– Finfredag imorgon grabbar?!Erfarenheter av Facebook i undervisningen

Marianne FrenneIKT B Ht 2011

Marianne FrenneIKT B Ht 2011

Att köra direktsändningJag heter Marianne Frenne och arbetar som högstadielärare på Alsike skola, Knivsta kommun, där jag undervisar i svenska och SO. Jag har ett fantastiskt jobb och ett viktigt uppdrag. Jag får vara med på ungdomarnas resa mot vuxenlivet, det är häftigt och jobbigt. I en lärares klassrum är det direktsändning varje dag, flera gånger. Det skapar nerv och utmanar mig att utvecklas som lärare och som människa. Det skapar en känsla av mening.

De senaste åren har elever i mitt klassrum gett uttryck för att skolan är tråkig och att många av kunskaperna som lärs ut inte angår dem. Det handlar främst om pojkar. De undrar ofta varför de gör vissa moment och vad de ska ha vissa kunskaper till. Detta är knappast unikt för just för mitt klassrum eller min skola. Att framför allt pojkar inte tycker att skolan är viktig eller rolig är ett samhällsproblem.

Här har viss forskning talat om att lösningen är att göra lärandet mer lustfullt. Om eleverna har roligt når fler av dem läroplansmålen, men jag menar att detta är delvis fel tänkt. Det är förstås bra att vi känner glädje när vi lär oss, men lika ofta tar det emot att lära sig, det är en tröskel vi ska över. Det måste få vara en tröskel, för efter tröskeln kommer belöningen, känslan av att ha klarat av något. Att kräva att det alltid ska vara roligt att lära skapar orimliga krav och förväntningar på oss lärare, men kan också skapa en felaktig bild av livet, som ständigt lustfyllt.

Däremot anser jag att det finns något viktigt i elevernas ”varför”- fråga. Varför gör vi det vi gör? Det måste vi synliggöra för eleverna, för att de ska känna att skolan angår dem, men att bara tala om lust är orimligt. Det är än viktigare

att tala om mening. Hur skapar vi mening i lärandet, i det dagliga skolarbetet? Med en känsla av mening kommer vi oftare över tröskeln.

Att kliva ut bland elevernaHur gör man då för att skapa mening i lärandet i sitt klassrum? Det finns förstås många svar på den frågan. I min lärarroll för jag ständigt samtal med mina elever. Det hör till en av mina styrkor att jag lätt kan närma mig dem, för att tala med dem. De vill tala med vuxna, de vill tala med mig. Att synliggöra sig som vuxen och möta sina elever kan skapa mening och det är en del av skolans uppdrag att arbeta för att eleverna utvecklas i samtal och kommunikation (Lgr11). Enligt min erfarenhet vill de veta vad vi vuxna tycker och de vill att vi ska ta ställning i olika frågor.

Kunskap och lärande i ett nytt ljusDe nya kommunikativa möjligheterna har förändrat internet från läs-medium till läs- och skrivmedium (Richardson 2009). Flera typer av ny teknik gör att människor interagerar med varandra i realtid och att de därmed också kan dela erfarenheter och kunskaper med varandra.

Marianne Frennemian.frenne@gmail.com

Trådlöst internet och smarta telefoner ger en utökad tillgång till internet och tekniken har banat väg för sociala medier som bloggar, Youtube, och Facebook. Människors behov av och vilja att kommunicera är dock en förutsättning för att allt detta (Åkerlund 2011).

I denna vilja till kommunikation finns viljan att dela med sig av kunskaper. Det är ett ständigt flöde av kunskap över nätet. Ungdomarna är vana att ta del av detta, men de behöver vuxna omkring sig som kan lära dem att kritiskt sovra i kunskaps- och informationssmängden. "Vi fick inte använda Wikipedia för vår förra lärare", sade min nya åtta vid terminsstart. "Det får ni för mig", sade jag. Att sätta upp förbud är inte rätt väg, men i mitt klassrum talar vi däremot mycket om hur man ska förhålla sig till information och kunskap.

Informationstekniken är en utmaning för skolan och den håller på att förändra villkoren för vårt lärande och borde även påverka vår syn på kunskap. Det är inte längre enbart ett stoff som läraren ska förmedla, utan eleverna behöver lära sig att analysera, samspela med andra, förstå och lösa olika problem (Säljö

2009). Jag tror att man når detta i undervisningen genom att gemensamt ta del av information, som man sedan samtalar kring.

Den nya tekniken angår ossJag tror att lärare har mycket att vinna på att intressera sig för sina elever och för det som angår dem och det kan man göra på olika sätt. Många ungdomar är uppkopplade under stor del av sin fritid, de är en del av sociala medier, spelar spel online och följer bloggar. De är inte bara konsumenter av utbudet på internet, utan många är själva producenter. De skapar filmer som läggs ut på YouTube och har egna bloggar, för att bara ta ett par exempel.

Enligt grundskolans läroplan förväntas eleverna behärska ny teknik i sökandet efter kunskap, i kommunikation, i skapande och i sitt lärande, när de lämnar grundskolan (Lgr11). De ska också tränas för att fungera i ett komplext samhälle som ständigt förändras, där de översköljs av information.Det ingår alltså i vårt uppdrag att skapa förutsättningar för detta. Jag tror att en väg att gå är att möta ungdomarna i den virtuella värld där de spenderar stor del av sin fritid, på

internet.

Min hypotes är att Facebook är en lämplig plats där elever och lärare kan mötas kring lärandet och skolarbetet. Där behöver inte mening skapas, den finns där redan och det är en plats där de flesta eleverna redan finns tillgängliga. Ett syfte med denna uppsats är att praktiskt pröva denna hypotes och att se hur denna mötesplats kan användas.

Vi vågar provaVid läsårets början skapade jag en Facebook-grupp kring undervisningen i klass åtta. Detta var inte helt nytt för mig, då jag läsåret innan provat att starta en grupp tillsammans med en årskurs nio. Eleverna döpte gruppen till ”Superåttan” och hälften av lärarna i högstadiets arbetslag gick med (fem stycken). Den andra hälften av lärarna är inte Facebook-användare och valde att inte ansluta sig till gruppen. Jag var noga med att betona inför

eleverna att syftet med gruppen var att den skulle hjälpa oss i det gemensamma skolarbetet och att jag förväntade mig att de skulle behandla varandra respektfullt.

Mitt syfte med gruppen är att skapa en social plattform för kommunikation där vårt gemensamma skolarbete är i fokus. En plattform där lärare och elever kan mötas för att utbyta information, hjälpa och inspirera varandra, på en virtuell plats där eleverna redan befinner sig, varje dag. Min förhoppning är att elevernas (och lärarnas) motivation och arbetsglädje ska öka i och med detta.

Mina erfarenheter är positiva av flera anledningar. För det första är det ett effektivt sätt att nå eleverna, då de ofta är uppkopplade på nätet efter skoldagens slut. För det andra ger det mig en ökad möjlighet, utöver ordinarie lektionstid, att "se dem" och återkoppla till det vi arbetar med i skolan. För

det tredje ger Facebook eleverna ökad möjlighet att nå mig, för eventuella frågor som rör skolsituationen och skolarbetet.

Jag tror att det finns många lärare som anser att det finns risker med att kommunicera med sina elever med hjälp av Facebook. De kanske ser risker med att inte privatlivet och arbetet hålls isär, eller att arbetstiden ska öka. Det måste vara ett frivilligt val.

Personligen ser jag hittills bara fördelar, men jag anser att man som vuxen och lärare har ett ansvar att förhålla sig professionell och att vara varsam i sin kommunikation med eleverna. Man bör alltså utnyttja de funktioner i Facebook som gör det möjligt att välja vad man delar med vem, för att kunna hålla isär den privata sfären och sfären av elevkontakter.

Varför Facebook?Sociala medier är en rätt ny företeelse, men tillgodoser sociala behov människor haft i alla tider, bland annat ett behov att förstå sig själv och andra. Att människor använder sociala medier är även ett tecken på att de har sociala behov de inte mäktar med att tillgodose till fullo i den fysiska världen (Åkerlund 2011).

Facebook ger oss chans att komma i kontakt, och hålla kontakt med, människor vi inte sett eller hört ifrån på länge. Det finns alltså en tydlig koppling mellan teknisk utveckling och människors förutsättningar att skapa mening genom olika sociala handlingar (Hernvall & Lindkvist). Att unga människor tidigt anpassar sig efter denna nya sociala verklighet är kanske inte så märkligt, då de vuxit upp med tekniken och är mitt uppe i att skapa sig en identitet, en så kallad gestaltningsprocess (Hernvall & Lindkvist). De har ett ökat behov av att samtala med och spegla sig i andra människor (Åkerlund 2011).

Facebook skiljer sig från tidiga föregångare, som till exempel ungdomssidan Lunarstorm, främst för att det är en social arena där många ungdomar och vuxna kan och vill befinna sig. Sociala medier gör det möjligt att kombinera kommunikation i realtid med ett selektivt delande av kunskaper och erfarenheter. Detta, menar jag, borde lämpa sig väl som en resurs i skolarbetet både för elever och lärare.

Hur blev det då? Eleverna verkar nöjda med att kunna

“...om det blir för mycket skola på Facebook blir det som om skolan tar över fritiden...”

“Det är bra för man kan fråga och ta reda på läxor och om man inte förstår något.”

Skulle du vilja ha möjlighet att chatta med din lärare utanför lektionstid?

Har stämningen i klassen förändrats på grund av Superåttan?

kommunicera och delge varandra information på ”Superåttan” och det pågår en hel del social aktivitet inom gruppen. De informerar varandra om läxor och pågående arbetsuppgifter. En elev som inte deltagit i undervisningen en dag, frågar och får snabbt svar om vad denna missat. De riktar även frågor direkt till berörd lärare och får oftast svar. Jag tror även att vissa elever påminns om skolarbetet då de loggar in på kvällen efter de idrottsaktiviteter många av dem deltar i. Då kommer inläggen av typen "vad hade vi för läxa nu igen?" och de bemöts seriöst och med hjälpsamhet. Det här kan tolkas som att gruppen är till hjälp för eleverna i skolarbetet. Några elever har lagt ut länkar som är relevanta för undervisningen.

Eleverna har använt chattfunktionen flitigt, både när det gäller skolarbetet och rent socialt, diskussionerna är ofta långa kring alla möjliga ämnen som angår dem, till exempel vilken spelkonsoll som är bäst eller vilket lag man bör hålla på. Vid ett par tillfällen har jag påminnt om att de ska vara schyssta mot varandra och att sänkningar inte får förekomma.

Tillsammans har det också enats om att fredagar är finfredagar, då man har skjorta/blus.

Lärarna använder gruppen för all möjlig information om den gemensamma skolvardagen och att påminna om läxor, men också till att ge tips om relevanta länkar eller YouTube-filmer eller i ett fall hänvisa till den egna lärbloggen. Ibland får eleverna beröm och de påminns också om vårt gemensamma ansvar för att lektionstiden tas tillvara ordentligt.

Som jag tolkar det fyller Facebook-gruppen både ett pedagogiskt och ett socialt syfte, men elevernas förväntningar och åsikter om gruppen vet jag inte så mycket om. Det har jag undersökt mer formellt med en enkät. Vad anser eleverna om att använda Facebook i skolarbetet? Ser de några problem med att blanda skoltid och fritid? Hur har Facebookgruppen påverkat klassen? Har de själva idéer om hur användandet av Facebook och internet kan utvecklas och förbättras?

Jag har alltså undersökt vad eleverna anser om Facebookgruppen, genom att låta dem besvara några frågor i en enkät. Enkäten undersökte två aspekter av användandet av gruppen, den sociala och den pedagogiska. Med social aspekt menar jag hur de tycker att gruppen Superåttan påverkar klimatet i klassen. Med den pedagogiska aspekten avser jag om, och i så fall hur, eleverna upplever att gruppen påverkat skolarbetet. Skolans uppdrag är både socialt och pedagogiskt och det är därför relevant att undersöka båda aspekterna (Lgr11).

Vad tycker eleverna?Enkäten distribuerades i elektronisk form, med hjälp av Google spreadsheet, till åttondeklassen med 26 elever och 21 elever svarade, varav 4 flickor. Klassen i sin helhet består av 20 pojkar och 6 flickor. Samtliga svarande elever uppgav att de redan använde Facebook när gruppen Superåttan bildades. De flesta (73%) uppgav också att de loggar in på Facebook varje dag och 77% går in i gruppen Superåttan varje gång de loggar in på Facebook. Dessutom sa 45% att de ofta loggar

in enkom för att uppdatera sig om vad som har hänt i gruppen.

Detta måste anses som ett tecken på att gruppen har haft genomslagskraft och en hypotes kan vara att genom att finnas ”där eleverna är”, med den teknik de använder, kan man locka en del elever från fritid till skolarbete. Dock krävs studier under en längre tid för att vidare utreda en sådan hypotes.

När det gäller den sociala aspekten uppger hälften av de svarande eleverna att stämningen i klassen har förbättras tack vare gruppen, medan den andra halvan inte upplever någon skillnad jämfört med tidigare. 68% vill ha möjlighet att chatta med sina lärare kring skolarbetet utanför skoltid, om det vore möjligt. Ingen av de svarande eleverna ser problem med att blanda in skolarbete på Facebook och alla svarande vill att gruppen fortsätter.

När det gäller den pedagogiska aspekten framkommer att eleverna har stor hjälp av gruppen om de behöver fråga något om

SlutsatserDe flesta eleverna som svarat verkar nöjda med gruppen och tycker att de hjälper dem i skolarbetet. Alla som svarat vill forsätta med gruppen och vissa ger förslag på hur gruppen kan utvecklas.

För mig har det har varit både spännande och roligt att prova detta. Åk 9 har numera också en Facebook-grupp. Snacket går också i åk 7 om att de också vill ha en grupp. Jag tycker att den sociala funktionen än så länge väger lite tyngre än den pedagogiska. Det märks att gruppen främst fyller ett socialt behov hos eleverna. Jag vågar dra slutsatsen att gruppen till viss del har skapat ett nytt socialt sammanhang vi har glädje och nytta av. Jag tycker att jag har sett viktiga signaler på att eleverna förstår att syftet med gruppen är lika mycket pedagogiskt. Det är häftigt att se att de hjälper varandra med skolarbetet och att vissa tipsar om relevanta länkar anser jag vara ett tecken på att de förstått att de själva har en viktig del i det egna lärandet. Det kan tyckas självklart för oss vuxna, men man måste komma ihåg att det handlar om unga elever.

Jag vill också säga att bildandet av gruppen skapade en del oro hos mig som lärare, då jag har ansvaret och jag inte på förhand kunde

LitteraturRichardson Will, Blogs, Wikis, podcasts and other powerful webtools for classrooms, Corwin press 2009

Vestlin Lena (red), Från Wikis till mattefilmer - om IKT i skolan,, Lärarförbundets förlag 2009

Säljö Roger och Rydstedt Hans (red), Kunskap och människans redskap, Studentlitteratur 2008

Skolverket Lgr 11, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fridishemmet 2011

Alexandersson Mikael och Hansson Thomas (red), Unga nätmiljöer, Studentlitteratur 2011

Öberg Helena, Västeråsmodellen - nio punkter för den digitala skolan, Natur och kultur 2011

Hernwall Patrik och Lindkvist Annika, Unga som medforskare till deras egen medievärld, UNGMODs forskningsprojekt, Locus Nr 1 2011

veta hur det skulle falla ut. Det finns ju en risk för att det förekommer oönskade sänkningar och att redan befintliga hierarkier i en klass förstärks, men å andra sidan är samvaro över internet redan en realitet i ungdomarnas liv. Jag ser det som positivt att de kan utvecklas i detta, då jag tror att framtiden kräver att de behärskar det. En annan positiv effekt är att elever möter andra vuxna, som inte är deras föräldrar, och att de då kan upptäcka andra sidor hos de lärare de möter fem dagar i veckan. Vi lärare får också upptäcka andra sidor hos våra elever. Det ger mening.

För fortsatta studier vore det intressant att titta på användningen av gruppen utifrån ett könsperspektiv. På vilket sätt kommer pojkar och flickor till tals? Vilka skillnader finns? Eftersom den åttondeklass jag har undersökt har en sådan sned könsfördelning har jag avstått att göra en sådan analys på det här enkätmaterialet.

undervisningen eller om någon läxa, den har alltså hjälpt dem i deras skolarbete. De får snabbt svar och kan fråga sina klasskompisar eller en lärare vad de missat vid till exempel sjukfrånvaro. Detta svar har flera elever gett och det ger eleverna en utökad möjlighet att ta ansvar för sitt skolarbete.

Slutligen har eleverna fått ge förslag på vidareutveckling av användandet av internet i skolarbetet. De förslag som gavs var att använda Skype för att kommunicera med tal och ett gemensamt lagringsutrymme som till exempel Dropbox, för att från elevernas sida lämna in texter och från lärarens sida dela ut material på ett enkelt, lättåtkomligt och samlat ställe.