Hur kan konstbilden,samtidskonsten likvälsom äldre tiders bilderanvändas som grundi ämnesintegrering?

Seminarium IINordiska Akvarellmuseetden 30 oktober – 1 november 2005

KONTINUA

Hur kan konstbilden,samtidskonsten likvälsom äldre tiders bilderanvändas som grundi ämnesintegrering?

nordiska akvarel lmuseet

Hur kan konstbilden,samtidskonsten likvälsom äldre tiders bilderanvändas som grundi ämnesintegrering?

Seminarium I I

Nordiska Akvarellmuseet

den 30 oktober – 1 november 2005

KONTINUA

Några ord från museichefen

Frågor om konst och kunskap är något som engagerar långt utanför mu-

seerna och vår tids gränser. Det är inte märkligt då det går rakt på brän-

nande livsåskådningsfrågor. Att kunskap är makt är lätt att vara överens

om, men frågan om vilken kunskap, vad vi menar med kunskap och hur vi

människor egentligen skapar kunskap är det som ger debatten glöd.

Att skilja på huvudets kunnande och handens skapande har en fler-

tusenårig tradition i västerlandet. Teori och praktik var den uppdelning som

den grekiska antikens filosofer gjorde. Idag skördar vi frukterna av natur-

vetenskapens och teknikens funktionella studium av naturen. Med denna

kunskap har människan skapat en tekniskt avancerad och materiellt säk-

rare livsmiljö för sig själv. Samtidigt finns hos många känslan av att vi lever

i en specialiserad och fragmentiserad tidsålder som inte har verktygen att

förhålla sig till mellanmänskliga relationer eller långsiktiga miljöfaktorer.

Konsten, och det som sedan 1700-talet tydligare formulerades som den

filosofiska estetiken, hävdar en kunskapsform som inkluderar både teori och

praktik. Nordiska Akvarellmuseet vill värna om den traditionen och vara en

arena där gränsöverskridande kunskapssökande kan ske. Vi arbetar i många

samarbetsprojekt kring konst och lärande. Kontinuas långsiktiga och under-

sökande arbete med att på allvar se konsten som en självklar och viktig del i

grundskolans arbetsformer är ett av de allra viktigaste.

Alla de kunskaper, kontakter och erfarenheter som ni som arbetar med

Kontinua bidragit med är värdefulla för framtiden och arbetet på museet.

Jag vill rikta ett stort och varmt tack till var och en av er.

Bera Nordal

Museichef

4

Några ord från projektledningen

Skolämnen är ett självklart begrepp för de flesta av oss. Olika timmar under

skoldagen läser och lär vi inom olika delar av det mänskliga vetandet –

språk, matematik, NO, historia eller bild. Under vårt fleråriga arbete med

konstpedagogiska skolprojekt så har en grundtanke varit att se lärandet

som en helhet. Vi tror att skapande och konst har betydelse för lärandet i

alla skolämnena. Kunskapsbildningens olika delar har i läroplanen samman-

fattats i de fyra F:en: fakta, förtrogenhet, förståelse och färdighet. Med

målet att ge kunskapen liv ser vi hur konsten kan bidra med ytterligare två

vitala F: fantasi och förhållningssätt.

Inom projektet Kontinua är en av de viktigaste delarna det praktiska

undersökande arbetet med lärare och konstnärer som tillsammans i skolans

vardag försöker finna former för skapande arbetssätt. Samtidigt vill vi skapa

en diskussion bland lärare, kulturarbetare, skolutvecklare, museer och

beslutfattare om hur vi gemensamt ska arbeta för att förstärka de struk-

turer i skolan som uppmuntrar kreativa arbetsformer. Ett sätt är att samla

och sprida de goda exemplen. Under Kontinuas andra nordiska seminarium,

31 okt & 1 nov 2005 samlades drygt 110 personer på museet för att ta del

av erfarenheter, samtala och tänka framtid.

Denna seminarierapport bygger på dagarnas muntliga redovisning och

inlämnade texter. Anteckningar och sammanställningar av texter har nog-

grant och översiktligt gjorts av Elenor Månsson. Vi hoppas att rapporten ska

fungera både som en stimulerande återblick för deltagarna och som en

samling av kunskap och referenser för andra som är intresserade av kons-

tens roll i skolans lärande.

Ett stort och varmt tack vill vi rikta till alla som bidrog till seminariet;

lärarlagen från Bleketskolan, Häggvallskolan och Åbyskolan, konsultkonst-

närerna Marie Bondeson och Johan Suneson, alla presentatörer, deltagare

och referensgrupp. Vi vill också tacka Stiftelsen framtidens kultur och Myn-

digheten för skolutveckling som stöttat projektet Kontinua ekonomiskt.

Lena Eriksson Benita Nilsson Pia Wretlind

Pedagogisk ledare Utvecklingschef Rektor

Nordiska Akvarellmuseet Nordiska Akvarellmuseet Åbyskolan, Mölndal

5

6

Innehållsförteckning

Inledning 9

Om konst och kunskap 11

Om projektet Kontinua 15Nordiska Akvarellmuseet – Skolan – Konstnärerna 15

Kontinua – den pågående fortsättningen 17

2006 – Kontinuas sista projektår 21

Alla ämnens bilder – Kontinua II 23Åbyskolan 25

Bleketskolan 27

Häggvallskolan 29

Intervju i soffhörnan 31

Vad kan vi lära av Marlene Dumas? 35

Kreativa läroprocesser 39Ett exempel från Karlskrona 41

Reproduktiva och kreativa läroprocesser 42

Kiasma School on wheels 45Vad är Kiasma School on Wheels? 45

Statistik för Kiasma School on Wheels 49

7

Innehållsförteckning

Samkunst DK 51

Kulturen och skapandet i framtidens skola 57

Give Me 5 61Jonsereds skola, Partille 62

Hjortmosseskolan, Trollhättan 63

Fenestra Centrum, Göteborg 64

De la Gardie-gymnasiet i Lidköping 64

Strömstad Gymnasium 65

Reflektion och slutord 66

Deltagarförteckning 68

Litteratur 72

Internetadresser 75

8

Högstadieelever arbetar vid Nordiska Akvarellmuseets brygga med vattenexperimentoch teckningsstudier under Kontinuas projektvecka ”Koden och kroppen”, oktober2005.

Foto:

Ann

ePira

Inledning

Bera Nordal – museichef Nordiska Akvarellmuseet

Sven Lindkvist – professor i Naturgeografi vid Göteborgs universitet och

ordförande i Nordiska Akvarellmuseets styrelse

Museichef Bera Nordal hälsade seminariedeltagarna varmt välkomna till

Nordiska Akvarellmuseet och inledde med att understryka hur viktiga de

frågor som Kontinua-projektet arbetar med är i en tid när vi bokstavligen

bombarderas av bilder. Att museet sätter skolan och konstpedagogiken i

centrum är därför något självklart för henne. Hon ställer samma krav på kva-

lité och angelägenhet på det arbetet som på arbetet med museets utställ-

ningar och samling. Nu fem år efter museets öppnande är det viktigt att

kunna visa resultat av de konstpedagogiska samarbetena så som sker

under detta seminarium.

Sven Lindkvist är professor i Naturgeografi vid Göteborgs Universitet och

sedan tre år tillbaka ordförande i Nordiska Akvarellmuseets styrelse. Med

koppling både till Tjörns kommun och universitetet ser han sig som en länk

och förespråkare för museets verksamhet. Att konst och naturvetenskap har

olika traditioner och språk är tydligt, men mötet mellan dem är ytterst viktigt.

Som naturvetare har han personligen funnit det berikande att få ta del av

utställningar och annan verksamhet på Nordiska Akvarellmuseet. Inom uni-

versitetet har han både som professor och under sin tid som vice rektor aktivt

förespråkat att konstnärliga utbildningar behöver forskningspengar.

Sven Lindkvist delgav seminariedeltagarna museets vision, som styrel-

sen och personalen har diskuterat under hösten: ”Nordiska Akvarellmuseet

är en nordisk och internationell mötesplats för vattenfärgskonst utan gränser

– en plats för samtal, reflektion och lärande.” Han kände sig stolt över att

kunna inviga ett seminarium, som så tydligt gjorde den visionen till verklighet.

9

10

Genus noll (Hold Infinity in Your Hand for a Moment)Performance på Norrköpings Konstmuseum, 2005

Foto:

Arijan

aKajfes

Om konst och kunskap

Arijana Kajfes – konstnär

Arijana Kajfes är en konstnär som under de senaste åren har arbetat i

gränslandet mellan konst och vetenskap. Hon gick ut från konsthögskolan

1993 och har sin bakgrund inom skulptur. De senaste åren har hon intres-

serat sig för ljus och perception och arbetat med tvärdisciplinära processer

och forskning, bland annat på Interaktiva Institutet. Det arbetet avslutades

med en utställning och en bok. Nu fortsätter hon samarbetet mellan konst

och naturvetenskap i ett utvidgat projekt med workshops tillsammans med

fysiker, designers och konstnärer.

Hon berättade om hur hon kom att arbeta med kopplingen mellan konst, tek-

nik och vetenskap. Under tiden på konsthögskolan fick hon mer och mer

funderingar kring konst som objekt och handelsvara. Så stor del av konstvärl-

den handlar om begär, om att skapa något som lockar människor, att göra

objekt som skapar begär. Som kommentar och en undersökning började hon

med att skapa konstverk som hon sedan brände upp eller grävde ner.

Sedan krympte jag ner saker och började arbeta med lättare mate-

rial. Utifrån ett experiment med supraledare började jag söka kon-

takt med naturvetare och ingenjörer. För trots allt ville både jag

själv och mitt galleri ha något som kunde visas för publik. Det var

mitt första möte med den tekniska världen. Jag knackade dörr på

KTH. De var vänliga, men det var ändå lite svårt och jag kände att

jag var ute efter en djupare dialog.

Arijana Kajfes berättade om ett av sina verk som kom till som ett resul-

tat av tankarna om konst och handel. För frågan som konstnärer oundvikligt

ställs inför, för att överleva och betala hyran, är hur man överför pengar till

konst och konst till pengar. Hennes verk ”Mass Transaction” inleddes med

att hon fick ett stipendium på 1000 kr. Hon hämtade ut pengarna som en-

kronor som hon smälte ner till en stor klump. Objektet eller skulpturen som

klumpen blev har hon sedan med hjälp av elektrolys arbetat med för att få

11

materien att förändras – transformeras. Elektrolysen får jonerna att börja

vandra. Nu har verket visats på flera platser, som World Trade Center i

Stockholm och Kiasma – museet för samtidskonst i Helsingfors. Vid varje

utställningsperiod förändras det.

Genus noll (Hold Infinity in Your Hand for a Moment), 1999Genus noll är ett matematiskt begrepp för en form som inte är genomborrat

av några hål. Om formen ändras utan att genomborras har den fortfarande

genus noll, hur formen än ser ut. Utifrån det begreppet bjöd Arijana Kajfes

1999 in en pizzabagare och en drejare till en utställning. De arbetade med

sitt material, en rund form materia som vidgas. Galaxer formas så som piz-

zadegen vidgas till en botten. Drejaren arbetade tills leran kollapsade. I

anslutning till utställningen gjorde Arijana Kajfes en video som visade en

form som slukade sig själv under en loop på 90 sekunder.

I witness, 2002Innan man börjar tolka vad är det man ser då? Förståelse och seende intres-

serar mig. Punkten innan saker blir meningsfulla. Innan kunskapen sätter in.

Vad är det då? sa Arijana Kajfes.

Under en tid i USA intresserade hon sig för Descartes optiska studier.

Det fördjupade hon sig i och när hon kom tillbaka till Sverige låg dessa stu-

dier till grund för den utsmyckning hon gjorde för tekniska högskolan,

KTH:s bibliotek i Stockholm.

Under sin presentation visade Ariiana Kajfes en filmad intervju gjord

med henne själv inom det projekt hon nu arbetar med. Intervjun försökte

fånga erfarenheterna av mötet mellan konst, teknik och vetenskap. Inter-

vjuaren frågade Arijana Kajfes om hon håller med om att rollfördelningen

mellan konst och vetenskap handlar om att vetenskapen definierar och

konstnären ifrågasätter definitionen? Hon svarade:

I vetenskapen kan man inte använda metaforer. Behovet av en viss

funktionalism finns i den kunskapen. I konsten finns inga fel och rätt.

Därför har vi respekt för vetenskapen, på grund av dess praktikalitet

som inte rymmer felaktigheter. Visshet och upplysning har högre

värde i vår kultur. Vetenskapsmän vill belysa och förklara komplexitet

genom förenkling. Konstnärerna vill jobba mer intuitivt och söker

snarare komplexitet för att hamna i mer ovissa tillstånd. Visshet är

det som driver vetenskapsmännen.

12

Konstnären litar på sin egen intuition och det finns en poäng i att

uttrycka det som man själv inte kan förklara. Konstnärer är mer medvetna

om den subjektiva tolkningen. Vetenskapsmän hävdar det objektiva.

Arijana Kajfes avslutade med att säga att några centrala teman i hennes

nuvarande samarbetsprojekt har varit just komplexitet och transformation och

hur de tolkas genom de olika konstnärliga och vetenskapliga disciplinerna.

Pia Wretlind: Tack Arijana. Du har verkligen stimulerat vår nyfikenhet. Jag

tror att det är bra att gå härifrån med fler frågor än vad vi kom hit med. Nu

gäller det för oss att hitta sätt att ta med oss tankarna in i vår vardagsverk-

samhet.

Lärare: Hur ska jag göra det begripligt för barnen i grundskolan?

Arijana Kajfes svarade: Jag blir förvånad över att folk inte ringer direkt till

mig. Det bästa är ju att ställa frågor direkt till konstnärerna som lever och är

verksamma i samtiden, och samtidskonstnärer kan man ju bjuda in till sko-

lan. Mer kända konstnärer finns det ju texter om och då får man läsa in sig.

Och så får man lita lite på sin egen intuition, sin egen tolkning. Förhopp-

ningsvis finns det många ingångar. Det finns ingen absolut formel. Ha inte

för stor respekt!

13

14

Material för akvarellövning i ett konferensrum under Kontinuas höstuppstart 2004.Foto:

Len

aErik

sson

Om projektet Kontinua

Lena Eriksson, pedagogisk ledare vid Nordiska Akvarellmuseet

och projektledare för Kontinua

Pia Wretlind, rektor vid Åbyskolan i Mölndal och projektledare för Kontinua

Upprinnelsen till Kontinua finns i de idéer och diskussioner som gjorde

att Nordiska Akvarellmuseets kom till. Att konst och kunskap hör ihop

var alla som samlades kring museiprojektet överens om. Samtidigt

bekymrades många av erfarenheten att kulturprojekt och skapande

arbetsformer har svårt att hitta en bestående plats i skolans vardagsar-

bete. En vilja att hitta former som fungerade långsiktigt blev starten för

en projektansökan utifrån tanken att museet, konstnärer och lärare skulle

arbeta tillsammans.

När vi nu presenterar museets samverkansprojekt under detta seminarium

så har samarbetet mellan museet, skolan och konstnärerna pågått i nära

sex år. Idéer, erfarenheterna och framtagna metoder är presenterade i

boken Pedagogen och penseldraget som kom 2004, och i rapporten från

första Kontinuaseminariet utgiven 2005. Ni som vill veta mer om bakgrun-

den till vårt arbete finner en mer utförlig bakgrund i dessa skrifter. Här ger

vi en kort överblick och presenterar de planer vi har för projektets avslutande

år. I denna rapport kan ni också ta del av hur lärare och konstnärer arbetat

med årets undersökningsområde.

Nordiska Akvarellmuseet – Skolan – Konstnärerna

Arbetet med det första projektet som kallades ”Nordiska Akvarellmuseet –

Skolan – Konstnärerna” startade våren 2000. Det stöttades av Statens Kul-

turråd, Stiftelsen framtidens kultur, dåvarande Skolverket samt Västra Göta-

landsregionen. Inledningsvis bildades en projektgrupp med 26 lärare från

sex skolor i Tjörns kommun och Mölndals stad samt 10 konstnärer. Att träf-

fas, samtala och formulera sig tillsammans kring hur ett bra arbetssätt kun-

de formas var det första målet som sedan ledde över till en prövande, under-

15

16

Pipetter och rödfärg är starten på en övning som inleder arbetsdagarna med filosofi-samtal för Kontinuas projektgrupps hösten 2005.

Foto:

Len

aErik

sson

sökande fas med många små delprojekt. Ur detta växte ett behov av kon-

centration och arbetet samlades till slut kring tre undersökningsområden:

I Granne med museetHur kan skola och museum samarbeta på daglig bas?

II Alla ämnens bilderHur kan konstbilden, samtidskonsten likväl som äldre

tiders bilder användas som grund i ämnesintegrering?

III Förstå dig självHur kan konsten och bildskapande stärka arbetet skolans

arbete med värdegrundsfrågor och elever i svårigheter?

Arbetslag med lärare och konstnärer bildades för vart och ett av under-

sökningsområdena och deras erfarenheter dokumenterades av författaren

och journalisten Astrid Hasselrot. När detta första projekt avslutades 2004

arbetades boken Pedagogen och penseldraget fram, som en idébok för

lärare, konstnärer och kulturinstitutioner om det skapande samarbetets

möjligheter.

Kontinua – den pågående fortsättningen

När erfarenheterna summerades fanns det fortfarande ett stort intresse för

de frågor som ringats in med de tre undersökningsområdena. Idéerna för

projektet Kontinua tog form med en vilja att både vidgade undersökningen

till fler och nya deltagare och samtidigt fördjupade arbetet.

Från det tidigare projektet tog vi med oss våra tre frågeställningar och

ungefär hälften av den tidigare arbetsgruppen. Nya lärarlag bildades, med

både nya och gamla deltagare. Totalt arbetar tio skolor på Tjörn och i Möln-

dal med Kontinua. Till vart och ett av de tre arbetslagen är två konsultkonst-

närer knutna.

Finansiering till det första året fick Kontinua från Stiftelsen för framti-

dens kultur. Andra året bidrog både Stiftelsen för framtidens kultur och

Myndigheten för skolutveckling med medel som gjort arbetet möjligt. Arbe-

tet med att säkra finansieringen för hela år III pågår och är inte avslutat.

Vårt arbete som projektledare handlar mycket om att skapa förutsätt-

17

18

Kroppens proportioner och speglingen av varandra är utgångspunkten för fönstermål-ning under Kontinuas projektvecka ”Koden och kroppen”, oktober 2005.

Foto:

Ann

ePira

ningarna för att deltagarnas arbetet ska lyckas. En tydlig struktur, engage-

rade skolledare och uttalade förväntningar på alla inblandade är viktiga

delar. Några av de metoder som vi använder och värnar om kan sammanfat-

tas under följande rubriker:

VardagsarbeteAtt ge utrymme till samtal och utveckling i skolans vardagsverklighet är en

viktig grund. De lärarna som deltar i projektet provar metoder och arbetar

med eleverna inom i sitt vanliga arbete och arbetstid.

KonsultkonstnärerKonstnärerna arbetar främst tillsammans med lärarlaget. Deras roller är att

vara samtalspart, bollplank för idéer och finna fram till skapande arbetsme-

toder. De ska också utifrån sina erfarenheter kunna ge referenser till konst-

verk eller konstnärer som kan bidra till de teman som arbetslaget valt.

MötenAtt ha en struktur på projektarbetet är viktigt och olika typer av möten fyller

olika funktioner. För vissa träffar är det centrala målet att ge information om

det som händer inom projektet och skapa utrymme för återkoppling och

erfarenhetsutbyte mellan lärare och konstnärer. Andra möten är till för att

ge arbetslagen planeringsutrymme, och sist men inte minst behövs inspira-

tionskvällar och workshopsdagar där nya intryck och tankar ger näring åt

arbetet.

ReferensgruppSkolledarna i de deltagande skolorna och personer som förvaltar, utvecklar

och utbildar inom skola och kultur behöver vara engagerade i arbetet, veta

vad som händer och kunna bidra med tankar och idéer för projektets

utveckling. Kontinuas referensgrupp består av 31 personer och träffas unge-

fär fyra gånger per läsår.

Nordiska seminarierI vår planering ligger att för vart och ett av de tre undersökningsområdena

arrangera ett nordiskt seminarium. Detta seminarium är alltså det andra av

de tre planerade. Målet med seminarierna är både att sprida erfarenheter

och fördjupa kunskap. En grund för erfarenhetsutbytet är en redovisning av

19

20

Lärare från olika skolor och stadier möts i en paus under arbetsdagarna med filosofi-samtal hösten 2005.

Foto:

Len

aErik

sson

21

det genomförda undersökande arbetet inom Kontinua och presentationer

av andra nordiska projekt som arbetat med liknande frågeställningar. Under

seminarierna vill vi också lyfta fram aktuell forskning och teoretiska diskus-

sioner och ge plats för framtidsinriktade samtal med skolpersonal, konstnä-

rer och andra kulturarbetare, forskare, kulturadministratörer, lärarutbildare,

skolledare, skolutvecklare, politiker och andra beslutsfattare.

För att kunna sprida erfarenheterna producerar vi efter varje seminari-

um en skriftlig seminarierapport som dokumenterar och sammanfattar det

som sagts och framkommit.

2006 – Kontinuas sista projektår

Det undersökningsområde som står i fokus för Kontinuas sista projektår

har överrubriken Förstå dig själv. På flera sätt känns detta tema, som arbe-

tar med svårfångade men viktiga frågor om vilken roll som konst och ska-

pande har för att stärka skolans arbete med elever i svårigheter och värde-

grundsfrågor, som ett av de mest angelägna. Vi lever i en tid med snabb

ökning av fakta och information. Det tvingar lätt på oss specialiseringens

skygglappar och behovet av att hitta former som ger kunskapen liv och

mening blir allt viktigare. I grunden handlar det om hur vi tillsammans kan vi

forma en skola där alla elever har en plats och kan utvecklas i sin fulla

potential. Vi tror att konstens kunskapsvägar och förståelseformer spelar en

viktig roll för att nå det målet.

Inom Kontinua har lärare från fyra skolor från Tjörns kommun och

Mölndals stad tillsammans med två konsultkonstnärer redan arbetat under

två år med ett undersökande vardagsarbete kring detta tema. På olika sätt

har de sökt arbetsformer för att stärka elevernas förmåga att förstå sig själ-

va och utvecklas utifrån sina unika förutsättningar. Under 2006 fortsätter

de arbetet och börjar samla in erfarenheterna för att presentera dem på

höstens seminarium.

22

Självporträtt av Leonardo da Vinci(datorbearbetat färgbakgrund).Originalet är i rödkrita på papper från1512och finns på Biblioteca Reale, Turin.

Alla ämnens bilder – Kontinua II

Kontinua-projektets arbetslag II delade med sig av sina erfarenheter av att

under ett par år ha arbetat utifrån frågeställningen Hur kan konstbilden,

samtidskonsten likväl som äldre tiders bilder användas som grund i

ämnesintegrering?

Konsultkonstnärerna Marie Bondeson och Johan Suneson inledde med att

berätta om hur de tänkt inför arbetet och vad de tror att konst kan bidra med

i skolans arbete.

Konsten skapar ständigt nya sätt att se på världen. Den börjar med

svar och slutar med frågor. Den går utanför ramarna och pekar på

det undanträngda. Konsten kallas ofta onyttig, men är kanske

främst obekväm. Vi tror att konst fördjupar upplevelsen av kunskap

och utmanar våra föreställningar.

Efter inledande möten och samtal med lärarlagen växte tanken fram att

utgå ifrån Leonardo da Vinci. Han är en konstnär som alla hört talas om och

han står som sinnebilden för renässansmänniskan. En person som i sig själv

kombinerade vetenskap och konst. Genom det aktuella intresset för boken

”Da Vinci koden” fanns också ett intresse i tiden som vi ville fånga upp.

Fenomenet Leonardo da Vinci blev vår skattkista och utifrån alla tänkbara

spår valde vi att visa fram sex olika infallsvinklar. De blev en första karta som

lärarlagen kunde ta fasta på och fördjupa sitt arbete utifrån. Att ha historien

och samtiden med oss parallellt var centralt och alla de olika infallsvinklarna

hade en stark koppling till nutiden.

Normalitet – kropp och ideal

Centralperspektivet och det optiska rummet

Uppfinningar – söklust och erövringar

Maskinerna – rationalitet och modernitet

Alkemi – om kemi, andlighet, guld, bly och deras inbördes relationer

Logotypen och samhället – om nyttan med kreativa processer

23

24

Symaskinsbroderier och parafraser med utgångspunkt i Mona Lisa, gjorda av elever iårskurs 8:a på Åbyskolan i Mölndal.

Till varje tema tog Johan Suneson och Marie Bondeson fram förslag på

konstverk att samtala kring, dels Leonardo da Vincis egna men även ett

urval av samtida konstnärers verk. Litteraturförslag och diskussionsfrågor

att börja med skickades ut och under vårterminen inleddes arbetet med

workshopsdagar ledda av konsultkonstnärerna själva ute på de tre högsta-

dieskolorna. Så många som möjligt från lärarkollegiet engagerades för att

ge inblick i arbetet och få inspiration. Kroppen, uppfinningar, maskiner och

centralperspektiv/geometri var det som visade sig engagera de flesta till

fördjupade arbeten.

Att både Marie Bondeson och Johan Suneson själva är aktiva konstnä-

rer och att de presenterade och talade om andra samtida konstnärers verk

var en viktig del av arbetet. Under renässansen formades ett konstbegrepp

fristående från andra verksamheter i samhället. Sedan dess är konstbe-

greppet under omvandling. De menade att en viktig aspekt av det vi idag

kallar samtidskonst är att den ofta i sig själv är ämnesintegrerad.

Resultatet av konstprocessen kan vara allt från en dokumentation

av en social process till objekt som speglar omvärlden. Att studera

samtidskonsten måste därför inte alls bara vara något för bildäm-

net, sa Marie Bondeson.

Varje högstadieskola valde att arbeta med en eller flera infallsvinklar

utifrån da Vinci. Under terminernas gång har konstnärerna fungerat som

bollplank för lärare och elever. Gemensamma arbetsmöten där erfarenheter

och idéer har kunnat bytas skolorna emellan har också varit viktigt för att

forma projektet.

De tre högstadieskolorna presenterade var för sig ett urval av de elev-

projekt som de genomfört.

Åbyskolan

Skolan ligger relativt centralt i Mölndals kommun och har elever från åk

4–9. Totalt har skolan 300 elever och många av dem har sin bakgrund i

andra länder. Inom projektet har lärare från bild, svenska, textilslöjd, biologi,

idrott och hälsa varit engagerade. Lärarna har jobbat med samma elever i

olika projekt, bland annat följande:

25

ParafraserUtifrån det världsberömda porträttet av Mona Lisa fick elever i årskurs 8

arbeta med svenska, bild och syslöjd. De tittade på Leonardo da Vincis mål-

ning och andra konstnärers reaktioner och parafraser. Andy Warhols sätt att

använda filmstjärnan Marilyn Monroes ansikte gav också inspiration.

I syslöjden arbetade de med symaskinsbroderi för att skapa sin egen

bild av Mona Lisa. Broderiet blev sedan utgångspunkt för en berättelse om

en dag i Mona Lisas liv. Som inspiration läste de Finn Zetterholms bok Lydi-

as hemlighet. Lydia är tolv år och upplever en svindlande resa genom tid och

rum under sex århundraden. Hon hamnar på olika platser, i olika tider hos

en rad berömda konstnärer. Hon blir bland annat vän med Mona Lisa som

hon träffar hemma hos Leonardo da Vinci. Att upptäcka hur författaren ger

liv åt intrycken gav eleverna inspiration till uppgiften att beskriva sinnesin-

tryck och att tänka på detaljer när de levde sig in i en dag i Mona Lisas liv.

För att illustrera detta fick seminariedeltagarna höra ett par elever, via

inspelning, själva läsa sina berättelser.

Den ideala kroppenKroppens utseende spelar en stor roll i högstadieelevernas värld. Leonardo

da Vinci studerade människor med lyten och skapade bilder av ideala pro-

portioner. Eleverna fick både se hans bilder och ta del av den nutida svens-

ka konstnären Magnus Wallins videokonst. De fick själva teckna kroki, mäta

kroppen och fundera över proportioner, individualitet och normalitet. Till-

sammans med lärarna har de diskuterat människan som inte är perfekt och

andra frågor som har kommit upp.

Hur den ideala kroppen exponeras och presenteras i massmedia var

ett annat spår. Inom det analyserades veckotidningar, reklambilder och

musikvideor. Som en del av dessa diskussioner kom en kvinnlig journalist

från det mediakritiska nätverket Allt är möjligt och föreläste för hela skolan.

Vad tänker du om mig och jag om digArbetet med den ideala kroppen ledde vidare till ett temaarbete kring köns-

roller. Flickorna fick fundera för sig och pojkarna för sig om hur de önskade

att en drömpartner skulle vara. Det visade sig bli samma för både flickor och

pojkar, fem i topp för en drömpartner var: att vara snäll, att ha humor, vara

omtänksam, charmig och intelligent. Sedan skulle varje grupp enas om fem

egenskaper som var de allra viktigaste. Innan grupperna redovisade detta

26

27

för varandra fick de först fundera över vad de trodde om varandra?

Arbetet fortsatte med att var och en individuellt fick skriva frågor som

de skulle vilja ställa till det motsatta könet om de vågade fråga. Konsult-

konstnär Marie Bondeson sammanställde sedan frågorna till ett manus.

Inför videokameran och bandspelare fick eleverna intervjua varandra, tjej

och kille. Frågorna handlade om sådant som hemmamän, hemmafruar,

feminism, gener och sex. Kameran skapade ett allvar och ett fokus i stun-

den och den färdiga filmen kan skapa samtal och diskussioner i andra elev-

grupper. Temat och arbetssättet har genomförts med flera klasser och för

att kunna använda filmen som underlag i undervisning insåg man snart att

det är viktigt att ha elevernas tillstånd att visa filmen. En bandupptagning

ifrån en intervju spelades upp.

Bleketskolan

Fem kilometer från Nordiska Akvarellmuseet ligger Blekets högstadieskola.

De har 370 elever i årskurs 7 till 9, både från Tjörn och de intilliggande öar-

na. De lärare som presenterade skolans arbete utifrån Kontinua-projektet

arbetar med ämnena bild, matematik och naturorientering.

Djurförsök och medicinsk forskningUtifrån temat om den gränslösa söklusten startades ett projekt för åk 9 med

utgångspunkt i biologiämnet. Det handlade om medicinsk forskning, djur-

försök och genteknik. Arbetet lades upp som ett brett samarbete på skolan

och eleverna fick börja med att besöka skolbibliotekarien för att arbeta med

att söka och utvärdera information från Internet.

Konstsamtal med utgångspunkt ifrån samtida konstnärers verk satte

igång diskussionerna. Ett av verken de samtalade kring var Patricia Piccini-

nis verk The Young Family, som visades på Venedigbiennalen 2003.

Fakta, kunskap och etikdiskussioner gav grunden till arbetet med en

utställning som gjordes i samarbete med Universeum i Göteborg. På bild-

lektionerna skapade eleverna olika typer av presentationer som skulle ta

ställning och kunna väcka debatt. Det centrala var inte att de återgav den

enskilda elevens åsikter utan att de kommunicerade och väckte känslor

och frågor. Konsultkonstnären Johan Suneson kom till skolan och elever-

na fick bolla sina gestaltningsidéer med honom innan de färdigställde

28

Att gestalta tankar och funderingar kring djurförsök och medicinsk forskning var upp-giften för eleverna i årskurs 9:e på Bleketskolan på Tjörn.

29

utställningen. När elevernas presentationer visades på Universeum deltog

de själva genom att möta publiken och svara på frågor. Det hela avslutades

med en paneldebatt med djurrättsorganisationer, läkare och representan-

ter från läkemedelsföretag.

Biologiläraren Ulla Vänttinen avslutade med att säga att de stora vins-

terna med detta arbetssätt var att de etiska diskussionerna om rätt och fel

följde läroprocessen. Ett oväntat resultat var att flera elever fick svårare att

entydigt ta ställning mot djurförsök när de fördjupat sin kunskap och fått

inblick i vad resultaten användes till. Gestaltningsuppgifterna tillförde myck-

et, att uttrycka känslor gav eleverna tillgång till ett nytt språk, i bildämnet

men även inom biologin.

Mona Lisa på praoÄven på Bleketskolan tog man fasta på Leonardo Da Vincis målning av

Mona Lisa. I samband med att åk 8 gjorde sin yrkeslivsorientering på olika

arbetsplatser fick de i uppdrag att gestalta sig själva, som Mona Lisa, men i

den miljö de var under veckan och med det utseende som de själva hade.

Hemma i skolan igen arbetade de på svenskan och skrev om sin vecka, och

sitt porträtt.

Häggvallskolan

Häggvallskolan är en annan högstadieskola på Tjörn, ca 2 mil från Nordis-

ka Akvarellmuseet. Med Kontinua har de försökt att arbeta så brett och

ämnesöverskridande som de har kunnat. De lärare som presenterade arbe-

tet, och har utgjort det centrala arbetslaget, undervisar själva i hemkunskap,

matte, träslöjd och bild.

Ny civilisationI ett av de största ämnesöverskridande projekten lät de inspirera sig av Leo-

nardo da Vincis vetenskapliga intresse för uppfinningar. Elever i årskurs

7–8 arbetade med temat Ny civilisation, de delades in i grupper om 12–15

personer och under den inledande veckan bröts det ordinarie schemat helt.

Eleverna fick koncentrera sig på grupparbeten, inramade av morgon- och

eftermiddagssamlingar med lärare. Under de följande 3–4 veckorna jobba-

de de med projektet under vissa arbetspass i veckan.

30

Från triangel till tredimensionell form var utgångs-punkten för samarbetet mellan matematik och bildpå Häggvallsskolan på Tjörn.

Uppgiften var att skapa en ny civilisation, gestalta den och beskriva tan-

karna och lösningarna på de problem som uppstod. Det fanns sju olika mil-

jöer att välja bland, exempelvis rymden, en ekoby eller under jord. Hur de

skulle klara energiförsörjning och ordna styrelsesätt var några av frågorna.

Skolämnena svenska, engelska, samhällsorientering, slöjd och idrott

var med i arbetet. I varje ämne har man plockat ut målen ur kursplanen. De

har arbetat med frågor, laborationer och undersökningar. Det hela avsluta-

des med en redovisning på ett föräldramöte.

MånghörningarEtt projekt som ingick i både matematik och bild utgick från läroplanen för åk

7 och dess mål för vad eleverna skulle lära sig om geometri, vinklar och mång-

hörningar. Eleverna fick börja med att ta del av arbeten av Leonardo da Vinci

och den holländske konstnären M. C. Escher. Deras första praktiska uppgift

blev att att teckna trianglar för att undersöka frågan ”Varierar vinkelsumman i

olika trianglar?”. De verktyg de hade var linjal, passare och gradskiva.

Sedan 2 300 år tillbaka är linjalen och passaren geometrins verktyg.

Det lär ha sin upprinnelse i en konflikt mellan Platon och två medlemmar i

hans akademi. Platon upprördes av att Eudoxos och Archytas ville införa

mekaniska metoder i geometrin. Så småningom ska de ha kommit fram till

en kompromiss, där de kom överens om att i fortsättningen endast godkän-

na linjalen och passaren som tillåtna konstruktionshjälpmedel. En intressant

bakgrundshistoria för projektet, som idag försöker överbrygga klyftan mel-

lan olika tanketraditioner och förhållningssätt.

Sista delen av elevernas arbete blev att utifrån sina tecknade trianglar

skapa tredimensionella månghörningar. Materialet var papper och sugrör.

De kunde om de önskade lägga till färg och mönster för att påverka upple-

velsen av formen. Arbetet skedde med små materialresurser men skapade

resultat som stimulerade eleverna i arbetet. Förståelsen för geometri ökade

stort i klassen.

Intervju i soffhörnan

Avslutningen på Häggvallskolans presentation gjordes i samtalets form

från en soffa på scenen. Lärarna talade med konsultkonstnären Marie

Bondeson om sina erfarenheter av att arbeta ämnesöverskridande med

31

32

Arrangemang för att skapa vatteneffekter som eleverna kunde studera under Kontinuasprojektvecka ”Koden och kroppen” oktober 2005.

Foto:

Ann

ePira

33

konst som utgångspunkt. Några av de frågor och svar som gavs var:

Varför tror ni att inte alla lärare och elever är positiva till att arbeta på

det här sättet?

De är rädda. Något nytt kommer nu igen. Osäkerhet. Ovana. Hur ska vi bedö-

ma eleverna?

Hur blir man av med förändringsrädslan?

Man kan hjälpa varandra, vi som varit med kan hjälpa de som inte varit det.

Låt de som gillar att arbeta göra det och därigenom inspirera andra, det går!

Visa upp vad ni gjort för era kollegor!

Vad är det som är positivt med att arbeta så som ni gjort i projektet?

Det är ett arbetssätt som talar till fler elever. Vi människor lär oss på olika vis

och det här innebär olika sätt att lära. Samarbeten gör också att eleverna

ser helheter lättare, eleverna får en bredare bild av omgivningen. Kommer

man väl in i det fungerar det lättare.

Något negativt?

Risken finns att någon eller några elever inte klarar av det fria arbetssättet

och faller emellan. Vi måste vara medvetna om det och vara extra strukture-

rade och arbeta med återkopplingar för att fånga upp dem. Samtidigt tycker

jag att när arbetet i lärarlaget med projektet fungerar, då får jag mer tid att

se och ge stöd åt de svaga eleverna.

Vad har konstbilden bidragit med?

Den synliggör, skapar kunskap och förståelse och ger oss nya tankar.

Vad har samtalen med konstnärerna betytt?

Nya infallsvinklar. Vi har fått tillgång till och sett bilder, som startar proces-

ser och ger inspiration. Våra möten och samtal har varit viktiga.

34

Marlene Dumas, Female, 1992–1993211 teckningar, tusch och kol på papperHär visas nr: 48, 114, 46 & 113Samlung Garnatz, Städtische Galerie Karlsruhe

Vad kan vi lära av Marlene Dumas?

Lena Eriksson – pedagogisk ledare på Nordiska Akvarellmuseet

Katti Lundh – konstpedagog på Nordiska Akvarellmuseet

Anne Pira – konstpedagog på Nordiska Akvarellmuseet

På museet visades under seminariet en utställning med konstnären

Marlene Dumas akvareller. Under ett pass på eftermiddagen aktiverades

deltagarna i en workshop för att ta del av och använda sig pedagogiskt av

utställningen. Utan några egentliga förklaringar hade arbetet inletts redan

vid morgonens incheckning då alla seminariedeltagare fotograferades.

De svartvita porträttbilderna skrevs ut och hade till eftermiddagens

arbetspass lagts ut på receptionsdisken där var och en efter en kort intro-

duktion till utställningen fick leta rätt på sin egen bild och ta med den in i

utställningsrummen.

Lena Eriksson berättade att utställningen var ett samarbete mellan Nordiska

Akvarellmuseet och Staatliche Kunsthalle Baden-Baden i Tyskland och

Helsingfors konsthall i Finland. Den centrala delen av utställningen är av

en serie målningar med namnet Female, 211 bilder målade med tusch och

akvarell på papper 1992–93.

Marlene Dumas föddes i Sydafrika 1953, började sin konstutbildning i

Kapstaden som 19-åring men flyttade några år senare till Holland där hon

fortsatte studera konst och läste psykologi. Idag bor och arbetar hon i Ams-

terdam.

Hon är en av samtidskonstens mest uppmärksammade målare och

människan är hennes ständiga motiv. De bilder hon skapar kallar

hon för ”second hand images”. Hon utgår från nutidens bildflöde,

dagstidningar, tv, konsthistorien och egna fotografier från foto-

albumet och polaroidkameran.

Innan deltagarna gick in till utställningen fick de bilda mindre grupper

med tre personer i varje. Inledningsvis gick var och en för sig runt i utställ-

ningen, med sitt fotografi i handen, och sökte bland de målade ansiktena

efter något som de kände igen sig i. Uppgiften var att hitta ett verk som

35

36

Några av de konstnärer och lärare som medverkar i Kontinua IIChristina Henriksson, lärare; Johan Suneson, konstnär;Thomas Perman, lärare; Marie Bondeson, konstnär;Katarina Frick, lärare; Stina Landström, lärare

Foto:

Ann

ePira

37

hade en relation till det egna fotografiet och dem själva. När de funnit sin

bild skulle de lägga fotografiet på golvet under målningen och söka upp de

andra två personerna i sin grupp. Tillsammans gick de sedan runt till det

verk var och en valt och talade om vilka bevekelsegrunderna var för de val

de gjort. Det kunde vara: jag kände igen en uppgivenhet i en situation eller

jag gillade nedsvärtandet.

Några av deltagarna kommenterade övningen efteråt:

Det här var ett lätt sätt att anamma verken genom

att de är porträtt och fotot är ett porträtt.

Genom bilden engagerar man sig mer.

Det behövs en pedagogisk idé, som den här,

en ingång för att upptäcka.

Man börjar tänka på vem man själv är.

Man hittar bilder som stämmer, d.v.s. man hör

hemma i en bild, det finns något av mig i den.

Man förknippar utseende med identitet.

Man får en trygghet i utställningen.

Det var en svår uppgift. De är lika fast olika.

Det här kräver så mycket distans till sig själv.

Fotot av en själv och självbilden är ofta olika,

vilket gör att det är svårt.

Bilderna kliver fram än mer.

Fotot blir en representation, jämförelsen handlar

mer om mig som person.

38

Högstadieelever arbetar med fönstermålning under Kontinuas projektvecka ”Kodenoch kroppen”, oktober 2005.

Foto:AnnePira

Kreativa läroprocesser

Hans Örtegren – fil. dr. vid Institutionen för estetiska ämnen, Umeå universitet

Hans Örtegren arbetar som forskare vid institutionen för estetiska ämnen

på Umeå universitet där han också undervisar i metodik, didaktik och

konstteori. Under de senaste åren har han gjort en hel del utvärderingar av

olika konstpedagogiska projekt och han deltog även i Skolverkets nationella

utvärdering av bildämnet 2003.

Utvärderingen av bildämnet 2003 visade på ett grundläggande problem

som handlar om attityden till bildämnet och konstens roll i skolan. Det finns

en skepsis till nyttan av estetiska ämnen som bild bland elever och föräld-

rar, jämfört med ämnen som matte och svenska. Det speglar sig också i att

när man frågade lärare, elever och föräldrar så var det få som trodde på det

betydelsefulla med ämnet bild i skolan. Eleverna upplever bildämnet som

kul, men de anser inte att det är viktigt. Föräldrarna säger samma sak. Både

elever och föräldrar anser däremot att det är lätt att motivera varför ämnen

som idrott och hälsa är viktiga.

I målen för bildämnet lyfts förmågan till kommunikation och analys

fram. Men när vi tittar på beskrivningarna av vad som faktiskt görs så är det

många lärare som har svårt att leva upp till målen för ”man hinner inte med”.

Detta innebär att det praktiska tar överhanden och bildanalys, bildsamtal

och bildkommunikation får stryka på foten. Ibland finns risker när ambitiösa

lärare kommer med bilder och vill ha bildanalys. Då säger eleverna att ”äh vi

har ju bild, vi vill ju göra grejer!”.

Men å andra sidan, när vi tittar på hur elever förstår bilder så visar det sig

att de kan ganskamycket. Hans Örtegren gav exempel på en studie som visa-

de att de flesta skolelever som betraktar reklambilder gör en analys. De kan

ganska väl precisera innehåll, bildens konstruktion och avsändarens avsikter.

Förmågan att ta till sig konstbilder och att tala om konst har dock

fler dimensioner. Realism och skönhet är begrepp som många elever kan

diskutera och ta till sig. Att förhålla sig till verkets expressivitet, där frå-

gor om vad bilden uttrycker i känslor och innehåll, eller frågor om stil och

form, som sätter in bilden i ett sammanhang i konstvärlden och historien,

39

40

Fönstermålning gjord under Kontinuas projektvecka ”Koden och kroppen” oktober2005.

Foto:AnnePira

kräver mer av både lärare och elever.

I vår vilja att skapa en kreativ skola, där kreativa läroprocesser och ett

skapande förhållningssätt genomsyrar alla ämnen, måste vi komma ihåg att

estetiska läroprocesser inte är samma sak som estetiska ämnen. Begrep-

pet estetiska läroprocesser har använts flitigt under senare år. Hans Örtegren

tycker att det är tydligare att använda begreppet kreativa läroprocesser. Hur

vi förhåller oss till lärande och kunskap är något som alla pedagoger måste

arbeta med. Han visade en modell över hur man kan analysera olika läropro-

cesser som reproduktiva eller kreativa utifrån faktorer som t.ex. synen på

kunskap, läraren och elevens roller.

Även om det reproduktiva förhållningssättet står som motsats till det

kreativa, så utesluter de inte varandra. Skalan är glidande och att vara med-

veten om vad jag gör som pedagog är målet. Det är inte fel att arbeta med

faktainnehåll och förmedlande av färdig kunskap. Det reproduktiva har dock

varit norm och det kreativa ett undantag inom den svenska grundskolan, så

det kräver både medvetenhet och arbete för att skapa nya förhållningssätt

och traditioner.

Läraruppdraget har förändrats. När Hans Örtegren började arbeta som

bildlärare på 80-talet ifrågasatte hans elever ibland varför de skulle lära sig

bild. Det fick de ju inga jobb på! Ett argument som han själv trodde på, och

som eleverna tog till sig, var att det var viktigt att utveckla intressen och ett

språk som gjorde de 16 timmar av dygnet som blev över efter skolan eller

jobbet meningsfulla. Numera finns det fler argument.

Tiden har kommit ikapp oss. Den amerikanske professorn i ekono-

misk utveckling, Richard Florida, gav 2002 ut boken The Rise of the

Creative Class. Där säger han att mer än 30% av den arbetsföra

befolkningen idag har arbeten som kan definieras som kreativa och

inte reproducerande. Människor måste kunna tänka på andra sätt

idag inom många fler typer av arbeten – det ställer nya krav på oss

som arbetar med lärande i skolan och centra för samtidskonst!

Ett exempel från Karlskrona

För att ge seminariedeltagarna ett praktiskt exempel bad Hans Örtegren

läraren Peter Skogsberg att berätta om arbetet på Sunnadalsskolan i

Karlskrona. Peter Skogsberg fanns bland seminariedeltagarna och är en av

41

42

Reproduktiva Kreativaläroprocesser lärprocesser

Eleven som en behållare Eleven som medskapareför kunskap i en kunskapsprocess

Läraren som förmedlare Läraren som iscensättareav redan färdig kunskap av kunskapssituationer

Enstämmig skolmiljö Flerstämmig skolmiljö

Fakta Upptäckt

Atomisering Transfer, överskridning

Fast textbegrepp Vidgat textbegrepp, multimodalitet

Svar utan frågor Kunskap ur dialog

Automatiserad kunskap Främmandegörande kunskap

Reproduktion Kreativitet

Snävt kunskapsbegrepp Vidgat kunskapsbegrepp

Ytkunskap Djupkunskap

Förväntad kunskap Förvånande kunskap

Fasta begrepp Skapande begrepp

Entydig kunskap Mångtydig kunskap

Vertikalt medieringsbegrepp Horisontellt medieringsbegrepp

43

de ansvariga för ett flerårigt projekt i samarbete med Marinmuseet och

lokala kulturarbetare. Sunnadalsskolan är en grundskola, vars elever till

85% har ett annat modersmål än svenska. Projektet engagerar elever från

årskurs 3 till årskurs 9. Från skolan i ytterstaden får eleverna åka in till cen-

trum och besöka museet. De blir hemtama i miljön och från årskurs 6 utbil-

das de till guider så att de själva kan visa släktingar och vänner runt. Utifrån

elevernas olika språkbakgrunder får de visa runt i museet på olika språk.

En teateruppsättning som engagerar mer än 60 elever och många

lärare är en annan viktig del av arbetet. Varje elev har olika funktioner inom

arbetsgrupper som scenografi, dräkt, manus och regi. I detta arbete kom-

mer kulturarbetare in. De är viktiga vuxna kontakter för eleverna och har

andra kvaliteter än de vuxna som redan finns i skolan. I maj 2005 var det

premiär för 6:e året i rad. Även andra skolor erbjuds teateruppsättningen

och eleverna får åka runt och spela upp föreställningen.

Det här projektet har bidragit med många aspekter, främst skolutveck-

lingsmässiga, men också i relation till föräldrarna, som ofta kommer utifrån

och genom barnen görs förtroliga med det lokala, sa Peter Skogsberg som

avslutning.

44

Finska högstadieelever dekorerar Kiasmas skåpbil och skickar iväg en hälsning tillnästa skola på projektet ”Kiasma School on Wheels” turné.

Foto:MinnaTurtiainen

Kiasma School on Wheels

Minna Turtiainen – konstpedagog på Kiasma

Konstpedagogen Minna Turtiainen från Kiasma, finska statens museum för

samtidskonst, berättade om projektet ”Kiasma School on Wheels”. Personal

från konstmuseet har åkt ut till skolor runt om i Finland och genomfört en hel

skoldag, där alla ämnen ingår, med utgångspunkt i konst från museets sam-

lingar. De har gått in för att arbeta med ett ämnesintegrerat lärande med

fokus på samtidskonsten som ingång. Sedan starten 2003 har projektet

besökt 68 orter och tillryggalagt mer än 20.000 km.

Minna Turtianen började sin presentation med att spela Wonderful World avSam Cooke, musik som hon har lyssnat på under tre år när hon färdats fram

och tillbaka genom Finland i en skåpbil för att sprida samtidskonst till fin-

ländska glesbygds- och småstadsskolor.

Vad är Kiasma School on Wheels?

Trots att Kiasma som statligt museum har ett nationellt uppdrag är inte

deras budget beräknad för att utföra projekt ute i hela landet. Sedan de

öppnade i Helsingfors 1998 är den dagliga verksamheten inriktad på de

besökare som kommer till museet. Den uppsökande verksamheten i projek-

tet Kiasma School on Wheels har gjorts möjlig genom extern finansiering. I

korthet är projektets idé att med en skåpbil fylld med original och repliker

från museets samling och konstnärsmaterial besöka skolor på långt

avstånd från huvudstaden. Pengarna till projektet kommer från energiföre-

taget Vattenfall. Utan att ställa krav på innehållet har detta företag bekostat

huvudparten av projektet. De villkor som ställdes upp handlade bland annat

om att de orter som besöktes var platser där Vattenfall hade sina kunder.

Företagen såg det som en vinst att öka sin synlighet i positiva sammanhang

och projektet fick mycket publicitet i lokalpressen.

De skolor som erbjöds besök låg på mindre orter som saknade regio-

nala museer och organisationer som arbetar för mötet mellan skolan och

45

46

Med vita handskar visar Kiasmas pedagog upp konstnären Jussi Heikkiläs poetiskaobjekt ”Anonymus”.

Foto:PäiviVenäläinen

konsten. Den åldersgrupp som projektet vänt sig till har varit elever som går

sista året i grundskolan och är ca 15 år gamla. En krävande och rolig mål-

grupp som är medveten och ifrågasättande. Man kan prata med dem om

vuxna ämnen, men på många sätt är de fortfarande barn.

Målen med Kiasma School on Wheels var:

att göra samtidskonst mer känt ute i landets regioner

att hjälpa till att skapa personliga relationer till samtidskonst

att uppmuntra lärare att använda exempel på samtidskonst

också i undervisning av andra ämnen än bild

Till skolorna kom Kiasma School on Wheels för att stanna en eller två

dagar beroende på antalet elever. Dagen delades upp i fyra olika arbets-

pass. Det första kallades för pedagogiskt performance. Alla skolans nionde-

klassare samlades för en introduktion och en aktiverande konstpedagogisk

föreställning. Den täckte in många olika skolämnen som biologi, historia,

hemkunskap, idrott & hälsa, matte, slöjd med flera. Vanligen valde konstpe-

dagogerna att koncentrera sig på de ämnen som de närvarande lärarna

undervisade i och som man visste att man kunde följa upp under resten av

dagen.

Den andra programpunkten kallades ”konstnärsanatomi”. Eleverna fick

träffa en livs levande lokal konstnär, både som person och som yrkesmän-

niska. De hade i förväg fått förbereda frågor och meningen var både att

skapa ett samtal om konstnärsrollen och att etablera relationer mellan

konstnärer och skolor i lokalområdet.

Varje dag innehöll också en konstnärlig workshop inom några av sko-

lan valda skolämnen. Ett exempel som Minna Turtianen gav var inom biologi.

Eleverna fick i uppgift att teckna unikt personliga självporträtt genom att

bl.a. närstudera och teckna av sin egen iris i stort format. De samtalade om

identifiering, DNA och ögats funktioner.

Dagen avslutades med att eleverna med kritor tillsammans fick deko-

rera den med grön griffeltavelfärg målade skåpbilen. Den skola som hade

besökts skickade iväg ett budskap till nästa skola på turnén. Ingen censur

för vad de fick skriva eller teckna förekom och denna uppgift engagerade

eleverna mycket. Om de skissat i förväg fylldes skåpbilen med bilder, annars

47

blev det främst text.

Kontinuerligt under projekttiden har de som arbetat med Kiasma School

on Wheels informerat alla intresserade om vad som händer genom veck-

orapporter på Kiasmas hemsida på Internet. Under hösten 2005 pågick en

utvärdering som gjordes av forskare från två universitet. Viktiga punkter som

utvärderingen undersökte var mottagandet ute på skolorna, vad eleverna

kommer ihåg, lärarnas åsikter och projektarbetarnas upplevelser.

Hösten 2005 avslutades projektets uppsökande verksamhet. Det finns

inte ekonomiska medel att fortsätta verksamheten men Minna Turtiainen

hoppades på att arbetet skulle leda vidare, idéer om att vidareutbilda lärare

i samtidskonst via universiteten finns.

Minna Turtiainen avslutade sin presentation med att visa hur projektet

presenterat museets olika yrkesgrupper för lärare och elever. En presenta-

tion som lekfullt vävde in kunskaper från många olika discipliner.

Hon inledde med att berätta om den största uven i världen – berguven.

På latin heter den Bubo bubo. En fågel som inte rör sig mycket utan på

grund av sin storlek mest sitter på en gren och väntar för att sedan falla ner

över sitt byte. På 1870-talet gjorde Ferdinand von Wright och hans bröder

målningar för uppslagsboken ”Svenska fåglar”. De sköt ner fåglarna och bar

hem dem för att studera dem. Nuförtiden målar inte alla konstnärer. Jussi

Heikkiläs har skapat verk ”Anonymous” 1998, ett poetiskt objekt med fjäd-

rar från en berguv fästa som vingar på en ståltrådsgalge. Idag är berguven

utrotningshotad och Heikkilä hade hittat en död berguv från vilken han

samlade in fjädrar. För en utställning i USA skickade Kiasma över trettio

stora lådor med konstverk, men alla lådorna fastnade i tullen och orsakade

en stor internationell konflikt. När de undersöktes hade man funnit Jussi

Heikkiläs verk. Det är olagligt att skicka djurdelar från utrotningshotade djur

över nationsgränserna.

Hur låter berguven? Minna Turtiainen spelade upp sex stycken olika

hoande ljud för seminariedeltagarna. Vem var det som lät? Vi fick veta att

ljuden kom från en museikonservator, en museipedagog, en riktig bubo

bubo, en museichef, en curator och en konstnär.

48

49

fyra skolterminer

104 skoldagar

7304 elever

85 skolor

471 lärare

95 utbildningsperformances

72 konstnärsanatomier utförda

61 gånger figurerade lokala konstnärer.

sex län

19,539 kilometer

nio projektanställda har arbetat med att åka ut i landet.

Statistik för Kiasma School on Wheels:

50

Eleverna Rebekka och Nastasia genomför en performance under den avslutandeutställningen inom projektet Samtidskunst og Unge på Christanshavns Gymnasium.

Foto:AnneHoue

Samkunst DK

Grethe Nymark – projektkoordinator för Samkunst DK, Egmont Fonden iDanmark

Anne Houe – gymnasielärare i bildkonst på Christianhavns Gymnasium,Danmark

Det danska projektet Samtidskunst og Unge – ett försöks- och utvecklings-

projekt 2002–2005 avslutades inte långt innan seminariet på Nordiska

Akvarellmuseet. Projektkoordinatorn Grete Nymark och gymnasieläraren

Anne Houe berättade om upplägg och erfarenheter av det fleråriga samar-

betet mellan gymnasieskolor, konstnärer och konstinstitutioner.

Samtidskunst og Unge har varit ett projekt inom Egmont Fonden, som är en

allmännyttig fond. De har utvecklat, lett och ekonomiskt finansierat projek-

tet, som har varit på försök och under utveckling åren 2003–2005. Arbetet

har engagerat fyra gymnasieklasser och fyra konstinstitutioner under tre års

tid. Samtidskonsten har legat i fokus och använts som inspiration och

ingång i undervisningen. Den definition på samtidskonst som man har arbe-

tat utifrån är: den konst som blir till i aktiv dialog med vår egen tid, teknik och

teman.

De fyra gymnasieklasserna inklusive lärare och rektorer kom från

Christianhavns Gymnasium, Rysensteen Gymnasium, Amtsgymnasiet i Ros-

kilde och Metropolitanskolen. Tre av skolorna ligger i Köpenhamn och en av

dem ca 30 km utanför staden. De involverade konstinstitutionerna var

Museet for Samtidskunst i Roskilde, Nikolaj – Köpenhamns kommuns

utställningsbyggnad, Overgaden – Institut for Samtidskunst och X-rummet

på Statens Museum for Kunst.

Grethe Nymark och Anne Houe inledde sin presentation med att visa

ett filmklipp ur en dokumentation av ett utställningsbesök. Under de tre

åren som projektet har pågått har en filmfotograf följt arbetet. Eleverna

kommenterade sina upplevelser av utställningsbesöken inför kameran

med ord som:

51

Konst är helt olika för olika människor!

Det handlar om människor och det samhälle

som vi lever i. Vi är ju inte ensamma i världen.

Man får stoff för tankar utan att veta vad det är.

Jag har haft en konservativ syn på konst

och nu blivit riktigt provocerad.

Man måste tala om sina känslor,

man blir tvingad till det vilket är svårt.

Samtidskonsten den är ju gjord i min livstid,

den har jag mer referenser till och den talar mer

till mig än det från Florens till exempel.

Anne Houe, berättade: Man måste fråga sig själv: varför är det så

intressant med samtidskonst? Som flera av eleverna säger, och

flera av er som tidigare har presenterat saker här under seminariet

har sagt, så handlar samtidskonsten om vår tid. Den är inte bara

skapad i vår tid utan tematiserar också ämnen som är viktiga för

eleverna. Man kan prata om sociala frågor, etnicitet, makt, kön.

Genom konsten kan vi se på världen ur en ny vinkel.

Hon höll också fram svårigheterna, t.ex. hur eleverna oftast har en bar-

riär av misstro och negativitet som måste övervinnas och att samtidskon-

sten upplevs som krävande i kontrast till äldre konst. Den barriären var inte

alls lika framträdande hos de klasser som deltog i projektet, antagligen där-

för att de kände sig utvalda.

Vart och ett av de tre åren har haft ett tema inom vilket man har experi-

menterat med de pedagogiska formerna. Första året var mötet med samtids-

konsten i fokus, under det andra tematiska frågeställningar i utställningarna

och under det tredje året var båda delarna med, men de arbetade även med

att undersöka och diskutera konstens roll i samhället. De utställningar som

man har arbetat med är de som pågått på de institutioner som man har

samarbetat med. Utställningarna har alltså inte varit speciellt utformade för

en gymnasiepublik.

Arbetet med en utställning började redan på skolan innan besöket. Via

projektets hemsida, www.samkunst.dk, fick lärare och elever tillgång till inspi-

52

rationsmaterial. Det kunde vara en programskiss om utställningen, informa-

tion om konstnären och utställningens tema, förslag till diskussion i klassen

och exempel på andra inspirationskällor som t.ex. filmer eller böcker.

Både Grethe Nymark och Anne Houe konstaterade att det kan vara

väldigt olika hur klasserna tar emot en utställning. En del har gått rakt in

hos några elever och har fått dem att arbeta vidare med teman inom flera

olika ämnen på skolan, medan andra inte alls har funnit något i samma

utställning.

Som konkret exempel på hur eleverna har fått arbeta med samtids-

konst lyfte de fram arbetet med konstnären Tina Enghoffs utställning Even-

tuelle pårørende. Den byggde på fotografier av dödsbon, där personen som

gått bort har dött ensam. Verken talade direkt till eleverna och man kom att

diskutera allt från relationerna till far- och morföräldrarna till etiska värde-

ringar och ensamhetsfenomenet i det moderna samhället.

I arbetet med Tina Enghoffs utställning arbetade de först med doku-

mentarism. Sedan besökte de utställningen och fick se hennes fotografier

som omgav ett kollage hon skapat av dödsannonser. Upplevelsen berörde

de unga direkt, vilket fångades upp med att de omedelbart fick skriva ner

sina känslor. Olika inbjudna debattörer diskuterade med klasserna kring

utställningen. Beroende på om det var en journalist eller om det var en lära-

re för ett centrum för alkoholiserade fick eleverna olika ingångar till konsten

under samtalen.

Eleverna fick även möta konstnären för att tala med henne och få

inblick i det hon sökte. Tina Enghoff gav också eleverna i uppgift att göra en

fotografisk bild av den känsla som utställningen hade givit dem, vilket resul-

terade i många starka bilder och en övning i att konstruera fotografier.

Centralt i projektet och arbetet med utställningarna var att de unga fick

börja besöken med att gå själva i utställningen och få egna intryck. Att de

togs emot som viktiga besökare stärkte dem och deras intresse. Inte minst

viktigt var också att de fick möta konstnären.

Det som projektklasserna gjorde i sina workshops ställdes samman i

slutet av projektåret till en utställning på skolan, vilket gav en ökad fördjup-

ning av projektet.

Målen med Samtidskunst og unge var att:

stärka gymnasieelevernas upplevelse

och förståelse av samtidskonsten

53

54

I projektet Samtidskunst och Unga inleddes varje arbete kring en utställning med atteleverna själva fick se och samtala om verken. I detta fall utställningen ”Floden” medverk av konstnären Jytte Rex på Museet for Samtidskunst i Roskilde, 2003.

55

söka nya former och utveckla metoder för

att förmedla samtidskonsten till unga

utveckla nya kunskaper och pröva arbetssätt

kring mötet mellan unga och samtidskonsten

medverka till att samtidskonsten i framtiden blir en

integrerad del av undervisningen i gymnasieskolorna,

både genom att inspirera de mer ämnesorienterade

läroprocesserna som sker idag, men också genom

utvecklandet av samarbetsformer mellan skolan och

konstinstitutionen som organisation.

Under hela projekttiden har arbetet följts av Institutet for utbildningsforsk-

ning på Roskilde Universitetscenter – RUC. Några av de saker som de tre

omfattande utvärderingarna som RUC gjort visar att:

De unga har utvecklat kunskap och insikt, språk och begrepp,

abstrakt analysförmåga och ett modernt reflekterande.

Gymnasieskolorna har utvecklat sitt vetande och fått

insikter och upplevelser, förnyelse av undervisningen,

nya samarbetspartners inför framtiden och inspiration

till ett ökat tvärvetenskapligt lärande.

Institutionerna har utvecklat kunskap och insikter,

fått nya pedagogiska metoder och fler samarbetspartners.

Grethe Nymark och Anne Houe avslutade med att konstatera att de fyra

gymnasieklasserna i Samkunst-projektet under tre år har arbetat med:

25 utställningar

23 konstnärer

14 debattörer

sex konsthistoriker

sex workshops

Alla som ingått i arbetet har blivit mer kloka på konsten, varandra och sig

själva. Inte minst har Samtidskunst og unge inneburit att konstinstitutionerna

förstått att unga är en viktig publik.

56

Att undersöka och att se – en bild ifrån verkstadsarbete på Nordiska Akvarellmuseet.

Foto:AnnePira

Kulturen och skapandet i framtidens skola

Karin Nyström – undervisningsråd vid Myndigheten för skolutveckling i

Göteborg

Vilken roll kan och bör kultur och estetik spela i dagens och framtidens

skola? Den frågan var utgångspunkten för undervisningsrådet Karin

Nyströms presentation.

Hon påminde om att det ytterst är Sveriges riksdag och regering som for-

mulerar styrdokumenten för det offentliga skolväsendet, dvs läroplaner och

kursplaner. Sedan 2003 finns det två statliga myndigheter som arbetar för

att skolan ska fungera och utvecklas enligt de riktlinjerna. Skolverket

inspekterar, utvärderar och tar fram kursplaner, medan Myndigheten för

skolutveckling ska bidra till att visionerna blir verklighet, genom att ge

huvudmännen, d.v.s. kommuner och friskolor stöd i deras arbete.

Karin Nyström är undervisningsråd och arbetar på Myndigheten för

skolutvecklings kontor i Göteborg. Hon berättade att det sammantaget

arbetar ungefär 100 personer för myndigheten utspridda i hela landet. På

Göteborgskontoret har de uppdraget att ha kontakt med 55 kommuner.

Kort kan de visioner som Myndigheten för skolutveckling ska arbeta för

sammanfattas i meningarna: Varje barn ska få lära och utvecklas efter sina

förutsättningar. Varje förskola och skola ska vara en stimulerande miljö för

lärande och utveckling. Kraven på skolan är många och det är viktigt att

hävda uppfattningen att kulturen och konsten har en central roll i arbetet för

att uppnå skolans och förskolans mål. Denna insikt omfattas av allt fler även

om vi kanske kan bli bättre på att dela med oss av erfarenheter som illustre-

rar detta. Myndigheten arbetar med att lyfta fram de estetiska lärprocesser-

nas betydelse på många sätt.

Karin Nyström presenterade ett pågående arbete med att dokumentera

en skolas arbete med handdockor och hon berättade att: Det aktuella

exempel jag lyfter fram idag kommer vi att lansera under ingången språkut-

veckling, då det betyder mycket att konkret kunna visa en dokumentation av

ett arbete på en skola som illustrerar begreppet det vidgade språkbegreppet.

57

Visst handlar det om estetiska lärprocesser! Vår avsikt är att kunna visa hur

centrala dessa frågor är i skolans kärnprocesser, att förbättra måluppfyllel-

sen i läroplanens anda. Det gör vi för att få största möjliga exponering.

Det sistnämnda bemöttes bland seminariedeltagarna med blandade känslor.

Någon sa: Dölj inte kulturen!

På det svarade Karin Nyström: Vi vill i alla sammanhang tala om det vidgade

språkbegreppet, det ger utrymme för kulturen på ett så centralt område

som exempelvis språkutveckling. Vi på Myndigheten för skolutveckling strä-

var efter att via goda exempel utveckla det offentliga samtalet om lärande.

Benita Nilsson, marknadschef vid Nordiska Akvarellmuseet: Från museet

vill vi få kraft att befästa saker i vardagen. Du säger att det finns en bräcklig

offentlig grund; ni är få, det finns inte många kontor etcetera. Men skolor,

museer och alla andra som arbetar för utveckling behöver stöd!

Karin Nyström: Ja, men jag är rak. Ja, vi är få, men vi arbetar aktivt via t.ex.

vår webb, och via den når vi många, och genom de exempel vi visar upp får

skolor kontakt med varandra. Myndigheten för skolutveckling är uppdrags-

styrd. De initiativ vi tar ska gå att härleda till våra huvuduppdrag, som är

språkutveckling, mångfaldsfrågor och jämställdhet. Det är ju ingen nackdel

att kunna få in kulturfrågorna i de fälten.

Lena Eriksson, projektledare för Kontinua och pedagogisk ledare vid

Nordiska Akvarellmuseet ställde den öppna frågan: Kultur och konst är

en kunskapsväg, ett sätt att förstå sig själv och andra. Varför förstår vi som

är här idag det, men inte andra?

Pia Wretlind, projektledare för Kontinua och rektor för Åbyskolan i Mölndal

sa: Utifrån min vardag i skolan önskar jag att Myndigheten för skolutveck-

ling ska tydliggöra hur vi ska använda läroplanen och stötta oss. Så att vi får

kraft genom er för vårt arbete!

58

60

Utomhusteckningen Raka vägen på Jonsereds skola i Partille under Malin Bogholtsprojekt inom Give Me 5.

Give Me 5

Eva-Lotta Sandberg – konstkonsulent, Västra GötalandsregionenMarie Bondeson – projektkoordinator SOS (Skolan och Samtidskonsten)tillika konstnär

Emil Olofsson – konstnärAnnelie Philgren – konstnärIrene Westholm – konstnärOla Åstrand – konstnärMalin Bogholt – konstnär (medverkade ej i seminariet)

Give Me 5 var ett konstpedagogiskt projekt i Västra Götalandsregionen

som pågick under hösten 2005. Fem konstnärer arbetade tillsammans med

elever och lärare på fem skolor i fem kommuner.

Eva-Lotta Sandberg berättade att Give Me 5 var en del i det fleråriga arbe-

tet med projektet SOS – Skolan och Samtidskonsten. Det övergripande

målet för både SOS och Give Me 5 har varit att stödja och inspirera lärare i

alla ämnen att använda samtidskonsten som en resurs i skolan. På motsva-

rande sätt ville projektet även skapa möjligheter för konstnärer att arbeta

och utvecklas som konstnärer i skolan.

De skolor som har medverkat är Jonsereds skola (år 1–6) i Partille,

Hjortmosseskolan (år1–9) i Trollhättan, friskolan Fenestra Centrum (år 7–9)

i Göteborg, De la Gardiegymnasiet i Lidköping och Strömstad Gymnasium.

Marie Bondeson är konstnär och projektkoordinator. Hon gav en bak-

grund till projektet, som vid tiden för seminariet pågick för fullt.

Give Me 5 har sökt ett processinriktat arbetssätt där målet är att

läraren eller lärarlaget arbetar i dialog tillsammans med konstnä-

ren. Mötet mellan de fria konstutövarna och skolan innebär ofta en

kulturkrock, då kan det vara svårt att arbeta experimentellt och

utforskande. Arbetet ute på skolorna pågår alltså just nu och de

deltagande lärarna och konstnärerna kommer att berätta utifrån

det de hittills har gjort och upplevt.

61

Jonsereds skola, Partille

Konstnär: Malin Bogholt (medverkade ej i seminariet)Lärare: Yvonne Warneflo, Kristina Svensson, Lisa Höglund, Martin Larssonoch Annika Lilja.

Jonsereds skola ligger utanför Partille och är en av Sveriges äldsta skolor.

Den har idag 170 elever. Ett lärarlag med fem personer har arbetat tillsam-

mans med konstnären Malin Bogholt.

Lärarna började med att berätta om de fördomar de hade inför mötet

med konstnären. De hade tänkt sig att de skulle få arbeta med måleri och

ville helst jobba med arkitekturen i Jonsered. När Malin Bogholt kom prata-

de hon om att se verkligheten på olika sätt och andra mer abstrakta och

teoretiska saker. Från början förstod de egentligen ingenting. Att som lära-

re inte veta vad slutresultatet ska bli är svårt. På ett föräldramöte undrade

en pappa: ”Hur länge ska det här experimentet pågå då?”.

Observationsfasen varade under två veckor och blev mycket viktig. Alla

pratade mycket. Malin Bogholt sa att tänkandet och diskussionen var viktig,

men lärarna sa sinsemellan ”Ja men hur ska vi få henne att ’göra’ något?”

Sakta växte förståelsen fram, och ett tema valdes. Det skulle handla om

Livsviktigt – identitet och att se sig själv och andra.

Vid inledningen av nästa fas, d.v.s. genomförandefasen, engagerades

alla elever i en kollektiv utomhusteckning kallad Raka vägen. Ute på skol-

gården fick de ställa sig i en vid cirkel med varsin krita. På en given signal

började alla söka sig mot mitten av cirkeln, med kritan mot marken men utan

att korsa varandras linjer.

Malin Bogholt arbetade sedan kring känslor med grupper om sex ele-

ver från olika klasser. Alla elever på skolan fick en heldag med henne.

Förutom arbetet med eleverna ville Malin Bogholt också jobba direkt

med lärarna. Utifrån diskussioner om roller och förväntningar skulle var och

en av de fem lärarna, under en dag, bryta mot hur de vanligen var. En lärare

sminkade sig hårt och bar kort kjol, en annan åt frukost inne i klassrummet

och en tredje tillrättavisade en annan vuxen inför barnen. Även rektorn del-

tog. På väg till matsalen tog han en manlig lärare i handen och hoppade

hoppsasteg över hela skolgården. Inne i matsalen hade han med sig en piz-

za i kartong och åt den istället för grönsakssoppan, som han sa att han inte

gillade. Hans beteende blev mycket laddat för eleverna, men genomgående

62

63

blev alla lärarna förvånade över att inga barn kommenterade eller frågade

om de ovanliga beteendena. Vid slutet av dagen samlades de och inledde

ett samtal med att fråga om eleverna märkt något ovanligt.

Under skolans öppet-husdag i november bjöds alla föräldrar och övriga

familjemedlemmar in. Då presenterade man arbetet med Malin Bogholt

genom att ett öppet samtal kring värdefrågor hölls. Trots den första oron för

att det inte skulle bli något praktiskt arbete så kunde de också visa upp 400

lerskulpturer, 75 målningar och mängder av gestaltade känsloord.

Hjortmosseskolan, Trollhättan

konstnär: Irene Westholmlärare: Elisabeth Strid, Karin Bovaller och Eva Unenge

Lärarna inledde med att berätta att skolan hade stora förväntningar på vad

de skulle kunna åstadkomma tillsammans med en konstnär. Att ge elever-

na självförtroende och trygghet i att samspela och uttrycka sig var deras

mål.

Konstnären Irene Westholm arbetar främst med video. Hennes idé var

att arbeta med ett filmprojekt och efter observationsfasen bestämdes det

att hon skulle arbete med elever i årskurs 3 och 9.

Det fanns en grabbighet i attityden på skolan som gjorde att de valde att

arbeta med flick- och pojkgrupper. Att motivera eleverna gick först trögt, men

filmen som medium intresserade dem och när väl arbetet kommit igång så

kom möjligheten att få spela andra roller än de gör i vardagen att bli den sto-

ra vinsten.

Tillsammans med de yngre eleverna arbetade Irene Westholm med

skuggspel. Kameran kan upplevas som aggressiv, och den stiliserade for-

men i skuggspelsteatern hjälpte dem att gestalta.

Seminariedeltagarna fick ta del av en del av resultatet, filmen Shadow-

lands eller skuggor på Hjortmossen.

Fenestra Centrum, Göteborg

konstnär: Emil Olofssonlärare: Rousela Åhs, Fredrik Astin och Kristian Selan

I rollen som bildlärare hade Rousela Åhs hoppats att projektet skulle enga-

gera alla de 66 eleverna i 9:an och ville gärna arbeta med video så att hon

själv fick lära sig mer om den tekniken.

Samarbetet har varit krokigt, delvis frustrerande men mycket givande

sammanfattade hon och konstnären Emil Olofsson. De berättade om skilda

ingångar och förväntningar. För Emil Olofsson var observationsfasen

ångestskapande. Det tog honom fem dagar att förstå att han inte var tillba-

ka i sin egen skoltid, inte var elev utan hade en annan roll.

Min skolväska är packad med skit, sammanfattade han.

Resa och kommunikation blev det tema de till slut valde att arbeta kring

tillsammans med 14 elever. Att hitta elevernas eget intresse och samtidigt

hantera pressen inför att få betyg att komma in på gymnasiet med var knivigt,

men samtidigt ser de att det har hänt mycket med de elever som deltagit. Fle-

ra i gruppen har varit mycket frustrerade, en del har tidigare knappt varit när-

varande i skolan. De eleverna har upplevt att deras frågor nu har tagits på all-

var och de har därigenom engagerat sig. Flera vill arbeta med film i alla ämnen,

och de har haft starka men svåra diskussioner kring självmord och mobbing.

De la Gardie-gymnasiet i Lidköping

konstnär: Ola Åstrandlärare: Helena Hansson, Marie Johansson, Ulf Febring, Hjördis Blombergoch Kristian Andersson.

Ola Åstrand arbetade med en grupp estetiskt intresserade gymnasieelever,

14 tjejer och 2 killar. Han hade idéer med sig i arbetet som han omformule-

rade och till stora delar släppte.

Jag tyckte att skolan var jobbig när jag var yngre, så jag ville enga-

gera eleverna i hur man kan göra om skolan, men det projektet

64

65

stämde inte med läroplanen.

Det är viktigt att arbeta med sitt eget bagage som konstnär, tycker Ola

Åstrand. Genomförandefasen med eleverna inledde han med att visa sin

egen utställning som just då pågick på Göteborgs Konsthall. Där hade han

arbetat med fotostatmaskin, laminat och i kollageform. Elevernas egna

arbeten utgick från att de skulle göra ett rumsligt självporträtt från 2001,

när de gick i sjuan. Tänkandet och argumentationen var viktig. Att skriva en

text runt det som de skapade ingick också; inte en redovisande text utan

mer som en tanke eller en dikt.

Strömstad Gymnasium

konstnär: Annelie Philgrenlärare: Ann-Louise Hallgren, Malin Storm, Bjarne Halvordsson

Annelie Philgren kom in lite senare än de andra konstnärerna i projektet

och hade vid seminariet inte hunnit jobba mer än vid fyra tillfällen efter

observationsperioden. Hon berättade att hon hade mött 55 elever, som gick

i tre olika klasser. Inga hade haft estetiskt tillval. Det var svårt att få till tiden;

lärare och elever är mycket upptagna och springer mellan salarna. De bör-

jade precis att finna formerna för arbetet och använder e-posten för att

kommunicera.

Samhällskunskap och samtidskonst var den röda tråden, de hade arbe-

tat med workshops på skolan och besökt Göteborgs Tredje Internationella

Konstbiennal.

Reflektion och slutord

Bengt Olsson – professor i musikpedagogik vid Göteborgs Universitet

Konstnärliga fakulteten i Göteborg arbetar med musik, teater, opera, film,

konst och litteratur. Bengt Olsson har ett stort engagemang för konstpedago-

giska frågor, han är en av de ansvariga för konstnärliga fakultetens arbete

med ämnesdidaktik och är engagerad i utvecklingsarbetet inför en Masterut-

bildning och andra forskningsprojekt inom det konstpedagogiska fältet.

Han inledde seminariets avslutande reflektion med att konstatera:

Lärandet i konsten innebär viktiga frågor och alla de erfarenheter vi

delat under de här två dagarna visar att vi behöver ha högskolan och

forskningen med oss. Samtidigt är förutsättningen för konstnärliga

fakultetens legitimitet och verksamhet en aktiv dialog med det omgi-

vande samhället, konsten, museerna, skolorna och kulturlivet.

Bengt Olsson berättade att han och hans kollegor samtidigt är bekymrade

över estetikens roll i det svenska utbildningsväsendet. Många vill marginali-

sera eller kolonisera den konstnärliga verksamheten. Man ser konst och kul-

tur som ett alternativ till traditionellt lärande och inte alls teoretiskt. Det är en

fullständig felsyn! Se bara på de exempel som har presenterats här dessa

dagar. Samtidskonst handlar ofta om interaktivitet, möten, workshops och

kommunikation.

Inom den konstnärliga fakulteten blir vi fundersamma när man säger att

musiken och konstens främsta roll är att främja lärandet i alla ämnen. Syftet

är att driva en pedagogisk utgångspunkt och motverka gammaldags för-

domar men resultatet kan lätt bli att konst och musik inte har ett egenvär-

de. I själva verket är ju både processen och konstverket viktiga!

En annan sak som ofta sägs är att man med konst vill främja självstän-

digheten hos eleverna och skapa ett andningshål. Som om konstnärlig

aktivitet främst är en berusning av frihet?

Den konstnärliga fakulteten försöker motverka synen på den språklösa

konsten. Språk och musik eller konst är inte samma sak, men språket är av

66

oerhörd betydelse. Det finns en språklig påverkan på både konstutövandet

och konstutbildningen och samtidigt kan utbildning och utövande påverka

språket. Bengt Olsson sa att ambitionen ofta är att hitta det adekvata och

exakta språket, men inom fakulteten har ambitionen även varit att försöka

finna det poetiska språket. Det är det poetiska språket som påverkar män-

niskan på djupet. Vem är jag och vad har jag för språk? Det handlar om att

se sig själv i språkanvändandet. Genom att förändra språket förändras jag.

Konstnärskapet är en viktig utgångspunkt. Diskussionen om det

reflexiva språket börjar där. Vi diskuterar det kända och det okän-

da språket. Hur närmar jag mig saker? Hur kan jag omfatta saker?

Måste jag kliva ur mig själv och andvända andra språk för att inte

begränsa mig?

Bengt Olsson avslutade sina reflektioner med att berätta om framtida

satsningar. Nu undersöker konstnärliga fakulteten i Göteborg bland annat i

samarbete med Nordiska Akvarellmuseet möjligheterna att skapa en Mas-

terkurs i konstpedagogik. Det finns också tankar om att försöka bygga upp

ett nationellt forskningsinstitut på Nordiska Akvarellmuseet, som ska inklu-

dera forskning inom konstvetenskap, konstpedagogik och konservatorsut-

bildningen liksom utvecklingsarbeten inom den konstnärliga fakulteten.

Pia Wretlind tackade Bengt Olsson och sa:

Det är härligt att höra dig som fångade in och gjorde synligt det som sagts

under dessa två dagar. Jag känner mig högtidlig och stolt.

67

Deltagarförteckning

Föreläsare och presentatörerBera Nordal, museichef, Nordiska Akvarellmuseet

Arijana Kajfes, konstnär

Sven Lindqvist, professor, Göteborgs Universitet & styrelseordförande,

Nordiska Akvarellmuseet

Benita Nilsson, marknadschef, Nordiska Akvarellmuseet

Karin Nyström, undervisningsråd, Myndigheten för skolutveckling

Bengt Olsson, professor, Musikhögskolan, Göteborgs Universitet

Hans Örtegren, fil. dr., Umeå Universitet

Museiprojekt från Norden och regionenMinna Turtiainen, konstpedagog, Kiasma

Grete Nymark, projektledare, Samkunst DK

Anne Houe, lärare, Samkunst DK/Christianshavns Gymnasium

Malin Bogholt, konstnär, Give Me 5

Emil Olofsson, konstnär, Give Me 5

Annelie Philgren, konstnär, Give Me 5

Irene Westholm, konstnär, Give Me 5

Ola Åstrand, konstnär, Give Me 5

Eva-Lotta Sandberg, konstkonsulent, Västra Götalandsregionen

Projektledning KontinuaLena Eriksson, pedagogisk ledare, Nordiska Akvarellmuseet

Pia Wretlind, rektor, Åbyskolan

Lärarlag II – Granne med museetMarie Bondeson, konsultkonstnär, Kontinua

Johan Sunesson, konsultkonstnär, Kontinua

Stina Landström, lärare, Bleketskolan, Tjörn

Ulla Vänttinen, lärare, Bleketskolan, Tjörn

Thomas Perman, lärare, Häggvallsskolan, Tjörn

Christina Henricsson, lärare, Häggvallsskolan, Tjörn

Annika Hellberg, lärare, Häggvallsskolan, Tjörn

Katarina Krokström, lärare, Åbyskolan, Mölndal

68

Lisbeth Svan, lärare, Åbyskolan, Mölndal

Katarina Frick, lärare, Åbyskolan, Mölndal

Birgitta Ringström, lärare, Åbyskolan, Mölndal

SeminariedokumentationElenor Månsson, konstvetare och seminariesekreterare Kontinua

DeltagareJan Abramsson, konstnär

Monica Ahlgren, lärare, Skånhälla skolan, Mölndal

Richard Ahlin, lärare, Sollebrunnsskolan, Alingsås

Matz Andersson, lärare, Ljusnarbergs kommun

Johanna Andersson, bildlärare, Stora Högaskolan, Stenungsund

Susanne Andersson, lärare, Fridas Hage, Tjörn, Kontinua arbetslag III

Kristina Arnerud Meijhammar, museilektor, Norrköpings Konstmuseum

Renate Bergius, bildlärare, Tjörns musikskola

Kristian Berglund, konsultkonstnär, Kontinua arbetslag III

Ingrid Berndtsson, lärare, Rönnängs skola, Tjörn, Kontinua arbetslag III

Inger Berntsson, lärare, Broslättsskolan, Mölndal, Kontinua arbetslag III

Karin Bovaller, lärare, Hjortmosseskolan, Trollhättan, Give Me 5

Viveca Bågenholm, lärare, Krokslättsskolan, Mölndal

Britt-Marie Carlsson, lärare, Alingsås

Lena Carlsson, lärare, Fässbergsgymnasiet, Mölndal

Karina Cottin, lärare i kultur- och idéhistoria, Norra Reals Gymnasium, Stockholm

Eva Cronqvist, lärare, Växjö Universitet

Jannie Dam, gymnasielärare

Maria Devér, fritidspedagog, Askimsskolan, Göteborg

Ulf Edberg, intendent, Örnsköldsviks museum

Agnes Edwardsson, bildlärare, Ytterbyskolan, Kungälv

Kerstin Ek, lärare, Krokslättsskolan, Mölndal

Eva Eriksdotter, kultursekreterare, Varberg

Lars Eriksson, rektor, Häggvallsskolan, Tjörn, Kontinua referensgrupp

Maria Falk, bildlärare, Lindhagaskolan, Mölndal

Birgitta Forsen, lärare, Krokslättsskolan, Mölndal

Margateta Frid, lärare, Balltorpsskolan, Mölndal, Kontinua arbetslag III

Kajsa Frostensson, lärare, Sollebrunnsskolan, Alingsås

Katy Gisslén, lärare, Krokslättsskolan, Mölndal

69

Ulla Gustavsson, lärare, Broslättsskolan, Mölndal, Kontinua arbetslag III

Christina Hallgren, lärare, Balltorpsskolan, Mölndal, Kontinua arbetslag III

Stefan Herou, lärare, Brännkyrkagymnasium, Stockholm

Håkan Holgersson, områdeschef, Mölndals nv&c skolorna, Kontinuas referensgrupp

Birgitta Holmberg, lärare, Krokslättsskolan, Mölndal, Kontinua arbetslag II

Lisa Höglund, lärare, Jonsered skola, Partille, lärare arbetslag I

Rikard Jansson, musiklärare, Åbyskolan, Mölndal

Ingrid Jonsson, lärare, Krokslättsskolan, Mölndal

Karin Jonsson, lärare, Krokslättsskolan, Mölndal

Mona Jonsson-Molnar, lärare, Krokslättsskolan, Mölndal

Kristina Karjel, speciallärare, Fässbergsgymnasiet, Mölndal

Josefin Kilner, student, Göteborgs Universitet

Arne Kockum, redaktör, Bild i Skolan

Marcus Kvist, fritidspedagog, Tjörns kommun

Anna Lang, konstkonsulent, Länsmuseet i Halmstad, Mera Konst

Birgitta Liljeberg, lärare, Krokslättskolan, Mölndal, Kontinua arbetslag III

Anna Lindén, konstpedagog, Västerås konstmuseum

Anita Ljungström, rektor, Broslättsskolan, Mölndal, Kontinuas referensgrupp

Katti Lundh, konstpedagog, Nordiska Akvarellmuseet, Kontinua arbetslag I, konstnär

Britten Löfqvist, konstkonsulent i Göteborg

Anne Marie Hermansson, lärare, Skärhamnsskola, Tjörn, Kontinua arbetslag I

Bitten Modigh Johansson, lärare, Fridas Hage, Tjörn, Kontinua arbetslag III

Lucas Nagel, lärare, Gotlands Konstskola/Folkuniversitetet, konstnär

Maj-Britt Nilsson, lärare, Skärhamns skola, Tjörn, Kontinua arbetslag I

Monica Nilsson Engfeldt, fritidspedagog, Skånhälla skolan, Mölndal

Marianne Nordström, bildlärare, Ytterbyskolan, Kungälv

Anita Nyberg, lärare, Skärhamns skola, Tjörn, Kontinua arbetslag I

Marina Olausson, lärare, Skärhamns skola, Tjörn, Kontinua arbetslag I

Margaretha Ortbäck, lärare, Skärhamns skola, Tjörn, Kontinua arbetslag I

Anne Pira, konstpedagog, Nordiska Akvarellmuseet, Kontinua arbetslag I, konstnär

Lena Påhlman, Stiftelsen Framtidens Kultur

Britt-Marie Rastman, rektor, Bleketskolan, Tjörn, Kontinua referensgrupp

Örjan Ringbom, rektor, Gotlands Konstskola/Folkuniversitetet

Gunilla Samberg, konstkonsulent, Västerbottens läns landsting

Kristian Selan, lärare, Fenestra centrum, Göteborg, Give Me 5

Wiola Sirland, ordförande i ämnesrådet bild och media, Lärarförbundet

Peter Skogsberg, lärare, Sunnadalsskolan, Karlskrona

70

Hanna Stahle, konstkonsulent, Gotlands Kommun

Eva Stenlund, bildlärare, Klarebergsskolan, Göteborg

Elisabeth Strid, lärare, Hjortmosseskolan, Trollhättan, Give Me 5

Maritta Sulaiman, lärare, Krokslättsskolan, Mölndal

Ida Svanberg, kulturadministratör och museiguide

Kristina Svensson, lärare, Jonsered skola, Partille, Give Me 5

Ulla Söderberg, lärare, Skånhälla skolan, Mölndal

Christina Thime, lärare, Krokslättsskolan, Mölndal

Annika Thuvik-Folkesson, lärare, Rönnängs skola, Tjörn, Kontinua arbetslag III

Görel Törnblom, konstpedagog, Blekinge museum

Magnus Törnqvist, universitetsadjunkt, Växjö Universitet

Eva Unenge, lärare, Hjortmosseskolan, Trollhättan, Give Me 5

Donald Wallström, bildlärare, Uddevalla Gymnasieskola, Uddevalla

Ingela Wanselin, lärare, Långekärrs förskola, Tjörn, Kontinua arbetslag I

Yvonne Warneflo, grundskollärare, Jonsered skola, Partille, Give Me 5

Maria Wiberg, museipedagog, Millesgården

Rousela Åhs, bildlärare, Fenestra centrum, Göteborg

71

Litteratur

At lære med samtidskunst – evaluering af Egmont Fondens

forøgs- og udviklingsprojekt

Samtidskunst og Unge 2002–2005.

Jakob D. Bøje, Thomas Gitz Johansen, Jan Kampman, Kirsten Larsen

Institut for Uddannelsesforskning, Roskilde Unniversitetscenter

Finns som pdf på www.samkunst.dk

At skabe sig selv – evaluering af projekt

”Samtidskunst og Unge”

for Egmont Fonden oktober 2003.

Katrin Hjort, Lene Larsen

Institut for Uddannelsesforskning, Roskilde Unniversitetscenter

Finns som pdf på www.samkunst.dk

Besjälat lärande – skisser till en fördjupad pedagogik

Bo Dahlin, Rutger Ingelman, Christina Dahlin

Studentlitteratur, Lund, 2002

ISBN: 91-44-01049-4

En kulturskola för alla – estetiska ämnen och läroprocesser

i ett mediespecifikt och medieneutralt perspektiv.

Marner, A & Örtegren, H.

Forskning i fokus, nr. 16, Myndigheten för skolutveckling, 2004

Hur får kunskap liv?

Om konst och eget skapande i undervisning

Agnes Nobel

Carlsson Bokförlag, Stockholm, 2001

ISBN: 91-7203-356-8

Hur kan skola och konstmuseum samarbeta i vardagen?

Seminarium I, KONTINUA

Nordiska Akvarellmuseet, 2005

ISBN 91-89477-23-5

72

Konstarter och kunskap

Madeleine Hjort

Carlsson Bokförlag, Stockholm

ISBN: 91 7203 366 5

Konstpedagogiskt Utvecklingsprojekt i Gävleborgs Län

vid Länsmuseet Gävleborg 2001–2004.

Örtegren H

Rapport – Länsmuseet Gävleborg 2004:05.

Kultur, estetik och skola, några forskningsperspektiv;

delrapport utredningen Kultur och skola

L. Aulin-Gråhamn, L. G. Andersson, J. Thavenius

Malmö Högskola, Malmö, 2002

ISSN: 1101-7643

Marlene Dumas Female

Oliver Kornhoff, Maija Tanninen-Mattila, Matthias Winzen

Snoeck Verlagsgesellschaft mbH, Köln, 2005

ISBN: 3-936859-33-7

Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU-03) – Bild.

Marner, A., Örtegren, H. & Segerholm, C.

Ämnesrapport till Rapport 253, Skolverket.

Occular witness

Arijana Kajfes

Glänta produktion, Munkedal, 2005

ISBN: 91-974575-7-4

Pedagogen och penseldraget: idébok till lärare,

konstnärer och kulturinstitutioner om det skapande

samarbetets möjligheter

Astrid Hasselrot

Nordiska Akvarellmuseet, 2004

ISBN: 91-89477-19-7

73

Samtidskonst för lärare och andra intresserade

Moderna Museet

Lärarförbundets förlag, Stockholm, 2005

ISBN: 91-7100-721-0 (Moderna Museet)

ISBN: 91-85096-94-6 (Lärarförbundets Förlag)

Samtidskunst og undervisning – en antologi

Karsten Arvedsen & Helene Illeris (red.)

Center for Billedpædagogisk Forskning, Köpenhamn, 2000

ISBN:87-7701-825-7

Samtidskunst på tværs – evaluering af projekt

”Samtidskunst og Unge” 2003–2004

Lene Larsen, Kirsten Trads Larsen, Thomas Gitz Johansen

Institut for Uddannelsesforskning, Roskilde Unniversitetscenter

Finns som pdf på www.samkunst.dk

Utvärdering av Kiasma School on Wheels (endast på finska)

Kiasman kiertokoulun loppuraportti

Minna Raitmaa, Päivi Venäläinen

Painotyö: F.G. Lönnberg, Helsinki 2005

Nykytaiteen museon julkaisuja 101/2006

ISBN 951-53-2804-7

ISSN 0789-0338

Farväl Platon!

Möjligheter och hinder i en integrerad kunskapssyn i undervisningen

Monika Lind & Teresia Piekkola

Luleå tekniska universitet, Lärarutbildningen

ISSN: 1652-5299

74

Internetadresser

Arijana Kajfes

www.arijana.net

Nordiska Akvarellmuseet

www.akvarellmuseet.org

Kontinua-projektet

www.akvarellmuseet.org/sewden/project.htm

Bleketskolan

www.tjorn.se/utbildning/bleket

Häggvallskolan

www.tjorn.se/utbildning/haggvall/index.html

Åbyskolan

www.aby.skola.molndal.se

Institutionen för estetiska ämnen

www.estet.umu.se

Sunnadalsskolans i Karlskrona

www.skolutveckling.se/ideskola

Museet för nutidskonst Kiasma

www.kiasma.fi

Samtidskunst og unge

www.samkunst.dk

Myndigheten för skolutveckling

www.skolutveckling.se

Konstkonsulenterna Västra Götalandsregionen

SOS-projektet/Give Me 5

www.konstkonsulent.net/sos

Konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet

www.konst.gu.se

75

Hur kan konstbilden, samtidskonstenlikväl som äldre tiders bilder användassom grund i ämnesintegrering?

Kontinua Seminarium IINordiska Akvarellmuseet den 30 oktober – 1 november 2005

SeminariedokumentationElenor Månsson

RapportredaktörLena Eriksson

Grafisk formWerner Arnold

TryckBoab Tryckeri AB

Ekonomiskt stödStiftelsen framtidens kulturoch Myndigheten för skolutveckling

© Nordiska Akvarellmuseet, författare, fotografer

ISBN 91-89477-27-8NAM publikation nr 32

Nordiska Akvarellmuseet beskyddas avHKH Kronprinsessan Victoria.Offentliga uppdrag: Västra Götalandsregionen,Tjörns kommun, Statens kulturråd, Nordiska Kulturfonden.Huvudpartner:Partner: Transatlantic

nordiska akvarel lmuseet

Södra Hamnen 6471 32 SkärhamnSweden

0046 (0) 304 60 00 80

www.akvarellmuseet.orginfo@akvarellmuseet.org

76

nordiska akvarel lmuseet