This article was downloaded by: [Iowa State University]On: 31 October 2014, At: 10:41Publisher: Taylor & FrancisInforma Ltd Registered in England and Wales Registered Number: 1072954Registered office: Mortimer House, 37-41 Mortimer Street, London W1T 3JH,UK

Geologiska Föreningen iStockholm FörhandlingarPublication details, including instructions forauthors and subscription information:http://www.tandfonline.com/loi/sgff19

Hufvuddragen afisafsmältningen inomnordvästra JämtlandGustaf FrödinPublished online: 06 Jan 2010.

To cite this article: Gustaf Frödin (1914) Hufvuddragen af isafsmältningen inomnordvästra Jämtland, Geologiska Föreningen i Stockholm Förhandlingar, 36:2,131-156, DOI: 10.1080/11035891409443485

To link to this article: http://dx.doi.org/10.1080/11035891409443485

PLEASE SCROLL DOWN FOR ARTICLE

Taylor & Francis makes every effort to ensure the accuracy of all theinformation (the “Content”) contained in the publications on our platform.However, Taylor & Francis, our agents, and our licensors make norepresentations or warranties whatsoever as to the accuracy, completeness,or suitability for any purpose of the Content. Any opinions and viewsexpressed in this publication are the opinions and views of the authors, andare not the views of or endorsed by Taylor & Francis. The accuracy of theContent should not be relied upon and should be independently verified withprimary sources of information. Taylor and Francis shall not be liable for anylosses, actions, claims, proceedings, demands, costs, expenses, damages,and other liabilities whatsoever or howsoever caused arising directly orindirectly in connection with, in relation to or arising out of the use of theContent.

This article may be used for research, teaching, and private study purposes.Any substantial or systematic reproduction, redistribution, reselling, loan,sub-licensing, systematic supply, or distribution in any form to anyone is

expressly forbidden. Terms & Conditions of access and use can be found athttp://www.tandfonline.com/page/terms-and-conditions

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

QEOL. FOREX. FORIIASDL.. I3d 3G. €1. 2. Fcbr. 1914. 131

Hnfvuddmgen nf isnfsmiiltiiiiigeii iiiorii iior(1v:"lstm Jlitat- ISlld.

Af

GUSTAF FR~DIS.

De hittills publicerade glacialgeologislia undersokningarna i riistra Jiimtland ha r a r i t af alltfiir Bfrersiktlig natur fijr a t t Icedgifvn nKgra mer detnljerade slutsatser rijrande isriirelser- na under nedisningens olilia faser. Xan r e t emellertid, a t t istilcket under den sista nedisningens fijrra del riirt sig u t frdn fjalltraliterna kring vnttendelaren i vaster, medan dtiremot dess sistn skede karaliteriseras genom isdelarens lage i land- dinpets ostra del (8, 9, 11, 12). Det visade sigredan frdn b6r- jan, att isriirelsen inoin det centraln Jiimtlanii gradris delat iipp sig f r in riister mot oster i tvK konrergernnde isstrommar, den nordjamtskn och den sydjiiintslia, hrilkas uppkonist till- &refs de i norr ocli siider beliigna fj#llkomplesens afliinknnde inflytande och ismassornas dirigerande u t genom den ijppnare passagen i fjiillkedjan V om Storsjiisliitten. Redan en flyktig blicl; pd de hittills giirigse a€ HOGIJOM upprattade glacialgeo- Iogiskn Bartornn med deras rarierande d r a p i n g af isdelaren inom norm Jaintland (9, 11) l i t e r emellertid formoda, a t t dess konstruktion hiir fiiranledt afseviirda sririgheter med hiinsyn t i l l raimor och rullstensisnr. - Piireliggande uppsats liom- iner framfor allt nt t beriirn en del synpunliter betriiffande denna nordjiimtslin isstrom.

10-140222. G. F, I: 1914.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

132 GUSTAF F R ~ D I N . [Februari la14

Ehurn niigon undersiikning direlit inriktnd pb best5immandet af riifflornns AldersfiirhKllanden nnnu ej hunnit fiiretagas inom den N och 0 om Hotagen beliignn delen af Jiimtland, med. gifver dock det iildre hiirifriii bcfintlign obserrntionsmaterialet, sammnnstiilldt med de hittills vnnna resultaten i sydriist , redan nu en del viktiga slutsatser riirande det allmiinna ftjr- loppet af isnfsndtningen inom landsliapets nordrlistra del. Det ligger cmellertid i snkens natur, n t t Kldersindelningar af riiff. lor rnestadels mBste betrnktas soiii mer eller mindre winskliga fiiretag, framfiir allt niir diirmed afses identifierandet af skilda system, ocli alltsL vissa fordringar pb en om ock mycliet grof synlironitet iifver stiirre omriiden uppstiiillns. Vill man cmeller- tid fiirvissa sig oin, hnruvida nedisningen, och siirsliildt dd dess senaste del, i sig inneslnter skildn fnser, tordc denna metod Ktminstone inom vissa delar af rHrt land fiir niirrnmnde r a r a ngrn nog den ende miijliga.

Fiir att i IiKgon mHn fiirenlda frnmstiillningcn af fiirelig- gande uppgift mi? till en biiqjan fiirutskickas en mer kortfattad expos6 iifrer de hittills viinna resaltaten, hrarvid dock fiirst torde biirn framhKllas, att det behandlade omrbdets sydgrtins fiirlagts ungefiir liings mellanriksbanan fijr att pii detta stitt i miijligaste rniin borteliminera stiirnnde inflytelser f r h den sydjanitsk:, isstriimmen.

Om Bldersforhjllandet mellan de olika rhffelriktningarna.

T7id nndersiikningar afseende isrecessionen och fnststiillandct af skilda israndsliigen snmt med dem fiirbnndiia issjijar giiller (let naturligen i fiirsta hand a t t piiris'z isens sista riirelserilit- ningnr inom hvarje siirsliild trakt, och diirigenom liomma de yngstn riimorna, som af goda grnnder ofta knnna betraktns som pralitiskt taget subinnrginaln, a t t tillvinna sig niistaii all uppmiirksnmhet jiimfiirdt xned iildre sGdnnn bildningar. Dessn. sppunk te r ha iifyen kommit t i l l nttryck i den af niig hit- tills tilliimpade indelningen af riimornn i riistra Jtirntland,

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

Bd 3G. 11. 2.1 ISAFSJIALTBIXQES IXOJI NORDVxSTRA JxYTLASD. 138

briIken sKledes frnmfiir allt nsyftar den relativa dldern p& hvnrje ssrskild loknl eller insliriinlitare tralit, medan den dar- elnot vanligen blir mer eller mindre otillfredsstiillande, i samma mBi1 vissa. fordringar pB synkronitet iifver stiirre oinrhden upp- stiillas. DH detta nu iir fallet med nedanstttende framstiill- ning, blir ocl;sB en oinliiggning af terminologien nodvandig. Till fiirhindrande af konfnsion in5 darfiir t i l l en bijrjan fiir- ntskickas en karakteristik af nednnstiende t re riiffelsystem eller riiffelgrupper, afseende h var orh ens nornialtyp, hvarvid bijr framhHllas, a t t denna A t det distala hBllet alltid smhning- om orergbr i rent submarginala riifflor. Dessa, hvilkas egen- skaper fijrut af mig ntfiirligt beskrifvits (3, sid. G , 4), lrorn- ina diirfor proximalt a t t representera en a l l t sennre tidpunkt. E n siirsliild vilit ligger (lesstitom 115 det falitmn, a t t ingen sliarp sliillnad i allmiinhet syncs fiirefinnas mellan dessa t re system sAtillvida, son1 flertalet obserrationer tyda p A en kon- tinuerlig iifvergkng och utveckling af det iildsta ofvcr det yngre och till det yngsta. Under sAdana onistiindigheter kan miijligen nttrycket zsystenu anses mindre Iiimpligt; indelnings- grunden Br emellertid i fiirsta hand riifllornas och isriirelsens sammanhang oeh fiirhAllande till isdelare och glaciations- centrum.

Dct ci'ldsfn systenzets refflor iiro inoin de centraljiimtslrn is- sjiiarnas oinrAde identiska med de diirifrAii nf mig fiiriit s5som ziildre, beskrifna (3). DB de dessntom till egenskaper, exem- pelvis genom en lionstant hnvndriktning mot V-VNV' samt en utaf kontakterna aflitsbar hiigre Alder iin i i f r ip nedan anfiirdn ritfflor, fullkomligt iifverensstiimma med de inoin Ho- tagsoniriidet ofvan niifiirda >iiildstaD (a), tveliar jig ej att sam-

* Fiir bststiillandet af dc iildsta r:ifilornas hufvudriktning vore naturligcn en s j s temat i sk nndcrstikning af fjiillens toppar siirskildt beaktansvird. FrSn- sedt erentuella fiirvHxlingar inrd senare raillor, komma nsimligcn dc topografisks fiirhSllandcnu a t t mcr cller niindrc gtira sig giillandc l ingre ncdht dalbottnarna. exempelvis gcnom atllnkning i dalg5ngnrnas riktning, hvaroni intijligen afven en del af 1IotngsomrHdets iildsta riimor afren b i r a vittne.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

134 QUSTAP FRODIN. [Februari 19 14.

manfcira dein alla till en enda synkron grupp.' Ehuru ut- bredningsomriidet, sdsom af kartan framgbr, helt och hll. le t iir begriinsadt t i l l fj'lilltrakterna i v b t e r och sydriist,: InrCste de dock haft sitt upphof frdn isdelaromrldet i Uster (P), hrilket iifven styrlies af den nedan beskrifna yngre gruppens riifflor. - Under nu behandlade tidsskede inris tades naturli. gen vid isbramet i viister submarginala rkmor af den fiir fjiill. traliterna -ianliga typen (3, sid. G ) , h d k n t i l l riktningen inom det eentraljiimtska fjiillomrAdet i sydrkst starlit ploerkades af topografien, sdsom bl. a. framgdr af diirvarande rullstensbsar.

Det p g r c systeincts riifflor visa sig diiremot mindre homo. gena, i det a t t de till utbildning, fiirekomstsktt och Alder be- visligen utgtira iifvergbngsformer mellan de iildsta och de nedan beskrifna yngsta, i hvillia bAda system de utan skarp griins iifvergi. Bldersfiirhlllandena till dessa iiro fullt pltagliga genom kontakter m. fl. omstandigheter, hvaraf framgbr, a t t de p i hvarje lolral befintliga yngre riifllorna iiro allt senare, jii mera de till rilitning och utbildning i ijfrigt afvika f r ln de aldsta och niir- inn sig de yngsta. P8 silursliitten mellan Miirsil och Landosjon visa sig exempelvis de mest mot vaster liipande rafflorna ofta niistan fullstiindigt ntpllnnde ocli fiiretradesvis i behdll p i mot sydost ocli siider viinda hiillsidor, diirvid iifverallt angifvande sig s h o r n de tidigaste identifierbara. - Om sbledes deyngre riifflorna af dessa grunder uppvisa en utpriiglad dirergens, franitriider l i lxkl riitt ofta en viss oin ocli nbgot sriifvande huvudrilitning mot S V eller VSV. Denna och nkrliggande rorelseriktningar ha soin synes liommit till uttryck vid upp- riittandet af iiversilitsliartan (tafl. l), ehurn slialans litenhet tyd- l igtr is mdste fiirbjuda inliiggnndet a€ al l t hithiirande material.

Dc pS tafl. 1 ntmarkta Bldsta rafflorna Sterfinnas alla pS detaljkartan Gfver IIotagsomrSdet (4) dels pS kartan iifvcr dc nordliga centraljamtska is- sjijnrna (3). Et t par nya af mig iakttagna lokaler Iro de r id Djnpsjon och 0 in- till Jnvclbottnen i Offerdnl, hvarjanitc en l ldre obscrvation r id Glnclien SY om Storlien hamtats frdn S. G. U:s dagbiickcr.

De t rc som aaldrer ansedda rSffellokaler, hvilka jag, churn med reservation, fiirot ntlagt N och NO om UndersSker och jarnrigen, ha risat sig tillhora den nlrmast yngrc grnppcn (3, sid. 6 anm.).

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

ijd 36. 11. 2.1 ISAFSJIaLTXIXGEX IluOJI KORDVBSTILA JXJITLAND. 135

- Till denna grupp hiira bl. a. Kterstoden af Hotagsomr3dets ,~ ldre> rafflor, ridare de t r e fiiriit anfiirda N och NO om Un- dersKker samt alla submarginala och i testen slsom ByngreD ,,mtnlade forekomster i niimnda arbete @, sid. G 0. 148),' f"r sii r id t de f a h 0 om linjen I. - Systemets utbrednings- OlnrKde afriker tydligen afseriirdt frHn de iildsta riifflornas, euiir det helt och hl l le t sp i e s saknas inom cle sydrlistra fjall- trakterna eller TT om liiijen I, medan det i t iister och nordost kaii fiiljas iinda fram t i l l den forna isdelaren (I'). I syd- ygstra delen af detta omrhle ntbildades successivt under detta skede en zon af submarginala riifflor, hvilka ute pH det silu- riska flacklandet genom sin obetydliga divergens nfvika frAn de tidigare inristade inom fjglltraliterna (3, sid. G ) . PB hvarje lokal visa de sig till riktningen regelbiindet iitgiira systemets mest mot siider dirigerade riifflor i denna t rakt och i stort sedt parallella med hiirvarande rnllstensfisar. Detta faktum i fiirening med d e r a s H t d e t p r o x i m a l a hBl l e t s i iccess iv t s t e g r a d e ombi i jn ing m o t s i jder synes knappt L-unna be- tyda annat an en jiimsides dgrmed gRende allmiin fiirskjnt- ning af riirelseriktningen l i n g t innanfor isbriimet, hvilken fijrskjutning gfren torde motsvaras af de n o r m a l a y n g r e . r t i f f l o rnas med a f t a g a n d e Alder men t i l l t a g a n d e at'- s t l n d f r g n l i n j e n I a l l t s y d l i g a r e f i i r lopp och iikade d ive rgens . Nan a g e r ined a n d r s o r d hi i r e n mi i j l i ghe t a t t i s r ands l i i ge e f t e r i s r a n d s l a g e f i i l ja d e n s a m t i d i g t s t e e n d e oml i iggn ingen frKn e n v i i s t l ig t i l l e n m e r e l l e r m i n d r e s y d l i g i s r i i re l se (fig. 1).

Dc p3 iifvcrsiktskartan tafl. 1 inlngda, till den p g r e grnppen hiirandc rHffIorna ntgiiras inom de af mig personligen bcsiikta traktcrna niistan utc- slotandc af egna obserrationer och lterfinnas nicstadels p9 dc af mig uppriit- tadc detaljkartorna (Z, 4). De i noma och iktra Jiixntland befintliga lokalcrna ha darcmot hiimtats fr3n den aldrc littcraturcn , och i n5gra fall fr3n S. G. U:s dagb8cker. Bland dem b6ra siirskildt anmiirkas riifflorna frSn LSngs- So och Lit, hvilka af mig p l en fihcg5endc iifversiktsknrta (3) inlagts son1 submarginala, men son1 nied h l n a p till mina cgna observationcr i angriinoandc trakter mlste bctraktas som normala p g r c . - Betriiffandc Ster lokalen vid Stor- hiigen grundar den sig p3 c t t benSgct mcddclande af prof. I I ~ ~ G B o Y .

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

136 QUSTAF FRODIN. [Februnri 1314,

pip. 1. Schcrnatisk kartbild iifver onillggningcn af isriirelsen under andra nfsm8ltningsskcdct. (Se tcckcnfiirklaringen t i l l tafl. 1.)

net y i y s f a sysfeittcfs viifflor. Niir isranden nHtt till trali- ten af linjen 111, afstannade denna omliiggning i isens riirelse- riktning, hrilken hiirefter synes bibehillit s ig i det stora hela konstant. Under denna den Btersticnde delen af afsmalt- ningstiden inristades de yngsta riifflorna, 1irilL-a till liaraktiir och ntbildning fiiga afvika fr5n den vanliga submarginala typen inoni siliiromrAdet (3, sid. G ) . DB de ej heller till rilit- ning afserardt skilja sig frKn de snbmarginnlt under detta sliede bildade riifflorna, kan isrecessionens forlopp i hithoran- de trakter jamforelsevis siikert ntronss (4). Deras \%sent- ligm med stiid af kontalitfiirlidllandcii pdvisade mindre Alder i fiirhHllnnde till den yngre gruppen iir ofrinkomlig och har betriiffande Hotagsomrddet fiirnt ntfiirligt behandlats. Till denna yngsta grupp Bro niimligen a t t riikna samtliga

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

13d 36. 11. 2.3 ISAFSJlALTNIh'CiEN IXOJI XORDV&TRA JAMTLAXD. 137

diirvarande, fiirut som Byngsta, (submarginala) betecknade riifflor.

Dm isafsmaltningens allmanna forlopp.

F r lgan blir nu, hvillia slutsatser som liunna dragas rned tilllijiilp af det hittills insatnlade riiffelmaterialet.

Bet fiirsfa afsatbZt~zi~zg.~sf~ec~e~. Istidens slntepol; inom Jiimt- land kan anses ha inbrat i t r i d tiden fiir isdelarens definitira fiirliiggning inoni landskapets iistra del, hvilken process redan fvr lenge sedan pilrisats af HOODOM (s). Vid denna tidpnnlit eller mii.jligen nQgon gHng efter densammct begynte iifyen det fiirsta liar afhandlade afsmtiltningsskedet, karaliteriseradt af en ungefiir 6nkelriit.t fr5n isdelaren i iister utgiende, tillniir- melsevis riitlinig isriirelse, aldre iin de bddn konrergerande norcljiimtska och sydjgmtska isstriimniarna.' Flera skiil, ej niinst de yngre raflornas med ildern aftagande ombiijning mot sijder, ta la fiir en sldan lionstant riirelseriktning iifven ute p i silurlnndet i iister, ehnrn den numera blott finnes in- registrerad inom fjiilltrxkterna af de iildsta riifflorna. - Af de t re hiir behandlade afsmiiltningsskedena rndste detta vnrit det ojiimf'orligt liingsta. S& vidt det hittills insatnlade obser- vationsmaterialet ger vid lianden, synes det nsmligen striickt sig anda fram till tidpunkten fcr israndens liige liings linjen I, eller dar de tidigaste antydningarna mijtn till en fiirstn om-

Undantag h l r i f r in bildn raffellokalen p i Ansatten samt miijligcn dc pb vattendelarcn nicllan h'ordli och Hotagens hufvnddal funna, hvilka skollc kunna tiinkas vara submarginala af den y n g r c g r u p p c n . Uteslutna pS kartan iiro dc i Lcnglingens dalfirc beliignn, alldeiistund dessa sakerligen betydligt af- liinkats nf dar ridande topografi. Dc utom IIotagsomrbdct bcllgna hithiirandc lokalerna Bro daremot hinitade u r iildrc publikationer cller ur S. G. U:s dag- biicker.

Detta tolkningssitt, sam redan farut af mig i fijrbigiende nntydts med anledning af nigra dil spridda observationcr (8, sid. 6) mistc nu awes bcstyrkas af isafsmiiltningcns hela firlopp, silsoni dct uppht tas i denna uppsats.

1% sid. 143 diskutcras narninrc dessa fiirckomster.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

138 QUSTAF F R ~ ~ D I X . Februnri 191 1.

biijning mot siider af raim0rna.l - t andra sidan iiro de pg fjiillens hogsta toppar, cxempelvis Areskutans, iinnn befintliga iildsta riifflorna hiinfiirliga till samma tidssliede, under hvil- ket sBledes minsliningen af istiickets miiktighet uppgBtt till minst 1 000 m., medan motswrande nbsoluta tidsliingd belt siilrert skulle fiirefalla betydligt mer imponerande ined hansyn ti l l d B r idande ogynnsamma klimat (3).

net ciiitlra af~1i~iilti~ia~ss7i~(7~t kiinnetecliiias af det yngre riiffclsjstemet och sammanfaller med isrecessioiien mellan lin- jerna I ocli 111. Hiirunder intriiffade anmarh-ningsviirda fiir- iindringar inom det kvarvarande istiicliets inframarginala de- Inr. Sniiackuiiiulationen, soiii uiider stiirre delen af fiiregiende period haf t sitt maximum kr ing isdelrtren i oster, hade mot (less slut a l l t mer lolialiserats t i l l ldgfjiillstrakterna niirmast 8 om riksgransen, hrarifrbn slutligen r id det nu afhandlade afsmaltningsakedets inbrott isutstromning borjade v i d t a p med snccessirt stegretl intensitet, hrarvid den frdn isdelaren i iister (1’) fortfarande utgiende isrorelsen al l t mer neclpressa- des mot siicler.? Periodens s lut infaller i och med att det gamla ackumulationscentret i Sster helt ocli hgllet triidt iir funktion sbsoni isdelnre, och de i dessa trakter alltjiimt kmr- liggnnde ismassorna bsrjat riira sig snedt ofvcr densamma, diirmed bildande de distala delnrna af de t fran isceiitret i nordviist (I”) dirigerade istiicliet.

Otvifvelaktigt yore (let af riitt stort intresse att f& fast- stiilld den tidslangd, som crfordrats fiir nu skildrade odiigg- ning af glaciationscentrum. Som ofvan framhbllits, maste tlenna process tydligen ha forberedts redan under slntet af niirniast fiiregbende skede ; tidpnnliten hiirfijr knn dock fiir

Bfvcn rollstcns5sen rnellan Kalls kyrka och Ostcrtorpcn tordc sannolikt biira riiknas hit (3, sid. 11).

Den ofvan, s i d 134, anfiirda r i t t afscviirdt divergerondc hufvudriktningcn mot SV, af hvilkcn flerstidca iakttagits spir, kan niiijligen ‘indicera, ntt om- laggningcn af isdclarcn fr3n iister till nordviist cj skctt fullt kontinoerligt, otan nndcr ctt visst skcde afbrotits af ctt jiniviktsligc mcllan dc frdn iister 0th nordvtist konvergerandc ismassornn.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

36. 11. 2.1 ISAFSJIxLTNISGEB ISOJI KORDVXSTRA JXJITLASD. 139

,grvarande ej bestiimmas. Diiremot stBr miijligen att erhilla en qproximativ tidsiippskattning p l den definitiva fdrflytf- , l i j $ g c ~ ~ af sjalfva isriirelsen eller med andra ord p l det nu &andladg andrn afsmiiltningssliedet. Israndslaget 1 bcteck- u!r, sB lbngt v5r kunskap nu striicker sig, sydvastragriinsen f"r de mot siider aflankade yngre riiflorna, hvilket likriil ej litesliiter, att dessa framdeles komma a t t nntriiffas iifven liingre i riister. NAgon afseriirdare griinsfiirslijutning i horisontnl- planet torde det dock harigenom nsppeligen kunna bli ta l 0111. X o t siider synes linjen biira frarngii kings Oriksfjiillens nordslnttning, diir dessatom den fiirsta uppdelningen i en nordlig och en sydlig isstriim hittills iakttagits (3, sid. 149). $'or niirvarande kan al l ts l dennn griins uppfnttas som ungefar sammanfallande med Are-stadiets') israndsbge, hvilket i rnndt ta1 synes liunna dateras till 350 Ar tidigare iin Kall-issjiins (11) (3, sid. 143). Ned hiinsyn till det Brliga recessionsvardet 2-10 in. vid Lillholmsjii (4) och 150-160 in. for strackan Hjiirpen-Offerdal (3, sid. 211) torde tillbakaryckandet af is- kanten mellan linjernn I1 och I11 fiirmodligen tagit i nnspr&li 100 -150 lr. Det exakts Inget af linjen I11 iir emellertid ej kiindt, tillniirmelseris kan den dock anses ha f ramgl t t midt einellan Offerdnl och Lillholmsjii, hrilliet alltsB medfiir en rednktion af 50-75 lr . Som en approximativ slutsumma erhHlles sb- ledes 400 Br, hrilken, iifven om den, bl. a. med hansyn till eventuella transgressioner af isbriimet samt det sviifvande la- get af linjen I, med siiikerhet betecknar e t t minimiviirde, l ik ra l tydligtvis niiste iitgora blott en brillidel af det fiirsta afsrnnlt- ningsskedet. Redan afst3ndet mellan I och I11 Br ungefiir detsamma som mellan Storlien ocli 1, p;Z hrilken striickn re- cessionshastigheten med siilierhet blott iippgrktt till ett mini- mum (3, sid. 211), och som dessiitom blott representerar se-

* Ned hinvisning till dcn ofran for IIotag-issj6arna anvlnda nomcnkln- turcn (4) €inn en inotsv~randc f6rXndring Lfvcn gcnonifiiras betrzffandc de ccntraljzmtska (3). Dufed-issjons aftappuingsstadier biira . dirfiir exempelvis bcniimnas Arc-, Undcrss%ker- och IISlland-stadierna.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

140 GUST.41' PR6DIXd [Februari 19 1 4.

nare delen af fijrsta afsmiiltningsskedet. De i nordriist kring HotagsomrAdet tlnnu r%l berarade iildsta riifflorna utgtira Bf\.es e t t indicium p i a t t den nordjamtska isstrornmen, eller med andra ord den yngre och yngsta afsiniiltningsperioden tillsam. mans och sRledes i iinnu hijgre grad hvar fiir sig, mHste varit siircleles kortvarig.

Ofran pri sid. 13G har i korthet framhillits den principielle innebiirden af linjen 111, hrarvid dock biir betonds, a t t blott NV om Lnndiisjiin direkta iakttagelser fiireligga, son1 med. gifva dess uppdragande med en fiir kartskalan tillriieklig no& grannhet. Jlot sydost och oster blir darftir dess liige ratt sriifvande men bijr KV om Eiiggenis dock tydligtris falla mellan isrnndsliigena IT oeh IV, medan Iiingre iisterut nBgra vid isdelaren befintliga iildre is- och raffelobservationer miij- ligen htira hit (se dock sid. 150). Hiirrid iir likrtil a t t miirka, att denna iistra hiilft af linjen 111 nppdrngits helt schemn- tislit och i det storn hcla oberoende n f topografien fiir a t t diiri- genom jus t markera n6dr:indigheten af en noggrannare preci- sering.

Bet trcdje (sz'stn) af~llziilt,zi)~g~~7i~tlet intriidde i och med den Bstra isdelarens definitira npphiirande, eller niir isranden n i t t ungefiir till linjen 111. Diirefter och till Jandisens fu l l s th - diga nfsmiiltiiing ur norra Jiilntland existerade enbart is- centret i nordriist (I"), hvarrid samtidigt det yngstn riiffel- systemet ntbildades.

Om de narmare relationerna mellan det ostjamtska och nordjamtska isdelaromrkdet.

Nn anforda slutsatser grnnda sig i hufvudsak pri iaktta- gelser f r in den af mig genom antopsi kanda sydriistm hiilften af kartomridet, medan diirutanfiir iildre i den geologiska fack- litteraturen fiirnt publicerade eller i S. G. U:s dagbijcker be- fintliga data kommit till anvlindning. Blott e t t mindretal af dessa obserrationer ha emellertid \-isat sig agnade att i nBgon

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

Jld 36. EI. 2.3 ISAFSJIXLTSIXGEX ISOM XORDVKSTRA JXXTLAXD. 141

niBn belysa fiirhandenvarande frfigor; det allra mesta har d8r- emot ej knnnat ge niigot som helst utslag i den ena eller m d r a riktningen och pB den grund lgmnats iir riikningen, Knappheten pS observationsmaterial i norr och oster blir diir- fiir ocksb iijgonenfallande.

Den sista ostjamtsla isdelarens siidra del har af mig upp- dragits i iifverensst5mmelsc med H ~ Q B O J ~ S glacialgeologiska kartor (9, 11, 1.) och ined hansyn t i l l CARLZONE senare utfiirda detaljundersokningar (1). Soder om lndalsiilfven utstr8lar m o t V och hTV et t antal af sistniimnda fijrf. anforda rafflor, hvilkas fiirhhllandcn till de ofvan uppstiillda tre riiffelsystemen fiir narvarande giro rlitt oklara. D& de l ikral till rilitningen sy- nas Gfvergc3 s&riil i den norrut tillstbtande nordjamtska som siiderut i den sydjiimtska isstrommen, och de dessutom falla mellan linjerna I och 111, torde de tills vidarc hnfvudsakligen kunna betraktas som tillhiiriga det yngre riiffelsystemet. Har- med fir ej uteslutet, a t t vissa af den1 miijligen tiro hiinfiirliga t i l l bijrjan af det tredje afsmaltningsskedet och en liiirstiides efter isdelarens fiirsta bipartition erentuellt livarliggande is- rest. A t t daremot inordna dem bland de iildsta riifflornn s l d l e fiirutsatta antagandet af en anmarkningsviirdt ringa glacialerosion, iifven om hgnsyn tagcs till den hgrda, gra- nitiska berggrunden.

Norr om Hammerdal l i t e r H~QDOJI isdelaren nied en biijning St viister stryka fra.m strax 0 intill Strom och vidare ofver Fliisjiins sydspets iipp till midten af Thsjon fiir a t t diirigenom i mii.jligaste m&n soka inrangera diirvarande riifflor och rull- stensbsar. S.jalf har jag mest fiirsoksris, och intill dess flera iakttagelser fiircligga, norrut gifvit den ett obetydligt ostli- gare, i det stora hela rakt forlopp, hvilket synes betingas at' riiffelobsermtionerna vid Flisjiins sj-diinde, en i r riktningen tydligen uteslutir hvarje annan mii.jlighet an deras hiirkomst f r in nordost och deras sannolika samtidighet m d de yngre rtiMorna.

Under de sista Bren ha af flera forfattare fiirebragts iakt-

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

142 GUSTAF F R ~ D I S . [Fcbruari 19 14.

tagelser r i t tnande om en randring mot viister af den nard. sliandinnvislia isdelaren under den allra sista afsmiiltningg. tiden ( 6 , 7, 13). Nbgrn liknande uttalanden af riigande art betriiffande dess inoin Jgmtland beliigna del snlinas lilivgl fortfarande, och det hittills publicerade obserrationsiiiaterialet torde aappeligen heller inbjiuda hiirtill. C A ~ L Z O X , som exem. pelris iignat isdelaronirbdet mellan Indalsiilfren och Locline- sjen en detaljerad unders6kning (I), omniimner shlunda blo:t helt sparsamt iistliga stiitsidor 0 om den sista isdelaren, hrilken, af denna fijrfattares beskrifning a t t doma, har mar- keras af en pbfallande smal och distinlit zon. DB HOOB~JIS redan fiir h n g e sedan gjorda nttalancle, a t t Ragundamassivets bergarter saknas TT om isdelaren (9, sid. 73), under de glngna Bren ej liunnat kullkastas, och eniir block berisligen hiirr6- rande frbn det langre i vaster beliigna Xbrdsjiimassivet ej heller pbrisats,' s p a s mig ingra skal fiir niirrarande fiire. bringats, sotn bestyrkn antngandet om et t iildre, niimnviirdt ostligare luge af denna isdelare. J a g iir diirfor bii,jd a t t tills. r idare prelininiirt la ta dess iistligaste liigc framgh vid sist- niimnda inassivs riistrn grlins, hr i lket miijliggiir en oscilln- tionszon af c:a 1 mils brecld.2 Liingre norrut saknas tyviirr hvarje hl l lpnnkt fiir bestiimmandet hiiraf'.

Fiir erh8llandet af en detaljerad nppfattning om karraktli- ren af det nordjiimtska iscentret forefinnes tyr i i r r iinnn ej tillrackligt iakttagelsematerial, alldenstund det helt och hbllet synes falln N om det jamforelseris viil undersiikta Hotags- omrbdet. Dock mB till en biirjan nlgot disknteras, huruvida och i hrad m i n aldre riiffelobserrationer, soin dessutom ofta

Enligt bcnlget meddclande af prof. I I b ~ n o ~ r kan den af CARLZOS citcrade blocktransportcn viistcrut f r i n detta massiv r2, sid. 373) cj anscs beviskraftig, c n l r de iakttagna blocken bl. a. mijjligcn kunna hlrstamma frSn lilinandc, nS- got viistligare beliigna, men l n u n ej klnda cruptivoniriden. - Nigot vitsord om isdelarens oscilleringar lamnnr f6r narvarandc niippeligen licller den gr i , indifferenta granitcn mellan Isninndsjsn och Gesundcn.

y Xellnn Ljnngans och Indalsllfvens dnlginptr uppger CARLZOS som saiino- l ik t bclopp '5 i 10 km. (9, sid. 315).

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

I;d 36. €1. 2.1 ISAFSJIXLTNISGEX IBOJI KORDVASTRA JAJITLAXD. 143

& m sakra uppgifter om stotsidor, hiirvid kunna kommn till anriindning.

Vaster oin denna pB kartan markerade isdelare (I”) har inan tj-dligen nisikt a t t traffn alla mo,jlign raffelriktningnr, fnllande ungefiir mellan VNV och SV inen snmtliga med stijtsida l t ijster och nordost. Hrar je mojlighet a t t blott rned ledning htiraf, utan analys i fiiltet af h r a r obserration for sig, drngn 11Qgra som helst slutsatser nngBende fijrekomsternas snmhiirig- bet med de t r e respektire riiffelsysternen lir uppenbarligen utesluten, eniir alln hithorande tiinkbara raffelriktningar synns kunna hanfiiras till t r B skilda tidsskeden. Loknlerna r id Vin- a nnren och Fisklfjallet torde esempelris kunnn tillhora lika va l de iildstn rafflorna, nlltsB den ensnmt existerande ost- jamtskn isdelaren, soni den yngsta gruppen d. r. s. det nord- jiimtska iscentret. Ohserrntionernn 8 intill Jormsjon och NO on1 Gunnarrnttnet, hrilken sistnaiundn ej heller utforts nf mig, iiro med afseende p i riktningen hlde lianfijrlign t i l l det yngre och det yngstn systemet 0. s. r. Inoin dettn gebit har jag diirfiir blott utlngt e t t fHtal riiffellokaler, alldenstnnd de for frlgnns losning for narrnrande salina betydelse.

Betraffnnde Bter omrQdet iiiellaii de bldn isdelarna stalla sig f6rliHllandena i nu berorda hanseende betydligt gynn- sammare. Samtliga riifflor, risnnde mellnn riistlig och syd- sydrastlig riktning Iiunna nappeligen hlirstammn nnnnt iin frHn den ostjamtska isdelaren under det nndrn afsmiiltnings- skedet (1. r. s. tiden for de b5da snmtidigt existerande iscen- tra.’ Rafflor mellan SO och S horn daremot upptriidn till- sainmans med stiitsidor iit niotsatt h i l l och nlltsB inordnas i den yngstn gruppen. Detta stodes afven till full0 af de i dessn trakter ra t t rikligt fiirekominonde rnllstensksamn. hrilka rimligtris ej kunna t h k n s uppkoninn genoin en isrorelse fi.d)z sydost och siider, saint af hiir och h ra r befintliga andmoran- strdk (4). Blott riktningrnr i ungeftir OSO ldta sig h8r

Ki8gra af SVESOSILX r i d I\’@et, SO om Sjongdnss knpell, ntfijrda obaer- vationer har jag af deuna grnnd utlagt till riktningen helt niotsatt den i dag- bokcn fijrmodade.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

144 QUSTAF FIiGDIX. [Februnri 1914.

e j enbart p l teoretiskn grunder Bldersbestiinimas, i det de liunnn deri\-era. s l riil frKn den ostjiimtskn som frKn den nordjiimtska isdelaren och alltsri tillhijrn nntingen det iildsta eller yngstn r~ffelsysteinet.

Resultatet af dennn diskussion blir sHledes, att fiir niirva- rande tillriiclilign observntioner snknns fiir e t t narmare preci. serandc nf den nordjiimtslrn isdelarens lage. Tydl igt iir lik- r ~ l , a t t den ej kunnat framgA iistligare iin iifrer Sjougdsjiin och SjulsKsen rid Striims rnttudol, alldenstnnd htirifrdn O C I ~

ijsterut antraffns otrifvelalitigt yngs ta rifflor, liipande mot SO, i fiirening ined e t t antal i snnima r iktning glende rnll- stens8sar.

J a g iifvcrgrir nu t i l l nfigra sgnpunkter riirande fiirhlllan- denn rid samina isdelaromrddes sydliant eller HotagsomrBdet O om rilisgriinsen.

Hiir skulle miijligen kunnn frnmknstns den fiirmodan, ntt dc naf iiiig sKsom iildstn uppfattnde riifflorna kings hnfvuddal- gdngen i sjiilfvn re rke t tillhiirn de t yngstn systemet och be- teclina iingefiir vinkelriitt frHn den nordjiinitskn isdelaren nt- glende isriirelser mot VNV och OSO. Hiiirigenom sknlle man dii undgii den siilierligeh i miingys iigon plfnllnnde egendoin- ligheten, a t t sri gamln riifflor som de t iildsta systemets liun- i in t undgH fiirstiirelse t rots erosionen frBn de senare isstriim- mnriin.

Ett sridniit mitngande synes efter en niirmare granskning dock ej linnnn uppriitthlllas. DA sKsoiii fiirut nnfiirts de be- visligcn s is t inristade rgfflorna i denna t r a k t iifrerallt Bgn en helt nniinn r iktning 1 och tillhiirn det yngstn systemet, ma- s t e en sridan eventnell fijrliingning nf isdelnren mot sydviist in iifver Hotngens dnlgiing tydligen esisterat t i d i p r e , medan istiicliets miilitighet iinnn r n r tillriicklig fiir inristnndet af de i dal@ngens liingdriktiiing gBende siirdeles grofva ocli lringa riif'florna. Det i fiirhrillnnde hiirtill ytligt och fint ntbildade

3 Att dcsm riifflor verkligen rcprcscntcrn dcn sista ivriirelscn framgir cseiii- pelvis af hcla fiirloppct nf isrecessionen inom IIotag-omr5dct (4).

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

Ud. 36. 11. 2.3 LSAFSJIBLTSIKQEN ISOM 6 0 R D V k X ' R A JxWI'LASD. 145

yngsta systemet skulle i si% fal l beteckna en u t ~ n e d den fiirrn isdelarens Iiingdasel nppkommen, sennre isriirelse. Man bar emellertid pH griind hiiraf viinta successira iifrergingsrilrt- niognr f rhn de fiirmodade mot OSO gHendc riifflornn och t i l l de sydl iga och sydsydriistlign, men s ldnnn hn liittills inga- lnnda pivisats. Den enda hit t i l ls ial i t tagna gradvisa omliigg- ningen i riiffelrilitningnrnn gbr hiir triirtom i motsatt 1e.l eller frkn VNV ofrer V t i l l SSV, nllt i forening med t y d l i p stiit- sidor mellan iister ocli norr. Det tn intiinn samband inellan de i VSV dirigernde riifflornn ocli tle ostliga stiitsidorna fort- ciitter utan iinuu k8ndt nfbrott nllt i f r l n siliiromridets yiistm griins A t N V fiirbi Hotngens kapell ocli iipp till mttendelnren inne i Norge, nllts& iifren och ej minst jns t inorii de trnkter kring iifre Hotngen och Vnlsjiin, diir dennn erentiiella isdelnre s l i d l e framgHtt, och SO om hrilken nordviistlign stiitsidor tyilligen b o d e fiirefinnas. PA hiigplatiin mellan dessn sjiiar och Lnndiisjiin i siider fiireligger fijr niirrnrnnde ingcn endn iakttagelse om e t t OSO-VNV-ligt riiffelsystem (4). De enligt en iildre observation mot SV eller SSV gAende rafflornn c:n 400 fot under Anszttens topp, d. T. s. 1000 m. ii. h. eller 300- 400 in iifrer den kringliggande hiigplntkns iifverstn delar,' torde genom sitt storn hiijdliigc snnrast nntyda, att nlgon miijlig- het fiir inskjutandet af en iildre isdelnre u t i det ofvan an- tyddn l-ronologiska schemat niippeligen kan fiirefinnas si% lhngt niot siider. Far niirrnrnnde iiro shledes inga observntioner liiinda, som beriittiga till e t t utdragnnde nf den nordjiiiiitska isdelarens sydiinde andn ned i Hotagens d a l g h g , hrarfiir den torde fci anses s lutnt nhgonstiidcs p i den s t r n s i XO beliignn fjiillryggen diirernellan och Striims vattudnl.

L h t a sig siiledes rissa mnsimiliigen i i p p s t & t s fiir isdelarens begriinsning mot ijster och siider, om6,jliggiires detta diiremot for t famnde i riister, s h o r n redan fraingktt xf diskussionen. rij-

Dcssa rifflor niistc tgdligen inristnts 1'3 ctt myckct tidigt stadium, n!ed all skkcrhet f i rc >israndskiget* 111, och antyda miijligcn, att dct p g r c riffel- systcnict och isriirclscn kunuat strkcka sig ifvcn nigot utnnfiir desa hir fiir- niodadc qdvkstra grkns r id israndslkgct I (se sid. 139).

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

146 BUSTAF FRODIX. [Fcbruari 191q.

rande hiirrarande, hittills kanda rafflor. I detta afseende kunna ej heller de af mig utfiirda obserrationerna inellan Valsjiin och rattendelaren i nordriist tillerkiinnas ndgot vitsord. De sKsoll, tralitens relatirt yngsta identifierade rafflorna strax S 0111 Nordli miita merendels pB riitt hiigt liggande, isolerade loka. ler, hrarfiir deras samhiirighet med det yngre raffelsystemet e j tir alldeles utesluten. RaffelfiirhKllandena i den djupa dal. gdngen kingre i sydost iiro B andra sidan, soin fiirut fram. hallits, ganska inrecklade och torde i hrarje fall genom de afseriirda topografiska differenserna ej ge e t t tillfredsstiillande uttryek p& den sista isriirelsen inom kringliggande trakter, hvilket daremot genom en detaljerad riiffelnndersokning p i ofvanliggande hiigslatt och fjallsidor torde kunna erhlllas.

For nnrrarande sliulle alltsa kunna ifrlgasattas, hururida den nordjamtska isdelaren rerliligcn ra r i t en sddnn i snmma bemarkelse som den ostjiinitska, eller om den biir betraktas som ett mer eller mindre odecideradt, ovalt iscentrum. Fiir det forra alternatiret tala emellertid ndgra fiirut bekanta gla- cialgeologislia fiirbiillanden inom dessa och angriinsande trak- ter. Isens sista rorelserilitningar inom HotagsomrKdet lik- soin ock de sista sliedena af isnppdlimningen darstades peka onekligen dtrrhiin, a t t isdelarens siidra del framgBtt unge- Par KNO intill Hotagens kapellby. Den riita linje, son1 har- i f r ln kan dragas iifver Sjulsdsen och Sjougdsjons sydiistrn del (se ofvan), kominer a t t utgiira den direkta fiirlangningen af den sydlapska isdelaren (6, 12, 13), eamt bilda ostra g r h s e n for de af GAVELIX funna issjiiarna inom Fjiillsjiialfrens iifre dalforen. Jlen e,j nog hiirmed. Den mBste son1 sagdt framgd ofver SjulsHsen i Striims rattndal, dar GAVELIX ontriiffat iifrer- stn delen af denna dalgRngs rullstensds och iifven Prostribs- issjiins ostgriins. Nn anty ler emellertid denne forskare (6,

sid. 2 9 att upptriidandet af dsen harstlides kan sainmanhiinga med en t a p p i n g af issjiin mot iister, hrilliet emellertid lik- som ocli strandlinjens obetydliga prosimala ntstriickning sknlle fiirefalla riitt egcndomligt med den hittillsrarande nppfattnin-

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

Ud 3G. H. 2.1 ISAFSJIBLTSINQES IROJI KORIWXSTRA JAJITLASD. 147

gen om den sistn isrestens lage liring den ostjiimtslia isdelaren, desto mer som sidana pB subglaciala driineringsriigar tydande Gsbildningar normalt inom Lapplnnd biirja p i eller stras SO om isdelaren (6, sid. 12). ;\led accepternndet af den nord- jiimtslia isdelaren komiiia diirfiir nu niimnda fiireteelser k i n g SjulstIsen ej langre att f r a m t d sisom anomalier.

Oneliligen iir den jiinitliindslia isdelarens ofran anfiirda om- liiggning f r in iistra till norra delen af landsliapet en hijgst anmiirliningsriird fiireteclse. Att emellertid siilia fiirklara den slsom en siiecessir randring nf heln (let ostjiimtsla isdelar- omr8det mot raster och nordriist stiiter pB vissa sririgheter, d l efter en sidan process yore att vanta exempelris helt nndra riiffelriktningsr iin detta gradris mot SV och SSV nllt h l r - dare nedpressade yngrc riiffelsystem, hrilliet under denna fGr- utsiittning blefre srirt a t t tillfredsstiillande f~ r lda ra . Befint- ligheten nf detta sii l hg t norrut son1 SO intill Sjongdsjiin synes risserligen antyda, nt t vid inristandet af dennn fiire- komst den nordjiimtska isdelaren iinnn ej esisternde, iiien nt t e t t risst trycl; f r h norr redan biirjat giira sig giillanrle och nggot afiiinkat de iister i f r in kommande ismassorna. d r denna tolkning riktig, db synes den nordjamtslia isdelaren uppkoni- mit genom en successir fiirlangning K t SSV nf den sydlapska, hvilliet iifven indiceras af iifrerensstiimmelsen i liiget (se of- van). iUen diiraf fiiljer Bfren, att den sistniininda en riss tid, omfattande Btminstone det hiir anfijrda andra afsmaltnings- sliedet, rnr i t fullt saiiitidig med den ostjBmtska, hrilket dock niippeligen behiifver innebara e t t beriittignnde, a t t nu mer sammnnbinda dessa tv% till den hittills hiifdrnnna, enhetlign isdelarlinjen genom siidra Lappland och Jamtlnnd, dii de myc- ket ral kunna tiinkas esisterat hrar fiir sig (jamfiir 13, sid. 26). Utg i r man frgn nu nlimnda synkronitet saint f r in den sannolikheten, a t t de atlantiska fiir glaciationen gynnsammn klimatfalitorerna och diirmed sniiacliumrtlationen under afsmiilt- ningstidens stigande temperatnr relativt liittnre motrerlindes inom isdelaromrKdet i iistcr an inom det sydlapska med dess

11-1JO222. G. F. F. 1914.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

14s GUSTAF FRODIN. [Fcbruari I 9 14.

viistligare oeh topografiskt gynnsammare liige, innebiir denna smhingom skecnde fiirliingning A t SSV af detta isdelarom- r8de pri bekostnad af clet ostjiimtska i och fijr sig knappt nigon orimlighet. * Den yttersta orsaken hiirtill torde emel- lertid ligga djupare. PBfallande iir bl. a., a t t den ostjiimtska isdelnren ej synes ha varit i s t ind a t t fiilja den lappliindska p i dess suceessiva vaudring mot viister ntan Bndn till afsmiiltningen bibehlllit e t t ungefiir konstaut lage, e t t fiirhrillande, som miij- ligen i sin m t n Iinnnat orsalcas af den i jiimfiirelse med gra- riitterriingen i iister betytlligt lagre oeh siirdeles vidstrifckta centraljiimtska silnrdepressionen. Dess norra del riiliade mi- hiindn diirvid delvis i regnsknggan af den sydlapska, hrilken senare hiirigenom gradris kunnat f i ett a l l t stBrre iifvertag. I hvarje fall synes uppkomsten af den nordj Bmtslia isdelaren ej niidviindiggiira e t t antngancle om en klimatfiirsamring. Vid afsmiiltandet torde den emellertid pB grund af den brntna topografien slntligen nppdelats i ett antal iner eller mindre isolernde partier.

Slutord. SB l i n g t min erfarenhet fiir narvarande striiclier sig, nt-

marlier den nte pii det silnriska flacklandet beliigna delen af israndsliiget I V sydgriinsen fiir storre mBngder merendels yt- ligt liggande block af fjiillbergarter, transporterade friin X och NV af den yngstn isriirelsen (4). Tydligen behofver detta ej i och for sig betyda, a t t israndliiget i frHga utgiir sydgriinsen fiir det frAn. den nordjiimtslia isdelaren ntstriimmanrle istiieket.

1 IIclt nyligen har LIDI?~ (13) framlngt nlgra synpunktcr r6randc den syd- lapska isdclarcns vandring f r i n ctt ostligt, e j niirriiarc kiindt Iiigc och t i l l det hiir ofvan anfirda i vaster, hvilkcn process han anscr fijrsiggltt relativt l ing- samt, hvarjiimte sistniininda isdelnres synkronitet nicd dcn ostjiimtska betviflas. Att hiir i n g l p l grondcrna f i r niimnda uppfattning torde ligga utoni ranien fijr dcnna uppsats, men framhdllas btir, a t t hithtirande fdrh5llandcn inoni sodm Lappland iindock mistc anscs bctydligt mindre utrcdda iin i Jamtland. Att den jiimtl3ndslia isdclarcns omliiggning f r ln ctt Bstligt och t i l l ett nordvastligt lagc dcls e j syncs fijrsiggstt gcnoni en successiv vandring mot viister, dcls blott tagit i ansprlk en relativt kort tid, Hro dlremot sakcr, som i och f i r sig cj dirckt bcr6ras af L I D ~ X S uttalandcn.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

1:d 36.11. 2.1 ISAFSJIXLTSIXGES INOJI SORDVASTRA JXXTLAYD. 149

Snarare knn denna viintns ha frnmngitt nfigonstades sydlignre, nlldenstund niirmast efter isdelnrens omliiggning en afseviird rniingd f r in 0 och NO harstnmmande silurmaterinl i fiirstn hand torde fiirflyttats siiderut, hvarjiimtc blockmangden af fjiill- bergnrter nnturligen bor tilltaga rned minsliadt nfstilnd f rh i klyftorten. I Ffverensstiimmelse harmed fiirmarlies stiindom en viss tendens till aftognnde frekvens pB dylikn block nppi t hiigre bergshiijder, liksom ock silurgriinsen kring Hotngen riitt skarpt ger sig tillliiinna genom spnrsnmheten pH silnrblocli frnm emot densnmma. Afven om al l ts i den aldre Bsikten, att fjiillberg- nrternns, exernpelvis spnrngmitkonglomeratets, proportionsvis rikligt foreliommande block inom dessa och angriinsnnde trak- ter i sydost transporterats f r in nordviistra Jarntlnnd under e t t t id iz t skede nf isticlen ('3 sid. 74 0. liartan), i hufvudsak ej liingre knn nppriitthtillns, synes det for niirvnrnnde dock ej motirerndt a t t betrakta deras tillvaro liingre iisterut och nedAt liusten som ett resultnt af den yngstn isstriimmen. Si lange ngmligen systematislia blocliandcrsii~ningar snknas fijrbi den ostjiimtslia isdelaren och vidare iipp utefter silurlandets dal- giingar, mistc den definitivn fiirlilnringen nf sistniimnda fynd bli en tippen f r i p . Enl igt min nppfattning behiifva exempelris de af CARLZON anfiirda, rikligt foreliommande spnrngmitblocken i rullstensgrusforekoinsten vid HalBn i Rngunda (2, sid. 314) s% lange de ej ftiljts mot XV, bevisa ctt sambnnd med den noriljiimtska isdelnren.' Det mycket schematislia randlaget

* 1 viss m5n annlogn Ssf5rekomster npptrada afwn i vlstra Janitland 0 om Tannforsfiiltct, visnnde en rikcdom pa block af kiiliskiffrnr, son] tydligtris m%ste hHrr8ra nf cn aidre, frBn V nrsprungligen komniandc morin, hvars ma- terial sedcrmern omhiindcrtagits af de ostliga isilfrarna. - Samma reservation mcd afseende pS samh8righetcn med den nordjamtskn isdelaren b8r natnrligcn afwn @as fir de s f CARLZOX iakttagna silorblocken vid Doviken i Bagnnda. FrSnscdt att deras snmbnnd nied en aldre isrijrclsc nappeligcn torde yarn al l - dcles ntcsluten, (jlnifir dock naninda forks Bsikt harom, i 9, sid. 315), knn e t t antngnnde om isdelarens slntliga fiirskjutning i n 8fvcr silnromridets hittills vcdertngna astra grins knappt niotireras ntcslntande gcnom sadana enstilia forekomster, alldenstand denna silorgrins liksoni ock m8jlighcterna fiir iister darom beligna lokala fijrekomster nf sanima bergart annn aro blott figa kiinda.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

150 GUSTAF FRODIX. [Fcbrunri 1914.

I11 iifrer HiiggenKs' f i r pri grund af ofran berijrda fiirhillan. den i iister tills ridare uppfattas som e t t ungefiirligt medellage, och de niirmast sijder hiiroin i dalgdngamas sydostlign eller syd. sydostliga riktning liipande riifflorna och hsnrna behtifva r&l nappeligen annu betraktas som afgiirande kriterier pri det yngsta. systemets tillvaro i dessa trakter. Efter de centraljiimtska issjijarnas forsta genombrott nf isdelaren, torde Indalsiilfvens dalgsng, bl. a. genom de foljande sanl;ningsprocesserna, allt. mcr upprensats frAn is och bildat sydgriinsen fijr de norrrit ltvarliggandc ismnssorna, h rar r id striimrilctningar sdsoni de ofvanniimnda af en eller annan orsak lolialt Iinnnat nppltomina i hiir rsdande topografi.

Vare hiirmed hnrrr som helst, s i iniiter N om 1ndnls:ilfven e t t ur glacialgeologisli synpunkt kritiskt omrhde, riil.r&rdt en narmare undersiikning. Den mojligheten synes bl. a. e.j all- deles uteslnten, a t t isdelarens ofran relaterade omlaggning t i l l nordrast lcunnat orsaka en fiirnyad nppdiimning af nlgon eller nKgra af den mot iister driinerade >Niild-iss,jiins> nirher, ehnru miirken diiraf annn ej iakttagits. En nlgot hnstigare recession ];ring deli forna isdelnren i ijster knnde esempelris iifven ha medfiirt, a t t den i HHrknns breda dalfijre frdn norr nedskjutande istungnn temporiirt upprliimdt Indalsiilfvens dal- gBng och diirmed reglernt de sista isdiimda rnttenytorna i Storsjijbiickenet. Utg%r inan dessutom f r h Hocuolrs uppgift, att block af Refsundsgranit cj iiro sallsynta i den ofre mo- riinen p$ Friisiin (lo), fiiljer diiraf, a t t denna aflagring antingeii biir ha liommit frKn KV eller SO, alldenstnnd ifrlgararandc bergart enligt den geologiska knrtan ej anstdr iisterut. I be- traktande dels diiraf nt t de delris liitt igenliiinliga Lockneberg- arterna iinnn ej anfijrts frAn denna moriin, dels iifren a t t iskanten r i d Icall-issjijns s lut befann sig sri niira som rid Krokom, saint att just vid denna tid omliiggningen af den jiimtl~iadslia isde-

En del nf mig fijrnt anforda fakta synns rittua om att: scriast CIS iskan- ten 1,9g Xver HHggenSs, isuppd8mningen inom det ccntrala Jiimtlanil rednii upphtirt, och att Indalsiilfrens dnlging alltsH var isfri (4).

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

lid 36.11. 2.1 ISAFEJIXLTSISGES Isoaf XORDVBSTRA JAMTLASD. 151

laren mot nordviist som bIist p;giCli, skulle en temporiir fram- ryckning af detta isbriim liunna fiirefalla r a t t plausibel (3, sid. 216).' iifven om recessionen i ofverensstiimmclse med ofvnn frnmlagdn tolkningssiitt fiir isafsmiiltningens allmiinna forlopp Atminstone inom rissa griinser snccessivt tilltngit i hastighet fran Storlien iifver Offerdal (3, sid. 211) till Lillholmsjii (.i), Br det dock niippeligen sannolikt, a t t ej temporiira retarderin- gzr forekommit, eller a t t denna stegring alltjiirnt fortsatt mot norr. All t ifrHn trakten af Hjerpen och npp till Striim ocli FlHsjiin iiro redan nu k8nda et t antal lokaler fiir moriintackta issjosedirnent (se t. ex. 3, sid. 212, G. sid. $0) utmiirkande smarre trangressioner af isbriiinet? hrilket sBlunda in i det sista iigt en afseviirtl rorlighet, hvarom iifven iindmoriiner och riifflor biira rittne.

Den riktning man Died hiinsyn till nu liiinda data t r ingas a t t ge nordviistra delen af Kall-issjons mndliige (3, 4) lian rim- ligtvis ej 18ngre tillskrifws isens Id fn ing i Storsjobtiekenets iss.joar utan mriste, likn val som detta isbriims obetydliga recessionshastighet jiimfordt med det i sydost (3, sid. 313), otrifvelaktigt siittes i sambnnd nied uppkoinsten af den nord- jiimtska isdelaren. Frdgan om den nordjiimtslia och syd- jiimtska isstriimmens Alder och esistensfiirutsiittningar kommer afven Btminstone betraffande den form i en annan belysning, Bn h rad frHn borjan antagits. d n n u till l h g t fram under afsmtiltningstiden synes istiicket rort sig i stort sedt ra t - linjigt och- \Tinlielriitt u t frBn isdelaren i oster, och fors t se-

l I 6 G n O J I syncs emellertid sjalf vilja tillskrifra morancn e t t sydostligt nr- sprung (10, sid. 7), ett tolkningssatt som med hansyn till den bristandc kannc- domcn om glacialgeologien i dithijrandc tralitcr e j hellcr f i r firbises, hvarfor fr3gan tills vidare m t l imnas 6ppcn.

Sknlle det liliriil vid iner omfattandc nndersijkningar visa sig, n t t bloclicn a f Rcfsundsgranit inom den tifrc moranen i allmanhet ej ills Lro sB vanliga, som IIijGno~r funnit p i FriisBn, koinmcr fr3gan om isens sista framryckning tifvcr dcssa traktcr i ett helt aiinat lagc. Eftcr och mtijligen p i grnnd af is- sjSiiiricrnas snccessiva siiukning inom Storsjijbackcnct kan en framryckning frSn oster d 3 varn tinkbar mcd cllcr ntan en samtidig oscillation och far- skjntning mot viister af inotsvnrandc isdelarparti.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

1.52 GUSTAF F R ~ D I X . [Febrnari 1914.

dan fjall trakterna i sydviist blivit isfria, uppkom den nard. jamtska isstrommen, dock e j genom de i norr belagna fjall. komplexens aflankande inflytande pB isrorelsen f r i n oster utan i forsta hand p B grnnd af isutstromning frdn det nordjamtska isdelaromridet. Det kan fiir ofrigt synas svdrt att fijrst6, hvarfor isrorelsen, d& istiicket annu agde s5 stor maktighet, att det skylde allt landet, uteslutande vaster om StorsjGn pressades ofver fjallkedjan och ej i norra Jamtlancl siikte sig viig u t genom de djupa och breda dalgingar, som hi\r genomskara denna. Riifflorna efter den s. 1;. nordjamtska is- strornmen, hvilka sbledes omfatta de ofvan relaterade p g r e och yngsta systemen, bli i iifverensstiimmelse hgrrned till iildern betydligt senare, iin hvad den aldre tolkningen antagit, e t t med hiinsyn till dessa rafflors fiirekomst uteslutande pa silnrslatten enligt mit t fornienande gynnsamt forhillande, om man ofver hufvud rill tilldela den glaciala erosionen nigon betydelse.

Det iildsta riiffelsysteniets upptradande blott i fjiilltrakterna och dess fullstiindiga frdnraro Ute pri silurlandet' sBviil inom (let centrala Jamtland som uppgt Hotagen vederliigger enligt inin mening ej har uttalade nppfattning, alldenstund sBdana erosionsmarken pB silnriska bergarter, Btminstone da r dessa e j iiro utbildade soni krartsi ter, jamforelsevis liitt miste Mi utsat ta for forstiiring, desto mer soni just inom dessa trakter iserossionen sedermera r e rka t under e t t flertal yngre rorelse- riktningar. Att daremot de aldsta rafflorna inom Hotagens dalgiing i motsats t i l l i s jdvas t r ikligt upptriida i de 18gsta sankorna, mriste tydligtvis bero dels pii bergarterna (kvartsit, granit , porfyr), dels och hufrudsakligen p i det skgddade ltige, som dessa ungefiir vinkelratt mot cle senaste isrtjrelserna stiillda depressioner erbjudit. T sjiilva verket torde hiir af- -~

* Dc iistligajte nf xnig liiindn firekoiiistcrnn at dct Bldsta systemet inom dct centrnln Jiimtlnnd Bro dc r id Djnpsjjiin och T t t e r Oldsjiin i Offcrdal, d5r de iipptriida pS djupt r i t t rndc porfyrhallar, hrilka nppsticka ur silurtlcliet. -- IIit hiinfjiirliga men ej ntlagdn pS kartnn Bro nicd all snnnolikhct iifven dc af mig fiirnt anfiirds riifflorna liring Sallsjiin, 1i:Fandc pS kvartsithallar (3).

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

~d 3G. 11. 2.1 ISAFSJIXLTSIXGEN 1x011 X O R D ~ X S I R A JXMTLAND. 153

bandlade t rakter af Jimtland erbjnda Btskilligt af intresse just riirande den glaciala erosionen. Fiirflyttar man sig silunda frrin sydviist, diir de skilda rorelseriktningarna och deras til- der inregistreras blott genom relat i r t obetyclligt divergerande riifflor, och norrnt uppi t HotagsomrHilet, blir iifren den all- miinna afslipningen af hnllarna gradris miingsidigare fijr a t t i sistnnmnda t rakt ofvergl till tv8 under ungefar r a t vinkel stallda stotsidor, fiirenade genom det gngre systemets mot 0 och EO viinda slipspir. Nan miiste fiirrina sig ofver, hur genomgiiende ytliga och obetydliga detta yngsta systems riifflor med sallsynta undantag allt,id iiro, ocli hur fiiga denna isrbrelse formitt afslipa stiitsidan, forhgllanden eoin otvifvel- aktigt ej minst bero p i de ridanile bergarternas (granit och krartsit) hirdhet.' Den iildsta mot iister viinda stiitsidan Br ranligen bevarad med full skarpa, och nigon Pplockninga sy- nas de eenare isstriimmarna ej ha utofrat p i densamma. Diire- mot Sro blott sallan samtliga ofrergingsriktningar frAn dct yngre och t i l l det yngsta systemet i behill p i en och samma hiill; vanligen knnna de emellertid mer eller mindre fu l l s th - digt insamlas i den omedelbara narheten. - HotagsomrKdets skilda riiffelsystem utgora i hvarje fall e t t rackert exempel pb, hiir afven riitt gamla rafflor under rissa betingelser ral kunna bevaras, och antyda sanitidigt, a t t nBgon mer cljup- griende glacialerosion, som niimnviirclt piverkat dalgingarnas liingd och tvarprofiler, ej kunnat forsiggii nnder afsmaltnings- tidens tv& sista skeden.

Flerstades inom de c1,jiipt moriintiickta silnrtraliterna iister och sydost om den nordjiimtska isdclaren antraffas stnndom afsevarda aflagringar af senglaciala nio- och ~njalasecliment

c

DS i al la fall den yngsta isstriimnicn sSkcr l ip1 cn t id nStt minst 400- 500 m. i mlkt ighct ofvcr JIotagsjiin (sc eid. 145), s t i r man undrandc iifrcr svag- hctcn has de hl rv id nppkomna erosionsnilrkenn, hrilkcn cj ntcslutnnde torde konna bcro p9. dalg5ngens mer cllcr mindrc skyddade lage mot S O 0ch.X'. I betraktandc liaraf tordc frinvaron af cllcr knnpphctcn p3 riifflor inomom- r idcn fiir f o r m lokala glncilrcr vara mindrc iifvcrraekande, Htminstonc d l r bcrgartcr anst5, soin Bra likartndc rncd dc ofran anfirda.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

154 GUSTAF FRBDIX. [Fcbrunri 1314.

(DissjiisedimcntD)l, exenipelvis de af GAVELIS onitalade fr;n ncdre delen af Stroms vatdudal 111. fl. stiillen, utan a t t de lik. hi1 i allmiinhet synas nH mer iin ndgot tiotal m ofver. de nutida sjiiytorna och vattendragen (se afven 4). Xed h&r framlagda betraktelsesiitt liunna de tydligen ej st i i i samband med en isuppdtimning, for s lvida man ej vill antaga, antingen att isfritt land existerat mellaii de b5da jamtlandslra isdelarna, ellcr a t t den iistliga af dem sist afsmiilt. In te t stiid for n i - got af dessa alternativ torde dock fiir niirvarantle liunna fijre- bringas, bl. a. af den grnnd a t t det yngsta systemet liimnat efter sig txdliga riifflor, rnllstensbser och moraner pri och Bring sjalfva den o s t j h t s l i a isdelaren. Dessa sediment synas diirfiir aflagrade u t i e j isdiinida sjoar och vattendrag, medan isens smiiltvatten %mu tillfordes deras dr5neringsomrilde11, men innan de postglaciala banorna iinnu hnnnit regIeras.2 Rvailiggande dlidisar torde allts8 harvid ej spelat niigon af- glirande roll, hrilliet diireinot synbnrligen varit fallet med landytans otillriicltliga lutningsfiirhdllanden i fiirening med et t miiktigt och smdkuperadt inornntiicke. Hiirigenoin erhrilles allts5 en viss ledning fiir bedoniandet af hur djupt dessa rattendrag i postglacial tid stinkt sina lopp.

Ofvanstlende framstiillning har tyviirr m&st insliranlias till isafsmiiltningen inoin nordviistra delen af JBnitland och den nortljiimtska isstriinimen men afser p i intet siitt att vara nt- tijmniande utaii blott i nbgon miin orienterande. E n del frb-

l larvid liiir dock anin5rkas, a t t d l r vnst t lcket aflagsnas frSn mer slottande mark ino? siluromriidct, uppkommcr Iatt, siirskildt i sklrningar och doscrin- S i r , ct t fljtjordsartadt ytlngcr, tydligen en genom vnttcncirknlation Sstadkom- incn anrikning af morancns finjord, men ofta fiirvillande Iik iilita mo- och mjalnsedinient.

FlSsjiius siidrn dcl syncs darcniot att d a m nf dct j t g s t a rlffclsjstqmct verkligcn rnr i t cu isdamd sjii. - Sannolikt ha dcsss sediment ntc p3 siluroni- rBdct varit den narmnstc anlcdningcn till att GAVELIS bctecknat StriSms vat tu- dnls syd5atra parti mcllan SjnlsSscn och Strsm sssoni isdaindt (6). LikasS l m dcn af l r i jccox p9 sanima iifmrsiktskarta schcmatiskt I!inrkerade issjiin i IIotngena dalgSng (11) erhl l l i t n5got ftir s tor ntstraclining St 0 (janifiir 4).

Escmpcl harps I r o IIotagsjiin snnit II%r!inns och S t o r k dalgSngar (sc 4).

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

Ed 36.11. 2.1 ISAFSNALTNINGEN IBOI\I XORDVASTRA JAJITLAXL). 155

gor och problem ha hiirvid disknterats, men flera viinta iinnn p B sin lijsning. Hit hor den o-tjiimtska isdelarens exakta liige och oscillationszon i norr, dess ntstriickning l t detta hiill samt forhLlIande till den sgdlapska. I Bnnu hogre grad glilla dock samma spijrsnidl det nordjtimtska isdelaroinrHdet samt de yngre och yngsta raffelsgstemens horisontella och vertikala f6rdelning.

Om sdledes den nordjiimtslia isstrommen iinnu ej iir till- riickligt utredd, sgnes detta i &nnu hogre grad giilla trakterna liingre i sijder och den sydjkmtslia isstronimen. Nigon per- sonlig kiinnedom om dithijrande fiirhrilIanden har jag tyviirr iinnu ej varit i tillfdle forskaffa mig, men vissa iildre obser- vationer peka diirhiin, a t t afven hnr en omlagping eller fijr- flyttning af den ostjiimtska isdelaren ej iir alldeles utesluten.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4

156 GUSTAF FRODIN.

Litteraturforteckning.

CAIILZON, C.: X5grn inkttagelscr n n g h d e isdclnrcn i JBmtland. - Gcol. Forcn. Forh.

- -: Inlnndsiscns recession mcllan Bispgfirdcn och Stuguil i IndnlsSlfvens d n l g h g i Jtimtlnnd. - Geol. FUren. Forb.

FR~UIX, G.: Ilidrag till liistrn Jiimtlauds scnglncinln gcologi. - - -: Glacialgcologislrn studicr i iiordyiistrn Jiimtlnnd. - Sv.

GAVELIS, A. : Nhgrn inlrttagclscr rijrandc istidelis sistn skedc i Bd 38

- -: Dc isdilrndn sjliariin i Lapplnnd och nordlignstc Jiimt- land. - Sv. Geol. Undcrs.

IIA\;\IBERG, A.: Die Geomorphologie nnd (&unrtiirgeologi dcs Sn- rclrgebirges. - Geol. Fijrcn. Fdrh. Bd 32 (1910), s. 725 -749.

IItiGBOAf, A. G. : Glncinln ocli petrogrnfiska ialittngelser i Jcnit- lands liin. - Sv. Gecl. Undcrs. Scr. C, K:o 70 (1885).

- - : Gcologisli bcskrifning iifvcr Jemtlnnds 19n. - Sr. Gcol. Uudcrs. Scr. C, B:o 140 (1891).

- -: Om intcrglncinlx aflngringnr i Jcmtlnnd. - Gcol. Fijren. FUrh. IM 15 (1693), s. 28-44.

- -: Dc ccntrnljSnitskn issjoarna. - Sv. Gcol. Undcrs. Scr.

- -: Xorrlniid. Xnturhcslxifning. - Norrliindslit hnndbiblio- tcli, 1. Upsnln l9OG.

L I D ~ N , I$: Gcoltronologislin studier Ufwr dct finiglacialn sliedct i A~igcrmniiland. - Sv. Gcol. Undcrs. Ser. Cn, X o 9 (1 9 13).

Ud 31 (1909), s. 209-224.

Bd 35 (1913), S. 311-3GO.

Sv. Gcol. Undcrs.

Geol. Undcrs. Scr. C. (Under tryclrning.)

trnkten NV 0111 Iivikkjokk. - Gcol. Fiircn. Forh.

Scr. C, X o 216 (1013).

(19OG), S. 155-168.

Scr. Cn, S:o i: 1 (1910).

cn, x:o 7: 2 (1910).

1 .

2.

3.

4.

5.

*.

c 1 .

6.

9.

10.

1 1 .

12.

13.

Dow

nloa

ded

by [

Iow

a St

ate

Uni

vers

ity]

at 1

0:41

31

Oct

ober

201

4