Embed Size (px)
Citation preview
EXAMENSARBETE
På nätet får man tåla en delEn kvalitativ uppsats om ungdomars attityd till nätbrott
Sanne Dahlström2014
Filosofie magisterexamenSociologi
Luleå tekniska universitetInstitutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Abstract
Internet och sociala medier har möjliggjort möten och kommunikation mellan människor på ett helt
nytt sätt än tidigare. Dock är cybervärlden samtidigt en otrygg och problematisk plats. Brott
förekommer både offline och online. Uppsatsen grundar sig i denna problematik och syftar till att få
en inblick i problematiken som finns rörande ungdomar och nätbrott utifrån ungdomarnas synvinkel.
Mer specifikt gäller det kränkningar, olaga hot och sexualbrott. För att samla in relevant datamaterial
gjordes sju kvalitativa intervjuer av semi-strukturerad karaktär, med killar och tjejer vid en skola i
Umeå kommun. Ungdomarnas uppfattningar kring de tre nätbrotten kopplas samman med tidigare
forskning vars fokus ligger på ungdomar och nätbrott samt Castells teori om nätverkssamhället och
speciellt dess kulturella aspekter. Utifrån en analys av ungdomarnas kommentarer görs en distinktion
mellan de tre brottstyperna. Distinktionen görs utifrån om brotten sker offline eller online.
Framförallt är det brottstyperna kränkningar och olaga hot online som ses som mindre allvarligt i
cybervärlden än i världen offline. Till följd av att dessa två nätbrott inte ses som allvarliga är det inget
som ungdomarna anser bör anmälas. De flesta menar dessutom att man får ’tåla’ en viss mängd av
kränkningar och olaga hot online. En stor del av resultaten stödjer tidigare forskning gjord i USA och
Kanada.
Nyckelord:
Nätbrott Ungdomar Attityd Nätverkssamhället Intervjuer
Abstract
Internet and social media have enabled encounters and communication between people in a new
and different than ever before. However, this cyber world is at the same time an insecure and
negative place. Crimes occur both offline and online. This essay is based on this insecurity and
negativity, and aims to gain an insight into the problems that are related to adolescents and
cybercrime based on a young people's point of view. More specifically, it was cybercrime such as
violations, threats and sex offenses that were studied. In order to collect relevant data seven
qualitative interviews of semi-structured character were conducted, with boys and girls at a school in
Umeå. Adolescents' thoughts about the three types of cyber crime were linked with former research
that had a focus on youth and cybercrime and also with cultural aspects of Castells theory of the
network society. The analysis, based on young people's thoughts about the three types of crimes,
displayed a distinction made based on if the crimes occurs offline or online. Crimes such as violations
and threats were seen as less serious when they occurred in the cyber world than in the world
offline. In conclusion, these two types of cybercrimes are not seen as serious, and therefore nothing
that the young people believe should be reported to the police. Most of the adolescents also
consider that people has to 'tolerate' a certain amount of violations and threats online. Much of the
findings supports previous research done in the U.S. and Canada.
Keyword :
Cybercrime Youth Attitude Network Society Interviews
5
Innehållsförteckning 1. Inledning .................................................................................................................................... 7
Syfte och frågeställningar .................................................................................................................... 7
Begreppsdefinition .............................................................................................................................. 8
Kränkning ........................................................................................................................................ 8
Olaga hot ......................................................................................................................................... 8
Sexualbrott ...................................................................................................................................... 8
Disposition ........................................................................................................................................... 8
2. Tidigare forskning ........................................................................................................................ 9
Cybermobbning ................................................................................................................................... 9
Offline & Online ................................................................................................................................... 9
Sexualbrott online ............................................................................................................................. 11
Ungdomar, vuxna och cybervärlden ................................................................................................. 11
Prevention ......................................................................................................................................... 12
3. Teori .......................................................................................................................................... 13
Nätverkssamhället ............................................................................................................................. 13
Identitet ......................................................................................................................................... 14
Internet .......................................................................................................................................... 14
4. Metod ....................................................................................................................................... 15
Intervjuer som metod ....................................................................................................................... 15
Tillvägagångssätt .......................................................................................................................... 15
Synpunkter på metodval ................................................................................................................... 16
Urval och avgränsning ....................................................................................................................... 17
Bortfall ........................................................................................................................................... 18
Validitet och reliabilitet ..................................................................................................................... 18
Etiska principer .................................................................................................................................. 18
5. Analys ....................................................................................................................................... 19
Presentation av intervjupersoner ..................................................................................................... 19
Uppkoppling ...................................................................................................................................... 20
Kränkningar ....................................................................................................................................... 22
Olaga hot ........................................................................................................................................... 25
Sexualbrott ........................................................................................................................................ 26
Reaktion ............................................................................................................................................. 28
6
Konsekvenser och tankar .................................................................................................................. 30
Anmäla .......................................................................................................................................... 30
Publicering av bild och video ......................................................................................................... 31
Samtal om nätbrott ....................................................................................................................... 32
Motverka ....................................................................................................................................... 33
Förslag ........................................................................................................................................... 34
6. Avslutande reflektioner ............................................................................................................. 35
Tankar kring nätbrott ........................................................................................................................ 35
Ungdomar och nätverkssamhället .................................................................................................... 36
Förslag på vidare forskning ............................................................................................................... 37
7. Referenslista ............................................................................................................................. 38
Bilagor
7
1. Inledning Under det senaste decenniet har individers sociala interaktion förändrats till följd av internet
(Faye Mishna, Charlene Cook, Michael Saini, Meng- Jia Wu & Robert McFadden, 2011:5).
Användandet av internet och sociala medier har möjliggjort möten och kommunikation
mellan människor på ett helt nytt sätt än tidigare. Som individ är det enkelt att hitta personer
med liknande intressen och finna gemenskap på och via internet. De nya
kommunikationsverktygen exploderar globalt och används särkskilt av unga människor (ibid).
Cybervärlden kan vara positiv på flera olika sätt, men dessvärre kan cybervärlden samtidigt
vara en otrygg och negativ plats (Susan Keith & Michelle E. Martin, 2004:225). Kränkningar,
sexualbrott och olaga hot är några brottsvarianter som även förekommer i den uppkopplade
världen.
Kränkningar som sker online anser Friends (svensk icke-vinstdrivande organisation vars
uppdrag är att stoppa mobbning) inte är en egen form av mobbning, utan nätet ses endast som
en till arena där fenomenet kan förekomma (Friends, 2014). Det här är något som forskning
har åtskiljda åsikter om. En del anser att kränkningar som sker online är ett eget fenomen, och
andra att det endast är en förlängning av det som sker offline. Oberoende av vilket
ställningstagande man tar så är offline och online inte nödvändigtvis två skilda världar, utan
dessa kan i stor grad gå in i varandra. En mobbare kan exempelvis numera ”följa med” ett
offer hem genom tekniken (Keith & Martin, 2004:225). När det gäller kränkningar i
cybervärlden verkar det vara ungdomar som är extra utsatta. Många unga är aktiva online och
är mer eller mindre konstant uppkopplade via mobil, dator eller surfplatta (Keith & Martin,
2004:224). Ungdomar använder cybervärlden för att upprätthålla sociala relationer och för
underhållning, men även för identitetsbyggande och rollspel (Manuell Castells, 2002:127).
Nätbrott är ett växande problem som kan ha både kort- och långsiktiga negativa effekter för
drabbade barn och ungdomars psykosociala mående (Mishna et al., 2011:5). I Sverige
tenderar lagstiftningen att fokusera på och hantera det som sker i den fysiska världen, Irl, och
inte det som sker i cybervärlden. Dock är ett brottsoffer, ett brottsoffer oberoende av var
brottet har skett. Den här åtskillnaden mellan det som sker offline och det som sker online,
tenderar även ungdomar att ha enligt tidigare forskning genomförd i USA och Kanada.
Ungdomar ser inte brott som sker online som lika allvarligt.
Syfte och frågeställningar
Uppsatsen görs på uppdrag av Brotts- och drogförebyggande rådet (BRÅ) i Umeå kommun.
Syftet med uppsatsen är att få en inblick i problematiken som finns rörande ungdomar och
nätbrott utifrån ungdomars perspektiv. De nätbrott som berörs är kränkningar, olaga hot och
sexualbrott. Ungdomarnas generella perspektiv om internet och deras beteende i cybervärlden
hamnar också i fokus i uppsatsen då de kan komplettera och ge en djupare inblick i
ungdomarnas attityd. Betoning kommer dock läggas på de två första frågeställningarna då
uppdragsgivaren främst efterfrågar den kunskap de två frågeställningarna berör.
- Vilka övergripande tankar med negativ karaktär har ungdomar vid Vindskolan kring
kränkningar, olaga hot och sexualbrott online?
- Existerar det någon skillnad i förhållningssättet beroende på om brottet sker offline
eller online?
- Hur förhåller sig ungdomarnas internetanvändning till Castells perspektiv på internet?
- Kan ungdomarnas internetbeteende förklaras med kulturella aspekter av Castells teori
om nätverkssamhället?
8
Begreppsdefinition Nedan följer en kort definition av vad som avses med brottstyperna som inkluderades i
uppsatsen.
Kränkning
Kränkning är en förolämpande handling som, utan att vara diskriminering enligt
diskrimineringslagen, kränker en individs värdighet (Skolverket, 2014). Kränkningar kan vara
verbala, virtuella, fysiska eller psykosociala. En kränkning kan exempelvis bestå av
utfrysning, ignorering och påhopp. Om en kränkande handling upprepas övergår handlingen
till mobbning (ibid). I Sverige används inte mobbning som en juridisk term men i uppsatsen
kommer begreppet att användas då man använder begreppet utomlands och i stor utsträckning
i tidigare forskning. I de fall där cybermobbning nämns så åsyftar begreppet dock till
upprepande kränkande behandling. Den här dubbla definitionen används för att inte tappa
essensen av tidigare forskning.
Olaga hot
Olaga hot syftar på när någon hotar att skada en person eller personens egendom (Polisen I,
2013). Hotet kan omfatta andra personer, djur eller föremål som har stor betydelse för den
hotade individen. För att brottet ska anses vara brottsligt måste den hotade individen uppfatta
hotet som allvarligt (ibid).
Sexualbrott
Sexualbrott används som ett samlingsbegrepp som omfattar flera typer av brott. Brotten som
inkluderas i begreppet är våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande, köp
av sexuell tjänst och koppleri (Polisen II, 2013). Sexualbrott är brott som innebär att offret
utsätts för en sexuell handling mot dennes vilja. I uppsatsen kommer fokus ligga på
brottstypen sexuellt ofredande då medverkan i framställning av en pornografisk bild eller
posering är olagligt om individen är under 18 år samt att blottning och liknande handlingar
inkluderas i brottstypen. Då uppsatsen fokuserar på vad som sker online är den här brottstypen
mest relevant.
Disposition Uppsatsen är indelad i olika avsnitt. Först följer ett avsnitt där tidigare forskning kring främst
cybermobbning presenteras. Forskningen som presenteras är genomförd i USA och Kanada,
där den äldsta studien är från år 2005 och den nyaste är från år 2013. Efter tidigare forskning
följer ett teoriavsnitt som behandlar Manuell Castells teori om nätverksamhället där fokus
läggs på kultur, identitet och internet. Därefter följer ett metodavsnitt där den valda metoden
och tillvägagångssättet presenteras. Efter metodavsnittet presenteras en analys av det
insamlade datamaterialet. I avsnittet analyseras datamaterialet utifrån syfte och frågeställning
och en återkoppling till tidigare forskning och teorin om nätverksamhället sker. Därefter sker
en sammanfattning av vad som framkommit i analysavsnittet. Avslutningsvis sker en
reflektion över analysen där frågeställningarna kort och koncist besvaras, och förslag på
vidare forskning ges.
9
2. Tidigare forskning Nätbrott och ungdomar är dessvärre inte ett välundersökt forskningsområde än. Tidigare
forskning kring nätbrott berör främst cybermobbning, det vill säga, brottstypen kränkning.
Dock är även forskning om cybermobbning fortfarande sparsam (Carla Cesaroni, Steven
Downing & Shahid Alvi; Mishna et al., 2011). En del av den tidigare forskningen berör kort
brott med sexuell karaktär och olaga hot. Dessa brott förekommer i kontext med upprepad
kränkning. Olaga hot undersöks inte separat utan i den tidigare forskningen inkluderas
brottstypen med upprepad kränkning och sexualbrott där hoten blir en del av en kränkning
eller utpressning. Nedan följer en presentation av tidigare forskning, främst med fokus på
upprepad kränkning, dvs., cybermobbning.
Cybermobbning Ett stort problem rörande forskning om cybermobbning är att det inte finns en specifik
definition av vad formen av kränkning egentligen innebär (Cesaroni et al., 2012:201). Det
finns definitioner som är breda och andra som är mer specifika och exkluderande. Det här är
problematiskt då forskare talar om cybermobbning som samma fenomen, men i och med olika
definitioner egentligen berör fenomenet olikt och i skiftande grad. Till följd av att olika
definitioner används visar studier olika resultat rörande hur förekommande fenomenet är.
Trettiofem peer-reviewed studier om hur förekommande cybermobbning är hos ungdomar
uppvisar en stor spridning med resultat som varierar från 5,5 % upp till 72 % av andelen som
varit utsatta (Sameer Hinduja & Justin W. Patchin, 2013:712). I de fall där en mer specifik
definition presenteras och används inkluderas hot i definitionen (Rina A. Bonanno & Shelly
Hymel, 2013; Carter Hay & Ryan Meldrum, 2010; Mishna et al., 2011) medan man i de
bredare definitionerna tenderar att varken nämna kränkningar eller hot med direkta ord
(Marilyn Campbell, Barbara Spears, Phillip Slee, Des Butler & Dally Kift, 2012; Keith &
Martin, 2005; Nandoli von Marées & Franz Petermann, 2012). En definition som det råder
viss konsensus kring är Hinduja & Patchin definition (Cesaroni et al., 2012:202). De
definierar cybermobbning som; en upprepad och avsiktlig skada som tillfogas genom
användning av datorer, mobiltelefoner eller andra elektroniska enheter (Hinduja & Patchin,
2013:711).
Kränkande behandling online, speciellt via sociala medier, har blivit ett allt vanligare
förekommande fenomen (Marées & Petermann, 2012:469f). En förklaring till det här är att
användandet och tillgängligheten till cybervärlden har utökats. Keith & Martin anser att den
nya tekniken har blivit ett verktyg för kränkningar (2005:225). Det verkar som flera faktorer
spelar in i huruvida ungdomar involverar sig i ett kränkande agerande online. Exempelvis
fann Hinduja & Patchin (2013) ett samband i sin kvantitativa studie rörande en individs
kränkande behandling online och beteendet hos vänner till individen. Datamaterialet som de
använde sig av samlades in via enkäter som besvarades av drygt 4,400 elever från 33 skolor i
ett stort skoldistrikt i USA (Hinduja & Patchin, 2013:714). De eleverna som rapporterade att
många av deras vänner hade kränkt andra i skolan med hjälp av telefon/dator, var betydligt
mer benägna att även själva ha kränkt andra online (Hinduja & Patchin, 2013:717).
Offline & Online Det finns ett par faktorer som skiljer kränkning offline och online åt. Den nya tekniken har
förenklat för förövare att nå sina offer (Keith & Martin, 2005:224). Då tekniken följer med
innanför hemmets portar blir hemmet även en möjlig plats för utsatthet. Kränkningar online är
svårt att komma ifrån då interaktioner kan äga rum när som helst och var som helst, vilket
Bonanno & Hymel menar gör kränkningar online särskilt utmanande för de drabbade och
eventuellt lättare för förövarna (2013:686). Förövaren kan, till skillnad från vid kränkningar
10
offline, attackera offret tros att denne är fysiskt långt borta. Online finns det även en möjlighet
för förövaren att vara anonym vilket kan leda till att offret upplever en maktlöshet (Marées &
Petermann, 2012:468). Ytterligare en skillnad mellan de två arenorna är att online kan
förövaren sprida skadligt material till en större publik. När ett kränkande material har
publicerats är det svårt, om inte omöjligt, att eliminera (Bonanno & Hymel, 2013:686).
Marées & Petermann menar att tekniken leder till att potentiella förövare kan distansera sig
ifrån sitt offer (2012:468). Det råder dock oenigheter kring huruvida mobbning som
förekommer online kan ses som skilt från mobbning som förekommer offline bland forskare.
Marées & Petermann (2012) gör ingen konkret distinktion mellan de två arenorna, utan ser
snarare det som sker online som en förlängning av det som sker offline, vilket även görs i en
svensk kontext av Friends (Friends, 2014). Juvonen & Gross (2008) anser även de att
cybermobbning är en förlängning av traditionell mobbning. De grundar sitt antagande på sin
kvantitativa studie med 1,454 enkätsvar som visade att 85 % av de som blev mobbade offline
även blev det online (Jaana Juvonen & Elisheva F. Gross, 2008:498, 503). Flertalet forskare
anser dock inte att cybermobbning ska ses som en variant av traditionell mobbning. Bonanno
& Hymel anser att det är viktigt att se cybermobbning som en unik riskfaktor och företeelse
med unika utmaningar, och inte enbart som en förlängning av traditionell mobbning
(2013:685, 695). Det här antagandet grundar de på resultaten av sin kvantitativa studie som
belyser sammanslutningen mellan deltagande i cybermobbning, som offer eller förövare, och
depressiva symtom och självmordstankar. I studien använde man sig av enkäter som
distribuerades till 399 gymnasieelever vid en skola i Kanada (Bonanno & Hymel, 2013:688). I
studien använde man sig av kontrollvariabler för genus och för traditionell form av mobbning.
Resultaten från enkätundersökningen visade att cybermobbning tenderar att bidra unikt och
utöver traditionell form av mobbning, till förutsägelsen av depressiva symtom och
självmordstankar (Bonanno & Hymel, 2013:685). Ytterligare resultat som visar på en skillnad
mellan de två typerna av upprepad kränkning fann Campbell och kollegor (2012) i sin
kvantitativa studie. Studien bestod av enkäter som distribuerades till 3,112 elever vid 29
skolor i Australien (Campbell et al., 2012:6). Forskarna fann att de som drabbades av
upprepad kränkning online i större utsträckning rapporterade fler sociala svårigheter, högre
ångestnivåer och depression än de som drabbades av det offline (Campbell, 2012:12).
Resultatet var signifikant. Forskarna fann dessutom att de som både drabbades offline och
online rapporterade liknande nivåer av ångest och depression som de som enbart drabbades
online. Utifrån det här drar forskarna slutsatsen att kraften i utsatthet online står utanför och
över traditionell utsatthet (ibid).
Även Law och kollegor (2012) genomförde en kvantitativ enkätstudie. Med svar från 17,551
elever vid skolor i ett distrikt i British Columbia, Kanada, gav studien stöd för att
cybermobbning inte är en förlängning av traditionell mobbning (2012:228f). Resultat från
studien visar dessutom en intressant aspekt rörande gränsdragningen mellan de utsatta och
förövarna. Gränsen mellan vem som är utsatt och vem som är förövare är mindre tydlig vid
kränkning som sker online än vid kränkning som sker offline (Danielle M. Law, Jennifer D.
Shapka, Shelley Hymel, Brent F. Olson & Terry Waterhouse, 2012:229). Ungdomar online
verkar nämligen vara engagerade i ett ömsesidigt givande och tagande vilket kan göra det
svårt att avgöra vem som egentligen började (Law et al., 2012:231). En annan noterbar
skillnad mellan kränkning som sker offline och online är tendensen till att rapportera om
incidenten. I de fall där kränkningar sker online visar forskning att ungdomar i mindre
utsträckning är benägna att anmäla, söka hjälp eller berätta för en vuxen vad som har hänt
(Bonanno & Hymmel 2013:695; Marées & Petermann, 2012:472). Det här kan vara en viktig
aspekt att ta i akt vid preventionsarbete och i policyplanering.
11
Forskning visar dock även på likheter mellan de två typerna av upprepad kränkning. Hay &
Meldrum fann i sin studie att båda typerna av upprepad kränkning hade ett positivt samband
med självskador och självmordstankar (2010:446). Studien var kvantitativ och bestod av
enkäter som distribuerades till 426 elever vid två skolor i sydvästra USA (Hay & Meldrum,
2010:450). Forskarna fann även stöd för att cybermobbning är en följd av avvikande beteende
vilket också traditionell mobbning anses vara (Hay & Meldrum, 2010:456).
Sexualbrott online I en del fall av sexualbrott online känner den utsatta förövaren, och i en del fall är förövaren
helt okänd för personen (Faye Mishna, Alan McLuckie & Michael Saini, 2009:112). Det är
svårt att avgöra vem som sitter på andra sidan skärmen. Att ungdomars tillit till romantiska
relationer online tenderar att vara hög kan därmed vara problematiskt (see Mishna et al.,
2009). Den personen man har en romantisk relation med kan utge sig för att vara en person,
men i verkligheten vara en helt annan. Forskning visar att flera ungdomar tycker att sexuella
aktiviteter online är läskigt och flera har funderat över om det är en aktivitet som kan ses som
normal (Mishna et al., 2009:110). Att skicka bilder med sexuella anspelningar verkar däremot
inte väcka liknande tankar hos ungdomarna. Utifrån en kvalitativ analys av 346 inlägg från en
rådgivning online och via telefon i Kanada fann Mishna och kollegor flera fall där ungdomar
skickat privata nakenbilder till pojkvänner eller flickvänner (2009:112). I studien nämner man
dock inte om dessa relationer var online eller offline. De skickade bilderna hade däremot
blivit publicerade online utan tillstånd. De flesta som var utsatta var tjejer, som kände sig
ångerfulla (ibid). Tjejerna var även oroliga över att bilderna och nedlåtande ord när som helst
kunde dyka upp igen och ses av vem som helst. Bilderna sågs som mer eller mindre evigt
existerande online. Förövare online tenderar att använda sexuella handlingar som de utsatta
sedan tidigare delat med sig av som utpressning till att få dem att medverka i nya sexuella
handlingar (ibid). Det blir en ond cirkel för de utsatta.
I en nationell amerikansk telefonundersökning rörande ungdomar och internetsäkerhet
framkom det att ungdomars utsatthet för sexuellt innehåll har ökat med 25 % från år 2000 till
år 2005 (Mishna et al, 2011:6). I samma studie uppvisades dock ett positivt mönster rörande
ungdomar som kommit i kontakt med oönskade sexuella kontakter, en minskning med 6 %
hade skett under de fem åren. Av de totalt 1,500 respondenterna angav 4 % att
sexbrottsförövare online hade bett om nakna eller sexuellt anspelade bilder av ungdomarna
(ibid).
Ungdomar, vuxna och cybervärlden Det verkar finnas tendenser till att vuxna och unga närmar sig cybervärlden på skilda sätt och
med skilda perceptioner (Cesaroni et al., 2012:200). De vuxna verkar se cybervärlden som
något som går att kontrollera, precis som den fysiska världen, och har även en rädsla inför
den. Rädslan över cybervärlden är oftast förknippad med en oro över ungdomskulturen och
handlar om upplevda hot mot den moraliska och sociala ordningen (ibid). Rädslan kan dock
vara överdriven. Juvonen & Gross menar att cybermobbning kan verka skrämmande, speciellt
för föräldrar, då det inkluderar teknik som de inte är bekanta med (2008:497). Rädslan kan
även grunda sig i att de flesta vuxna inte helt förstår cybermobbning (Cesaroni et al.,
2012:200).
När ungdomar ombads att definiera cybermobbning beskrev de stora och extrema fall som
tagits upp av media. När de ombads att beskriva sitt beteende online beskrev de aktiviteter
som kan användas för att beskriva cybermobbning (Cesaroni et al., 2012:202). Ungdomars
perspektiv på cybermobbning verkar vara relativt präglad av en nonchalant attityd. En studie
gjord av Cassidy och kollegor visade att 46 % av ungdomarna ansåg att cybermobbning är
12
något normalt och inte sårande (Wanda Cassidy, Margaret Jackson & Karen N. Brown,
2009:397). Ungdomarna beskrev det som att det ”bara är ord i cybervärlden” (ibid). Studien
var baserad på enkätsvar från 365 elever vid fem olika skolor i British Colombia i Kanada
(Cassidy et al., 2009:384). Ytterligare en relativt ny studie visar att ungdomar tenderar att se
olikt på kränkningar beroende på om de sker offline eller online. Li fann i sin studie att 27 %
av ungdomarna ansåg att cybermobbning inte var en stor grej, och 26 % sa att det var något de
kunde leva med (Qing Li, 2010:379). I samma studie uppgav 17 % av respondenterna att
människor har rätt att säga vad de vill online, även om det som sägs sårar eller kränker en
individs integritet (Li, 2010:381). Studiens datamaterial bestod av enkätsvar från 267 elever
vid fem olika skolor i Kanada (Li, 2010:377). De två studierna, båda gjorda i Kanada, stödjer
tidigare forskning som antyder att de flesta unga ser cybervärlden som en värld som har en
tydligt skild moralisk kod från världen offline (see Neil Selwyn, 2008; Steven Downing,
2009).
Mishna och kollegor fann i sin studie att ungdomar starkt anser att relationer som utvecklas
online är lika riktiga som de som utvecklas offline (2009:109). Studien visar även att
ungdomars tillit till sina romanser online kan vara så stark att de snabbt delar med sig av sina
hemligheter (Mishna et al., 2009:110). De ungdomar som varit utsatta för brott online, så som
upprepad kränkning och brott med sexuell karaktär, uppgav att de kände sig deprimerade,
förvirrade, skyldiga och skamsna (Mishna et al., 2009:111). För att hantera de här negativa
känslorna uppgav ungdomarna att de förnekade allvaret av händelsen och att de undvek
personen som utsatt dem (ibid). Väldigt få nämnde att de fått stöd från vuxna eller polis. Det
här kan förklaras med att många ungdomar tenderar att inte berätta om händelsen för vuxna. I
fall där det rörde sig om hot online fann forskarna att valet att vända sig till föräldrar och polis
berodde på om ungdomarna ansåg att hoten var seriösa, trovärdiga och ’riktiga’ (Mishna et
al., 2009:112). Även andra forskare har funnit tecken på att ungdomar inte berättar för
föräldrar om händelser som sker online (se Bonanno & Hymmel, 2013; Marées & Petermann,
2012; Li, 2010). Att ungdomar inte berättar för vuxna kan bero på att de känner en rädsla
inför det. Rädslan verkar främst vara kopplad till skam- och skuldkänslor samt minskad
internettillgång (Mishna et al., 2009:113). En minskad tillgång till cybervärlden skulle kunna
leda till att ungdomarna blev isolerade från deras vänner. Den här möjliga konsekvensen
tenderade i Mishna och kollegors studie att vara värre än att uthärda själva kränkningarna,
hoten och sexualbrotten online (ibid). En orsak till att ungdomar inte berättar för polis eller
liknande instanser kan vara för de tror att deras föräldrar i sådana fall blir informerade med.
Prevention En viktig och problematisk aspekt rörande prevention av kränkning online är att vuxna och
ungdomar ser på tekniken på skilda sätt (Keith & Martin, 2005:226). Vuxna ser främst
tekniken som ett verktyg medan ungdomar kopplar tekniken till mer sociala aspekter. Det här
kan vara problematiskt då ungdomarna socialt kan vara ’beroende’ av tekniken och inneha en
rädsla för att föräldrar ska ta bort tillgången till tekniken om de berättar om negativa händelser
som skett online (ibid).
Enligt flera forskare är det av betydelse att vuxna ökar sin kunskap om dagens teknik, och de
olika sätt som ungdomar använder dem på (Keith & Martin, 2005; Mishna et al., 2011).
Genom ökad kunskap kan vuxna sedan vägleda barnen att använda tekniken på ett sätt som
främjar respekt, förståelse och ansvar vilket forskarna i sin tur anser kan göra att
cybermobbning minskar (2005:226). Utifrån forskning visar inte ett deltagande i
förebyggande insatser rörande risker, attityd och beteende online på en signifikant inverkan på
ungdomars beteende online (Mishna et al., 2009:9). Kunskap om cybervärlden tenderar
således inte leda till beteendeförändringar hos ungdomar. Däremot kan individer i de ungas
13
närhet ha en inverkan på deras beteende. Hinduja & Patchin studie visar att informella sociala
kontrollmekanismer, så som kamrater, föräldrar och lärare, har en stor inverkan rörande
beteendet hos ungdomar (2013:716). Ungdomar med stödjande, involverade, uppmärksamma
och gränssättande föräldrar är mindre benägna att agera brottsligt (Hinduja & Patchin,
2013:712). Även vänner till ungdomar kan påverka en individs brottsliga beteende. Vännernas
roll verkar ha fått ett större inflytande än tidigare (Hinduja & Patchin, 2013:713). Dock kan
föräldrar och lärare möjligtvis bidra till att försvaga effekten av vännernas brottsliga beteende,
om de utför sina roller effektivt (Hinduja & Patchin, 2013:714).
I sin studie fann Hinduja & Patchin nämligen att de som fick en påföljd från sina föräldrar
eller från skolan var betydligt mindre benägna att delta i brottsligt beteende, enligt
ungdomarna själva (2013:717). Om föräldrar och skolor är tydliga med att brottslighet, så som
mobbning, inte är lämpligt leder det till att ungdomar i större utsträckning avstår från sådant
beteende. Studien visar att det här speciellt styrks av de respondenterna som inte umgås med
andra som exempelvis kränker online, men även hos de vars vänner innehar ett sådant
beteende online (ibid).
3. Teori Manuell Castells teori om nätverksamhället betonar sociala förändringar som skett till följd av
den teknologiska utvecklingen. Nätverksamhället påverkar olika aspekter av samhället, så
som ekonomin, kulturen och individer. I uppsatsen läggs det fokus på internet och
kommunikation online vilket gör att jag endast kommer beröra de kulturella och i viss mån de
identitetsskapande processerna av Castells teori om nätverksamhället.
Nätverkssamhället Enligt Manuell Castells måste den moderna utvecklingen ses i ljuset av den tekniska
framgången som präglar samhället. Samhället och teknik är två instanser som samspelar med
varandra i hög grad (Castells, 2001:30f). Till följd av det här har ett nytt samhälle börjat ta
form, ett nätverksamhälle. I nätverksamhället har det skett en systemförskjutning mellan det
lokala och det globala vilket lett till att nya former av social förändring har skapats.
Nätverksamhället innebär nya former av social interaktion, social kontroll och social
förändring. De här nya formerna innebär bland annat att individer inte längre är bundna till tid
och rum och att nätverk och kulturell identitet hör ihop. I nätverksamhället är kommunikation
via teknologin av betydelse, Castells skriver att:
Ny informationsteknologi håller på att integrera världen i globala, instrumentella nätverk.
Den datorburna kommunikationen ger upphov åt ett brett spektrum av virtuella
gemenskaper (Castells, 2001:45).
Castells definierar ett nätverk som ett antal förenade noder, där vad noden mer specifikt är
beror på nätverkskontexten (2001:520). I det globala nätverket av nya medier är noderna
exempelvis tevesystem, mobil utrustning för generering samt överföring och mottagning av
signaler. Nätverken har förmågan att expandera och integrera med nya noder så länge noderna
kan kommunicera inom nätverket. Med andra ord är nätverken öppna strukturer där noderna
endast kan kommunicera om de omfattar samma kommunikationskoder (ibid). Internet är det
nätverket som sammankopplar de flesta datanät och utgör själva stommen i den globala
datorförmedlade kommunikationen (Castells, 2001:394).
Teorin om nätverksamhället beskriver ett samhälle som präglas av ett nytt elektroniskt
kommunikationssystem. Kommunikationssystemet talar ett universellt och digitalt språk som
14
i allt större grad formar kulturens ord, ljud och bilder. Kulturen har således förändrats av det
nya elektroniska kommunikationssystemet. Kommunikationssystemet utmärks just av dess
förmåga att omfatta och innesluta alla kulturella uttryck. Det nya kommunikationssystemet
förändrar även rummet och tiden, och denna förändring är radikal. Platser frigörs från sin
kulturella, historiska och geografiska betydelse, och menar Castells, reintegreras till
funktionella nätverk eller bildcollage (2001:425). Det här innebär att ett flödesrum skapas
som i sin tur ersätter platsrummet. När det gäller tiden så förändras den då dåtid, nutid och
framtid kan kodas i nätverksamhället till att interagera med varandra i ett och samma
meddelande (ibid). Det nya kommunikationssystemet innebär att verkligheten, det vill säga
människors materiella och symboliska existens, är helt fångad och nedsänkt i ett virtuellt
bildsammanhang (Castells, 2001:422). Verkligheten finns i en låtsatsvärld där erfarenheter
kommuniceras, men denna verklighet finns även bortom skärmarna då företeelserna i
låtsatsvärlden blir en del av själva erfarenheten och därmed en del av verkligheten.
Exploderingen av internet under det senaste decenniet har således fått konsekvenser för
människors sociala sfär. Numera kan en individs sociala liv både skapas och fortlöpande
existera både offline som online, då verkligheten existerar i båda dimensionerna. Individens
sociala liv är inte heller längre lika starkt knutet till den fysiska världen då nätverksamhället
har förändrat tid och rum.
Identitet
Den nya informationsteknologin som existerar i nätverkssamhället genomsyrar alla mänskliga
aktiviteter, även identitetsskapandet (Castells, 2001:28). Identitetsskapandet, kollektiv eller
individuell, blir i nätverkssamhället en huvudkälla till social mening. Castells betonar dock att
identitetsskapandet även tidigare varit en huvudkälla till social mening men att den nu
tenderar att vara den viktigaste och i vissa fall den enda källan till mening (2001:27). Identitet
är en individs källa till mening och erfarenhet och skapas ”på basis av ett kulturellt attribut
eller besläktade uppsättningar av kulturella attribut, som får prioritet framför andra källor till
mening” (Castells, 2000:20). Castells fokuserar främst på en kollektiv identitet men menar att
individualismen också kan vara en form av kollektiv identitet (ibid). En identitet ses som
konstruerad av byggstenar från historia, geografi, biologi, produktiva och reproduktiva
institutioner, kollektiva minnen, personliga fantasier, maktapparater och religiösa
uppenbarelser (Castells, 2000:21). Dessa byggstenar bearbetas och arrangeras av individer,
sociala grupper och samhällen för att stämma överrens med sociala bestämningar och
kulturella projekt som gäller inom den givna tidsramen (ibid). Castells menar att det kan
finnas flera olika identiteter för individer och kollektiv, man är inte begränsad till en enda
identitet. En mångfald av identiteter kan ge upphov till motsägelser och konflikter i
jagrepresentationen och i socialt handlande. Dock anordnar de flesta aktörerna mening kring
en primär identitet i nätverksamhället. Den primära identiteten ramar in övriga identiteter hos
individen och är självbevarande i tid och rum (ibid).
Internet
Internet är en del av vår vardag och en grund i hur man formas och utvecklas som individ
(Castells, 2002:13). Castells anser att internet består av två sidor som går hand i hand med
varandra, på ena sidan finns flyktighet, osäkerhet, ojämlikhet och social utstötning och på
andra sidan kreativitet, förnyelse, produktivitet och värdeskapande (2002:16). Internet innebär
ändlösa möjligheter av global interaktiv kommunikation. Kommunikationen kan ske via
video, bilder, ljud och text. Internet är extra effektivt när det gäller att upprätthålla svaga
förbindelser (Castells, 2002:138). Förbindelserna är framför allt kopplade till emotionellt och
personligt stöd. De svaga banden i cybervärlden utgör stöd för individer men utvecklas sällan
15
vidare till personliga och varaktiga relationer. De flesta nätgemenskaperna av denna karaktär
förenas sällan med någon fysisk interaktion, de förblir enbart virtuella.
I boken Internetgalaxen skriver Castells (2002) om en internetkultur som han menar har blivit
nätverksamhällets främsta medium. Internetkulturen ses precis som andra former av kulturer,
det vill säga, en uppsättning värderingar och föreställningar som präglar beteendet (Castells,
2002:47). Institutioner och informella sociala organisationer upprätthåller de vanor som
upprepande beteendemönster inom internetkulturen skapar. Kulturen, som är en kollektiv
konstruktion, överskrider individernas preferenser och påverkar internetanvändarna parallellt.
Internetkulturen delas in i fyra strukturer; den teknomeritokratiska kulturen, hackarkulturen,
den virtuella gemenskapen och företagskulturen (ibid). Utifrån den här uppsatsens syfte är
endast den virtuella gemenskapen av relevant betydelse och därför läggs fokus inte på de
andra tre strukturerna.
Den virtuella gemenskapskulturen innebär att internet görs till ”ett medium för selektiv social
interaktion och symbolisk tillhörighet” (Castells, 2002:48). Ur den här gemenskapskulturen
uppstår värderingar som formar beteenden och sociala organisationer. Det finns dock ingen
enhetlig kollektiv internetkultur, utan det existerar en virtuell mångfald. Samtliga
internetkulturer har två gemensamma drag, en horisontell och fri kommunikation samt
självständigt nätverkande (Castells, 2002:65). Med horisontell och fri kommunikation avses
en ny form av yttrandefrihet som innebär att man kan yttra sig från många och till många. Det
självstyrande nätverket avser i sin tur varje individs förmåga att hitta sin egen destination i
cybervärlden. När det gäller ungdomar är det självstyrande nätverket till viss del kopplat till
roller. Castells menar att många ungdomar utövar en form av lek med roller (2002:64). I
cybervärlden är det enkelt att byta roller och inneha flera skilda roller via olika sociala
medier. Ungdomarnas ”lek med roller” kan kopplas till identitetssökande. Genom virtuella
gemenskaper skapades nya och selektiva mönster av sociala relationer (Castells, 2002:125).
Dessa mönster har till viss del ersatt territoriellt beroende former av samverkan. I
nätverksamhället existerar sociala relationer både offline och online, och ses som lika riktiga
(Castells, 2001:408). Dock tenderar en individs sociala interaktion online främst komplettera
redan befintliga sociala relationer som existerar i individens sociala liv (Castells, 2002:127).
4. Metod I följande avsnitt presenteras den kvalitativa metoden som applicerades på uppsatsen, vilket
urval och begränsning som gjorts, synpunkter på den valda metoden samt uppsatsens validitet,
reliabilitet och förhållning till etiska principer.
Intervjuer som metod Kylén hävdar att det är i samtalet och mötet med en individ som de bästa förutsättningarna för
att få reda på hur en person tänker och känner skapas (2004:9). Bortfall vid enkäter tenderar
att vara större än vid intervjuer och i de fall där en fråga eller ett svar är otydligt kan man vid
en intervju förklara eller omformulera frågan samt be den intervjuade att tydliggöra svaret
(Jan-Axel Kylén, 2004:9f). Utifrån Kyléns påstående, bortfallsaspekt och uppsatsens
frågeställning, som berörde individers åsikter, valdes intervju som passande metod.
Tillvägagångssätt
För att samla in relevant data bokades åtta intervjuer in med elever vid Vindskolan (fiktivt
namn). En av de inbokade intervjuerna ställdes in på grund av sjukdom men resterande sju
genomfördes. Intervjuernas utformning var semistrukturerad, vilket la fokus på struktur men
16
med en viss öppenhet som gav intervjuerna flexibilitet. Den valda intervjutekniken innebar att
en intervjuguide med specifika teman användes men att intervjupersonerna hade frihet att
utforma sina svar på sitt sätt (Alan Bryman, 2011:415). Den mer strukturerade delen av
intervjuerna gav konkreta svar på de förutbestämda frågorna som fanns i intervjuguiden, se
bilaga 2, och säkerställde att intervjupersonerna fick en del gemensamma frågor vars svar
sedan kunde jämföras med varandra. Genom att en viss öppenhet tilläts i intervjuerna fanns
möjligheten att ställa andra frågor om dessa ansågs relevanta i kontexten och tillåta den
intervjuade att styra intervjun i viss mån. I och med att det inte existerar något krav på att
ordningsföljden i en intervjuguide följs exakt i den skrivna ordningen tilläts en flexibilitet hos
mig som intervjuare och för den intervjuade (ibid). Utgångspunkten inför varje intervju var
dock att frågorna ställdes i den tänkta ursprungsordningen och med samma ordalydelse.
Intervjuerna genomfördes enskilt och pågick i 30 minuter. Varje respondent fick innan
intervjun ett informationsbrev, se bilaga 1, där syftet med intervjun beskrevs, att individens
anonymitet garanterades och att intervjun var frivillig. Informationsbrevet lämnades till
respondenterna ett par dagar innan intervjun tog plats. Jag som intervjuare gick även igenom
brevet med respondenterna innan intervjun började för att säkerställa att den intervjuade visste
om att denne när som helst, under och efter, intervjun kunde välja att avstå från att svara på
frågor och ångra sitt deltagande. Innan intervjuerna genomfördes testades även intervjuguiden
för att säkerställa intervjuguidens validitet. Sammanlagt genomfördes tre så kallade
pilotintervjuer. Efter pilotintervjuerna finjusterades ett par frågeformuleringar och några
frågor tillkom. De teman och frågeställningar som tas upp i intervjuguiden är kopplade till
uppsatsens frågeställningar, se bilaga 2 för specifika teman och frågor. Genomförandet av
intervjuerna följde de etiska principerna som gäller för svensk forskning (Bryman,
2011:131f), se avsnitt ’etiska principer’ för utförlig beskrivning.
Samtliga intervjuer spelades in. Under intervjuerna förekom anteckningar och noteringar
kontinuerligt. Efter varje intervju transkriberades det inspelade materialet och en genomgång
av det antecknande materialet genomfördes. I transkriberingen användes fiktiva namn för att
garantera anonymiteten hos respondenterna och de personer som tilltalades vid namn under
intervjuerna. När transkriberingen var klar raderades det inspelade materialet för att
säkerställa att det inte hamnade i någon annans händer och på så vis riskerade de deltagande
individernas anonymitet.
Analysstrategin som tillämpades på datamaterialet var iterativ. Vilket innebar att det fanns en
växelverkan mellan insamling av data och analys av data (Bryman, 2011:511). Det finns olika
iterativa analysstrategier och den här uppsatsen inspirerades av grounded theory som är det
vanligaste synsättet för analys av kvalitativ data (Bryman, 2011:512). I Alan Brymans bok
Samhällsvetenskapliga metoder nämns Strauss & Corbins definition av grounded theory som
”ett nära samband mellan datainsamling, analys och den resulterande teorin” (2011:513). I
grounded theory utgör kodning en viktig process. I den här uppsatsen användes en öppen
kodning. Valet av öppen kodning grundades på att den varianten av kodning består av en
process som bryter ner, studerar, jämför, konceptualiserar och kategoriserar data (Bryman,
2011:514). Kodningen utgick från intervjuguidens kategorisering av teman.
Synpunkter på metodval Det finns flera typer av oönskade effekter i samspelet mellan intervjuare och intervjuad.
Dessa effekter är medveten påverkan från intervjuaren, omedveten påverkan från intervjuaren
och anpassning från den intervjuades sida (Peter Esaiasson, Mikeal Gillham, Henrik
Oscarsson & Lena Wängnerud, 2012:235). De två sistnämnda effekterna, som även kallas
intervjuareffekten, finns det alltid en risk för vid användandet av intervjuer som metod.
17
Egenskaper hos intervjuaren, så som kön, ålder, etnisk och socioekonomisk bakgrund, kan
påverka respondenternas svar (Bryman, 2011:223, Kylén, 2004:24). Även intervjuarens uttal,
mimik och gester när frågorna ställs, selektivt lyssnande och noterande när svaren registreras
kan påverka intervjupersonen (Esaiasson et al., 2012:235). Till följd av det här kan svaren bli
olika beroende på vem som ställer frågorna (Esaiasson et al., 2012:267). Intervjuareffekten,
från inte intervjuades sida, kan innebära att respondenterna ger svar som de upplever att de
förväntas av dem. Det här är något som kan påverka uppsatsens reliabilitet. Dock kan
respondenterna i det här fallet ha känt sig tillräckligt bekväma i situationen och med mig som
ung intervjuare. De kan möjligtvis känt att de kunde identifiera sig delvis med mig och på så
sätt kan intervjuareffekten blivit försvagad, se avsnitt validitet och reliabilitet för vidare
diskussion kring intervjuareffekten.
Intervjuerna spelades in för att garantera att respondenternas svar inte glömdes bort eller hann
skrivas ner. Genom att spela in kan dock intervjupersonerna blivit oroade, hämmade och
självmedvetna över tanken att deras ord bevaras (Bryman, 2011:428). Det här är något som
även papper och penna skulle kunna ha åstadkommit (Kylén, 2004:40). Inspelning av
intervjuerna är dessutom ett viktigt tillvägagångssätt för en detaljerad analys vid kvalitativa
undersökningar (Bryman, 2011:420). Efter intervjuerna följde ett transkriberingsarbete. Att
transkribera intervjuer är tidsödande (Bryman, 2011:429). Transkriberingen led till att en stor
textmassa genererades. Textmassan tog lång tid att analysera och då uppsatsen hade en
tidsbegränsning kan valet att transkribera kritiseras för att ha tagit för mycket tid. Dock
behölls intervjupersonernas ordalag och uttryckssätt genom att transkribera. Den här fördelen
med transkribering anser jag vägde upp nackdelen rörande tidsaspekten.
Urval och avgränsning Urvalet som gjordes för uppsatsen var ett målstyrt urval. Målstyrda urval innebär att man
väljer ut enheter som direkt refereras till forskningens formulerade frågor (Per Månson,
2007:350). Urvalet bestod av kriterierna; elev vid Vindskolan, årskurs 7 eller högre, och ej
under 13 år. Eleverna som deltog i intervjuerna var mellan 13 och 16 år. En begränsning i
ålder gjordes då personer under 13 år inte får tillgång till sociala medier så som exempelvis
Facebook och Instagram (då de har en åldersgräns för kontoskapande på 13 år). Urvalet
begränsades till en skola i Umeå kommun. Anledningen till att den valda skolan specifikt
valdes ut är för att skolan påbörjat ett arbete med nätet och hur man är kompisar online för
årskurs 6. Ingen av de intervjuade har varit delaktiga i arbetet då deras årskurser inte varit
med i det särskilda arbetet. Genom att göra en utredning av elevers förhållningsätt till nätbrott
i årskurs 7, 8 och 9 ges möjligheten att om ett år utreda och i viss mån jämföra resultaten och
se vad skolans arbete kring nätet för eleverna i årskurs 6 kan ha haft för effekt. I mitt urval
eftersträvade jag en så jämn fördelning mellan könen som möjligt. Sammanlagt valdes åtta
personer ut till intervjuer varav fem var tjejer och tre var killar. Av de utvalda respondenterna
gick fyra stycken i årskurs 7 och två stycken i årskurs 8 respektive årskurs 9.
Då nätbrott är ett stort område behövdes en begräsning göras. En önskan från BRÅ var att
nätbrott så som kränkningar, olaga hot, sexualbrott och bedrägeri skulle tas upp i uppsatsen.
Under pilotintervjuerna framkom det dock att respondenterna inte var särskilt bekanta med
bedrägeri, en uttryckte det som att ”det är nog något man kommer i kontakt med när man är
äldre och köper en bil på blocket” och alla tre sa att bedrägeri inte var något som de eller
vänner till dem varit i kontakt med. Att inkludera även bedrägeri i uppsatsen skulle innebära
att de andra tre typerna av brott inte skulle ges lika mycket plats. Tiderna för intervjuerna var
begränsade till 30 min för att elevernas skolarbete inte skulle påverkas. Av det som framkom
under pilotintervjuerna samt utifrån tidsaspekt och fördjupning gjordes en begränsning till
kränkningar, olaga hot och sexualbrott. Efter pilotintervjuerna diskuterades val av brottstyper
18
med en verksam kurator vid skolan. Kuratorn ansåg att kränkningar, olaga hot och sexualbrott
var de brotten som ungdomarna i det här fallet tenderade att ha mest tankar och erfarenhet av.
Bedrägeri uteslöts därmed från uppsatsen då det pekade på att en inkludering av brottstypen
inte skulle bidra nämnvärt till uppsatsen.
Bortfall Det externa bortfallet för uppsatsen blev totalt ett då en av de åtta respondenterna som var
inplanerade för intervju bortföll då denne respondenten var sjuk. På grund av geografisk
placering, tidsbrist och hänsyn till skolans planering av aktiviteter ombokades inte intervjun
till ett senare tillfälle. Ett internt bortfall uteblev då samtliga sju genomförda intervjuer gick
att använda i analysen.
Validitet och reliabilitet Validitet innebär hur väl man mäter det man avser att mäta (Conny Svenning, 2003:63). För
att uppnå hög validitet behöver den insamlade datan vara relevant. Den här uppsatsens
validitet kan anses vara relativt hög och legitimerad då urvalet stämde överrens med
frågeställningen och intervjuerna berörde attityden till de valda nätbrotten. Innan intervjuerna
genomfördes gjordes först pilotintervjuer vilket kan anses styrka validiteten då de visade om
frågorna gav svar på det de ämnande att mäta. Enligt Kylén löper formella och strukturerade
metoder större risk att sänka validiteten (2004:141). I det här fallet var intervjuerna
semistrukturerade i sin utformning vilket delvis kunde öka risken för sänk validitet.
Uppsatsens reliabilitet, det vill säga datamaterialets tillförlitlighet, kan stärkas vid användning
av strukturerade metoder (Kylén, 2004:142). Utifrån validitetsaspekten kan strukturerade
metoder ses som negativt men ur en reliabilitetssynpunkt kan fallet vara det omvända.
Intervjuerna som genomfördes var semistrukturerade i sin utformning vilket kan ha ökat
reliabiliteten. Reliabiliteten är beroende av bortfallet (Kylén, 2004:149) vilket i det här fallet
endast bestod av en respondent, bortfallet var således litet och bör inte ha påverkat uppsatsens
reliabilitet. En aspekt som kan ha påverkat reliabiliteten är respondenternas svar. Det finns en
risk att respondenterna gav de svaren de ansåg var de mest önskvärda. Den så kallade
intervjuareffekten kan ha påverkat respondenternas svar och därmed tillförlitligheten i dessa.
Möjligtvis kan risken för en intervjuareffekt ha försvagats då jag som intervjuare själv är ung.
Om respondenterna kände att de kunde identifiera sig med mig kan det ha resulterat i att de
inte valde att svara ”önskvärt”. Under intervjuerna har jag som intervjuare dessutom anpassat
mitt språk till ett mer ”ungdomligt språkbruk”. Exempelvis användes slang och byråkratiska
ord undveks vilket kan ha gjort att de kände sig mer bekväma i situationen och besvarade
frågorna ärligt istället för vad de ansåg som ”önskvärt”.
Etiska principer Informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav är etiska principer
som gäller för svensk forskning (Bryman, 2011:131f). De kraven följdes i den här uppsatsen
för att garantera intervjupersonerna att det var säkert att delta. Informationskravet innebär att
berörda personer ska informeras om undersökningens syfte, att deras deltagande är frivilligt,
att de har rätt att hoppa av och att de ska få veta vilka moment som ingår i undersökningen
(ibid). Informationskravet uppfylldes genom att respondenterna fick ett informationsbrev, se
bilaga 1, ett par dagar innan intervjun samt inleddes varje intervju med en genomgång av
informationsbrevet där informationskraven beskrevs så att intervjupersonen var fullt
medveten om att intervjun var frivillig samt undersökningens upplägg och moment. Varje
intervju avslutades även med att återigen betona frivilligheten. Samtyckeskravet uppfylldes
genom att respondenterna hade rätt att bestämma över sin medverkan. Respondenterna fick
information kring möjligheten att när som, om de så önskade, fick ångra och ta tillbaka sitt
19
samtycke. Kriterierna för konfidentialitetskrav och nyttjandekrav innebär att uppgifter om
deltagarna behandlas med största möjliga konfidentialitet och endast används för
forskningsändamålet (Bryman, 2011:132). Dessa kriterier följdes då respondenterna som blev
intervjuade garanterades att vara anonyma under och efter intervjuerna samt i uppsatsen. Inga
namn eller personuppgifter sparades eller användes i det transkriberade materialet eller i
uppsatsens resultat. För att säkerställa deltagarnas anonymitet användes fiktiva namn och
ingen personlig information bortsätt från ålder, årskurs och köntillhörighet användes. Även
skolans namn är fiktivt i uppsatsen för att minska risken att anonymitetskravet ifrågasätts.
Eleverna som intervjuades tillfrågades först av en verksam kurator vid skolan. Orsaken till att
kuratorn frågade eleverna om de ville ställa upp var för att eleverna inte skulle uppleva någon
press och tacka ja mot sin vilja. Eleverna kunde även diskutera med kuratorn om de kände sig
osäkra. Det här styrker ytterligare de etiska principerna då kuratorn har tystnadsplikt. De
eleverna som blev tillfrågade men tackade nej till ett deltagande är det endast kuratorn som
har vetskap om. Om någon elev har diskuterat intervjun med kuratorn är även det inget som
jag eller någon annan, bortsett från kuratorn, har vetskap om.
5. Analys I följande avsnitt ges först en kort presentation av intervjupersonerna sedan följer en
beskrivning av deras internetanvändning. Respondenternas åsikter och erfarenheter rörande de
tre brottstyperna presenteras och analyseras därefter i kontext till tidigare forskning och
kulturella aspekter av Castells teori om nätverksamhället. Respondenternas benägenhet att
berätta för en vuxen eller myndighet vid utsatthet lyfts även fram, samt respondenternas
tankar kring hur man kan göra för att minska de tre typerna av nätbrott.
Presentation av intervjupersoner De sju intervjupersonerna som deltog i uppsatsen gick samtliga vid Vindskolan. Fyra av
respondenterna var tjejer och tre av respondenterna var killar. De två respondenterna som gick
i årskurs 9 var båda killar och de två respondenterna som gick i årskurs 8 var båda tjejer. I
årskurs 7 var två av respondenterna tjejer och en respondent kille. Samtliga respondenter gavs
ett fiktivt namn, se tabell 1 för valda fiktiva namn och respondentens kön samt tillhörande
årskurs.
Fiktivt namn Kön Årskurs Robert Kille 9 Magnus Kille 9 Sofia Tjej 8 Andrea Tjej 8 Mikaela Tjej 7 Isabella Tjej 7 Pontus Kille 7
Tabell 1. Fördelning av intervjupersonernas kön och årskurs.
Huruvida respondenterna trivs eller ej i skolan baseras på vad de berättat har hänt i skolan, hur
de beskriver skolmiljön samt vad de direkt svarade när de blev tillfrågade hur de trivdes i
skolan. Alla ungdomar förutom Sofia sa att de trivdes bra i skolan, beskrev en skolmiljö som
var lugn och berättade inte om något negativt som hänt i skolan. Sofia sa att hon inte trivdes
bra men att hon ”i alla fall trivs bättre än tidigare”. Det här kan bero på att Sofia sen tidigare
har erfarenheter av kränkningar då Sofia har blivit mobbad sen ett par årskurser tillbaka. Sofia
har även erfarenheter av kräkningar online samt erfarenheter av hot och brott med sexuell
20
karaktär online. Sofia är den enda av respondenterna som har erfarenhet av en eller flera av
brottstyperna både offline och online, se tabell 2 för en översikt. När det gäller erfarenhet
online har ytterligare fyra till av respondenterna erfarenhet. Robert har erfarenhet av hot
online, Andrea har erfarenhet av hot och kränkningar online, Mikaela har erfarenhet av
kränkningar online och Isabella har erfarenhet av kränkningar och sexuellt ofredande online.
Två av killarna saknar erfarenhet både offline och online.
Fiktivt namn Trivs i skolan Erfarenhet offline Erfarenheter online
Robert Ja Nej Ja Magnus Ja Nej Nej Sofia Nej Ja Ja Andrea Ja Nej Ja Mikaela Ja Nej Ja Isabella Ja Nej Ja Pontus Ja Nej Nej Tabell 2. Presentation av om respondenten trivs i skolan, har erfarenhet av kränkningar, hot och/eller
sexualbrott offline och/eller online.
Sofia har mottagit kränkningar och hot via hemsidan Ask, sexuellt ofredande via chattsidor
samt då hon skickat bilder med sexuell anspelning till en pojkvän som hon hade online.
Pojkvännen hotade henne sedan med hjälp av bilderna och använde även bilderna som
utpressning för att få fler bilder. Robert har fått hot via hemsidorna Facebook och Ask.
Andrea har fått hot och kränkningar genom flera kommentarer på sin blogg. Mikaela har fått
kränkningar via hemsidan Ask vilket även Isabella har fått. Isabella har även blivit sexuellt
ofredad en gång via en chattsida. Sammanlagt har fem av de sju intervjuade respondenterna
varit utsatta för kränkningar, olaga hot och/eller sexualbrott online. Att de flesta av de
tillfrågade ungdomarna varit utsatta stödjer Keith & Martins tankar om att cybervärlden kan
vara en otrygg och negativ plats (2004:225). Då uppsatsen ej hade en kvantitativ inriktning är
det svårt att säga hur utspridd utsattheten är hos ungdomarna vid Vindskolan. Att fem av sju
blivit utsatta är dock anmärkningsvärt men ej generaliserbart. Det kan vara så att ett annat
urval skulle gett en helt annan bild av utsattheten hos ungdomarna vid den specifika skolan.
Uppkoppling Samtliga respondenter hade en egen mobiltelefon som det gick att surfa på, ta kort med samt
filma med. Tre av respondenterna ägde en surfplatta och samtliga hade tillgång till eller hade
en egen dator. Fyra av respondenterna nämnde även att de hade en skoldator de kunde
använda i skolan och hemma. Samtliga respondenter använde sin mobil och en dator i stor
utsträckning. Ungdomarna var således uppkopplade mer eller mindre hela tiden. Mobilen
använde de sig mest av då den var enkel att ha med sig och datorn använde de mest hemma.
Ungdomarnas användning och grad av uppkoppling stödjer forskning som hävdar att
användandet av cybervärlden ökar, och framförallt av unga människor (Mishna et al., 2011:5).
Respondenternas aktiviteter online i skolan rörde främst sociala medier så som Facebook och
Instagram. De sociala medierna använde ungdomarna sig av på raster och ibland på
lektionstid. Under raster och lektionstid skickade ungdomarna sms, meddelande via sociala
medier och publicerade bilder. Isabella beskrev sitt användande av sociala medier som
”nästan beroende” då hon ständigt uppdaterade för att se om någon skrivit någon ny status på
Facebook eller lagt upp en ny bild på Instagram. När ungdomarna var uppkopplade online via
dator var de sociala medierna fortfarande en stor del av deras internetanvändande men
utökades till att även omfatta Ask, spel, chatt och bloggar. Samtliga killar spelade ofta ett
onlinespel när de var hemma, World of Warcraft (WoW). Under tiden man spelar WoW kan
21
man chatta med andra som spelar, vilket alla tre killar uppgav att de gjorde. Två av tjejerna la
ner mycket tid på att skriva på sin egen blogg och läsa andras bloggar. Bloggarna berörde
teman som hår, mode och make up. Två av respondenterna sa att de brukade besöka olika
chattsidor. På chattsidorna pratade de ofta med helt okända personer eller personer de tidigare
chattat med online, det vill säga, ingen de kände utanför cybervärlden. Alla utom en av
respondenterna nämnde ett stort användande av hemsidan Ask. Ask är en sida där man kan
ställa frågor till en person, anonymt eller ej, som denne sedan kan välja att besvara. Ask
verkar vara en sida som används flitigt av respondenterna i samtliga årskurser.
Respondenternas aktiviteter online liknar varandra på fler punkter, se tabell 3. Till viss del går
det att se en skillnad mellan killar och tjejer i aktivitet. Samtliga killar spelar online vilket
ingen av tjejerna uppgav att de gjorde och två av tjejerna bloggar samt läser bloggar vilket
ingen av killarna uppgav att de gjorde.
Fiktivt namn Onlineaktivitet
Robert Skype, WoW, ask, facebook, youtube Magnus WoW, ask, facebook, chattsidor Sofia Chattsidor, ask, facebook, instagram Andrea Blogg, ask, facebook, instagram Mikaela Ask, facebook, instagram Isabella Ask, facebook, instagram Pontus WoW, facebook
Tabell 3. Presentation av sidor ungdomarna främst besöker online.
Ungdomarna verkar använda sig av sociala medier i stor utsträckning. Isabella ansåg att sitt
användande nästintill var ett beroende. Även Robert, Andrea och Mikaela nämnde att de
uppdaterade Facebook och Instagram väldigt ofta. Sofia hade en lite annan beskrivning av
sociala medier och beskrev det på följande sätt:
Jag har ju oftast dragits till de sociala medierna om man kan säga så å jag är väldigt…jag
kan va den personen som ofta lämnar ut mig för mycket. För det blir att jag har inte kunnat
prata med mina kompisar på det sättet och då blir det att jag lämnar ut mig för mycket och
pratar med sånna som jag inte ens vet vilka de är. - Sofia
Det här går att koppla till Mishna och kollegor som fann i sin forskning att ungdomar lätt
lämnar ut hemligheter till onlinerelationer (2009:110). I deras forskning rörde det sig om
romanser men det kan möjligtvis vara så att den här känslan av tillit och förmågan att snabbt
dela med sig av hemligheter även gäller vid andra former av relationer som snarare handlar
om vänskap än om romans. Visserligen kan Sofias öppenhet på internet även ses som att hon
helt enkelt har lättare att öppna sig för helt okända människor. Online behöver personerna inte
se vem hon är och hon kan såldes vara anonym om hon så önskar. Dock beskrev Sofia inte sitt
användande som anonymt utan hon uppgav att hon delade med sig av det mesta och använde
sitt riktiga namn och ålder. Sofia kallade även en del av de helt okända människorna för
vänner. Att flera av ungdomarna ständigt var uppkopplade via sina mobiltelefoner samt
hemma via datorn visar på Keith & Martins resultat att ungdomar är aktiva online och mer
eller mindre konstant uppkopplade (2004:224). Det här innebär även att de ständigt är möjligt
att nå ungdomarna. I och med tekniken och ungdomarnas uppkoppling på nätet, är det möjligt
för även en förövare att nå dem överallt och var som helst.
Att ungdomarna flitigt använder internet, ständigt är uppkopplade och antyder att deras
användning är lite av ett beroende går att förstå utifrån teorin om nätverkssamhället. I
nätverkssamhället påverkas nämligen identitetsskapandet starkt av informationsteknologin
(Castells, 2001:28). Castells hävdar att identitetsskapandet är en väldigt viktig källa till social
22
mening i nätverkssamhället. Han går så långt som att hävda att den är den viktigaste och i en
del fall den enda källan till mening (2001:27). Ungdomarnas internetanvändning kan,
åtminstone till viss del, ses som ett beroende som kan förklaras utifrån att identitetsskapandet
är en huvudkälla till social mening och starkt kopplat till teknologin. Hur stark kopplingen
mellan identitet och internet är kan den här uppsatsens material dock inte ge någon vidare
beskrivning av. Om ungdomarna i dagens samhälle, möjligtvis i dagens nätverkssamhälle, är
beroende av internet för att skapa och upprätthålla både sin primära identitet och sekundära
identiteter kräver fördjupad forskning kring identitet och internet. Uppsatsens fokus har inte
hamnat på detta ämne och därmed har det insamlade datamaterialet inte kunnat generera några
resultat rörande det.
Ungdomarna umgås med andra personer via cybervärlden, men befinner sig på helt olika
geografiska platser. I Castells termer är det här ett tecken på att det lokala har förskjutits till
det globala (2001:519). Ungdomarnas mängd av sociala interaktioner online och dess globala
omfattning kan ses som en följd av nätverkssamhällets inträdande. En stor del av
ungdomarnas kommunikation sker nämligen via teknologin, vilket är ett starkt karaktärsdrag
hos nätverkssamhället (Castells, 2001:45). Samtliga respondenter hade flera vänner online
som de aldrig träffat offline. Exakt hur många onlinerelationer de hade var de osäkra på, men
som lägst uppgavs ett tjugotal. De flesta ansåg att vännerna online var lika mycket vän som en
vän offline. I nätverkssamhället ses virtuella gemenskaper som lika verkliga offline som
online (Castells, 2001:408). Det här något som stämmer med ungdomarnas syn på sociala
relationer då de ser relationerna som lika verkliga oberoende av var de existerar. Att
ungdomarna har ett stort antal virtuella relationer samt pratade med okända personer via chatt
och spel visar dessutom på att cybervärlden ger upphov till ett brett spektrum av virtuella
gemenskaper (Castells, 2001:45).
Alla ungdomarna har som sagt flera vänner online, men tre av dem uppgav även att de ofta
pratar med helt okända personer online från alla hörn av världen. Dessa personer som de
pratade med såg de generellt inte som vänner. Sofia pratar med de här personerna genom
chatten och Magnus, Pontus och Robert via spelet WoW. Killarna berättade att de mest
skämtade och pratade om spelet med de okända personerna online. Sofia däremot, pratade
öppet om saker hon annars inte nämnde för så många. Sofia öppnade sig för de personerna
som hon inte alls kände. Hon beskrev dessa sociala relationer som ”rätt ytliga”. Det här kan i
termer av Castells, ses som svaga förbindelser. Sofia menade att de ytliga relationerna hon har
online främst ger henne "någon att prata med". Hon får stöd från dem. Castells anser att just
svaga förbindelser i cybervärlden främst är kopplade till emotionellt och personligt stöd
(2002:138). Det här stämmer med Sofias beskrivning av dessa mindre starka relationer. Sofia
sa även att relationerna av den här karaktären stannade i cybervärlden. Hon har inte träffat
någon av dem som ger henne stöd online utanför cybervärlden. Vilket ytterligare stryker
Castells tankar om svaga förbindelser då han menar att de sällan förenas med fysisk
interaktion.
Kränkningar Fyra av respondenterna har varit utsatta för kränkningar online. En av dessa, Sofia, har även
varit utsatt offline. I Sofias fall har det rört sig om personer från skolan som kränkt henne
offline. De som kränkt Sofia i skolan har även kränkt henne online via sociala medier och
Ask. Alla tre som blivit utsatta känner andra som också blivit utsatta. Andrea menar dock att
”alla blir utsatta någon gång”. Det här är ett tänkesätt som återfinns även hos de respondenter
som uppgav att de själva inte varit med om det. Ungdomarna i den här uppsatsen verkar se
mindre allvarligt på kränkningar som sker online än offline, vilket stödjer tidigare forskning
som visar att ungdomar gör en distinktion mellan de två arenorna (se Cassidy et al., 2009; Li,
23
2010). Ungdomarnas beskrivningar av kränkningar offline och online antyder att det existerar
en skild kultur och attityd online. Det här stödjer forskning som visat att framförallt unga
anser att cybervärlden har en tydlig och skild moralisk kod från världen som existerar offline
(se Selwyn, 2008; Downing, 2009).
Tidigare forskning har även visat att flertalet ungdomar anser att kränkningar online är något
’man kan leva med’, ’inte är en stor grej’ (Li, 2010:379) och att det endast är ’ord i
cybervärlden’ (Cassidy et al., 2009:397). Det här styrker det som framkommit i den här
uppsatsen rörande ungdomarnas syn på kränkningar online. Ungdomarna berättar nämligen att
på nätet så ”får man tåla lite mer” och ”inte ta allt så allvarligt”. En viss grad av kränkningar
online anses vara ’normalt’ och ’accepterat’. Att det görs en distinktion mellan de två
världarna kan vara problematiskt då det som sker online kan vara verkligt och allvarligt med.
Om det som sker online inte ses som allvarligt hos ungdomarna är det möjligt att det här
hindrar dem från att anmäla trots att de kanske mår dåligt över det som hänt. Att ungdomarna
anser att man bör tåla en viss grad av kränkningar online kan bero på att det råder en sådan
kultur online. Om det är så att den rådande internetkulturen som ungdomarna kommer i
kontakt med förmedlar värderingar eller föreställningar om att man ska tåla en viss grad av
negativt beteende online kan det sedan prägla deras attityd och beteende (Castells, 2002:48).
Även den ena aspekten av den virtuella gemenskapskulturen kan möjligtvis påverka
ungdomarnas attityd. Den virtuella gemenskapskulturen består av en fri kommunikation som
skapat en ny form av yttrandefrihet (Castells, 2002:65). Om det är så att kulturen online
präglas av en ny form av yttrandefrihet kanske den ligger till grund för att ungdomarna anser
att man bör tåla lite mer online jämfört med offline. Man har ’rätt’ att uttrycka sig som man
vill, även sårande.
Ungdomarna tenderar som sagt att göra en skillnad på kränkningar som sker offline och
online. En distinktion görs även av flertalet forskare som menar att kränkningar online är en
unik företeelse (se Bonanno & Hymel, 2013; Campbell et al., 2012; Law et al., 2012). Det
finns dock även forskare som hävdar det motsatta och istället anser att kränkningar online
endast är en förlängning av kränkningar offline (se Juvonen & Gross, 2008; Marées &
Petermann, 2012). Ungdomarnas distinktion mellan de två arenorna skiljer sig från den
distinktionen forskarna gör. Ungdomarna tenderar att betona det som sker online som mindre
allvarligt vilket uppvisar motstridighet till Campbell och kollegors studie. Deras studie visade
nämligen att ungdomar i större utsträckning upplevde fler sociala svårigheter och högre grad
av ångest samt depression i de fall kränkningarna skedde online jämfört med om de skedde
offline (Campbell et al., 2012:12). Utifrån ungdomarnas beskrivning, bortsett från Sofias,
kände de inte direkt några känslor av negativ karaktär. I de fall de kände sig illa till mods på
grund av kränkande kommentarer online varade känslorna inte under en längre period, utan
var kortvariga. Sofia utmärker sig dock från resten av ungdomarna då hon dels varit utsatt
både offline och online, och dels för hon mått väldigt dåligt över kränkningar i båda
dimensionerna. Sofias beskrivning verkar ge Campbell och kollegor visst stöd då Sofias
beskrivning av kränkningarna online i större utsträckning kopplades till negativa känslor med
antydan till ångest och depression än de som skedde offline. Sofia ansåg att kränkningarna
som skedde online dessutom var lite värre än de som skedde offline.
De kränkningarna jag fått på nätet har varit jobbiga. Visst, de i skolan har varit jobbiga med
men på nätet har jag liksom inte nån koll på vem det är så. I skolan, då kan jag säga till
personen eller se till så den slutar genom att prata med en lärare. På nätet så kan fler se eller
så med, i skolan är det bara dom som är där just då som hör. På nätet blir det större. […]
Men båda sätten är jobbiga.” – Sofia
24
När respondenterna ombads att berätta om det förekommit kränkningar i skolan sa de flesta
att de inte direkt hade hört eller sett något. Två av respondenterna sa dock att de sett bråk
inträffa någon gång men att det var väldigt sällan och ”oftast inte allvarligt utan på skämt”.
Sofia har hört elaka kommentarer och sett andra blivit puttade in i väggar men har då sett det
som om de ”äldre typ skojar till det lite”. Mikaela berättar att hon själv inte har sett eller hört
något men hört andra prata om det men att det då inte varit ”på ett allvarligt sätt” och att det är
något som ”alla fattar”. När Sofia och Mikaela ombads att beskriva när det skojiga blir
allvarligt var svaren att det är ”sånt som bara märks” då man märker om den som blir puttad
verkligen är rädd eller inte. Om någon slår hårt anser de att det är allvarligt eller om man
säger något hotfullt samtidigt. Det här visar på att det råder en viss liknelse mellan attityden
online trots allt. Det finns en viss gräns för vad man ska tåla även offline. Dock tenderar
gränsen för vad man bör tåla offline vara något lägre än den som möjligtvis existerar online.
De flesta kränkningarna som ungdomarna varit utsatta för skedde via Ask, Facebook eller
bloggar. Det här styrker att kränkande behandling online är speciellt förekommande via just
sociala medier (Marées & Petermann, 2012:469f). Respondenterna berättar rätt öppet och
obrytt om kränkningarna som skett online. De tar det inte så allvarligt och anser inte att det är
något att gå vidare med då de oftast inte tar illa upp. Andrea säger att hon inte tar åt sig, så
länge de inte träffar en öm punkt, då kan det bli jobbigt.
Om nån skriver att jag är ful så tar jag inte direkt åt mig. Det har hänt flera gånger.
Däremot om nån skulle skriva att jag har en ful näsa och har komplex för min näsa så
skulle jag ta åt mig. – Andrea
På bloggen har jag fått [kränkande] kommentarer från några som läser bloggen. Men vet
inte om det kanske är en och samma person som typ skriver. Den är alltid anonym så känns
lite konstigt. Kan ju vara nån från skolan å så som inte vågar säga det till mig direkt liksom.
[…] I början var det lite jobbigt att få de där kommentarerna men nu bryr jag mig typ inte
eller så. – Mikaela
Om jag har haft ett förhållande typ, ett ex kanske, då har jag fått så här dumma
kommentarer fast jag försökte vara den mogna snubben som försökte få det bra, så då har
jag fått [kränkande] kommentarer. Jag har inte fått kommenterar bara så här av en kompis
fast eh det beror på vem det är jag skriver med. Om det är nån jag inte känner så har de typ
skrivit att jag är konstig eller så där mer fult och rakt på men annars inget. – Robert
En del skickade via ask och klagade på hur jag klädde mig å så. Jag blev kallad för hora å
sånt flera gånger. […] Allt började efter jag hade haft sex med en kille. De skrev att idag
klädde du dig horigt din jävla hora, och beskrev vad jag hade haft på mig. Då kläderna de
beskrev stämde med vad jag hade haft under dagen i skolan så måste det vara nån på
skolan. – Isabella
Isabella säger att hon inte direkt tar åt sig av elaka kommentarer men menar även att det är
väldigt jobbigt. Isabella beskriver att hon ibland mått dåligt över det och funderat på om hon
gjort något fel. Att Isabella först menar att hon inte tar åt sig av de kränkande kommentarerna
och sedan motbevisar detta genom att berätta om att hon faktiskt mått dåligt över det andra
skrivit om henne skulle kunna styrka att ungdomar tror att man ’måste tåla’ mer online.
Utifrån Mikaelas tankar verkar det som att kränkningarna online är något som först är jobbigt
men som man sedan ”vänjer” sig vid. Det både Isabella och Mikaela tycker är jobbigt är dels
de kränkande kommentarerna som skrivs, och dels att personerna är anonyma. Aspekten kring
att de inte vet vem eller vilka som ligger bakom de sårande orden verkar vara lika jobbigt eller
jobbigare än de kränkande kommentarerna. Att både Isabella och Mikaela berättar att själva
anonymiteten är jobbig kan innebära att de känner en viss maktlöshet. Tidigare forskning
25
visar att i de fall där en förövare är anonym kan den utsatta uppleva en maktlöshet (Marées
och & Petermann, 2012:468), vilket Isabellas och Mikaelas tankar verkar stödja.
Olaga hot Tre av respondenterna har fått hot online. Sofia och Robert fick hot via Ask och Andrea via
sin blogg. Robert har även fått hot via Facebook. Samtliga respondenter som nämnt att de
besöker Ask nämnde även att det förekommer mycket hat på den sidan. Magnus som inte
varit offer för hot eller kränkningar beskriver Ask på följande sätt:
Är en sida som är rätt hatisk faktiskt. Jag har inte fått något elakt eller konstigt alls men vet
en del tjejer i klassen som fått massa skit, som hot å sånt – Magnus
Även Sofia och Mikaela berättar att de tycker hemsidan har mycket hat. Sofia har mottagit hot
flera gånger via Ask. Det blev till slut så mycket hot att Sofias mamma ville att det skulle
polisanmälas. En polisanmälan gjordes men något mer hände inte direkt. Sofia tror det beror
på att hoten skedde via just hemsidan Ask. På Ask är de flesta anonyma och p.g.a. det anser
Sofia att det är ”rätt hopplöst att göra nåt åt hot på Ask”.
Jag har fått väldigt mycket hot via Ask. Fått kommenterar att dom ska mörda mig typ, vet
var jag bor, säger att jag gjort saker som jag inte har och att de ska skapa ett
fejkanvändarkonto på Facebook för att säga när vi ska ses typ - Sofia
Sofia har även erfarenhet av en till polisanmälning och hot, som skett offline. Sofia skulle
träffa en kille hon pratat med online på stan. När Sofia träffade killen var han inte alls som
hon trodde. Han hade dessutom tagit med sig flera vänner och stal sedan hennes väska och
pengar. Sofia var inte själv nere på stan utan hade själv tagit med sig en vän. Vännens mamma
fick reda på vad som hade hänt och ansåg att de skulle göra en polisanmälan. En polisanmälan
gjordes. Killen som stulit Sofias väska och pengar började efter polisanmälan att hota henne
innan polisförhöret ägde rum. Han hotade med att Sofia ”skulle få med hans kompisar att
göra” om hon inte ljög för polisen. Sofia kände sig tvingad till att ljuga för polisen efter
killens hot. Sofia ljög för polisen, vilket hon tyckte kändes väldigt jobbigt.
Andrea har en egen blogg med många läsare. Hon tycker det är kul att så många läser och ger
henne positiv feedback om sina inlägg. Men allt är inte bara positivt. Andrea har fått både
kränkningar och hot via sin blogg. En del har anonymt hotat Andrea. Hoten har främst handlat
om att hon ska sluta skriva sin blogg. Själv tycker Andrea att hoten och kränkningarna hon
har fått inte är en så stor grej. Hon menar även att man får ”tåla lite när man bloggar”.
Jag har faktiskt inte fått så mycket dåligt på min blogg. Jag passar mig lite grann för vad
man skriver ut å vad man lägger ut för att det är ju ändå väldigt offentligt. Men allmänt har
jag klarat mig väldigt bra om man jämför med hur det brukar vara på bloggar. Jag har fått
lite hot och några som skrivit lite elaka saker om mig på bloggen men annars är det inte
direkt nåt. – Andrea
Robert har fått hot via Ask och Facebook. Hoten han fått har handlat om att han ska ”sluta
lägga sig i [sina] vänners problem för annars så kommer han också åka på stryk”. Robert har
inte tagit hoten seriöst. Han menar på att hoten inte är direkt allvarliga. Han berättar om en
kille som råkade ut för liknande hot och att det inte hände någonting då heller:
Var en kille som, han går inte på skolan nu längre, han går på Regnskolan nu. Men han
tappade sin mobil och då sa han ordet neger å då, asså hörde en kille det å gick fram och
slog honom så han fick blåmärke. Typ efter det så har han [som slog] skrivit till han att han
ska samla ihop sina vänner och att de ska slå ner han. Men han typ brydde sig inte om de
hoten för att han har också sina vänner. Så det blev inget av det mer sen. – Robert
26
Det verkar som om både Andrea och Robert inte tar hot online så seriöst. Det samma gäller i
viss mån för Sofia. Sofia anser att de flesta hoten inte är ”farliga eller ens riktiga”. Det här
visar återigen på att jargongen hos ungdomarna är att det som händer online inte är så
allvarligt eller märkvärdigt. Robert tar varken hot offline eller online så seriöst. Oftast så,
menar han, är hoten mest skämtsamma och oseriösa. Robert berättar dock att han ser en
skillnad på hot som sker offline och online. I viss mån menar han att båda arenorna för hot är
lika oseriösa men betonar ända att hot offline har en lite starkare klang:
På nätet är de så enkelt att skriva liksom jag ska slå dig, men att säga det Irl blir lite mer
riktigt och allvar ändå - Robert
För att ungdomarna ska ta hot online seriöst verkar det som att hoten måste uppnå en viss grad
av allvar och verka seriösa eller riktiga för dem. Det här är något som Mishna och kollegors
forskning visat på då de fann att ungdomar endast berättar om hot online om de ansåg att
hoten var seriösa och trovärdiga (Mishna et al., 2009:112). Hoten kan dock vara allvarliga och
riktiga trots att ungdomarna själva inte anser det. Det här kan få förödande konsekvenser i de
fall där hoten som ungdomarna får är allvarliga och planseras att utföras. Om ungdomarna
inte tar hoten seriöst kopplas varken föräldrar eller polis in och på så sätt kan de inte hjälpa till
att förhindra i de fall där hoten går från ord till handling. För att ett hot enligt lagen ska vara
brottsligt behöver den utsatta uppfatta hotet som allvarligt (Polisen I, 2013). Då flera av
respondenterna ansåg att hoten de fått inte var allvarliga var hoten inte heller, enligt lagen,
brottsliga. Dock går det att spekulera i huruvida de uppfattade hoten som allvarliga eller ej,
eller om det snarare handlar om att de ’tror’ att man ska ’tåla’ en viss grad av hot online. Det
här är något som kräver fördjupat datamaterial rörande allvar i hot, vilket den här uppsatsen ej
gick in på. Det kan dock vara av betydelse att ha med den här tänkbara aspekten när man
utformar policys eller liknande. Om det är så att ungdomarna egentligen ser hoten som
allvarliga men till följd av att de tror att detta ’kan ses som normalt’ ligger problemet i
bristande kunskap. Åtgärderna för hur man ska hantera problematiken kring ungdomar och
hot online skiftar beroende på vad som ligger till grund för att ungdomarna betonar vikten av
att hoten ’inte är allvarliga’.
Sexualbrott Av de sju respondenterna var det två respondenter som hade erfarenhet av sexuellt ofredande
online. Båda respondenterna som blivit utsatta är tjejer. Mishna och kollegor fann i sin studie
att det är just tjejer som är extra utsatta för den här typen av brott (2009:112). Sofia har varit
med om sexuellt ofredande online flera gånger och Isabella har varit med om det en gång.
Både Sofia och Isabella hade blivit utsatta för en person som blottade sig via en online sida.
De tyckta det var jobbigt, kändes konstigt och äckligt. Det här är något som stödjer forskning
som visat att flera ungdomar anser att sexuella aktiviteter online är ’läskigt’ (Mishna et
al.,2009:110). Sofia berättade om flera som skrivit ”väldigt äckliga saker” på chatten.
Problemet med chattsidor, menar Sofia, är att ”det kan vara äckliga gubbar där”. Vidare
berättar hon att:
Man sitter och pratar med någon och helt plötsligt säger de nåt konstigt. En frågade om jag
kunde säga att han var fet vilket jag inte riktigt förstod. Så frågade vad han menade, då sa
han att jag skulle säga att han är fet, å på ett sätt som att jag menade för han attraherades av
det. Då tyckte jag det kändes väldigt konstigt och då tryckte jag bort honom. – Sofia
För att lösa problemet berättar Sofia att hon trycker bort chatten om den hon chattar med
skriver något ”äckligt, är konstiga eller visar sig själva nakna”. På en del av chattsidorna finns
det möjlighet att chatta via webcam. Sofia använde sig en del av webcam förr men tycker det
27
numera är för många som blottar sig själva fast Sofia uttryckligen sagt att hon inte vill. Flera
av personerna har dessutom försökt få Sofia att själv klä av sig.
Isabella berättar att hon var inne på en del chattsidor förr men att hon slutat besöka dem då
hon tror de flesta är ”äckliga gubbar”. När Isabella chattade en gång med en kille utgav sig
killen för att vara jämngammal och verkade snäll. Efter dem hade pratat ett bra tag om olika
ämnen frågade killen om de skulle prata via webcam istället. Isabella tvekade först men tyckte
killen verkade snäll och bilden han hade som profilbild var söt. När Isabella slog på sin
webcam skrev killen först att han hade lite problem med att få sin webcam att fungera. Då
skrev Isabella att hon stänger av sin, då slog killen Isabella chattade med på sin webcam och
visade sig naken för Isabella. Isabella såg att killen på kortet inte var han som visade sig i
webcamen och att han var betydligt äldre. Mannen bad Isabella ta av sig sin tröja. Det här var
något Isabella inte ville göra och sa det till honom. Han började då tillfredsställa sig själv
sexuellt och då stängde Isabella av webcamen och stängde ner chatten.
Jag tyckte det var äckligt, det han gjorde. Blev lite rädd med då jag trodde jag pratade med
en kille som var lika gammal som ja typ. När jag såg den där mannen i camen så visste jag
inte riktigt vad jag skulle göra. Blev liksom chockad. Hade varit med om att en del killar
skrev direkt i chatten om man ville se deras kuk å sånt, men de var lätta att trycka bort.
Men han här var liksom först normal och blev konstig sen. – Isabella
I brottstypen sexuellt ofredande inkluderas blottning, något som båda tjejerna varit med om.
Båda två upplevde blottningen som stötande och besvärlig situation. Isabella mådde lite dåligt
ett tag efter blottningen hade ägt rum. Hon kände sig ”smutsig och äcklad”. Isabellas reaktion
stödjer tidigare forskning som visat att de som blivit utsatta för sexualbrott online har känt sig
deprimerade, förvirrade, skyldiga och skamsna (Mishna et al, 2009:111). Även Sofia kände
sig skamsen. Isabella funderade även på om det som hände var normalt. Det här stödjer
forskning som menar att flera unga individer funderar på om sexuella aktiviteter online är
normalt eller inte (Mishna et al., 2009:110). I båda fallen uppmanade personen de chattade
med dem till att klä av sig. Då båda respondenterna är under 18 år, och vid tillfället av
händelserna även under 15 år, är en sådan uppmaning inte laglig (Polisen II, 2013). Tjejerna
får inte medverka i en framställning av en pornografisk bild eller posering, vilket det senare
var vad männen i chatten uppmanade dem till.
Sofia har även erfarenhet av att skicka bilder med sexuell anspelning. Då Sofia är under 18 år
får hon inte medverka i framställning av en pornografisk bild eller posering (Polisen II, 2013).
Hennes dåvarande pojkvän bad henne skicka bilder med sexuell anspelning till honom. Då
Sofia skickat ett par bilder till honom började han använda Sofias bilder som utpressning. Om
man blir utsatt för brott med sexuell karaktär online, är risken relativt stor att man att bli utsatt
upprepade gånger genom utpressning (Mishna et al., 2009:112).
Jag skickade ganska olämpliga bilder till en kille jag var tillsammans med. Han sa om jag
inte skickar fler så skulle kan lägga ut dem på en porrsida – Sofia
Sofia visste inte hur hon skulle göra när hennes dåvarande pojkvän hotade med att lägga ut
bilderna på en porrsida i fall hon inte skickade fler. Sofia kände en rädsla inför att berätta för
sina föräldrar.
Jag vågade inte säga till mina föräldrar att jag skickat sånna bilder till honom å att han
hotar mig så då var det som okej jag lider eller vad man säger istället. Han sa sen att han
hade raderat bilderna och att jag var tvungen att skicka nya. När jag kanske hade skickat
fem till, till honom så sa han att dem inte var raderade utan att han bara skoja typ, så då
hade han hur många bilder som helst och använde dom på mig. – Sofia
28
Sofias reaktion att ”lida” istället för att berätta för sina föräldrar är något som djupare kommer
att diskuteras under avsnittet ’reaktioner’. Att Sofias pojkvän använde bilder med sexuell
anspelning som utpressning för att få fler bilder skickade till sig är något som Mishna och
kollegors studie visar är en tendens som finns hos förövare online (2009:112). Att en förövare
online använder tidigare sexuella handlingar som utpressning för att få mer bilder eller få
personen att medverka i ytterligare sexuella handlingar är relativt vanligt förekommande
fenomen (ibid). Det här är oroväckande då den utsatta löper stor risk att bli utsatt upprepande
gånger och till följd av det må dåligt. Sofia mådde väldigt dåligt över utpressningen hennes
dåvarande pojkvän använde sig av för att få fler bilder på Sofia. Något som hon till viss del än
idag mår dåligt över. Sofia berättar att hon var och till viss del fortfarande är orolig över att
bilderna fortfarande finns kvar, trots att killen slutat att hota henne och sagt att bilderna är
raderade på riktigt. Sofia känner sig ångerfull och orolig vilket stödjer tidigare forskning som
visat på att de som blivit utsatta känner en oro över att bilderna när som helst kan dyka upp
och ses av vem som helst (ibid).
Reaktion De respondenter som varit utsatta för kränkningar, hot eller sexuellt ofredande online
upplevde känslor kring händelserna rätt likt. När det gäller sexuellt ofredande som Isabella
och Sofia blivit utsatta för berättade de båda att de tyckte situationen var obekväm för dem.
Isabella hade mått lite dåligt i ett par dagar efteråt. Sofia mådde dåligt över att hennes
dåvarande kille hotat att lägga upp hennes bilder med sexuell anspelning på en porrsida. Sofia
led av hans utpressning och skickade fler kort till honom trots att hon mådde väldigt dåligt av
det. Sofia menade på att det var bättre att lida än att berätta för föräldrarna. Sofia vågade inte
berätta för sina föräldrar vad hon gjort. Hon skämdes för mycket. Även Isabella skämdes över
det hon hade varit med om och kände sig ”smutsig”. Att både Sofia och Isabella skämdes och
därmed inte berättade för sina föräldrar är något som tidigare forskning visat är väldigt
förekommande (Mishna et al. 2009:111). Hos tjejer är det väldigt vanligt att de utsatta känner
sig skamsna och ångerfulla (Mishna et al, 2009:112). Isabella har än i dag inte berättat för
sina föräldrar. Hon menar att det är något som hon själv har släppt och pratat ut med om
vänner istället. För Sofia blev hoten om vad som skulle hända om hon inte skickade fler bilder
tillslut för mycket.
Efter nåt år så kände jag att jag måste ta tag i det och be honom ta bort bilderna så då
ringde jag upp honom och sa att jag vet precis vad din mamma och pappa heter så om du
inte tar bort bilderna så kommer vi polisanmäla. Sen efter det hoppades jag att han raderade
bilderna, han hotade inte mer sen i alla fall. – Sofia
Att det tog drygt ett år för Sofia att agera mot pojkvännens hot är något som visar på hur stark
känslan av skam och oro är. Sofia berättade att hennes relation till sina föräldrar var bra så att
prata med dem ”var egentligen inte ett problem”. Trots det berättade Sofia att hon heller
uthärdade själva utpressningen än berättade för sina föräldrar. Det här berodde på att Sofia
kände skam och oro för att berätta för sina föräldrar. Mishna och kollegors studie visade att
det existerar ett mönster där ungdomar hellre uthärdar nätbrotten än berättar för sina föräldrar
(2009:113). Om ungdomarna berättade riskerade dem att bli av med sin internettillgång vilket
sågs som värre än att uthärda nätbrotten. I Sofias fall var det inte en minskad internettillgång
som gjorde att hon heller uthärdade nätbrotten, utan det var hennes skam- och skuldkänslor
som låg till grund. Sofia stämmer på så sätt inte in i Mishnas och kollegors funna mönster,
men gör det till viss del då hon precis som ungdomarna i studien, hellre uthärdade än
berättade.
29
När ungdomarna ombads beskriva vem de skulle vända sig till om de blev utsatta för något av
de tre brotten online svarade samtliga att de inte skulle gå till en vuxen i första hand utan i de
fall där de kände att de ville vända sig till någon var det till vänner. De flesta av dem sa att de
kunde prata med sina föräldrar om något skulle hända men att det inte var något de riktigt
ville göra det. Anledningen till att de helst undvek att prata med föräldrarna var för att de
kände sig skamsna, att det var pinsamt, var rädda för att bli av med sin mobil eller dator och
för att föräldrarna skulle bli arga på dem. Ungdomarnas tankar kring att berätta för vuxna eller
ej stödjer tidigare forskning som betonat aspekter av skam och rädsla för att bli av med
internettillgången (Mishna et al., 2009; Bonanno & Hymmen, 2013; Marées & Petermann,
2012; Lii, 2010).
Ja vet inte. Alltså jag skulle antagligen säga till mina vänner, det har ju hänt nån gång att
det blir lite bråk, å då brukar man ju skriva till dom som bråkar med ens vänner att typ ge
fan i att bråka å så. Jag skulle vänt mig till vännerna, sen familjen och även några lärare
som jag har om det var nåt allvarligt. – Robert
Jag skulle prata med mina vänner. Tror inte jag skulle behövt ta det med mina föräldrar.
Om det var nåt stort skulle jag kanske göra det, men bara om mina vänner också tyckte det.
[…] Vill inte att de (föräldrarna) ska bli arga på mig, då kanske de tar min mobil å så. Det
vill jag inte. – Isabella
Skulle säga nåt till mamma å pappa om det var nåt stort annars skulle jag kanske sagt nåt
till [vänner]. Tror mamma skulle bli lite rädd å så och ta bort min dator å då skulle jag inte
kunna spela mer på ett tag. – Pontus
Att bli av med sin mobil eller dator, det vill säga internettillgången, ansågs av ungdomarna
som en alltför stor konsekvens för att berätta om negativa händelser online för föräldrar eller
andra vuxna. Att ungdomarna känner en rädsla över att bli av med interntillgången kan
förklaras med hjälp av deras syn på tekniken. Ungdomarnas skildring av tekniken antyder att
de starkt kopplar den till sociala aspekter. Att framförallt unga människor gör en sådan här
koppling visar Keith & Martins forskning på (2004:226). Keith & Martin menar att ungdomar
kan vara socialt beroende av tekniken. Ungdomarna sa inte rakt ut att de var beroende,
bortsett från Isabella som ordagrant jämförde sitt användande med ett beroende, men gav
antydningar till att det var oerhört viktigt för dem. Att förlora tillgången till internet och
således bli isolerade från vänner verkar ses som en alltför stor risk att ta. Genom att förlora
internettillgången kan ungdomarna förlora sin huvudkälla för sitt identitetsskapande. Kan
ungdomarna inte koppla upp sig kan de inte använda och utveckla sitt självstädniga nätverk i
cybervärlden. Det självständiga nätverket styrs av den enskilde individens förmåga att hitta
sin egen position i cybervärlden (Castells, 2002:65). Utan uppkoppling försvinner den här
möjligheten för individen som utgör en central roll i sitt nätverkande. För ungdomar kopplas
dessutom det här självstyrandet av nätverk och förmågan att finna sig själv i cybervärlden till
roller. Castells anser att det framför allt är ungdomar som leker med roller i cybervärlden
(2002:64). De testar vem de kan och vem de vill vara. Med andra ord finns det en stark
koppling mellan de lekta rollerna och individens identitetsskapande. När internettillgången
försvinner, försvinner även de lekta rollerna och kopplingen till individens identitetsskapande.
Att ungdomarna inte berättar för vuxna kan dock även grunda sig i andra faktorer. Mishna och
kollegor fann att flera utsatta hanterade de negativa känslorna händelsen framkallat genom att
förneka allvaret i händelsen (2009:111). Om man förnekar allvaret i en händelse känner man
nog inte heller ett behov av att göra någonting åt det, då det som hände inte var något
’allvarligt’. Det är problematiskt att ungdomar inte berättar för vuxna oberoende om det
grundar sig i att de är rädda för att bli av med sin internttillgång eller för de själva är i en stark
30
förnekelsefas. Nätbrott kan nämligen ha både kort- och långsiktiga negativa effekter för
drabbade ungdomars psykosociala mående (Mishna et al., 2011:5).
När ungdomarna ombads beskriva vad de skulle göra om något av brotten skulle hända dem,
offline eller online uppvisade ungdomarna liknande tankar. Om ett hot eller en kränkning
skedde offline skulle de flesta varken anmäla eller berätta för någon vuxen. De flesta skulle
däremot säga ifrån.
Jag skulle säga ifrån, det har jag gjort många gånger. […] Alltså när jag fick en
[kränkande] kommentar förut en gång så, jag har fått det då och då, då blir jag såhär, jag
stod upp för mig själv, alltså jag sa typ att jag inte gillar när du håller på så det är jävligt
irriterande så då sa han att han skämtade egentligen och slutade sen. – Robert
Jag är ju en sån person som vågar säga till, jag skäms inte eller så, utan jag skulle säga vad
håller du på med å så. – Andrea
[…] om jag hade varit själv när det hände hade ja nog inte gjort nåt men om mina vänner
va med skulle jag nog säga typ lägga av eller så. – Mikaela
Kan ju inte säga att jag helt säkert skulle säga nåt, beror på vad som händer. Är det typ
slagsmål kanske ja mest går undan. […] Säger nån typ nåt dumt å så då skulle jag säga fan
håll käften eller nåt. Lärarna finns ju med så dom kan man ju typ säga till. – Magnus
Ungdomarna tenderar att säga ifrån om någonting händer offline. Om något skulle hända
online behöver brottet anses som allvarligt för att ungdomarna ska tänka sig att anmäla,
berätta eller säga ifrån. Skulle hoten eller kränkningarna online ”bli allt för stora” eller
”kännas för jobbiga” skulle ungdomarna möjligtvis agera.
Kanske skulle gå till polisen om det skulle hända igen i skolan å om det skulle ske på nätet
beror det på hur stort typ hotet var och hur mycket jag får – Sofia
Om det blev till en överdrift så skulle jag anmäla det för att det är en otrygghet om folk,
alltså jag vet ju inte om dom, om de säger att de ska söka upp mig och såna saker så vet
inte ja om de menar det eller inte – Andrea
Inte tänkt nåt på sånt direkt. Men skulle nåt hända skulle ja bara bry mig om det var nåt
stort som hände. Annars känns det mest ja va ska man säg, onödigt å som man är för
känslig liksom” – Pontus
Konsekvenser och tankar
Anmäla När det gäller en anmälan av någon av de tre brottstyperna online visste fem av sju att det var
möjligt att anmäla händelserna. De två som inte visste gick båda i årskurs 7. Ungdomarnas
tankar kring en anmälan av någon av de tre brottstyperna online var dock enhetligt. De tror
inte att en anmälan skulle leda till en förändring eller till en dom.
Jag tror inte de skulle ta upp det så mycket. Alltså Sveriges lagar brukar dom inte ta så hårt.
Jag kanske anmäler å det blir nåt men jag tror inte det skulle bli nån större grej av det
egentligen.. – Andrea
Vet inte hur man helt anmäler. Men om det var nåt som kändes jobbigt och gjorde mig rädd
eller så skulle jag nog gå till mina föräldrar och se om det var nåt de tycker ska anmälas.
– Pontus
31
Kanske skulle leda till nåt. Vet inte. Ingen aning. Skulle kanske kännas typ tryggt att
anmäla men sen tror jag det är svårt att göra nåt direkt. Personen är ju oftast anonym å så.
– Mikaela
Det händer nog inte direkt nåt om man anmäler. Blir liksom inte en så stor grej. Känns som
om det inte tas på allvar. Om det var nåt riktigt riktigt stort kanske det skulle bli lite
konsekvenser, men bara då. […]Om det kanske är något riktigt stort så skulle jag nog
[anmäla]. Om jag mår dåligt av det, att det inte är okej då gör jag nog [en anmälan].
– Robert
När jag bad Robert att definiera av vem en anmälan inte skulle tas på allvar av svarade han
följande:
Av alla, typ polisen, och de som skrev de skämtar säkert med så då gör man bara en stor
grej av nåt som inte behövdes tas så allvarligt. – Robert
Ungdomarnas inställning till anmälningar av brott som sker online visar återigen att
ungdomarna endast skulle anmäla om de ansåg att händelsen var ”en stor grej”, det vill säga
om de själva verkligen ansåg det som något allvarligt. Det här stödjer som sagt tidigare
forskning som visat på att ungdomar är i mindre utsträckning benägna att anmäla, söka hjälp
eller berätta för någon vuxen om framförallt kränkningar som och hot som sker online
(Bonanno & Hymel, 2013:695; Marées & Petermann, 2012:472). Ungdomarna tror dessutom
att en anmälan inte skulle få några direkta konsekvenser. Andrea skulle anmäla men mest för
det är något som skulle göra att hon själv kände sig trygg, inte för att personen som begått
brottet skulle få konsekvenser för sitt agerande. Att ungdomarna inte anser att en anmälan kan
leda till något är oroväckande då det här kan grundas i att tilliten till polismyndigheten är låg.
Det här dock något som kräver djupare frågeställningar. I den här uppsatsen berördes inte
ungdomarnas konkreta inställning till polismyndigheten eller till lagar och domstolar. Några
av respondenterna nämnde kort ett missnöje. Andrea nämnde ett missnöje rörande Sveriges
lagar och Robert ansåg att polisen inte tar anmälningar om sådant som skett online särskilt
allvarligt.
Publicering av bild och video När det gäller publicering av bilder och videor online tenderar ungdomarna att tycka att det är
okej att lägga upp så länge det inte är något som kan anses vara för elakt. Samtliga var
överens om att i de fall där den medverkande personen var med på bilden eller i videon och ej
önskade vara delaktig så kan personen säga till och sedan kan bilden eller videon tas bort.
Alltså det händer ju, på snapchat å sånt. Men om man lägger upp på facebook så kan ju
personen säga till bara så tar man bort. Om jag skulle vilja ha bort en bild så säger jag ju
bara det till den som la upp bilden. – Andrea
Vissa bilder och filmer kan ju va roligt, beror på vad som händer. Men om inte personen
vill så eh kan det ju vara kränkande å inte må bra av det. Å då är det ju fel. – Robert
Dock menade Mikaela att även fast bilden blivit borttagen så kan den fortfarande finnas kvar,
vilket kan vara problematiskt i de fall det rör sig om en kränkande bild eller en bild med
sexuell anspelning. Mikaelas tankar om publicerade bilder liknar de tankar som framkommit i
tidigare studier, nämligen att publicerade bilder på ett eller annat sätt ses som alltid
existerande (Mishna et al., 2009:112). Mikaela menar att i de fall ett kränkande material har
publicerats är det svårt att göra någonting åt det, vilket går hand i hand med Bonnanno &
Hymels tankar (2013:686).
32
Om nån lägger upp en bild på mig skulle jag inte bry mig så mycket. Men alltså om nån
inte vill så får man ju ta hänsyn till det. Om bilden är upplagd så kan ju nån faktiskt ha
hunnit printscreena (kopiera) bilden med och då finns ju bilden fortfarande kvar fast den är
borttagen från sidan. – Mikaela
Även Magnus nämnde en problematisk aspekt med att lägga upp bilder och videor utan att
fråga personen om lov först:
Det kan ju vara så att personen som är på bilden eller så har såndär skyddad
identitet. Då är de kanske inte så bra om ett kort på den personen läggs upp där alla
egentligen får tillgång till den. - Magnus
Samtal om nätbrott Samtliga respondenter blev tillfrågade om och hur de pratar om de tre brottstyperna online
med sina vänner. De flesta pratade med sina vänner om brottstyperna i de fall någonting hade
hänt någon av dem. Det var inget de pratade generellt om utan endast i de fall där de faktiskt
förekommit. Oftast rörde det sig om kommentarer som innehöll kränkningar eller hot som de
själva eller någon av deras vänner hade fått nyligen.
Det är inte så mkt i våra kretsar så det brukar inte va så mycket eftersom vi inte är
involverade på sånt sätt. Men om nåt hänt så tar vi upp det lite. – Andrea
[…] vi brukar prata om att nån skriver nåt konstigt eller så men brukar inte direkt komma
upp till stora saker. Vi har snackat om hur man typ skriver med andra, hur det är, men vi
har aldrig kommit in på mobbning eller så på nätet direkt. Utan är mest om det är nån liten
grej nån kanske har skrivit så kanske nån tar upp det å så säger vi andra nåt och sen pratar
vi om hockey eller nåt annat. – Robert
[…] oftast om det hänt nåt, då kan vi prata lite om det och typ säga men skit i det där å så
typ. De är bara för de inte vågar säga det i verkligheten. […] Men vi pratar inte så
jättemycket om det. – Sofia
En kompis var med om lite hot å så via Ask. Så efter det pratade vi lite om det. Men inte
direkt så mycket. Var mest om vad de skrivit och om vem det kunde vara som skrev å så.
Om det var nån på skolan kanske. – Magnus
Mikaela nämnde att hon och hennes vänner brukar prata om det rätt ofta. Men att det främst handlar
om händelser som sker på hemsidan Ask och inte om så mycket mer.
Alltså vi pratar mest om hemsidan Ask, där kan man skriva saker anonymt, då, ah, men då
brukar mina kompisar visa om de är nån som skrivit nåt dumt eller sånt. Å då pratar vi lite
om det. […] Vi brukar mest säga att de inte ska bryr sig om kommentarerna å att personen
som skrivit det är den som har problem. – Mikaela
När jag pratade om det som hänt så var det med personer som jag inte kände. Vilket
var skönt. Då visste jag liksom att det inte spelade nån roll vad jag sa eftersom jag
inte använde mitt riktiga namn å så. Så då var det ah vad ska man säga, säkert. […]
Jag har pratat lite med kuratorn om det å sen efter det blev för mycket med hoten
från min pojkvän så pratade jag med mamma med. – Sofia
Av de tre brottstyperna är det främst kränkningar ungdomarna pratar om med sina vänner.
Olaga hot är något som dyker upp någon gång men utifrån ungdomarna så sker det relativt
sällan. Ungdomarna för ofta kortare diskussioner kring kränkningar online. Sexualbrott online
är inget som diskuterats i någon av umgängeskretsarna. Det här kan tyda på att det råder en
stark skamkänsla eller socialt tabu kring just den brottstypen. Sofia pratade visserligen om det
33
som hänt henne med okända personer online medan Isabella inte pratade med någon om det
alls. Isabella visste att hon skulle kunna prata med vänner och familj om händelsen men kände
själv inte att hon ville. Så att prata om sexualbrott är inget som de två utsatta ser som ett
hinder då det gäller möjliga personer de kan prata med, men något som de helst undviker, i
alla fall när det gäller att prata med närstående och personer de känner. Sofia menade att det
var skönt att prata om händelsen med personer hon inte kände.
Motverka När ungdomarna ombads att beskriva hur de tror man kan motverka de tre brottstyperna
online fokuserade de flesta på hot och hemsidan Ask. Fem av respondenterna ansåg att
mycket skulle bli bättre om man tog bort möjligheten till att vara anonym på Ask. Att ta bort
anonymiteten på andra sidor ansågs också kunna vara givande, även om de trodde det skulle
vara svårt eller omöjligt att genomföra.
Jag tycker inte man ska få vara anonym på till exempel ask. Jag tycker det är en
jättejättedålig sida för 90 % är hatfrågor, det är inte så mycket roliga frågor. Det är mycket
jobbigare att visa sig själv, vem man är, för då vågar de oftast inte skriva. Så jag tror det är
en jättestor grej. – Andrea
Sofia gav ett förslag som skolan kunde göra för att motverka hot och kränkningar online
under skoltid. Sofia tycker att skolan skulle kunna stänga ner vissa appar under själva
skoltiden. Då försvinner möjligheten till att bli utsatt för hot och kränkningar online för
ungdomarna under tiden de befinner sig i skolan. Sofia tror det är svårt att göra åt något av det
som händer online men att minska tillgängligheten för att bli nådd av individer som kränker
online är något skolan kan göra och som, enligt Sofia, gör det lättare att fokusera på studierna.
Om skolan minimerar möjligheten för individer att nå ungdomar under skoltid så blir inte
kränkningarna lika stor del av deras vardag, i de fall där de endast sker online vill säga.
Mikaela kom med ett förslag som stod ut från övriga respondenters tankar. Mikaela skulle
önska att det fanns en möjlighet till att automatiskt anmäla nätbrott. Huruvida det är möjligt i
praktiken eller ej var Mikaela lite skeptisk till men om det skulle gå tycker hon det hade varit
väldigt bra. Då Mikaela skriver en blogg händer det att hon får kommentarer av kränkande
karaktär och om en anmälningsknapp fanns vid sidan av kommentaren skulle hon enkelt
kunna anmäla inlägget. Vissa bloggar och sidor har något likande, där man kan anmäla ett
inlägg, kommentar eller bild som stötande eller olämplig. Dock är det inget som anmäls
vidare utan endast till en ansvarig grupp för den specifika websidan. Mikaelas önskning ritkar
sig mot en riktig anmälan som direkt går till polisen.
Inte kunna skriva anonymt. Och att typ om det skrivs nåt hat eller mobbning att det liksom
anmäls automatiskt på nåt sätt direkt. Typ att det finns en knapp så man kan anmäla på så
sätt å att det direkt kommer till polisen då. – Mikaela
En av respondenterna var negativ till att det finns något man kan göra för att, i viss grad,
motverka kränkningar, olaga hot och sexualbrott online. Denne personen var Robert som
menar att det är svårt att göra något då det är ”svårt att säga hur alla är”. Robert var inte helt
negativ men menade att just kränkningar och olaga hot var svåra att nå eftersom nätet är så
stort och innehåller skilda åsikter som därmed ger upphov till konflikter.
Ja tror inte man kan rå för det (den negativ attityden online). Vi är dom vi är å alla tycker
olika så att om typ nån skriver nåt om en viss sak kommer det alltid komma nån som inte
håller med en å blir typ förbannad på dig. – Robert
34
Förslag
De flesta av ungdomar menade att det hade varit intressant och bra med en endagskurs med
någon föreläsare om internet. Tre av respondenterna visste inte att det exempelvis var olagligt
att kränka eller hota någon online. Alla visste inte heller hur en anmälan görs och vad för
konsekvenser en anmälan kan få. Isabella som var en av dem som inte visste att man kunde
anmäla brottstyperna när de sker online menade att det skulle vara bra om en polis kom och
berättade om det. Det här var något som även Pontus nämnde då han inte visste hur en
anmälan egentligen görs. Andrea var dock negativ till att ha en föreläsning eller arbeta kring
frågorna i skolan.
Skolan är väldigt mycket antimobbning, så man får ju liksom inte göra sånna saker men det
är inget allmänt vi tar upp utan händer det nånting så brukar de ta de ganska hårt. Jag tror
inte mer snack om det skulle påverka så mycket för att dom flesta vet som om hur det är
och vad det är för konsekvenser men gör det ändå. – Andrea
Att alla förutom en av respondenterna anser att det skulle vara givande med en föreläsning
kring nätbrott kan tolkas som att de saknar kunskap och information om vad nätbrott
egentligen innebär. Att sex av sju ungdomar efterfrågar att skolan berör frågor och
problematik kring vad som kan hända online och hur man kan agera om någonting händer
antyder att det är något som skulle vara givande för både elever och skolan. Genom att få
information om hur man kan gå tillväga i fall man blir utsatt för ett nätbrott kan ungdomarna
ges viss trygghet. Isabella funderade exempelvis på om hon hade gjort något fel när hon blev
utsatt. Hade Isabella fått information innan händelsen hade hon kanske varit bättre förberedd
och inte undvikt att berätta om det. Isabella hade möjligtvis sluppit att må dåligt. Får
ungdomarna mer kunskap om vad som räknas som en kränkning, ett hot eller ett sexualbrott
kanske deras attityd att man ”får tåla mer på nätet” försvagas och på så vis ger mindre makt åt
förövarna. Att ungdomarna efterfrågar mer information om ämnet är positivt då det visar att
de är intresserade och vill lära sig mer.
Huruvida en föreläsning skulle vara givande eller ej går att diskutera. När det gäller att
minska ungdomars negativa beteende online, så som att kränka eller hota, genom att låta dem
delta i förebyggande insatser ger forskning inget signifikant stöd för (Mishna et al., 2009:9).
Dessa förebyggande insatser berör dock endast ett deltagande kring förändrat beteende.
Utifrån den tidigare forskningen skulle ett sådant förebyggande arbete sannolikt inte ge några
anmärkningsvärda resultat. Dock utesluter det inte att information om hur man går tillväga för
att anmäla samt vad som går att anmäla, med betoning på att händelser även online går att
anmäla, kan vara givande om elever, föräldrar och lärare för en diskussion. Hinduja &
Patchins studie ger nämligen stöd för att föräldrar och lärare kan förhindra att ungdomar
agerar brottsligt online (2013:714). Om föräldrarna eller skolan ger ungdomar påföljder för ett
negativt och brottsligt beteende online innebär det att dessa ungdomar kan bli mindre benägna
att delta i ett sådant beteende (Hinduja & Patchin, 2013:717). Om skolan tydligt tar avstånd
från ett brottsligt beteende online skulle det kunna leda till att även ungdomarna gör det (ibid).
Forskningen är lite motstridig då ett deltagande i förebyggande arbete sannolikt inte hjälper
men samtidigt kan göra det om skolan och föräldrarna är involverade och tydligt tar avstånd
samt beskriver eventuella påföljder. Föräldrar och lärare kan möjligtvis minska det negativa
beteendet online hos ungdomar i viss mån. Utifrån tidigare forskning och ungdomarnas egna
tankar skulle en föreläsning förmodligen vara givande. Föreläsningen skulle kunna beröra
nätbrott, anmälningar och ett tydligt avståndstagande från skolan med eventuella påföljder.
Det här skulle i sin tur kunna vara givande för eleverna och skolan. För eleverna skulle det
kunna vara givande då det fanns elever som inte visste att man exempelvis kunde anmäla
kränkningar, olaga hot och sexualbrott online. Det fanns även bristande kunskap i hur man går
35
tillväga för att göra en anmälan. Får eleverna konkret information om nätbrott och
anmälningar skulle de kanske leda till att de känner sig tryggare i fall någonting skulle hända
dem online. Om föreläsningar inte hjälper till att förändra beteendet hos ungdomarna kan
föreläsningarna åtminstone hjälpa dem i hur de kan gå tillväga om de själva blir drabbade. För
skolan skulle det vara givande då eleverna möjligtvis i större utsträckning skulle vända sig till
lärarna om någonting hände och på så sätt skulle de i sin tur kunna hjälpa eleven. Om eleven
mår bra presterar hen sannolikt bättre i skolan.
6. Avslutande reflektioner Syftet med den här uppsatsen var att få en inblick i problematiken som finns rörande
ungdomar och nätbrotten kränkningar, olaga hot och sexualbrott, utifrån ungdomarnas
synvinkel. I det här avsnittet följer en kort sammanfattning av resultaten kopplat till de fyra
frågeställningarna som användes för att uppnå syftet. Avsnittet avslutas med förslag på vidare
forskning.
Tankar kring nätbrott - Vilka övergripande tankar, med negativ karaktär, har ungdomar vid Vindskolan kring
kränkningar, olaga hot och sexualbrott online?
Nätbrottens problematik menar ungdomarna främst grundar sig i att man kan vara anonym
online. Om den här möjligheten inte fanns anser de flesta att andelen kränkningar och hot
online skulle minska. Attityden som de intervjuade ungdomarna har till internet generellt är
till viss del lättsinnigt, vilket ungdomarna i Cassidy och kollegors forskning även hade
(2009:397). Ungdomarna anser att man får tåla en viss grad av kränkningar och hot online, det
är inget som ska tas allt för allvarligt. Sexualbrott ses dock som allvarligt. De två
respondenterna som varit utsatta för blottning online kände sig illa till mods och skamsna
vilket tidigare forskning visat är förekommande reaktioner på sexualbrott online (Mishna, et
al.,2009:111).
Ungdomarnas tankar kring de tre nätbrotten visar ett liknande mönster som återfinns i tidigare
forskning. Resultat från tidigare forskningen i USA och Kanada avspeglas hos ungdomarna
vid Vindskolan i Umeå kommun. Det liknande mönstret rör främst oviljan att berätta för
vuxna eller göra en anmälan när och om man blir utsatt för någon av de tre brottstyperna
online. Orsaken till den här ovilligheten verkar grunda sig i skamkänslor och rädsla för att
mista sin internettillgång och i sin tur kontakt med sitt sociala nätverk. Att ungdomarna har en
rädsla för att bli av med sin internettillgång kan förstås utifrån Castells teori om
nätverkssamhället. Ungdomarna är beroende av internet för sina sociala relationer, det vill
säga sitt nätverkande, och för sitt identitetsskapande. Om internet är ungdomarnas huvudkälla
för identitetsskapande, är internet indirekt deras viktigaste och kanske enda källa till social
mening (Castells, 2001:27). Det här kan, i samband med skam, förklara varför en av de utsatta
respondenterna ”stod ut” med utpressning med sexuell anspelning i över ett år.
Utifrån ungdomarnas erfarenheter och tankar om kränkningar och om tekniken som används
för att vara delaktig i cybervärlden, ges Keith & Martins påstående att den nya tekniken är ett
verktyg för kränkningar, stöd (2005:225). Ungdomarna är mer eller mindre ständigt
uppkopplade och således mottagbara för kränkningar även i sitt hem. Generellt så diskuterar
ungdomarna nätbrott till viss del med sina vänner, framförallt om någon i umgängeskretsen
nyligen varit med om en händelse online. De pratar inte så mycket eller så djupgående utan
diskuterar det kortfattat och ’viftar bort det’ med att den som skrivit kränkningen eller hotet är
36
osäker, rädd, den som har problem etc. Det är främst kränkningar och hot via hemsidan Ask
som diskuteras. Samtliga intervjuade ungdomar menar att just hemsidan Ask innehåller
mycket hat. Att publicera bilder eller videor utan en individs godkännande ses inte som
problematiskt hos flertalet av ungdomarna. Om individen som medverkar på kortet eller i
videon ej önskar vara med kan den personen be att den raderas. Dock poängterade två av
ungdomarna att det fortfarande kan vara problematiskt trots att bilden tagits ner. Bilden kan
ha hunnit kopieras av andra och personen som är med på bilden kan ha skyddad identitet.
- Existerar det någon skillnad i förhållningssättet beroende på om brottet sker offline
eller online?
I nätverkssamhället existerar verkligheten både offline och online (Castells, 2001:422). Det är
precis vad ungdomarna själva beskriver då de anser att sociala relationer online är lika
verkliga som de offline. De gör ingen skillnad i grad av verklighet, utan de två världarna
uppfattas som lika verkliga. Dock gör ungdomarna en skillnad mellan händelser av brottslig
karaktär offline och online. Offline ses händelserna som mer allvarliga och verkliga, vilket
innebär att huruvida något ses som lika verkligt offline som online är beroende av vad det mer
konkret handlar om. Ungdomarna gör nämligen flera antydningar om att kränkningar och hot
online är något de själva tar och anser ska tas på mindre allvar än när de sker offline. Saker
som sker i cybervärlden ska man ”inte ta så allvarligt” och man ”får tåla lite mer” online. Det
här är ett mönster som tidigare forskning antytt där ungdomarna ser en viss moraliks kod för
cybervärlden och en annan för världen offline (se Li, 2010; Downing, 2009; Selvwyn 2008),
och som återspeglar sig i den här uppsatsen i en svensk kontext. När det gäller hot som
förekommer online uppfattar ungdomarna dem inte som allvarliga eller seriösa. Vilket i sin
tur gör att hoten enligt lagen inte är brottsliga (Polisen I, 2013). Ungdomarna skulle dessutom
endast berätta för vuxna om hoten som sker online för vuxna i de fall där de uppfattade dem
som seriösa och trovärdiga, vilket är något som Mishna och kollegors studie också visar på
(2009:112).
Ungdomarna menar generellt att kränkningar och olaga hot som sker offline eller online oftast
inte är så allvarligt. Dock menar de att brottstyperna är allvarligare offline och skulle i större
utsträckning anmäla om det hände offline jämfört med om det hände online. Det här kan
förklaras med att de anser att man bör tåla lite mer online. Det existerar såldes en skillnad i
förhållningssättet beroende på om brottstyperna kränkningar och olaga hot sker offline eller
online, men inte vid sexualbrott
Ungdomar och nätverkssamhället - Hur förhåller sig ungdomarnas internetanvändning till Castells perspektiv på internet?
Ungdomarna använder internet flitigt och är ständigt mer eller mindre uppkopplade. Internet
är, utifrån Castells, en del av ungdomarnas identitet och utveckling av identitet (2002:13). Att
ungdomarnas internetanvändning kan ses om ett beroende går att förklara utifrån Castells
tanke att identitetsskapandet är en huvudkälla för social mening som är starkt kopplat till
teknologin. De blir följaktligen beroende av internet för sina sociala relationer och sin
identitet. Det är dock av vikt att belysa att ungdomarnas beroende kanske enbart rör sociala
relationer och inte lika starkt deras identitet. Ungdomarnas internetanvändning rör främst
sociala relationer och underhållning. Ungdomarna umgås med vänner och helt okända
personer online. En del av vännerna är endast vänner i cybervärlden. Vännerna och de okända
personerna är spridda över hela världen. Ungdomarna kommunicerar i stor grad via
teknologin, vilket är ett starkt karaktärsdrag hos nätverkssamhället (Castells, 2001:45).
Ungdomarna anser att de virtuella vänskapsrelationerna är lika verkliga som de
37
vänskapsrelationerna som de har offline. Det här är något som går hand i hand med Castells
tankar om nätverkssamhället, där sociala relationer ses som lika verkliga oberoende av var de
existerar (2001:408). En av respondenterna berättade om sociala relationer online som
karaktäriserades av svaga band. Hon använde dessa relationer för att få emotionellt stöd.
Hennes stödpersoner träffade hon aldrig offline, utan det var endast online som hon hade
sådana här relationer. Det stämmer med Castells teori att de svaga förbindelserna främst är
kopplade till emotionellt stöd och att de främst förbli existerande i cybervärlden (Castells,
2002:138).
- Kan ungdomarnas internetbeteende förklaras med kulturella aspekter av Castells teori
om nätverkssamhället?
Ungdomarnas attityd rörande att man bör tåla lite online kan bero på att internetkulturen
präglas av sådana här värderingar och föreställningar. Kulturens värderingar och
föreställningar påverkar nämligen individers beteenden (Castells, 2002:47). Ungdomarnas
internetbeteende och användning kan även kopplas till rollekar. De testar vem de är och vem
de kan vara. Beroende på vilken roll de intar eller var på nätet de befinner sig kan deras
beteende möjligtvis se olika ut då det existerar en virtuell mångfald av internetkulturer, och
därmed en mångfald av värderingar och föreställningar (Castells, 2002:64). Ungdomarna höll
sig främst till samma eller liknande hemsidor. Ungdomarna hade även en likande attityd
gentemot internet, vilket kan tyda på att deras användning präglas av samma internetkultur/er.
Förslag på vidare forskning Under intervjuerna som genomfördes för den här uppsatsen uppkom ett par infallsvinklar som
skulle vara intressant att studera vidare. Två av respondenterna gav antydningar om bristande
tillit till polisen. En respondent nämnde ett missnöje rörande Sveriges lagar och en annan att
polisen inte tar anmälningar om sådant som skett online särskilt allvarligt. Förslagsvis skulle
man kunna forska vidare kring det här, varför tänker ungdomar i dessa banor? Vad ligger till
grund för deras inställning? Är deras perspektiv utspridd bland gruppen ungdomar som stort
eller är det endast två avvikande inställningar?
Ungdomarnas internetanvändning var till viss del likt ett beroende. Vad grundas det här
beroendet på? Kan det vara så att beroendet främst grundas i identitetskapande och social
mening? Det här skulle vara teoretiskt laddat att studera närmre. Eventuella resultat skulle
kunna ge stöd åt eller avfärda Castells tankar. Resultat skulle även kunna bidra till att förstå
ungdomarnas internetanvändning och möjligtvis beteende på ett djupare plan.
En annan intressant analytisk aspekt är ungdomarnas attityd kring cybervärlden och att man i
den bör tåla en viss grad av kränkningar och olaga hot. Om diskursen som råder kring nätbrott
och ungdomar är att man får tåla en viss grad av kränkningar och olaga hot kan det vara extra
jobbigt för de ungdomar som blir utsatta. Om de känner sig deprimerade eller mår dåligt av
det som hänt innebär det utifrån den tänkbara diskursen att det de känner är en överdriven
reaktion. Det är något de ska tåla men i de fallen då de inte gör det kommer de troligen att
stämplas som svaga eller känsliga om den möjliga diskursen är stark. Det här kan då i sin tur
bli problematiskt på flera plan, dels för de drabbade ungdomarna men även för föräldrar eller
andra vuxna och arbetet mot nätbrott. Om ungdomarna undviker att berätta om händelser som
drabbat dem på grund av att de känner att det de varit med om ska de tåla, kan föräldrar eller
andra vuxna inte stödja dem och hjälpa dem hantera det som har hänt. Om ungdomarna låter
bli att anmäla innebär det dessutom att de som gjort sig skyldiga till nätbrott inte kan fällas
eller tilldelas konsekvenser för sitt negativa och brottsliga agerande.
38
7. Referenslista Bonanno, Rina A. & Hymel, Shelley (2013). Cyber bullying and internalizing difficulties:
Above and beyond the impact of traditional forms of bullying. J Youth Adolescence, Vol. 42,
p. 685-697
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga 2. Malmö: Liber
Campbell, Marilyn, Spears, Barbara, Slee, Phillip, Butler, Des & Kift, Sally (2012). Victims’
perceptions of traditional and cyberbullying, and the psychosocial correlates of their
victimization.
Länk:http://eprints.qut.edu.au/53597/1/53597_CAMPBELL_Victims'_perceptions_ARTICLE
.pdf (Hämtad: 2014-05-05)
Cassidy, Wanda, Jackson, Margaret & Brown, Karen N (2009). Sticks and stones can break
my bones, but how can pixels hurt me?: Students experiences with cyber-bullying. School
Psychology International, Vol. 30(4), p. 383-402
Cesaroni, Carla, Downing, Steven & Alvi, Shahid (2012). Bullying enters the 21st century?
Turning a critical eye to cyberbullying research. Youth Justice, Vol. 12(3), p. 199-211
Castells, Manuell (2000). Informationsåldern. Ekonomi, samhälle och kultur. Band II.
Identitetens makt. Göteborg: Daidalos
Castells, Manuell (2001). Informationsåldern. Ekonomi, samhälle och kultur. Band I.
Nätverkssamhällets framväxt. Upplaga 2. Göteborg: Daidalos
Castells, Manuell (2002). Internetgalaxen. Reflektioner om internet, ekonomi och samhälle.
Göteborg: Daidalos
Downing, Steven (2009). Attitudinal and behavioral pathways of deviance in online gaming.
Deviant Behavior, Vol. 30(3), p.293-320
Esaiasson, Peter, Gillham, Mikeal, Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (2012).
Metodpraktian – konsten att studera samhälle, individ och marknad. Visby: Norsteds Juridik
AB
Friends (2014). Vad är mobbning. Länk: http://www.friends.se/mobbning/vad-ar-mobbning
(Hämtad: 2014-04-14).
Hay, Carter & Meldrum, Ryan (2010): Bullying victimization and adolescent self-harm:
Testing hypotheses from general strain theory. J Youth Adolescence, Vol. 39, p. 446-459
Hinduja, Sameer & Patchin, Justin W. (2013). Social influences on cyberbullying behaviors
among middle and high school students. J Youth Adolescence, Vol. 42, p.711-722
Juvonen, Jaana & Gross, Elisheva F (2008). Extending the school grounds? – Bullying
experiences in cyberspace. Journal of school health, Vol. 78 (9), p.496-505
Keith, Susan & Martin, Michelle E. (2005). Cyber-bullying: Creating a culture of respect in a
cyber world. Reclaiming children and youth, Vol. 13(4), p.224-228
39
Keith, Susan & Martin, Michelle E. (2005). Cyberbullying: Creating a culture of respect in a
cyber world. Reclaiming children and youth, Vol. 13 (4), p.224-228
Kylén, Jan-Axel (2004). Att få svar. Intervju. Enkät. Observation. Stockholm: Bonnier
Utbildning AB
Law, Danielle M., Shapka, Jennifer D., Hymel, Shelley, Olson, Brent F. & Waterhouse, Terry
(2012). The changing face of bullying: An empirical comparison between traditional and
internet bullying and victimization. Computers in Human Behavior, Vol. 28, p. 226-232
Li, Qing (2010). Cyberbullying in high schools: A study of student's behaviors and beliefs
about this new phenomenen. Journal of aggression, maltreatment & trauma, Vol. 19(4), p.
372-392
Marées, von Nandoli & Petermann, Franz (2012). Cyberbullying: An increasing challenge for
schools. School Psychology International, Vol. 33(5), p. 467-476
Mishna, Faye, Cook, Charlene, Saini, Michael, Wu, Meng-Jia & McFadden, Robert (2011).
Interventions to prevent and reduce cyber abuse of youth: A systematic review. Research on
social work practice, Vol. 21(1), p.5-14
Mishna, Faye, McLuckie, Alan & Saini, Michael (2009). Real-world dangers in an online
reality: A qualitative study examining online relationships and cyber abuse. Social work
research, Vol. 33(2), p.107-118
Månson, Per (red.) (2007). Moderna samhällsteorier. Upplaga 7. Finland: WS Bookwell AB
Polisen I (2013). Hot – Lagar och fakta. Länk: http://polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olika-
brott/Hot/ (Hämtad: 2014-05-10)
Polisen II (2013). Sexualbrott – Lagar och fakta. Länk: http://polisen.se/Lagar-och-
regler/Om-olika-brott/Fakta-om-sexualbrott/ (Hämtad: 2014-05-10).
Selwyn, Neil (2008). A safe haven for misbehaving? An investigation of online misbehavior
among university students. Social science computer review, Vol. 26(4), p. 446-465
Skolverket (2014). Arbetet mot diskriminering och kränkande behandling. Stockholm:
Skolverket
Svenning, Conny (2003). Metodboken. Upplaga 5. Eslöv: Lorentz Förlag
(Bilaga 1)
Informationsbrev
Hej,
först och främst så vill jag tacka dig för att du tar dig tid och ställer upp på intervjun. Din
medverkan är oerhört uppskattad!
Jag heter Sanne Dahlström, och läser magisterexamen i utredning vid Luleå Tekniska
Universitet. Det är nu dags för mitt examensarbete som jag valt att skriva på uppdrag åt
Brotts- och drogförebyggande rådet (BRÅ) i Umeå. Syftet med uppsatsen är att få en inblick
kring problematiken som finns rörande ungdomar och nätbrott utifrån elevers synvinkel. Det
är väldigt givande för mig i mitt uppsatsarbete och för BRÅ som kan jobba vidare kring
problematiken på en lokal nivå att du ställer upp och delar med dig av dina åsikter,
erfarenheter och kunskaper kring området.
Intervjun kommer ske vid ett tillfälle. Intervjun är fullständigt frivillig. Under och efter
intervjun garanteras din anonymitet. Du kan när du vill avbryta intervjun och ditt deltagande
om du så önskar. Du behöver inte heller besvara alla frågor. Materialet kommer endast att
bearbetas av mig och användas till forskningsändamålet.
Tack för att du ställer upp!
Kontaktuppgifter:
Sanne Dahlström
Telefon: 076 89 78 100
E-mail : [email protected]
(Bilaga 2)
Intervjuguide – Problematik kring
ungdomar och nätbrott?
Intervjun inleds med att presentera intervjuns upplägg. Därefter sker en genomgång av
informationsbrevet så intervjupersonen är medveten om sitt deltagande och den
garanterade anonymiteten.
Formella frågor:
1. Ålder?
2. Vilken årskurs går du i?
Tema 1 - Offline
3. Vad gör du på fritiden?
4. Hur trivs du i skolan?
5. Har någon sagt något elakt till dig i skolan eller på fritiden, berätta?
6. Har du sett andra råka illa ut, berätta?
7. Vad skulle du göra om någon var elak mot dig eller någon annan i skolan eller på fritiden?
(berätta för vuxen, vänner, säga ifrån)
Tema 2 - Online
8. Har du en egen mobil/dator/surfplatta?
9. Ungefär hur ofta använder du mobil/dator/surfplatta?
10. Vad gör du när du är på nätet? (spelar, chattar osv.)
11. Vilka sidor besöker du oftast?
12. Har någon skrivit något elakt till dig? (någon du känner, ungdom, vuxen, anonym)
13. Känner du andra som råkat ut för elakheter på nätet?
14. Vad skulle du göra om någon var elak mot dig på nätet? (berätta för vuxen, vänner)
Tema 3 - Diskurs
15. Vad tycker du om att man lägger upp bilder/videor på andra utan deras godkännande?
16. Vad tycker du om elakheter på nätet?
17. Pratar du och dina vänner om brott som händer på nätet?
18. Hur pratar ni om det, kan du ge exempel?
19. Hur skulle du beskriva attityden på nätet?
Tema 4 - Konsekvenser
18. Vet du att kränkningar, hot och att publicera bilder/videor utan tillstånd är olagligt?
19. Vet du att man kan anmäla kränkningar och hot både om de sker online och offline?
20. Skulle du våga berätta om det hände dig eller en vän? (varför/varför inte?)
21. Vem skulle du vända dig till i första hand?
22. Vad tror du en anmälan kan få för konsekvenser?
23. Har du några idéer om hur man skulle kunna få bort de här typerna av brott vi har pratat
om?
Avslutande del:
Sammanfattning och utredning av oklarheter om de dyker upp under sammanfattningen.
Intervjupersonen har möjlighet att tillägga. Upprepning av det som står i intervjubrevet sker
och intervjupersonen tackas för dens medverkan.
