G3Filmvetenskap 2FV30EHandledare: Anna Sofia Rossholm 15 hpExaminator: Anders Åberg 2011-05-08

Alfred Hitchcocks FåglarnaEn diskussion om olika versioner och tolkningsmöjligheter

Anton Stenlund

1

Innehåll

1. Inledning sid 3

2. Teori och metod sid 3

3. Alfred Hitchcock sid 5

4. Filmen Fåglarna sid 7

5. Vad säger filmtrailern? sid 9

6. Camille Paglias tolkning sid 14

7. Presentation och tolkning av Daphne du Mauriers novell och förlaga sid 19

8. Det alternativa slutet sid 22

9. Sammanfattning sid 26

10. Källor sid 27

2

InledningAlfred Hitchcocks Fåglarna, denna omtalade och mystiska film om hur de helt vanliga fåglar vi ser

varje dag plötsligt slår sig ihop och går till dödlig attack mot mänskligheten, har varit ett mål för

massor av olika tolkningar genom åren. Det är en film som ställer många frågor men inte ger några

svar, vilket gör att den skiljer sig väldigt mycket från de flesta filmer som produceras i Hollywood,

däribland även Hitchcocks andra verk. Den är väldigt mystisk och den förklarar aldrig

överhuvudtaget varför fåglarna i filmen attackerar människorna. Det uppges aldrig heller tydligt hur

fåglarna tänker, eller vad de vill uppnå med sitt mordiska beteende, eller hur vida hela världen blivit

attackerad av fåglarna, eller om detta kommer att ske. Det antyds mycket, men några ”rätta svar”

anges aldrig, samtidigt som slutet lämnas väldigt öppet.

I denna uppsats tänker jag undersöka några olika synvinklar man kan betrakta filmen

genom. Man har försökt tolka filmens mysterier ända sedan den kom, och denna forskning fortgår

idag. I vilka olika riktningar kan man tolka fåglarna som motiv? Hur har folk besvarat frågan om

varför fåglarna attackerar människorna? Filmen är en adaption av en novell, hur förhåller sig

filmens budskap i relation till sin förlaga? Hur står sig de olika synvinklarna i jämförelse med

varandra?

Syftet med denna uppsats är att demonstrera filmens bredd och hur tolkbar den är. Jag vill

visa hur den kan tolkas på alla möjliga olika sätt genom att presentera ett par intressanta källor och

uppmärksamma de olika uppfattningar av filmen man kan få av dessa källor. Uppsatsen går ut på att

presentera källorna, analysera dem, jämföra dem med varandra, undersöka vilka teorier som passar

ihop med varandra, och på så sätt utmärka ett par olika riktningar man kan tolka filmen i, som

exempel på filmens tolkningsbredd.

Teori och metodFåglarna går att tolka på olika sätt. Min egen tolkning av filmen kommer att finnas närvarande i

analysen, vilket är nödvändigt, eftersom jag måste förhålla mig till filmen själv för att kunna

undersöka de olika tolkningarna av den. Jag kommer dock inte att presenera den i ett enskilt avsnitt,

eftersom uppsatsen avser att visa hur filmen kan tolkas åt olika håll, och inte demonstrera hur jag

personligen tolkar den. Mina källor skänker berättelsen nya dimensioner och lyfter fram tolkningar

som kan uppfattas mer undangömda och dunkla även för de som sett filmen flera gånger. På så sätt

kan man se på filmen på olika sätt och den kan ge olika betydelser och intryck.

Mina källor är den officiella filmtrailern för Fåglarna, Camille Paglias bok The Birds

3

(1998), Daphne du Mauriers novell Fåglarna (1952), Janet Staigers bok Media reception studies

(2005), Laurent Bouzereaus dokumentär All about The Birds (2000), Francois Truffauts bok

Hitchcock om Hitchcock (1966), samt givetvis filmen Fåglarna (1963). Tre av källorna analyseras i

varsin del. Dessa tre är trailern, Camille Paglia - The Birds och Daphne du Maurier - Fåglarna.

Även filmens alternativa slut analyseras i en egen del. Detta är baserat på kommentarer om filmens

slut, tagna framför allt ifrån All about The Birds och Hitchcock om Hitchcock. Resten av källorna

analyseras inte lika djupt och ingående, men de är ändå väldigt viktiga för helheten.

Jag går igenom mina fyra delar och analyserar mina källor utefter den receptionsteori som

Janet Staiger presenterar i sin bok Media reception studies (2005). Denna teori går ut på att ingen

berättelse (film, litteratur och all annan media) kan tolkas på ”rätt” sätt, eftersom alla åskådare

(däribland även de som skapat berättelsen) tolkar den på sitt egna sätt. Stagier skriver ”Reception

studies asks, What kind of meanings does a text have? For whom? In what circumstances? With

what changes over time? And do these meanings have any effects? Cognitive? Emotional? Social?

Political?”1

Media reception studies kom ut 2005 och utgör en kartläggning över receptionsstudier inom

media genom tiderna, från de första analyserna från början av 1900-talet tills idag. Hon gör en

grundlig presentation av de olika synvinklarna inom ämnet och lägger fram en klar bild av helheten.

Boken presenterar receptionsstudiernas universum genom att dela upp helheten i olika kapitel

utefter vilka sorters åskådare som undersöks. Eftersom receptionsstudier är väldigt närbesläktat med

psykologin får även detta stort utrymme i bokens analyser. Boken avgränsar sig inte särskilt till

film, utan omfattar alla olika sorters medier. På så sätt utgör den en tämligen heltäckande guide över

hela världen av receptionsstudier.

Boken ska användas som en tolkningsport till filmens olika teman. Enligt Stagiers

receptionsteorier så är ingen tolkning av en berättelse är mindre värd än någon annan, och det är

utifrån denna teori jag förhåller mig till de olika tolkningarna som jag presenterar i denna uppsats.

När jag presenterar mina källor så jämför jag dem med min egen tolkning av filmen, men dömer

inte andras tolkningar som ”felaktiga”, utan snarare ”olika”.

Jag börjar med att presentera Alfred Hitchcock som människa och regissör för att måla upp en

bakgrund som är viktig för den som vill tolka hans filmer. Hitchcock hade en del regler som han

brukade hålla sig till när han gjorde sina filmer (i Hitchcock om Hitchcock berättar han ofta om

misstag han anser sig gjort när det gäller filmer han gjort, eftersom han känner att han bedrar

publiken). Efter detta presenterar jag själva filmen Fåglarna, först detaljer om inspelningen och

1 Janet Staiger, Media reception studies, New York university press, 2005, s. 2

4

liknande, sedan själva storyn.

Efter detta påbörjar jag själva analysen. Jag börjar med trailern, som utgör en synvinkel

uttalad av Alfred Hitchcock personligen, men som ändå ger ett annorlunda intryck gentemot själva

filmen. I min analys av filmtrailern avser jag att först presentera trailern och vad den säger och

berättar. Efter detta analyserar jag den utifrån Staigers teori om hur skapare av medier vill att

åhörarna ska uppfatta mediet de betraktar och spekulerar i hur trailern går att tolka.2

Efter detta analyserar jag kulturvetaren Camille Paglias genomgående tolkning av filmen

från hennes bok The Birds. Hennes tolkningar är givetvis mycket intressanta, då de utgör en

utbildad kulturvetares tolkningar. Min analys av The Birds består av att jag först presenterar Paglias

tolkning av filmen och sedan jämför den med resten av källorna och deras teorier för att undersöka

om Paglias tolkning passar in på dessa teorier. Här ifrågasätter jag hur vida man kan finna någon

röd tråd emellan de olika teorierna om fåglarnas motiv. Sedan undersöker jag hur vida Paglias

resonemang kan vara färgade av hennes personliga beundran för Tippi Hedren utifrån teorier

presenterade i Media reception studies.

Den tredje källan är berättelsens upphovsman Daphne du Mauriers novell som föregick

filmen. Denna källa är naturligtvis vital, då den utgör den absolut första versionen av berättelsen,

och eftersom denna novell också föregick filmen så utgör den en stark tyngdpunkt även för hur

Hitchcock själv såg på berättelsen. När jag analyserar Daphne du Mauriers novell börjar jag

givetvis med att presentera handlingen och uppmärksamma skillnaderna mellan novellen och

filmen. Jag utgår här ifrån Staigers teori om att berättelsens budskap och mening helt baseras på hur

läsaren tolkar den och inte på upphovsmannens avsikter, varefter jag, i egenskap av läsare, helt

enkelt använder mig av min egen tolkning av berättelsen. Det viktiga är inte att novellen och filmen

utspelar sig på olika platser eller vilka karaktärer den handlar om, utan vilka intryck de två

berättelserna ger. Det är självklart att du Maurier och Hitchcock inte hade exakt samma visioner när

de skapade sina verk, så jag undersöker de olika skillnaderna som uppstod verken emellan och hur

de kan tolkas annorlunda.

I den sista delen av analysen analyserar jag det slut som fanns i filmens manus men inte kom

med i filmen. Hitchcock själv berättar om detta alternativa slut i Hitchcock om Hitchcock, och Evan

Hunter berättar också i All about The Birds samtidigt som man får se bilder på manussidor och

skisser som föreställer scenerna som inte spelades in. Utöver detta tar jag även med Hitchcocks

berömda uttalande (som nämns i nästan alla mina källor) om ännu ett slut som han hade i åtanke,

men som aldrig klarade sig ens till manuset. Jag börjar med att ingående presentera filmens

slutscen, och sedan presentera manusets slut, så som det beskrivs i ovannämnda källor. Efter detta

2 Staiger s. 1

5

jämför jag de båda scenerna och presenterar min egna tolkning av vad för intryck de lämnar hos

åskådaren. Tyngdpunkten ligger i att analysera vilka de olika sluten ger tittaren.

De övriga källorna används också i analyserna. Jag använder mig av dokumentären All

about The Birds (2000), som är en dokumentär om filmen som går att finna som bonusmaterial till

Fåglarnas DVD-utgåva, för att finna raka uppgifter om inspelningen och kommentarer från de

inblandade. Dessutom är den en viktig källa eftersom att den ingående presenterar det alternativa

slutet.

Hitchcock om Hitchcock (1966) är en bok av Francois Truffaut där han har samlat sina långa

intervju-sektioner med Hitchcock till en bok, där regissörens hela karriär gås igenom och samtliga

av hans filmer diskuteras djupt. Fåglarna är den filmen som får mest utrymme i boken, och här får

vi ta del av regissörens egna ord om filmen. Denna källa används mest för att jämföra andra källor

med Hithcocks egna ord om filmen och dess betydelse. Jag undersöker och hur deras teorier

stämmer överens med Hitchcocks egna syn på filmen.

Alfred HitchcockAlfred Hitchcock föddes 1899. Han började jobba inom film på 20-talet med att designa textrutor.

1925 regisserade han sig första film, och hans talang uppmärksammades tidigt, i synnerhet i

samband med hans tredje film The Lodger (1927). 1929 fick han äran att regissera Storbritanniens

första tal-film, klassikern Utpressning. Under 30-talet uppmärksammades han för sin talang att

bygga upp spänning och gjorde ett flertal klassiska och stilbildande filmer som Mannen som visste

för mycket (1934), De 39 stegen (1935) och En dam försvinner (1938). Flera teman visade sig

återkomma ofta genom filmerna. T ex så handlar alla tre nämnda klassiker som helt vanliga

människor som blir indragna i en slags spion-härva. Alla hans filmer från denna period hade inte

lika jordnära huvudkaraktärer (t ex en spion i Spioner i hälarna) men så blev de inte heller lika stora

succéer.

1940 gjorde han sin första film i Hollywood. Filmfabrikens största producent David O.

Selznik tog efter den rekordsättande succén Borta med vinden (1939) Hitchcock under sina vingar

och lät honom regissera sitt nästa kostymdrama Rebecca (1940), baserad på en skräckroman av

Daphne du Maurier, som vann en Oscar för bästa film.

Under 40- och 50-talen regisserade Hitchcock många succé-filmer och jobbade frekvent

med återkommande storstjärnor som Ingrid Bergman, James Stewart och Cary Grant. Filmerna

byggde ofta på spänning och kretsade ofta kring vanliga människor som blev indragna i en tät

6

intrig. Hitchcock brukade kittla publiken med sin spänning i ofta lättsamma och underhållande

action-filmer som I sista minuten (1959) men gjorde ibland tyngre och allvarligare filmer

(fortfarande spännings-byggda) som Rebecca och Studie i brott (1958).

1960 gjorde han en film som inte liknade någon annan han tidigare gjort: Psycho; en ren

skräckfilm där obehaglig stämning och otäcka händelser stod i centrum. Filmen blev en gigantisk

succé och senare även en av de stora filmklassikerna och är än idag troligtvis hans mest kända film.

1963 gjorde han Fåglarna, som också blivit känd som en “skräckfilm”. Den blev också en stor

succé och blivande megaklassiker. Efter den började dock karriären att dala. En läcka i ridån (1966)

och Topaz (1969) blev varken publik- eller kritiker-succéer, och efter två filmer på 70-talet slutade

han göra filmer helt och hållet. Han dog av en hjärtattack i sitt hem 29 april 1980. Han blev 80 år

gammal.

Filmen FåglarnaEfter braksuccén med Psycho gav sig Hitchcock i kast med förarbetet till ett antal nya filmer, men

samtliga dessa projekt kasserades så småningom. Hitchcock bestämde sig för tredje gången i

karriären att filmatisera ett av Daphne du Mauriers verk, den här gången novellen Fåglarna (1952).

Romanförfattaren Evan Hunter anlitades för att skriva manuset och Hitchcock gav honom

uppmaningen att kassera hela berättelsen och skriva en helt ny historia på samma tema. Resultatet

blev en film som blandade den gåtfulla novellen med traditionellt Hitchcock-berättande. Hitchcock

lanserade filmen som ”The most terrifying picture I have ever made” och liksom i fallet Psycho så

blev filmen en omedelbar succé.

Det var en passande fortsättning efter Psycho, eftersom Fåglarna också var en skräckfilm

som fascinerade folk med sin skräckinjagande berättelse. Mycket riktigt blev den också, likt

Psycho, en stor succé. Dock var denna film ännu mer hotfull i sin stil. Mysteriet med fåglarna var

betydligt mer mystiskt och obesvarat än mysteriet med Norman Bates och hans mor. I Fåglarna

finns nämligen inget svar varför de hemska händelserna som händer faktiskt händer.

Filmen börjar lättsamt med att den unga damen Melanie Daniels (Tippi Hedren) går in i en

fågelbutik i San Francisco för att köpa fåglar. När Mitch Brenner (Rod Taylor) kommer in låtsas

Melanie jobba i butiken. Mitch är dock medveten om att Melanie inte jobbar i butiken och får

Melanies skämt att slå tillbaka mot henne. Melanie blir upprörd och beslutar sig för att hämnas. Hon

köper två kärleksfåglar, vilket var vad Mitch planerade att köpa i butiken, tar reda på var han Mitch

7

bor och ger sig av dit. Mitchs granne informerar dock Melanie om att Mitch har åkt till samhället

Bodega bay, en småstad i norra Kalifornien, över helgen.

Då Melanie redan köpt fåglarna ger hon sig av till Bodega bay för att överlämna fåglarna.

Eftersom Mitch hade tänkt att ge fåglarna som födelsedagspresent till sin elva-åriga lillasyster

Cathy (Veronica Cartwright) ändrar Melanie sina planer. Hon tar reda på information om familjen.

Hon får veta att Brenner-huset i staden är befolkat av Mitchs mor Lydia och Cathy, och hon

bekantar sig med den lokala skolläraren Annie Hayworth (Suzanne Pleshette). Melanie hyr en liten

båt som tar henne till deras trädgård, smyger in i deras hur och lämnar fåglarna med ett gratulations-

brev till Cathy. Mitch ser henne på väg därifrån, skrattar åt hennes skämt och ger sig av till staden

för att möta henne i hamnen.

Plötsligt blir Melanie attackerad av en fiskmås. Mitch hjälper henne och tar in henne till

hamnrestaurangen där han plåstrar om henne. Hon fortsätter ljuga och säger att hon är Annie

Hayworths gamla skolkamrat. Här möter Melanie Mitchs mor Lydia Brenner (Jessica Tandy) och

Mitch bjuder över Melanie på middag. Hon hyr ett rum i Annies hus och dyker upp på till middagen

hos familjen på kvällen.

Efter middagen oroar sig Lydia över det eventuella förhållandet mellan hennes älskade son

och Melanie. Cathy bjuder Melanie till sitt födelsekalas nästa dag, varefter Melanie ger sig av till

Annies hus för att gå och lägga sig. Annie berättar att hon och Mitch har haft ett förhållande (som

dock inte höll på grund av Lydias ovilja att släppa iväg sig son) och att hon flyttat till staden endast

för att vara nära honom. Plötsligt flyger en fågel in i Annies dörr och slår ihjäl sig.

Nästa dag, på Cathys kalas, överger Mitch och Melanie sina retsamma masker och utvecklar

istället en vänskap, till Lydias stora förtvivlan. Kalaset avbryts plötsligt av att en flock fåglar

attackerar de lekande barnen. På kvällen när familjen Brenner och Melanie bestämmer sätter sig för

att äta flyger fåglarna in genom skorstenen. Ingen skadas, men rummet blir helt demolerat. Dagen

efter ger sig Lydia av till Dan Fawcetts bondgård för att undersöka varför familjens höns vägrar äta

sitt hönsfoder. Väl där finner hon Dan Fawcett på golvet och märker att han har blivit ihjälhackad

av fåglar under natten.

När hon kommit hem ber hon Melanie att hämta Cathy på skolan. När Melanie kommer dit

märker hon att fåglarna samlar sig, väntande, ute på lekplatsen. Hon och Annie samlar barnen för att

fly därifrån. Fåglarna attackerar på vägen, men ingen blir allvarligt skadad. Annie tar Cathy hem till

sig medan Melanie går till restaurangen för att ringa sin far. Där inne börjar folket spekulera om

fåglarnas konstiga beteende, som Melanie berättar om. Alla människor har varsin teori, men ingen

kan säga vad man egentligen kan göra åt saken.

Utanför restaurangen samlas fåglarna igen och går till attack igen, den här gången mot hela

8

staden, med förödande resultat. Folk dör och byggnader förstörs. Efter attacken åker Mitch och

Melanie till Annies hus för att hämta Cathy. Annie ligger död på marken, men Cathy har klarat sig.

Väl hemma spikar Mitch igen alla fönster med stora plankor och barrikaderar huset inför nästa

attack. Han observerar att vissa fåglar ger sig av, troligtvis för att attackera nästa stad, och att vissa

stannar för att gå till attack mot Bodega bay igen.

Fåglarna går till anfall igen, ännu en gång farligare än förra gången, men Mitch lyckas hålla

de ute. När familjen somnat går Melanie upp på övervåningen för att kolla om den också klarat sig.

Där blir hon brutalt överfallen av fåglarna, och är nära att bli ihjälhuggen då Mitch räddar henne i

sista stund. De bestämmer sig för att försöka ge sig av från staden. Trädgården är fylld med fåglar

som sitter på marken. Mitch hämtar bilen i garaget, och låter respektfullt fåglarna flytta på sig

istället för att köra över dem. Alla går in i bilen, Cathy tar med sig sina kärleksfåglar, och familjen

kör iväg emot en osäker framtid.

Vad säger filmtrailern?Trailers finns till för att få en person att se filmen. Detta gör man alltså genom att visa upp en liten

del av filmen och på så sätt lockar publiken att se resten av filmen. En trailer hinner knappast ta upp

alla motiv ur filmen då den bara är någon eller några minuter lång, och om alla filmtrailers skulle få

med allt som finns i filmen skulle väl filmen varit utrotad?

De flesta filmtrailers går ut på att helt enkelt visa upp lösryckta scener ur filmen den gör

reklam för, men Hitchcocks trailers var väldigt annorlunda. Istället för att bara visa scener ur filmen

så talar Hitchcock personligen till tittaren om filmen. Hans monolog behöver inte alltid presentera

filmen och dess handling, utan ger snarare en kort, komisk inblick i filmens universum. Allra mest

anmärkningsvärd av hans trailers är den till Fåglarna. Här håller Hitchcock en lång monolog, men

inte alls om filmen, utan om ”våra goda vänner fåglarna och deras långa relation med människan”.

Under denna hela fem minuter långa monolog hinner Hitchcock på ett väldigt ironiskt vis presentera

massor av onda handlingar människan gjort mot fåglarna genom åren och framställa dessa som att

de vore kärleksfulla handlingar och att fåglarna förmodligen är stolta över allt vi gjort för/mot dem.

Ett exempel: ”This cave drawing” (Hitchcock pekar på en tavla som föreställer en död fågel

med en pil igenom magen) is one of our earliest sketches of our feathered friends. One can see at

once the loving care with which the artist depicted his subject.” En annan höjdpunkt i den grova

ironin är när han talar om vänskapen mellan fåglar och människor samtidigt som han sätter sig vid

matbordet och börjar skära i en stekt kyckling, som ligger på matbordet framför honom. Hitchcock

9

håller länge på att övertyga oss om vilka hemskheter vi utsätter fåglarna för och låtsas hela tiden

som om han själv inte förstår att fåglarna lider. Till slut går han fram till en fågel i bur. När han

kelar med den så biter den honom i fingret, och han undrar förvånat ”Why on earth would he do

that?” följt av man hör samma fågelkvitter som hörs under fågelattackerna i själva filmen.

Budskapet är tydligt: Fåglarna har fått nog av hur ondskefullt människan behandlar dem.

Av denna monolog får jag en mycket tydligare fingervisning till en förklaring bakom

fåglarnas attacker än vad jag får när jag ser på filmen. I filmen antyds det knappt, men i denna

trailer går Hitchcock öppet ut med att människan har gjort fåglarna väldigt mycket ont genom åren.

Om man ser trailern utan att ha sett filmen först så lär man misstänka att filmen handlar om att

fåglarna bestämmer sig för att hämnas på människan för att ont vi gjort dem genom åren. Frågan

man ställer sig då är om det är detta som filmen faktiskt egentligen handlar om, och om detta är

svaret bakom fåglarnas attacker.

I Hitchcock om Hitchcock säger Hitchcock ”Jag hade inte gjort filmen om det rört sig om

gamar eller rovfåglar det jag tyckte om var att det rörde sig om ovanliga fåglar, vardagsfåglar”.3 Det

som verkligen tilltalade Hitchcock i berättelsen var alltså faktumet att fåglarna som attackerade inte

var varelser som man någonsin förväntar sig ska attackera folk. Men ändå kan jag inte finna någon

scen i filmen som överhuvudtaget liknar den drypande ironin i trailern. Det framgår inte ens att

människan behandlar fåglarna särskilt illa. Men faktum är ändå att filmen börjar i en fågelbutik, där

man får se fåglarna inspärrade i burar. Små, trånga burar som fåglarna självklart inte vill vara fast i.

På detta sett kan åskådaren relatera till den tolkning som trailern väckte när de ser början på filmen,

och tolka fågelbutiken som en demonstration av människans illa behandlande av fåglar och på så

sätt kan trailern påverka sättet en åskådare tolkar filmen på.

Den intressantaste frågan är nu alltså hur vida trailerns värderingar frambringades för att

endast vara en rolig filmtrailer, eller om den var tänkt en representation av ett tema från filmen.

Exakt vad Hitchcock försökte uppnå med trailern är givetvis omöjligt för mig att besvara, men när

jag undersöker den, vad får jag för intryck av Hitchcocks ord? Janet Staiger menar i Media

reception studies att skapare av medier alltid förhåller sig till hur dess ord uppfattas av sina

åskådare. Hon beskriver t ex i bokens inledning hur en talare spekulerar i hur hans/hennes åhörare

uppfattar hans/hennes ord, och utmålar dessa spekulationer som själva källan till vad

receptionsstudier grundar sig på.4 En man som Hitchcock tycks ständigt tänka på över hur folk ska

uppfatta hans verk, och blandar in massor av smådetaljer i syfte att fånga publikens

uppmärksamhet. Frågan man ställer sig är vilken ny uppfattning man får av filmen efter att ha sett

3 Francois Truffaut, Hitchcock om Hitchcock, Bokförlaget PAN/Nordstedts, 1966 s. 2164 Staiger s. 1

10

denna trailer. Jag har beskrivit hur filmen kan hamna i en ny synvinkel. Hur framstår filmen utefter

synvinkeln som framstår av min tolkning av trailern?

Att söka efter ironi i en Hitchcock-film är som att söka efter vaniljkräm i en vaniljbulle: den

finns alltid där, och i stora mängder. Däremot så är just den ironiska synen på förhållandet mellan

fåglar och människor som finns i trailern svåra att finna i själva filmen. Det uppstår inte någon grov

ironi i någon scen där människor som behandlat djur illa får sona för sina brott. Däremot skildras en

annan sorts ironi, i och med fåglarnas ständiga närvaro i kamerans fokus. Ända fram tills att

Melanie och Mitch återförenas i Bodega bay så lämnar aldrig filmens fokus helt fåglarna.

Förtexterna visar fåglar och när Melanie vandrar över gatan i San Francisco både ser och hör

vi fåglarna i skyn ovanför staden. Den första riktiga scenen utspelas i en fågelbutik. I den andra

scenen, där Melanie ska leverera kärleksfåglarna till Mitch, följer inte kameran Melanie, utan

fågelburen som hon håller i handen. Vi ser inte scenen ur hennes ögon, utan ur fåglarnas. Nästa

scen, där Melanie kör till Bodega bay, inleds inte med en bild på Melanie som kör bilen, utan en

bild på fågelburen som sitter i passagerarsätet. När hon väl kommer fram till staden lämnar hon

buren i bilen och går in på postkontoret. Nu får vi för första gången följa Melanie istället för

fåglarna.

Att hålla fokuset på fåglarna såhär länge demonstrerar fåglarnas fångenskap

(kärleksfåglarnas bur), och dessa scener ger mig också intrycket att fåglarnas betydelse för

berättelsen understryks redan från början. Filmen handlar till sådan stor del om fåglar, och därmed

hålls uppstår en spänning i och med kärleksfåglarnas närvaro. Kärleksfåglarna, som vi får följa

under dessa tidiga scener, gör dock inte människan något ont. Hitchcock sade ”I slutet av filmen

frågar den lilla flickan innan hon går in i bilen ”Får jag ta med mina kärleksfåglar?” Detta visar att

något gott överlever genom dessa kärleksfåglar”.5 Frågan som uppstår här är att om Hitchcock ville

visa upp fåglarnas fångenskap i början av filmen, varför skulle ha valt att följa exakt samma fåglar

som i sista scenen skulle representera hoppet? Kärleksfåglarna är de goda fåglarna som inte gör

något ont, trots att de är inspärrade i sina burar från början till slut. Inga scener visar fåglar som

bryter sig ut ur sina burar för att hämnas, fåglarna som attackerar är de vilda fåglarna som bor runt

Bodega bay; fiskmåsar, kråkor och liknande. Som jag ser det så är inte temat med fängslade fåglar

på hämndaktion något centralt i filmen.

Det finns dock en scen som representerar fåglarnas hat mot sina burar. I scenen där fåglarna

attackerar bensinmacken får vi följa Melanie när hon springer ut för att hjälpa folk, men hon måste

ta skydd för att rädda sig själv. Hon springer in i en telefonkiosk. Därinne ser hon all kaos och död

omkring sig. Hon ser brinnande hus, döende människor och fåglar som vilt attackerar alla

5 Truffaut s. 219

11

människor de kan se. Denna scen visar en människa instängd i en bur. Hon kan inte fly, och hon ser

all ond bråd död som sker där ute. Hon är instängd, och hon är i livsfara.

Hitchcock har berättat att denna metafor var avsiktlig: ”Även senare under filmen, under

måsarnas attack på staden, då Melanie tar sin tillflykt till en telefonkiosk, var det min avsikt att visa

att hon är som en fågel i en bur. Det rör sig visserligen inte om en gyllene bur den här gången, utan

en olycksbur, och elden markerar också att hennes olyckor har börjat. Man bevittnar omvänt den

gamla konflikten mellan människorna och fåglarna och denna gång är fåglarna utanför och

människorna inuti buren”.6

En annan scen som går in på detta är filmens allra första, då Mitch och Melanie träffas inne i

fågelbutiken. När Mitch fångat in fågeln som Melanie råkat släppa lös för han in den i buren igen

med orden ”Back in your gilded cage, Melanie Daniels” (översatt: ”Tillbaka in i din gyllene bur,

Melanie Daniels”). Hitchcock sade själv som denna scen ”Jag lade till denna fras under

inspelningen, eftersom jag tyckte att den belyste personligheten hos flickan som är rik och

bortskämd.”.7 Denna scen visar dock en helt annan bur än telefonkiosken. Denna bur är en gyllene

bur, inte ett fängelse, utan snarare ett skydd från omvärlden. En symbol för hur Melanie beskyddas

av sin rika härkomst. Hon är ekonomiskt oberoende, hon ser bra ut och hon kan göra vad som än

faller henne in och komma undan med det, tack vare hennes far, som kan fixa allt åt henne. Det må

vara en bur, men det är en rymlig bur som många personer gärna skulle vilja leva i.

Dessa två scener är dock de enda i filmen som faktiskt tar upp temat med fågelburarna (om

man bortser från de eventuella metaforerna kring de inspärrade kärleksfåglarna som kan finnas i

filmens början). De kunde dock ha varit mer. Det sägs tydligt i filmen att familjen Brenner har höns

på sin gård. När Melanie kommer dit på middag är familjen oroade över att hönsen är frustrerade

och vägrar äta sin mat. Om Hitchcock velat understryka bur-temat, varför visade han då inte

hönsens frustration, istället för att bara låta människorna tala om det? Vi får aldrig se familjens

höns. Ur denna synvinkel verkar det alltså som att fåglarnas inspärrning i burar inte är att tolka som

någon sorts utlösande faktor för attackerna.

Men är detta svar definitivt? Självklart inte. Som Staiger beskriver i Media reception studies så går

det alltid att tolka medier på flera sätt, och man kan givetvis göra fler tolkningar än den jag beskrivit

ovan. Man kan även tolka budskapet som att det inte bara är just fåglarna som är offer för

människans orättvisa behandling, utan även hela naturen och miljön. I dokumentären All about The

Birds berättar filmregissören Peter Bogdanovich, som även har skrivit boken The Cinema of Alfred

6 Truffaut s. 2187 Truffaut s. 218

12

Hitchcock (1963), om sin syn på Fåglarna ”Det är en domedagsfilm. Den säger att allting kommer

att gå tillbaka till moder jord. Hon kommer att segra”.8 Bogdanovich ser alltså fågelattackerna som

en symbol inte bara fågelrikets, utan hela naturens hämnd. Denna tolkning passar bra in på

tolkningen man kan dra från trailern. Det sägs aldrig att vi behandlar resten av naturen lika illa som

vi behandlar fåglarna, utan fåglarna får ensamma representera hela naturen i trailern. Däremot så är

det allmänt känt att mänskligheten inte behandlar resten av världens djur bättre än fåglarna. Alla vet

att fåglarna inte blir bättre behandlade än t ex grisar.

Varför valde då du Maurier valde just fåglar som naturens vapen mot människan? Det finns

många anledningar till varför fåglarna är det perfekta djuret för en sådan här berättelse. Framför allt

så kan de någonting som inga andra större djur, framför allt människan, kan: De kan flyga. Fåglarna

är perfekta, eftersom de är tillräcklig smidiga, tillräckligt stora och inte minst tillräckligt många för

att faktiskt kunna genomföra ett krig så kraftfullt att alla människor på jorden dödas.

Bogdanovich säger vid ett annat tillfälle i All about the birds ”Det är en film om farligheten

med belåtenhet”.9 Hitchocks själv uttalade sig liknande ”Basically, in The Birds, what you have is a

kind of and overall sketchy theme of everyone taking nature for granted. Everyone took the birds

for granted until the birds one day turned on them.”10 Denna tolkning av filmen passar också väldigt

bra in på trailern. Hitchcock går omkring och tar för givet att fåglarna är glada och nöjda i fem

minuter, ända tills fåglarna vänder sig mot honom. Han framställer människans makt över fåglarna

som en sådan självklar sak att bara tanken på fåglarnas lidande inte ens tycks finnas i hans huvud.

Denna ironi är faktiskt inte alltför långt ifrån vanligt folks syn på fåglarna i vår natur.

Hitchcock sade ”The birds had been shot at, eaten, put in cages. They'd suffered everything

from the humans, and it was time they turned on them. Don't mess about or tamper with nature.”11

Alltså underströk Hitchcock hur dåligt människan behandlade fåglarna även utanför trailern, rent av

i ett uttalande om själva filmen.

Frågan som uppstår här är varför Hitchcock så gärna uttalade sig på dessa sätt, men

samtidigt inte alls stöpte filmen i samma synvinkel, utan besparade filmen nästan helt och hållet

från synvinklar som dessa. Det svar som jag finner mest troligt, nästan självklart, är att han själv

inte hade bestämt vad fåglarnas motiv var, vilket gjorde att han kunde uttala sig om alla möjliga

motiv beroende på vilken situation han hamnade i. Fåglarnas motiv är dunkelt, det ska vara dunkelt,

Hitchcock själv sade att det precis var meningen att motivet skulle vara dunkelt. Alltså verkar det,

dömt utefter trailern, att fåglarnas motiv inte kort och gott var ren hämnd, utan att hämnd var en

8 All about The Birds, Laurent Bouzereau (2000)9 All about The Birds, Laurent Bouzereau (2000)10 Camille Paglia, ”The Birds”, BFI publishing, 1998, s. 8811 Paglia s. 88

13

tänkbar teori till vad som kan ligga bakom fåglarnas attacker. Inte ens mannen själv tycktes ha

några “sanna” svar på frågorna hans egna berättelse ställer, men han kunde (liksom alla andra)

spekulera kring frågorna. Min teori är att Hitchcock ville att åskådaren skulle spekulera och att han

själv inte gömde undan något svar, utan bara fann nöje i att låta mystiken kring filmens frågor

blomma.

Frågan som då finns kvar är varför hämnden, om detta nu var ett tänkbart motiv, inte lyftes

fram tydligare i filmen. Kanske gjordes det exakt av den anledningen att det mest uppenbara

motivet inte skulle representeras i filmen, just eftersom den var det mest uppenbara motivet?

Kanske hela poängen var just att låta publiken få en uppfattning från trailern, och sedan en helt

annan från filmen? När Hitchcock blev intervjuad av Francois Truffaut sade Truffaut ”Ni gjorde helt

rätt i att inte motivera fåglarnas aggressivitet. Filmen är helt tydligt spekulativ, en fantasi.”, varefter

Hitchcock kort och gott svarade ”Så betraktar jag den också.”.12

Enligt min tolkning av trailern så ger trailern sken av att fåglarna i berättelsen, och

eventuellt naturen, hämnas på mänskligheten för allt ont människan gjort fåglarna och miljön. Min

tolkning av filmen ger dock ett helt annat intryck. Temat med fåglarna på hämndaktion finner jag

inte mycket spår av där. Hur kommer det sig då att filmen och trailern då ger så annorlunda intryck?

Ett svar är att trailern tar ett av motiven med filmen och lyfter fram det och fyller hela

trailern med det. Den hinner ju knappast ta upp alla motiv från filmen, då den bara är fem minuter

lång. En annan teori är att trailern inte alls lyfter fram något av det som själva filmen var tänkt att

utstråla. Temat kring människans elaka behandling av fåglar kanske inte kommer ifrån själva

filmen, men det läggs på filmen via trailern. Eftersom fåglar blir behandlade dåligt i vår vardag så

är det ett tema som man lätt kan lägga på filmen själv, även ifall regissören och manusförfattaren

först inte haft detta i åtanke.

Det finns inget givet svar på dessa frågeställningar, ännu mindre då någon större forskning

kring denna trailer mig veterligen inte gjorts. Men en filmtrailer är som sagt avsedd att ge en inblick

i filmens universum, och trailern bakom Fåglarna gör absolut detta, i och med att den lägger in

ytterligare en del i pusslet som utgör mystiken kring berättelsen om fåglarna i Bodega bay.

Camille Paglias tolkningCamille Paglia är en berömd kulturhistoriker, känd både för sitt akademiska arbete och för att vara

en förespråkare för sexpositiv feminism, ett ämne som också avhandlats i hennes böcker. Hon har

12 Truffaut s. 216

14

varit professor på The University of arts i Philadelphia sedan 1984, och har under sin tid där gett ut

ett antal kulturanalytiska böcker, bland dessa The Birds (1998), där författaren går igenom hela

filmen Fåglarna från början till slut.13

I The Birds kombineras hennes kulturanalytiska skrivande till viss del med hennes

feministiska ideologi. I denna bok går hon igenom hela filmens handling från början till slut och

analyserar filmen in i minsta beståndsdelar. Paglia uppmärksammar många små och stora detaljer i

de olika scenerna, vissa som både leder till tolkningar och som anknyts till igen vid senare tillfällen,

samt även vissa som inte dyker upp igen. Den kanske mest framträdande tolkningar är den omtalade

metaforen mellan fåglar och kvinnor. Redan i filmens inledningsscen gör hon en tolkning om detta

samband. Angående övergången från förtexterna till inledningsscenen i San Francisco skriver hon

”The Symbolic transition from the titles is subtle but clear: woman is the crow, her stiletto high

heels the claws rapacious nature”.14 Kråkorna i förtexterna lämnar alltså över stafettpinnen till

Melanie som enligt Paglia är en sådan kvinna som det engelska slang-uttrycket ”birds” står för (en

ung och attraktiv kvinna). Hon skriver om Melanie och Annie att ”They are the birds - British slang

for attractive young women - as much as the film's avian marauders”.15 Kvinnorna är alltså fåglarna,

enligt Paglia. Hur kommer hon då fram till denna slutsats?

Många av Paglias tolkningar om förhållandet mellan fåglar och kvinnor görs utifrån

Melanies kläder. Hon tolkar Melanies entré i filmen som en fågels entré, syftades på likheterna

mellan kråkorna man får se flyga omkring i förtexterna och Melanies kläder. Melanie är som jag

nämnde tidigare uppmärksammar Paglia är Melanie är klädd i svarta kläder och klackskor, men

även hennes handväska är mycket omskriven i Paglias bok. Paglia menar att handväskan är en

symbol för en sorts fängslande vagina som Melanie använder för att fånga män i. ”The purse of

The Birds is a hunt bag in which to stuff male quarry. Like William Blake in The Crystal cabinet,

Hitchcock portrays the vagina as a male jail.” skriver hon.16 Hon observerar senare de scener där

Melanie glömmer sin handväska och någon annan räcker den till henne och uppmärksammar att

Melanie här tappar greppet om sin värld, symboliserat av att hon glömmer handväskan som

symboliseras hennes makt.17 Scenerna i fråga är när hon blir anklagad för att vara ondskefull inne på

restaurangen och scenen där hon och Mitch hittar Annies kropp.

Kvinnorna som skildras i filmen beskrivs av Paglia som ”captivating but dangerous”, alltså

”fängslande men farlig”.18 Melanie, som illustrerar denna fängslande men farliga kvinna, dominerar

13 http://sv.wikipedia.org/wiki/Camille_Paglia14 Paglia s. 2015 Paglia s. 4616 Paglia s. 3417 Paglia s. 7618 Paglia s. 7

15

sin manliga omgivning. Paglia uppmärksammar två scener där hon talar i telefon med män. Först

med en bekant som jobbar på hennes fars tidning, sedan med Mitch. Båda gångerna fingrar hon på

ett objekt, första gången en penna, den andra gången en cigarett. Pennor och cigaretter är båda

långa, smala och avlånga, och båda objekten kan kategoriseras som fallossymboler. Hon menar att

Melanies leker med de båda männen, och att det understryks att hur hon leker med deras makt,

illustrerad i fallossymbolerna hon fingrar med. Hon lindar nästan bokstavligen män runt sina

fingrar.

När jag läste Paglias bok reagerade jag särskilt över två saker. Den ena är att trots Paglias många

tolkningar om sambandet mellan Melanie och fåglarna så beskriver hon inte den enda scenen i

filmen som jag faktiskt uppfattade tog upp detta tema. Efter attacken i staden går Melanie tillbaka in

på restaurangen, där en kvinna anklagar Melanie för att vara ansvarig för de hemska händelserna.

”They said when you got here the whole thing started (...) I think you're evil!” skriker hon mot

Melanie. Detta är den scen som jag tycker lyfter fram Paglias teori allra mest i hela filmen, men

Paglia själv beskriver dessa anklagelser som irrationella.19

Den andra saken jag reagerade över är att efter Annies dödsfall försöker Mitch kasta en sten

på fåglarna som dödat henne, men Melanie stoppar honom. Detta demonstrerar enligt Paglia hur

den nedbrutna människan återvänder till stenålderns metoder.20 Civilisationen är krossad. Menar

hon då att det är kvinnan har krossat civilisationen? Med andra ord, menar Paglia att scenen vill visa

upp vilken förödelse den moderna kvinnan kunde ställa till med? Intressant nog så är det just

Melanie som hindrar Mitch från att kasta stenen. Gör hon alltså det för att skydda fåglarna? Detta

går dessvärre Paglia inte in på.

Paglias tolkning går huvudsakligen ut på kvinna/fågel-metaforen, men Paglia gör också

många andra tolkningar utifrån filmens många, fascinerande scener. Hon tolkar filmen in i minsta

tänkbara beståndsdelar och observerar de minsta detaljer och tolkar dem på alla möjliga olika sätt.

Bland hennes tolkningar utöver fågel/kvinna-teorin finns där också en tolkning där Paglia jämför

också familjen Brenner med Hitchcocks egna familj. Hitchcocks far dog i liksom Brenner-fadern

förtid och hans mor fick uppfostra familjen ensam de sista åren. Paglia spekulerar även att Mitch är

en avbild av Hitchcocks äldre bror William Hitchcock. Registreringsskylten till Mitchs bil är WJH

003, Williams initialer.21 Dock spinner hon inte vidare på denna tolkning, där hon lätt hade kunnat

tolka Alfred Hitchcock själv både som familjens tredje medlem Cathy, eller Melanie, huvudrollen

som på sätt och vis också blir en del av familjen.

19 Paglia s. 7420 Paglia s. 7621 Paglia s. 43-44

16

”Furthermore, with self-blinded Oedipus already in the script, thanks to Annie, it's possible

to see Lydia traumatised not just by the external atrocity but by her recognition of her own inner,

castrating demons.” skriver Paglia.22 Här bygger hon vidare på tolkningen kring familjens

komplicerade relation. Hon åsyftar Annies replik ”With all respect to Oedipus” från tidigare i filmen

och observerar hur Mitch har tagit sin faders plats och blivit familjens far. Liknelserna med Oidipus

är klara.

Så hur ser då Paglias tolkning ut gentemot tolkningen jag drog utifrån trailern? Kombinationen

mellan dessa två teorier ger ett väldigt intressant resultat, eftersom den för fram en ny teori om att

filmen handlar om hur kvinnan bryter sig ur sina åratal av förtryck. Denna teori får jag fram genom

att observera hur den första teorin visar förtrycket fåglarna lever under, och hur den andra visar hur

fåglarna är metaforer för kvinnor. Detta resonemang är förstås väldigt intressant, men sett ur min

tolkning av filmen har jag väldigt svårt att hitta antydningar om detta i den egentliga filmen. Jag

finner inga scener där Melanie, eller några andra av fågelkvinnorna, bryter sig aldrig ur något

förtryck. Vi får följa hennes framfart i samhället, och sedan nedbrytning som följd av hennes egna

fåfänga. Melanie har ingen anledning att hämnas på sin omgivning, hon behöver bara integreras i

den, vilket hon även gör till slut, då hon blir en del av Brenner-familjen.

Paglia menar dock att Melanie inte blir en del av Brenner-familjen på slutet, till skillnad från

vad hon menar är den vanliga tolkningen. När de förenas i slutet och åker iväg i bilen menar Paglia

att Lydias omfamning inte står för förening, utan för förtryck.23 Lydia, som också är en fågelkvinna,

får kontroll precis som de riktiga fåglarna. Denna tolkning kan vid en första anblick tyckas vara

väldigt konstig då Lydia inte alls är en sådan bortskämd och vacker ung kvinna som slang-uttrycket

”birds” står för, Lydia är en äldre kvinna med familj och utan man. Men om man lindar in

Oidipuskomplex-komplexet som jag presenterade tidigare så kan man förstå bättre Paglias

resonemang. Lydia dominerar faktiskt över Mitch, som nästan är gift med sin mor. Mitch är låst från

förmågan att få kvinnor eftersom han fast med sin mor. Alltså blir Lydia i slutändan ännu en kvinna

som tävlar om Mitch, vilket gör att hon hamnar i samma kategori som Melanie och Annie. Med

andra ord så är hon också en fågel, en fågel som tar hem segern i slutet.

Det Paglia skriver om Daphne du Mauriers Fåglarna presenteras närmre senare, men jag

kan redan nu informera om att Paglias tolkning av du Mauriers novell bygger mycket på likheterna

mellan fågelattackerna och krig. Om man kopplar ihop Paglias tolkning om fågelkvinnorna med du

Mauriers krigsteori, som bygger på att fågelattackerna är metaforer för bombplan som flyger över

22 Paglia s. 6323 Paglia s. 86

17

samhället, får man en koppling som sätter in filmens fågelkvinnor i riktiga, inte symboliska,

flygplan.

Janet Staiger skriver i Media reception studies “reception studies asks, What kinds of meanings

does a text have? For whom?”24 Den sista biten, “for whom”, fångar mig, eftersom den understryker

att somliga tolkar ett medieobjekt beroende på hur mediet förhåller sig till somliga målgrupper och

hur dessa målgrupper uppfattar filmen. Detta är förmodligen något som ligger bakom Paglias

tolkningar då hennes personliga tycke lyser igenom ofta i boken. Paglias feministiska bakgrund

passar onekligen bra ihop med hennes tolkningar av filmen som sexistisk bromskloss mot kvinnans

framfart i samhället. Till exempel spenderar hon mycket utrymma till att hylla sin (kvinnliga) idol

Tippi Hedren. Hela bokens slutkläm är en stor hyllning till skådespelaren: ”In many interviews over

the years about Psycho, Janet Leigh hasrepeatedly expressed her continuing fear of taking showers.

Tippi Hedren, in contrast, although traumatised by animal nature in The Birds, seems to have

actively confronted Hitchcock's challenges. Once her ”consciousness had been raised” about

animals, she wrote, she refused to wear the fur coat Hitchcock had given her and eventually

”hocked” it to pay feed and maintenance bills at Shambala. As queen of the lions, she beat

Hitchcock at his own game: of all his stars, she is the only one who found the MacGuffin. And in

her embattled private dialogue with Hitchcock, Tippi Hedren has had the last word”.25 Detta citat

frångår inte bara vad som känns relevant, den utgör också själva avrundningen på hela boken.

Dessutom känns den mer som en (omotiverad) personlig hyllning till Hedren, eller rent av hela

kvinnligheten, snarare än en vetenskaplig analys.

Paglias starka tycke för Hedren tycks även gå ut över hennes egna tolkningar. Detta märks i

synnerhet i hennes beskrivning av scenen i slutet, där Melanie går upp på vinden: ”Some critics find

Melanie's ascent foolhardy and self-destructive, but it seems to me a positive return to her early

independence and initiative, when she had a flair for this kind of detective work”.26 De kritiker som

finner Melanies beteende ”dumdristigt och självdestruktivt” är förmodligen ingen liten skara. Vad

tjänar Melanie egentligen på att gå upp på vinden? Jag är nog inte ensam om att inte kunna finna

någon bra anledning till varför hon skulle det. Vidare gör inte Paglia heller någon hemlighet av hur

mycket hon avskyr Cathy Brenner. Vid flera tillfällen i boken skriver hon om sin vilja att Cathy ska

skadas, och sin besvikelse när hon inte skadas. Detta visar att hon tycks ha svårt att hålla undan sina

akademiska åsikter och sina personliga uppfattningar.

I Hitchcock om Hitchcock tar Hitchcock själv upp fågel/kvinna-teorin. Han berättar om hur

24 Staiger s. 225 Paglia s. 9326 Paglia s. 82

18

den bortskämda Melanie vid två tillfällen hamnar i fåglarnas burar.27 Han understryker dock aldrig

någon direkt koppling mellan Melanies kön och fåglarna, utan hans koppling ligger snarare i

kopplingen mellan människa och fågel. Detta lyfter snarare fram trailerns teori om fåglarnas hämnd

än Paglias teori. Några övriga kommentarer om det eventuella förhållandet mellan fågel och kvinna

finns inte i Hitchcock om Hitchcock.

Paglias tolkning är klar och tydlig: ”Overwhelmed by the film when I first saw it as an

impressionable teenager, I view it as a perverse ode to woman's sexual glamour, which Hitchcock

shows in all its seductive phases, from brittle artifice to melting vulnerability”.28 Paglias berättelse

verkar vara tydligt präglad av hennes personliga beundran för Tippi Hedren. Hennes bok ger ett

starkt intryck av att hennes detta beundran går ut över hennes analyser. Därmed kan hennes teorier

framstå mer ideologiskt färgade, men samtidigt väldigt intressanta i en receptionsanalys, eftersom

hennes analys visar upp tydligt hur en person i hennes position uppfattar en film som Fåglarna.

Paglias tolkningar är många, men den tolkning som genomsyrar hela hennes bok är teorin

om sambandet mellan kvinnorna och fåglarna i berättelsen. På så sätt formar Paglia något av en

hatkärlek till filmen, där hon känner stor beundran för Tippi Hedren och Hitchcocks berättarstil,

samtidigt som hon anser att filmen är sexistisk. Denna riktning för berättelsen i ett helt annat ljus än

mina andra källor gör, vilket bara gör den mer intressant.

Presentation och tolkning av Daphne du Mauriers novell och

förlagaNär manuset till Fåglarna skulle skrivas uppmanade Hitchcock manusförfattaren Evan Hunter att

kassera allting från Daphne du Mauriers novell och skriva en helt ny berättelse på samma tema.29

Detta innebar att inte bara själva händelseförloppet, utan till och med novellens karaktärer hamnade

i soptunnan. Detta gör att det givetvis råder stora skillnader mellan bok och film. I denna analys

koncentrerar jag mig givetvis på det jag tycker är viktigast, nämligen bokens budskap och tema, i

den utsträckningen sådant existerar.

Janet Staiger skriver i Media reception studies “All these definitions of the field underline

that reception studies is not a hermeneutics or truth-finding of the meaning of the text”.30 Hon

27 Truffaut s. 21828 Paglia s. 729 All about The Birds, Laurent Bouzerreau (2000)30 Staiger s. 2

19

menar att författarnas avsikter är tolkningar, och att dessa tolkningar inte står högre än läsarnas,

eftersom det aldrig finns någon “sann” tolkning av berättelsen. Därför avser jag att här tolka

berättelsen och därmed lyfta fram en läsares tolkning av berättelsen, nämligen min egen. Eftersom

jag inte kan lägga fram exakt vad berättelsen står för, eftersom jag inte skapat den, så förhåller jag

mig helt enkelt till min egen tolkning av vad berättelsen står för.

Boken utspelar sig på en bondgård i England. Nat Hocken är en äldre man som arbetar

halvtid på gården och bor där med sin familj. Nat observerar fåglarnas konstiga beteende, och

familjen ligger och sover så försöker fåglarna ta sig in genom fönsterna. Nat försöker ta bort dem

men blir attackerad. Dagen efter håller han och familjen fåglarna under uppsyn. Först tror ingen på

familjens berättelse, men snart visar det sig att hela landet drabbats av fågelattacker. Nat och hans

fru följer slaviskt nyheterna på radion. Nat barrikaderar huset och uppmanar resten på bondgården

att göra detsamma. Ingen annan tar dock fågelhoten på särskilt stort allvar. På kvällen rapporterar

radion att staten har skickat upp flygplan för att ta död på fåglarna, men det blir istället fåglarna som

tar död på flygplanen. Familjen litar på radion att hjälpa dem, men radion lyckas inte hjälpa dem

alls överhuvudtaget, endast att inge familjen en strimma hopp om att allt ska ordna sig. De klarar

sig istället helt enkelt tack vare sitt egna förnuft (ett upplysnings-inslag i en överlag romantisk

berättelse). Nat räknar själv ut att fåglarna attackerar när det är tidvatten och vet därmed när han och

familjen måste skydda sig. Det är han, och inte männen som sänder ut radio-instruktionerna, som

kommer på alla metoder för att skydda sig från attackerna.

Efter att ha överlevt nattens attacker så upptäcker familjen att radion inte längre sänder ut

några program. Till en början vill de inte riktigt erkänna för sig själva vad radions död innebär. När

de väntat slaviskt i en timme går det upp för dem att det inte kommer att sändas några fler

radioprogram. De går upp till huvudbonden och hans frus hus, men upptäcker att de blivit brutalt

dödade av fåglarna under natten. Familjen barrikaderar sig i sitt hus igen och inväntar nästa attack.

Slutet lämnas poetiskt och oavslutat men antyder att starkt Nat inser att de inte har en chans och

sätter sig ner och inväntar den oundvikliga, vingburna döden.

Familjen som barrikaderar sig i sitt hus är ett tema som jag återfinner i filmen, liksom allmänheten

omkring huvudpersonerna som ständigt underskattar fåglarnas makt och känslan av människans

maktlöshet. Men som man kan vänta sig av en film producerad i Hollywood så tycks filmens

berättelse bjuda på en gnutta mer hopp än förlagans. Apokalypsen känns aldrig lika närvarande i

filmen som i novellen, trots fyllot inne på restaurangen som upprepande ropar ”It's the end of the

world!”. Novellens slut antyder starkt att Nat och hans familj förlorar den sista attacken. Filmen

inger mer hopp, då familjen faktiskt lyckas komma iväg från Bodega bay. I novellen finns det inte

20

heller några kärleksfåglar som inger hopp om kärlekens överlevnad.

Något som strukits helt inför filmen är scenerna där huvudpersonerna följer

radiosändningarna för hjälp. I filmen finner jag endast två scener där radion sitter i centrum. En där

familjen lyssnar och blir förargade över att den inte rapporterar någonting om den stora attacken i

stan, utan bara en kort notis som informerar om att några skolbarn blivit överfallna, men ingen blivit

allvarlig skadad. Den andra är precis i slutet där Mitch lyssnar på en bilradio och får lite information

om hur fåglarna har fortsatt sedan efter att familjen tappade kontakten med omvärlden.

Detta är långt ifrån radions roll i novellen. Nat och hans fru sitter bänkade framför

radioapparaten och väntar på information från storstaden och förlitar sig helt och håller på att radion

ska berätta hur de ska göra för att överleva, och hur regeringen gör för att bekämpa fåglarna. Radion

är en symbol för samhällets skydd. Så länge radion sänder ut överlevnads-instruktioner till landets

invånare så gör regeringen allt för att hjälpa sitt folk. I slutet av berättelsen sätter sig familjen

framför radion för att lyssna på nyhetssändningen. Först vågar de inte riktigt erkänna sanningen, när

radion är helt tyst. De övertygar sig själva om att de kommit ihåg fel tid för nyhetssändningen och

väntar en timme till framför radion. När radion en timme senare fortfarande är helt tyst så inser

karaktärerna allvaret i situationen som läsaren redan anat. Undergången är nära.

I berättelsen finns samma fara med belåtenhet som den Bogdanovich beskrev angående

filmen, fast i en annan skepnad. Novellen präglas av en sorts tilltro till att regeringen ska ordna det

hela, en tilltro i skepnad av radion. Denna tilltro finns i verkligheten, t ex som när någon begår ett

brott så är det en självklarhet för de flesta att denne arresteras av polis. Blotta tanken på en

revolution i samhället är i den tillvaro berättelsen utspelar sig är otänkbar, och detsamma gäller

tanken på att hela regeringen skulle dö. Om regeringen dör finns det inget skydd. Polisen och armén

står också hjälplösa. Ingen kan stoppa attackerna. Ingen kommer för att rädda Nat och hans familj.

När samhället kollapsat är hoppet borta. Detta går att jämföra med Hitchcocks och Peter

Bogdanovichs citat om att ta saker för givna, som jag tog upp när jag diskuterade trailern. Filmen

visar hur vi tar fåglar för givet, men novellen visar hur vi även tar hela samhället för givet.

Camille Paglia skriver att du Mauriers berättelse bär starka ekon från andra världskriget.31 Novellen

skrevs endast sju år efter att kriget tagit slut. Familjen Hocken agerar som i ett krig. De isolerar sig i

sitt hus och tar skydd, som om bombplan flög över huset. I berättelsen förlorar människan kriget

och hela samhället som vi byggt upp jämnas med marken.

Hitchcock var också inspirerad av krigets fasor när han gjorde sin filmiska version av

berättelsen. Han jämförde scenen där familjen Brenner isolerar sig i huset med familjer i sina hus då

31 Paglia s. 9

21

bombplanen kom under andra världskriget, och sade ”The bombs are falling, and the guns are going

like hell all over the place. You don't know where to go. ... You're caught. You're trapped!”32

Fågelattackerna är alltså inspirerade av krig, men betyder detta att du hela fågelattack-

historien var en ren metafor för krig? Novellen berättar om hur militären går till försvar mot

fåglarnas attacker och försöker ta död på dem, likt ett vanligt krig. Samtidigt så är familjens

beteende väldigt likt människors agerande i krigssituationer. De tar åt sig de instruktioner som

regeringen ger sina invånare för hur de ska göra för att överleva och de skyddar sig själva inuti sitt

hus. Det är ett krig som bekämpas, ett krig mellan människor och fåglar. Ett krig som människorna

förlorar.

Det är lätt att byta ut novellens fåglar mot flygplan från ett annat land. Historien berättar då

istället en historia om en liten by som blir anfallen av krig och vi får följa familjens försök att

försöka överleva flyganfallen. Radion blir tyst, vilket betyder att huvudstaden förlorat kriget, och

fienden kommer tillbaka till byn en sista gång så finns det inte längre något hopp att överleva. Den

här gången kanske det inte ens är flygplan som attackerar den lilla byn, utan en militärtrupp som går

från hus till hus för att neutralisera sin brittiska fiende för gott.

Något som jag dock tycker stämmer sämre överens med krig-metaforen är omgivningens

förnekelse av allvaret i situationen. Om ett bombplan attackerar en by så råder det ingen tvekan vad

det handlar om, men när fåglarna attackerar den lilla byn i novellen så förnekar invånarna att det

skulle röra sig om något allvarligt. Nat uppmanar storbonden att barrikadera sitt hus, men bonden

skrattar ut det förslaget. Nästa morgon är bonden och hans fru död, deras fönster krossade och huset

fyllt med fåglar. Nat och hans familj har dock klarat sig, helt enkelt tack vare att de tog attackerna

på allvar. Det budskap som skiner igenom detta, om hur man inte ska ta saker och ting för givet, har

inte mycket med krig att göra. I ett krig förnekar ingen att man lever i en dödlig situation, så varför

skulle du Maurier ha med detta starka tema i en berättelse som representerar en krigsattack?

Liksom Hitchcock ger inte Daphne du Maurier heller något svar varför fåglarna attackerar

människorna. Camille Paglias teori om fåglar som en metafor för kvinnor hittar jag inte mycket

samband med i novellen, då du Mauriers berättelse inte innehåller någon bortskämd, modern

kvinna. Nat Hocken är vår huvudkaraktär och några andra karaktärer ges inte mycket utrymme.

Bonden, Nats chef, håller en liten monolog om var man borde göra med ”de förbannade fåglarna”

(alltså att döda dem, en monolog som ekar hos namnlöse mannen i hatt på restaurangen i filmen),

men annars lämnas novellens biroller väldigt lite utrymme. Nats fru namnges aldrig, och hans barn

framstår mest som vilka barn som helst.

32 Paglia s. 9

22

Temat kring naturens hämnd mot människan som jag läste av trailern känns inte heller

särskilt närvarande i novellen. Jag finner inga passager i novellen som beskriver hur människorna

behandlar fåglarna eller miljön överhuvudtaget illa på något sätt. Nat upptäcker att fåglarna beter

sig konstigt när de flyger ovanför sjön innan han går och lägger sig första kvällen. Efter detta

attackerar dem. Inga scener i fågelbutiker, inget inhandlande av kärleksfåglar och inga trånga burar.

Faktum är att fågelburar inte ens förekommer överhuvudtaget i du Mauriers novell. Fåglarna

attackerar helt utan motiv, och människorna får inget svar. Det är mer som en kraft, snarare än

tusentals levande varelser i allians. Fåglarna är en som syndaflod, en övernaturlig kraft avsedd att

utrota hela människosläktet.

Samtidigt går det inte riktigt att komma ifrån att Bibelns syndaflod faktiskt var ett straff.

Även om berättelsen överlag inte har kopplingar till Bibel-legenden så kvarstår fortfarande samma,

vitala fråga: Varför skulle naturen utrota mänskligheten om det inte vore en bestraffning? Så ur den

synvinkeln kan man trots allt betrakta novellens fågelattacker som naturens hämnd mot människan,

vilket för oss tillbaka till min tolkning av trailern. När jag läser du Maureirs novell känns den dock

mest som en hotfull berättelse om hur människan utsätts för en oövervinnerlig kraft som utrotar alla

människor på jorden. Vi sympatiserar med människorna, attackerna är hemska. Jag finner inte de

minsta antydningar om att människorna förtjänar sitt öde. Är novellens fåglar menade att framstå

som att de är på hämndturné? Jag tycket inte att det verkar inte så, eftersom fåglarna endast tycks

skildras som en kraft och knappt ens som några djur.

Novellen är troligtvis den av mina källor som inger minst hopp av alla. Där filmen slutar

med att huvudrollerna kommer undan slutar novellen med att huvudrollerna dör. Du Maurier tycks

inte ge inte läsaren något hopp överhuvudtaget. På det sättet ger novellens fågelattacker ett annat

intryck än det intryck som Hitchcocks film fick fram. I novellen känns attackerna mest som en total

apokalyps, hela mänskligheten utrotas på bara några dagar. Daphne du Mauriers fåglars tycks inte

stå för något särskilt förutom själva undergången.

Det alternativa slutetEftersom den egentliga berättelsen från novellen övergavs totalt så var Hitchcock och Hunter inte

bundna till slutet som fanns i denna. Men det visade sig vara en svårighet att komma på ett slut till

filmen. Hitchcock brukar nästan alltid ha ett lyckligt slut på sina filmer, samtidigt som han helst inte

tar död på oskyldiga. Att ta död på hela familjen Brenner (vilken i slutscenen även innefattar

Melanie) lär knappast ha varit ett alternativ, men samtidigt så var det ändå en apokalyptisk

23

berättelse de skulle skriva. Hur skulle man kunna avsluta en sådan berättelse utan undergång och

död? Resultatet blev varken av det, de lämnade istället slutet öppet och lät familjen undkomma,

men samtidigt visa dem ge sig av mot en högst osäker framtid.

När Hitchcock med manskap började spela in Fåglarna var det fortfarande inte bestämt

exakt hur filmen skulle sluta. Hitchcock hade flera visioner om hur filmens slut men ju längre tiden

gick desto mer insåg han att de inte skulle ha varken tid eller råd att filma dessa scener.33 Tippi

Hedren berättar i All about The Birds om hur Hitchcock tvingade alla inblandade i filminspelningen

att svära på att inte avslöja för någon hur den skulle sluta, samtidigt som hon själv visste att inte ens

Hitchcock själv visste hur den skulle sluta. Slutet ändrades under inspelningens gång och fick till

slut stressas ihop för att få ett slut. Därmed blev det väldigt öppet och oavslutat, men samtidigt

geniförklarat och klassiskt.

Filmen slutar med att Mitch ser ut över en enorma massan fåglar utanför huset. Hela gården

är fylld med fåglar som sitter lugnt och stillsamt och tittar på honom. Mitch behåller lugnet och tar

med sig familjen ut till bilen. Han kör långsamt och försiktigt så att han inte ska köra över någon av

fåglarna. Djuren flyttar på sig och släpper fram bilen. Familjen åker iväg i skymningen på en väg

kantad av fåglar. Vi får inte se om de kommer ifrån Bodega bay, vi får inte se om fåglarna attackerar

dem igen, vi får inte veta om de överlever mycket längre, och vi får inte veta om fåglarna någonsin

kommer att sluta innan mänskligheten är utrotad. Hitchcock lägger dock in en strimma hopp i och

med Cathys kärleksfåglar. Hitchcock sade: ”I slutet av filmen frågar den lilla flickan innan hon går

in i bilen ”Får jag ta med mina kärleksfåglar?” Detta visar att något gott överlever genom dessa

kärleksfåglar”.34

Det är tydligt att Hitchcock inte ville ta död på sina karaktärer i slutet av filmen, det vore

absolut inte hans stil. Hans ånger över att döda en oskyldig liten pojke som man får följa under en

lång scen i Fåglarna sjunga 1.45 (1936) säger det mesta: ”När en filmfigur går omkring med en

bomb utan att veta om det, som ett vanligt paket, så skapar man hos publiken en mycket stark

spänning. Allt under färden förstärks de sympatiska dragen hos pojken i publikens ögon, vilken

senare inte har förlåit [sic] mig att jag lät honom dö då bomben exploderar med honom i bussen!”35

Sätt detta resonemang på karaktärerna i Fåglarna. Vi får följa Melanie och Mitch, som i början

retas och är otrevliga mot varandra, men som mognar och blir allt mer sympatiska under filmens

gång. För att inte tala om Cathy, ett oskyldigt barn som hela tiden svävar i livsfara utan att ha gjort

någonting för att förtjäna det. Under filmens gång lär vi oss att sympatisera allt mer med våra

huvudkaraktärer. Det vore knappast Hitchock-aktigt att döda alla dessa, men samtidigt så är

33 All about The Birds, Laurent Bouzerreau (2000)34 Truffaut s. 21935 Truffaut s. 79

24

Fåglarna som jag tidigare nämnt en ren och skär apokalyps-saga. Hur kan man avsluta berättelsen

utan död och utrotning, eller ett banalt och konstlat lyckligt slut? Genom att inte avsluta den, helt

enkelt.

Trots att filmen inte visade mer så fortsatte dock berättelsen i manuset ännu längre. Här får

vi följa familjen i deras fortsatta bilfärd när de åker igenom Bodega bay och får se den totala

förintelsen fåglarna har åstadkommit. Hitchcocks ritare ritade skisser på bilder att raserade elstolpar,

välta bilar och förstörda hus, hela tiden med hotfulla fåglar sittandes ovanpå vraken, bevakande och

lugna. Vidare spekulerade Hitchcock även om en återkomst till San Francisco, som även den staden

blivit övertagen av fåglar. Hitchcock hade bilden av en Golden gate-bro övertäckt av fåglar i sitt

huvud36, men återkomsten till San Francisco lyckades aldrig ta sig in i ens manuset.

Efter den långsamma, otäcka färden genom ett ödelagt Bodega bay kommer familjen fram

stadens slut. Där har fåglarna satt upp en vägspärr. De släpper ut bilen ur fåglarnas övertagna stad,

men när bilen kommit en liten bit på vägen bestämmer sig fåglarna för att attackera igen. De flyger

efter bilen och Mitch försöker köra ifrån dem. Fåglarna börjar hacka, riva och slita i suftletten, men

innan de lyckats komma igenom helt och hållet lyckas Mitch få upp tillräckligt hög fart för att

fåglarna inte ska hänga med längre. Familjen lämnar Bodega bay med livet i behåll och fåglarna

långt bakom sig.

Vad ger det officiella slutet för intryck? Jag finner i filmens mystiska slutscen ingen

förklaring till varför de mystiska sakerna sker, i kontrast till den långa förklaringen i den slutscen

som fanns i Psycho. Vi vet fortfarande inte varför fåglarna attackerar människor, vad deras mål är

eller hur långt de planerar att gå. Men hopp finns, trots allt. Cathys kärleksfåglar följer med i bilen

bort från Bodega bay, en symbol för kärleken och dess kraft att överleva alla prövningar.37 Filmens

huvudpersoner överlever också, genom att lyckas köra ifrån fåglarna med bil. De överlever alla

fågelattacker och tänker inte ge upp sin kamp för överlevnad det minsta, till skillnad från Nat

Hocken och hans familj från förlagan. Men det jag framför allt reagerar över när jag jämför de två

sluten är att det slut Hitchcock hade i tankarna inte ger lika mycket hopp som filmens gör. När man

ser filmen kan man tänka sig att familjen tar sig till en eventuell säkerhet i San Francisco, men

Hitchcocks tankar kring återkomsten till staden var som jag tidigare nämnt allt annat än vackra. Ju

längre vi får följa familjen på deras resa ut från Bodega bay, desto mer hopplös ser situationen ut.

Om filmen verkligen hade slutat med att vi hade fått se fåglar sitta triumferande på Golden gate-

bron så hade allt hopp varit försvunnet. Har fåglarna lyckats ta över San Francisco, storstaden med

36 All about The Birds, Laurent Bouzereau (2000)37 Truffaut s. 219

25

över en miljon invånare, då är spelet förlorat. Fåglarna har tagit sig till storstäderna, och

mänskligheten är i stort sett förlorad. Om inte utrotad, så är den ändå underkastad och har inget

annat att förlita sig på utom att fåglarna ska ge dem nåd.

Vad ger då det alternativa slutet för intryck? Som sagt finns fortfarande ingen förklaring

bakom attackerna, och inte heller någon vidare barmhärtighet från djuren. Mest anmärkningsvärt är

att en känsla av att fåglarna känner sig färdiga när familjen lämnar Bodega bay, som jag får av slutet

i den färdiga filmen, grusas totalt i det alternativa slutet. Trots att manusförfattaren Evan Hunter

själv sagt att de båda sluten är tänkta att ge samma intryck 38 så går det inte att komma ifrån att det

alternativa slutet ändå visar ännu en fågelattack. Det finns inget sorts naturligt slut på fåglarnas

välde, de fortsätter att attackera familjen, trots att de ändå lyckats ödelägga hela staden. I det slut

som finns I den färdiga filmen kan man ändå se det som att fåglarna släpper ifrån sig de

överlevande människorna i den övertagna staden, så länge de respekterar fåglarnas position och inte

försöker sig på att göra dem något ont. I filmens slut kan man tolka fåglarnas lugn som en

triumferande seger, och att fåglarna kanske har blivit nöjda, så nöjda att de till och med låter

familjen lämna huset. Detta intryck grusas totalt i det alternativa slutet, eftersom det skildrar ännu

en attack innan familjen helt lyckas undkomma staden. Det alternativa slutets fåglar nöjer sig alltså

inte bara med att ta över staden, de ger sig inte förens människorna inte bara är undertryckta, utan

faktiskt döda.

Detta är en intressant tanke att jämföra med teorin om att du Maurier använde fåglar som en

sorts metafor för krig. När man i krigföring befäster en stad brukar man låta befolkningen vara

ifred, så länge de inte försöker störta sina nya ledare. På detta sätt lyckas man få makt över fler

människor, vilket man lyckas sämre med genom att bara utrota stad efter stad. Fåglarna tar över

Bodega bay, men inte finns det någon tanke överhuvudtaget att hålla fast sin makt över

människorna. Fåglarna vill döda människan, varken mer eller mindre. Självklart finns det krig

genom historien som plågat byinvånarna, som när den röda armén tågade in i Tyskland under slutet

av det andra världskriget och soldaterna ofta mördade och våldtog invånarna i byarna de intog, trots

att de blev välkomnade som hjältar, men det är inte sexuella lustar eller viljan att få någonting som

människorna har som driver fåglarna. Deras armé är inte full av alkoholiserade soldater, fåglarna

drivs av något annat, något okänt, något större. Ingen moral eller medmänsklighet (om man nu kan

kalla fåglars känslor ”medmänsklighet”) finns i sikte. Är det en hämnd mot mänskligheten, som

trailern antyder, eller är det kanske en ren naturkraft, som du Maurier antyder? Bilden av fåglar

sittandes lugnt och triumferande på platserna de förstört ger ett nästan ett övernaturligt och

surrealistiskt intryck. De är oövervinnerliga. Det känns inte som att fåglarna och människan

38 All about The Birds, Laurent Bouzereau (2000)

26

utkämpar ett krig, det känns bara som att fåglarna kort och gott utrotar mänskligheten. Detta ger

känslan av en naturkraft, nästan något gudomligt, att människans tid på jorden, likt dinosauriernas,

är ute. Att sedan fåglarna av forskare har utpekats som dinosauriernas närmsta släktingar i samtiden

gör denna tanke ännu mer intressant, även ifall denna likhet troligtvis bara är en tillfällighet.

Samtidigt så skulle förmodligen fåglarna vara helt överlägsna om de skulle gå till attack i

verkligheten. Fåglarna utklassar människan totalt sett till antal. Som Mrs Bundy säger i restaurang-

scenen: ”If such a thing would happen, we wouldn't have a chance”. Därmed går slutscenerna att

tolka åt båda håll, både som en övernaturlig naturkraft och som en brutal hämndaktion. De olika

sluten må ha varit menade att ge samma intryck, men två slut som är så öppna som dessa två är

givna att tolkas åt alla möjliga olika håll, och på så sätt ger de olika intryck i alla fall.

Sammanfattning

När man analyserar tolkningarna och kommentarerna kring filmen Fåglarna inser man tidigt att

något egentligt svar bakom fåglarnas motiv inte finns, och inte är menat att finnas. Som Truffaut

säger så är filmen ”helt tydligt spekulativ, en fantasi”.39 Men den är samtidigt ändå alltid lika

intressant att analysera, eftersom den är såpass fylld av spekulationer och små frågor som kan få oss

åskådares hjärnor att börja tänka över ett och annat. Vi kan börja fundera över hur vi behandlar

djuren, vi kan börja fundera över vilka konsekvenser den moderna kvinnans framfart i samhället bär

med sig, vi kan börja fundera över den krigspolitik världens ledare för, vi kan börja fundera över

hur det skulle kännas om mänskligheten mötte sig undergång, och vi kan börja fundera över många,

många andra saker bara genom att se på den här filmen. Det är en film som kittlar åskådaren totalt

med sina små, fräcka tankeväckare. Man kan tro att publiken kan samsas om ett “rätt svar” men det

har den inte gjort, alla som ser filmen tolkar den på sitt alldeles egna sätt. Därmed är det ett dött

lopp att söka efter svar, men vissa riktningar går givetvis att skönja.

När jag ser på filmen genom perspektivet från dess trailer lyfts teorin om fåglarnas hämnd-

instinkter till liv. Denna anspelar tydligt mot att fåglarna är ute efter hämnd på människan, och

denna teori möter både gensvar och motstånd i min tolkningen av filmen ensam (utan trailerns

synvinkel). Det finns scener där människor hamnar i burar, men samtidigt så är temat kring att

fåglar skulle vara utsatta dåligt representerade i filmen. Och Mrs Bundy ställer frågan som ingen

kan svara på: ”Birds have been on this planet, miss Daniels, since archaeopteryx, a hundred and

forty million years ago. Doesn't it seem odd that they wait this long to start a war against

39 Truffaut s. 216

27

humanity?”

Samtidigt har vi Paglias teori om att filmen är ”en pervers hyllning till kvinnans sexuella

glamour”40, som givetvis skiljer sig rejält från tolkningen man kan dra utifrån trailern. Denna

tolkning får man fram genom att lyfta fram filmens mindre uppenbara detaljer och tolka

undermeningar, sådant som de vanliga biobesökarna missar. Sådana tolkningar är alltid intressanta

att läsa, eftersom de uppmärksammar detaljer man inte lagt märke till tidigare och tydligt visar en

påläst människas utförliga tolkning.

Av alla källor är nog Daphne du Mauriers Fåglarna den viktigaste när det kommer till att

skänka berättelsen nya dimensioner. Den är filmens förlaga, och den berättar en helt annan historia

på samma tema; det vill säga fåglar som under mystiska omständigheter plötsligt går in för att utrota

till synes hela mänskligheten. Mystiken är ännu tätare i novellen, då skadorna framstår som ännu

större än i filmen (radion sänder från London, vilket antyder att London blir besegrat i slutet, en

detalj som saknar motsvarighet i filmen). Karaktärernas reaktioner vid fågelattackerna kan liknas

vid hur folk reagerar i krigssituationer. Berättelsen väcker därmed en teori om att fåglarnas attacker

kan stå för attacker från ett främmande land.

Det alternativa slutet spinner vidare på vad som händer efter att filmen tagit slut. Här märker

vi hur filmens slut kunde ha blivit ännu mer fyllt av undergång. Fåglarnas dominans över

människan är tydlig i slutet, men den blir ännu mer hotfull i det alternativa slutet och ju längre

berättelsen fortskrider, desto mer försvinner hoppet ur berättelsen, vilket inte alla kärleksfåglar i

världens inte kan få oss att bortse från. Dessa olika riktningar går inte heller att ena till en och

samma väg, vilket i sin tur återigen tyder på att något ”rätt svar” inte finns. Inget är rätt, inget är fel,

men vi kan tolka filmen i olika riktningar. Men huvudsaken är ändå klar: Vi ska inte veta. Men vi

kan spekulera. Vi ska spekulera, det är hela poängen med ett mysterium. Filmen väcker massor av

fascinerande frågor man kan filosofera över och samtliga av dessa tolkningar har relevans, hur

långsökta och ofattbara de än kan tyckas i somliga ögon, eftersom en åskådare faktiskt har gjort

denna tolkning utifrån att ha sett på filmen.

De olika tolkningar filmen Fåglarna bäddar för är väldigt fascinerande. Om man får en

uppfattning av en film så finns det alltid någonting i filmen som gör att man får denna uppfattning,

oavsett om detta var något som filmens skapare avsåg eller ej, vilket gör att tittaren dessutom blir en

del av filmens universum. Alla uppfattar filmen annorlunda eftersom filmens intryck anpassas efter

tittaren. Det är sådana saker som gör filmer som Fåglarna till sådana fantastiska filmupplevelser.

40 Paglia s. 7

28

KällorLitteratur:

du Maurier, Daphne, The Birds and other short stories, Virago modern classics, 1952

Paglia, Camille, The Birds, BFI publishing, 1998

Staiger, Janet, Media reception studies, New York university press, 2005

Truffaut, Francois, Hitchcock om Hitchcock, Bokförlaget PAN/Nordstedts, 1966

Film:

All about the birds (regi: Laurent Bouzereau, 2000)

The Birds (regi: Alfred Hitchcock, 1963)

29