-digt bra illustratör med förmåga att drömma fram till exempel bronsåldersmil-jöer. Texterna skrivs främst av Bo Petré eftersom Fornstigen passerar mångaav de fornlämningar han grävt ut. Vi får emellertid bara ut 90 % av det beslu-tade an slaget. Rest erande 83 600:- måste vi arbeta ihop själva, oavlönat, för ettberäknat timarvode på 175:-. Hembygdsföreningens styrelse och kanske andramedlemmar måste därför arbeta ca 500 tim i informationsprojektet. Klarar viinte det minskar anslaget proportionellt.

Vi håller också på med uppbyggnaden av Lovö hembygdsmuseum vid Hog - sta. En första början var utställningen om trädgårdsnäringen. Den visas 1 trupp i Magasinet och ska hänga kvar en tid. Vi planerar att visa filmen omLovös historia både i kortversion och den längre första version vi såg vid års-stämman på Klockargården. Många har sagt att den var intressant och lärorik,en lektion i historia. Men Magasinets underhåll är emellertid väldigt eftersatt.Fasaderna är mer grå än röda och elsystemet härstammar från 1800-talet(skämt). Det har orsakat flera bränder som lämnat förkolnade spår på väggar,tak och bjälkar. Fastighetsverkets Urban Wahlström har inspekterat bl. a. el -systemets bedrövliga tillstånd. Samma sak i Smedjan. Vi arrenderar Smedjanoch Magasinet med fasta installationer, bl. a. elsystemet. Vi hyser därför för-hoppningen att Fastighetsverket låter förnya elsystemet på egen bekostnad.Kanske vi också får hjälp med rödfärgningen.

Att göra Eleonoraposten är också en viktig arbetsuppgift, viktigare än mankan tro, hembygdsföreningens kanal till medlemmarna. För få personer arbe-tar med EP. Jag efterlyser artikelidéer och nya skribenter. i detta nummer fort-sätter vi temat att presentera konstnärer som bor eller har bott på Lovö. Nu ärdet Evert Lundquists tur, granne med Eva och mig när vi flyttade till Breida -blick.

Bertil Ottoson

EVERT LUNDqUiSTKonstnären i elverket

3

Hösten 1971 flyttade jag till Breida -blick och promenerade ofta hem påkvällarna – Kantongatan förbi Kinaslott och ner mot sjön till vägskäletmed brevlådor, över fältet och upp-för den långa, branta och krokigagrusvägen. Jag gick förbi ett märkligt,vitputsat hus i jugendstil mellan Kinaoch brevlådorna. Det hade varitmaskinhus för att alstra el tillDrottningholms slott. Ljus strömma-de från fönstren och musik hördesända ut på vägen hur sent jag än pas-serade. Varma sommarkvällar stodfönstren på vid gavel och det var litemagiskt att gå i det vackra landskapetoch lyssna till musiken. Här pågickverksamhet från bittida till sent påkvällen. Ganska snart fick jag förståsreda på att konstnären Evert”Ludde” Lundquist hade sin ateljé ihuset.

Evert Lundquist föddes den 17 juli1904 i Stockholm och blev tidigtintresserad av måleri. Han började1924 på Carl Wilhelmsons målarsko-la och året därpå blev han antagen tillKungl. Konsthögskolan. Han debu-terade på Konstnärshuset 1934. Tioår senare kom den retrospektiva

utställningen på Konstaka demien attbli det stora genombrottet. De föl-jande decennierna ställde han intebara ut i Sverige, utan även interna-tionellt exempelvis på Gug gen heim iNew York, biennalen i Sao Paulo1957 och på Tate Gallery i London.Denna utställning skulle visa verk avvärldens etthundra bästa levandekonstnärer. Trots fram gångarna val -de han att dra sig tillbaka från deninternationella konstscenen.

Ludde gifte sig 1943 med konstnä-ren Ebba Reutercrona. Ebba hade ettpersonligt uttryck och hennes verkstod mycket väl på egna ben. Luddevar stödjande, men hon kom ändå attstå i hans skugga. Ebba hade ocksåkurser och under somrarna kundeman se henne med elever och stafflisitta ute och måla, inte minst runtBreidablick. Vår då varande granne,Margareta Jönsson, var en av elever-na.

Ebba och Ludde fick 1947 tvåbarn, tvillingarna Hybner och Ema n -uel, kallade Hymme och Manne.Sonen Hymme försvann spårlöstsommaren 1965 på väg till Gerles -borgsskolan i Bohuslän. Ebba och

4

Porträtt av Ebba Reutercrona

5

Ludde berättade att de under mångaår fick tips från människor som tycktsig sett Hymme på olika platser i värl-den. De släppte vad det hade förhänder och reste iväg i hopp om atthitta honom, men utan resultat.Hymme kom aldrig tillbaka ochingen vet vad som hände honom.

Ebba och Ludde bodde och arbe-tade de första åren i Saltsjö Duvnäs,där de umgicks mycket med konstnä-ren Olle Nyman. Men så småningomblev bostaden för trång och de tving-ades flytta till Nacka och störrebostad – men nu stod Ludde utanateljé. Genom en barndomsvän,Henny Kyhlberger, som bodde påKantongatan fick de kontakt medMargareta Tengbom som bodde iKanton 2. Hon visste att det gamlaelhuset längst ner på Kantongatanstod tomt och tipsade Ludde omhuset som en möjlig ateljé. i augusti1953 flyttade Ludde in i sin nya ateljé. Ebba och barnenstannade i Nacka och Ludde, somockså bodde i ateljén, pendlade ettpar gånger i veckan mellan ateljénoch Nacka.

Det var förstås inte lätt att levaoöns kat åtskild från fru och barn.Men Ludde anpassade sig och firadesin 50-årsdag ensam den 17 juli 1954.Redan tidigt på morgonen hade hangjort i ordning ett litet födelsedags-bord med ost och vin till sig själv.Med häst och vagn levereradeKungsgården på den tiden ut mjölk i

kannor som hängdes på Kanton -bornas grindstolpar. När mjölkman-nen kom ner till Ludde på födelse-dagsmorgonen bjöd Ludde inhonom och de skålade för födelse-dagsbarnet.

Ludde var inte så bra på att lagamat, men som tur var fanns mataffä-ren i Drottningholm som levereradevaror med cykelbud. Ludde be rättadehur han ringde och beställde falu-korv. Hur mycket undrade man, ”Taen armlängd” sa Ludde. Så på gick detett tag, varvat med spagetti.Affärsinnehavaren tyckte att Luddeskost var ganska så ensidig, så nästagång Ludde ringde och beställde enarmlängd falukorv berättade han attdet fanns ett nytt pulver som, omman rörde ut det med vätska, blevpotatismos. ”Skicka med en låda,” sa Ludde.

Så småningom visade det sig att ett

Ebba och Evert Lundqvist

6 7

hus, som låg nära ateljén, och somvaktmästaren för elhuset bott i, blivitledigt. Med hjälp av slottsarkitektenivar Tengbom fick Ludde hyra huset.ivar Tengbom hade talat med kungGustav Vi Adolf som ju var mycketkonstintresserad. Han kände mycketväl till Evert Lund quist och hadevarit på flera av Luddes utställningar.Fem år efter det att Ludde flyttat in iateljén förenades familjen på Drott -ningholm i det som kom att kallasKonstnärs bostaden.

Tomten som hörde till bostadenoch ateljén var ganska stor. Ebba ochLudde lät naturen klara sig själv.Delar av marken runt ateljén täcktesav vilda blommor och örter, menstörre delen av tomten bestod avkirskål. Tidigt på våren lyckadespåskliljor ta sig igenom kirskålensrötter, men kirskålen segrade förståsoch snart blommade den med sina

vita blommor. Våra grannar Bosseoch Margareta Jönsson tyckte det varförfärligt, men Ludde sög på sin pipa,tittade ut på fältet med blommandekirskål och sa leende: ”Jag tycker detär vackert”.

Många konstnärer tycker inte omatt tala om sin konst. Ludde brukadesom mest beskriva sina verk som att”det ska osa hett”, när de är färdiga.Jag har träffat en annan konstnär,Sven Sahlberg, som berättade att hankunde vakna mitt i natten ochkomma på vilket penseldrag som fat-tades för att göra en målning kom-plett, men vad det var som händekunde – eller ville – han inte beskri-va. Sven var, liksom Ludde, god vänmed Olle Nyman och arbetade igruppen kring honom i SaltsjöDuvnäs.

Jag minns en radiointervju medLudde där journalisten, ovanligt

Koppen, återkommande motiv i Lund qv ists målningar. Ovan t.h. Förebilden står änidag i Evert Lundquists ateljé.

8

på stridig, försökte få Ludde att be -rätta om varför han målade som hangjorde och vad det betydde. Luddehade vid den tiden nått hög ålder ochmed åren blivit alltmer obenägen atttala om sin konst. Till slut tröt tåla-modet för Ludde och han suckadeuppgivet: Jamen, det bara blir!

Jag blev emellanåt inbjuden tillEbba och Ludde. Ofta blev det teoch utsökta kakor. ibland satt vi iateljén och drack svalt vitt vin. Därkunde man se originalet till den vitakoppen som återkommer i hans mål-ningar. På väggen hängde en bild av

Demeter från Knidos, en antik skulp-tur som finns på British Mus eum iLondon. Ludde hade upplevt den påsin första resa till London 1922. Hanälskade den och återkom ofta tillDemeter, en påminnelse om det tid-lösa.

Ludde avled i november 1994. Hanhade önskat att ateljén skulle bevarassom museum och 1992 hade EvertLundquists stiftelse bildats ”medsyfte att stödja ateljéns ändamål, till-handagå allmänheten med expertisoch dokumentation och att vårdaminnet av familjen Lundquists

Margareta Tengbom som bodde i Kanton 2 v isste att det gamla elhuset längst ner påKantongatan stod tomt och tipsade Ludde om huset som en möjlig ateljé.

konstnärliga verksamhet.” Så skapa-des Evert Lundquists ateljémuseum,som har kvar ateljéns komplettainredning. Allt står kvar som när hanlämnade ateljén 1993. FörutomLuddes målningar finns verk avEbba och sönerna.

När min man Bertil och jag besö-ker ateljén i maj, är det mesta sig liktsom vi minns från Luddes tid. På ettav borden står ett stort fat med allahans pipor. På väggarna hänger flerastora verk i olja, deponerade ochhängda av Ulf Lindhe. På ett bordligger färgtuber med stora textadelappar om vad de innehåller eftersomLudde hade ”gula fläcken” och sågdåligt.

i köket står fortfarande den vitakoppen som var ett av Luddes favo-ritmotiv.

Eva Ottoson

9

Målningar som tyvärr inte kan återges i färg!

PAssA På En sönDAg!

man kan besöka ateljén kl 15 alla söndagar i maj, juni, julioch augusti. Biljetter (fri entré)kan hämtas på Kina slott.grupper bokas hos Drottning -holms slottsförvaltning, 402 6270 och 402 62 80 eller via Jangottfarb, Evert lundquists stift -else, 661 58 66.

10

i lokaltidningen MÄLARÖARNASNYHETER har man kunnat obser-verat en notis om säsongens ny -komna gäss i Drottning holms parken– sanitär olägenhet – samt att slotts-förvaltningen fått tillstånd att liksomförra året skjuta maximalt 100 fåglar.

Jag erinrar mig hur jag för trettio årsedan fick hälsovårdsnämnden iSträngnäs att tillstyrka avskjutning avcanadagäss vid mälarön GRiPS-HOLM, där jag då tjänstgjorde.

Jag begärde att få skjuta fyrtio,men fick av vederbörande myndig-het tillstånd att skjuta TVÅ! Dess -utom tillfogades villkoren att erfarenskytt skulle anlitas samt att resultatetskulle noga rapporteras.

Jag kunde alltså inte underlåta attskriva rapporten efter jakten. Dengick som orientering till Kungenshovjägare samt till hälsovårdsnämn-den i Strängnäs. Nämnden sände denvidare till FOLKET/Strängnäs sompublicerade delar med uppmaning-en:

”Läs här --- vad som fick tjänste-männen på hälsovårdskontoret attbrista ut i skratt…!

Sidan dominerades av ett fotografi

av mig vid en av Gripsholms gamlakanoner samt rubriken STOR - ViLTJÄGARE OCH POLiS SKÖTGÄSS ViD GRiPSHOLM.

Enligt de exakta anvisningarnahade jag rapporterat att jakten un dermig letts av min bror, som ”underlångvarig vistelse i Ostafrika är vanstorviltsjägare med bland annat ele-fant, buffel och krokodil på meritlis-tan. Skytt: hans son, polis man ochjägare med sjöfågel som specialitet.”

Jag skildrade jakten invid slottet.Om resultatet rapporterade jag attdet första skottet träffat, men leddetill en omedelbar reaktion hos övrigagäss nämligen: ”att nedsmutsningenmomentant ökade”.

Det andra skottet fullbordadedenna jakt – den enda under mina 8år som slottsfogde – för precis tret-tio år sedan. För det otränade ögathade gåsflocken och nedsmutsning-en ej reducerats.

Låt oss önska ”God Jakt” tillDrott ningholms slottsförvaltning.

John Crafoord, Canton 3B (1983-1991 slottsfogde på Grips -

holms och Strömsholms slott)

Gåsjakt på kunglig mark

11

John Crafoord på storv iltsjak t

12

Under förra året hade EP:s redak-tionsgrupp uppmanat läsarna attkomma med förslag till artiklar ochverksamhet. Det resulterade i tvåför frågningar om Kersö. i HärjeBäärnmans bok ”Lovö i våra hjär-tan” hade Olle Carlsson, befallnings-man vid Kungsgården (som titeln dålydde) skrivit om ”Kersö tältområ-de”. Den artikeln fick mig att påmin-na mig själv om vad jag på 30-40-talen upplevde just i anslutning tilltältområdet.

Hösten 1936 hade min familj, be -stående av pappa, mamma, min tvåår äldre bror och jag, åtta år, flyttatin i Kanton nr 9. Sommaren därpåskulle vi hitta bra badplatser och dåvi visste att våra kusiner brukade boi tält på Kärsö sökte vi upp dem.Deras tältbostad låg strax ovan fördet större badberget mitt emot slot-tet. Jag minns att de hade ett storttält, kanske var det två för

forts sid 29

Kersö tältområde”Stockholms sista vildmark”

Frisksportare hade sitt träningsläger inärheten, det var starka k illar som stod

på händer, byggde ”pyramider” avvarandra.. .

13

Lovö från urtid till nutid – en långhistoria fångad på ca 30 minuter.Det är en utmaning och vid arbets-gruppens senaste möte kändes detatt den är på väg. Det är BertilOttoson som leder en liten grupp aventusiaster. Vi sitter hos Stina Hauboi Kanslihuset, sex personer. Spånathar vi gjort under en period, nuväxer något fram. Men innan vi geross in på filmen berättar Bertil attFornstigen, som nu rustas upp mednya skyltar. Nu kommer den förlängas

till en ringled där man kan börjavandringen var som helst och gå vil-ket håll som helst. Ny är dragningenfrån gravfältet Ättebacken ovanförHemmet, över fältet till Rö byvägenmot Karusellplan genom slottspar-ken förbi Götiska tornet, Fårstalletoch Grindstugan till Kan tongatansbörjan och fram till Kina Slott därringen sluts.

Men dagens ämne är filmen omLovö. Ylva Otzén från Länsstyr elsenhar med sina kollegers hjälp gjort en

En film om Lovö växer fram

Ylva Otzén från Länsstyr elsen v isade hur bebyggelsen väx lat från ensamgårdar, t.ex .Lunda, till bondbyar, där Hogsta är ett bra exempel. All denna bondejord blev förut-sättningen för den kungliga etableringen.

14

kortfilm om hur Lovö stiger upp urhavet fram till dagens Lovö. 50 kart-bilder har med hjälp av datorkraftblivit en kortfilm på någon minut.Man ser hur kobbarna växer upp urhavet, bildar höjder kring en stor vik,invid den byggs kyrkan och sen blirviken den stora betesmarken mitt påön. Jordbruks mark bildas och Lovös12 bondbyar växer upp, alla med fis-kevatten ge nom ägornas ekerliknan-de form. Vi ser den korta filmengång på gång, helt fascinerade.

Kortfilmen blir inledning till fil-men om Lovös historia. Filmenkommer att göras av Olle Sjögren,yrkesman som redan vid detta första

möte tar upp ljud när Bo Petré börjaberätta. Bo har, som de flesta av ervet lett arkeologiska grävningar påLovö under mer än 30 år. Han berät-tar om tidiga boplatser på höjderna,om bronsåldersfynd, visar oss bl.a.bild på en stenyxa som formats somden läckraste yxa av brons. Man und-rar hur många hun dra timmar dettagit att göra den. Ylva tar vid ochmed hjälp av vackra kartor visar osshur bebyggelsen växlar från ensam-gårdar, t.ex. Lunda, till bondbyar, därHogsta är ett bra exempel. All dennabondejord blir förutsättningen förden kungliga etableringen. På korttid tillägnar sig Gustav Vasa och

Spiralhuvudnål (spetsen saknas) och rakkniv av brons från bronsåldersgrav, Söderby.Från bronsålderns slutskede, ca 400 f Kr.

15

hans söner hela Lovö med undantagav kyrkans mark. Nu är det Stinasom är vår expert. Vi gör ett hopptill Hedvig Eleonora med början avdet nuvarande slottet, drottningensslott. Bönderna tvingas anlägga parkoch plantera lindar. En by byggsintill slottet, husen där blir allt finare,byn får stadsrättigheter och bebos avallt förnämare människor. Slottetbyggs om och till och Lovö förserslottet med jordbruksprodukter.Trädgårdsnäringen växer fram ochnu går försäljningen till Stockholm.Fler flyttar hit, vägar och broarbyggs. Filmen slutar hos Elin Ryd -ström som berättar hur ett modernthållbart jordbruk måste se ut påLovö.

Också den här historien går isvind lande fart, filmen ska visas i enkortkort version och en som är litelängre. Den ska kunna ses på Hog -sta, visas för skolbarn och för lovö-bor och andra som vill veta mer omvår historia. En första version av fil-men ska visas på årsmötet den 24april. Vi är stolta över att de mestmeri terade krafterna medverkar ochBertil Ottosons entusiasm sporraralla.

Elisabet Hidemark

Troligen sy lskaft från 1000-talet e Kr.Den skulpturala figuren kan tolkas somen tidig kristusbild med öppna ögon ochett huvud som ej fallit ned. Kanske dettakan tolkas som en triumf över döden?

16

Många frågar mig om loppet är körteller om det finns någon möjlighetatt stoppa Förbifart Stockholm. Jagbrukar säga att om de partier sominte vill ha förbifarten går mycketframåt i september så förbättrasderas förhandlingsposition – i Riks -dagen, i Landstinget och delvis ocksåi Stockholms kommun. Miljö partiet

lyckades ju genom ett bra val resultatinföra trängselskatter i Stockholmtrots att socialdemokraterna i valrö-relsen hade lovat att inte införa dem.

Opinionsbildningen är viktig. Lovöhembygdsförening är tillsammansmed 20 andra ideella organisationermed i Nätverket Stoppa Förbifarten.Mest kända är Naturskyddsförening -

Tema Förbifarten:

Förbifarten i valrörelsen

Vi var med från början i Humlegården...

17

ens lokalorganisationer, Miljöför -bund et Jordens Vän ner, Arbets grup-pen Rädda Grimsta skogen, Fören -ingen Rädda Lovön och Klimat -aktion Stockholm. Nätverket hade ettvalupptaktsmöte där vi medverkade.Resultatet blev bland annat en delutåt riktat material du ser exempel på.Nätverket planerar att ha en valstuga,Klimatstugan, på central plats dit vibjuder in representanter för alla par-tier, en i taget. i klimatstugan ska fin-nas utdrag ur alla partiers programom just klimatproblemet. De skaerbjudas att rangordna partiets vikti-

gaste frågor i valrörelsen och jämföramed hur de ser på klimatproblemet.

Rangordningarna kommer att fin-nas på papper under respektive parti-program. Naturligtvis ska vi försökapåverka partierna att lämna projektetFörbifart Stockholm och nat urligtvisska vi bjuda in media att skriva omvårt projekt.

Misstanken att Trafikverkets eko-nomiska kalkyl om projektets total-kostnad är missvisande har fått nynäring efter felkalkylen om kostna-den för underhållet av tågtrafikenskontaktledningar. Man hade glömt

Utsnitt ur ett flygblad från Nätverket Stoppa Förbifarten

hälften av ledningarna. Trafikverkethar redovisat 20 miljarder lägre kost -nader för underhållet än det verkligabehovet. Kanske har man bara redo-visat kostnaden för det ena av Förbi -fartens två tunnelrör? Hur säker ärbedömningen att projektet kommeratt kosta 27,6 miljarder i 2009 årsprisnivå? Trafikverket medger nu atten mer tillförlitlig siffra i 2013 årsprisnivå är 43,4 miljarder även utanräntekostnader. Riks dagens utred-ningstjänst beräknade räntekostna-den för de 27,6 miljarderna till ca 33miljarder. Det beror på den skakigafinansieringen med trängselavgifter,som kommer in i kassan långt efterdet att man måste betala projektetsfakturor. Hela projektet måste lånefi-nansieras under lång tid. Beräknasräntan på samma sätt för de 43,4 mil-jarderna är vi uppe i en totalkostnadpå nästan 100 miljarder. Och detta

samtidigt som politikerna lovar storasatsningar på kollektivtrafiken medbl.a. nya tunnelbanelinjer!

i en demokrati är ingen människahelt maktlös och särskilt vid riksdags-valen har man möjlighet att påverkasamhällsutvecklingen. Jag deltog den1-maj med en stor banderoll motFörbifarten. Vi gick en genväg ochkom först till Norra Bantorget ochkunde montera banderollen alldelesbredvid scenen. Det kanske inte varhelt tillåtet, men vi hade förberettvåra argument: Banderollens bud-skap är enligt partiprogrammet samtBanderollen är godkänd av demon-strationsledningen. inspirerade av attvi gick i tåget alldeles före UngaÖrnar bildade vi spontant en ny or -ga nisation: Gamla Uvar.

Bertil Ottoson

18

Nedan: Utåtrik tat material från Nätverket Stoppa Förbifarten

19

Tänk dig tillbaka till 1750-talet.Drott ning Lovisa Ulrika hade upp-vaktats på sin födelsedag med ettlustslott i kinesiskt stil, till slottethörde flera paviljonger, bland annatConfidensen. Anläggningen är belä-gen knappt 800 meter öster omDrottningholms slott, långt bort iskogen. Ett sommarnöje, dit mantog sig med häst och vagn. Härkunde man spatsera, lyssna på fågel-sång och njuta av naturen och intagamåltiderna utan lyssnande betjäning.Confidensen var nämligen utrustad

med höj- och sänkbart bord och fyra”servanter”, höj- och sänkbara skåpmed hyllor. Här dukades maten uppoch på en signal hissades allt upp tillgästerna.

Ett stort kök uppfördes strax ned omConfidensen. Det byggdes upp avgråsten, blocken sprängdes ut i ber-gen i närheten. Köket bestod av tvårum med spishällar för kittlar ochgrillspett. Ett källarvalv anlades somförådsutrymme. Under Gustav iii.stid utökades området med flera

Vår oas i parken

20

mindre hus, en fågelvoljär ochtorr dass. Under 1800-talets slut hadeanläggningen delvis förfallit, köketanvändes inte längre, utrymmensblev upplagsplats för allsköns skräp.

En ny tid randades för den gamlaköksanläggningen vid Confidensenunder 1950-talet. Kina slott medpavil jonger och kök låg fortfarandelångt bort i parken. Slottet var öppetför visningar under säsongen ochlockade många besökare som oftafrågade efter ett kafé.

Slottsuppsyningsman Gert An ton -son som även var slottsguide, fickmånga förfrågningar om var mankunde dricka kaffe. Gert tog kontaktmed slottsfogden Gösta Reuter -swärd. Efter många förhandlingarmellan slottsfogden, Gert och hansmaka ingrid, blev man ense om vadsom måste åtgärdas för att starta enservering i det gamla köket.

Först rensades rummen och källar-valvet och snyggades upp. ingrid ficken elkabel indragen för att möjliggö-ra både kaffekokare och våffeljärn.Bord och bänkar anskaffades ochingrid kunde starta serveringen iliten skala år 1957. FamiljenAntonson bodde i bostadspaviljong-en tvärs över vägen med två barn,den äldste pojken föddes 1948. Bar -nen gick i Drottningholmsskolanoch Gert visade Kina slott varje

timme under säsongen. Vatten drogsin i köket, men all disk fick ske ibostaden, ingrid bakade bröd tillsmörgåsseringen och allt sådantarbete måste ske i hemmet. Det blevmycket spring fram och tillbaka ochbarnen fick hjälpa till så mycket dekunde. När Gert hade haft sin vis-ning i slotten kom han ner till köketoch fyllde på ved i spisarna. Vårarnavar ofta kalla och när serveringenöppnades i slutet av april var grå-stensmurarna fortfarande iskalla.Det gällde att vara varmt klädd ochskodd för att klara kylan den förstavårmånaden.

Serveringen blev snabbt populär.ingrid fick skaffa fler medhjälparenär sommarturisterna kom. Mångaungdomar från omgivningen hjälptegärna till. En verklig trotjänare varEdit Johansson som bodde i Kan -ton. Hon fick smeknamnet Våffel -tanten! Hade man tur kunde man fåkaffet serverat i en kaffekopp i tuntkinesiskt porslin med Drottning -holms slott i blått. Det var en skör,populär kopp, som snart tog slut.När jag ville köpa en till mig själv till-verkades den inte längre.

Ganska snart fick ingrid förfråg-ningar om hon kunde tänka sig attordna en kvällsfest för privata säll-skap. Familjen ställde upp och detblev mycket jobb under många vack-ra sommarkvällar. Under flera år

21

Kylli Johannisson interv juade Erik och Kararina Antonson en dag i maj 2014.

22

firade Lovö hembygdsförening sinaårsmöten i källarvalvet. Något årfick årsmötesdeltagarna en special-visning av Kina slott, vid ett annat århöll Jutta Waller ett föredrag ombronsålderns kvinnodräkter. Mångamedlemmar saknade den fantastiskamiljön i samband med årsmötet.

Många personer blev under åren”stamkunder”. Kung Gustav ViAdolf gick långa promenader i par-ken och ville gärna ha både kaffe ochvåffla, Pensionären Ralph Er skinekom nästan varje dag och skulle haen kopp kaffe och en mazarin. De ärborta nu bägge två, men Erik ochKatarina menar att minnet av demsitter i väggarna.

Med åren har besökarnas antal växt.Turister kommer från alla håll i värl-den och Kina slottsservering ståromnämnd i turistbroschyrer. Det harinneburit en del förbättringar avinredningen i slottsköket. Den verk-ligt stora förbättringen kom när alldisk utfördes i den under 20-taletuppförda paviljongen med förråd

och diskmöjligheter och inte minstför den allmänna trevnaden, välsköt-ta toaletter. Torrdassets tid var äntli-gen förbi!

Efter många jobbiga, glada inne-hållsrika år överlämnade ingrid ochGert år 1995 slottskaféet till Erikoch Katarina. Då hade Erik varitmed och arbetat sedan sitt 9:e år! Nuär det 2014 och Kina slottsserveringlockar folk mer än någonsin. Vackradagar är alla bord och bänkar upp-tagna, men även om det regnar ochluften är sval så brinner brasan förfullt i slottsköket, kaffet är starkt ochhett och våfflorna fyllda med tjockgrädde och hallonsylt är ljuvliga.Familjen som finns där varje dagunder hela säsongen är alltid redo attge gästerna fin service.

Alla som dricker sitt kaffe i vär-men av brasan en kall dag eller sitteri solen och njuter av dofterna frånblommorna och träden, njuter avkoltrastens sång tycker nog att dennaplats är en oas i vårt Världs arv.

Kylli Johannisson

23

Vi har fått en ny slottsfogde, StefanWirtén, med arbetsplats i hertigKarls paviljong vid teaterplan.Eleonora-Posten sökte upp honomför att höra hans intryck efter de treförsta månadernas arbete.

Stefan Wirtén har inte något för-flutet i hovet eller statsförvaltningenutan kommer från näringslivet. Hanberättar för EP att han har en jäg-mästarutbildning och har länge ar -betat med skog och skogsindustri.Bland annat i Svenska Cellulosa

Bolaget, SCA, och som vd i ett dot-terbolag har han haft ansvar förskogsskötsel och virkesköp i Est landoch Lettland. Virkestransporterna –både till land och över Östersjön –kräver stort hänsynstagande till mil-jön. Han har också ett förflutet somnäringspolitisk chef och skogsdirek-tör för branschorganisationen Skogs -indus trierna. i den rollen har hanhaft flera tillfällen att träffa kungCarl Gustaf personligen.

Ändå kom det som en överrask-

Vår nye slottsfogde

Stefan Wirtén

24

ning för Stefan då han på besök iHelsingfors fick en telefonförfrågan:Vill han ta emot Kungens er -bjudande att bli slottsfogde förDrott ningholms slottsförvaltning!!Slottsförvaltningen svarar för slottenRosersberg, Tullgarn, Drott ning -holm och Kina.

Stefan Wirtén tar emot oss i hertigKarls paviljong – det hus som liggerintill den praktfulla grinden mot par-ken. Från arbetsrummet har han enhärlig utsikt över parken, och det ärparken han först för på tal. Han villslå vakt om denna klenod och menaratt det finns utrymme för mer blom-mor och planerar också andra sätt attberika upplevelsen för alla besökare.Ett hinder är att slottsförvaltningensresurser är ganska små, särskilt i jäm-förelse med andra kungahus iEuropa.

Han tycker att besökssiffrorna ärtillfredsställande och menar attDrott ningholm är ett av Stock holms,ja, Sveriges förnämsta be söksmål försåväl stockholmare som turister. Detmärks att hans uppmärksamhet ärsärskilt inriktad på parken, som ihuvudsak är öppen för allmänheten.Han tycker bland annat att Vakttältetskulle kunna öppnas och komplette-ra den service som caféserveringenvid Kina slott ger. Med långbord ochbänkar skulle besökare här kunna

finna vila och regnskydd och ätamedhavd matsäck. Särskilt de tidercaféet är stängt. Vårt samarbete isamband med Valborg ska fortsätta!

Stefan pekar på den klenod somKina slott utgör och framhållerockså som betydelsefullt för slottetatt slottskyrkan är en levande guds-tjänstlokal. Den ska utnyttjas den 8juni för prinsessdop, på årsdagenefter Madeleine och Chris O´Neillsbröllop.

Den nye slottsfogden har redanklart för sig de problem som måstelösas i konflikten mellan Världs arvetDrottningholm och projektet Förbi -fart Stockholm. Han skall närmarestudera detta och inte minst Hem -bygds föreningens ställningstagandenoch arbetsinsatser. En annan viktigfråga att hantera är det förslag tillnaturreservat på Lovö som nu pre-senterats av länsstyrelsen. Han lovaratt sätta sig in i ärendet, särskiltslottsförvaltningens och Fastighets -verkets ansvar.

Stefan Wirtén kommer att slå signer i Canton 1b. Då får han ocksåmöjlighet att se sitt arbete från hyres-gästperspektiv.

Lovö hembygdsförening och Eleo -nora Posten hälsar Stefan Wir ténvarmt välkommen!

John Crafoord

25

Mötet började med goda små smör-gåsar och dryck. Jag hälsade kvällensgäster välkomna och överlämnadeordförandeklubban till mötesleda-ren, Åke Rosenqvist. En ny punktom prästgårdens Grindstuga ladestill dagordningen. Stämman blevjobbig. Redan under valen ageradeen del personer ganska högröstat.Efter en del palaver kunde valen kla-ras av. Bertil Ottoson valdes om somordförande. Gunnel Bergström val-des in och ska överta arbetet somkassör efter Pertti Hänninen. i öv rigtär styrelsen densamma som tidigaremed undantag av att Sture Frykforsinte längre finns ibland oss (se runanpå sid 28).

Punkten om Grindstugan skulleenbart handla om styrelsens mandatatt även i fortsättningen sköta för-handlingarna med pastoratet. Motmötesreglerna blev det ett antal hög-röstade inlägg om Grindstugansframtid. Tyvärr var några av styrel-sens ledamöter inblandade. Måttenågot liknande inte hända igen.Beslutet blev ändå att ge styrelsendet önskade förhandlingsmandatet.

Efter en kort paus visades en för-sta version av filmen om Lovös his-toria, från de första kobbarna till

framtidens ekologiska jordbruk.Filmen är beställd av styrelsen ochfilmaren Olle Sjögren hade fåttmaterial av arkeolog Bo Petré, land-skapshistoriker Ylva Othzén och sty-relsens Stina Haubo, kulturvetare,som alla under visningen kommen-terade sina bilder. Tyngdpunkten lågpå Lovös tidigare historia. Bo Petréberättade engagerat om spännandefornlämningar och Ylva Othzénlevandegjorde med hjälp av de tidi-gaste jodbrukskartorna odlingarnasförändringar över tiden från medelti-den till dagens jordbrukslandskapmed koncentration på Hogsta.

Stinas Haubos revir var regenter-nas Drottningholm med de starkadrottningarna i förarsätet. OlleSjögren hade också spelat in enintervju med Karin Ek när hon för-klarar fotominnen från Dyviks han-delsträdgård och med Elin Ryd strömom hur viktigt det är att bruket avjorden samverkar med naturens egnaaktörer och processer. Filmen är enhistorielektion om Lovö och jaghoppas att många kommer att fåuppleva lektionen – på HogstasMagasin eller vid tillfällen då vi bjudsin att visa filmen.

Bertil Ottoson

Årsstämman 2014

26

Hembygdsföreningen har vid fleraårsstämmor i sin handlingsplan be -slutat att våra resurser ska koncen-treras till våra tre byggnader vidHogsta; Bagarstugan, Smedjan ochMaga sinet, Lovö hembygdsmuse-um. ingenting har under ca 15 år sat-sats på Grindstugan, som naturligt-vis har förfallit. För att rädda dettakulturarv, Anders Frostensons dik-tarstuga, beslutade styrelsen för ettdrygt år sedan att hyra ut Grind -stugan till någon som i stället för attbetala hyra sköter husets upprust-ning och underhåll.

Hyresgästen blev Fabio Galli, enkonstnär, filmare och författare somanvänder Grindstugan som ateljé.Sedan många år känner Fabio Gallifamiljen Rydström. Han gjorde Arlaskampanj med Elin Rydström ihuvudrollen, ridandes på och kra-mandes kossorna.

Pastoratet erkänner inte att vi ägerGrindstugan och driver en kampanjmot oss. De hävdade först att vi intekan äga Grindstugan eftersom pas-toratet betalar fastighetsskatt förGrindstugan. Detta visade sig vidkontroll hos Skatteverket vara lögn.Jag tvingades emellertid till ganskaomfattande arkivstudier, som i kort-het visade att stiftet 1925 överlätGrindstugan till prästen i Lovö för-

samling, Bruncrona. Grindstuganhar sedan köpts av kyrkoherdarna iLovö församling fram till AndersFrostenson, som den 14 juli 1995skänkte Grindstugan med äldre per-sonliga inventarier till Lovö hem-bygdsförening. Detta gåvobrevaccep teras inte av pastoratet, somenbart vill godkänna att hembygds-föreningen har rätt att disponeraGrindstugan, inte att hyra ut den.Årsstämman gav styrelsen fortsattmandat att sköta tvisten med Ekeröpastorat.

Vid ytterligare en arkivstudie hitta-de jag ett protokoll från Ekerö pas-torats kyrkoråd, den 28 september1995, några månader efter gåvobre-vets datum:

”§ 170 ÖvrigtAnmäldes att Lovö hembygdsförening fåttäganderätten till Grindstugan vid Lovöprästgård. Arrendefrågan återaktualiserasdärmed.”

Hembygdsföreningens juridiskekonsult, professor Ulf Bernitz, skrevtill pastoratets juridiska om bud,advokaten Stefan Walde mars son vidLandahls advokatbyrå, för att få pas-toratets bekräftelse av vår äganderätttill Grindstugan. Pastoratet svarademed att hota stämma oss om vi integick med på att säga upp vår hyres-gäst och acceptera att vi enbart hade

Grindstugan vid Lovö prästgård

27

rätt att disponera Grindstugan, dvsvi skulle godkänna att vi inte ägerhuset. Om vi hade godkänt dettakrav skulle vi förlora det vi senarekan vinna vid en försäljning avGrindstugan. Och vi behöver peng-arna för att bygga upp Lovö hem-bygdsmuseum vid Hogsta. Sty relsenvar splittrad i denna fråga. Någrablev mycket rädda, något pastoratetsäkert hoppats, och krävde att viskulle falla undan för hotet och god-känna pastoratets förslag.

Jag kontaktade i stället en erfarenprocessadvokat med skadestånd ochfastighetsrätt som specialitet. Advo -

kat Carl Johan Vahlén anser att pas-toratets stämning bara är ett försökatt skrämmas. Vad ska de stämmaoss för? De kan inte stämma oss föratt vi hyr ut Grind stugan. Vi har rättsom ägare att hyra ut huset. i så fallmåste de visa i domstol att vi inteäger Grind stugan. Och det kan deinte. Det finns ingenting att grundaen stämning på. Hembygds för en -ingen stämmer istället Ekerö pasto-rat. Vi avslöjar inga förhandlings-hemligheter i EP, men jag kommeratt rapportera i kommande nummer.

Bertil Ottoson

Grindstugan v id Lovö prästgård

28

Det sista stora jobbet Sture Fryk forsgjorde för Lovö hembygdsföreningvar att vi tillsammans skrev hem-bygdsföreningens remissvar påLänsstyrelsens utredning om Lovönaturreservat. Sture var mycketintresserad av och insatt i markfrå-gor och det var han som läste in stör-re delen av materialet. Arbetet vartrevligt eftersom utredningen ärambitiös och välskriven. Det storaproblemet vi påtalade var hur deambitiösa planerna skulle finansieras.Ett annat levande minne av Sture ärnär han rödfärgar Smedjan ochBagarstugan på Hogsta efter detganska omfattande underhållsarbetet2012. Han tog på sig många praktis-ka arbetsuppgifter, den typ av jobbsom alltid behöver göras i en hem-bygdsförening. Tänk om vi hadeflera som Sture!

Sture och Yvonne flyttade tillLunda 1977. På den tiden letade jaggödsel till Evas och mina försök attodla grönsaker på Breidablick.Hästgödsel är bra och Stures hästin-tresse borde generera en lämpliggödselstack. Han var vänlig ochgenerös och hästarna gick i halm, vil-ket är bra för odlingar. Jag kom medsäckar och fick så mycket jag behöv-de. Vid skördetid överlämnade jagvår största squash, ett monster påflera kilo.

Sture trivdes med arbetet i Lovöhembygdsförening. Han fick nyavänner och annorlunda arbetsupp-gifter han trivdes med och passadeför. Sture var anspråkslös och taladealdrig illa om människor. Hela styrel-sen i Lovö hembygdsförening saknarSture.

Bertil Ottoson, ordförande

Sture Frykfors har lämnat oss

29

forts från sid 12

familjen var stor – sex barn hademorbror och moster.

Under övriga tider bodde de iBällsta. Det var många kul sommar-dagar vi träffades, många ungarfanns där, jag minns att ett gängFrisksportare hade sitt träningsläger inärheten, det var starka killar somstod på händer, byggde ”pyramider”av varandra – vi var verkligen impo-nerade!

i början av 1950-talet fick tältarnatillstånd att uppföra små masonitstu-gor. På de små tomterna planterademan där så var möjligt blommor ochprydnadsbuskar och byggde småstenpartier. inom området fanns fyrastycken sopstationer och torrdass.Vatten hämtades vid ett tappställevid Drottningholmsbron. Sedan till-stånd lämnats att uppföra masonits-tugor lät Kungsgården lägga ut som-marledningar med ett tiotal tappstäl-len vilket underlättade vattenhämtni-nen betydligt.

Tältfolket trivdes väldigt bra påKersö. De ordnade midsommarfes-ter med midsommarstång och lekarför både barn och äldre och på hös-tarna före inflyttningen till stan ord-

nades surströmmings- och kräftski-vor. Lovöungdomarna fick ju ocksåkamrater bland tältungdomarna ochnågra av dem bildade så småningomfamilj.

Friluftsfolket som promenerade påKersö såg väl inte alltid med blidaögon på dessa sommarstugor.Många ansåg att Kersö skulle vara ettfriluftsomräde utan stugor. Så små-ningom beslöt också länsstyrelsenatt förbjuda tältningen och stugorna skulle vara borta 1968 ochdärmed blev också Kersö åter ettfritt strövområde. Som vuxen har jagalltid promenerat på Kersö – bådetill höger och till vänster omDrottningholmsvägen och sett resterav liljor och jordkällare som härrörfrån ”tältperioden”.

Kersö är verkligen värd besök. Vidflera tillfällen visades filmen”Stockholms sista vildmark” på bio-grafer i stan, det måste ha varit under70-talet. Då vimlade skogen av älg,hare, grävling och ugglor. Myckethar ändrats på Kersö, men du blirinte besviken om du går en bit bortfrån KFUMs fina anläggning ochupptäcker alla fina stigar på ön.

Kylli Johannisson

Redan långt innan den 30 april hadeen stor sten fallit från mitt bröst.Gocki Linge hade lovat att dirigerakören. Och Susanne Wallenberghade som vanligt satt igång släkt

med vänner att förbereda ljudan-läggning och fyrverkeri. Och alltfun gerade så bra. Mitt välkomsttaluppskattades och fyrverkeriet fickapplåder under hela föreställningen.

Det gjorde insamlingen föratt täcka kostnaderna myck-

et lättare. De tre bössornagav en bra bit över 3 400:-.Kören sjöng de välbekanta

vårsångerna, de man fårtårar i ögonen av. Hen ric

Thörnberg höll vår taletsom är så bra att du får läsa

det i sin helhet: ”Våren ärhär, våren är kommen. Det

är hopp och förväntan i luf-ten, hopp och förväntan. Vi

har fått se olika vårtecken.Här uppe vid grindstugan

kom tussilagon bara förnågra veckor sedan, borta

vid Kina Slott har vi vit -sipporna och familjen An -tons son har öppnat caféet.Om man går ner till Lund -

quists ateljé så ser man hug-gormarna ligga där och lapasol. På fälten ser vi bonden

Ham marström med sintrak tor. Och sen är det få -

gel kvitter med hopp och förväntan.

30

Valborgsfirandet 2014

31

Eleonora-PosteniSSN 1651-6508utges av Lovö HembygdsföreningRedaktör: Bertil Ottoson Layout: ingela Mæchel WesterbergManusstopp till nr 3 2014 den 30 augusti

Här nere i dammarna: Jag har settherr och fru Sothöna, jag undrar:Ska de bygga bo mitt i dammen i årigen? Herr och fru Storskrake har jaginte sett ännu men Mamma gräsandär här med: Jag tror jag såg tre ellervar det fyra, dunbollar. Jag undrarom hon känner hopp och förväntan?Ja, förväntan. Hon förväntar sig attde här dunbollarna ska bli stora ochfina fåglar som klarar höst och vin-ter. Hopp, hoppet, det tror jag är ossmänniskor förunnat. Även när alltkan verka som djävligast så känner vihopp. Jag önskar att de stackare somlever, i vad jag tror är helvetet pådenna jord, alltså i krigsdrabbadeSyrien, känner hopp. Och jag önskaratt de som lyckats komma därifrånkanske kommit till flyktingläger iTurkiet eller Libanon också kännerhopp.

Här i kväll, vi kanske inte behövergå utanför landets gränser, här kan-ske det är någon eller några som harfått sorgebud om sjukdom ellerbortgång. Jag hoppas att även ni kän-ner hopp. På engelska kan man säga:”You should feed and nurse yourhopes” Feed and nurse. Mata, födaoch vårda dina hopp. Det är fint. Dethoppas vi alla kan göra och att vi kanhoppas på en underbar sommar.

Ja, efter dessa lite tunga orden såhar jag några milda och enkla för-hoppningar. Jag hoppas att kvällenfortsätter lika trevligt som den harbörjat, att ni kan njuta av värmenfrån brasan. Sen riktar vi oss motslottet och hoppas att vår Kung fåravsluta en trevlig födelsedags kväll”.

Bertil Ottoson

Lovö HembygdsföreningBreidablick 2178 93 Drottningholminfo@lovohembygd.comwww.lovohembygd.comPlusgiro 8812-0