KP nr 4 25 nov alt 2 säk nr 1 2009 23 mars.pdf · 2009-03-23 · Efter Ebbamåla bruk tar oss Gustav Karlsson på en guidad rundresa i författarbygden och förmedlar oss sina kunskaper

1

KUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENNr 1 2009

2

KUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTEN

Organ för KA 2:s KamratföreningNr 1 2009 årgång 71

Kamratföreningen styrelseOrdförande: Per EngkvistVice ordförande: Kent AlritzsonSekreterare: Kent AlritzsonVice sekreterare: Yvonne WirbrandKassör: Sune PersbergLedamot: Göran GöranssonSuppleanter: Peter Glimvall

Erling HolmbergKlubbmästare: Lars Iger(adjungerad till styrelsen)

Kamratföreningens adressKA 2:s KamratföreningBox 527371 23 KARLSKRONATelefon: 0455 - 866 22 (v sekr)Postgiro: 9 80 67 - 2Bankgiro: 5584-9483Medlemsavgift: 125 kronor

Omslagsbild:

Redaktör och ansvarig utgivare: OLLE MELINAdress: Författarevägen, 9 371 63 LYCKEBYTelefon: 0455- 239 64E-post: [email protected]

Layout: DAG ÅSHAGEtelefon: 0455-482 18

Utges av KA 2:s Kamratförening

Kamratföreningens utbud av KA-produkter

Gräsvik ochdess historiaBoken kostar60 kronor plus porto

KavajmärkeMedlemsnålSlips KA 2Slips KALivremManchettknappar KAKA 2 Idrottshistoria,Nattlig patrullorienteringEskil Nyström och MarinensHemvärnsmusikkår KassettVykort Kungsholms fort (4 st)Vykort Rosenholm (3 st)CD Karlskrona Kustartilleriregemente

80:-45:-50:-50:-

120:-150:-

30:-

60:-10:-10:-

100:-

Ring kassören Sune Persberg för beställningtelefon 0455-274 56Varorna levereras, när betalning skett.Om varorna skickas tillkommer porto minst 20 kronor.Postgiro: 98067 -2Bankgiro: 5584-9483

KUSTKUSTKUSTKUSTKUSTPOSTENPOSTENPOSTENPOSTENPOSTEN

KA 2-bokenkostar 100 kronorplus porto60 kronor

Bildhäfte om KA 2förläggningsplatserHäftet kostar 60 kr och vill Du ha dethemskickat tillkommer porto om 10kronor. Du kan beställa genom attsätta in 70 kr på postgiro 97 05 88-0

Med anledning avartikeln omsubaltercorpset ser vien bild från december1944.

BefästningsparkKarlskronaBoken kostar50 kronor plus porto

Bertil Driwing leder officerskören i samband medLillejul-sändningen i Sveriges radio.

3


et våras i trädgården, snödropparna harkommit upp och även blåsipporna tittarfram under de bruna fjolårslöven. I år harvi haft lite vinter även i Blekinge, i nästan

två veckor hade vi snö. Den kom veckan före sportlovetoch försvann efter Vasaloppssöndagen. För min egenpersonliga del har jag haft möjlighet till skidåkning ändasedan den fjärde januari. Nu mer är jag engagerad i Ron-neby Orienteringsklubbs friluftsanläggning Karlsnäsgår-den. Där har vi en konstsnöanläggning för längdåkningsedan fem år tillbaka, en anläggning till stor glädje för allaskidentusiaster och Vasaloppstränande skidåkare i Skå-ne, Blekinge och södra Kronobergs län. Även en del f.d.kustartillerister har synts i spåret den gångna vintern.Det verkar, som det våras även för Försvarsmakten. Dethar kommit signaler om, att kommande och aviseradenedläggningar av förband läggs på is, försvaret på Got-land rustas upp, bland annat genom att stridsvagnar för-rådsställs på ön. När det gäller Gotland, kommer det attbli mycket intressant att följa utvecklingen i området.Hur skall Sverige balansera den ryska bevakningen av

D den tilltänkta gasledningen, som är föreslagen att liggainom den svenska ekonomiska zonen?

Det våras även för vår hemsida,www.ka2kamratforening.se.

Det känns lite vemodigt att vår kära Kustpost har änd-rat utgivningsform från rent pappersformat till s.k. pdf-format, det vill säga, den finns som en nedladdningsbardatafil på hemsidan. Hemsidan har också gjort, att vi kanlägga ut mer fotomateriel, mer information från våraträffar och aktiviteter, än vad vi tidigare har haft plats föri tidningen. Gästboken på hemsidan ger också möjlighetför alla medlemmar på ett enkelt sätt skriva kommentareroch få kontakt med gamla KA 2 kamrater.

Det är vår också, vad gäller föreningens aktiviteter.Årets vårutflykt är planerad till västra Blekinge och Eb-bamåla Bruk med lunch på Jämshögs Gästgivaregård.Ciceron på resan kommer vår hedersledamot GustavKarlsson att vara. Soliga vårhälsningar till Er alla.

Det våras

VÅRUTFLYKT

Vårens utflykt går till Ebbamåla Bruk den 19 maj.

Avresa med buss kl. 0800 från Örlogshamnen.

Kaffe vid ankomst till bruket ca kl. 0930.

Guidad rundvandring på bruket ca kl. 1000 - 1100

Efter Ebbamåla bruk tar oss Gustav Karlsson på en guidad rundresa i författarbygden ochförmedlar oss sina kunskaper om Harry Martinson och Sven Edvin Salje.

Dagens lunch intas på Jämshögs Gästgivaregård ca kl. 1330.

Åter i Karlskrona ca kl. 1600.

I priset ingår kaffe, guide samt lunch.

Pris 150 kronor och anmälan om deltagande skall vara föreningen tillhandasenast den 14 maj till Yvonne Wirbrand tel. 0455-86622 eller med e-post till

[email protected]

4


73:e årsmöte hölls den 5 mars i Sjöofficerssällskapetslokaler i Karlskrona. Ett drygt 40-tal medlemmar hadehörsammat kallelsen.

Före årsmötet konserterade KA 2-oktetten och dennamedverkade också vid parentation över sedan föregåen-de årsmöte avlidna kamrater.

Årsmötesförhandlingarna klarades av utan problempå vägen och avgående styrelsen beviljades ansvarsfrihet.

Hela styrelsen omvaldes och denna presenteras påannan plats i tidningen.

Under årsmötet erhöll tidigare ordföranden Stefan Fu-renius Sveriges Militära Kamratföreningars förtjänst-medalj i silver för mångåriga insatser i föreningen.

Yvonne Wirbrand och Sune Persberg erhöll sammaförbunds förtjänstplakett.

Under kvällen informerade Peter Glimvall om nordisktMilitärt Kamratföreningsmöte i Karlskrona 11 – 14 juni2009. Om detta kan Du också läsa på annan plats i tid-ningen.

Kvällen avslutades med samkväm kring kaffebordenoch härligt god stämning rådde.

Foto: Olle Melin

Olle Melin

Årsmötet 2009KA 2 Kamratförenings

Föreningenswebmaster LeifOlsson, här somkornettist i KA 2-oktetten

Tidigare ordföranden Stefan Furenius medaljeras Glada medaljörer. Yvonne Wirbrand och Sune Persberg

KA 2 oktetten underhöll

5


Peter Glimvall informerar

Presidiet under årsmötet. Sekreteraren Kent Alritzon ochordföranden Per Engkvist

Kvällens veteraner. Edvin Pettersson (89) till vänster ochGunnar Antonsson (93)

Kring kaffebordet

Från vänster Sune Persberg kas-sör, Lars Iger klubbmästare (ad-jungerad), Yvonne Wirbrandvice sekreterare, Kent Alritzsonvice ordförande och sekreterare,Per Engkvist ordförande, PeterGlimvall suppleant och GöranGöransson ledamot. Supplean-ten Erling Holmberg saknas påbilden.

Styrelsen för KA 2 Kamratförening 2009

6

KUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENNya böckerNya böckerNya böckerNya böckerNya böcker

6

Den här gången har vi samlat kortareferat kring ett stort antal böckermed anknytning till sjön och liteockså om kungl. Flottans huvud-station, Karlskrona.

Blekinge, Sveriges trädgårdSeth Nilsson är en ung naturfotograf upp-vuxen i Torhamn vid Blekinges sydostkust.Han har i 20 års tid fotograferat Blekinge påett ovanligt noggrant och systematiskt sättoch täckt i stort sett varje väg, ö och kust-sträcka inom landskapet. Boken BlekingeSveriges trädgård är en hyllning i ord ochbild till landskapet. Fantastiska färgbilder,korta beskrivande texter, där bild och textpå ett harmoniskt sätt smälts samman meddikter av Blekinges store författare, HarryMartinson.Boken är utgiven på Seth Nilssons eget för-lag. ISBN: 978-91-633-3715-4

Dödlig resaBoken har som undertitel Svenska handels-flottans förluster 1939-1945 och är skrivenav Richard Areschoug, också känd som re-daktör för Segelkronan, tidskrift för Sveri-ges Sjöfart och Sjöförsvar. Han har tidigaresom marinhistorisk expert medverkat i oli-ka marina publikationer. Detta är hans för-sta egna bok och här har han gjort en mycketnoggrann sammanställning av alla de förlus-ter, som sjöfarten i Sverige drabbades avunder andra världskriget och åren närmastdärefter. Totalt förlorades 303 fartyg underdessa år och 1426 sjömän omkom, varav1076 svenskar. Varje förlust beskrivs de-taljrikt och författaren har lyckats med be-driften att få tag i bilder av alla de drabbadefartygen. När jag läser detta, frapperas jagav de uppoffringar, som de svenska sjö-männen fick utstå för att vi hemma i Sverigeskulle få en dräglig överlevnad trots kriget.Boken ges ut av svenskt Militärhistorisktbibliotek. ISBN: 978-91-85789-26-9

En bok om öarFörfattaren Tryggve Bång skriver gärna iFritiof Nilsson Piratenstil. Ett exempel pådetta är hans bok En bok om öar, som kansägas vare att reportage om några öar ochdess människor. Grönland, Island, YttreHebriderna, Orkneyöarna, Anholt, Lofo-ten, Cykladerna (Grekland) och Irland ärföremål för författarens resor och kontaktermed människorna på öarna. Det är inget ve-tenskapligt verk, ej heller en geografiskuppslagsbok, utan helt enkelt författarensvardagsnära upplevelser. Trevlig och av-kopplande läsning!Frivolt förlag, Malmö. ISBN 978-91-977143-0-3

Fiskebåtarna och varvenÅr 2002 publicerades boken Fiskebåtarna& Varven – Fartygen, vilken i ord och bildbeskriver de cirka 1300 fiskefartyg, som var40 fot eller större och byggda vid svenskavarv. Nu kommer uppföljaren och dennagång handlar det om de båtvarv, som byggdedessa trålare, som var byggda i trä. 17 olikabåtvarv beskrivs, där de flesta, 11 stycken,finns i Göteborg och i Bohuslän. Det är ettpraktverk om cirka 500 sidor, som ger läsa-ren en värdefull inblick i den svenska fiske-flottans utveckling. Ett litet avsnitt beskri-ver varvens stöd åt Försvarsmakten. Bokenär mycket rikt illustrerad och detta höjeravsevärt läsvärdet.Boken ges ut på förlaget Breakwater Pu-blishing i Göteborg med ISBN: 978-91-977697-0-9

SagoskeppetClaes-Göran Wetterholm har skrivit ett tio-tal böcker om Titanic, fartyg, vrak och hav.År 1988 kom hans bok Titanic, som berät-tar om emigration, fartygsbygge och till sistundergången 1912. Nu har han kommit medytterligare en bok i ämnet, Sagoskeppet. Ti-tanics myter – Titanics människor. Efter ettomfattande forskningsarbete finns här nuett antal episoder och händelser återgivna,de flesta ur människans perspektiv. Ettunikt bildmaterial, i många fall inte tidigarepublicerat, gör boken än mer intressant.

Att Claes-Göran Wetterholm betraktassom en av världens främsta Titanicexperter,förvånar ingen, som läst boken.Boken ges ut på Ekerlids Förlag med ISBN:978-91-7092-084-4

Bokpresentatör Olle Melin

7


7

Berättelsen om BlekingeFörfattaren Leifh Stenholm, filosofie dok-tor och länsantikvarie i Blekinge tar meddenna bok läsaren tillbaka till Blekingessvensk- och dansktid från cirka 600 e.krfram till 1680, som innebar en brytpunkt ioch med Karlskronas grundläggning. Menden blickar också in i framtiden och den allt-mer markerade kopplingen till Europa. Bo-ken beskriver inledningsvis tre revolutio-ner, Blekinge blir danskt, Blekinge blirsvenskt och Blekinge blir europeiskt ochdärefter beskrivs olika företeelser som påverkat utvecklingen fram till våra dagar somvägar, segelleder, gränser, orter, runstenaroch mycket, mycket annat som präglatlandskapet.

Gränslös sjöfartSjöhistorisk årsbok ges ut av FöreningenSveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm. Års-boken för 2008-2009 har titeln Gränslössjöfart och beskriver svensk linjesjöfart un-der cirka 100 år. Författare är Torbjörn Dal-näs, tidigare sjöman i olika professioner ochi dag verksam på Sjöfartsverket som redak-tör för tidningen Utkik, som är en del avSjöfartsverkets sjömansservice.

Det är en synnerligen intressant och lätt-läst resumé över svensk sjöfart, som Tor-björn Dalnäs har skrivit. Han mycket finaspråkbehandling gör boken lättläst och mankrånglar aldrig in sig i massa fakta stapladpå varandra, som brukligt är i krönikor somdenna. Men det som finns är synnerligen in-tressant och lockande.ISBN: 978-91-976923-4-2

Kring kajutlampanI drygt sextio år, sedan 1946, har aktiva ochilandgångna sjömän berättat om skepp ochbesättningar, om märkliga resor och säll-samma händelser till sjöss och i hamnar runthela vår jord. Detta har skett i Svensk Sjö-farts Tidning under rubriken Kring kajut-lampan. Tidigare har ett urval av berättel-serna sammanställts till tre böcker medsamma titel som i tidningen. Under 2008kom del IV och den följer tidigare upplagori sitt upplägg. Ett antal mycket läsvärdaberättelser är här samlade, skrivna om de,som var med.

Sammanställningen har gjorts av RobertHermansson och boken ges ut på förlagetBreakwater Publishing i Göteborg med. nrISBN: 978-91-977697-1-6

Göteborg under andra världskrigetBoken Göteborg under andra världskrigethandlar om skyddsrum, mörkläggningar,ransoneringar, gengasbilar, stängda skoloroch kyrkor och mycket annat. Olika hän-delser beskrivs månad för månad i ord ochbild från september 1939 fram till maj 1945,ofta med tidningsrubriker som underlag.Det här är en bok inte enbart för göteborga-ren utan också en nyttig påminnelse och ettstycke lärobok om en tid, som färre och fär-re människor minns.Boken ges ut av Tre Böcker Förlag i Göte-borg. ISBN: 91-7029-587-5

Knäpp knappen!Om svenska arméns uniformsknapparhandlar denna bok skriven av Adam Leis-mark tidigare yrkes- och reservofficer vidSvea Livgarde. Jag kan i detta sammanhanginte undvika ordet knappologi, men för denuniformsintresserade är det här inga strunt-saker. Författaren har åstadkommit en ut-märkt uppslagsbok om traditionen med oli-ka slags uniformsknappar, deras ursprungoch tillkomsthistoria.Boken utges på Krutrök Media. ISBN 978-91-977573-0-0

Svenska flygbaserI samverkansprojektet Försvaret och detkalla kriget (FOKK), har ett femtontal pu-blikationer i olika ämnen hittills publice-rats. En sådan är Svenska flygbaser, somgemensamt tagits fram av Svensk Flyghis-torisk Förening, Fortifikationsverket ochFlygvapenmuseum. Boken ger en noggrannbeskrivning av flygvapnets bassystem un-der aktuell period, åren 1942 – 1992. Och ärförsedd med ett mycket stort antal bilder,som avsevärt förhöjer läsvärdet.Boken ges ut av svensk Flyghistorisk För-ening med ISSN 0345-3413

8


Det preliminära programmet ser ut på följande sätt:

Torsdagen den 11 juni – Karlskrona kommuns dagFm Ankomst, inkvartering m.m. på Trolles kasernerEm Öppningsceremoni, korum, parad till Stortorget, kommunfullmäktiges ordförandes välkomsthälsning, paradtill Stumholmen, kommunens mottagning och besök på Marinmuseum

Fredagen den 12 juni – Försvarsmaktens dagFm Flaggceremoni, bussar till F 17 i Kallinge, uppvisningarEm Karlskrona med garnisonschefens mottagning och besök vid marina förband.

Lördagen den 13 jun – VärldsarvsdagenFm Flaggceremoni, transport till Kungsholmen, uppvisningar, rundvandring m.m.Em Kransnedläggning till sjöss, landshövdingens mottagningKvällen Uppvisningar och underhållning. Bankett Repslagarebanan, tapto

Söndagen den 14 junÅterresa

V Ä L K O M N A T I L L K A R L S K R O N A !

Nordiskt militärtkamratföreningsmötei Karlskrona

Olle Melin

Foto: Olle Melin Håkan Jönsson

Den 11 till 14 juni i år anordnas nordiskt militärt kamratföreningsmöte i Karlskrona. Det är nästan på dagarna 40 årsedan motsvarande arrangemang ägde rum i flottans huvudstation.När detta skrivs är långtifrån alla detaljer klara, så det program, som nedan beskrivs, kan bli föremål för vissa ändring-ar. Huvudinriktningen är dock klar.Så långt är också klart, att Marinens Musikkår, medverkar vid invigningen. Musikkåren vann ju till sist kampen motnedläggning eller flyttning till Stockholm.

8

9


Ja, inte bara en utan flera. Bosse Nilsson, som ställt bildernatill förfogande, var 1964 värnpliktig i flottan med huvudsakligsysselsättning som teletekniker på minsveparen Hanö, somvid denna tid var stödfartyg för det svenska fisket på Nordsjönoch Atlanten. Bosse fortsatte i samma bransch, först som tele-tekniker på Karlskronavarvet och därefter på samma jobb påBlekinge kustartilleriförvar, varefter verksamheten flyttadetill Södra underhållsregementet och därefter till FM LOG.Bosse lämnade försvaret med pension för några år sedan.

Redan från sekelskiftet 1900 fram till början av 1930-talet förekomdet, att stödfartyg ställdes till fiskets förfogande. I regel var det videnna tid kanonbåten tillika sjömätningsfartyget Ran, som utfördetjänsten. Den 3 september 1949 startade verksamheten efter Andravärldskriget, när hjälpkryssaren Odin kastade loss för uppdraget.Året efter var det minsveparen Bredskärs tur och på 1950-taletfungerade även Holmön som stödfartyg.

Hanö användes första gången 1955 och kom sedan att vara utevarje år till och med 1976, då verksamheten upphörde.

Verksamhetens betydelse kan illustreras med, vad förre om-budsmannen i Sveriges Västkustfiskares centralförbund (SVC),Rune Johnsson, skrev om stödfartygens insatser:

Otvivelaktigt var stödfartygets deltagande uppskattat av såvälfiskare som fiskets organisationer. Många tack och mycket berömkom stödfartygets befäl och manskap till del från nöjda fiskare, somerhållit hjälp vid maskinskador, olycksfall, sjukdom och dylikt, vil-ket återspeglade sig i annonser i tidningen Svenska Västkustfiska-ren efter det att stödfartyget återvänt från sina uppdrag vid Islandeller på Nordsjön. SVC hade alltid någon av ombudsmännen påplats ute på Nya Varvet för att hälsa befäl och besättning välkomnahem och tacka för årets insats. Varje man, som deltog ombord, ficksig också tillsänd en kagge nysaltad sill från SVC efter avslutadresa, något som uppskattades, eftersom åtminstone de värnpliktigainte hade en aning om, att man skulle få denna lilla symboliska pre-sent för deltagande i sillfisket.

Bosse berättar, att han som teletekniker hade de flesta uppdragengentemot trålarna. I de flesta fall rörde det sig om haverier på eko-lod, ett mycket viktigt instrument vid fisket. Övriga som utnyttja-des var maskinpersonal, smeden, dykarna och sjukvårdspersona-len. Bosse berättade vidare, att verksamheten var mycket ”lönsam”som värnpliktig. I regel stack fiskarna till honom pengar efter utförtuppdrag. Såg man detta från Hanö, krävde övriga besättningen, attpengarna lades i en gemensam kassa, men ibland var det fiskarena,som smugglade ner pengarna i någon ficka på Bosse.

Under lång tid på 1900-talet har flottan med något fartyg gettstöd åt det svenska sillfisket, en på den tiden mycket viktig näringför det svenska samhället.

I dag är Bosse pensionär och ägnar stor del av sin tid som allt iallo i Hembygdsföreningen Lyckeby Gille,Blekinges äldsta hembygdsförening, 101 årmed cirka 700 medlemmar.

Vad några gamla bilder kan berätta

Bosse Nilsson idag. Här sitterhan i Lyckeby Gilles klubblokaloch leder de återkommandetipspromenaderna

Bosse Nilsson som värnpliktigsjöman

Minsveparen Hanö

Fartygschefen kaptenBillström tillsammans medfartygsläkaren Rentshöj

Hovmästare ombord var denvälkände Alf Robertson, tillvänster i bild. Alf avled vidjultid 2008

Bosse på väg till trålaren Pamir

9

10


Av Maj Ekeroth, änka efter KA 2 Kamratförenings engång allt i allo Bengt Johansson, för det mesta kallad”Boston”, har Kustposten fått en rad teckningar signe-rade Gert Kaffa, enlikt honom själv en annorlundavärnpliktig vid KA 2 1956.

Kaffa är ständig medlem i vår kamratförening ochär mest känd för regementets personal för den fantas-tiska väggmålning han gjorde på en fondvägg på Mar-ketenteriet på Gräsvik.

Denna tavla placerades sedermera i personalmatsa-len på Rosenholm och är i dag nedmonterad och pack-ad för att förhoppningsvis på sikt kunna placeras pålämpligt ställe.

Kustposten kommer att successivt publicera någraav Kaffas teckningar

Kaffa-bilder

Olle Melin

Kaffas väggmålning i personalmatsalen Rosenholm

11


Chris Gueffroy längtade till väst. Hans dröm var att kun-na resa ut i världen och utöva sitt yrke. Han bodde i Öst-berlin och var utbildad kock.

I slutet av 1988 hände mycket i Berlin, som tydde påatt förändringar var på väg. En avgörande händelse förChris var, att statschefen Honecker i december detta årförklarade, att det inte fick skjutas mera vid gränsen.Detta invaggade Gueffroy i säkerhet och en mörk kväll ifebruari 1989 vågade han språnget. Tillsammans med enkamrat simmade han över kanalen och beredde sig attforcera det slutliga hindret – taggtråden.

Kamraten sårades, togs om hand och dömdes tillfängelse i tre år. Chris blev hängande livlös i taggtråden,bärgades senare och begravdes i tysthet. Hans mor un-derrättades flera veckor senare av gränspolisen. Honhade från sin bostad hört skotten och befarade det värsta.Händelsen firades under jubel av Grenzregiment 33 ochskytten – jämnårig med Chris – erhöll sin premie, 150DDR-mark och dessutom det ”Leistungsabzeichen”,som tillkom alla, som utfört något hjältemodigt.

Chris fick ett monument, ett vitt kors med namn ochdödsdag. Det är det sista i den långa rad av liknande kors,som i dag står uppställda vid sidan om Riksdagshuset. Ettskakande dokument över tidens våld men också övermänniskors längtan efter frihet och vilja att offra.

Vår lilla grupp står stilla och tittar på detta riksdags-hus. De flesta är gripna av byggnaden och platsen och deflesta kan också höra historiens tunga vingslag. Här finnsså mycket av Tysklands historia, här har timat så mycket,som fått återverkningar för hela världen.

Innan huset byggdes av fransmannen Vallot med biståndav svensken Grenander, låg här en artilleriskjutskola. Hu-set kom till stånd som en eftergift till de nya politiskaströmningarna liberalismen och socialismen, som settdagens ljus i Tyskland. Naturligtvis avskyddes allt sådantav Tysklands starke man vid denna tid, järnkanslern Ottovon Bismarck. Hans monument framfört huset, numeraför länge sedan nersmält till artillerigranater, vände de-monstrativt baksidan till. I stället kom Bismarck att tittamot andra ändan av fältet. Här låg fram till 1945 Krollo-per, som under Hitlertiden fick ersätta Riksdagshuset,som tyvärr svårt brandskadats strax efter Hitlers maktö-vertagande 1933. Annars är väl 9 november 1918 en dagatt minnas på denna plats. Då förkunnade Philip Schei-demann, att kejsaren hade abdikerat och flytt till Holland.Samtidigt utropade han den nya tyska republiken.

Annars är nog bilden av Riksdagshuset, som det sågut i april 1945, som man minns mest, utbränt, skadat avengelska bomber och ryska granater och med en rysksergeant, som klättrat upp på taket och fäster den rödasovjetflaggan, det slutliga tecknet på att Tyskland är be-segrat och att det är Röda armén, som betvingat desshuvudstad.

Ja, det var en av många platser, som KA 2-resenärer-na besökte på resan till Berlin.

Kjell Silverbark

Minnen från Berlinresan 2008

Riksdagshuset

12


edan i samband med flottans etablering påTrossö, insågs betydelsen av en väl funge-rande sjukvård. Under de 329 år, som för-flutit, sedan flottbasens grundande, har or-

ganisationen och verksamheten många gånger ändrat ka-raktär och verksamhetsinriktning.

Wämö-tiden1684 uppfördes ett antal sjukhusbaracker på södra stran-den av Wämö. Det var amiralen Hans Wachtmeister,som lät uppföra dessa efter begäran av Örlogsstationensförsta läkare, Johan Rothman. När barackerna försvannär obekant. Dock flyttades några av dem till Björkhol-men, där nästa sjukhusbygge ägde rum

I stat för 1692 är upptaget 4 192 daler för uppförandeav ”Sjukhus på Björkholmen med två flyglar och flyttan-de av äldre hus”.

BjörkholmstidenSjukhuset byggdes således på Björkholmen och låg un-gefär, där Chapmansplan och Chapmansgatan möts ochdär varvsmuren nu går fram. Anläggningen kallades”Amiralitetsbaraquerna”, eftersom de byggdes i trä. Pla-nen var, att senare bygga stenhus. Huvudbyggnadeninnehöll sex salar, vardera cirka 80 kvadratmeter och allavar försedda med eldstäder. Sjukhuset kunde ta emotcirka 150 patienter.

Den södra delen av Stora Björkholmen kallades ”Wip-pen”. Intill skansen Göta Lejon vid Saltösund låg en kyr-kogård, som i äldsta tider användes för dem, som avled

på sjukhuset. I området låg också ett apotek, som är di-rekt föregångare till dagens Göta Lejon och som tagitnamnet från skansen.

I redogörelse sänd till Riksdagen 1755 ansågs behovetstort av en grundlig reparation. Visst arbete hann igång-sättas, men snart fick sjukhusbyggnaderna rivas för attge plats frö de nya dockorna, där arbetet igångsattes1758.

Sjukvården hänvisades till de nya kasernerna vid Bas-tion Aurora och inom detta område förblev sjukvården inära 200 år med ett mycket kort uppehåll år 1790.

Bastion AuroraKasernerna mot Bastion Aurora var klara för inflyttning1754 och var från början avsedda för Kopvardierege-mentet (Kofferdiregementet = båtsmän för handelsflot-tan). Redan två år senare blev kasernerna sjukhus ochöverflyttningen från Björkholmen påbörjades. År 1764upphörde verksamheten på Björkholmen för gott.

Tyvärr visade lokalerna olämpliga för sjukhusvård.De var nämligen byggda för att i huvudsak användassommartid. De saknade ventilation, fönster och ordentli-ga uppvärmningsanordningar. Fukten fanns alltid.

Innanför kasernerna låg sjukhusets s.k. skaffhus.För att komma in på sjukhusområdet var man tvung-

en att passera en välvd port vid Alarmgatan, som Vallgatadå hette. Vakthållningen sköttes av några båtsmän.

1767 planerades förbättring av sjukhuset och sammaår insattes kakelugnar. Redan 1777 planerades för attlämna lokalerna, men några medel för detta ehölls ej.

Lite historia kring denmilitära sjukvården i Karlskrona

R

Ingången till Aurora

13


Lokalerna används än i dag, dock i moderniserat skickoch det är kedettutbildningen vid Sjöstridsskolan, somdisponerar de gamla kasernerna

Den korta SparreperiodenI samband med den stora farsot, som drabbade Karls-krona 1788, blev det klart, att resurserna vid Bastion Au-rora inte skulle räcka till. Farsoten kom till Karlskronamed det ryska linjeskeppet Vladislav, som svenskarnatog som byte i slaget vid Hogland den 17 juli samma år.Med tanke på, att mellan 10 000 och 15 000 mäniskordog, är väl detta ett av krigshistoriens sämsta krigsbyte.

Ett nytt sjukhus föreslogs på Neptuni Torg (nuvaran-de Hoglands park), men på grund av att marken var försumpig, genomfördes inte förslaget. I stället planeradesett nytt stort sjukhus på Sparre intill Kyrkogatan och närabron till Stumholmen. I sjukhuset skulle rymmas 1 000patienter.

Bygget påbörjades 1889 och forcerades. Det kom attbli landets största sjukhus och när inflyttning skedde iapril 1790 var antalet patienter 1 124. Redan i juni hadeantalet minskat till cirka 500.

Sjukhuset blev inte gammalt. Den 17 juni 1790 brötden stora stadsbranden ut och efter 2 timmar vid sexti-den på eftermiddagen stod det nya sjukhuset i ljusan lågaoch brann ner till grunden. Man lyckades rädda cirka de250 patienter, som fanns i byggnaden.

Tillbaka till AuroraEfter branden fick man ta de gamla lokalerna vid BastionAurora i bruk igen. Grunden på Sparre stod kvar ochkom att användas, när bygget av kasern Sparre påbörja-des efter branden.

I samband med den nya farsot, som drabbade Karls-krona 1808-1809 räckte inte Auroras lokaler, utan manfick ta Slupskjulet på Stumholmen i bruk.

Såväl under pesten 1788-92 och farsoten 1808-09räckte trots dessa åtgärder inte lokalerna i Karlskrona till,

utan man anlade stora sjukläger på södra Tjurkö. Pesten1788 kallades i folkmun Finska sjukan och detta har gettupphov till namnet Finskan på Tjurkö. Vintern 1808-09var så sträng, att det inte gick att begrava offren för far-soten ute på Tjurkö på grund av tjälen. Man lade de dödakropparna på isen utanför lägret och lät islossningen påvåren sköta begravningen.

Koleraepidemien på 1830-talet1831 kom koleran till Karlskrona och då måste man hittanya lokaler för vård av de drabbade. Man utnyttjade där-vid fyrverkerihuset på Stumholmen, som byggdes i mit-ten av 1700-talet för att tillverka de laddningar, som be-hövdes för flottans kanoner. Efter stadsbranden 1790flyttades fyrverkeriverksamheten till Basareholmen, sålokalerna på Stumholmen stod i princip tomma. Lokaler-na kom att bli Sveriges första renodlade kolerasjukhus.Dessa lokaler används idag för Marinmuseums adminis-tration.

Flottans sjukhusÅr 1857 föreslog Kungl Maj:t i proposition, att 100 000riksdaler skulle avsättas för byggande av ett nytt sjukhusi Karlskrona. Chefen för Mekaniska departementet Tho-mas Byström och chefsläkaren Samuel Mörck fick upp-drag att utomlands studera militära sjukhusbyggnader.Efter hemkomsten förslogs två sjukhusflyglar belägnavid Vallgatan och mellan dessa skulle ett boningshus förläkare och personal byggas. Vidare skulle byggas ett kok-hus på gården.

Endast den västra flygeln kom att byggas. Byggstartskedde 1859 och 1863 var sjukhuset färdigt att ta i bruk.Läkarebostället var klart för inflyttning 1865.

I arbetet med att skapa ett nytt sjukhus för Flottan,insåg chefsläkaren vikten av att förse sjukhuset med vat-ten – och avloppsledning.. Han lyckades förmå Kronanbygga den länge planerade vattenledningen in till staden,samtidigt som sjukhuset uppfördes.

Här i närheten låg sjukhusbarackerna på BjörkholmenSjukhuset på Gräsvik byggt 1911, i dag rivet.Foto Olle Melin

14


Detta kostade pengar och Kungl Maj:t tog pengar frånplanerad vattenledning till Serafimerlasarettet i Stock-holm. Således var det Kronan som byggde Vattenborgenpå Stortorget för att i första hand leverera vatten till Flot-tans sjukhus, men även stadens övriga hus anslöts suc-cessivt. 1899 övergick vattenverk i stadens ägo.

För att kunna bygga det nya sjukhuset måste man rivaett antal byggnader, bl.a. Amiralitetets barnhusskola ochdet gamla skaffhuset. Vidare revs 70 meter av den kraf-tiga slutningsmuren.

Man hoppade i det längsta att få bygga östra flygeln,

men så blev det inte. Hade denna byggts, är det möjligt,att vi idag inte haft Bastion Aurora.

Chefsläkare Mörck avled plötsligt den 20 november1871 och med anledning av dödsfallet anlades sorg församtliga stadsfullmäktiges ledamöter och Flottans stater,med hänsyn till den stora insats Mörck gjort för sjukvår-den och stadens vattenförsörjning.

I slutet av 1800-talet ansågs sjukhuset för litet. Manhade övergått från segel och trä till järn och ånga, varförverksamheten drevs året om. Personalstyrkan på Ör-logsvarvet steg också vid denna tidsperiod. Behovet till-

Läkarbostället på Vallgatan.

Kasernerna på Bastion Aurora, i bruk än i dag.

15


godosågs, genom att man byggde på en våning på denursprungliga byggnaden. Bygget startade 1905 och stodklart för inflyttning 1911. Storstrejken 1909 försenadebygget avsevärt.

På 1930-talet planerades modernisering av sjukhuset,men någon sådan genomfördes aldrig. I stället planera-des överflyttning av vården till Karlskrona lasarett 1939.Men så bröt Andra världskriget ut och verksamheten vidsjukhuset kom att drivas ända fram till den 3 juli 1945, dåöverflyttning skedde.

Flottans sjukhus hade vårdmöjligheter som vilket an-nat lasarett i Sverige med medicinsk, kirurgisk och orto-pedisk avdelning. Flottans, kustartilleriets och varvetspersonal var de, som vid behov fick sin vård på sjukhuset.

Efter sjukhusperioden blev byggnaden skolbyggnad,först för Örlogsstationen, sedan för Örlogsskolorna ochidag används lokalerna av Sjöstridsskolan. Det gamlakokhuset blev Marinens intendenturskola med bl.a.kockutbildning, en verksamhet som pågår än i dag.

AnkarstiernaFör den enklare form av sluten vård, som erfordrades,byggdes inom området Ankarstierna ett nytt sjukhus1944. Detta fick 1953 överta namnet Flottans sjukhus. Ibörjan på 1990-talet upphörde den slutna vården (densker idag i hemmen) och de gamla salarna byggdes omtill kontor. Men fortfarande huserar dagens hälso- ochsjukvård i dessa lokaler.

Övriga sjukhusbyggnaderNågra år efter det att Karlskrona grenadjärregemente(I 7) etablerats på Gräsvik byggdes ett sjukhus på övreplan 1911. Detta övertogs så småningom av I 11K ochKA 2. Huset revs under 1980-talet sedan Karlskronakommun övertagit lokalerna.Självklart har olika lokaler (mottagningar) för sjukvårdfunnits på anläggningarna i skärgården, på Rosenholmoch inne på varvet.

Dagens Flottans sjukhus.

Flottans sjukhus kokhus, i dag Kockskola. Flottans sjukhus på Vallgatan. I dag skolbyggnad.

Foto: Olle Melin

Olle Melin

16


Våra gamla befästningar

Under Första världskriget anlades två tunga kustar-tilleribatterier med den grövsta kaliber, som fun-nits i den svenska krigsmakten. Ett av dem var bat-teri Aspöberg på Aspö, som förekommit i Kustpos-ten i många olika sammanhang.

Det andra var batteri Torsberg på Värmdö utanför Vax-holm. Ett tredje batteri var beställt för Hemsö, men dessapjäser avbeställdes och såldes senare till Norge och pla-cerades vid Oslofjorden.

1938 fick Chefen för Marinen Försvarsstabens upp-gift att rekognosera en flyttning av batteriet på Torsbergtill västra Blekinge enligt två alternativ. Det ena benämn-des Järnaviksalternativet, det andra Matviksalternativet.Det sistnämnda ansågs bäst, men svårigheter med mark-ägaren Bengt Berg gjorde, att man efter ytterligare rekog-nosering fastställde gruppering på Ryssjön. Batteriet

Batteri Ryssjönkom att bestå av 4 pjäser, 6 mätstationer, 8 oplatser och4 strålkastare. Till detta kom 2 st 40 mm luftvärnsauto-matkanoner och 4 8 mm luftvärnskulsprutor.

Efter krigsutbrottet forcerades arbetena med batteriRyssjön (RS). Målsättningen var att batteriet skulle ståklart den 15 februari 1940. Detta mål uppnåddes inte. De15 april var gjuteriarbetena klara och slag i slag klargjor-des batteriet. Anskjutning skedde den 1 och 7 juni 1940och den 15 juni var batteriet klart.

Inom området kom att finnas 5 tunnlar, en för varjepjäs och en centraltunnel för eldledning m.m. Till dettakom luftvärnsställningar samt ett antal baracker för för-läggning, kök, matsal, vakt, förråd m.m.

Batteriet var beredskapsrustat stora delar av Andravärldskriget och användes för utbildning och övningar tillmitten av 1950-talet, då batteriet utgick ur krigsorganisa-tionen.. Pjäserna skrotades 1960. Batteriets mätstationer

2.pjäs

3.pjäs vid Andra världskrigets slut Ingångsgrinden

Tunnelingång 4.pjäs, sedermera sjukvårdstunnel

17


och oplatser fanns från Karlshamnsområdet i väster tillGöhalvön i öster.

Efter det att pjäserna skrotats omvandlades Ryssjöntill grupperingsplats för 11.kustartillerigruppen, Stabenför detta förband höll till i C-tunneln. I övrigt gjordes ut-rymmena, som innehållit pjäser, om till maskincentral(tunnel 2), frontverkstad (tunnel 3) och sjukvårdsplats(tunnel 4). Förutom gruppstab fanns i området stabsbat-teri, underhållskompani, sjukvårdspluton och några an-dra småenheter.

Så småningom döptes 11.kagruppen om till 4.kustar-tilleribrigaden och nedläggningen av de sista resterna avdetta förband i samband med förvarsbeslutet år 2000.

Arkivbilder Olle Melin

Förrådsbyggnad A 20

Köket

Kök- och matsalsbarack

Östra luftvärnsställningens 40 mm lvakan med bemanning

Ingång stabs- och förläggningstunnel

Pjäs under slutmontering 1940

Julfirande i batteriet 1942

STRIKA i stabsplatsen

18

KUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENTill flydda tider återgår...

Olle Melin

18

Subalterncorpset vid KA 2

Fram till 1972 års befälsordning fanns begreppet subalternoffi-cer inom officerskåren. Löjtnanter och fänrikar var subaltern-officerare. Dessa bildade inom officerssällskapet subaltern-corpset. En del egna festligheter och jippon förekom inomcorpset, men årets clow var utan tvekan ”Lillejul” dagarna förejulhelgen. Då fick subalternerna under ÄS (äldste subaltern)ledning driva jäck med de äldre kollegorna och påminna demom de fadäser, de gjort under året. Vissa äldre gick till Lillejulmed bävan och andra lämnade med besvikelse över att inte bli-vit hågkomna.

En form av Lillejul genomfördes under ett antal år i kaser-nerna på Vallgatan. Här fanns en kadettmäss, som utnyttjadesför samvaro med lite förtäring före jul. Den första Lillejul iegentlig mening ägde rum den 15 december 1944 under ÄS,löjtnant Curt Ericsons, ledning. Denna Lillejul var märklig påmånga sätt, genom att den direktsändes i riksradion av Karls-kronalegenden Sven-Öjvind Swahn. Eldsjälar som Sven-OlaTräff, Sven-Gösta Elmquist och inte minst Nils Skånberg hadeförberett kvällen och den blev hellyckad.

En lillejul följde alltid ett givet mönster och inleddes i regelmed en fågel. Fågel var en drink och bakgrunden är någotoklar, men syftet var att lossa själens bojor och likt lärkansvinga sig mot himmelska höjder. Förmodligen har resultatet avett och annat recept från regementsläkaren varit den viktigasteingrediensen. Härefter följde diverse lekar och efter dessa enlångdans för att riktigt skaka om deltagarna, innan det var dagsför grisen. Det började med en auktion på julbordets grishuvudför att omkring 1960 övergå till levande gris i regel ditforslad avLennart André för att slutligen bli ett tal till grisen.

Så kom då det stora julbordet med de tillbehör, som ansesnödvändiga. Här sjöngs KA 2 egen snapsvisa och här sjöngsSubalternvisan. Efter julbordet och till kaffet följde så Luciamed tärnor med egen Luciasång och därefter trädde Tomte ochNisse in på scenen och delade ut elaka julklappar till de äldrekamraterna. Förste Lucia var regementsläkaren Fredrik Sten-kula och ämbetet har därefter gått i arv till välförtjänta äldrekamrater. Ett av bestyren var att åstadkomma alla verserna tilljulklapparna. Här samlades subalterncorpset några dagar förefesten för brainstorming. Dessa kvällar var i regel lika roligasom själva tillställningen. Vem som var tomte respektive Nisseskulle vara en hemlighet och gissningarna blev många. De sistaåren har dock tomteämbetet varit Åke Jeanssons. Ett år på1950-talet kunde ingen gissa vem som var Nisse. Denne yttradesig över huvud taget inte och ingen saknades på festen. Såplötsligt börjar Nisse agera genom at ta av plagg efter plagg.Nisse visade sig vara en inlånad dansös (neegress) från Köpen-hamn och ryktet spred sig på stan. Det lär finnas exempel påkamrater, som efter detta förbjöds att delta i Lillejul.

Så tog då den fria delen vid. Här ingick bland annat undermånga år Löfstedts punsch. Kasernofficeren Per AdolfLöfstedt var ofta en av medelpunkterna på Lillejul och av tradi-tion skulle han på något sätt föräras en flaska punsch. Här fick

man ta till knep och lämpor för att flaskan skulle hamna i rättahänder. Ett av Löfstedts slagnummer var att årligen deklameraFrödings Clown Clopopisky, en tradition som efter Löfstedsbortgång övertogs av Gösta ”Gödock” Olsson och sedermeraav Perérik Lindahl.

Vid några få tillfällen har subalterncorpset utsett hederssub-alterner. Titeln ges på livstid och har tilldelats kamrater, somsärskilt månat om Subalterncorpset eller förväntas in i sen ålderbibehålla ett sjusärdeles subalternhumör. Totalt har genom årenutnämnts 9 hederssubaltern är, nämligen Per Adolf Löfstedt,Gösta ”Gödock” Olsson, Sven-Eril Bengtson senior, ÅkeJeansson, Allan Arnström, Pererik Lindahl, Thomas Thaung,Mats Lindberg och sist utnämnde Olle Melin. Gödock ansåg sigdock särskilt framstående och hävdar, att han är den ende he-dersfänriken. Han var utan tvekan värd den titeln.

I början av 1940-talet satt ett gäng subalterner och författa-de den snapsvisa, som kom att bli något av en signatur vid KA2 och så småningom hela kustartilleriets tillställningar. Visan ärett resultat av mångas arbete och sjungs på Musketörmarschenur Ralph Benatzkys Tre musketörer. (Se annan plats i dettanummer!).

Här följer en bildsvit från Lillejul 1944.

Bilder ur KA 2 fotoarkiv

19


19

20


Våra sjögående trotjänare

Foto: KA 2 bildarkiv

D

Olle Melin

e första fasta mineringarna i Flottans fastaminförsvar är från 1870-talet. Det vardessa mineringar som blev den ena huvud-ingrediensen, när kustartilleriet sattes upp

den 1 januari 1902.För att lägga ut, underhålla och reparera i mineringa-

rna krävdes härför lämpliga fartyg och de äldsta för dettaändamål byggda var från 1875. Dessa fartyg kallades ång-kranpråmar. Begreppet minutläggare kom först 1920.

När kustartilleriet sattes upp ärvdes 6 ångkranpråmarfrån Flottans fasta minförsvar, byggda mellan åren 1875och 1893. Av dessa fartyg tillhörde två Vaxholms fäst-ning (nr 1 och 3), två Karlskrona fästning (nr 2 och 4),en för Hörningsholm vid södra inloppet till Södertälje ka-nal (nr 5) samt en för Fårösund (nr 6). År 1905 tillkomtvå nybyggen, nr 7 och 8 avsedda för Älvsborgs fästningi Göteborg. Fartygen deplacerade cirka 100 ton och gjor-de en fart på cirka 6 knop. De var enligt uppgift mycketsvårmanövrerade.

Mul 1 utrangerades redan 1923, Mul 2 och Mul 4 på1930-talet Mul 5 och Mul 6 i början av 1950-talet. Mul 3genomgick en omfattande ombyggnad 1945 och varkvar i tjänst hela 1950-talet liksom Mul 7 och Mul 8.

År 1912 tillkom en ny minutläggare, Mul 9, som till-delades Karlskrona fästning och var i tjänst till 1950-ta-let, då de nya minutläggarna tillfördes

Nästa steg var byggandet av Mul 10, som kom i driftlagom till Andra världskrigets beredskap. Detta fartygtilldelades Vaxholm och kom fr.o.m. 1960-talet att tjänasom lagfartyg för de då uppsatta kustjägareförbanden.Mul 10 slutade sina dagar på Gotland som flytande hotell.Mul 10 blev ensam i sitt slag

År 1947 tillkom Mul 11, sedermera HMS Kalvsundoch hon placerades i Göteborg. Hon fungerade fram tillkustartilleriets övergång till amfibiekår år 2000. ÄvenMul 11 blev ensam i sitt slag.

Utvecklingen av minutläggare tog ett stort steg framåtnär serien Mul 12 till Mul 19 tillfördes med start 1952och slutleverans 1957.

Fartygen i serien var

Mul 12 Arkösund KA 1Mul 13 Kalmarsund KA 2Mul 14 Alnösund KA 5Mul 15 Grundsund KA 4

Mul 16 Fårösund KA 3Mul 17 SkramsösundKA 1Mul 18 Öresund KA 2 (överförd till KA 3 och

omdöpt till Fårösund)Mul 19 Barösund KA 1

Fartygen hade en längd av 31,2 meter, bredd 7,4 meteroch djupgående 3,1 meter. Farten var cirka 10,5 knop ochdeplacementet cirka 200 ton, fullt utrustad cirka 245 ton

Den sista av kustartilleriets minutläggare blev Mul 20HMS Fårösund byggd 1983 och tilldelad KA 1.

I dag finns Mul 18 Fårösund i tjänst som försöksfar-tyg för 3.sjöstridsflottiljen i Karlskrona och Mul 20 Fu-rusund i tjänst vid 4.sjöstridsflottiljen på Berga.

Här följer en bildsvit över kustartilleriets minutläggaregenom åren. Bokstaven J fanns på de flesta fartyg ochbåtar tillhörande kustartilleriet in på 1930-talet.

PS. Om någon har bilder av Mul 3 respektive Mul 7 mot-tages dessa tacksamt. Red

Ångkranpråmar och minutläggare

Mul 1, KA 1

Mul 2, KA 2

21


Mul 9, KA 2Mul 20Furusund, KA 1

Mul 5, Hörningsholm sedermera KA 1

Mul 6, KA 3

Mul 8, KA 4

Mul 10, KA 1

HMS Mul 11 Kalvsund KA 4

Mul 13 Kalmarsund, KA 2 innan ombyggnaden av bryggan

Mul 18 Öresund, KA 2 med ny brygg-konstruktion

Mul 4, KA 2

22


I östra delen av Karlskrona ståtliga stortorg står enröd tegelbyggnad med en märklig bakgrund, nämli-gen Militärhemmet. Alla med anknytning till flot-tan och Karlskrona har säkert något förhållande tilldenna fritidsborg. Man kan utan överdrift säga, attMilitärhemmet är en mans verk, amiralitetspastorCarl Ossian Elmgårds. Han var åren 1909-1915stamanställd vid KA 2 och det var då, han kom ikontakt med soldaternas och sjömännens fritids-problem. I år är det 56 år sedan Militärhemmet in-vigdes.Det var alltså Carl Ossian Elmgård, som tog initiativet tillMilitärhemmet. Elmgård verkade i Amiralitetsförsam-lingen 1930-1961. Han kom från Lekaremåla by i Elme-boda och tog värvning vid KA 2 1909. År 1915 lämnadehan Karlskrona och började läsa i Lund, först till student-examen och därefter till präst.

I varje garnisonsstad har funnits, finns och kommerkanske att finnas särskilda militärkaféer, sådana till vilkavärnpliktiga i första hand söker sig. Under förts världs-kriget tog Karlskronas bättre kaféer inte gärna mot mili-tärer av manskaps grad. Vidare fanns det ett antal kaféer,där miljön var deprimerande och utgjorde en förslöandeatmosfär.

Utanför militärförläggningarna fanns i Karlskronaockså Kronprinsessan Victorias örlogshem, men det varendast avsett för flottans personal. Redan under den tidElmgård var värvad vid KA 2, insåg han behovet av enfritidsborg för all militär personal i Karlskrona.

Under åren 1930-1940 var Elmgård anställd som ami-ralitetspredikant och det ansågs inte lämpligt, att man iden befattningen tog några initiativ, som skulle verka pålängre sikt. Men när Elmgård 1940 blev ordinarie och ami-ralitetspastor, blev frågan om ett militärhem åter aktuellt.

Insamlingen började så smått hösten 1941. Målet var,att i en första etapp få 100 000 kronor tecknade. Elmgårdhade tänkt sig ett femtiotal givare med var sin andel påtvåtusen kronor. Han besökte skeppsredare och industri-idkare i Stockholm och Göteborg bl.a. I mars månadhade första etappen uppnåtts. En stiftelse på fem perso-ner bildades sorterande under Amiralitetsförsamlingenskyrkoråd.

I ett cirkulär från 1942 skriver biskop Edvard Rodhe iegenskap av stiftschef i Lund följande:

Det torde inte finnas någon församling i Lunds stift,som inte har sänt någon eller några av sina unga mäntill Karlskrona för att fullgöra sin tjänst, antingen somstamanställd eller som värnpliktig. Skaran av unga män

som i Karlskrona, i fosterlandets tjänst, knytas ammanmed varandra i gemensamt arbete och gemensamma för-pliktelser, har med åren blivit allt större. Allt måste gö-ras för att denna gemenskap, oundviklig som den är,såsom Geijer säger, bliva en källa till välsignelse. Varoch en må känna den förpliktelse, som ålägger honomgöra gemenskapen till en hälsokälla. Det är min varmaförhoppning, att det åsyftade målet skall nås, först ochfrämst så, att Militärhemmet med det snaraste kommertill stånd och sedan att det, en gång färdigt, skall kunnaskapa fram en god, andligen stärkande atmosfär, somgör gemenskapen till en välsignelse.

Även de militära myndigheterna visade sig från börjanmycket positiva till projektet.

Under andra världskriget fanns det ovanligt stora ska-ror militär i Karlskrona. En vettig fritid för dessa var ettnödvändigt komplement till den ansträngande bered-skapstjänsten. Det var därför ett lyckosamt drag att gestart åt insamlingen under brinnande världskrig.

År 1944 grundades ”Stiftelsen Militärhemmet i Karls-krona” under överinseende av Svenska Kyrkans Diako-nistyrelse. Amiralitetspastorn var självskriven ledamotoch ordförande.Stiftelsen har till ändamål• att uppföra och inrätta samt såsom ägare innehavaoch förvalta det genom statliga och kommunala anslagoch frivilliga medel tillkomna Militärhemmet i Karls-krona. Detta militärhem har till uppgift att efter dagensarbete och övningar vara en tillflyktsort för alla i stadenoch dess omnejd förlagda va-penslag.• att sörja för god och otvung-en förströelse samt bereda denmilitära personalen tillfälleatt genom studier och annanintellektuell sysselsättning fåstörsta möjliga utbyte av sinfritid.

MilitärhemmetHistorien om en fritidsborg

Militärhemmets grundare,amiralitetspastor

Carl Ossian Elmgård

23


• att genom pastoral själavård och sammankomster ifosterländsk och kristligt uppbygglig anda främja denmilitära ungdomens moraliska och religiösa fostran.

I maj 1949 antog stadsfullmäktige förslaget till stads-planeändring för aktuella kvarter och tomter, där de avstiftelsen inköpta fastigheterna var belägna och tomternasammanslogs till en nybildad tomt, Lagercrantz nr 14.

I december 1950 erhölls tillstånd till rivning, schakt-ning och sprängning på tomten och i oktober 1951 komdet efterlängtade byggnadstillståndet och i decembersamma år startade byggnadsarbetena.

Insamlingen av medel hade pågått under hela 1940-talet och den 31 december 1950 hade beloppet vuxit tillcirka 1,1 miljoner kronor.

Militärhemmet stod färdigt den 8 maj 1953 och invig-des under högtidliga former av Chefen för marinen, vice-amiral Helge Strömbeck. Militärhemmet inrymde lokalerför många och olika slags fritidsverksamhet.

Elmgård insåg tidigt, att ett bra sätt att finansieraverksamheten, var att inrymma affärslokaler och bostä-der för att på detta sätt få inkomster.

Fritiden för värnpliktiga genomgick stora förändring-ar på 1970-talet. Ständig nattpermission, möjligheten attgå civil inom kasernområdet, utökat utbud av fritidsverk-samhet inom kasern samt stora förbättringar vad gälldehemresor gjorde, att Militärhemmets betydelse som fri-tidsborg radikalt minskades. Militärhemmet sågs meroch mer som en civil institution i staden och antalet besö-kande värnpliktiga var näst intill noll.

Sedan 2008 har nya tag tagits för Militärhemmetsdrift i syfte att locka värnpliktiga till fritidsborgen. Manhar lyckats. Nuvarande VD, örlogskapten ChristerSvensson, har med styrelsens medgivande åstadkommiten radikal ombyggnad innebärande nytt gym, ny spaan-läggning, bibliotek, biljard m.m. Till detta kommer ett”fik” med stans billigaste fika med uteservering sommar-tid, filmvisning varannan vecka m.fl. aktiviteter.

Föreståndaren Christer Svensson tillsammans meddamerna i caféet, Rose-Marie Eckholt till vänster ochMadeleine Skogersson

Andaktsrummet

Hörsalen

KA2 museiförening använder Militärhemmet för sinaträffar

24


När dikten tillkommit och bakgrunden är tyvärr inte känt.Kanske någon läsare kan hjälpa oss på traven

Ett liv opposition förutanär ett liv förutan färg.Förf.

Med andan i halsen och vredgad som fankom Jeppe från Kungsholmen häromdan,hann knappt genom dörrn´ förrn´ han släpper sin gallasom nästan till golvet kom oss att falla.

Vad hade då inträffat på Kungsholmsfortsom så uppfordrat Jeppe till vrede,jo, en händelse av osedvanlig sort,femtio man gick med räfsor i parken och stredo.

Och ej nog med detta sa Jeppe med ilskaden lön som de får haver uppväckt min trilska,här går furir Karlsson i ansvarsfullt värvoch uppbär ej mer än en lövplockarskärv.

Minsann skall jag taga min hand ifrån gradenoch söka mig in som civil av nåt slag,att ta emot sladden från Bore vid Aspömadenblir båd Länsmans-olle och mig till behag.

Jag bidrar dessutom att öka den skarautav civilister som tagits tillvara,och snart nog har kommit i majoritetvad månde väl slutligen bliva av det.

Kustposten har kommit över en dikt skriven av legendariske sekreteraren i KA 2Kamratförening och den förtjänar att publiceras.

Och Jeppe han tänkte sig framåt i tiden,skådande regchefen iklädd ett stop,med cigarren i munnen leder han stridenoch efter följer en oordnad hop.

Han skådar herr Hall med ett knippe av nycklaroch med modell Vega på huvet han cyklar,i hälarna hastar en Rask-are ynglingsom i modernaste snitt faktiskt liknar en fängelserymling

Med pricken på itvar väl ändock den mansom likt en halvöppen fällkniv i kortbyx far fram,och bygger av kabel en linje i fält,medan folket hans värmer sig uti ett tält.

Den tiden blir ond för oss gamla soldaterförutan nån rättning och nån uniform,och krigare med omilitäriska later,ack, suckar Jeppe, en sådan reform.

Boston

Elmgårds andaktsrum finns kvar liksom den stora hörsa-len. Allt utom fika och film är gratis för värnpliktig per-sonal.

Tre affärslokaler, 9 lägenheter och viss uthyrning isjälva fritidsborgen ger en grundinkomst, som borgar förframtiden.

Framtiden med beredskapsanställda soldater kommeratt innebära nya utmaningar för verksamheten.

Carl Ossian Elmgård avled 1973, men hade några årdessförinnan överlämnat ordförandeskapet till dåvarandeChefen för Karlskrona örlogsskolor.

Carl Ossian Elmgård var en speciell människa ochpräst, som inte lämnade någon oberörd. Ännu är detmånga karlskronabor, som minns mannen med denbredbrättade hatten. Hans livsverk Militärhemmet, stårsom ett tidsmonument på stadens centrala plats ochkommer med säkerhet att stå där i många generationerframåt.

Foto: Olle Melin

Olle Melin

Ett modernt gym finns på Militärhemmet

25


Födelsedagar m.m.Vi gratulerar90 årGöthe Fernheden Jönköping 11/5

85 årWiking Syrén Karlskrona 11/4Arne Ferrington Huaröd 4/5Lennart Norén Jämjö 28/5

80 årSten Svensson Vadstena 10/4Jerker Norvidsson Grevie 4/5Nils-Göran Hanson Karlskrona 21/5Alvar Carlsson Karlskrona 17/6Karl-Gustav Jansson Karlskrona 24/6Kjell Åström Ängelholm 27/6

75 årRoland Möllheden Rödeby 7/4Åke Jeansson Tving 28/5Nils-Gunnar Ivarsson Sturkö 14/6

70 årRoland Hultgren Karlskrona 17/5Lars Qvist Karlskrona 18/5Lars Stridbeck Jönköping 20/5Arne Karnehov Rödeby 27/5Lennart Samuelsson Malmö 22/6

65 årRolf Hurtig Eslöv 4/5Lars Källemark Lyckeby 1/6Lars Lennartsson Lund 18/6Anders Abrahamsson Lidingö 18/6Christer Nedfors Karlskrona 24/6Mariette Blomberg Lyckeby 25/6Lennart Berg Lyckeby 26/6

60 årLeif Nivebro Växjö 6/4Jan-Åke Samuelsson Karlskrona 14/6Per Anglert Karlskrona 20/6

50 årMikael Eriksson Upplands Väsby 10/6

40 årTony Johansson Lyckeby 16/5

35 årAnders Engkvist Karlskrona 24/5

Avlidna kamraterBengt Petterson Varberg 3/1 2009

I och med att Kustposten övergått till nättidning,upphör t.v. korsordet.

Dock har vi förrättat dragning avkorsord nr 4-2008 och lycklig vinnare blev

Bo-Gunnar NilssonLimhamnsvägen 18 A217 59 MALMÖ

G R A T T I S !

Pris kommer.

Lösning korsord 4/2008

26


Många minns fortfarande den lilla butiken vid väs-tra änden av Stumholmsbron i nedervåningen påkasern Sparre. I den affären gällde inköpskort ochde nutida idéerna med rabattkuponger, reklambladoch röda lappar var inte att tänka på.

Jag talar om Marinens proviantbod. På nyårsafton i år ärdet 32 år sedan butiken slog igen. Trots att verksamhetenendast pågick i 53 år, så var det utan tvekan ett styckemilitärhistoria, som gick i graven på nyårsafton 1977.

Efter omfattande turer kom verksamheten i gång den2 juni 1923. Verksamheten började i källaren på nuvaran-de Sjöofficersmässen och från början fanns det 32 olikavaruslag i sortimentet. Köpmännen i Karlskrona proteste-rade på det grymmaste mot initiativet att låta den köpstar-ka militära personalen handla i en egen butik till egna pri-ser. I en skrivelse till Kungl Marinförvaltningen påpeka-des, att ”privilegierandet av Flottans personal i Karlskro-na helt stod i strid med den likarättsprincip, som nu efteralla privilegieförordningars upphävande konsekvent börtillämpas i vårt land”. De statsfinansiella följderna av den-na handel kunde väntas bli allvarliga, samtidigt som ef-fekterna måste bli kännbara, rent av förödande för sta-dens köpmän. Sådant borde staten inte medverka till ellerfrämja.

Men egentligen var detta med proviantförsäljning intenågot nytt för militär personal. Före proviantbodens till-komst fanns det i Karlskrona liksom vid andra större gar-nisonsorter möjligheter för den militära personalen attprivat köpa in av de produkter, som fanns i förråden.Bestämmelserna liksom försäljningsformerna varieradefrån plats till plats.

Kunderna måste uppvisa ett inköpskort. Ursprungli-gen föreslogs, att endast personal vid officers- underoffi-cers-, mariningenjörs-, marinintendents- och marinläkar-kårerna liksom ecklesiastikstaten och poliskåren liksomgifta underofficerskorpraler och korpraler skulle få rättatt ta ut proviant till självkostnadspris.

Efter hand ändrades reglerna för inköp. Alla anställda imarinen fick möjlighet att handla och även Karlskrona-varvets personal fick behålla rätten efter bolagsbildningen1961. Även sedan man gått i pension behölls inköpsrät-ten. Koder på inköpskortet skvallrade om familjens stor-lek m.m. och innebar vissa begränsningar, vad gälleromfattningen av inköpen. Detta system fanns dock intekvar vid nedläggningen. Rätten för Karlskronavarvetspersonal fick kollegerna vid det nyetablerade Uddcombatt agera. De krävde jämställdhet med systerföretagets

Karlskronavarvets anställda. Båda företagen tillhörde ju då-varande Statsföretag. Begäran lämnades utan avseende.

1934 flyttade verksamheten till lokalen vid Stum-holmsbron och där blev den kvar till nedläggningen. Frånbörjan var det underbefäl ur flottan som med hjälp avvärnpliktiga svarade för kommersen. Efter hand kom ci-vil personal in i verksamheten och så småningom var detendast civila i butiken. Verksamheten sorterade under In-tendenturförvaltningen först vid Karlskrona station ochsedermera Sydkustens marindistrikt, Marinkommandosyd och slutligen Sydkustens örlogsbas.

Proviantbodens förste civila föreståndare var E HjRosén och han anställdes på 1950-talet. Då var verksam-heten som störst och omfattade ett femtontal anställda.Siste föreståndaren var Elsa-Greta Malmgren och honhade till sin hjälp två heltidsanställda och tre deltidsan-ställda butiksbiträden.

Charkuteriprodukterna från Kronocharkuteriet påStumholmen liksom ankarstockarna från Kronobagerietstod under alla åren högt i kurs hos kunderna. Men ävenkonserver från kronans förråd hade stor åtgång. I prin-cip fanns allt som hörde en modern speceriaffär till. År1963 infördes snabbköpsprincipen och samtidigt gjordemejeriprodukterna entré i sortimentet.

Redan 1963 anmälde dåvarande Statskontoret tillKungl Maj:t, att rörelserna borde avvecklas eller övergå

En välkänd Karlskronabutik

Den siste föreståndaren, Elsa-Greta Malmgren, expedierarverkmästare Birger Melin (längst bort) och hans hustruRosa. Foto Stig Alvar Johansson

27


till annan huvudman (bageri, charkuteri och proviant-bod). Men ganska omgående ångrar man förslaget ochpåpekar, att förändringar inte kan ske utan avsevärda in-vesteringar och att arbetsmarknadsläget i Karlskronamotiverar ett bibehållande. Turbulensen fortsatte sedanunder hela 1960- och 1970-talen Upprepade beslut omnedläggning följdes lika raskt av beslut i motsatt riktning.Det verkar som om ingen ville hålla i skaftet, fastän allaviste att yxan måste gå.

Några beslutsdatum:17 december 1965: Verksamheten får fortsätta intill 1 juli1970.27 juni 1969. Driften skall fortgå intill den 1 juli 1973.10 mars 1972. Verksamheten får fortgå även efter den1 juli 1973.

Det blev emellertid linjeorganisationen vid Sydkustensörlogsbas, som själva i en utredning kom att bli bödel förverksamheten. I utredningen föreslogs, att verksamhe-ten skulle läggas ned den 31 december 1978 och sommotiv angav bl.a.• det går ej längre att leverera till hänvisade förband tillmarknadsmässiga priser, om dessa i sig skall inkluderasamtliga kostnader beroende på• minskande kundunderlag• allt större och rationellt drivna konkurrentföretag• ökade lönekostnader• kundernas övergång till bekväma livsmedel

Örlogsbaschefen lät också en konsultfirma utreda förut-sättningarna för en fortsatt drift och resultatet var entydigt:

”Utan kraftig subvention har verksamheten inga somhelst möjligheter till lönsam drift, varken ur företagseko-nomisk eller ur produktionsteknisk synpunkt.”

Nedläggningen kom dock ett år tidigare än planerat.Efter förhandling med personalorganisationerna beslötsatt verksamheten skulle läggas ned med utgången av år1977.

Kvarvarande personal överfördes till nya arbeten vidSydkustens örlogsbas och Blekinge kustartilleriförsvar.

PS. Det finns många historier om ankarstocken, somnämns ovan, eller kusen, som den också kallades. Blandannat finns den om den gamle matrosen i utlämnings-luckan på ”Bröbarjet” på Stumholmen, som satt på ami-ralinnans ankarstock för att den inte skulle kallna utanbibehålla det nybakade brödets ugnsvärme eller påståen-det att björkholmsfruarna kunde konstatera, att de deg-trampande båtsmännen vid ett visst tillfälle var frånÖland, vilket sades ge brödet särskilt pikant smak. DS

Olle Melin

Sista personalgänget. Från vänster Ellen Heimfors, KajsaLarsson, Sigbritt Olsson, Lilly Jonasson och föreståndarenElsa-Greta Malmgren.

Inköpskort, framsida

Inköpskort, baksida

28


När kustartillerister träffas för fest och det skadrickas snaps, är det framför allt två speciellasnapsvisor, som står i förgrunden. Den ena är ”Vemsade ordet”, tillkommen vid KA 2 och den andra ärEvert Taubes ”Än en gång däran”.

Vem sade ordet?”Vem sade ordet?” betraktas som kustartilleriets snaps-visa nummer ett. Egentligen tillhör den KA 2, eftersomdet var där, den tillkom i början av 1940-talet. Visans texthar tillskrivits dåvarande löjtnanten Nils Skånberg (1914-1985), men det har senare framkommit, att visan är ettlagarbete med många inblandade, bland andra Bo Westin,Ola Träff, Nils Skånberg och reservofficeren HansThomson. Tydligen har Skånberg varit den, som förtprotokollet, när visan skrevs. Melodin är lånad av denösterrikiske tonsättaren Ralph Benatzky och hämtad frånMusketörmarschen ur hans operett ”Tre musketörer”.En grupp officerare från KA 2 sjöng in visan i sambandmed inspelningen av LP-skivan ”Kustartilleriets mar-scher”.

SKÅL!Vem sade ordet?Skål här vid bordet!Blänkande pärla,våra klingor korsas för Dig.Källarvalv djupasågo oss supa.Musketörer med sitt hjärta uti brandsläcker törsten med att ta en tår på tand.Höjom pokalen!Helan för till sällhetens land!

Än en gång däranDenna visa fanns i Evert Taubes bok Ultramarin från1936. Många skrönor går om dess uppkomst och fleraorganisationer, bl.a. Kustartilleriet betraktar den som”sin”. Sant är, att den sedan tillkomsten flitigt sjungits vidsammankomster med kustartillerister på mässar och an-norstädes. Den har jämte ”Vem sade ordet?” betraktatssom hart när obligatorisk, då snaps bjudits till maten

Även Flottans Män och ett ordenssällskap betraktarvisan som sin. Förmodligen har den gode Evert Taubetillägnat visan ett antal organisationer.

Än en gång däran bröder!Än en gång däran!Följom den urgamla seden!Intill sista man, bröder,

intill sista mantrotsa vi hatet och vreden!Blankare vapen sågs aldrig i en härän dessa glasen,kamrater i gevär!Än en gång däran, bröder,än en gång däran!Svenska hjärtans djup,här är din sup!

Livet är så kort, bröder!Livet är så kort!Lek det ej bort, nej var redo!Kämpa mot allt torrt, bröder!Kämpa mot allt torrt!Tänk på de gamle som skredofram utan tvekan i floder av champagne,styrkta från början av brännvin från vårt land!Kämpa mot allt torrt, bröder!Kämpa mot allt torrt!Svenska hjärtans djup,här är din sup!

Marschvisor.Marschvisor har förekommit vid KA 1, KA 2 och KA 3.I samband med ovan nämnd skivinspelning letade jagförgäves efter texten till KA 3 marschvisa (noternafinns), men förgäves.

Kanske någon läsare av detta vet något om texten.Hör gärna av er i så fall.

KustartillerivisanKustartillerivisan har i första hand använts som marsch-visa vid KA 1. Den skrevs under 1930-talet av Franz Er-wall (musiken) och Harald Victorin (texten). Erwall(1877-1949) var musikdirektör vid regementet 1916-1936 och Victorin (1889-1960) officer vid regementet.Harald Victorin har också gjort sig känd som pojkboks-författare.

Marschvisan är insjungen av Sandgrenska Manskö-ren i Karlskrona på skivan ”På vakt”, fortsättning avKustartilleriets marscher. KA 1 Kamratförening Vapen-bröderna har fått en marsch med samma namn sig tilläg-nad, skriven av Verner Lindström, också han musikdi-rektör vid KA 1. I det inledande partiet av marschens trioförekommer första versen av marschvisan med sammatext men med annan melodi.

Snapsvisor och marschvisorText: Olle Melin

29


Det finns också en äldre insjungning av denna visa på ens.k. stenkaka. Det är överstelöjtnanten Gunnar Carlesom tillsammans med KA 1 musikkår framför visan.

1Vid Österhavets klippkusten viking dystert sågpå västerväga vindpustsom bragte härnadståg.Det ättelägg han fick senhan köpte en ballist,den ladda han med kullersten,blev kustartillerist.

2.Kring Älfsborgs gråa muraroch Kalmar stolta slott,har blåsts i välska luraroch fällts mång tusen skott.Från nordansvepta skärende snöpligt seglat hemoch gamla landamärende äro svenska än.

3.Där havets åskor rullamot kobbar, grund och skär,vid sund av minor fulla,den platsen är oss kär.Vi trampa däcksplank våtavi trampa hård betongtills dova mullranden hörs låtapjäsers hårda sång.

4.Kanoners dån är vår musikoch minans knall refräng.All ovän snärjs av vår taktikoch blir ett blodnäst gäng.Från norrlandort, där is slår vakt,till Skånes platta slättvår uniform, vår käcka taktmarkerar Kustens sätt.

KA 2 marschvisaKA 2 marschvisa uruppfördes vid en garnisonsafton iKarlskrona den 2 november 1944. Den tillkom efter enpristävling om bästa marschvisa för KA 2 och gick seg-rande ur tävlingen, som samlade 12 tävlingsmelodier.Musiken skrevs av Sven-Gösta Elmquist, reservofficervid regementet och texten av Sven-Olof (Ola) Träff, löjt-nant vid regementet.

Marschvisan finns insjungen på LP-skivan ”Kustartilleri-ets marscher” och på CD:n ”Karlskrona kustartillerirege-mente”, där medlemmar ur Marinens Hemvärnsmusik-kår, Blekinge, sjunger.

1.Vi vandra ej på vägarna i sol och svett och dammoch ej som flygets örnar vi i luften segla framoch fastän havet spolar de klippor där vi ståvi segla inte ut på oceanen blå.

Refräng:Nej, vi står kvar – javisst! I ofärdsdar – javisst.ty vid kanonen trivs en kustartilleristoch trognast ibland alla, som vid grova pjäser stå,ni skola se soldaterna från KA 2.

2.Må andra sjunga sångerna om krigarns fria livnär han drar ut i fält ifrån sitt hem och från sitt viv.må andra vinna lagrar på fjärran ärans fält –men oss skall ingen rubba, där vi oss har ställt.


3.Fast våra hjärtan klappar för var fager flickas namnoch fast vi gärna sluter dem uti vår breda famn,vår kärlek är dock trogen den flicka och den kust,som vi har lovat älska uti nöd och lust.

Refräng:Nej, vi står kvar – javisst! I ofärdsdar – javisst.ty med sin flicka trivs en kustartilleristoch trognast ibland alla, som med sina flickor gå.ni skola se soldaterna från KA 2.

4.Ej skall väl någon tveka om vårt ärligt svenska mod,på kragen lyser mattan som vårt eget hjärteblod.den färgen skall tillsammans med den gula och den blåsom vår symbol för Sveriges fria kuster stå.


30


”Garnisonstruppernas”marina delSedan äldre tider fanns i landet så-som garnisonstrupper vid flottan ettregemente på 1400 marinierer och600 artilleribussar fördelade på tjugokompanier. Dessa trupper tjänst-gjorde i Karlskrona och bemannadebl.a. Kungsholmsfort, Drottnings-kär och övriga försvarsanläggningartill skydd för örlogsbasen i Karlskro-na. År 1766 minskades denna styrkatill cirka hälften. Av återstående 700marinierer avgick 1775 ytterligare100 man, och året därpå deladesmarinierstyrkan så, att 400 mankvarhölls som volontärer, under detatt 200 man avdelades till koferdi-båtsmän.

Dessa 400 volontärer organisera-des 1789 som ett Volontär- eller ka-nonierregemente, och samma åruppsattes ett nytt regemente, Stor-amiralens regemente, bestående av1000 man.

Efter 1789-1790 års krig ombil-dades dessa trupper så, att i Karls-krona skulle finnas två volontärrege-menten - 1. och 2. - på tillsammans1422 man och i Göteborg dessutomett kompani på 75 man. Vardera avregementena i Karlskrona bestod avtvå kompanier på 75 man och elvakompanier på 50 man jämte för re-gementet i dess helhet 11 profosseroch spel. Sedermera överfördes ettvolontärkompani från Karlskrona till

Stralsund, men istället uppsattes ochförlades till Karlskrona på pommer-ska kammarens bekostnad ett nyttkompani på 50 man.

En omorganisation ägde snartnog rum, vilken enligt beslut av 1804resulterade i, att i Karlskrona förla-des två regementen volontärer ellersjöartillerister, varjämte ett regemen-te uppsattes och förlades till Stock-holm och ett till Göteborg.I samband med sammanslagningenav ”stora flottan” och ”lilla flottan”år 1824 bestämdes, att av dessa vo-lontärregementen skulle bildas enSjöartillerikår på 874 man, fördeladepå tio kompanier, av vilka sju förla-des till Karlskrona, två till Stockholmoch ett till Göteborg.

År 1832 förändrades kåren tillSjöartilleriregementet, vilket endastför organisationen innebar, att styr-kan minskade till 800 man. Mendessutom anbefalldes att regementetnu i sin helhet skulle vara förlagt tillKarlskrona, varjämte den bestäm-melsen tillfördes, att det nya rege-mentet skulle utgöra ”stam för Ble-kinge läns beväring”, en traditionsom via Marinregementet och Ble-kinge bataljon överfördes till Karls-krona Grenadjärregemente i form avden allmänna värnplikten.

Sjöartilleriregementets uppgiftbestod i att bevaka flottans etablisse-mang i Karlskrona och på fästninga-rna, att tjänstgöra i egenskap av gar-

Våra anornisonstrupp på utgående örlogsfar-tyg och på fästningarna, att bestridaartilleri- och laboratoriearbeten såvälpå stationen som ombord m.m.

Sedan en artilleribåtsmanskår bli-vit inrättad 1845 för utbildning avkanonkommendörer och för att be-strida artilleritjänsten såväl ombordsom i land, bestämdes genom kung-ligt brev 1845, att Sjöartillerirege-mentet skulle benämnas Marinrege-mentet. Härvid blev organisationenoförändrad, men den artilleristiska de-len av regementets uppgifter bortföll.

Marinregementets saga blev intelång - den skulle komma att bli i detnärmaste lika kort som sedermeraKarlskrona Grenadjärregementes.Man började anse, att Karlskrona ör-logsstation med alla dess försvar-sanstalter skulle kunna reda sig utanfredsbesättning av infanteri, och såbeslöt riksdagen, att Marinregemen-tet skulle indras. Indragningen hadeföregåtts av att en riksdagsman frånKarlskrona, O F Brunberg, tre år irad 1867-70 motionerade om indrag-ning alternativt förflyttning till annanort ”där det även i fredstid kunde be-redas nyttig sysselsättning, så atticke som nu är förhållandet, mer änhälften av den nuvarande garnisonenfår gå sysslolös samt sprida och un-derhålla sådan demoralisation, somav dagdriveri alstras”. Indragningenskulle inte ske på en gång utan en-dast i mån av personalens avgång,och med början 1872, men en in-dragning var det. I samband med attindragningen påbörjades överfördesMarinregementet med 1872 års in-gång från sjö- till lantförsvaret.

Marinregementet var förlagt tillSparre i den del som låg närmastStumholmsbron. Övningarna ägderum på Amiralitetsslätten samt underden korta tid beväringen fanns itjänst, på Vämöslätten.

Marinregementet syns ej ha haftdet bästa anseendet i Karlskrona.Kyrkoherden Lars Feuk skriver årÖvning Wämöslätten 1871

31


1883 i sina ”Skisser från Karlskro-na”, att regementet ”stod sig slätt”vid jämförelse med de övriga i stadenförlagda militärerna. Då regementetår 1854 helt plötsligt och i sin helhetblev kommenderat till Kungsholmenlämnar kyrkoherde Feuk följandedrastiska skildring av regementetoch förhållandena på Kungsholmen:

”Manskapet bestod i allmänhet avdemoraliserat folk. Befälet utgjordes,med undantag för löjtnantsgraden avgamla, föga tjänstbara män, av vilkanågra voro från flera år tillbaka fulltpensionsmässiga. Bland dem rådde ejringa bestörtning, då regementet heltplötsligt skulle förläggas på Kungs-holmen. Man fann sig dock. Rust-kamrarna med alla de gamla plaggenkunde inte flyttas med. Plaggen be-hövde vårdas och vädras. Dettamaktpåliggande bestyr åtogo sigbenäget veteranerna inom officers-korpsen. Emellertid uppkom härige-nom ej ringa villervalla i arrangemen-terna på Kungsholmen. De yngre of-ficerarna skulle sköta kompanierna,vilka sammanslogs så vitt möjligtvar. Folket instuvades i ordets egent-liga bemärkelse i kasematterna. Klä-despersedlarna forslades från stadentill Kungsholmen och från Kungshol-men till staden allt efter behovet.Kaptenerna som hade sina rustkam-rar på passevolans, ville naturligtvisej släppa de bästa kläderna till dagligtbruk. En löjlig händelse inträffade tillföljd härav, då prins Oscar, som be-fann sig ombord på linjeskeppet Carl

XIII strax utanför fästningen, en daghelt oförmodat ankom dit för att åseexercisen. Manskapet uppställde istörsta hast, beklätt med kappor,men då vädret var vackert och exer-cisen i kappor ej ansågs tillbörlig,gavs befallning till kappornas avläg-gande, vilken befallning dock för an-ständighetens skull, i anseende tillbenklädernas bristfällighet, måsteåtertagas.”

När 1985 års riksdag beslöt attBlekinge bataljon (I 30) skulle sättasupp på Bredåkra hed överfördes deofficerare och underofficerare urMarinregementet som ännu fannskvar till det nyuppsatta förbandet fro m 1886. Trots förläggningen 3 milfrån Karlskrona, var förbandets hu-vuduppgift att försvara svenska flot-tans huvudstation.

Under Marinregementets tid påsjöfästningarna var även ett stort an-tal båtsmän kommenderade där. VidMarinregementets indragning år1871, då regementet sattes på ”va-kantstat” och överflyttades frånFlottan till armén, fick också de fles-ta av marinsoldaternas uppgifter påforten övertas av båtsmännen. Detår 1866 organiserade Skärgårdsartil-leriet hade haft hand om befästning-arna vid Karlskrona, men sedan det1873 uppgått i flottan hade bristen påfästningsartilleripersonal blivit allt-mera kännbart. med anledning avdetta, då båtsmännen ej ansågs till-fyllest kunna tjänstgöra vid fäst-ningsartilleriet, beslöts vid 1887 års

riksdag, att den då nyuppsatta sjö-manskåren skulle med två kompa-nier, vardera om 200 man, tjänstgörasom fästningsartillerister. Denna or-ganisation varade endast till 1893, dåKongl Carlskrona Artillerikår sattesupp med 4 kompanier om tillsam-mans 300 man.

1) Profoss = förr befattningshavare vidkrigsmakten som hade att vaka över ord-ningen, beivra förbrytelser och ombesörjaverkställigheten av straff. En senare mot-svarighet var väbel.2) Passevolans = militärt underhållssys-tem, som innebar, att befälet mot ersättningåtog sig att helt eller delvis svara för trup-pens utrustning, i äldre tider även för dessrekrytering.

Marinsoldater på Vämö mitten av 1800-taletSoldater ur dagens Volontärregemente,en försvarshistorisk förening

Volontär från 1780-talet

Olle Melin

32


RÖRLIGA BLADET

MUSEIFÖRENINGEN FÖRRÖRLIGT KUSTARTILLERI

Vår adressKA 2 Museiföreningen för Rörligt KustartilleriMarinbasenBox 527371 23 KARLSKRONAAdressändringarVid adressändring glöm inte att vi behöver denför att nå Dig med Rörliga Bladet m mRedaktörSigvard BengtssonAtt vara medlemVill Du bli medlem eller veta om vår förening,ring Sigvard Bengtsson tel 0455/33 60 20eller Hans Willebrand tel 0480/ 33056MedlemsavgifterVi har mycket humana medlemsavgifter:• Årsavgift 20:-• Ständig medlem 200:-Vi uppskattar om Du hjälper föreningen med Ditt medlem-skap, men behöver all ekonomisk hjälp och tackar i förhandför eventuell gåvaFör att vi skall veta vem som betalt in pengar vill vi att Dumeddelar namn och adressHans Willebrand tfn 0480 / 33056 ellerSigvard Bengtsson tfn 0455 / 33 60 20Inbetalning av medlemsavgifterFöreningen har öppnat ett bankkonto där medlemsavgiftersamt eventuella gåvor kan sättas in.Clearingnr = 6741 (Handelsbanken)Kontonummer = 152 252 088Adress: KA 2 Museiförening för Rörligt Kustartilleric/o Hans WillebrandGräsgärde 4327338 96 Ljungbyholm

InnehållDel 5 av: Öv Sobeus bokDet rörliga kustartilleriet 1902 -1945

Nr 1 - 2009

GåvorVi uppskattar om Du hjälper föreningen med Ditt medlem-skap, men behöver all ekonomisk hjälp och tackar i förhandför eventuell gåva

MeddelandeKamratträffarna på Militärhemmet i Karlskronafortsätter under 2009 med följande dagar, som är förstatisdagen i varje månad. kl 09307 april, 5 maj, 2 juni, 7 juli, 4 augusti,1 september, 6 oktober, 3 november och 1 december.

Väl mött till kamratlig samvaro

Bild: 8,4 cm kanon m/1883

KA 2 Museiförening för Rörligt Kustartilleri har fått tillåtelse av författaren Urban Sobéus och avMilitärhistoriska Förlaget att som följetong återge bokenDET RÖRLIGA SVENSKA KUSTARTILLERIET 1902-1945i Rörliga Bladet

MuseetÖppettider:Tiden 21 maj till och med 12 september:Tisdagar o Torsdagar, LördagarFrån den 5 juli till och med 9 augustiTorsdagar, Fredagar, Lördagar och Söndagar.Samtliga dagar kl 1100 - 1500Ve 925 Midsommarveckan: STÄNGT

OBS: Rörliga BladetPå grund av att Kustposten läggs ner som tidning ochkommer ut på Internet, (w.w.w.ka2kamratforening.se)kommer Rörliga Bladet också att komma ut under sammaförutsättningar. De som inte är medlemmar iKamratföreningen kan gå in på Internet se ovanståendeadress och ladda ner Rörliga Bladet. De som inte kan göradetta, meddela mig så kommer Rörliga Bladet ipappersversion som vanligtFör mer information om museet besök www.ka2.se

Del 4

Utöver dessa så har behov av två 10,5 cm kanonbatterier för för-stärkning av kustartilleriet på Gotland tagits fram av försvarskom-missionen. Enligt försvarskommissionen skall behovet på Gotlandtillgodoses med de två i Karlskrona fästning befintliga batterierna,förstärkta med redan beställda fyra nya kanoner.

Därefter görs en summering av föreslagna batterier på fastlandetminus de tre 15 cm haubitsbatterierna som alltså lever kvar. Sum-man blir att CM/CKA har förslagit 8 nya batterier. Som avslutningtas åter behovet av en allsidig utredning rörande behovet av nyarörliga kustartilleribatterier. Det förslag som försvarskommissio-

nen lagt fram nämligen anskaffa en rörlig kanondivision om fyrabatterier anser CM/CKA endast i viss utsträckning tillgodoser demarina myndigheternas krav genom åren.

Med hänsyn till redan gjorda utredningar torde det av försvarskom-missionen föreslagna rörliga kustartilleriet med hänsyn till detta ar-tilleriets stora betydelse för rikets försvar i dess helhet bör förstär-kas med åtminstone ytterligare två 15 cm kanonbatterier.(Understrykningen finns i originaltexten)

RÖRLIGA BLADET

33


RÖRLIGA BLADET

Skrivelsen som är undertecknad av CKA Wahlman anser alltså attdet behövs fler rörliga kustartilleribatterier på fastlandet. Tidigareönskemål om järnvägsartilleri är som tur är nu lämnade för gott.Önskemålet är preciserat till ytterligare minst två batterier med 15cm kanoner m/37 utöver de fyra som kommissionen föreslagit.

Det svårt att förstå hur 10,5 cm batterierna på Gotland skall ska-pas. Skall bägge förbanden från KA 2 föras över, skall två eller fyranya 10,5 cm pjäser tillföras Gotland? Med hänsyn till läget i Euro-pa vid årsskiftet 1935/36 så är det nog bra att ha ett önskemål omsex 15 cm batterier m/37 liggande hos Kungl Maj:t.

I chefen för kustartilleriets handlingar till 1930 års försvarsutred-ning finns även en utredning angående sammanslagning av armé-kårartilleriet och det rörliga kustartilleriet som tydligen varit uppetill beslut inom utredningen.

Det som är aktuellt att slå samman, är ur armékårartilleriet 18 bat-terier och 2 specialbatterier med ur kustartilleriet fyra 15 cm kanon-batterier, fyra 10,5 cm kanonbatterier och tre 15 cm haubitsbatte-rier, motsv tre divisioner. De två 10,5 cm batterierna på Gotland ärej medräknade. Här finns fyra 10,5 cm batterier med som ej fannsmed i kommissionens slutliga förslag

Slutsatserna blir:” att armékustartilleriet genom sin utbildningför två i skjut-tekniskt och taktiskt avseende helt skilda uppgifter ejkommer att tillfredsställande kunna lösa någondera. Vare sig dentekniska och taktiska enhetligheten i stridsverksamheten som mås-te förefinnas vid alltfältartilleri, eller de speciella skjuttekniska ochtaktiska förhållanden, som karakteriserar fartygsbekämpning,kunna vid armékårsartilleriet tillfullo och i erforderlig grad bli be-aktade, såvida den ena av de bägge huvuduppgifterna ej i betänkliggrad försummas ”.

.... ”En sammanslagning av armékårartilleriet med det rörligakustartilleriet äventyrar det svenska artillerisystemets effektivitetoch bör ej komma till utförande ”

Trots alla bisatser en klar och koncis uppfattning. Försvarskom-missionen har tydligen accepterat förslaget då inget förslag om sam-manslagning fördes fram i utredningen. Denna fråga har diskuteratsoch utretts med jämna mellanrum sedan 1930.

Ålandsfrågan och detachement A och rörligt kustartilleriKoordinationsplanen 1939För att möta det akuta militära hotet i väntan på att den politiskaÅlandsplanen godkändes, skapades Koordinationsplanen. Den varkvalificerat hemlig och omfattar 30 foliosidor och 15 bilagor. Planenutgör grund för den svenska och finska militära samverkan i Ålands-området 1939.

Planen skrevs under av den svenske och den finske försvarsche-fen; general 0 G Thörnell i Stockholm 15 april och av general K LOesch i Helsingfors 20 april 1939. Då denna plan spelar en viktigroll för delar av havsbandslinjens tillkomst och det rörliga kustartil-leriet kommer den här att redovisas relativt utförligt.

Planen omfattar tre skilda sektorer. Ålandshav, Ålandsområdetoch Åbolands skärgård. Åbolands skärgård som var en rent finskangelägenhet kommer icke att redovisas mer, ej heller utnyttjandetav flygstridskrafter.

Ålandshav, var en svensk angelägenhet. I denna sektor skulleSverige hindra främmande makters stridskrafter att inpassera tillBottniska viken eller Åland väster om en linje genom Eckerö.

Ålandsområdet, d.v.s. landskapet Åland utom Ålandshav. I den-na sektor skulle Sverige och Finland gemensamt hindra motsvaran-de inpassage till Bottniska viken och trygga Ålandszonen mot land-stigning och neutralitetskränkningar.Ålandshavs stridskrafter.Svenska sjöstridskrafter avdelas för ständig verksamhet i form av

Ålandshavseskadern, d v s två äldre pansarskepp, två äldre jagare,vedettbåtsförband och trängfartyg Denna sjöstyrka baseras nor-malt i Stockholms norra skärgård (Gräddö) men tillfälligt i Marie-hamn. Tillfälligt kan den svenska och finska kustflottan ingripa iområdet liksom Stockholmseskadern. För ständig verksamhet vidden norra resp södra mineringen avdelar Finland minsvepare ochsjöbevakningsbåtar som underställs den svenske chefen för marin-stridskrafterna i Ålandshavs (CMÅ).

Inom sektorn Ålandshav medverkar enbart svenska kustartille-ristridskrafter. Spärren Söderarm för spärrandet av Ålandshav ochskyddandet av den södra mineringen

Eventuellt ingår också tillkommande batterier inom Singö-, Un-dersten- och Väddöområdet för spärrandet av Ålandshav och skyd-dandet av den norra mineringen. Det var för att lösa den senare upp-giften som högkvarteret och marinstaben beslöt att anlägga batteriStora Roten i november 1939.

Batteri Lågskär. Ett svenskt 10,5 cm rörligt kanonbatteri medfyra pjäser, ett svenskt 8 cm rörligt kanonbatteri med fyra pjäseroch med luftvärn och strålkastare. Ur detachement A.

Batteri Signildskär. Ett svenskt rörligt 15 cm haubitsbatteri medfyra pjäser alternativt rörligt 10,5 cm kanonbatteri med fyra pjäseroch ett svenskt 8 cm rörligt kanonbatteri med 4 pjäser. Ur detache-ment A.

För närförsvar av kustartilleriet på Lågskär och Signildskär varavdelat trupp från I 1 och ! 14.

Ålandsområdets stridskrafter.Hit var inga svenska sjöstridskrafter avdelade ständigt, utan enbartfinska bevaknings- och kanonbåtar. Vid större anfallsföretag kanbåda länders kustflottor sättas in.

Landstridskrafterna avsedda för detta område är betydande.Från Sverige och Finland fyra infanteribataljoner med artilleri-, luft-värns- och underhållsförband. För ön Kökar t ex ett förstärkt finsktkompani.

Kartskissen på nästa sida visar gränsen för den demilitariseradeoch neutraliserade zonen enligt Ålandskonventionen och utmärksav de heldragna linjen. Den vågrät streckade linjen söder om Ålandanger den nya gränsen för den demilitariserade zonen enligt den s kStockholmsplanen.

Kustartilleriet inom denna sektor är helt integrerat.Batteri Eckerö. Ett finskt 15 cm batteri med två pjäser.Batteri Hammarudda. Ett finskt 15 cm batteri med två pjäserSpärren Korsö. Ett svenskt rörligt 10,5 cm haubitsbatteri medfyra pjäser ur detachement A. Ett finskt 57 mm batteri med tvåpjäser. En svensk kontrollerbar minering väst Korsöur detachement A. En finsk 60 cm strålkastare.Spärren Björkör. Ett svenskt rörligt 10.5 cm haubitsbatteri medfyra pjäser. En svensk kontrollerbar minering ost Björkör. Ensvensk 60 cm strålkastare. Samtliga ur detachement A.Spärren Ledsund på Herrö. Ett svenskt rörligt 10.5 cm haubits-batteri med fyra pjäser. En svensk kontrollerbar minering i Leds-und. En svensk 60 cm strålkastare. Samtliga tre ur detachement A.Ett finskt 15 cm batteri med två pjäser.Spärren Kökar. Ett finskt 15 cm batteri med två pjäser. Finskamineringar. Båtar till de svenska förbanden skulle tillhandahållas avfinska myndigheter utom minutläggare för de kontrollerbara mine-ringarna som ingick i detachement A.

1939 fick VF/KA 1 av armén låna fyra 10.5 cm pjäser M/34 vilkaställdes till förfogande i Vaxholm i juni 1939. Bakom detta lån lågförsvarsstaben som såg till att detachement A skulle få två moderna10.5 cm rörliga kanonbatterier för Åland. Tidigt 1940 omorganise-rades 1. och 2. 10.5 cm kanonbatterierna framförallt vad gäller per-

34


RÖRLIGA BLADET

34

sonalen och skall därefter ingå i detachement A inom 14 dagar efterorder. VF Batteri skall återlämnas till armén när uppgiften på Ålandär löst. KF batteri skall överföras till Gotland när uppgiften påÅland är löst och bemannas av KA 3 allt enligt försvarsbeslutet. Föratt klara dessa nya uppgifter måste vissa äldre batterier inom VFoch KF avbemannas bl a ett 15 cm haubitsbatteri.

Detachement A. Kom från Vaxholms- och Karlskrona fästningarmed bemanning ur KA 1 och KA 2. Förbandet bestod av fästning-arnas rörliga kustartilleriförband. Tre 10,5 cm haubitsbatterier,eventuellt ett ersatt med ett 15 cm kanonbatteri, två 10,5 cm kanon-batterier, två 8 cm kanonbatterier med modellår 1881, kontrollerba-ra mineringar, rörliga minstationsutrustningar och en minutläggaremm. Endast 1 - 2 befäl per förband var informerad om var man skul-le grupperas och hade tystnadsplikt om dessa uppgifter. Platsernapå Ålandsöarna var rekognoserade och detaljerade planer fanns.Avdelade förband hade tidvis hög transportberedskap bl a stod etttåg i Karlskrona klart och väntade hösten 1939.

Utskeppningen till Åland skulle ske från Värtahamnen i Stock-holm.

När regeringen sa nej till Ålandsgruppering kom dessa förband iapril 1940 att utnyttjas utefter hela svenska kusten, Västkusten bla Lysekil, Skåne bl a Hälsingborg, Blekinge bl a Karlshamn, Öland,Singö och Öregrund. De som avsågs för detachement Singö ochÖregrund kom ju att lösa uppgifter som hade anknytning till de ur-sprungliga.

Ledning av stridskrafterna.För att leda verksamheten i de olika sektorerna var speciella cheferutsedda. Ledningen omfattade stridskrafter från bägge länder och ur

samtliga försvarsgrenar. I Ålandshavsområdet var chefen svenskoch hade titeln Chefen för marinstridskrafterna i Ålandshav(CMÅ). Avsikten var att alla kustartilleristridskrafter som chef.Till en början utövade han sitt befäl från ett äldre pansarskepp men1941 fattades beslut om att bygga en större bergrumsanläggningsöder Räfsnäs varifrån minutaktuell ledning av all verksamhet iÅlandshav kunde ske. Detta är ytterligare ett bevis på Ålandsfrå-gans tyngd inom svenska marinen Den finske militärbefälhavarenpå Åland (MBÅ) hade en integrerad svenskfinsk stab och leddesamtliga stridskrafter inom zonen utan hänsyn till nationalitet.

För bägge dessa chefer fanns ett utkast till instruktion. Av dennaframgår att alla kränkningar av zonen skall förhindras med våld, lik-som alla försök att inpassera till Bottniska viken utan tillstånd.Varje främmande fartyg som uppträder norr om en linje SvenskaStenarna - Kökarsören anses utgöra försök till inpassage och skallmötas med våld.

Kommandospråket både hos CMÅ och MBÅ är svenska.

Mineringarna inom Ålandshavs- och Ålandsområdet.Finns redovisade i en bilaga till koordinationsplanen. I Ålandshavs-området är planerat två stora okontrollerbara mineringar.

Den södra mineringen sträcker sig från Söderarm över Lågskärtill syd Lemland. Uppgiften är att skydda Åland mot anfall/land-stigning söderifrån, att säkra överföringen av trupp från Sverigesamt att hindra främmande fartyg att ta sig in i Bottniska viken.

Södra mineringen är uppdelad i två delar, en större svensk delsöder om Flötjan med 800 -1000 minor och en mindre finsk del ös-ter om Lågskär med c a 300 minor. Tre segelrännor finns i den södramineringen.

Kartskiss visande gränsen för den demilitariserade och neutraliserade zons enligt Ålandskonventionen utmärks av de heldragna linjen.Den vågrät streckade linjen söder om Åland anger den nya gränsen för den demilitariserade zonen enligt den s k Stockholmsplanen.

35


RÖRLIGA BLADET

Den norra mineringen är först och främst till för att hindra främ-mande fartyg att ta sig in i Bottniska viken. Även den norra mine-ringen är uppdelad i två delar.

En svensk del mellan Understen-Märket med ca 200 minor ochen finsk del från Märket-Signildsskär också omfattande ca 200 mi-nor. Den svenska delen omfattar nio minlinjer med 50 kilos minoroch 2 m mindjup.

Den södra mineringen skall kunna läggas ut 48 timmar efter orderoch den norra 72 timmar efter order.

Inloppsmineringarna är med ett undantag kontrollerbarasvenska mineringar som styrs från batterierna och spärrarna Korsö,Björkör och Ledsund och omfattar totalt 120 minor och läggs ut aven svensk minutläggare ingående i detachement A efter ankomsten.

Minorna är 50 kg:s minor med segelfritt djup på 7- resp 8 m.Högsta prioritet för utläggning är i inloppet till Mariehamn. Kök-arsleden spärras på motsvarande sätt med en finsk kontrollerbarminering samtidigt som de svenska mineringarna läggs ut.

Utvecklingen 1939 -1945I försvarsstaben genomfördes en stor stabsövning i april 1939 därKoordinationsplanens alla detaljer noggrant gicks igenom steg försteg. Härutöver genomfördes en noggrann planläggning beträffandejärnvägstransporter i Sverige och provlastning på fartyg i Värta-hamnen m m.

Med Molotov-Ribbentroppakten i slutet av augusti 1939 för-ändrades förutsättningarna radikalt och hotet mot Åland var intelängre lika överhängande. Trots att Stockholmsplanen i realitetenhavererat när propositionen drogs tillbaka fortsatte den militäraplanläggningen som om ingenting hade hänt.

1 oktober 1939 bedömdes Ålandsfrågan åter akut i försvarssta-ben. Sovjet hade tagit Balticum med Dagö och Ösel och en fram-flyttning av positionerna till Åland var möjlig. Finland frågade dåom Sverige var berett att genomföra sin del av planeringen och över-föra detachement A m m till Åland. Svenska regeringen svarade ef-ter viss vånda återigen nej några dagar senare. Stor aktivitet i densvenska försvarsledningen gentemot regeringen förekom bl a gavchefen för marinen order om att förbereda utläggning av mineringa-rna i Ålandshav och truppöverföringen till Åland. Regeringen sva-rade åter nej, men det kunde bli aktuellt att senare lägga ut den norramineringen Det är i detta sammanhang beslutet att bygga batterietSt Roten i Ålandshav tas.

När Sovjet anföll Finland 30 november blev Ålandsfrågan återakut. Återigen frågade Finland om Sverige var berett att handla en-ligt Koordinationsplanen. Efter stor vånda och utrikesministerSandlers avgång och bildandet av en ny samlingsregering svaradesvenska regeringen åter nej, men utrikesnämnden och regeringen saja till utläggning av den norra mineringen.

På morgonen 6 december 1939 genomfördes utläggningen av dennorra mineringens svenska del. Endast 90 minor las dock ut motplanerade 200.

Främst torde detta bero på en annalkande isvinter då man inteville ha för många minor ute. Vissa felaktigheter i utläggningen kom-pletterades i januari och resterande minor enligt mineringsplanenlades ut 17 maj då all sjöfart hänvisades till leden Singö-Öregrunds-grepen.

Så av den omfattande koordinationsplanen blev det 1939 frånsvensk sida, blott och bart kustartilleri på svenskt territorium ochden norra mineringen mellan Understen-Märket Efter vinterkrigetsslut var Sverige och Finland i princip tillbaka där man börjatÅlandsplaneringen, risker fanns att både Sovjetunionen och Tysk-land kuppartat kunde besätta Åland. Sverige sonderade på diplo-matisk väg om Finland var redo att återuppväcka Koordinations-planen. Finlands svar blev nu ett blankt nej.

I stället vidtog en insamling i Sverige för Ålands befästande och ABSkånska Cementgjuteriet började bygga fasta batterier på Signilds-skär och Kökar. Efter protester från Sovjetunionen sommaren 1940avbröt dessa arbeten och arbetarna återvände skyndsamt tillSverige,

I Sverige överarbetades under tiden Koordinationsplanen som er-sattes av X-operationen med motsvarande innehåll. Även dennadrevs till detaljplanläggning och övningar i lastning i Nynäshamn mm. Planen var fullt genomarbetad och övad i slutet av maj 1941.

Den stora betydelse som försvarsledningen i Sverige gav koordi-nationsplanen framgår bl a att marinförvaltningen i sina tilläggsäs-kanden för 1942/43 tar upp ett 35 cm kanonbatteri på Rådmansöoch ett 28 cm kanonbatteri vid Söderarm.Genom att Ålandsfrågan ej längre var akut när Tyskland och Sovjet-unionen var låsta av krig med varandra hösten 1941 – våren 1944blev det ej aktuellt att bygga dessa batterier.

X-operationen och kustartillerietMed stor tur fann jag X-operationen för Vaxholms fästning i chefenför kustartilleriets arkiv. Planen är märkt: ”Får delgivas endast deofficerare som för sin tjänst oundgängligen behöva äga kännedomom denna handlings innehåll”. Planen borde vara återsänd ochbränd.Planen visar vilka förband ur Vaxholms fästning: ”vilka tillsam-mans med andra svenska stridskrafter äro avsedda att i visst lägeev. överföras till Åland”.

Dessa förband är 1. 10,5 cm kanonbatteriet med 40 mm luftvärnstropp, fyra 8 mmluftvärnskulsprutor, signalutpost och två 150 cm strålkastare. Två 57 mm rörliga kanonbatterier med vardera en 8 mm luftvärns-kulspruta och en 60 cm strålkastare. Dessa tre förband skulle vara beredda att ilasta för Åland vid Os-car-Fredriksborg 12 timmar efter order om färdighållning.1. 10,5 cm kanonbatteriet är avsett att gruppera på Signildskär ochmed uppgiften spärrförsvar i norra Ålandshav samt att avvärjalandstigning på Eckerö västra del. På plats får man sig underställdaen ingenjörspluton, ett infanterikompani och två motorbåtar samtunderhåll m m från den svenske chefen för Ålands-trupperna vilkenman även är underställd. Vid lösandet av uppgifterna lyder man un-der chefen för marinstridskrafterna i Ålandshav, CMÅ.

57 mm kanonbatterierna är avsedda att grupperas, ett vid Marie-hamn och ett på södra delen av Herrö med uppgifterna spärrförsvari farleden till Mariehamn och Ledsund. Bägge dessa batterier är un-derställda den svenske chefen för Ålandstrupperna. Batteriernakom att benämnas batteri A och B.

Dessa två batterier var ersättning för de 8 cm kanonbatterier m/81som funnits i tidigare planer och vilka ej längre fick användas då devar föråldrade. Problemet var dock att några 57 mm rörliga kanon-batterier för detta ändamål ej fanns i Vaxholms fästning utan skulleskapas.

Eldrören skulle tas från Siaröspärren batteri S2 och S3, Ängs-holmsspärren Ä2 och Ä4 och Djurönässpärren batteri D2, totalt 8eldrör. Till dessa skulle marinförvaltningen leverera 8 hjullavetterm/1900 från Gotlands kustartilleriförsvar som vakantställas. För-banden utrustades på KA1 och togs per pråm till Värtahamnen därman väntade på att bli transporterade till Åland.

36


Bilder från Museum för Rörligt Kustartilleri

21 cm pjäs m 42 tillsammans md 57 mm pjäs m 1895.Foto Olle Melin

Uniformsparad

Documents

KP nr 4 25 nov alt 2 säk nr 1 2009 23 mars.pdf · 2009-03-23 · Efter Ebbamåla bruk tar oss Gustav Karlsson på en guidad rundresa i författarbygden och förmedlar oss sina kunskaper