Recording Data

Recorded: 16th January – 18th January 2006 at Dala-Järna Church, Dalarna, SwedenProducer: Satoko Berger-FujimotoRecording: Mats Hellberg, Hellberg LjudSound editor: Göran Finnberg, Mastering Room ABCommentary: Professor emeritus Jan LingTranslation: Sven Berger (English), Satoko Berger-Fujimoto (Japanese)Cover design: Urbane Guerilla DesignGroup Photos: All photos taken at the estate of Wapnö Slott, Halland, Sweden by Leif Haglund

©2007, 2013 by MUSICA REDIVIVAMRCD- 014www.mrcd.se

InstrumentsNyckelharpa: Enar Magnusson, Sweden

Bow: Jean-Claude Condi, FranceCembalo: Akira Kubota, Japan

Video Trailer available on http://youtu.be/lPlcLvt3GBk

FROM CASTLE AND COTTAGEby Professor emeritus Jan Ling

Torbjörn Näsbom’s nyckelharpa (“keyed fiddle”) and Andreas Edlund’s harpsi-chord (cembalo) have a long tradition, partly the same, partly different. Theirancestors lute and psaltery (plucked zither) appear far away in the Arabic world,from where they found their way to Europe about a thousand years ago. Thentheir roads separate.The nyckelharpa is the result of one of many experiments made in the Middle

Ages by skilful instrument makers to apply a bow to a stringed instrument. Theidea of attaching keys to a stringed instrument we know from the hurdy-gurdy,which differs from the nyckelharpa, though, in that it puts the strings in vibrationwith a wheel instead of a bow.

b

At about the same time, experiments with key mechanisms that pluck or divideand shorten the string, led to the creation of various types of “keyboard instru-ments”, such as the harpsichord and the clavichord. The harpsichord, then, isakin to lute and psaltery (plucked strings) and the clavichord to the nyckelharpa,the strings of both being touched, divided and shortened by a metal tongue(clavichord) or a wooden pin (nyckelharpa).The harpsichord then went its own way as the “Queen of the thorough-bass”

and the favourite instrument of the virtuosos, until it was rejected by the orches-

tra and the virtuosos began to prefer the pianoforte instead. The harpsichordbelonged in the upper class environment of virtually all the educated Europe.The earliest evidence of the nyckelharpa has been found in Sweden in decor-

ative church art of the late Middle Ages: a stone relief from c. 1350 and severalmural paintings from the 15th century. The oldest extant real instrument, the“Mora harp” is dated 1526. In Germany and Denmark it can be traced back tothe 16th and 17th centuries, depicted on mural paintings and in books, andderogatorily mentioned as a peasant instrument.In the 18th century, oddly enough, the nyckelharpa is found only in Sweden

with the province of Uppland (north of Stockholm) as its main domicile. Here itfollowed the changes of fashion and survived until the 20th century, when itsfuture became more and more uncertain, outrivalled first by the accordion, laterby dance bands of different kind.In the 1950’s and 60’s, however, a revival took place, thanks primarily to Eric

Sahlström (1912-86). He modified the sound of the nyckelharpa and made tech-nical improvements to extend its playing possibilities, thus transforming it intosomething unique. Above all he widened its repertoire and created a style, whichunified the best in Swedish folk music tradition, regardless of which province itcame from. Generations of young nyckelharpa players have ever since been fol-lowing in Sahlström’s footsteps.This record starts with the wonderful Kyrkmarsch (Church march) composed

by the Olof Jansson. Connecting harpsichord and nyckelharpa is logical fromseveral points of view. - Just listen to Eric Sahlström’s Vårdroppar (Springdrops): What a delightful piece of “baroque music”! - Much of the nyckelharparepertoire has its roots in 18th century music style, sometimes in the form of ver-itable mini-sonatas, quite suited for dancing. The encounter between the former

peasant instrument and the elegant harpsichord, so indispensable to 17th/18thcentury art music, is quite pleasing. Like baryton and viola d’amore, stringinstruments in fashion at that time, the nyckelharpa has sympathetic strings nottouched by the bow (a “built-in reverb”). The number of these thin metal stringswas raised to twelve by Sahlström. With its short bow and, due to its construc-tion, vibrato-less tone, the nyckelharpa is able to bridge the gap in time, style andsocial class between the Bach family and Swedish folk music of today.The trait of Empfindsamkeit (sentimentality) in Carl Philipp Emanuel Bach’s

music is brought out in a tasteful fusion, much due to Andreas’ exquisitely bal-anced continuo playing. Likewise, Torbjörn’s performance of J. S. Bach’s Suitein G major unites history and present time, classical style and folk-music style ina conciliatory synthesis, as is possible only in music.After a harpsichord prelude, followed by a peaceful dreamlike intermezzo, the

skilled musicians take on Marin Marais’ Folia variations, and now two fiery soulslaunch into a breathtaking performance, in which playing ability and improvisa-tional talent combined with faithfulness to heritage reach new heights.

�

FRÅN SLOTT OCH KOJAav Professor emeritus Jan Ling

Torbjörn Näsboms nyckelharpa och AndreasEdlunds cembalo har en lång traditionbakom sig som delvis är densamma, delvisskiljer sig. Instrumentens anfäder, luta ochpsalterium (cittra), finns långt borta i denarabiska världen, varifrån de fann sin väg tillEuropa för cirka tusen år sedan. Men sedanskiljs deras vägar.Nyckelharpan är resultatet av ett av många

experiment med stråke och stränginstrumentsom gjordes under medeltiden av skickligainstrumentbyggare. Idén att koppla tangentertill stränginstrument känner vi från vevliransom dock har ett hjul i stället för stråke för attsätta strängarna i vibration.Ungefär vid samma tid leder experiment,

som låter tangentmekanismer knäppa ellerdela och avkorta stränglängden, till upp-komsten av olika typer av klaverinstrument,

som kommer att kallas cembalo respektiveklavikord. I detta avseende är cembalon allt-så släkt med lutan och psalteriet (knäppin-strument) och klavikordet med nyckelharpan,där strängen på motsvarande sätt som hosklavikordet berörs och delas av en tunga, pånyckelharpan gjord av trä, på klavikordet avmetall.Cembalon gick sedan sin väg in som gene-ralbasens drottning och virtuosernas favorit-instrument fram tills den övergavs av orkes-tern och virtuoserna valde hammarklaveret.Cembalon fanns på 16/1700-talet i högre-ståndsmiljöer i snart sagt hela det bildadeEuropa.De tidigaste beläggen för nyckelharpans

existens har man funnit i Sverige i dekorativkyrkokonst från senmedeltiden: en stenrelieffrån cirka 1350 och en mängd valvmålning-ar från 1400-talet. Det äldsta bevaradeinstrumentet (Mora-harpan) är daterat 1526.I Tyskland och Danmark kan nyckelharpanspåras tillbaka till 1500- och 1600-talet,avbildad på valvmålningar och i böcker ochnedsättande omnämnd som ett simpelt bon-deinstrument.

Därefter återfinns nyckelharpan egendom-ligt nog bara i Sverige, med Uppland somöverlägsen hemort. Här följde den modetssvängningar och överlevde så fram till 1900-talet, då dess framtid blev mer och mer oviss,utkonkurrerad först av dragspelet, senare avdanskapell av annat slag.På 1950/60-talet kom dock åter en förnyel-

se, inte minst tack vare Eric Sahlström (1912-86). Han förvandlade instrumentet till någotunikt i det att han genom tekniska förbättring-ar ökade dess spelmöjligheter. Men framförallt vidgade han dess repertoar och skapadeen stil som förenade mycket av det bästa isvensk låttradition oavsett landskapstillhörig-het. Sedan dess har generationer av unganyckelharpsspelmän fortsatt i Sahlströmsfotspår.Denna CD inleds med Olof Janssons under-

bara Kyrkmarsch. Kopplingen cembalo-nyckel-harpa är logisk ur flera synpunkter. - Lyssnabara till Eric Sahlströms Vårdroppar: kan mantänka sig något bättre exempel på “barockmu-sik”! - Mycket av nyckelharpans repertoar harsin hemort i 1700-talsmusik, ibland veritablaminiatyrsonater som det gick att dansa till.

Mötet mellan det tidigare bondein-strumentet och den eleganta cemba-lon, som var nästan oumbärlig i16/1700-talets konstmusik, är alltigen-om angenämt. I likhet med baryton ochviola d’amore, sin tids modeinstru-ment, har nyckelharpan reso-nanssträngar (medklingande strängar)som inte vidrörs av stråken (“inbyggdreverb”). Sahlström ökade antalet avdessa tunna metallsträngar till tolv.Med sin korta stråke och sin, på grundav konstruktionen, vibratofria ton ärnyckelharpan väl lämpad att överbryg-ga klyftan i fråga om tid, stil och socialklass mellan Bach-familjen och svenskfolkmusik av idag.Det känslosamma draget i Carl

Philipp Emanuels musik smälter natur-ligt in i det smakfulla samspelet, myckettack vare Andreas’ utsökt balanseradecontinuo-spel. Likaså förmår Torbjörnsutförande av J.S. Bachs G-dur-svit för-ena historia och nutid, klassisk stil ochfolklig tradition i den försonande syntes,som är möjlig bara i musik.

Tur att det finns något av dröm och ett cembalo-preludium, innan de bådaskickliga musikerna tar sig an finalen, Marin Marais’ variationer över La Folia, förnu släpper två brinnande själar loss i ett hisnande samspel, där teknisk ochimprovisatorisk färdighet och vördnad för traditionsarvet når nya höjder.

�

�

Andreas Edlund, harpsichord player.

I took an early interest in composing music, and as a teenager I discovered the thorough-bass.Those figures added to the bass parts, I found quite intriguing. What use could they have? I won-dered. Could they be played? Was it possible to improvise an accompaniment from them?A few years later, I enrolled at the School of Music and Drama at Göteborg University to

study music theory and earn a diploma as a clarinet teacher. My piano professor promptly sent

me to the harpsichord department to satisfy my curiosity about thorough-bass and early music.The years in the Renaissance music ensemble Convivium Musicum and the opera productionswith “The Extraterrestial Baroque Company”, served as invaluable experience for the future.In a special individualised course for musicians, I was able to consolidate my harpsichord

playing further. My student years were crowned when I was selected for a one-year tour inEurope, playing the harpsichord with the European Union Baroque Orchestra under suchgreat leaders as Goodman, Koopman, Goebel and Mortensen.

Today I divide my time between ensemble leading, continuo playing in various connec-tions and from time to time giving a solo performance. I am still active as a clarinet player,primarily in the fields of Balkan, Klezmer and World music.

Andreas Edlund, cembalist.

Jag var tidigt intresserad av att komponera musik och kom redan som tonåring i kontaktmed generalbas. De där besiffrade basstämmorna fascinerade mig mycket. Vad var de braför? undrade jag. Skulle de spelas? Kunde man improvisera ackompanjemang från dem?Några år senare började jag vid Musikhögskolan i Göteborg att studera till klarinett- och

teoripedagog. Min pianolärare sände mig raskt över till skolans cembaloavdelning, där jagkunde få mer utlopp för min nyfikenhet på generalbas och tidig musik. Åren i renässans-ensemblen Convivium Musicum och operaproduktionerna med Utomjordiska Barockbolagetgav ovärderlig erfarenhet för framtiden.

På individuella musikerutbildningen fördjupade jag mig ytterligare i cembalospel.Studietiden kröntes med uttagningen till European Union Baroque Orchestra. Som cemba-list fick jag under ett år turnera i Europa med orkestern under ledning av storheter somGoodman, Koopman, Goebel och Mortensen.Numera leder jag ensembler, spelar continuo i olika sammanhang och gör soloframträdan-

den då och då. Jag är fortfarande också aktiv som klarinettist, huvudsakligen inom balkan-,klezmer- och världsmusik.

�

Torbjörn Näsbom, nyckelharpa (keyed fiddle).

I was born and grew up in the province of Uppland and learnt to play the violin from myfather. From early childhood, I was lucky enough to meet and play together with great folkmusic fiddlers as Viksta Lasse and Eric Sahlström.Later, after a classical education on the violin at the Music Conservatory of the Swedish

Radio at Edsberg and at the Royal Conservatory at Brussels, I was employed in the UmeåSymphony Orchestra and at the Norrlandsoperan.As a side activity, I also started to play the nyckelharpa. This instrument, however, took up

more and more of my time, and proved to be my destiny. I play folk music, of course, butalso try to mix my nyckelharpa with classical and particularly baroque music as well. I havebeen a soloist with several Swedish symphony and baroque orchestras and have gone ontour in Europe and the U.S. with the mezzo-soprano Ann-Sofie von Otter.

Torbjörn Näsbom, nyckelharpist.

Född och uppvuxen i Uppland, lärde jag mig av min far att spela fiol. Jag hade förmånenatt redan som barn träffa och spela ihop med storspelmän som Viksta Lasse och EricSahlström.Senare, efter utbildning till violinist bl.a. vid Sveriges Radios musikskola på Edsbergs slott

och vid Kungliga Musikkonservatoriet i Bryssel har jag haft anställning i Umeå symfoni-orkester vid Norrlandsoperan.

�

Liksom vid sidan om hade jag också börjat spela nyckelharpa, och den kom så småning-om att ta överhand och bli mitt huvudinstrument. Jag spelar naturligtvis folkmusik men prö-var även att blanda in nyckelharpan i konstmusik, då främst från barocken. Jag har uppträttsolistiskt med olika svenska symfoni- och barockorkestrar samt turnerat i Europa och USAtillsammans med mezzosopranen Ann-Sofie von Otter.

www.fiolasten.com

foto: Rolf O

hlsson

HOMAGE TO MATS HELLBERG (1952-2006)Mats Hellberg, musician, pedagogue and recording engineer, has left behind a unique cultural heritage.From the 70's onwards, through his recordings on LP and CD, he has documented and promotedSwedish folk music, classical and contemporary art music and jazz. In the 80's he became interested inearly music, and with taste, intuition, a sensitive ear and a masterly recording technique, he has left hispriceless mark on Musica Rediviva's CD productions.

This is one of his last recordings.We shall remember him with gratitude and deep respect.

MUSICA REDIVIVA and our artists

HOMMAGE A MATS HELLBERG (1952-2006)Musikern, pedagogen och ljudteknikern Mats Hellberg har en unik kulturgärning bakom sig. Med sinmusikutgivning på LP respektive CD har han sedan sjuttiotalet vårdat sig om, dokumenterat och främjateftersatta genrer såsom svensk folkmusik, klassisk och samtida konstmusik och jazz. På åttiotalet fattadehan tycke även för tidig musik och har med smak, intuition, ett känsligt öra och mästerlig ljudbehandlingsatt sin omistliga prägel på Musica Redivivas CD-projekt och -utgivning.

Detta är en av hans sista inspelningar. Vi minns honom med tacksamhet och vördnad.

MUSICA REDIVIVA jämte våra artister

Arbeau IMRCD-001

World ChristmasMRCD-007

KaleidoscopeMRSACD-020

Solo MarimbaMRCD-101

Sound of TransparenceMRCD-102

New FavouritesMRSACD-103

The Divine mysteryMRCD-021

From Castle and CottageMRCD-014

Vincenzo AlbriciMRCD-008

MariaMRCD-015

Bach at Leufsta BrukMRCD-016

Die Kunst der FugeMRSACD-017

Mahler SongsMRSACD-018

A Flourish of BrassMRSACD-019

Bach - organMRCD-009

Time SpanMRCD-010

7 OrgansMRCD-011

Travels with my LuteMRCD-013

Time of MayingMRCD-002

La SuédoiseMRCD-003

Maria Rosa MysticaMRCD-004

Arbeau IIMRCD-005

Still SmilingMRCD-006

Read more and online shop: www.mrcd.se

CD Catalogue Musica Rediviva: Early Music in Sweden