Galax 2012

Galax Vt-2012Årgång 9

www.vintergatan.eu

Galax11-12 frasse.indd 1 2012-02-15 13:51

2 Galax 2011

Traffic

Säljgruppen

Agnes FredholmAlva RomlinErik subäck

Ina HenrikssonJoel Eriksson

Anton BylundEmil Subäck

Oskar ÅngströmTobias Lind

Oscar BjöörnHelen Ljus

Emma Selin Rothelius

Julia Norman Emil NybergHjalmar ArvidssonJoel LedsgårdOscar OlssonLeon Lööv

Layout

Frida JonssonAmanda Nilsson

Mikael WallinErik Mårtensson Nordén

Filip Berglund

Caroline BjörklundTuva Söderberg

Jennifer WikströmMikaela Ottosson

Sanna NybergIsabell Sturm

Djara Erlandsson

Redaktionellt material

Vi är Galaxfoto

redaktionen

Fotograf:Elias Ferm

Björ

Frånvarande:Denise Olsson

s. 4-5 Skyte - ur tre klassers perspektiv s. 6-7 Plugga på resande fots. 8 En annorlunda Spanienresas. 9 Åttans resa genom mellansveriges. 10 Niornas årliga besök på RFSUs. 10-11 Linns resa till Skottland s. 12-13 Uppfinnare - Alfred Nobel & Leonardo da Vincis. 13 Uppfinnare - Amalia Eriksson & Marie Curies. 14 Smått & Gott (små barn och gott godis)s. 15 Intervju med äldre - Jorma Vesterinens. 16 Barnkonventionen - för alla barns rättigheters. 17 Panikångest - vanligare än vi trors. 18 Lilja - flickan som alltid blev svikens. 19 Polly - ett mästervärk av Kurt Cobains. 20 Intervju om att söka Gymnasium på annan orts. 21 Noveller - ett fiskeäventyr & ett nervöst uppträdande s. 22 Balders död - en serie om asaguden Balders. 23 Skräckfesten - den första i Vintergatans historias. 24-25 Mikaela & Djara tipsar om allt från böcker till recepts. 26-27 Bilduppslag - ett år på Vintergatan


Galax 2011 3

Traffic

redaktionen

Bestäm själv överdina pengar

När du blir tonåring kan du själv få koll på dina pengar. Du får eget konto och eget kort att betala med. Väljer du Handelsbanken Maestro kan du även själv designa ditt kort – för vem vill gå omkring med ett kort som alla andra har?

www.handelsbanken.se/kontorsnamn

Innehålls. 4-5 Skyte - ur tre klassers perspektiv s. 6-7 Plugga på resande fots. 8 En annorlunda Spanienresas. 9 Åttans resa genom mellansveriges. 10 Niornas årliga besök på RFSUs. 10-11 Linns resa till Skottland s. 12-13 Uppfinnare - Alfred Nobel & Leonardo da Vincis. 13 Uppfinnare - Amalia Eriksson & Marie Curies. 14 Smått & Gott (små barn och gott godis)s. 15 Intervju med äldre - Jorma Vesterinens. 16 Barnkonventionen - för alla barns rättigheters. 17 Panikångest - vanligare än vi trors. 18 Lilja - flickan som alltid blev svikens. 19 Polly - ett mästervärk av Kurt Cobains. 20 Intervju om att söka Gymnasium på annan orts. 21 Noveller - ett fiskeäventyr & ett nervöst uppträdande s. 22 Balders död - en serie om asaguden Balders. 23 Skräckfesten - den första i Vintergatans historias. 24-25 Mikaela & Djara tipsar om allt från böcker till recepts. 26-27 Bilduppslag - ett år på Vintergatan

Trevlig Läsning!


4 Galax 2011

Den långa Skytesveckan började med en samling på skolan, sedan en

bussfärd till Skytesvallen

där vi skulle överleva tre nätter i småstugor. Första dagen kändes skön, vissa gick till och med ner till älven och badade. Det var en lugn dag. Nästa dag blev det andra bullar. Vi åt frukost på morgonen och fi ck uppgifter. Vi lärde oss mycket om varandra, och det var verkligen ”havin' a good time". Tredje dagen hände väl inte så mycket mer märkvärdigt än på de andra förutom att åttorna och niorna kom, och vi fi ck sätta upp deras tält.

7 MåndagDet började med att vi sam-

lades på skolgården på måndagen, det var höstvä-der ute med sol på himlen. Sedan åkte vi buss till ett ställe som vi skulle padd-la ifrån. Vi blev tilldelade en varsin partner som vi skulle paddla med. Vi fick därefter släpa kanoten ner till sjön som var cirka 100 meter bort. Vi paddlade 1 mil bort mot Kårböle där vi skulle övernatta på Kårbö-le IP och dansbanan. När vi kom fram till Kårböle så åt vi kycklingspett och po-tatissallad. Klockan 11 var det sovdags och det var lugnt och skönt eftersom att alla var trötta efter da-gens paddling.

TisdagTisdagen började vi ti-digt på morgonen med att dricka ett glas oboy och äta en god macka. Det var det jag levde på till lun-chen. På tisdagen skulle vi även då paddla en lång bit. Vi släpade även denna gång kanoterna ner till en sjö och fortsatte mot vårt

mål, Skytesvallen. När vi hade kommit halva vägen så startade vi ett vatten-krig emot de andra som vi paddlade med. Så när vi kom fram till fastlandet var alla genomblöta. Där-efter vandrade vi vidare till Stugusjöarna där vi hade några övningar med Tomas Skogstjärn. Sedan satte vi upp tälten vi skulle sova i.

Onsdag

Under onsdagen gick vi 8 km till Skytesvallen för att vår sista natt skulle spen-deras där med alla an-dra klasser. Vi kom dit vid lunchtid, åt lunch, badade och satte upp tält. På kväl-len satt vi vid en brasa och lyssnade på musik och se-dan var det sängdags.

TorsdagPå torsdagen hade vi som vanligt olika lekar som man skulle vinna bokstäver på. Vinnarna blev belönade med att få äta först. Sedan åkte vi hem.

ALBIN NILZON

[email protected]

8Det blev inte mycket gjort men i slutet av kvällen blev det allsång vid lägerelden. På fjärde och sista dagen blev det regn, men vi fi ck åka hem i god tid som tur var. Det fanns faktiskt höjdpunkter med att vara där. Det var att spela volleyboll, käka glass, sitta vid lägerelden, dricka o’boy och lära känna varandra lite bättre. Iallafall så hade vi ’a good time’ och nästa år, kommer vi förmodligen behöva anstränga oss lite mer. Ja, det var Skytesveckan från en sjuas perspektiv. Med andra ord så var det roligt, gott och även lärande.

eMIl suBÄ[email protected]

foto: Jannika Looström

foto: Anders Nilsson

Skyteur tre olika perspektiv



Galax 2011 5

MåndagVi kom till skolan förväntantasnfulla och lite smått nervösa eftersom vi visste att vi skulle få göra någonting ingen annan gjort. Bussen rullade iväg från lilla Ljusdal som kändes så stort när vi kom fram till Hovra vandrarhem där vi skulle få sova över en natt. Där gjorde vi ett fl ertal nationella prov för att få prova på hur de kommer att vara när de sätter igång på riktigt.Vi fi xade hamburgare till lunch, placerade oss i våra rum som vi hade valt, bäddade sängar och ställde i ordning. Själv kände jag mig väldigt dålig på måndagskvällen och fi ck åka hem med feber. Medans jag låg hemma i sängen så lekte resten av klassen lekar och tog det lugnt på sina rum och fi ck träffa kapten Hans Ekstrand som skulle vara med oss under hela vårt äventyr.

TisdagFrisk var jag inte riktigt men med kaptenens ord som sa att han ville att jag skulle komma tillbaka och vara med så klev jag upp ur sängen. Vi samlades och fi ck veta vad vi skulle göra, vi hade redan packat en liten väska som vi skulle ha med oss ut i skogen, trodde vi. Istället fi ck vi packa upp allt och ta bort det som vi och kapten tyckte var onödigt, när vi tagit bort det vi tyckte kom lärarna och kollade vad de tyckte. Vi fi ck en ny väska, plåtburk, ståltråd, Jukkasticka, kniv, näver, kåsa, marschall, ett stearinljus, en visselpipa

vi skulle vissla i om vi inte klarade av att vara själva och ett tält mer likt en presenning.

Ryggsäckarna tog plats på ryggen och vi blev indelade i tre olika grupper och fi ck gå till olika ställen och prova på saker vi kunde ha nytta av senare på kvällen och natten. Vi fi ck veta hur vi skulle sova och göra i ordning på bästa sätt så vi skulle hålla värmen, göra vandringsstav och kompass med hjälp av nål och någon fet salva.På sista stället fi ck vi veta vad vi kunde äta om vi skulle bli fast ute i skogen och inte hade någon mat, vilket skulle bli fallet för oss. Vi skulle nämligen INTE få någon mat förrän dagen efter. En hel dag utan mat i skogen.

Vi fortsatte att gå tills vi stannade och fi ck till uppgift att hämta ved som inte var ifrån levande träd, och sen skulle vi i en liten grupp få vattnet att koka.Efter gick vi till ett grustag där vi hade samlingsplats, där vi fi ck se hur vi skulle sätta upp tältet och fi ck öva en gång.Vi fi ck en uppgift att göra under tiden vi skulle befi nna oss ute i skogen och det var att vi skulle göra ett par skor helt själva. Skorna skulle vi göra av två fi ltbitar vi fi ck och tråden. Vi fyllde på vatten i vattenfl askan vi hade fått av Kapten och sen fi ck vi ett nummer.När vi fått det fi ck vi följa med en lärare dit vi skulle sova under natten.Det var klara regler. Vi fi ck inte prata med någon, bara med lärarna när de kikade förbi. Jag själv

är väldigt mörkrädd och fi ck lite småpanik när de lämnade mig ensam så jag och Sanna Löfgren fi ck sova tillsammans och tur var det.

Vi fi xade vår sovplats väldigt mysig för att vara ute i skogen så att säga, med granrisbädd så de skulle bli mjukt och skönt. Sanna och jag satte ihop våra tält så att de blev till ett stort istället för två små. Efter visste vi inte riktigt vad vi skulle göra så vi satte oss och åt harsyra som vi lärt oss att vi kunde äta om vi var hungriga.När mörkret började komma, kom Malin med Oboy, som var riktigt efterlängtad, och energichoklad. Natten var riktigt, riktigt kall, så tillslut delade vi sovsäck.Jag tror inte att så många sov den natten, de fl esta låg mest och väntade till dagen efter då vi skulle få frukost på samlingsplatsen.

Onsdag

Vi blev väckta och tillsagda att plocka ihop våra grejor och komma så fort vi var klara till samlingsplatsen.Frukosten var inte så mycket att hänga i julgranen. Det var frystorkat men eftersom vi inte ätit mat på ett dygn så gick det mesta ner.Vi vandrade tillbaka till Hovra vandrarhem för att städa, plocka ihop våra saker och lämnade tillbaka allt vi lånat av militären. Vi lade våra väskor i släpvagnen som tog dem till Skytesvallen, för vi skulle vandra till Skyte.När vi fi ck informationen att det skulle ta två timmar, suckade de fl esta, men vi vandrade på tills ett stopp där vi fi ck se en otroligt fi n utsikt. När vi äntligen kom fram till stora vägen och såg skylten Skytesvallen, var det bara att springa och slänga sig död på gräsmattan.

Vårt sista år tillsammans på Skytesvallen Alla letade reda på sina väskor, plockade fram handduk, tvål, shampoo & balsam och gick till den efterlängtade duschen.För att vara snäll mot oss började 7:orna resa militärtälten vi skulle sova i. När de var klara fi ck vi en riktigt smarrig middag av Ingrid.

Som alltid när vi är på Skyte hämtar vi massa ved och har en jättemysig lägereld där de fl esta samlas. När vi skulle lägga oss visade det sig att det var en massa sniglar och andra kryp som också trivdes i våra tält. Inte så jättetrevligt med andra ord.

Torsdag

Tävlingsdagen som nästan är det roligaste på hela veckan var på torsdagen.Alla elever blir indelade i lag blandat med 7,8 och 9:or.Vi går till olika ställen där vi tillexempel ska få över hela laget till andra sidan utan att någon nuddar en tråd, fl ytta en boll med stuprännor och på varje ställe ett lag vinner får de bokstäver för att sedan bilda ett ord. Sen är de våra svensklärare som bestämmer vem som har bästa ordet och de som vinner få gå och äta först.När vi är klara så packar vi först ihop våra egna saker sedan river vi tälten.

Efter

Nu när jag tänker tillbaka hur jobbigt det var just då, är jag glad över att jag gjort det. Jag tänker också på att det var min sista gång på Skytesvallen med världens bästa klass.

INA [email protected]

Äventyret började en kall måndag i slutet av augusti. Från förra året trodde vi inte att de kunde bli så mycket värre än det vi fick göra då. Men det visade sig att det gick. Vi

skulle få uppleva någonting som ing-en annan niondeklassare i vårat av-

långa Sverige, någonsin gjort.

9



6 Galax 2011

Vi har varit i Laos i 4 dagar nu, Vientiane är huvudstaden i Laos. Det ser inte så himla an-norlunda ut i alla småstäder som vi har varit i än här i Vientiane, dels för att jag tänkte mig att en huvudstad har stora hus och skyskrapor och sådant men här är det inte så. Det är inga höga hus, max 3-4 våningar. Husen ligger tätt och det är inte så himla rent överallt men det är okej. Jag tycker att det har sett likadant ut nästan på alla ställen vi varit. Jag kan bara skilja ställena åt genom att tänka på var vi bodde.

Vientiane ligger vid den stora floden Mekong och den har vi rest efter i 2 veckor nu. Det är väldigt få städer och pyttesmå byar som ligger efter den. Fol-ket där använder Mekong som transportmedel. En av städerna som ligger där är Houay xai, vi bodde där i 2 nätter. Man åker på Mekong för det är dåligt med vä-gar. Det är väldigt mycket berg så det är svårt att bygga vägar. När vi åkte från Luang Prabang

till Vang Vieng som ligger läng-re bort från Mekong med buss var det väldigt slingriga vägar som gick högt upp på bergen och många blev åksjuka.

I nordvästra Laos, i provinsen Bokeo, mitt i regnskogen bland bergen, ligger ett naturreservat som heter Bokeo Nam Kan Na-tional Park som är en verksam-het som går ut på att med hjälp av inkomst från turister skydda regnskogens djur och växter. Turisterna får då bo i trädkojor i skogen i en till två nätter. Under tiden där får man åka zip-line på 150 meters höjd genom regn-skogen och om man har tur få se gibbonapor eller något annat djur som svartbjörn eller giant squirrel. Det är 12 guider som jobbar åt Gibbon Experience. Dom behövde kunna engelska och vara i fysisk topptrim, för det är mycket att gå uppför och ned-för och jag var helt slut efter de 3 dagar jag var där, men jag såg på guidernas ben vilka vad och lårmuskler de hade!

I Vietnam finns det ett så kall-lat tunnelsystem under marken som funnits där ända sen inn-an Vietnamkriget som vietna-meserna byggde för att fly un-dan fransmännen under slutet av 1940-talet. Tunnelsystemet var då inte så stort. Det var när inbördeskriget startade i Viet-nam som tunnlarna spelade en avgörande roll i konflikten mel-lan Nord- och Sydvietnam, som skyddsrum för Viet Cong-geril-lan. Viet Cong-gerillan bestod av folket som bodde i Cu Chi distriktet och andra motstånds-män och kvinnor. Tunnelsyste-met byggdes under den här peri-oden ut till att omfatta nästan 25 mil tunnlar. Tunnelsystemet var stort nog att kunna korsa stora delar av Ljusdals kommun.

År 1958 blandade sig USA i den vietnamesiska konflikten. Det här var under Kalla kriget och USA, som var och är emot kommunismen, ställde sig på Södra Vietnams sida eftersom det kommunistiska Sovjet un-derstödde Nordvietnam eko-nomiskt och med vapen. Sov-jet gick aldrig in i Vietnam på samma sätt som USA, som bl.a. bombade stora delar av landet. USA:s inblandning i Vietnam-kriget var starkt kritiserade av den amerikanska befolkningen och med tiden blev det protes-ter över hela världen. Man såg

inte meningen med att USA var i Vietnam. Många av vapnen som USA använde blev också starkt ifrågasatta. Dom bombade bl.a. med napalm, en blandning mel-lan bensin och aluminiumtvål. Det är en lättantändlig vätska som brinner länge. En annan kritiserad kemisk krigsföring var kemikalieregnen med växtgifter. Agent Orange är det mest kända av dem. Man använde det som avlövingsmedel då men än idag föds det barn som är missbilda-de på grund av ämnena i medlet. Vår guide under besöket be-rättade att han var från Filippi-nerna men var med i den ame-rikanska armén under Vietnam-kriget. Han brukar ha mardröm-mar om det han upplevde under kriget. Många av hans vänner i armén dog och fastnade i fällor som gerillan hade gillrat.

Jag tycker att det var häftigt att människor kan leva under jor-den utan att amerikanerna lyck-ade besegra och slå ner dem. Alla turister får möjlighet att gå ner i gångarna (som de har vid-gat för att turisterna ska få plats) och se hur det är. Jag var ner och det var väldigt varmt och trångt på vissa ställen. Vi fick gå ner i en 100 meter lång tunnel som ledde till sjukhusbunkern. Det var en lättnad att nå fram till slu-tet. Det var lite klaustrofobiskt att krypa där ett tag men väldigt fränt också!

Unni Nilsson i årskurs åtta har under två månader varit och rest i Asien med sin familj. Hon har varit i Kambodja, Laos, Vietnam och Thailand. Med tanke på att två månader av en termin är rätt mycket så har hon studerat på distans och fått uppgifter där hon skrivit om

speciella platser och muséer hon besökt under dessa två månader. Ni ska få inblickar i deras backpackresa som började med ett par lugna

dagar i Chiang Rai innan de åkte vidare till Laos.

Efter två händelserika veckor i Laos, åkte Unni och hennes familj vidare till Vietnam.

Där besökte de bl.a. War Remnants museum som ligger i Ho Chi Mihn City. Innan

Vietnamkrigets början var det ett område med fin natur som grönskade, nu för tiden är det

inte lika blomstrande och vackert.

Efter ca två veckor i Vietnam så fortsätter resan till Kambodja.Skola på andra sidan jorden

Foto: Erik Nilsson


Galax 2011 7

inte meningen med att USA var i Vietnam. Många av vapnen som USA använde blev också starkt ifrågasatta. Dom bombade bl.a. med napalm, en blandning mel-lan bensin och aluminiumtvål. Det är en lättantändlig vätska som brinner länge. En annan kritiserad kemisk krigsföring var kemikalieregnen med växtgifter. Agent Orange är det mest kända av dem. Man använde det som avlövingsmedel då men än idag föds det barn som är missbilda-de på grund av ämnena i medlet. Vår guide under besöket be-rättade att han var från Filippi-nerna men var med i den ame-rikanska armén under Vietnam-kriget. Han brukar ha mardröm-mar om det han upplevde under kriget. Många av hans vänner i armén dog och fastnade i fällor som gerillan hade gillrat.

Jag tycker att det var häftigt att människor kan leva under jor-den utan att amerikanerna lyck-ade besegra och slå ner dem. Alla turister får möjlighet att gå ner i gångarna (som de har vid-gat för att turisterna ska få plats) och se hur det är. Jag var ner och det var väldigt varmt och trångt på vissa ställen. Vi fick gå ner i en 100 meter lång tunnel som ledde till sjukhusbunkern. Det var en lättnad att nå fram till slu-tet. Det var lite klaustrofobiskt att krypa där ett tag men väldigt fränt också!

Kambodja är ett land i Sydosta-sien. Det gränsar till Laos i norr, Vietnam i öst och Thailand i väst. Det har varit regnperiod med ovanligt mycket regn i det områ-det den här hösten och många floder har blivit översvämmade. Mekongfloden har inte varit nå-got undantag. Regnperioden varar vanligtvis mellan april och oktober men i år blev den för-längd till november-december, vilket ledde till svåra översväm-ningar i området. En kambod-jansk kvinna som vi träffade på stranden i Sihanouk berättade för oss att bland dom männis-kor som har dött i samband med översvämningarna har många blivit bitna av giftiga ormar som flytt undan vattnet. Det ställde till problem när människorna och djuren flydde till samma ställe. Hon berättade också att många stora djur har försvunnit från om-rådet under åren på grund av de amerikanska bombningarna un-der Vietnamkriget.

Förr bodde de flesta i Asien på landsbygden men nu flyttar fler och fler till de stora städerna. I Kambodja stämmer faktiskt inte det. Där bor 90% av befolkning-en fortfarande på landsbygden och huvudstaden Phnom Penh är den enda staden med över en miljon invånare. Kambodja är ett mycket fattigt land med en kraftig befolkningstillväxt. Från 1975-1979, under Pol Pots sty-re, minskade Kambodjas befolk-ning med 3 miljoner. Idag har landet återhämtat sej och är nu den dubbla jämfört med vad den var före 1975.

1975 tog kommunistpartiet Röda Khmererna och deras le-dare Pol Pot makten över Kam-bodja och partiledningen börja-de utföra sitt ideologiska experi-ment. Det gick ut på skapa den perfekta kommunistiska staten på kortast möjliga tid. Trots att de hade kommunistiska Kina som förebilder blev dom ock-så ekonomiskt understödda av komunisthatande USA. Det för-

Efter ca två veckor i Vietnam så fortsätter resan till Kambodja.

sta Röda Khmererna gjorde var att tömma alla städer och skicka ut folk på landsbygden. Man vil-le skapa ett klasslöst samhälle där alla var arbetare, bönder el-ler fabriksarbetare. Dom som jobbade som advokat, läkare, lärare etc sågs som klassför-rädare och ett hot mot arbetar-samhället. Lösningen blev att skola om dem eller döda dom. Det var många som fördes till det ökända fängelset S-21 inne i Ph-nom Penh. Där förhördes fång-arna med brutala tortyrmetoder under omänskliga förhållanden. När jag var där såg jag att det var taggtråd på översta våning-en på husen där fångarna hölls. Vår guide berättade att det var inte för att se till att dom inte skul-le rymma utan för att fångarna inte skulle kasta sig ut där och ta livet av sig. Dom skulle inte få dö för lätt, innan dom erkänt sina ”brott”. Efter förhören transpor-terades fångarna till Choeung Ek utanför Phnom Penh. Det enda syftet med Choeung Ek var att avliva fångarna och be-grava dom i massgravar. Varje natt kom det lastbilar med män-niskor som trodde att dom skulle på omskolning eller arbetsläger. Istället fördes dom ut på fälten för att bli ihjälslagna och ned-slängda i massgravar med upp till 450 kroppar i varje. Idag är Choeung Ek en minnesplats för det 20 000 människor som föll offer för Pol Pots grymma styre.

Att se stället där 20 000 personer slagits ihjäl och begravts huller om buller är ofattbart. Jag kan inte förstå det nu och kommer aldrig förstå att jag har stått på samma plats där tusentals män-niskor mist sina liv. Det var en lugn känsla över hela området även fast det var många män-niskor där. Ingen pratade högt, skrattade, skrek men det var ändå inte helt surmulet och grått utan mer fridfullt och hedrande. I hela Kambodja beräknas det fin-nas ca 300 liknande avrättnings-platser.

Jag har besökt ett öområde i södra Thailand som heter Koh Lanta som tsunamivågen slog in över den 26 december 2004. Koh Lanta klarade sig relativt bra utan dödsoffer, men med många skadade. Phi Phi öarna som lig-ger nordväst om Koh Lanta blev helt överspolade. I juli 2005 stod dödssiffran på 850 människor men då saknades fortfarande 1200 personer så man kan anta att ca 2000 personer dog på Phi Phi Islands.

Jag pratade med en svensk man som bor på Koh Lanta vintertid som var på västsidan av ön när vågen kom. Han berättade att vattnet drogs tillbaka så snabbt att fiskar och krabbor inte han undan. Vattnet var borta i 20-30 minuter innan den första vågen

I tolv dagar stannade Unni och hennes familj i Kambod-ja. Efter det begav de sig till deras sista stopp på resan

vilket var Thailand där de besökte ön Koh Lanta.

Efter en vecka i Thailand så åkte Unni och hennes familj till-baka till Sverige och nu har hon en massa nya erfarenheter

att dela med sig av här på skolan!

kom. När den fjärde och största vågen kom fångades han upp av vattnet och spolades upp mellan husen. Han berättar att han var säker på att han skulle dö, men vågen gick tillbaka och han kun-de leta reda på sin familj och sät-ta sig i säkerhet.

Idag ser man inga spår av tsu-namin, och allt är uppstädat och lagat sen flera år tillbaka. Det som finns nu är säkerhetsåtgär-der som t.ex. ett larmsystem och evakueringsskyltar som leder till röjda platser på högre höjder.

text: UNNI [email protected]

foto:ERIK NILSSoN

Skola på andra sidan jorden


8 Galax 2011

Friskolan Vintergatan i Ljusdal har varje år fler sökande än det finns platser. Det är i genomsnitt dub-belt så många som söker än an-talet platser som erbjuds. Dock finns det ett undantag och det är skolstarten i 7:an hösten 2013, då det är lite kortare kölista. Detta be-tyder att du som är född år 2000 har stora chanser att komma in om du söker nu. Det är omöjligt

att veta hur många som tackar ja eller nej till en erbjuden plats. Min uppmaning är att söka även om kölistan kan kännas lång.

Ansökningarna som kommer in registreras i kronologisk ordning, vilket betyder ”först till kvarn”. Man väljer alltså inte ut trettiofem elever eller drar lott eller något liknande. De enda sättet som man

kan påverka detta, är att lämna in ansökan så tidigt som möjligt. Det finns också en undantagsregel att hamna lite före i kön som kallas syskonförtur, alltså om man har ett syskon som redan går på skolan.

En sak som alla inte tänker på är att även om du inte är säker på att du vill gå på Friskolan Vintergatan, så är det ju alltid bra att ha flera alter-nativ när man efter årskurs sex ska välja skola. Vintergatan har inte bara elever

och lärare från Ljusdals kommun eftersom det är goda kommuni-kationer från Vintergatan till när-liggande orter i Hudiksvalls Kom-mun.För att söka går man in på www.vintergatan.eu och klickar på länken ”Ansökan”. Sedan följer du bara instruktionerna.

Vill du gå på Vintergatan? Sök nu!foto: Frida Jonsson

Vid 23-tiden på måndag kväll rull-lade minibussen ner till Arlanda där vi skulle ta flyget mot Denia, Spanien. Där nere skulle vi få an-vändning för den spanska vi fått lära oss under de 3 år vi läst språ-ket. Vid tiotiden landade vi äntli-gen i Alicante för att sedan ta oss vidare med hjälp av buss och taxi till Denia.

De första dagarna såg ungefär li-kadana ut, massa sol, poolhäng och så klart lektioner. På lektio-nerna fick vi läsa massa olika tex-ter om Spanien och deras kultur. Sen skulle vi kolla upp ord som vi inte kunde. En annan rolig sak som vi fick göra var att vi skulle ta kort på massa skyltar som vi såg på stan och sedan skulle vi över-sätta dem.

På torsdagsmorgon gjorde vi oss i ordning för ett besök på en sko-la som hette Alfa y Omega. När vi kom fram till skolan fick vi reda

på att de inte hade engelsklek-tion förrän på eftermiddagen. Vi fick även lite information om sko-lans historia och hur de hade det. Vi fick bland annat reda på att de inte hade samma regler som oss i Sverige. T.ex. fick de inte visa bh:n eller ha byxor eller kjolar som inte går över knäna. När vi väl kom tillbaka, delade vi in oss i grup-per och började prata med dem. Vi hade både egna frågor och frå-gor vi hade fått på papper. Vi pra-tade både spanska och engelska med dem.

En typisk dag såg ut ungefär så här: Vi vaknade vid 9-tiden, gick ut till poolen och åt frukost och hade lek-tion. Efter lektionen gick vi in och fixade oss och drog ner på stan. Väl nere på stan frågade vi massa folk vart man kunde hitta affärer och matställen. Vi fick beställa vår mat på spanska eftersom de inte är så bra på engelska. Klockan två stängde alla affärer för siesta och de

öppnades inte förrän klockan fyra igen, mellan den tiden passade vi på att äta lite. Gällande matvanorna i Spanien såg de lite annorlunda ut än i Sve-rige. Man åt inte middagen förrän sent på kvällen så det var ganska tomt på restaurangerna då. På hemvägen gjorde vi den vanliga svängen in på Consum för att köpa matvaror till middagen, då passade vi även på att köpa choklad. Efter-som vi handlade maten själva så lärde vi oss samtidigt lite spanska.

Veckan i Denia var väldigt läro-rik. Vi lärde oss att vi kunde pra-ta mycket mera spanska än vad vi trodde att vi kunde. Sen fick vi som sagt också lära oss om den spanska kulturen.

ISABELL [email protected]

SANNA Lö[email protected]

Årets Spanienresa blev inte som vanligt då vi istället för att åka till Lorca och bo hos spanjorer åkte till staden Denia och hyrde ett hus i bergen. Lektionerna spen-derades mestadels vid poolen men det blev även mycket praktisk spanska ute på stan.

DENISE [email protected]

Den årliga spanienresan


Galax 2011 9

De 2 timmarna till Gävle gick myck-et bra. När vi kom till resecentrum gick vi direkt till Polhemskolan. Vi åt lunch där och blev guidade runt det stora gymnasiet. Efter 3 timmar var vi trötta i benen och vi vandrade tillbaka till statio-nen där vi skulle hoppa på bussen till Sandviken. Vi bodde på ett gan-ska läskigt vandrarhem där vi tror det spökade. Huset låg mycket nära Lidl, och en bit bort låg ett badhus som vi plaskade i på kvällen. Badhuset var stort med mycket finesser. Det här-ligaste var nog att det var en pool ut-

Tisdagen den 6/12 klockan 10:10 satt hela klassen på X-tåget mot Gävle. Äntligen hade vår årliga klassresa kommit. Först bar det iväg mot Gävle, se-dan skulle vi åka ända till Sandviken, Falun och Borlänge. Man kände att alla var pirriga men glada.

omhus, där man simmade ut i kylan.

Nästa dag åkte vi klockan 9 till Falun, det tog ungefär 45 minuter dit och jag somnade på bussen. Jag vaknade när vi var framme vid Falukoppar-gruva. Det var hur häftigt som helst i gruvan, att bara tänka sig att massa gamla personer har slitit ut sina krop-par i just den gruvan, det var riktigt coolt.

Direkt efter hoppade vi in i bussen och drog iväg till Borlänge. Vi åt lunchbuffé där och i samma hus var

tekniska museet. Stället var myck-et roligt och in-tressant. Vi sprang runt där som små barn och provade på massa olika ex-periment. Allt var jätteroligt. En station var att man skulle prata i en mikrofon och sen spelades det upp baklänges.

Sista dagen på vår klassresa var mycket lyckad. Vi tog lokalbussen till Gävle och vandrade en lång bit till tågmuseet. Museet var lika intres-sant som tekniska museet. Det var mycket bra att man fick gå in i tågen och verkligen leva sig in i rollen. Ett minus var att man inte kunde gå in i alla tåg men det var spännande ändå. Vi åt mat i en tågkupé, men maten

var inte så god. Vi tog en buss till Gävle centrum. Jag och några vän-ner valde att ta ett senare tåg hem och shoppa några timmar istället för att åka hem.

Resan var mycket bra för att lära kän-na varandra ännu bättre, den blev ro-ligare än vad jag hade förutsett.

MAtILDA öHMAN

[email protected]

8:ans klassresa


10 Galax 2011

onsdag 5 oktober 2011 För femtioelfte gången sneglade jag på väggklockan i klassrummet som verkade sega sig genom varje minut bara för att irritera mig. Samhälls-boken låg uppslagen framför mig, men jag hade inte åstadkommit nå-gonting under lektionen. 15 minu-ter kvar. Nervöst funderade jag över om jag hade glömt att packa någon-ting medans jag orytmiskt trumma-de foten mot golvet. Självklart hade jag som vanligt väntat så länge som möjligt med att packa och packat all-ting kvällen innan. 10 minuter kvar. Jag suckade och rätade på ryggen för att för sista gången försöka besvara frågorna om ”Handel i världen” och ”Våra pengar”. trots att jag var så ofokuserad som man bara kunde bli så lyckades jag rafsa ihop svaren på pappret samtidigt som jag försökte låta bli att titta på klockan. Jag små-log lite för mig själv när jag tänkte på att bilresan till flygplatsen skulle ta 5 timmar medans själva flygresan bara skulle ta ynka två timmar. ”Nu måste väl klockan ändå vara ett!” sa jag mel-lan hopbitna tänder och vände mig

ännu en gång om för att se efter om visarna rört på sig ytterligare. 2 mi-nuter i 1. ”Nej, nu måste jag åka.” sa jag och plockade ihop mina grejer innan jag gick mot kapprummet tätt följd utav mina vänner. ”Ha det bra, vi ses snart!” Ropade jag över axeln innan jag kickade igång moppen och åkte hem. Väl hemma var det kaos och alla sprang runt och packade det allra sista. När mamma ropade att vi måste åka slängde jag i sista sekund ner tandborsten i väskan och sprang ut till bilen. Nu var vi på väg!

Mamma var stressad och såklart hade jag sönder handtaget på ena resväskan, men tillslut var vi framme vid incheckningsdisken där en ung kille vägde våra väs-kor. Jag pustade ut när jag såg att väskan som högst fick väga 15 kilo vägde 15.0 kilo. Flygresan var hemsk. Mina bihå-lor värkte och trycket i öronen var olidligt, men tillslut var vi framme i Skottland!

taxiresan till det Bed And Breakfast vi skulle bo på var en aning krång-

lig eftersom skottarna pratar på så bred dialekt och tog fel på en bokstav, men när vi kom fram var vi mer än nöjda!

trötta och förväntansfulla gick vi och la oss i våra mjuka sängar med sänghimlar över och invän-tade morgondagen!

torsdag 6 oktober 2011 Klockan åtta ringde klockan och vi gick upp för att äta fru-kost. Vi blev serverade både yoghurt med färsk frukt, bacon och ägg, rostat bröd, croissan-ter och te av Bed And Break-fast ägaren. Dagens planer var att se sig omkring i Edinburgh och bekanta oss med staden.

Det var en regnig och grå dag så tjocka tröjor, jackor, vantar, mössor och halsdukar åkte på och trots alla kläder så frös vi! Vi tog en taxi till ett turiststråk där mängder av sou-veniraffärer kantade kullerstensga-torna. I varenda affär hängde kiltar i alla möjliga färger på väggarna och musik från säckpipor fyllde loka-lerna. I Skottland är kilt national-klädsel och bärs vanligtvis till fest, men jag såg flera män som bar dem till kostym ute på stan tillsammans med knästrumpor. Jättefult enligt mig!

Vid 13-tiden åt vi lunch på ett my-sigt café, varm choklad med grädde och marshmallows och varm ciabatta med brieost och bacon, och sen fort-satte vi att kika runt på olika slott och byggnader.

Efter ett par timmar var alla törstiga och trötta så vi bestämde oss för att sätta oss inne på en pub och ta nå-got att dricka. Vi hade knappt hunnit sätta oss ner innan en servitris kom fram till oss och sa att barn under 18 inte fick vistas där eftersom de inte

hade ett så kallat ”Kids licens”. om en pub eller restaurang har Kids li-cens så får barn oftast vara där till högst klockan åtta, men oftast måste man beställa mat för att över huvud taget få sitta där.

Lite snopna gick vi istället till ett café där vi beställde läsk, te, kaffe och choklad.

Middagen åt vi på en mysig res-taurang, där vi tack och lov fick vara hur länge vi ville, och sen åkte vi hem till vårat Bed And Breakfast för att sova.

Fredag 7 oktober 2011

Den här dagen fyllde Linda 30 år! Det var egentligen därför vi åkte till Skottland, Linda hade bjudit med oss dit för att fira sin födelse-dag. Lindas pojkvän Steffen hade även kommit under natten så nu var vi åtta personer.

Idag skulle vi bege oss mot Fort William för att åka ett gammalt tåg med ånglok över bron där de spelade in en scen i den andra Harry Potter filmen, Harry Potter And the Chamber of Secrets. Sce-nen är den då Harry och Ron inte kommer in på Perrong 9¾, där tå-get till Hogwarts går, och måste ta Rons pappas flygande bil. I sce-nen flyger de över en stor bro i ett bergsklätt landskap och det var den bron som vi även vi skulle åka över! Först skulle vi ta ett vanligt, modernt tåg till stationen där Har-ry Potter-tåget väntade på oss.

Efter frukost gick vi ut för att vänta på hyrbilen som skulle hämta upp oss vid nio och köra oss till biluthyr-ningen där vi skulle få ytterligare en bil. Klockan närmade sig halv 10 och bilen hade fortfarande inte kommit. Inte förrän klockan 10 kom bilen och en ung kille i kostym hälsade glatt på

Skottland

Min resa till

När vi kom fram blev vi inde-lade i tre grupper och vi fick var-sin guide som skulle visa oss runt och berätta lite om hur de job-bade och hur allting fungerade. I vår grupp började vi med att gå till lagret som bestod mest av kar-tonger. Vår guide som hette Chris-ter var en mycket trevlig och ro-lig prick! Han förklarade först hur många kondomer som såldes och hur länge RFSU hade funnits. Efter det drog vi vidare till där

de skickar iväg produkter som man beställer ifrån Internet. Det var förmodligen det som var mest genant för de flesta eftersom att vi fick känna på dildos och andra sexleksaker.

Vi vandrade vidare ner till kondomsprängningsrummet. Där stod det en trevlig kvinna som visade hur mycket luft man kunde få in i en kondom och hur mycket man kunde töja kondo-

En tripp till RFSUMåndag den 19/9-2011 så var det vi i klass nio som tömde våra huvuden för att förbereda oss för massor av kondomsnack!

merna. Hon berättade även vil-ka olika kondomer som fanns och vilken skillnad det var på alla olika sorter. Det blev myck-et fniss under den tiden och vis-sa var mer insatt i det än andra.

Vi fick gå runt lite mer och höra om historien och om hur ma-skinerna fungerade, men efter det samlades alla grupper i fi-karummet och där fick vi smaka på glidmedel som skulle smaka ’’röd apelsin’’ men som smakade typ som gelégodis, inte så gott men vissa kanske vill ha det istäl-let för snoppsmak.

DJARA ERLANDSSoN [email protected]

foto: Djara Erlandsson


Galax 2011 11

oss. Vi däremot hälsade inte lika glatt eftersom tåget skulle gå om 2 timmar och vi hade drygt 3 tim-mars körning framför oss.

Jag var ganska nervös när jag sat-te mig i baksätet och tänkte på att pappa skulle köra på fel sida av vä-gen på fel sida av bilen i 170 km/h genom halva Skottland på smala, smala, kurviga vägar.

Vi åkte genom landskap som bokstavligen tog andan ur en, men alla var så stressade att vi tyvärr inte hann se så mycket vi ville. I alla fall inte pappa och Steffen som hade fullt upp med att köra. När vi kört i ca 1½ timme insåg vi alla att vi omöjligt skulle kunna hinna med det första tåget, så där för-svann 2500 kronor… Lin-da ringde till tågstationen i Maloig och kollade av om vi hade någon chans att hinna med Harry Potter-tåget, men han sa att vi inte skulle hinna med det heller. Men han sa att om vi åkte bort till en station längre bort så skulle vi, om vi hade tur, hinna med. Med gasen i botten körde vi bort till byn där tågstationen skulle vara och sprang in på en mataffär och ryckte åt oss det vi kunde komma åt och brassade upp till tågstatio-nen. 3 minuter senare kom tåget.

Inne på tåget packade vi upp allt vi köpt och åt, eftersom vi var ut-svultna. På vägen bredvid tågräl-sen försökte bilar köra ikapp tåget och fotografera det, så vi vinkade hejvilt!

Efter en stund började alla i tåget att gå fram till fönstren och ta fram

sina kameror. Vi hade kommit fram till bron. Ett par hundra meter från bron stod en stor grupp, på säkert 200 personer, och fotade när vi kör-de över, så det verkade vara en väl-digt stor turistattraktion.

När vi var framme vid slutstatio-nen gick jag, syster och Linda fram till lokförarna och pratade lite med dem. Då frågade de om vi hade lust

att komma in i loket och kika lite och det ville vi så-klart. Från den stationen fick vi nu ta ett annat tåg tillbaka eftersom bilarna stod kvar på den första sta-tionen.

Hemresan var lång och det började mörkna ganska tidigt så jag lyssna-de mest på musik hela tiden. När vi åkt igenom Glencoe stannade vi till på en restaurang efter vägen och åt middag, lammfilé med pota-tis, vinsås och gröna bönor, och sen fortsatte vi hemåt. Klockan 12 var vi hemma och då gick vi och la oss på en gång.

Lördag 8 oktober 2011

Den här dagen fyllde Steffen år, så vi hann med mycket födelsedagsfi-rande på den här resan! Efter frukost checkade vi ut från vårt Bed And Breakfast och check-ade in på ett hotell ett par kvarter bort. Även den här dagen var vi ute på

Edinburghs gator och såg oss om-kring. Medans pappa, farfar, Linda och Steffen var på ett whiskeymuse-um var jag, syster, mamma och far-mor inne på ett museum som hand-lade mycket om ljus, speglar och il-lusioner. Jätteroligt museum, verkli-gen! Efter mycket tjat från mig och min syster, Josefin, så tog vi en taxi hem till hotellet för att vila lite innan middagen. När vi haffade taxin så sa chauffören att han inte hade plats för alla oss åtta, men efter ett tag sa han: ”What the hell, jump in!” Josefin satt intryckt mellan mamma, pappa och farfar och jag satt på golvet.

Efter en timmes vila åt vi mid-dag på hotellet. För min del blev

det Revbensspjäll och sötpotatis pommes frites till huvudrätt och till efterrätt cheescake med jord-gubbar. Efter middagen var alla så trötta att vi gick upp och la oss di-rekt.

Söndag 9 oktober 2011

Halv åtta gick vi alla upp och pack-ade ihop våra väskor och åt frukost innan en taxi hämtade oss och kör-de oss till flygplatsen. två timmar senare var vi framme i Sverige igen, alla glada och nöjda! Skottland var absolut ett av de bästa resemålen jag har varit med om!

LINN [email protected]

Vi åkte genom landskap som bokstavligen tog andan ur en, men alla var så stressade att vi tyvärr inte hann se så mycket vi ville.

foto: Linn Magnusson


12 Galax 2011

Han är född den 21 oktober 1833 i stockholm Död 10 december 1896.

Alfreds uppväxt:Alfred var uppvuxen i en familj med åtta syskon men bara fyra uppnådde vuxen ålder. Deras pap-pa Immanuel var också en uppfin-nare och uppfann den uppblåsba-ra gummimadrassen.Under en period var Immanuel sjuk och dom var mycket fattiga. Alfreds mamma Andriette fick job-ba som butiksbiträde i en mjölk och grönsaksbutik och Alfred och hans syskon fick sälja bland annat tändstickor på gatan för att kunna försörja sin familj.År 1842 när Alfred var nio år flyt-tade familjen till Sankt Petersburg i Ryssland eftersom att Immanuels mekanikverkstad gått i konkurs i Sverige. I Ryssland fick familjen bättre ekonomi och kunde leva ett bättre liv. Alfred och bröderna Emil, Ludvig och Robert fick till och

med privatundervisning av både svenska och ryska lärare.

Alfreds jobb:Alfred tyckte mycket om kemi, lit-teratur och fysik men Alfreds pap-pa ville att sina barn skulle gå i Im-manuels fotspår. Därför började Alfred jobba i ett privat laborato-rium i Paris hos den kända t.J Pe-louze som var en känd kemist. Här mötte Alfred Ascanio Sobero som uppfunnit nitroglycerinet.

Uppfinningar:Alfred Nobel har uppfunnit många uppfinningar som spränggelan-tin som uppfanns 1875, ballistit som uppfanns 1887, spränggum-mi och dynamit som nog är hans mest kända uppfinning.

Den tragiska händelsen: År 1864 inträffade den tragiska olyckan som hände hans bror Emil år 1864 som blev en stor sorg för Alfred och Immanuel. När Emil

Alfred NOBel

Uppfinnareskulle tillverka nitroglycerinet i fabriken i Heleneborg sprängdes nitroglycerinet och Emil och fem stycken till dog. Alfred och Imma-nuel blev såklart väldigt ledsna över det som hänt, men Alfred valde att utveckla nitroglycerinet till något bättre.

Dynamiten: År 1865 kom Alfred på uppfin-ningen dynamiten som är en ut-veckling av nitroglycerinet. Dyna-miten skulle man använda till att spränga i berg och liknande som nitroglycerinet hade gjort, fast nu skulle det vara mycket säkrare. Al-fred Nobel sökte patent på dyna-miten och år 1866-1867 fick han patent på denna uppfinning som sedan blev en mycket känd upp-finning i världen. Men det fanns såklart dåliga sidor med dynami-ten som med allt annat, den tålde inte vatten. När dynamiten hade kommit i kontakt med vatten gick den sönder och man kunde inte använda den. Alfred kom också på en lösning på detta år 1875 som var ”Spränggelantinet” som man kunde använda till och med under vattnet.

Vad folk, han själv och jag tycker om Alfred Nobels

uppfinningar:Alfred tyckte att sina uppfinning-ar var bra men efter ett tag förstod han att människor började använ-da dynamiten till att döda istället för att spränga i berg och bra saker.Dom flesta tyckte och tycker att hans uppfinningar är bra men vis-sa kan tycka att dom är för farliga eftersom man har börja använda sånt här i krig. Alfreds uppfinning dynamiten använder man inte så mycket idag men några av hans andra uppfinningar använder man än idag. Jag tycker att hans uppfinningar kan vara bra i vissa fall. Det beror helt på vilket tillfälle man använder dom till. om man tex ska ha dom till att spränga i grottor eller berg kan det vara bra men om man använder det i krig och onda saker är det absolut inte bra. Att människorna började an-vända hans uppfinningar i krig är inte Alfreds fel för han ville bara an-vända dessa uppfinningar till bra saker.

ERICA tÅ[email protected]

Uppfinnaren jag forskat om är Leo-nardo da Vinci (Leonardo di ser Piero da Vinci). Han föddes i staden Vinci år 1452, den femte april. Vinci är en liten stad i Italien. Den ligger nära konstens huvudstad Florens. Leo-nardo avled sedan år 1519, den an-dra maj, i en stad vid namn Amboise. Den staden ligger i Frankrike. Leo-nardo da Vinci bodde i staden Vinci. Men i hans unga år så flyttade han med sin far och plastmamma till Flo-rens. Han var ca fem eller sex år. Se-dan gick stapeln av till Milano. Där bodde han i ett antal år. Leonardos Sista stund tillbringade han i Frank-rike. Anledningen till att han åkte dit var att han blev inbjuden till en till-ställning av kungen i Frankrike . För på den tiden hade de monarki.

Arbete:Leonardo jobbade som arkitekt, ingenjör, uppfinnare och även na-turforskare. Han jobbade med en hel del alltså!

Leonardos familj:

Leonardo hade en pappa vid namn Sir Piero och en mamma vars namn var Caterina. Caterina var en ung bondkvinna medan hennes make Sir Piero var en världshus-värd. Hans far hittade sedan en an-nan kvinna som skulle komma att bli Leonardos styvmor. De tre flyt-tade sedan till Florens. Hans pap-pa tog med Leonardos teckningar och ritningar till en mångsysslare vid namn Andrea del Verrocchio. Andrea hade sedan lektioner med Leonardo. Det visade sig att de hade mycket gemensamt.

Leonardos uppfinningar:Leonardo uppfann bland annat pansarvagnen, eller han hade i alla fall ritningar på den. Hans högsta dröm var att kunna flyga. Det var något han ville över allt annat. Han bestämde sig för att göra en modell av både en flygmaskin och en fallskärm. ”Den här apparaten ska du testa över en sjö, och bära ett lädersträck fast vid bältet, så att du inte drunknar om du faller.” sa

Leonardo om sin annorlunda tre-kantiga fallskärm.

Samhället tyckte då att Leonardo var genialisk med sina udda idéer. Faktum är att det var bara till en början. När de fick höra om hans dröm att kunna flyga och hans flygmaskin tappade de intresset för honom och hånade honom.

Uppfinningarnas påverkan då:

Leonardo var ju inte först med uppfinningarna, men han hade ju ritningar på dem i alla fall. An-ledningen att ingen då brydde sig och inte hade någon påverkan, var att sådant bara var ”konstigt” då. Vissa forskare säger att han var född femhundra år före sin tid. Det förklarar en hel del.

Uppfinningarnas påverkan idag:

Vi använder det Leonardo hade ritningar på även idag. tillexempel helikoptern kan ju rädda liv, eller

bara ge någon en rolig upplevelse. Precis som fallskärmen kan göra ( kanske inte rädda liv). Pansarvag-nen använder man i krig idag. Att inte förglömma så gjorde han även en automobil. Den såg un-gefär ut som en släpvagn.

Uppfinningarnas utveckling:

Uppfinningarna har utvecklas väl-digt mycket. Då var hans skiss på en fallskärm trekantig. Det är den inte idag. Automobilen (bilen) är i alla fall lite mer bekväm än den som han gjorde modell på.Jag tycker att hans uppfinningar var bra. Det var synd att ingen på hans tid var intresserad. Då skul-le det kanske varit mer utvecklat idag . Jag tyckte också att det var väldigt roligt att forska om Leonar-do da Vinci. Han var en intressant person. VERoNICA FRANSSoN [email protected]

Leonardo da Vinci


Galax 2011 13

Uppfinnare

Marie Curie föddes 1867 i Warsza-wa i Ryska imperiet och dog 7 juli 1934 och blev 67 år gammal. Hon dog av sin forskning om radioakti-viteten för hon vägrade tro att den var farlig. Hon öppnade världens sinne för hur farligt egentligen ra-dioaktiviteten var.

När Marie Curie föddes döptes hon till Maria Sklodowska och hon levde med sina föräldrar och sys-kon i Polen. Hennes mamma var rektor på en flickskola och hennes pappa jobbade som fysiklärare, så hennes syskon och hon fick bätt-re utbildning än de flesta barn då. De uppfostrades att tro på Gud, ar-beta hårt och ha respekt för äldre. De hade det fattigt för pappan in-vesterade dåligt och förlorade alla pengarna.

Som student flyttade hon efter ett tag till en egen liten studentlägen-het för hon ville vara ifred i sitt lä-sande. Hon bodde i ett litet trångt vindsrum med nästa ingen belys-ning och värme. Hon tillbringade

många timmar på biblioteket och arbetade hårt och tack vare det gick hon ut med bäst betyg i sin klass i fysologi på universitet i Sor-bonne. Hon fick sin fysikexamen år 1893. Senare fick hon även sin matematikexamen och blev näst bäst i sin klass. Då bestämmer hon att hon ska stanna i Paris och börja sin forskning. Hon började läsa om energi. Marie började forska på allvar 1894 och har får ett jobb för att forska om magnetismen i olika modeller av stål. Men hon hade ett problem. Hon hade inte ett så stort labb som egentligen be-hövde. En polsk professor som var i Paris 1894 presenterade henne för Pierre Curie och han lånade ett labb till Marie på skolan han job-bade på. 1895 bestämmer sig Pier-re och Marie att de ska gifta sig. De hade det svårt med pengar med de klarade sig. Efter ett tag blev Marie gravid och hon fick arbete på en flickskola som den enda lära-re som var tjej. 1897 föddes deras dotter Iréne. Marie forsatte forska om strålning och om grundäm-

nen. Men hon hittade bara att uran och torium sänder ut strålning så hon förstod att något annorlunda händer med de två grundämnena. Sen började hon kolla om pech-blände visade någon radioaktivi-tet och det gjorde det. Men en all-deles för stor, fyra gånger starkare än vad det borde vara. och hon visste exakt vad 99 procent av äm-net innehöll, så det fanns bara en procent kvar. Det måste antingen vara fel med utrusningen eller så fanns det ett annat grundämne som är väldigt radioaktivt. Men de hittade inte något fel på utrusning så pechblände hade alltså ett nytt ämne i sig. Marie bestämde sig att hon skulle frigöra ämnet och Pier-re bestämde sig för att hjälpa till. De fick ton av pechblände från österrike för de såg inga pengar i det. När det kom började Ma-rie arbeta direkt. Hon blandade pechblände med en renlösning och sen värmde hon upp det. Sen tog hon det som fastnade på kan-terna när allt försvann. Men arbe-tet var jobbigt och hon gjorde det många timmar varje dag. Efter ett tag insåg Marie att pechblände innehöll två okända ämnen och att båda två var radioaktiva. Hon döpte det nya ämnet till polonium efter sitt hemland och hon döpte det ämne som ännu inte hade fått fram till radium. Men det dröjde lång tid innan hon fick fram radi-um ur pechblände. Hon och Pierre trodde att radium kunde bota can-cer och med det blev hela världen nyfiken på deras forskning om ra-dium. Människor visste att det var ett kraftigt vapen och att det inte fick komma i fel händer.

Marie Curie var den första kvinnan att ta emot Nobelpriset i fysik1903 tillsammans med Pierre och Bec-querel, för sin forskning om radio-aktivitet.

1904 fick Marie och Pierre sin an-dra dotter Eve. Men två år efter, 1906 den 19 april, dog Pierre. Sa-ken hjälpte inte att forskare lord Kevin plötsligt sa att inte radium var ett grundämne och Marie be-

MARIE CURIE

foto: Fagerströms

Amalia Eriksson te om polkagrisar eftersom hon fortsatte att tillverka dem. Det är svårt att säga hur polkagrisen på-verkade samhället då men många måste ha tyckt om den med tanke på att den fortfarande säljer. Pol-kagrisen har nog inte utvecklats så mycket mer än att det finns olika recept på polkagrisar. Jag tycker att polkagrisen är en god och bra uppfinning. toBIAS [email protected]

Skaparen av polkagrisen är Ama-lia Eriksson, född 1824, död 1923, alltså 99 år gammal. Hon bodde i Gränna som ligger i Sverige som ligger i Europa som ligger på pla-neten tellus som ligger i galaxen Vintergatan. Hon hade en man som hette Anders Eriksson. En vecka innan mannen dog födde hon flickan Ida. Hon arbetade på ett bageri där hon skapade den första polkagrisen. Många upp-skattade polkagrisen för att den var god. Jag antar att Amalia tyck-

visade det efter fyra år att han hade fel när hon hade tagit fram ren radiummetall. Ingen hade tagit Nobelpriset i två olika ämnen förut men det gjorde Marie 1911 när hon fick det i kemi för sin upptäckt av polonium och radium. Hon räddade många liv under första världskriget med sin "Curiebil".

Marie Curie dog 1934. Marie Curie älskade att forska och det hon hit-tade. Men en sak som hon hatade var hennes egen berömmelse och uppmärksamheten hon fick. och tack vare henne så fick vi veta hur farligt radioaktivitet är och hon räddade många liv och gör det fortfarande och man behandlar radioaktivitet nu på ett annat sätt. Kvinnor började kämpa för sina rättigheter tack vare Marie och därför tror jag att alla människor uppskattar Maries upptäckt. Jag gillar historian om Marie Cu-rie och jag ångrar mig inte att jag valde henne. Jag tycker hon är en respekterad kvinna även nu när hon inte lever längre. Pierre tyck-er jag väldigt mycket om också för hans personlighet och hur god och snäll han var emot Marie. En sak som jag tycker om med Pierre var att han hade dyslexi men han gjorde det han ville ändå.

MADELEINE [email protected]

Bild: wikipedia.org

Bild: freeimagefinder.com


14 Galax 2011

År 2001 sa IPCC att det var troligt att människan ligger bakom kli-matförändringen. 2007 uppgrade-rade detta till mycket troligt och i de sammanhangen är det en ovan-ligt stark formulering. Enligt ordfö-randen för IPCC:s rapportarbets-grupp råder nu ingen tvekan om att människan ligger bakom ök-ningen av växthusgaser i atmosfä-ren. Varje dag så händer det att fle-ra bilar kör efter varandra, när dom ska till samma område. tänk om! Ni skulle kunna samåka, cykla eller ta bussen. om ni skulle göra det så skulle det göra mycket för miljön, därför att det är väldigt dåligt att onödigt många bilar ska släppa ut massa fossila bränslen som skadar miljön. Dessutom skulle du tjäna mycket pengar på det också.

Medeltemperaturen under 1900-talet steg med över 0,5 °C och inom 100 år beräknas tempe-raturen stiga mellan 1,1 och 6,4 °C, enligt FN:s klimatpanel IPCC.

Konsekvenserna av denna mil-jöförstöring som pågår är att det kommer att ske en rejäl klimatför-ändring. Den globala uppvärm-ningen kommer att överstiga ska-lan. Det kommer leda till att vi får

”Vi förorenar atmosfären ENORMT varje dag”

medelhavsklimat, alltså att det blir väldigt varmt, därför att tem-peraturen på jorden stiger. Så om detta fortsätter kan du glömma skidåkningen och skoteråkning-en, för då kommer vi inte ha rikti-ga svenska vintrar längre. Som du kanske vet , tar varmt vatten stör-re plats än kallt, därför medför en global uppvärmning också höjda havsnivåer.

om vi inte gör något åt det, kommer det att bli jordens undergång, därför att när växthuseffekten ökar blir jor-den varmare, vilket leder till att gla-ciärerna smälter. Är detta vad ni vill? Inte jag i alla fall. Det finns massor av saker du kan göra för att hjälpa till, du kan:

*Samåka med någon som ska till samma område.*Byta till klimatvänlig el. Eller varför inte göra båda!

om du som läser detta bara skulle göra några små förändringar i din vardag, så skulle vi så småningom kunna besegra det faktum att vi förorenar vår atmosfär varje dag!

Tänkte du på att när du åkte till jobbet imorse bi-drog du till att förstärka växthuseffekten, tänkte du på det? Nej, det var väl det jag trodde.

SANNA [email protected]

Många andra skolor har godis i sina kafeterior, och har dom det så kan vi ha det. tänk dig vad skönt det måste vara att bara kunna GÅ till kafeterian och köpa en kexchoklad.

Egentligen borde skolan vara tvungen att sälja godis, dricka och billys panpizza för om det är dålig mat på skolan äter inte folk så dom blir mätta och då jobbar folk inte lika bra som dom KAN GöRA. Det är väl vik-tigast att vi har bra utbildning?

om någon har lågt blodsocker och inte kan köpa godis i kafe-terian så kan den bli yr, aggres-siv, förvirrad och omtöcknad. DEN kan t.o.M. svimma.

Jag tycker att skolan ska ha en kafeteria som bara skulle sälja godis och onyttiga saker men det skulle inte funka. Så mitt förslag är att man bara säljer godis, dricka och billys pan-pizza efter lunch och nyttiga saker före lunch.Det finns faktiskt nyttiga saker i godis. I choklad finns det mycket mineraler, hundra gram ljuschok-lad ger till exempel450 mg kali-

Sälj godis i kafeterian

um, 400 mg kalcium, 60 mg mag-nesium, 2 mg järn och 1,3 mg zink. Vissa säger att man får dåliga tänder och att man måste gå till tandläka-ren oftare, men det är väl det dom är till för, att laga och fixa våra tänder. oCH oM MAN borstar tänderna regelbundet slipper man hål. Jag hoppas att lärare, politiker och

föräldrar förstår att vi barn behöver godis och tillåter det. Sälj godis i ka-feterian så jobbar vi bättre och blir gladare.

Man behöver ju inte sälja det varje dag och man kan välja godis med mi-neraler, lite socker och vitaminer.

FILIP [email protected]

Många blir sura för att kafeterian på skolan inte säljer godis, det leder till att man går till Dollar-store och inte kommer i tid till lektionen och det blir även sämre stämning på skolan när folk inte får godis.

Vi i sjuan har just nu ett samarbete med Gläntans förskola. Vi kommer att vara där under sju veckor, två dagar i veckan. Vi har frågat runt lite i klassen hur de tycker att det ska bli. Det är väldigt många olika åsikter. Vissa tycker att det ska bli kul, andra tråkigt. Vissa tycker ock-så att det ska bli lite jobbigt. Men det som de också säger är att det stärker självförtroendet. Att våga gå dit och våga läsa med inlevel-se. Genom att gå dit lär man sig att läsa mer och våga ta för sig efter-som man läser för yngre.

Syftet med det hela är att vi ska bli bättre på högläsning och för att några ska få utveckla sitt språk och få mer läsflyt.Innan vi går dit, finns det vissa som måste träna och öva på boken så det känns lättare, men för vissa inte. Det bror på hur man är som person. Ungefär 80 % av klassen

är rädd för att göra bort sig när vi ska läsa. Det är då träningen kom-mer in. Vissa gruvar sig också för att personalen ska lyssna.

Vi har också frågat lärarna vad de tycker. Det de säger är att det är att en underbart bra idé. Att hög-läsning är väldigt bra för både de som lyssnar och för de som läser.

Barnens åsikter är att de tycker att det är jättekul! och lite spännan-de med lite nya ansikten. Perso-nalen på förskolan tycker att det är jättebra för barnen eftersom att det är lite nytt!

HANNA [email protected] [email protected] [email protected]

Läsning på Gläntans Förskola

Vi utför• Ombyggnad • Renovering • Nybyggnation

Utnyttja ROT-avdragetVi hjälper dig med alla detaljerna

Smedgatan 3 827 35 LjusdalTel 0651-133 00

www.nordhbygg.seNORDH BYGG AB

foto: Hanna Skalberg, Rebecka Dahlberg och Ebba Norrby


Galax 2011 15

Vad är den största och be-tydelsefulla utvecklingen

du har varit med om?- Det är nog när teven kom, för man fick reda på olika händelser mycket bättre och snabbare. Radi-on gjorde ju det möjligt att få reda på saker, men teven var till mycket större hjälp.

Vilka tekniska prylar kom när du var ung?

- När jag var ung så var det inte så vanligt med bilar, så det började ju komma mer och mer. Cyklar bör-jade komma. Sen kom det motorså-gar, fast dom var väldigt tunga och

otympliga. Den första motorsågen han använde var en ”kultändare” som man startade med en blåslam-pa så att den sedan gick på fotogen. När dom fick igång den på morgo-nen så lät dom den gå hela dagen, för att det tog runt en timme innan man fick igång den igen. Vid ett se-nare skede så började mobiltelefo-nen komma.

Har utvecklingen varit bra eller dålig?

- Det är både bra och dåligt. När t.ex. teven kom så satt nästan alla hemma och kollade på den istäl-let för att vara ute och umgås, som man gjorde förr i tiden. Gemen-skapen försvann lite efter att te-ven kom. Som att man förr kunde gå till någon för att prata om sa-ker som har hänt och då fanns det ingen tV där som man kollade på, fast radio fanns det men ingen lyss-nade på den. Motorsågen underlät-tade på dom tunga jobben i skogen, och sen senare när skogsmaskiner-na kom så försvann hästarna och man kunna göra allt inne i en varm hytt istället för att stå ute i regn och rusk. Det var ju också både bra och

Jorma Vesterinendåligt när skogsmaskinerna kom för det gick ju mycket lättare men arbetstillfällen försvann mer och mer. Men som sagt utvecklingen kan man ju inte bromsa.

Vilken är den bästa förändringen?

- För min del är det nog när skörda-ren kom för att man då kunde sit-ta inne i värmen och göra ett bätt-re och smidigare jobb än när man måste såga och jobba förhand. Att kunna avverka i skogen utan att gå i 1 meters snö och kunna arbeta oav-sett om det regnade, var kallt eller blåste.

Vad tror du att drivkraften bakom utvecklingen är?

- Att människor tävlar mot varan-dra om vem som har det bästa och det smidigaste. Det är mycket i att man vill vara bäst i sin sak. Dom håller ju på att utveckla robotar så att allt ska skötas maskinellt.

JIMMy [email protected]

Vi utför• Ombyggnad • Renovering • Nybyggnation

Utnyttja ROT-avdragetVi hjälper dig med alla detaljerna

Smedgatan 3 827 35 LjusdalTel 0651-133 00

www.nordhbygg.seNORDH BYGG AB

Vi tackar årets sponsorer!

Jorma Vesterinen är 68 år gammal och har varit med om ett och annat i sitt liv. Han kommer ifrån Fin-land, men flyttade till Sverige när han var runt 21 år gammal. Han har jobbat inom skogsbranschen hela sitt liv. Han har varit egenföretagare i 25 år med skogsmaskiner. Han började jobba i skogen vid 13 års ålder och har efter det jobbat vidare inom det arbetet, till pensionen.

foto: Jimmy Vesterinen


16 Galax 2011

En konvention är en slags över-enskommelse eller outtalad prax-is, alltså en bestämmelse som man ska följa fast det inte är någon lag. Det finns sju konventioner i FN som handlar om mänskliga rättig-heter. Barnkonventionen är en av dem. Den handlar om barns rät-tigheter. De andra sex handlar bl.a. om politiska, medborgerliga, soci-ala och kulturella rättigheter, dis-kriminering av olika slag och funk-tionsnedsättningar. Majoriteten av världens länder har ratificerat dessa konventioner, d.v.s. bundit sig till dem i ett försök att förverk-liga det som står i dem. Barnkon-vention är den som fått mest upp-märksamhet i världen, de enda två staterna som valt att inte ratificera den är USA och Somalia. Men de har skrivit under konventionen vil-ket innebär att de så småningom ratificerar den.

Barnkonventionen innehåller 54 artiklar och Rädda Barnens kort-fattade version finns på deras hemsida.

FN måste såklart kontrollera att de länder som ratificerat barnkon-ventionen också lever upp till den. Det gör de genom att barnrätts-kommittén i Genève vart femte år ser till att alla anslutna länder läm-

nar en skriftlig rapport. Kommit-tén diskuterar sedan tillsammans med representanter från staternas regeringar om vad som kan för-bättras. Hittills har Sverige skickat in fyra rapporter och år 2012 är det dags för en ny.

Internationellabarndagen

Den 20 november är internationella barndagen, det är barnkonventio-nens födelsedag. Det var just på den dagen år 1989 som FN antog kon-ventionen om barnens rättigheter. Dagen är till för att uppmärksamma barns situation världen över och olika aktiviteter arrangeras också för barn och unga.

Barnmisshandel och människohandel

Barnmisshandel är inte bara avlägsna saker som finns i fattiga länder långt borta, det finns även i Sverige. tänk dig ett barn som blir misshandlat och hotat varenda dag. Ett barn som tvingas stjäla för att försörja den per-son som utsätter barnet för allt det hemska. Sådana barn finns i Sverige.

Många av barnen har föräldrar, fast i ett annat land. Det är de som har satt barnen i den situationen de sitter i. Sist de sågs var när föräldrarna läm-nade över ansvaret för barnet till en

Mikael Persbrandt

främmande vuxen. troligen för att de inte hade råd att ta hand om ett barn och kanske också för att barnet var oönskat. Barnen behandlas som va-ror, föräldrarna säljer dem till andra vuxna som i sin tur säljer dem vidare och det blir som en ond cirkel. En av de värsta sakerna med det här är att alla ser - men ingen tar ansvar. För-utom i vissa fall om någon får tag på barnen och vill hjälpa dem, då skick-ar de tillbaka barnen till föräldrarna i ett försök att få barnen i säkerhet. Dock förgäves, för där börjar allting om igen.

UNICEF:s arbeteUnicef har i deras arbete i Sverige träffat på många fall om romska barn som är offer för människohandel. De har på bästa sätt försökt hjälpa barnen genom att t.ex. låtit svenska myndig-heter ta hand om dem. Samtidigt be-döms barnets rätt till uppehållstill-stånd. tyvärr saknar många romska barn tillräckliga skäl för att få stanna i Sverige så de får inget uppehålls-tillstånd. Då skickas barnen tillbaka hem till sina föräldrar där historien upprepar sig.

Barnens rättigheter är som bortblåsta i de här situationerna. Enligt barn-konventionen ska barn inte få bli utsatta för våld, övergrepp, diskri-minering eller sexuellt utnyttjande

och barnets bästa ska alltid komma i första rummet. Men det händer verkligen inte i de här situationerna, så varför kan inte Unicef:s krav att barnkonventionen ska bli lag träda i kraft? Det vore mycket bättre om personer som gör något som strider mot barnens rättigheter straffas. Då får de ”lära sig en läxa” och kanske slutar med det hemska de gör.

Många personer undrar kanske vad barnkonventionen hjälper till med egentligen? Det står nedskrivet att barn ska behandlas si och så, men om det ändå inte sker i verkliga livet så hjälper det väl inte? Men det är där Unicef kommer in i bilden, det är just det här som de ska försöka förverkli-ga, att barn faktiskt behandlas enligt barnkonventionen. Utan Unicef:s arbete skulle inte barnen alls ha sam-ma rättigheter och behandlas lika bra som de flesta faktiskt gör idag.

FRIDA [email protected]

BARNKONVENTIONEN

illustraion: Henrik Gröning

bilder hämtade från www.unicef.com

Många känner igen honom som Gunvald Larsson i Beck, men han har även varit Unicef-ambassadör från 2006 till 2011 och medverkat i många av Unicef:s reklamfilmer. Jag tycker personligen att han förmedlar budskapen jättebra och förklarar på ett sätt så att man verkligen

förstår.


Galax 2011 17

KONVENTIONEN

Det vi måste göra är att avdrama-tisera panikångest, låta människor få veta vad det är och hur man be-handlar det. Det finns människor som inte tror att det är på riktigt och att det inte är ett riktigt pro-blem, men panikångest ökar, fler och fler får det och vi måste mot-verka detta.

www.

netdocktor.se säger att ”Paniksyn-drom drabbar 2-3 procent av befolk-ningen någon gång i livet. omkring hälften av dessa utvecklar också ago-rafobi. Sjukdomen debuterar vanli-gen någon gång mellan sena tonåren och 35 år och drabbar kvinnor i dub-belt så hög grad som män. ”

Panikångest-attacker kan komma innan ett prov, innan en resa, när du är ensam eller när du får en ”Flas-hback” från något du minns som otäckt. Det som händer då är att du börjar skaka, du kan få känslan av att det sticks i händerna, du andas väldigt snabbt och i otakt eller inte alls. Du börjar kallsvettas och det gör ont i hela kroppen. Det onda är väl-digt svårt att förklara, det känns inte som ett slag i magen utan mer som om det är något som sprider sig runt i kroppen och har sönder allt inuti. Det känns som om det aldrig kom-mer att sluta och du kommer att dö.

Det är något som säger dig att du inte klarar av det, att du inte klarar av nå-gonting och att det inte är någon idé att du försöker kämpa emot.

En attack kan ta allt från 10 minu-ter till timmar innan den lägger sig, men det vanligaste är att den varar runt 30 minuter.

Vissa människor får mindre attack-er som de inte ens uppfattar som attacker utan bara tar det lugnt ett

tag och sedan går det över och det finns människor som har så stora problem att attackerna sätter käp-par i hjulen varje dag. Panikång-est brukar vanligtvis försvinna lite med åren men det finns alltid där och kan komma tillbaka på de mest jobbiga dagarna.

Det man kan göra själv för att lug-na paniken är att andas väldigt lugnt och tänka logiskt. Du ska an-das långt ner i magen och sedan andas ut allt det onda säger män-niskorna inom vården.

I uppslagsverken Focus från 1981 står det ingenting om panikång-est men om du googlar efter sam-ma ord, finns det en massa olika faktasidor att kolla igenom. Vad tyder då detta på? Är det att på den tiden då Focus gjordes, vis-ste man inte så mycket om detta syndrom, är folk i Sverige mycket

mer stressade idag, har syndro-met ökat med åren eller är det att vi bara är mer uppmärksamma på det idag? Personligen tror jag att alla dessa faktorer gemensamt har bidragit till att vi vet mer om pani-kångest idag.

Det finns medicin mot panikång-est och det går att bota, vilket inte så många vet om. Hemsidan www.panikångest.nu säger att det bästa man kan göra om man har panikångest är att gå i terapi och ta medicin mot det. Deras tips på mediciner är Diazepam, Atarax och antidepressiva läkemedel som Sertalin. Man måste informe-ra människor mer om hur vanligt det faktiskt är och visa att det finns hjälp att få.

Wikipedia har gjort en kort ”Kom ihåg lista” som är bra att ha till hands när en attack kommer.

Kom ihåg• Känslorna är helt normala.• Känslorna är inte skadliga.• Tänk bort de skrämmande tankarna.• Andas lugnt.• Beskriv vad som verkligen händer.• Tillåt dig att känna det du känner just nu.• Vänta och ta det lugnt, det går över snart.• Känn hur ångesten minskar.• Detta är ett tillfälle att göra framsteg.• Planera vad du ska göra härnäst.

Man hör inte så mycket om detta syn-drom i U-länder och jag tror att det beror på att i länder som Sverige har vi mer stress. Med all reklam som vi ser varje dag så tror vi att man ska se ut på ett visst sett, man ska ha vissa speciella kläder och man är ingen om man inte

PANIKÅNGESTAtt ha panikångest är mycket vanligare än vad vi tror. Flera människor, speciellt unga, lever idag med panikångest utan att de vet om det. Alla läxor ska bli klara, betygen ska vara bra, man ska se bra ut, fritidsintressen ska man ha många av och tiden som blir över ska man ägna åt kompisarna. Det blir otroligt mycket stress i en tonårings liv.

använder just den telefonen. Vi tror att vi inte påverkas av reklam men det gör vi, varje dag.

Vi lever i ett rätt så ytligt samhälle idag och det gör så att det mesta vi tänker på är ytligt. Vi glömmer bort våra inre känslor och vi diskuterar dem inte lika mycket. När en pani-kångestattack kommer, är det bara inre känslor som styr, ibland känns det som om man ska dö och ibland känns det som om man vill dö. Det ökar också paniken för idag så pratas det inte lika mycket om döden och vi ser det som något främmande och skrämmande. Som sagt så tror jag inte att panikångest är lika vanligt i tex. afrikanska länder, där lever män-niskorna tillsammans med sina far och morföräldrar och sjukdomar och döden blir något naturligt. I Sverige lever vi inte så idag, det finns otroligt många människor som aldrig har va-rit i kontakt med döden, när någon närstående har dött. Det enda vi vet säkert om livet är att vi föds och vi dör, döden är en helt naturlig del av livet, det är det endå rättvisa i livet, alla kommer att dö någon gång. Ändå är vi så rädda för döden och gör allt vad vi kan för att undvika den, vilket skapar stress och rädsla.

Det vi måste göra är att avdramatisera och ta bort stämpeln av panikångest som något tabubelagt. Jag önskar att alla som lever med detta ska få leva precis som vanligt och få den hjälp som krävs. Det går att få hjälp och det går att bota.

Livet är härLivet är nu och det ska inte få begrän-sas av panikångest.

MIKAELA [email protected]

Paniksyndrom drabbar 2-3 procent av befolkningen någon gång i livet. Omkring

hälften av dessa utvecklar också agorafobi. Sjukdomen debuterar vanligen någon gång mellan sena tonåren och 35 år och drabbar kvinnor i dubbelt så hög grad som män. ”

bilder hämtade från www.unicef.com


18 Galax 2011

Lilja, flickan som alltid blev sviken

16 åriga Lilja bor i det forna Sovjet. Lan-det Sovjet är en förkortning av Sovjetu-nionen som var indelat i 15 länder, innan det ryska inbördeskriget bröt ut. Lilja bor i en sliten lägenhet med sin mamma och hennes pojkvän. Människorna i samhäl-let där Lilja bor är egoistiska och bryr sig inte mycket om andra. När Lilja får veta att hon, hennes mamma och pojkvännen ska flytta till Amerika, blir hon jätteglad och förväntansfull, hon kommer kunna slippa leva det fattiga liv hon levt. Hon berättar för alla att hon ska flytta till Ame-rika och att hon kommer få ett bättre liv där. Men så fel hon har. Liljas mamma berättar att hon och pojkvännen ska åka i förväg och att Lilja kan komma dit om några månader. Lilja blir ledsen och så-rad. Hennes mamma åker utan henne, lämnar henne kvar i slummen som hon ska kalla sitt hem. Hon blir lämnad med sin moster som är fruktansvärt elak, hon bryr sig inte alls om Lilja. Det enda hon bryr sig om är sig själv. Men hon vill ändå visa att hon har ett hjärta genom att fixa en mindre lägenhet till Lilja. Lägenheten ser ut som en svinstia men hon tvingas bo där även fast hon inte vill. Det viktigaste Lilja tar med sig till lägenheten är en tavla, på tavlan är det två lyckliga änglar. Hon ber till tavlan, hon ber om ett liv som är värt att leva. Men inget händer. Gud hjäl-per henne inte. Det blir bara värre och värre.. Att Gud inte hjälper henne ger ett budskap, budskapet är att man inte alltid kan lita på att Gud kommer att hjälpa en, även hur mycket man än behöver det. En dag går Lilja och hennes bästa vän Na-tasha ut på en bar för att försöka glömma alla problem för en natt. På baren fanns det mycket killar och gubbar. Lilja sitter ensam hela kvällen, medans Natasha har sex med en kille för pengar.

Dagen efter kommer Natasha och hen-nes pappa ”hem” till Lilja och ger henne pengarna, Lilja förstår inte varför. Sen berättar Natashas pappa för Lilja att hon inte ska hålla på med sådana där saker och ger pengarna tillLilja. Det visar sig att Natasha säger att det var Lilja som låg med killen, inte hon. Lilja blir stämplad som hora, i skolan, i kvarteret, överallt. Vänskapen som fanns mellan Natasha och Lilja bryts och Lilja blev sviken ännu en gång.

Lilja blir kallad till socialtjänsten, hon har fått ett brev, det är från hennes mamma. Hon skriver att hon vill säga upp sitt för-äldraskap. Hon vill inte att Lilja ska vara hennes barn. Alla förhoppningar om att Lilja skulle få komma till Amerika, kros-sas. Lilja har alltid trott att hon var älskad av sin mamma, att hon var den enda i världen som någonsin skulle bry sig om henne. Men nu vill hen-nes mamma inte ha henne läng-re. I den här stunden känner Lilja inget mera hopp. Jag hade känt samma sak, jag hade inte hittat någon anledning till att leva i den stunden. Men det gör Lilja, Lilja blir bra kompis med Volodja. En kille som hon inte hade brytt sig om tidigare. När Lilja behö-ver tröst som allra mest finns Volodja där. Volodja är hennes anledning till att fort-sätta leva. Även fast han missbrukar lim och är två år yngre blir de bästa vänner.

Eftersom Lilja inte har någon som försör-jer henne så måste hon skaffa pengar själv, hon går ut ännu en gång på den där baren, ensam den här gången. Nu träffar hon en kille. De pratar och har sex, bara sådär. Hon får betalt och går hem. Samma sak upprepas de närmaste dagarna. Nu har hon pengar till mat. Lilja kan inte få in pengar på annat sätt än det och det förstår jag, hon har ju inget val. Hon har inte lika förutsättningar som vi har här i Sverige. Hade samma sak hänt i Sverige så hade ju Lilja fått ett hem att bo i eller ännu bättre en familj. Men inte i det där sjuka sam-hället. Jag förstår inte hur hon står ut med det. Men det gör hon. En natt, när hon är på väg hem så kommer det en bil som stannar bredvid henne, hon är van detta och säger åt honom att sticka. Han gör inte det, han pratar med Lilja och överta-lar henne att sätta sig i bilen. Det är inte så att han hotar henne. Hon sätter sig i bilen och väntar sig att i slutet av bilresan ska de ha sex. Han berättar att han heter Andrej. Han säger att han kan skjutsa hem Lilja och det gör han. På vägen hem till Lilja pratar dom. Lilja och Andrej blir bra vän-ner på riktigt, Lilja inser att Andrej inte är en sådan patetisk kille som bara vill ha sex med henne, nej han är en snäll och trevlig kille i Liljas ögon. Efter besök på tivolin och McDonalds blir de tillsam-mans. De älskar varandra, Lilja och An-drej. Nu har Lilja ett ljus i sitt liv och det är Andrej. När dom är tillsammans blir det mindre tid med Volodja, han blir mer ensam. Andrej ger Lilja ett förslag, ett för-slag som kan förändra Liljas liv för alltid. Han säger att han kan ta med Lilja till Sve-rige och skaffa jobb till henne och bostad åt dom två. Lilja blir överlycklig och tror inte att det är sant, att hennes liv nu ska

få en mening. Hon tackar snabbt ja, utan att tänka till. Hon vill att Volodja ska följa med på ”resan mot friheten” men det vill han inte. Han stannar hellre kvar. Hon bestämmer sig för att åka ändå och lämna Volodja ensam kvar, Volodja respekterar hennes val, men är egentligen jätteledsen och besviken, han har ingenting kvar nu, hans pappa hatar honom, ingen vill ha honom. Volodja hittar några tabletter i Liljas lägenhet när han fått beskedet om att hon ska åka. Han tar alla, sväljer dem och somnar in i trapphuset. Människor går nerför trappan, uppför trappan. tit-tar snabbt åt pojkens håll, sedan går dom bara vidare. Dom tittade nog på honom

som på ett godispapper, ett sådant där godispapper som man ser på backen, men inte orkar plocka upp

och lägga i sopkorgen. Fast i människor-nas fall så orkade dom nog inte titta till att Volodja mådde bra.

Lilja packar ihop sina grejer, sätter sig i bi-len med Andrej, nu är hon lycklig. Andrej berättar att han måste åka till sin mor-mor först för hon har blivit sjuk. Han vill träffa henne en sista gång innan hon dör. Men han ska komma till Sverige direkt efter. Lilja blir tveksam, hon har ju bli-vit sviken förut. Men Andrej är hennes pojkvän nu och hon litar på honom. An-drej fixar pass och nu är Lilja på väg till Sverige, ensam. På flygplatsen väntar en gubbe som plockar upp henne och skjut-sar henne till den nya lägenheten. Han verkar vara en trevlig kille som känner till Andrej. Lilja kommer in i lägenheten, allt går fel, precis som man väntade sig. Lä-genhetsgubben våldtar Lilja, nu har hon börjat jobba. Hon är nu inne i traffick-ingbranschen. Lilja skulle aldrig ha li-tat på Andrej, hon tänkte inte till innan. Allt är så sorgligt, dom går aldrig bra för Lilja, när hon väl tror att hon har något att leva för, blir det alltid en besvikelse. Lägenhetsgubben skjutsar runt Lilja till alla gubbar, hon har sex med dem och lägenhetsgubben får betalt. Hon har bli-vit som en produkt för lägenhetsgubben, han säljer henne och får pengar. Det är så fruktansvärt hemskt att man kan be-handla en person så. Han fortsätter med det han gör och Lilja försöker rymma fle-ra gånger men utan resultat. Allt går så långt, allt blir så fel. En dag, innan lågen-hetsgubben har hunnit komma till Lil-jas lägenhet för att hämta upp henne, så drömmer Lilja sej bort. Hon tänker på Volodja och på sin mamma, på allt. Det är en röst som säger till henne att ytterdör-ren är öppen. Rösten säger det igen. Lilja tittar upp och ser att lägenhetsgubben har glömt att låsa dörren. Hon springer bort, bort från lägenheten, bort från livet som hon lever. Hon springer i trafiken, hon

stannar på en plats. Det är på en bro, en hög bro mitt i trafiken. Hon står där och tittar ner, ner på asfalten. Hon ställer sig på räcket. om hon skulle gå ner på bron igen så har hon inget liv som väntar på henne, hon har ingen som älskar henne. Hon har ingenting. Hon hör rösten igen och den säger att hon inte ska hoppa, det är Volodja. Hon ignorerar rösten och tar ett steg framåt och tar livet av sig. För en gångs skulle så mår Lilja riktigt bra. Nu, när hon är med Volodja i himlen, bara hon och Volodja.

All denna information om Lilja 4-ever såg jag på filmen, jag kollade lite på inter-net och Esters berättelse om den verkliga händelsen om Lilja gav mig också ganska mycket information. Men den viktigaste källan var filmen, jag hade ju inte kunnat

skriva min berättelse utan den.

Jag har kollat upp fakta om den verk-liga historien och jag tyckte den ver-kade ännu hemskare än filmen, mer brutal liksom. Budskapet är detsam-ma i filmen som i den verkliga histo-rien tycker jag, eftersom det är unge-fär samma historia. Budskapet är att man alltid ska vara försiktig och tänka över de beslut man fattar och de val man gör. Dangoule lovades jobb i Sve-rige som bärplockare, Lilja lovades ett jobb och ett bättre liv. Båda blev lu-rade. Men båda dom här flickorna be-hövde hjälp och när dom ser hjälpen rakt framför ögonen så tar dom ju vara på den. Filmen påverkade mig myck-et, ingen tror ju att man kan bli våldta-gen eller rånad imorgon, men om man väljer fel eller gör misstag kan det fak-tiskt hända, vem som helst. Så det jag vill förmedla är att man ska tänka till innan man beslutar sig för något. Ing-en vill ju sluta som Lilja.

Dom tittade nog på honom som på ett godispap-per, ett sådant där godispapper som man ser på backen, men inte orkar plocka upp och lägga i sopkorgen.

SANNA [email protected]

Lilja behöll bara sitt hjärta, resten av sin kropp var hon alltid tvungen att sälja"


Galax 2011 19

PollyJag har valt att göra en diktanalys av grungebandet Nirvanas låt, ”Polly”. Kurt Cobain har skapat text och melodi till ’Polly’ och är även bandets sångare/gitarrist. Lå-ten är en av mina favoriter, om inte favoriten, av Nirvanas låtar. Den är mycket enkel men ändå har den så mycket innehåll. tex-ten innehåller mest metaforer och liknelser tror jag, för att tex-tens handling är mycket stark. Kurt Cobain ska ha skrivit ner den här texten efter att ha läst en ar-tikel om en fjortonårig flicka som blivit kidnappad av en man vid namn Gerald Friend, alldeles ef-ter att ha varit på en punkrock-konsert. Flickan utsattes för tortyr och våldtäkt dagligen. Friend an-vände sig bland annat av rakblad, hett vax, läderpiska och blåslampa (blow torch) som tortyrredskap. Där kommer ordet blow torch in i texten även. ”I think she wants some water, to put out that blow torch”. Jag vet inte om det är riktigt vad han menar, men det är svårt att veta eftersom texten använder sig konstant av metaforer. Flickan lyckades vinna Gerard Friends för-troende genom att ljuga och säga att hon älskade honom, och pas-sade därpå att fly. Att det var den här historien Kurt baserade sin låt-text på är inte ett faktum men jag tycker att det är ganska trovärdigt, och det finns många internetsidor som stärker den berättelsen (b.la. Wikipedia), och det låter som något som Kurt kunde göra med tanke på hans sätt att skriva låtar, men han kan ju själv inte intyga detta eftersom han avled 5 april 1994. När jag hör låten (nu när jag vet vad texten handlar om) känner jag mig

sorgsen, men samtidigt lite överväl-digad och en liten, liten känsla av bit-ter glädje om man kan formulera sig så. Detta blir inte min reaktion för att jag tycker att historien är rolig, utan för att Cobain har uttryckt själ-va händelsen och sina egna tankar så taktfullt och med en sådan briljans. Hela fallet om den kidnappade flick-an är så fruktansvärd och vidrig, men Cobain har ändå lyckats omvän-da den sjuka incidenten till någon slags mörk, men ändå vacker, poesi! Flickan förtjänade Gerard Friends förtroende genom att säga att torteringen tråkade ut henne och sådana lögner (vilket borde vara extremt svårt att göra, psykologiskt). När han sedan åkte ut med henne i bilen litade han på henne så mycket att när han stannade för att tan-ka låste han inte bilen, och flick-an lyckades fly. Kurt läste detta och blev mycket fascinerad över hur hon kontrollerade sin kid-nappare och här är en speciell linje från texten som jag skulle vilja ta upp; “She’s just as bored as me, she caught me off my guard. Amazes me the will of instinct”. Denna rad har mycket att göra med just flickans snabbtänkta lösning. Jag tror att det var den delen som fascinerade och in-spirerade Kurt mest, och att det var just det som han ville förmedla till publiken. “Amazes me the will of instinct”. Det som Kurt ville väcka hos sina lyssnare var nog ilska, sorg-senhet och en liten släng av... med-vetenhet? Ilska för Gerard och alla förbrytare som är “a waste of sperm and eggs” som Kurt uttryckte sig i en intervju om två män som våldtagit en flicka, nynnandes på ‘Polly’. Sorg-senhet för alla som kommer i alla

män som Gerards väg. och alla an-dra brott för den delen, som drabbar vissa människor för andra avskyvär-da. Medvetenhet för medvetenheten. För sådana män som Gerard, och att brott sker omkring oss hela tiden. Den känsla som dominerar är nog vämjelse. Man blir så äcklad av histo-rien, men om man inte skulle veta att texten handlade om det skulle man inte ha någon aning om vad han skrev om. Det är mycket oförståeligt och på så sätt vet man inte riktigt vilken känsla eller stämning som domin-erar. Men för mig som vet vad den handlar om ändras inte riktigt min känsla. Kanske bara till det jag skrev tidigare. Sorgsenhet och bitter glädje. Dikten är skriven på ett ganska mod-

ernt språk, tycker jag. Sättet han skriv-er på passar in med deras andra låtar - meningarna är oftast korta, hänger inte riktigt ihop med varandra och har en viss stil som är lite mörkare men ändå lite komisk på något sätt. Lyriken passar in med 90-talet. or-dvalen är ganska enkla, meningarna innehåller inte riktigt några speciellt ”svåra” ord, men det behövs inte, för orden passar perfekt för denna låt. Han skriver inte rent ut vad han vill få fram, utan texten innehåller ett sorts dolt budskap. Det är bra, för då blir lite hemlighetsfullt. Bättre än att han skulle skriva ”It was a girl who was raped one night”. Det blir lite mer känslosamt på det här sättet. och lite försiktigare, vilket passar till ämnet, bland annat för att det är ett sådant känsligt område. Språket påverkar mycket hur jag upplever dikten. Som skrivet innan - om han hade skrivit direkt vad det handlade om hade det inte varit samma känsla. Det blir en sorts finess och lite hem-lighetsmakeri runt det hela, vilket gör texten djupare på något sätt. texten har femtioåtta rader och verserna är för sig och refrängerna för sig. Ibland kan det vara en liten självständig mening som är innan versen som en liten start, t.ex “Polly

said...” *tystnad* och sedan börjar versen. Verserna har alltid fyra rader, medans refrängerna alltid innehåller åtta rader, och så fortsätter det under hela låten. Låten innehåller inga rim men det finns några allititterationer. Här upprepas också - det finns alltid två meningar i verserna och alltid två meningar i refrängen som alltid in-nehåller allititteration. t.ex “think I should get off her first think she wants some water” - vers-en. och, “Let me clip... dirty wings Let me take a ride... hurt yourself ” - refrängen. Verserna har också alltid sex stavelser per rad med några få undantag. Re-frängerna å andra sidan är nästan

alltid olika förutom de två första raderna som också alltid in-nehåller sex stavelser. Låten följer ett traditionellt låttext-mönster och har därför ingen annan “speciell” form. Lyrik-en är uppenbarligen skriven från våldtäksmannens perspe-ktiv. Han såg offret som något sorts tamdjur som han kan leka och göra lite vad han vill med. “Polly wants a cracker” är som en metafor för det. Polly är vanligtvis ett namn på en pa-pegoja, som nu står för offret. Gerards “pet”. “Promise you, I have been true” är tankarna som rör sig i våldtäktsmannens huvud att hans “husdjur” gillar honom.

Låten innehåller nästan bara metaforer och liknelser vilket

gör den svår att förstå. om man bara får lära sig att tyda texterna

ser man hur mycket smärta texten in-nehåller och hur sjuk den egentligen är. Här är några fler exempel på meta-forer i texten; “think I should get off her first” - berättar om hur han våld-tog henne nästan konstant. “thinks she wants some water” - visar hur Friend också plågade henne genom att ge henne mycket lite (om inget) vatten. “to put out that blow torch” - Flickan hade vädjat för Gerard att inte använda eld som tortyrredskap på henne (blow torch). “Maybe she would like more food” - Enligt tid-ningsartiklar ska Gerard också ha försökt svälta henne. Det är verkli-gen ett vrickat konstverk.

tuvA sö[email protected]

bild hämtad från: freeimagefinder.com

JHG Skogstjänst ABEXTEJärnvägspizzerianHultman Prolfil & ReklamLundgrens skog & flis AB

för sponsring av tröjor

Skol if tackar


20 Galax 2011

Flytta hemifrån?

Vad är det största minuset med att flytta?

- Att man inte känner någon, och det är en bit hemifrån. Att ta hand om sig själv hela tiden och att det är ett väldigt stort steg.

och det största plusset?- Jag tror det kommer bli tre bra år, och folket på gymnasiet jag tänker gå på, verkar visa engagemang, säger Hanna.- Jag tycker att det ska bli skönt för det är mycket folk utifrån, som ska gå där, och då är man inte ensam om att komma från en liten by, sä-ger Ester.

Flyttar ni bara för utbildningen?

- Vi flyttar ju såklart för utbildning-en, men det kommer bli skönt att komma bort från Ljusdal, för då kommer man utvecklas som per-son, tror vi.

Vad är ert drömyrke?- Att bli känd inom musiken, det skulle vara kul, säger Ester.- Jag vet faktiskt inte, att fota är kul, det är allt jag kan säga.

Har ni några bra tips, om man känner sig

osäker på att flytta?Bestäm själv, bli inte påverkad av vänner och familj, ha kul, ta nå-gonting som du är intresserad av och fråga folk som gått på det gymnasiet!

Vi har intervjuat Hanna Eriksson och Ester Jelbe. De ska båda flytta och de tror att det blir bra. Här är deras tankar om fram-tiden och deras gymnasie-val.

Vad har ni valt för gymnasium?

- Jag har valt ett gymnasium i Ska-ra, för att fördjupa mig inom musi-kens värld, säger Ester.- Jag valde ett gymnasium i Gävle med mediainriktning, dels för att min syster har en lägenhet där och för att media låter ganska kul, sä-ger Hanna.

Varför valde ni just dessa?- Jag vill komma bort från Ljusdal, och utbilda mig i Skara, för det gymnasiet låter bra, säger Ester. Det känns inte som om Ljusdals musikgymnasium är något för mig. - Som sagt, min syster har en lä-genhet där, och jag är ganska in-tresserad av foto, att ta bilder och sånt, säger Hanna.

Vart tänker ni bo?- Antingen så blir det inneboende, eller lägenhet, säger Ester, men för Hanna så är det lägenhet som gäl-ler

Vilket gymnasium är rätt för mig?

Vi har intervjuat Ina Henriksson och Jimmy Vesterinen. De ska båda flytta till ett gymnasium på annan ort för sportens skull.

Vad har ni valt för gymnasium?

- Jag har inte sökt än, men LIU och NIU är nog bra, säger Jimmy, som vill fördjupa sig inom innebandyn.- Jag vill helst gå i Härnösand och har kommit in som reserv där, men an-nars blir det blir nog Karlstad för att fördjupa mig inom curlingen, säger Ina, och lutar sig tillbaka.

Varför just detta val?- Vi vill båda fördjupa oss inom sport, och det känns som att Ljusdal inte har kapacitet för att hjälpa oss att utveck-las inom sporten. Båda två vill satsa på idrotten och förhoppningsvis ut-vecklas mycket mer på en större ort.

Vart och hur tänker ni bo?- Jag ska bo på elevhem. Det finns ungefär fem elevhem där i Uppsala, så något lär ju passa mig! Säger Jimmy. Jag har inte kollat på dem än, eller vet vilka jag kommer bo med men jag tror att det kommer lösa sig utmärkt. - Jag tror att lägenhet passar mig bäst, så det får nog bli det, säger Ina. Man får anpassa sig, och göra stället per-sonligt. om jag kommer in i Härnö-sand får man boende på elevhem ock-så, men annars bor jag i en lägenhet.

Vad är det mest negativa med att flytta?

- Man får ta mer ansvar, säger båda, att man inte får hjälp med att städa, göra läxor och tvätta. Man får inte lika mycket pengar och kan alltså inte göra lika mycket saker, som t.ex. att gå på bio lika ofta. Man får leva på det lilla bidraget man får.

och det största positiva?- Att man får mer frihet, och sitt eget

lilla ställe. Du får göra mer saker, men ibland kan det också vara dåligt, säger både Ina och Jimmy. Man bestäm-mer själv när man ska äta och gå och lägga sig osv.

Flyttar ni bara för sportens skull?

- Ja, alltså, skolan verkar också vara bra. Det är ingen allmän skola, men en friskola är det, säger Jim-my. Ina håller med och tycker det ska bli skönt att komma iväg från Ljusdal och få chans att utvecklas.

Vad är erat drömyrke?- Jag vill jobba med innebandy, fast då gäller nog att tillverka och designa klubbor, men ett jobb på kontor, det är inte riktigt min grej, säger Jimmy. Jag vill inte ha ett vanligt tråkigt jobb, jag vill till-verka saker och helst inom inne-bandyn. - Alltså, det är nog att jobba med curling, säger Ina. Men annars vet jag inte vad jag vill göra.

Har ni några bra tips, om man känner sig

osäker på att flytta?-I början är det säkert jobbigt, att komma bort från sina föräldrar och vänner, men det blir bättre. Jag åkte tillexempel på läger i två somrar, säger Jimmy, och det är en bra start. För då lär man kän-na nya människor och när skolan börjar har man redan några vän-ner där. Ina håller med att det kan vara svårt i början, men bättre blir det. om man verkligen vill hålla på med den sporten som erbjuds i en annan stad, eller om just det rätta gymnasiet för dig finns bort-anför din kommun, tycker jag att man ska försöka. om man känner att det inte går bra alls att bo bor-ta från mamma och pappa så kan man ju alltid flytta hem igen.



tExt: JULIA NoRMAN [email protected] SUBÄ[email protected]


Galax 2011 21

Jag sitter i mitt rum och har inte något att göra, jag bestämmer mig för att åka ut och fiska, efter-som det är så otroligt fint väder. Jag tar mitt spö, och sticker ner till sjön, lägger ner spöet i båten, och åker ut. Jag kastar ut den bäs-ta wobblern jag har. Det är vind-stilla och vattnet är spegelblankt av den nergående solen. Jag tar ett kraftfullt och väldigt långsamt årtag. Spetsen på spöet böjs lätt varje gång jag tar nya årtag. Luf-ten är frisk, den är lätt att andas in. Jag tittar på dimman som rullar över vattnet, och jag bara njuter av den svala nattluften. Det enda ljud som hörs är några fåglar och när årorna slår ner i vattnet. Jag stannar till, drar snabbt fram min mobiltelefon. Den höga signalen tjuter i tystnaden. Jag stänger av telefonen och lägger den tillbaka i fickan.

Jag drar en djup suck, sedan fort-sätter jag. Spöet böjs, jag släpper årorna, tar tag i spöet och gör ett hårt mothugg. Jag ser hur spötop-pen rycker för varje sekund. Jag vevar in snabbt, jag har nått stort på kroken. tillslut ser jag monstret. Den sticker under båten, jag håller emot. Den kommer upp igen, jag tar gälgreppet och drar upp den, jag väger den så snabbt jag bara kan, en gädda på otroliga 15,7 kg. Jag tar tag i årorna och ror hem. Jag tar med gäddan upp till mitt hus, jag lägger den bredvid trap-pan. Jag går in, mina föräldrar ser hur stolt jag är. Jag tar tag i deras armar och går ut, de ser den där enorma gäddan ligga bredvid trappan.

ANTON [email protected]

foto: Jonas Berglund

Husbussen börjar rulla längs vägen, gi-tarren ligger på sängen. Hon sitter på soffan och tar fram ett fotoalbum, hon ser bilder på sig själv och hur hon växer upp. När hon fyller år och när hon får sin första gitarr. Hon vänder blad och börjar titta på bilderna.

Kommer ihåg hur man stod där ner-vös och rädd. Man visste inte vart man skulle ta vägen. Musikläraren Sara hjälpte henne genom att prata henne till rätta. Hon hade vetat att hon kun-de, men det hade ju varit så läskigt. Hon minns hur hon andats snabbare och snabbare för varje minut som gått. Hon tänkte backa ur, med en enda me-ning kunde hon sluppit det där. Hon hade kunnat gå därifrån men det hade hon inte gjort. Hon hade snabbt tittat ut genom ridån, publiken hade suttit

där. Det hade inte varit så många, men alla hade lett, pratat och skrattat som att de hånat henne. Hon hade försökt att hålla sig lugn, men det hade varit så svårt. Sara hade gått förbi och sagt ”du kommer klara det här, det kommer gå bra!”. Hon hade tvivlat på henne. Men när det tillslut hade blivit hennes tur hade hon gått ut och ställt sig mitt på scenen där mikrofonen stod. Bandet hade börjat spela, hon glömde texten, för en sekund. Introt hade blivit all-dels för långt, till slut hade hon börjat sjunga, ”life is just a party so come as you are”, första raden i ”let’s get crazy”. Efter första versen hade nervositeten släppt och hon hade tagit micken från stativet och släppt loss ordentligt. När hon hade sjungit den sista refrängen så hade lyckan lyst i hennes ögon. När låten hade tagit slut ställde sig alla

Tänk om jag inte hade gjort detupp och applåderade, hon tackade i micken.

Den känslan hon hade haft då, den un-derbara känslan. Hon satt och tänkte till-baka, plötsligt stannade husbussen. Vi är framme nu sa busschauffören. Hon titta-de ut genom fönstret och såg sin egen bild på anslagstavlan. ”Vanessa Abrams här under sin världsturné den 15/6” Hon andades snabbare igen, precis som för-sta gången hon gick in genom dörrar-na till samma ställe som hon hade haft sitt första framträdande på. Men tanken åkte snabbt genom huvudet, att det var ju tur ändå att hon en gång för länge sen ställt sig på den där scenen.

deNIse [email protected]

NOVELLERFiskeäventyret


22 Galax 2011

illustration: Ebba Persson

BALDERS DÖD


Galax 2011 23

En kväll när jag satt hemma och pratade med min bror om en halloweenfest som deras skola tänkte ha, kom

jag på att det skulle vara otroligt kul om vår skola också kunde ha det. Då började jag fundera på hur det skulle gå till. Först tyckte jag att det skulle bli bäst om det bara skulle vara min klass, klass 9, men efter ett tag insåg jag att det skulle bli mycket roligare om hela sko-lan skulle vara med. Dagen därpå berättade jag om min idé för mina vänner. Alla tyckte att det lät som en strålande idé. Jag, Linn, Jose-fine och Frida började planera och fixa för en fest som vi hoppades skulle bli av. I slutet av samma dag gick vi till rektor torleif och frågade om vi skulle få anordna en skräck/halloweenfest för alla på skolan.

Vi använde alla raster och a-pass och även tid efter skolan till att fixa i ordning festen. Vi planerade vad vi skulle ha för underhållning, vilken musik vi skulle ha, dekorationer och saker att äta och dricka. När allting var färdigt planerat visade vi allt för torleif igen.

Vi satte upp egna lappar och inbjud-ningar runt om på skolan och berät-

tade vad som skulle komma att hän-da. Folk verkade tycka att det var en rolig idé.

Vi fick också en massa be-röm av lärare som sa att det var ett kreativt förslag och det verkade som om hela skolan taggade till skräckfes-ten. Vi ville att det skulle bli en rolig fest med en massa aktiviteter och vi bytte också namn på klassrummen, till exempel Kyrkogården och Fäng-elsehålan.

I 9:ans klassrum skulle vi visa skräck-filmer hela kvällen, i matsalen skulle det vara dans samt bjudas på snacks och dricka. Vi skulle också ha en

tipsrunda, där vår snälla rektor tor-leif hade bjudit in några gamla elever som skulle skrämma oss i skogen un-der tipsrundan. Spökhistorier berät-

tades i 8:ans grupprum och vi hade också små rum där man kunde få slappna av och bara vara. Vår lärare Christer skjutsade mig och tjejerna till olika affärer för att köpa godis, dricka, en massa pri-ser till de olika tävlingarna vi skulle ha och även skräckprydnader som plastspindlar med mera.

Samma dag som skräckfesten skul-le vara hade vi dodgebollturnering med skolan, vilket var väldigt bra för då kunde vi direkt åka till sko-lan och smycka den inför festen utan att det var en massa elever i vägen. Vi satt upp en massa lap-

par över hela skolan med läskiga bil-der på. Sen började vi blanda blods-bålen och fixa snackset på ett läskigt sätt. Bara läskiga drycker och äckliga spindlar på godiset. Efter ett tag av att sätta upp spindelnät överallt var vi väldigt hungriga och tog en paus där vi åt pizza och myste lite innan festen skulle börja.

Det var ungefär 10 stycken som hjälpte till att smycka skolan och vi blev klara ganska snabbt med rätt

samarbete. Det jobbigaste var att flyt-ta alla bord och stolar, och få filmerna att fungera. Sen var det dags för att själv klä ut och fixa oss. Klockan 18:00 började folk sakta men säkert att droppa in.

Vi ville ju såklart att alla skulle klä ut sig men vi trodde att max halva skolan skulle komma utklädda, men till vår stora förvåning var nästan hela skolan där. Det gjorde vår ”bäst utklädde” tävling otroligt svår när ungefär 100 elever kom utklädda till olika monster.

Jag tyckte att festen blev otroligt lyckat och jag hoppas att det kom-mer bli en tradition här på Vinter-gatan nu. Även om det blev lite kaos då och då, men prisutdel-ningen och godis som skulle fyl-las på så tror och hoppas jag att de flesta tyckte att det var en ro-lig kväll.

MIKAELA [email protected]

Vi har fått i uppgift att skapa blog-gar. Vi får varje vecka en ny blogg-uppgift som vi hämtar på vår lärares blogg. När vi vet vad vi ska göra så lägger vi in ett inlägg på våra egna bloggar om hur vi tänker och vi be-skriver svaret noga så att läsaren ska förstå och kommentera hur den tycker att det ska vara.

Enligt vår lärare Cissi så är syftet med våra bloggar att bli bättre på att läsa och förstå instruktioner. Syftet är också att träna på att formulera oss skriftligt och träna på att vara beskri-vande och berättande i våra uppgif-ter. Det hon tycker är en fördel är att hon får läsa och kommentera det vi gör på bloggen, oftare än vad hon

kanske hinner i alla andra arbeten. På det sättet tycker hon också att hon lär känna oss bättre på flera sätt, bl. a för vi uttrycker oss bättre i vår blogg.

Jag har frågat några elever vad de tyck-er om att ha en blogg i skolan och vad de tycker är bra. De har svarat att de tycker att de är kul att få blogga och att det är skönt att slippa massa pap-per. Genom bloggen kan man lära sig skriva snabbare och bättre på datorn, lärare i alla ämnen kan lägga ut uppgif-ter och elever kan lägga ut flera av sina arbeten. Man kan lära känna sina lärare och klasskompisar bättre och man kan kommentera varandras inlägg. Själv tycker jag att det är praktiskt med

en blogg så jag slipper papper och jag vet vart uppgifterna ligger. Jag får ock-så träna på stavning när jag gör inläg-gen och jag tänker mer på att beskriva bättre när någon ska läsa och man tän-ker mer på rättstavning när man vet att andra ska läsa det

Vill man se våra uppgifter kan man gå in på: www.bloggparken.se/cissi eller om man vill se när uppgifterna är lösta kan man gå in på någon av våra bloggar, som t.ex.www.bloggparken.se/idaht11, www.bloggparken.se/emilsht11 www.bloggparken.se/juliaht11

FILIP BÄ[email protected]

En blogg i skolan - skolblogg

foto: Ina Henriksson

foto:Jennifer Wikström


24 Galax 2011

the Freedom Writers

Freedom Writers är en gripande dramatisk film om en stökig klass i förortens Amerika. En ny lärare (Hilary Swank) kommer till skolan och ska försöka lära eleverna allt mellan himmel och jord.Man lär känna eleverna och får höra deras historier. De får en bok där de ska skriva någonting varje dag, och de skriver om hur deras liv är ett ständigt krig. De får upp-leva saker som de inte ens kunde drömma om och lär känna världen på ett helt nytt sett.

Bowling ForColumbine

Michael Moore gör en resa genom Ame-rika och från träffa vapengalningar, med sörjande föräldrar, mobbade ungdomar och Marylin Manson. Han tar med två pojkar som skadats för livet i massakern vid Columbine High School till lågpris-kedjan K-Mart för att lämna tillbaka de kulor de fortfarande har kvar i kroppen, för det var på K-Mart som mördarna köp-te ammunitionen. Det är en otroligt bra dokumentär som visar hur det är, egent-ligen. Den har vunnit bland annat en os-car 2003.

Bild från www.imdb.com

Bild från www.discshop.se

I Rymden Finns Inga KänslorFilmen handlar om 18 åriga Simon som lever med kraftig Asberger. Simon trivs bäst i rymden och den enda som förstår honom är hans storebror Sam. Simon måste hela tiden följa ett strikt schema och när Sams fl ickvän fl yttar därifrån måste Simon omedelbart hitta en ny fl ickvän åt Sam för att schemat ska fungera perfekt. Det är en komedi med ett seriöst budskap om att förlora någon man älskar och att tvingas leva med Asberger.

ForrestGumpAlla, verkligen alla måste se Forrest Gump innan de dör. Enligt mig är det den bästa fi lm som gjorts och den har fått ett fl ertal priser, som 6 olika Academy Awards. Forrest är en man som får uppleva det mesta som går att uppleva i livet, han är inte smart, vacker eller populär men han tar dagen som den kommer och låter ingen stoppa honom på hans väg mot sin kära Jennys hjärta.

Bild från www.moviezine.se


Instagram är en app som är en blandning av Face-book och twitter, fast man även kan ta kort och redigera bilder.

Viber är en app som de med Iphone eller en android telefon kan använda för att ringa till varandra helt kostnadsfritt om du har wifi åt-komst.

Emoji Free är en app där du kan skicka över 460st olika ut-tryckssymboler från din Iphone till en annan.

My Secret Diary är en kodskyddad app där du kan skriva när dina privataste hemligheter och spara dina pinsamaste bilder utan att någon får syn på det.

Mixel är en app till din iPad där du kan göra kollage av dina bil-der på ett enkelt och smidigt sätt.

Rage Faces är en app med både roliga och fula streck-gubbar som du kan använda för att göra smsen roligare.

Det bästa från

Filmtips


Galax 2011 25



15 portioner

150 gram smält smör3 dl strösocker1 dl kakao2 tsk vaniljsocker2 st ägg2 dl vetemjöl1 paket oreokakor

fyllning och topping 300 gram vit choklad100 gram mörk choklad100 gram smör1 dl grädde1 paket oreokakor mini1 påse minimarshmallows1 dl chokladsås

Gör så här: 1. Sätt ugnen på 175 grader.2. Smält smöret i en rejäl kastrull som du se-

dan ska röra ihop allt i. Låt det svalna lite. 3. Blanda i resten av ingredienserna, ta ett

ägg i taget och avsluta med mjölet. 4. Grovdela Oreokakorna och blanda ned i

smeten. 5. Häll smeten i en rund, smörad och bröad

springform. Grädda mitt i ungen i ca 15 minuter. Låt sedan kakan svalna lite.

6. Finhacka chokladen till fyllningen, värm grädde i en kastrull och rör ner chokladen.

7. Klicka i smör och rör till en jämt smet, låt den svalna lite.

8. Lägg minimarshmallows på den gräddade kakan, men spara lite till toppingen.

9. Häll över fudgesmeten och häll på övriga marshmallows, tryck ner minioreokakorna lite överallt och häll över lite chokladsås.

10. Låt kakan svalna och stelna i kylen i minst två timmar.

11. Servera gärna med vispad grädde eller vaniljglass och ett stort glas iskall saft.

Den här kakan är himmelskt god och perfekt att bjuda vännerna på. Den är en underbar blandning av

de goda och blir aldrig för mycket.

Oreo Mud Cake DeLuxe

Syskonkärlek Katarina Von Bredow

Den handlar om Amanda som älskar sin bror Ludvig, och även han älskar henne. De dras till varandra allt eftersom man fortsätter läsa. Sedan kan de inte motstå varandra längre och skapar ett förhål-lande, men kommer de lyckas ha ett faktiskt olagligt förhål-lande? Boken är väldigt spännande och man undrar hela tiden om de kommer lyckas att hålla förhållandet hemligt för sin mamma, för samhället och för världen. Även fast det är olagligt så tycker jag inte att någon an-nan ska få bestämma vem man ska få älska och inte. Bo-ken har översatts till ett flertal språk och den kom ut för för-sta gången 1991.

Boktips

TopShop.comMonki.comUrban outfiters.seH&M.seNelly.comJunkyard.se

Bild från www.adlibris.com/se

Online klädbutiker

En bokserie i fyra delar av Eden Maguire som handlar om Darina. I staden där hon bor har det dött fyra ungdomar, vilken en av dem var hennes pojkvän. En dag när Darina åker ut i skogen hittar hon ett skumt hus. Det visar sig att det är de döda som bor där för att de kan inte försvinna helt utan att veta hur de dog. De är i ett ställe mellan liv och död som kallas Beautiful Dead. Darina hjäl-

per dem att lista ut hur de dog, om de blev mördade eller de dog av en olycka och så vidare. Böckerna är helt otroligt bra och man blir helt fast efter några sidor. För de som gillar Twilight är de här böckerna perfekt, eller för de som tror på de övernatur-liga. De fyra olika böckerna handlar om de fyra olika dödsoffren, först kommer Jonas bok, sen Summers bok, sen Arizonas bok och sist men inte minst Phoenix bok.

Beautiful dead Eden Maguire

Bild från www.adlibris.com/se

1. this will be (an everlasting love) – Natalie Cole 2. I’m coming out – Diana Ross3. I will survive – Gloria Gaynor 4. Heartbeats – Jose Gonzalez5. Fly on the wings of love – the olsen Brothers 6. Move on up – Curtis Mayfield 7. When I’m Alone – Lissie8. Here Comes the Sun – the Beatles 9. Slow Dancing In A Burning Room – John Mayer 10. Hey there Delilah – Plain White

10 låtar man måste ha hört


26 Galax 2011


Galax 2011 27


28 Galax 2011


Documents

Galax 2012