Hematopoiesis on B12 MIKAEL SIGVARDSSON ÄR TILLBAKA HOS SIN ALMA MATER MIKAEL SIGVARDSSON IS BACK AT HIS ALMA MATER

2 ENGLISH

In September Mikael Sigvardsson was recruited to a professorship in molecular hematology at Lund University. He was headhunted thanks to a donation by Henry Hallberg. Mikael Sig-vardsson was installed as a professor in Lund in 2005, but decided to move to Linköping. Now, as a part of the strategy to develop the hema-topoiesis research area, he is moving back in on B12, the very same floor he left about ten years ago.

”Naturally it is an honor and a joy to be headhunted, but there is work to be done as well. One of my main tasks is to develop a new section for the hematopoietic re-searchers, in order for them to have a good milieu to operate and develop in.”

Hematopoiesis has been an important research area in Lund for some time. This has paid off in terms of attracting a number of talented researchers, researchers who are now spread out on different floors in BMC.

”The work of Stefan Karlsson and Sten Eirik Jacob-sen has played an important role in expanding the hematopoiesis area in Lund in the beginning of the twenty-first century. This is now really paying off in that several competent, independent researchers are active in Lund, creating a large need to form an ad-ditional department with focus on hematopoiesis.”

The initiative has consequences for the research groups who inhabit the floor today: ”I really regret that other people have to move in order for us to gather the hematopoiesis groups on B12. I hope we will not cause too much trouble,” says Mikael Sigvardsson.

”What is most important to get into place inorder for your scientific collaborations toget off the ground?””To get access to the space we need; to establish labs next door to each other. It is the spontaneous, daily contacts that are so immensely important to consolidate a scientific environment. If a lab is loca-ted two floors away, it is not at all the same as if it were on the other side of the corridor. That’s just theway it is. And even if hematopoiesis as a subject is doing exceptionally well in Lund, and the PI:s are doing great independent of each other, I still believe that if we succeed in colocalizing the environments we can gain even more momentum, and achieve synergies both intellectually and technically.”

”Can you give examples of how a good research environment has affected you earlier in your career?””The most important ingredient is always people. You can’t staff up with bad researchers and then shower money over them since nothing will come of that anyway. The key thing is that creative, good people with an independent perspective on research come together; that’s when you get proper synergies.Then there are different types of researchenvironments: The challenge is trying to learn from all their advantages and disadvantages. I hope we will build trust in each other on B12, that we will col-laborate for better and for worse and celebrate each

other’s victories. It will be a very inspiring environ-ment to work in, with many competent young

researchers, so it feel very, very exciting.”

”Will there be a house-warming party?””Yes. We’re planning on that. But as to when, I don’t know yet. We have to get in place first.”

”It is an ho-

nor and a joy to be headhunted,

but there is work to be done as

well”

3SVENSKA

I september rekryterades Mikael Sigvardsson som professor i molekylär hematologi till Lundsuniversitet. Rekryteringen möjliggjordes bl a tack vare en donation av Henry Hallberg. Mikael Sig-vardsson blev installerad som professor i Lund redan 2005, men flyttade sedan till Linköping. Några erfarenheter rikare flyttar han nu till våren tillbaka in på B12, precis det våningsplan han lämnade för ca tio år sedan:

”Det är naturligtvis väldigt skoj och en ära att bli rekry-terad, men det är ett jobb som ska utföras också. En av mina huvuduppgifter är att bilda en ny avdelning för några av våra hematopoesforskare så att de får en bra miljö att verka och utvecklas i.”

Hematopoes har varit ett stort område länge i Lund, vilket resulterat i att man lyckats locka ett antal duktiga forskare som i nuläget sitter utspridda på olika vånings-plan på BMC.

”Blodcellsforskningen har en lång anrik tradition på Lunds universitet och det fantastiska arbete som gjorts av Stefan Karlsson och Sten Eirik Jacobsen för att byg-ga upp hematopoesen i Lund början av 2000-talet har nu genererat en miljö med flera stycken duktiga, oberoende forskare. Även om Stefan Karlssons miljö organiserar en stor andel av dessa forskare ser vi ett behov av att skapa yt-terligare en avdelning inom området.”

Intitiativet har konsekvenser för de forskargrupper som idag har sin verksamhet på våningsplanet: ”Jag be-klagar verkligen att folk måste flytta på sig för att skapa möjlighet för oss att sammanföra hematopoesgrupperna på B12. Jag hoppas att det inte ställer till för mycket besvär,” säger Mikael Sigvardsson.

”Vad är det viktigaste att få på plats för att era veten-skapliga samarbeten ska lyfta?””Det är ju alltså just att vi får de utrymmen sombehövs; att vi kan få labben nära varandra. För det är de spontana, vardagliga kontakterna som är så enormt viktiga för att bygga en miljö. Om det är ett labb som är två våningar bort så är det inte samma sak som när det är mitt emot i korridoren. Det är bara så. Även om hematopoesen är fantastiskt bra nere i Lund och det går enormt bra för de forskaran inom ämnet, oberoende av varandra, så det känns som att om vi kan få ihop miljöerna så kan vi få ännu bättre drag i det hela, så att vi ska kunna få synergieffekter både intellektuellt och tekniskt.”

”Kan du ge några exempel på hur en bra forsknings-miljö har påverkat dig tidigare i din karriär?””Det viktigaste i en forskningsmiljö är alltidmänniskorna. Det går inte att ha dåliga forskare och bara pumpa in pengar, för då blir det ingenting an-nat än mer dålig forskning av det i alla fall.

Det viktigaste är att det blir riktigt kreativa, duktiga människor som har en oberoende syn på forsk-

ning och som har utvecklat ett eget sätt att betrakta frågeställningar och problem, det är då man får riktiga synergier. Sen finns det olika typer av forskningsmiljöer: Det gäller att försöka lära sig av för- och nack-delar med olika miljöer. Jag hoppas att vi

ska bygga förtroende för varandra på B12, att vi sörjer tillsammans i motgång och firar

tillsammans i medgång. Det blir en väldigt inspire-rande miljö att jobba i, med duktiga unga forskare så det känns väldigt, väldigt spännande.”

”Blir det någon inflyttningsfest?” ”Ja, det har vi tänkt. Men när, det vet jag inte ännu.”

”Det viktigaste

i en forsknings-miljö är alltidmänniskorna”