Upload
others
View
3
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
Kriminologiska institutionen
Rymlingarna och säkerheten
En jämförande studie av hur pressen har framställt tre olika rymningar från kriminalvårdsanstalt åren 1972, 1991 och 2004.
C-uppsats i kriminologi
Vårterminen 2006 Lotta Jagefjord
SAMMANFATTNING
Efter den intensiva debatt som följde efter fyra spektakulära rymningar under 2004, där det
förespråkades hårdare tag på grund av ett förändrat klientel, har syftet med denna uppsats
varit att jämföra hur pressen framställt andra rymningar som skett inom en period på trettio år.
Detta för att få en övergripande bild över hur debatten kring säkerheten på landets anstalter
har förändrats. Rymningar har, efter ett noga urval, kommit att bli den stora massrymningen
från Kumla 1972 där ”ambassadörmördarna” Miro Baresic och Andjelko Brajkovic var
inblandade, Ioan Ursuts och Martin Imandis flykt från Kumlabunkern 1991 samt Tony
Olssons rymning som skedde från säkerhetsavdelningen på Hall tillsammans med fyra andra
intagna år 2004. De fyra första frågeställningarna berör den framställning vad gäller
rymlingen och motivet till dennes handling samt hur diskussionen kring säkerheten sett ut
samt vilka aktörer som fått utrymme för sina åsikter. Den femte frågeställningen är sedan
huruvida resultaten kan förklaras utifrån den då rådande kriminalpolitiska diskursen. Metoden
för undersökningen är en kvalitativ innehållsanalys av tidningsartiklar från landets fyra största
tidningar. Resultatet tolkas sedan efter en teoretisk ram där fokus ligger på den
kriminalpolitiska utvecklingen.
Det huvudsakliga resultatet, som visat sig i alla fyra tidningar, är att diskussionen har följt den
kriminalpolitiska utvecklingen från en behandlingsideologi till en politik som främst präglas
av lag och ordning där säkerheten sätts i första hand. Tydligt blir också att utvecklingen av
riskbedömningar inte längre gör att begreppet ”farlig” ifrågasätts. Att det även skett en
politisering, det vill säga en utveckling till att media numera är en plattform för politiker där
experter och sakkunniga fått en alltmer undanskymd roll, är mycket påtaglig.
Det mest påfallande kanske är dock hur fokus kommit att handla om hur rymningarna gått till
– inte varför. Och möjligtvis ligger förklaringen till just detta i den politisering som kommit
att bli där förebyggande åtgärder, som inte har någon grund i forskningsresultat, legitimerar
politikerna och där media bidrar till att förmedla en bild om förvärrade problem om dessa
åtgärder inte fullföljs.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 1
1.1 Syfte och frågeställningar 3
1.2 Disposition 3
2. TIDIGARE FORSKNING 4
2.1 Orsaker till rymning 4
2.2 Förebyggande åtgärder 4
2.3 Riskbedömningar 6
2.4 Brott och media 7
3. TEORETISK RAM 8
3.1 Utvecklingen av svensk kriminalpolitik 1972– 2004 9
3.1.1 Säkerhetens logik 10
3.1.2 Politisering 11
4. METOD OCH MATERIAL 11
4.1 Material 11
4.1.1 Händelse 11
4.1.2 Artiklar 12
4.2 Fallbeskrivningar 13
4.2.1 Miro Baresic och Andjelko Brajkovic – 1972 13
4.2.2 Ioan Ursut – 1991 14
4.2.3 Tony Olsson – 2004 15
4.3 Metod 16
4.4 Validitet och reliabilitet 17
5. RESULTAT 18
5.1 Rymlingarna 19
5.1.1 ”Flydde från säkerheten” 19
5.1.2 ”Risk för våldshandlingar” 19
5.1.3 ”Skjuter mot polis” 20
5.2 Motiv till rymningen 20
5.2.1 ”Det var slumpen som avgjorde” 20
5.2.2 ”Maffian tar mig” 20
5.2.3 ”Det går inte att vara här” 21
5.3 Diskussion kring säkerheten 21
5.3.1 ”Liberaliseringen måste fortsätta” 21
5.3.2 ”Kriget om fångarna” 23
5.3 3 ”Politisk pajkastning” 24
5.4 Aktörer vars åsikter får utrymme i pressen 26
5.4.1 ”År 1972” 26
5.4.2 ”År 1991” 26
5.4.3 ”År 2004” 27
6. ANALYS AV RESULTATEN OCH AVSLUTANDE DISKUSSION 27
6.1 Rymlingarna 27
6.2 Motiv till rymningarna 29
6.3 Diskussion kring säkerheten 30
6.4 Aktörer vars åsikter får utrymme i pressen 32
6.5 Avslutande diskussion 33
7. REFERENSER 36
7.1 Litteratur 36
7.2 Tidningsartiklar 37
7.3 Internet 38
8. BILAGOR
8.1 Materialet
8.2 Kodschema till den kvalitativa analysen
1. INLEDNING
Under år 2004 inträffade fyra spektakulära rymningar från kriminalvårdsanstalter som
innefattade vapenhot och våld mot personal. Den första inträffade i januari när två personer
tog sig genom staketet och över fängelsemuren på Kumla för att där kunna frita tre intagna
som befann sig i promenadburen tillhörande säkerhetsavdelningen. Den andra händelsen
skedde i juli på Halls observationsavdelning. En vårdare som blev kallad till avdelningen
möttes då av en intagen som var beväpnad med skjutvapen. Här tvingade sedan den intagne
till sig nycklar och lämnade därefter avdelningen tillsammans med tre andra intagna varav
ytterligare en beväpnad. Även en vårdare togs som gisslan. En av de inblandade var Tony
Olsson, mest känd för sin medverkan i Malexandermorden där två poliser sköts ihjäl. Tredje
händelsen avser en fritagning från Norrtäljeanstalten i augusti och den fjärde ett gisslandrama
som ägde rum i september vid anstalten i Mariefred1.
Att två av dessa händelser skedde på landets båda säkraste kriminalvårdsavdelningar var
något som ledde till en stor mediastorm där fokus låg på bristande säkerhet och hårdare tag
mot de farliga brottslingarna, trots att färre rymningar sker nu än tidigare2. I en av tidningarna
kunde man bland annat läsa att ”när en av Sveriges allra farligaste brottslingar, den
livstidsdömde Tony Olsson, lyckas skjuta sig ut från Hallanstalten utanför Södertälje finns
inget annat ord att ta till än skandal. En fånge, som under en av sina permissioner har
medverkat i mord på två poliser, borde aldrig kunna få tag på ett vapen inne på fängelset.
Men det var precis det som skedde. Med vapenhot och skottlossning lyckades Tony Olsson fly
tillsammans med tre andra grova brottslingar”3.
För att bemöta den starka kritik som framfördes, av framförallt media, talade justitieminister
Tomas Bodström om behovet av ett nytt säkerhetsfängelse för ”det klientel som inte är berett
att återanpassa sig till samhället" 4 och belyste att säkerheten inte var en fråga om ekonomi
utan nu skulle alla säkerhetsanordningar som hittills bara diskuterats bli verklighet. Den
relativt nytillträdda chefen för Kriminalvårdsstyrelsen, Lena Häll-Eriksson, betonade också
vikten av ökad säkerhet men var dessutom noga med att påpeka ”att det behövs hittas
1 SOU 2005:6. s. 10f. 2 Se http://www.kvv.se för mer utförlig statistik. 3 Dagens Industri. 2004-07-29: Nederlaget på Hall. 4 Expressen. 2004-08-19: Förslag till superfängelse om tre månader.
1
billigare och bättre lösningar så att mer pengar kan gå åt arbete med klienterna”5. Några
dagar senare avgick Lena Häll-Eriksson med motiveringen att ”fokus nu kommer att ligga på
säkerheten”6.
Det fanns dock de som var kritiska mot en höjd säkerhet. Kriminologiprofessorn Jerzy
Sarnecki var en av dem. Han menade att ett ”väldigt kraftfullt säkerhetspräglat tänkande
leder till att atmosfären på anstalten påverkas” och fortsatte sedan att påpeka ”att om det inte
går att rymma på annat sätt, går det alltid att rymma med gisslantagning”7. Olika röster har
därmed varit engagerade i mediala diskussioner kring säkerhet efter de spektakulära
rymningarna år 2004, men hur såg debatten egentligen ut direkt efter Tony Olssons rymning
från Hall? Var det verkligen ett superfängelse som Tomas Bodström då förespråkade eller är
det en åtgärd som framkommit efter påtryckningar av media och politiker? Frågan är också
vilket utrymme som de olika rösterna fick samt hur dessa åsikter ställde sig mot rymlingarnas
egna motiv till att fly från anstalterna.
1991, tretton år tidigare än Tony Olssons rymning från Hall, beslöt sig en av landets då mest
beryktade våldsbrottsling Ioan Ursut att ta sig ut ur Kumlabunkern där han satt efter att ha
blivit dömd för att skjutit och allvarligt skadat två polismän på Mariatorget i Stockholm.
Ytterligare nitton år tidigare, 1972, rymmer ”ambassadörmördarna” Miro Baresic och
Andjelko Brajkovic tillsammans med tretton andra intagna från Kumlas säkerhetsavdelning.
Under de senaste decennierna har följaktligen liknande händelser inträffat där personer, som
varit dömda för grova brott, lyckats ta sig ut ur landets säkraste avdelningar. Frågan är vad
som då förmedlades i medierna? Talades det om bristande säkerhet och farliga brottslingar
eller låg fokus på andra orsaker, i sådana fall varför? Och vems åsikter var det då som fick det
största utrymmet?
Enligt flera forskare har den kriminalpolitiska diskursen ändrat fokus de senaste trettio åren,
från en behandlingsideologi till en politik som främst präglas av lag och ordning där
behandling och resocialisering fått gett vika åt risk- och farlighetsbedömningar8. Jag finner
det därmed vara av intresse att undersöka om denna utveckling även går att utläsa i pressen i
samband med dessa rymningar då det är media som har stora möjligheter att avgöra vilka 5 DN. 2004-08-08: Sveriges mest jagade chef. 6 www.sr.se/ekot. 2004-09-23: Lena Häll- Eriksson avgår. 7 www.svt.se. 2006-02-13: Säkerhet till vilket pris som helst. 8 Se exempelvis Tham, H.1995; Anderson, R. 2002; Hörnqvist, M. 2003.
2
frågor som skall tas upp till diskussion. Något som i förlängningen kan innebära att medierna
själva lanserar nya problem men också att man ökar känsligheten och oron för vissa
beteenden. Medierna utgör också en viktig kanal för andra aktörer som vill forma den
allmänna opinionen eller påverka synen på sociala problem och dess lösningar9. Detta innebär
att medierna kan ha stort inflytande när det gäller exempelvis lagstiftningsprocesser då den
opinionsbildning som förs via media kan få stor betydelse för politikernas agerande10.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att studera hur pressen framställt tre olika rymningar som skett
under en tid på trettio år. Detta för att få en bild av hur diskussionen kring säkerheten på
landets anstalter kan ha förändrats. Intressant är också hur förändringarna i diskussionen kring
säkerheten kan förstås utifrån den dåvarande kriminalpolitiska diskursen samt om hänsyn har
tagits till rymningarnas orsaker.
Frågeställningarna blir följande:
• Hur beskrivs rymlingarna ur säkerhetssynpunkt? Vilka säkerhetshot anses de utgöra?
• Vad anses vara motivet till rymlingarnas handlande?
• Vad präglas diskussionen som berör säkerheten på anstalterna av?
• Vems åsikter är det som framförs i säkerhetsdebatten?
• Kan svaren på dessa frågeställningar kopplas till den då aktuella kriminalpolitiska
diskursen?
1.2 Disposition
Denna uppsats är indelad i sex olika kapitel varav det som närmast följer behandlar tidigare
forskning om orsaker till rymning, förebyggande åtgärder, riskhantering samt brott och media.
Därefter följer en presentation av studiens teoretiska ram. Kapitel fyra innehåller en
redogörelse för datamaterial och val av metod. Resultaten redovisas därefter för att sedan
analyseras och knytas samman med den teoretiska ramen i kapitel sex. Uppsatsen avslutas
med ett diskussionsavsnitt.
9 Blomberg, H. Kroll, C. Lundström, T & Swärd, H. 2004. s. 13. 10 Pollak, E. 2004. s. 60.
3
2. TIDIGARE FORSKNING
Denna uppsats har sin grund i att ur ett säkerhetsperspektiv studera hur pressen framställt tre
olika rymningar som skett vid olika tillfällen under en period på drygt trettio år. Detta kapitel
tar därför kortfattat upp tidigare forskning om orsaker till rymning samt förebyggande
åtgärder. Vidare presenteras forskning vad gäller utvecklingen av riskbedömningar samt dess
för- och nackdelar. Kapitlet avslutas med en sammanställning av forskning gällande brott och
media med fokus på medias ökade betydelse för den kriminalpolitiska utvecklingen.
2.1 Orsaker till rymning
Richard Wortley nämner några orsaker till rymning i sin bok Situational prison control, i
vilken han ger en forskningsgenomgång. Han menar först och främst att man inte rymmer
bara för att möjlighet ges utan att det, i de allra flesta fall, ligger olika orsaker bakom varje
rymning. Den mest förekommande anledningen är, enligt Wortley, familjeproblem som kan
vara av kronisk natur eller en incident som den intagna just fått reda på. Andra orsaker
beskrivs vara hot och påtryckningar från andra intagna, beroende av alkohol eller droger,
konflikter med personal eller frustration och tristess11.
2.2 Förebyggande åtgärder
När det gäller förebyggande åtgärder så finns det två sidor av detta. Dels den sida som anser
att förhöjd säkerhet och hårdare miljö bara leder till ytterligare frustration och därmed ökar
incitamenten till att rymma dels den sida som motiverar ökade säkerhetsåtgärder med en bild
av ett nytt och farligt klientel som ses som extra rymningsbenägna.
Vad gäller de mer humana metoderna så hänvisar Wortley till en studie som menar att cirka
hälften av rymningarna skulle ha kunnat förebyggas om personalen hade uppmärksammat de
intagnas behov i form av humanare behandling, förbättrade besöksvillkor, utökade
möjligheter till utbildning samt snabbare reaktioner vad gäller bemötandet av klagomål12.
Mot bakgrund av tidigare forskning förespråkar Wortley situationellt brottsförebyggande
arbete vilket innebär att man ser till de ”situationer under vilka ordningsstörningar uppstår”.
Utgångspunkten blir därmed att skapa säkra situationer istället för säkra individer vilket
11 Wortley, R. 2002. s. 175. 12 ibid. s. 176.
4
innebär att man försöker skapa en balans mellan hårda och mjuka metoder 13. Åtgärder för att
förhindra rymningar ligger därmed i ökade restriktioner i den fysiska miljön men handlar
också om exempelvis meningsfull sysselsättning. Vad Wortley menar är alltså att den främsta
förebyggande åtgärden inte är att skapa ett helt rymningssäkert fängelse utan försöka reducera
den frustration hos de intagna som i sin tur kan leda till rymningar14.
Tittar man sedan på dem som förespråkar ökad säkerhet så tillsattes det i samband med de
spektakulära rymningarna år 2004 en statlig utredning. I utredningens betänkande, Säkert
inlåst, påpekar man att ”nya hot kräver nya åtgärder” och menar att det arbete som tidigare
lagts ner på att höja säkerheten inne på anstalterna och på så sätt förhindra rymningar inte
längre är tillräckligt. Med en ny typ av brottslighet – framförallt den grova, organiserade
brottsligheten – kommer också en ny typ av intagna vilket innebär att nya riskbedömningar
måste göras. Man menar vidare att det finns en ökad grupp av intagna med psykiska problem
samt många unga med en klar kriminell identitet. Slutligen så påpekar man att besparingskrav
och rekryteringsproblem är ett ytterligare hot mot säkerheten. De överväganden och förslag
som sedan presenteras är exempelvis fler riskbedömningar, ökade platser med förhöjd
säkerhet, förbättrad underrättelseverksamhet, specialisering av personalen samt tydligare
ledning och styrning15.
Att ökade säkerhetsåtgärder motiveras med förändringar i klientelet är också något som
Anders Nilsson tar upp i artikeln Vad är nytt med det ”nya klientelet”?. Här hänvisar han till
ett kommittédirektiv gällande ny svensk kriminalvårdslag från år 2002. Man ger där en bild av
ett mer hotfullt anstaltsklientel och beskriver en utveckling där andelen fångar med långa
strafftider, narkotikamissbruk och psykiska problem ökat och menar att man därför måste
ställa krav på minskade återfall och ökad säkerhet16. Nilsson frågar sig dock vad som
egentligen är nytt med det ”nya” klientelet och visar att det ”nya” klientelet snarare är en
fråga om mer av samma, det vill säga inga nya grupper av mer förhärdade och organiserade
brottslingar utan de mest straffmässigt och socialt belastade, ofta narkotikamissbrukare. Den
mest påtagliga förändringen är, enligt Nilsson, de försämringar som skett av de intagnas
sociala situation17.
13 Wortley, R. 2002. s. 3. 14 ibid. s. 188f. 15 SOU 2005.6. s. 13-17. 16 Nilsson, A. 2005. s. 148. 17 ibid. s. 156.
5
2.3 Riskbedömningar
Docent Martin Grann beskriver i Riskbedömningar – Möjligheter och omöjligheter den
utveckling som skett gällande riskbedömningar under de senaste 30 åren. Han menar att 70-
talet betonade behandlingsaspekter och solidaritetstänkande gentemot de kriminella och det
ansågs att farlighet inte går att förutse. Trots detta behövdes en farlighetsbedömning för att
exempelvis ta beslut för fortsatt tvångsvård. Bedömningar om risken för framtida
våldshandlingar hos varje enskild individ bedömdes av psykologer eller psykiatrer efter eget
godtyckligt bevåg, något som sedan kom att kritiseras. Under 80-talet drog sedan forskare
riktlinjer för en andra generationens farlighetsbedömningar där empirisk vetenskap låg till
grund. Begreppet farlighetsbedömningar ansågs också förlegat och kallades istället
riskbedömningar. Detta för att markera att det snarare handlar om en uppskattning av
sannolikhet, något som också kan förändras över tid, istället för en statisk egenskap hos
individen. ”Instrument” för att göra riskbedömningar togs fram där VRAG (Violence Risk
Appraisal Guide) är den mest kända. Även detta råkade ut för kritik då det ansågs att
”instrumentet” var alltför statistiskt där tolv eller tjugo faktorer skulle utgöra grunden till en
riskbedömning. Våldshandlingar bedömdes vara mer komplexa än så. Den avgörande
svagheten med den andra generationens farlighetsbedömningar var dock, enligt Grann, hur
man definierade själva uppdraget. Det menades att definitionen var sannolikhetsbaserad vilket
har lett till en utveckling av en tredje generationens synsätt där definitionen istället bygger på
ett process- och preventionstänkande. Detta innebär att de riskbedömningar som nu utförs är
en syntes av de båda tidigare modellerna och ”instrumentet” kallas HCR-20. Bedömningen av
risk i HCR-20 lösgörs nu inte från sitt sammanhang utan integreras med åtgärder som syftar
till att minska risken för framtida våldshandlingar. I den takt som samhällsklimatet förändrats
till att nu betona samhällsskyddsaspekten menar man alltså nu att farlighet faktiskt går att
bestämma18.
Kriminologen Magnus Hörnqvist sätter dock en del frågetecken vid grunderna för HCR-20 i
artikeln Risken med riskbedömningar. Exempelvis så påpekar han att det finns en hel del
forskning om riskbedömningsinstrumentets precision vad gäller återfall i brott efter straffets
avtjänande men inget om hur effektivt det är när det gäller att förutsäga misskötsamhet under
anstaltstiden – det som det faktiskt används till. Vidare så menar Hörnqvist att
riskbedömningar svarar mot ett administrativt behov där de används för att sortera de intagna
18 Grann, M. 2002. s. 203-208.
6
till befintliga avdelningar och program, vilket också motsvarar trenden av individualisering av
de intagna19. Han undersöker sedan på vilket sätt riskbedömningar används för att minska den
risk som personen utgör vid tiden för frigivningen och menar då att man rimligtvis borde ha
tillgodosett de intagnas behov på de områden som sammanhänger med brottsligheten i form
av någon rehabilitering. Resultatet visar dock på att bland de faktorer som prioriteras i
verkställighetsplanerna finns inga sociala faktorer, vilket innebär att bland annat de intagnas
levnadsförhållanden ignoreras – något som redan här omöjliggör en framgångsrik
rehabilitering. Det finns även faktorer som Hörnqvist anser att Cognitive skills-
programmen20 skall åtgärda, vilket dock inte nyttjas i de flesta fall. Inte heller används
riskbedömningsinstrumenten till något annat än att utforma restriktioner något som lägger
hinder i vägen för frigivningsförberedelser21.
2.4 Brott och media
I boken Samhällsproblem och socialpolitik i massmedier menar Ester Pollak att det som blir
uppmärksammat i media är det som avviker och bryter mot de normer och värderingar som
råder i samhället. Brottslighet blir därmed något som fyller dessa kriterier väl. Att brott blir ett
dominerande tema i nyhets- och underhållningsutbudet kan dock leda till problem och
samhällskonsekvenser då social avvikelse och brottslighet förvandlas till ett
”mediespektakel”22. Pollak beskriver vidare att media kan besitta ett stort inflytande när det
gäller lagstiftningsprocesser och ger exempel på tillkomsten av lagstiftningen om
rättspsykiatrisk vård och lagen om förbud mot innehav av barnpornografi. I dessa fall fick
opinionsbildningen via media en stor betydelse för politikernas agerande, något som visar hur
centrala medierna är för politiker och andra aktörer i frågor som berör brott och straff23. En
viktig forskningsfråga är därmed hur stor betydelse medierna egentligen har i formationen av
myndigheternas och medborgarnas uppfattning om kriminellt beteende och vilka åtgärder som
är lämpliga mot detta24.
När det sedan gäller uppmärksamheten för brott i media under 1900-talet blir artiklarna
visserligen fler och större men Pollak menar att det ligger en svårighet i att bedöma om detta 19 Hörnqvist, M. 2003. s. 102f. 20 Cognitive-skills beskrivs på Kriminalvårdens hemsida (2006-09-09) som ett kognitivt beteendeorienterat program där grundtanken är att det finns ett samband mellan tanke, känsla och handling och att det går att öva in ett nytt sätt att tänka. 21 Hörnqvist, M. 2003. s. 103-107. 22 Pollak, E. 2004. s. 57. 23 ibid. s. 60f. 24 ibid. s. 78.
7
faktiskt beror på ett ökat intresse. En rimlig förklaring skulle istället kunna vara att
tidningarna i sin helhet sväller vilket innebär fler sidor och mer utrymme för illustrationer. Ett
undantag för denna ökning är dock 60-talet då brottsligheten beskrevs i termer som ett allmänt
socialt problem och texter som berör brott blir färre än på både 50- och 70-talet. När texterna
sedan berör kriminalpolitiska frågor ökar dessa under 70-talet och år 1995 har detta fält
vidgats enormt. Vad detta beror på anses vara att kriminalpolitik i allt större utsträckning är en
plattform för att bedriva partipolitik istället för att vara en fråga för experter och sakkunniga25
(se också 3.1.2).
Pollak återger sedan kortfattat de resultat som framkommit i kvantitativa studier om svensk
brottsjournalistik. Hon menar att de stora frågorna har rört hur stor andel av nyheternas utbud
som berört brottslighet och vilka förändringar som skett över tid samt att det gemensamma
resultatet för ett flertal undersökningar är att populära medier har en större omfattning av
brottsrapportering än kvalitetsmedier26. Vad gäller forskning som berört just detta kan
exempelvis Felipes Estradas undersökningar om ungdomsbrottslighet i media nämnas.
Estrada har bland annat undersökt ledarsidors syn på ungdomsbrottslighet mellan 1970 – 1999
och resultatet visar på att det finns tydliga skillnader på hur olika partier betraktar
brottsligheten. Undersökningen bekräftar också en tidigare hypotes, ställd av andra forskare,
att brott är ett samhällsproblem som framförallt sätts på agendan av de konservativa då
Socialdemokraterna sitter vid makten27. I annan forskning gällande brott och media så påvisar
Henrik Tham att massmedia bland annat har varit mycket aktiv i att definiera narkotikan som
ett socialt problem samt att massmedia sedan i slutet av 70-talet varit aktiva med att skildra
brott som begåtts av invandrare på ett mer negativt sätt28.
3. TEORETISK RAM
För att kunna se om diskussionen kring säkerheten och rymlingarna kan härledas till
dåvarande kriminalpolitiska diskurs är det av vikt att känna till den övergripande
kriminalpolitiska utvecklingen under de senaste decennierna samt olika begrepp som närmare
beskriver några av dessa förändringar. De teoretiska utgångspunkterna som följer kommer 25 Pollak, E. 2004. s. 82. 26 ibid. s. 81. 27 Estrada, F. 2003. s. 150. 28 Tham, H. 1995. s. 96.
8
därefter att knytas samman med de resultat som framkommit från den kvalitativa
innehållsanalysen.
3.1 Utvecklingen av svensk kriminalpolitik 1972– 2004
Henrik Tham beskriver i Från behandling till straffvärde den kriminalpolitiska utvecklingen
under de senaste decennierna. Han menar att det sena 60-talet och det tidiga 70-talet
utmärktes av liberala hållningar och en tolerans mot avvikare. De kriminalpolitiska kraven,
som framförallt kom från KRUM (Riksförbundet för Kriminalvårdens humanisering), låg på
en humanare kriminalvård och genomförda reformer ledde till färre fångar och mindre slutna
fängelser29. Under denna tid såg man också oftare gärningsmannen som ett offer för uppväxt
och omständigheter samt att bestämningsfaktorer av brottsligheten låg på ett strukturellt
plan30. Tham påpekar sedan att det i slutet av 60-talet dyker upp ”nya” brott nämligen
narkotika, ekonomiska- och genderbrott, vilket leder till att de humanitära värdena inte
förefaller lika självklara längre och att ökade krav på hårdare kriminalpolitik uppstår31.
Exempelvis så börjar behandlingstanken att kritiseras under 70-talet för att bland annat
äventyra rättssäkerheten. Resultatet av detta blir ett Nytt straffsystem, en idéskrift publicerad
av Brottsförebyggande rådet, där huvudtanken är att påföljder inte ska motiveras av
gärningsmannens vårdbehov utan till handlingens klandervärde. Behandlingstanken ersätts
därmed med straffvärde och allmänprevention. Enligt Tham så beror förskjutningen mot
inkapacitering som påföljd också på den nya beskrivningen av fördelningen av brott bland
gärningsmännen. Under 60-talet och i början av 70-talet beskrevs ”alla” som potentiella
gärningsmän medan det under 80-talet ansågs att en minoritet stod för merparten av
brottsligheten32. Förklaringen till detta ligger i den vridning som skedde från strukturella till
individuella bestämningsfaktorer av brottsligheten, något som också förändrade synen på
gärningsmannen som offer för uppväxt och omständigheter till att nu ses som en hänsynslös
aktör med rationella tankar vilken kan välja fritt mellan lagliga och olagliga beteenden33.
Förändringarna anses bero på den utveckling som skett från en välfärdsstat till en
29 Tham, H. 1995. s. 96. 30 ibid. s. 100. 31 ibid. s. 96f. 32 ibid. s. 94f. 33 ibid. s. 100.
9
marknadsstat34 vilket också gjort att frågor som berör behandling och resocialisering fått gett
vika åt risk- och farlighetsbedömningar35 (se 3.1.1).
Vid en analys av de kriminalpolitiska förändringarna krävs det också en förståelse för det,
eller de, partier som innehaft makten under den period som avses undersökas. I detta fall blir
därmed en kortfattad analys av Socialdemokraterna central. Tham menar att Socialdemokratin
visat tydliga variationer under efterkrigstiden. Från att ha varit frånvarande fick
kriminalpolitiken stort utrymme från slutet av 60-talet till slutet av 80-talet. Under denna tid
förändrades också debatten från att ha ställt krav på humanisering inom kriminalvården till
krav på hårdare kriminalpolitik. I början av 90-talet utmärktes sedan debatten av sin
avsaknad36vilket också visar sig i artikeln Lag och ordning som vänsterprojekt där Tham
menar att Socialdemokraterna inför valet år 1991 valde att ligga lågt i frågor som berörde
brott och straff37. Från 1994 och framåt påpekar han dock att huvudintrycket av
Socialdemokraternas kriminalpolitik är ökad betoning av straff och kontroll vilket också blir
tydligt då regeringen exempelvis ställt sig positiv till nolltolerans38.
3.1.1 Säkerhetens logik
I Kriminalpolitikens omvandling till säkerhetspolitik menar Magnus Hörnqvist att
”säkerhetstänkandet har sprängt juridiken”. Med detta avses att det är säkerheten – inte lagen
– som ligger till grund för tillämpandet av tvång i samhället. Den grundläggande frågan blir
”utgör personen en risk?” istället för ”har personen begått ett brott?” vilket leder till att nya
åtgärder kommer att byggas på sannolikheter, prognoser, profiler och riskbedömningar istället
för faktiska händelser och gärningar. Hörnqvist menar vidare att säkerhetslogikens genomslag
– jämfört med den traditionella rättsstaten – bygger på tre förändringar; grupptillhörigheten,
vad denna tillhörighet kan vara ett tecken på samt att ingripandet mot personen, eller gruppen,
blir en administrativ åtgärd där skuldfrågan endast är en av flera faktorer som vägs in i en
riskbedömning. Vad detta innebär är således att ”tvångsmetoder tillämpas mot grupper
snarare än individer, på grundval av ett riskbeteende och utan domstolsprövning”39.
Hörnqvist poängterar också att dessa säkerhetsrisker inte behöver stå i proportion till verkliga
hot utan att det snarare handlar om vem som lyckats driva igenom sin definition av situationen 34 Tham, H. 1995. s. 104. 35 Se exempelvis Tham, H.1995; Anderson, R. 2002; Hörnqvist, M. 2003. 36 Tham, H. 1995. s. 81. 37 Tham, H. 1999. s. 98. 38 ibid. s. 99. 39 Hörnqvist; M. 2003. s. 7ff
10
och där hotbilderna beskrivs mycket diffust. De åtgärder som sedan sätts in för att motsvara
dessa hot kan, ur ett Foucaultperspektiv, delas in i två kategorier; repressiv och produktiv
maktutövning. Repressiv maktutövning innebär att de som har makten eftersträvar passivitet
hos dem som är målgrupp för åtgärderna. Detta görs genom att tysta, utestänga eller krossa
målgruppen. Produktiv maktutövning innebär däremot att målgruppen involveras genom
exempelvis inskolning i beteendemönster. Inom säkerhetens logik är det således den
repressiva maktutövningen som dominerar40. Slutligen menar Hörnqvist att säkerhetshoten
förvärras när de sociala förhållandena försämras. Då målgruppens resurser blir sämre blir
också handlingsvägarna färre vilket leder till att säkerhetshotet ökar, något som därmed löser
åtgärdernas legitimitetsproblem41.
3.1.2 Politisering
Robert Andersson menar i Kriminalpolitikens väsen att kriminalpolitiken har blivit alltmer
politiserad. Detta innebär att den kunskap som nu styr kriminalpolitiken drivs oberoende av
experterna, något som gör att politikerna får en privilegierad tillgång till sanningen och kan
därmed införa åtgärder som inte bygger på en vetenskaplig rationalitet. Andersson menar
vidare att den roll som experterna tidigare trott sig ha numera besitts av media och får i och
med det ”… iklädda sig rollen av den allmänhet politiken säger sig vara riktad till”. Detta är
också något som kan tänkas vara en förklaring till den konflikt som råder mellan media och
experter och som blir extra tydlig när det handlar om just kriminalpolitik42.
4. METOD OCH MATERIAL
4.1 Material
4.1.1 Händelse
För att kunna jämföra rymningarna och därmed få en korrekt bild över hur rymningar
presenterats i pressen under en längre tid krävs det att dessa har vissa likheter med varandra.
Urvalet vad gäller vilka rymningar som denna uppsats bygger på baseras därmed på två
faktorer. För det första så handlar det om rymningar som skett direkt från anstalterna, det vill
säga att ingen av dessa rymningar handlar om avvikande från permissioner. För det andra så
40 Hörnqvist; M. 2003. s. 11f. 41 ibid. s. 28f. 42 Andersson, R. 2002. s. 172f.
11
handlar det om rymningar från landets säkraste avdelningar, något som i hög grad borde
påverka den mediala debatten angående säkerhet på anstalterna. Då alla tre rymningarna
inbegriper fler än en person så har sedan den rymling som valts att presenteras varit den som
fått mest uppmärksamhet i pressen, vilket visat sig ha flera gemensamma nämnare. Dels blir
alla män, som är dömda för mycket grova brott, gripna inom en vecka efter rymningen vilket
också är inom tidsramen för denna uppsats. Att de är dömda för mycket grova brott innebär
att de redan tidigare är väl kända för pressen vilket skulle kunna tänkas leda till en mer
intensiv och provokativ diskussion.
4.1.2 Artiklar
Det material som utgör grunden för denna uppsats är nyhets, debatt- och ledarartiklar hämtade
från fyra av Sveriges största tidningar som ges ut dagligen. Dagens Nyheter, Svenska
Dagbladet, Aftonbladet samt Expressen. De två förstnämnda lever främst på prenumerationer
och de två andra på lösnummerförsäljning, något som kan tänkas påverka utformningen av
artiklarna. Tidningarna representerar också olika politiska inriktningar, vilket är viktigt för att
kunna urskilja olika politiska vinklingar samt ge bredd åt materialet. Dagens Nyheter och
Expressen anses vara liberala, Svenska Dagbladet oberoende moderat och Aftonbladet
socialdemokratisk. Att både nyhets, debatt- och ledarartiklar valts att analyseras är dels
beroende på att uppsatsen är avgränsad tidsmässigt till att gälla från det att rymningen sker
och endast en vecka framöver, detta då pressens rapportering borde vara som mest intensiv
under denna period, och dels för att nyhets, debatt- och ledarartiklar skiljer sig åt i
utformningen. Ledarartiklarnas funktion är att diskutera och ideologiskt kommentera aktuella
samhällsfrågor medan nyhetsartiklarna snarare anses vara opinionsbildande och därmed
påverka den allmänna debatten. Det har också visat sig att då brottslighet utgör en stor del av
tidningarnas framsidor och nyhetssidor så spelar detta en undanskymd roll på ledarsidorna43,
något som även visade sig i genomgången av det insamlade materialet.
Insamlingen av materialet har gjorts manuellt på Kungliga biblioteket i Stockholm. Detta
innebär att de fyra tidningarna, som utkommit inom den tidsram som uppsatsen förhåller sig
till, noga har genomsökts efter artiklar som behandlar det uppsatsen ämnar granska. Att valet
föll på en manuell materialinsamling beror dels på att ingen databas har pressmaterial från
1972 samt att man på så sätt undviker de eventuella problem som sökningar i databaser kan
43 Estrada, F. 2004. s. 133f.
12
medföra, exempelvis användning av felaktiga eller icke kompletta sökord samt risken att
missa relevant data. Däremot så finns alltid risken att den mänskliga faktorn felar vid en
manuell insamling och på så sätt missar någon artikel vid genomläsningen.
Då denna uppsats bygger på en kvalitativ analys kan det ändock vara av intresse att se hur de
artiklar som legat till grund för denna uppsats frågeställningar fördelat sig över år respektive
tidning. För att få en överskådlig bild över detta presenteras resultatet i tabellform.
Tabell 1.0 – Fördelning av artiklar
1972 1991 2004 ----------------------------------------------------------------------
Aftonbladet 8 6 10
Dagens Nyheter 12 4 18
Expressen 10 12 11
Svenska Dagbladet 8 5 5
----------------------------------------------------------------------
Summa 38 27 44
4.2 Fallbeskrivningar
Då det är av betydelse att känna till rymningarnas händelseförlopp samt rymlingarnas
bakgrund följer här korta sammanställningar byggda på pressmaterial samt den statliga
utredningen, Säkert inlåst.
4.2.1 Miro Baresic och Andjelko Brajkovic – 1972
Strax efter klockan två, natten till den 18 augusti 1972, öppnade en maskerad man Miro
Baresics och Andjelko Brajkovics celler. De fick därigenom en impuls att slå följe med tretton
andra intagna som beslutat sig för att fly från Kumlas säkraste avdelning. Rymningen
lyckades genom att dörrarna hade kunnat öppnas med hjälp av falska nycklar som de intagna,
troligtvis, fått från medhjälpare utifrån. Därför gick heller inget larm. Man tog sig sedan över
muren med egenhändigt tillverkade repstegar gjorda av bland annat ribbstolsribbor, delar av
en roddapparat och ett underrede till en motorcykel. Därefter har några av rymmarna haft bilar
13
som väntat utanför muren medan andra har flytt in i skogen. Två dagar efter flykten grips
Baresic och Brajkovic på ett havrefält utanför Mariefred. Helt utmattade44.
Miro Baresic och Andjelko Brajkovic som avtjänar livstidsstraff för mordet på Vladimir
Rolovic, Jugoslaviens ambassadör i Stockholm, sitter på Kumlaanstaltens isoleringsavdelning
av två skäl som båda grundas i deras involvering i den kroatiska extremnationalistiska
organisationen Ustasja. För det första så fruktar myndigheterna att de skall mördas av
Ustasjas fiender och för det andra anses risken för att Ustasja skall frita dem vara mycket
stor45.
4.2.2 Ioan Ursut – 1991
Den 9 maj 1991 avvek två intagna från Kumlas säkerhetsavdelning. Dessa två var Ioan Ursut
och Martin Imandi. Ioan Ursut var placerad på säkerhetsavdelningen efter att ha skjutit och
allvarligt skadat två polismän i samband med ett gripande då Ursut befann sig på fri fot efter
en lyckad rymning från Hall.
Men Ursuts kriminella karriär började tidigare än så. 1984 så mördades den italienska
gangsterledaren Italo Pagnutti och Ioan Ursuts misstänks för dådet. Han flyr då till Sverige
och får politisk asyl – de svenska myndigheterna visste då inte att han var misstänkt. 1986
häktas Ursut för förberedelse för rån och han döms till fängelse. Medan han satt i fängelse
lånades han ut till Italiensk domstol som dömde honom till arton års fängelse som skall
avtjänas efter det att det svenska straffet är klart. På grund av detta tror polisen att det är
därför som han hela tiden begår nya brott samt att han har erkänt fem mord på andra
exilrumäner i Skåne. Han avtjänade sitt första straff i Norrköping men dagen innan han skulle
utvisas rymde han med hjälp av en pistolatrapp. Efter gripandet förflyttades han till Hall där
han sedermera också rymde, denna gång genom en 17,5 cm smal ventil46.
Rymningen från Kumla gick i korthet till så att de två intagna befann sig ute på avdelningens
promenadgård då en annan intagen, som befann sig inne i studierummet, bad att få besöka
toaletten. För att undvika kontakt mellan de två ute på promenadgården och de som befann sig
i studierummet låstes dörren till promenadgården och de två intagna lyckades ta sig
44 Aftonbladet. 1972-08-18: Så lyckades rymningen. 45 Expressen. 1972- 08-19: De flydde till ett liv i fruktan. 46 Expressen. 1991- 05-10: Han har erkänt fem svenska mord.
14
obevakade ut på byggnadens tak och därifrån ned på marken utanför säkerhetsavdelningen.
Därefter klättrade de över en sju meter hög mur för att sedan ta sig över omslutningsmuren
och ner på marken. Drygt hundra meter från muren var ett hagelgevär placerat som de sedan
kunde ta som hjälp för att tilltvinga sig en bil47. Efter fem dygns intensiv jakt kunde de båda
rymlingarna gripas.
4.2.3 Tony Olsson – 2004
Strax efter klockan 15 den 28 maj 1999 rånas en bank i Kisa av tre beväpnade och maskerade
rånare. Efter dådet försvinner rånarna söderut i en personbil med automatvapen stickandes ut
från bilrutorna. En timme senare dyker de upp i byn Malexander där två poliser väntar vid en
vägspärr. Eldstrid utbryter och de båda polismännen skjuts ihjäl48. Gärningsmännen är
Andreas Axelsson, Jackie Arklöw och Tony Olsson. År 2000 döms samtliga till
livstidsfängelse för dåden i Malexander49. Olsson var dock redan innan Malexander tungt
kriminellt belastad. Vid 31 års ålder hade han blivit dömd för 34 brott, varav flertalet av dessa
innebar olovlig körning, tillgrepp av fortskaffningsmedel och stöld men det handlade också
om brott som förberedelse och stämpling till mord samt olaga vapeninnehav50. Olsson var
dessutom tidigt medlem i nazistiska Riksfronten där han senare blev ledare51.
Efter dåden i Malexander placeras Tony Olsson först på Kumlas säkerhetsavdelning men
förflyttas under våren 2004 till observationsavdelningen på Hall efter att ha deltagit i
omfattande skadegörelse. Vad detta handlade om var att Kumla infört hårdare restriktioner i
samband med den rymning som inträffat i januari samma år, något som ledde till att Tony
Olsson hungerstrejkade och satte eld på säkerhetsavdelningen52.
Den 27 juli 2004, strax innan midnatt, använder en av de intagna på avdelningen anstaltens
signalanordning för att be om en huvudvärkstablett. Detta då avdelningen är obemannad
nattetid och sköts vid behov från centralvakten. När två kvinnliga vårdare kommer fram möts
de av Tony Olsson som har ett skjutvapen. Han förstör signalanordningen och tilltvingar sig
nycklarna för att sedan låsa upp bostadsdörrarna till tre andra intagna, varav ytterligare en
beväpnad med pistol. De misslyckas att ta sig ut ur avdelningen med hjälp av nycklarna och 47 SOU 2005:6. s. 54 48 Aftonbladet. 1999-05-29: Dödsdramat minut för minut. 49 SvD. 2004-07-30: Rymmarna grips en efter en. 50 Aftonbladet. 2004-08-01: Ett liv bakom lås och bom. 51 SvD. 2004-07-30: Rymmarna grips en efter en. 52 Expressen. 2004-07-29: Olsson: De dödar mig.
15
tar med sig en av vårdarna. Därefter lämnar de observationsavdelningen och beger sig mot
centralvakten där en personbil kört fram med en, eller möjligtvis två män, beväpnade med
automatvapen som börjat såga sig igenom stängslet. Då de fyra intagna och vårdaren anländer
till centralvakten skjuter de ett antal skott mot en fönsterruta i syfte att ta sig ut den vägen.
Även detta misslyckas och därmed tvingas vakthavande, under pistolhot och visst våld, att
öppna dörrarna ut från anstalten. Innan de hoppar in i den väntande personbilen släpps dock
gisslan. Polisen, som varit på plats innan de intagna lämnat anstalten, valde att inte ingripa på
grund av de vapen som de intagna och deras medhjälpare förfogade över53. Den 30 juli grips
Tony Olsson på ett höloft, beväpnad med ett mindre skjutvapen54.
4.3 Metod
För att analysera pressmaterialet har en innehållsanalys valts då inriktningen är lämplig för att
finna mönster i större material eller jämföra olika texter med varandra55. Analysen är sedan av
kvalitativt slag där man dessutom betonar texten som helhet, något som skiljer sig från en
kvantitativ innehållsanalys där syftet är att få fram information som kan mätas och
standardiseras och därmed delas in i förenklade kategorier. Kvalitativa innehållsanalyser
bygger även på ett processtänkande och att dokumentet ingår i en social kontext. Forskarens
roll blir därmed att närma sig texten genom att förstå den kontext i vilken den skrevs samt att
”betrakta författaren som en självmedveten aktör som riktar sig till en publik under specifika
omständigheter”56. Jag anser därför att en kvalitativ innehållsanalys är en bra metod för att
kunna besvara uppsatsens frågeställningar.
För att underlätta arbetet med den kvalitativa analysen har ett kodschema (se bilaga)
utvecklats för de olika teman som uppsatsens frågeställning förhåller sig till. För skapandet av
detta schema har först en snabb genomgång av det material som skall undersökas skett och
utefter det har olika kategorier noterats. Kategorier som sökts har varit relevanta för en
säkerhetsdiskussion, som exempelvis för- och nackdelar med säkerhetsåtgärder, vems åsikter
som framförs samt hur rymlingen framställts. Detta har sedan prövats på delar av materialet
för att på så sätt notera tolkningsfel och oklarheter57. Inför användningen av det slutgiltiga
schemat har alla artiklar först noggrant gåtts igenom för att på så sätt sålla ut de som
53 SOU 2005:6. s. 72f. 54 Expressen. 2004-07-30: Greps med skjutvapen. 55 Bergström, G & Boréus, K. 2005. s. 45. 56 May, T. 2001. s. 232. 57 Bergström, G & Boréus, K. 2005. s. 49.
16
innehåller relevant information för uppsatsens syfte. Efter det har de utvalda artiklarna
återigen gåtts igenom för att bli kodade utefter det schema som skapats. Utgångspunkten har,
som också nämnts ovan, varit att titta på artiklarna som helhet och inte bara utifrån enstaka
meningar, något som inneburit att vissa artiklar blivit kodade under flera kategorier. Detta då
artiklarna exempelvis framhåller olika aktörer som får uttala sig om förslag till förebyggande
åtgärder. Att koda en sådan artikel utefter helheten skulle därmed innebära att någras åsikter
kom att falla utanför ramarna. En artikel kan dessutom innehålla både beskrivningar av
rymlingen samt en diskussion om åtgärder eller motiv till rymningen.
När sedan allt material har bearbetats tolkas resultaten för att se vilken betydelse det har för
uppsatsens frågeställningar. Vid närmandet av en text måste en medvetenhet av den egna
förförståelsen tas i beaktande. Detta innebär att det är många omständigheter som påverkar
den egna tolkningen, så som exempelvis tidigare upplevelser, utbildning och uppfattning om
världen. Utan en viss förförståelse blir tolkningen av en text omöjlig. Det är dock viktigt att
man relaterar, så gott det går, till det som finns utanför sig själv för att på så sätt skapa en
objektiv studie58.
Det bör dock påpekas att eftersom uppsatsen är av kvalitativt slag kommer inte resultatet
redovisas som statistik utan kodschemat har snarare underlättat läsandet av artiklarna och
resultatet skall därmed ses som en sammanfattning av den information som analysen gett.
4.4 Validitet och reliabilitet
När man utför en undersökning så är det av stor vikt att man strävar efter god validitet och
reliabilitet. Validitet innebär att undersökningen verkligen mäter det som den avser att mäta
och med reliabilitet menas att samma resultat skall uppnås genom samma mätningar vid olika
tillfällen59. Med hjälp av det utarbetade kodschemat som tagits fram för att svara mot
undersökningens syfte samt att undersökningen varit begränsad vad gäller material har en hög
reliabilitet försökt uppnås. Dock finns inga garantier för att det kodschema som utarbetats
frågar efter de rätta variablerna eller att dessa tolkats på ett korrekt sätt, något som blir extra
problematisk då detta är en kvalitativ undersökning, vilken till stor del bygger på forskarens
egen tolkning. Detta innebär att resultaten skulle kunna skilja sig något vid olika tolkningar
beroende exempelvis på vilken förförståelse som forskaren har. För att stärka reliabiliteten
58 Bergström, G & Boréus, K. 2005. s. 25. 59 May, T, 2001. s. 117f.
17
hade det därför varit föredömligt att låta flera personer bedöma materialet, och på så sätt
kunna tydliggöra kodschemat ytterligare, men på grund av tidsmässiga begränsningar så har
detta inte varit möjligt.
Vad gäller validiteten så har även en hög sådan försökt uppnås genom att finna rymningar
som har många faktorer gemensamt. Detta har dock varit problematiskt då alla tre rymningar
förvisso har likheter men också skiljer sig åt i många avseenden. Exempelvis så har
rymlingarna olika motiv bakom sina tidigare begångna brott och endast i en av rymningarna
var vapen inblandade. Detta blir därmed något som definitivt kan påverka resultatet och en
generell bedömning om detta kan ge en korrekt bild över hur säkerhetstanken följt den
kriminalpolitiska diskursen blir svår att dra. Uppsatsen får i och med det bidra till att belysa
en sida av problematiken när det gäller rymningar och säkerhet.
Vad som däremot kan anses representativt är huruvida urvalet av tidningar som uppsatsen
baseras på kan representera svensk press. Då valet av tidningar bygger på den princip att de är
olika typer av tidningar som når ut till en stor del av befolkningen samt att de har olika
politiska ståndpunkter kan det därmed anses att generaliserbarheten är hög. Att det dessutom
råder en konsensus vad gäller framställningen av de frågeställningar som utgör uppsatsens
syfte innebär att det är av mindre betydelse att ingen av tidningarna mer tydligt representerar
Norrland eller södra Sverige. Detta då dessa tidningar antagligen inte skulle ha skildrat
händelserna på ett annorlunda sätt.
5. RESULTAT
Här presenteras det som framkommit genom den analys och tolkning av artiklarna som skett
utifrån uppsatsens frågeställningar. Framställningarna av resultaten vad gäller de olika
rymningarna bygger på en disposition där skildringar av rymlingarna ur säkerhetssynpunkt
kommer först, för att sedan följas av eventuella motivet till rymningen. Därefter beskrivs den
diskussion som förts kring säkerheten för att sedan avslutas med att presentera de aktörer vars
åsikter fått utrymme i pressen då det handlar om säkerhet.
18
5.1 Rymlingarna
5.1.1 ”Flydde från säkerheten”
När beskrivningarna berör Miro Baresic och Andjelko Brajkovic får säkerhetsaspekterna två
sidor. Först så får man ta del av den säkerhetsrisk som de själva utgör då de under
fängelsetiden mordhotat en jugoslavisk familj vilka nu får hållas gömda. Sedan påtalas också
den säkerhetsrisk som de utsätter sig själva för då de valt att rymma från fängelset. Man
menar att Baresic och Brajkovic flytt från säkerheten till ett liv i fruktan då serbiska
extremister och ambassadör Vladimir Rolovics familj har lovat att hämnas på dem. Chefen på
Kumlaanstalten säger i Aftonbladet att han är ”mer bekymrad för deras säkerhet än för
allmänhetens gentemot de 13 andra rymlingarna”60.
När tidningarna sedan gör allmänna beskrivningar av de femton rymlingar som i augusti 1972
beslöt sig för att fly från Kumla, och där Baresic och Brajkovic kom att ingå, menar man att
alla rymlingarna är farliga. Exempelvis så skriver Aftonbladet att ”Sveriges farligaste fångar
rymde imorse!” och varnar sedan allmänheten för dessa desperata personer61. Dock är
farlighet något som problematiseras i ett flertal artiklar. I Aftonbladet så påstår bland annat en
psykolog att farlighet inte är en personlig egenskap utan ett samspel mellan individen och
samhället runt omkring och i en ledartikel i Dagens Nyheter ställer man sig frågan om vilka
som egentligen är de ”farliga klientelet”.
5.1.2 ”Risk för våldshandlingar”
I genomgången av artiklarna vad gäller Ioan Ursut finner man att den mest använda frasen för
att kommentera Ursut är ”en av Sveriges farligaste brottslingar”. Detta uttryck används flitigt
i alla fyra tidningarna. Vidare så florerar uttryck som ”våldsman” och ”desperat”. Ett flertal
artiklar menar också att det finns risk för våldshandlingar om Ursut skulle bli trängd. I
Expressen så förklarar exempelvis två spanare från Rikskriminalen att Ursut är en mycket kall
och rå person som i en pressad situation inte skulle tveka att skjuta sig fri. Om det skulle
misslyckas använder han sista skottet på sig själv. Spanarna menar dock att Ursut inte utgör
någon fara för allmänheten då han inte ”skjuter folk till höger och vänster”62.
60 Aftonbladet. 1972-08-19: Nu flyr de för sina liv. 61 Aftonbladet. 1972-08-18: Sveriges farligaste fångar rymde imorse. 62 Expressen. 1991-05-12: - Han är redo att skjuta först.
19
5.1.3 ”Skjuter mot polis”
I beskrivningar av Tony Olsson får man ta del av det hat som han har mot samhället där han
anser att han är felaktigt dömd till livstid. Vidare så beskrivs han i samtliga tidningar som
mycket farlig och att han inte drar sig för att skjuta mot polisen vilket leder till att poliserna
vidtar extra försiktighet och jobbar i par. Man menar att ”det är klart att om man letar efter en
person som är känd efter att ha medverkat till att mörda två poliser/…/vore det idiotiskt om
man inte tog sig en funderare på hur man beter sig”63.
5.2 Motiv till rymningen
5.2.1 ”Det var slumpen som avgjorde”
Enligt Miro Baresic och Andjelko Brajkovic så var det aldrig meningen att de skulle få vara
med vid rymningen utan det var slumpen som avgjorde. De berättar att en maskerad man
öppnade deras celler och att de därigenom fick impulsen att slå följe med de övriga intagna64.
Det som också skulle kunna bekräfta att det hela bara var en slump är den medvetenhet de har
om att de svävar i livsfara utanför murarna. Enligt en artikel i Aftonbladet så har ”serbiska
extremister och ambassadör Vladimir Rolovics familj lovat att hämnas på dem65” vilket gör
en artikel i Dagens Nyheter förståelig där Baresic och Brajkovic förklarar att det känner sig
trygga på Kumlafängelset66.
5.2 2 ”Maffian tar mig”
Vad som kan tänkas vara orsaken till Ioan Ursuts rymning kan sammanfattas i två olika
förklaringsmodeller. Den första modellen är den som framkommer i en av artiklarna,
publicerad i Dagens Nyheter. Här meddelas det att dagen innan den inträffade rymningen så
har ett flertal fångar, däribland Ursut, skrivit ett brev till Justitiedepartementet. Skrivelsen går
ut på att de nuvarande reglerna, gällande besök på specialavdelningarna, leder till att de
intagna tappar kontakten med sina barn. De anser att ”de intagna alltför mycket avskärmas
från yttervärlden”67. Den andra modellen har större spridning bland artiklarna och handlar
om Ursuts rädsla för att bli utvisad. Man menar att Ursuts största mardröm är att bli utlämnad
till Italien där ett 18-årigt fängelsestraff på grund av ett mord på en gangsterledare väntar.
Enligt en av artiklarna har Ursut själv också sagt att om ”jag blir utlämnad till Italien så tar
63 Aftonbladet. 2004-07-30: Hittades av elitstyrkan. 64 DN. 1972- 08-21: Maskerad man öppnade cellerna. 65 Aftonbladet. 1972-08-19: Nu flyr de för sina liv. 66 DN. 1972-08-19: Jugoslaverna: Här är vi trygga. 67 DN. 1991-05-12: Fångar skickade klagobrev.
20
maffian mig”68. Samma artikel refererar sedan till en norsk tidning där en kriminalinspektör
kommenterar Ursuts beteende efter en vistelse i ett italienskt fängelse. Han menar att Ursut
var allvarligt skakad efter den kontrast som detta fängelse var mot den ”humanitära vård som
vår kriminalvård sysslar med”69.
5.2.3 ”Det går inte att vara här”
När det gäller orsaken till varför Tony Olsson valde att rymma framgår detta tydligt i en
artikel som publicerats i Expressen. Här redovisar tidningen ett samtal som Olsson hade med
en filmregissör några timmar innan rymningen där Olsson säger att han behandlas ”för
jäkligt” av kriminalvårdsstyrelsen. Han menar att ”det går inte att vara här. Det är dags att
dra”70. Filmregissören säger dock att han aldrig reagerade nämnvärt på det Olsson sagt utan
påpekar att detta är något han hört från honom en gång tidigare samt att han dessutom hört det
från en massa andra fångar. Att Tony Olsson var missnöjd med förhållandena på
säkerhetsavdelningarna visar sig också då han berättar om de kraftiga inskränkningarna i
besöksrätten som gjort att han fått alla sina besök indragna. Han säger att ”livet var svårt
redan innan och plötsligt blev det kolsvart”71.
5.3 Diskussion kring säkerheten
5.3.1 ”Liberaliseringen måste fortsätta”
Det som karaktäriserar den debatt som förs i pressen efter massflykten från Kumla 1972 är
ovissheten om det nu skall krävas hårdare tag på landets fängelser. Ordförande i Röda Korset
menar till exempel att han hoppas att ”rymningarna i Kumla inte skall försvåra
liberaliseringen av kriminalvården” 72 och en ledare i Expressen framhåller den problematik
som nu kan komma uppstå då massflykten kan driva specialavdelningen tillbaka till hårdare
och omänskliga förhållanden. Här menar man att målet för kriminalvården måste vara
återanpassning – även för denna grupp. Även kriminalvårdsstyrelsens generaldirektör påpekar
detta genom reaktionen att ”det vore tråkigt om massrymningen framkallar en så överdriven
reaktion att berättigade strävanden att humanisera fångvården motverkas73”. Han framhåller
dock att något måste göras för att förhindra en upprepning av det som hänt.
68 Expressen. 1991-05-16: Ursuts mardröm: att bli utlämnad. 69 ibid. 70 Expressen. 2004-07-30: ”Det är dags att dra nu”. 71 ibid. 72 DN. 1972-08-20: Liberaliseringen måste fortsätta. 73 DN. 1972-08-19: En upprepning måste hindras.
21
Vad som sedan diskuteras är av två skilda slag. Dels har vi de som ställer sig kritiska till ett
rymningssäkert fängelse och man menar att Kumla borde rivas på grund av dess inhumanitet.
Det påpekas också att brottsligheten i Sverige har minskat och att detta skulle bero på
framgången av ett mjukare fängelsesystem. På andra sidan finns de som problematiserar den
balansgång som förts mellan säkerhetskrav och humanitära aspekter. Avdelningschefen på
kriminalvårdsstyrelsen menar exempelvis att de humanitära synpunkterna inneburit ett
”medvetet avsteg från maximal säkerhet74” då de bland annat tillåtit obevakade besök och
mer fysisk träning för de intagna. Han påpekar dock att det nu står klart att säkerheten måste
skärpas. Vad som skall göras framgår emellertid inte. Inte heller justitieministern har några
klara besked om vad som skall göras. Han förklarar dock att regeringen idag följer två linjer i
kriminalpolitiken. Dels den skärpning för det klientel som betecknas som farlig och dels en
liberalisering som sker för en stor kategori intagna där målet är återanpassning.
”Isoleringsavdelningen är därmed ett uttryck för den skärpta linjen och den kommer vi inte
att frångå75” påpekar han. Den mest kritiska rösten kommer från en biträdande
fångvårdsinspektör som framhåller svårigheten med att kombinera säkerhet och humanitet.
Han menar att på Kumla skall de intagna som domstolen anser samhällsfarliga förvaras
samtidigt som ”experiment med nya humanitära vårdformer pågår76”.
Vad som ytterligare förekommer i alla tidningarna är artiklar där den kritik som jugoslavisk
press riktar mot den svenska kriminalvården beskrivs. Man uttrycker en bestörtning över att
inte tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtagits för att förebygga varje möjlighet till flykt för de
brottslingar som begått vedervärdiga handlingar mot Jugoslavien. I Dagens Nyheter refereras
sedan ett uttalande där man anser att de ansvariga betett sig som ett agerande i en
kriminalkomedi där man hävdar att ”ambassadörmordet var ett vanligt brott, möjligen med
politisk bakgrund och inslag av obegripliga passioner från det fjärran Balkan, men inte ett
politiskt brott77”. I Dagens Nyheter följer kritiken och där refereras det bland annat från en
Sarajevotidning där man menar att ”massflykten har bekräftat misstankarna om att
humaniteten som visats mördarna Baresic och Brajkovic skulle tillåta dem att bli ännu mer
aggressiva78”.
74 Expressen. 1972-08-18: Nu blir det hårdare tag! 75 SvD. 1972-08-23: Isolering nödvändig för de farligaste i allmänt intresse. 76 Expressen. 1972-08-18: Kumla-chef: Det är myndigheternas fel – vi har fått för lite pengar. 77 DN. 1972-08-20: Indignation från Jugoslavien. 78 SvD. 1972-08-20: Jugoslavisk press kritiserar skarpt.
22
Påpekas bör att det bestående resultatet av massrymningen emellertid blev att förekomsten av
säkerhetsavdelningen lagfästes och att motsvarande enheter även kom att inrättas vid
ytterligare några anstalter79.
5.3.2 ”Kriget om fångarna”
I frågan om vilka åtgärder som skall införas för att kunna förhindra framtida rymningar går
det i artiklarna, gällande Ioan Ursuts rymning, tydligt utläsa att den övergripande
diskussionen handlar om ett helt rymningssäkert fängelse. Dock så är detta inte något som de
flesta talar för, utan det pågår en het debatt mellan de som förespråkar hårdare tag med
rymningssäkra fängelser och dess motståndare som varnar för de konsekvenser som detta
skulle kunna medföra. De som talar för hårdare tag menar att rymningarna är en skandal för
svensk kriminalvård och att det nu ”måste sluta daltas med grova brottslingar” 80. För att
förhindra liknande händelser i framtiden föreslås därmed ett rymningssäkert fängelse för det
klientel som anses vara farliga för samhället. ”Om gravt kriminella personer kan rymma från
våra fängelser ökar också risken för att nya allvarliga brott skall begås”81 menar en moderat
rättsexpert i Svenska Dagbladet.
Mot detta ställer sig dock motståndarna och varnar för de konsekvenser som ett helt
rymningssäkert fängelse skulle kunna frambringa. Här menar man att fängelser inte skall vara
helt rymningssäkra för att fantasin måste kunna leka med tanken på att kunna rymma och att
fantasin på så sätt fungerar som en mental ventil. ”Fångar är också människor. Säkerhet får
inte skapas med vilka metoder som helst”82 påpekar exempelvis kriminalvårdens
generaldirektör i Aftonbladet. Vidare så tror man att helt rymningssäkra fängelser kan leda till
fler gisslandraman och fritagningar. ”Med för lite humanitet riskerar man en motreaktion”83
menar en forskare i Dagens Nyheter. I artiklarna poängteras dock att säkerheten på de svenska
fängelserna har ökat väsentligt de senaste åren men att detta arbete nu har hamnat i
skymundan på grund av en händelse som inte beror på dålig säkerhet utan på bristande
rutiner. En förändring av rutinerna gjordes därför direkt efter rymningen. Den åtgärd som
mest tas upp är emellertid att bygga ett tak över den bur som Ursut och Imandi befann sig i då
de påbörjande sin flykt från Kumlabunkern. Även förslag på kroppsvisitering istället för att
endast passera en metalldetektor vid rast diskuteras. 79 Amilon, C & Edstedt, E. 1998. s. 120. 80 Aftonbladet. 1991-05-09: Kriget om fångarna. 81 SvD. 1991-05-16: Rymningarna första klassens skandal. 82 Aftonbladet. 1991-05-09: Kriget om fångarna. 83 DN. 1991-05-12: Forskare stöder Weibo.
23
Ytterligare koppling till de åtgärder som diskuteras i samband med Ursuts rymning är frågan
om utvisning av utländska brottslingar. Den moderata rättsexperten säger till exempel i
Svenska Dagbladet att det ”måste bli lättare att utvisa utländska brottslingar ur vårt land”
baserat på att ”brottstatistiken visar att utländska medborgare är överrepresenterade när det
gäller bland annat mord, rån, narkotikabrott och våldtäkt”84. I Expressen informeras man
också om det förslag som en folkpartist tidigare inte fått något stöd för i riksdagen men som
nu tror på ett större gensvar. Han är inne på samma linje och menar att ”utländska
brottslingar som döms i Sverige ska omedelbart utvisas och avtjäna straffen i sina
hemländer”85.
Efter rymningen tillsattes sedan en utredning som vid redovisningen framhöll att det
inträffade främst var en följd av dålig byggnadsmässig säkerhet och dålig rutin på
avdelningen. Därmed ansågs det att ett starkt skalskydd86 var viktigt såväl för att höja
säkerheten som för att skapa en human miljö87.
5.3 3 ”Politisk pajkastning”
Vad gäller diskussionen om eventuella åtgärder som skall införas 2004 och på så sätt
förhindra framtida rymningar så utmärker sig denna genom det flertal artiklar där
oppositionens kräver justitieministerns avgång. Moderatledaren dömer exempelvis ut hela
kriminalvården och kräver att den högst ansvarige bör avgå, något som Kristdemokraternas
vice andre ordförande håller helt med om. Även Centerledaren påpekar att ”justitieministern
måste lämna sin post eftersom situationen visar att han inte klarar uppgiften”88. Folkpartiets
reaktioner skiljer sig dock lite åt då de istället kräver hela s- regeringens avgång. Här menar
man att rymningarna är ett bevis på ”tio års politiska misslyckanden”89. Ministern avfärdar
dock kraven som ”politisk pajkastning90” och talar om att han inte har några planer på att
avgå utan istället vill satsa på hårdare regler för interner som rymmer. Med detta efterlyser
han ”en hårdare och mer individuell kontroll över de brottslingar som uppenbarligen inte vill
84 SvD. 1991-05-16: Rymningarna första klassens skandal. 85 Expressen. 1991-05-10: ”Visa ut utländska brottslingar”. 86 Enligt Socialstyrelsens hemsida (2006-09-12) utgörs ett skalskydd av omslutande väggar, tak och golv med tillhörande byggnadsdetaljer och slussfunktioner. 87 Amilon, C & Edstedt, E. 1998. s. 124. 88 Expressen. 2004-07-29: Nu kräver oppositionen justitieministerns avgång. 89 Aftonbladet. 2004- 07-29: ”Bodström måste gå” 90 Expressen. 2004-07-29: Nu kräver oppositionen justitieministerns avgång.
24
återanpassa sig91” och menar att upprepade rymningar är ett sådant tecken. Kriminalvården
måste därmed bli duktigare på att kunna kartlägga de fångar som anses vara särskilt farliga
och rymningsbenägna. Vidare så framhålls det att han vill ha ett par års påbackning av
strafftiden för dem som rymmer, något som också finner stöd i ett flertal artiklar.
Ytterligare kritik mot ministern kommer från en moderat medlem i kriminalvårdsstyrelsen
som kräver hans avgång då han ”inte beviljat de pengar som behövs till kriminalvården”. Att
kriminalvården har för få resurser avspeglas i många av artiklarna som ett problem när det
gäller säkerheten. En säkerhetsansvarig säger exempelvis i Dagens Nyheter att alla fast
anställda kriminalvårdare inte genomgått den obligatoriska utbildningen och att detta är ett
”problem som beror på pengabrist”92. Vidare så påpekar Sekos ombudsman att han vädjat
till ledningen på Hall att inte dra ner bemanningen under sommaren men att de då resonerat
”att om inget händer har vi sparat ett par kronor”93. Att det handlar om bristande resurser är
en åsikt som även delas av justitieutskottet. Här menar man att ”kriminalvårdens resurser inte
har växt i den omfattning som uppdraget kräver” och att felet främst ligger hos regeringen
som verkar sakna ”genuint fokus och prioritering på kriminalvården”94.
Ännu ett problem vad gäller säkerheten är enligt flera artiklar inpasseringskontrollen. I
Dagens Nyheter så berättas det exempelvis om en visitation för personalen som infördes men
att metalldetektorn endast satt uppe i en vecka och i Svenska Dagbladet kan man ta del av att
de enda som nu passerar en metalldetektor är anhöriga som kommer på besök. Detta innebär
alltså att bland annat vikarier, personal från socialtjänst och frivård, advokater och
hantverkare slipper visitering. Vidare så påpekas det att kontakten mellan personal och de
intagna inte är kontrollerad överhuvudtaget och att det är tilliten som styr rutinerna.
För att diskussionen när det gäller förändringar inom kriminalvården inte skall bli ensidigt
belyst så har sedan fyra interner skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter. Här påtalar de att
hårdare bevakning och strängare åtgärder också innebär en mer inhuman miljö och att detta
kan skapa ”desperata och förtvivlade människor som inte ser någon väg ut från
isoleringen”95. De menar sedan att målet borde vara att skapa en förändring hos dem som
91 SvD. 2004- 07-30: Bodström vill att rymmare ska få utökat straff. 92 DN. 2004-07-29: Ny vakt får börja jobba direkt. 93 DN. 2004-07-31: Ledningen på Hall får stark kritik. 94 Expressen. 2004-07-28: Beatrice Ask: Det är skandalöst. 95 DN. 2004-07-30: ”Isolerade blir desperata”.
25
dömts istället för att skapa rymningssäkra fängelser. Kriminalvården skulle därmed inriktas på
mer frigivningsförberedelser så som studier, behandling och yrkesinriktade utbildningar för
att på så sätt skapa en konstruktiv sysselsättning för den intagna som kan ge hopp och
förändring. Dessa åsikter är också något som framförs av KRIS (Kriminellas revansch i
samhället) i en debattartikel publicerad i Aftonbladet där de påpekar att ”en genomtänkt
kriminalvård är den bästa säkerheten, en kriminalvård som inger hopp och väcker
framtidstro och det gagnar hela samhället”96.
Den största åtgärden som dock kom att realiseras är ett inrättande av en ny säkerhetsanstalt i
Saltvik samt en utbyggnad av Kumla och Hallanstalten där gruppen av grovt kriminella
intagna kommer att placeras under en kortare eller längre tid97.
5.4 Aktörer vars åsikter får utrymme i pressen
5.4.1 ”År 1972”
Diskussionen som förs år 1972 karaktäriseras tydligt av den mångfald av uttalanden som
publicerats i pressen veckan efter massrymningen. Det är ett brett spektrum från en
överläkare, en psykolog och en kriminologidocent till rikspolischefen,
kriminalvårdsstyrelsens generaldirektör och en fångvårdsinspektör. Även verksamma inom
Krum (Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering) och AMI (Aktionsgruppen mot
isoleringsstraff) får göra sig hörda. Utöver detta gör justitieministern ett flertal uttalanden.
Han är också den enda politiker vars åsikter förmedlas i pressen.
5.4.2 ”År 1991”
Vad gäller de som får utrymme i pressen för sina uttalanden år 1991 så utmärker sig detta
däremot genom det fåtal som kommer till tals. När det handlar om hårdare tag med ökad
säkerhet är det rikspolischefen och en borgerlig rättsexpert som gör sig mest hörda, något som
är genomgripande i alla tidningar. Expressen utmärker sig dock något och har även med en
omfattande debattartikel signerad den moderata partiledaren. När det sedan kommer till att
förespråka mjukare tag är det kriminalvårdens generaldirektör som står för de flesta
uttalandena. Utöver detta är det endast tre artiklar som framhåller andra personer som varnar
för de konsekvenser som ett helt rymningssäkert fängelse skulle kunna bidra till. I Dagens
Nyheter är det en forskare som gör uttalanden vilka stödjer generaldirektörens utlåtanden och
96 Aftonbladet. 2004-07-29: Se bortom straffet. 97 http://www.sweden.gov.se. 2005-06-06: Humanitet lika självklar som säkerhet.
26
i Svenska Dagbladet finns en artikel där en facklig företrädare för fångvårdarna delar dennes
åsikt. Aftonbladet refererar sedan en kriminolog och en tidigare anstaltschef som båda anser
att det inte går att göra helt rymningssäkra fängelser. Även justitieministern får mycket
utrymme i pressen men där handlar det mer om att ministern vägrar ta ställning och inte
kommer att uttala sig förrän en utredning har klarlagt vad som egentligen hände.
5.4.3 ”År 2004”
I diskussionen kring säkerheten år 2004 är det återigen ett flertal olika röster som får utrymme
i samtliga tidningar. Framförallt handlar det dock om politiker som förespråkar
justitieministerns avgång och utökad säkerhet på anstalterna. Att en omfattande kritik riktas
mot justitieministern innebär att denne också får ett betydande utrymme i pressen där det ges
möjlighet att bemöta motståndet genom att framföra förslag till säkerhetsåtgärder. Ökad
säkerhet krävs också från annat håll, som exempelvis hos rikskriminalens chef och en
säkerhetsansvarig på Kriminalvårdsstyrelsen. Som en motpol till dessa finns endast två
debattartiklar publicerade. Den ena återfinns i Dagens Nyheter och är skriven av fyra intagna
som betonar att kriminalvårdens mål borde vara att skapa förändringar hos de intagna istället
för att öka säkerheten, en inställning som också delas i den andra debattartikeln signerad
KRIS (Kriminellas revansch i samhället).
6. ANALYS AV RESULTATEN OCH AVSLUTANDE DISKUSSION
Syftet med den här uppsatsen har varit att granska den bild av säkerheten som pressen
förmedlat vad gäller tre olika rymningar skedda 1972, 1991 och 2004 med utgångspunkt i fem
frågeställningar. Nedan följer därmed en analys av de resultat som framkommit gällande
frågeställningarna utifrån uppsatsens teoretiska ram samt den tidigare forskning som
presenterats. Uppsatsen fullföljs sedan med en avslutande diskussion.
6.1 Rymlingarna
När det gäller framställningen av de olika rymlingarna så är den genomgripande
beskrivningen av alla fyra att de är farliga förbrytare vilka utgör en stor säkerhetsrisk för
samhället så länge de är på fri fot. I Miro Baresic och Andjelko Brajkovics fall utgör dessa en
risk mot den jugoslaviska familj som de hotat en gång under sin fängelsetid. Ioan Ursut anses
utgöra ett säkerhetshot mot polisen vid ett eventuellt gripande då han anses vara våldsam och
27
inte drar sig för att skjuta. Även i Tony Olssons fall är det polisen som skall vidta extra
försiktighet vid ett gripande då Olsson en gång tidigare skjutit ihjäl två polismän. I Baresic
och Brajkovics fall betonar man dock också den säkerhetsrisk som de själva utsätter sig för
genom rymningen då de lever under hot från serbiska extremister och ambassadörens familj.
Då de olika rymlingarnas tidigare situation skiljer sig åt blir det svårt att göra en jämförelse
mellan dessa. Man kan dock fråga sig om den oro som chefen på Kumlaanstalten känner för
Baresic och Brajkovics egna säkerhet är något som speglar den humana attityd som 70-talet
stod för där det också fanns en solidaritet gentemot de intagna98.
En diskussion som förs i ett flertal artiklar i samband med Baresic och Brajkovics rymning är
problemet med att kunna definiera begreppet farlig, något som varken görs år 1991 eller år
2004. Enligt Grann så har frågan om farlighetsbedömningar förändrats de senaste 30 åren.
Under 70-talet betonades behandlingsaspekter och solidaritetstänkande gentemot de
kriminella och det ansågs att farlighet inte gick att förutse. Farlighetsbedömningarna gjordes
utefter de sakkunnigas egna omdömen om risken för framtida våldshandlingar hos en enskild
individ. Sedan 90-talet menar han dock att samhällsklimatet och den allmänna opinionen har
förändrats till att nu betona samhällsskyddsaspekter inom kriminalvården och experter anser
att farlighet faktiskt går att bedöma. Definitionen av farlighet blir därmed de faktorer som
enligt publicerade forskningsresultat visats sig vara statistiskt associerade till risken för
våldshandlingar och som används som underlag för de ”instrument” som numer ligger till
grund för riskbedömningar99. Vilken definition av farlighet som media använder sig av i
framställningen av brottslingar är dock oklart. Att en riskbedömning, utförd av experter och
med hjälp av speciellt utformade ”instrument”, inte ligger till grund för definitionen förfaller
emellertid rimligt att anta.
I samband med detta blir det också svårt att inte fundera på hur dessa brottslingar, som under
den tiden de befinner sig på fri fot efter en lyckad rymning ses som ett hot mot säkerheten,
blir betraktade efter en frigivning. För att de inte längre skall ses som säkerhetsrisker så borde
fängelsetiden, rimligtvis, innebära att åtgärder mot exempelvis rymlingarnas våldsbeteenden
sätts in och på så sätt tillgodoser den intagnes behov på de områden som hänger samman med
brottsligheten. Om så är fallet med någon av rymlingarna i denna uppsats ligger dock utanför
syftet men vore intressant att granska vid ett annat tillfälle. Enligt Martin Grann så skall
98 Grann, M. 2002. s. 204. 99 ibid. s. 203ff.
28
bedömningen av risk nämligen integreras med dels säkerhetsåtgärder men också med olika
insatser så som behandling100. Sannolikt är emellertid att skönja att dessa rymlingar blir
siffror i återfallsstatistiken och därmed kommer ses som ett fortsatt säkerhetshot. Detta då
Hörnqvist menar att inga sociala faktorer prioriteras i den risk- och behovsprofil som skall
upprättas som en del av den intagnas verkställighetsplan – vilket redan här omöjliggör en
framgångsrik rehabilitering101.
6.2 Motiv till rymningarna
När artiklarna tar upp motiven till rymningarna så är det i Ioan Ursuts och Tony Olssons fall
mycket sparsamt. När det gäller Ioan Ursut så kan också endast en tolkning av artiklarna
göras för att förstå motivet, något som däremot inte behövs i Olssons fall då detta är mycket
tydligt uttalat av Olsson själv. Artiklarna som berör Miro Baresic och Andjelko Brajkovic
motiv är emellertid desto fler och även här är det tydligt uttalat av de båda rymlingarna själva.
Baresic och Brajkovic menar att det hela beror på en slump, att det inte alls var planerat från
deras sida utan snarare berodde på en impuls då möjlighet gavs. Något som också kan förstås
då deras liv utanför murarna var hotade. I Ioan Ursuts fall handlar det däremot inte om ett
slumpmässigt beteende. Här blir tolkningen till hans motiv att det snarare beror på rädslan för
att bli utvisad till Italien där ett långt fängelsestraff väntar samt att den kriminalvård som
Italien bedriver står i stor kontrast mot den svenska. Genom att ständigt begå nya brott så
förskjuter han därmed utvisningen till Italien. Vad gäller Tony Olssons motiv så är det, som
också nämnts ovan, tydligt uttalat. Han anser att han blir dåligt behandlad och att
inskränkningar i exempelvis besöksrätten gjort hans liv svårare. Att han känner en djup
frustration blir därmed inte svårt att förstå. Frustration som bidragande orsak till rymning är
också något som Wortley tar upp i sin bok.
Vid en jämförelse av dessa motiv kan det anas ett mönster där Baresic och Brajkovics samt
Ursuts motiv inte baseras på ett hårdare klimat inne på anstalten, något som däremot Olssons
gör. I Baresic, Brajkovics och Ursuts fall verkar det snarare finnas en tacksamhet över att få
vara intagna på grund av den humana fångvård som bedrivs. Det blir svårt att dra någon
generell slutsats angående detta men att klimatet inne på anstalterna har förändrats är tydlig,
vilket också följer den kriminalpolitiska utvecklingen som gått till att alltmer präglas av lag
100 Grann, M. 2002. s. 208. 101 Hörnqvist, M. 2004. s. 106.
29
och ordning där behandling och resocialisering fått gett vika åt risk- och
farlighetsbedömningar102.
6.3 Diskussion kring säkerheten
År 1972 präglas diskussionen av humanism. Det råder en strävan efter att återanpassa den
intagna och ett flertal, bland annat företrädare för KRUM, ställer sig mycket kritiska till den
nya isoleringsavdelningen som skapats på Kumla. Detta är något som kännetecknar den
kriminalpolitik som också fördes under tidigt 70-tal. Tham beskriver att det sena 60-talet och
tidiga 70-talet, allmänt sett, utmärktes av liberala och radikala hållningar samt en tolerans av
avvikare103. Tham påpekar också att de socialdemokratiska partikongresserna fram till år
1975 var tydligt påverkade av kritiken från KRUM104. Därav kan förklaringen ligga i att de få
som förespråkar ökad säkerhet saknar konkreta förslag vari dessa skulle ligga.
Att det tidiga 70-talet förespråkar humanitet visar sig också vid en jämförelse av Miro
Baresic, Andjelko Brajkovic och Ioan Ursut. Alla tre har utländskt medborgarskap men i
Baresic och Brajkovics fall så är en av anledningarna till att de sitter på säkerhetsavdelningen
myndigheternas fruktan att de skall mördas av Ustasjas fiender. De blir därmed skyddade,
trots sitt grova brott. I Ursuts fall handlar det däremot om viljan att kunna utvisa utländska
brottslingar. Detta oavsett att Ursut uttryckt en fruktan över att bli utvisad till Italien där han
är övertygad om han kommer att bli bragd om livet. Vidare så blir den svenska humaniteten i
början av 70-talet påtaglig i den kritik som kommer från den Jugoslaviska pressen. Där
fördömer de just den humanitet som visats Baresic och Brajkovic och tycker sedan att det är
bestörtande att inte högre säkerhet vidtagits när de gäller så pass farliga brottslingar.
Debatten som sedan förs år 1991 kännetecknas av uppdelningen mellan två olika åsikter vad
gäller förebyggande åtgärder. På ena sidan har vi rikspolischefen samt den moderata
rättsexpertern som förespråkar hårdare tag och på andra sidan befinner sig framförallt
kriminalvårdens generaldirektör men också en forskare samt en facklig företrädare för
fångvårdarna. Då den socialdemokratiske justitieministern gör sina uttalande handlar det om
en motvilja att ta ställning innan den tillsatta utredningen påvisar hur det hela gått till. Detta är
också något som tydligt karaktäriserar den kriminalpolitiska debatt som då fördes. Inför valet
102 Se exempelvis Tham, H.1995; Anderson, R. 2002; Hörnqvist, M. 2003. 103 Tham, H. 1995. s. 96. 104 ibid. s. 80.
30
år 1991 menar Tham nämligen att Socialdemokraterna saknade en kriminalpolitisk strategi
och därmed valde att ligga lågt och undvika debatt med oppositionen. Moderata
Samlingspartiet och det nytillkomna partiet Ny Demokrati hade däremot krav på en hårdare
kriminalpolitik och framförde i och med det omfattande kritik mot Socialdemokraterna105.
Den press, som framförallt kom från Moderaterna, ledde sedan till förändringar i den
socialdemokratiska kriminalpolitiken där betoningen av straff och kontroll ökade106. I den
debatt som förs år 2004 kan den socialdemokratiska utvecklingen som Tham beskriver också
utläsas då justitieministern förespråkar hårdare och mer kontroll över individer som inte är
beredda att återanpassa sig samt påbackning av strafftiden för dem som rymmer.
Granskar man därmed hur kriminalpolitiken har förändrats under trettio år så blir det ökade
säkerhetstänkandet mycket påtagligt. Att så också är fallet beskriver Magnus Hörnqvist i
Kriminalpolitikens omvandling till säkerhetspolitik. Hörnqvist menar att den grundläggande
frågan blivit om ”personen utgör en risk” istället för om ”personen begått ett brott”107 vilket
blir tydligt i de uttalanden som justitieministern gör år 2004. Här finner man att
kriminalvården måste bli duktigare på att kunna kartlägga de fångar som anses vara särskilt
farliga och rymningsbenägna. För att anses utgöra en risk behöver därmed varken en lyckad
rymning eller ett misslyckat rymningsförsök ligga till grund utan riskbedömningen görs
utifrån sannolikheter och profiler. Det är också tydligt att de konsekvenser som en lyckad
rymning leder till inte bara drabbar rymlingen själv utan även de andra intagna på
säkerhetsavdelningen i form av exempelvis hårdare restriktioner i besöksrätten eller utökade
säkerhetsåtgärder. Vad detta innebär är således det som Hörnqvist sammanfattande beskriver
som att ”tvångsmetoder tillämpas mot grupper snarare än individer, på grundval av ett
riskbeteende och utan domstolsprövning”108. Hörnqvist menar också att de säkerhetsåtgärder
som sedan sätts in inte behöver stå i proportion till verkliga hot109. Vid en jämförelse av
säkerhetsåtgärder som förespråkas år 1972, 1991 och 2004 visar det på en tydlig ökning de
senaste trettio åren. Sätts detta i relation med den rymningsstatistik som finns att tillgå, och
som visar på en radikal minskning de senaste trettio åren, blir det därmed uppenbart att
säkerhetsåtgärderna inte står i proportion till verkliga hot. För att kunna legitimera åtgärderna
krävs därmed en annan lösning och detta är enligt Hörnqvist att försämra förhållandena för
105 Tham, H. 1995. s. 100. 106 Tham, H. 1999. s. 98 107 Hörnqvist, M. 2003. s. 7. 108 ibid. s. 7ff 109 ibid. s. 11.
31
målgruppen vilket innebär att handlingsvägarna för de intagna blir färre, vilket i sin tur leder
till att säkerhetshotet ökar110. Att så var fallet med Tony Olssons rymning är också påtagligt.
Motivet till denna var just den stora frustration han kände på grund av de hårda restriktioner
som tillkommit.
Vidare så menar Hörnqvist att kontrollåtgärderna inte når orsaken till att företeelserna
finns111, något som också stämmer på rymningar. Tidigare forskning menar nämligen att
orsaken till att vissa väljer att rymma beror på faktorer som familjeproblem, hot och
påtryckningar från andra intagna, beroende av alkohol eller droger, konflikter med personal
eller frustration och tristess112. Att öka säkerheten skulle därmed, förvisso, försvåra själva
utförandet men kan istället leda till mer ödesdigra konsekvenser så som gisslandraman eller
fritagningar utifrån genom vapenhot. Orsaken till att vissa väljer rymning som sista utväg
kommer troligen inte försvinna – trots fler övervakningskameror och högre murar.
Slutligen bör det tydligare uppmärksammas att ingen av diskussionerna runt förebyggande
åtgärder tar hänsyn till rymlingarnas egna motiv till deras handlande. I Baresic och Brajkovic
saknas dock ett motiv men där saknas också, förvisso, konkreta förslag till åtgärder. Ursusts
motiv var däremot ganska påtagligt där han visar en rädsla för att bli utvisad men trots detta så
talas det om utvisning av utländska brottslingar i ett flertal artiklar. Även Olssons motiv var
tydligt uttalat och byggde på en frustration över de utökade restriktionerna. Diskussionen som
följde hade likväl ett omfattande fokus på just utökade restriktioner och förhöjd säkerhet. Att
ingen tog notis om rymlingarnas orsaker blir därmed än mer påtagligt.
6.4 Aktörer vars åsikter får utrymme i pressen
Vid en jämförelse av vilka som fått utrymme i de diskussioner som förts kring säkerheten en
vecka efter rymningarna så skiljer sig dessa åt nämnvärt, något som med största sannolikhet
också påverkat valet av de åtgärder som tillsatts efter rymningarna. Till skillnad från de
diskussioner som förts 1973 och 1991 präglas 2004 av olika partiers medverkan. Vad detta
beror på är något som exempelvis Robert Andersson i Kriminalpolitikens väsen kallar för
politisering. Han menar att kriminalpolitik, i allt större utsträckning, är en plattform för att
bedriva partipolitik vilket leder till en uteslutning av experter och sakkunniga. Man kan
110 Hörnqvist, M. 2003. s. 12. 111 ibid. s. 26. 112 Wortley, R. 2002. s. 175.
32
därmed införa åtgärder som inte bygger på en vetenskaplig rationalitet, vilket också visar sig i
artiklarna. Enligt en studie som Richard Wortley hänvisar till i boken Situational prison
control skulle hälften av alla rymningar kunnat förebyggas om personalen hade
uppmärksammat de intagnas behov i form av humanare behandling, förbättrade besöksvillkor,
utökade möjligheter till utbildning samt snabbare reaktioner vad gäller bemötandet av
klagomål113. Vad Wortley själv sedan förespråkar är ett situationellt brottsförebyggande
arbete där man säkrar situationerna istället för individen. Med detta blir de främsta
förebyggande åtgärden inte bara att öka restriktionerna utan också försöka reducera den
frustration hos de intagna som i sin tur kan leda till rymningar114. Tidigare forskning har
därmed en hel del humanism i de förespråkande åtgärderna, något som inte speglas i den
partipolitiska debatten som pågick veckan efter Tony Olssons rymning år 2004 men som
däremot tydligt påpekades i de två debattartiklar signerade tidigare intagna och KRIS. År
1972 var de humanistiska inslagen i debatten vad gäller åtgärder istället mycket påtaglig.
Denna debatt gav också en stor möjlighet för sakkunniga och experter att komma till tals,
något som sedan minskat under år 1991 och nästan inte alls förekommer år 2004. Att det
handlar om en politisering blir i och med det uppenbart.
6.5 Avslutande diskussion
Att den diskussion som förts i pressen vad gäller säkerheten på landets anstalter efter de tre
lyckade rymningarna följer den kriminalpolitiska diskursen blir i denna uppsats tydlig.
Debatten har gått från att handla om humanisering till att förespråka hårdare tag och ökad
säkerhet. Det som dock kan anses uppseendeväckande är det ökade fokus som ligger just på
de förebyggande åtgärderna. Debatten har kommit att handla om hur det kunde ske – inte
varför. För att kunna förhindra framtida rymningar borde debatten, rimligtvis, också inkludera
motiven till rymningarna. Att så inte är fallet kan förklaras genom det som också tagits upp i
analysen av resultaten, nämligen att media har kommit att bli en politisk plattform där de
olika partierna går i strid med varandra och att det inte finns något utrymme för experter och
sakkunniga. Detta innebär också att bilden som pressen förmedlar lätt blir snedvriden och
skapar förväntningar om förvärrade problem i framtiden, något som blir till fördel för
politikerna som då kan legitimera både sig själva och de åtgärder de förespråkar. Exempelvis
så kan det påpekas att inte någon artikel kopplar ihop den minskade rymningsstatistiken med
den ökade fångpopulationen. Inte heller är det någon som problematiserar det faktum att även
113 Wortley, R. 2002. s. 176. 114 ibid. s. 188f.
33
de som ses som mest rymningsbenägna och farliga också skall ut i samhället en dag. Att
debatten inte berör återanpassning kan tänkas ligga i den problematik som uppstår redan vid
upprättandet av verkställighetsplanen där risk- och behovsprofilen nedprioriterar de sociala
faktorerna – något som försvårar återanpassningen radikalt115. Detta innebär med andra ord
att de faktorer som kan förändra individens risknivå under tiden på anstalten främjas medan
de faktorer som ligger till grund för att denna förändring skall bestå, även efter frigivning, inte
anses lika nödvändiga.
Intressant i denna debatt är också att det förslag som justitieminister Tomas Bodström hade
berörande ett superfängelse inte var något som påtalades veckan efter rymningen från Hall
utan tre veckor senare, och som nu har lett till ett inrättande av en ny säkerhetsanstalt i Saltvik
samt en utbyggnad av Kumla och Hallanstalten. Detta att jämföra mot den diskussion som
fördes veckan efter Ioan Ursuts rymning från Kumla år 1991 där inrättandet av ett
säkerhetsfängelse var det som debattens fokus riktades mot men som ”endast” utmynnade i ett
större skalskydd runt Kumlaanstalten. Vad som skiljer dessa åt var att år 2004 präglades
debatten av en ”politisk pajkastning” som Bodström själv valde att kalla den, något som den
debatt som fördes år 1991 saknade. Man kan därmed tänka sig att förslaget angående ett
superfängelse var något som Bodström, efter påtryckningar från media samt andra politiska
partier, slutligen kände sig mer eller mindre tvungen till att förorda för att inte helt tappa
ansiktet framför Sveriges väljarkår.
Avslutningsvis så anser jag att denna uppsats tydligt visat att man måste vara kritisk till
medias framställning och kanske ännu viktigare är det att experter och sakkunniga ger sig in i
debatten och bidrar med fakta för att på så sätt ge en mer nyanserad bild av problemet. Ett
problem som föreligger är dock den avsaknad av svensk forskning som kan hänvisa till
fungerande förebyggande åtgärder. Kanske beror detta på det som professor Bo Rothstein
skriver i en debattartikel, publicerad i Dagens Nyheter. Rothstein hypotes är nämligen att det
är den socialdemokratiska regeringen som detaljstyr forskningen inom ett stort antal områden
som är känsliga för partiet. Han antar med andra ord att det skett en politisering även inom
forskningsområdet där forskare inte längre styr vad som anses betydelsefullt att undersöka
och där resultaten kan komma och ifrågasätta den etablerade politiken116. Att det inte finns
mer svensk forskning inom detta område blir därmed, med denna förklaringsmodell, lättare att
115 Hörnqvist, M. 2004. s. 106. 116 Dagens Nyheter. 2006-06-05: ”S-märkta kommissarier styr den svenska forskningen”.
34
förstå. För vilket resultat hade ett framtida scenario där en undersökning byggd på en
intervjuundersökning med intagna som rymt från landets anstalter gett? Rimligtvis skulle
resultatet inte ligga i linje med den socialdemokratiska kriminalpolitiken där en betoning av
straff och kontroll får allt större fokus, utan kanske går det att ana att den gamla parollen ”Riv
murarna!” skulle få återupprättelse och därmed komma att ifrågasätta den kriminalpolitik
som nu utövas.
35
7. REFERENSER
7.1 Litteratur
Amilon, Claes & Edstedt, Eva (1998): Kriminalvård – insikter och utblickar. Norstedts
Juridik AB. Stockholm.
Andersson, Robert (2002): Kriminalpolitikens väsen. Kriminologiska Institutionen.
Stockholms universitet.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2004): Textens mening och makt – Metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Studentlitteratur. Stockholm.
Blomberg, Helena. Kroll, Christian. Lundström, T & Swärd, Hans (2004): ”Medier och
samhällsvetenskap” i Blomberg, H (red.). Sociala problem och socialpolitik i
massmedier. Studentlitteratur. Stockholm.
Estrada, Felipe (2004): ”Brottslighetens politiska dynamik – Ledarsidors syn på
ungdomsbrottslighet 1970-1999” i Blomberg, H (red.). Sociala problem och
socialpolitik i massmedier. Studentlitteratur. Stockholm.
Grann, Martin (2002): ”Riskbedömningar – möjligheter och omöjligheter” i SOU 2002:26
Frigivning från livstidsstraff. Fritzes Offentliga Publikationer. Stockholm.
Hörnqvist, Magnus (2004): ”Risken med riskbedömningar” i Fängelseforskning. Nordiska
samarbetsrådet för kriminologi. Danmark.
Hörnqvist, Magnus (2003): Kriminalpolitikens omvandling till säkerhetspolitik.
Kriminologiska Institutionen. Stockholm. Stencil.
May, Tim (2001): Samhällsvetenskaplig forskning. Studentlitteratur. Stockholm.
Nilsson, Anders (2005): Vad är nytt med det ”nya” klientelet? En jämförelse av frigivna
fångar 1992 och 2002. Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskab.
Juli 2005, Årg 92(2), s. 147-161.
Pollak, Ester (2004): ”Medierade brott” i Blomberg, H (red.). Sociala problem och
socialpolitik i massmedier. Studentlitteratur. Stockholm.
SOU 2005: 6 (2005): Säkert inlåst? En granskning av rymningarna från Kumla, Hall,
Norrtälje och Mariefred år 2004. Fritzes Offentliga Publikationer. Stockholm.
Tham, Henrik (1995): ”Från behandling till straffvärde: Kriminalpolitik i en förändrad
välfärdsstat” i Victor, D (red.). Varning för straff: Om våndan av den nyttiga
straffrätten. Fritzes. Stockholm.
36
Tham, Henrik (1999): ”Lag och ordning som vänsterprojekt? Socialdemokratin och
kriminalpolitiken” i 8 reflektioner om kriminalpolitiken. Brottsförebyggande
rådet. Stockholm
Wortley, Richard (2002): Situational prison control. Crime prevention in correctional
institutions. Cambridge University Press. Cambridge.
7.2 Tidningsartiklar
Aftonbladet. 1972-08-18: Så lyckades rymningen.
Aftonbladet. 1972-08-19: Nu flyr de för sina liv.
Aftonbladet. 1972-08-19: Så blev de Sveriges farligaste fångar.
Aftonbladet. 1991-05-09: Kriget om fångarna.
Aftonbladet. 1991-05-10: ”Han skjuter för att döda”.
Aftonbladet. 1991-05-11: 222 fångar på rymmen.
Aftonbladet. 1999-05-29: Dödsdramat - minut för minut.
Aftonbladet. 1999-05-01: Clark- historien om en brottsling.
Aftonbladet. 2004-07-28: Tony Olsson, 31 år.
Aftonbladet. 2004- 07-29: ”Bodström måste gå”.
Aftonbladet. 2004-07-29: Se bortom straffet.
Aftonbladet. 2004-07-31: ”Skönt att han lever”.
Aftonbladet. 2004-08-01: Ett liv bakom lås och bom.
Dagens Industri. 2004-07-29: Nederlaget på Hall.
DN. 1972-08-19: En upprepning måste hindras.
DN. 1972-08-19: Jugoslaverna: Här är vi trygga.
DN. 1972-08-20: Indignation från Jugoslavien.
DN. 1972-08-20: Liberaliseringen måste fortsätta.
DN. 1972- 08-21: Maskerad man öppnade cellerna.
DN. 1991-05-12: Forskare stöder Weibo.
DN. 1991-05-12: Fångar skickade klagobrev.
DN. 2004-07-29: ”Färre rymningar från slutna anstalter”.
DN. 2004-07-29: Ny vakt får börja jobba direkt.
DN. 2004-07-30: ”Isolerade blir desperata”.
37
DN. 2004-07-31: Ledningen på Hall får stark kritik.
DN. 2004-08-08: Sveriges mest jagade chef.
Expressen. 1972-08-18: Kumla-chef: Det är myndigheternas fel – vi har fått för lite pengar.
Expressen. 1972-08-18: Nu blir det hårdare tag!.
Expressen. 1972- 08-19: De flydde till ett liv i fruktan.
Expressen. 1991-05-10: ”Visa ut utländska brottslingar”.
Expressen. 1991- 05-10: Han har erkänt fem svenska mord.
Expressen. 1991-05-11: Så lurade Ursut sig kvar i Sverige.
Expressen. 1991-05-12: Ursuts brev till fästmön.
Expressen. 1991-05-16: Ursuts mardröm: att bli utlämnad.
Expressen. 2004-07-28: Flera grova brottslingar på fri fot i år.
Expressen. 2004-07-28: Beatrice Ask: Det är skandalöst.
Expressen. 2004-07-28: Ett liv kantat av grova brott.
Expressen. 2004-07-29: Nu kräver oppositionen justitieministerns avgång.
Expressen. 2004-07-29: ”Det gick snett tidigt, han har inte haft det lätt”.
Expressen. 2004-07-29: Olsson: De dödar mig.
Expressen. 2004-07-30: ”Det är dags att dra nu”.
Expressen. 2004-07-30: Greps med skjutvapen.
SvD. 1972-08-20: Jugoslavisk press kritiserar skarpt.
SvD. 1972-08-23: Isolering nödvändig för de farligaste i allmänt intresse.
SvD. 1972-08-19: Kuppen i Kumla.
SvD. 1991-05-11: ”Fängelserna har blivit bättre”.
SvD. 1991-05-16: Rymningarna första klassens skandal.
SvD. 2004-07-30: Rymmarna grips en efter en.
SvD. 2004- 07-30: Bodström vill att rymmare ska få utökat straff.
7.3 Internet www.sr.se/ekot. 2004-09-23: Lena Häll-Eriksson avgår.
www.svt.se. 2006-02-13: Säkerhet till vilket pris som helst.
www.sweden.gov.se. 2005-06-06: Humanitet lika självklar som säkerhet.
38
8. BILAGOR
8.1 Material
8.1.1 Miro Baresic och Andjelko Brajkovic 18 augusti 1972 – 25 augusti 1972
Aftonbladet. 1972-08-18: Sveriges farligaste fångar rymde imorse.
Aftonbladet. 1972-08-18: Efterlysta.
Aftonbladet. 1972-08-18: Så lyckades rymningen från säkraste avdelningen.
Aftonbladet. 1972-08-19: Detta är Kumla- fängelset alla vill riva.
Aftonbladet. 1972-08-19: Nu flyr de för sina liv.
Aftonbladet. 1972-08-19: Så blev de Sveriges farligaste fångar.
Aftonbladet. 1972-08-20: Brottsligheten har minskat: Det är en seger för ett mjukare
fångsystem
Aftonbladet. 1972-08-22: - Bara en slump att vi rymde.
Dagens Nyheter. 1972-08-19: Rymmare och andra.
Dagens Nyheter. 1972-08-20: Liberaliseringen måste fortsätta.
Dagens Nyheter. 1972-08-19: Bestörtning i Jugoslavien.
Dagens Nyheter. 1972-08-19: Läkare varnar för klappjakt ”Inte farliga”.
Dagens Nyheter. 1972-08-19: Jugoslaverna: Här är vi trygga.
Dagens Nyheter. 1972-08-19: En upprepning måste hindras..
Dagens Nyheter. 1972-08-20: Indignation i Jugoslavien.
Dagens Nyheter. 1972-08-21: Maskerad man öppnade cellerna.
Dagens Nyheter. 1972-08-22: Ingen har fått tala med Bosse…
Dagens Nyheter. 1972-08-23: Personalen kräver bättre nattbevakning.
Dagens Nyheter. 1972-08-23: Inga nya murar på Kumla.
Dagens Nyheter. 1972-08-24: Farliga fångar?
Expressen. 1972-08-18: De farliga 15 som rymde.
Expressen. 1972-08-18: Skandalernas fängelse.
Expressen. 1972-08-18: Kumla-chef: Det är myndigheternas fel.
Expressen. 1972-08-18: Nu blir det hårdare tag!
Expressen. 1972-08-18: Flykten planerad i veckor.
Expressen. 1972-08-19: Vårt största misslyckande.
39
Expressen. 1972-08-19: Massflykten hotar arbetet för humanare kriminalvård.
Expressen. 1972-08-19: Så blev de landets mest jagade män.
Expressen. 1972-08-20: ”Ni måste ge upp”.
Expressen. 1972-08-21: De greps i havreåkern.
Svenska Dagbladet. 1972-08-19: Mästerrymmare kvar.
Svenska Dagbladet. 1972-08-19: Jag fruktar för gripandet.
Svenska Dagbladet. 1972-08-19: Farlig frihet för jugoslaver.
Svenska Dagbladet. 1972-08-19: Kuppen i Kumla.
Svenska Dagbladet. 1972-08-19: Bestörtning i Belgrad.
Svenska Dagbladet. 1972-08-20: Jugoslavisk press kritiserar skarpt.
Svenska Dagbladet. 1972-08-22: Jugoslaviska familjen: Grät av lättnad.
Svenska Dagbladet. 1972-08-23: Isolering nödvändig för de farligaste i allmänt intresse.
8.1.2 Ioan Ursut 9 maj 1991 – 16 maj 1991
Aftonbladet. 1991-05-10: Jakten.
Aftonbladet. 1991-05-10: ”Han skjuter för att döda”.
Aftonbladet. 1991-05-11: Så blev Ursut en iskall mördare.
Aftonbladet. 1991-05-11: Kriget om fångarna.
Aftonbladet. 1991-05-15: Björn Weibo: Jag var en hårdning – ända tills i torsdags.
Aftonbladet. 1991-05-15: Hårdare tag mot Sveriges farligaste fångar.
Dagens Nyheter. 1991-05-10: Farligaste fångarna på flykt.
Dagens Nyheter. 1991-05-10: ”Fängelser ska inte vara helt säkra”.
Dagens Nyheter. 1991-05-10: Fängelse följs ofta av utvisning.
Dagens Nyheter. 1991-05-10: ”Fångvården mjukare trots råare brott”.
Expressen. 1991-05-10: ”De är livsfarliga”.
Expressen. 1991-05-10: Utbrytarkungen och kameleonten.
Expressen. 1991-05-10: Han har erkänt fem svenska mord.
Expressen. 1991-05-10: ”Ynkedom!”
Expressen. 1991-05-10: ”Visa ut utländska brottslingar”.
Expressen. 1991-05-10: Kriminalchefen: Nu blir det tak på rastgården.
40
Expressen. 1991-05-10: Rikspolischefen: De ansvariga borde byta yrke.
Expressen. 1991-05-10: Justitieministern: Detta är oerhört allvarligt.
Expressen. 1991-05-11: Så lurade han sig kvar i Sverige.
Expressen. 1991-05-11: Ursuts mardröm: Att bli utlämnad.
Expressen. 1991-05-11: Ursuts brev till fästmön.
Expressen. 1991-05-11: ”Vilket av paren åker dit först?”.
Svenska Dagbladet. 1991-05-10: Ökända våldsmän rymde från Kumla.
Svenska Dagbladet. 1991-05-11: ”Fängelserna har blivit bättre”.
Svenska Dagbladet. 1991-05-11: ”Ett stort misslyckande”.
Svenska Dagbladet. 1991-05-11: Rymlingarna.
Svenska Dagbladet. 1991-05-16: Rymningarna första klassens skandal.
8.1.3 Tony Olsson 28 juli 2004 – 2 augusti 2004
Aftonbladet. 2004- 07-28: De sköt sig fria från Hall.
Aftonbladet. 2004- 07-28: Mamman i natt: Ge dig.
Aftonbladet. 2004- 07-28: Tony Olsson, 31 år.
Aftonbladet. 2004- 07-29: Rymningen tyder på stora systemfel.
Aftonbladet. 2004- 07-29: Se bortom straffet.
Aftonbladet. 2004- 07-29: ”Utöka strafftiden för alla rymlingar”.
Aftonbladet. 2004- 07-29: ”Bodström måste gå”.
Aftonbladet. 2004- 07-29: Han är rädd – och farlig.
Aftonbladet. 2004- 07-31: ”Skönt att han lever”.
Aftonbladet. 2004- 08-01: Ett liv bakom lås och bom.
Dagens Nyheter. 2004- 07-28: Tony Olsson fritagen från Hall.
Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Hur kunde det hända?
Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Alla är dömda för grova brott.
Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Justitieministern tänker inte avgå.
Dagens Nyheter. 2004- 07-29: ”Det liknar ett skämt”.
Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Färre rymningar från slutna anstalter.
Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Utredare ifrågasätter personalkontrollen.
Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Metalldetektor monterades ner.
41
Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Ny vakt får börja jobba direkt.
Dagens Nyheter. 2004- 07-29: ”Inför bättre kontroll av vem som blir vårdare”.
Dagens Nyheter. 2004- 07-30: Ingen anstalt visiterar väktarna.
Dagens Nyheter. 2004- 07-30: Efter flykten kommer förlamande trötthet.
Dagens Nyheter. 2004- 07-30: ”Våra fängelser är nästan rymningssäkra”.
Dagens Nyheter. 2004- 07-30: ”Isolerade blir desperata”.
Dagens Nyheter. 2004- 07-31: Ledningen på Hall får stark kritik från facket.
Dagens Nyheter. 2004- 07-31: ”Det blir ett rejält påslag på strafftiden”.
Dagens Nyheter. 2004- 07-31: Bodström vill bestraffa rymlingar.
Dagens Nyheter. 2004- 07-31: Fångvården farsartad enligt polis och åklagare.
Expressen. 2004-07-28: Tony Olsson rymde inatt.
Expressen. 2004-07-28: Flera grova brottslingar på fri fot.
Expressen. 2004-07-28: Ett liv kantat med grova brott.
Expressen. 2004-07-28: Olsson: de dödar mig.
Expressen. 2004-07-28: ”Det gick snett tidigt, han har inte haft det lätt”.
Expressen. 2004-07-28: Beatrice Ask: Det är skandalöst.
Expressen. 2004-07-29: Polisen tror att fängelsepersonalen hjälpte rymmarna.
Expressen. 2004-07-29: ”Sånt här ska inte kunna ske”.
Expressen. 2004-07-29: Nu kräver oppositionen justitieministers avgång.
Expressen. 2004-07-30: Förnuftet som tog till rymmen.
Expressen. 2004-07-30: ”Det är dags att dra nu”.
Svenska Dagbladet:. 2004-07-29: Borgerliga kräver Bodströms avgång.
Svenska Dagbladet:. 2004-07-29: Justitieministern medger ansvar.
Svenska Dagbladet:. 2004-07-30: Rymmarna grips en efter en.
Svenska Dagbladet:. 2004-07-30: Bodström vill att rymmarna ska få utökat straff.
Svenska Dagbladet:. 2004-07-31 : Fångarna på Hall visiteras sällan.
42
8.2 Kodschema till den kvalitativa innehållsanalysen
1. Beskrivning av rymlingen
1.1 Koppling till begångna brott
1.2 Personliga egenskaper som lyfts fram
1.3 Risk för eventuella händelser
2. Motiv till deras handlande
2.1 Frustration
2.2 Rädsla
2.3 En slump
2.4 Inget motiv nämns
3. Faktorer som beskriver problemet
´ 4.1 Missnöjda fångar
4.2 Dålig kriminalvård
4.3 Det ”nya” klientelet
4.4 Oduglig säkerhet på anstalterna
4.5 Politisk okunnighet
4.6 Resursbrist
4. Förslag på åtgärder som skall lösa problemet
5.1 Inrättande av säkerhetsfängelse
5.2 Införande av fler säkerhetsåtgärder
5.3 Minskning av säkerhetsåtgärder
5.4 Politiska förändringar
5.5 Mer resurser till kriminalvården
5. Förslag på åtgärder som kritiseras
6.1 Inrättande av säkerhetsfängelse
6.2 Införande av fler säkerhetsåtgärder
6.3 Minskning av säkerhetsåtgärder
43
6. De vars åsikter förmedlas
7.1 Politiker
7.2 De intagna
7.3 Experter och sakkunniga
7.4 Polisen
7.5 Verksamma inom kriminalvården
44