Upload
others
View
1
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
I B S K R 1 POUTIK- STATISTIK- EKONOMI
NY* F Ă L J D U T G I V E N TĂT
rAHLBÂŁCK5KA STIFTELSEN
I N N E H Ă L L C . . O i M e l a n d Ă© r , S ta ts revis ion o c h . j i y r iksdags f eor i : ^ K l a s B ö ö k ; A g r a r p q h i n d u s t r i e l l konjunktur . â Ă v e r s i k t e r o;ch m e d d e l a n d e n : Sta ts re formep i ' F rankr ike . Ay i?. Slmonssön. â Par t io rgan i sa t ionen och vĂ€l jarna k F ö r e n t a S ta te rna , A v , Q. G. Widelt. â Na t ione rnas fö rbunds 15:ae fö r saml ing . Av, Ă.Johansson. â Lands t ingsmĂ€nnavalen .1934. A y /: Ăman. - T - In terna t ionel la s ta t is t iska ins t i tu te t s 22;a sess ion 1 L o n d o n 1934. A v B. Nyström. â Ansökn inga r om u n d e r s t ö d frĂ„n j . H ; P a l m e s '
âą fond; ^ - Tidskr i f t sövers ik t . ĂV\Ă :. Q.'.Cedefström. â L i t t e r a t u r g r a n s k Ân i n g a r : Sigfrid A n d g r e n , K o n u n g och S tĂ€nder 1809â12. A n m . "av E. Thermcenius. _ A N i l s . Her l i t z , Svensk s jĂ€ lvs tyre lse , A n m . a i f " ÂŁ . Ther-maniiis. â Q . A. W a l z , Vö lke r r ech t und. Staatlij:hes R e c h t . , Ă h m . a v C: A. Reuterskiöld. â F r e d r i k - ' L a g e r r o t h , J . Ă . N i l s son och Ragna r O l s son , F r ihe t s t idens m a k t Ă€ g a n d e s t Ă€nder 1719^â17^2. A n m . av C. A. Hessler. -»» Enge l sk demokra t i u n d e r g r a n s k n i n g . Ay Ăke Thplstrup.
ARG. 37 1934 HAFT. 5
L U N D âą L U N D S T A T S V E T E N S K A P L I G T I D S K R I F T S E X P E D I T I O N
- DISTRIBUTĂR: C. W. K. GLEERUP - ' . Lösrturnmer av detta hĂ€fte kostar kr. 3: 50.
CTATSVETENSKAPLIG TIDSKRIFT kommer att under nastkom* Omande Ă„r liksom hittills, innehĂ„lla dels vetenskapliga uppsatser i politik â ordet taget i sin Ă€ldre och mera omfattande bemĂ€rkelse â statistik ocli ekonomi, dels en avdelning översikter bcH- meddelanden, avsedd att hĂ„lla lĂ€saren Ă„ jour. med vad som hĂ€nder och skrivesĂ„ hithörande om* jrĂ„den, dels slutligen mera- ingĂ„ende ^rahskningari Ă„v. utkorhmande, fram? för allt svensk, men jĂ€mvĂ€l Ă€nnan"nordisk samt utlĂ€ndsk-statsvetenskap* lig litteratur: Tidskriften "vill framtrĂ€da som ett organ för- vetenskaplig-orientering och diskussion i dejninen, vilka fĂ€lla inom den angivna ramen.
: Tidskriftens redaktion handhaves, under överinseende Ă€v Fahlbeck* ska Stiftelsens kollegium (professorerna FR. ĂAGERRQT-H, R. MALMGREN, S. W l C K S E L L , . ÂŁ . SOMMARIN, X:, W E I B U L L , ~ , \ 1 3 . CARLSSON O c h M . P:N
NILSSON), nÀrmast av professor MALMGREN som redaktionssekreterare och ansvarig, utgivare, under medverkan av ⹠professor. SOMMAJRTN (national* ekonomi), professor WICKSELL (statistik), professor A. BRUSEWITZ, Upp* sala (litteraturgranskningar: politik) och doeeht Env. THERMA^NIUS (översikter och meddelanden: politik). ⹠" .
. Tidskriften utkommer som .hittills i 3T hÀften om Äret, omfattande tillsammans minst'2'0 ark. Prenumerationspriset Àr 10''kr. pr Är.
* Prenumeratiöh kan ske. antingen genom bokhandel eller "direkt hös »Statsvetenskaplig Tidskrifts Expedition. Lund» (ej hos" redaktionen).
. Eftertryck av tidskriftens ariikiar och övriga innehĂ„ll utan angivande av kĂ€llan förbjudes. ' âą-
Lund i" december 1*934.- ' -âą _ . ' âą âą . FAHLBECKSKA STIFTELSEN.
-Av Skrifter utgivna av Fahlbeckska -Stiftelsen har utkommit: h S V E N H E L A N D E R , : Marx och . Hegel . 1920.' Pris kr. 4: â . ' ' . _ : ' ' - ' - ' " -
II. C U R T - W E I B U L L : LĂŒbeck", o c h S k Ă„ n e m a r k n a d e n . ' Studier i L ĂŒ b e c k s pundtĂŒHsböeker oçbL pund'tuHskyrtten | 3 6 8 â 1 3 6 9 o c h 1398â-1400. J.922. Pr i s -kr . 3 : 5 0 .
III. H A L V A R * G." F . : S U N D B E R G : Bidrag t i l l frĂ„gan o h i . bes lu t s .vei'k'stallbĂąrhet en l ig t . . k o m m u n a l l a g a r n a . 1924. Pris Ur. 3: â. - . *r ' ' âą - ' , . '
TV. I S R A E L . M Y H B Ă R G : Ă m t jĂ€ns temĂ€ns oavsĂ€t t l ighet . f 925 . Pris kr.. 5 : â . , . " . V . ! E R I K Ă L I N D A H L : Arbetsdagens - förkortn ing . .1925. Pr is kr. 1:
' VI. " H E R B E R T Ă I N G S T Ă N : K o n s t i t u t i o n e l l a fu l lmakĂŻs laga iv ' i m o d e c n par lamentar i sm. 1926. ' Pr i s -kr . 4 : 5 0 . - . - 1 . " '
^'Vll. -ĂuffT. R Q H T L I E B : Johan F i s c h Ă© r s t j ö m . J926 . P r i s ' k r . . 1 :50 . V i t i . , B I R G E R W E D B E R S J NĂ„defrĂ„goV his tor i skt belysta.; l S 2 6 . ' Pris kr. 2: 7 5 . "
IX. F R B D K I K L A G Ă R R Ă T H : Indelnings* och grnnd^kattexĂ€sendets avveckl ing. E t t s y s t e m -" s k i f t e ' i n o m s v e n s k statsHuShĂ„llning. 1*927.- Pr is fe.. 8:«â. r -
X.. - G E O R G A N D R à N : Huvudströn in ingar ' i ty sk s ta t své tenskap- frÄn tyska, r ikets grund-⹠l À g g n i n g till" 19.00-talets böfijan -och deras förberedelse J 1800- ta le t s t idigare
po l i t i ska tĂ€nkande . . 1 9 2 8 . Pris kr., 1 2 : â . - T - _ - ' -_XI. E - R E D R I K L A G E R R O T H : Statereglering o c h finansförvaltning i Sver ige t i l l och m e j - 1 f r ihe t s t idens ingĂ„ng . 19.28...-Fris kr. 1 0 : â , - ' X j i . : . G U N N A R - B O M G R E ^ : Sekreta u t s k o t t e t 1 7 ' 2 3 â 1 7 5 6 . 1928. Pr i s kr . 4:5,0. ~ . ;
Xf l l . G U S T A F - OLSSON : -Den i n d i s k a författningskr.i_se.n. 1929 : Pris kr. 1.0:â-. - " âą -X I V . . E R I K L J N D A H L : P e n n i n g p o l i t i k e n s mĂ„l . . i .929y,_Pris kr. 3 : - f - SlutsĂ„ld . - - -
X V . - . H E R B E R T T F N G S T E N ; - R e g e r i n g s m a k t e n s e x p a n s i o n : u n d e r , o c h -efter VĂ€rldskriget . S t a d i e r .över konst i tut ionel l - f u l l r n ^ t s l a g s t i i t n i n g . 1930. Pr i s k r . 7 : â ,
XVI. ' E R I K L I N D A H L : P e n n i n g p o l i t i k e n s m e d e l . 1930.- Pris TJX* 6:^-. .
X-yil.'. S t u d i e r - ö v e r d e n s v e n s k a "riksdagens k-ontrollmakt. _TJt$vaa av S t a t s v e t e n s k a p -- ' - l iga . Fören ingen -i Uppsala g e n o m A X E L B R U S E W I T Z . 1930,- Pris kr. 12: â . X y U I . F l J . L I N D E R S : Bidrag' t i l l k Ă€ n n e d o m e n o m d e n kommunala ' b e s k a t t n i n g e n o c h
- ~ v i s s a ' d Ă€ r m e d s a m m a n h Ă€ n g a n d e - e k o n o m i s k a och demograf i ska förhĂ„l landen i Sveriges l a n d s k o m m u n e r J u u ' d e r Ă„ren 1918â1928 . 1933.. "Pris kr . 6: â . . " . âą".
XIX. J O H A N . Ă K E R M A N f Konjunkt i i r teoret i ska problem- T934,- ;. Pr is kr.-4:â>- âą" -'XX. "S;" D-. W I C K S E L L : Befo lkningssprĂ« lsen i Sve.riges hĂ€rader, t ings lag odh s tĂ€der
- ,- 1911â1925 s a m t i Sver iges b y g d e r 1901 â 1925. 1934. -"Fris kr. 5: â . XXL K A R L A R V I D E D I N : U n d e r s ö k n i n g av abortförekomsten- . i ' Sverige u n d e r senare^Ă„r,
âą' - Verks tĂ€ l ld pĂ„ uppdrag av m e d i c i n a l s t y r e l s e n . 1934. P r i s kr. 2 : 2 5 .
STATSVETENSKAPLIG TIDSKRIFT
F Ă R
POLITIK â STATISTIK â EKONOMI
N Y F Ă L J D
U T G I V E N A V
F A H L B E C K S K A S T I F T E L S E N
TRETTIOSJUNDE Ă RGĂ NGEN
(NY FĂLJD 16:BE Ă RG.)
1934
STATSVETENSKAPLIG TIDSKRIFTS EXPEDITION, LUND
REDAKTION:
FAHLBECKSKA STIFTELSENS KOLLEGIUM
R E D A K T I O N S S E K R E T E R A R E O C H A N S V A R I G U T G I V A R E :
R O B E R T MALMGREN
H A K A N
L U N D O H L S S O N S B O K T K Y C K Ii R I
1 9 3 4
382 . C. G. M E L A N D E R
tvÄ lagtima riksdagar skulle kunna hÄllas Under ett och samma;
Är». Stadgandena »skulle stÄ i uppenbar motsÀgelse mot varandra,
om flere Ă€n eh lagtima riksdag kunde varje Ă„r hĂ„llas». SundĂn
sÀger, (Om svensk konungs rÀtt att upplösa riksdag, s. 88), att R.O.
§ 2 och R.O. § 72 »angiva oförtydbart otĂ€nkbarheten av tvĂ„ lagÂ
tima riksdagar under samma Ă„r». Ăven KjellĂ©n hĂ€vdar i sin motion
c m nyriksdagsteorien vid sommarriksdagen 1914 (F.K. n:r 82), s. 6,
»grundlagarnas uppenbara förutsÀttning, att Äret endast skall hava
en lagtima riksdag, nÀmligen den som sammantrÀder normalt den
(1.5) januari». Till »sÀrskild bekrÀftelse» citeras R.O. § 72. Dock
medgiver han strax efterÄt, att detta Àr »en.omvÀg, som icke leder
direkt till mÄlet»: den raka vÀgen anser han ligga i R.O. § 5. Och
s. 9 sĂ€ger han,' pĂ„ tal om vilka grundlagsrum som Ă€ro för nyriksÂ
dagsteorien besvÀrande, att han »funnit R.O. § 72 pÄ samma sida
(som § 5) men först i andra hand», varefter han gör det i samÂ
manhanget nÄgot egendomliga tillÀgget: »icke omöjlig att lösa i
praxis, enligt 1887 Ärs prejudikat att vÀlja revisorer blott en gÄng
om Äret». SÄledes hÄller ej Kjellén sÄ styvt pÄ, att R.O. § 72 Àr
ett farligt motargument mot nyriksdagsteorien. Och följaktligen
anmÀlde han icke reservation mot att m a n Àven under 1914 Ärs
vaderiksdag lÀt bero vid det före upplösningen skedda valet. 1
Varenius har i sin undervisning hÀvdat, att nyriksdagsteorien
nödvĂ€ndiggör nytt val. Ăven Brusewitz, vilken i motsats mot
Varenius Àr nyriksdagsteoretiker, framhÄller Ä förelÀsningar, att
man i praxis gjort den »avvikelsen» frÄn teorien ifrÄga, att man
ej nyvalt revisorer. Jfr slutet av hans Verdandi-tidningsartikel (n:r
280) i Ă€mnet, yarest det dels heter, att vid majriksdagen 1887 utÂ
bildade sig en bestĂ€md, »under övervĂ€gande inflytande av nyriksÂ
dagsteorien stÄende praxis», och dels strax dessförinnan omnÀmnes,
att »val av justitieombudsman förrÀttades, under det tidigare gjort
val av statsrevisorer fick bestÄ». Jfr vidare nedan om Naumanns
dubbeltydiga anvÀndning av hÀr senast kursiverade ord. Kjellén
1 E j he l ler n Ă„ g o n a n n a n o p p o n e r a d e sig d e n n a gĂ„ng, v a d a n det n u m e r a hĂ€rÂ
v id lag k a n ta las o m obes tr idd praxis .
D Ă„ m a n i s enare f ö r e k o m n a r e s o n e m a n g e r o m m ö j l i g a s töd för fortsĂ€t tn ingsÂ
teor ien citerat R.O. § 72 s Ä s o m a r g u m e n t för att grundlagarne förutsÀtta endas t
en lagt ima r iksdag o m Äret, sÄ h a d e ju prax i s att ej n y v À l j a revisorer k u n n a t
anföras s Ä s o m ett? fall , dÀr teor ien ifrÄga slagit i genom, m e n sÄ har icke skett .
S T A T S R E V I S I O N O C H N Y R I K S D A G S T E O R I
AV JUR. D:R C. G. MELANDER, STOCKHOLM
E tt av de grundlagsbud, som man under striden om lagtima
vaderiksdags natur av ny eller fortsatt riksdag plĂ€gat Ă„beÂ
ropa till stöd för fortsÀttningsteorien, Àr riksdagsordningens § 72.
Det skall hÀr göras till föremÄl för undersökning.
Paragrafens första stycke lydde ursprungligen: »à varje lagtima
riksdag förordnas revisorer till ett antal av tolv för vart Är, vilka
till halva antalet av vardera kammaren utses, att enligt regeringsÂ
formen och sÀrskild instruktion granska statsverkets, riksbankens
och riksgĂ€ldskontorets tillstĂ„nd, styrelse och förvaltning. Varje reÂ
vision skall omfatta ett Ă„rs avslutade rĂ€kenskaper. RevisionsförrĂ€ttÂ
ningen tager Ärligen sin början den 15 augusti eller, om helgdag dÄ
intrĂ€ffar, dagen dĂ€refter och skall inom tvĂ„ mĂ„naders tid vara fullÂ
bordad.» 1885 Àndrades orden »tager Ärligen sin början den 15
augusti» till »tager sin början Ă„ dag, som i instruktionen bestĂ€mÂ
mes». 1921 strökos orden »för vart Ă„r» och Ă€ndrades »ett Ă„rs avÂ
slutade rÀkenskaper» till »ett rÀkenskapsÄr». 1925 förlÀngdes
revisionstiden till tre mÄnader.
Ăven m Ă„ lagrummets tredje stycke anföras, sĂ„som Ă€gande betyÂ
delse för tolkningsfrÄgan, ehuru det verkligen ej blivit av fortsÀtt-
ningsteoretici för deras syfte Äberopat:
»De anmÀrkningar, som revisorerna finna sig befogade att i sin
berĂ€ttelse till riksdagen framstĂ€lla, skola, sedan förklaringar dĂ€rÂ
över inkommit, av nÀst följande lagtima riksdag överlÀmnas till
vederbörande utskotts granskning och vidare behandling.»
De ord, som man stöder sig pÄ, Àro följande: »Ä varje lagtima
riksdag» jĂ€mförda med »för vart Ă„r» samt »ett Ă„rs avslutade rĂ€kenÂ
skaper». Dessa skulle enligt t. ex. Lindahls i F.K. 1887 den 15 juni
(prot. 10: 24) uttalade mening »ÄdagalÀgga, att grundlagens stiftare
icke tÀnkt sig möjligheten, att den skulle kunna uppfattas sÄ, att
Statsvetenskaplig Tidskrift 193'i. N. F. 26
LITTERATURGRANSKNINGAR ; ' Sid.
A H N L U N D , N I L S , S tĂ„ndsr iksdagens utdani i ig 1592â1672 . (Sveriges Riksdag .
Förra avd. Band III.) Anm. av Georg Landberg 364
A N D G R E N , S I G F R I D , Konung och StĂ€nder 1809â12 . En s tudie i m a k t d e l n i n g s -
lÀrans t i l l À m p n i n g . Akad. avhandl . Anm. av Edvard Thermwnius . . . . 440
B R U S E W I T Z , A X E L , Studier över r iksdagen och utrikespolitiken-. II. Nordiska
u t r i k e s n À m n d e r i k o m p a r a t i v be lysn ing . Anm. av Knud Berlin 263
C A N N A N , E D W I N , E c o n o m i c scares. A n m . av Johan Ă kerman 371
C L A R K , J O H N M A U R I C E , Strategic factors in b u s i n e s s cyc les . A n m . av Johan
Ă kerman 371
C K I P P S m. fl., P r o b l e m s of a Socia l i s t Government . Anm. av Ake Thulslrup 466
F A H L B E C K , E R I K , S tĂ„ndsr iksdagens s i s ta skede 1809â1866 . (Sveriges Riksdag.
Förra avd . Band VIII.) Anm. av Gu/mar Heckscher 185
H E C K S C H E R , G U N N A R , Konung o c h statsrĂ„d i 1809 Ă„rs författning. RegeringsÂ
m a k t e n s inre ges ta l tn ing u n d e r d e t nya s ta t s sk icke t s första ha lvseke l .
Akad. avh. Anm. av Gunnar Hesslén 77
H K R L I T Z , N I L S , Svensk s jÀ lvs tyre l se . Anm. av Edvard Thermainias 456
H O B S O N , J . A., D e m o c r a c y . A n m . av Ake Thulstrup 466
H O L M B E R G , N I L S , Medelklassen och proletar iatet . Studier rörande 1840â41 Ă„rs
r iksdag o c h dess förutsÀt tn ingar i s v e n s k t samhÀl l s l iv . Anm. av Gunnar
Heckscher . . ....................................................... 269
I S L E S , K. S., W a g Ă© s po l i cy and t h e price level , A n m . av Johan Ă kerman . . 371
J O H A N S S O N , A L F , 'Löneutveckl ingen och arbets lösheten . Akad. avh. A n m . av
Johan Ă kerman 371
K I R K , J O H N H . , Agricul ture and the t rade cye le , their mutua l re la t ions w i t h
spec ia l referĂ©nce to the period 1 9 2 6 â 1 9 3 1 . A n m . av Johan Ă kerman 371
L A C H A P E L L E , G., Ces reg imes é lectoraux. A n m . av Bror Gösta Cederström . . 278
L A G E R R O T H , F R E D R ' I K , N I L S S O N , .1. E., och O L S S O N , R A G N A R , Fr ihe t s t idens m a k t Â
Ă€gande s tĂ€nder 1719â1772 . (Sveriges Riksdag. Förra avd. Band VâVI.)
Anm. av Carl Arvid Hessler 462
L A S K I , H A R O L D , D e m o c r a c y in Cri.sis. Anm. av Ake Thulstrup 466
M O R G E N S T E R N , O S C A R , Dic Grenzen der Wirtschaf tspol i t ik . Anm. av Johan
Ă kerman 371
M U I R , R A M S A Y , H o w Britain is governed. Anm. av Ragnvald Lundström . . . . 191
N O R R M A N , S., Manta lsskr ivning . Handbok . Anm. av C. A. Reuterskiöld . . . . 370
RiCE, S T U A R T A., Quant i ta t ive m e t h o d s in pol i t ics . Anm. av Herbert Tingsten 91
R I T A L A , A. M., Stat i s t i sche Mitt lere Fehler . A n m . av S. D. Wicksell 379
R Ă P K E , W I L H E L M , K o n j u n k t u r och kriser. Anm. av Johan Ă kerman 371
S C H I F F , E R I C H , Kapi ta lb i ldung und Kapi ta laufzehrung im Konjunkturverlauf .
Anm. av Johan Ă kerman 371
S E L L O N , H U G H , D e m o c r a c y and Dic ta torsh ip . A n m . av Ă ke Thulstrup 466
S P R A G U E , O . M. W. . , Recovery and c o m m o n sence . A n m . ' a v Johan Ă kerman 371
W A L Z , G. A., Vö lkerrecht und Staat l i ches Recht . A n m . av C. A. Reuterskiöld 460
W E S T E H G A A R D , H A R A L D , Hvor gl ider vi h e n ? Anm. av Johan Ă kerman . . . . 371
BerÀt te l se över F a h l b e c k s k a St i f te l sens v e r k s a m h e t Är 1933 94
S ta t sve tenskap l ig l i t teratur . Bibliografisk övers ikt utarb. av B. G. C E D E R S T R à M .
v
I N N E H Ă L L
UPPSATSER Sid.
BĂĂK, K L A S , Agrar och industr ie l l konjunktur . 396
F R Y K H O L M , L A R S , Carl S c h m i t t s s tats lÀra 207
M E L A N D E R , C. G. , S tatsrev is ion och .nyriksdagsteori 381
R A D H E , S T I G , à ldersfördeln ing av röstberÀt t igade och rös tande vid andra-
k a m m a r v a l e t 1932 99
S K O T T S B E R G , B R I T A , Den svenska d i skuss ionen o m par lamentar i smen i s a m Â
band med röstrĂ€ttsfrĂ„gan 1904â1907 1, 130
T H E R M W N I U S , E D V A R D , Den enge l ska fasciströrelsen 323
W A D S T E I N , E L I S , Er iksgatans ursprungl iga À n d a m Ä l och be tyde l s e 195
W I D S T A M , T U R E , Industrie l la konjunkturer , skördar och omf lyt tn ing 17
W A H L S T R A N D , A R N E , Kring t i l l k o m s t e n av Karl Staaffs första min i s tÀr 285
ĂVERSIKTER O C H M E D D E L A N D E N
A N D E R S S O N , A R V I D , Den s v e n s k a min i s tĂ€rens s a m m a n s Ă€ t t n i n g 1905â1932 . . 241
A N D G R E N , S I G F R I D , E t t förs lag til l omgrupper ing av 1809 Ärs regeringsform 230
A N G E R , F I L I P , Stat i s t i ska föreningens s a m m a n t r À d e n 68, 357
C E D E R S T R à M , B R O R G à S T A , T idskr i f t sövers ikt 179, 258, 360, 436
E N G D A H L , P., Den nya tyska r e g i m e n s första Är 52
F A H L B E C K , E R I K , E t t nyupptĂ€ckt J Ă€ r t a - d o k u m e n t frĂ„n 1809â10 Ă„rs r iksdag 153
H E S S L à N , G U N N A R , Kontras ignat ionsvÀgran enl igt RF § 38 och ett försök til l
dess t i l l À m p a n d e 156
â â, Förfat tareskapet t i l l det s. k. korsber^erska m e m o r i a l e t 237
H O L M , S U N E , Konst i tu t ione l la o c h k o m m u n a l a frÄgor v id 1934 Ärs l ag t ima
r iksdag 249
H A S T A D , E L I S , Ny fu l lmakts lags t i f tn ing i S c h w e i z 61
J O H A N S S O N , O T T O , Nat ionernas förbunds 15:de församl ing 418
L I N D E R S , F. J., Internat ionel la s ta t i s t i ska ins t i tu te t s 21:a kongress 71
N Y S T R Ă M , B E R T I L , Internat ionel la s ta t i s t i ska i n s t i t u t e t s 22:a sess ion i London
1934 429
S I M O N S S O N , R A G N A R , Statsreformen i Frankrike 342, 411
T H E R M / E N I U S , E D V A R D , D e t engelska par lamente t s his toria 353
W I C K S E L L , S. D., Stat i s t i ska SĂ€ l l skapet i Uppsa la 179
W I D E L L , C . G. , Part iorganisat ionen o c h vÀljarna i Förenta Staterna 414
A K E U M A N , J O H A N , E k o n o m i s k stat is t ik och e k o n o m i s k teor i '. . . . 163
Ă M A N , I V A R , Lands t ingsmannava len 1934 426
Ansökningar om unders töd frÄn J. H. Pa lmes fond 436
S T A T S R E V I S I O N O C H N Y R I K S D A G S T E O R I 383
kallÀr i sin motion, s. 2, underlÄtenheten att nyvÀlja revisorer en
»rest av fortsÀttningsprincipen». Se ock F.K. 1914 B 43 :66 .
Hagman uttalar i sin Handbok s. 482 med en argumentation,
som nedan skall citeras, den riktiga tanken, att »revisorer tillsÀttas
Ä lagtima vaderiksdÀg ;endast i det fall, att den ordinarie, den (15)
januari börjande lagtima riksdagen icke medhunnit att förordna sĂ„Â
dana». Men s. 290 citerar han § 72 i ett sammanhang, som i och
för sig nödvÀndigt resulterar i en hans Äsikt, att T e v i s o r e r alltid
böra utses vid dylik riksdag. Jfr Reuterskiöld, Riksdagen s. 91.
Rydin (Sv. riksdagen 11:2, s. 408) stÄr' oförbehÄllsamt »pÄ den
sidan, som anser, att val av revisorer vid den nya riksdagen kan
komma ifrÄga endast för den hÀndelse, att den upplösta riksdagen
ej medhunnit valets företagande. Naumann dĂ€remot, ehuru i allÂ
mĂ€nhet mera klar nyriksdagsteoretiker Ă€n Rydin, Ă€r dock pĂ„ föreÂ
varande punkt den oklare. Anledningen hÀrtill Àr, att han; (2 uppl.)
III, s. 418, egentligen talar om tvenne ting ungefÀr samtidigt. Sedan
han angÄende J.O. sagt, att om denne före upplösningen blivit vald
och erhÄllit fullmakt samt alltsÄ »detta Àrende Àr bragt till slut och
blir bestÄende», sÄ gÄr han över till frÄgan o m vaderiksdagen icke
skall, trots detta, pÄ nytt anstÀlla val av J.O. Denna frÄga bejakas,
och resultatet utstrÀckes till »andre funktionÀrer, som vid varje
lagtima riksdag (R.O. § 71, enligt vid arbetets utkommande gĂ€lÂ
lande lydelse) skola vĂ€ljas». Sedan sĂ€ges det: »Vad sĂ€rskilt betrĂ€fÂ
far statsrevisorer sÄ, dÀrest dessa innan upplösningen Àro valde
samt fullmakter för dem vederbörligen justerade och utfÀrdade, Àr
jÀmvÀl detta Àrende bragt till slut, och valet bestÄr, fastÀn icke
revisionsförrÀttningen tar sin början förr Àn den 15 augusti samma
Ă„r, dĂ„ möjligen den nya riksdagen redan kan hava sammankomÂ
mit». Orden »vad sÀrskilt betrÀffar» mÄste ju tydas dÀrhÀn, att
han i -fortsĂ€ttningen vill giva ett sĂ€rskilt kraftigt exempel pĂ„ rikÂ
tigheten av sin strax förut uttalade mening angÄende den frÄga,
som dĂ€r Ă€r Ă„ bane, nĂ€mligen frĂ„gan om nyval eller ej vid vadeÂ
riksdag. Detta sÄ mycket mer, som innehÄllet i hans § 71 i
förevarande hÀnseende Àr identiskt med innehÄllet i den av honom
Ă€venledes citerade § 72, som ocksĂ„ talar om »varje lagtima riksÂ
dag». Dock Àr man möjligen berÀttigad att i slutorden av hans
anförda yttrande se ett erkÀnnande dÀrav, att vaderiksdag ej skall
384 C. G. M E L Ă N D E R
nyvÀlja revisorer, ehuruvÀl detta innebÀr ett undantag frÄn hans
förut sÄ generellt ang. riksdagsfunktionÀrer hÀvdade resultat.
Av vad som hÀnde 1887 och av dÄ förekommande meningsutbyte
angÄende förhÄllandet mellan de olika riksdagsfunktionÀrerna i
förevarande hÀnseende hade Naumann haft anledning att tydligare
framstÀlla saken Ätminstone i den uppsats i sin tidskrift samma
Är, s. 669 ff., varest han redogör för den praxis, som förekommit,
och pÄ slutet triumferande anför som resultat: »Kamrarne hava i
avseende pĂ„ proceduren vid 1887 Ă„rs bĂ€gge lagtima riksdagar beÂ
slutat tillÀmpning av grundlagens föreskrifter efter den tolkning,
som i arbetet Sveriges statsförfattningsrĂ€tt, tredje bandet, Ă€r framÂ
stÀlld». Men i stÀllet avtrycker han utan vidare vad dÀr stÄr och
ger till rÄga pÄ allt en skev framstÀllning av praxis (s. 677). Det
heter nÀmligen: »Utskott tillsattes, fullmÀktige i riksbanken och
suppleanter, fullmĂ€ktige i riksgĂ€ldskontoret och suppleanter, justitieÂ
ombudsman och suppleant blevo i laga ordning utsedde . . .». SĂ„Â
ledes intet omnÀmnande av, att fullmÀktige ej hunnit vÀljas vid
januari-riksdagen, och intet ord om det faktiskt förelupna spörsÂ
mÄlet angÄende nytt revisorsval.
I de Geers Ànnu otryckta kommentar till Ätskilliga paragrafer
i nya riksdagsordningen (R.A.) sĂ€ges § 72 enligt den dĂ€rstĂ€des utÂ
förligt försvarade nyriksdagsteorien egentligen pÄfordra en dubbel
revision för det Äret.
Som vi sett anvÀnda fortsÀttningsteoriens mÄlsmÀn R.O. § 72
huvudsakligen pĂ„ det, sĂ€tt, att de â under jĂ€mförelse med förutÂ
gĂ„ende § 2 â framhĂ„lla lagrummets begynnelseord, jĂ€mte de dĂ€rÂ
stÀdes före 1921 befintliga »för vart Är», sÄsom stöd för en av dem
antagen »grundlagarnes förutsÀttning», att varje Är endast kan hava
en lagtima riksdag. Och i trots av paragrafens hÀr citerade trenne
ord lancerar man pÄ det hÄllet sÄsom en konsekvens av motsidans
teori, att den nya riksdagen skall' nyvÀlja revisorer. DÀrvid har
man mÀrkligt nog fÄtt Ätskilligt instÀmmande Àven frÄn sistnÀmnda
hÄll.
Jag kommer nu till motbevisningen.
Mot jÀmstÀllandet av justitieombudsman och revisorer invÀnde
vice talmannen i F.K. den 2 juli 1887 (prot. 25: 32): »Revisorerne
S T A T S R E V I S I O N O C H N Y R I K S D A G S T E O R I 385
Àro valde för att fullgöra ett visst uppdrag. Och kammaren eller
riksdagen saknar dÀrför allt skÀl att företaga nytt val av revisorer,
dÄ detta uppdrag icke .blivit fullgjort. Riksdagen saknar enligt min
övertygelse all anledning att Äterkalla det revisorerna för bestÀmda
göromÄl meddelade uppdrag.» 1 Detta viktiga motskÀl citeras av
Sundin s. 86 utan ett spĂ„r av försök till vederlĂ€ggning â nĂ„got
vartill han dock Àr förpliktad pÄ grund av sitt skarpa Äberopande
av § 72 tvÄ sidor senare. 2 Emellertid bör argumentet fullstÀndigas
sÄlunda, att det hÀr Àr frÄga om ett uppdrag av viss, sÄ att sÀga
enhetlig beskaffenhet, som skall fullgöras inom en viss bestĂ€md tidÂ
rymd (jfr nedan), och , som vidare â detta Ă€r kanske det viktigaste
â ej Ă€r avsett att taga sin början förr Ă€n rĂ€tt lĂ„ng tid efter valet.
Att dÄ vid lagtima vaderiksdag nyvÀlja revisorer innan uppdragets
fullgörande ens Ă€r pĂ„börjat, Ă€nnu mindre slutfört, sĂ„ att ej riksÂ
dagen hunnit se nÄgot prov pÄ den duglighet, som den förutsatt
hos sina uppdragstagare â dĂ€rtill mĂ„ste tydligtvis frĂ„n nĂ„gon anÂ
nan synpunkt tvingande skÀl förefinnas för att man skall kunna
sÀga detta vara grundlagens verkliga mening.
Det kan hÀr vara 1 lÀmpligt .att erinra om, att revisorerna ej
behöva vara riksdagsmĂ€n, till förekommande av att man till Ă€venÂ
tyrs i resonemanget söker inskjuta en jÀmförelse med utskottens
medlemmar. Instruktionen för riksdagens revisorer av stats-, banko-
och riksgÀldsverken har i § 2 nÄgra ord, som synas utgÄ frÄn en
oriktig förutsĂ€ttning hĂ€rvidlag: det talas nĂ€mligen om »den av reviÂ
sorerna, som bevistat de flesta riksdagarna». Men man kan möj Â
ligen tolka dem sÄsom ett uttalande om vad som Àr önskligt! Jfr
motion i A.K. 1922 n:r 195, s. 2. i
Jag Ätertager frÄgan om beskaffenheten av revisorernas uppdrag.
DÀrvidlag mÄ Ätergivas det ovan Äberopade uttalandet av Rydin:
»Vad slutligen angĂ„r revisorerna stadgas, att de skola Ă„ varje lagÂ
tima riksdag förordnas med Äliggande att begynna sin förrÀttning
pÄ en viss bestÀmd dag, nÀmligen den (15 augusti) samma dr de
1 T i l lÀggas kan , att Àven artikelförfattaren- K. J. B. l ikstÀl l t rev i sorerna
m e d j u s t i t i e o m b u d s m a n n e n (och fu l lmÀkt ige ) , m e n de Geer ingick dock vid
veder lÀggningen av h o n o m , i F.K. den 15 juni 1887 ( 1 0 : 4 2 ) , e j pÄ frÄgan o m
revisorsvale t .
. 2 E j he l ler anföras Ryd ins och N a u m a n n s y t tranden ,
t
I
386 C. G. M E L Ă N D E R
blivit valde, och likaledes fullgöra en granskning, som omfattar
avslutade rĂ€kenskaper för en bestĂ€md tid. Som desse Ă€ro förordÂ
nade för ett vĂ€rv, som Ă€r bestĂ€mt till sin begynnelsetid och omÂ
fattar granskning av rÀkenskaper för ett givet Är, Àga de i och med
sitt förordnande rÀtt och plikt att företaga granskningen. Den nya
riksdagen Àger ej tillintetgöra deras lagligen givna förordnande.»
Vad jag ovan tillĂ„tit mig kalla ett uppdrag av viss enhetlig beskafÂ
fenhet preciserar Rydin med orden »granskning av rÀkenskaper
för ett givet Är», dÀrvid syftande Ä den förut gÀllande tydeisen i
R.O. § 72: »Varje revision skall omfatta ett Ă„rs avslutade rĂ€kenÂ
skaper» â slutorden sĂ„som förut nĂ€mnt numera ersatta med »ett
rĂ€kenskapsĂ„r». 1 Ett par av vĂ„ra fortsĂ€ttningsteoretici citera emelÂ
lertid denna passus sÄsom stöd för sin Äsikt, dÀrvid indragande den
i tankegÄngen om grundlagarnas förutsÀttning av endast en lag-
tima riksdag varje Är. Men egendomligt nog utan att medtaga Àven
R.O. § 73 (före 1925) i sin bevisföring: »PÄ samma gÄng . . . som
... . revisorer âą. . . av riksdagen utses tillsĂ€ttas jĂ€mvĂ€l suppleanter
. . . nÀmligen . . . för varje Ärs revisorer sex».
Vad betrÀffar tidpunkten för revisionsförrÀttningens början sÄ
var denna i N.R.O. ursprungligen bestÀmd att Ärligen begynna den
15 augusti, alltsÄ samma Är revisorerna blivit valda. Detta datum
var övertaget frÄn G.R.O. § 68, enligt dennas vid riksdagen 1856
1 I ö v e r e n s s t Ă€ m m e l s e d Ă€ r m e d heter det nu i Jnstr. § 12 a ) : »de för rĂ€kenÂ
skapsÄr avs lu tade ».
I b u d g e t Ä r s k o m m i t t é n s mot iver ing för s ina i b ö r j a n av 1920 föres lagna och
Ă„ret dĂ€rpĂ„ g e n o m f ö r d a grundlagsĂ€ndr ingar , i o c h för m ö j l i g g ö r a n d e av budgetÂ
Ärets omlÀggn ing , f inner m a n o m hÀr förevarande Àndr ing bl. a. fö l jande (Kungl.
Maj:ts prop . 1920 nr 254 s. 8, avtryckt i det senare avg ivna h u v u d b e t À n k a n d e t
den 30 n o v e m b e r 1920, s. 16 f .): »'Ett Ă„rs avs lu tade rĂ€kenskaper ' har ursprungÂ
l igen Ă„syftat ett ka lenderĂ„rs rĂ€kenskaper . â â â p u n k t e n s y n e s böra o m Â
formuleras till 'varje rev i s ion skal l omfat ta ett rÀkenskapsÄr ' . Att r À k e n s k a p e r n a
böra vara avs lu tade Àr s jÀ lvfa l le t o c h framgÄr för övrigt m e d full tyd l ighet av
ins trukt ionen för r i k s d a g e n s revisorer § 12 a)» .
I n n e b ö r d e n av t ermen »ai>s/«fade rĂ€kenskaper» f inner m a n dels av e n j Ă€ m Â
före l se m e d Instr. § 16, de l s av en Äterbl ick pÄ s tadgandet s historia . Jfr R y d i n
11:1 , ss. 327, 339 f.; K.U:s uti. 13 :1922 , s. 8 ff.; H a g m a n , H a n d b o k s. 485 f.;
R e x i u s , Studier rörande s tr iden o m f i n a n s m a k t e n etc. s. 25 f.; H a g m a n , StatsÂ
rev i s ionen s. 65 (G.R.O. § 68 före Ă€ n d r i n g e n 1856â58: »â varje rev i s ion
m Ä k u n n a omfat ta tvenne Ärs avs lu tade rÀkenskaper» . Jfr den 1823 i K.U:s
m e m . 8 föres lagna l y d e l s e n : » böra e m e l l a n r iksdagarne varje Ă„r s a m Â
mantrÀda , för att granska de sist avs lutade Ä r s r À k e n s k a p e r n a »).
S T A T S R E V I S I O N O C H N Y R I K S D A G S T E O R I 387
â58 Ă€ndrade lydelse; varigenom mĂ€n fick Ă„rliga revisioner. I samÂ
band med den 1885 vidtagna förĂ€ndringen, genom vilken tidsbeÂ
stÀmmelsen uteslöts Ur grundlagen, förordnades i en kungörelse den
29 maj samma Är, att revisorerna först Är 1886 skulle sammantrÀda
den 1 oktober. 1887 antog riksdagen ett tillÀggsstadgande till § 1 i
instruktionerna för sina revisorer, som gjorde detta datum till regel.
Det insattes sedermera i 1893 Ă„rs instruktion, men har 1925 blivit
Àndrat till den 16 september (pÄ grund av Àndring i R.O. § 72, om
revisionstidens utstrÀckande till tre mÄnader). För tiden före 1885
skulle man rent av kunna tÀnka sig, att en upplösning strax innan
de fyra mĂ„nadernas'UtgĂ„ng med dĂ€refter sĂ„ sent som möjligt fölÂ
jande sammantrÀde av vaderiksdagen omöjliggjorde nytt val av
revisorer: pÄ grund dÀrav, att dessa dÄ mÄste sammankomma redan
den 15 augusti', vadan man hÀr finge ett direkt skÀl av faktisk art
emot den pÄstÄdda konsekvensen av nyriksdagsteorieh.
Om d e . för det statsrÀttsliga huvudspörsmÄlet sÄsom sÀrskilt
viktiga ansedda, före 1921 i R.O. § 72 befintliga orden »för vart Är»
yttrar budgetÄrskommittén Ä nyss citerade stÀlle följande:
»Till en början bör, uttrycket i första punkten 'för vart Är' Àndras.
Att utbyta 'Ă„r' emot 'statsregleringsĂ„r' Ă€r emellertid hĂ€r icke lĂ€mpÂ
ligt, dÄ enligt kommitténs uppfattning riksbankens rÀkenskapsÄr
icke behöver och ej heller synes böra sammanfalla med statsregle-
ringsÄret. Med 'Är' torde ej heller hava avsetts det Är, som skall
granskas; utan det ur,'dÄ valet sker (kurs. av mig) . SÄ mÄste i varje
fall ordet hava tolkats före Ă„r 1886, dĂ„ dessförinnan samma statsÂ
revisorer granskade dels riksbankens och riksgĂ€ldskontorets rĂ€kenÂ
skaper för- det sistförflutna Äret, dels ock statsverkets rÀkenskaper
lör Äret före det nÀstförflutna. För att ej tvekan om innebörden
av ordet 'Ă„r' skall uppkomma, synes det lĂ€mpligaste vara att utÂ
trycket 'för vart Är' utgÄr, 1 vilket kan ske utan att nÄgon lucka i
grundlagen uppstĂ„r.»' âą . . . âąâą
Kommittén yttrar sig rÀtt osÀkert. Den framkastade möjligheten,
att orden Äsyfta »det Är, som skall granskas», borde kommittén ha
underkÀnt redan till följd av den senare meningen i paragrafen:
1 Det ta föres logs redan pÄ 90-talet ett par gÄnger , först av K.U. 1892 uti.
15 s. 10. Samtidigt v i l l e ' m a n dĂ„ â s o m det s y n e s m e d rĂ€tta â ur R.O. § 73
borttaga »för varje drs».' H À r o m vidare nedan .
388 C. G. M E L A N D E R
»Varje revision skall omfatta ett Ärs avslutade rÀkenskaper». Men
det finnes en tredje möjlighet, vartill man fĂ„r idĂ©n, om man underÂ
söker det representationsförslag, som innehöll den verkliga föreÂ
bilden till R.O. § 72, nÀmligen 1848 Ärs kungliga förslag § 141
(representationskommitténs förslag 1847, § 146):
Ȉ varje lagtima riksdag» â vilken skulle sammantrĂ€da vart
tredje Ă„r â »förordnar riksförsamlingen revisorer till ett antal av
tolv för vart Är1. . . Varje revision skall omfatta ett Ärs avslutade
rÀkenskaper. RevisionsförrÀttningen tager Ärligen sin början . . .» 2
Det Àr hÀr, som man har att söka ursprunget till R.O. § 72 med
dess nu omtvistade ord (jfr Floren, Tillkomsten av 1866 Ă„rs R.O.,
ss. .120, 122), ehuru det som nĂ€mnt förefinnes den betydande skiljÂ
aktigheten, attVsagdÀ''. 1'örslag hade lÀgtima riksdag endast vÀrt,
tredje Ă„r â och detta Ă€r av stor vikt för nu ifrĂ„gavarande tolkÂ
ningsspörsmĂ„l. Enligt förslaget skulle nĂ€mligen alltsĂ„ tre uppsĂ€ttÂ
ningar revisorer vÀljas pÄ en gÄng. Men ej blott detta, utan Àven
den omstÀndigheten, att riksförsamlingen borde sammankomma
första helgfria dag i november, under det att revisionsförrÀttningen
skulle taga sin början motsvarande dag i september, avvisar kateÂ
goriskt för detta förslags vidkommande den tÀnkta innebörden »för
vart Är, dÄ valet sker» och angiver i stÀllet betydelsen »för vart Är,
dÄ revision sker», vilket hÀrvidlag i realiteten blir = »för vart Ärs
revisionsf örr Àttning». 3
BestÀmmandet a v . hur ofta valet skall ske Àr alltsÄ hÀr utan
gensÀgelse förlagt uteslutande till orden »Ä varje lagtima riksdag»,
under det att orden »för vart Är» medverka endast till att angiva
det antal, som pÄ sÄlunda bestÀmd tidpunkt skall vÀljas.
TillÀggas kan, att konungen enligt detta förslag ej hade nÄgon
rÀtt att före 4 mÄnader upplösa lagtima riksdag med förordnande
om nyval, vadan nÄgon svÄrighet i frÄga om förhÄllandet mellan
lagtima vaderiksdag och revisorsval hÀr ej förelÄg.
' 1 Jfr E k h o l m s k a förs laget 1845 (vid K. U:s m e m . 26, s. 4 0 ) : »Valen ske sĂ€rÂ
ski l t för v a r d e r a av de rev i s ioner , s o m före d e n n À s t f ö l j a n d e l ag t ima riKsdag
sko la förrÀttas».
* Jfr K.U:s eget reservat ionsv i s v id s a m m a r iksdag f ramlagda förs lag till
ny R.O., § 127: m e m . 12 s. 38. 3 Vartill m a n s e d a n f inner den n Ă€ r m a r e b e s t Ă€ m n i n g e n i orden »Varje reviÂ
s i o n skal l omfat ta ett Ärs avs lu tade rÀkenskaper» .
S T A T S R E V I S I O N O C H N Y R I K S D A G S T E O R I 389
Om jag sĂ„ Ă„tergĂ„r till R.O. § 72, sĂ„ framstĂ€ller sig helt naturÂ
ligt det spörsmÄlet, varför ej klausulen »för vart Är» hÀr ströks
samtidigt med att Àndring skedde i förutsÀttningen, att det skulle
vara lagtima riksdag endast vart tredje Ă„r. Ty i och med att orden
»varje lagtima riksdag» faktiskt kommo att betyda (minst) Ärligen
sĂ„ var ju antalet revisorer, som vid varje val skulle vĂ€ljas, uttömÂ
mande angivet genom siffran »tolv». Ja, ser man frÄgan ur den
gamla, subjektiva lagtolkningssynpunkten, sÄ kan ej tillbakahÄllas
en förmodan, att saken helt enkelt berodde pÄ ett förbiseende, enÀr
orden »för vart Är» för den, som ej fÄtt syn pÄ spörsmÄlet om »ny
eller fortsatt riksdag» och dess olika konsekvenser âąâąâ vilket efter
allt att döma 1866 Ă„rs grundlagsstiftare ej hade â enligt det hĂ€r
redan sagda mÄste tyckas överflödiga. Men rent objektivt sett Àr
det för dem, som hylla nyriksdagsteorien sÄsom av andra lagrum
bevisad, ej omöjligt att i förevarande 1866 frÄn föregÄngsförslaget
kvarblivna bestÀmmelse om tolv revisorer »för vart Är» se icke blott
icke ett stöd för fortsÀttningsteorien utan i stÀllet en bekrÀftelse just
av förstnÀmnda Äsikt.^. PÄ sÄ sÀtt, att den av fortsÀttningsteoretici
sÄsom för nyriksdagsteorien ödesdiger framhÄllna »konsekvensen»
â tvenne revisorsval om Ă„ret â uteslutes ej blott av revisorsuppÂ
dragets egen beskaffenhet, sÄsom ovan framhÄllits, utan Àven av
den hÀr till undersökning föreliggande klausulen. Ty dÄ i denna
för undvikande av ett antagande om pleonasm, varom strax nedan,
mĂ„ste bibehĂ„llas den .betydelse av »för varje Ă„rs revisionsförrĂ€ttÂ
ning», som den hade i ursprungsförslaget, sÄ fÄr man dÀrmed ett
klart skÀl att avvisa tanken pÄ nytt revisorsval vid vaderiksdagen,
om sÄdant redan vid den upplösta riksdagen blivit företaget. Lika
klart som att vaderiksdagen mÄste vÀlja, om sÄ ej förut skett.
Emellertid hĂ€vdar 'nu fortsĂ€ttningsteorien, i likhet med budgetÂ
Ärskommittén, att orden avse »det Är, dÄ valet sker», och inlÀgger
alltsÄ dÀri betydelsen av en direkt tidsbestÀmning, av samma art
som det föregÄende »Ä'varje lagtima riksdag», stÀrkande den bakom
§ 72 förment liggande' förutsÀttningen av endast en lagtima riksdag
om Ă„ret och alltsĂ„ kraftigt motbevisande nyriksdagsteorien. HĂ€rÂ
till svaras, att klausulen »för vart Är» med denna tolkning just
frĂ„n fortsĂ€ttningsteoriens stĂ„ndpunkt innebĂ€r en ren pleonasm i förÂ
hÄllÀnde till begynnelseorden »à varje lagtima riksdag», vilka
390 C - G. M E L A N D E R
teorien ifrĂ„ga mĂ„ste erkĂ€nna innehĂ„lla en alldeles tillrĂ€cklig tidsÂ
uppgift betrÀffande valet. Nyriksdagsteorien dÀremot behöver, som
antytt blivit, ej medgiva nÄgon pleonasm. För den kunna orden i
§ 72, i och med övertagande Àv föregÄngsförslagets betydelse, fÄ
innebörden av en supplementĂ€r tidsbestĂ€mning â vilken de förut
saknat! â trĂ€dande i funktion i det fall, att en lagtima riksdag före
sin upplösning hunnit vÀlja revisorer. 1
För övrigt skulle man kunna tÀnka sig Àven ett annat sÀtt. att
vederlÀgga fortsÀttningsteoriens pÄ översÀttningen »det Är, dÄ valet
sker» stödda tal om en grundlagens hĂ€r till synes komriien förutÂ
sÀttning av endast en lagtima riksdag om Äret. Jag har ovan utan
gensaga Ă„tergivit Rydins II: 2, s. 408 gjorda, av honom till och med
kursiverade uttalande, att revisorerna skola begynna sin förrĂ€ttÂ
ning pÄ en viss- bestÀmd dag samma dr de blivit valda. Och vidare
har jag pÄpekat den under en viss epok tÀnkbara möjligheten av
att, sedan den upplösta januari-riksdagen ej hunnit vÀlja revisorer,
dessa ej heller av vaderiksdagen hinna vÀljas i tid för att kunna
sammantrĂ€da pĂ„ bestĂ€mt datum. ' Det mĂ„ste ju nĂ€mnas, att hĂ€rÂ
under ligger ett antagande om en grundlagens rationella avsikt hĂ€rÂ
vidlag â att nĂ€mligen revisorer ej böra vĂ€ljas sĂ„ lĂ„ngt i förvĂ€g
som över ett Är före förrÀttningens början, dÄ ju sÄdant numera
ej Ă€r nödvĂ€ndigt â vilket antagande verkligen synes sakna stödet
av ett direkt pÄbud, vare sig i grundlag eller instruktion. Det skulle
dÄ till Àventyrs vara i slutet av, R.O. § 72: ». . ; av nÀst följande
1 D e n n a tanke var e j f r À m m a n d e ens för det förs lag till R.O. § 72, s o m 1890
frambĂ€rs i n o m A.K. (mot ion 228) , vares t i paragrafens mitt f anns inskjuten fölÂ
j a n d e passus : »Revisorerna förordnas för vart Ä r o c h utses för vardera rev i s ionen
till ha lva antalet av vardera k a m m a r e n » , ty m e d »vardera rev is ionen» avsÄgs hÀr
e n projekterad tudc ln ing av s a m m a Ärs rev i s ions förrÀt tn ing: efter statsverk o c h
r iksdagsverk . T v À r t o m kan m a n sÀga, att förs laget g e n o m sitt f ramskjutande
av orden »för vart Ă„r» gav Ă€ n n u större m ö j l i g h e t för den av m i g h Ă€ v d a d e tolkÂ
n ingen .
Med m i n a r g u m e n t a t i o n i texten jfr H a g m a n , H a n d b o k s. 482, varest sÀges
a n g Ă„ e n d e det i R.O. § 72 o m rev i sorsva l a n v Ă€ n d a uttrycket »varje lagt ima riksÂ
dag», att det »mÄste , i s y n n e r h e t o m a v s e e n d e fÀstes Ä de fö l jande orden 'för
vart Är', sÄ to lkas , att rev isorer t i l lsÀttas Ä lagt ima v a d e r i k s d a g endas t i det fall,
att den ordinarie , den 1.5 januari bör jade lag t ima r iksdagen icke m e d h u n n i t att
förordna sÄdana» . SÄ hÀnv i sar han till R y d i n . I I : 2 s. 408, dÀr det v i sser l igen
i cke direkt ta las o m uttrycket »för vart Är», m e n varest d e n av mig föres lagna
t o l k n i n g e n n o g k a n tÀnkas l igga b a k o m .
S T A T S R E V I S I O N ' " - O C H 'N Y R I K S D A G S T- E-0 R 1 391 *.
lagtima riksdag överlÀmnas till vederbörande utskotts' granskning
och vidare behandling». Men som vi nedan fa se Àr ej heller detta
absolut tvingande. Och det skÀl, som man skulle vara hÄgad att
söka i Instr. § 9 (»Uppkommer, sedan lagtima riksdag Àr avslutad
och innan revisorerna sammantrÀtt, hinder för revisor att deltaga
i revisionen . . .»), försvagas i § 10 (»Om revision Àger rum under
pĂ„gĂ„ende riksdag . . .»]).âąâ Vidare uteslöts visserligen före 1885 Ă„rs
Àndring genom § 72, första stycket in fine, och efter sagda Àndring
genom samma stÀlle jÀmfört med Instr. § 1 den möjligheten, att
en revision delvis strÀcker sig in pÄ nÀstkommande Är. Men intet
hindrar, att detta förhĂ„llande gestaltas annorlunda â- numera geÂ
nom Àndring enbart i ; instruktionen. Och om sÄ skett medan Ànnu
i
orden »för vart Är» kvarstodo i § 72; sa hade redan dÀrigenom
ovannÀmnda tydning, av denna klausul blivit oegentlig. DÀremot
ej den av mig föreslagna, ty för dylikt fall behövdes ju endast ett
- pĂ„pekande av att »det Ă„r, dĂ„ revision sker» ej nödvĂ€ndigtvis samÂ
manfaller med kalenderĂ„ret. SĂ„lunda, »varje revisionsĂ„rs förrĂ€ttÂ
ning» blir för mig den reella innebörden.
DÄ jag nu övergÄr till att sÀga nÄgra ord om sista stycket i R.O.
§ 72, som ocksÄ Àr av ett visst intresse för min undersökning, sÄ
m Ä till en början erinras om det redan avhandlade faktum, att hela
det ifrÄgavarande grundlagsstadgandet ÄtergÄr pÄ 1848 Ärs kungl.
representationsförslag § 141, 1 som hade lagtima riksdagssammanÂ
trÀde vart tredje Är. EnÀr förslagets Ärliga revision skulle börja
första helgfria dag i september och vara fullbordad inom 2 mĂ„naÂ
der samt dagen för »riksförsamlingens» sammantrÀdande var satt
till första helgfria dag i november, sĂ„ kunde förklaringar över reviÂ
sorernas anmĂ€rkningar âą vid deras tredje förrĂ€ttning ej hinna inÂ
komma till riksdagens begynnelsedag, och ordet »nÀstfoljande»
kunde dÀrför hÀr icke hÀnföra sig direkt till »sedan ⹠förklaringar
dĂ€röver inkommit» Utan mĂ„ste" avse berĂ€ttelsens avgivande. SanÂ
nolikt Àr, att l iksom man vid avskrivandet av bestÀmmelsens första
stycke för- de Geers Ärliga och snabbupplösningsbara lagtima riks-
1 I G.R.O. § 68 fanns ingen motsvar ighe t till tredje s tycket . Jfr F l o r e n ,
T i l l k o m s t e n av 1866 Ă„rs R.O., s. 120. â PĂ„. 90-talet föres logs f lera gĂ„nger det
r ikt igare ordet »berÀttelser», första gÄngen 1892: K.U:s uti. 15 s. 11.
392 C. G. M E L A N D E R
dag ej synes ha tagit i betraktande möjligen uppstĂ„ende tolkningsÂ
frĂ„gor sĂ„ skedde Ă€ven tredje styckets avskrivande tĂ€mligen automaÂ
tiskt (man blott Àndrade »Ä» till »av»).
Det gÄr givetvis ej för sig att klandra nu gÀllande lydelse sÄ,
att man pÄ grund av uttrycket »till riksdagen» krÀver ett utbyte
av orden »av nÀst följande lagtima riksdag överlÀmnas» till »av
densamma överlÀmnas». »BerÀttelse till riksdagen» betyder helt
enkelt »riksdagsberÀttelse». 1
I föregÄngsförslaget var saken om möjligt Ànnu tydligare. Dels
dÀrför, att hÀr skulle berÀttelser över flera revisionsförrÀttningar
avgivas innan riksdagen sammankom, dels dÀrför, att hÀr skildes
mellan »riksförsamlingen», i betydelse av riksdagen sĂ„som myndigÂ
het eller statsorgan, och riksdag, i betydelse av sjĂ€lva sammanÂ
komsten (»d nÀstföljande»).
En frÄga, som dÀremot kan göras, Àr den redan antydda: till
vilken hÀndelse refererar sig uttrycket »nÀst följande»? Enklast
vore att taga sikte pÄ tidpunkten för berÀttelsernas avgivande, men
man kan ocksÄ, med en strÀngt ordagrann tolkning, förbinda orden
med »sedan förklaringar dÀröver inkommit». Alternativet har, som
vi strax fÄ se, en .v i s s betydelse vid bedömandet pÄ denna punkt
av de olika teorierna om vaderiksdags natur.
Före Är 1886 skulle revisorerna sammantrÀda den 15 augusti,
och efter 2 mĂ„naders förrĂ€ttning skulle berĂ€ttelse avgivas. FörÂ
klaringstiden hÀröver var i 1867 Ärs instruktion för revisorerna av
statsverket ursprungligen satt till 3 mÄnader, och pÄ detta sÀtt skulle
dÄ Àrendet vara moget för riksdagens behandling precis vid dennas
sammantrÀdande den 15 januari. Och Ànnu bÀttre blev det 1869,
dÄ förklaringstiden förkortades till 2 mÄnader.
Som ovan nÀmnt gjordes hÀri den Àndring, att revisionen frÄn
och med 1886 skulle sammantrĂ€da den 1 oktober. Tiden för förÂ
klaringars avgivande blev nu alltsĂ„ 1 decemberâ31 januari. Redan
hÀrigenom öppnades möjlighet för komplikationer i hÀndelse av en
snabb riksdagsupplösning. Och som man ser av Fredholms motion n:r
51 i A.K. 189.8 samt statsutskottet* utlÄtande (88) dÀröver blev i praxis
denna möjlighet förstorad. Sedan handlingarna i början av februari
1 Satsen försvagas e j g e n o m ett a n t a g a n d e av att det v id t idpunkten för beÂ
rÀt te l sens avg ivande f innes en förpuppad lagt ima. TvÀr tom.
S T A T S R E V I S I O N O C H N Y R I K S D A G S T E O R I 393
överlÀmnats till riksgÀldskontoret brukade tryckningen taga ett par
veckor. RevisionsberÀttelsens avlÀmnande till riksdagen blev allt
mer framflyttat: frÄn ;den 19 februari Ären 1889 och 1890 till den
27 februari 1897. Den»framstĂ€llning frĂ„n riksdagen, som 1898 gjorÂ
des, föranledde Kungli Maj:t att â genom cirkulĂ€r 3 / 1 2 samma Ă„r
â sĂ€tta förklaringstidens slut till den 20 januari. Slutligen bestĂ€mÂ
des â genom cirkulĂ€r 3j12 1920 â i anledning av statsrevisorernas
hemstÀllan om förkortning av tiden, att denna skulle av Kungl.
!Maj :t komma att för varje sÀrskilt fall bestÀmmas. 1925 stadgades,
i samband med den dÄ till 3 mÄnader förlÀngda revisionstiden, att
revisorerna skulle sammantrÀda den 16 september. 'Förklaringstiden
började alltsÄ först i mitten av december. Och eftersom riksdagens
sammantrĂ€de efter 1918 kommer redan den 10 januari har möjligÂ
heten till svÄrigheter Äter förstorats. 1
Man kunde nu ifrĂ„gasĂ€tta följande resonemang frĂ„n fortsĂ€ttÂ
ningsteoriens sida.
I hÀndelse av hastig upplösning för nyval blir det med nyriks-
dagsteori omöjligt att uppfylla grundlagens bud om anmĂ€rkningarÂ
nas överlÀmnande till vederbörande utskott av den pÄ berÀttelsernas
avgivande nÀstföljande lagtima riksdag. Enligt fortsÀttningsteorien
dÀremot gÄr det mycket bra, enÀr denna betraktar vaderiksdagen
sĂ„som endast fortsĂ€ttning pĂ„ januari-riksdagen och följaktligen utÂ
rustad med egenskap^av »nĂ€st följande lagtima riksdag». VisserÂ
ligen, men om man hÀnför »nÀst följande» till »sedan förklaringar
inkommit», vilket mÄste erkÀnnas vara minst lika möjligt, sÄ blir
tvÀrtom fortsÀttningsteorien lidande. Ty med denna finge man dÄ
vÀnta till nÀsta januari-riksdag!
Av det sagda framgĂ„r utan vidare orimligheten i Hagmans yttÂ
rande, Handbok s. 487, att med nÀst följande lagtima riksdag »ej
kan avses vaderiksdag». I senare upplagor har satsen strukits och
endast de densamma föregÄende orden .'behÄllits: »Börjad d. 15
januari eller dagen dÀrefter». Sedda i och för sig kunna dessa
anses innebĂ€ra ett godtagande av fortsĂ€ttningsteorien, vilket emelÂ
lertid icke överensstÀmmer med förf:s tidigare framstÀllning.
' I den m o t i o n 1 9 2 2 , i s o m f ö r a n l e d d e rev i s ions t idens för lÀngning , y t trades ,
att förk lar ingarnas f ö r s e n À n d e e j borde t i l lmÀtas större betyde l se , he ls t de redan
dÄ icke k u n d e förel igga förr Àn nÄgra dagar efter r iksdagens bör jan (K.U:s uti.
13 s. i).
394 G. G. M E L A N D E R
Till sist mÄ erinras om vissa olikheter i instruktion och riks-,
gĂ€ldsreglemente: dĂ€r talas om överlĂ€mnande till »nĂ€st sammanÂ
trÀdande riksdag» av berÀttelser och förklaringar: det kursiverade
ordet stĂ„r i bĂ€ttre överensstĂ€mmelse med fortsĂ€ttningsteoriens tankeÂ
gÄng om »senare sammantrÀde».
Vid 1887 Ärs första lagtima riksdag hade revisionsberÀttelsen
om riksgÀldskontoret hunnit bliva slutbehandlad. Detsamma var
fallet med statsutskottets utlÄtande (6) i anledning av riksdagens
Ă„r 1886 församlade revisorers berĂ€ttelse angĂ„ende statsverkets tillÂ
stÄnd under Är 1884. Men icke desto mindre hÀnvisade m a n vid
Ă„rets senare riksdag, den 12 maj, denna berĂ€ttelse pĂ„ nytt till utÂ
skottsbehandling. I sitt nya utlĂ„tande (10) den 20 maj erinrar utÂ
skottet om det anmÀrkta förhÄllandet: i de punkter, dÀr det första
utlÄtandet av bÄda kamrarne blivit antingen bifallet eller lagt till
handlingarna, pÄkallades ej nu nÄgon utskottets ÄtgÀrd. I en punkt
hade fattats skiljaktiga beslut, omöjliga att sammanjÀmka. I en
Äter hade beslutad skrivelse icke hunnit avgÄ till Kungl. Maj:t,
vadan utskottet hemstÀller dÀrom.
Nu bör nĂ„got nĂ€rmare talas om R.O. § 73, vars före 1925 gĂ€lÂ
lande lydelse redan blivit citerad. Som jag antytt kunde man ha
vÀntat, att fortsÀttningsteoriens mÄlsmÀn Äberopat Àven dessa ord:
»PÄ samma gÄng . . . tillsÀttas . . . suppleanter . . . för varje Ärs
revisorer . . .». Men Àven denna bestÀmmelse kan sÀgas gÄ i stil
med den ovan försvarade Ă„sikten, att nyriksdagsteorien ej nödvĂ€nÂ
diggör omval vid vaderiksdag. Ănnu tydligare var detta i ett förÂ
slag av Bergius m. fl., Ären 1892 och 1893, till ny lydelse av § 73:
»PÄ lika sÀtt, som fullmÀktige och revisorer . . . utses, tillsÀttas
Ärligen jÀmvÀl suppleanter . . .»- 1
1 K.U:s uti. 15 s. 13, resp . 21 s. 20. â I största korthet m Ă„ p r o p o n e r a s en
jĂ€mföre l s e m e l l a n ett pĂ€r förs lag av L j u n g m a n frĂ„n Ă„ren 1893â1899, m o t i o n e r i
A.K. nr 7 resp . 244.
Förs ta gĂ„ngen föres logs i R.O. § 71 fö l jande hĂ€r avsevĂ€rda uttryck: »RiksÂ
d a g e n skal l varje Ă„r â vĂ€l ja fu l lmĂ€kt ige â.» »â inti l l d e s s val
av fu l lmÀkt ige under lagt ima r iksdagen Ä andra Äret dÀrefter försiggÄtt» . I
§§ 72 och 73 s t rökos orden »för vart Är» o c h »för varje Ärs revisorer».
1899 d À r e m o t hette det (§ 7 0 ) : »Ä l ag t ima r iksmöte» , o c h i § § 72 o c h 73
Äter insattes n y s s n À m n d a b Ä d a uttryck.
S o m framgÄr av den första kurs iver ingen var L j u n g m a n 1893 fortsÀt tn ings-
S T A T S R E V I S I O N O C H N Y R I K S D A G S T E O R I 395
Den 1925. i § 73 vidtagna Ă€ndringen innehöll, att begynnelseÂ
orden »PÄ samma gÄng och pÄ lika sÀtt» kommo att gÀlla endast
fullmÀktiges suppleanter. I frÄga om revisorerna dÀremot gav m a n
nu i ett sÀrskilt stycke följande bestÀmmelse: »För varje enligt § 72
utsedd revisor vÀljes en suppleant . . .». Genom strykningen av »för
varje drs» synes man hava erinrat sig den konsekvens av borttaganÂ
det ur § 72 av »för vart Är», som konstitutionsutskottet drog redan
1892.
Slutligen kan jag ej underlÄta ett pÄpekande av att mina ovan
utvecklade Äsikter pÄ ett par punkter vinna bekrÀftelse Àven; av
instruktionen för riksdagens revisorer vid riksbankens avdelningsÂ
kontor i orterna. (: den, gÀllande Àr av d. 1916, med hÀr relevant
Ă€ndring 1925). I dess § 1 heter det: »Revisorerna, valda och förÂ
ordnade vid varje lagtinia riksdag, sammantrĂ€da Ă„rligen första helgÂ
fria dag i mars mÄnad». Och skall arbetet vara fÀrdigt inom viss
mycket kort tid. Klart Àr, att orden »vid varje lagtinia riksdag»
hĂ€r ej tvinga nyriksdagsteoretikern att dekretera omval vid vadeÂ
riksdagen: uppdraget Ă€r dĂ„ sannolikt till och med slutfört. Av inÂ
tresse Àr ocksÄ § 6: »De för varje Är utsedda revisorer kunna ock
sedermera, nĂ€r som helst under Ă„rets lopp, anstĂ€lla revision». KomÂ
mentaren hÀrtill ligger i min föregÄende framstÀllning.
teoret iker, m e n 1899 h a d e h a n bytt Äsikt , v i lket m a n f inner av h a n s förs lag til l
Ă€ndr ing i R.O. § 3 : »nytt lagt inia möte» . Och nu v isar det sig, att h a n i överÂ
e n s s t Ă€ m m e l s e d Ă€ r m e d f inner de hĂ€r u n d e r s ö k t a orden i § 72 o c h § 73 n ö d v Ă€ n Â
diga: s o m en n y r i k s d a g s t e o r i e n s sÀkerhet svakt m o t o m v a l v id vader iksdag , nÀr
januar i -r iksdagen hunni t ful lgöra sin valpl ikt !
A G R A R O C H I N D U S T R I E L L K O N J U N K T U R
AV FIL. KAND. KLAS BĂĂK, LUND
1. »INDUSTRIALISERINGSINDEX» FĂR SVERIGE.
För att i siffror ÄskÄdliggöra nÀringslivets utveckling inom ett
folkhushĂ„ll frĂ„n en .övervĂ€gande agrar till eh allt mera induÂ
striell inriktning brukar vanligen industribefolkningens och jordÂ
bruksbefolkningens procentuella artdelar av totalbefolkningen vid
olika tidpunkter angivas. PÄ grundval av dessa bÄda uppgifter kan
en »industrialiseringsindex» 1 konstrueras pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att industriÂ
befolkningen sĂ€ttes i relation till summan av industriens och jordÂ
brukets befolkningar; denna index skulle i de extrema fallen, 0 och
100, visa, att icke nĂ„gra av landets produktiva krafter voro inrikÂ
tade pÄ industrien, resp. jordbruket; siffran 50 skulle betyda, att
en lika stor del av befolkningen var sysselsatt inom industrien som
inom jordbruket. En sÄdan index Àr för Sveriges del utrÀknad för
folkrĂ€kningsĂ„ren frĂ„n 1870 till 1920 i tabell 1, kolumn 3, samt Ă„terÂ
gives pĂ„ figur 1, den undre kurvan. Uppgifterna frĂ„n folkrĂ€kÂ
ningen 1930 Ă€ro tyvĂ€rr Ă€nnu ej tillgĂ€ngliga. En blick pĂ„ diagramÂ
met visar, att befolkningens vandring frÄn jordbruk till industri
varit mest utprÀglad under 80- och 90-talen, och sedan sekelskiftet
visat en tendens att minskas.
En mera direkt bild av industriens överhandtagande över jordÂ
bruket erhĂ„lles, om berĂ€kningarna grundas pĂ„ industri- och jordÂ
bruksproduktionens storlek i stÀllet för pÄ befolkningens fördelning
mellan industri och jordbruk. DĂ„ nĂ€ringsstatistiken före 1913 emelÂ
lertid Àr bet3'dligt mera bristfÀllig Àn befolkningsstatistiken, Àr det
förenat med vissa vanskligheter att uppstÀlla pÄlitliga och konti-
1 F. C. M i l l s i Journal of the Amer ican Statist ical Associat ion, Vol. XXI,
1926, sid. 449, föreslÄr en »index, of industr ia l izat ion*, baserad ant ingen pÄ
be fo lkn ingens yrkes förde ln ing eller pĂ„ h a n d e l n s v o l y m och penningens o m Â
loppshast ighet s Ä s o m uttryck för bytets omfat tn ing .
A G R A R O C H I N D U S T R I E L L K O N J U N K T U R 397
nuerliga sifferserier för vÀrdet av industriens och jordbrukets
produkter under det sista halvseklet. Uppgifter pÄ fabrikernas
tillverkningsvÀrde finnas sedan 1S36, 1 men frÄn och med 1896 ha
medtagits vissa industrigrenar, sÄsom kvarnar, bagerier, sÄgverk,
vilka förut varit uteslutna, och dÀrför Àro siffrorna före och efter
detta Ă„r ej jĂ€mförbara. För att avhjĂ€lpa denna brist ha vĂ€rdeÂ
summorna före 1896. hÀr höjts pÄ grundval av 1896 Ärs siffra,
utrÀknad enligt den nya metoden, i förhÄllande till samma Ärs
siffra, utrĂ€knad efter den gamla metoden. Förfarandet Ă€r naturÂ
ligtvis lĂ„ngt ifrĂ„n invĂ€ndningsfritt, men torde giva tillrĂ€cklig nogÂ
grannhet för ifrÄgavarande ÀndamÄl. I övrigt bör anmÀrkas, Ä ena
sidan att dubbelrĂ€kningar av obestĂ€md och obestĂ€mbar storlek föreÂ
komma pÄ grund av .att mellanprodukter, som ytterligare förÀdlas
inom landet, medtagits tvÄ eller flera gÄnger, Ä andra sidan att
mejerier och bergverik ej inrÀknats. Vad jordbruksproduktionen
angÄr, Àro uppgifterna pÄ skördens vÀrde tillgÀngliga endast sedan
1882. 2 Siffror för tillverkningsvĂ€rdet av smör och ost kunna ej erÂ
hĂ„llas ur statistiken före 1913; eljest borde dessa Ă€vensom slakteriÂ
produktionens vĂ€rdesiffror lagts till skördens vĂ€rdesiffror, varigeÂ
nom- kreatursfodret ingÄtt som mellanprodukt och dubbelrÀknats.
Nu mÄste uppgifterna pÄ produktionsresultatet inom jordbruket
anses för lÄga i förhÄllande till de inom industrien, och följaktligen
Àr den index, som utrÀknats pÄ grundval av dessa bÄda tal i analogi
med den pÄ befolkningsfördelningen baserade indexen, sannolikt
för hög. Man fĂ„r sĂ„lunda vara försiktig med att draga nĂ„gra slutÂ
satser med ledning av dessa indextals, absoluta höjd; deras relativa
höjd, förÀndringen frÄn Är till Är, bör dÀremot ganska vÀl avspegla
utvecklingen.
Vid en blick pĂ„ denna industrialiseringsindex enligt vĂ€rdeförÂ
Àndringarna (tabell i , kolumn 6, och sÀrskilt figur 1, den övre
kurvan) 3 fÄr m a n en mycket mera markerad och differentierad bild
av industrialiseringens framĂ„tskridande Ă€n vid betraktandet av inÂ
dexen enligt befolkningsrörelsen. 90-talet framstÄr som den tidrymd, 1 Stat ist iska medde landen , Ser. A, Band III: 1, sid. 30 ff. o c h Statist isk Ärsbok. 2 Tull- och t rakta tkommit téns utredningar o c h be tÀnkanden , V, sid. 34 ff.
o c h Statist isk Ärsbok. 8 Tabel l 1 giver s i f frorna endast för vart t ionde Är; d iagrammet grundar
sig dÀremot pÄ Ärssiffror.
Statsvetenskaplig Tidskrift 1934. N. F. 27
398 K L A S B O O K
Tabel l 1.
Ă r
1.
Bef. i n o m industr i o. b e r g s b r u k 1
%
2.
Bef. i n o m jordbruk m. b i n À r i n g a r 1
°/°
3.
Industr . -i n d e x enl ig t bef.-rörelsen
(1) . 100
(D + (2)
4.
Fabrikernas t i l lverkn.-
vÀrde
mi l j . kr.
5.
Skördens vÀrde
mi l j . kr.
6.
Industr . -index enl ig t
vÀrde-förÀndr. (4) . 100
W + (5)
1870 14,6 72 ,4 17 Ă
1 8 8 0 2 17,4 67 ,9 20 2 8 2 8 535 35 1890 21,7 62,1 26 4 0 9 3 524 44 1900 27 ,8 55,1 34 1044 632 62 1910 32 ,0 48 ,8 40 1603 787 67 1920 35 ,0 44 ,0 44 6730 1991 77 1930 âą * âą 4553 949 83
Figur 1.
D e n fyl lda kurvan visar förhÄl landet me l lan industr iens t i l lverkningsvÀrde
och s u m m a n 'av industr iens och jordbrukets produkt ionsvÀrden .
D e n ofyl lda kurvan visar förhÄl landet m e l l a n industr iens och s u m m a n av
industr iens och jordbrukets relativa befolkningar .
1 Efter utport ioner ing av de bĂ„da grupperna husl igt arbete och f. d. yrkes Â
utövare pĂ„ övriga grupper. 2 F ö r k o l u m n 4â6 Ă„r 1882. 8 D e ursprungl iga s i f frorna h a höj ts m e d ett procenttal , s o m erhĂ„ll i ts g e n o m
en jÀmföre l se me l lan vÀrdes i f frorna för Är 1896, u trÀknade m e d det gamla o c h
A G R A R O C H I N D U S T R I E L L K O N J U N K T U R 399
under vilken industrialiseringsprocessen nÄdde sitt maximum; det
stadium, dĂ„ industri och jordbruk vĂ€gde lika med avseende pĂ„ proÂ
duktionens vÀrde, passerades under denna tid. Söker man gÄ bakom
siffrorna och finna förklaringen till den starka ökningen i industriÂ
produktionen, kan man peka pÄ ett flertal industrigrenars uppsving
under senare delen av 80- och hela 90-talet. FramstÀllningen av jÀrn
ökades starkt tack vare att de fosforrika malmerna kunde utnyttÂ
jas , 1 grunden till den elektriska industriens utveckling lades under
denna period, sockerindustrien, beklĂ€dnadsindustrien och skofabriÂ
kationen vÀxte sig stora, delvis tack vare skyddstullarnas införande
under 90-talets första ar, samtidigt som verkstadsindustriens framÂ
marsch begynte. Den [industriella revolutionen, vars början i EngÂ
land man brukar datera till 1700-talets sista decennier,' och vars
verkningar i Sverige mera pÄtagligt visade sig pÄ 1860-talet, nÄdde
sin högsta grad av intensitet i vÄrt land under det sista Ärtiondet
av förra Ärhundradet, ett trettiotal Är senare Àn i England och pÄ
kontinenten.
En jĂ€mförelse mellan industrialiseringsindexen enligt befolkÂ
ningsrörelsen och den venligt vÀrdeförÀndringarna mellan 1890 och
1900 visar, att den förra steg med 30 %, under det att den senare
ökades med 41 %. Detta sammanhĂ€nger tydligen med den stegÂ
rade produktivitet pr arbetsenhet, som kom arbetskraften till del
vid dess överflyttning frÄn jordbruk till industri. FörhÄllandet synes
emellertid ej hava blivit bestÄende, ty under nÀsta tioÄrsperiod steg
den förra indexen med; 18 %, men den senare med blott 8 %. Efter
en period, dĂ€ sysselsĂ€ttningen inom industrien medförde en betydÂ
ligt ökad effektivitet hos arbetskraften, följde sÄlunda en period,
dÄ dels det pÄ industriell produktion inriktade arbetet blev relativt
mindre lönande, dels arbetet inom jordbruket mera lönande. InÂ
dustriproduktionens' vĂ€rde ökades 1890â1900 med 156 % mot blott
54 % 1900â1910, medan stegringen av jordbruksprodukternas vĂ€rde
var 21 % under det förra, men 25 % under det senare skedet. -Vid
med det n y a omfÄnget , och s o m anset t s mot svara t i l lverkningsvÀrdet för de
industrigrenar â kvarnar, bagerier, sĂ„gverk m. fl. â vi lka ej medtag i t s i statiÂ
s t iken före n À m n d a Är. 1 ö k n i n g e n i jÀrnframstÀ l ln ingen inverkar endast indirekt pÄ hÀr begagnade
siffror, dÄ s o m n À m n t s bergverken ej Àro medtagna i s tat ist iken över fabrikernas
t i l lverkningsvÀrde.
400 K L A S B Ă Ă K
bedömandet av dessa siffror, mĂ„ste emellertid beaktas, att den svenÂ
ska industristatistiken ej som t. ex. den amerikanska blott rÀknar
med »the value added by manufacture», utan angiver totalvÀrdet
av de produkter, som tillverkas inom de olika företagen. Den stora
skillnaden i produktvÀrdet mellan de bÄde decennierna kan sÄlunda
till en del vara beroende pĂ„ olikheter i industriens strukturella utÂ
veckling. Om nÀmligen den tidigare perioden utmÀrktes av, att en
större del av de rÄvaror och halvfabrikat, som tidigare exporterats,
övergick till att bearbetas och ytterligare förÀdlas inom landet Àn
under den senare perioden, sÄ skulle detta kunna bidraga till att
förklara den anmÀrkningsvÀrda differensen. Att detta verkligen
varit förhĂ„llandet, synes sannolikt, men betydelsen och omfattÂ
ningen hÀrav kan endast utredas efter mera omfattande statistiska
undersökningar.
SammanstĂ€lles industrialiseringsindexen enligt vĂ€rdeförĂ€ndringÂ
arna med partiprisnivĂ„n (enligt Karl Amarks indextal), vilken Ă„tÂ
minstone under tidigare skeden kan anses JtÀmligen vÀl representera
den allmĂ€nna konjunkturutvecklingen, sĂ„ failer den bristande överensÂ
stĂ€mmelsen mellan industrialiseringsprocessens fortgĂ„ng och prisÂ
nivÄns rörelser genast i ögonen. Den senare var fallande i stort sett
frÄn 1873 fram till 1887, frÄn vilket Är en stegring följde, vilken
emellertid redan efter fyra Är övergick till fönryat fall. Den punkt,
som nĂ„ddes 1895, brukar karakteriseras som en sekulĂ€r omslagsÂ
punkt, och den intrÀffade i de ledande jindustrilÀnderna ungefÀr
samtidigt som eller nÄgot tidigare Àn i Sverige. FrÄn detta Är och
fram till fredskrisen var prisnivĂ„n sekulĂ€rt sett stigande. IndustrialiÂ
seringsindexen följer prisnivÄns uppgÄng efter 1887, m e n fortsÀtter
dÀrefter i hastig takt rörelsen uppÄt till sin kulminationspunkt Är
1899 utan att taga intryck av nedgÄngen i| prisnivÄn under 90-talets
tidigare del och utan att Äterspegla 1895 ars sekulÀra omslag, som
eljest ingalunda Àr ett till prisnivÄn lokaliserat fenomen, utan kan
urskiljas i de flesta ekonomiskt-statistiska serier, som avse denna
tid. Avsaktningen i industrialiseringsprocejssen frĂ„n och med sekelÂ
skiftet Àr ett fenomen, som i den mÄn det icke Àr att hÀnföra till ovan
antydda, strukturella förĂ€ndringar i tillverkningsproceduren sĂ„tillÂ
vida Àr mÀrkligt som det intrÀffar samtidigt med att prisnivÄn har
en tydligt markerad sekulÀrt stigande tendens. Depressionen under
A G R A R O C H I N D U S T R I E L L K O N J U N K T U R 401
1900-talets första Ă„r, l iksom det följande uppsvinget, vilket avslutaÂ
des med 1907 Ă„rs kris", har synbarligen ej nĂ„got inflytande pĂ„ inÂ
dustrialiseringens fortgĂ„ng. Det hĂ€r begagnade materialet tyder sĂ„Â
lunda pÄ, att för Sveriges del nÄgot direkt pÄvisbart samband mellan
den sekulĂ€ra och konjunkturella utvecklingen Ă„ ena sidan och inÂ
dustrialiseringsprocessen Ă„ den andra ej finnes under tiden 1880â
1910.
Perioden 1910â1920 uppvisar en relativt ungefĂ€r lika stor ökning
i indexen enligt befolkningsrörelsen som i den enligt vĂ€rdeförĂ€ndÂ
ringarna. De rubbningar i nÀringslivet, sÀrskilt den synnerligen
ojÀmna prisutvecklingen för vegetabiliska och animaliska livsmedel
samt industriens produkter, vilka uppstodo under vÀrldskriget och
varade Ànnu 1920, göra emellertid vÀrdeuppgifterna för Ären 1914
â20 mycket litet sĂ€gande. Indexen enligt vĂ€rdeförĂ€ndringarna visar
ocksĂ„ under dessa Ă„r fluktuationer, som ej hava nĂ„gon motsvarigÂ
het vare sig tidigare eller senare.
v
2. AGRAR OCH INDUSTRIELL KONJUNKTUR EFTER 1920.
Vill man nÀrmare studera förhÄllandet mellan jordbrukets och
industriens utvecklingâ khar man först att vĂ€lja en lĂ€mplig utgĂ„ngsÂ
punkt i tiden. Den faktor, som obevekligt lÀgger en grÀns bakÄt,
Àr tillgÄngen pÄ tillförlitligt statistiskt material av Ärsfrekvens.
Jordbruksproduktionens volym uttryckes dels av de al lmÀnna
skördesiffrorna, dels av skörden, omrÀknad i skördeenheter; bÄda
uppgifterna kunna erhĂ„llas i varje fall frĂ„n 1865. Siffror för skörÂ
dens vÀrde finnas som nÀmnts sedan 1882, för den industriella
produktionens vÀrde om Àn bristfÀlligt sedan 1836. De tvÄ viktiga
sifferserierna produktionsvolymen och sysselsĂ€ttningen inom induÂ
strien strĂ€cka sig dĂ€remot ej sĂ„ lĂ„ngt tillbaka i tiden. Den förstÂ
nĂ€mnda Ă€r möjlig att erhĂ„lla först efter nĂ€ringsstatistikens omÂ
organisation 1913. BetrĂ€ffande den sistnĂ€mnda publiceras arbetsÂ
löshetsstatistik regelbundet sedan 1911 och uppgifter över arbets-
tillgÄngen sedan 1907. Att utgÄ frÄn Är 1913 vore emellertid pÄ
grund av ovan pÄtalade förhÄllanden under och omedelbart efter
vĂ€rldskriget olĂ€mpligt. Har man ej för avsikt att speciellt underÂ
söka den i mycket abnorma utvecklingen under krigsÄren, sa bör
402 K L A S B O O K
man vÀlja nÄgot av 1920-talets första Är som »ny bas». De följande
sifferserierna börja med Är 1920; man mÄste emellertid ha i minnet,
att detta Är var ett krisÄr, under vilket prisnivÄns definitiva omslag
nedÄt intrÀffade.
Av de sex sifferserier, vilka lagts till grund för följande diagram,
avse tvÄ skördens volym, tvÄ den industriella produktionens storlek
och de Ă„terstĂ„ende tvĂ„ vĂ€rdet av skörden och av industriprodukÂ
tionen (tabell 2 och figur 2). De bÄda förstnÀmnda visa en ganska
utprÀglad parallellism i sina rörelser. Den allmÀnna skördesiffran
utgör medeltalet av omdömen i olika delar av landet betrÀffande
skörden, varvid siffran 3 betecknar medelgod skörd, och Àr sÄlunda
i viss mÄn subjektivt fÀrgad. 1 Skörden i skördeenheter Àr dÀremot
ett fullt objektivt tal, i det skördens fodervĂ€rde mĂ€tes med foderÂ
vÀrdet av ett kg. korn som enhet. Dessa bÄda uppgifter visa i tio
av de tretton fallen en likriktad rörelse. 1 ett fall 1921/22, visar
skördesiffran en stegring och skörden i skördeenheter en nedgÄng,
medan i tvÄ fall, 1922/23 och 1929/30, förhÄllandet Àr det motsatta. 2
Denna bristande överensstĂ€mmelse finner sin förklaring i vissa förÂ
hÄllanden, som pÄ ett olika sÀtt pÄverka de bÄda skördeuppgifterna.
För det första registreras en stegring i skörden, framkallad av en
ökning av den besÄdda arealen, givetvis av siffran för skörden i
skördeenheter, men lÀmnar dÀremot den allmÀnna skördesiffran
oberörd. Vidare mĂ€ter den förstnĂ€mnda uppgiften endast kvantiÂ
teten och lÀmnar kvaliteten fullstÀndigt ur rÀkningen, medan den
sistnÀmnda tager hÀnsyn till sÄvÀl kvantitet som kvalitet. Detta
förhĂ„llande synes sĂ„lunda vara den huvudsakliga grunden till avÂ
vikelsen Är 1923, vilket Är gav en riklig, men i kvalitetshÀnseende
mindre god skörd. Slutligen mĂ„ste den personliga bedömningsfakÂ
tor, pÄ vilken skördesiffrorna till en del bero, göra dessa mottag-
1 J. à k e r m a n har pÄpekat ( E k o n o m i s k statist ik o c h e k o n o m i s k teori, Sta.lsv.
Tidskr. 1934, h. 2, sid. 169), att dessa skördes i f fror innehĂ„l la en automat i sk utÂ
rensning av de sekulĂ€ra förĂ€ndringarna. H ö i j e r uttrycker âą s a m m a sak: »jĂ€mÂ
före l sen me l lan den a l l m À n n a skördes i f fran och to ta lavkas tn ingen visar, huru
starkt ansprÄken pÄ en m e d e l g o d skörd stegrats» (Sverges jordbruk, S th lm 1932,
sid. 95) . D e n n a karaktĂ€r av löpande medel ta l ha Ă€ven de nedan n Ă€ m n d a poĂ€ngÂ
s i f frorna över arbetst i l lgÄngen. 2 Kons tans under en period har betraktats s o m stegring, o m föregÄende
per iod 'uppvisat fall, och vice versa.
4
A G R A R O C H I N D U S T R I E L L K O N J U N K T U R 403
Tabel l 2.
Ă r.
Arbets -t i l lgÄngen
i n o m industr ien
A l l m Ă€ n skördeÂ
siffra
Industr ie l l produkÂ
t i ons index
Skörd i skördeÂenheter
Salut i l l Âv e r k n i n g e n s
vÀrde
mi l j . kr.
Skördens vÀrde
mi l j . kr.
1920 3 , 3 0 3 , 4 7941 6990 1991 1921 1 , 9 8 3,i 7 753 4119 1345 1922 2 , 6 3 3,1 7475 3715 998 1923 3 , 1 4 3 , 1 âą 7810 3820 1102 1924 3 , 0 4 2,9 âą .7204 4085 1196 1925 3 , 0 4 3 , 4 90 8667 4198 1206 1926 3 , 0 6 3 , 3 93 8382 4409 1172 1927 3 , 1 9 3 , 1 96 8291 4501 1081 1928 3 , 3 1 3,1 104 8521 4714 1127 1929 3 , 4 2 3 , 2 110 8682 5143 1059 1930 x3,os 3,2 . 106 8945 4939 949 1931 ' 2 , 6 1 2 , 9 93 8371 4356 851 1932 2 , 4 1 3 , 4 87 9599 3974 ,920 1933 2,75 3 ,1 90 8709 âą 945
liga för inflytelser frĂ„n den allmĂ€nna uppfattningen om och stĂ€mÂ
ningen betrÀffande den vÀntade ekonomiska utvecklingen.
De av Socialstyrelsen konstruerade poÀngsiffrorna över arbets-
tillgÄngen grunda sig pÄ arbetsgivarnas uppskattningar av lÀget
pÄ arbetsmarknaden, vilkas medeltal uttryckes enligt samma skala
som skördesiffrorna, ;sÄ att 3 Àngiver medelgod arbetstillgÄng. Av
berÀkningarna över den industriella produktionens storlek lÀmnas
hÀr Svensk Finanstidnings mÄnatliga produktionsindex obeaktad,
dÄ den huvudsakligen medtager vissa sÀrskilda konjunkturkÀnsliga
produktions- och exportvaror och dÀrför snarast Àr att betrakta
som en specialindex. De bÄda övriga, Kommerskollegiums Ärssiffror
och Ärsmedeltalet a v Sveriges Industriförbunds mÄnadssiffror för
totalproduktionen, Ă€ro av mera allmĂ€n karaktĂ€r. Den förra anÂ
giver den industriella produktionens volym genom att »de för det
avsedda Äret redovisade produktvÀrdena omrÀknas efter de i 1913
Ă„rs industristatistik för motsvarande tillverkningar upptagna priÂ
serna». 1 I den senare dĂ€remot Ă€r prisrörelsernas inverkan fullstĂ€nÂ
digt borteliminerad, i det att primĂ€rmaterialet Ă€r fabrikernas produkÂ
tion, i ton eller styck" eller nÄgon annan lÀmplig enhet, och »varje
företag betraktas som en produktionsenhet, vars specialindex be-
1 Kommers ie l la m e d d e l a n d e n 1934, h. 2.
404 K L A S B Ă Ă K
2 0 21 2 2 2 3 2 4 25 2 6 2 7 2 8 2 ? 3 0 31 3 2 3 3
Figur 2 .
A. F y l l d a kurvan: Industriel l sysse l sÀ t tn ings index . Ofyl lda kurvan: Jordbrukets skörde index .
B. F y l l d a kurvan: Industriel l produkt ions index , skala till vÀnster. Ofyllda kurvan: Jordbrukets s k ö r d i mi l joner skördeenheter , skala till höger .
C. F y l l d a kurvan: Industrie l la p r o d u k t i o n e n s vÀrde i mi l joner kronor . Ofyllda kurvan: Skördens vÀrde i mi l joner kronor.
A G R A R O C H I N D U S T R I E L L K O N J U N K T U R 405
Arbetst i l l  Industriför k o l l e g i u m s gÄngen ,,inom b u n d e t s p r o d u k t i o n s
indus tr i en to ta l index index
1925 . . 100 100 100 1926 . . 101 103 110 1927 . . 105 107 113 1928 . . 109 116 120 1.929 . . 113 âą âą 122 . 135 1930 ... 100 118 134 1931 . . 86 103 129 1932 . . 79 97 121 1933 . . 90 100 .
Sifferserierna över produktionens storlek ligga genomgÄende pÄ
en högre nivÄ Àn uppgifterna över arbetstillgÄngen; sÀrskilt gÀller
detta Komnierskollegiums index frÄn och med 1929. Förklaringen
till detta förhÄllande torde vara, att en större kvantitet av en vara
pÄ grund av allt högre grad av rationalisering inom tillverknings-
proceduren kunnat framstÀllas med relativt mindre uppbÄd av
arbetskraft. Att Kommerskollegiums berĂ€kning visar en sĂ„ obetydÂ
lig nedgÄng efter toppÄret 1929 i jÀmförelse med de bÄda övriga
serierna sammanhĂ€nger med, att i denna berĂ€kning ingĂ„ de betydÂ
ligt mindre konjunkturkĂ€nsliga livsmedelsindustrier, sĂ„som kvarnÂ
rörelser, mejerier och slakterier, vilka strÀngt taget stÄ nÀrmare
jordbruket Àn industrien. De största avvikelserna i de tre serierna,
intrÀffa 1926 och 1930. 1926 visar en stegring frÄn föregÄende Är
pÄ 1 % för arbetstillgÄngen, 3 % för Industriförbundets index och
10 % för Kommerskollegiums index, medan fallet Är 1930 Àr resp.
12 %, 3% och mindre Ă€n 1 %. Obetydligheten av tillbakagĂ„ngen i sistÂ
nÀmnda index under ,1930 fÄr sannolikt till en del tillskrivas den
rikliga skörden, sĂ€rskilt av vete, detta Ă„r.---Eftersom IndustriförÂ
bundets produktionsindéx sÄlunda bÀst synes Äterspegla den rent
1 J. à k e r m a n : Industr i förbundets produkt ions index , S th lm 1932, sid. 12. 2 N À r m a r e h À r o m i Det e k o n o m i s k a lÀget, utg. av Sveriges Industr i förbund,
1932, n:r 3, sid. 56 ff.
raknÀs < pÄ grundval ay ett visst basÄr. Det vÀgda medeltalet av
specialindices ger dÄ den sökta indexserien.» 1
Dessa bĂ„da produktionsindices jĂ€mföras i följande sammanstĂ€llÂ
ning sinsemellan 2 och i med uppgifterna över arbetstillgĂ„ngen, varÂ
vid i alla tre serierna 1925 satts lika med 100:
K o m m e r s -
406 K L A S B Ă Ă K
industriella produktionens volym, har den valts att begagnas hÀr,
trots att den "ej strÀcker sig lÀngre tillbaka i tiden Àn frÄn och
med 1925.
VÀrdeuppgifterna för salutillverkningen inom industrien och
jordbrukets skörd Àro inpassade i diagrammet efter en logaritmisk
skala. Med en aritmetisk skala hade jordbrukskurvan, som ligger
betydligt nÀrmare noll-linjen Àn industrikurvan, givit intryck av en
alltför stor konstans i förhÄllande till denna senare. Nu giva relativt
lika stora Àndringar i de bÄda seriernas data lika stora utslag i
diagrammet.
Allt efter den roll, som den agrara produktionen fÄr spela vid
förklaringen av konjunkturvĂ€xlingarna, kan man uppdela konjunkÂ
turteorierna huvudsakligen i tvenne grupper. 1 Inom den ena av
dessa, vanligen kallad den agrara i motsats till den andra, den
industriella tesen, betraktas jordbruket som den mer eller mindre
oberoende, styrande faktorn. Full enighet rÄder emellertid ej om,
huruvida orsakssammanhanget Àr sÄdant att de dÄliga skördarna
framkalla en stegring i priset pÄ lantbruksprodukter, som sedan
sprider sig till övriga varor och medför industriellt uppsving, medan
de goda skördarna följas av överspekulation och kris, eller sÄdant
att rikliga skördar leda till goda tider Ă€ven för industrien och missÂ
vÀxt till industriell kris och depression. De ledande av hithörande
teorier följa emellertid numera vanligen den senare av dessa tankeÂ
linjer, och framstÀllningen av sambandet mellan jordbruket och
industrien under konjunkturcykelns olika skeden frĂ„n denna synÂ
p u n k t kan i korthet sammanfattas pÄ följande sÀtt: En allmÀn
uppsvingsrörelse kommer till stÄnd sÄsom en följd av sÀrskilt stora
skördar, parade med en förhÄllandevis svag industriell produktion,
orsakande stigande pris för industriprodukterna relativt till jordÂ
bruksprodukterna, pÄ framtiden inriktad spekulation och en livlig
företagsamhet inom industrien. . Under uppsvinget ökas sÄvÀl den
agrara som den industriella produktionen, men ej i lika hastig takt,
i det att jordbruket ej förmÄr följa industriens snabba expansion.
1 E n översiktl ig , kritisk framstÀl ln ing av de o l ika teorierna av betyde lse
pÄ detta o m r Ä d e Äterf innes i J. à k e r m a n : O m det e k o n o m i s k a livets rytmik,
S th lm 1928, s id. 100â141.
A G R A R O C H I N D U S T R I E L L K O N J U N K T U R 407
Följden blir, att industriprodukternas priser falla tillbaka i förhĂ„lÂ
lande till jordbruksprodukternas priser, och krisen skulle sÄlunda
nÀrmast vara resultatet av industriell överproduktion och agrar
underproduktion. Den följande nedgÄngsperioden kÀnnetecknas av
en avtagande agrar och industriell produktion.
Den agrara tesen grundar sig huvudsakligen pÄ och illustreras
vanligen med siffror över vÀrldsproduktion och vÀrldsskördar, och
dess ovan skisserade schema över konjunkturcykelns förlopp kan
följaktligen endast Àga tillÀmpning pÄ hela vÀrlden, betraktad som
en ekonomisk enhet, eller pĂ„ ett slutet samhĂ€llssystem, som ej pĂ„Â
verkas av övriga lÀnders konjunkturutveckling. Praktiskt taget frÄn
fredskrisens övervinnande 1921 och fram till den internationella
boomens början i slutet av Ă„r 1927 gingo emellertid de olika lĂ€nÂ
derna var sin vÀg vad betrÀffar den ekonomiska utvecklingen; det
internationella konjunktursammanhanget var under denna period
av valutastabiliserings- och skadestĂ„ndsproblem sĂ„ gott som fullÂ
stÀndigt avbrutet. DÀrför torde det vara berÀttigat att stÀlla frÄgan
om den agrara tesen, synes överensstĂ€mma med den faktiska utÂ
vecklingen i Sverige under denna tid. Först skall emellertid det allÂ
mÀnna konjunkturförloppet under 1920-talet i sina yttre drag nÄgot
beröras.
SÄvÀl den agrara som den industriella .produktionen stod under
tiden nÀrmast efter frédskrisen under intryck av det vÄldsamma
prisfallet. Depressionens botten nÄddes 1921, varefter följde en
lÄngsam ÄterhÀmtning, som emellertid var betydligt mera markerad
för industrien Àn för jordbruket, vilket frÀmst berodde pÄ massa-
och pappersindustriernas gynnsamma avsĂ€ttningsmöjligheter. BörÂ
jan av Är 1923 utmÀrktes av omfattande arbetskonflikter, orsakade
av de pÄ grund av prisfallet nödvÀndiggjorda lönesÀnkningarna och
inom jÀrn- och stÄlindustrien av vissa arbetstidsbestÀmmelser, om
vilka det visade sig sĂ€rskilt" svĂ„rt att nĂ„ en uppgörelse. AnmĂ€rkÂ
ningsvÀrd Àr den exceptionellt stora utvandringen detta Är till Förenta
staterna, sannolikt til} stor del beroende pĂ„ stridigheterna pĂ„ arbetsÂ
marknaden och stimulerad av de goda tider, som rÄdde dÀr. De
nÀrmast följande Ären kÀnnetecknades av en ovanlig stabilitet inom
nÀringslivet; konjunkturerna voro stigande, men nÄgon egentlig
uppsvingsrörelse ville ej komma till stÄnd. Produktionskurvan
408 K L A S B Ă Ă K
gjorde under^sin uppÄtgÄende rörelse en halvhalt Är 1924 och
fortsatte dÀrefter under 1925 och 1926 sin vÀg med en viss tvekan.
Först 1927 registrerade den en deciderad uppsvingsrörelse, vilken
efter ett kort avbrott under första delen av Är 1928, förorsakat av
svÄra konflikter och arbetsinstÀllelser frÀmst inom trÀ-, pappers-
masse-, gruv- och sockerindustrierna, i allt hastigare takt fortsatte
fram till hösten 1929.
Enligt den agrara tesen skulle vi nu vÀnta sÀrskilt goda skördar
sÄsom inledning till den industriella uppsvingsperioden, alltsÄ Är
1926 eller 1927, dÀrefter fortsatt stegring i den agrara produktionen
Ă„r 1928 och slutligen 1929 en minskning i densamma, givande uppÂ
hov till al lmĂ€n tillbakagĂ„ng och depression. De bĂ„da sista momenÂ
ten kunna vi emellertid som nÀmnts hÀr ej pröva, dÄ konjunktur-
rörelsen i Sverige under ifrÄgavarande Är sÄ gott som fullstÀndigt
behÀrskades av den internationella, frÀmst den amerikanska och
engelska, utvecklingen. 1927 Ă„rs uppsving var emellertid ett huvudÂ
sakligen till Sverige lokaliserat fenomen: U. S. A. genomlevde under
detta Är en lÀtt depression, som övervanns först mot Ärets slut, och
England befann sig efter den svÄra kolstrejken 1926 Ànnu knappast
pĂ„ konjunkturkurvans uppĂ„tstigande gren. Betrakta vi diagramÂ
men (figur 2), skola vi finna, att skörden av Är 1926 l iksom av Är
1927 sÄvÀl till sin. kvantitet som till sitt vÀrde var betydligt mindre
Àn nÀrmast föregÄende Är. Ej heller prisrörelserna visa nÄgon
överensstĂ€mmelse med den agrara tesen, i det att under 1927 vegeÂ
tabiliska livsmedel visade en stigande tendens, medan flertalet inÂ
dustriella rÄvaror och fabrikat föllo i pris.
MotstÄndarna till den agrara tesen i dess absoluta form, till
vilka flertalet moderna konjunkturteoretiker fÄ rÀknas, medgiva,
att före industrialismens överhandtagande jordbrukets produktion
var den faktor, som framför alla andra ledde och bestĂ€mde konÂ
junkturrörelserna. De framhĂ„lla emellertid, att allt eftersom jordÂ
brukets relativa andel inom nĂ€ringslivet blivit mindre och induÂ
striens större har den agrara produktionen fÄtt vika tillbaka för
den industriella sÄsom konjunkturreglerande faktor, och att i vÄr
egen tid den industriella produktionen framtrÀder sÄsom ledande
den agrara inom konjunkturcykeln. Detta Àr den industriella tesens
innebörd.
A G R A R O C H I N D U S T R I E L L K O N J U N K T U R 409
FrĂ„gan om jordbrukets skörderesultat kan tĂ€nkas lĂ„ta sig pĂ„Â
verka av en sĂ„dan faktor som den korta industriella konjunkturÂ
cykeln, vilken i genomsnitt har en tidsutstrĂ€ckning av endast 3â4
Är, och ej uteslutande bestÀmmes av bestÄende vana och klimatiska
förhÄllanden, har besvarats jakande av à kerman. 1 Han har anfört
ett flertal exempel, hÀmtade frÄn olika lÀnder, pÄ fullt signifikativ
positiv korrelation mellan priset pĂ„ Ă„tskilliga vegetabiliska produkÂ
ter under ett Är och framstÀllningen av samma produkter under det
dĂ€rpĂ„ följande Ă„ret. Ăven under sĂ„ korta tidsintervall, som det
hÀr Àr frÄga om, kan man sÄlunda rÀkna med, att den agrara
produktionen ökas under förhĂ„llanden, som av producenterna beÂ
dömas sÄsom förmÄnliga, antingen genom en ökning av den besÄdda
arealen, dÀr detta Àr möjligt, eller genom ett intensivare utnyttjande
av tillgÀnglig jord ocli en stegrad omsorg om skörden.
Vid en granskning av diagrammen frÄn den industriella tesens
synpunkt Àr det lÀmpligt att uppdela tiden efter 1920 i tre perioder.
Under den första av dessa, som omfattar tiden till Är 1926, synes
förhÄllandet mellan den agrara och den industriella produktionens
storlek vara tÀmligen obestÀmt. NÄgot annat Àr knappast heller
att vÀnta, ty 1920-taléts första del var en tid, dÄ stora förÀndringar
genomfördes inom jordbruket bÄde betrÀffande driftsformer och
produktionens struktur. Industrialiserings- och rationaliseringsproÂ
cesser genom införandet av jordbruksmaskiner och elektrisk drift
framtvingades av de fallande priserna pĂ„ nĂ€ringsmedel, och produkÂ
tionen försköts till förmĂ„n för vete och animaliska livsmedel. SistÂ
nÀmnda förhÄllande kan utlÀsas ur följande siffror, som angiva
vÀrdet av vete-, rÄg- ;och smörproduktionen i procent av skördens,
smör- och osttillverkningens sammanlagda vÀrde:
Vete RÄg Smör
1916/20 i medel ta l 4 ,5 8 ,5 4 ,2
1926/30 » » v 7,1 6 ,3 10 ,2
Under den andra perioden, som strÀcker sig frÄn och med Är
1927 och fram till Är 1931, framstÄr den industriella konjunkturen
sÄsom avgjort ledande den agrara. Diagram B, som fÄr anses giva
de tydligaste och tillförlitligaste utslagen sĂ„vĂ€l vad betrĂ€ffar induÂ
strien som jordbruket, visar, att ökningen av den industriella pro-1 Om det e k o n o m i s k a l ivets rytmik, sid. 124â139.
410 K L A S B Ă Ă K
auktionen frÄn 1926 till 1927 följes av en stegring av skördens
volym frĂ„n 1927 till 1928 och sĂ„ vidare fram till krisĂ„ret. IndustriÂ
kurvans nedgÄng 1929/30 Ätföljes av ett fall Àven i jordbrukskurvan
1930/31, men Äret dÀrpÄ avbrytes detta samband, visserligen för
att Äter upptagas följande Är.
Att den agrara produktionen under den tredje perioden, alltsÄ
frÄn Ären 1931/32, upphörde att följa den industriella produktionen
och visade eh markerad stegring bÄde till kvantitet och vÀrde, trots
att industrikurvan befunnit sig pĂ„ nedĂ„tgĂ„ende under de tvĂ„ föreÂ
gĂ„ende Ă„ren, kan finna sin förklaring i de statsĂ„tgĂ€rder för prisÂ
sÀttningen pÄ spannmÄl i samband med inmalningsbestÀmmelserna,
som började vidtagas i mitten av 1930. Resultatet av spannmĂ„lsÂ
nÀmndens verksamhet och övriga statliga ingripanden kan tydligt
utlĂ€sas ur de senaste Ă„rens partiprisnoteringar pĂ„ svenskt och utÂ
lÀndskt vete. Medelpriserna för 100 kg. voro:
Svenskt ve t e U t l À n d s k t vete 1929 1 8 , 8 0 2 1 , 9 1
1930 1 8 , 4 6 1 8 , 0 6
1931 1 9 , 0 9 1 2 , 7 3
1932 1 7 , 3 8 1 5 , 1 0
1933 1 7 , 1 8 1 3 , 7 6
Priserna under tidigare Är voro betydligt högre för det utlÀndska
Àn för det svenska vetet, men frÄn och med 1930 Àr förhÄllandet
det motsatta. SĂ€rskilt stor var differensen Ă„r 1931, vilket kan förÂ
klara den frÄn den industriella tesens synpunkt ovÀntade uppgÄngen
i jordbrukskurvan det följande Äret.
Problemet agrar och industriell konjunktur Ă€r ett av de svĂ„Â
raste och minst utredda av de mĂ„nga konjunkturteoretiska proÂ
blemen. Det Àr emellertid att hoppas, att. den vÀg, pÄ vilken flera
av de nyare arbetena inom detta omrÄde inslagit, skall leda till
ökade insikter i det invecklade sambandet mellan jordbrukets skörÂ
dar och industriell produktion. Denna vĂ€g kĂ€nnetecknas av en inÂ
riktning pÄ ett mera begrÀnsat omrÄde inom problemsfÀren, vilket
underkastas ett intensivt studium med hjÀlp av omsorgsfullt valt
statistiskt material av mera speciell karaktÀr, detta till skillnad frÄn
den Ă€ldre metoden, som huvudsakligen opererade med sĂ„dana omÂ
fattande och svĂ„rtydda begrepp som vĂ€rldsskördar, vĂ€rldsprodukÂ
tion och internationella konjunkturer.
Ă V E R S I K T E N O C H M E D D E L A N D E N
Statsreformen Doumergues beslut att framlĂ€gga ett förslag till för-i Frankrike. fattningsrevision för parlamentet framkallade, som man kunde befara, hans fall. 1 Det radikalsocialistiska partiet hade pĂ„ sin kongress i Nantes i slutet av oktober avvisat reformen av upplösningsrĂ€tten sĂ„sorn farlig för »den republikanska friheten», och efter denna förklaring hade man tydligen alla skĂ€l att anse denna reform som för nĂ€rvarande utsiktslös. Men dĂ€rmed uppÂstĂ€llde sig ocksĂ„ frĂ„gan, om inte revisionsplanen i sin helhet mĂ„ste uppgivas; det kunde ju nĂ€mligen knappast anses tillrĂ€ckligt motiÂverat att skrida till författningsrevision, dĂ€rest icke upplösnings-reformen, den utan jĂ€mförelse viktigaste av de föreslagna reforÂmerna, hade utsikter att gĂ„ igenom. Doumergue beslöt icke desto mindre att framlĂ€gga sitt förslag. Den 3 november antogs av ministerÂrĂ„dets majoritet ett förslag till införande i författningen av följande bestĂ€mmelser:
1) Antalet ministrar fĂ„r ej överstiga tjugo, oberĂ€knat konseljÂpresidenten, som har stĂ€llningen av förste minister utan departeÂment.
2) Republikens president kan upplösa deputeradekammaren före valperiodens utgÄng. Under första Äret av valperioden kan upplösning företagas endast med senatens medgivande.
3) StatstjĂ€nstemĂ€nnen tillförsĂ€kras tryggad anstĂ€llning och gaÂranti för befordran. Varje oberĂ€ttigad eller överenskommen arbetsÂinstĂ€llelse medför brytning av förbindelsen mellan dem och staten.
4) Andra förslag till utgifter Ă€n regeringens fĂ„ ej upptas till beÂhandling, dĂ€rest ej kamrarna dessförinnan fattat heslut om motÂsvarande inkomst.
5) DÄ budgeten icke antagits av kamrarna före den 1 januari det Är, för vilket den skall gÀlla, kan republikens president genom dekret i Conseil d'Etat förlÀnga giltigheten av gÀllande budget för hela det nya Äret eller idel dÀrav.
De radikalsocialistiska ministrarna förbehöllo sig frihet betrĂ€fÂfande upplösningsreformen. För att hĂ„lla möjligheten till kammarÂupplösning öppen beslöt Doumergue att begĂ€ra beviljande av proviÂsoriska budgeter för de tre första mĂ„naderna nĂ€sta Ă„r. Detta förÂslag, som den radikalsöcialistiska gruppen 'i kammaren beslöt rösta
1 Jfr R. S i m o n s s o n, Statsreformen i Frankrike , S ta t sve tenskap l ig Tidskri f t 1934, hÀfte 4, s. 351 f.
412 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
emot, föranledde de radikalsocialistiska ministrarnas avgÄng, vilken ledde till att hela ministÀren avgick (den 8 november).
Doumergues författningsförslag kan i det vĂ€sentliga betraktas . som representativt för den moderata eller moderatkonservativa stĂ„ndpunkten i författningsfrĂ„gan. Den bĂ€rande tanken i förslaget Ă€r regeringsmaktens förstĂ€rkning, och huvudmedlet för uppnĂ„ende av detta mĂ„l Ă€r reformen av upplösningsrĂ€tten. 1 Denna reform anÂses i vida kretsar som det oundgĂ€ngliga medlet för Ă„stadkommande av den regeringsstabilitet, som alla erkĂ€nna som nödvĂ€ndig.. Vill man, att upplösningen skall bli en verklighet, sĂ„ mĂ„ste man ocksĂ„ undanröja det hinder dĂ€rför, som bestĂ€mmelsen om senatens medÂgivande utgör. Denna bestĂ€mmelse Ă€r ett verkligt, konstruktionsfel i författningen; om den utgör, en garanti mot oberĂ€ttigade upplös- ' ningar, sĂ„ hindrar den ocksĂ„ alla berĂ€ttigade och önskvĂ€rda. Endast i extrema undantagsfall kan senaten tĂ€nkas ge sitt bifall till en upplösning, som kammaren ej sjĂ€lv önskar; redan den i ett demoÂkratiskt representationsskick naturliga solidariteten med medkam-maren torde i de flesta fall hindra den dĂ€rifrĂ„n. DĂ€rtill kommer hĂ€nsynen till senatens egen maktstĂ€llning, som i hĂ€ndelse av en konflikt med deputeradekammaren i upplösningsfrĂ„gan skulle kunna bli allvarligt.hotad.
Att motstĂ„ndet mot den fria upplösningsrĂ€tten fortfarande Ă€r sĂ„ starkt som det Ă€r, förvĂ„nar knappast; det Ă€r grundat djupt i Frankrikes politiska, erfarenheter och traditioner. UpplösningsrĂ€tÂten Ă€r ett uttryck för behovet av maktdelning inom det maktsam-lingssystem, som parlamentarismen utgör; den Ă€r ett vĂ€rn pĂ„ en gĂ„ng för regeringsmaktens sjĂ€lvstĂ€ndighet och för folksuverĂ€niteten. Men minnet av Ludvig Napoleons och Mac-Mahons upplösningar gör, att alltför mĂ„nga fransmĂ€n i upplösningsrĂ€tten icke sĂ„ mycket se ett rĂ„dfrĂ„gningsmedel i folksuverĂ€nitetens tjĂ€nst som fastmer ett stridsmedel mot folkrepresentationen. Man fruktar, att existensen av detta maktmedel i regeringens hand skall leda till maktstrider mellan regering och parlament, maktstrider som till slut kunna hota sjĂ€lva statsskickets bestĂ„nd. Parlamentarismens maktsamlings-tanke leder, utan det korrektiv som upplösningsrĂ€tten utgör, till ett slags »parlamentssuverĂ€nitet», som kan vara allt annat Ă€n demoÂkratisk, men denna parlamentssuverĂ€nitet Ă€r Ă„tminstone en garanti för konstitutionell stabilitet, 'under förutsĂ€ttning nĂ€mligen att den icke alltför uppenbart missbrukas.
FarhĂ„gorna för att den fria upplösningsrĂ€tten skall leda till maktstrider och politisk oro kunna icke utart vidare avvisas som fullstĂ€ndigt ogrundade, men de förefalla mycket överdrivna. UppÂlösningsrĂ€ttens betydelse ligger inte minst i dess förebyggande verÂkan; kanske Ă€r denna betydelse t. o. m. större Ă€n den. institutet har genom att tas i bruk. Upplösningen Ă€r icke ett normalt regeringsÂmedel i den meningen, att den skulle fĂ„ anvĂ€ndas mycket ofta och utan verkligt tvingande skĂ€l; den Ă€r i princip ett medel i reserv, som
1 Jfr D o u m e r g u e s radioanförande den 3 n o v e m b e r .
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N ,413
L icke fĂ„r tas i bruk annat Ă€n nĂ€r övriga utvĂ€gar icke synas leda till mĂ„let. Presidentens samtycke fĂ„r vĂ€l anses utgöra en viss garanti mot en obetĂ€nksam anvĂ€ndning av upplösningsrĂ€tten; ett upplösÂningsval, som gĂ„r regeringen emot, kan ju lĂ€tt leda till presidentkris.
Det ligger nĂ€ra till hands att efter Doumergues misslyckande förringa vĂ€rdet av hans insats för det franska statslivets reformeÂring. Detta Ă€r sĂ€kerligen att göra sig skyldig till en felbedömning. Att en regeringschef och dĂ€rtill en med osedvanligt stor auktoritet vĂ„gat framlĂ€gga ett sa genomgripande reformprogram, det Ă€r en sĂ„ mĂ€rklig hĂ€ndelse, att den sĂ€kerligen kommer att fĂ„ betydelse för den framtida utvecklingen. FörestĂ€ller man sig, att revisionsÂvĂ€nnerna efter denna framgĂ„ng skola nedlĂ€gga striden för sina mĂ„l? Har man icke tvĂ€rtom anledning tro, att Doumergues exemÂpel kommer att egga dem till fortsatta anstrĂ€ngningar? Det Ă€r mycket möjligt, att 'nĂ„gon författningsrevision icke kommer till stĂ„nd Ă€nnu pĂ„ mycket lĂ€nge, men revisionsrörelsens indirekta betydelse kan komma att visa sig vara mycket stor. Frankrikes vĂ€nner betvivla icke, att Frankrike i alla kritiska lĂ€gen skall förmĂ„ Ă„stadkomma den lösning, som rĂ€ddar landet, men vad det gĂ€ller i den konstitutionella debatten Ă€r icke detta. Den franska parlamenÂtarismen Ă€r visserligen lĂ„ngt bĂ€ttre Ă€n sitt rykte, men den Ă€r icke sĂ„ utmĂ€rkt, att den ej[behöver reformeras och reformeras grundligt. Det Ă€r gott och vĂ€l, att en uppryckning kommer till stĂ„nd efter en period av förfall, men uppryckningarna Ă€ro inget argument mot strĂ€vandena att söka förhindra intrĂ€det av kristillstĂ„nd sĂ„dana som dem, som föregingo ministĂ€ren PoincarĂ© 1926 och ministĂ€ren Doumergue 1932. Kravet pĂ„ en höjning av den franska parlamentaÂrismens medelnivĂ„ Ă€r oavvisligt och mĂ„ste tillgodoses pĂ„ ena eller andra sĂ€ttet. Starka skĂ€l tala för den uppfattningen, att en vĂ€sentÂlig och varaktig förbĂ€ttring av den franska parlamentarismen icke kan uppnĂ„s utan författningsĂ€ndring.
Ivriga anhĂ€ngare av revisionstanken ha i agitationens hetta uppÂstĂ€llt alternativet revision eller revolution och diktatur. Detta tal gör ringa intryck pĂ„ den 1 som nĂ€rmare studerat Frankrikes förutsĂ€ttÂningar. Det rĂ„dande missnöjet mĂ„ vara nog sĂ„ allvarligt i och för sig, det Ă€r dock icke av den omfattning och framför allt icke av den art, att det hotar det nuvarande konstitutionella systemet i dess grundvalar och huvudprinciper. Den franska parlamentarismen har icke genomgĂ„tt och genomgĂ„r icke nĂ„gon kris i den meningen, att dess tillvaro skulle vara hotad, dĂ€rest icke genomgripande reforÂmer företagas. Parlamentarismen Ă€r sĂ„ införlivad med Frankrikes hela vĂ€sen, att endast, fullkomligt katastrofartade hĂ€ndelser skulle kunna sĂ€tta den ur funktion. Allvarliga hĂ€ndelser kunna intrĂ€ffa, men nĂ„gra omstörtningar i ena eller andra riktningen Ă€ro icke att befara. Frankrike har i det förflutna upplevt alltför mĂ„nga regimÂförĂ€ndringar för att icke kĂ€nna vĂ€rdet av den konstitutionella staÂbilitet, som det Ă€ntligen uppnĂ„tt under den tredje republiken. Och Ă€nnu mer Ă€n de historiska erfarenheterna betyder kanske Frank-
Slalsoeteiiskaplig Tidskrift 1934. N. F. 28
414 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
rikes sociala stabilitet. Denna Àr en garanti för politisk stabilitet i djupare mening. För en diktatur i vanlig bemÀrkelse finns det helt enkelt inga förutsÀttningar i Frankrike.
Men det Ă€r icke nog med att den franska demokratiens existens Ă€r tryggad, den franska demokratien mĂ„ste ocksĂ„ vara stark och ansedd. Icke bara dess egen prestige utan demokratiens prestige över huvud krĂ€ver, att det franska statslivet reformeras och reforÂmeras effektivt, vare sig detta skall ske med eller utan författningsÂĂ€ndring. Blir ingenting av betydelse gjort, Ă€r det tyvĂ€rr stor risk, att detta pĂ„ mĂ„nga hĂ„ll utanför Frankrike kommer att tydas som ett bevis pĂ„ demokratiens svaghet och oförmĂ„ga att reformera sig sjĂ€lv.
Ragnar Simonsson.
Partiorganisationen och vÀl- Partierna i Förenta staterna liknades som jarna i Förenta Staterna. feekant e n g a n ? a y B r y ( j e y i d t y e n n e
flaskor, bĂ„da tomma men försedda med olika etiketter. Liknelsen kunde mĂ„hĂ€nda anses berĂ€ttigad, om man utginge frĂ„n att alla poliÂtiska sammanslutningar hade att förfĂ€kta och i statslivet söka förverkÂliga vissa allmĂ€nna principer, men den Ă€r icke trĂ€ffande, om man med parti avser varje politisk association, som söker öva inflytande pĂ„ statens styrelse, utan att dĂ€rvid hĂ€nsyn tages till beskaffenheten av det band, som hĂ„ller gruppens ifrĂ„ga medlemmar samman. PartiÂerna i Förenta staterna kunna icke hĂ€nföras till de s. k. idĂ©parÂtierna, lika litet som de kunna sĂ€gas vara klasspartier. De Ă€ro snarast organisationer för skapande av kompromisser, organisationer, som i sina program söka skapa en syntes av alla de skiftande krav, som kunna framföras av en mĂ„ngfald grupper av olika art. PartiÂerna skola sĂ„som instrument 'for earring on the government' sörja för att det demokratiska statsskicket förverkligas. DĂ„ de givetvis söka vinna anslutning frĂ„n sĂ„ mĂ„nga olika grupper som möjligt, tenderar skillnaden mellan deras program att â i normala fall â bli relativt liten. MotsĂ€ttningen konservativaâradikala existerar förÂnĂ€mligast inom, icke mellan partierna. Under sĂ„dana förhĂ„llanden Ă€r det icke Ă€gnat att förvĂ„na, att deras sociala struktur icke erbjuder nĂ„gra större olikheter. New York domineras exempelvis klart av demokraterna, medan Filadelfia, Förenta staternas till storleken tredje stad, helt behĂ€rskas av republikanerna. Den demokratiska organiÂsationen hĂ€r existerar egentligen blott pĂ„ papperet. Den hade, meÂnar John T. Salter i en artikel om partiorganisationen i nĂ€mnda stad (The American political science review, 1933:4) , förmodligen Ă€ven formellt försvunnit, om ej lagen stadgat om representation av minoriteter i stadens styrelser.
Kan man â Ă„tminstone med viss rĂ€tt â beteckna partiorganiÂsationerna sĂ„som det primĂ€ra, sĂ„som existerande för sjĂ€lvĂ€ndamĂ„l, programmen som det sekundĂ€ra, förstĂ„r man betydelsen för ett parti av en vĂ€l utbildad organisation. Sin högsta utveckling har
t
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 415
denna â av naturliga skĂ€l â nĂ„tt i storstĂ€derna. Dels Ă€ro uts ikÂterna för partianhĂ€ngarna till 'spoils' störst hĂ€r, dels Ă€ro möjligÂheterna att organisera; massorna, att pĂ„ skilda sĂ€tt stĂ€lla dem i beÂroende av partiorganisationerna hĂ€r större Ă€n annorstĂ€des. New York och Filadelfia Ă€ro de mest typiska exemplen pĂ„ dylika storÂstĂ€der. I den förra har den demokratiska organisationen, Tammany, sedan mer Ă€n ett sekel haft makten, den har visat sig Ă€ga en förÂvĂ„nansvĂ€rd vitalitet, som gjort det möjligt för densamma att snabbt Ă„tervinna sin styrka efter de skandaler, som tidvis intrĂ€ffat under dess regim. I den senare dominera som nĂ€mnts republikanerna.
Partiorganisationerna Ă€ro hierarkiskt uppbyggda. Högsta ledÂningen inom. det demokratiska partiet i New York utövas Ă€v ett rĂ„d pĂ„ 5 personer, bestĂ„ende av ledarna för de fem stadsdelarnas partiorganisationer. Dessa fem personer utses av partiets distrikts-ledare (inalles 76), vilka i sin tur ha sina uppdrag frĂ„n resp. orgaÂnisationer. Distrikten |Ă€ro uppdelade i smĂ€rre omrĂ„den, valdistrikt, vart och ett med en 'election district captain' i spetsen. Vid sidan hĂ€rom förekomma Ă„tskilliga i lag föreskrivna kommittĂ©er, rĂ„d, konÂvent, dĂ€r valdistrikts-, distrikts- eller stadsdelsledarna utöva ledningen. Merendels bestĂ„ de blott av 'yes-men', de Ă€ro ofta för mĂ„nghövdade för att tillĂ„ta annat Ă€n en bekrĂ€ftelse av partiledarnas beslut. Dessa ledare bestĂ€mma vanligen helt kommittĂ©ernas sammansĂ€ttning, hĂ€rÂigenom fĂ„ de rika tillfĂ€llen att med förtroendeuppdrag belöna niÂtiska medborgare och dymedels knyta dem nĂ€rmare till partiet. Organisationen i Filadelfia Ă€r likartad den i New York. Formellt utövas den högsta ledningen inom det republikanska partiet av en stadskommittĂ©, i vilken emellertid icke sĂ€llan endast bulvaner plaÂceras av dem, som reellt ha ledningen inom partiet. Staden Ă€r inÂdelad i 50 distrikt, vart och ett med sin 'ward-leader', och dessa distrikt Ă€ro i sin tur fördelade i sammanlagt 1,280 smĂ€rre omrĂ„den med 1â2 partiombudsmĂ€n i varje.
Dessa vĂ€ldiga partiorganisationer kunna upprĂ€tthĂ„llas endast tack vare spoilsystemet, genom att partierna realiter ha till sitt förfogande ett betydande antal Offentliga tjĂ€nster och genom det inflytande, partiledarna kunna öva pĂ„ Ă€mbetsmĂ€nnen i deras offentliga verkÂsamhet. Senare tiders administrativa reformer ha nĂ„got minskat partiernas myndighet, men alltjĂ€mt tillsĂ€ttas i storstĂ€derna Ă„rligen genom vĂ€l hundratals" Ă€mbetsmĂ€n, och dessa mĂ„ste för att kunna sĂ€kra sig. Ă„terval vara beredda att under sin Ă€mbetsutövning göra partiet de 'smĂ„' tjĂ€nster, som kunna begĂ€ras av dem. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt fĂ„ partiledarna möjlighet att löna sina medarbetare â och i sista hand vĂ€ljarna â för deras nit. Deras makt beror hĂ€rpĂ„, kan nĂ„gon av dem icke lĂ€ngre sprja för sina underordnade, sviktar hans â och kanske Ă€ven organisationens â stĂ€llning.
Distriktsledarna inneha sĂ„lunda i allmĂ€nhet offentliga tjĂ€nster, ofta rena sinekurer, 'exempt positions'. Arbetet för partiets rĂ€kÂning tar större delen av deras tid i ansprĂ„k. Det kan som beteckÂnande för deras uppfattning om sin stĂ€llning nĂ€mnas, att det vid
416 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
tillfĂ€lle frĂ„n deras hĂ„ll föreslagits, att de skulle befrias frĂ„n sina offentliga plikter och för sitt arbete inom partiorganisationen avÂlönas av staten. De fyllde ju som partifunktionĂ€rer en offentlig funktion. Befattningen som distriktsledare stĂ€ller Ă„tskilliga krav pĂ„ sin man, om denne skall kunna hĂ„lla organisationen samman, överÂbygga motsĂ€ttningar, tillgodose önskemĂ„l frĂ„n partimedlemmarnas sida och fĂ„ de lĂ€gre partifunktionĂ€rerna att lojalt och samvetsgrant arbeta för organisationen. Numera Ă€ro vĂ€l dessa partiledare i allÂmĂ€nhet hederliga personer, men undantag hĂ€rifrĂ„n saknas icke, sĂ€rskilt stora Ă€ro missförhĂ„llandena Ă€nnu inom den demokratiska organisationen i New York, Tammany. Man misstar sig, sĂ€ger Roy v. Peel i en artikel om 'The political machine of New York City' (The American political science review, 1933:4) , om man förestĂ€ller sig, att senare tiders lagstiftning mot missbruken inom partiorganisationerna medfört, att de mĂ„nga smĂ„bossarna i New York, distriktsledarna, undergĂ„tt nĂ„gon avsevĂ€rd förbĂ€ttring. Ă tskilliga offentliga undersökningar ha visat, att metoderna ej mycket Ă€ndrats sedan Tweeds dagar, lĂ„t vara att de Ă€ro en smula mera förfinade, och att man kanske numera tager större hĂ€nsyn Ă€n förr till lagens bokstav. Upprepade gĂ„nger ha partifunktionĂ€rer dragits inför rĂ€tta för. att de uppenbart försummat de offentliga tjĂ€nster, som anförtrotts dem, för att de tagit mutor eller pĂ„ annat sĂ€tt förfarit bedrĂ€gligt, exempelvis vid avslutandet av kontrakt Ă„ stadens vĂ€gnar, för att de otillbörligt pĂ„verkat tillsĂ€ttningen av Ă€mbetsmĂ€n etc.
PartifunktionĂ€rerna av lĂ€gre grad bedriva i allmĂ€nhet det poliÂtiska arbetet sĂ„som en bisyssla. Vanligen inneha Ă€ven de nĂ„got offentligt uppdrag, eller hoppas de Ă„tminstone i framtiden fĂ„ nĂ„got dylikt sĂ„som belöning för visat nit, eller ock gynnas de av partiet pĂ„ annat sĂ€tt, t. ex. vid utövandet av sin nĂ€ring. De representera de mest skilda yrken, ehuru de merendels tillhöra smĂ„borgarklassen. Vanligen ge de, exempelvis med hĂ€nsyn till nationalitet och social stĂ€llning, en ganska god bild av befolkningen inom det distrikt, dĂ€r de utöva sin verksamhet, ganska naturligt f. ö. med hĂ€nsyn till karaktĂ€ren av denna.
Det tillkommer nĂ€mligen hĂ€rskaran av partifunktionĂ€rer att organisera vĂ€ljarmassorna, att söka enrollera medborgarna i största möjliga utstrĂ€ckning i partiet, att kvarhĂ„lla dem dĂ€rinom och att tillse, att de icke utebliva frĂ„n rösturnorna vid. de ideligen Ă„terÂkommande valen. Det viktigaste arbetet utföres hĂ€rvid av funkÂtionĂ€rerna i de smĂ„ valomrĂ„dena, det Ă€r dem, eh-segrande organiÂsation i flertalet fall har att tacka. I New York hyser varje litet valdistrikt c:a 500 familjer, i Filadelfia Ă€ro de minsta enheterna, 'divisions', Ă€n mindre, varför partifunktionĂ€rerna ha möjlighet att komma i personlig kontakt med samtliga eller flertalet röstbeÂrĂ€ttigade. Denna personliga kontakt Ă€r Ă„tminstone i storstĂ€derna av en oerhörd betydelse för grupperingen i olika partier, nĂ„got som givetvis stĂ„r i samband med dessas karaktĂ€r. De talrika klubb-
Ă V E R - S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 417
husen spela en stor roll, dĂ„ det gĂ€ller att vĂ€rva medlemmar till organisationerna och Jskapa lojalitet hos dem gentemot desamma, men av Ă€n större vĂ€rde Ă€r den 'personal service', partiorganisationen lĂ€mnar sina medlemmar. PartifunktionĂ€rerna ha ofta en allt anÂnat Ă€n behaglig lott. 'De Ă€ro en sorts 'men-of-all-work'. Till dem vĂ€nda sig partimedlemmarna, nĂ€rhelst de rĂ„kat i en kinkig situation, och partiledarna^hjĂ€lpa, sĂ„ gott sig göra lĂ„ter, i partiets namn. De taga hand om frĂ€mlingar, okunniga i sprĂ„ket. De bistĂ„ hjĂ€lpsöÂkande i juridiska angelĂ€genheter â Ă„tskilliga funktionĂ€rer ha juriÂdisk utbildning â, d e skaffa icke sĂ€llan nödstĂ€llda partivĂ€nner anstĂ€llningar, hjĂ€lpa dem vid behov till fattigvĂ„rdsunderstöd, till en mĂ€ngd 'special favors' av olika slag etc. Förbindelserna mellan partiorganisationerna och Ă€mbetsmĂ€nnen Ă€ro hĂ€rvid av stor betyÂdelse. Under de senaste Ă„ren ha pĂ„ grund av depressionen partiÂfunktionĂ€rernas bördor ytterligare ökats. Ă r o de emellertid alltför nitiska i sitt arbete, riskera de att dĂ„ och dĂ„ övertrĂ€da lagparagraÂferna, och i sĂ„, fall kunna de ev. motse angrepp frĂ„n nĂ„got reform-ivrande sĂ€llskap. Ă andra sidan: förmĂ„ de icke tillfredsstĂ€lla sina anhĂ€ngare, kan det hĂ€nda, att de missnöjda göra revolt, att de vid valen förena sig med motpartiet, och i sĂ„ fall Ă€r partiledningen icke sĂ€ker pĂ„ att fĂ„ behĂ„lla sin stĂ€llning.
Den partitrohet, partilojalitet, som skapats i klubbhusen eller framkallats av de mĂ„nga personliga tjĂ€nster, partiorganisationen bevisat sina anhĂ€ngare, kan m a n emellertid i allmĂ€nhet lita pĂ„. De,- som en gĂ„ng hjĂ€lpts till rĂ€tta av en partiets förtroendeman, svika honom icke gĂ€rna i första taget. Partiets plattform kan sakna all betydelse, dess röstsedel mĂ„ â för frĂ€mlingen â vara obegriplig, det som rĂ€knas, Ă€r ofta blott de personliga tjĂ€nsterna. De parti-principer, mĂ€ngder av vĂ€ljare Ă„tminstone i en S t o r s t a d mest Ă€ro intresserade av, Ă€ro 'loaves and fishes'.
Under sĂ„dana omstĂ€ndigheter förstĂ„r man lĂ€tt, i vilka delar av en stad partiorganisationen bör vara starkast utvecklad, var beroenÂdet av de politiska partierna Ă€r störst, hĂ€nsynen till de program, pĂ„ vilka de gĂ„ till val, minst. En undersökning i Filadelfia för nĂ„gon tid sedan gav sĂ„lunda vid handen, att organisationen var bĂ€st genomförd i de Ă€ldsta delarna av staden, till större delen hemvist för fĂ€rgade, frĂ€mlingar, fattigare befolkningslager, d. v. s. överhuÂvud för element, för vilka behovet av personliga tjĂ€nster frĂ„n parÂtiets sida var störst. 'Vissa andra distrikt inom staden visade upp en i det nĂ€rmaste lika stark organisation, merendels berodde emelÂlertid detta pĂ„ att ledaren eller ledarna hĂ€r voro ovanligt dugliga eller, att t. ex. klubbverksĂ€mheten var mer Ă€n vanligt livlig.
Systemet 'personal service' Ă€r en bidragande orsak till att beÂfolkningens sociala struktur, spelar en relativt obetydlig roll vid förÂdelningen av medborgarna i olika politiska grupper. Givetvis Ă€ro icke alltid de personliga förbindelserna mellan partifunktionĂ€rerna och vĂ€ljarna ens i storstĂ€derna av dominerande betydelse vid valet. Traditionen spelar en viss roll, en manande appell frĂ„n en parti-
418 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
Nationernas förbunds DĂ„ Nationernas förbunds 15:de församling 15:de församling. sammantrĂ€dde den 10 september, hade den vĂ„ldsamma diskussionen frĂ„n i vĂ„ras om förbundets vara eller icke vara lagt sig. Det av Mussolini ostentativt framförda kravet pĂ„ förÂbundets omgestaltning och förbundsaktens revision sĂ„som en oefterÂgivlig förutsĂ€ttning för Italiens kvarstannande var alldeles bortÂglömt, och de italienska delegaterna hade uppenbarligen icke nĂ„got uppdrag att pĂ„minna dĂ€rom. Ingen revision krĂ€vdes och ingen förÂbundsmedlem antydde nĂ„gon avsikt att lĂ€mna förbundet. I stĂ€llet sĂ„g det under förhandlingarnas gĂ„ng sitt medlemsantal ökas med tre nya medlemmar, nĂ€mligen .Sovjetunionen, Afghanistan, pch-EcuaÂdor, vilken senare stat, fastĂ€n undertecknare, av VĂ©rsaillesfördraget, först nu anmĂ€lde sin avsikt, att deltaga i förbundets arbete. HĂ€rÂigenom har medlemsstaternas antal stigit till sextio, varvid dock fĂ„r hĂ„llas i minnet, att Tyskland och Japan anmĂ€lt sitt uttrĂ€de. För Japans del trĂ€der detta i kraft nĂ€sta vĂ„r och för Tysklands del nĂ€sta höst, sĂ„vida ingenting intrĂ€ffar, som kan förĂ€ndra lĂ€get.
organisation kan Ă„tskilligt inverka pĂ„ vĂ€ljarnas stĂ€llningstagande, en duglig kandidat kan vinna Ă„tskilliga röster frĂ„n motpartiet, Ă€ven partiprogrammen Ă€ro â naturligtvis â av betydelse. Men normalt dikteras röstandet i storstĂ€der som New York och Filadelfia i stor utstrĂ€ckning av hĂ€nsyn till den nytta, man fĂ„tt eller rĂ€knar pĂ„ att fĂ„ av partiorganisationen. Man kan icke undgĂ„ att se det betĂ€nkliga hĂ€ri. Det mĂ„ste anses som mindre lyckligt, att partiet fĂ„r tjĂ€nstÂgöra som en â mer eller mindre hemlig â instans mellan medÂborgarna och de offentliga myndigheterna, en instans, som för sin existens Ă€r nödgad skaffa anhĂ€ngarna 'special favors', liksom att hĂ€nsynen till den statliga politiken Ă„sidosattes till förmĂ„n för de privata förmĂ„ner, man ev. kan tillkĂ€mpa sig. Partiorganisationen blir under sĂ„dana förhĂ„llanden lĂ€tt till sjĂ€lvĂ€ndamĂ„l, och faran Ă€r nĂ€ra, att den i alltför hög grad skall utnyttja sin makt i eget inÂtresse. New York erbjuder exempel hĂ€rpĂ„. De mĂ„nga personliga tjĂ€nster, Tammanys funktionĂ€rer lĂ€mnat och lĂ€mna medborgarna, ha .vari t .den frĂ€msta orsaken till att partiet-trots uppenbara missÂbruk av makten kunnat behĂ„lla densamma. Man frĂ„gar sig kanske, varför icke t. ex. de republikanska finanskretsĂ„r-na eller de bildade lagren inom befolkningen, de religiösa samfunden etc. i högre grad Ă€n som skett opponerat mot regimen. Men de förra ha i allmĂ€nhet förhĂ„llit sig lugna, sĂ„ lĂ€nge icke deras privata intressen störts, inom de senare har man ofta â kanske icke utan fog â fruktat, att politikerna skulle taga hĂ€mnd, dĂ€rest man brĂ€nnmĂ€rkte deras meÂtoder. Man torde nog. med all rĂ€tt kunna pĂ„stĂ„, att den viktigaste orsaken till missförhĂ„llandena Ă€r att söka i den brist pĂ„ politisk fostran, politiskt intresse, som karakteriserar eller Ă„tminstone karakÂteriserat genomsnittsamerikanen.
C. G. Widell.
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 419
Man kunde icke heller spĂ„ra nĂ„got minskat intresse för förÂbundets arbete frĂ„n medlemsstaternas sida. Av förbundets sextio medlemmar voro femtiosex representerade vid församlingen och icke mindre Ă€n tjugofem dĂ€rav genom sina stats- eller utrikesministrar. De nordiska lĂ€ndernas utrikesministrar avreste som bekant i samÂlad trupp till Geneve omedelbart efter det nordiska utrikesministerÂmötets i Stockholm avslutande.
Församlingen öppnades av den fungerande rĂ„dspresidenten, Tjeckoslovakiens utrikesminister Benesj, som i sitt öppningstal förÂsökte göra upp förbundets balansrĂ€kning för det gĂ„ngna Ă„ret. Han kom dĂ€rvid till den slutsatsen, att denna i stort sett trots alla motÂgĂ„ngar likvĂ€l icke var nedslĂ„ende. Till församlingens president valdes utrikesminister Sandler med 49 röster av 52 avgivna, och det visade sig snart, att detta val var gott. FĂ„ av församlingens presiÂdenter ha med större energi, kompetens och auktoritet lett de mĂ„nga gĂ„nger besvĂ€rliga förhandlingarna.
En vĂ€sentlig del av. församlingens arbete upptogs som vanligt av granskningen och kontrollen av det föga sensationella men dĂ€rÂför icke mindre nyttiga arbete, som under Ă„ret utförts av förbundets mer. eller mindre permanenta organ. De viktigaste frĂ„gorna pĂ„ dagÂordningen voro Sovjetunionens önskan att bli medlem av förbunÂdet, konflikten mellan Bolivia och Paraguay samt ett polskt förslag om minoritetsskyddets utstrĂ€ckande till att omfatta alla lĂ€nder. Samtliga dessa frĂ„gor hĂ€nskötos till församlingens sjĂ€tte utskott.
Den allmĂ€nna debatten hade sitt huvudintresse dĂ€ri, att den polske utrikesministern i ett i mycket bestĂ€md ton hĂ„llet anförande utvecklade det ovannĂ€mnda förslaget om minoritetsskyddets utÂstrĂ€ckande. Han förklarade, att det nuvarande systemet för minoriÂtetsskydd vore illa avvĂ€gt och godtyckligt samt att det vilade pĂ„ politiska paradoxer. Detta tillstĂ„nd kunde icke lĂ€ngre fĂ„ fortsĂ€tta, utan att de moraliska grundsatser, varpĂ„ förbundet vilade, ohjĂ€lpÂligt komprometterades. Han slutade sitt korta och fraslösa anföÂrande med den förklaringen, att den polska regeringen i vĂ€ntan pĂ„ att ett allmĂ€nt och enhetligt system för minoritetsskydd trĂ€dde i kraft sĂ„ge sig tvungen att frĂ„n och med nu vĂ€gra varje samarbete med de internationella organen i vad anginge kontrollen av Polens tillĂ€mpning av skyddssystemet, vilket dock icke innebure, att Polen Ă€mnade Ă„sidosĂ€tta minoriteternas intresse.
Denna förklaring vĂ€ckte stor oro i lĂ€gret, och Englands, FrankÂrikes och Italiens representanter avgĂ„vo följande dagj bestĂ€mda- men i pĂ„fallande mjuk ton hĂ„llna deklarationer av innehĂ„ll, att ingen stat kunde genom ett ensidigt tillkĂ€nnagivande göra sig fri frĂ„n de skyldigheter, den Ă„tagit sig genom internationella avtal. Debatten om denna frĂ„ga fortsatte sedermera i sjĂ€tte utskottet.
Under debatten pĂ„talade vidare De Valera, Irland, de privata förhandlingar, som av vissa stater fördes utanför förbundet angĂ„Âende Sovjetunionens förestĂ„ende intrĂ€de dĂ€ri. Han uttalade farÂhĂ„gor för att dessa förhandlingar ginge ut pĂ„ att med Ă„sidosĂ€ttande
420 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
av förbundsaktens krav giva denna staten privilegierad stÀllning ifrÄga om intrÀdet samt krÀvde, att den vanliga proceduren i detta avseende tillÀmpades.
PĂ„ förslag av den ungerska delegationen, som hĂ€rvid upptog Tysklands fallna mantel, hĂ€nsköts till sjĂ€tte utskottet den del av generalsekreterarens Ă„rsrapport, som handlade om förbundets verkÂsamhet till minoriteternas skydd. Med anledning hĂ€rav uppstod, liksom kring det ovannĂ€mnda polska förslaget, en mycket livlig debatt i minoritetsfrĂ„gan. DĂ€rvid kom den sedan lĂ€nge rĂ„dande irritationen mellan Ungern och Lilla Ententen, vilken tillspetsats ytterligare genom Marseillestragedien, till ett synnerligen hetsigt uttryck. Ungern förebrĂ„dde sĂ€rskilt RumĂ€nien att till 100 % ha brutit mot minoritetstraktaterna, vartill RumĂ€nien svarade, att det för sista gĂ„ngen toge del i en sĂ„dan minoritetsdebatt i församÂlingen. FrĂ„gan om minoriteternas skydd hörde till rĂ„dets och icke församlingens kompetens. RumĂ€nien understöddes av Lilla Enten-tens övriga stater, under det att Ungern med hĂ€nvisning till förÂbundsaktens art. 3 gjorde gĂ€llande, att ett systematiskt vĂ„ldförande av minoriteternas rĂ€tt utan tvivel lydde under församlingens dom-vĂ€rjo. Debatten, som klart uppvisade minoritetsproblemets fredsÂstörande betydelse i DonaulĂ€nderna, ebbade emellertid sĂ„ smĂ„ningÂom ut i relativt försonliga repliker mellan Ungerns och TjeckosloÂvakiens representanter.
IfrĂ„ga om det polska förslaget om minoritetsskyddets utstrĂ€cÂkande voro meningarna mycket delade. De lĂ€nder som Ă€ro bundna av minoritetstraktater, voro, i den mĂ„n de gĂ„vo sin mening till kĂ€nna, anhĂ€ngare till detsamma. SkĂ€len dĂ€rtill torde ligga i öppen dag. Ăven Holland och i nĂ„gon mĂ„n Schweiz voro villiga att acÂceptera förslaget, samtidigt som de emellertid kraftigt reagerade mot Polens förklaring att ej lĂ€ngre vilja underkasta sig förbundets kontroll i hithörande avseende. Sveriges representant i utskottet, redaktör Vougt, avgav i anslutning till utrikesminister Sandiers deÂklaration i denna frĂ„ga vid fjolĂ„rets församling ett uttalande angĂ„Âende önskvĂ€rdheten av att det polska förslaget gjordes till föremĂ„l för studium. Emellertid var motstĂ„ndet mot detsamma sĂ„ starkt, sĂ€rskilt frĂ„n Englands och Frankrikes sida, att den polske represenÂtanten fann lĂ€mpligast undvika votering, och pĂ„ ordförandens uppÂmaning tog han tillbaka förslaget under förbehĂ„ll att Ă„terkomma med detsamma vid ett senare tillfĂ€lle.
SĂ„som vanligt förrĂ€ttades pĂ„ sjunde dagen frĂ„n församlingens öppnande val av tre icke stĂ€ndiga- medlemmar av rĂ„det.- I tur att avgĂ„ voro Kina, Kanada och Spanien. Samtliga utom Panama begĂ€rde bli förklarade Ă„tervalbara, men församlingen var icke beÂnĂ€gen att lĂ€mna Kina denna förmĂ„n. DĂ€remot omvaldes Spanien sannolikt pĂ„ grund av det stora intresse detta land efter revolutioÂnen Ă€gnat förbundets arbete. Kinas plats gavs Ă„t en annan asiatisk stat, nĂ€mligen Turkiet, och Panama fick sin sydamerikanska granne Chile till eftertrĂ€dare.
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 421
Efter ingĂ„ende privata överlĂ€ggningar med Barthou och Benesj sĂ„som drivande krafter och sedan klarhet vunnits, om att erforderÂlig majoritet kunde uppnĂ„s i församlingen för Sovjetunionens uppÂtagande i förbundet, riktade 30 stater en gemensam inbjudan till unionen att bliva medlem. De fyra nordiska lĂ€nderna deltogo icke i denna inbjudan men lĂ€to pĂ„ diplomatisk vĂ€g underrĂ€tta SovjetÂregeringen, att de skulle rösta för unionens intrĂ€de. Deras hĂ„llning motiverades av principiella skĂ€l, enĂ€r inbjudningen icke gjordes av utan utanför församlingen. Sovjetunionen accepterade omedelÂbart, och frĂ„gan hĂ€nsköts till behandling i det sjĂ€tte utskottet. HĂ€r uppstod en lĂ€ngre debatt, varunder Schweiz', Hollands och PortuÂgals representanter av politiska och religiösa grunder mycket enerÂgiskt motsatte sig upptagandet i förbundet av en stat sĂ„dan som SovÂjetunionen. Ăven Belgien och Argentina hyste betĂ€nkligheter dĂ€rÂemot, men nedlade sina röster. Huvudförsvaret för unionens inÂtrĂ€de presterades av Barthou, som Ă„ de.inbjudande staternas vĂ€gnar underströk den betydelsefulla förĂ€ndring i det politiska vĂ€rldslĂ€get, som intrĂ€tt genom att Sovjetunionen förklarat sig beredd att uppÂfylla alla de förpliktelser, förbundsakten Ă„lade förbundets medÂlemmar, i stĂ€llet för att sĂ„som tidigare vĂ„ldsamt polemisera mot förbundet. Barthou framhöll, att Ă€ven Frankrike kunde ha anledÂning beklaga sig över mĂ„nga övergrepp frĂ„n unionens sida, men att man mĂ„ste nu höja sig över det förgĂ„ngna och tĂ€nka pĂ„ förbundets verkliga intressen. Han pekade Ă€ven pĂ„ faran av att sĂ€nda den intrĂ€Âdessökande förödmjukad bort och erinrade dem som fruktade uniÂonens intrĂ€de om Mirabeau's bekanta ord: »des jacobins ministres ne sont pas toujours des .ministres jacobins». Resultatet av utskottets förhandlingar blev, att unionens intrĂ€de beviljades med 38 röster. De ovannĂ€mnda tre staterna röstade emot, och sju stater avhöllo sig ifrĂ„n att rösta. Utrikesminister Sandler kunde dĂ€rför sĂ„som förÂsamlingens president pĂ„ treĂ„rsdagen av den mandsjuriska konflikÂtens utbrott hĂ€lsa Sovjet vĂ€lkommen i förbundets krets. 1 Redan ett par dagar tidigare hade rĂ„det för sin del under förutsĂ€ttning av församlingens bifall b'eslutat tilldela den nya medlemmen en perÂmanent rĂ„dsplats.
I sitt hĂ€lsningstal 4 gav utrikesminister Sandler uttryck Ă„t den uppfattningen, att den 18 september 1934 innebure en vĂ€ndpunkt i förbundets historia, och i sitt stora svarstal underströk Litvinov med skarp ironi, att församlingens beslut ingĂ„ve honom övertygelÂsen, att samtliga delegationer med ett par sĂ€llsynta undantag för-stode betydelsen av Sovjetunionens nĂ€rvaro i förbundet l iksom de lyckliga resultat, man kunde vĂ€nta av denna hĂ€ndelse.
Den tredje stora frĂ„gan pĂ„ församlingens dagordning var konÂflikten' mellan Bolivia och Paraguay. DĂ„ frĂ„gan företogs till beÂhandling i sjĂ€tte utskottet, bestred Paraguays representant att för-bundsakfens art. 15 i sin helhet kunde vara tillĂ€mplig Ă„ denna konÂflikt. Art. 15 hĂ€nförde sig enligt hans mening till konflikter, vilka Ă€nnu icke lett till krig. Paraguay vore villigt att acceptera den i
422 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
mom. 3 av nĂ€mnda art. föreskrivna förlikningsproceduren men icke den i 4 mom. förutsedda rekommendationsproceduren, som skulle igĂ„ngsĂ€ttas i fall förlikningsförsöken strandade. Det sjĂ€tte utskottet beslöt att av det första d. v. s. det juridiska utskottet begĂ€ra ett utÂtalande i denna frĂ„ga.
HĂ€r vann Paraguays tes ingen anslutning. I det av Politis, GrekÂland, och UndĂ©n, Sverige, pĂ„ grundval av den förda debatten utarÂbetade svaret framhölls bl. a., att dĂ„ art. 15 talar om konflikter, som kunna leda till krig, innebure detta, att hĂ€r endast avsĂ„ges konflikter av allvarlig natur. DĂ€remot kunde meningen icke vara att utesluta sĂ„dana konflikter, som visat sig vara allvarliga icke blott hypotetiskt utan i verkligheten genom att brytning redan Ă€gt rum. Den ifrĂ„gavarande artikeln kunde icke avse att förbundsÂmedlemmarna skulle kunna frigöra sig frĂ„n sina förpliktelser enÂligt förbundsakten endast genom att i strid mot denna gripa till krig. Följaktligen vore proceduren enligt art. 15 mom. 4 a fortiori
, Ă€nnu mera tillĂ€mplig vid en verklig brytning. Om det vore önskÂvĂ€rt att förebygga krig, vore det Ă€ndĂ„ önskvĂ€rdare att fĂ„ ett snabbt slut pĂ„ ett krig, som redan utbrutit.
Detta uttalande accepterades av det sjĂ€tte utskottet och förÂbundsförsamlingen, och Paraguay insisterade icke pĂ„ sin stĂ„ndÂpunkt.
Det av ett stort antal stater tillĂ€mpade vapenexportförbudet gentemot Bolivia och Paraguay föranledde protester frĂ„n Bolivias sida sĂ„som stridande mot förbundsaktens bestĂ€mmelser. PĂ„ förslag av Italiens representant beslöt sjĂ€tte utskottet att Ă€ven i detta avseÂende begĂ€ra ett uttalande av det första utskottet. I det lĂ€mnade svaÂret framhölls dels att exportförbudet icke tillĂ€mpades pĂ„ grund av ett rĂ„dsbeslut utan att de enskilda staterna i detta speciella fall hade fattat sitt beslut pĂ„ grundval av sin egen suverĂ€nitet utan att Ă„beropa nĂ„gon artikel i förbundsakten, dels att den principiella frĂ„gan om ett vapenexpörtförbud mot de krigförande sĂ„som en Ă„tÂgĂ€rd inom förbundsaktens ram inom utskottet hade vĂ€ckt till liv en serie av svĂ„ra problem, vilka utskottet icke kunnat lösa under den korta tid, som stĂ„tt till buds. Om dĂ€rför sjĂ€tte utskottet ansĂ„ge det nyttigt att fullfölja studiet av denna frĂ„ga, borde församlingen lĂ€mpligen anmoda rĂ„det att anförtro detta uppdrag Ă„t en sĂ€rskild kommittĂ©. Detta förslag accepterades av församlingen.
För konfliktens fortsatta handlĂ€ggning beslöt församlingen viÂdare pĂ„ förslag av sjĂ€tte utskottet att tillsĂ€tta en sĂ€rskild kommittĂ© m e d uppgift dels? att försöka medla mellan parterna enligt art. 15 mom. 3; dels att under medlingsförfarandet förbereda den .rapport med förslag till lösning av konflikten, vilken föreskrives i art. 15 mom. 4, för den hĂ€ndelse medlingen skulle misslyckas. Denna kommittĂ©, som bestĂ„r av rĂ„dets medlemmar samt representanterna för Ă„tta andra stater nĂ€mligen Colombia,. Cuba, Peru, Uruguay, Venezuela, Kina, Irland och Sverige, utrustades med vittgĂ„ende fullÂmakter, bl. a. att anmoda Förenta staterna och Brasilien att bitrĂ€da
I
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 423
1 AngÄende vad s o m dÀrvid förekom se nedan s id . 424.
vid konfliktens lösning samt att nĂ€r sĂ„ behövdes begĂ€ra församÂlingens inkallande till extra möte. KommittĂ©n valde till ordförande Osusky, Tjeckoslovakien, och utsĂ„g en underkommittĂ© för sjĂ€lva medlingsaktionen, bestĂ„ende av representanterna för Argentina, Chile, Colombia, CubĂ€, Mexiko, Peru, Uruguay, Venezuela under Osuskys ordförandeskap.
Det visade sig emellertid snart att medlingsförsöken icke kunde leda till nĂ„got resultat, varför kommittĂ©n utarbetade den ovanÂnĂ€mnda rapporten och begĂ€rde församlingens inkallande till den 20 november. 1
De frĂ„gor som förbundsförsamlingen för övrigt hade att handÂlĂ€gga, voro i jĂ€mförelse med de nu nĂ€mnda av mindre betydelse, och det skulle föra för lĂ„ngt att hĂ€r lĂ€mna en redogörelse för dem alla. Helt summariskt skola dock nĂ„gra av dem omnĂ€mnas.
För att fĂ„ ett slut pĂ„ det alltmer otillfredsstĂ€llande sĂ€tt, varpĂ„ ett stort antal stater ansett sig kunna gĂ„ till vĂ€ga vid ackrediteranÂdet av sina ombud vid församlingen, beslöt denna pĂ„ initiativ av ordföranden i fullmaktsgranskningskommitfĂ©n att i sitt reglemente faststĂ€lla, att medlemmarna minst en vecka före församlingens början skola meddela sekretariatet namnen pĂ„ sina ombud och att dessas fullmakter skola vara utstĂ€llda av statsöverhuvudet eller utrikesministern. FrĂ„gan Ă€r ju icke av alltför betydelsefull natur men dess vikt bör dock icke underskattas.
I sin av församlingen antagna rapport angĂ„ende ds ekonomiska frĂ„gorna underströk det andTa utskottet (för ekonomiska och - tekÂniska frĂ„gor) kontrasten mellan det ekonomiska uppsvinget i ett flertal stater och den spĂ€nning, som alltjĂ€mt rĂ„dde i det internatioÂnella ekonomiska livet. Den industriella produktionen, som under 1933 med 12 Ă„ 13 % överstigit 1932 Ă„rs produktion, hade under 1934 fortsatt att förbĂ€ttras i det stora flertalet lĂ€nder. Valuta och övriga handelsrestriktioner fortsatte emellertid att reducera hanÂdelsutbytet. PĂ„ försla'g av Frankrike inbjöds rĂ„det att genom förÂbundets ekonomiska och finansiella organisationer anstĂ€lla en unÂdersökning rörande orsakerna till samt rĂ€ckvidden och resultaten av kompensations- och clearingavtalen jĂ€mte de metoder som dĂ€rÂvid tillĂ€mpats, varvid^hĂ€nsyn sĂ€rskilt borde tagas till de redan inÂgĂ„ngna avtalen. Til lĂ€mpningsorganers funktionerande och de svĂ„Ârigheter som mött vid avtalens tillĂ€mpning samt de resultat vilka uppnĂ„tts borde belysas.
Den för vĂ€rldsfredens bevarande viktiga frĂ„gan om förhindÂrande av spridningen av falska och oriktiga pressmeddelanden beÂrördes i samband med'redogörelsen för den av spanska fegeringen i fjol sammankallade presskonferensen i Madrid. Församlingen underströk önskvĂ€rdheten av att l iknande konferenser borde samÂmankallas sĂ„ ofta detta visade sig lĂ€mpligt, varvid förbundets geneÂralsekreterare borde av rĂ„det befullmĂ€ktigas att bitrĂ€da vid konfeÂrensens förberedande och organiserande.
424 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
Sedan nedrustningskonferensen 1932 började sitt arbete, har nedrustningsfrĂ„gan icke förekommit pĂ„ församlingens dagordning, varför det tredje utskottet (nedrustningsutskottet) icke varit tillsatt under de tvĂ„ sista församlingarna. Samma blev förhĂ„llandet Ă€ven i Ă„r. Emellertid gjordes av Litvinov ett försök att fĂ„ upp frĂ„gan till debatt; han föreslog nĂ€mligen att rĂ„det skulle anmodas infordra en rapport av nedrustningskonferensens ordförande angĂ„ende konfeÂrensens arbete och dĂ€refter uttala sig om den arbetsmetod som i fortsĂ€ttningen borde följas. Försöket misslyckades, enĂ€r församÂlingen pĂ„ presidentens förslag endast tog förslaget ad notam och uppförde det pĂ„ dagordningen för nĂ€sta Ă„rs förbundsförsamling.
Det fjĂ€rde utskottet faststĂ€llde det kommande Ă„rets budget, vilÂken balanserar pĂ„ ett belopp av 30,639,664 francs, vilket innebĂ€r en liten sĂ€nkning frĂ„n i fjol. En kommittĂ© tillsattes med uppdrag att till nĂ€sta församling förhandla med de stater, som icke fullgjort sina bidragsskyldigheter, om lĂ€mpligaste sĂ€ttet att reglera deras skuld, till förbundet.
Under budgetarbetet förekom Ă€ven âą i Ă„r den varje Ă„r Ă„terkomÂmande debatten om fördelningen av förbundets kostnader, varvid ett stort antal stater framförde klagomĂ„l över för höga bidrag och orĂ€ttvis behandling. Genom Sovjetunionens intrĂ€de Ă„stadkoms en viss lĂ€ttnad Ă€ven ifrĂ„ga om förbundets ekonomi, i det att unionens andel för nĂ€sta budgetĂ„r sattes till 79 enheter. Sverige bidrager som bekant med 18 enheter. För att gĂ„ de klagande till mötes beslöt utskottet avlyfta 20 enheter frĂ„n de stater, som bĂ€st vore i behov utav lĂ€ttnader.
De sociala och humanitĂ€ra frĂ„gorna, vilka handlĂ€ggas av det femte (sociala) utskottet, upptogo som vanligt en stor plats pĂ„ förÂsamlingens föredragningslista. Församlingens beslut i dessa frĂ„gor inneburo emellertid i stort sett endast en serie rekommendationer Ă„t regeringarna angĂ„ende barnaskyddet, handeln med kvinnor och barn, flyktingars och fĂ„ngars behandling, handeln med narkotiska medel o. s. v.
Den extra församlingen. SÄsom ovan meddelats begÀrde den av förbundsförsamlingen
tillsatta kommittĂ©n för behandling av Chaco-konflikten, att förÂbundsförsamlingen skulle inkallas till extra möte den 20 november för att taga stĂ€llning till den situation, som uppkommit genom att medlingsförsöken misslyckats. SĂ„ skedde ocksĂ„. Till grund för förÂsamlingens arbete förelĂ„g den av kommittĂ©n enligt art. 15 mom. 4 utarbetade rapporten med förslag till frĂ„gans lösning. Denna rapÂport innehöll i huvudsak följande. Fientligheterna mellan de bĂ„da stridande skola, upphöra senast sex dagar efter, det generalsekreteÂraren underrĂ€ttat-parterna att den andra accepterat den föreslagna proceduren. Tio dagar senare skola armĂ©erna dragas tillbaka för skapande av en neutral zon.. En mĂ„nad efter fientligheternas uppÂhörande skall en fredskonferens sammantrĂ€da i Buenos Aires, varÂvid Ă€ven representanter för ett antal amerikanska stater skola del-
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 425
taga. Om konferensen efter tvĂ„ mĂ„nader icke lyckats uppdraga grĂ€nsen mellan de bĂ„da parterna, skall frĂ„gan hĂ€nskjutas till den mellanfolkliga domstolen i Haag för avgörande. VapenexportförÂbudet skall under tiden upprĂ€tthĂ„llas och procedurens genomföÂrande skall övervakas av en sĂ€rskild kommittĂ©, bestĂ„ende av repreÂsentanter för ett antal .amerikanska stater. För att denna procedur skall kunna leda till nĂ„got resultat krĂ€ves emellertid att den accepÂteras Ă€ven av de bĂ„da parterna.
Under debatten vid rapportförslagets behandling framfördes en del Ă€ndringsförslag, vilka ledde till att frĂ„gan mĂ„ste hĂ€nskjutas till utskottsbehandling. SĂ„lunda yrkade Litvinov pĂ„ skĂ€rpning av vapenexportförbudet till att omfatta Ă€ven transitering av vapen. Balkan-ententen dĂ€remot opponerade sig bestĂ€mt emot vapenexportÂförbudet, enĂ€r detta hade karaktĂ€ren av sanktioner, för vilkas till- / lĂ€mpning krĂ€vdes att angriparen utpekats, vilket hittills icke skett. Sveriges representant, statsrĂ„det UndĂ©n, föreslog Ă„ svenska, danska, norska, schweiziska och spanska delegationernas vĂ€gnar ett tillĂ€gg till rapporten av innehĂ„ll, att ifall endera parten vĂ€grade godkĂ€nna rapportens rekommendationer â i vilket fall hela den föreslagna proceduren förfölle â- Haag-domstolen skulle anmodas avgiva ett rĂ„dgivande yttrande angĂ„ende vilken av de bĂ„da parterna, som gjort intrĂ„ng pĂ„ den andras territorium. Ăven Paraguays represenÂtant gjorde en hel del invĂ€ndningar mot den föreslagna rapporten och antydde, att hans- regering icke kunde acceptera den i föreligÂgande skick.
Resultatet av utskottsbehandlingen blev att vissa Ă€ndringar företogos i rapporten. SĂ„lunda tillgodosĂ„gös i ganska stor utstrĂ€ckÂning de frĂ„n Paraguays sida framförda önskemĂ„len. Balkan-en-tentens krav ifrĂ„ga om vapenexportförbudet föranledde införandet i rapporten av en förklaring, att bestĂ€mmelsen om vapenexportförÂbud icke pĂ„ nĂ„got sĂ€tt hade karaktĂ€ren av prejudikat. Den av LitÂvinov önskade skĂ€rpningen av nĂ€mnda förbud avböjdes med den motiveringen, att transiteringsförbud endast koinme att drabba den ena av parterna, nĂ€mligen Bolivia. Det av Sverige och de övriga fyra makterna framlagda förslaget om ett rĂ„dgivande yttrande frĂ„n Haag-domstolen tillgodosĂ„gs pĂ„ sĂ„ sĂ€tt, att förbundsförsamlingen uppdrog Ă„t den rĂ„dgivande kommittĂ©, som skall övervaka konflikÂtens utveckling, att hos Haag-domstolen infordra utlĂ„tande i varje frĂ„ga, som kommittĂ©n' kunde finna lĂ€mplig och nödvĂ€ndig att göra, alltsĂ„ Ă€ven den om grĂ€nsens dragande. Slutligen bestĂ€mdes att den rĂ„dgivande kommittĂ©n skall sammantrĂ€da den 20 december, för att taga del av parternas 1! svar.
Rapporten antogs .den 24 november enhĂ€lligt av samtliga nĂ€rÂvarande representanter, nĂ€mligen 46, parterna icke inberĂ€knade. Dessa senare avhöllo ;sig frĂ„n. att rösta, emedan deras röster Ă€ndĂ„ icke skulle medrĂ€knas. Bolivia synes redan utan villkor hava acÂcepterat församlingens rekommendationer. Huruvida Paraguay komÂmer att göra sammalunda torde dĂ€remot vara ovisst. Vapenlyckan
426 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
har under krigets senare skede gynnat denna part och gjort den mera obenĂ€gen Ă€n tidigare för eftergifter. Krigströttheten och risken för att bli utpekad som angriparen med alla dĂ€rav följande konseÂkvenser torde dock göra, att Paraguay betĂ€nker sig mera Ă€n en gĂ„ng, innan det avböjer detta tillfĂ€lle till en hederlig fred.
O. Jn.
Landstmgsrnanna- vid 1934 Ă„rs landstingsmannaval, som till sin valen 1934. huvuddel förrĂ€ttades den 15 och 16 september, var partiuppstĂ€llningen i stort sett densamma som vid de nĂ€rmast föregĂ„ende landstingsmanna- och andrakamniarvalen. Teknisk valÂsamverkan mellan de borgerliga partierna hade etablerats i flertalet av rikets 189 landstingsvalkretsar. SĂ„lunda förekom allmĂ€n borgerÂlig kartell i 109 valkretsar, kartell för högern och de numera under namn av folkpartiet sammanslagna liberal : frisinnade partierna i 38 kretsar samt kartell för högern och bondeförbundet i 7 kretsar. I 35 kretsar var högern isolerad; hĂ€r samverkade merendels bondeförÂbundet och folkpartiet. Ă andra sidan anvĂ€nde socialdemokraterna och de förutvarande Kilbomskommunisterna, sedan vĂ„ren 1934 omÂdöpta till socialistiska partiet, gemensam partibeteckning i hela riket.
.TvĂ„ partier, nationalsocialisterna (fördelade pĂ„ 3 tekniskt samverÂkande grupper) och kommunisterna, opererade pĂ„ egen hand utanÂför de stora kartellerna. I ett par valkretsar upptrĂ€dde Sveriges nationella ungdomsförbund och Nationella förbund som eget parti vid sidan om den officiella högerorganisationen.
Valdeltagandet blev avsevĂ€rt livligare Ă€n 1930. SĂ„lunda avgĂ„vos inalles 1.671.749 godkĂ€nda valsedlar, vilka kunnat fördelas pĂ„ de olika partierna. Motsvarande siffra 1930 var 1.454.987. I nedanÂstĂ„ende översikt Ă€ro siffrorna för hela riket sammanförda med motÂsvarande siffror för landstingsmannavalen Ă„r 1930 och andrakamÂmarvalen Ă„r 1932, varvid betrĂ€ffande sistnĂ€mnda val rösterna i de sex största stĂ€derna frĂ„nrĂ€knats.
A n t a l r ö s t e r -
A b s o 1 u t a t a 1 R e 1 a t i v a t a 1
1930 1932 1934 1930 1932 1934
Höger 378.008 427.818 377.163 25,9 21,3 22,6 Valmansföreningen i
J ö n k ö p i n g s lĂ€n 10.442 8.445 â 0,8 0,4 â Bondeförbunde t 227.409 350.979 277.284 15,6 17,5 16,6 Fo lkpart ie t 212.330 252.350 212.078 14,5 12,6 12,7 Soc ia ldemokrater 574.377 801.933 696.219 39,4 40.1 41,6 Ki lbomspart ie t 35.011 95.851 58.110 2,4 4,8 3,5
K o m m u n i s t e r 17.410 57.821 42.183 1,2 2 , 9 2 ,5
Nat ionalsoc ia l i s ter â 7.159 8.712 â 0,4 0 ,5
Ăvriga 3.213 212 428 0,2 â â S u m m a 1.458.200 2.002.568 1.672.177 100,0 100,0 100,0
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 427
Av tabellen framgĂ„r, vad de borgerliga partierna betrĂ€ffar, att högerns stĂ€llning inom valmanskĂ„ren starkt försĂ€mrats sedan 1930 men nĂ„got förbĂ€ttrats sedan 1932. Bondeförbundet har ökat 1 proÂcent i jĂ€mförelse medt 1930 men minskat 0 ,9 procent i jĂ€mförelse med 1932. Folkpartiet hĂ„ller stĂ€llningen i jĂ€mförelse med 1932 men har minskat 1,8 procent sedan 1930.
De borgerliga partiernas samlade andel i vĂ€ljarkĂ„ren var 1930 56,s, 1932 51,s och 1934 51,9 procent. Den stora förĂ€ndring i styrkeÂförhĂ„llandet mellan de ; borgerliga och de socialistisk-kommunistiska partierna, som intrĂ€ffade vid andrakammarvalen 1932, har sĂ„lunda icke följts av nĂ„gra nya förĂ€ndringar; överensstĂ€mmelsen mellan 1932 och 1934 Ă„rs relativtal Ă€r fullstĂ€ndig.
Socialdemokraterna, som Ă€nda sedan författningsrevisionen varit det största partiet, kunna inregistrera en pĂ„fallande jĂ€mn tillvĂ€xt â frĂ„n 39,i procent Ă„ r 1930 till 40,i procent Ă„r 1932 och 41,6 procent Ă„r 1934. Frammarschen mellan 1932 och 1934 har frĂ€mst gĂ„tt ut över Kilbomspartiet, i nĂ„gon mĂ„n Ă€ven över kommunisterna.
Av de nationalsocialistiska partierna har den s. k. LindholmsÂriktningen visat sig vara den starkaste. Partiet deltog i. landstingsÂvalet i 8 lĂ€n och samlade dĂ€r inalles 4.411 röster. FurugĂ„rds- och Ekströmsriktningarna hade egna listor i 15 lĂ€n och erhöllo tillsamÂmans 4.301 röster. I VĂ€rmland stannade FurugĂ„rdspartiets röstetal vid 1.046 mot 3.087 vid andrakammarvalet 1932.
Vid de hĂ€r gjorda jĂ€mförelserna har ingen hĂ€nsyn tagits till den högre röstrĂ€ttsĂ„ldern vid landstingsmannavalen och jĂ€mförelÂserna ha dĂ€rför endast ett begrĂ€nsat vĂ€rde. Den högre röstrĂ€ttsÂĂ„ldern torde ha verkat till favör för högerpartiet och till nackdel för nationalsocialisterna och kommunisterna.
Ett studium lĂ€nsvis av relativtalen för 1932 Ă„rs andrakammarval och Ă„rets landstingsmannaval ger vid handen, att Ă€ven om förskjutÂningarna inom valmĂ€nskĂ„ren i dess helhet varit ytterligt smĂ„, vissa partiellt betydelsefulla förskjutningar dock Ă€gt rum. Ett kapitel för sig Ă€r Jönköpings lĂ€n, dĂ€r den gamla frireligiösa valmansföreningen upplösts och uppgĂ„tt i! folkpartiet. Föreningens valmĂ€n synas tĂ€mÂligen jĂ€mnt ha fördelat sig pĂ„ högern (relativ ökning 2 procent), bondeförbundet (relativ ökning 2 ,8 procent) och folkpartiet (relativ ökning 2 ,4 procent).
I övrigt Ă€r för högerns del att anteckna, att partiets andel i valÂmanskĂ„ren sedan 1932 minskats i fem" lĂ€n (Uppsala, Södermanlands, Ăstergötlands, Kronobergs och VĂ€sterbottens lĂ€n) men ökats i hela det övriga landet. Betydande framgĂ„ngar kunna noteras för högern i Stockholms (relativ ökning 3 procent), VĂ€rmlands (relativ ökning 2 ,8 procent), Kopparbergs (relativ ökning 2 ,8 procent), Gotlands (relativ ökning 2 ,4 procent) och Blekinge lĂ€n (relativ ökning 2 , 3 procent).
Bondeförbundet har i förhÄllande till 1932 gÄtt relativt tillbaka i 16 lÀn; den största tillbakagÄngen Àr att anteckna i Gotlands lÀn (relativ minskning 9 procent) samt i Kristianstads, Malmöhus,
428 Ă V E R S I K T E R ' O C H M E D D E L A N D E N
Stockholms och Kalmar lÀn med vardera c:a 2 procents relativ minskning. En relativ ökning har partiet att inregistrera i 6 lÀn, varav dock mera betydande endast i Blekinge lÀn (relativ ökning 3,3 procent).
Folkpartiet har gĂ„tt framĂ„t i 8 lĂ€n och bakĂ„t i 15. En mera betydande ökning föreligger i Södermanlands lĂ€n (relativ ökning 2,7 procent). SvĂ„ra förluster ha drabbat partiet i Blekinge (relativ minskning 5,8 procent), VĂ€sterbottens (relativ minskning 4,3 proÂcent) och Kronobergs lĂ€n (relativ minskning 2,3 procent).
Socialdemokraterna ha nĂ€stan genomgĂ„ende varit framgĂ„ngsÂrika och ha endast i Stockholms, Södermanlands, Hallands, GöteÂborgs och Bohus' samt Ălvsborgs lĂ€n en relativt svagare stĂ€llning Ă€n 1932. Minskningen stannar merendels vid omkring 1 procent. Partiets största relativa framryckning har gjorts i VĂ€sterbottens, Norrbottens, GĂ€vleborgs och Ăstergötlands lĂ€n; ökningen vĂ€xlar,hĂ€r mellan 4,3 och 6,3 procent. Största delen av ökningen har Kilboms-partiet fĂ„tt betala.
Ă rets val medförde stora förĂ€ndringar i landstingens sammanÂsĂ€ttning. Högerpartiet förlorade icke mindre Ă€n 46 landstingsmanÂdat och förfogar nu i hela riket över 279 platser i landstingen. Folkpartiet förlorade 17 landstingsmandat och förfogar nu över 121 platser i landstingen. Slutligen ha de 4 landstingsmĂ€n, som repreÂsenterade Valmansföreningen i Jönköpings lĂ€n, försvunnit.
Största antalet vinster, 39, har gjorts av socialdemokraterna, som nu förfoga över 508 platser i landstingen. . Bondeförbundet vann 24 mandat och kom upp till 211 platser i landstingen. Kil-bomspartiet förfogar över 12 landstingsmandat (varav 9 vinster) och kommunisterna över 9 (varav 3 vinster). Hela antalet platser i landstingen har ökats frÄn 1.132 till 1.140.
Den politiska betydelsen av landstingsvalens utgĂ„ng ligger vĂ€l frĂ€mst i deras inverkan pĂ„ första kammarens sammansĂ€ttning. Denna inverkan Ă€r mycket betydande (hĂ€nsyn har hĂ€r tagits Ă€ven till elektorsvalen). Socialdemokrater och kommunister behĂ€rska numera 10 av de 19 valkollegier, som ha att vĂ€lja ledamöter i första kammaren, medan de borgerliga endast ha majoritet i 8. Med den gĂ€llande successiva förnyelsen av första kammaren göra sig verkÂningarna hĂ€rav dock gĂ€llande först till 1936 Ă„rs riksdag och sedan stegvis under Ă„ttaĂ„rsperioden (hĂ€nsyn tages hĂ€r ej till vad 1938 Ă„rs landstingsmannaval'kunna komma att bĂ€ra i sitt sköte).
1935 erövra socialdemokraterna ett förstakammarmandat i varÂdera Kalmar-Gotlands lĂ€n, Skaraborgs lĂ€n och Kopparbergs lĂ€n. 1936 erövra de ett mandat i Malmöhus och ett i GĂ€vleborgs lĂ€n. 1937 kunna de med lottens hjĂ€lp erövra ett mandat i Ălvsborgs lĂ€n. 1938 erövra de ett mandat i vardera Stockholms-Uppsala lĂ€n och VĂ€sterÂbottens-Norrbottens lĂ€n. 1939 erövra de ett mandat i Blekinge och Kristianstads lĂ€n. 1942 erövra de ett mandat i Ărebro lĂ€n samt ha utsikt att i samverkan med kommunisterna erövra ett mandat i Göteborgs stad. Slutligen erövra socialdemokraterna med nuva-
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 429
rande elektorsförsamling i Stockholms stad 1937 »socialisten» Ture Nermans mandat. k
Inalles skulle sĂ„lunda socialdemokraterna om 8 Ă„r komma att förfoga över 72 Ă„ 73 platser i första kammaren. DĂ€rjĂ€mte torde 1938 en kommunist komma att invĂ€ljas frĂ„n VĂ€sterbottens-NorrÂbottens lĂ€n. FörutsĂ€ttningen Ă€r i regel, att Kilbomspartiet samverÂkar med socialdemokraterna vid förstakammarvalen.
Vilka av de borgerliga partierna som fĂ„ slĂ€ppa till förlusterna Ă€r mera oklart. I flera lĂ€n Ă€ro olika kombinationer tĂ€nkbara, som skulle medföra en annan mandatfördelning Ă€n den som proportioÂnellt motsvarar de olika borgerliga partiernas styrka inom landsÂtingen. 'DĂ€rest de borgerliga partierna överallt samverka och manÂdaten inom- det borgerliga blocket fördelas i proportion till partierÂnas röstetal, skulle högern förlora inalles 5 mandat och folkpartiet 5 (eventuellt 6, i hĂ€ndelse av socialdemokratisk mandatvinst i GöteÂborgs stad). Bondeförbundet skulle vinna 4 mandat och förlora 4 och dess representation alltsĂ„ bliva oförĂ€ndrad.
SammansĂ€ttningen': av riksdagsutskotten kommer först 1937 att pĂ„verkas av de i Ă„r förrĂ€ttade landstingsmannavalen; redan 1936 kunna dock socialdemokraterna vĂ€lja exempelvis 3 av de 6 statsÂrevisorerna. Vid 1937 Ă„rs riksdag komma socialdemokraterna att besĂ€tta fyra platser av 8 i utskotten med 16 ledamöter. Vid 1939 Ă„rs riksdag komma de att taga 5 utskottsplatser, dĂ€r kammaren har att vĂ€lja 10 ledamöter.
Ivar Ăman.
Internationella statistiska institu- Internationella statistiska instituÂtets 22:a session i L o n d o n 1934. t g t s s e n a s t e s e s s i o n v i l k e n u n d e r
dagarna 16â20 april 1934 avhölls i London i »University Colleges» lokaler, hade sin sĂ€rskilda karaktĂ€r och det av flera anledningar. För hundra Ă„r sedan hade pĂ„ initiativ av bl. a. Malthus och Quetelet grundats en statistisk förening, som efter hand vuxit ut till det nuÂvarande stora Royal Statistical Society, sedan 1887 under kunglig protektion. Detta kan i sin ordning betecknas som det andliga upphovet till Internationella statistiska institutet, vilket kom till stĂ„nd Ă„r 1885' sĂ„som ett resultat av lĂ„ngvariga överlĂ€ggningar och förhandlingar, som tagit sin början Ă„ret förut inom den krets av framstĂ„ende statistiker frĂ„n olika lĂ€nder, vilka samlats för att delÂtaga i Statistical Societys femtioĂ„rsfest. PĂ„ grund av detta samband lĂ„g det nĂ€ra till hands, att Internationella statistiska institutet Ă„ sin sida skulle fira Royalt Statistical Societys hundraĂ„rsjubileum genom att samtidigt avhĂ„lla sin 22 :a session, som ju tillika fick karaktĂ€r av institutets egen femtioĂ„riga minnesfest.
Detta dubbeljubileum högtidlighölls genom publicerandet av tvenne minnesskrifter, som icke blott erbjuda ögonfĂ€gnad för varje intresserad statistiker utan Ă€ven besitta ett högt kunskapsvĂ€rde. »Annals of the Royal; Statistical Society 1834â1934», författade av
Statsvetenskaplig Tidskrift 1934. IY. F. 2 9
4'30 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
J. Bonar och H. W. Macrosty, prydas med utmĂ€rkta portrĂ€tt av föreningens ledande personligheter under ett sekel, nĂ€mligen T. R. Malthus, Ch. Babbage, W. Farr, W. Newmarch, W. A. Guy, W. S. Jevons, Ch. Booth, sir Robert Giffen och F. Y. Edgeworth. Dessa namn beteckna milstolpar i föreningens liv och verksamhet, sĂ„vĂ€l under grundlĂ€ggningstiden och de nĂ€rmast följande decennierna, dĂ„ det framför allt gĂ€llde att insamla fakta till belysning av de sociala och demografiska förhĂ„llandena i laisser faire-tidens EngÂland, som under de följande Ă„rtiondena, dĂ„ intresset allt mer samÂlades kring kritisk sovring och vetenskapligt tillgodogörande av det massmaterial, som i svĂ€llande flöden producerades av de allt talÂrikare och allt mer utbyggda statistiska Ă€mbetsverken. HĂ€rvid kom sĂ€rskilt den matematiska statistiken till anvĂ€ndning, och tiden efter Ă„r 1910 betecknas ocksĂ„ som de matematiska metodernas era. Det betonas emellertid, att man aldrig uppskattat dessa metoder i och för sig och sĂ€rskilt icke, nĂ€r de blott gĂ„ ut pĂ„ att översĂ€tta skĂ€li-gen enkla data i symbolisk form. Utan vĂ€rdet ligger i möjligheten att klarlĂ€gga dolda sammanhang och dĂ€rigenom komma nya sanÂningar pĂ„ spĂ„ren. Med hĂ€nsyftning pĂ„ föreningens vapenmĂ€rke sĂ€deskĂ€rven heter det, att matematisk analys Ă€r en ypperlig maskin för uttröskning av fakta, men dessa fakta mĂ„ste först skördas, och skörden krĂ€ver sin sĂ€rskilda omsorg.
SĂ„som i viss mĂ„n en parallellbild i vĂ€rldsformat till den nu skildrade framtrĂ€der minnesskriften »50 AnnĂ©es de l'Institut InterÂnational de Statistique», författad av institutets nuvarande president prof. Fr. Zahn. Inom knappa 181 sidor har förf. lyckats giva bĂ„de en ganska fyllig skildring av institutets tillblivelsehistoria och en rikhaltig, systematiskt ordnad sammanfattning av det mĂ„ngskifÂtande arbete, som utförts vid och mellan institutets 21 sessioner frĂ„n dess grundande till Ă„r 1933. Institutet kan i viss mĂ„n rĂ€kna anor tillbaka till Quetelet, som vid vĂ€rldsutstĂ€llningen i London 1851 föreslog inkallande av en internationell statistisk kongress. Nio sĂ„dana kongresser sammantrĂ€dde sedan mellan 1853 och 1876, och Ă„tskilligt gott arbete utfördes i syfte att samstĂ€mma och förenÂhetliga de olika lĂ€ndernas officiella statistik. Man synes dock hĂ€rÂvidlag efter hand börjat gĂ„ vĂ€l lĂ„ngt med pekpinnen, samtidigt med att de statistiska kongressernas auktoritet undergrĂ€vdes genom att lekmannaelementet begynte dominera pĂ„ fackmĂ€nnens bekostÂnad och festligheter fingo undanskjuta de allvarliga förhandlingarna. Omkring Ă„r 1880 avsomnade de statistiska kongresserna pĂ„ ett kanÂske icke alltför Ă€rofullt sĂ€tt. NĂ„gra Ă„r senare fick emellertid det internationella statistiska samarbetet ett Ă€ndamĂ„lsenligare organ i Internationella statistiska institutet, vilket grundades som en sig sjĂ€lv kompletterande akademi med 100 (sedermera 200) ledamöter, valda bland framstĂ„ende statistiker i olika lĂ€nder. Ehuru institutet Ă€r helt oberoende av de olika lĂ€ndernas regeringar; har det visat sig kunna utöva ett betydande inflytande pĂ„ dessas statistik, enĂ€r flerÂtalet ledamöter inneha ohefsbefattningar inom den officiella statisti-
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 431
ken eller akademiska lĂ€rostolar i statistik eller nĂ€rgrĂ€nsande disci-pliner. Institutets arbete Ă€r visserligen koncentrerat till de i regel vart annat Ă„r Ă„terkommande sessionerna, men under mellantiden syssla sĂ€rskilt utsedda kommissioner med utredning av till dem hĂ€nskjutna frĂ„gor, varjĂ€mte institutet besitter en egen tidskrift, i fjol omlagd i mera vetenskaplig riktning, samt sedan Ă„r 1913 förÂfogar över en permanent byrĂ„ i Haag, vilken publicerat Ă„tskilliga vĂ€rdefulla internationella sammanstĂ€llningar pĂ„ den demografiska och ekonomiska statistikens omrĂ„den. â Rörande de arbetsresultat, som under de förflutna femtio Ă„ren Ă„stadkommits inom ramen av denna organisation, ger festskriften en ganska överskĂ„dlig bild geÂnom en systematiskt uppstĂ€lld sammanfattning av till institutet överlĂ€mnade kommissionsrapporter âą och av ledamöter och andra författade »Communications». InnehĂ„llet har grupperats under fölÂjande rubriker: A. Teoretisk statistik (organisation och metod), B. Praktisk statistik: 1. Befolkningsstatistik, 2. Ekonomisk statistik (inkl. socialstatistik), 3. Kulturstatistik. Ă tminstone efter sidantalet att döma ha praktiska,problem dominerat. SĂ„lunda upptar resumĂ©n av befolkningsrörelsen 14 sidor och av socialstatistiken lika mycket, medan statistiska metodfrĂ„gor rymmas pĂ„ 5 sidor, dock med tenÂdens till ökning under de senaste Ă„ren. â Slutligen meddelar publiÂkationen en rĂ€tt utförlig personalstatistik för institutet under Ă„rens lopp. Man inhĂ€mtar -hĂ€rav, att institutet under det gĂ„ngna halvÂseklet ej haft mer Ă€n |5 presidenter (Sir Rawson W. Rawson, K. T. von Inama-Sternegg, L. Bodio, A. Delatour och F. Zahn), 14 viceÂpresidenter och 4 generalsekreterare (L. Bodio, Major Craigie, C. A. Verrijn-Stuart och H. W. Methorst). Detta hĂ€ntyder onekligen pĂ„ en viss konservatism hos institutets »bureau», och frĂ„gan om lĂ€mpÂliga medel att inom denna Ă„stadkomma nĂ„got större rörlighet och omsĂ€ttning har varit uppe vid flera tillfĂ€llen, icke minst vid den hĂ€r ifrĂ„gavarande Londonsessionen.
SĂ„som ett dubbeljubileum Ă€gnar och anstĂ„r, försiggick detta möte inom ramen av "storartade festligheter, bland vilka man sĂ€rÂskilt minnes lordmayorns storstilade mottagning i Guild Hall. LikaÂfullt dominerade arbetet, och till detta kan man, Ă„tminstone till en viss grad, Ă€ven rĂ€knanRoyal Statistical Societys jubileumssammanÂtrĂ€de, till vilket institutets ledamöter mottagit inbjudan. Efter hĂ€lsÂnings- och hyllningstal av prinsen av Wales, sĂ€llskapets president lord Meston of Agra lĂ€nd DunottĂ„r och institutets president Zahn samt föredragning av hyllningsadresser frĂ„n systerföreningar i olika lĂ€nder, bl. a. svenska statistiska föreningen, höll en av sĂ€llskapets »past presidents» sir Josiah Stamp en intressevĂ€ckande förelĂ€sning över det aktuella Ă€mnet »i olika lĂ€nder anvĂ€nda metoder för uppÂskattning av nationalinkomsten», varefter följde inlĂ€gg av professoÂrerna Verrijn-Stuart (Utrecht), Simiand (Paris) och Gini (Rom) samt sir A. W. Flux (tr. i Journal of the Royal Statistical Society, vol. XCVII, part III, 1934).
Vad angÄr institutets egna sammantrÀden, voro de osedvanligt
432 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
talrikt besökta. NĂ€rvarande voro omkring 80 av ledamöterna, och 21 olika lĂ€nder voro företrĂ€dda. Sverige representerades av komÂmerserĂ„det Martin Jansson, prof. F. J. Linders samt undertecknad. Efter den sedvĂ€nja, som efter hand utbildat sig, fördelades arbetet pĂ„ tre sektioner, nĂ€mligen en för demografisk och matematisk staÂtistik, en för ekonomisk statistik och en för socialstatistik. Till president utsĂ„gs i den första prof. Gini (Rom), i den andra prof. Rappard (Geneve) och i den tredje sir Will iam Beveridge. Bland vicepresidenterna, tre i varje sektion, mĂ€rktes i första sektionen prof. H. Westergaard (Köpenhamn), vars 81-Ă„rsdag gav anledning till en spontan hyllning, samt i den andra direktör G. Jahn, chef för Norges statistiska centralbyrĂ„. I anledning av det nĂ€stan överÂvĂ€ldigande arbetsmaterial, som skulle slutbehandlas inom loppet av nĂ„gra fĂ„ dagar, nĂ€mligen 7 rapporter frĂ„n institutets kommissioner och 37 meddelanden frĂ„n dess medlemmar, fann presidenten lĂ€mpÂligt anbefalla sektionerna att vid överlĂ€ggningarna ge förtursrĂ€tt Ă„t kommissionsrapporterna. Vidare framhöll han, att eftersom inÂstitutet redan hade 29 kommissioner i arbete â förutom 4 »blanÂdade», vari Ă€ven funnos representanter för andra internationella organisationer â, borde man sĂ„ vitt möjligt undvika att tillsĂ€tta nya beredningar och i stĂ€llet hĂ€nskjuta uppkommande frĂ„gor till nĂ„gon redan tillsatt kommission, som sysslade med likartade spörsÂmĂ„l. Sektionerna stĂ€llde sig ocksĂ„ dessa anmaningar nĂ„gorlunda till efterrĂ€ttelse.
I det följande skall för de olika sektionerna anges viktigare överlĂ€ggningsĂ€mnen, visserligen utan större ansprĂ„k pĂ„ fullstĂ€ndigÂhet och likformighet.
Första sektionen hade att behandla tvenne kommissionsrapporÂter. Den ena, som avfattats av Drexel (Wien), behandlade ett frĂ„n österrikiskt hĂ„ll framkommet uppslag om internationell normaliseÂring av statistiska tabeller ni. m. Under diskussionen framhöll prof. Linders, att kommissionen Ă€ven borde beakta möjligheten att ratioÂnalisera rĂ€kneoperationerna och sĂ€rskilt frĂ„gan om lĂ€mpliga antalet decimaler. Förslaget Ă„tertogs, sedan presidenten pĂ„pekat, att komÂmissionens arbetsbelastning Ă€ndock vore i största laget. â Den andra kommissionsrapporten framlades av FrĂ©chet (Paris) och avÂsĂ„g anvĂ€ndningen av korrelationskoefficienter. Sektionen ansĂ„g likÂsom rapportören, att kommissionens uppdrag borde förlĂ€ngas och utvidgas, varvid bl. a. borde observeras och exemplifieras det vilseÂledande sĂ€tt, varpĂ„ korrelations- o. d. berĂ€kningar understundom anvĂ€ndes. â Av meddelanden, som behandlades av sektionen, mĂ„ nĂ€mnas KovĂ„cs' och Thirrings (Budapest) undersökningar om deÂmografiska olikheter mellan agglomererad och spridd befolkning, Ginis (Rom) studier angĂ„ende den Ă€ktenskapliga fruktsamheten, de Berardinis (Rom) iakttagelser rörande statistiken över dödfödda, Landsbergs (Magdeburg) nuptialitetstabeller samt Hubers (Paris) önskemĂ„l om enhetliga grupperingar i dispersionstabeller efter kaÂlenderĂ„r, Ă„ldersĂ„r etc.
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 433
HĂ„rdast arbetsbelastad var andra sektionen, dĂ€r man hade att behandla fyra kommissionsrapporter. DĂ€rav var dock blott en mera slutgiltig, nĂ€mligen Zahns (MĂŒnchen), som med tĂ€mligen negativt resultat undersökt förefintlig statistik över inrikeshandeln. De tre övriga rapporterna voro av preliminĂ€r natur. Hecht (Karlsruhe) lĂ€mnade redogörelse för den trust- och kartellstatistik, som upplagts i en del lĂ€nder, och hemstĂ€llde, att hans kommission skulle lĂ€mnas tid att vidare övervĂ€ga möjligheten av en internationell statistik pĂ„ detta omrĂ„de. â âą Gini (Rom) framlade för kommissionen rörande statistik över nationalinkomsten m. m. en rapport, vari berördes vissa faktorer, som lĂ€to nationalinkomsten framstĂ„ större Ă€n den faktiskt var. Synpunkter pĂ„ samma Ă€mne innehöllos Ă€ven i meÂmorial av Mitchell och Kuznets (New York) och Einaudi (Turin), vilka ansĂ„gos böra beaktas av kommissionen vid dess fortsatta stuÂdier i detta vanskliga Ă€mne. â Slutligen framlĂ€mnade Pribram (f. n. Washington, U. S. A.) en preliminĂ€r rapport frĂ„n kommissionen för statistik över ekonomiska fluktuationer ni. m., vari sĂ€rskilt diskuteÂrades möjligheten att bestĂ€mma vad som skulle förstĂ„s med ekonoÂmisk jĂ€mvikt. Detta gav anledning till en livlig debatt, vari bl. a. belystes delvis samma problem, som docent J. Ă kerman nyligen behandlat i Statsvet. Tidskr. (h. 2, sid. 163 ff.), nĂ€mligen att statistiÂker, som vilja intrĂ€nga i dylika frĂ„gor, borde besitta djupgĂ„ende kunskaper om det ekonomiska livets lagar, l iksom man omvĂ€nt Ă€ven kunde krĂ€va, att nationalekonomer skola besitta förmĂ„ga att med hjĂ€lp av statistiska data oavbrutet verifiera dessa lagars verkningar. â Bland meddelanden, som behandlades av denna sektion, m Ă„ de nĂ€mnas, som lĂ€mnades av Livi och Golzio (Florens) om produkÂtionskapacitetens utveckling och dess inflytande pĂ„ det ekonomiska livets fluktuationer, av Fellner (Budapest) angĂ„ende skattetryckets mĂ€tande, av Meyer (NĂŒrnberg) över grĂ€nslĂ€ggningen mellan allÂmĂ€n ekonomisk statistik och företagsekonomi samt av van Zanten (Amsterdam) om det Ă€ven hos oss aktuella Ă€mnet den bristande jĂ€mförbarhetĂ©n mellan olika lĂ€nders och stĂ€ders statistik över traÂfikolyckor. 1
Tredje sektionens arbetspensum omfattade tvĂ„ kommissionsÂrapporter, nĂ€mligen en av van Zanten om pendelvandringar inom ramen av en allmĂ€n niigrationsstatistik samt en av Simiand (Paris) angĂ„ende frĂ€mjande av den intellektuella statistiken i samarbete med Institut International de Cooperation intellectuelle. Samme staÂtistiker anvisade i ett memorial ytterligare arbetsuppgifter för instiÂtutets kommission för historisk statistik. Julin (Bryssel) lĂ€mnade en redogörelse för den belgiska levnadskostnadsundersökningen av 1928â29, medĂ„n 5 Kov.Ă„cs (Budapest) upptog den pĂ„ sina hĂ„ll rĂ€tt ömtĂ„liga frĂ„gan om möjligheten att vid folkrĂ€kningar o. d. Ă€ven insamla uppgifter om nationalitet och religionstillhörighet. Weyr (BrĂŒnn) frambar en studie betrĂ€ffande den övernormala intelligenÂsen som kollektivfenomen. Greenwood (London) uttalade en ganska vass kritik över den psevdovetenskap, som frodas i levnadskostnads-
434 Ă V E R S I K T E R O C H âM E D D E L A N D E N
statistikerns kaloriberĂ€kningar o. d., och yrkade pĂ„ en Ă„tergĂ„ng till större konkretion pĂ„ detta omrĂ„de, synpunkter, som rekommendeÂrades till beaktande av institutets nyligen tillsatta kommission för statistik över hushĂ„llsbudgeter. Slutligen förelĂ„go Thirrings (BudaÂpest) reflexioner angĂ„ende bostadshusens och lĂ€genheternas socio-grafi. Detta gav undertecknad anledning att erinra om den nĂ„got styvmoderliga behandling den ur social synpunkt sĂ„ betydelseÂfulla bostadsstatistiken fĂ„tt röna frĂ„n institutets sida. Vid sessionen i Warschau 1929 förelĂ„g en utförlig kommissionsrapport med riktÂlinjer för bostadsstatistik i stĂ€der, avfattad av prof. Pribram, tidiÂgare chef för Internationella arbetsbyrĂ„ns statistiska sektion. RapÂporten kunde dock ej upptas till behandling, dĂ„ rapportören uteblev, och samma var förhĂ„llandet i Madrid 1931. Nu var prof. Pribram nĂ€rvarande, men rapporten tycktes ha försvunnit lika vĂ€l som komÂmissionen. Sektionen ansĂ„g ocksĂ„, att man borde söka vĂ€cka denna kommission till liv igen i syfte bl. a. att ta hand om de uppslag, som framburits av Thirring.
Vad sektionerna föreslagit, bifölls genomgĂ„ende vid institutets plenarsammantrĂ€den. Den betydelsefullaste frĂ„gan vid dessa var emellertid spörsmĂ„let om revision av institutets stadgar. Detta gick tillbaka till Warschausessionen 1929 och avsĂ„g en modernisering av de gamla statuterna, varvid sĂ€rskilt borde beaktas institutets delÂvis förĂ€ndrade internationella stĂ€llning, speciellt genom tillkomsten av Nationernas förbund med dĂ€rtill anknutna statistiska institutioÂner. För nĂ€rmare utredning av. frĂ„gan- tillsattes en- sĂ€rskild komÂmission under ordförandeskap av Jahn (Oslo). Ett i vissa avseenden rĂ€tt genomgripande revisionsförslag förelĂ„g till sessionen i Madrid 1931. De vidlyftiga diskussionerna vid detta möte gĂ„vo dock ej annat resultat Ă€n att det uppdrogs Ă„t institutets »bureau» att med ledning av vad som framkommit vid debatterna överarbeta komÂmissionsförslaget och utsĂ€nda den nya editionen till medlemmarna tre mĂ„nader före nĂ€sta session. SĂ„ skedde ocksĂ„, och ledamöterna bereddes i sin tur tillfĂ€lle att meddela styrelsen sin uppfattning om de ifrĂ„gasatta Ă€ndringarna.
En av nyheterna innebar, att det vid sidan av de individuella medlemmarna skulle â vĂ€l efter förebild av de understödjande medlemmar, som finnas i vissa andra föreningar â tillskapas en grupp »kollektiva medlemmar», bestĂ„ende av Ă€mbetsverk, statistiÂska föreningar, industriella organisationer o. d., vilka mot viss biÂdragsplikt skulle tillerkĂ€nnas rĂ€tt att lĂ„ta sig representera vid.insti-tutets sessioner. Undertecknad tillĂ€t sig, med instĂ€mmande av dr. Martin Jansson, att ifrĂ„gasĂ€tta gagnet av denna nya inrĂ€ttning, och nĂ€r ingen kritik hĂ€remot framförts i andra yttranden, nödgades jag bringa saken pĂ„ tal i den allmĂ€nna debatten om stadgerevisionen. Jag framhöll bl. a., att ett sĂ„dant tillskott av skiftande intresse-representanter kunde tĂ€nkas kompromettera institutet i dess egenÂskap av internationell akademi. InvĂ€ndningarna upptogos till en början en smula onĂ„digt, ej minst av styrelsens ledamöter, men under
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 435
diskussionens gĂ„ng vĂ€nde sig opinionen, oeh saken var avgjord, nĂ€r stadgekommissionens förutvarande ordförande Jahn uttalade, att han, som vid förslagets framlĂ€ggande 1930 varit för tillskapande av denna nya medlemskategori, numera Ă€ndrat mening, dĂ„ han fruktade, att sĂ€rskilt under nu rĂ„dande politiska förhĂ„llanden det Ă„syftade pekuniĂ€ra understödet kunde komma att fĂ„ betalas vĂ€l dyrt. Sedan detta projekt avslagits med stor majoritet, Ă„terstodo blott nĂ„gra fĂ„ stadgeĂ€ndringar av reell betydelse, vilka samtliga antogos. Förutom ökade garantier ifrĂ„ga om Ă€ndringar i statuterna inneburo dessa, att institutets medlemsantal ökades frĂ„n 200 till 225 och att maximisiffran för hedersledamöter sattes vid 25 i. st. f. 20. En konsekvens hĂ€rav blev, att antalet vicepresidenter ökades frĂ„n 3 till 4. PĂ„ den nya platsen insattes presidenten för Italiens statistiska institut F. Savorgnan, medan övriga tre vicepresidenter â W. F. Willcox (Ithaca, U. S. A.), M. Huber (Paris) och A. Julin (Bryssel) â omvaldes tillika med skattmĂ€staren A. L. Bowley (LonÂdon) och generalsekreteraren H. W. Methorst (Haag).
Styrelsevalet föregicks av en betydelsefull debatt om institutets organisation och allmanna politik. Man ifrĂ„gasatte vissa valtekÂniska anordningar i syfte att organisera ett »roulement» inom styÂrelsen, men för slagen.;vunno ej nödigt understöd. Vidare uttalades tvivelsmĂ„l, om den nuvarande anordningen av institutets möten kunde anses i alla delar lĂ€mplig. SĂ€rskilt prof. Wil lcox gjorde sig till tolk för den uppfattningen, att man i viss mĂ„n borde Ă„tergĂ„ till förhĂ„llandena under institutets första Ă„rtionde, dĂ„ inga sektioner funnos och blott ett fĂ„tal betydelsefulla och pĂ„ förhand vĂ€l utredda frĂ„gor upptogos pĂ„ dagordningen och sedermera underkastades en grundlig dryftning i plenum. Ledamöterna borde visserligen ej beÂtagas rĂ€tten att understĂ€lla institutet resultaten av sina specialunderÂsökningar, men dessa* kunde lĂ€mpligen bringas till al lmĂ€n kĂ€nneÂdom genom institutets' kvartalsskrift e. d. Vidare föreslog han, att rapportören ej lĂ€ngre skulle vara den egentligen arbetande inom kommissionenia, utaniatt dessas arbete skulle effektiviseras genom att bevilja dagtraktamenten Ă„t ledamöterna i syfte att möjliggöra muntliga överlĂ€ggningar och ej blott korrespondens; det syntes ej möta oöverstigliga svĂ„righeter att uppbringa hĂ€rför erforderliga medel. Förslaget mottogs med sympati, men hĂ€nvisades till styrelÂsen för vidare utredning.
Till sist meddelades, att institutets nÀsta sammantrÀde skulle pÄ inbjudan av grekiska regeringen förlÀggas till Aten 1936.
Bertil Nyström.
436 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
Ansökningar om understöd i bankdirektör J. H. Palmes fond för frĂ„n J . H . Palmes fond. ekonomisk upplysning och ekonomisk forskning, vilken förvaltas av Nationalekonomiska föreningens styÂrelse, finnes ett för utdelning Ă„r 1935 disponibelt belopp av c:a 2.200 kr. FrĂ„n fonden lĂ€mnas efter beslut av styrelsen anslag som bidrag för skrifter eller undersökningar av nationalekonomiskt inÂnehĂ„ll, för anordnande av föredragsserier över sĂ„dant Ă€mne eller ock för upplysningsverksamhet pĂ„ det ekonomiska omrĂ„det i annan form. Ansökan om anslag, stĂ€lld till Nationalekonomiska föreningens styrelse, bör före den 15 januari 1935 ingivas till föreningens sekreÂterare Docent Karin Kock (PontonjĂ€rgatan 4, Stockholm), vilken pĂ„ begĂ€ran lĂ€mnar nĂ€rmare meddelande. Av skrift, som utarbetas med anslag frĂ„n fonden, skola 10 ex. överlĂ€mnas till styrelsen.
Tidskriftsöversikt.
Av B R O R G Ă S T A C E D E R S T R Ă M .
Granskaren. Ă bo. 1934. 7/8 (juhV-aug.). Montgomery, A., Liberalismens överÂvinnande, s. 89â91. 9 (sept.). Sundwall, J., Et tu, felix Austria. s. 109â11.
Medborgaren. Sthm. 1934. No 10 (okt.). Reflexioner över valresultatet, s. 362 â66. No 11 (nov.). SocialistvĂ€lde i första kammaren? Höstvalens konseÂkvenser kunna nu bedömas, s. 401â06.
Mellanfolkligt samarbete. Sthm. 1934. No 6 (okt.). Lange, Ch. L., Diktatur og demokrati i det internasjonale samarbeid. s. 205â08.
Tiden. Sthm. 1934. No 11 (nov.). Nilsson, A., Det socialdemokratiska proÂgrammet, s. 527â44. â VĂ€nner, A., Landstingsvalet, s. 545â60. No 12 (dec). Nilsson, A., Det socialdemokratiska programmet. 2. FrĂ„n 1914 till 1920. s. 598â609. â Walles, K., ValutgĂ„ngen i Göteborg, s. 629â31. â ElekÂtorsvalen, s. 631â35. â Kommunalvalen i England, s. 635â36.
Tilskueren. Khvn. 1934. Nov. Ferlov, K., Frankrigs indrepolitiske Puls. s. 345-60.
Ăkonomi og Politik. Khvn. 1934. No 3 (Juli Kvartal). Fransk Indrepolitik. s. 224-34. â Tyskland efter 30. Juni 1934. s. 235â40.
Samtiden. Oslo. 1934. H. 8. Söderhjelm, H., Finlands politiska utveckling. Spridda fakta och synpunkter, s. 533â40. H. 9. Lange, H. M., Demokrati og diktatur, s. 575â87.
Historisk tidsskrift. Oslo. 1934. Bd 30. H. 2. Taranger, A., Om kongevalg i Norge i sagatiden. s. 110â66.
The Fortnightly. Lond. 1934. No 815 (Nov.). Swing, R. G., A referendum on the ne\v deal. s. 513â23. â Lord Elton, Labour decides to wait. s. 524
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 437 !
â34. iâ Carter, W. H., The. mind and mood of France, s. 572â81. 816 (Dec). The future of India. 1. Earl Winlerton, The joint committee's reÂport, s. 641-53. 2. Bolton, J. R. G., The Indian view. s. 654â62. â Brogan, D. W., The doom of the Republicans [in U. S. A.], s. 683-92.
The American Mercury. New York. 1934. Nov. Foder, M. W., Premier Goem-boes of Hungary, s. 352â62. The nineteenth century. Lond. 1934. No 693 (Nov.). Parties in conference. 1. Molson, H., Conservatives at Bristol, s. 469â77. 2. Rowse, A. L., Labour at Southport. s. 478â85. â Peers, E. A., Crisis in Spain, s.' 505â12. 694 (Dec). Siegfried, A., A foreigner looks at the Empire, s. 595â603.â Can; Ph., The crisis in France, s. 604â14. â Crowther, G., Roosevelt at mid-term, s. 615â26. â Newbold, W:, Towards the third labour government? s. 651 â 61.
The contemporary review.!, Lond. 1934. No 827 (Nov.). Muir, N., Bulgaria under the new government, s. 528â36. â Harley, J. H., The new Labour policy, s. 537-44. No 828 (Dec). Ralcliffe, S. K., President Roosevelt's second triumph, s. 641â49.
The American historical review. New York. Vol. 40. No 1 (Oct. 1934). John C. Calhoun and the presidential campaign of 1824.- Some unpublished Calhoun letters. [Contrib. by T. E. Hay.] s. 82â96.
The American political science review. Bait. 1934. No 3 (June). Sherman, Ch. L., A latter-day tyranni in' the light of Aristotelian prognosis, s. 424â35. â Gaus, J. M., & White, L. D., Public administration in the United States in 1933. s. 443â56. â Shahp, W. R., The French public service and the ecoÂnomic crisis, s. 456â67'. â Marx, F. M., German bureaucracy in transition, s. 467â80. â Porter, K. H., Surveys of state administrative organization. Iowa and Wyoming, s. 481 â 88. â Zurcher, A. J., Constitutional revision in Poland, s. 489â95. No 4 (August). Fleming, D. F., The role of the Senate in treaty-making. A survey of four decades, s. 583â98. â Shumate, R. V., The political philosophy of Henry Adams, s. 599â610. â Haines, Ch. G., State constitutional lawj in 1933/34. s. 611â27. â Zurcher, A. J., Austria's corporative constitution, s. 664â70. â Grant, J. A. C, Judicial review of legislation under the Austrian constitution of 1920. s. 670â76. No 5 (Oct.). Wiitse, Ch. M., Jeffersonian democracy. A dual tradition, s. 838-51. â Herring, E. P., Second session of the seventy-third Congress, Jan. 4 to June 18, 1934. s. 852â66. â Rankin, R. S., Is there a time limit for impeachment? s. 866â72. â Cole, K. C, The role of the Senate in the confirmation of judicial nominations, s. 875â94. â MacKay, R. A., Newfoundland reverts to the status of a colony, s. 895â900.
The quarterly review. Lond. 1934. No 522 (Oct.). Headlam, C, The problem of the House of Lords., s. 185â202. â Marriott, J. A. R., Dictatorship and democracy, s. 222â39.^ [Rec. av Ă€ldre och nyare arbeten.]
Review of reviews. New York. 1934; Nov. Clapper, R., Government by »crack-downi. s. 40â43. .' âą '. The round table. Lond. 1934. No 97 (Dec). Ireland and the Commonwealth, s. 21â43. â Indian politics before the reforms, s. 126â39. â Great Britain.
438 Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N
Politics and Ă©conomies, s. 140â54. â Irish Free State. The split in the opposition, s. 155-66. â Finance and politics in Australia. s. 169â83. â Southern Africa. Old scores presented, s. 184â98.
L'AnnĂ©e politique française et Ă©trangĂšre. Paris. 1934. Pasc. 3 (oct.). Mirkine-GuetzĂ©uitch, B., Le nĂ©o-absolutisme corporatif. (Autriche et Portugal), s. 251 â72. â Cayret, 2?.,. La dictature. Essai d'une thĂ©orie juridique de la dicÂtature, s. 273â314. â LĂ©ger, B. M. E., Le tempĂ©rament politique de quelques provinces françaises: Guyenne, Languedoc, Alsac. s. 315â36.
Annuaire de-l'Institut international de droit public. 1934. Paris. InnehÄller översikter över den konstitutionella lagstiftningen under 1933 .i de flesta lÀnder i vÀrlden.
Annuaire statistique (de la France). Vol. 49 (1933). Paris 1934. Ălections lĂ©gisÂ
latives de 1932. Inscrits et votants. Répartition des députés élus. s. 286.
Bulletin de la Société de législation comparée. Paris. 1934. No 3 (juillet-sept.).
AndrĂ©ades, S., L'Ă©volution du contentieux administratif en Suisse, s. 316â38.
L'esprit international. Paris. 1934. No 32 (oct.) Butler, N. M., Les attaques contre le libĂ©ralisme, s. 491â508.
Mercure de France. Paris. 1934. No 873 (l:er nov.). Redslob, R., M. Hitler et la psychologie allemande, s. 449â64.
Le mois. Paris. 1934. 45 (»/»âVio). La position du 3:e Reich sur les proÂblĂšmes intĂ©rieurs et sur les questions internationales, s. 27â32. â Le maÂlaise politique et social dans la rĂ©publique espagnole., s. 37â40. â Le travail parlementaire [rec. av Joseph-BarthĂ©lemj's arbete med samma titel], s. 48â56. 46 C/ ioâV«). Les dures Ă©preuves de la rĂ©publique espagnole, s. 34â41. â Le trouble politique français. Des Ă©lections cantonales au congrĂšs de Nantes, s. 42â49. â La double crise roumaine: intĂ©rieure et extĂ©rieure, s. 50â53.
Le monde slave. Paris. 1934. No 8 (aoĂ»t). Godefroy, S.,- Le rĂŽle de la ReichsÂwehr dans la politique allemande, s. 161â95.
Revue bleu, politique et littĂ©raire. Paris. 1934. No 20 (20 oct.). Nogaro, B., La crise du parlementarisme et la rĂ©forme de l'Ă©tat, s. 761â63. â Maupas, J., La question de la Sarre, s. 771â74. No 21 (3 nov.). Simon, Ph., Le congrĂšs radical de Nantes, s. 823â26. No 22 (17 nov.). Lavergne, B., La rĂ©forme du gouvernement dĂ©mocratique. Le double suffrage universel, s. 843â48. No 23 (l-:er dĂ«c). Simon, Ph., Le parti radical enquĂȘte d'une . mystique, s. 897-900.
Revue des deux mondes. Paris. 1934. l:er(-'déc. Romanones, La révolution
en Espagne, s. 590â602.
Revue de droit international et de lĂ©gislation comparĂ©e. BrĂŒx. 1934. No 3. MuĂ»ls, F., Le traitĂ© international 'et la constitution belge, s. 451â91.
Revue d'histoire moderne. Paris. 1934. No 13 (maiâjuillet). Schuir, R., Un
Ă©pisode du rallement. Contribution Ă l'Ă©tude des rapports de l'Ă©glise et
Ă V E R S I K T E R O C H M E D D E L A N D E N 439
de l'Ă©tat sous la 3:e rĂ©publique, s. 193â226, Forts, i no 14 (aoĂ»tâoct). s. 317-39.
Revue de Paris. 1934. No 19 (l:er oct.). Comte de Fels, Du 6 lĂ©vrier au 9 juillet, s. 521â44. No 20 (15 oct.). ĂŽ** La situation politique. La conÂstitution et les partis. si 721â29. 21 (l:er nov.). d'Ormesson, W., La quaÂtriĂšme Reich, s. 50â73. No 22 (15 nov). Roussy de Sales, R. de, Roosevelt et son opposition, s. 353â72. â Leuwen, F., Le congrĂšs de Nantes, s. 427â34.
Revue politique et parlementaire. Paris. 1934. No 479 (10 oct.). Dietz, J., Jules Ferry et les traditions rĂ©publicaines. 5. L'Ă©cole gratuite, obligatoire et laique. s. 122â41. No 480 (10 nov.). BarthĂ©lĂ©my, J., La constitution Dou-mergue. s. 225â48. â Marvaud, A., La tentative rĂ©volutionnaire d'octobre en Espagne, s. 301â11. â Garsou, J., La situation politique en Belgique, s. 349â59.
Revue des siences politiques. ParjSi-.-, 1934. Juilletâsept.' Tricaud, M., & Perrin, B., Le chancelier Dollfuss et la constitution autrichienne de 1934. s. 353â73.
Revue internationale de sociologie. Paris. 1934. No 9/10 (Septâoct.). Richard, G., La France ira-t-elle Ă un troisiĂšme empire? [Ree. av ett arbete med samma titel av E. Lasbax.]. s. 461â73.
Archiv des öffentlichen Rechts. TĂŒb. N. F. Bd 26. H. 1. (Okt.). Haarkens, R., Der Begriff des Standes, s. 41â89. â Anderssen, W., Die portugiesische Diktatur.- s. 101â21.
Deutsche Rundschau. Lpz. 1934. Nov. Heyer, F., Parlamentarismus und FĂŒhrertum in England, s. 71â75.
Zeitschrift fĂŒr Politik. Berk 1934. H. 9 (Sept.). Claar, M., Benito Mussolini (FĂŒhrerpersönlichkeiten der Weltpolitik. 4). s. 487â501. â Dix, A., PoliÂtik als Staatslehre, Staatskunst und Staatswille, s. 529â39. â Lufl't, H., Staatsrechtliche Probleme im Rooseveltschen U S A.-Reichsaufbau. s. 540 â59. H. 10 (Okt.). Hartmann, H., Der gegenwĂ€rtige Stand der politischen Philosophie, s. 616â24.'
Zeitschrift fĂŒr schweizerisches Recht. Basel. N. F. Bd 53. (1934). H.3. Fleiner, F., Die PrĂŒfung der VerfassungsmĂ€ssigkeit der Bundesgesetze durch den Richter, s. laâ35a. â Rappard,\\V. E., Le contrĂŽle de la constitutionalitĂ© des lois fĂ©dĂ©rales par le juge aux Ătats-Unis et en Suisse, s. 36 a -146 a.
Zeitschrift fĂŒr die gesamte .Staatswissenschaft. TĂŒb. Bd 95. H. 1 (Nov. 1934). Huber, E. R., Die deutsche Staatswissenschaft, s. 1 â 65.
L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
S I G F R I D A N D G R E N : Konung och StĂ€nder 1809â12. En studie i maktÂdelningslĂ€rans tillĂ€mpning. Akad. avhandl. Lund 1933. XV + 356 sid.
Den 13 dec. 1933 ventilerades i Lund en av fil. lic. Sigfrid Andgren författad avhandling: Konung och StĂ€nder 1809â12. En studie i maktdelningslĂ€rans tillĂ€mpning. Undertecknad, som dĂ€rvid fungerade som fakultetsopponent, fullgör hĂ€rmed dennes traditioÂnella vĂ€rv att för Statsvetenskaplig Tidskrifts lĂ€sekrets anmĂ€la arÂbetet, ett intressevĂ€ckande och betydelsefullt tillskott till vĂ„r statsÂvetenskapliga litteratur.
Avhandlingen har utprĂ€glade förtjĂ€nster och utprĂ€glade fel. Det torde fĂ„ anses ligga i sakens natur, att en opponent ex officio huvudsakligen uppehĂ„ller sig vid de senare. En recension av hĂ€r förevarande slag avser ju mindre att vara ett sammanfattande refeÂrat Ă€n en kritisk granskning och vĂ€rdering samt vid behov och i mĂ„n av föreliggande möjligheter en komplettering och korrigering av vederbörande opus. DĂ€ri ligger den samtida och Ă€n mer framÂtida betydelse, en framstĂ€llning av detta slag m Ă„ kunna anses Ă€ga.
Det som först slĂ„r en lĂ€sare av föreliggande avhandling Ă€r dess pĂ„tagliga löslighet i komposit ionen. Den Ă€r emellertid i viss mĂ„n medveten. Förf. sĂ€ger i förordet (s. IV) att han ej efterstĂ€var »en fullstĂ€ndig och likformig framstĂ€llning av förhĂ„llandet» mellan de bĂ„da statsmakterna. Han vill mera summariskt behandla »de omÂstĂ€ndigheter och förhĂ„llanden», betrĂ€ffande vilka hans uppfattning sammanfaller med den gĂ€ngse, men dĂ€remot ganska utförligt skildra »de avsnitt,- dĂ€r han trott sig ha nya synpunkter att framföra eller velat sĂ€tta gamla synpunkter i ny belysning». Resultatet blir en pĂ„taglig ojĂ€mnhet.
Avhandlingen sönderfaller i tvĂ„ huvudavdelningar: en som rör tiden 1809â10, en annan 1811â12; sammanhanget dem emellan Ă€r icke sĂ€rdeles stort. Om den senare Ă€r mindre att sĂ€ga. Den förra bestĂ„r-av ett kapitel om partigrupperingen och ett andra kaÂpitel, som skall bygga pĂ„ det första. v TĂ€mligen fristĂ„ende Ă€r, förÂklarligt och försvarligt nog, kap. III.
De tvÄ första kapitlen och sÀrskilt det andra skola hÀr nedan bli föremÄl för en ganska ingÄende granskning. Dessförinnan torde det emellertid vara lÀmpligt att i största korthet upptaga den for-
L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R 441
niella, om man sĂ„ vi l l den framstĂ€llningstekniska sidan av arbetet till behandling. Ăven med risk att synas smĂ„aktig nödgas anmĂ€laÂren som sin mening uttala, att denna icke helt fyller berĂ€ttigade krav. NĂ€r det exempelvis gĂ€ller att citera ur det rikhaltiga material, förf. anvĂ€nt, Ă„dagalĂ€gger han ej tillrĂ€cklig noggrannhet. 1 Ă tminsÂtone dĂ„ det gĂ€ller en avhandlingsförfattare torde kravet emellertid pĂ„ absolut korrekt citering icke böra uppgivas. Ett till synes obeÂtydligt slarv med citeringen kan nĂ€mligen, som erfarenheten ofta visat, k o m m a att till isina följder bli allt annat Ă€n oskyldigt. SĂ„ har exempelvis förf:s vana att avbryta citaten utan att typografiskt markera detta, medfört Ă„tskilliga sakfel av ganska .besvĂ€rande art.
NĂ„gra sĂ„dana förekomma redan i den inledande exposĂ©n. 2 Förf. refererar hĂ€r med uppenbart ogillande och nĂ„gon överdrift den Ă€ldre, mer »nationellt» betonade uppfattningen av R.F:s innehĂ„ll. Han citerar dĂ€rvid P. Fahlbeck. Denne har visserligen definitivt stĂ€llt sig pĂ„ den av förf. kritiserade stĂ„ndpunkten och flerstĂ€des uttryckt sig mycket skarpt, men det hĂ€r anförda citatet Ă€r icke formellt korrekt Ă„tergivet â och kommer just dĂ€rför icke att rikÂtigt Ă„terge Fahlbecks mening; det har avsiktligt eller oavsiktligt skĂ€rpts för att stödja förf:s framstĂ€llning. 8 DĂ€refter citerar förf. tidigare uttalanden av Sam Clason utan- att observera, att denne, i vart fall av de hĂ€r ifrĂ„gakommande texterna att döma, accepterat senare forskningsresultat rörande 1809 Ă„rs hĂ€ndelser; tydligen har Clason modifierat sina uttryck dĂ€refter. Anledningen hĂ€rtill Ă€r helt enkelt, att förf. anvĂ€nder 1910 Ă„rs version (Sveriges historia intill tjugonde seklet) men c i t e r a r 1923 Ă„rs (Sveriges historia till vĂ„ra dagar) . 4
SprĂ„ket i avhandlingen företer en egendomlig blandning av kurialstil, avhandlingssvenska och ett tĂ€mligen enkelt vardagssprĂ„k. DĂ€rom Ă€r ej sĂ„ mycket att sĂ€ga, helst som detta ger en viss spĂ€nning Ă„t framstĂ€llningen. I> talrikt förekommande sammanfattande resuÂmĂ©er och slutpĂ„stĂ„enden har förf. för övrigt ofta tydligt och preg-
1 S t u n d o m normal i serar förf. s tavningen , s t u n d o m icke. Men dĂ„ man gransÂkar ett t i l lsj 'nes icke normal i sera t c i tat , finner m a n , att den originala s tavningen och in terpunkter ingen ingalunda g e n o m g Ă„ e n d e överflyttats till hans text . ExÂe m p l e n hĂ€rpĂ„ överflöda, Ett och annat ord rĂ„kar Ă€ven ib land bli Ă€ndrat eller bort tappat .
2 Sid. 1 f. 3 Vad Fah lbeck (Reger ings formen i h i s tor i sk be lysn ing , sid. I I ) ,v i l l f ramÂ
hĂ€va, Ă€r icke m o t s Ă€ t t n i n g e n mel lan ut lĂ€ndsk doktr in och svensk his tor isk erÂfarenhet utan m o t s Ă€ t t n i n g e n mel lan s tatsrĂ€t ts l ig interpretat ion av R.F. Ă„ ena s idan, en u t v e c k l i n g s h i s t o r i s k ' f o r s k n i n g och f ramstĂ€ l ln ing Ă„ den andra.
4 Sid. 2. â Clason kal lar Hans JĂ€rta »reger ingsformens fader» (Sv. Hist . in t i l l 20 seklet avd. 9 sid. 1S6) 1910. Detta ut tryck Ă€r 1923 (Sv. Hist . till vĂ„ra dagar XI sid. 203) u tbyt t e m o t : Hans JĂ€rta, »som haft sĂ„ m y c k e t med regeringsÂf o r m e n s t i l l k o m s t att skaffa». PĂ„ sid. 313 i f örs tnĂ€mnda version kallas JĂ€rta »reger ingsformens egen förfat tare»; detta Ă€r 1923 (s id. 410) u t b y t t m o t : »regeÂr ings formsauktor i te ten framför andra». NĂ€r förf. sid. 8 sĂ€ger : »den roll av reger ings formens skapare , s o m den tradi t ione l la uppfat tn ingen velat t i l ldela h o n o m [Hans JĂ€rta] , mĂ„s te i be tyd l ig grad reduceras» , förbiser han sĂ„ ledes att det ta verkl igen skett . 1
442 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R .
nant uttryckt sin mening och fixerat sina resultat. Den klarhet, lĂ€saren sĂ„lunda vinner, uppvĂ€ger och ursĂ€ktar i viss mĂ„n, men knappast fullstĂ€ndigt, den oklarhet, som eljest tack vare förf:s stil i al lmĂ€nhet och ordval i synnerhet prĂ€glar stora delar av avhandÂlingen. DĂ€rmed bereder han en lĂ€sare, som verkligen vill trĂ€nga in i hans mening, Ă„tskilligt huvudbry. Som exempel mĂ„ anföras förordets första sida, dĂ€r förf. vill klargöra sin uppfattning om den svenska författningsutvecklingens förlopp. Detta sker emellertid pĂ„ ett sĂ€tt som gör att man endast med yttersta möda â eller som i anmĂ€larens fall, först efter muntlig förklaring â kan förstĂ„ hans mening. Ăven avslutningen (sid.. 300) innehĂ„ller ett uttalande, som endast med mycket god vilja kan pĂ„ ett rimligt sĂ€tt tolkas.
Vid en granskning ur innehĂ„llets synpunkt Ă€ro kapitlen I och II ur olika synpunkter mest anmĂ€rkningsvĂ€rda. Det första handlar om Den politiska partigrupperingen 1809 men dĂ€rjĂ€mte om Ă„tskilligt annat; den stundom frappanta oöverensstĂ€mmelsen mellan det föreÂvarande Ă€mnet och sjĂ€lva texten â eller för att se saken ur en annan synpunkt, förf:s benĂ€genhet att glida bort frĂ„n huvudĂ€mnet â Ă€r hĂ€r redan styckevis ganska pĂ„fallande. Denna hans vana skall nĂ€rmare belysas vid granskningen av kap. II.
Förf. bygger i kap. I i mycket hög grad pĂ„ Brusewitz arbete Studier över 1809 Ă„rs författningskris, dels genom referat och citat, dels genom en kritik av det tvĂ„partischema, som skall hava Brusewitz till upphovsman. Förf. uppstĂ€ller som ersĂ€ttning för detta ett nytt partischema eller rĂ€ttare flera nya. Det som gĂ€ller för maj 1809 (sid. 12â19) skall hĂ€r icke refereras; det har ringa betydelse för fortsĂ€ttningen. Som ett mellanstadium i framstĂ€llÂningen kommer dĂ€rnĂ€st en ganska lĂ„ng och invecklad upprĂ€kning och fördelning av de viktigare handlande personerna i regeringsÂkretsarna och pĂ„ riksdagen (sid. 23â28); dock icke alla som seÂnare nĂ€mnas. SĂ„ följer det slutliga schemat (sid. 48). Av satsen »Liberalerna ti l lsammans med de övriga 'konstitutionella' utgöra . . . ett mellanpartiblock», sammanstĂ€lld med förf:s utredning Ă„ sid. 38, samt med vad han Ă„ sid. 48 yttrar om »ytterlighetspartierna», framÂgĂ„r som slutresultat nedanstĂ„ende schema:
1. Rojalisterna eller gustavianerna, De la Gardies och Ruuths parti (sid. 23, 36 m. fl.) jÀmte drottningen och Armfelt (sid. 39).
2. De (allmÀnt), konstitutionella (sid. 38) och 3. Liberalerna (sid. 38), (vilka tvÄ grupper vÀl dock i det hela
fÄ anses sammanfalla) . 4. Den Àrliga oppositionen eller de radikala (vilken grupp sedan
i sin tur indelas i underavdelningar). Förf. slutar med att blygsamt pĂ„peka, att det nya i hans framÂ
stĂ€llning ej egentligen Ă€r att han upptĂ€ckt den sistnĂ€mnda grupÂpens existens, men vĂ€l att han framhĂ„llit dess betydelse. Minst sagt tveksamt Ă€r det dock, om denna grupp varit ens nĂ„gorlunda lika fast avgrĂ€nsad och »organiserad» som de tvĂ„ övriga. Av intresse Ă€r
L I T 1 5 E R A T U R G R A N S K N I N G A R 443
emellertid hans framhÄllande av en tidvis bedriven samverkan mellan ytterlighetspartierna.
Redan den omstĂ€ndigheten, att förf:s huvudresultat av lĂ€saÂren mĂ„ste s. a. s. sammanföras frĂ„n olika hĂ„ll, torde utvisa, att kapitlet ej utmĂ€rkes av mönstergill klarhet. HĂ€rtill bidrager det förhĂ„llande, att förf. 'laborerar med ett mj'cket vagt eller rĂ€ttare vĂ€xlande partibegrepp. Medges mĂ„, att ett sĂ„dant Ă€r synnerligen svĂ„rt att fixera. Med parti menar förf. ungefĂ€r m e n i n g s r i k t Ân i n g eller p e r s o n g r u p p i största allmĂ€nhet. Man finner sĂ„lunda att med parti menas (sid. 12) parti inom regeringen eller (sid. 15â 18) nĂ„gra ledande mĂ€n pĂ„ Riddarhuset jĂ€mte stĂ„ndets stora massa, eller (sid. 29) smĂ„ cirklar utan formell organisation.
För att i detta samVnanhang utstrĂ€cka granskningen vidare, finÂner man att förf. i kap. II laborerar med ett alldeles sĂ€rskilt obeÂstĂ€mt partibegrepp; om han ser en eller annan av sina »gamla bekanta» strida för en mening, yttrar han gĂ€rna, att de konstituÂtionella resp. de liberala, gustavianerna eller rojalisterna gjorde eller menade sĂ„ eller sĂ„. Detta Ă€r nu icke utsagt som ett klander i och för sig; man Ă€r snart sagt nödgad att förfara sĂ„. Men förf. borde dock nĂ„gon gĂ„ng, gĂ€rna diskussionsvis, ha klargjort vad han egentÂligen menar med ett p a r t i . Ett försök till en definition eller deskrip-tion hade varit högst önskvĂ€rt. 1 Och detta sĂ„ mycket mer som han i fortsĂ€ttningen inför Ă€nnu Ă„tminstone ett nytt partibegrepp. I kap. IV, som âą handlar om fc-Karl Johan och' partierna, finner man, att parti hĂ€r betyder meningsriktning eller kotteri inom statsrĂ„det eller hovet eller överhuvudtaget inom den trĂ€ngsta ledande kretsen. DelÂvis som följd av denna oklarhet har betydelsen eller om man sĂ„ mĂ„ sĂ€ga rĂ€ckvidden av denna undersökning av partierna vid olika tidpunkter icke blivit »sĂ„ stor som förf. torde avsett; icke bidragit mycket till att klarlĂ€gga hĂ€ndelseförloppet under riksdagen och dess betydelse för den konstitutionella utvecklingen â vartill den ju skolat tjĂ€na. FramstĂ€llningen saknar pregnans, vare sig partierna eller den konstitutionella utvecklingen göres till subjekt, vare sig alltsĂ„ förf. vill skildra partiernas utveckling, samspel resp. strid, eller hur partiernas stĂ€llningstagande pĂ„verkade utvecklingen. Det lĂ€saren fĂ„r klart för sig, Ă€r att de konstitutionella- gledo Ă„t »höger» och började upptrĂ€da till försvar för kungamakten under det att oppositionen, bestĂ„ende till sist av tvĂ„ ytterlighetsriktningar, stod pĂ„ stĂ€ndernas rĂ€tt, till^dess att slutresultatet par la force des choses blev en nĂ„got förvirrad kompromiss . FramstĂ€llningen Ă€r naturÂligtvis mer detaljrik Ă€n nĂ„gon föregĂ„ende, men alls icke sĂ„ detaljÂrik och, för att Ă€n en gĂ„ng sĂ€ga det, alls icke sĂ„ klar, som förf. bort och tvivelsutan Ă€ven kunnat göra den, om han laborerat med ett nĂ„gorlunda bestĂ€mt partibegrepp och framför allt, om framstĂ€llÂningen disponerats strĂ€ngt kronologiskt.
Det ÄterstÄr betrÀffande första kapitlet att göra nÄgra erinringar angÄende den kritik, förf. riktat mot sin föregÄngare Brusewitz.
1 En ansats Àr gjord pÄ sid. 29.
444 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
Förf. polemiserar (sid. 39) i kraftiga ordalag emot uppfattningen av opposit ionen som en nĂ€stan homogen massa, ert frĂ„n 1809 Ă„rs m Ă€ n Ă€rvd uppfattning, »som man okritiskt anammat, nĂ€r man i övrigt gĂ„tt till storms mot nĂ€stan alla punkter i den traditionsbundna förestĂ€llningen om hĂ€ndelserna 1809». I fortsĂ€ttningen lĂ€gger man sĂ€rskilt mĂ€rke till författarens av oskicklighet eller oförstĂ„nd gjorda sammanstĂ€llning av lösryckta citat frĂ„n Brusewitz skrifter; uttaÂlandena ha av Brusewitz fĂ€llts om gustavianerna, men de fogas nu av förf. som ett slags personomdömen till namnen pĂ„ nĂ„gra av den »Àrliga» ( = radikala) oppositionens mĂ€n för att stĂ€lla i relief skillÂnaden mellan den rojalistiska och radikala oppositionen. Förf:s halvt urskuldande not sid. 40 Ă€r sĂ„ dunkelt avfattad, att. lĂ€saren knappast pĂ„ annat sĂ€tt Ă€n genom jĂ€mförande studier av föreligÂgande avhandling och Brusewitz citerade skrifter kan undgĂ„ att missförstĂ„ förf:s intentioner.
Förf:s kritik av Brusewitz bygger överhuvudtaget pĂ„, att han icke för sig klargjort, vilken rĂ€ckvidd som ti l lkommer dennes »tvĂ„Âpartisystem». De tvĂ„ partierna enligt Brusewitz Ă€ro partier som strida om f ö r f a t t n i n g e n . Brusewitz har ej, som Andgren, vare sig behövt, eller ens velat skriva en hela riksdagens partihistoria. Hans uppgift har uteslutande varit att klargöra grupperingen just betrĂ€ffande författningsfrĂ„gan, hur vissa persongrupper, vissa »parÂtier», kĂ€mpade hĂ€rom. Underrubriken pĂ„ Brusewitz huvudarbete betrĂ€ffande föreliggande frĂ„ga: Studier över 1809 Ă„rs författningsÂkris lyder: Den idĂ©politiska motsĂ€ttningen â nĂ€mligen sĂ„dan som man, efter vad av texten (sid. 18) framgĂ„r, kan utlĂ€sa denna motsĂ€ttÂning ur de kĂ€nda författningsförslagen. Brusewitz har f. ö. förÂklarat, att han vill klarlĂ€gga »de politiska idĂ©riktningar, som 1809 kĂ€mpade om herravĂ€ldet» (sid. 17), vilket förtydligas av den stĂ€llda frĂ„gan: »vilken stĂ€llning intogo de under riksdagen kĂ€mpande parÂtierna till den nya författningen?».
Vill man vara noggrann (och varför icke?) bör man f. ö. observera, att Brusewitz icke talar om »oppositionen» utan om d e n g u s t a Âv i a n s k a r e a k t i o n e n 1 versus d e t k o n s t i t u t i o n e l l a p a r t i e t . 2
Brusewitz utredning har alltsĂ„, som av hans skrift otvetydigt framÂgĂ„r, endast syftat till att klarlĂ€gga de tvĂ„ i författningsfrĂ„gan kĂ€mpande partiernas uppfattningar pĂ„ basis.av deras öppet uttalade meningar resp. efterlĂ€mnade projekt. Förf. till föreliggande avÂhandling dĂ€remot har velat överhuvudtaget utreda partiförhĂ„llanÂdena före, under och efter 1809â10 Ă„rs riksdag; exempelvis partiÂstĂ€llningen betrĂ€ffande frĂ„gan »konstitution först â kung sedan», betrĂ€ffande tronföljdsfrĂ„gan 1809â10, betrĂ€ffande frĂ„gan om riksÂdagsordningen o. s. v. Men han polemiserar emot Brusewitz som om denne skulle stĂ€llt sig samma uppgifter före. Att han dĂ€rför
1 A. a. s id: 87 IT. 2 Ibid. s id. 77 ff.
L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R 445
âąâ frĂ„n en felaktig utgĂ„ngspunkt â uppdagar sĂ„vĂ€l underlĂ„tenhets -som verksynder 1 hos "sin föregĂ„ngare Ă€r icke Ă€gnat att förvĂ„na.
För att fĂ„ ett riktigt grepp om förf:s framstĂ€llningsmetod torde det vara nödvĂ€ndigt att betrĂ€ffande de viktigare kapitlen företaga en granskning av texten jĂ€mförd med innehĂ„llsförteckningen. SĂ„ skall hĂ€r ske med kap t. II, vars rubrik Ă€r Konungamakt och riksdag 1809â10.
Enligt innehĂ„llsförteckningen börjar kapitlet med en avdelning utan överrubrik, omfattande sid. 49â59. HĂ€ri skildras valet till K.U. och partiernas stĂ€llningstagande dĂ€rvid (sid. 49â51) och lĂ€mnas en kortfattad redogörelse' för mottagandet av K.U:s förslag till regeÂringsform (sid. 51 f.). .Ă sid. 53 konstaterar förf., att konstitutionens principer godtagits av alla partier. Vad dessa principer innebĂ€ra anser han emellertid icke nödigt att sjĂ€lv precisera; han hĂ€nvisar hĂ€r till Rexius' uppsats »NĂ„gra ord om andan i 1809 Ă„rs grundlagsstiftning», men tillfogar dock nĂ„gra klarlĂ€ggande reflexioner. Dessa övergĂ„ i en underavdelning (sid. 53â58), som behandlar Parlamentariska tenÂdenser vid dess (R.F:s) konfrontation med verkligheten. InnehĂ„llet Ă€r en analys av Carl XIl l :s hĂ„llning och egenskaper och av statsrĂ„dets sammansĂ€ttning; i det hela utmĂ€rkt trĂ€ffande och med pregnanta personkarakteristiker.
Ă sid. 58â59 uppstĂ€ller förf. kapitlets huvudtes. Hans avsikt Ă€r att utröna det faktiska maktförhĂ„llandet mellan konung och riksÂdag, sĂ„ som det kommer till synes pĂ„ det finansiella omrĂ„det. En granskning av huru detta utförts i kapitlets till omfĂ„nget största och till innehĂ„llet viktigaste del belyser vad som mĂ„ste betraktas som avhandlingens huvudfel: dess löslighet, dess bristande stringens. Avdelningen, som i innehĂ„llsförteckningen bĂ€r den ganska egenÂdomligt formulerade rubriken: »Den exekutiva maktens rörelsefriÂhet och garantier mot konungens förslösande av statsmedlen» omÂfattar sid. 59â97. DĂ€rav skola sid. 59â70 innehĂ„lla: RegeringsÂformens lösning av problemet. Det Ă€r alltsĂ„ vad förf. vill skildra â eller om man betĂ€nker att en innehĂ„llsförteckning alltid skrives efter avhandlingens text, vad förf. anser sig ha skildrat. En granskÂning sida för sida ger ett ganska förbluffande resultat. Första underavdelningen handlar till en början om liberalernas uppfattÂningar och projekt, bl. a. om Poppius bekanta promemoria, och utÂmynnar i en vidlyftig exkurs rörande tidigare svensk spekulation; dĂ€refter antydes Ă„ sid. 63 helt kort HĂ„kansonska förslagets lösÂning av problemet, varpĂ„ följer en framstĂ€llning av B. v. Platens i maj 1809 brevledes uttryckta uppfattning om K.U:s stĂ„ndpunkt i frĂ„gan. A sid. 64â65 övergĂ„r förf. helt tvĂ€rt till en kritik av H. L. Rydins uppfattning av hithörande spörsmĂ„l; en kritik som bygger pĂ„ A. G. Silfverstolpes och andra samtida liberalers uppfattÂning och yttermera stödes genom referat ur De Lolmes: »Consti-
1 E x e m p e l v i s betrÀf fande: s tr iden o m frÄgan »konst i tu t ion först» etc. (s id. 11 ff.); »par t imöns tr ingen» 1 8 / 7 1809 (s id. 28, 31) ; per capi ta -voter ingen (sid. 32 ff.).
Statsvetenskaplig Tidskrift 193b. N. F. 30
446 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
tution de l'Angleterre» (HĂ€rom mera nedan). Slutsatsen (sid. 66) Ă€r, att liberalerna ansĂ„go, att stĂ€nderna fĂ„tt rĂ€tt att bestĂ€mma statSr medlens anvĂ€ndning, m e n att de blott fĂ€st sig vid frĂ„gans konstituÂtionella sida ur teoretisk synpunkt, d. v. s. betraktade förenĂ€mnda rĂ€ttighet som en garanti emot kungligt godtycke, m e n dĂ€remot icke genomtĂ€nkt problemets praktiska konsekvenser.
Förf. refererar i det följande dessa liberalers tankegĂ„ng pĂ„ fölÂjande sĂ€tt: riksdagen faststĂ€ller en normalstat, dĂ€r de stora huvudÂlinjerna för exekutivmaktens kommande verksamhet dragas upp. Verkligheten k o m emellertid, sĂ€ger förf., att visa sig annorlunda Ă€n liberalerna tĂ€nkt sig, och detta av tvĂ„ skĂ€l: pĂ„ grund av 1) regeÂringens inaktivitet och 2) radikalernas verksamhet. Hur blev det dĂ„? DĂ€rom lĂ€mna de följande sidorna besked blott sĂ„tillvida, att de referera Santesons förslag till skĂ€rpt lydelse av R.F. § 62 (av juni 1809) och K.U:s »glidning» till mildare lydelser av R.O. § 30. Men denna redogörelse utgör icke en löpande framstĂ€llning; dess olika moment fogas till varandra sĂ„som en samling argument emot »uttolÂkarna» (sid. 69), varmed menas Rydin och hans efterföljare. Enligt samma metod fortsĂ€tter förf., dĂ„ han (sid. 70) pĂ„pekar, att nĂ„gon egentlig statsverksproposition ej framlades. Ăven detta pĂ„pekande av regeringens brist pĂ„ initiativ framföres ej som ett sjĂ€lvstĂ€ndigt led i en historisk framstĂ€llning, utan som ett led i kritiken. Nu m Ă„ naturligtvis medgivas, att man kan föra fram en historisk underÂsökning diskussionsledes; i form av polemik och kritik. Men Ă„ andra sidan m Ă„ dĂ€remot framhĂ„llas, att detta framstĂ€llningssĂ€tt Ă€r föga lĂ€mpat, dĂ„ det som hĂ€r gĂ€ller â skall gĂ€lla â en redoÂgörelse för Regeringsformens faktiska »lösning av problemet». Av den i utsikt stĂ€llda exposĂ©n möter man pĂ„ de hĂ€r granskade sidorna ingenting; den i och för sig tĂ€mligen egendomliga redogörelsen för Ă€ndringsförslag och den antydan om en slutlig lydelse, som möter pĂ„ sid. 67â69, avser icke R.F., utan R.O. § 30.
FortsĂ€ttningen Ă€r desso lik. Ă sid. 70â73 skall förf. tala om âąâ eller har han, enligt innehĂ„llsförteckningen, talat om ââą K. Maj:ts ti l lĂ€mpning av R.F:s föreskrifter. Man bör hĂ„lla i minnet, att dessa föreskrifter varken blivit refererade eller analyserade. Sidorna 70 -â72 innehĂ„lla en analys av det aktstycke, som skall förestĂ€lla statsÂverkspropositionen, och nĂ„gra andra, som utgöra ett slags kompleÂment till detta; förf. uttalar som sin Ă„sikt, att dessa t i l lsamman kunna betraktas som en statsverksproposition. Med detta uttalande och egentligen endast dĂ€rmed, alltsĂ„ nĂ€rmast genom en antydan, anser han sig ha redogjort för hur K. Maj:t ti l lĂ€mpade R.F:s föreÂskrifter i §§ 58 och 59 â vilka förut icke pĂ„ minsta vis varit inÂdragna i redogörelsen eller diskussionen. I detta sammanhang mĂ„ man vĂ€l sĂ„som anmĂ€rkningsvĂ€rt pĂ„peka, att ingen som helst redoÂgörelse för och analys av R.F:s statsregleringsbestĂ€mmelser föreÂkommer; ja m a n möter ej ens ansatser till nĂ„got sĂ„dant.
Som ytterligare ett typiskt exempel pÄ förf:s sÀtt att relatera m Ä nÀmnas, att ett sÄ viktigt och ödesdigert faktum som rege-
L 1 T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R 447
ringens uraktlĂ„tenhet âą att taga initiativ i statsregleringsfrĂ„gor icke förelĂ€gges lĂ€saren direkt som ett faktum, vĂ€rt att framhĂ„lla, utan helt i förbigĂ„ende. Efter att (sid. 73) ha meddelat ett visserligen ganska trĂ€ffande citat ur ett av HĂ„kansons brev (till J. C. Toll) som har avseende Ă„ .denna sak, yttrar nĂ€mligen förf. helt kort: »Denna regeringens uraktlĂ„tenhet att gripa initiativet kan bero pĂ„ vitt skilda orsaker». DĂ€rmed Ă€r saken avfĂ€rdad, och förf. övergĂ„r omedelbart till att diskutera orsakerna till denna uraktlĂ„tenhet. Förf. uppstĂ€ller fyra olika hypoteser. UraktlĂ„tenheten kan ha berott pĂ„: 1) regeringens önskan att stĂ€lla sig i efterhand, eller pĂ„ 2) dess motvilja mot 'att slĂ€ppta S. U. löst pĂ„ hela statsregleringens omrĂ„de, eller, pĂ„ 3) olust att taga ansvaret i en bankruttmĂ€ssig situation eller slutligen dĂ€rpĂ„, 4) att regeringen avsett »statsverkspropositionen» blott sĂ„som en preliminĂ€r framstĂ€llning, som sedermera skulle kunna kompletteras. Oförnekligt Ă€r, att förf. framstĂ€ller dessa alternativ sĂ„ som skulle han sedan undersöka vilket eller vilka som Ă€r det verkliga och avgörande, alltsĂ„ sĂ„som ett slags frĂ„gor, som skola beÂsvaras. Men nĂ„got svar gives ej, ja man möter ej ens ett avböjande av att besvara frĂ„gorna eller ett försök av förf. att förklara vilken den verkliga orsaken varit.
Förf. övergĂ„r i stĂ€llet till en helt ny avdelnings vari han behandlar SvĂ„righeter vid statsutskottets försök att uppgöra budgeten. De faktiska besvĂ€rligheterna l iksom ock de parlamentariskt-tekniska bli hĂ€r föremĂ„l för eni.nĂ„gorlunda allsidig utredning, som emellertid mer och mer lĂ€mnar den konstitutionella sidan av problemet för att i stĂ€llet behandla frĂ„gan ur jĂ€mförande finanshistorisk synÂpunkt (sid. 74â82). DĂ€refter följer (sid. 82â87) ett parti, som handlar om De konstitutionellas anstrĂ€ngningar att modifiera R.F.s bestĂ€mmelser genom R.O. Förf. börjar med en inledning, i vilken han bl. a. sĂ€ger sig ha »flyktigt» följt utvecklingen av de konstituÂtionella bestĂ€mmelserna i början av riksdagen ifrĂ„ga om stats-regleringsinitiativet. HĂ€remot mĂ„ dock framhĂ„llas, att förf:s framÂstĂ€llning, i den mĂ„n den flyktigt berört konstitutionella bestĂ€mmelÂser, icke gĂ€llt s tatsreg ler ings- in i t ia t ivet , utan makten över statsÂregleringen överhuvudtaget.
Efter denna inledning följer sĂ„ en ur Ă„tskilliga synpunkter inÂtressevĂ€ckande, alltjĂ€mt diskussionsvis framförd relation, avslutad Ă„ sid. 87 genom en sammanfattning av oppositionens resp. de konstiÂtutionellas synpunkter pĂ„ de behandlade frĂ„gorna. Vad den senare betrĂ€ffar Ă€r den utförd genom' en mosaik av (odaterade) citat av uttalanden, omvĂ€xlande av A. G. Mörner och Hans JĂ€rta. Vad man ur metodologisk synpunkt m Ă„ sĂ€ga hĂ€rom har förf. i viss mĂ„n föreÂgripit genom sitt erkĂ€nnande Ă€v att denna föregivna uppfattning kanske icke Ă€r fullt överensstĂ€mmande »med'deras (d. v. s. de konstitutionellas) uppfattning v i d d e n n a t id» (sid. 87). Man bör onekligen ha skĂ€l att frĂ„ga, vad denna sammanfattning d Ă„ kan hava för vĂ€rde just i detta S a m m a n h a n g , d. v. s. d Ă„ d e t g Ă€ l l e r en tid m e d
hastiga Ă„siktsförskjutningar och positionsförĂ€ndringar hos de leÂdande pĂ„ denna sida.'
448 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
DĂ€rmed Ă€r emellertid denna avdelning slut. NĂ„got svar pĂ„ frĂ„Âgan vad de konstitutionellas anstrĂ€ngningar medfört för resultat föreligger ej annat Ă€n genom avtryck av R.O:s i oktober föreslagna (och sedermera faststĂ€llda) lydelse 1 (sid. 86). Men intet som helst försök göres att sĂ€tta denna in i sitt sammanhang, d. v. s. nĂ€rmast att jĂ€mföra den med R.F:s bestĂ€mmelser om finansmakten.
I följande avdelning om Rojalisternas stĂ€llningstagande till frĂ„Âgan (d. v. s. om att modifiera R.F:s statsregleringsbestĂ€mmelser) inom riksdagen och lösningen i deras grundlagsprojekt föreligger Ă„ter ett typiskt exempel pĂ„ förf:s sĂ€tt att relatera. Det förhĂ„llande, att R.F:s och R.O:s bestĂ€mmelser angĂ„ende statsregleringsrĂ€tten voro motstridande (eller för att nyttja förf:s ord: »motsĂ€ttningen inom R.F. . . .») införes ej i texten som ett betydelsefullt faktum, utan mera i förbigĂ„ende â det var rojalisternas bĂ€sta angreppsÂpunkt.
Avdelningen (sid. 90â97) Liberalernas lösning i K.U.s repreÂsentationsförslag börjar med ett konstaterande, att de liberala, hĂ€r representerade av A. G. Mörner, tidigt fĂ„tt ögonen öppna för de faror, som hotade kungamakten genom stĂ€ndernas alltför stora inÂflytande över statsregleringen. Det bevis hĂ€rför, som anföres, Ă€r emellertid ett uttalande, t i l lkommet mer Ă€n ett Ă„r efter riksdagens avslutning. 2 För övrigt utgör detta parti fr. o. m. sid. 91 en relation av representationsförslaget och icke minst dess utlĂ€ndska förebilder. Blott i förbigĂ„ende kommer förf. (sid. 96) in pĂ„ frĂ„gor om statsÂregleringen.
Sammanfattningsvis mĂ„ alltsĂ„ utsĂ€gas, att en granskning av det essentiella partiet i kap. II, d. v. s. sid. 59â97, ger vid handen, att det som frĂ€mst skolat behandlas icke kommit att behandlas; det som bort klargöras har icke annat Ă€n nĂ„gon gĂ„ng och dĂ„ ganska flyktigt ventilerats.
1 fortsĂ€ttningen av kapitlet (sid. 97â117) hĂ„ller sig förf. mera till Ă€mnet. FramstĂ€llningarna av budgetens utgiftssida, inkomstsida samt av specialfonderna Ă€ro vida mer sammanhĂ€ngande och adekvata Ă€n de föregĂ„ende. Den allmĂ€nna sammanfattningen av kapitlet Ă€r bĂ„de relativt och absolut taget förtrĂ€fflig. HĂ€r drar förf., sĂ„ vitt anmĂ€laren kunnat finna, riktiga slutsatser bĂ„de av vad han i avhandlingen framlagt och av vad m a n av sammanÂhanget att döma â kan förstĂ„ att han vĂ€l kĂ€nt, men icke kommit att framlĂ€gga.
Det Àr möjligen betecknande, att förf. sjÀlv framstÀller denna sammanfattning sÄsom gj-undad pÄ »de sammanstÀllningar, som hÀr blivit gjorda». 3 DÀri ligger mÄhÀnda ett erkÀnnande av att förf. ej avsett en historisk relation, en löpande framstÀllning, utan blott en serie sammanstÀllda undersökningar, exempel, citat. DÀrmed mÄ emellertid vara hur som helst. Faktum Àr emellertid att den
* Jfr nedan not 3 s id. 451. 2 Ett Ă€ven anfört ut ta lande av s a m m e m a n frĂ„n 1828â30 Ă„rs r iksdag anser
förf. sjÀlv tydl igen mindre beviskraft igt . 8 Sid. 116. Kursiv, av anmÀlaren .
L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R 449
mycket viktiga huvudavdelningen av detta kapitel â det ena av avhandlingens bĂ€rande kapitel â som skolat handla om statsregle-ringsbestĂ€mmelserna öch deras tillĂ€mpning, i sjĂ€lva verket blivit en mĂ„ngen gĂ„ng kuriös blandning av »riksdagshistoria» och stats-rĂ€ttsligt betonade diskussioner och reflexioner. SammanstĂ€llningen av de bĂ„da elementen Ă€r hĂ€r i det hela lika oredig och misslyckad, som sammanstĂ€llningen av »1812 Ă„rs regeringsform» med 1812 Ă„rs riksdagshistoria Ă€r lyckad och lĂ€rorik.
Den hĂ€r förebragta kritiken riktar sig som synes dels emot förf:s metod och framstĂ€llningssĂ€tt, dels ock i allmĂ€nhet dĂ€remot, att han ej â som han utan tvivel med stöd av sitt rikhaltiga mateÂrial och sin pĂ„ olika sĂ€tt dokumenterade förtrogenhet m Ă© d tiden och dess problem förmĂ„tt ^göra â framlagt en klar och stringent, helst kronologiskt disponerad, och, det m Ă„ tillĂ€ggas, ganska vĂ€lbehövlig framstĂ€llning av 1809' Ă„rs riksdag ur de synpunkter som hĂ€r Ă€ro relevanta. Det Ă€r anmĂ€larens bestĂ€mda uppfattning, att avhandÂlingen i sin helhet skulle ha vunnit ofantligt hĂ€rpĂ„. Nu har emellerÂtid, av_Ă„tiskilligt att döma, förf:s huvudavsikt eller Ă„tminstone en mycket viktig biavsikt med ifrĂ„gavarande kapitel, l iksom med det föregĂ„ende, varit att leverera en kritik av föregĂ„ende forskare, i detta fall nĂ€rmast H. L. Rydin. Detta underströks Ă€ven i nog sĂ„ tydliga ordalag vid disputationsakten. Det Ă„terstĂ„r att se hur kaÂpitlet ur denna synpunkt Ă€r beskaffat.
Förf. diskuterar som nĂ€mnt (sid. 64) huruvida stĂ€nderna enligt R.F. Ă€gde ensamrĂ€tt över statsregleringen. HĂ€n har nyss antytt HĂ„kansonskĂ€ förslagets lösning; hĂ€r Ă€ro bestĂ€mmelserna angĂ„ende f inansmakten oklara. DĂ€refter övergĂ„r förf. till att undersöka, huru det i tj' fall förhĂ„ller sig med R.F. Han följer hĂ€r von PlĂ„tens nyss nĂ€mnda framstĂ€llning, d. v. s. han begagnar helt enkelt och uteslutande en uppenbarligen hastigt nedkastad brevnotis, som till pĂ„ köpet Ă€r daterad före fixeringen av K.U:s förslag. Förf. kan ocksĂ„ sĂ€gas ha erkĂ€nt detta m e d orden, att v. PlĂ„ten visserligen ej korrekt uppfattat innebörden i R.F:s bestĂ€mmelser; »R.F. kom icke pĂ„ denna punkt», fortsĂ€tter han, »att i sĂ„ hög grad avvika frĂ„n H.F.». 1 Icke desto mindre Ă€r detta uttalande hans utgĂ„ngspunkt. Vad innehöll dĂ„ H.F.? Det förutsattes bekant. Vad innehöll R.F. â som PlĂ„ten ej korrekt uppfattat? Det förutsattes ocksĂ„ vara bekant. Förf:s egen mening om, hans vĂ€l överlagda analys av R.F:s bestĂ€mmelser angĂ„ende K. Maj:ts resp. StĂ€ndernas makt över statsÂregleringen framlĂ€gges ej heller; den förutsattes Ă€venledes, synes det, sĂ„som bekant.
AlltsĂ„ blir-den i texten utvecklade tankegĂ„ngen denna. Ă ena sidan'har von PlĂ„ten i slutet av maj 1809 inte rĂ€tt. »Men Ă„ andra sidan Ă€r .den allmĂ€nt antagna tolkningen av grundlagsfĂ€dernas meÂning med R.F:s bestĂ€mmelser icke Ă€gnad att verka övertygande». Och dĂ€rmed Ă€r förf. inne pĂ„ en kritik av R y d i n 2 som upphovsman
' HĂ„kansonskĂ€ förslaget. 2 H. L. R y d i n , Om 1809â10 Ă„rs r iksdags s tatsrĂ€t ts l iga be tyde l se för
s tatsregler ingen (1875 â 76).
450 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
till eller Ă„tminstone som mĂ„lsman för denna tolkning. Helt allÂmĂ€nt men med ganska stor emfas sĂ€ges, att Rydins arbete fĂ„tt stĂ„ oemotsagt â och för att styrka detta pĂ„stĂ„ende citerar förf. KjellĂ©ns omdöme om Rydins arbete . 1 Nu Ă€r emellertid att mĂ€rka, att KjellĂ©ns av förf. citerade ord utgöra avslutningen, sammanfattningen, eller o m man sĂ„ vill, den journalistiskt livfulla' til lspetsningen av en visserligen ganska kortfattad men nog sĂ„ grundlig s t a t s r Ă€ t t s l i g utredning av R.F:s ochR.O:s bestĂ€mmelser om statsregleringen. Förf. anför â oförsiktigt nog â KjellĂ©ns ord: Bevisningen (för den mot Rydin motsatta uppfattningen) kommer att dröja. Ja, han underÂstryker dem. »KjellĂ©n torde ha rĂ€tt dĂ€ri, att en sĂ„dan bevisning kommer att dröja», vartill han fogar de dunkla orden: »Men han glömmer, att man kan ha rĂ€tt att bestrida, att en sak Ă€r svart, utan att dĂ€rför Ă„taga sig att bevisa, att den Ă€r vit» (sid. 64).
Nu Ă€r det efter anm:s bestĂ€mda mening sĂ„, att om förf. anser föregĂ„ende tolkningar ohĂ„llbara, men sjĂ€lv vill utreda, hur det dĂ„ verkligen förhĂ„ller sig med dessa bestĂ€mmelser enligt R.F. 1809 â det har han ju, som ovan framhĂ„llits, i nĂ„gon men dock mycket ringa mĂ„n gjort i detta kapitel â skulle han haft skyldighet att grundligt utreda detta spörsmĂ„l: att fixera, vad tidigare forskare uttalat, att klart utsĂ€ga sin egen mening, och att polemisera icke endast emot Rydin utan Ă€ven mot KjellĂ©n och Varenius, vilka speÂciellt nĂ€mnas (sid. 69 f.) och, varför icke? Ă€ven mot P. Fahlbeck, vars namn Ă€ven förekommer i detta sammanhang (sid. 65) och som veterligen, Ă€ven han, tillhör »uttolkarnas» krets.
Den pĂ„ sid. 64â65 framstĂ€llda kritiken emot Rydin skall först bli föremĂ„l för en granskning. Förf. sĂ€ger hĂ€r helt allmĂ€nt att Rydin av förhĂ„llandena vid 1809â10 Ă„rs riksdag dragit vissa mot varandra stridande slutsatser och kommit »till följande slutresultat: 'Statens reglerande tillhörde sĂ„lunda icke R.St., utan Konungen'». 2
Vidare anföres ej. Nu Ă€r emellertid detta ett typiskt stympat citat; detta faktum och dess innebörd skall nedan ytterligare granskas. Emot det sĂ„lunda framlagda brottstycket av Rydins uttalande, vilket av förf. kallas hans tolkning av R.F., polemiserar han pĂ„ följande sĂ€tt. Förf. sĂ€ger, att »Rydin vĂ€ltrar undan den förnĂ€msta stöteÂstenen mot sin tolkning av R.F., nĂ€mligen stadgandet i dess § 64, att rikets medel skola anordnas 'till de av R.St. prövade behov och efter den upprĂ€ttade staten'» medelst följande argument (hĂ€mtat frĂ„n sid. 43 i a. a.): »Skulle detta stadgande giva vid handen R.St:s rĂ€tt att i dess helhet faststĂ€lla riksstaten, sĂ„ skulle vĂ€l grundlags-stiftaren sagt den av dem.3 (R.St.) upprĂ€ttade staten».
HÀremot anför nu förf. A.' G. Silfverstölpes uppfattning, uttryckt i och genom hans snart sagt officiella, översÀttning av R.F. (1811), dÀr det heter » sui vant les besoins reconnus par les Etats & suivant
1 lĂŹ. K j e l l Ă© n , Riksdagens rĂ€tt i s tatsregler ingen enl igt 1809â10 Ă„rs grundÂlagar (1911). Pol i t i ska e s sayer III sid. (54 (S thm 1915).
* Citat frÄn Ryd ins a. a. s id. 110. 3 Kurs. av Rydin .
L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R 451
le Tableau dressĂ© par eux». 1 DĂ€rmed menar förf., att Rydins tolkÂning pĂ„ denna punkt har fallit; ty enligt Silfverstolpes uppfattning hade R.F:s svenska text egentligen bort innehĂ„lla orden: den av dem upprĂ€ttade staten. Med andra ord: det skulle varit av huvudsakÂligen sprĂ„kliga hĂ€nsyn, som orden »av dem» icke medtagits i R.F:s text. k
Man mÄ medgiva, att detta Àr tÀnkbart. Men hÀr Àr dock blott frÄga om en ren gissning, ty om grundlagsstiftarna hade v e l a t utsÀtta orden »av dem», hade de mycket vÀl kunnat utskrivas. Och att mÀrka Àr, att man emot förf:s förmodan lika vÀl eller hellre kan sÀtta upp en rakt motsatt: det Àr minst lika möjligt, att Silfverstolpe av s p r Ä k l i g a skÀl satte in orden par eux i den f r a n s k a texten. Ty denna blir m e d dessa ord betydligt mer idiomatisk Àn utan; franskan krÀver hÀr en agent.
I fortsĂ€ttningen Ă€v kapitlet upptages pĂ„ spridda stĂ€llen till dryftning huvudspörsmĂ„let om K. Maj :ts resp. stĂ€ndernas makt över statsreglerihgen; det framgĂ„r hĂ€rav â vilket ju ingalunda varit obeÂkant -â att denna frĂ„ga om utskiftningen av budgetmakten s. a. s. renodlas till att bli en frĂ„ga om de s. k. »klumpsummorna». PĂ„ sid. 86, dĂ€r detta fullt riktiga pĂ„stĂ„ende göres, följer en intresseÂvĂ€ckande framstĂ€llning hĂ€rom. Förf:s mening Ă€r, att statsutskottet till en början varit »centrallaboratoriet» för utarbetande av budÂgeten. Detta har emellertid visat sig misslyckat eller rent av ödesÂdigert; balansen mellan statsmakterna förryckes; kungamakten mĂ„ste skyddas. De samtida liberala statsmĂ€n, som tillĂ€gnat sig en sĂ„dan uppfattning, stĂ€lla frĂ„gan sĂ„: »hur lĂ„ngt Ă€r konungen bunden» vid den av S.U. uppgjorda och av R.St. antagna staten? Den löses, sĂ€ger förf:, genom att liberalerna börja trycka pĂ„ sista satsen i R.F. § 62: och »dessa summor under bestĂ€mda huvudtitlar2
uti riksstaten anslÄ». Endast dessa huvudsummor skulle vara binÂdande för konungen; endast till dem bör den efterföljande konÂtrollen strĂ€cka sig. Förf. visar sjĂ€lv upp, att R.O. § 30 i oktober 1809 â med Ă€ndring av en i augusti föreslagen lydelse â fĂ„r en hĂ€remot svarande avfattning. 3 Hans mening uttryckes sĂ„: RiksÂstaten reduceras i viss mĂ„n till dessa huvudsummor.
PÄ sid. 102 tar förf. Äter upp frÄgan. Han sÀger hÀr, att det endast vore »sunt förnuft» att ge K. Maj:t rÀtt att göra behövliga Àndringar inom huvudtitlarna. Han pÄpekar, emellertid Àven mycket kraftigt och tydligt, att Àven delbestÀmmelsernÀ inom huvudtitlarna eller vissa av. dem mÄste tillmÀtas betydelse. Han uppvisar ocksÄ med exempel att vissa del- eller specialstater verkligen mÄste anses sÄsom för K. Maj:t förbindande.
PÄ sid. 107, dÀr förf. meddelar sitt slutresultat, intar han helt och hÄllet den stÄndpunkten, att K. Maj:t, som stadfÀster och ut-
1 Kurs. hÀr. 2 Kurs. av förf. 3 D. v. s-. förf. ta lar blott o m a u g u s t i - m e m o r i a l e t resp. o k t o b e r - m e m o r i a l e t
m e n utsÀger ej , att p k t o b e r m e m o r i a l e t s lydelse Àr den , som blev antagen.
452 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
fĂ€rdar 1810 Ă„rs riksstat, icke 1 Ă€r »bunden av alla detaljer dĂ€ri. Den Ă€r en 'fast och oryggelig stadga' blott ifrĂ„ga om huvudtitlarna 2 vars summor fĂ„ 'inom sjĂ€lva titeln, av Eders Kongl. Maj:t fritt och obeÂhindrat disponeras'.»
Men detta Ă€r i sjĂ€lva verket ingenting annat Ă€n vad redan Rydin uttalat. Den sammanfattning av Rydins arbete, varur förf. utÂbrutit en ringa del som basis för sin kritik, lyder i sin h e l h e t 3 : »Statens reglerande tillhörde sĂ„ledes icke R.St , utan Konungen, 4
och var Konungen likasom Riksdagen (jfr sidd. 41 och ff.) bunden af gĂ€llande stater och författningar, hvilket Ă€fven var af St.U. (jfr sid. 69) erkĂ€ndt, hvad R.St. angĂ„r. Men den rĂ€tt till i detalj gĂ„ende granskning och utredning, som tillhör Riksdagens Statsutskott, gaf i förening med R.St:s rĂ€tt att Ă„ hufvudtitlar fördela summor af bevillningsbeloppet Riksdagen ett ganska vigtigt inflytande pĂ„ statsÂregleringen och det sĂ„, att R.St. och deras St.U. bĂ„de denna och följande riksdagar uppgjorde densamma, ehuru vid denna riksdag med uttryckligt förbehĂ„ll af konungens sanction.»
Vart har dĂ„ förf. egentligen kommit? Till alldeles samma s l u t Âr e s u l t a t som Rydin. Han har, visserligen i motsats till Rydin, visat upp statsutskottets sjĂ€lvstĂ€ndiga insats vid budgetens uppÂgörande. Men för Rydin har detta varit nĂ„got ganska ovidkomÂmande hans egentliga tes: att StĂ€nderna 1809â10 slutligen ansett K. Maj:t rĂ€ttsligt bunden endast vid huvudtitlarnas slutsummor. Att sĂ„ var fallet har Rydin visat upp â l iksom Ă€ven förf. till föreÂliggande avhandling. Förf. kan anses hava mer detaljerat Ă€n nĂ„gon föregĂ„ende forskare pĂ„visat delstaters eller specialstaters förekomst och understrukit deras betydelse. Men vĂ€l att mĂ€rka Ă€r, att deras förekomst och betydelse icke av Rydin förtegats eller bestritts utan tvĂ€rtom pĂ„pekats: »Den riksstat, som vid 1809â10 Ă„rs riksdag av riksens stĂ€nder överlĂ€mnades till konungens prövning och stadfĂ€s-telse, fick redan nu med alla sina speciella bestĂ€mmelser en vikt, som ej tillĂ€t deras uraktlĂ„tande». 0 Mellan förf. och hans föreÂgĂ„ngare för mer Ă€n 50 Ă„r sedan föreligger sĂ„lunda huvudsakligen endast, en psykologiskt intressevĂ€ckande nyansskillnad. Rydin skulle uppenbarligen ha önskat att mera kunna negligera dessa delÂbestĂ€mmelsers betydelse, förf. önskar att mera kunna framhĂ€va den.
Vad betrĂ€ffar de senare uttolkarna 6 ha de icke, sĂ„som förf. och före honom Rydin, företagit en detaljerad historisk undersökÂning av riksdagens förlopp sĂ„som basis för sin framstĂ€llning. De ha gĂ„tt ut frĂ„n den vid riksdagens slut föreliggande situationen. De ha understrukit, att R.F:s och R.O:s ordalag Ă€ro svĂ„rtydda,
1 Kurs. hÀr. ' Kurs. hÀr. 3 A. a. s id. 110 ; or ig inalets s tavn ing och in terpunkt ion hÀr b ibehÄ l lna . 4 HÀr har förf. Ä s id. 65 avbrut i t c i ta te t och satt punkt . 6 A. a. s id. 113. 6 P. F a h l b e c k , Reger ingsformen i h i s tor i sk b e l y s n i n g sid. 1 6 6 ; R. K j e l l é n ,
a. a. s id . 60, 63 f.; O. V a r e n i u s i Statsv. Tidskr. 1928, s id. 105.
L I T T E R A.T U R G R A N S K N I N G A R 453
men att de vid 1809â10 Ă„rs riksdag (n. b. dess slut) tyddes och praktiserades sĂ„ som Rydin före dem och förf. efter dem konstaterat. DĂ€rför skjuter förf:s kritik Ă€ven hĂ€r över mĂ„let.
DĂ„ man frĂ„n denna granskning av de tidigare kapitlen vĂ€nder sig till det, som ovedersĂ€gligen Ă€r och kommer att förbli avhandÂlingens centrala, möter m a n vĂ€sentligen en annan bild. Förf. har icke blott haft den stora turen att hitta ett förslag till en i sjĂ€lva verket helt ny regeringsform; han visar sig Ă€ven Ă€ga förmĂ„ga att â utan överdrifter â av detta isolerade aktstycke göra det mesta möjliga. Kapitlet Ă€r i sig sjĂ€lvt en avhandling, en undersökning av ganska mĂ€rkligt slag. Förf. visar hĂ€r goda prov pĂ„ lĂ€rdom och omsikt, fantasi och kombinationsförmĂ„ga, försiktighet och kritisk sans. SjĂ€lva publikationen av förslaget (i en bilaga) Ă€r klokt planerad och förtrĂ€ffligt utförd, sĂ„ |att de till tiden olika versioner eller »skikt», förf. uppdagat, tydligt kunna skönjas. Han sĂ€tter in förslaget i dess historiska sammanhang; han visar att det t. o. m. Ă€r möjligt att med hjĂ€lp av pressen, riksdagsprotokollen och kommittĂ©handÂlingarna öka den sparsamma belysningen över detta hemliga aktÂstycke och dess öden, dĂ„ det Ă€nnu var aktuellt. Dess förhĂ„llande till R.F. och den av tidigare forskare pĂ„ ett nĂ€ra nog skandalöst sĂ€tt negligerade K. Prop. 1812 har han Ă€ven utrett. DĂ€remot har han lyckats mindre vĂ€l dĂ„ han sökt klarlĂ€gga dess allmĂ€nna samÂband med de konservativas författningsprojekt under tiden frĂ„n 1809 och framĂ„t. Visserligen har han en tĂ€mligen detaljerad jĂ€mÂförelse mellan C.J. (== det nu funna och Ă„tergivna förslaget till reÂgeringsform, »1812 Ă„rs regeringsform»), H.F. ( = HĂ„kansonska förÂslaget) och G.G. ( = den gustavianska oppositionens program) men man saknar alltfort en verklig syntes av dessa konservativa förÂfattningspolitiska strĂ€vanden mot bakgrunden av R.F. 1772 och Förenings- och sĂ€kerhetsakten.
Av det sagda torde framgĂ„, att anmĂ€laren i det stora hela delar författarens mening om förslagets tillkomst, innehĂ„ll och betydelse. Anm. vill Ă€ven konstatera, att motsvarande omdömen i tillĂ€mpliga delar gĂ€lla Ă€ven det sista kapitlet â möjligen med den inskrĂ€nkÂningen, att förf:s flerstĂ€des uttalade reflexioner: man handlar sĂ„ som om »1812 Ă„rs R.F.», inte 1809 Ă„rs R.F. vore gĂ€llande, förefalla nĂ„got sökta.
De detaljanmĂ€rkningar som likvĂ€l kunna riktas mot denna unÂdersökning Ă€ro icke av sĂ„dan art, att de inverka pĂ„ det nĂ€mnda helhetsomdömet. BetrĂ€ffande det sĂ€tt, pĂ„ vilket förf. presenterar och identifierar förslaget, mĂ„ste emellertid nĂ„gra metodologiska randÂanteckningar göras. Först och' frĂ€mst: förslaget »införes» sĂ„, att förf. lĂ„ter Clason s. a. s. presentera planen pĂ„ en författningsĂ€ndring. 1
Han anför hĂ€r Clasons rĂ€tt vaga framstĂ€llning: ett förslag till Ă€ndÂring av R.F. »vars innehĂ„ll ej Ă€r m e d visshet bekant . . . skall ha varit uppgjort av den' gamle författningsskrivaren landshövding af
1 Sid. 1 7 0 â 7 1 .
454 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
HĂ„kanson i samrĂ„d med Engeström och lantmarskalken». 1 DĂ€rÂefter yttrar förf.: det förslag som Clason menat mĂ„ste efter all sannolikhet vara C.J. Omedelbart dĂ€refter konstateras, att »uppÂgiften om dem (sc. V i l k a ) som samrĂ„tt vid utarbetande av förslaget har Clason sĂ€kerligen nĂ€rmast frĂ„n Engeström sjĂ€lv». HĂ€r som pĂ„ Ă„tskilliga andra stĂ€llen l iksom glider förf. förbi huvudsaken. Meningen Ă€r naturligtvis denna: uppgiften om sjĂ€lva faktum samt om vilka som samrĂ„tt har Clason sĂ€kerligen hĂ€mtat hos EngeÂström. Ja, detta Ă€r sjĂ€lvfallet. Clason l iksom förf. bygger helt och hĂ„llet pĂ„ Engeströms memoarnotis .
Nu Àr det anmÀlarens mening, att förf. skulle visat prov pÄ en mycket sÀkrare historisk metod om han framlagt problemet som det verkligen föreligger. Förf. Àr i besittning av ett faktum, en a k t : författningsutkastet pÄ franska. Han har vidare tillgÄng till en memoarnot i s . 2
Han gör dÄ en hypotes: Lagerbring, HÄkanson och Engeström ha utarbetat förslaget pÄ svenska eller rÀttare inarbetat det i ett tryckt exemplar av R.F. DÀrefter har förslaget översatts till franska för kronprinsens rÀkning av Wetterstedt.
Som det hela nu framlagts, prĂ€glas framstĂ€llningen frĂ„n början av en viss oklarhet. Fakta och hypoteser sammanblandas i icke ringa mĂ„n. Ă andra sidan mĂ„ villigt medgivas, att förf. stĂ€dse utÂtrycker sig försiktigt och att han i fortsĂ€ttningen inför nytt material till stöd för sina hypoteser. Vad som dessutom kanske bort framÂhĂ€vas Ă€r, att Engeströms memoarnotis Ă€r den e n d a kĂ€lluppgift, pĂ„ vilken förf. kan stöda sig dĂ„ han talar om förslagets ursprung. Den förutan skulle förslaget ej kunna f. n. identifieras. Det kunde exempelvis ha varit ett lekverk, ett projekt, utarbetat för ros skull pĂ„ lediga stunder. Man har att taga denna notis för riktig. IngenÂting motsĂ€ger, att den Ă€r riktig. LĂ€ngre Ă€n till ett konstaterande hĂ€rav kan man icke komma.
1 fortsĂ€ttningen följer, trots förf:s lovvĂ€rda försiktighet, Ă„tskilÂliga specialhypoteser, av vilka nĂ„gra Ă€ro ganska dubiösa. 3 I redogöÂrelsen för C.J:s paragrafantal etc. förekommer i texten nĂ„gon oklarÂhet, i det förf. uppger att 23 av R.F:s paragrafer Ă€ro »fullstĂ€ndigt4
oförÀndrade»; men han kan uppnÄ detta antal, endast om han bland dem medrÀknar nÄgra paragrafer, som underkastats Àndringar av visserligen blott formell natur.
Sv. Hist . till vÄra dagar, XI sid. 215. 2 »Jag bör ⹠l ikvÀl o m n À m n a , att ett efter min tanke klokt förslag uppgavs ,
ti l l v innande; av mera s tyrka för s tyre lsen med en verkl igt ringa förÀndring i reger ingsformen. Det u n d e r s t ö d d e s av Lagerbring, HÄkanson och m i g och hade sÀkerl igen gÄtt i genom, ty en stor m À n g d var av vÄr tanke , och flera funnos , s o m önskade gÄ À n n u lÀngre. Tvenne gÄnger voro vi överens med kronprinsen o m punkterna , men begge gÄngerna omgjordes det , sedan vi sk i l t s Ät, pÄ Wet ter -s t ed t s förestÀl lningar» ( L a r s v o n E n g e s t r ö m , Minnen och anteckn ingar II: 197 f.).
3 E x e m p e l v i s om af HÄkansons grundlagsskriver i (s id. 209), om Carl XIII:s eventue l l a produkt ion som förs lagsskrivare (s id. 213).
4 Kurs. hÀr.
L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R 455
Slutligen mĂ„ nĂ€mnas, att nĂ„gra av detaljjĂ€mförelserna mellan C.J. och G.G.1 icke Ă€ro sĂ€rdeles trĂ€ffande, ofta nog beroende pĂ„ förf:s benĂ€genhet att förlora sig i petitesser eller vĂ€xla in pĂ„ sidoÂspĂ„r. Som exempel xnĂ„ anföras utlĂ€ggningen av hovparagrafen (sid. 211) och det högeligen kuriösa resonemanget om »formalitet» och »effektivitet» etc. (sid. 112). Den möda, som nedlĂ€gges pĂ„ konstaterandet av skilkjaktigheter mellan C.J. och G.G., â vilket Ă€r skĂ€ligen likgiltigt â förefaller tĂ€mligen bortkastad, dĂ„ förf. förÂsummat att understryka den vida mer intressanta och betydelseÂfulla överensstĂ€mmelsen dem emellan. SĂ„ sker dock stundom i mindre viktiga punkter. Förf. pĂ„pekar sĂ„lunda den relativt beÂtydelselösa överensstĂ€mmelsen mellan G.G. och C.J. ifrĂ„ga om statsÂrĂ„dens benĂ€mning, men observerar dĂ€remot ej, att den viktiga beÂstĂ€mmelsen i C.J., att konungen hör statsrĂ„den »quand II le jugera Ă„ propos», har sin direkta motsvarighet i G.G. § 5: »dĂ„ de av K.M. rĂ„dfrĂ„gas» (sid. 176 f., 211).
Vid behandlingen av C.J:s och K.P:s (den Kungl, Propositionen 1812) statsrĂ„dsorganisation kan man anmĂ€rka pĂ„ en underlĂ„tenÂhetssynd. DĂ€r framhĂ„lles ej det lĂ€tt skönjbara faktum, att kretsen kring kronprinsen, frĂ„n vilken dessa författningsĂ€ndringsprojekt hĂ€rstamma, avsĂ„g Ă€ven en praktisk reform av statsrĂ„dsinstitutionen. Förslagen kĂ€nnetecknas sĂ„lunda ej blött av krass konservatism eller rojalism utan Ă€ven av rationaliseringstendenser i enlighet med förÂslag Ă€nda frĂ„n Gustaf III:s tid, ytterligare aktualiserade av de senaste Ă„rens erfarenheter. [
Utöver de omdömen, vartill denna granskning redan givit anÂledning, skall till sist 1 sammanfattningsvis Ă€n en gĂ„ng utsĂ€gas, att föreliggande avhandlings fel framförallt bestĂ„ i en ganska pĂ„fallande brist pĂ„ noggrannhet. Denna brist medför dock mera sĂ€llan felaktigÂheter eller opĂ„litlighet i sak. SĂ„dana förekomma emellertid Ă€ven, sĂ€rskilt dĂ„ förf. kritiserar tidigare framstĂ€llningar utan att för sig ha klargjort deras innehĂ„ll och innebörd.
Det andra felet Ă€r- bristen pĂ„ stringens, förf:s i vissa kapitel viÂsade oförmĂ„ga av koncis framstĂ€llning. Av Ă„tskilligt att döma tĂ€nÂker förf. klarare Ă€n : han skriver. MĂ„hĂ€nda beror ock framstĂ€llÂningens stundom rapsodiska form dĂ€rpĂ„, att förf. överskattar lĂ€saÂrens insikter pĂ„ ett omrĂ„de, dĂ€r han sjĂ€lv Ă€r sĂ„ kunnig. Ty att förf. Ă€r en kunskapsrik, lĂ€rd och grundlig forskare framgĂ„r oför-tydbart Ă€ven av arbetets mindre tillfredsstĂ€llande partier; och Ă€n mer av andra, som hĂ€r. ovan. blott mycket ftyktigt blivit berörda.
Forskningsmetoden i vad den avser primĂ€rmaterialets urval och behandling Ă€r âą grundlig och sĂ€ker. Förf. förmĂ„r att kritiskt bedöma och sovra sitt stora material och att dĂ€rav i regel draga slutsatser, vilkas riktighet förefaller obestridlig. Hans utgĂ„ngsÂpunkter Ă€ro sĂ„lunda fasta och goda. Men, som hĂ€r ovan visats,
1 G.G. = den gus tav ianska o p p o s i t i o n e n s grundlagsförs lag (vÄren 1810) (Hist . Tidskr . 1916 sid. 262 ff.).'
456 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
detta Ă€r icke alldeles nog. Förf. kan vĂ€l fixera och stĂ€lla en frĂ„ga. Men nĂ€r det gĂ€ller att »bygga upp» svaret, sviker stundom metoÂden. FramstĂ€llningen glider fram nyckfullt nog â mellanlĂ€gena bli minst av allt preciserade â och kan rentav förefalla som ett konglomerat av goda iakttagelser och av reflexioner, vilka te sig som och ofta Ă€ven Ă€ro ganska osammanhĂ€ngande. Men â med en viss plötslighet â kommer förf. likvisst, kanske ett gott stycke lĂ€ngre fram i sin text, till ett resultat, som lĂ€saren inser mĂ„ste vara riktigt, men som det krĂ€ver betydlig möda att finna. Ăn större svĂ„righet kan det vara att inse, att förf. verkligen nĂ„tt dem genom en pĂ„ spridda stĂ€llen i texten förekommande bevisning. Men Ă„ter i andra delar, av avhandlingen, och dĂ„ sĂ€rskilt i kapitlet om 1812 Ă„rs regeÂringsform, dĂ€r det pĂ„tagliga Ă€mnet l iksom tvingar förf. att hĂ„lla trĂ„darna samman, Ă€r det ingen svĂ„righet att följa honom.
Avhandlingen Ă€r till sin struktur en serie studier över 1809â12 Ă„rs kriser. SĂ€rskilt den andra av dessa Ă€r snarare en samling ex-kurser Ă€n en logiskt och stilistiskt byggd avhandling â om med en sĂ„dan menas, en framstĂ€llning, dĂ€r preciserade frĂ„gor stĂ€llas och dĂ€r lĂ€saren genom en sammanhĂ€ngande text ledes fram till vĂ€l grundade svar, dĂ€r sĂ„dana pĂ„ basis av föreliggande material kunna givas, eller, i motsatt fall, till ett konstaterande att och varför sĂ„ ej kan ske. Ăn en gĂ„ng m Ă„ emellertid betonas, att svagheterna i ett sĂ„dant framstĂ€llningssĂ€tt motvĂ€gas av ett flertal förtrĂ€ffliga, mĂ„ngen gĂ„ng sĂ€rdeles pregnanta, i nĂ„gra fall - utomordentliga sammanfatÂtande översikter eller personkarakteristiker.
I -andra delar av avhandlingen, sĂ€rskilt i kapitlet om 1812 Ă„rs regeringsform, nĂ„r förf. fullt ut en hĂ€r skisserad standard för en mönstergill vetenskaplig framstĂ€llning. DĂ€r framlĂ€gger han ock nya rön av största vikt för kĂ€nnedomen om vĂ„rt nuvarande statsÂskicks tillkomst. Och vĂ€rdet av dessa rön blir sĂ„ mycket större tack vare det sĂ€tt pĂ„ vilket förf. med stor omsikt och skicklighet, ja, stundom med verklig skarpsinnighet, satt dem in i sitt nĂ€rmaste historiska sammanhang.
E. Ths.
N I L S HERLITZ: Svensk sjÀlvstyrelse. Stockholm 1933. 317 sid. Pris kr. 7: 50.
I en volym, betitlad S v e n s k s j Ă€ l v s t y r e l s e , har professor Nils Herlitz samlat ej mindre Ă€n sjutton större och mindre uppsatser, vilka han publicerat under Ă„ren 1920â1933. De behandla vitt skilda 'Ă€mnen inom sin författares* vidstrĂ€ckta statsvetenskapliga intressesfĂ€r; men praktiskt taget alla lĂ„ta sig-utan svĂ„righet inordna under den pregnanta och. icke sĂ„ litet suggererande rubriken. I ett förord, daterat den 4 juli 1933, pĂ„ dagen femton Ă„r efter president Woodrow Wilsons mĂ€rkliga anförande om den nya, demokratiska »vĂ€rldsordning, som borde stiga fram ur vĂ€rldskrigets spillror»,
L I T T!E R A T U R G R A N S K N I N G A R 457
har förf. tydligt givit uttryck Ă„t det syfte, som samlingen Ă€ger, och dĂ€rmed pĂ„ kraftigast möjliga sĂ€tt understrukit de för alla uppsatÂserna gemensamma synpunkterna.
Detta syfte Ă€r uppenbarligen i utgivandets ögonblick att Ă„stadÂkomma en plaidoyer för svensk sjĂ€lvstyrelse i dess historiskt hĂ€vdÂvunna former. Herlitz har i en hel rad av uppsatser dels i detalj, dels mer i stora drag 'framhĂ„llit kontinuiteten i det svenska statsÂskickets utveckling. NĂ„gra av dessa Ă€ro helt eller delvis intrĂ€ngande undersökningar i primĂ€rmaterialet, andra översiktliga framstĂ€llÂningar, i vilka redan vunna resultat skickligt och överskĂ„dligt samÂmanstĂ€llas; i ett par fall ursprungligen för utlĂ€ndsk publik. Ă ter i ett annat-fall har förf. utfört en kartskiss, vari han med flit utÂmĂ€rkt de vita flĂ€ckarna. Hans framstĂ€llning pĂ„ denna punkt, likÂsom pĂ„ Ă„tskilliga andra, Ă€r sĂ€rskilt stimulerande dĂ€rför att han visar upp, hur mycket-som Ă€nnu Ă€r ogjort, hur mycket som Ă„terstĂ„r att utforska, innan vi kunna sĂ€ga oss Ă€ga en ens nĂ„gorlunda tillförÂlitlig och tillrĂ€cklig kĂ€nnedom om vĂ„r författningsutveckling.
Alldeles samma intryck erhĂ„ller lĂ€saren vid ett studium av de uppsatser, Herlitz skrivit pĂ„ ett omrĂ„de, som han under en följd av Ă„r bearbetade, nĂ€mligen stadsvĂ€sendets och den kommunala sjĂ€lvförvaltningens utveckling. Detta Ă€r ett fĂ€lt, pĂ„ vilket hans forskÂning och författarskap varit banbrytande. NĂ€r man nu ser dessa uppsatser samlade och Ă„ter genomlĂ€ser dem, kan man ej undgĂ„ att med en viss oro spörja, om han icke skall finna tid och tillfĂ€lle att Ă„tervĂ€nda till dessa «Àmnen och rikta den politiska vetenskapen med ett för visso vĂ€l behövligt sammanfattande arbete, vari denna utomordentligt viktiga sida av den svenska sjĂ€lvstyrelsen tillbör-ligen insattes i sitt sammanhang.
I en annan serie Ă€v uppsatser, av vilka de flesta stĂ„tt att lĂ€sa i dagspressen, har förf., i regel med utgĂ„ngspunkt frĂ„n aktuella politiska spörsmĂ„l eller tilldragelser, analyserat det nuvarande svenÂska statsskicket. Om han i de utvecklingshistoriska exposĂ©erna huvudsakligen givit uttryck Ă„t sin höga uppskattning av â om man sĂ„ mĂ„ sĂ€ga â kĂ€rnvirket i författningen, har han hĂ€r mĂ„nga gĂ„nger att komma med kritik av utvĂ€xter och svagheter. Hans framstĂ€llÂning i dessa fall ger ett starkt och bestĂ€mmande intryck av att den svenska författningsstilen flerstĂ€des brutits, att osmĂ€lta stycken av â i och för sig kanhĂ€nda förtrĂ€fflig â utlĂ€ndsk doktrin förts in i vĂ„r författning; att vi svenskĂ„r begĂ€ra, vissa resultat, vilka t. ex. engelsmĂ€nnen erhĂ„lla, utan att kunna prestera de hĂ€rför nödiga förutsĂ€ttningarna. Vi efterspörja förgĂ€ves starka regeringar, nĂ€r den grund, pĂ„ vilken de under det parlamentariska systemet skulle uppÂbyggas, nĂ€mligen enhetliga, disciplinerade riksdagsmajoriteter, av alltför vĂ€l kĂ€nda anledningar notoriskt saknas.
HĂ€rmed Ă€r icke sagt, att Herlitz skulle vara fĂ„ngen i nĂ„gon slags historiserande romantik. TvĂ€rtom Ă€r motsatsen fallet. BĂ„de grund-uppfattning, syfte och framstĂ€llningssĂ€tt Ă€r i bĂ€sta mening realisÂtiskt. Herlitz tillhör onekligen de vetenskapsmĂ€n och författare,
458 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
vilka man lugnt tror, dĂ„ de laborera med historiska förutsĂ€ttningar â Ă„t vilka sĂ„ mĂ„ngen dagspolitiker rycker pĂ„ axlarna â sĂ„som pĂ„tagliga och betydelsefulla realiteter.
I uppsatser av sistnĂ€mnda slag gĂ„r förf. till angrepp emot den grundlĂ€ggande politiska okunnighet, som utmĂ€rker det svenska folket och som förty â enligt vad man skulle kunna lĂ€sa sig till Ă„tminstone mellan raderna i hans bok â icke Ă€r helt orepresenÂterad bland dess representanter. I en annan studie, som visserligen icke tillhör de i och för sig mest betydelsefulla i samlingen, men hĂ€r framdrages sĂ„som typisk för förf:s vĂ€lgörande lugna och klara blick pĂ„ problemen, har han sökt röja upp med en svensk politisk fördom, som bottnar ej blott i okunnighet utan Ă€ven i vissa moraÂliska förestĂ€llningar. Den handlar om »LekmĂ€n och yrkespolitiker i Sveriges riksdag». Det torde knappast behöva framhĂ„llas, att Herlitz icke delar allmĂ€nhetens dygdiga förskrĂ€ckelse för de sistÂnĂ€mnda. Uppsatsen innehĂ„ller mĂ„nga trĂ€ffande reflexioner, men den har det felet att vara skriven 1921; den Ă€r alltsĂ„ numera pĂ„ Ă„tskilliga punkter förĂ„ldrad. Tiden har ridit fort sedan dess. SpörsmĂ„let politikerâyrkespolitiker Ă€r Ă€nnu lĂ„ngt viktigare Ă€n vid tidpunkten för den stora författningsrevisionen. Det kan komma en dag, dĂ„ det blir till ett av de centrala i det stora problemkomplex, som brukar rubriceras demokratiens kris.
Den kritik som förf. framstĂ€ller emot vissa mer eller mindre pĂ„tagliga och farliga urartningar inom svenskt statsliv Ă€r pĂ„ intet sĂ€tt kylig, syrlig eller negativ. Den Ă€r det sĂ„ mycket mindre, som han i vissa fall sjĂ€lv kommer med förslag till förĂ€ndringar eller reformer. SĂ„ sker t. ex., visserligen i tĂ€mligen allmĂ€nna ordalag (nĂ„got som hĂ€r ingalunda Ă€r sagt i klandrande mening) , betrĂ€fÂfande »regeringsproblemet», vilket som bekant ofta Ă€r detsamma som problemet om huru det parlamentariska systemet i Sverige och ett antal andra lĂ€nder skall kunna frambringa »starka» regeringar.
SĂ„ sker Ă€ven ifrĂ„ga om det svenska grundlagsĂ€ndringsinstitutet. Förf. uppvisar, hur ringa positiv betydelse de nuvarande grundÂlagsĂ€ndringsbestĂ€mmelserna Ă€ga. I sjĂ€lva verket har utvecklingen medfört, att den garanti, som skulle ligga i riksdagens dubbla beÂslut i dessa frĂ„gor, helt och hĂ„llet bortfallit. Det avgörande beslutet fattas med ens, i första omgĂ„ngen. Riksdagsbeslutet ett till fyra Ă„r senare bekrĂ€ftar praktiskt taget alltid detta första beslut. Den nuÂvarande proceduren verkar sĂ„lunda i praxis icke blott icke sĂ„, att det garanterar ett lugnt och moget övervĂ€gande, utan det medför Ă€ven direkta olĂ€genheter. Bland annat verkar det som ett latent hinder för vĂ€löverlagda reformer.
Den av Herlitz i samma studie pÄtalade bristen pÄ respekt för grundlagarna beror dels i nÄgon mÄn pÄ detta förhÄllande, dels och framförallt dÀrpÄ, att vÄra grundlagar inrymma en mÀngd petitesser och tekniska detaljer, som lika vÀl kunde och helst borde vara borta. Statslivets och statsskickets lugna och jÀmna utveckling
L I T T]E H A T U R G R A N S K N I N G. A R 459
helt vid sidan av och understundom inte sÄ litet emot grundlagen verkar naturligtvis i samma riktning.
Förf:s förslag till reformering av grundlagsĂ€ndringsproceduren Ă€r typisk för hans metodiska och sakliga sĂ€tt att resonera. Han gör upp en kasuistik,< fastslĂ„r dĂ€rmed den faktiska utvecklingen-, observerar och tar vederbörlig hĂ€nsyn till de viktigaste nya faktoÂrerna â partierna och det proportionella valsĂ€ttet â och baserar pĂ„ dessa grunder ett principförslag, som, om det utarbetades och tillĂ€mpades, skulle kunna Ă„tergiva grundlagsĂ€ndringsinstitutet nĂ„got av dess nu förlorade kvalitet. Men â som den icke blott vetenskapÂligt utan Ă€ven praktiskt förfarne man han Ă€r â dĂ€rmed resignerar han. Han vet full vĂ€l, och denna vetskap Ă€r icke blott till personligt praktiskt bruk utan ingĂ„r i kĂ€nnedomen orii det moderna svenska statslivet, att allt tal om reformer av detta slag av politikerna hĂ€n-föres till de onyttiga teoretiska spekulationernas, till professorsfum deringarnas omrĂ„de. ;»Den som för frĂ„gan om grundlagens helgd pĂ„ tal riskerar att av handlingens mĂ€n anses som en smula opraktisk och verklighetsfrĂ€mmande», Ă€r ett av hans egna uttryck för denna tankegĂ„ng.
Sist skulle recensenten vilja understryka, att denna samling av uppsatser har ett starkt pedagogiskt syfte och tycke. Det ligger- delÂvis i sakens natur, vilket man förstĂ„r, om man genomgĂ„r de sist i volymen under rubriken A n m Ă€ r k n i n g a r meddelade uppgifterna om var uppsatserna först publicerats och för vilket Ă€ndamĂ„l. SĂ„ enkelt, lĂ€ttfattligt och ,i bĂ€sta mening populĂ€rt som de Ă€ro skrivna, och sĂ„ betydelsefullt som Ă€mnet, fattat som en helhet, Ă€r, borde ocksĂ„ S v e n s k s j Ă€ l v s t y r e l s e kunna bli och förtjĂ€nade den att bli en medborgarebok, en, skrift, som var och en för sin medborgerliga bildnings förkovran intresserad svensk man och kvinna toge del av. Om emellertid detta fĂ„r förvisas till de fromma önskningarnas omÂrĂ„de, anser rec. det alldeles ej för mycket sagt â och det skall hĂ€r sĂ€gas till den kraft och verkan det hava kan â att Herlitz skrift borde fĂ„ en framskjuten plats i den akademiska undervisningen i statskunskap. Arbetet; Ă€r visserligen icke Ă€mnat att vara och Ă€r av flera skĂ€l ej heller k lĂ€mpligt som lĂ€robok pĂ„ det lĂ€gsta stadiet. Men som en »lĂ€sebok», för att nu anvĂ€nda terminologien frĂ„n skoÂlan, mĂ„ste den vara till stor nytta. Bortsett frĂ„n det rika faktiska stoff den har att meddela frĂ„n flera skilda forskningsomrĂ„den mĂ„ste den, sĂ€rskilt kanske genom framstĂ€llningens stĂ€ndiga och lyckliga anknytning sĂ„vĂ€l till gĂ„ngna tider som dagens aktuella problem, vĂ€cka till eftertanke alla de studerande, som verkligen under sin strĂ€van med de mĂ„nga skĂ€ligen disparata kursböckerna börjat fatta och förstĂ„ det levande svenska statsskicket.
E. Ths.
460 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
G. A. W A L Z : Völkcrrecht und Staatliches Recht Kohlhamrner, Stuttgart 1933. 503 sid.
Förf., numera professor i Breslau, har stĂ€llt sig uppgiften att undersöka folkrĂ€ttens förhĂ„llande till den inomstatliga rĂ€tten, sĂ€rskilt med hĂ€nsyn till den utveckling av bĂ„de folk- och statsrĂ€ttsliga förÂhĂ„llanden, som Ă€gt rum efter och i anledning av den nyordning Versaillesfreden 1919 skapat. Arbetet omfattar tvĂ„ delar: i den förra behandlar förf. dels teoriens stĂ€llningstagande till frĂ„gan, dels praxis; i den senare dels olika statliga rĂ€ttssystems stĂ€llning till den folkÂrĂ€ttsliga sedvanerĂ€tten och de allmĂ€nt erkĂ€nda folkrĂ€ttsliga prinÂciperna l iksom ock till den genom folkrĂ€ttsliga fördrag fixerade skrivna folkrĂ€tten, dels f rĂ„gan .om folkrĂ€ttens tillĂ€mpning av statÂliga förvaltningsmyndigheter och domstolar. Som hĂ€rav synes, avÂser arbetet att vara i eminent mening positivrĂ€ttsligt pĂ„ samma gĂ„ng som det söker teoretiskt förklara företeelserna, Ă€ven om hĂ€rÂvid spekulationen fĂ„tt ett visst utrymme, som mĂ„hĂ€nda blivit större Ă€n förf. sjĂ€lv avsett, men som icke hindrar, att arbetet Ă€r vĂ€rdefullt och givande; förf. har i vĂ€sentlig grad lyckats bemĂ€stra de med ett sĂ„dant arbete alltid förenade svĂ„righeterna.
Redan förf:s anknytning till och erkĂ€nnande av Heinrich Triepels 1899 utgivna bok »Völkerrecht und Landesrecht» med dess klart dualistiska upplĂ€ggning i medveten och avsiktlig motsĂ€ttning till de teorier, Triepel sjĂ€lv betecknat som monistiska, verkar vĂ€lgörande; och förf:s erinran, att dessa beteckningar ingalunda skapats först 1914 av Verdross, Ă€r lika riktig som vĂ€lbefogad. Emellertid finner förf. med fullt skĂ€l, att det i verkligheten mĂ„ste bli frĂ„ga ej blott om motsĂ€ttningen dualistisk-monistisk uppfattning, varvid man enÂdast beaktar förhĂ„llandet mellan en viss stats inre rĂ€tt och folkÂrĂ€tten, utan i stĂ€llet om motsĂ€ttningen pluralistisk-monistisk, enĂ€r m a n ej kan undgĂ„ att beakta Ă€ven förhĂ„llandet mellan alla de olika statliga rĂ€ttsordningarna inbördes och deras beroende av eller sjĂ€lvÂstĂ€ndighet emot varandra och folkrĂ€tten, vare sig denna betraktas sĂ„som Ă€gande primat över dem alla eller som underkastad alla dessas primat.
FrĂ„n denna utgĂ„ngspunkt ger förf. dĂ€refter en kritisk granskÂning först av de pluralistiska och sedan av de monistiska teorierna, varvid han sĂ€rskilt behandlat bland de förra Triepel, Anzijotti, Verdross â sĂ„ vitt dennes Ă€ldre, av förf. sĂ„som »pseudomonistisk» betecknade teori angĂ„r â och Max Wenzel, samt bland de senare Kelsen, Verdross â sĂ„ vitt angĂ„r hans senare teori â Krabbe, Isay. Referatet av dessa författares Ă„sikter verkar klart och överskĂ„dligt, analysen oftast ingĂ„ende och i regel vĂ€lgrundad; sĂ€rskilt Ă€r kritiÂken av Verdross och Kelsen övertygande.
NÀr förf. hÀrefter övergÄr till undersökningen av praxis, fastslÄr han till en början, att denna undersökning icke fÄr, sÄsom oftast skett, utgÄ frÄn vissa möjligast allmÀnt generella postulat för att i enlighet dÀrmed tyda eller förtyda praxis, utan tvÀrtom mÄste ur praxis söka
L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R 461
fixera allmĂ€nna regler: det gĂ€ller, enligt honom, att inom de statliga rĂ€ttsordningarnas sfĂ€r finna objektiva erfarenhetsmĂ€ssigt givna rĂ€ttsÂregler rörande förhĂ„llandet mellan inomstatlig rĂ€tt och folkrĂ€tt och nĂ€rmast med avseende Ă„ S Ă„ d a n a fall, dĂ€r den förra stĂ„r-i strid med den senare â vilken giltighet tillkommer den dĂ„? Förf:s undersökning omfattar i detta avseende tysk, engelsk, amerikansk, fransk, belgisk och spansk rĂ€ttspraxis, och förf. visar att folkrĂ€ttsstridig inomstatlig rĂ€tt regelmĂ€ssigt tillĂ€gges inomstatlig giltighet. Den andra frĂ„ga, förf. upptager till behandling i detta sammanhang, hĂ€nför sig till den stĂ€llning praxis intager betrĂ€ffande folkrĂ€ttens subjekt och gilÂtighet: med stort intresse följer man hĂ€r förf:s utredning, vilken icke ett ögonblick avviker frĂ„n den positivrĂ€ttsliga och empiriska instĂ€llning den frĂ„n början fĂ„tt, och man kan svĂ„rligen förneka riktigheten av förf:s sats, att det Ă€r staterna, som uppbĂ€ra bĂ„de den positiva folkrĂ€tten och vederbörande positiva inomstatliga rĂ€tt, Ă€ven nĂ€r dessa stĂ„ i strid med varandra, samt att. ett dylikt förhĂ„lÂlande utmynnar i statens folkrĂ€ttsliga ansvar för stridighetens uppÂhĂ€vande, vilket endast kan ske genom statens egna Ă„tgĂ€rder. I det slutliga valet mellan monistisk teori med antagande av folkrĂ€ttens primat och pluralistisk teori, stannar förf. helt naturligt vid den senare sĂ„som den enda hĂ„llbara.
I den andra delen av arbetet gĂ€ller det för förf. att uppvisa och utreda formerna och ordningen för vad förf. kallar den inomstatliga rĂ€ttens »folkrĂ€ttsliga ,garantifunktion». De medel av rĂ€ttsteknisk art, som hĂ€rvid komma i betraktande, uppdelar förf. i tvĂ„ större grupper, allteftersom frĂ„ga blir om förverkligande av folkrĂ€tt inom en stat genom egen rĂ€ttsbildning eller om tillĂ€mpning av givna rĂ€ttsregler genom statliga organ. Förf. redogör hĂ€r utförligt för de olika nationella systemen, sĂ€rskilt med hĂ€nsyn till förhĂ„llandet melÂlan regering och representation dĂ„ det gĂ€ller att Ă„stadkomma folkÂrĂ€ttsliga fördrag. Vad 1 Sverige betrĂ€ffar, har förf. icke haft tillfĂ€lle att beakta dess gĂ€llande rĂ€tt, helst denna icke förrĂ€n efter utgivanÂdet av förf:s arbete blivit i svensk rĂ€ttslitteratur nĂ€rmare undersökt och belyst â ett komplement finnes numera i H. Sundbergs arbete om »Lag och traktat»1 (1934). FramstĂ€llningen i förf:s andra del erbjuder mĂ„hĂ€nda icke samma teoretiska intresse som den i första delen, men den ger en lika nyttig som god överblick av gĂ€llande rĂ€tt i olika rĂ€ttssystem.
Walz's arbete Ă€r i eminent mening juridiskt, icke filosofiskt, pch har dĂ€rför ocksĂ„ juridiskt kunnat komma till rĂ€tta med natur-rĂ€ttsligt filosofiska spekulationer, som lĂ€nge fĂ„tt gĂ€lla som juridik, men blott gjort ohĂ€gn sĂ€rskilt inom den folkrĂ€ttsliga och statsrĂ€ttsÂliga juridiken. Arbetet utgör ett vĂ€rdefullt bidrag till den folkrĂ€ttsliga rĂ€ttsvetenskapliga litteraturen, men kan sĂ€kerligen ej uppskattas av den statsrĂ€ttsvetenskap, som vĂ€sentligen icke Ă€r juridik, utan politik eller filosofi.
C. A. Reuterskiöld.
Slalsoelenslcaplig Tiilskiifh.1934. N. F. 31
462 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
F R E D R I K LAGERROTH, J . E. . NILSSON och RAGNAR OLSSON: FrihetsÂ
tidens maktĂ€gande stĂ€nder 1719-^1772. (Sveriges Riksdag. Förra avd. Band VâVI.) Sthlm 1 9 3 4 .
»Frihetstiden» Ă€r icke endast namnet pĂ„ en historisk epok, det Ă€r ocksĂ„ en politisk klichĂ©. Det plĂ€gar fĂ„ representera förnedÂringens tid i vĂ„r historia. Det har blivit inbegreppet av regeringsÂsvaghet, riksdagsvĂ€lde, partiintriger och korruption.
Professor Fredrik Lagerroth framtrĂ€dde en gĂ„ng som frihetsÂtidens Ă€rerĂ€ddare. I sin gradualavhandling, »Frihetstidens författÂning», gjorde han sig till tolk för tidevarvets konstitutionella ideal, vilkas förverkligande betecknades som en seger för »de nationella rĂ€ttsidĂ©erna». Det blev emellertid vederbörligen understruket, att rehabiliteringen icke gĂ€llde frihetstiden som »empirisk epok» utan som »rationell princip».
SÄsom vÄr frÀmste nu levande kÀnnare av frihetstida statsliv har Lagerroth haft sig anförtrodd uppgiften att skriva stÀndervÀl-dets historia. Problemet skiljer sig rÀtt vÀsentligt frÄn det i gradual-avhandlingen bearbetade. Det Àr först och frÀmst av rent empirisk natur. Det har gÀllt att klarlÀgga det frihetstida riksdagsskicket med uteslutande avseende pÄ positiv rÀtt och konstitutionell praxis.
Helt naturligt har den förĂ€ndrade arbetsuppgiften lett till ganska pĂ„tagliga förĂ€ndringar i framstĂ€llningssĂ€ttet. Gradualav-hĂ€ndlingen var i betydande mĂ„n ett apologetiskt aktstycke.. Med lidelsefullt patos förde förf. en viss tids och en viss Ă„skĂ„dnings talan. Av stĂ€nderna fattade beslut blevo ofta föremĂ„l för diskussion, huruvida de kunde anses principiellt riktiga och praktiskt lĂ€mpÂliga. I det riksdagshistoriska arbetet Ă€r det subjektiva förhĂ„llandet till problemen föga framtrĂ€dande- I de fall, dĂ€r förf. icke helt avÂstĂ„tt frĂ„n en personlig vĂ€rdesĂ€ttning, ha omdömena fĂ€llts med mycken Ă„terhĂ„llsamhet i formuleringen.
Vissa grundlĂ€ggande teser söker emellertid Lagerroth alltjĂ€mt försvara med oförminskad övertygelse. Till dem hör uppfattningen, att 1 7 1 9 Ă„rs grundlagsstiftare voro helt opĂ„verkade av utlĂ€ndska idĂ©Âströmningar. Det kan naturligtvis icke bestridas, att Ă„tskilliga av de konkreta rĂ€ttsinstituten i den nya författningen voro hopbragta ur ett rikt inhemskt förrĂ„d. Föga sannolik förefaller emellertid LagerÂroths sats, att stĂ€nderna »nĂ€rmast tĂ€nkt pĂ„ medeltidens valkapituÂlationer», dĂ„ de voro sĂ„ ivriga att fritt fĂ„ bestĂ€mma villkoren för den nye monarkens val. (V, s. 2 1 . ) Fredenstiernas uppgift, att man tog noggrann hĂ€nsyn till »vissa frĂ€mmande fria regeringars och staters inrĂ€ttningar, statuter och reglementer samt vad Grotius, Pufendorff och flera hade dĂ€rom skrivit» â denna uppgift mĂ„ tagas med tillÂbörlig reservation sĂ„som hĂ€rstammande frĂ„n en lĂ„ngt senare tidÂpunkt. Men Ă€ven David Silvius anslöt sig i sin bekanta broschyr frĂ„n 1 7 1 9 till tidens modedoktrin, att ett fritt folk Ă€gde rĂ€tt att i ett fördrag med sin överhet sjĂ€lvt bestĂ€mma över sitt regeringssĂ€tt. Det finns Ă„tskilligt, som tyder pĂ„ att Silvius' broschyr var represen-
L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R 463
tativ för den idĂ©politiska Ă„skĂ„dningen i inflytelserika kretsar. Och oomtvistligt Ă€r, att stĂ€nderna 1723 i en utförlig principiell förklaring gĂ„vo sitt officiella erkĂ€nnande Ă„t folksuverĂ€nitets- och fördrags-teorierna. Detta kan icke ha betytt, att dessa idĂ©er först dĂ„ vunno insteg. Som Erland HjĂ€rne framhĂ„llit mĂ„ste doktrinens officiella framtrĂ€dande först nĂ„gra Ă„r efter stĂ€ndermaktens faktiska utvidgÂning ha berott pĂ„ att den 1723 blev direkt bestridd av en fronÂderande krets. Utan' att ha varit officiellt proklamerad mĂ„ste folksuverĂ€nitetstĂ€nken ha varit commune bonum i politiska kretÂsar redan under det! nya statsskickets grundlĂ€ggningstid. FörÂfattningens upphovsmĂ€n ha sĂ€kerligen i enskildheter sökt tillgodoÂgöra sig det Ă€ldre rĂ€ttsmaterial, som av erfarenheten befunnits anÂvĂ€ndbart. Men i sin grundĂ„skĂ„dning, i sin allmĂ€nna strĂ€van att begrĂ€nsa kungamakten till folkmaktens förmĂ„n mĂ„ste lagstiftarna ha mottagit stödjande och stimulerande inflytande av den samÂeuropeiska idĂ©politiken. Att de skulle hĂ€mtat inspiration ur rĂ€ttsÂakter nĂ„got halvt tusental Ă„r tillbaka i tiden mĂ„ste Ă„ priori beteckÂnas sĂ„som föga troligt.
Efter redogörelsen för den nya grundlagsstiftningen drar LagerÂroth upp huvudkonturerna av frihetstidens konstitutionella och politiska utveckling. För Lagerröth har denna utveckling vĂ€sentÂligen framstĂ„tt som en stĂ€ndervĂ€ldets »fortgĂ„ende fullkomning». Visserligen var tiden uppfylld av politiska strider. StĂ€ndervĂ€ldet hade att hĂ€vda S i g Ă„ ena sidan mot konungen och hovet, Ă„ andra sidan mot den omedelbara demokratien. Och inom författningens ram böljade striden om den politiska makten fram och Ă„ter mellan de bĂ„da parlamentariska partierna. Men betydelsen av dessa motÂsĂ€ttningar har enligt Lagerroths mening endast varit den, att stĂ€nÂdervĂ€ldet kom till djupare medvetande' om sin egenart och tvangs att utbilda en egen idĂ©politisk teori. Av sĂ„vĂ€l strider som stridsÂskrifter har Lagerroth givit en utmĂ€rkt översikt, men nĂ„got vĂ€sentÂligt nytt har ifrĂ„gavarande avdelning knappast att bjuda.
Undersökningen av riksdagens sammansĂ€ttning har varit förÂdelad pĂ„ flera hĂ€nder. SjĂ€lv har Lagerroth redovisat för adeln och krigsbefĂ€let samt prĂ€stestĂ„ndet, vilket senare erhĂ„llit vitsordet, att det »genom eminent duglighet försvarade sin plats inom represenÂtationen synnerligen vĂ€l». Borgar- och bondestĂ„nden ha skildrats med mycken sakkunskap av rektor J. E. Nilsson och lektor Ragnar Olsson. PĂ„ statistisk vĂ€g har Nilsson vunnit bekrĂ€ftelse pĂ„ den gamla iakttagelsen, atfĂ€mbetsmannaelementet Ă€ven inom borgarstĂ„nÂdet intog en stark parlamentarisk position under frihetstiden. VisserÂligen sökte borgĂ©rskapet redan vid valen till de första riksdagarna att frigöra sig frĂ„n magistratens övervĂ€gande inflytande. Men det kvarstod under hela perioden som ett faktum, att majoriteten inom borgarstĂ„ndet alltid utgjordes av magistratspersoner. Att borgarstĂ„nÂdet mot periodens slut' var i sĂ„ snabb tillvĂ€xt, synes frĂ€mst ha hĂ€ngt samman med partiernas ökade livaktighet. DĂ„ man inom borgarÂstĂ„ndet röstade per capita, hade den som representerade tvĂ„ eller
464 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
tre stÀder likvÀl endast en röst. För röstmobiliseringen i stÄndet blev det dÀrför en angelÀgen partiuppgift att lÄta smÄstÀderna sÀnda egna representanter till riksdagen.
Frihetstiden Ă€r icke minst ur den synpunkten ett fĂ€ngslande kapitel i riksdagens historia, att det har att uppvisa vĂ„ra första parlamentariska partibildningar. Vilken rik utveckling partivĂ€senÂdet uppnĂ„dde belyses av ett par intressanta pĂ„pekanden i LagerÂroths arbete. BĂ„de hattar och mössor förberedde valen till riksÂdagen 1769â70 genom tillskapandet av formliga landsorganisationer. Instruerade ombud anstĂ€lldes i landsorten, och i huvudstaden uppÂrĂ€ttade mössorna en sĂ€rskild korrespondensbyrĂ„. Till den pĂ„fölÂjande riksdagen planerade mössorna en permanent partipropaganda, vilken skulle skötas dels av en stockholmsdirektion med tvĂ„ kontor för granskning och distribuering av tryckalster, dels av ett antal medhjĂ€lpare i rikets tjugoen provinser. Dessa pĂ„ lĂ„ng sikt organiÂserade valförberedelser avbrötos emellertid genom Adolf Fredriks död. I sjĂ€lva verket mĂ„ste det frihetstida partivĂ€sendet anses ha varit av den betydelse, att en speciell redogörelse för detsamma hade varit vĂ€l motiverad. Icke minst med tanke pĂ„ att en hel volym kommer att Ă€gnas nutidens riksdagspartier, synas deras mĂ€ktiga föregĂ„ngare under frihetstiden ha varit förtjĂ€nta av ett eget kapitel. En mera djupgĂ„ende undersökning pĂ„ denna punkt hade mĂ„hĂ€nda ocksĂ„ varit Ă€gnad att nĂ„got nyansera Lagerroths karakteristik av de frihetstida partierna. Dessa'voro, förklarar han, »inga intresseÂpartier utan Ă„siktspartier» (VI, s. 32) ; »hattpartiet Ă€r till sitt innersta vĂ€sen ett idĂ©parti», heter det i ett annat sammanhang (V, s. 145). Vad ett parti Ă€r »till sitt innersta vĂ€sen» fĂ„r nog hĂ€nföras till samÂhĂ€llsforskningens mera svĂ„rlösta problem. Men sĂ„ mycket synes visst, att ganska notoriska gruppintressen ha sökt hĂ€vda sig i och genom de bĂ„da frihetstida partierna. Detta torde i synnerhet ha gĂ€llt hattpartiet. Dess tid var byrĂ„kratiens glansperiod i vĂ„r historia. Hattpartiet hade emellertid starka försĂ€nkningar Ă€ven inom de stora industriella och kommersiella kretsarna, vilka just genom hattparÂtiets ekonomiska system uppnĂ„tt större betydelse i samhĂ€llet. Ă andra sidan var det otvivelaktigt sĂ„ att pĂ€rtistriderna stodo hetast kring frĂ„gor, som icke Ă€gde direkt anknytning till sociala gruppÂintressen. Det mĂ„ vara riktigt, att frihetstidens partier hĂ€rutinnan stĂ„ den klassiska engelska partitypen nĂ€rmare Ă€n den moderna svenska â det ger oss dock icke anledning att helt förneka intresseÂmomentets betydelse.
I senare delen av sitt arbete övergĂ„r Lagerroth till en systemaÂtisk framstĂ€llning av frihetstidens riksdagsskick. »Riksdagens orgaÂnisation och arbetsformer» liksom »StĂ€ndernas maktutövning» ha blivit föremĂ„l för de mest minutiösa utredningar. Genom det enorma kĂ€llmaterial, som hĂ€r bearbetats, ha dessa avdelningar utan tvivel blivit arbetets vĂ€rdefullaste. Endast ett par frĂ„gor av större prinÂcipiell vikt skall hĂ€r i korthet beröras.
Den frihetstida stÀnderregeringen har en gÄng av Stavenow be-
' L I T T E 1 U T U R G R A N S K N I N G A R 4 6 5
tecknats som en ;»byrĂ„kratisk parlamentarism» (Det adertonde Ă„rÂhundradets parlamentarism i Sverige, s. 14). Avgörande lör Stave-nows karakteristik var, att den till makten komna fyrstĂ„ndsriksÂdagen hade ett sĂ„ dominerande byrĂ„kratiskt inslag. »Riksdagen kunde sĂ€gas vara ett ganska troget uttryck för den samlade byrĂ„Âkratiens Ă„skĂ„dning och strĂ€vanden». I frĂ„ga om rĂ„dets tillsĂ€ttning medger visserligen Stayenow, att byrĂ„kratiska hĂ€nsyn mer och mer fingo trĂ€da tillbaka för parlamentariska och partipolitiska meriter. Men, betonade hĂ€n, »den parlamentariska principen förmĂ„dde icke bliva allena bestĂ€mmande vid rĂ„dsregeringens bildande». Hos LagerÂroth framtrĂ€der en motsatt tendens. Den kommer till synes redan i framstĂ€llningen av 1723 Ă„rs riksdagsordning. StĂ„nd för stĂ„nd söker Lagerroth uppvisa, hurusom en antibyrĂ„kratisk inriktning gjorde sig gĂ€llande vid utformningen av stĂ„ndens sammansĂ€ttning (V, s. 101 ff.). 0ch i sin redogörelse för stĂ€ndernas förhĂ„llande till rĂ„dsregeringen lĂ€gger Lagerroth helt tonvikten pĂ„ den parlaÂmentariska principen. Han hĂ€vdar, att man redan vid systemskiftet 1738â39 principiellt bröt »med den byrĂ„kratiska uppfattningen om rĂ„dsĂ€mbetet sĂ„som sista trappsteget pĂ„ en förtjĂ€nstfull Ă€mbetsmanÂnabana genom att till rĂ„dsherrar befordra mĂ€n uteslutande efter partimeriter» (V,j s. 14'4). StĂ€ndernas förtroende förblev under hela epoken det avgörande* för förvĂ€rvet av rĂ„dspurpurn. »SĂ„ till vida kan det knappast vara berĂ€ttigat att kĂ€nneteckna frihetstidens rege-ringssĂ€tt sĂ„som en 'byrĂ„kratisk' parlamentarism. Den parlamentaÂriska principen yar den dominerande inom frihetstidens författning och verkade i grunden förstörande pĂ„ den byrĂ„kratiska, mera ju lĂ€ngre tiden led», (VI,, s. 189). Att de flesta rĂ„dsherrar förut inneÂhaft nĂ„gon Ă€mbĂ©tspost, vill Lagerroth icke fördölja, men dĂ„ detta faktum sammanhĂ€nger med den frihetstida adelns sociala inriktÂning, anses det sakna; statsrĂ€ttslig relevans.
För sĂ„ vitt det Ă€r ett avgörande kriterium pĂ„ parlamentarism, att regeringen representerar en majoritet i riksdagen, var det friÂhetstida statsskicket otvivelaktigt parlamentariskt. Att det i övrigt har föga gemensamt med den klassiska engelska typen, Ă€r vĂ€lbekant. PĂ„ den punkten, ansluter sig Lagerroth oreserverat till den gĂ€ngse uppfattningen. Han betonar, att vare sig regeringsmedlemmarna betraktades s o m ' konungens Ă€mbetsmĂ€n eller som stĂ€ndernas fullÂmĂ€ktige förblev stĂ€ndernas misstro oförminskad och dĂ€rmed ocksĂ„ deras vilja till sjĂ€lvhĂ€vdelse. Trots att intrĂ€det i rĂ„dskammaren blev alltmer beroende av parlamentariska meriter, ville man icke tillĂ„ta riksrĂ„den !att inta en parlamentariskt ledande stĂ€llning. »I stĂ€llet representera stĂ€ndernas beslut för regeringen en heteronom vilja, som den passivt*mĂ„ste underordna sig. Intet blir mera ödesÂdigert för statsskicket, som trots sin monistiska princip mĂ„ste dras med en dualism mellan den ordinĂ€ra regeringen och ett Ă„tminstone tidvis regerande sekret utskott» (VI, s. 195).
PÄ andra omrÄden av statslivet kan man emellertid iakttaga en tendens mot »fortgÄende fullkomning». Ett modernare representa-
466 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
tionsbegrepp vann insteg. Valnienigheternas emancipation frĂ„n olika Ă€mbetsmyndigheter vilade pĂ„ förutsĂ€ttningen, att stĂ€nderna icke voro att betrakta som en gren av förvaltningen utan som en verklig folkÂrepresentation. De maktĂ€gande stĂ€ndernas förmĂ„ga av sjĂ€lvbegrĂ€nsÂning demonstrerades i förordningen av 1766, som bestĂ€mde att förÂĂ€ndringar i rikets grundlagar icke skulle definitivt beslutas, förrĂ€n folket i val fĂ„tt ge sin mening till kĂ€nna. 1 viss mĂ„n supplerande verkade 1766 Ă„rs Tryckfrihetsförordning, som tillĂ€t en offentlig debatt av betydelsefulla frĂ„gor. Om hĂ€rtill lĂ€gges, att sanerade finanser och moderna budgetprinciper kunna uppföras pĂ„ stĂ€nder-vĂ€ldets kreditsida, synas fullgoda skĂ€l vara förebragta för LagerÂroths huvudtes, att stĂ€ndervĂ€ldet var pĂ„ vĂ€g mot »fortgĂ„ende full-komning», dĂ„ det störtades av den monarkistiska revolutionen.
! Genom sina omfattande kĂ€llforskningar har Lagerroth kunnat ge en helhetsbild av det frihetstida riksdagsskicket, som ger ett imponerande intryck av dess rika utveckling. I sitt lilla klassiska arbete om frihetstiden uttalade Niklas Tengberg en stilla undran, om icke tidevarvets största förtjĂ€nst i sjĂ€lva verket lĂ„g pĂ„ det konstitutionella omrĂ„det. I intet annat europeiskt land â utom möjligen i England â fann han de parlamentariska formerna under 1700-talet sĂ„ rikt utbildade som i Sverige. Sedan Lagerroth framlagt sitt stora verk, synes riktigheten av Tengbergs vĂ€rdesĂ€ttÂning vara till fullo bekrĂ€ftad.
Carl Arvid Hessler.
ENGELSK DEMOKRATI UNDER GRANSKNING.
H A R O L D LASKI: Democracy in Crisis. George Allén & Unwin. 1933. SiR S T A F F O R D CRIPPS HI. fl.: Problems of a Socialist Government.
Victor Gollancz. 1933. H U G H SELLON: Democracy and Dictatorship. Lovet Dickson. 1934. J. A. H O B S O N : Democracy. John Lane. 1934.
Det har gĂ„tt dĂ€rhĂ€n under de sista Ă„ren, att till och med engelsÂmĂ€nnen ha börjat begrunda principerna för sin styrelse. Det Ă€r demokratins kris, sedan ett Ă„rtionde observerad pĂ„ Europas lĂ€st-land och nu till sist skönjbar Ă€ven i England, som har Ă„stadkomÂmit denna överraskande verkan. Naturligtvis kan man inte tala om nĂ„gon allmĂ€nt utbredd krisstĂ€mning. Tills vidare tycks det till överÂvĂ€gande del vara teoretiker, som med hjĂ€lp av sina subtila iaktÂtagelseorgan ha kunnat inregistrera fenomenet.
En man som professorn vid The London School of Economics Harold J. Laski Àr utan tvivel övervÀgande teoretiker. Men hans personlighet uttöms inte med denna beteckning. Laski Àr ocksÄ politiker ehuru inte medlem av underhuset, och han kan dÄ och dÄ under pauser mellan tvÄ större systematiska arbeten slÀppa ut
L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R 467
smÄ broschyrer; dÀr dagens politiska problem diskuteras. Hans stÄndpunkt Àr arbetarpartiets eller snarare dess vÀnsterflygels. Han har sitt politiska hemvist i The Socialist League, en sammanslutning av ti l l . Labour Party, anslutna personer, som ha föresatt sig att pÄverka detta i klart socialistisk riktning.
Det Ă€r teoretikerna inom The Socialist League, som ha Ă€ran av att ha upptĂ€ckt den engelska demokratins kris. Representativa föreÂtrĂ€dare för nĂ€ninda riktning som Laski, G. D. H. Cole och Sir Stafford Cripps ha frĂ„n sina socialistiska utgĂ„ngspunkter granskat det engelska styrelsesĂ€ttet och dĂ€rvid kommit till resultat, som kasta ett dystert skimmer över demokratins framtidsmöjligheter. De bekĂ€nna sig alla -med en mun som svurna anhĂ€ngare av det demokratiska statsskicket, men de hĂ€mta ur sina erfarenheter av de sista Ă„rens utveckling i England en fast förvissning om att den engelska demokratin ' inom en nĂ€ra framtid kommer att utsĂ€ttas för en press, som mĂ„hĂ€nda kommer att framtvinga vĂ€sentliga konstitutionella modifikationer. BetraktelsesĂ€ttet Ă€r alltigenom fĂ€rgat av den Ă„skĂ„dning The Socialist League företrĂ€der. Man har tĂ€nkt sig in i den situation, som ocksĂ„ kommer att intrĂ€ffa, om The Socialist League fĂ„r rĂ„da, nĂ€mligen att arbetarpartiet efter nĂ€stÂkommande underhusyal Ă„terfĂ„r sin gamla slagkraft och denna gĂ„ng förbinder sig att realisera ett klart socialistiskt program. Det Ă€r inför denna tĂ€nkta â -r och efterstrĂ€vade â situation medlemmarna av The Socialist League ha prövat det demokratiska statsskickets hĂ„llfasthet. .
Resultatet av, granskningen föreligger i ett samlingsarbete med titeln »Problems of a socialist government*. Sir Stafford Cripps har hÀr utrett problemet »Can socialism come by constitutional methods?», under det att andra socialistiska teoretiker ha tagit den tÀnkta socialistiska regeringens finansiella och sociala problem under granskning. Ett tsÀrskilt intresse anknyter sig hÀr till G. D. H. Cole's studie »Socialist control of industry*. En sammanstÀllning av Cripps och Coles konstitutionella teorier föreligger i ett arbete av Hugh Sellon, »Democracy and dictatorship*, dÀr de Àven sammanstÀllas med andra samtida diktaturdoktriner.
Den frĂ€msta.systematiska utlĂ€ggningen av den pĂ„ en gĂ„ng radiÂkalt socialistiska och demokratiska ideologi, som prĂ€glar The Socialist League: Ă€r emellertid Laski's »Democracy in crisis». Laski utgĂ„r hĂ€r frĂ„n den doktrin, som Ă„tminstone officiellt hyllas av hela skolan, nĂ€mligen att k krisen gĂ€ller det kapitalistiska systemet och inte det demokratiska statsskicket som sĂ„dant. Demokratin har rĂ„kat in i en tragisk ödesgemenskap med kapitalismen, förvandÂlats till en »kapitalistisk demokrati» och hĂ€rigenom stĂ€llts inför de problem, som kapitalismens eget pĂ„stĂ„dda sönderfall har aktualiÂserat. DĂ€remot! kan Laski inte finna, att de demokratiska eller representativa institutionerna sjĂ€lva ha rĂ„kat i förfall. Han bekĂ€nÂner sin tilltro till deras bĂ€righet och till deras förmĂ„ga att bĂ€ttre Ă€n vilket som helst diktatursystem bemĂ€stra de politiska problemen.
468 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
TyvĂ€rr kan man inte fĂ€sta alltför mycket avseende vid denna deklaration. Det Ă€r ju problemet demokrati och socialism, som för Laski undantrĂ€nger alla andra, och man kan inte undgĂ„ intrycket, att han sjĂ€lv innerst inte tror pĂ„ dess lösning i samarbetets tecken. Laski betonar, att de representativa principerna och demokratin fungerade förtrĂ€ffligt under den victorianska eran, emedan partiÂmotsĂ€ttningarna mellan tidens liberala och konservativa voro obeÂtydliga. Laski ger otvivelaktigt en nĂ„got överdriven bild av de nĂ€mnda partiernas pĂ„stĂ„dda »enighet», men han har sjĂ€lvfallet rĂ€tt i att partimotsĂ€ttningarnĂ€ ha skĂ€rp'ts oerhört i och med att socialisÂmen har vuxit, fram till att bli en politisk maktfaktor. De komma att skĂ€rpas Ă€n mer, om Labour Party efter en underhusseger inför sina valmĂ€n stĂ„r förpliktigat att genomföra en klart socialistisk politik. PartimotsĂ€ttningen blir för stor: »Ett konservativt parti, som betraktar vinstmotivet som den kapitalistiska demokratins grundÂval har föga andlig gemenskap med ett arbetarparti, som vill avÂlĂ€gsna detta motiv i avsikt att göra den kapitalistiska demokratin till en egalitĂ€r». Men kommer överhuset, the civil service, armĂ©n, flottan och monarken att finna sig i en sĂ„ radikal förĂ€ndring av den politiska kursen, som den ett radikaliserat arbetarparti skulle krĂ€va? Och skulle, om den socialistiska regeringen vĂ€l hade instalÂlerats, en vĂ€xling mellan socialistiska och kapitalistiska regeringar som pĂ„ Gladstones tid vara tĂ€nkbar?
Laski kommer till resultatet, att den engelska parlamentarismen i sin traditionella form nĂ€ppeligen skulle kunna överleva en ny valÂseger för arbetarpartiet. Enligt hans uppfattning har i sjĂ€lva verket det brittiska styrelsesĂ€ttets principer redan pĂ„ ett uppseendevĂ€ckande sĂ€tt krĂ€nkts, nĂ€mligen vid den sittande nationalregeringens tillkomst. I en liten skrift med titeln »The crisis and the constitution (1932) har Laski gjort gĂ€llande, att MacDonald handlade pĂ„ ett fullt irregulÂjĂ€rt sĂ€tt, dĂ„ han efter att ha avsatts som ordförande för arbetarÂpartiet bildade en ny regering inneslutande arbetarpartiets motstĂ„nÂdare. Det Ă€r endast i egenskap av partichef en engelsk politiker kan bilda regering, menar Laski, och dĂ„ MacDonald trĂ€dde i spetsen för nationalregeringen utan att ha sitt parti bakom sig handlade han i sjĂ€lva verket i egenskap av »konungens favorit» â sĂ„ som ofta skedde före den klassiska parlamentarismens tid.
Med den uppfattning Laski har av kronans avgörande roll under 1931 Ă„rs kris mĂ„ste han skatta dess potentiella inflytande efter en kommande seger för arbetarpartiet mycket högt. Han föreslĂ„r dĂ€rför, att den nya arbetarregeringen avtvingar monarken en förÂbindelse om att hans personliga prerogativ inte komma att begagnas i strid mot regeringens önskan. SĂ„lunda betraktas upplösningsÂrĂ€tten fortfarande som en monarkens personliga prerogativ, och den nya regeringen mĂ„ste ha garantier för att denna inte kommer att begagnas en gĂ„ng till pĂ„ det sĂ€tt, som skedde 1931. Vidare bölÂden nya regeringen skaffa sig en försĂ€kran om monarkens bistĂ„nd vid knĂ€ckandet av överhusets motstĂ„nd genom utnĂ€mning av ett tillrĂ€ckligt antal nya pĂ€rer.
âą L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R 469
Laski tĂ€nker j sig möjligheten av att monarken vĂ€grar att lĂ€mna arbetarregeringen sĂ„ vittgĂ„ende försĂ€kringar och alltsĂ„ tvingas att fortsĂ€tta att regera med den gamla regeringen. Han kan dĂ„ pĂ„nytt upplösa underhuset, och han har dĂ„, menar Laski, goda utsikter att vinna slaget: i egenskap av konstitutionens försvarare mot det diktaturkrĂ€vandĂ© arbetarpartiet. Ăven om han inte tar denna risk utan helt enkelt fortsĂ€tter att regera utan att sammankalla det socialistiska underhuset kan han vĂ€nta ett visst folkligt stöd. Men dĂ„ skulle statsskicket pĂ„ ett mera flagrant sĂ€tt glida in pĂ„ diktaÂtoriska banor. 1 ' âą
Laski tĂ€nker sig emellertid Ă€ven möjligheten av att kronan unÂderkastar sig och tillĂ„ter bildandet av en socialistisk regering beredd för »böld measures». Ăven hĂ€rvid trycker han med en viss emfas pĂ„ nödvĂ€ndigheten att orubbligt hĂ„lla fast vid ett strikt konstituÂtionellt tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt. Han förklarar sig vara övertygad om att en diktatur i England; med sĂ€kerhet kommer att gĂ„ ut över arbetarÂklassen och den; socialism, denna klass företrĂ€der. En medelklasÂsens diktatur av liknande slag om ocksĂ„ inte av samma form som den italienska synes honom vinka som en möjlighet i England, sĂ„ fort det konstitutionella statsskicket vĂ€l inför folket har fĂ„tt en avÂgörande knĂ€ck. ' Det Ă€r med detta mycket oangenĂ€ma perspektiv för ögonen Laski för den kommande socialistiska regeringens del rekommenderar den vĂ€g han sjĂ€lv betecknar som den strikt konstiÂtutionella. För flertalet konservativa engelsmĂ€n torde det emellertid stĂ„ klart, att Ă€ven Laski Ă€r inne pĂ„ diktaturvĂ€gar, dĂ„ han föreslĂ„r genomdrivandet av kronans och överhusets fullstĂ€ndiga underkasÂtelse under ett segerrikt Labour Party.
Sir Stafford Cripps och G. D. H. Cole röra sig i sina hĂ€r ovan nĂ€mnda smĂ€rre bidrag i samma tankebanor som Laski. DĂ„ Cripps' utlĂ€ggningar ur föreliggande synpunkt speciellt intressera skall jag i det följande uteslutande., uppehĂ„lla"-mig vid honom. Den framÂstĂ€llda frĂ„gan i studien, »Can socialism come by constitutional methods?», vill förf. tydligen besvara jakande, men lĂ€saren undgĂ„r inte intrycket av at t v Cripps umgĂ„s med diktaturideologin pĂ„ ett Ă€n intimare sĂ€tt Ă€n SLaski. Ăven Sir Stafford Cripps utgĂ„r frĂ„n eventualiteten ay att en seger för arbetarpartiet resulterar i bildanÂdet av en regering »irrevocably pledged to socialism». Det första denna regering [har att göra Ă€r att av parlamentet skaffa sig en fullmaktslag liknande dem regeringen erhöll under kriget. I kraft av denna fullmaktslag skall regeringen bli i stĂ„nd att omedelbart sĂ€tta igĂ„ng m e d sina' socialiseringsplaner. Hugh Sellon pĂ„pekar i sitt ovannĂ€mnda arbete, att planen röjer vissa likheter med den metod Hitler begagnade vid sin utnĂ€mning till rikskansler, och iaktÂtagelsen Ă€r riktig. Intrycket förstĂ€rks Ă€n mer, dĂ„ man finner att Cripps vill överlĂ„ta delar av parlamentets befogenheter pĂ„ regeÂringen inte i form av iett i ett extraordinĂ€rt lĂ€ge givet bemyndigande utan som inledning till en ny konstitutionell praxis. Hans mening Ă€r tydligen, att I den omstĂ€ndliga parlamentariska apparaten inte
470 L I T T E R A T U R G R A N S K N I N G A R
lĂ€mpar sig för utarbetandet av den planering för nĂ€ringslivet, som den socialistiska regeringen kommer att iscensĂ€tta, i varje fall inte i detaljerna och att dessa dĂ€rför mĂ„ste överlĂ„tas till regeringen. Denna kommer att Ă„rligen förelĂ€gga parlamentet en »planning and finance bill», dĂ€r huvudlinjerna för Ă„rets politik lĂ€ggas fram. Parlamentsledamöterna fĂ„ rĂ€tt att framföra kritik mot billens prinÂciper, och de kunna Ă€ven genom voteringar modifiera regeringens plan. Men dĂ„ planen vĂ€l har antagits kunna inga ytterligare Ă€ndÂringar ske. Det blir sen regeringens uppgift att utarbeta detalj-bestĂ€mmelserna. Detta sker utan parlamentets medverkan genom orders in council eller provisional orders, en lagstiftningsform som redan den sittande nationalregeringen i hög grad har betjĂ€nat sig av och som den socialistiska regeringen reguljĂ€rt kommer att anÂvĂ€nda.
Cripps har inga illusioner betrĂ€ffande de fientliga, »kapitalisÂtiska» krafternas medgörlighet vid det socialistiska programmets iscensĂ€ttande. Han medger frankt, att den socialistiska regeringen mĂ„ste rĂ€kna med alla former av sabotage frĂ„n de av socialiseringen hotade klassernas sida. För att förekomma, att den socialistiska regeringen redan vid starten störtas, gĂ€ller det dĂ€rför att genom raska Ă„tgĂ€rder hastigt slĂ„ vapnen ur motstĂ„ndarnas hĂ€nder, varvid det eventuellt kan bli nödvĂ€ndigt att »temporĂ€rt omvandla arbetarÂregeringen i diktatur».
Man mĂ„ste ge Sellon rĂ€tt i att diktaturtanken har fĂ„tt en tĂ€mÂligen bred plats i denna radikala ideologi. De refererade författarna bekĂ€nna sig visserligen till demokratin och förklara sig övertygade om dess tjĂ€nlighet. De konstitutionella modifikationer de föreslĂ„ â Ă„sidosĂ€ttandet av överhusets motstĂ„nd och av monarkens prero-gativ, delegering av parlamentets lagstiftningsmakt till regeringen â motiveras genomgĂ„ende med hĂ€nvisningar till den utveckling, som har skett under nationalregeringens tid. De kungliga preroga-tiven och regeringens i viss mĂ„n diktatoriska stĂ€llning gentemot parlamentet har under nationalregeringens tid utnyttjats till arbetarÂpartiets nackdel, heter det. Den socialistiska diktaturen söker beÂrĂ€ttigande genom hĂ€nvisning till den borgerliga.
J. A. Hobson presenterar i »Democracy* en annan lösning av »kapitalismens kris» Ă€n den av The Socialist League rekommenÂderade. Hobsons arbete har sĂ„tillvida mindre intresse, som han betraktar problemet rent teoretiskt utan hĂ€nsyn till praktiska poliÂtiska realiteter. Men hans resonemang Ă€r upplysande ifrĂ„ga om de vĂ€gar den nutida demokratiska tanken kan slĂ„ in pĂ„, dĂ„ den söker sig en teoretiskt framkomlig vĂ€g ut ur den innevarande krisen.
Den vĂ€g Hobson frĂ„n demokratiska och socialistiska utgĂ„ngsÂpunkter rekommenderar Ă€r intresserepresentationen. Hans.social ism Ă€r inte pĂ„ lĂ„ngt nĂ€r lika radikal som The Socialist League's. Den stannar vid kravet pĂ„ en fortgĂ„ende statlig kontroll över nĂ€ringsÂlivet och kapitalismens omvandling i »social service». Som bĂ€raren av lagstiftningsmakten i social-service-staten tĂ€nker sig nu Hobson
L I T T, E R A T . U R G R A N S K N I N G Ă R 471
förutom underhuset, som fĂ„r vara kvar, en kammare av represenÂtanter för olika nĂ€rings- och yrkeskorporationer. Underhuset skall som förut Ă„terspegla den allmĂ€nna politiska meningen, och regeÂringen skall vara! homogen med underhusmajoriteten.
Skillnaden mellan den av Hobson pĂ„yrkade social-cervice-socialismen och den som representeras av The Socialist League söker Hobson sjĂ€lv klargöra med pĂ„pekandet, att han efterstrĂ€var en »demokratisk» socialism, vilken i motsats till den av arbetarÂpartiet företrĂ€dda socialismen inte skall anknyta till nĂ„got speciellt gruppintresse utan i lika hög grad tillgodose alla intressen.
Det kan inte nekas, att programmet pĂ„ mĂ„nga punkter gör ett verklighetsfrĂ€mmande' intryck. Det Ă€r en produkt 'av kammarÂspekulation och har i denna egenskap ett. visst intresse. J. A. Hobson Ă€r just en .av dessa »liberaler», för vilka medlemmarna av The Socialist League hysa en alldeles speciell misstro och som de, enligt vad de sjĂ€lva försĂ€kra, med all kraft Ă€mna hĂ„lla borta frĂ„n allt inflytande över arbetarpartiets politik. Katastrofen 1931 anses ha förorsakats av partiets kompromissvĂ€nliga, »liberala» element.
Hobsons arbeite Ă€r en kompromissprodukt, ett försök att jĂ€mka ihop den socialistiskai opinionen med den demokratiska. -Det Ă€r signifikativt, att inte ens Hobson tror pĂ„ möjligheten att genomÂföra denna kompromiss i hĂ€gnet av de existerande konstitutionella instituten i deras nuvarande skick.
Ă ke Thulstrup.
Till red. insĂ€nda skrifter. , Anales_de la. Facultad de Ciencias JurĂdicas y Sociales de lĂĄ\ Universidad de La Plata.
âąDirigidos por. E N R I Q U E V. G A L L I . T o m Ă© v i , - . A ñ o ' 1 9 3 3 . L a PĂĂĄfa 1Ă33: : . . Ekonomiska Samfundets Tidskrift.'-.Ny serie.^ H. 3 1 , Hfors 1934".- âą . " -Finlands officiella statistik XXĂVL JOlycksfaHss ta t i s t ik Ă„ r 193,0!' Hfors 1934. Finsk'-KömmunMidskrifl. 1-934. N : r 7 ^ 8 . ~ Hfors 193JL- ' ' Finsk Tidskrift för v i t terhet , ve tenskap , kon'st och göK-tik.; T. CXVJl. ff. IVâ.V. Hfors 1934. Industria. âą Ă rg. XXX. N:öj 22â2'5, ' S th lm 1934. . - , ' ' ' Institut Inter/iational MlAgricultuie, Rome^' Revue IlxtĂ©rnĂĄtioriale d'ĂgricĂșltuf e. 1934?
N : o 1 0 â 1 1 . R'olne 193.4. _' ' - â âą - , . ' " " ' - - .. âą , lnternatiohaVlabour.revieu/;. Vol. XXX. N:o 5 . ^ . G e n e v e . 1 9 3 4 . . - ~ -Kommersiella Meddelanden: 'Ă rg. 21 - -N:r. 2 0 â 2 2 . S t Ă i Ăm-1934 . - " -, "âą KonsumĂ©ntbladĂ©i. .1934. N : r 4 3 ^ 5 1 . "iSthlrn Âż 9 3 4 . '" ' . ' - - ' -ÂŁ& obra de,Carlos Marx.. ^Conferencias p r o n u n c i a d a s en-Ja. Facu l tad d e Ciencias JurĂ-
. ". - d icas y Socia les d Ă© l a Un Ăvers iaad nac iona l d e la Plata en a b r i l â m a y o de;J933. ' ' JLa P la ta 1.934". ~ - ' . âą ' - '". \ , ' âą ~. ' âą " ' "
Mercalor.,-. Tidskrift f ö r F in la i lds ñaringslff.;; Ă rg. XXIX. N:rf 4 3 â 4 9 . Hfors 1934. -WatiohalĂĄkonorñisk TiĂ„sskrifi 1934 . H . 5. . Kbh.vn 1934." . . . . .' ' . . " Nordisk Tidskrift toi v,etenskĂ€p,;_konst o c h industr i . 1Ă934. . H . ^ - r t S t h l m 1934. RiksgĂ€ldskontöret-budgetĂ„ret lSSSr-r-iSM. Ă rsbok utarbetad i n o m rĂŒksgaĂdskon'torets
kamera lbyrÄ . StbTm 1934: ' '" . ' - ' - " " ' : "V * ⹠Social'Tidskrift. 1934. N : r 10-^-11. Hfors" 1.934. _ - - . -. -Sociala Meddelanden. 1934. N : r - 1 0 ^ 1 1 . . S th lm 1934; . >.-.. ⹠~~. -Staigs jÀrnvÀgars publikationer. Utredningar.m.*,m..1934' . ' Ntt 4. S t h l m - 1 9 3 # . .
âąStatistisk*' Maanedsskrift,- udg. af K 0 b e n h a v n s i - S t a i t i s t i s k e Kontor . - 1-934. , N:o Q-r$l ~ ; . Kbhvn 1934. " .;' . - âą '"' . '- '" - . .'
Statistisk MĂ„nadsfkrift. Ă %. 29 . N Ă t ^ 1 0 > ^ Sthlffi 1934." - '".-> * Statspkonomisk.âą Tidsskrift.- 1934-.. H . 4. Oslo." -"" - ' - âą" -* . " âą . . ' Sunt Förnuft.;. Ă r g , XIV? N:r 8â10. - . S t h l m ' 19?4 . , .. . Svensk Finanstidning^.Ă rg.. XIII.. N:r 2^-5. S t h l m 1934. ' ~- " . V
.Svenska Stadsprbjijndets¥ TtdskriftrMM. H". 7. Sthlm-19.34. ' " ' . ' - - -Svedges officiella statistik. .Arbets instÀ l le l ser o c h k o l l e k t i v a v t a l s a m t f ö r l i k n i n g s m a n n e n s
; v e r k s a m h e t ",Ă„f ~ 1?S%- Av -KJ Socialstyrelsen.- . â . b e r g s h a n t e r i n g Ă„r 1933. Av . " K o m m e r s k o l f e g i u m . ^ S f h l m 1934. .'. .
The L. Ta. Ericsson Review, N;r 4 ; T v S t h l m 1934. . " ' '. âą-Tiden. 1934. - N:r 1 1 â 1 2 . ' S th lm 1934. - ' ' - âą' - ' - âą . ' , ' Weltwirtschaftliches Archiv. B a n d . 4 9 . - H e f t . 3 : "gena 1934. (tr, Hamburg) ." - .
^Zeitschrift fĂŒr die gesamte Staatswissenschaft. 9;5r Band. Ers te s Heft . ,* T ĂŒ b i n g e n 1934.-'Ăkonömi og,Politik. hkr.g. 8, N : r 3 . K b h v n / 1 9 3 4 . . - - - . . " ' . - ' . . J - T . . : "
BiReKJ.I?.. V.; D e n » k o n o m i s k e Virksomhed'. Eörkörte t Udgave . K b h v n 1934. G. E . C. Gads. Förlag. x . . . ' " ' . , r ¥ - - i - " * -, - ;- '
Buus, M A I U U S , Kampen oro Saar. Saarsporg'smaalets Historie . (S tudier fra Ins t i tute t for. His tor ie o g S a m f u n d s e k o n o i n i . . III.) K b h v n 1934. âą" - âą
H s t i - E R , H B - R M A K S , Staats lehre . Le iden T934." A. Vi- S i j ^ p f f s U U g e v e r s m a a t s c h a p p y . H à H N , R E I N H A R D , "Der indiv iduål i s t i sche- StaÀfsbegriff u n d * S i e j u r i s t i s c h e Staatsperson .
Ber l in 1935. Carl H e y m a n n s Verlag. . âą ' âą J E N S E N , H A N S ; D e d a n s k e : StĂ€3nderfdrsĂ€njiingers His tor ie 1 .830- - Ă 848. Anden. Del . / (Ădg;
Ă€f den -ĂŒĂ€nske Rigsdag . i - -Anledning af HundredĂ€are t for StsenderforĂłrdningerne âą .. âą a f 15,. Maj 1&34.) Kbnvr i , t934 , . J . H. Schul t? Förlag . - " - ' -
LlNDj C , 'Driftsstatistiske. Undersóge l ser ó v e r ^ D e t a i l h a n d e l é n s - à L K I N O N I I . Hefte L. K ó -lön ia lbranchen i .-HpvedstaÀ.ep: "(Udg. af.' Ins t i tu te t for His tor ie o g , S a m f u n d s -
'âąâą . "T - ökonomi.)" Kbhvn 1934,. GyldendĂ€lske Boghañde l . Nordi sk For-lag. -â . S t a t i s t i c a l inves t i ga t ions inf o t Ă Ăe , e c o n o n i y oif"xĂ©tailing. Bu l l e t in No. 1.- The.
' \GrócerV" : Trade. ( P u b l i s h e d b y T h e Inst i tute: o f Ecoñómics^ arid HistoryV-.'Cögen* hagen.)"" Kbhvn '19314'-. Gy idenda l ske B ö g h a n d é l . ' ' N o r d i s k F q r l a g l -
. L U N D B O H O , R A G N A R , I s lands vö lkerrecht l i che Ste l lung. (InternĂ„t iohalr .echt l iche A b h a n d -.." ' lungĂ©n . H e r a u s g e g e b e n ! v o n Dr. Herbert Kraus; âą"ĂBhĂĄndlung"2,5.); Ber l in-GruneÂ
w a l d 19*34. Verlag-, fur S;taatswis .sesschaften«und Ge?chichte . \ " . '.' S J à Q V I S T , ' G à S T A , Katrineljolni . En' u n d e r s ö k n i n g för a t t u t r ö n a ' v À d Katr iÄeho l in har
,- - att. erbjuda s v e n s k a företagare.- Katr ineholm 1934: ,
. W A T K I N S , - FREpERiCfC'. M U N D E L Ă . , . T h e s tĂ„te as~a c o n c e p t of pol i t ical sc ience . ( S t u d i e s in âą_' s y s t e m a t i c pĂłHtica'l s c i ence and c o m p a r a t i v e g o v e r n m e n t . l " V o l u m e III.) " N e w
York and L o n d o n ' 1934. Harper & Brothers P u b l i s h e r s . ' ⹠.. Kungl . Maj:s" kÀnislis -historia.- D e l IL Kungl/MajiU- kans l i s Àmbets loka ler . Av N I L S GJ
: . WöLLiN. Uppsala 1934. ⹠A lmqvis t &'Wikseli."~ '
F ö r s a k r i n g s a k t i e b o 1 a g e n
'Ì SkĂ„tie* och "IlaJmö" Huvudkontor i Malmö
BrÀnd*
.'" Olycksfalls*
Automob il*
och andra
F ö v s Äk vin g a r
Den 1 januari 1934 ansvarade »SkÄne» för
BrandförsÀkringar c:a * 2.300:000.000 kronor
KapitalförsÀkringar C:a . . . . . . 225.000.000 kronor
RÀnteförsÀkringar c:a (Ärligen) : " 1.600.000 kronor
Den 1 januari 1934 utgjorde »SkÄnes» -
Samtliga fonder c:a . . . , . . .- 90.000.000 kronor
""- (incl. garÀntifondförbindelser . 9.300.000 kronor)
L u n d 1 9 3 4 , H Ă„ k a n O h l s s o n s b o k t r y c k e r i .