KULTURENS AVSTICKARE I SKOGEN

En handbok för kulturell hållbarhet i skogarna

Kulturens avstickare i skogen �

en handbok för kulturell hållbarhet i skogarna

© Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio 2010

Pekka Virtanen, Airi Matila, Maria Lindén

Pärmbilder

Simo Virtanen

Layout

Katja Tiilikka

Publicerat på internet i april 2010.

Sammandrag av handboken Kulttuuripolkuja Mäntsälän metsiin

Tillgänglig på http://www.metsavastaa.net/raportit samt http://www.tapio.fi/verkkojulkaisut

URN: ISBN 978-952-5694-51-2

Rekommenderad källhänvisning:

Virtanen, P. Matila, A. & Lindén, M. 2010. Kulturens avstickare i skogen - en handbok för kulturell hållbarheti skogarna

3

En handbok för kulturell hållbarhet i skogarna

Innehåll

KULTURENS AVSTICKARE I SKOGEN

Förord .......................................................................................................... 4

Mytiska spår av stenåldern .......................................................................... 5

Viktiga historiska milstolpar ......................................................................... 6

Viltet � skogens säd .................................................................................... 7

Torp och herrgårdar ..................................................................................... 8

Från självhushållning mot sågindustri ......................................................... 9

Skogsvård och kulturlandskapet ............................................................... 10

Efter krigen ................................................................................................ 11

Framtidens träd ......................................................................................... 13

Litteratur .................................................................................................... 14

Andra böcker om Mäntsälä ....................................................................... 14

4

Förord

SIM

O V

IRTA

NE

N

K ulturerna förändras i olika takt runt om i världen.De gör också avstickare med lokala inslag. I

Finland lärde vi oss att tillverka järn för 2 500 årsedan. Det här var 500 år senare än i Europas kärn-områden. Idag kan man köra ut en avverknings-maskin från Finland till alla världens hörn på någraveckor. Nya innovationer verkar ha lånats somsådana men både know-how, arbetsredskap ochberättelser har alltid också sin lokala prägel.

Genom att se på det förgångna lär vi oss att förståvår samtid och det ger oss också en grund för fram-tiden. Skogarna betraktas i den här publikationen urett 8 000 år långt perspektiv.

Den här publikationen är en del av kartläggningenav kulturobjekten i skogarna i Mäntsälä. Tapio, TTSresearch och RMK:s gemensamma projekt �Forestheritage developer in joint cultural area� -projektetär delfinansierat av EU:s Central Baltic Interreg IVA-program.

I kärnan avskofabrikernasläster finns träet.

Vid förra sekelskiftet präglades många av våra socknar av pyrande kolmilor.Den skarpa doften av rök som bildas då trä och jord brinner, bredde ut sig övervidsträckta områden. En lyckad kolbränning betydde på den tiden att det fannsgoda möjligheter att försörja sig den kommande vintern. Kolen säkrade detdagliga levebrödet och gav en utkomst för många. Arbetet gjordes utgåendefrån de egna kunskaperna och med stöd av traditioner. Området där utkomstenskulle hittas var snävt. Idag växer det fullvuxna träd på de områden som då varplatser för kolmilor. Men det behövs bara ett litet stick med spaden i marken föratt blotta ett lager av kol. När man ser på de här lämningarna känns det som omdet i det här spadtaget finns en bit av historien från den vardag som den vanligamänniskan levde i förr. Inte ens på ett århundrade har historien försvunnit urskogsmarken. På samma sätt hittar vi runt om oss tecken på det arbete somgångna generationer har utfört. Om vi bara öppnar våra ögon och intresseraross för de här tecknen finns de kvar att beskåda. XI,13.

5

Mytiska spår av stenåldern

D en tidiga människan som livnärde sig påatt samla och jaga lämnade också sina spår.

Stenrösen och stenyxor som bevarats samt stenstädär ett uttryck för den över 8 000 år gamla kultur-historian på området. På stenåldern användesmycket trä och andra naturmaterial. Eftersom natur-materialen bryts ned finns de inte bevarade idag.

Ännu på 1800-talet kunde en upphittad stenyxa tolkassom ett mytiskt föremål, en talisman som ansågs hauppstått vid ett blixtnedslag. Gömd i stenfoten på etthus skulle den skydda invånarna mot olyckor. Idagkan många av oss identifiera ett stenåldersföremålom vi hittar ett, men en konstig däld i skogen, enkvartsgruva eller en konstig stenhög kanske förbigårvår uppmärksamhet.

SIM

O V

IRTA

NE

N

Torpet vid Sepänmäki hantverkarmuseum är en av Mäntsäläs äldsta träbyggnader.

6

Viktiga historiska milstolpar

Gamla kartor kan vara ett bra hjälpmedel då man söker efter tecken i terrängen efter till exempelsågarna vid Nummis forsar. Karta ritad av G. W. Ladaun från år 1782. Krigsarkivet, Stockholm.

G enom tiderna har vi vänt oss till skogen. Husoch byar har i urminnes tider använt sig av

sina närskogar. Skogarna har utnyttjats genom sam-ägande eller gemensamma överenskommelser.Områden där man hade rätt att idka svedjebruk ochjakt kunde också finnas längre ifrån den egnaboplatsen. I början fanns det gott om mark mensmåningom började nya invånare, växande grann-områden, olika användningsformer av skogen,svedjebruket, åkerröjningen och kronans samtkyrkans krav att stå i konflikt med varandra.

Boningshusen med sina rökar och svedjebruket varde mest synliga tecknen på användningen av skogen.Byggnaderna förnyades efter behov och möjligheter.

Friska stockar återanvändes och de sämsta brändesupp eller lämnades kvar att ruttna på marken.Trävirket som sköttes på rätt sätt kunde hålla länge.

Människornas och boskapens färdleder i skogarnavar till att börja med små stigar där det till och medvar svårt att ta sig fram med kärra. Längs sammasträckningar byggdes sedan nya vägavsnitt som tillslut kunde bära till och med fordon. Många av devägsträckningar som idag löper invid ett öppetåkerlandskap har ursprungligen utvecklats utgåendefrån en liten knappt synlig skogsstig. Landsvägs-sträckningar kräver större planering för att inte talaom de moderna motorvägarna.

MÄ

NTS

ÄLÄ

KO

MM

UN

S B

ILDA

RK

IV

7

J akten har haft en stor betydelse för ekonominbland de första bosättarna. Genom svedje-

bruket blev livsformen bland samlar- och jaktfolketmera stationärt. Samtidigt krävde det också en störrearbetsinsats och tiofalt större skogsareal jämfört medden senare åkerodlingen. Svedjebruket var trots alltunder sin tid ett förnuftigt sätt att använda skogen.Säd och rovor växte bra i näringen från den sveddaveden.

Då 1900-talet närmade sig tog skogsarealen somsvedjebruket behövde småningom slut. Av sammaorsaker hade statsmakten länge förhållit sig negativttill den här odlingsformen. På många håll idkadessvedjebruk ännu under de första decennierna av1900-talet men det utgjorde då ett förstadium tillåkerodlingen. Åkerodlingen i sig hade en beståendeinverkan på skogarnas kulturlandskap. De nya fältenröjdes ju upp just i skogsmark.

Skogen höll boskapen i rörelse och gav den näring.Det var inte oproblematiskt att kor, hästar och annan

boskap rörde sig i skogarna. Plantor och unga kvistarblev uppätna av boskapen. Av den här anledningenville de besuttna husägarna ogärna låta denobesuttna befolkningens boskap beta i deras skogar.På 1800-talet rörde det sig ännu rikligt med varg ochbjörn i skogarna. Djuren måste vallas och vårdas föratt rovdjuren skulle hållas borta från boskapen.

Kvistar av lövträd samlades in till vintern specielltåt fåren. Boskapens spillning hade en stor betydelsesom ersättare för den näring som försvunnit dåskogen brändes ned. Spillningen togs noggrant tillvara under vintern och blandades med barrträdsströ.På vårvintern breddes spillningen ut på åkerntillsammans med lera.

Både blåbär och lingon plockades i skogarna i helaFinland. Svamparna har inte varit en lika naturlig delav födan i västra Finland som i östra delarna avlandet. Upplysningsverksamheten om svampar ochinflyttningen österifrån ändrade småningom denlokala matkulturen också i landets västliga delar.

MÄ

NTS

ÄLÄ

KO

MM

UN

S B

ILDA

RK

IV/F. V

ILJAM

AA

Skogsbetet var viktigt för forna tiders djurhållning.

Viltet � skogens säd

8

Torp och herrgårdar

U nder århundradenas lopp uppkom nya gårdaroch andra blev öde. Ägoförhållandena skiftade

och det skedde förändringar i rätten att användaskogarna. I bakgrunden fanns krigen, nedgången iförmågan att betala skatt, problem med arvsskiften,nödår, storskiftet samt försäljningar och tvångs-inlösningar av gårdar. Skillnaderna mellan de somägde jord och skog och den obesuttna befolkningenvar stor.

Ännu i början av 1900-talet var det allmänt medkonflikter mellan de olika formerna av att utnyttjaskogarna lokalt. Då började också torparfrågan bliett verkligt problem. Vid sidan av användningen avskogen till eget bruk hade det uppstått ett industrielltbehov av trävaror som vid samma tid antog helt nyadimensioner.

I Finland uppstod från och med början av 1600-talet en stark herrgårdskultur. Samtidigt skeddeförändringar i ägoförhållanden och i ekonomin menman klarade sig också under sämre tider. Ständer-folket levde ett tryggare liv än den fattiga allmogen.Speciellt stora var skillnaden mellan de torpare somvar inhyrda och de obesuttnas omständigheter.

Torparen betalade sin hyra i dagsverken. I börjanav 1900-talet bestod ett dagsverke av 13 arbets-timmar. Då man räknar med resetiden blev det intemånga timmar kvar av dagen för torpets egnaarbeten. På ett större torp var plikten att utföradagsverken tre dagar i veckan och utöver detta 30separata hjälparbetsdagar.

Markägaren och torparen kom överens om hurdagsverkena skulle skötas. I allmänhet begränsadesrätten att använda skogen till husbehovet förhyrestagaren med familj. Utöver virke för husbehovoch brännved kunde avtalet omfatta rätten attsvedjebränna eller röja åker, hålla skogsbete, jaga,ta barrtäckt och utföra lövtäckt samt att säljabrännved och kol.

Torparnas ställning skärptes i början av 1900-taletoch torparfrågan var en delorsak till inbördeskriget.Lagen om befrielsen av torparna trädde i kraft år1918. I och med lagen kunde tropen lösa in sinagårdar. Ett torp som inlöstes kunde ha upp till 20hektar skogsmark och ungefär hälften mindreodlingsbar mark.

Herrgårdarna hade en ekonomisk rörelsefrihet sommöjliggjorde utbildning, resor, finansierings-arrangemang och företagsverksamhet. Därförinfördes många nymodigheter via de större gårdarna.På det här sättet ersatte till exempel potatisensvedjerovan på de breda folklagrens matbord.

För det första: De får ta så mycket jordde vill och så mycket det finns till åkeroch äng samt ta material till byggnaderoch trävaror för eget bruk, till gärds-gårdar och gödsel samt brännved frånden gemensamma skogen. De fårockså varje år bryta tusen kärvar medlöv på villkoret att de samlar ihopslanorna från både löv- och barrveden.Om de inte använder dessa själv fårgården ta dem till sitt eget bruk.För det andra: De träd som fälles föratt röja åker och äng får de hålla själv.Det virke de inte behöver själva får deockså sälja men i övrigt är det förbjudetatt sälja all slags skogs- och djurföda.För det fjärde: Torpets boskap får betai gårdens gemensamma skog.Kontraktsbrev för torp från år 1883, XVI,7-8

SIM

O V

IRTA

NE

N

Alikartanos nya karaktärsbyggnad byggdes år1805 och fungerar idag som museum.

9

Från självhushållning mot sågindustri

D e breda folklagrens sätt att använda sig avskogen har ofta kallats för skogsskövling, sorg-

lös exploatering av skogen eller utsugning av skogen.Svedjebränning, anskaffning av byggnads- ochhusbehovsvirke, brännved, skogsbete och annanfolklig skogsanvändning var på sin tid helt acceptablasätt att använda skogen.

Staten strävade efter att styra sina undersåtar motsådana sätt att använda skogen som ur statenssynvinkel var viktiga. Det här ledde till konflikter menockså de lokala omständigheterna hade betydelse.Det uppstod till exempel problem i ägoförhållandenainom byarnas gemensamma skogar och i skogarsom var gemensamma mellan byarna: Än svedjadenågon över gränsen och än tog någon för mycketvirke ur skogen. Ett trätoämne var också var denobesuttna befolkningen skulle få hålla sin boskap.Dåtidens problem var vardagliga saker på sammasätt som problemen inom väglagen idag hör tillvardagen.

Under storskiftet på 1700- och 1800-talet samladesde otaliga åkerremsorna som fanns utspridda till-sammans med andra markområden till mera enhet-liga områden. Var och en fick en egen liten remsa avden gemensamma skogen och ägarna fick störrebeslutanderätt till de marker de ägde.

Från och med 1600-talet sörjde kronan för attskogarna skulle räcka till. Skälet för oron beroddefrämst på järnbrukens väldiga behov av virke. Dethär syntes tydligt på de finländska bruksorterna. De

huvudsakliga produktionsområdena för järn fanns iSverige men kronans tankar om att skogen höll påatt ta slut speglade sig också till Finland.

I många skogar ser vi ännu i dagens avverkningarspår av de forna kolmilorna. En del av derasproduktion gick åt till brukens behov men ocksåbysmedarna behövde träkol.

Mängden trävaror som sågades till försäljning,antingen för hand eller med vattenkraft, ökade i jämntakt med början från 1700-talet. Vid sidan av vatten-kraften började sågarna i slutet av 1800-talet parallelltanvända också ånga och senare elektricitet somdrivkraft.

Sågvirket flottades också längs åarna till sågarutanför den egna socknen.

SIM

O V

IRTA

NE

N

Virket väntar på transport vid vägen.

Fördämningarna vid forsen i Nummivittnar om forntida livlig sågverksamhet.

SIM

O V

IRTA

NE

N

10

Skogsvård och kulturlandskapet

S kogsvården började bli ett allmänt ämne för orounder 1800-talet. Först gällde oron de statliga

skogarna och senare också privatskogarna. Detraditionella sätten att använda skogen kollideradeallt oftare med industrins virkesanskaffning. Samtidigtvar man också orolig för hur utkomstmöjligheternaskulle tryggas för hemindustrin och landsbygds-näringarna i allmänhet.

Rådgivarna vid skogsbruksföreningarna fästeuppmärksamhet till exempel vid � förnuftigt hus-behovshygge�, skogsvårdarnas och uppköparnasförhållande samt tryggandet av nationalegendomengenom skogsvård. Också virkespriserna följdes upp.År 1908 beklagade sig en rådgivare över det lågapris som uppköparen betalade för rundvirke och ved.

Den traditionella skogsanvändningen lovprisadesoch ansågs vara förnuftig: träet som användes tillgärdesgårdar och hösnesar gallrade skogen på ettlämpligt sätt.

I skogslandskapet har det skett mångahandaförändringar som uppstått på grund av träekonominsinverkan. Hit hör kalavverkningar, dikningar, plant-skogsskötsel, skogsbilvägar, markberedning,gödsling och skogsodling. Samtidigt påverkasskogarna av den stora förändringsprocess sompågår i vårt kulturlandskap. Hit hör grustäkter,byggandet av vägar och järnvägar, ellinjer, gas-ledningar och annat byggande. Samtidigt har natur-och miljöskyddet blivit en väsentlig del av miljö-förvaltningen.

Natur- ochmiljövården harblivit en väsentligdel av skogsbruketsmiljöarbete.

SIM

O V

IRTA

NE

N

11

Efter krigen

F öre krigsåren hade det uppstått många nyasjälvständiga gårdar och många småbruk hade

fått tilläggsjord. Efter krigsåren grundades det ännumed stöd av jordanskaffningslagen många nyagårdar. Gårdarna kunde sälja virke från sina skogarmen de minsta bosatta småbruken hade bara skogså att det räckte till husbehov. Vid 1960-talets intåghade en stor del av småbruken i Finland uppståttsom en följd av statens bosättningsverksamhet.

Skogen hade varit en viktig del av både de gamlaoch de nyare gårdarnas utkomst allt från själv-hushållningens tider fram till tiden för virkesförsäljningoch förvärvsarbete. Jord- och skogsbruket genom-gick en effektivering. Det behövdes inte längrearbetskraft i samma utsträckning på åkrar, i skogarnaeller inom flottningen. Nätverket av skogsbilvägargjorde det möjligt för virkesbilarna att komma ut iskogarna där skördare och skotare hade samlat ihopvirket till travar.

På Linnais och Kassila herrgårdarfick karelarna tillfälligt husrum iförplägningsmännens bostäder.Senare utbröt man jord och skogåt dem från gårdens marker. Deröjde upp sina husplatser mitt iurskogen med stor strävan ochmycket flit. De byggde vackra hemoch födde upp både kor och hästar.De slog gräset längs vägrenen ochvallade sina kor i en rad längsvägrenen. XV, 24.

Skickliga hantverkare specialiserade sig och tillverkade till exempel takpärtor somhemindustriprodukter.

MÄ

NTS

ÄLÄ

KO

MM

UN

S B

ILDA

RK

IV/P. A

VO

ME

RIS

SA

MLIN

G

12

De gav upp jord som dög till att röjas upp frånskogen i urskogen i Valtinummi, långt borta bortomalla förbindelser. Röj upp mera åker. Ni ska få enbelöning. Så lurades de män som tröttats av krigetatt bygga upp och röja åker för hand. Med hjälpav en häst blev det till en ungefär en hektars åker.Havren växte manshög men förblev grön.Potatisen blev liten. Det ända som trivdes var höet.Ormar krälade i gräset. Höet kunde sedan bärgasoch lagras i ladan som hade rests vid åkerkanten.Höet kunde ändå inte transporteras åt kornaeftersom det inte fanns någon väg. Man fick heltenkelt inte hem höet. Idag växer det en ungefär30-årig granskog på dessa åkrar. Ladan har rivits.Också hos oss omringar granarna glupskt det här�fornminnet�. XV, 48.

Försäljning av träprodukter vid torparmarknaden i Mäntsälä.

SIM

O V

IRTA

NE

N

13

Framtidens träd

V id sidan av granskningen av skogensekonomiska och ekologiska aspekter uppstår

ett kulturellt perspektiv. Kultur betyder inte baragamla forna traditioner (kultur), konstens pärlor(högkultur) eller traditioner som avviker från detvardagliga.

Kulturens öga granskar skogen som en helhet ochsom en del av den föränderliga tankeverksamhetenoch verksamheten hos människan. Det vi gör idagär en del av det förgångna. I bakgrunden finns heladen inlärningshistoria som människor delar medvarandra och utnyttjar som sin know-how. Människantolkar, tillämpar och skapar nytt men ibland glömmervi också bort det vi lärt oss och misslyckas. Genomden här dynamiska kontinuiteten är det gamla integammalt och det nya inte heller nytt.

Det har skett många förändringar inom skogs- ochträbranschen. På många orter har industrinavvecklats och tändsticks-, rull- och pappersindustrinhar försvunnit. Skogsarbetet har övergått till attskötas med maskiner och timrets flödesriktningar harförändrats. Samtidigt betraktas skogarna på ett nyttoch förhoppningsvis mera flerformigt sätt.

Förändringarna väcker också frågor. Kundetändsticksfabriken ha haft förutsättningar attfortsätta? Varför utvecklades inte svarv- ochsnickarverkstadsverksamheten för hundra år sedantill en framgång lik IKEA? Kan de starka traditionernainom träbranschen utgöra ett exempel och kan detvid sidan av de nuvarande aktörerna uppstå nyaskogs- eller träföretag utgående från de härtraditionerna eller från helt nya utgångspunkter?Hurdant kultur- och företagsklimat sporrar idag tillett verkligt mångbruk av skogen lokalt?

Husbyggnadsindustrin kommer också i framtiden att använda sig av olika träprodukter.

SIM

O V

IRTA

NE

N

14

Citaten hänvisar till Mäntsälä Seuras serie hembygdsböcker I�XVII:

X Peräjälkee kymmenes (1991).

XI Tuli yhrestoist (1993).

XV Ei lisä pahaa tee (2002).

XVI Vähäsen vilmehtii (2005).

Litteratur

Andra böcker om Mäntsälä

Martti Blåfield, Heikki Hyvönen och Irma Lounatvuori: Alikartano-Frugård, en handbok (1998).

Martti Blåfield (red.): Mäntsälä 400 vuotta (1985).

Martti Blåfield och Terttu Heikkilä: Mäntsälän Saaren kartano (1990).

Olli Elo och Martti Blåfield: Saukon ja liito-oravan jäljillä (1999).

Mäntsälän historia I�III (1991-1997).

Mäntsälän metsänhoitoyhdistys 1935-1985 (1985).

Anneli Peltomäki: Tapahtumia Sääksjärven kylän historiassa (1987).

Anna-Liisa Salminen (red.): Punaista ja valkoista arkea. Texter av Elmeri Tuominen (2008).

Osmo Viljanen: Käsityöläisten työtavat Mäntsälässä. En hembygdsstudie.

Osmo Viljanen: Mäntsäläläisen maatilan vuotuistyöt (1988).