Länder och folk i ord och bild. Del II. 1928

L Ä N D E R O C H FOLK I ORD OCH BILD

R e d a k t i o n

Prof. Otto Nordenskjöld och Prof. Gunnar Landtman

A n d r a d e l e n

HELSINGFORS

Holger Schildts Förlag

ANDRA DELENS INNEHÅLL: Sid.

SOLENS OCH BLOMMORNAS LAND. Det sköna Frankrike 1 LÄNDER KRING SILVERFLODEN. Argentina och Uruguay 25 TVÅ RIVALER I FJÄRRAN ÖSTERN. Annam och Kambodja 37 ANTARKTIS, KÖLDENS RIKE. Upptäcktsfärder till den sjätte världsdelen 47 HUR MAN FÖRDRIVER TIDEN. Lekar och sport under olika luftstreck 63 HELLAS' BARN. Grekland i våra dagar 73 DAI NIPPON. Soluppgångens underbara land och dess folk 87 GENOM SEX REPUBLIKER. Stater och folk i Centralamerika 105 ELDSPRUTANDE BERG. Vulkanerna som jordens säkerhetsventiler 121 HUS OCH HEM. Underliga bostäder bland primitiva folk 127 IRLAND FÖRR OCH NU. Smaragdön och dess bebyggare 145 VENEDIG. Lagunernas stad 165 VÄSTINDIEN. Öar och öbor i Karibiska havet 175 PÅ OBANADE STIGAR. Hur man färdas genom öknar och urskogar 193 KASHMIR. Det sköna landet vid Himalayas fot 201 STOR-RUMÄNIEN. Bonderiket i Europas oroliga hörn 217 MALAJERNA OCH DERAS VÄRLD. Bland kulturfolk och kannibaler i Hol-

ländska Indien 229 ALASKA. Guldlandet vid polcirkeln 255 ETT STORSLAGET LANDSKAP. Bretagne och dess egenartade befolkning 267 BLAND SKOGSMÄN OCH JÄGARE. Jakten som näringsfång och sport 279 DET SOLIGA ITALIEN. Forntidsminnenas sköna land 289 KINESISKA HAVETS PÄRLA. Bland vildar och civiliserade på Formosa.. . . 317 ENSLIGA ÖAR I ATLANTEN. Paradis i havet och stödjepunkter för sjöfarten 327 ETT KRIGISKT HÖGLANDSFOLK. Gränsriket Afganistan och dess befolkning 341 GATUMÅNGLARE. Karakteristiska typer i folkvimlet 349 DÄR GERMANSKT OCH ROMANSKT MÖTAS. Det forna och det nuva-

rande Belgien 3.61 LANDET EL DORADO. Guyanas sägenomspunna rikedomar 373 GAMLA SJ ÖRÖVARSTATER. Algeriet, Tunisien och Tripolis 381 TIMRETS OCH VETETS LAND. Canada, Englands största dominion 399 DE TROPISKA URSKOGARNAS JÄTTEÖ. Borneo, dess urskogsfolk och kri-

giska sjödajaker 413 KRUKMAK ARE. Ett uråldrigt hantverk 423 LIBANON OCH DESS BERGSBOR. 1 de krigiska drasernas land 433 SAGOLANDET I ÖSTER. Främre Indien och dess myllrande miljoner 445 MÄNNISKANS ÄLDSTA NÄRINGSFÅNG. Hur jorden brukas och födan produceras 467 ÖKNAR OCH OASER. Ändlösa sandhav och öde vidder 483 DEN ÄLDSTA AV KONSTARTER. Dansen och dess utövare 493 SCHWEIZ, EDSFÖRBUNDETS LAND. Bland alpbönder och mondäna turister 505 VÄRLDENS MÄKTIGASTE REPUBLIK. Nordamerikas Förenta Stater 521 KINAS GAMLA HUVUDSTAD. En glimt av Peking, årtusendenas gravkammare 539 »ET YNDIGT LAND». Det havombrusade, grönskande Danmark 555 TRE UNGA REPUBLIKER. Estland, Lettland och Litauen 567

Solens och blommomas land DET SKÖNA FRANKRIKE

Frankrike är efter återförvärvet av Elsass-Lothringen Europas största stat näst det väldiga Ryssland. Den franska republiken liar en areal av 550,986 k v k m och ca 40 mil-joner invånare. Ehuru Frankrike jämte med detta förbundna makter utgick som seg-rare ur världskonflikten, har det ännu i dag att kämpa med svåra efterverkningar av kriget. Den fruktansvärda ödeläggeisen i de nordöstra departementen har vållat rubbningar i befolkningens ekonomiska tillvaro, och den enorma ökningen av statsskul-den har bragt Frankrike i ett förödmjukande beroende av Förenta staterna och Eng-land. Det lider dock intet tvivel att folkets flit och sparsamhet skola förhjälpa landet

till dess forna välstånd.

NORR OM Pyrenéerna, i väster sköljt av Biscayavikens stormiga vågor,

ligger våra dagars Frankrike, ett väl be-vattnat och bördigt, i det närmaste sexkantigt land, vars nordspets nås av Nordsjöstänk, medan sydkusten lögar sig i Medelhavets azurböljor. Frankrikes i det närmaste 2,170 km långa landgräns löper från Nordsjön nästan ända fram till Rhen, där den vänder söderut, slår en bukt om Schweiz och drar i sick-sack över Alperna för att slutligen mynna ut i Medelhavet, alldeles invid Mentone. Den tager åter vid, där Pyrenéerna nå Medel-havskusten, och följer dem allt till Biscaya något söder om Biarritz.

En härlig medelhavskust.

Vad som närmast ger anledning att beteckna Frankrike som blomstrens och de soliga nejdernas land, är dess oför-likneliga, solkyssta medelhavskust, Cöte d'Azur, där dvärgpalm och agave fro-das och doften från oöverskådliga blom-sterfält berusa åskådaren. Lägger man därtill den omständigheten att världens största vinproducerande orter, såsom Bordeaux och Champagne, ligga inom landets gränser, förstår man så väl solske-net, som strömmar mot främlingen, när han dväljes bland de levnadsglada män-niskobarnen där, med stänk av söderns evigt brinnande vällust i sina ådror.

En av Europas äldsta kulturhärdar.

När man reser i ett gammalt kulturland faller genast en omständighet i ögonen: det är den historiska patinan, som vilar över städerna, byarna och folket, ja t.o.m.

marken och stenarna. Detta gäller i syn-nerhet Frankrike, vars historiska tid når ett tjugotal sekel tillbaka. Därut-över giva arkeologiska fynd vid han-den, att redan tiotals tusen år förrän fenikernas krämarskutor nådde franska farvatten och fokierna rest det första historiska minnesmärket på Frankrikes kust (staden Massilia, nuvarande Mar-seille, 600 f. Kr.), denna hyst männi-skor, vilka efterlämnat otvetydiga spår av sin verksamhet, talande sitt stumma språk om en gryende kultur. Ehuru denna icke kan sättas i direkt samband med den moderna franska civilisationen, så ha dock dessa människovardandets första ljus, som lysa forskaren till mötes ur ur-tidstöcknet, i icke obetydlig mån bidra-git till att stadfästa landets anseende som en av Europas äldsta kulturhärdar.

Före människan. Granska vi med geologens fjärrglas ti-

dernas gryning, skola vi finna att Frank-rike redan under jordens tertiärtid — den geologiska tidrymd som föregick is-tiden — gjorde skäl för benämningen blommornas land. Då funnos i trakten av nuvarande Rhone och Saöne nejder med en växtprakt, vars like man i våra dagar måste söka på en långt sydligare bredd. Släkten och t. o. m. arter, som nu växa på Kanarie-öarna, i Amerika och Ostasien, stodo då sida vid sida i lika stor mångfald som vår tids tropiska urskogs-träd. Men då spydde ännu Auvergnes och Cevennernas berg glödande lava och jor-dens danarhänder voro i livlig verksam-het med att modellera det franska landets nuvarande relief. Så såg det ut när den

IX. I. 1

2

FE

ST

LIG

HE

TE

R I

BO

UL

OG

NE

-SU

R-M

ER

, E

N L

IVL

IG H

AM

NST

AD

VID

EN

GE

LS

KA

KA

NA

LE

N

Var

je

år

i au

gust

i fö

ran

stal

tas

st

ora

p

roce

ssio

ner

ge

nom

st

aden

s ga

tor

till

Ju

ngf

ru

Mar

ias

ära.

G

ator

na

äro

dek

ore

rad

e m

ed f

lagg

or o

ch f

iskn

ät,

var-

vid

h

ela

den

om

krin

glig

gan

de

trak

ten

s b

efol

knin

g p

arad

erar

ge

nom

st

aden

i

fest

lig

st

åt.

En

ligt

leg

end

en k

om å

r 6

33

en

båt

uta

n s

egel

och

åro

r öv

er

hav

et

till

d

en

nor

man

dis

ka

kust

en,

med

föra

nd

e e

n b

ild

av

den

Hel

iga

Jun

gfru

n.

Vid

d

en p

lats

, d

är

båt

en d

rev

i la

nd

, b

yggd

es e

n k

yrk

a; s

ägn

en f

ör-

mäl

er,

att

det

är

d

etta

o

mrå

de,

so

m n

u u

pp

tage

s av

st

aden

s k

ated

ral.

B

ou

logn

e-su

r-M

er ä

r F

ran

kri

kes

fö

rnäm

sta

fis

keh

amn

och

har

55,

00

0 i

nvå

nar

e.

VID

HA

MN

EN

I L

A R

OC

HE

LL

E S

TA

TV

Ä G

AM

LA

TO

RN

SO

M V

AK

TA

IN

LO

PP

ET

t,

a

Roc

hel

le,

bel

äget

vi

d F

ran

kri

kes

atl

anti

ska

kust

, äg

er e

n u

tmär

kt h

amn

. D

e tv

å to

rnen

som

stå

vid

in

lop

pet

äro

myc

ket

gam

la;

torn

et t

ill

vän

ster

, T

ou

r S.

N

icol

as,

dat

erar

si

g fr

ån

138

4,

det

an

dra

åt

er,

Tou

r d

e la

Ch

ain

e, f

rån

13

90

. D

en h

öga

spir

an v

i se

til

l h

öger

på

bil

den

är

icke

en

kyr

ka

uta

n

To

ur

de

la L

ante

rne,

et

t fy

rtor

n f

rån

fe

mto

nh

un

dra

tale

t.

Sjä

lva

st

aden

h

ar

anor

re

dan

frå

n t

ion

de

årh

un

dra

det

.' M

est

kän

t i

Fra

nk

rik

es h

isto

ria

är

I,a

Ro

chel

le

som

h

uge

no

tter

nas

för

näm

sta

sä

ker

het

spla

ts o

ch

gen

om

den

lå

nga

b

eläg

rin

g,

efte

r vi

lken

d

en

år

162

8

into

gs

av

kar

din

al

Ric

hel

ieu

.

SOLENS OCH BLOMMORNAS LAND

NORMANDISK BONDKVINNA Normandernas vackra nationaldräkt med toppmössa och snör-liv håller numera tyvärr på att försvinna. Endast på helgdagar och vid festliga tillfällen är man ännu i tillfälle a t t se den normandiska bondkvinnan skrudad på fädernevis.

stora isen kom, och därmed vändes ett nytt blad i landets historia.

Landets första bebyggare. Med istiden träda de första människorna

på världsarenan. När arkeologen går fram med sin hacka

och spade över gammal kulturmark, kan man vara övertygad om, att han förr eller senare stöter på någon urinvånare. Så ock i detta fall. År 1908 plockade man fram den första »fransmannen» i Vezeredalen i landskapet Dordogne. Det var en typisk neanderthalare med låg panna, »flyende»

haka och bestialiska ögon-brynsvalkar. Otvivelaktigt är dock, att denne icke ensam kan göra anspråk på att be-traktas som stamfar ens till någon nutida europeisk folk-ras. Redan följande år på-träffades i samma trakt väl bevarade rester av en betyd-ligt finare byggd människoras, kallad aurignac efter en syd-fransk stad med samma namn. Prydligt bearbetade stenfö-remål, halsband och andra smycken samt sist men icke sämst storartade grottmålnin-gar och -teckningar, som man funnit i olika delar av södra Frankrike tala om stor konst-färdighet och ett högt utveck-lat skönhetssinne hos folket ifråga. En stor del av dessa konstverk från en tid mellan 30 till 10 tusen år före vår stå sig väl vid en jämförelse med modern konst; dessa okända istidskonstnärer ha löst såväl de enkla linj ernås som rörel-sens problem på ett sätt, som ställer t. o. m. den nutida fu-turismens djärvaste försök i den riktningen i skuggan.

Dessa bottenskikt i den europeiska civilisationen efter-följas av de s. k. solutré- och magdalenien-kulturerna (ock-så de uppkallade efter respek-tive fyndorter), den sistnämn-da karakteriserad av talrika

ben- och hornföremål, vilka låta dess bä-rare framträda som ett typiskt renjägar-folk. Tiden, som härefter följer, låter för-moda att en invandring från Afrika ägt rum. Denna sydliga kultur stod på en högre nivå än renjägarfolkets, man kunde tämja hunden och skjuta med båge; dess-utom tyda fynd av statyetter på att denna kulturepoks människor uppskat-tade fetma hos det täcka könet i lika hög grad som vissa nutida negerstammar.

Något före den historiska tidens gry-ning ha vi att ihågkomma ännu en in-vasion som gav upphovet åt megalit- eller

4

ETT HÖRN AV ROUEN, Normandiets åldriga huvudstad, som trots dess trånga medel-tidsgator i stil med den som s}'nes här ovan är ett centrum för livlig köpenskap. Den vackra katedralen, som reser sina torn och spiror upp mot det blå, fanns redan den dag för femhundra år sedan, då Teanne d'Arc, fosterlandsbefrierskan, brändes av engelsmännen i denna stad.

T R Ä H U S , byggda av medeltidens konstförfarna timmermän, kanta stränderna av Seine i den lilla drömmande staden Caudebec-en-Caux i Normandiet. Seklernas framfart har en-dast ökat deras charm och målat trävirket i tidens mångskiftande, mjuka färgtoner. Caudebec-en-Canx var engång en starkt befäst stad, som togs av engelsmännen år 1419.


jättestenkulturen, uppkallad efter de talrika jättelika grav-monument dessa nya invand-rare strödde över Frankrikes jord. Stora överensstämmelser med en viss typ i de gamla egypternas kungagravar, mas-taban (mastaba, arabiskt ord för bänk), låter oss förmoda, att forntidens solfolk, sanno-likt under letning efter guldr

nått ända hit och därvid planterat sin kulturs insignier på den främmande jorden.

Rasen och folket. Fransmännen ha ända tills

helt nyligen förts till den på språklig grund uppkonstruera-de latinska »rasen» — ett nu-mera övergivet begrepp, som endast syftar på filologisk över-ensstämmelse hos de olika fol-ken och på intet sätt försvarar sin plats som rasbiologisk term. Betraktar man en modern ras-karta över Frankrike, skall man finna, att det franska fol-ket i själva verket är samman-satt av icke mindre än tre olika raselement, den nordis-ka och medelhavsrasen mel-lan vilkas utbredningsområ-den den alpina likt en kil med bred bas tränger in öster-ifrån. I norr råder det nor-diska blodet, varför blonda blåögda resliga nordiska ty-per, ättlingar av nordmän och andra germanfolk från dagar före den tid folket bad: »för nord-männens raseri bevare oss milde Gud» dominera. I de mellersta och östra de-larna av landet arbetar och knogar den idoga men något tröga och kälkborgerliga alpina bondefolkningen, som bildar hu-vudkontingenten av landets invånare. I söder bo slutligen medelhavsrasens glada solskensbarn, berömda för sina vackra kvinnor, vilkas charm ytterligare förhöj es av de färgstarka dräkter de älska att kläda sig i. I synnerhet äro kvinnorna från Arles i ropet för sin skönhet, åt vilket

IDYLL FRÄN ELSASS Storken är överallt en gärna sedd gäst —- t. o. m. om han slår upp sina bopålar på en skorsten. I en stor del av Eu-ropa anses storken bringa lycka åt invånarna i det hus, på vars tak den bygger bo — så ock i Elsass, där denna bild är tagen.

rykte de kunde glädja sig redan då Cae-sars legioner trampade gallisk mark.

Romargärning på gallisk mark. Vid denna tid beboddes Frankrike av

galler, ett keltiskt folk av nordisk ras. Först efter en åttaårig kamp lyckades det Julius Caesar att införa romerskt styre i landet. Gallerna absorberade snart den romerska civilisationen, byggde och bo-satte sig i städer och antogo sina her-rars språk och seder. Huvudstad blev Lyons, som jämte många andra av de

7

HE

RD

AR

FR

ÄN

LE

S L

ÄN

DE

S V

ID B

ISC

AY

AB

UK

TE

N

På

sin

a st

yito

r gå

h

erd

arn

a ö

ver

den

m

juk

a m

ark

en

lik

a sä

kert

so

m

om

de

sutt

e ti

ll h

äst

och

ku

nn

a sa

mti

dig

t h

ålla

god

utk

ik ö

ver

sin

a h

jord

ar.

De

bä

ra

lån

ga

stö

rar,

vi

lka

än

tj

äna

som

k

äpp

ar,

än

kun

na

anvä

nd

as s

om s

töd

, n

är

de

stå

stil

la.

Nu

mer

a är

o d

ock

des

sa

gam

mal

dag

s h

erd

etyp

er

vo

rdn

a

jäm

före

lsev

is

säll

syn

ta.

Les

L

änd

es

ha

drä

ner

ats

och

p

lan

tera

ts

med

vä

rdef

ull

a

tall

sko

gar,

o

ch

de

äro

ick

e n

um

era

flac

ka,

su

mp

iga

gräs

- oc

h s

and

slät

ter

i sa

mm

a u

tstr

äck

nin

g so

m f

ord

om

.

EN LITEN HJÄLPREDA VID VINSKÖRDEN I CHAMPAGNE E n av Frankrikes största inkomstkällor är vinodlingen och det ryktbaraste vinet kommer från Champagne, ett distrikt i östra delen av mellersta Frankrike. De flesta vingårdarna ägas av bönder, och när vinskördstiden är inne, deltager hela familjen, såväl små som stora, i plockandet a v de saftiga druvorna, vilka ge oss den härliga, upplivande drycken.

större städerna, i synnerhet Nimes med dess amfiteater och romerska tempel, än i dag talar sitt tydliga språk om romargär-ning i det galliska landet.

En blick genom historiens fönster. Det romerska väldet blev emellertid av

kort varaktighet. Den germanska folk-vandringens böljor slogo det i spillror och hunnerna bärgade vad övrigt var, av Aétius, tills deras horder år 451 spräng-des på de Katalauniska fälten. En ger-mansk folkstam, frankerna, efter vilken Frankrike sedermera fick sitt namn, som icke varit underkuvade av romarna, drogo

härefter in landet, nådde Seine och in-togo Paris. Deras konung Klodvig lät döpa sig jämte hela sitt folk och underlade sig härefter hela norra Gallien. Klodvigs svaga efterföljare kunde dock icke hålla det nygrundade rikets roder med samma starka hand, utan makten övergick till Pippin den lille, Karl den stores fader, som härmed blev det karolingiska rikets grundläggare.

Ej heller Karl den stores världsvälde blev av lång varaktighet. För århundra-den framåt var landet skådeplats för blo-diga strider; dels var det morerna, som efter att ha erövrat Spanien ständigt ho-

VIDUNDER I »KUNG KARNEVALS» FÖLJE I DET GLADA NIZZA Nizza bildar en omtyckt samlingsplats för alla glada människor under de tolv dagarna före fastan, när karnevalen går av stapeln. Flockar av skrattande människobarn draga längs gatorna, bärande fantastiska dräkter eller dominos. De mest vidunderliga åkdon med sällsamma passagerare dra-gas omkring i staden medan heta strider utkämpas med konfetti och blommor som projektiler.

10

S. MICHEL D AIGUILLE har ett lika beundransvärt läge som kyrkan S. Michel; som av bilden framgår kröner den en klippa av nära 300 fots höjd, och dit upp kommer man längs en trappa med tallösa trappsteg. Klippan är så brant, att man icke kan fatta hur det tionde seklets byggmästare burit sig åt att forsla byggnadsmaterial ända upp till toppen.

EN

GA

MM

AL

BR

O

över

Gav

e d

e P

au f

ör o

ss t

ill

Ort

hez

, en

lit

en s

tad

i P

yren

éern

a.

Frå

n

vak

tto

rnet

p

å m

itte

n a

v b

ron

lär

a ca

lvin

ists

old

ater

, so

m

tog

o

stad

en

år

156

0,

ha

ka

sta

t ro

mer

sk-k

ato

lsk

a

prä

ster

i fl

oden

. I

när

het

en

av

den

na

pla

ts

stod

år

18

14

ett

sto

rt

slag

m

ella

n

enge

lsm

än

och

fr

an

smä

n,

vid

vi

lket

h

erti

gen

av

W

elli

ngt

on

b

eseg

rad

e d

e fr

ansk

a

tru

pp

ern

a u

nd

er m

arsk

alk

S

ou

lt.

Eh

uru

Ort

hez

är

en g

amm

al h

isto

risk

sta

d

och

st

år

invi

d

en

vik

tig

k

nu

tpu

nk

t av

vä

gar,

so

m

led

a ö

ver

Pyr

enée

rna

till

S

pan

ien

, k

an

det

ic

ke

up

pvi

sa

mån

ga

intr

essa

nta

b

yggn

adsv

erk

.


tade dess sydgräns, dels hade mäktiga oberoende hertigdömen, såsom Norman-die och Burgund, uppstått, vilka höllo sina områden i ständigt krigstillstånd. Det var under denna tid Frankrikes mäk-tiga riddarborgar byggdes, vilkas ruiner nu utgöra pittoreska minnen från självs-våldiga borgherrars dagar, då var mans vara eller icke vara berodde på styrkan av hans borg.

Hugo Capet blir Frankrikes konung. År 987 blev Hugo Capet Frankrikes

konung och därmed grundades en dynasti, som ägde bestånd ända till den franska revolutionen. Capetingerna hade emeller-tid att utkämpa sekellånga hårda strider med engelsmännen, vilka en tid t. o. m. ockuperade Paris, innan de förra slutli-gen efter återerövringen av Calais 1558 kommo i okvald besittning av landet.

Vid tiden för Luthers första uppträ-dande nådde hans lära även Frankrike, varvid många fransmän övergingo till protestantismen. Detta gav anledning till en räcka blodiga strider vilkas kulmen bildade det parisiska blodbadet (Bartho-lomei-natten 1572), då en stor del av hugenotterna jämte deras ledare föllo offer för den katolska fanatismen.

Mot revolutionen. Trots alla krig och olyckor har Frank-

rike alltid varit ett rikt land. Men det världsliga goda var även här illa fördelat, ja, så illa, att klyftan mellan rik och fattig under den tid, som följer, småningom blev större än i något annat land. Medan ko-nungarna och adeln levde i lyx och över-flöd utarmades folket allt mer av ständigt stigande skatter, det blev fattigt och miss-nöjt och bildade en utmärkt jordmån för alla orosfrön som spriddes med upplys-ningsfilosofernas läror. Allt detta ledde slutligen till utbrottet av den franska re-volutionen 1789, då monarkin avskaffa-des, adeln och de rika mördades eller för-drevos och Ludvig XVI och hans unga sköna gemål Marie Antoinette på scha-votten med sina liv måste sona sina före-gångares slöseri och syndfulla vandel.

Napoleon Bonaparte var namnet på soldaten, som efter revolutionens fasor

än en gång kom Frankrikes tappra kri-gareskaror att med järn och stål rista sina dåd i historiens hävder. Hans raket-flykt mot maktens höjder slutade emel-lertid med, att han efter slaget vid Wa-terloo miste både krona och frihet och måste tillbringa sina återstående dagar som engelsmännens fånge på St. Helena.

Den av Napoleon återupprättade mo-narkin blev ej heller långlivad. År 1848 proklamerades republiken för andra gån-gen, varvid man var pietetsfull nog att till president utse Louis Napoleon, en brorson till den store kejsaren. I skenet av dennes gloria var det icke svårt för den nye presidenten att finna vägen till kejsartronen, på vilken han sedan, under namn av Napoleon III, satt i 18 år — ända till 1870, då han under det fransk-tyska kriget genom kapitulationen vid Sedan rå-kade i tysk fångenskap. För tredje gån-gen antog nu Frankrike det republikanska statsskicket, vilket som bekant allt fort-farande råder i landet.

Fransmännen äro världens barn. Fransmannen är i regeln strängt inställd

på det konkreta och gripbara, hans tanke sysslar helst med problem, som i större eller mindre grad ligga inom den prak-tiska tillvarons räckvidd. Med undantag av bretagnarna ha ytterst få fransmän sinne för det översinnliga. De leva i denna världen och för denna världen. De sträva till att draga så stor behållning som möj-ligt ur sin jordiska tillvaro, och de lyckas i stort sett bättre i denna strävan än de-ras grannfolk. Den enkle arbetaren håller sig med bättre föda och bättre bostad än hans engelska och tyska kamrater. Han tar icke av hatten för någon människa som ett erkännande av sitt beroende, sin underlägsenhet. Han tager av hatten för varje man och för varje kvinna i akt och mening att visa sin aktning för dem — likaväl som för sig själv.

Den franske bonden är i många stycken mycket okunnig, men utrustad med gott förstånd och snabb uppfattning. Om man tilltalar honom i hans hem eller på åkern, inlåter han sig utan svårighet i samtal med en och hävdar sin anpart i diskussionen med en anslående blandning

13

FRUKT- OCH BLOMSTERMARKNAD I DET GAMLA NIZZA I den östra delen av Nizza, vid foten av en skogbeväxt kulle kallad »Chåteau» ligger den gamla sta-den. På en av dess gator, Cours Saleya hålles frukt- och blomstermarknad varje morgon om vin-tern. På bilden se vi folkhoparna, som omge försäljningsstånden, över vilka parasollika solskydd äro spända. Taken på de låga husen till höger bilda en terrass, från vilken man har utsikt över Medelhavet.

OST

RO

NP

LO

CK

NIN

G

I B

ASS

IN D

'AR

CA

CH

ON

, E

N S

TO

R L

AG

UN

VID

BIS

CA

YA

KU

ST

EN

S

öd

er

om

Bor

dea

ux,

i

Les

I,

and

es-o

mrå

det

fi

nn

s

en

sto

r la

gun

fö

ren

ad

med

h

avet

en

das

t ge

no

m

en

smal

k

anal

. H

är

bla

nd

dyn

er o

ch

tall

skog

ar

ligg

er

den

li

lla

stad

en

Arc

ach

on,

en

om

tyck

t vi

nte

r-

och

h

oly

day

-til

lfly

ktso

rt

och

ce

ntr

um

fö

r F

ran

kri

kes

os

tron

pro

du

ktio

n.

'Bas

sin

d

'Arc

ach

on

h

ar

sak

ta

slu

ttan

de

san

dst

rän

der

, so

m

bil

da

uto

mor

den

tlig

a os

tron

-opa

rker

».

Om

kri

ng

300

m

iljo

ner

os

tron

ex

po

rter

as

årli

gen

h

ärif

rån

o

ch

tju

go

tuse

n

män

nis

kor

vin

na

sitt

d

agli

ga

up

peh

älle

ge

nom

d

en

inb

rin

gan

de

när

inge

n.


av självkänsla och lugn humor. Han har ett levande intresse för allt som sker, och man kan med honom dryfta frågor av den mest skiftande natur.

Familjen är en mäktig faktor. Ingenting kunde vara falskare än den

föreställning man ofta möter hos mer eller mindre avogt sinnade utlänningar, nämli-gen att familjen spelar mycket liten roll i livet i Frankrike. Det påpekas sålunda ofta, att fransmännen intet ord hava för begreppet »hem». Faktum är emellertid att familjen är en långt viktigare, en långt mer aktad och en inflytelserikare insti-tution i Frankrike än i månget annat land. Den utövar stor myndighet över sina med-lemmar. Familjerådet kan ta hand om en slösare och hindra honom att bringa i fördärvet dem, som äro beroende av ho-nom. Dess beslut kunna i händelse av nödvändighet genomdrivas på laglig väg.

Familjen behöver dock sällan ty sig till lagens hjälp, ty de känsloband, som förena dess medlemmar, äro så starka, att de i regeln förebygga svårare konflik-ter. En fransk moder är dyrkad av sina söner. Hon är deras lekkamrat i barn-domen, deras förtrogna i ungdomen och deras ideal, när de nått mogen ålder. Hon har överseende med deras små svag-heter, håller aldrig moralpredikningar för dem, tillrättavisar dem helst i skämt-sam ton och intresserar sig för allt som intresserar dem. När en fransk yngling råkar illa ut, vänder han sig hellre till modern än till fadern. Han är viss om att städse möta förståelse och hjälp hos henne, oberoende av vilken dårskap han begått.

Samlivet mellan föräldrar och barn är i franska familjer ytterst intimt. Barnen tillåtas taga del i det allmänna samtalet, och de lära sig härigenom redan i unga år konsten att yttra sin mening i de mest olikartade spörsmål. När något av bar-nen fäller en träffande anmärkning eller uttrycker sig på ett fyndigt sätt, skördar det rikligt bifall av föräldrarna. Detta goda förhållande mellan föräldrar och barn har givetvis också sin skuggsida. Hos somliga barn alstrar den vänlighet, som visas dem från de äldres sida, själv-uppfylldhet och ett vidrigt begär att all-

tid briljera. Men detta inträffar ej så ofta som man vore böjd att tro, och en god del av fransmannens charm i umgänget här-rör utan tvivel av den uppfostran till säll-skapsmänniska han erhåller redan i hem-met.

Fransmännen ha en utpräglad känsla för allt som gör livet lätt och angenämt. De bemöda sig om att verka tilldragande i utseede och tal, de föredra att göra ett gott intryck på bekanta och obekanta än ett frånstötande. De bemöda sig om att uttrycka sig klart och noggrannt. De till-talas av allt som skänker ögat fröjd, breda gator, vackra byggnader, gröns-kande parker och blommande trädgår-dar. Till och med i de fattigaste franska hem kan man spåra ett strävan till ren-lighet och möjligast smakfull inredning.

Ättlingarna av Vancien régime. Det finns ännu en aristokrati i Frank-

rike, som hyllar uppfattningen att en lång rad förnäma förfäder gör en män-niska förmer än hennes bröder. De flesta skratta åt dessa andryga bärare av en svunnen tidsålders åskådning, men det finns också många, som bemöta dem med mycken vördnad. Sina största beundrare finna medlemmarna av de gamla högad-liga släkterna bland den nyrika borgar-klassen, bland de uppkomlingar, som gärna smuggla ett »de» framför sitt heder-liga borgerliga namn för att bibringa folk uppfattningen, att de äro av ädel börd. Men en mer förtjänt och mer hedrande be-undran finna alla dessa hertigar, markisar, grevar och vicomter hos det fåtal, som främst skattar dem för deras belevenhet, deras förnäma och behärskade skick. Genom sitt uppträdande, ehuru icke ge-nom sitt tal, visa Frankrikes gamla famil-jer att också i deras ögon alla människor äro lika. De behandla sina gamla tjänare som vänner. De tala enkelt och naturligt till folket på landsbygden, till bönder och arbetare, till karlarna som bona golven i deras hus i Faubourg Saint Germain. Avkomlingarna av de gamla ätterna bilda alltjämt ett föredöme i den förfinade ton, den courtoise, som sedan gammalt ansetts höra till det franska folkets vackraste kännetecken.

16

SKÖ

RD

ET

ID

PÄ

EN

BL

OM

STE

RF

AR

M I

HY

ÉR

ES:

DE

ST

ILL

ER

ING

AV

LA

VE

ND

EL

I D

ET

FR

IA

Om

krin

g H

yére

s,

en

av

de

tid

igas

t k

änd

a o

ch

frid

full

aste

ti

llfl

ykts

ort

ern

a v

id d

en f

ran

ska

riv

iera

n,

fin

nas

st

ora

områ

den

p

lan

tera

de

med

la

ven

del

oc

h

vio

ler

vilk

a

främ

st

leve

rera

rå

mat

eria

l fö

r

par

fym

ber

edn

inge

n,

vilk

en

som

li

tet

var

tord

e ve

ta

är

en

bet

ydan

de

fran

sk

exp

ort

ind

ust

ri.

Här

se

vi

et

t h

örn

av

ett

la

ven

del

fält

i

augu

sti,

d

å d

e h

ärli

ga

blo

mm

orn

a sk

örd

as.

Ret

orte

r st

älla

s u

pp

p

å fä

ltet

oc

h

de

fris

ka b

lom

sam

lin

garn

a lä

ggas

i

dem

, va

reft

er

den

st

ark

t d

ofta

nd

e

olj

an

avd

esti

ller

as

och

u

pp

sam

las

i fö

r

änd

amål

et

avse

dd

a k

ärl.

HU

R M

AN

TIL

LB

RIN

GA

R D

AG

EN

PÄ

VIL

LA

FR

AN

CA

S S

OL

BE

LY

ST

A K

AJ

VID

FR

AN

SKA

RIV

IER

AN

V

ille

fran

che-

Vil

lafr

anca

li

gger

v

id

stra

nd

en

av

en

va

cker

v

ik

någ

ot

öste

r o

m

Niz

za.

Det

ä

r en

vi

nte

rup

peh

ålls

ort

m

en

äv

en

en

flo

ttst

atio

n,

ty

Vil

lafr

an

ca-b

uk

ten

ä

r d

jup

n

og

fö

r

t. o

. m

. d

e

stö

rsta

fa

rtyg

. D

en

va

ckra

li

lla

stad

ens

hu

s re

sa s

ig o

van

för

var

and

ra p

å d

e s

ko

giga

bra

nta

ku

llar

nas

sl

utt

nin

ga

r,

som

k

anta

va

ttn

et.

Des

sa

stig

a så

b

ran

t,

att

m

ånga

ga

tor

äro

en

en

da

räck

a a

v

trap

pst

eg.

Fis

k

fin

ns

ym

nig

t i

vik

en,

varf

ör ä

ven

m

ånga

a

v

stad

ens

invå

nar

e ä

ro f

iska

re.

BO

SKA

PSM

AR

KN

AD

I O

RT

HE

Z,

EN

LIT

EN

HIS

TO

RIS

K S

TA

D I

NE

DR

E P

YR

EN

ÉE

RN

A

Lik

som

i

alla

jor

den

s st

äder

är

d

et

även

i

Ort

hez

liv

och

rör

else

på

mar

knad

sdag

arn

a.

I m

yllr

et a

v b

låk

läd

da

män

fr

ån

ber

gen

d

raga

trö

ga,

du

mm

a lå

ngh

orn

ade

oxar

oc

h

kor

fram

lä

ngs

ga

torn

a.

Ort

hez

va

r en

gå

ng

den

vi

kti

gast

e st

aden

i

lan

dsk

apet

B

earn

, vi

lket

o

mfa

ttad

e

stor

a d

elar

a

v rj

et

nu

vara

nd

e d

epar

tem

ente

t B

asse

s-P

yrén

ées,

o

ch

i lå

nga

ti

der

re

sid

enso

rt

för

grev

arn

a av

F

oix

,

EN F R I D F U L L M O R G O N I EN L I T E N E L S A S S I S K I N D U S T R I S T A D Thann, på stränderna av Thur, är en liten industriort med bomulls- och sidenfabriker. Detta kunna vi dock ej med lätthet sluta oss till av bilden här ovan, vilken visar oss en familje-idvll — en soldat, som med sina systrar håller mamma sällskap, medan hon tvättar byken.

20

V I D B R U N N E N i den lilla drömmande staden Puget-Théniers, huvudort i ett distrikt i Pro-vence nära Nizza, se vi en mulåsnedrivare vattna sitt starka, säkra djur. A t t vara säker på foten är nämligen en värdefull egenskap i denna stad, ty den ligger i en trång dal bland Havsalpernas vilda klippiga stup. En gång i tiden var orten befäst, varom ruinerna av en borg ännu bära vittne.

21

BORGEN EZE, belägen på eu brant klippa mellan Nizza och Monaco, är i våra dagar blott en ruin. I forna dagar säges den hava tjänat som operationsbas för ett saracenskt rövarband. Den lilla byn Eze ligger vid borgens fot. Den vittrade by kyrkan förmodas ligga på platsen för ett gammalt romerskt Isistempel: byns namn, Eze, antages vara en förvrängning av Isis.

22

ETT SKUGGIGT HÖRN I EN SOLIG BERGSORT I SÖDERN I Puget-Théniers leder de trånga krokiga gatorna tanken på Orientens smala vindlande passager. Illusionen vore fullständig om icke anblicken av den gamle mannen med sin präktiga åsna toge oss ur villfarelsen. I Puget-Théniers inhyses åsnan jämte andra husdjur ofta i botten-

våningen, medan deras herre logerar i våningen ovanför.

IX. 2. 23


Ett sparsamt folk.

Bland franska folkets dygder måste nämnas en högt uppdriven sparsamhet, vari de knappast överträffas av någon annan nation på jorden. Fransmännen skatta högt den känsla av trygghet som penningen skänker dem. Om ock de ej visa samma kärlek till den politiska fri-heten, som exempelvis engelsmännen, be-själas de av en så mycket starkare kärlek till sin personliga oavhängighet. I andra länder förekommer det ej så ofta, att små löntagare bry sig om att upplägga bespa-ringar. I Frankrike är företeelsen däremot ytterst vanlig.

Motivet för sparandet är inom den franska medelklassen av dubbel natur. I förgrunden står önskan att säkerställa sig för ålderdomen. Därnäst kommer nödvändigheten att lägga undan en hem-gift för de döttrar, som vilja ingå äkten-skap och ej föredra att gå in som nunnor i ett kloster. Utan hemgift är det svårt för en ungmö att finna en lämplig man. På senare tider ha inklinationspar-tier visserligen ingåtts i större utsträck-ning än förr, men vida kretsar hylla fort-farande den uppfattningen, att den äk-tenskapliga lyckan gror tryggast på en av föräldrarna skapad ekonomisk bas.

Mat och dryck.

Det är icke en tillfällighet att gudinnan Goutereas mest hängivna dyrkare bära ett franskt namn. Frankrike är nämligen sedan gammalt gourméernas förlovade land, och det franska köket har i långa tider åtnjutit ett stadgat rykte att kunna tillfredsställa t. o. m. de kräsnaste anspråk i den vägen. Följden härav är de franska namnen på alla rätter, som höra till den civiliserade världens taffel. Fransman-nens stora sällskaplighet har gjort honom till skapare av världens kanske högst uppdrivna och mest förfinade sällskapsliv, vilken talang han allt jämt torde besitta i högre grad än andra. Sålunda kom Frankrike att bli ett föredöme för alla andra nationer i allt, som gällde den kul-turella samvaron, icke minst i den mate-riella manifestationen av densamma. Enär bordets nöjen intaga en central plats däri,

är det klart, att den främst här skulle trycka förfiningens spår.

Även restaurangen är, som man av nam-net kan ana, en fransk uppfinning. Enligt gourmandisens store förkunnare Brillat-Savarin öppnades den första restaurangen eller egentligen det första värdshuset av detta slag i Paris år 1770. Då uppträdde en förslagen man, som kom underfund med, att, om man skar för en hönsvinge åt en gäst, skulle det säkert infinna sig en annan, som nöjde sig med låret, utan att någondera skulle fästa sig vid prisets lilla vinsttillskott, ty för gästerna med-förde rätternas omväxling i förening med fasta priser den fördelen, att man kunde lämpa sig efter alla förmögenhetsvillkor. Denna första restauratör efterföljdes snart av flere, och även om icke alltid — som ovannämnda författare entusiastiskt skri-ver — »restauratörens matsal är ett fin-smakarnas Eden», blev dock restauran-gen inom kort en oumbärlig inrättning för hela den civiliserade världen.

Beträffande drycker står Frankrike också som nummer ett, icke endast vad kvaliteten vidkommer, utan även i mång-fald och mängd. Enbart vin producerar landet tiotalmiljoner hektoliter om året — år 1921 icke mindre än 59068000 hltr! — och märkenas antal är legio. Frank-rikes rykte som vinland är icke från i går; redan den romerske skalden Martialis sjunger det galliska vinets lov och påve-dömets finsmakare försmådde aldrig en bägare vin från Bordelais. De utsöktaste vinerna kommer i våra dagar från Bor-deaux, Médoc och Graves (Bordeauxviner) i det gamla landskapet Bordelais samt från Bourgogne och Champagne.

Men icke endast vinet har skapat Frankrikes rykte utan även andra ädla spritdrycker såsom cognac och likörer. Cognac, som fått namn efter en likabe-nämnd ort i landet, framställes genom destillation av viner och om likörernas uppkomst förmäles att världen egentli-gen har att tacka Ludvig XIV:s ålder-domskrämpor för uppfinningen av dessa. Han »hjärtstyrkare» bestodo nämligen av brännvin och socker med tillsats av olika essenser. Därigenom uppstod sedermera likörfabrikanternas konst.

24

Länder kring silverfloden ARGENTINA OCH URUGUAY

Nya världen kan indelas i tvenne historiskt betingade kulturkretsar, den anglo-sachsiska och den iberiska eller hispano-portugisiska. iDen förra omfattar nästan hela Nordamerika, den senare Central- och Sydamerika. Utmärkande för de statsbildningar, som uppstått inom den iberiska kulturkretsen, är ras-blandningen. Minst har denna varit i de tempererade delarna av Sydamerika. Dessa göra därför ett mera europeiskt intryck än de andra. Om Sydamerikas öde beror av den vita rasens existensmöjligheter, ha staterna söder om vändkretsen en stor framtid. I synnerhet gäller detta Argentina, som är nära sex gånger större än det spanska moderlandet och har alla förutsättningar att bli en av världens stormakter.

FÖRRA hälften av sextonde seklet var för Spanien en tid av häpnadsväc-

kande expansion. Upptäckter och eröv-ringar följde tätt på varandra. Redan 1516, tre år före Cortez' tåg till Mexico och sexton år före Pizarros djärva kupp mot det peruanska storväldet, seglade Diaz de Solis längs Sydamerikas östkust till flo-derna Paranås och Uruguays mynnings-vik. Här fick han dock ett fruktansvärt slut. De vilda indianerna i trakten över-föllo spanjorerna samt dödade och uppåto deras befälhavare. Emellertid tovade de vite icke att komma igen, manstarkare än förra gången, och redan 1535 kunde Pedro de Mendoza här grundlägga staden Buenos Aires, som sedan skulle bliva Sydamerikas största stad, ja, den största staden på södra halvklotet. Den myn-ningsvik, som sålunda blivit en angrepps-punkt för den spanska kolonisationen i det tempererade Sydamerika, hade upptäc-karna kallat Rio de la Plata eller silver-floden, emedan de trodde, att infödingar-nas silversmycken kommo från gruvor i grannskapet. Emellertid hade dessa rö-vat eller tillbytt sig smyckena av andra indianer.

Silverrepublikens kärna.

Allt flera kolonister kommo över från Spanien, och bosättningen börj ade sträcka sig inåt landet. Sålunda uppstod kärnan i det moderna Argentina, Silverrepubliken. Det blomstrande landet har haft större naturliga möjligheter till landförvärv än exempelvis Chile, emedan Anderna som en avspärrande mur löpa helt nära Stilla-havskusten, medan åter landet mellan

Atlanten och bergen är en av världens väldigaste slätter.

De vidsträckta skoglösa gräsmarkerna i mellersta Argentina kallas pampas — ett ord, som torde vara lånat från fornpe-ruanskan. Norr oin dessa utbreda sig de svagt vågiga, delvis trädbevuxna slät-terna i Chaco, vilka småningom gå över i den tropiska urskogen. Eängre söderut, i Patagonien, uppträda här och där även låga buskar. Före européernas ankomst kände indianerna i Da Platatrakten icke till något annat sädesslag än majs, och ej heller höllo de husdjur, men väl var pam-pan rik på jaktvilt. Små hjortar, guana-kon, en släkting till Perus lamadjur, den sydamerikanska strutsen eller nandun och många andra fåglar anträffades där. De viktigaste rovdjuren voro puman och jaguaren. Hästar, boskap och får, frukt-träd och utsäde måste nybyggarna hämta från Spanien och acklimatisera i det nya landet. Mellan dem och de infödda rådde ett oavbrutet krigstillstånd. Två gånger blev Buenos Aires så hårt ansatt, att span-jorerna för en tid måste utrymma det. Under dessa oroligheter lämnade många nybyggare sina hästar och nötkreatur utan tillsyn, och djuren begåvo sig ut på pam-pan, där de snart förvildades och bildade stora kringströvande hjordar.

Indianerna gä under.

Men småningom vunno de vita över-handen. I Argentina hade man icke, som i Peru och Mexico, att göra med mäktiga kulturfolk, utan med jämförelsevis obe-tydliga, vilda eller halvvilda stammar. Därför uppstod här icke en talrik under-

DE

N A

RG

EN

TIN

SK

A E

STA

NC

IER

ON

HÄ

RSK

AR

ÖV

ER

ET

T L

ITE

T R

IKE

. H

AN

S B

ON

ING

ÄR

DE

SS H

UV

UD

STA

D

Me

da

n

åker

bru

ket

i

Arg

enti

na

hu

vud

sak

lige

n

bed

rive

s av

fö

rpak

tare

o

ch -

min

dre

jord

ägar

e, ä

r b

osk

apss

köts

eln

än

nu

för

det

mes

ta i

hän

der

na

på

stor

-g

od

säg

are

, es

tan

cier

os.

E

n

esta

nci

a o

mfa

ttar

i

rege

ln

fler

e

hu

nd

ra,

ja

tuse

n

kva

dra

tkil

om

eter

. I

själ

va

cen

tru

m

ligg

er

god

säga

ren

s p

riva

ta

bos

tad

, so

m

på

alla

h

åll

är

omgi

ven

av

d

e m

ilsv

ida

ägor

na.

P

å d

en

övr

e b

ild

en

se

vi e

n ä

ldre

byg

gnad

styp

, b

estå

end

e av

et

t p

ar

låga

en

vån

ings

hu

s, p

å d

en

ned

re

en

mo

der

nar

e b

yggn

ad i

her

rgår

dss

til.

P

amp

an

är i

al

lmän

het

tr

ädlö

s,

men

es

tan

cier

on

har

va

nli

gen

p

lan

tera

t en

p

ark

kr

ing

sitt

hu

s.

TV

EN

NE

GA

UC

HO

S H

AV

A G

JOR

T E

TT

BE

SÖK

HO

S E

N B

EK

AN

T F

AM

ILJ

UT

E P

Å D

EN

AR

GE

NT

INSK

A P

AM

PA

N

De

sto

ra

bet

esm

ark

ern

a u

pp

ta

änn

u

en

bet

ydan

de

del

av

päm

pan

, m

en o

dla

rna

ha

mer

och

mer

bö

rja

t In

kräk

ta p

å d

en n

atu

rlig

a gr

äsva

llen

. Å

an

dra

si

dan

ge

r lu

zern

odli

nge

n

ett

kraf

tiga

re

fod

er.

Mån

gen

städ

es

har

m

an

där

för

beg

ynt

insk

rän

ka

bos

kap

ens

fria

va

nd

rin

gar

och

fö

rsök

t b

ind

a d

en

vid

h

emgå

rden

. F

ort

sätt

er

utv

eck

lin

gen

i

den

na

rik

tnin

g,

är

det

fa

ra

värt

, at

t ga

uch

on

, p

amp

ans

rom

anti

ske

rid

dar

e,

alld

eles

fö

rsvi

nn

er.

I fo

rna

tid

er

var

gau

chon

en

ga

nsk

a vi

kti

g p

erso

n.

Han

sp

elad

e ti

ll

och

m

ed

en

viss

ro

ll

i p

oli

tike

n,

ehu

ru

han

s in

flvt

and

e

ick

e al

ltid

va

r ly

ckli

gt.

ENDAST FORDON MED HÖGA HJUL KUNNA FÄRDAS ÖVER PAMPAN Efter några dagars regn liknar vägen över pampan mera en gyt t j ig flodbädd än något annat. Kärrhjulen kunna lämna efter sig spår, som äro två fot djupa, och vattenpölarna äro ofta så bottenlösa, att en häst kan drunkna i en dylik grop, om han snavar och faller. För att hjulaxlarna ej skola komma i beröring med marken göras själva hjulen ofantligt höga.

klass av rent eller blandat indianblod. De infödda gingo under eller absorberades. Officiellt räknar man numera endast 30,000 fullblodsindianer på Argentinas ca i o milj. invånare, rnen antalet är möj-ligen något högre. I varje fall torde man icke missta sig alltför mycket, om man anta-ger, att bortåt ett par miljoner argentinare ha indianer i sina stamträd. Isynnerhet är detta fallet i Misiones, där jesuiterna tidigt omvände och civiliserade de fred-liga indianerna, samt i det nordvästra höglandet, där diaguitaindianerna hade skapat en viss halvkultur. Pampasindia-nerna, vilka under två århundraden varit ett hinder för den vita bosättningen på de stora fruktbara slätterna söderom huvud-staden, blevo efter ett långvarigt krig formligen utrotade år 1879.

En snabb utveckling. Sedan mitten av nittonde århundradet

har Argentinas ekonomiska utveckling gått framåt med stormsteg, och befolk-ningen har på de senaste sjuttio åren näs-tan sexdubblats. Regeringen har befräm-jat invandringen från Europa. Särskilt talrik har tillströmningen av italienska immigranter varit. Det spanska språket och de argentinska traditionerna utgöra dock ett sammanhållande band mellan de olika elementen. Den, som ej kan spanska, saknar möjlighet att skapa sig en ställ-ning i Argentina.

I samma tempo som folkmängden till-tagit ha landets näringsliv och kommuni-kationer utvecklats. Den första järnvä-gen anlades för sjuttio år sedan. I våra dagar utstråla järnvägslinjer i alla rikt-ningar från Buenos Aires. Produkter från landets mest avlägsna delar exporteras över denna hamn. Tidigare uppskatta-des knappast någon annan boskapspro-dukt än hudarna. Men mot slutet av förra seklet fann någon på att utskeppa fruset kött till Europa, och därmed bör-jade en gyllene tid för Argentinas estan-cieros och exportörer.

Miljonstaden vid La Plata. Buenos Aires, som bildar ett särsskilt

federaldistrikt, räknar nu omkring två milj. invånare. I olikhet med de nord-amerikanska storstäderna har det ej vuxit i höjden. Verkliga skyskrapor hava först på senare tid anlagts. I stället har staden utbrett sig över slätten, och torde för närvarande täcka en areal om c: a 190 kvkm. Den finaste gatan i Buenos Aires är Calle Florida, som kantas av lyxbutiker och fashionabla klubbar. Från 4—8 e. m. är all hjultrafik bannlyst från denna gata. Livet i Buenos Aires är en egendomlig blandning av in-tensivt förvärvsarbete och lika intensiv livsnjutning. Överklassens kvinnor ha i allmänhet rätt väl lyckats inrätta sin till-varo efter europeiskt mönster, men allt-

TVENNE SENTIDA ÄTTLINGAR AV EN FORDOM MÄKTIG STAM Charruaindianerna voro en kraftfull och krigisk indianstam, som strövade omkring i Uruguay och södra Brasilien före spanjorernas och portugisernas ankomst. I<ängre fram råkade de i väpnad konflikt med de vita nybyggarna och blevo till stor del nedhugga. Paret här ovan torde vara ättlingar av denna stam, men mannen liknar nog mest en vanlig gaucho från pampan.

29

LÄNDER KRING SILVERFLODEN

jämt återstår något av den traditionella spanska konvenansen. Sportintresset är stort, och när det gäller idrott följas tro-get anglosachsiska paroller.

Argentinas hästkarlar. Kapplöpningar äro, som man kan

förstå, ett nationalnöje i hästlandet Ar-gentina. Särskilt utmärka sig i denna sport gauchos, vilka tillbringa största delen av sitt liv på hästryggen. Dessa argentinska cowboys ha en arbetsdag, som räcker från solens uppgång till dess nedgång. Deras matsedel är enkel: ox-kött och mate. Mate eller paraguayte är de torkade bladen av några Ilexarter, som trivas i Sydamerikas subtropiska trakter. Det tillredes i en kalebass och suges upp med tillhjälp av en s. k. bom-billa, som är försedd med små hål, för att matebladen ej skola följa med vid sugningen.

Gauchoklassen bestod ursprungligen av indianska halvblod. De blevo snart lika skickliga i bruket av lasson som deras indianska kusiner voro det i bruket av bolas eller stenkulor, insydda i skinn och fastbundna vid smala remmar. I våra dagar har gauchon förlorat en god del av den vilda romantik, som förr omgav honom. Men han har även blivit en mera laglydig medborgare. Hans liv är fyllt av arbete, men han förstår att roa sig, när han har fritid. Tangon är en uppfinning av honom.

Om man gör en resa uppför Paranåflo-den till Rosario, Argentinas andra stad, passerar man vidsträckta fruktodlingar. Persikan tycks vara den vanligaste fruk-ten. I Rosario mötas sex järnvägar, vilka här samla den stora slättens skörd av majs, vete och linfrö. Fortsätter man färden uppför Paranå, kommer man till Gran Chaco, med dess skogar och gräs-slätter. Här insamlas stora mängder quebrachoträ, ett ypperligt garvmedel. I de mera avsides belägna delarna av Chaco leva indianerna, tobas och matacos, ännu sitt liv på fädrens vis.

Kristus i Anderna.

Föredra vi att resa direkt västerut från huvudstaden, komma vi till staden Men-

doza, härligt beläget nära Andernas fot. Trakten är fattig på regn, men genom bevattning har man här skapat en verklig oas, där särskilt vin odlas. Befolkningen lär delvis vara av araukansk härkomst, d. v. s. befryndad med de krigiska indianerna i södra Chile. Nära Mendoza ligga ruinerna av en äldre stad med samma namn, som förstördes av en jordbävning år 1861.

Från Mendoza fortsätter järnvägen över Anderna till Valparaiso i Chile. I närheten av den första tunneln går en gammal väg upp genom Uspallatapasset, där en Kristusstaty rests som en symbol för den eviga freden mellan folken på ömse sidor om Anderna. Argentina och Chile voro nämligen de första stater i hela världen, som slöto fördrag om skiljedom.

En blomstrande nation. Uruguay är den minsta republiken i

Sydamerika, men likväl fyra gånger större än Estland. Länge var landet ett strids-äpple mellan spanjorer och portugiser, och efter frigörelsen från Spanien råkade Argentina i tvist med Brasilien om, vem som skulle äga Uruguay. England med-lade mellan de stridande, och resultatet blev, att landet r828 förklarades för en oberoende stat. Emedan det ligger på östra sidan om La Plata, kallades det fordom Banda Oriental eller östra sidan, och folket kallar sig fortfarande orien-tales.

När vi nalkas Uruguays kust över det grumliga vatten, som skiljer huvudstaden Montevideo från Buenos Aires, är det första, vi lägga märke till, ett berg, som skarpt skiljer sig från det omgivande flacka landskapet. Detta är El Cerro, det enda berget vid La Platafloden. Montevideo har under de senaste decen-nierna blivit en modern storstad, men livet där är dock icke lika jäktande och lar-mande som i Buenos Aires. Många gam-malspanska drag ha bevarats, bl. a. i arkitekturen. Men på badstranden i när-heten av staden mötas Montevideos mon-däna kretsar med representanter för Buenos Aires' societet och eleganta främ-lingar från Europa och Nordamerika, som här söka svalka och förströelse. Staden torde numera räkna över 400,000 invånare

NATURLIG KLIPPBRO ÖVER MENDOZAFLOEEN I VÄSTRA ARGENTINA Nära staden Puente del Inca finnes en naturlig klippbro, av vilken staden fått sitt namn. Puente del Inca ligger i Anderna vid gränsen mellan Argentina och Chile. Denna gräns följer i hela sin utsträckning Anderna, som i sina södra och mellersta delar uppvisa skog-klädda sluttningar och vackra sjöar, inen längre norrut vidga sig till kala, ökenartade platåer.

FÖ

RS

TR

ÖE

LS

E P

Ä

PA

MP

AN

: T

VÄ

GA

UC

HO

S D

AN

SA M

ED

SIN

A H

UST

RU

R T

ILL

GIT

AR

RA

CK

OM

PA

NJE

MA

NG

H

t t

utm

ärk

and

e d

rag

ho

s g

au

eho

n

är

han

s k

ärle

k

till

d

ans

och

m

usi

k.

Git

arre

n ä

r fa

vori

tin

stru

men

tet.

V

arj

e äk

ta

gau

cho

ka

n

trak

tera

d

en

o

ch

im

pro

vis

era

m

usi

k

till

si

na

spa

nsk

a

kär

lek

ssån

ger.

D

anse

rna

äro

lån

gsam

ma

och

täm

lige

n h

ögt

idli

ga,

ty g

aueh

on

är

i al

lmän

het

ej

glad

och

up

psl

up

pen

u

tan

tv

ärt

om

ga

nsk

a m

ela

nk

oli

skt

anla

gd.

En

vi

ss

kän

slol

ösh

et

hö

r äv

en

till

h

ans

and

liga

lä

ggn

ing,

o

ch

det

ta

dra

g to

rde

förs

tärk

ts

gen

om d

en

in

dia

nsk

a

blo

db

lan

dn

ing

en.

Ej

uta

n

skäl

för

ebrå

r m

an

ga

ueh

on

fö

r

han

s h

ård

het

m

ot

häs

ten

. S

kar

pa

spor

rar

och

h

årt

bet

sel

anvä

nd

er

ha

n g

ärn

a.

3 2

MONTEVIDEO HAR SNABBT UTVECKLAT SIG TILL EN STORSTAD I Montevideos äldsta kvarter, som ligga på en udde mellan Montevideobukten och Rio de la Plata, mittemot el Cerro, äro gatorna trånga och husen göra ofta ett ålderdomligt intryck, men de moderna delarna av staden utmärka sig genom sina breda, välskötta gator och vackra affärs-hus. Montevideo, som grundlades 1726, har sedan seklets början utvecklat sig till en storstad.

eller en fjärdedel av det lilla landets be-folkning. Uruguay är en blomstrande stat. Dess största tillgångar ligga i de väldiga får- och boskapshjordarna, vilka uppfödas på milsvida estancior. Ullen är förträfflig och ullexporten utgör en tredje-del av landets hela utförsel. Förr salta-des och torkades nötköttet, men nu för tiden förvandlas det till köttextrakt och burkkonserver eller fryses. Bekant är Liebigs köttextraktfabrik i Fray Bentos, en hamnstad vid Rio Urugua3r.

En homogen befolkning. Befolkningen i Uruguay är mera homo-

gen än i Argentina. Största delen här-stammar från äldre nordspanska kolonis-ter, basker och gallegos. De motspänsti-gaste indianerna, charruas, blevo nästan utrotade på 1830-talet. Under senare tid har visserligen invandringen från Italien, Spanien och de angränsande sydameri-kanska republikerna varit ganska livlig, men sådana proportioner som i Argen-tina har den icke tagit. Tillgången på le-

dig jord är nämligen obetydlig, då estan-ciorna uppta största delen av landet.

Man har beräknat, att minst femton miljoner hektar bördigt land användas som betesmark. I jämförelse härmed är den odlade arealen ringa, föga mer än 800,000 hektar. Arrendesystemet, på vil-ket Argentinas åkerbruk i stor utsträck-ning är baserat, har ej fått någon nämn-värd anslutning i Uruguay. I varje fall kan man taga för givet, att åkerbruket även här skall vinna terräng på boskaps-skötselns bekostnad. Kommunikations-medlens utveckling torde i sin mån bi-draga till denna utveckling. For närva-rande exporteras vete, majs och linfrö. De exporterade kvantiteterna kunna icke kallas obetydliga, om man tar hänsyn till den knappa areal, som blivit uppodlad. I södra Uruguay odlas ett utmärkt vin.

Vita och röda. Den lilla republikens historia saknar

icke spännande moment. Den lugna ut-veckling och politiska sans, som i våra da-

NÅ

GR

A Ä

NN

U K

VA

RL

EV

AN

DE

RE

PR

ESE

NT

AN

TE

R F

ÖR

DE

VIL

DA

OC

H K

RIG

ISK

A I

ND

IAN

ER

NA

I U

RU

GU

AY

D

et

ind

ian

ska

el

emen

tet

är

föga

fr

am

trä

da

nd

e

hos

U

rugu

ays

bef

olkn

ing,

oc

h d

e vi

lda

in

dia

ner

na

ha

på

någ

ra

få

un

dan

tag

när

fö

rsvu

nn

it.

Av

d

e st

olt

a

och

fr

ihet

säls

kan

de

C

ha

rru

ain

dia

ner

na

åter

står

n

um

era

föga

m

er

än

nam

net

. O

m

den

na

stam

ge

r fo

rskn

ings

resa

nd

en A

zara

, so

m b

esök

te d

en

i sl

ute

t av

ad

erto

nd

e år

hu

nd

rad

et,

må

ng

a in

tres

san

ta

up

ply

snin

gar.

B

lan

d

ann

at

ber

ätta

r h

an,

att

kn

app

ast

någ

on

end

a fu

llvu

xen

Ch

arru

akvi

nn

a h

ad

e al

la

sin

a fi

ngr

ar

i b

ehål

l.

En

o

skri

ven

la

g p

åbjö

d

näm

lige

n,

att

varj

e k

vin

na,

när

någ

on m

anli

g fa

mil

jem

edle

m d

ött,

sk

ull

e av

skär

a e

n f

inge

rled

.

EN

OÖ

VE

RSK

ÅD

LIG

BO

SKA

PSH

JOR

D,

VA

KT

AD

AV

GA

UC

HO

S, P

Å E

N E

STA

NC

IA I

DE

T

INR

E A

V U

RU

GU

AY

D

e vä

ldig

a

bo

skap

shjo

rdar

na

på

pam

pan

u

tgör

a h

uvu

dd

elen

av

U

rugu

ays

nat

ion

alfö

rmög

enh

et o

ch

gru

nd

vale

n

för

lan

det

s ek

onom

iska

liv

. D

ikso

m i

A

rgen

tin

a

va

kta

s d

e av

ga

uch

os,

so

m

myc

ket

p

åmin

na

om

sin

a b

röd

er

på

and

ra

sid

an

La

P

lata

. K

onse

rver

at e

ller

fru

set

kö

tt,

tun

gor

och

k

ött

-ex

tra

kt,

är

o d

e vi

ktig

aste

pro

du

kte

rna

av b

osk

apss

kö

tsel

n p

å d

e m

ilsv

ida

esta

nci

orn

a i

Uru

guay

. E

n

tred

jed

el

av

hel

a ex

po

rtvä

rdet

fa

ller

p

å d

essa

p

rod

uk

ter.

R

åhu

dar

o

ch

göd

nin

gsäm

nen

av

ben

och

k

ött

avfa

ll u

tfö

ras

äve

n.

Kre

atu

rsto

cken

u

pp

skat

tas

till

ått

a m

ilj.

o

ch f

årst

ock

en t

ill

det

du

bb

la.

NÅGRA MEDLEMMAR AV SKOPUTSARKÅREN I URUGUAYS HUVUDSTAD I Montevideo liksom i Buenos Aires kan fotgängaren icke gå många steg, innan han upp-manas att låta putsa sina skor. Men staden har icke blott en hel armé av skoputsaipojkar, utan även riktiga butiker för detta ändamål. Ortsbefolkningen är mycket noga med sina skor, och alla, som röra sig ute i staden, låta putsa dem åtskilliga gånger om dagen.

gar synas utmärka Uruguay, har icke all-tid varit rådande i landet. Redan kort efter självständighetsförklaringen utbröt ett blodigt inbördeskrig mellan blancos, vita, och Colorados, röda. Till det förra partiet hörde i främsta rummet de kon-servativa storgodsägarna, till det senare den liberala medelklassen. Under de föl-jande trettio åren avlöste dessa partier varandra upprepade gånger vid styret. Vanligen understöddes de vita av Argen-tina och de röda av Brasilien. År 1852 måste republiken till och med underkasta sig Brasiliens protektorat, och några år senare lyckades den avsatte presidenten Flores åter tillvälla sig makten, stödd på en brasiliansk flotta. Flores anslöt sig därefter till koalitionen mot den tyran-niske diktatorn i Paraguay, Solano Lopez. Emellertid tröttnade både Uruguay och

Argentina snart på kriget och överlämnade åt Brasilien att slutföra det. Kort därpå föll Flores, som ärligt strävat att ut-jämna de inre motsatserna, offer för ett attentat.

President och råd. Uruguays nu gällande konstitution, som

trädde i kraft 1919, uppvisar några intres-santa drag. Vid presidentens sida står ett administrativt råd, bestående av nio leda-möter, sex från majoritetspartiet och tre från det största minoritetspartiet. Rådet liksom presidenten själv väljes genom di-rekta och allmänna val. Presidenten ut-ser inrikes-, utrikes- och krigsministrarna samt har överinseendet över dessa tre departement, medan åter rådet utser och kontrollerar finans-, arbets-, industri-, och undervisningsministrarna.

Två rivaler i Fjärran Östern ANNAM OCH KAMBODJA

A v de fem kolonier, vilka bilda det franska generalguvernementet Indo-Kina, hava endast Annam och Kambodja al lt jämt infödda härskare, ehuru dessa utöva sin makt blott till namnet. De båda rikena leva under fransmännens styre fredligt sida vid sida, men de hava under århundraden varit bittra fiender, t y de kortväxta och sluga annamiterna eftertraktade länge de kraftfullare, men fridsammare kam-bodjanernas bördiga risfält. Sedan historiens gryning har det ej lyckats annami-terna att grunda ett under längre tid bestående välde, ty kinesiska mandariner hava, med undantag för kortare intervaller, varit landets verkliga herrar. Kambodja var däremot för tusen år sedan ett stor och mäktigt rike, ehuru numera intet annat åter-står av dess forna glans än under djungeln begravna ruiner av härliga tempel och palats.

ANNAM är ett rike i sydöstra Asien, som varit franskt protektorat sedan

år 1884 och numera bildar en del av gene-ralguvernementet Franska Indokina. An-nam sträcker sig utmed Kinesiska havets västkust från Tonkin i norr till Kochin-Kina i söder och gränsar i väster till Kambodja och L,aos. Trakterna vid kus-ten äro låglänta och relativt bördiga; bortom dem höja sig utlöparna till en kedja höga, skogklädda berg, vilkas top-par utmärka Annams västgräns.

Annam har mån-ga floder, men de äro korta och strida och följaktligen av ringa nytta för samfärd-seln. Däremot kom-ma de till använd-ning vid bevattning-en av slätterna.

Annamiterna, som äro bofasta i kust-landet och i dalarna mellan bergen, kom-mo ursprungligen från södra Kina. De äro kortväxta, här-diga, intelligenta och arbetsamma. I for-na tider stodo de ständigt på krigsfot med kineser, chams-folket i södra Annam och khmerfolket i Kambodja och gjor-de sig därunder kän-da för sin grymhet mot besegrade fien-

der. Det var ej heller förrän efter blo-diga strider fransmännen i slutet av förra århundradet lyckades göra sig till her-rar över Annam.

De flesta av dem äro fiskare eller syssel-satta på risfälten, som giva dem deras viktigaste födoämne. Handeln ligger näs-tan helt och hållet i kinesernas händer.

I djunglerna, som täcka bergssluttnin-garna i det inre av landet, bo några andra folkslag, vilka antagligen äro landets ur-

invånare. Märkligast bland dessa är moi-folket, som är uppde-lat i många stammar, av vilka alla tala oli-ka språk, men man vet föga om dem, ty de leva på så gott som otillgängliga platser, immuna mot de febersjukdomar, som dräpa alla in-trängande folk. Moi-folket lever till störs-ta delen av jakt, men det driver också od-ling av ris enligt pri-mitiv metod.

I forna dagar var södra Annam ett land för sig och bil-dade ett mäktigt rike, befolkat av chams, vilkas avkomlingar man numera endast finner i den sydligas-te delen av landet. Chams äro ett folk av indomalajiskt ur-

KONUNG VINH THUY AV ANNAM Vinh Thuy besteg Annams tron i november 1925, medan han ännu blott var en gosse. Som rådgi-vare har han vid sin sida en fransk resident, ty landet står som känt under franskt protektorat.

TU

NG

T L

AS

TA

DE

IN

FÖ

DIN

GA

R V

ILA

SIG

UN

DE

R E

N V

AN

DR

ING

ÖV

ER

AN

NA

MS

BE

RG

D

e h

alv

vil

da

st

amm

ar,

vil

ka

ti

llh

öra

m

oifo

lket

o

ch

up

peh

ålla

si

g i

ber

gstr

akte

rna

i d

et i

nre

av

A

nn

am,

äro

beg

åvad

e m

ed

stor

fy

sisk

st

yrk

a.

Dess

a

ytt

ers

t n

öd

torf

tigt

k

läd

da

in

föd

inga

r

ku

nn

a i

fler

e d

agar

van

dra

på

ob

anad

e st

igar

med

väl

dig

a b

örd

or

på

rygg

en.

Liv

smed

el

av

oli

ka

slag

, e

hu

ru

mes

tad

els

bes

tåen

de

av

ris

och

to

rkad

fi

sk,

sam

t h

usg

eråd

m

. m

. st

uva

s i

hö

ga

bam

bu

ko

rgar

, vi

lka

så

om

sorg

sfu

llt

bin

das

fa

st p

å b

ärar

ens

ryg

g,

att

det

i

de

fles

ta

fall

är

o

mö

jlig

t fö

r

ho

no

m

att

bef

ria

si

g fr

ån s

in b

örd

a u

tan

hjä

lp.

HIMMELENS SON är det namn annamiterna giva sin kejsare, som vid högtidliga till-fällen tager plats på en gyllene tron. Hans praktfulla dräkt och hans titel röja i likhet med den granna draken bakom tronen inflytande från det väldiga grannriket Kina.

39

K O N U N G E N A V K A M B O D J A erbjuder en pittoresk anblick i sin pagodformiga krona, sina dyrbara, juvelbesatta smycken, sin brokiga dräkt och sina egendomliga snibbskor. Hans för-fäder härskade över ett rike, som sträckte sig från Bengaliska viken till de kinesiska haven.

TVÅ RIVALER I FJÄRRAN ÖSTERN

sprang, kortväxt, föga kraftigt och ytterst lättjefullt. Hudfärgen växlar från mörkbrunt till röd-brunt, och färgen på deras hår från svart till kastanjebrunt.

Annams hela folkmängd torde uppgå till något över 6 miljoner.

Städerna i Annam äro alla var-andra mer eller mindre lika; de bestå mestadels av bysamhällen, som ligga hopgyttrade innanför ett bälte av murar och vallgravar. Staden försvaras av ett citadell, ofta stort nog att rymma hela dess befolkning. Förmögnare anna-miters hus äro i regeln uppförda i tegel eller trä och försedda med tegeltak. Den lägre befolkningen måste vanligen nöja sig med hus av lera undertak av palmblad.

Annams huvudstad.

UR EN LITEN INFÖDINGS UPPFOSTRAN Den vilda moistammens små gossar gå icke i skola för att lära sig att läsa, skriva och räkna. — Däremot lära de sig tidigt att använda båge och pil samt spåra upp ett villebråd. Dessa gossar komma snart att skjuta med förgiftade pilar.

Hué, Annams huvudstad, har ett fördelaktigt läge vid floden Hués mynning. I början av nit-tonde århundradet blev staden starkt befäst av franska ingenjö-rer och räknad som en av de starkaste militära posterna i Asien. Konungen av Annam bor i ett pa-lats, beläget i det inre av citadel-let. Han hyllas som självhärskare av sina undersåtar, men hans makt är dock ringa, ty landets hela styrelse ligger i fransmän-nens händer. Dessa utöva kontroll över de annamitiska ämbetsmän-nen och sköta dessutom utan med-verkan av de infödda om tull-väsendet, de allmänna arbetena och alla övriga förvaltningsgrenar, vilka kräva en-hetlig ledning.

Khmerfolkets land. Kambodja är ett annat av de fem län-

der, som bilda Franska Indokina. Det gränsar i norr till Siam, i väster till Siam och Siamesiska viken, i söder till Kochin-kina och i öster till Annam och Laos. Till storleken motsvarar det tredjedelen av Frankrike. Klimatet är tropiskt; mon-sunerna dela året i lika delar, de torra och de regniga årstiderna.

Kambodja vore intet utan den stora floden Mekong, som bevattnar landet och förlänar det dess bördighet. Mekong sti-ger med regnen i juni och översvämmar se-nare de fördämningar, som kanta den. De rika alluviallagren på ömse sidor om floden bilda miniatyrplatåer, som äro väl odlade och skänka flera byar deras uppehälle.

Pnom Penh. Kambodjas huvudstad är Pnom Penh,

som erhållit sitt namn efter ett berg mitt i staden, vilket bär den berömda Khmer-pagoden. Pnom Penh har 85,000 invå-

IX. 3 41

FASAD OCH ENDA INGÅNG TILL EN INFÖDINGSHYDDA I ANNAM De med palissader kringgärdade infödingsbyarna i Annam erbjuda en förvirrande anblick, t y hyddorna ligga kringströdda kors och tvärs på det inhägnade området; husrader och gator ser man ej en tillstymmelse till. Bostäderna äro byggda av bambu och halm, och en ställning, vilken man når med en stege, tjänar som veranda. Hyddorna sakna såväl fönster som skorsten.

EN

SP

ÄN

NA

ND

E R

OD

DT

ÄV

LA

N P

A D

EN

BR

ED

A F

LO

DE

N M

EK

ON

G I

KA

MB

OD

JA

Den

na

årli

ga

rega

tta

är

en

stor

h

änd

else

fö

r

de

spor

tin

tres

sera

de

i K

amb

od

ja

och

fö

rsig

går

u

tan

för

P

nom

P

enh

, la

nd

ets

hu

vud

stad

. B

åtar

na

ha

va

i

rege

ln

stor

a b

esät

tnin

gar,

oc

h

mån

ga

av

dem

d

riva

s fr

amåt

av

m

er

än

tju

go

m

an.

Rod

dar

na

är

o ej

lä

grad

e p

å b

änk

ar,

såso

m

hos

oss

i

Eu

rop

a,

uta

n

ro

ståe

nd

e m

ed

ansi

kte

t vä

nt

mot

b

åten

s fö

r,

vari

gen

om

d

e h

ela

tid

en

kun

na

följ

a

des

s k

osa

. P

nom

P

enh

h

ar u

nd

er f

ran

smän

-n

ens

inse

end

e fö

rvan

dla

ts

till

eu

tr

evli

g st

ad

med

go

da

gato

r o

ch

mån

ga v

ack

ra

byg

gnad

er.

Sta

den

är

u

pp

kall

ad

efte

r b

erge

t P

nom

.

KAMBODJAS TRONFÖLJARE I HÖGTIDSDRÄKT Tillvaron är helt visst icke särdeles angenäm för Kambodjas tronföljare, ty han är i smått som stort bunden av den stränga hovetiketten och får ej göra någonting, som vore ägnat att minska hans värdighet. Han kan ej förströ sig med lekar och upptåg som andra barn, ty hans kläder kunde taga skada därav. Den väldiga parasollen är nästan mer än den lille tjänaren mäktar med.

44

HÖGA ÄMBETSMÄN DYRKA SIN HÄRSKARES FÖRFÄDER Det finns tre religioner i Annam — buddism, taoism och konfucianism — men flertalet av befolk-ningen förrättar sin andakt än i den ena religionens tempel, än i den andra. Den enda verkliga religionen i Annam är förfädradyrkan. Vid vissa högtidliga tillfällen samlas rikets förnämsta ämbetsmän på palatsgården för att under högtidliga former dvrka sin härskares förfäder.

MANDARINERNA FALLA TILL MARKEN;INFÖR HÄRSKARENS FÖRFÄDER De stora cylindriska kärlen, som stå på borden, äro helgade minnet av härskarens förfäder. Man-darinerna stå först en stund i stilla andakt framför dem, såsom vi se på den övre bilden. Därpå faller var och en på knä och slår sin panna mot golvet. Annamiterna hava tagit denna sed från kineserna, vilka en gång härskat över deras land. Härskarens palats ligger i huvudstaden Hué.

TVÅ RIVALER I FJÄRRAN ÖSTERN

nare. Staden utgör residens för konun-gen av Kambodja, vid vars sida franska regeringen placerat en generalresident. Pnom Penh är dessutom en livlig handels-stad, ty den ligger på den punkt, där Me-kong förenar sig med fyra bifloder.

Andra intressanta städer i Kambodja äro Kampot vid Siamesiska viken, Ou-dong, landets forna huvudstad, Battam-bang, medelpunkt i ett stort jordbruks-distrikt och Siemreap, där turister stiga i land på väg till de berömda ruinerna i Angkor.

Det gamla Khmer-riket.

Det nuvarande Kambodja är emellertid blott en ringa kvarleva av det forna Khmer-riket, ett hinduiskt välde, som på höjden av sin makt i tolvte århundra-det sträckte sig från Bengaliska viken till Kinesiska havet och var uppdelat i sextio självstyrande stater. Vid denna tid var huvudstaden Angkor Thom smyc-kat med tempel och palats, vilka voro sannskyldiga arkitektoniska underverk. Nu återstå blott ett fåtal vittrade läm-ningar, vilka dock ge eftervärlden en föreställning om khmer-konstens höga nivå.

Buddhatemplet Nakor Vat.

Ruinstaden Angkor Thom ligger norr om sjön Tonle Sap, på ett område, som i våra dagar tillhör konungariket Siarn, men som fordom var införlivat med det mäktiga khmerväldet. Den märkligaste fornlämningen i det öde Angkor Thom är Buddhatemplet Nakor Vat. Det impo-nerande templet består av en väldig ter-rassbyggnad, uppförd i sandsten och om-given av mäktiga pelarrader. Toppen krönes av en helgedom, avsedd för dyr-kan av buddhisternas gud. Pelarna äro monoliter och äro till antalet bortåt 1,500. Tempelväggarna äro täckta med reliefer, återgivande scener ur Ramayana och Mahabharata. Att dessa hinduiska motiv återfinnas i ett Buddhatempel har antagligen sin förklaring i att man vid helgedomens uppförande anlitat byggmäs-tare från Java, där hinduiska och buddhis-tiska kultelement trivas fredligt sida vid

sida. Förutom dessa bilder med hin-duiska motiv finner man otaliga intres-santa reliefer, vilka giva oss en åskådlig föreställning om det gamla kambodjafol-kets liv och seder.

Kambodjas öden under nyare tid.

Kambodja lever fortfarande under den hinduiska traditionens välde, ehuru blott en spillra återstår av landets forna stor-het. Det berövades provins efter provins av det kinesiska rikets mongoliska herrar och av inkräktare av tibetansk här-stamning, vilka nu bilda huvudmassan av befolkningen i Siam och Burma. Förrän Kambodja kom under franskt be-skydd, led det mycket av annamitiska rövarband, som utmed floderna landade i byar och städer, ödelade dem med eld och svärd och över huvud foro fram som djävlar. Kambodjanerna, ett biandfolk av de gamla khmer och de inkräktare, som under olika skeden lagt landet under sitt välde, äro resliga och kraftigt byggda; och om de velat, hade de med lätthet kun-nat slå sina kortväxta fiender. Men det förefaller som om det begåvade folket mer skulle leva i minnet av sitt stolta för-gångna än i nutiden, och liksom det for-dom föll till föga för plundrande annamiter, håller det i våra dagar på att duka under

för en fredligare invasion. Kineser ström-ma i massor in i Kambodja och lägga här liksom i Annam i allt högre grad under sig handel och .näringar, medan landets forna herrar söka sin utkomst ur jordbruk och fiske.

Urbefolkningen i bergstrakterna.

I bergstrakterna finner man rester av landets urbefolkning, uppdelade i ett fler-tal stammar såsom kui, khamen och pönong. Kuifolket är märkligt så till vida, att det antagligen, representerar det gamla khmerfolket i renare form än andra nu levande infödingar i Kambodja. Det har emellertid återgått till ett halvvilt sta-dium och har i andligt hänseende intet gemensamt med sina anfäder.

Kambodjas befolkning uppgår samman-lagt till ungefär 1 1 / 2 miljon.

Antarktis, köldens rike UPPTÄCKTSFÄRDER TIEE DEN SJÄTTE VÄREDSDEEEN

Antarktis, polkontinenten i yttersta södern, har vad betingelserna för liv beträffar ej mycket att erbjuda. E n enda stor iskalott av hundratals meters mäktighet täcker marken och låter denna komma till synes endast vid kusterna i form av branta bergstup cch genomfrusna moränkullar. Denna väldiga inlandsis är i ständig långsam rörelse mot kusterna, och ehuru hastigheten icke belöper sig till mera än några få meter i månaden, avstöter den årligen ismassor, som sammanlagda troligen äro större än halva Gottland och giva upphov åt det södra polarhavets karak-teristiska platåliknande isberg, vilka ofta nå många engelska mil i genomskärning.

| MGIVEN av ett stormigt, isfyllt hav ligger Antarktis, antipodkontinenten,

i yttersta södern. I kall oåtkomlighet stiger det ur vågorna till en nivå, vars medel-höjd tangerar 3 km, men med toppar och ryggar nående upp ännu högre. Det före-faller, som om intet funnes där som loc-kade människan att riskera livet på dess frusna yta. Ty ett vågspel är det att med livet som insats beträda sydpolens jung-fruliga vita vidder — därom vittnar den tribut de redan krävt av modiga män, som dj ärvts beträ-da dem.

Att det i dessa ödemarker icke är enbart vinnings-lystnaden som dri-vit människor att utrusta dyrbara expeditioner och våga sitt liv är uppenbart. Även om denna i ett el-ler annat fall spe-lat in, är det dock främst det ädlare slag av nyfikenhet vi kalla forskar-lust, parad med äventyrshåg och dådkraft som va-rit drivfjädern hos den enskilde och lett till tävlan mel-lan de olika natio-nerna.

En stor och hemlighetsfull slö-ja har också höljt de södra polarlän-

ANTARKTIS FÅGEL Denna pingvin är som fullvuxen svart och vit medan ungarna äro gråa med mörka huvuden. Vingarna, som på bilden äro utsträckta för att skrämma foto-grafen, brukas endast vid simning; fjädrarna likna fjäll.

derna i lockande skrud. Under det sex-tonde århundradet troddes allmänt att svdpolen befann sig på en kontinent lika stor som hela den övriga landmassan på jorden.

James Cook. Den första som vågade sig ut på den

södra polaroceanens farofyllda vatten för att försöka lyfta åtminstone en liten flik av slöjan, som dolde det okända landet, var den frejdade kapten James Cook.

Under sin andra re-sa 1773—75 över-skred han på flere ställen den söd-ra polcirkeln och framträngde ända till 710 10' s. br. utan att påträffa land, varav han drog den slutsat-sen, att syd pols-kontinenten knap-past kunde sträc-ka sig nämnvärt utöver polcirkeln. Detta har även senare bekräftats. En följande expe-dition till dessa trakter, som var rysk, kunde efter sin återkomst 1821 äntligen meddela världen upptäck-ten av det första landet inom pol-cirkeln, Peter I:s ö och Alexander I:s land.

KAPTEN SCOTTS FARTYG VID ETT ISBERG Från det inre av en hålighet i ett väldigt isberg se vi kapten Scotts fartyg. Bilden torde vara ena-stående i sitt slag och säkert en av de vackraste polarfotografier som någonsin tagits. Men för erhållande av denna har också kameramannen satt sitt liv på spel enär isberget när som helst kunnat mista jämvikten och kantra, varvid männen i dess inre ohjälpligen blivit dränkta.

48

ISBERG I DET FRUSNA HAVET Isbergen äro stycken av glaciärer eller inlandsisar, som glida ut i havet. Då dessa under sin långsamma rörelse nå havet lyftes iskanten upp av vattnet varvid större och mindre styc-ken brytas lösa; inlandsisen säges »kalva». De jättelika isstycken, som härvid hamna i vattnet flyta sedan omkring med en niondedel av sin massa över vattenytan och bilda formliga isöar.

Det visade sig att området var rikt på sälar, och snart vimlade vissa delar av havet om sommaren av fångstfartyg. Under de följande åren blevo färderna dit ner allt mer populära, så att åren 1838— 43 icke mindre än 10 fartyg mer eller mindre ärorikt förde tre olika länders flaggor över sydhavets isfyllda vatten. Till namnet buro de alla vetenskapens standar, men i verkligheten var det främst patriotisk ambition som sporrade till upp-täckarbragderna. Dock blevo lagrama, som skuros på forskningens fält för den skull icke mindre betydande.

Dumont d'Urvilles expedition.

Dumont d'Urville, en av stiftarna av geografiska sällskapet i Paris, var den förste som kom i väg med sina fartyg Astrolabe och Zelée. Under letandet efter den magnetiska Sydpolen fann han

land vid södra polcirkeln, som han .upp-kallade efter sin maka Adélie. En land-stigning gjordes på några klippiga hol-mar, som lågo utanför den tillfrusna kusten. Vid samma tid utsändes även en amerikansk expedition under befäl av löjtnant Wilkes, som ehuru dess veten-skapliga resultat på grund av en mängd ogynnsamma omständigheter blevo magra, står i polarforskningens annaler som en av de vackraste bragder mänsklig energi förmått utföra. Att icke heller en-gelsmännen skulle saknas i denna kapp-löpning var självfallet. De hade fördelen att till befälhavare kunna utse den magne-tiska nordpolens upptäckare kapten Ja-mes Clark Ross, varför även deras resultat blevo de rikaste. Med sina två fartyg Erebus och Terror nådde han längre mot söder än någon annan hunnit och gjorde många betydelsefulla upptäckter, av vilka främst upptäckten av jordens sydligaste

P L A T Ä B E R G A V D E N T Y P I S K A A N T A R K T I S K A S K A P N A D E N De antarktiska isbergen kännetecknas genom den platåliknande formen och de bländande vita sidorna. Dessa flytande jätteblock av ibland ända till hundra meters höjd äro den isiga söderns första skyltvakter; på läsidan ha de vanligen en lång svans av krossis. I södra

polarhavet har man träffat isberg ända upp till Goda Hoppsudden.

K A P T E N S C O T T V I D B A R N E - G L A C I Ä R E N Bilden visar det frusna havet invid kusten, som skönjes på något avstånd. Gletschern som åstad-kommit isskruvningen är Barne-glaciären och mannen som syns på bilden är kapten Scott, som fann sin död på den stora inlandsisen på återfärden från Sydpolen i början av år 1912. Där strandisen möter en gletscher blir den fullständigt sönderskruvad och splittrad.

SCOTTS DEPÅ PÄ ROSS ISLAND Kapten Scott, den kände sydpolsforskaren, hade som bas för sina forskningar tagit Cape Evans på Ross Island. Huset som synes på bilden är hans depå. På andra sidan Ross-havet höja sig bergen på Viktoria land. Då Rosshavet är fruset stiger Barne-glaciärens stup lik en gigantisk klippa upp ur den snötäckta isslätten. Då isen går upp följa delar av glaciären med i form av isberg.

5i

HUNDSPANN VID BARNE-GLACIÄRENS FOT På denna bild se vi ett av kapten Scotts hundspann rasta under den mäktiga gletscherbran-ten. Kanalen som synes mellan isflaken och packisen är typisk för den »varma» årstiden i dessa trakter. Pingviner som ägna sig åt fiskafänge i de öppna vattnen stiga ofta upp på isflaken för att taga sig en angenäm vilo- och »prat»stund. Weddelsälar hålla dem ofta sällskap.

52

I SY

DP

OL

EN

S S

TIL

LA

FR

ID:

PIN

GV

INE

R R

AST

A P

Å E

TT

ISF

LA

K

Sn

öst

orm

är

n

ågo

nti

ng

av

det

vä

rsta

som

en

for

skn

ings

resa

nd

e m

åste

uth

ärd

a i

des

sa n

ejd

er.

Vin

den

s fr

ukt

ansv

ärd

a k

raft

, d

en i

nte

nsi

va k

öld

en o

ch

den

p

iska

nd

e sn

ön

göra

d

et

omöj

ligt

at

t lä

mn

a b

arac

ken

el

ler

tält

et.

Men

d

å vi

nd

en

dö

tt

ut

här

skar

en

fu

llst

änd

ig,

maj

estä

tisk

st

illh

et,

uto

m

när

fåg

lar

elle

r sä

lar

äro

i n

ärh

eten

. H

är

se v

i n

ågra

pin

gvin

er p

å et

t is

flak

i s

ina

kara

ktär

isti

ska

oc

h k

om

isk

a st

älln

inga

r.

Des

sa

fågl

ar

äro

myc

kel

ce

rem

oniö

sa;

med

h

änsy

n

till

d

eras

u

tsee

nd

e h

ar

man

jä

mfö

rt

dem

m

ed

små

män

nis

kor

i fr

ack

. D

e le

va i

sam

häl

len

på

hu

nd

ratu

sen

tals

in

div

ider

.

DÄ

R P

ING

VIN

ER

NA

AV

LA

SIN

A U

NG

AR

: E

N H

ÄC

KN

ING

SP

LA

TS

VID

MO

UN

T E

RE

BU

S O

m v

inte

rn l

ämn

a p

ingv

iner

na

ha

ve

t o

ch k

omm

a u

pp

på

lan

d f

ör a

tt h

äck

a.

Han

nen

gör

ett

^re

de

av

sten

ar,

vilk

a, i

fall

det

egn

a fö

rråd

et i

cke

räck

er

till

. u

nd

er

ett

ob

evak

at

ög

on

bli

ck

»kn

ycka

s»

från

gr

ann

ens

bo.

H

an

bev

akar

d

äref

ter

boe

t ti

lls

hon

an

kom

mer

för

at

t lä

gga

ägg.

N

är

des

sa

äro

klä

ckta

b

evak

a

mak

arn

a tu

rvis

b

oet

m

edan

d

en

ena

av

dem

gö

r p

rovi

ante

rin

gsex

ped

itio

ner

ti

ll k

ust

en.

Då

Sh

ackl

eton

s ex

ped

itio

n l

and

steg

h

är

år

190

8 v

isad

e si

g p

ingv

iner

na

myc

ket

in

tres

sera

de

av

des

s fö

reh

avan

den

oc

h

gjo

rde

van

dri

nga

r p

å fl

ere

en

gels

ka

mil

fö

r at

t in

spek

tera

lä

gret

.

GROTTBILDNING I ISEN UNDER VINTERN Fruktansvärt starka stormar rasa under »vintern» i Antarktis. Storm och glidis bilda stundom dessa underbart vackra och fantastiskt formade isgrottor, vilka påminna om sa-gornas trollpalats. Potografin är tagen av Shackleton-expeditionen vid ljuset av stormlyktor.

verksamma vulkan Erebus förtjänar ett omnämnande.

Antarctics första färd. Efter dessa pionjärer besöktes de syd-

liga polarvatten upprepade gånger av så-väl valfångare som rena forskarfartyg. Av dessa är att annotera det norska valfångarfartyget Antarctics första färd 1894—95, enär man då upptäckte det första spåret av växtliv inom södra pol-cirkeln samt dessutom gjorde den första landstigningen på den antarktiska konti-nenten. En annan ryktbar sydpolsfärd i slutet av 19: de seklet var Belgicas färd och nödtvungna övervintring. Till fartygets befäl hörde även Roald Amund-sen, som då i egenskap av styrman för första gången blickade mot det mål, vars uppnående ett decennium senare ställde ho-nom främst i ledet av de män, som förmått bemästra polernas otillgängliga isfästen.

Den svenska Antarktisexpeditionen. En av de första färderna vid ingången

till det nya seklet var svensk. I oktober

1901 lyfte gamla Antarctic ankare i Göte-borgs hamn för att anträda en ny resa till sydpolstrakterna, en resa som blev dess sista, ty det greps av isens förkrossande famntag och förliste, dock utan att något människoliv gick till spillo. Ombord be-fann sig i egenskap av färdens ledare och upphovsman Otto Nordenskjöld. Expe-ditionen, som främst arbetade för veten-skapligt mål, övervintrade tvenne år 1902 och 1903 i ett från Sverige medfört tim-merhus på Snow Hill-ön 64° 25' s. br. När Antarctic efter första årets över-vintring skulle taga sig fram till vinter-kvarteret, blev det gamla skrovet krossat av isskruvningen. I tre veckor drev det omkring utan köl och roder och med bräckta plankor, tills isen glesnade och fartyget sjönk, sällande sig till den stora flotta som hamnat på havets botten. De skeppsbrutna släpade sedan sina båtar över isen och lyckades till sist taga sig fram till en liten ö. På natten uppstod emellertid en storm, som skingrade alla förråd och kistor, som kvarlämlats på

SKUA-MÅSEN, PINGVINENS DÖDSFIENDE Den rovgiriga skua-måsen, en verklig »köttätare», är Antarktis ' »havstrut». När pingviner-nas häckning pågår komma alltid skua-måsarna för att knycka obevakade ägg och ungar som kommit på villovägar. Pingvinerna giva sig emellertid i strid med inkräktaren, därvid med så stor framgång användande sina näbbar och vingstumpar att rövaren i regel flyr fältet.

isen. I en stenkoja, täckt med sälskinn och segelduk, tillbragte männen sedan 8 månader. Deras så gott som enda spis var pingviner och sälar. Emellertid lycka-des vid vårens början en argentinsk und-sättningsexpedition taga sig fram till lä-gerplatsen på Seymour ön, så att de svenska forskarna utan vidare missöden kunde återvända hem med sina rika skördar.

Shackletons bragd. Nästan samtidigt hade en engelsk expe-

dition utsänts för att utforska de hav och kuster, som tidigare besökts av Ross. Den stod under befäl av kapten Scott, som även lyckades fylla de »vita» fläckarna på Antarktis' karta med många nya kon-turer och dessutom kom sydpolen närmare än någon av hans föregångare.

En deltagare i denna färd, löjtnant E. H. Shackleton, ledde blott några år senare en ny brittisk expedition till Antark-tis' hjärta. Den 30 juli 1907 lämnade han med sitt fartyg Nimrod East India Docks, därmed begynnande en färd, som skänkt

ett av de vackraste namnen åt engelsk forskargärning. Med fyra mandschuriska hästar och tre man bröt han i oktober det följande året upp från sitt vinterkvarter för att söka komma sydpolen så nära som möjligt. När hästarna på grund av den knappa proviant man kunde medtaga sat-tes på halv ranson fingo de sin föda utökad med remmar, tågstumpar och — varand-ras svansar. Emellertid gingo de stadigt mot polen två till tre mil om dagen. Ef-ter omkring fyra veckor måste den första hästen skjutas för att användas som föda. Fem dagar senare nåddes Scotts sydligaste punkt 82°i7' eller 86 mil från polen. Efter att ha måst skjuta ytterligare två hästar och sedan den sista störtat i en bottenlös isspricka stretade männen allena tippför den väldiga glaciär som ledde till polen. Juldagarna, sydpolens sommar, mötte dem med en köld av — 44°. Alltjämt steg isens yta och pulsarna angåvo att höjden var stor. 1 början av januari måste männen ligga stilla ett par dagar på grund av snöstorm och köld, scm ehuru det

SÄL

HO

NA

N O

CH

HE

NN

ES

UN

GE

FR

UK

TA

IC

KE

KA

ME

RA

N

Wed

del

lsäl

arn

a h

ålla

ti

ll

i h

avet

n

ära

fast

a l

and

et,

vilk

et o

ftas

t är

om

öjl

igt

att

nå

dir

ekt

med

far

tyg;

d

ock

före

kom

ma

de

på d

essa

bre

dd

grad

er a

ldri

g i

så

sto

ra

flo

ckar

, at

t d

et

lön

ade

sig

att

jag

a d

em.

Män

nis

kan

bes

öker

äve

n d

essa

nej

der

så

säll

an,

att

dju

ren

ick

e lä

rt s

ig a

tt f

rukt

a h

enn

e oc

h t

aga

d

ärfö

r k

nap

pt

någ

on n

oti

s om

hen

nes

när

varo

, if

all

de

icke

d

irek

t b

li

anfa

lln

a.

Få

vild

a d

jur

låta

em

elle

rtid

män

nis

kan

ko

min

a så

när

a so

m d

enn

a sä

lart

, vi

lket

ty

dli

gt

fram

går

av

foto

graf

ens

ly

ckad

e k

näp

p

här

o

van

.

57 IX. .

< J W3 i—i CO w O « « o fe

hJ :< C/3

EN

SÄ

LH

AN

E G

ER

SIG

UT

PÄ

FIS

KA

FÄ

NG

E U

TA

NF

ÖR

RO

SS I

SL

AN

D

En

sto

r W

edd

ells

äl b

eger

si

g på

fis

kfån

gst

fr

ån

kas

tise

n

invi

d

Ros

sön

. W

edd

ells

älen

är

d

en s

törs

ta

bla

nd

de

anta

rkti

ska

säla

rter

na

och

beb

or

vi-

ka

rna

av

Wed

del

ls h

av.

Nam

net

har

den

fåt

t ef

ter

sin

u

pp

täck

are,

Ja

mes

W

edd

ell,

so

m g

jord

e en

for

skn

ings

färd

til

l d

enn

a tr

ak

t år

18

23

. P

å la

nd

rö

r si

g W

edd

ells

ålen

i k

lum

pig

a sp

rån

g så

go

tt d

ess

fen

lika

ext

rem

itet

er t

illå

ter,

men

i v

attn

et ä

r d

eu e

n b

ehag

full

och

sn

abb

sim

mar

e.

På

bil

den

är

den

ju

st i

fär

d m

ed

att

ho

pp

a i

va

ttn

et,

i vi

lket

den

för

svin

ner

på

en k

vart

s ti

mm

e,

inn

an d

en

ånyo

vis

ar

sig

ovan

yta

n

för

att

and

as.

SÄLEN STICKER UPP HUVUDET UR EN RÅK I ISEN Denna bild återger havskusten vintertid, då havsytan bildar en enda vit slätt. På grund av tidvattnet uppstå emellertid små råkar i isen, som sällan blir mera än fem fot t jock. Dessa rå-kar hållas öppna av sälarna, vilka nytt ja dem som andhål, genom vilka de kunna krypa upp

på isen för att få luft och vila.

ANTARKTIS, KÖLDENS RIKE

var mitt i sommaren gick ned till -56°. Den 9 januari var färden mot syd slut, ty provianten tillät intet vidare framträng-ande. Mätningarna visade 88° 23' sydlig bredd, alltså endast 18 mil till polen, samt en höjd av mer än 3 kilometer över havet.

Amundsens triumf. Att sydpolen erövrats veta vi alla.

Mannen som utförde dådet var Roald Amundsen, och flaggan som han plante-rade i mitten av kung Hakons land var norsk. Detta skedde den 15 december r g n . Men blott en månad senare den 17 januari 1912 stod kapten Scott och tre av hans följeslagare på samma plats och läste Amundsens triumf. På återfärden tog polen den största tribut den hittills tagit — Scott och hans tappra följeslagare, som omkommo av köld och umbäranden, 900 mil från det mål som gav dem deras livs största besvikelse.

Det rika djurlivet. Sydpolskontinenten hör till jordens

mest ogästvänliga trakter, så gott som

allt liv är bannlyst från dess isiga vita slätter och skrovliga berg. Endast några härdiga lavar, alger och mossor kunna finna nödtorftig näring under den antarktiska sommaren, vars medeltempe-ratur aldrig når över o C. För den skull har icke heller landfaunan att uppvisa någon enda högre stående djurart. Kus-ten och det öppna havet hyser däremot ett rikt djurliv, som åtminstone, vad de stora havsdjurens antal vidkommer, i våra da-gar torde stå utan motstycke på jorden.

Den antarktiska livlösheten gör sig stundom gällande redan förrän man be-trätt den ofantliga sydpolsglaciären. Så seglade Shackleton långa vägar längs den stora isbarriären utan att se ett enda högre djur. Denna livlöshet är dock ofta endast skenbar, ty havets myllrande mil-joner väsen äro sällan synliga för åskåda-ren på ett fartygsdäck. Endast havets högdjur äro tillgängliga för hans blickar och deras färder och uppehållsplatser äro främst betingade av näringstillgången, vilken i sin tur är beroende av faktorer,

EN LEOPARDSÄL, SOM FÅNGATS AV FORSKNINGSRESANDENA Denna sälart är den snabbaste och starkaste av södra ishavets sälar. Den har oerhört kraf-tigt utvecklat huvud och nacke, medan däremot den grå- och svartspräckliga kroppen är rätt klen och avsmalnar bakåt som en orm. Den lever av pingviner, småsäl och fisk och blir över elva fot lång. Den är stridslysten, uppträder alltid ensam och har sällan blivit fångad.

60

INST

ÄN

GD

I

PA

CK

ISE

N

Un

der

ti

o m

ånad

er

låg

Sh

ack

leto

ns

exp

edit

ion

skår

om

bor

d

på

»E

nd

ura

nce

»

inst

ängd

i

pac

kis

en.

Stu

nd

om

va

r is

en o

rörl

ig,

men

oft

a s

köto

gig

anti

ska

isst

yck

en u

pp

ur

isfä

lten

då

flak

en m

ed d

ån d

rab

bad

e sa

mm

an m

ed e

tt i

sber

g, s

om k

ross

ade

pac

kise

n p

å en

str

äcka

av

fler

e k

ilo

met

er.

Yta

n v

ar l

ikso

m

ett

ha

v i

sto

rm,

som

p

löts

ligt

st

eln

at

av

kö

lden

. D

et

var

ett

verk

ligt

un

der

att

far

tyge

t k

un

de

mot

stå

den

vä

ldig

a p

ress

en o

ch i

cke

sön

der

smu

lad

es.

ANTARKTIS, KÖLDENS RIKE

så många, att vetenskapen ännu ej lyc-kats klargöra mera än en bråkdel av dem. Att dessa betingelser ställvis stå till buds även här i den yttersta söderns köldre-gioner och detta i en grad, som vida över-träffar de miljöer, som man i regel anser äga de bästa förutsättningarna för ett rikt djurliv, bevisar faktum att södra is-havet i själva verket är ovanligt rikt på havsdäggdjur. Deras samlingslokaler äro emellertid begränsade och förlagda till väl-skyddade och dolda sund och vikar, vars inlopp vanligen äro befästa med ett så stort antal flytande iscitadell, att sjö-farande sällan riskera ett framträngande mellan dem.

En sådan bukt nådde även den schakle-tonska expeditionen under sin färd längs isbarriären. Den var en formlig krater av överflödande liv. Hundrade väldiga bard-valar sprutade ångande strålar av utan-dad vattengas, späckhuggare, fenvalar och puckelvalar höjde sig titt och ofta över vattenytan och på de drivande is-flaken lågo små hjordar av Weddell-sälar och gassade i midnattens solsken. Vär-diga kejsarpingviner stodo bredvid som intresserade åskådare eller de åkte obe-svärat »kälke» på snön, liggande på mage

alldeles som småpojkarna här hemma, medan dåsiga skua-måsar med tunga ving-slag slogo lovar omkring isstyckena.

Antarktis' mest fängslande företeelse är otvivelaktigt pingvinen. Den värdiga kejsarpingvinen som kommer vaggande, allt efter råd och lägenhet med en eller flere hustrur vid sin sida, ger som »Nim-rods» biolog skriver, en träffande bild äv-en framgångsrik, självbelåten, lycklig och omisstänksam lantman som bugar sig ar-tigt, när han gör sin uppvaktning. Han jämte den något kälkborgerliga men prak-tiska Adelie-pingvinen utgöra dessa trak-ters civiliserade invånare. Även om deras civilisation är vida enklare än vår ha de dock mycket av mänsklig natur över sig såväl i utseendet som i en del s. a. s. and-liga drag. Ätandet är nämligen ej deras förnämsta intresse i livet, ty sedan de för-skaffat sig föda och bestyren med ungarna upphört, lämna de i större eller mindre sällskap havet endast i akt och mening att företaga turistfärder inåt land och för-bliva dagar och veckor på resande fot. Kejsarpingvinerna äro mycket ceremo-niösa, och de betrakta synbarligen männi-skorna som fränder — något oformliga och stora visserligen, men dock av samma ätt.

DET VITA KORSET PÄ HUT POINT På toppen av Hut Point står ett vitt träkors som restes till minne av en brittisk sjöman George T. Vince, som medföljde den engelska sydpolsexpeditionen 1901—04. Han förlorade vägen under en snöstorm och omkom genom ett fall från en isklippa. Detta enkla tecken står nu som en enslig minnesvård över en man, vilken dog under fullgörandet av sin plikt.

62

Hur man fördriver tiden LEKAR OCH SPORT UNDER OLIKA LUFTSTRECK

I vår skildring av lekar och idrott i olika land skola vi främst uppehålla oss vid förhållanden, så olika våra egna som möjligt. Många av de sätt att fördriva tiden, som komma att framskymta i vår framställning, skola helt säkert hos läsaren framkalla tanken: »Det måtte vara bra underliga människor, som finna nöje i sådant!» Andra åter k u n n a ej underlåta att väcka en känsla av att det är rätt liten skillnad mellan kulturmänniskans och vildens sätt at t roa och rekreera sig. Men vi skola finna ett drag, som förenar individerna utöver ras- och folkgränser: de besjälas alla av ett behov att stundom söka befrielse från vardagens slit och enahanda möda.

LEKAR och sport bilda en lika viktig be-ståndsdel i människans liv som föda,

sömn och arbete. Det ges ingen trakt på jorden, från en kanadensisk avverknings-plats eller en kinesisk by till en eskimå-hydda eller en afrikansk »kraal», där ej lekar av något slag utföras.

Lekens art beroende av lan-dets natur.

Lekens och sportens beskaffenhet be-stämmes självfallet i viss utsträckning av landets natur. På en avverkningsplats mitt bland Kanadas väldiga skogar, om-given av träd och stubbar, ges det föga svängrum för lekar ute i det fria; här förströr man sig därför på lediga stunder med inomhuslekar. En av de kanaden-siska skogsarbetarnas mest omtyckta le-kar heter: »Jack, var är du?», och den är ett ganska hårdhänt tidsfördriv. I,eken tillgår på följande sätt. Tvenne män med förbundna ögon ligga på knä på golvet i mitten av rummet. Vardera håller i vänstra handen en bastant läderrem och i den högra antingen likaledes en rem eller en hårt hoprullad tidningsbunt. Man drar lott, och den, som segrar vid lott-dragningen utropar: »Jack, var är du?» Den andra måste svara: »Jag är här», och nu riktar den förre ett slag mot den plats, där han tror motståndaren befinner sig. Om han träffar sin man, är han be-rättigad till ett andra slag. Bommar han, måste han finna sig att i sin tur bliva mål-tavla och utsättas för kamratens hämnd. Så fortsätta de båda skogsarbetarna le-ken, tills den ena av dem uppger striden. Det behöver väl ej påpekas, att de slag som utdelas med remmarna icke äro över-hövan milda.

Koreansk dragkamp. Låtom oss nu förflytta oss från Fjärran

Västern till Fjärran Östern. I Korea är dragkamp ett omtyckt tidsfördriv. Re-pet är flätat av halm och i regeln ofant-ligt tjockt, ty den koreanska dragkampen står icke mellan ett begränsat antal del-tagare på vardera sidan; det händer ofta att hela byar ställa upp sin- befolkning mot varandra. Repets ändar upplösa sig i ett antal grenar, och män, kvinnor och barn hjälpa till att draga. Det påstås att kvinnorna icke alltid driva rent spel; de beskyllas för att söka göra sig tyngre genom att fylla sina kläder med sten.

Bollspel är ett annat omtyckt tidsför-driv i Korea. Ett koreanskt bollspels-lag består av fyra deltagare på vardera sidan försedda med en liten träkula och tunga, otympliga klubbor. Spelarna äro uppställda på planen bakom varandra med ett litet avstånd mellan varje man. Om den främste spelaren mister kulan, äger den följande att gottgöra hans oskicklig-het. En poäng noteras, när det ena laget slår kulan över motståndarens baslinje, och då detta inträffar byta spelarna sidor.

Japanska och kinesiska lekar. Japanska barn roa sig i stor utsträck-

ning med fjäderbollspel. Sällträet är ofta rikt snidat och målat i granna färger. Som boll användes ett såpbär, vari fjäd-rar äro instuckna. Denna lek förekommer i Japan vanligen blott bland flickebarn, men i Kina spelas en liknande lek även av gossar och ynglingar. Härvid är dock att märka en betydande olikhet. De unga kineserna försmå i regeln sällträet. Fjä-derbollen försättes i rörelse med hjälp av fötter, armbågar, skuldror och knän -

63

GL

AD

A S

MÅ

JA

PA

NSK

OR

LE

KA

»R

ÄV

EN

OC

H G

ÄSS

EN

» M

ed

utb

red

da

arm

ar

söke

r d

en

främ

sta

»

gåse

n»

h

ind

ra

»räv

en»

at

t gr

ipa

den

li

lla

»gås

en»

i än

dan

av

ra

den

. »R

även

»

lyck

as

emel

lert

id

med

li

st

och

sn

abb

het

k

om

ma

förb

i b

esky

dd

arin

nan

oc

h

grip

a si

tt

offe

r,

och

så

fö

rkor

tas

ra

den

ti

lls

hel

a »f

lock

en»

är

ta

gen

. D

enn

a le

k,

som

un

der

a

nn

at

nam

n

före

kom

mer

h

os

oss,

är

k

änd

oc

kså

i T

ibet

, m

en

i d

etta

lan

d k

alla

s d

en »

varg

en o

ch f

åren

».

Jap

ansk

a p

ojk

ar

spel

a te

nn

is,

»bas

ebal

i»

och

k

rick

et

vid

si

dan

av

u

töva

nd

et

av

ian

det

s eg

en

idro

tt.

Där

emo

t h

ar

fotb

oll

ej

lyck

ats

vi

nn

a n

ämn

värt

in

steg

bla

nd

dem

.

ARABPOJKAR FÖRDJUPADE I DAMSPEL Endast förmöget folk kan unna sig lyxen av ett dambräde och riktiga pjäser, och dessa pojkar hava därför ritat upp ett bräde på marken och använda stenar och träbitar som pjäser. Dam och schack äro ytterst omtyckta bland araberna, som över Italien och Spanien infört det senare till Europa. Olika former av damspel voro kända i det gamla Egypten, Grekland och Rom.

WARRI, ETT OMTYCKT SPEL I SIERRA LEONE Även folk på lägre utvecklingsstadier kunna utveckla mycken fantasi, då det gäller att hitta på ett lämpligt tidsfördriv, och mendistammen i Sierra Leone har uppfunnit ett sinnrikt spel, warrispelet, vid vilket infödingarna kunna glömma sig flere timmar i sträck. Warrispelet kräver ett bräde med tolv hål i, vilka föreställa städer, som skola erövras.

65

händerna få under inga omständigheter tagas i bruk. Man kan ej annat än be-undra den skicklighet, varmed spelarna bringa bollen att flyga fram och tillbaka under flere minuter åt gången.

Pappersdraken. 1 Kina, Japan och Korea har pappers-

draken sedan urminnes tider varit ung-domen en outtömlig källa till glädje. Pappersdraken är förfärdigad av papper eller sidentyg, och man söker bringa den att likna en fågel eller en läderlapp. Stundom fästas visselpipor eller små eols-harpor vid pappersdraken, och dessa in-strument åstadkomma de underligaste ljud medan draken svävar uppe i rymden. Om natten fästes ofta en papperslanterna vid drakens svans.

Snurran. Också snurran är en vanlig företeelse

inom den österländska barnvärlden, i syn-nerhet pisksnurran. Här kommer den till sin fulla rätt om vintern, då man med

förkärlek utser frusen mark eller is till skådeplats för leken. Att duellera med snurror är en omtyckt förlustelse. Duel-len tillgår så, att tvenne snurror försättas i rotation i riktning mot varandra, och ägaren till den snurra, som går över ända vid sammanstötningen, anses som den besegrade parten. Japanska gossar hålla sig med brumsnurror, som de kalla »åsk-snurror». Gymnastiska lekar av alle-handa slag äro rätt allmänna i Japan och Korea. Kineserna bry sig däremot i re-geln icke om lekar, som kräva större kroppsansträngning; detta gäller särskilt befolkningen i Sydkina. Där ser man med vämjelse på västerlandets fotboll och hockey, och människor, som tillbringa hela dagen med att under en glödande sol spela kricket eller tennis, hållas för föga bättre än dårar.

Schackspelet i Kina. Av inomhuslekar spelas triktrak i Korea

och schack i Kina. Det kinesiska schack-spelet skiljer sig något från det euro-

LEKANDE FLICKEBARN I NIGERIA Det finns inga underbara leksaksaffärer i Nigeria, där dessa små flickor kunde köpa lek-saker av det slag, som försätta europeiska barn i förtjusning. De nödgas därför hitta på egna lekar, vilka vanligen äro ytterst enkla, t y de hava ej stora pretentioner. Här se v i dem i en lek, i vilken varje flickebarn i tur och ordning kryper mellan de andras ben.

66

CH

INL

ON

-SP

EL

ET

I B

UR

MA

ÄR

EN

AV

LÄ

GSE

N S

LÄ

KT

ING

TIL

L F

OT

BO

LL

M

atto

r u

tbre

dd

a p

å m

ark

en

tjä

na

som

sp

elp

lan

vi

d

chin

lon

-sp

elet

, so

m

är s

ynn

erli

gen

in

veck

lat

och

k

räve

r et

t an

sen

ligt

m

ått

av ö

vnin

g.

Man

nen

i

mit

ten

av

b

ild

en

hål

ler

i h

and

en

en

bo

ll,

gjo

rd

av

flät

verk

, so

m

han

är

i

ber

åd

att

kas

ta

up

p i

luft

en.

Det

gä

ller

fö

r sp

elar

na

att

hål

la

bo

llen

i

röre

lse

så

län

ge

som

m

öjl

igt

uta

n

att

den

en

en

da

gån

g rö

r vi

d

mar

ken

. D

e k

un

na

kas

ta

up

p

bo

llen

m

ed

kn

äet,

få

nga

d

en

på

sin

a h

älar

ell

er m

ella

n h

ak

an

och

sku

ldra

n,

och

sål

un

da

låta

de

den

gå

från

man

til

l m

an m

ed h

äpn

adsv

äck

and

e sk

ick

ligh

et.

ARABISKA SMÅTTINGAR ROA SIG FURSTLIGT Männen försätta gungan i rörelse, och de små vaggas behagligt fram och ti l lbaka där de sitta säkert placerade i sina lådor, som hänga rakt ned från tvärbommarna, varigenom de upprymda representanterna för det uppväxande släktet under inga omständigheter kunna falla ur och skada sig. Anordningen erinrar starkt om de gungor, som hos oss glädja både gammal och ung.

peiska, ty där finnes en extia pjäs, kallad »kanonen». Mitt på brädet finnes ett fält upptagande nio rutor, och kungen och drottningen (kallade »general» och »råd-givare»), få ej röra sig utanför dess grän-ser. Mahjong är ett annat kinesiskt spel, och likaså stamma många kortspel från Orienten. Däremot synes damspelet, som har intresserade utövare i hela Europa och i Nordafrika, sällsamt nog

vara fullkomligt okänt i orientaliska län-der.

Den anglosaxiska sporten. Den anglosaxsiska sporten har seger-

rikt utbrett sig över vida delar av jord-klotet. Kricket har vunnit många utövare särskilt i Indien, Sydafrika, Australien, på de västindiska öarna och på vissa söder-havsöar. På Samoa spelas kricket med

68

EN GYMNASTIKINRÄTTNING I DET FRIA FÖR NORSKA SKOLBARN I Norge liksom i övriga skandinaviska länder tillmätes gymnastik och kroppsövningar stor be-tydelse, och många småbarnsskolor ha sörjt för gymnastikanordningar på lekplatserna för elever-nas räkning. Småttingarna uppehålla sig med förkärlek i dessa gymnastikinrättningar i det fria. Denna träning i den tidiga barndomen bidrar helt visst till att göra dem friska och starka.

69

ET

T V

AC

KE

RT

HO

PP I

DE

N B

ER

ÖM

DA

HO

LM

EN

KO

LL

EN

-BA

CK

EN

N

org

e ä

r sk

idsp

ort

ens

kla

ssis

ka

la

nd

. U

ng

och

gam

mal

id

ka d

enn

a fr

isk

a o

ch k

räva

nd

e id

rott

. I

öve

ren

sstä

mm

else

med

lan

det

s n

atu

r ä

r i

syn

ner

het

b

ack

löp

nin

gen

fö

rem

ål

för

n

orr

mä

nn

ens

stor

a in

tres

se.

Bil

den

h

är

ovan

] vi

sar

ett

va

cker

t o

ch s

vin

dla

nd

e h

opp

i d

et

värl

dsb

erö

md

a H

olm

enk

oll

en,

de

n

fin

a

skid

bac

ken

u

tan

för

O

slo,

d

är

bl.

a.

de

avgö

ran

de

nat

ion

ella

b

ack

löp

nin

gstä

vlin

garn

a

gå

a

v

stap

eln

. I

den

na

bac

ke

har

gjo

rts

änd

a ti

ll 7

0

met

er

lån

ga h

op

p.

Ock

så

sto

rsti

lad

e in

tern

atio

nel

la

tävl

inga

r ar

ran

gera

s år

lige

n.

HUR MAN FÖRDRIVER TIDEN

EN EPISOD I BASEBALLSPELET Baseball är kanske den mest utbredda sommarsporten i Förenta staterna, där det är lika omtyckt som kricket i England. Bollen, som liknar en hockeyboll, kastas av »pitchern», som skall söka få den över en »plate», vid vilken den som för sällträet är placerad. »Catchern» bär handskar och bröstskydd och hans ansikte skyddas av en mask.

tjugo, trettio, femtio, ja, ända upp till hundra deltagare i vartdera laget; det är ofta hela byar, som ställa sin utvalda ungdom mot varandra. Infödingarna uppgå med liv och lust i spelet; det räcker icke två eller tre dagar, utan så länge födan förslår. Först när vist-huset är alldeles tomt upphör kraftmät-ningen. Som sällträ tjänar en klubba av trä; den som för sällträet springer icke själv, utan har lagets snabbaste löpare att springa för sig. Antalet av dem, som bilda utpartiet i kricketspelet, är obegränsat, men om någon av dem låter en boll komma genom, utsättes han icke blott för obarmhärtigt gyc-kel, utan tages ofta i hårdhänt upp-tuktelse av sina kamrater.

TVENNE UNGA BORNEANER INBEGRIPNA I EN BROTTNINGSKAMP Infödingarna på Borneo äro synnerligen förtjusta i brottning, t y den främjar deras uppfostran till jägare och krigare. Brottningen på Borneo har sin särskilda karaktär därutinnan, at t ronden an-ses hava börjat först efter det de kämpande fått ett säkert tag om varandra. Däremot är slutmå-let för matchen detsamma som annorstädes: att bringa motståndaren med skuldrorna i marken.

Ett annat mycket populärt anglo-saxiskt bollspel är det skotska national-spelet golf, som spelas på en öppen, helst tuvig gräsmark. På 70 m:s avstånd från varandra grävas 9—14 hål i marken. De spelande skola med klubbor av olika form driva en boll av 50 grams vikt från ena hålet till det andra, fältet runt. Den part, som med minsta antalet slag får sin boll i alla hålen, har vunnit.

Amerikanernas »basebali». Bilden på sidan 71 ger oss en föreställ-

ning om det amerikanska baseball-spelet, som närmast kan betecknas som ett slags utvecklad långboll. Sällträet är tunt och rundat, och bollen är icke röd som i det engelska kricketspelet, utan vit. Bollen kastas, bowlas alltså icke, och en ameri-kansk spelare är i stånd att virvla runt i luften på det mest skickliga vis. Den kastas med sådan fruktansvärd kraft, att »catchern», den som skall fånga bol-

len, måste bära icke blott mask för ansik-tet, utan även starkt bröst-ochbenskydd.

»Catchern» är ojämförligt den viktigaste bland de nio spelare, som bilda ett base-ball-lag, och det är därför blott naturligt, att han även verkar som lagets kapten. Ett slags baseballspel förekommer också på Samoa, som vi kunnat konstatera i en tidigare artikel (del I, sid. 300).

Baskernas »pelota». En fängslande anblick erbjuder bas-

kernas pthta, som kan betecknas som ett mellanting mellan fjäderboll, handboll och väggboll och vari vi enligt vissa kännares förmenande hava att söka ursprunget till alla europeiska lekar med sällträ och boll. Spelplanen är 250 fot lång och 50 fot bred och det finns tre spelare på varje sida. Bollen liknar till formen en »basebali» och väger 120 gram. Den slungas med hjälp av en liten kupig skovel, som är fäst vid spelarens högra underarm.

72

Hellas' barn GREKLAND I VÅRA DAGAR

De moderna grekerna betrakta sig som ättlingar och arvtagare till antikens helle-ner. Dessa anspråk hava blivit underkända av några forskare, men torde dock i stort sett äga giltighet. E n obruten kontinuitet förefinnes mellan Greklands be-folkning för 2,000 år sedan och våra dagars greker. De främmande element, som tid efter annan inträngt på grekiskt område, hava jämförelsevis hastigt bli-vit assimilerade av hellenerna. Även nygrekiska språket har utvecklats ur det hellenistiska tungomål, som allmänt talades i de östra medelhavsländerna mot slutet av gamla tiden. Men i allsidig begåvning och skaparkraft kunna de moderna gre-kerna, lika litet som något annat nu levande folk, mäta sig med de gamla hellenerna.

Härstamning och fornhistoria.

Bland de stridbara, ljushyllta stam-mar, som i det trettonde århundradet f. Kr. till lands och sjöss angrepo egyp-ternas gamla kulturrike, fanns även ett folk, som egypterna benämnde danauna. Detta namn har man ställt i samband med de homeriska dikternas danaer eller greker. Men även om detta antagande är ogrundat och hellenerna icke deltagit i det stora härnadståget mot Egypten, torde man dock ej fara vilse, om man betraktar den tidens väldiga folkförskjut-ning som en följd av grekernas framträn-gande söderut.

Detta framträngande skedde emellertid icke plötsligt och oförmedlat, utan etapp-vis under loppet av flere århundraden. Grekerna, vilka på denna tid icke voro ett enhetligt folk, men väl uppvisade många gemensamma drag både i språk och utseende, uppträdde redan i mitten av andra årtusendet vid Egeiska havets kuster. Deras förtrupp bildade jonernas sedan så ryktbara stam. Något senare följde acheerna eller eolerna, troligen ett gemensamt namn på flere befryndade stammar. Sist kommo dorerna, vilkas kärva, krigiska kynne fick sitt mest fulländade uttryck i soldatstaten Sparta. Den förgrekiska befolkningen på fast-landet och på öarna, vilken på Kreta efterlämnat ståtliga minnesmärken, gingo nästan fullständigt upp i hellenerna. På grund av den geografiska splittringen i det nya hemlandet, en splittring, vars verkan måhända ytterligare förstärktes av en inneboende böjelse för separatism, uppstod icke hos grekerna någon känsla av nationell samhörighet. Stadsstaten

blev den typiska formen för deras poli-tiska skapelser. Men väl utvecklade sig med tiden ett allt starkare medvetande om det hellenska kulturarvets förplik-tande betydelse. Detta medvetande hölls vid makt av sådana institutioner som de olympiska spelen och oraklet i Delfi. Det var troligen i Delfi sagorna om hellenernas gemensamma ursprung utformades. Nam-net greker skulle härleda sig från en dot-terson till Deukalion. Detta namn an-vändes emellertid icke av grekerna själva, utan av italikerna.

Kolonisationsverksamhet. Den grekiska lokalpatriotismen utveck-

lades främst av dorerna, vilka upprättade sina slutna småstater på spillrorna av den egeisk-mykenska kultur, som blomstrat i Mykene och andra kungastäder. Om den dominerande betydelse stadsstaten, »po-lis», ägde i det forna Grekland, utgör själva ordet politik ett vittnesbörd. Samma separatistiska tendens gjorde sig även gällande i förhållandet mellan kolo-nierna och moderstäderna. En viss pietet utmärkte nästan alltid detta förhållande, men därvid stannade det också i regeln.

Grekernas kolonisatoriska verksamhet kännetecknades för övrigt av målmed-vetenhet och energi. Redan i äldsta tid hade de besatt delar av Mindre Asiens kust och Cypern. Under och efter den doriska vandringen drogo nya skaror ut, och snart var Egeiska havets kust i hela dess utsträckning grekisk. De nya kolonierna utsände i sin tur expeditio-ner, vilka anlade nybyggen vid Svarta havets och Medelhavets stränder, ända till Krim och norra Spanien. Härvid gingo grekerna annorlunda till väga än

X. I. 73

74

UT

SIK

T

ÖV

ER

G

RE

KL

AN

DS

HU

VU

DS

TA

D F

RÄ

N F

OT

EN

AV

AK

RO

PO

LIS

ME

D L

YK

AB

ET

TO

S

I B

AK

GR

UN

DE

N

Be

rge

t L

yk

ab

ett

os

om

give

s p

å tr

e si

do

r av

Ate

n o

ch p

å d

ess

top

p l

igge

r d

en h

elig

e G

eorg

s k

apel

l.

I fo

rnti

den

låg

Lyk

abet

tos

ett

styc

ke

uta

nfö

r s

ta-

den

. H

alv

vä

gs

mel

lan

Ak

rop

oli

s oc

h L

vk

ab

etto

s sy

nes

en

öp

pen

pla

ts,

Ko

nst

anti

nst

org

et,

och

til

l h

öger

om

det

sam

ma

förr

a k

un

glig

a p

alat

set.

B

ako

m

slo

tte

t fi

nn

es

en

stor

p

ark

. U

nd

er

den

tu

rkis

ka

ti

den

fö

rlo

rad

e

Ate

n

näs

tan

al

l b

etyd

else

so

m

stad

, m

en p

å d

e h

un

dra

år,

som

för

gått

sed

an G

rek

-la

nd

s fr

igö

rels

e,

ha

r d

et

snab

bt

utv

eck

lats

o

ch

tord

e n

u

räk

na

om

kri

ng

300,

000

in

vån

are.

J

ämte

h

amn

stad

en

Pir

eus

är A

ten

ce

ntr

um

fö

r h

and

eln

.

DEN ATENSKA SKATTKAMMAREN I DELFI, APOLLOS HELIGA STAD Vid foten av berget Parnassos ligga ruinerna av Delfi, den heliga orakelstaden; som en gång varit kultcentrum för alla hellenska stammar. I forna tider hade Greklands förnämsta stater sina egna skattkammare i Delfi. I dem förvarades offergåvorna. Atenarnas skattkammare, vars uppförande bekostades med bytet från Maraton, har i våra dagar blivit restaurerad.

SALONIKI ÄR EN AV BALKANHALVÖNS VIKTIGASTE HAMNSTÄDER Saloniki, antikens Thessalonike, är näst Pireus Greklands viktigaste hamn. Dess uppland är icke blott Makedonien, utan även stora delar av Jugoslavien äro för sin export beroende av Saloniki, och grekerna hava därför här reserverat en ypperlig frihamn åt jugoslaverna. E n stor del av stadens befolkning utgöres av ättlingar till spanska judar, som flytt undan inkvisitionen.

75

VÄGFARANDE RASTA VID ETT LITET VÄRDSHUS NÄRA SPARTA På bilden se vi två lantmän förfriska sig på vägen till Sparta. Den ene bär näbbskor, vilka i Grekland allmänt användas tillsammans med fustanellan. Båda två äro för övrigt goda repre-sentanter för den peloponesiska lantbefolkningen. Greklands vägförhållanden lämna ännu mycket övrigt att önska, och den billiga kusttrafiken har fördröjt järnvägarnas utveckling.

deras konkurrenter på havet, fenikerna. Medan dessa i allmänhet endast grun-dade rena handelskolonier, faktorier, från vilka de kunde exploatera det kringlig-gande landet och dess befolkning, gick den grekiska kolonisationen ut på att be-sitta och bruka jorden. Ett exempel på systemets goda verkningar var det doriska Syrakusa på Sicilien, som under sin blomstringstid torde räknat en miljon invånare.

Politisk historia.

Greklands politiska historia under forn-tiden är en enda räcka av förvecklingar

och blodiga uppgörelser mellan de olika stadsstaterna. Icke ens det persiska hotet kunde förmå dem att bilda en fas-tare sammanslutning än ett försvars-förbund, som föll sönder, när faran icke mera var överhängande. Och ej heller Alexander den store, som genom sina erövringar skapade förutsättningarna för det hellenistiska kulturriket i Asien, lyckades göra slut på denna söndring. Jämte Makedonien kom även Hellas eller, som det numera kallades, Achaia i mitten av andra århundradet f. Kr. under ro-merskt välde. Men även om hellenernas politiska oberoende gick förlorat, fyckades 76

PATRIOTISKA YNGLINGAR PARADERA I GREKISK NATIONALDRÄKT Grekerna äro mycket stolta över sitt land och dess ärorika historia. På de fosterländska hög-tidsdagarna tåga alltid processioner kring gatorna under avsjungande av patriotiska sånger. De hurtiga unga männen här ovan äro klädda i nationaldräkt. Denna består av fustanella, skärp, väst, tofsmössa och skor med stora ullgarnsbollar. Helhetsintrycket är måleriskt.

77

HELLAS' BARN

de dock bevara sin överlägsna kultur och sitt klangsköna, formrika språk. Hela östern var länge i kulturellt, och delvis även i språkligt hänseende, gre-kiskt. Och Bysans bevarade genom hela medeltiden ett visst samband med den hellenska antiken.

I slutet av fjortonde och mitten av femtonde århundradet erövrade turkarna Hellas, och under osmanskt välde förblev landet ända till 1832, då grekerna, efter ett förbittrat och växlingsrikt krig, tillkäm-pade sig friheten. Rikets utsträckning för-blev nästan oförändrad till 1913, då Grek-land efter lyckliga koalitionskrig mot Turkiet och Bulgarien ökade sitt terri-torium med omkring två tredjedelar. Nyförvärven voro Makedonien, Epirus, Kreta, Mytilene, Samos och Chios.

Efter världskriget tycktes en period av ännu större expansion stunda. Genom fördraget i Sévres — vilket visserligen aldrig blev ratificerat — erhöll Grekland åtskilliga områden, som turkarna dock ej ville utlämna. Efter ett misslyckat fält-tåg i Mindre Asien, som ledde till en re-gimförändring, slöt den nya regeringen fred med Turkiet i Eausanne (1923) vari-genom Grekland erhöll sina nuvarande gränser. Samtidigt träffades en över-enskommelse om utväxling av greker i Turkiet mot turkar i det grekiska Make-donien. Genom denna omflyttning, som med skäl kan kallas en modern folk-vandring, har Greklands befolkning ytter-ligare ökats och torde nu närma sig sex miljoner. Öarna Imbros och Tenedos, vilka s.a.s. bevaka ingången till Darda-nellerna, hade under gallipolikampanjen besatts av engelsmännen och sedermera överlämnats åt Grekland, men åter-bördades 1923 till Turkiet.

Grekerna — ett biandfolk. Enligt gängse uppfattning äro öarnas

och mindre Asiens greker renare avkom-lingar av de gamla hellenerna än befolk-ningen på det europeiska fastlandet. Denna uppfattning är riktig i så måtto, att grekerna knappast berörts av den stora slaviska folkvandringen i början av medeltiden. Slaverna och de slaviserade bulgarerna, ett folk av delvis finsk-ugriskt

ursprung, besatte stora delar av fasta Grekland och tvungo mångenstädes gre-kerna att utrymma det öppna landet och draga sig tillbaka till städerna. Emeller-tid antogo inkräktarna snart kristendomen i dess grekiska form och sammansmälte småningom fullständigt med grekerna. Men ännu erinra många slaviska ortnamn om denna invasion. Några århundraden efter slaverna, på den tid, då det bysan-tinska riket dukade under för den tur-kiska övermakten, invandrade stora ska-ror albaner i Grekland. Deras ättlingar hava delvis bevarat sin nationalitet ända till våra dagar. Icke blott Ättika och Beotien, utan även halvön Argolis samt öarna Hydra och Spetse hava ännu en övervägande albansk bondebefolkning. Men dessa albaner känna sig som greker och hava under frihetskriget mot turkarna offrat liv och blod för Hellas. Nästan alla manliga albaner förstå nygrekiska, medan kvinnorna i regeln endast tala sitt eget språk, den s.k. toskiskan.

Genom blodblandningen med slaver och albaner har den grekiska typen undergått en viss förändring — särskilt har antalet kortskallar ökats på lång-skallarnas bekostnad, men i allmänhet torde våra dagars greker icke avsevärt skilja sig från den äldre medeltidens bysantiner. De äro, liksom flertalet europeiska nationer, ett utpräglat biand-folk, i vilket dock den mörka, smärta medelhavsrasen gör sig starkt gällande. Men den ljusa, nordiska typ, som måtte utmärkt de äldsta hellenerna, har trots år-tusendens förtunning icke helt utplånats.

Seder och bruk. Rörande grekernas andliga och mora-

liska egenskaper gå åsikterna i sär. Framför allt förebrår man dem illojala affärsmetoder. Emellertid böra vi akta oss för att generalisera omdömen, vilka icke gälla hela nationen, utan vissa klas-ser inom densamma. Den grekiska all-mogen uppvisar många sympatiska drag. Här, som annorstädes, är folket mest till sin fördel, när vi iakttaga det i dess naturliga miljö, under arbete eller för-ströelse.

Grekerna äro mycket fästa vid sina

78

EN

GR

UP

P F

ISK

AR

E F

RA

N M

YT

ILE

NE

, D

ET

FO

RN

A L

ESB

OS,

I

SIN

VA

CK

ER

T M

ÅL

AD

E O

CH

SN

IDA

DE

BÅ

T

Eh

uru

ick

e m

ånga

sp

år a

v d

et a

nti

ka

Myt

ilen

e åt

erst

å,

är s

tad

en d

ock

än

nu

, li

ksom

fö

r

två

och

et

t h

alvt

årt

use

nd

e se

dan

, en

liv

lig

ham

np

lats

. E

n

mä

ng

d

sege

lfar

tyg

an

löp

a h

amn

en

och

'in

taga

la

st

av

öns

hu

vud

pro

du

kte

r,

oliv

er

och

h

ud

ar.

Fis

karb

åten

på

bil

den

h

är

ova

n

är p

ryd

d m

ed m

ål-

nin

ga

r oc

h s

nid

erie

r.

Dek

ora

tio

nen

på

bo

rdlä

ggn

inge

n p

åmin

ner

ick

e så

lit

et o

m a

nti

ka

mön

ster

. Ö

bo

rna

hav

a oc

kså

i si

tt v

äsen

bev

arat

mån

ga å

lder

-d

om

lig

a d

rag

men

sta

den

Myt

ilen

e vi

ll g

ärn

a gä

lla

för

att

va

ra f

ull

t m

od

ern

. M

ytil

ene

har

ett

lär

ove

rk,

som

åtn

jute

r st

ort

an

seen

de

i h

ela

Gre

kla

nd

.

HELLAS' BARN

fäderneärvda seder och bruk. I synnerhet älska de sina gamla danser. Dessa dansas både av allmogen och av den bildade stadsbefolkningen. Balerna börja och sluta med en nationaldans, och vid hären och flottan förekomma endast sådana danser. Födelsedagar firar man ej i Grek-land, men i stället begås namnsdagarna desto högtidligare, ty de flesta greker bära namn efter ett skyddshelgon. Många intressanta ceremonier utföras vid barndop, bröllop och begravningar. Mångenstädes på landsbyggen tvättas den nyfödde med myrtendekokt och ljumt vin samt beströs med salt. Ett annat bruk med magisk innebörd förekommer på Cypern. När tänderna börja spricka fram, badas barnet med vatten, i vilket man kokat vetegryn, och trettiotvå av dessa vetegryn sparas för att den lille skall få goda och fulltaliga tänder. Spår av det s.k. brudrovet anträffas ännu i vissa trakter, där det anses höra till saken, att bruden skall visa sig mycket gen-strävig, när brudgummen kommer för att hemföra henne. Egendomlig är seden att föra den döde till graven i öppen kista, festklädd och stödd mot en kudde. Monotona klagosånger sjungas av släktingar eller av lejda sörj are vid begravningen.

Den grekiska kvinnan. Den grekiska kvinnans ställning har

ända till våra dagar varit ganska till-bakasatt. Emellertid torde man fara vilse, om man skriver detta på turkarnas konto. Det turkiska inflytandet i Grek-land var aldrig djupgående. Snarare kan man säga, att grekerna utövat ett större inflytande på turkarna än tvärtom. Visserligen fyllde turkiska paschor och bejer sina harem med grekiska skönheter, men skiljemuren mellan de båda folken och religionerna var alltför hög för att en mera omfattande blodblandning hade kunnat äga rum. Grekinnans undan-skymda ställning måste alltså bero på andra omständigheter. Det förtjänar även framhållas, att kvinnorna i det gamla Aten spelade en mycket underordnad roll som samhällsmedlemmar. Under senaste tid har dock en mera vidsynt,

västerländsk uppfattning gjort sig gäl-lande i Grekland, åtminstone bland de bildade klasserna. Kvinnorna hava nu tillträde till många yrken och befatt-ningar. De kunna till och med verka som advokater.

Religiösa ceremonier. Vi nämnde, att grekerna segt fast-

hålla vid sina gamla sedvänjor. Detta kommer särskilt till synes på det reli-giösa och rituella området. Bland de kyrkliga festerna tilldrar sig i synnerhet Trettondagen intresse. Då uttalas väl-signelsen över vattnet. I hamnen Syra på ön med samma namn förrättas denna akt under synnerligen solenna former. Kvällen före den stora högtiden tåga gossar genom gatorna sjungande andliga sånger, lämpade för tillfället, och tidigt följande morgon hålles en stämningsfull gudstjänst i Förklaringens kyrka. Efter gudstjänsten bildas en procession, som tågar ned till hamnen. Prästerna leda processionen, och efter dem bäres ett kors, behängt med band. När vattnet välsignats, kastar en av prästerna korset i sjön och genast störtar sig en skara män efter det. Den, som lyckas bemäktiga sig korset, anses vara en lyckans gunst-ling, i synnerhet om banden blivit bort-slitna under tumultet. En liknande cere-moni utföres i Aten, men då en vatten-reservoar här får representera havet, är den icke lika anslående. Även påsken firas med processioner, husen äro illu-minerade, och ute på landsbygden dansar allmogen sina traditionella danser. I Megara smycka sig de dansande kvinnorna med gamla turkiska mynt.

Folkbildningen. Det moderna Grekland följer i veten-

skap, litteratur och konst västeuropeiska paroller, men ehuru bandet mellan nutid och forntid vid första ögonkastet före-faller att vara ganska svagt, får det icke underskattas. Visserligen skiljer sig ny-grekiska eller romeiskan avsevärt från det klassiska språket, men både pedago-ger och författare hava strävat att bevara och återuppliva den fornhellenska stilen och formen. Det officiella skriftspråket

80

AP

OL

LO

TE

MP

LE

T

I K

OR

INT

va

r en

av

d

e st

åtli

gast

e b

yggn

ader

na

i d

enn

a ri

ka

och

mäk

tiga

han

del

ssta

d,

ypp

erli

gt

bel

ägen

på

näs

et m

ed

sam

ma

nam

n.

Kor

inte

rnas

st

ora

ri

ked

omar

fr

amk

alla

de

et

t li

vlig

t b

egär

eft

er l

yx o

ch n

öjen

, m

en s

tad

en v

ar ä

ven

kän

d f

ör s

in f

ina

sm

ak o

ch s

itt

utp

rägl

ade

kon

stsi

nn

e.

När

kon

sul

Mu

mm

ius

förs

törd

e K

ori

nt

år

146

f.

Kr.

, va

r m

oti

vet

kan

ske

främ

st R

om

s av

un

d m

ot e

n m

edtä

vlar

e i

han

del

ns

värl

d.

Ap

oll

ote

mp

lets

k

olo

nn

er

äro

alla

h

ugg

na

ur

soli

da

sten

blo

ck.

Äve

n

i si

tt

nu

vara

nd

e sk

ick

lå

ta

de

oss

ana

den

an

tik

a st

aden

s p

rak

t.

M E T E O R A K L O S T R E N i Tessalien äro alla belägna på toppen av höga, brantstupande klippor. Namnet betyder klostren »i luften». De uppfördes under tider av krig och oro samt utgjorde nästan ointagliga fästningar. I deras hägn kunde munkarna ostört framleva sitt fromma liv. Fortfarande hissas besökare och proviant upp till klostren med långa, starka rep.

82

EN P R A T S T U N D VID V Ä V S T O L E N : HEMSLÖJD I B Y N A N D R I T S E N A På den grekiska landsbygden användas i stor utsträckning hemvävda tyger. Allmogekvinnorna äro ofta skickliga väverskor. Denna interiör från bergsbyn Andritsena visar oss en av hu-sets döttrar i arbete vid den gammalmodiga vävstolen. Ute på balkongen spinner hennes syster på slända. Husfadern, klädd i full mundering, följer intresserad med arbetets gång. ]

Ö S T E R L Ä N D S K T H U S O C H Ö S T E R L Ä N D S K A TYPER I BYN ZEMENON Många grekiska bönder kläda sig på ett sätt, som verkar mera österländskt än europeiskt. Här se vi ett exempel på detta. Någonting patriarkaliskt vilar över den gamle mannen med sitt vita skägg och sina löst hängande kläder. Denna klädedräkt beror väl delvis på sommar-värmen, men det sekellånga turkiska inflytandet på grekernas liv får ej heller underskattas.

83

DEN GAMLA TEATERN I EPIDAURUS SOM RYMDE 16,000 ÅSKÅDARE Hellas var vaggan för Europas dramatiska konst. Dess stora tragiska författare hava ännu icke förlorat sin trollmakt över människornas sinnen, och fortfarande rör sig teaterterminologin med samma ord, som hellenerna använde århundraden före vår tidräknings början. Teatern i Epidaurus var så väl byggd, att man även på de översta platserna hörde varje ord från scenen.

84

ATENS STADION, DÄR DE OLYMPISKA SPELEN ÄTERUPPTOGOS Vid foten av berget Ardettos ligger Atens Stadion, som ursprungligen uppfördes av den rike Herodes Atticus och år 1896 restaurerades i vit marmor för de återupplivade olympiska spelen. Idrottstävlingar och gymnastiska uppvisningar äga ofta rum här. De moderna ate-narna hysa livligt intresse för idrott och synas förstå värdet av ungdomens fysiska fostran.

närmar sig i väsentliga punkter den antika förebilden. Staten och kyrkan hava på allt sätt sökt främja klassicismen. Men protester mot denna statligt sanktione-rade fornspråklighet hava icke saknats. För den stora massan av allmogen är detta skriftspråk svårbegripligt, och man har med rätta framhållit, att dess använd-ning verkar hämmande på det natio-nella upplysningsarbetet bland albanerna. Emellertid finnes även sedan 1880-talet en litteratur på folkspråket.

Av stor betydelse för det unga Grek-lands uppfostran måste de härliga min-nena av antik byggnadskonst vara. Även om pelarna brustit och arkitraverna stör-tat samman, har dock här en värld av ovansklig skönhet bevarats åt sena tiders barn. Inför dessa minnen förnimmer man intuitivt, att det bästa i vår kultur byg-ger på hellensk grund.

Akropolis och Parthenon. Bland Greklands fornminnen är väl in-

tet så berömt som Atens Akropolis. Redan långt ute på Egeiska havet ser den resande Parthenons kolonner höja sig över den branta klippan. Borta är Athene Pro-machos, Fidias' stolta skapelse, vars

gyllne lansspets lyste vida omkring, borta marmorstoderna av Greklands gudar och gudinnor, men ännu återstår till-räckligt mycket för att man med tankens och fantasins hjälp skall kunna rekon-struera en bild av Akropolis, sådant det tedde sig för mer än två årtusenden sedan. Och nu har den grekiska regeringen före-tagit en pietetsfull restaurering av Parthe-non. En kännare har sagt, att man här på en timme lär sig mera konsthistoria än man på ett helt år kunde inhämta ur de bästa läroböcker. Skönhetens och harmonins lagar äro här inhuggna i pentelisk marmor.

Parthenon byggdes mellan 447 och 435 f. Kr. Dess skapare voro Iktinos och Kallikrates. Själva byggnaden förblev nästan oskadad ända till 1687, då vene-tianerna under ett krig med Turkiet bom-barderade Aten. De förnämsta skulptur-verken hava under tidernas lopp förstörts eller bortförts. I British Museum förvaras flera härliga reliefer, vilka i början av senaste århundrade överfördes till Eng-land av lord Elgin, som då var brittiskt sändebud hos Porten.

Parthenon var stadens förnämsta tem-pel, men Aten hade många andra stor-

85

THESEION, ETT AV ANTIKENS BÄST BEVARADE BYGGNADSVERK Templet Theseion, som ligger nordväst om Akropolis, i närheten av Atens gamla torg, Agora, har fått sitt namn av de skulpterade reliefer, som framställa hjälten Theseus' bragder. Under medeltiden användes Theseion som kristen kyrka. D e t t a torde förklara, varför templet be-varats i så gott skick ända till vår tid medan de flesta andra tempel sjunkit i spillror.

slagna helgedomar. På Akropolis stå ännu ruinerna av Erechtheion, med dess underbara karyatider, och söderom Propyleerna, vilka omgiva uppgången till klippan, ligger Athene Nikes tempel, en arkitektorisk klenod. Från berget ser man i nordväst Theseion, som anses vara det bäst bevarade av alla grekiska tem-pel. Den arkitekt, som gjorde planen till Theseion, var ett överlägset snille och även den enklaste av de daglönare, som deltog i arbetet på dessa pelare, måste ha varit en konstnär i sitt slag.

Teatrarna.

I det gamla Hellas bevarade dramat länge karaktären av en religiös handling. Skådespelens skyddsgud var Dionysos, och därför kallades den största teatern i det gamla Aten Dionysia. Denna teater ligger på sydsidan av Akropolis, och vi kunna ännu granska dess scen och »orkes-ter» från någon av de många bänkarna.

Dessa äro i allmänhet av kalksten med undantag av hedersplatserna, som äro av skulpterad marmor. Här uppfördes i forntiden de stora tragikerna Aischylos' och Euripides' verk. Av långt senare datum är Odeion, vars uppförande bekos-tades av Herodes Atticus, samme man som lät bygga Atens Stadion. Odeion, vars åskådarbänkar voro byggda i en halvcirkel på Akropolis' sydbrant, kunde rymma 5,000 personer.

Bakom Theseion låg i forntiden stads-delen Inre Kerameikos, där kommunala angelägenheter behandlades och många viktiga affärstransaktioner uppgjordes. På andra sidan om denna stadsdel sträc-ker sig Gravarnas gata, vid vilken ännu ett fåtal ståtliga gravstenar stå kvar. När vi här lämna Aten, smyger sig den tanken på oss, att liksom dessa gravste-nar blivit resta över enskilda medborgare, så är Aten ett enda monument över alla de förgätna atenare, vilka hjälpt till att skapa så mycken skönhet.

86

Dal Nlppon SOLUPPGÅNGENS UNDERBARA UAND OCH DESS FOUK

Otaliga äro de författare, som i ord och bild skildrat sagolandet i Östern med sina pittoreska tehus, sina geishor, tempel och sin körsbärsblom. Bland dem, som i äldre tider givit oss skildringar därifrån, finna vi på 1700-talet svensken Carl Peter Thunberg och på 1800-talet Adolf Nordensköld, vilken senare under sin Vega-färd besökte Japan. Mest har man dock lärt känna Japan genom Pierre Lotis och Lafcadio Hearns romantiska och fängslande sagolika skildringar. Det poetiska Ja-pan, som dessa så vackert skildrat, har nu blivit europeiserat. Västerlandets idéer hava fått insteg i landet, gamla seder och bruk hota att allt mer och mer för-svinna, men körsbärsblommornas Japan kommer dock alltid att bli beståndande.

H IMMELENS gudar stodo en dag på en svävande bro och stucko ett spjut

ned i det vida oändliga havet. Från spju-tet föllo droppar ned och bildade en ö och dit nedsteg gudaparet Izanagi och Iza-nami. Sedan de givit livet åt en talrik massa gudar och gudinnor såväl i himme-len som på jorden, beslöt solens gudinna att besegra alla gudomligheter, som rege-rade världen, och nedsteg därför till den sydligaste av alla de större j apanska öarna. Här insatte hon en av sina sonsöner som härskare och från honom härstamma alla Japans kejsare. Så lyder i korthet legen-den om det japanska rikets tillkomst.

Dai Nippon, som det kallas av japa-nerna, eller soluppgångens land, med sitt mångbesjungna heliga berg Fuji och sina gamla vackra tempel, är särskilt om vå-ren, då körsbärsträden stå i sin härligaste fägring, ett underbart vackert land. Det består av en samling öar, stora och små, som ligga utsträckta som en kedja längs Asiens ostkust, börjande med Kurilerna invid Kamtschatkas sydligaste spets och slutande med Formosa, en ö som Japan erhöll genom kriget med Kina 1894—95. De förnämsta och största öarna äro Hok-kaido, Honshu, Shikoku och Kiushiu, av vilka Honshu är vad man kallar det egent-liga Japan. Dessutom innehar Japan södra delen av Sachalin och Korea samt som arrende av Kina södra delen av halvön Eiau-tung med Port Arthur, den från rvsk-japanska kriget 1904—05 bekanta krigs-hamnen.

Jordbävningar och taijuner. Det japanska öriket är oändligt rikt på

vackra naturscenerier. Talrika djupblåa insjöar omväxla med skogbeklädda höj-

der, och en kedja av höga berg sträcker sig genom landet, särskilt genom huvudön Honshu, där det högsta berget är det 3,778 meter höga Fuji. Detta senare är en sovande vulkan, som icke haft något utbrott sedan år 1708, men det finnes även verksamma vulkaner, av vilka Asayama är den största. Ofta inträffa jordbävningar, ja, man kan räkna minst 1,200 sådana om året. Detta har givit anledning till en gammal humoristisk sä-gen, som berättar, att Japans alla öar vila på ryggen av en stor val, och varje gång den rör sig, inträffar en jordbävning. Den fruktansvärda jordbävning, som hemsökte landet 1923, lade hamnstaden Yokohama och en stor del av Tokio i ruiner. Den följdes åren 1925 och 1927 av liknande, ehuru icke fullt så förödande jordbävningar söder om huvudstaden kring städerna Kioto, Osaka och Kobe. En annan våldsam naturkraft, som höst och vår mer eller mindre hemsöker Japan, är taifuner eller cykloner, som kunna rasa med stor häftighet och åstadkomma stora förödelser. Spegeln, svärdet och smycket, kejserliga

insignier. När solens gudinna insatte sin sonson

till härskare över Japan, gav hon honom som symboler av kejsarmakten tre ting: en spegel, ett svärd och ett smycke, och dessa utgöra allt sedan dess de heliga in-signierna för den japanska kejsarvärdig-heten. De symbolisera kunskap, mod och godhet, egenskaper, som böra tillhöra en härskare. Den egentliga grundläggaren av den japanska kejsardvnastien anses emellertid vara kejsar Jimmu. Han härs-kade till en början på ön Kiushiu, men

87

»TO

OR

I» L

ED

AN

DE

TIL

L E

TT

TE

MP

EL

I N

AR

A,

DÄ

R T

AM

A H

JOR

TA

R S

AM

LA

TS

FÖ

R A

TT

BL

I M

AT

AD

E

På

700

-tal

et v

ar N

ara

Ja

pa

ns

hu

vu

dst

ad

. N

u ä

r d

ess

stor

het

stid

för

län

ge s

edan

för

bi.

D

en

forn

a

hu

vud

stad

en

är n

u m

est

kän

d f

ör s

ina

gam

la u

t-sm

yck

ad

e

tem

pel

, en

st

or

Bu

dd

ha

bil

d

och

en

va

cker

par

k,

full

av

tam

a .h

jort

ar,

som

lå

ta s

ig m

atas

av

de b

esök

and

e. I

forn

a t

ider

var

sh

into

ism

en

jap

an

ern

as

reli

gion

, oc

h

fram

för

in

gån

gen

ti

ll

ett

såd

ant

tem

pel

va

r al

ltid

re

st

en

»too

ri»

elle

r p

ort

som

u

pp

förd

es

av

trä,

st

en

elle

r jä

rn.

8

NA

GA

SAK

I Ä

R E

N V

AC

KE

R H

AM

NST

AD

VID

EN

VIK

AV

HA

VE

T

Po

rdo

m

ett

lite

t fi

sklä

ge

ble

v N

agas

aki

un

der

i6

:de

årh

un

dra

det

en

b

etyd

and

e st

ad.

Den

är

pri

sad

fö

r si

tt

vack

ra

läge

p

å ön

K

iush

iu

och

sin

p

räk

tig

a

och

lu

gna

ham

n.

Sta

den

rä

knar

nu

ci

rka

200

,00

0

invå

nar

e.

Un

der

2

50

år

var

den

J

apan

s en

da

förb

ind

else

led

m

ed

Eu

rop

a.

Hol

län

dar

e oc

h

kin

eser

vo

ro

då

de

end

a fo

lk,

som

h

ade

rätt

igh

et

att

lan

da

där

. N

agas

aki

är

nu

h

uvu

dp

un

kte

n

för

all

han

del

på

Asi

en.

Det

är

hu

vud

sak

lige

n

sten

ko

l oc

h

sid

en

som

ex

por

tera

s d

ärif

rån

. M

ed

en

bro

är

st

aden

fö

ren

ad

med

d

en

lill

a ön

D

esh

ima,

en

u

rsp

run

glig

en

po

rtu

gisi

sk

bes

ittn

ing.

DEN STÅTLIGASTE BUDDHABILDEN I JAPAN FINNES I KAMAKURA Denna kolossala staty är 36 fot hög, av brons och uppförd år 1252. Den anses som ett av den japanska konstens monumentalaste mästerverk. Vid den fruktansvärda jordbävningen i Japan 1923, då omgivningarna ödelades och de flesta byggnader föllo ihop som korthus, stod denna heliga Buddhabild oberörd därav liksom den även förut trotsat liknande katastrofer.

underlade sig så småningom det övriga Japan och uppsteg på kejsartronen år 660 f. Kr. den u : t e februari, en dag, som blivit Japans nationaldag. Med tiden kom den japanska kejsarmakten att sjjlittras genom olika adelssläkters tilltagande in-flytande, och under en lång period av år voro kejsarna endast härskare till namnet, under det att mäktiga shoguner eller riks-föreståndare styrde landet. Först år 1867 övertog kejsaren åter makten.

Körsbärsblomman, trohetens symbol, kännetecknar folkkaraktären.

Japanerna ha icke alltid befolkat de japanska öarna. Den folkstam, som ur-

sprungligen anses ha bebott dem, är aino, ett för sin starka hår- och skäggväxt be-ryktat folk. De äro nu undanträngda till det nordligaste Japan och av deras ut-döende stam återstå icke mer än omkring 15,000. Aino är icke blott till utseende utan även till seder och bruk helt olika japanerna. Japanerna äro i sin tur både i avseende på seder och bruk som tänkesätt helt olika oss européer, oaktat den väster-ländska kulturen gjort kraftiga insteg under senare år. Hos dem finna vi den egendomliga och invecklade teceremonien, i vilken rörelsernas rytm spelar en stor roll, och den säregna blomsterkulten. Japa-nerna älska icke blommorna för deras 90

FUJI JAMA är vackert att skåda under alla tider på året, under alla dygnets timmar, vare sig vi se det från norr eller söder, från öster eller väster. Det är beläget på en slätt och omgives av ett antal mindre berg. I söder sträcker Fuj i jama sig ända till havet; i norr ligga fem sjöar vid dess fot, och från var och en av dem erhåller man en underbar vy av det heliga berget. Tusentals pilgrimer klättra upp till Fuj i jamas krater under den korta tid på sommaren, då berget ej ligger under ett t jockt snötäcke; om vintern gestaltar sig en bestigning av Fuj i jama ytterst vansklig.

9i

TE

MP

EL

TR

ÄD

GÅ

RD

AR

NA

i K

ioto

ä

ro

berö

md

a fö

r

sin

sk

önh

et.

Jap

aner

na

äg

a

ett

u

tprä

glat

si

nn

e fö

r

de

t va

ckra

b

åde

i ko

nst

o

ch n

a-

tur,

oc

li d

e

anlä

gga

ofta

e

n b

äck

elle

r en

li

ten

sj

ö

i si

na

träd

gård

ar,

ty

de

in

se

att

tr

äden

o

ch

b

lom

mor

na

sam

t d

eras

h

ust

rurs

och

b

arn

s fä

rggl

ada

drä

kte

r te

si

g m

est

till

si

n

förd

el,

när

de

sp

egla

s i

de

t k

rist

allk

lara

vat

tnet

. O

fta

byg

ga d

e t

ill

och

med

en

bro

en

bar

t fö

r n

öje

t a

tt f

å s

e d

ess

valv

åte

r-sp

egla

s i

sjö

n.

I m

ånga

av

de

jap

ansk

a tr

ädgå

rdss

jöar

na

före

kom

ma

sto

ra,

gyll

enrö

da

karp

ar

och

åld

riga

skö

ldp

add

or,

som

lev

a d

är f

ull

kom

ligt

fre

dad

e.

DAI NIPPON

prakt, utan en djupare känsla ligger i deras beundran, blom-morna äro symboler för något högre. De prålande färgerna tilltala dem icke och rosorna med sina stickande törnen och starka doft beundra de ej. Blomma heter på japanska »hana» och samma ord bety-der näsa, ty näsan är det mest framträdande i människans ansikte, liksom blomman är det mest i ögonen fallande hos en växt. »Hana» betyder även körsbärsblomma, den är trohetens symbol, den japan-ska nationens blomma, som kännetecknar den japanska folkkaraktären under det att krysantemum är kejsarfamil-jens emblem, symbolen för ett långt liv. På ett belysande sätt har en japansk författare genom exempel åskådliggjort motsatserna i den japanska och europeiska uppfattningen. Han påpekar att när en europé giver en gåva, prisar han dess förträfflighet, japanen fram-håller dess obetydlighet. Euro-péen tänker på gåvans beskaf-fenhet, men japanen på sin-nesstämningen, för vilken den är ett uttryck. Den kan med andra ord aldrig vara vacker nog

Japanerna handla efter vissa ridderlig-hetens oskrivna lagar, som de kalla »bu-shido», från generation till generation muntligen meddelade levnadsregler. I dessa ingår framför allt självbehärskning, vilkens höjdpunkt är den nu officiellt av-skaffade seden att begå »harakiri» eller självmord genom uppsprättande av bu-ken. Det inträffar dock understundom att detta förekommer även i senare tiders Japan. Så t. ex. begick den från slaget vid Mukden berömda fältherren, general Nogi, harakiri efter sin kejsares död 1912.

Har du icke sett Nikko, kan du icke heller säga vacker.

Den äldsta religionen i Japan är shinto, vars förnämsta grundsatser äro trohet

TVÅ GLADA JAPANSKOR SOM PLOCKA TE Teet' är en viktig dryck i Japan. Många ceremonier äro för-enade med tedrickandet och det ingår i den bildade japanska kvinnans uppfostran att lära sig dessa ceremonier. Sedan mycket mer än 1000 år tillbaka har tebusken odlats i Japan

gentemot fäderneslandet, kejsaren och förfäderna. På 500-talet infördes budd-hismen, och dessa båda religioner äro de ännu förhärskande. De rikt utsirade buddhistiska templen med sina antika skulpturer, de vackra tempelgårdarna och en mångfald av storslagna Buddhabilder utgöra de förnämsta sevärdheterna i Ja-pan. Templen i Nikko, en naturskön stad norr om huvudstaden, där några av Ja-pans första shoguner från 1600-talet ligga begravna, äro bland de mest sevärda och besökas också årligen av en stor turist-ström. »Har du icke sett Nikko», säger ett japanskt ordspråk, »kan du icke heller säga vacker». Tempelgårdarna äro ofta riktiga konstnärliga mästerverk liksom över huvud taget de japanska trädgår-darna, där man alltid söker att åstad-komma en bild av naturen i smått genom

X. 2 93

I AOMORI MAS TE MAN VARA VARMT KLÄDD OM VINTERN Aomori kallas ett område beläget på den nordligaste delen av ön Honshu eller Hondo, sn av Ja-pans 5 största öar. Under 4 månader av året har man mycket kallt och höga snödrivor. Befolknin-gen livnär sig till stor del genom fiske. När våren nalkas beger man sig till Hokkaido, den nordli-gaste av de stora öarna, för att fiska kring dess stränder och återvänder hem vid höstens inbrott.

94

PÅ HEMFÄRD FRÅN EN UTFLYKT UNDER NYÅRSHELGEN Nu har man blivit stor nog att slippa hänga på systers rygg. Lugn och trygg sitter man här medan den kvinnliga handen leder färden över berg och backar. Den kvinnliga uppfostran går i Japan, liksom i Kina, ut på att kvinnan skall vara sin fader och senare sin. man underdånig i allt, ehuru hennes ställning under senare tider betydligt förbättrats.

95

FISKE MED HAVSTJÄDER I NAGARAFLODEN PÄ ÖN HONSHU Under månaderna m a j — o k t o b e r upplyses Nagarafloden om nätterna av talrika bloss från båtar, som äro ute på fiske med havstjäder. Här gör man sina förberedelser för en dylik fisketur. Fåg-larna bindas och de äro försedda med ringar kring halsen för att icke sluka fisken. A v det starka skenet ditlockas fisken i stora mängder och då släppas de glupska fåglarna ut på fångst.

anläggande av små sjöar, holmar och hängbroar, allt i miniatyr.

Inom flera områden har det väster-ländska inflytandet gjort sig gällande i Japan. Så har t. ex. kvinnans ställning betydligt förbättrats under de senare åren. Såsom sjuksköterskor och lärarin-nor, vid telefon och järnväg och på kon-tor äro numera kvinnor anställda, och två av Japans kejserliga universitet hava öpp-nat sina portar för dem. Japan äger för närvarande fem kejserliga och åtskilliga privata universitet samt en hel del hög-skolor. Vid de flesta flickskolor meddelas svensk gymnastik. Den japanska kimonon, till utseendet närmast liknande ett slags

nattrock, men med vida ärmar, som nedtill äro igensydda och användas som fickor, har mångenstädes fått vika för en europeisk klädedräkt. Kimonon, som förfärdigas av bomulls- eller sidentyg, bäres av såväl kvin-nor som män, med den skillnad, att kvin-norna välja fasonerade tyger och dessutom hava ett mycket brett bälte kring livet, som på ryggen knytes i en stor rosett. På föt-terna har man inomhus bomullssockor, och när man går ut s. k. geta eller träsandaler, som man vid besök ställer utanför porten.

Ett europeiskt skrivsätt har införts i Japan.

Japanerna äro, som någon författare ut-tryckt sig, lika »bin, som fara ikring och

96

DET NYA FISKTORGET I TOKIO, 17 DAGAR EFTER JORDBÄVNINGEN När den fruktansvärda jordbävningen hemsökte Japan på hösten 1923, åstadkom den stor förödelse i Tokio, där över 100,000 människor dödades. Återuppbyggandet började dock nästan omedelbart, och det dröjde icke länge, förrän allt kom i sina gamla gängor.

På det nya fisktorget är det åter livlig kommers.

suga honung ur alla blommor». De hava tillgodogjort sig mycket av den väster-ländska kulturen. En stor del europeisk litteratur finnes översatt till japanska, och japanernas intresse i detta avseende har även sträckt sig ända upp till Norden. Vad oss nordbor beträffar lägger det ja-panska språket stora hinder i vägen för att närmare lära känna de japanska förfat-tarna. Ett och annat arbete har dock hittat vägen till oss med engelska eller tyska som förmedlande språk.

Man har emellertid i Japan sökt att minska de språkliga svårigheterna genom att införa ett europeiskt skrivsätt. Så började man redan i slutet av år 1505 att utgiva en tidskrift kallad »Romaji» (=• ro-merska bokstäver), genom vilken man

särskilt bland det yngre Japan sökte göra propaganda för det europeiska skriv-sättet. Man kan ju väl förstå, att ett så-dant försök skulle vara förenat med stora svårigheter.

Japanen begagnar sig i regel ej av bläck och penna som vi, utan av pensel och tusch, när han skriver. De ofta artistiskt utförda och ganska invecklade skrivtecknen, i vilka icke blott antalet penseldrag äro be-räknade utan även varje strecks ordnings-följd från barndomen inlärd, beteckna ofta tankar och sinnebilder beroende på tecknets sammansättning. I vissa tecken finnas reminiscenser från den tid, då man genom dem sökte avbilda föremål. Tecknet för flod består till exempel av tre vertikala streck, som beteckna stränderna

97

JAPANSK HANTVERKARE BÄRANDE BRÄNDA LERKRUKOR UR UGNEN Japanerna äro kända för sin konstnärliga tillverkning av lergods, och i staden Kioto finnas flera sådana fabriker. En sedan långt tillbaka i tiden för sin keramik berömd ort i Japan är Satsurna på ön Kiuschiu. Den gamla Satsurna-fajansen står synnerligen högt i kurs.

98

LYKTOR UNDER ARBETE, AVSEDDA ATT PRYDA TEMPELGÅRDAR I den japanska tempelgården och även i de japanska trädgårdarna har man alltid en eller flere lyktor. Ibland utgöras dessa av gamla utsirade mästerverk, huggna i sten, förfärdigade av brons eller annan metall. Vi européer känna bäst till de färggranna, men eldfarliga japanska

papperslyktorna, som äro spridda över hela världen. 99

EN MAN AV AINO-STAMMEN, JAPANS URINVÅNARE Japan var fordom helt och hållet befolkat av aino, en folkstam, som nu är i utdöende; endast i det nordligaste Japan lever den kvar. Det mest kännetecknande för detta folk är den kraftiga hår- och skäggväxten. De ha ingen likhet med japanerna utan snarare med ryssarna, men deras släktskap är ännu outredd. Renlighet är hos dem en okänd dygd.

och det mellan dessa flytande vattnet. Av ett tecken, som betyder öga och ett tecken, som betyder man bildas tillsam-mans ett tecken för verbet se, ett sam-mansatt tecken av kvinna och barn älska o. s. v. En sammansättning, som det onek-ligen ligger en viss humor i, är att om jag under tecknet kvinna fogar ytterligare två tecken kvinna, och dessa tre kvinnor alltså tillsammans bilda ett helt tecken, så får det betydelsen intrig, oväsen.

Den japanska konsten.

Om den japanska litteraturen icke är något närmare känd i Europa, så har i stäl-

let den japanska konsten blivit så mycket mera känd och uppskattad. De gamla ja-panska träsnitten till exempel, i sina vackra dämpade färgtoner, äro oöverträff-liga och hava blivit spridda över hela Europa. En Utamaro och Hokusai hava fått världsrykte, och deras arbeten hava också blivit reproducerade i oändlighet. Särskilt kända äro den senares hundra olika bilder av det mångbesjungna heliga berget Fuji, ett berg, vid vilket »molnen stanna betagna av beundran och vars topp icke ens fåglarna nå i sin flykt». Egendomligt nog hava Hokusais gatu-scener, fåglar, fiskar och blommor blivit 100

JAPANSKA SMÅBARN bäras som ett bylte på ryggen av sina äldre syskon. Vi kunna stundom se en liten flicka på fyra år i träsandaler leka på gatan med sin lille bror fastbunden på ryggen. Japanska flickebarn läras redan i sin späda barndom att på detta sätt övertaga en del av sin moders omsorger genom att en docka bindes fast på deras rygg så snart de lärt sig gå.

IOI

NYÅRET är en stor högtid i Japan. Varje hus dekoreras med pihje och bambu, och man kan vara viss om att ingången prydes av minst en symbol för välgång i form av en apelsin, en hummer eller ett stycke brännkol, flätade in i en krans av gräs. Man ger varandra skänker och avlägger besök hos varandra; den första hälsningen är förenad med en följd av djupa bugningar.

102

HUR EN LITEN JAPANSK PYS HAR DET PÅ POJKARNAS DAG I Japan ha icke barnen som hos oss Sina olika födelse- eller namnsdagar, då de få små presen-ter av föräldrar och anhöriga. I stället är en bestämd dag på året, d. 3:de mars, de japanska flickornas dag, då är det dockornas fest, och d. 6:te maj pojkarnas dag, då är det flaggornas fest. I varje hem, där man har en pojke, hänger denna dag en pappersdrake utanför porten.

mera uppskattade av européerna än av japanerna själva. Till en viss grad har även den japanska konsten påverkat Eu-ropas konstnärer. Vad japanerna beträf-far hava de också i sin tur låtit sig på-verkas av Europas konst, och många äro de japanska konstnärer, som nu hava ägnat sig åt studiet av Västerlandets mål-ningssätt.

Exporten.

Det Japan, som i mitten av 1800-talet hade öppnat sina portar för utlandet, har

nu en årlig export för omkring 2,044 mil-lioner yen. Helt naturligt går den största exporten till' Asien, men Europa kommer i tredje rummet med omkring 130 millioner yen per år. Av denna världsdels länder är England det förnämsta exportlandet, under det att Sverige kommer som det tionde i ordningen med en import från Japan av omkring 460,000 yen årligen. Silkesodlingen är i Japan liksom i Kina av stor betydelse, och Japans förnämsta exportvaror utgöras, utom av silke och siden, av bomullsvaror, koppar, stenkol och tändstickor.

103

TY

PIS

K G

AT

US

CE

N

I M

EX

ICO

S V

AC

KR

A H

UV

UD

STA

D

Sta

de

n

Mex

ico

h

ar

bre

da

och

lj

usa

ga

tor.

D

en

h

ar

mån

ga v

älsk

ött

a p

lan

teri

nga

r o

ch

offe

ntl

iga

par

ker

sam

t el

egan

ta o

ch l

ocka

nd

e b

uti

ker

. S

tad

en

lie

pe

r 7,

00

0 f

ot

öve

r h

avsy

tan

, b

etyd

ligt

hög

re ä

n m

ånge

n b

ergs

by

i S

chw

eiz,

dit

fol

k r

eser

för

att

skö

ta s

in h

älsa

, o

ch h

ar s

ålu

nd

a e

tt m

yck

et h

älso

sam

t k

lim

at.

Sta

den

gru

nd

lad

es r

edan

av

Fer

din

and

Cor

tez

på

sam

ma

pla

ts,

där

azt

eker

nas

mäk

tiga

hu

vud

stad

, T

eno

chti

tlan

, en

gån

g va

r b

eläg

en p

å o

ar 1

en

sjo

.

Genom sex republiker STATER OCH FOT K I CENTRALAMERIKA

Centralamerika i trängre mening omfattar endast landet mellan Tehuantepecnäset i norr och Panamanäset i söder, men i historiskt och etnologiskt avseende ansluter sig detsamma oskiljaktigt till det mexikanska höglandet norr om Tehuantepec. De aztekiska foJken innehade icke blott stora delar av mellersta och södra Mexico, de hade redan i den grå forntiden framträngt ända till Nicaragua i söder, och i deras spår följde efter seklers förlopp spanjorerna, vilkas språk och kultur blevo rådande även i de trakter, där befolkningens sammansättning knappast undergick någon förändring. Den spanska traditionen är det, som i främsta rummet skänker innehåll åt det offentliga livet i de sex stater, genom vilka vi skola färdas: Mexico, Guatemala,

Honduras, Salvador, Nicaragua och Costa Rica.

TVJ ORDAMERIKAS fastland upptäck-tes redan 1502 av Columbus på hans

fjärde resa. Emellertid levde och dog den store sjöfaranden i okunnighet om att han funnit en ny världsdel. Han trodde fullt och fast, att han nått Ostasiens och In-diens öar, om vilkas rikedom medeltiden hyst de mest överspända föreställningar. Denna villfarelse har lämnat spår i Västin-diens och indianernas namn. Det var först efter Balboas upptäckt av Söderhavet den nya världsdelen blev erkänd som sådan. Med Balboa börj ar det glänsande skede i Spaniens historia, som fått namnet Con-quistan eller Erövringen, ett skede, fyllt av gränslös tapperhet och trosiver, men även av fruktansvärd hårdhet och sko-ningslöst förtryck.

Nya världens Venedig. Den störste bland alla conquistadorer

var Ferdinand Cortez, som lade azteker-nas mäktiga rike under hans heliga ma-jestät kejsar Karl den femtes spira. Be-lägringen och förstöringen av aztekernas huvudstad Tenochtitlan eller Mexico år 1521 hör till världshistoriens mest gri-pande kapitel. Byggt på öar i den salta Tetzcocosjön, kunde detta Nya världens Venedig icke tagas med storm. Fot för fot måste staden erövras och jämnas med jorden. Men på dess ruiner uppförde spanjorerna en ståtlig residensstad för vicekonungen i Nya Spanien. Och på platsen för den aztekiska krigsgudens bloddrypande tempelpyramid reste sig katedralen i Mexico, en mäktig bygg-nadskomplex, som det tog nära tvåhundra år att bygga.

Det moderna Mexico är en av Amerikas

största städer. Förorterna medräknade, torde det ha c:a 1 miljon invånare. Sta-den är byggd i den traditionella spanska stilen, med jämförelsevis låga hus, vilka omsluta patios eller inre gårdar. Men gatubelysningen och kommunikationerna lämna intet övrigt att önska i fråga om nymodighet. Till slottet Chapultepec eller Gräshoppsberget i närheten, leder den storartade promenaden Paseo de la Re-forma, med planteringar och statyer, bland dem en av Guatimozin, azteker-nas siste konung. Tidigare led staden mycket av Tetzcocosjöns översvämningar, men under den energiske Porfirio Diaz' presidentskap anlades en avloppskanal från sjön till en av Panucos bifloder.

Diaz gjorde mycket för huvudstaden och hans förtjänster om hela landets ut-veckling under trenne årtionden äro oom-tvistliga. Men likväl måste den 81-årige diktatorn gå i landsflykt ig ir . Han stu-pade på sin ensidigt ekonomiska politik.

Livegenskapen i Mexico. Aztekernas adel stupade eller uppsögs

av den vita herrekasten. Bland Spaniens gränder anträffas ännu ättlingar av den olycklige Montezuma, han, som engång kallat sig härskare över jordens rund, men som slutade i fångenskap hos inkräk-tarna, förskjuten och misshandlad av sina egna undersåtar. Det lägre folket däremot, för talrikt och nyttigt för att utrotas, kvarblev i sin beroende ställ-ning eller sjönk ännu djupare ned i liv-egenskapens dy. Utmärkande för den mexi-kanska hushållningen, icke blott under det spanska väldet, utan även under re-publiken ända till våra dagar, blev peona-

6

DE

N S

TO

RA

PL

AZ

AN

I

ST

AD

EN

ME

XIC

O M

ED

KA

TE

DR

AL

EN

, S

OM

DE

T T

AG

IT T

VÅ

HU

ND

RA

ÄR

AT

T B

YG

GA

P

laza

May

or

bet

rak

tas

med

rä

tta

so

m

stad

en M

exic

os c

entr

um

. M

ed s

ina

elek

tris

ka

spår

vagn

ar o

cli

lam

po

r ve

rkar

to

rget

ult

ram

od

ern

t,

men

är

lik

väl

his

tori

sk g

run

d.

Ka

ted

rale

n ä

r b

yg

gd

på

den

pla

ts,

där

en

gån

g d

en a

ztek

isk

e k

rigs

gud

ens

tem

pel

res

te s

ig,

och

där

det

for

na

Mex

icos

öve

rste

prä

ster

för

-rä

tta

de

sin

a m

änn

isko

offe

r.

Ka

ted

rale

n,

som

är

en a

v d

e st

örs

ta k

yrk

ob

yggn

ader

i h

ela

värl

den

, b

etra

kta

s av

nat

ion

en m

ed v

örd

nad

och

sto

lth

et.

Den

k

up

olp

ryd

da

b

yggn

aden

ti

ll

hö

ger

är

n

atio

nal

pal

atse

t,

som

u

pp

förd

es a

v F

ray

Die

go d

e V

alve

rde

i s

exto

nd

e se

kle

t oc

h n

um

era

inry

mm

er e

tt

mu

seu

m,

SAL

VA

DO

RS

A

RM

É

HA

R

ST

OR

PA

RA

D

PÄ

D

EN

Ö

PPN

A

PL

AT

SE

N

ME

LL

AN

SO

LD

AT

BA

RA

CK

ER

NA

I

HU

VU

DST

AD

EN

R

epu

bli

ken

S

alva

do

rs

regu

ljär

a h

ärsm

akt

omfa

ttar

en

das

t sj

utu

sen

fem

hu

nd

ra

man

, m

en r

eser

ven

är

fy

ra

gån

ger

stör

re

och

i

hän

del

se

av k

rig

kan

h

ela

den

m

anli

ga

bef

olkn

inge

n

mel

lan

i8

oc

h

60 å

r ka

llas

un

der

fa

nor

na.

H

uvu

dst

aden

San

Sal

vad

or ä

r va

cker

t b

eläg

en i

en

dal

vid

fot

en a

v vu

lkan

en

med

sa

mm

a n

amn

. S

tad

en,

som

gr

un

dla

des

av

sp

anjo

rern

a 15

28

, är

i

våra

d

agar

cen

tru

m

för

en

bet

ydan

de

kaff

eexp

ort.

U

pp

rep

ade

gån

ger

sen

ast

ar

1917

, h

ar

San

S

alva

do

r h

emsö

kts

av

jo

rdb

ävn

inga

r. N

ästa

n

alla

h

us

äro

där

för

byg

gda

i en

el

ler

två

vån

inga

r,

och

sj

älva

k

ated

rale

n

är' a

v tr

ä

GENOM SEX REPUBLIKER

liente eller varma zonen, Tierra templada eller tempererade zo-nen, och Tierra fria eller kalla zonen, frambringar växtvärl-den alla upptänkliga nyttighe-ter. Bomullen gav indianen klä-der och majsen gav honom dagligt bröd långt före de vi-tas ankomst. Från Amerika har detta viktiga sädesslag, liksom tobaken, spritt sig kring hela världen. Namnen kakao, cho-kolad och tomat äro av azte-kiskt ursprung. Och de in-hemska frukterna hava en sötma och arom, som vida över-träffa allt vad Spaniens huertas och Siciliens orangelunder i den vägen kunna bjuda oss. Un-derbarast lär chirimoyan eller gräddsockeräpplet vara. En god föreställning om, vad landet även i ett tempererat luftstreck kan producera, ge huvudsta-dens chinampas eller flytande trädgårdar, vilka visserligen icke numera flyta, som på ko-nung Montezumas tid, men även förankrade väcka främ-lingens förvåning och beundran. Beredningen av pulque eller agavevin är en indiansk upp-finning, och fikonkaktusen, som nu är så vanlig i Sydeuropa, är även hemma i Mexico, i vars vapen den förekommer jämte örnen.

Men det är icke kulturväx-terna, som spelat den största rollen i Mexicos ekonomi under

de fyra senaste århundradena, utan dess outtömliga mineraltillgångar. Förr var det guld och silver, framför allt silver, nu är det olja. Den spanska regeringen lade utomordentlig vikt på produktio-nen av ädla metaller och gjorde an-språk på en femtedel av utbytet. För-blindad av silverbarrarnas glans, tog den föga eller ingen hänsyn till Mexicos be-rättigade krav på lättnader i handeln och näringslivet, och underblåste därigenom indirekt det missnöje, som slutligen ledde till revolution och frigörelse. Ännu produ-

KVINNA FRÄN TEHUANTEPEC I FOLKDRÄKT Den indianska befolkningen i staden Teliuantepec och dess omnejd utmärker sig genom tilldragande yttre och förfinat uppträdande. Sedan gammalt aktas kvinnan här högre än hos andra indianer. Nationaldräkten är originell och stilfull.

get. De stora haciendornas jord bruka-des av infödda daglönare, vilka voro djupt skuldsatta hos egendomsherren och saknade varje möjlighet att betala sin skuld och frigöra sig ur sitt beroende. Den under senaste tid igångsatta agrarre-formen är ett stort steg framåt, både ur humanitär och ur ekonomisk synpunkt.

Outtömliga rikedomar. Få länder äro så rikt utrustade av na-

turen som Mexico. I dess tre klimatzoner mellan havet och bergskrönen, Tierra ca-


En resa till Tehuantepec. ÄVEN EN KAKTUSHÄCK KAN SKÄNKA SKUGGA Mexicos viktigaste hamn- ^ e x i c o är kaktéernas förlovade land. Kaktusfloran räknar

, j .. f j „ r nära tusen olika arter, jättehöga cereuskaktéer, opuntior stad ar tortrarancie veraLruz, m e d p l a t t a l e d a d e s t ä n g l a r o c h ä t b a r a f r u k t e r i klotformiga egentligen Villa Rica de la echino-kaktusarter och mamillarior samt många andra.

109

cerar Mexico mer silver än något annat land på jorden. Petroleumkällorna ha under de senaste tjugo åren varit före-mål för Wallstreet- och Citykapitalis-ternas särskilda intresse. Om detta varit enbart nyttigt för Mexico, är tvivel un-derkastat. Sant är, att det ekonomiskt efterblivna landet behöver kapital, myc-ket kapital, och att mexikanska regerin-gen gjort sig rätt vackra inkomster ge-nom skatter och avgifter. Men å andra sidan ha oljeintressenterna icke stått främ-mande för politiska spekulationer och in-terventionsförsök. Tampico-fältet ligger till största delen i amerikanska händer. En borrning, som företågs år 1908, gav till resultat en hundra me-ter hög stråle. Visserligen tog denna källa inom kort eld, varvid nära 200 milj. liter olja förstördes under loppet av två månader, men med andra borrningar hade man bättre tur. Något sydligare än Tampico ligger Tuxpanfäl-tet, i vilket framför allt en-gelskt kapital är intresserat. Hamnen i Tuxpan är ganska dålig, varför oljan här fö-res ut till sjöss med tillhjälp av en undervattensledning. Petroleumångarna behöva icke lägga till, utan kunna inta sin last ett stycke från kus-ten. Mycket givande är också ett oljefält på Tehuantepec-näset, som utnyttjas av det brittiska Mexican Eagle Oil Companv. Trots inre orolig-heter och förvecklingar* med Amerika, som för åttio år sedan fråntog Mexico mer än hälften av dess territorium, och som fortfarande för många mexikaner är arvfienden, har oljeproduktionen år för år tilltagit.

Vera Cruz, det sanna korsets rika stad, grundlagd av Cortez 1518, men sedan tvenne gånger flyttad. Denna hamn var förr illa beryktad som härd för gula febern, men numera ha de omgivande sumpmarkerna uttorkats, och de sjuk-domsalstrande myggorna berövats grund-betingelsen för sin tillvaro. En resa från Vera Cruz till Tehuantepec på sydsidan av näset med samma namn för oss in i hjärtat av det tropiska Mexico. Hela vägen löper inom Tierra caliente-zonen. På en sträcka av 400 km. ser man knap-

FRUKTFÖRSÄLJERSKOR MED JÄTTEPARASOLL I AGUASCALIENTES Aguascalientes betyder De varma vattnen. Staden och staten Aguascalientes ha fått sitt namn av hälsokällor, vilkas vatten lär vara utmärkt för reumatiska åkommor. Staden är centrum för ett ganska välodlat åkerbruksdistrikt och har omkring 45,000 invånare. Bilden här ovan är från torget, där en pelargång och klumpiga parasoll skydda försäljarna mot solen.

110

COPAN I NORRA HONDURAS är en av Centralamerikas märkligaste ruinstäder. I dessa trakter hade de gamla mayaindianerna redan i början av vår tideräkning skapat en storslagen kultur. Tempelpyramider med omsorgsfullt skulpterade stöder och altaren ha under sekler legat begravna i urskogen. Deras hieroglvfer äro endast delvis uttolkade.

i n

112

VA

TT

EN

TO

RN

ET

OC

H A

KV

ED

UK

TE

N p

å

den

na

bil

d är

o m

inn

en f

rån

den

sp

ansk

a ti

den

. S

pan

jore

rna,

so

m l

ade

stor

vik

t p

å u

tnyt

tja

nd

et a

v

Me

xic

os

nat

url

iga

rike

dom

ar,

utf

örd

e

mån

ga

stor

a in

gen

jörs

arb

eten

i

det

ta

lan

d.

Fle

re

av

d

em

ha

b

evar

ats

till

vå

ra

dag

ar.

Den

h

är

avb

ild

ade

ak

ve

du

kte

n

led

er

vatt

en

från

I,

os

Rem

edio

s ti

ll

en

stad

i

när

het

en.

I vi

ssa

del

ar

av

M

exic

o fö

ljer

m

an

fo

rtfa

ran

de

v

id

vatt

enan

skaf

fnin

gen

de

g

am

la

span

ska

met

od

ern

a,

me

n

i m

ånga

st

äder

h

ar

ma

n

öve

rgåt

t ti

ll

mer

a m

od

ern

a.

De

sp

ansk

a ak

ved

uk

tern

a

äro

e

n p

ryd

nad

fö

r l

and

skap

et.

BRINNANDE KÄLLA PÅ ETT PETROLEUMFÄLT I STATEN VERA CRUZ Oljan är en av Mexicos största rikedomar, och exploateringen av oljefälten nar under senare tid lett till upprepade konflikter mellan mexikanska staten och främmande, i synnerhet amerikanska intressenter. På ett oljefält är eldfaran alltid överhängande. År 1908 brann en källa i Tampico, varvid nära två miljarder liter gingo förlorade. Bilden är från Amatlan.

DE BERÖMDA ZAPOTEKRUINERNA I MITLA, VILKA RESTAURERATS I närheten av byn Mitla i staten Oaxaca finnas ruiner av gamla palats, tempel och gravkam-mare, vilka tillskrivas zapotekernas förfäder. Utmärkande för arkitekturen i Mitla äro egendomliga murdekorationer, bestående av skulpterade block, vilka hopfogats så, att detal-jerna på de olika blocken tillsammans bilda utomordentligt vackra geometriska mönster.

x . 3.


lär vara utmärkt. Betslet är så stort, att det hindrar hästen att dricka. I dessa trakter före-komma inga städer, endast byar och enstaka gods. Flere floder passeras och snart nal-kas tåget Tehuantepecnäset. De tropiska kärrmarkerna bli allt vanligare, och mångenstä-des är landet runt om täckt av tät skog, där puman eller Amerikas lejon lurar på rov, medan granna papegojor och kolibrifåglar skymta bland löv-verket, och alligatorer masa sig i dypölarna.

MEXIKANSK CABALLERO I NATIONALDRÄKT Kn caballero av det rätta slaget går icke gärna till fots, om en häst finnes inom rä ckhåll. Ryttaren här ovan är en imponerande företeelse i sin bredskyggiga, liögkulliga som-brero och sin präktigt utstyrda, silvergalonerade kostym.

past ett enda verkligt berg, och likväl är Mexico till största delen ett utpräglat högland och berömt för sina storslagna bergscenerier. Namnkunnigast äro de gamla vulkanerna Orizaba, Popocatepetl, ett aztekiskt namn, som betyder det ry-kande berget, och Iztaceihuatl, den vita kvinnan. Vägen till Tehuantepec går för det mesta genom urskog, men här och var utbreda sig vidsträckta slätter med odlingar och betesmarker, där stora bo-skapshjordar hålla till. Här möter man även den typiske mexikanske koherden på sin småväxta, men spänstiga häst. Sadeln verkar tung och obekväm, men

Zapotekerna och Juarez.

Befolkningen i Tehuantepec och dess omnejd, som härstam-mar från det gamla zapotekiska kulturfolket, utmärker sig ge-nom sitt behagliga utseende och förfinade uppträdande. Staden har blivit kallad Mexicos Aten. Här bära kvinnorna helgdags-dräkter prydda med de härli-gaste spetsar. Särskilt klädsam är den styva spetsduken, som lik en gloria omger huvudet. Dessa indianer utmärka sig icke blott genom sina fysiska, utan även genom sina psykiska före-träden. Benito Juarez, segraren i kampen mot Maximilian av Österrike, vilken med Napoleon den tredjes hjälp lyckats svinga sig upp på den mexikanska

kejsartronen, var fullblodszapotek. Juarez representerade i mycket den indianska befolkningens instinktiva reaktion mot århundradens förtryck. Han igångsatte en stor aktion mot kyrkans, »den döda handens», jordbesittning. Emellertid har prästerskapet till våra dagar bevarat ett utomordentligt inflytande på Mexicos of-fentliga liv. Den vita överklassen har i allmänhet funnit det förenligt med sin fördel att stöda kyrkan, medan det stora flertalet mestizer och indianer troget hän-ger fast vid de gamla dogmerna och isyn-nerhet vid den katolska ritualen. Under presidenterna Obregon och Calles har den

114

KAKTUSPLANTAN STÄR SOM ETT TRÄD FRAMFÖR FATTIGMANS KOJA Kakteerna höra till Mexicos nyttigaste växter. Om den fattige mexikanske lantmannen ej har en häck pelarkaktus, så har han åtminstone någon annan kaktus på sin gårdsplan. Den art, som är avbildad här, söker i användbarhet sin like. Den levererar icke endast ätbara frukter, utan även råvara till sirap, ättika, papper och möbler. För övrigt är den rätt dekorativ.

numera socialistiskt orienterade statsmak-ten åter råkat i delo med biskoparna.

Yucatans gröna guld. Fortsätta vi vår resa österut från Te-

huantepec, komma vi till staterna Chia-pas och Tabasco, bekanta för sin kakao. Kakaoträdet växer mångenstädes vilt i den tropiska regnskogen, och indianerna odlade det långt före den spanska eröv-ringen. Fortfarande är det mest indi-anska småbönder, som bedriva kakao-odling. Men skörden täcker ej ens det in-hemska behovet. Öster om Chiapas ligger Campeche, som skänkt namn åt ett ypper-ligt färgträ, även kallat blåholts. Denna stat omfattar redan en del av den rykt-bara halvön Yucatan, mayaindianernas land, uppfyllt av storartade ruiner efter tempelstäder. I vår tid är Yucatan fram-för allt känt som ursprungsort för sisal-hampan eller henequenfibrerna, en vara, som har strykande åtgång i Förenta sta-terna, där den användes som råmaterial till rep, säckar och dylikt. Genom hene-

quenodlingen ha Yucatans plantageägare samlat furstliga rikedomar, men de in-dianska arbetarnas lott har här om möj-ligt varit sämre än i det övriga Mexico. En förändring till det bättre kan dock numera spåras i samband med de radi-kala idéernas seger. Både ekonomiskt och politiskt intar Yucatan emellertid en särställning i förhållande till det övriga Mexico. Och denna särställning, som. främst beror på det avskilda geografiska läget, markeras ytterligare genom bristen på drägliga kommunikationer mellan Yu-catan och det övriga Mexico. Beteck-nande är det, att Yucatan importerar stora mängder fläsk från Förenta sta-terna, ehuru dess närmaste granne är den mexikanska »svinstaten» Tabasco.

Den gåtfulla mayakulturen. Man får ej heller glömma, att den in-

födda befolkningen i Yucatan till största delen är av annan härstamning än india-nerna i mellersta Mexico. Visserligen har denna befolkning knappast spelat någon

5

IRREGULJÄRT MEXIKANSKT RYTTERI PÄ VÄG TILL HUVUDSTADEN Den mexikanska armén är väl beväpnad, men disciplinen lämnar stundom en del övrigt att önska, och solden är obetydlig. Arméns numerär stiger till nära 70,1100 man, men därutöver anser man sig kunna räkna på en reserv av mera än 800,000. Militärutbildning är obligatorisk i skolorna. Den stående armén rekryteras i stor utsträckning bland indianer och mestizer.

1 1 6

RELIGIÖS FESTDAG I DEN SOLIGA LILLA STADEN SAN ANTONIO Mexikanerna och indianerna äro i allmänhet katoliker, ehuru trosföreställningarna icke alltid äro av djupaste slag. Stor vikt lägges på deltagandet i religiösa högtider eller fiestas. Här se vi

Len gata i den lilla staden San Antonio, sådan den ter sig på en dylik festdag. E n stor del av invånarna livnär sig med krukmakeri. Här förfärdigas det berömda s. k. Guernavacagodset.

1 1 7


politisk roll, vare sig under det spanska väldet eller under republiken, men dess kynne måste dock i någon mån ha gjort sig gällande. Yucatans indianer, mayas, härstamma från ett blomstrande kultur-folk, som byggde de ruinstäder, vilka vittna om »Nya rikets» resurser. Ordet rike är kanske icke på sin plats, men det användes dock för att beteckna de två stora kultur-perioderna i mayafolkens historia. »Gamla rikets» städer ligga längre söderut, i Chia-pas, Guatemala och Honduras. I dessa trakter byggde mayaindianerna bl. a. städerna Palenque, Tikal, Quirigua och Copan, vilkas äldsta delar torde här-stamma från vår tideräknings början, och vilka med sina tempelpyramider, reliefsto-der och hieroglyftrappor blivit arkeolo-giska vallfartsorter. Denna kultur gick snart under, men en avläggare av den slog rot på halvön Yucatan. Här lyckades mayaindianerna skapa nya centra för kult och samhälleligt liv, Chichen Itza, Uxmal och Mayapan. En intressant omständighet, som icke får förbises, är emellertid den, att Yucatans mayaindianer utsattes för ett långvarigt och betydelsefullt inflytande från någon stam, som i språkligt och reli-giöst avseende stod aztekerna nära. Vid tiden för den spanska erövringen hade även denna kultur sett sina bästa dagar.

I östra Yucatan, det s. k. Quintana Roo, har peonaget aldrig kunnat genom-föras. De halvvilda och halvhedniska in-dianerna i denna landsända voro länge en nagel i ögat på den mexikanska rege-ringen. Under Diaz förde man ett form-ligt utrotningskrig mot dem, liksom mot vaquiindianerna i nordvästra Mexico. Hela antalet fullblodsindianer i landet torde uppgå till 6 milj., medan 3 milj. äro vita. Resten av befolkningen, eller drygt 6,8 milj., skulle vara mestizer.

Guatemala.

Mexicos närmaste granne i söder är den lilla republiken Guatemala, en spansk förvrängning av ett aztekiskt namn, som egentligen betyder »det skogrika landet». Få länder i världen torde kunna uppvisa så betydande och så plötsliga höjdvaria-tioner eller så stora klimatiska kontras-ter som Guatemala. Huvudstaden Guate-

mala ligger på 120 kilometers avstånd från Stillahavskusten och har ett mycket be-hagligt klimat. Dess höjd över havet är 1,520 m. Guatemala anlades år 1777, sedan en jordbävning förstört den gamla huvudstaden, som nu kallas Antigua. Men även den nya huvudstaden har ofta hemsökts av jordbävningar. Särskilt svår var katastrofen den 29 december 1917, då en stor del av staden demolerades. Intres-sant är ett besök på Guatemalas indiantorg. Här får man se män och kvinnor från landsorten bjuda ut sina enkla varor, mest livsmedel: en gris,, ett knippe fåg-lar, eller en stapel tortillas, d. v. s. tunna kakor, bakade av majs, som blötts och rivits på en s. k. metate eller rivsten. In-dianerna och mestizerna, vilka här kallas ladinos, utgöra det stora flertalet av re-publikens befolkning, som torde räkna nå-got över två milj. personer. Ungefär ena-handa befolkningsförhållanden finna vi i de andra centralamerikanska staterna, utom Costa Rica.

Honduras. Guatemalas närmaste granne är Hon-

duras, som med hänsyn till folkmängd och ekonomisk utveckling råkat på efter-kälken. Särskilt bidrar bristen på järn-vägar till att landets rika resurser ej kunna utnyttjas. Även huvudstaden, Tegucigalpa, som på centralamerikanskt vis ligger jämförelsevis högt i det inre av landet, närmare Stilla havet än At-lanten, lider under de dåliga kommunika-tionerna, ty den stora chaussé, som man byggt mellan staden och kusten, kan ej mäta sig med en järnväg. Namnet Hon-duras, Djupen, torde egentligen avse havet utanför Centralamerikas östkust, vars stormar förskräckte Columbus på hans fjärde resa. Cortez, som 1525 marscherade genom landet, skrev därom till kejsar Karl den femte: »Det är ett land, upptaget av förskräckliga sumpiga moras. Jag kan försäkra Ers Majestät, att t. o. m. uppe på bergstopparna våra hästar sjönko ända till bukgjorden i dyn, fastän de saknade ryttare och leddes vid tygeln.» Men Cortez gjorde sitt besök vid en olämplig tidpunkt, under den värsta regntiden. Honduras består inga-

1 1 8

YUCATANS GRÖNA GULD KALLAR MAN MED FOG HENEQUENVÄXTEN Henequen eller sisalhampa är ingenting annat än fibrerna av Agave rigida, en släkting till den »hundraåriga» aloen. Sedan 1860-talet har denna produkt inbringat Yucatans stora godsher-rar hundratals miljoner dollar. Bladen avskäras på det sätt, som framgår av bilden, varef-ter de behandlas med specialmaskiner. Förenta staterna konsumera det mesta av fibern.

lunda blott av kärr. Det har många frukt-bara dalar och frodiga gräsmarker.

Längs den atlantiska kusten, mellan Yucatan och Guatemala, sträcker sig Brittiska Honduras, en koloni, som Eng-land fått i arv av 1600-talets buckaniä-rer. Denna lilla koloni utskeppar fram-för allt mahogny och bananer. Befolk-ningen består för det mesta av västin-diska negrer. Hamnen Belize har en full-komligt engelsk prägel. I det inre av lan-det finnas intressanta mavaruiner.

Salvador. Salvador är den minsta av de central-

amerikanska republikerna, men också den tätast befolkade. Folkmängden uppgår till 1 1 / 4 milj. och på varje kvkm. av landets yta kommer omkring 60 personer. Salvadors huvudnäring är kaffeodlingen, som bedrives mycket intensivt. Jordens fruktbarhet betingas i ej ringa mån av det vulkaniska material, som anträffas

överallt. Men vulkanerna äro även en källa till oro för Salvadors flitiga bönder. Det mest bekanta bland dessa berg är Izalco, som år 1793 uppstod mitt på en stor hacienda.

Nicaragua. Nicaragua är den största av de fem

centralamerikanska republikerna, sju gån-ger större än Salvador, men dess befolk-ning är föga talrikare än Honduras'. Landets ekonomiska centrum är den fruktbara sänkan i Cordilleran, längs vilken en rad vulkaner stå vakt, bland dem Coseguina, vars utbrott 1835 hör till de största naturkatastrofer, som in-träffat i historisk tid. Bäst uppodlad och tätast befolkad är trakten strax väster och norr om Nicaragua- och Managua-sjöarna. Men den blomstring, som ut-märkte sjölandet under den spanska ko-lonialtiden, har gått förlorad under de hårda och oroliga tider Nicaragua genom-

1 1 9

KRAFTIGA LASTMULOR SLÄPA MAHOGNYBJÄLKARNA FRÄN SKOGEN De stora timmerskogarna i södra Mexico leverera bland mycket annat dyrbart även mahogny. När träden fällts, sågas de till lämpliga bjä lkar , lastas på mulor och transporteras till kusten för att exporteras. De skogsstigar, längs vilka transporten sker, äro icke sällan branta och obekväma, men mulorna, som äro stadiga och säkra på foten, reda sig alldeles utmärkt .

levat. Inre slitningar och främmande inblandning har landet nogsamt fått vid-kännas. Tidtals har Nicaragua varit före-mål för stor uppmärksamhet i samband med planerna på en centralamerikansk kiml. D;tta kinilprojekt, som skulle innebära ett utnyttjande av de gamla, naturliga vattenvägarna: San Juanfloden och Nicaraguasjön, fick tillsvidare vika för Panamaplanen.

En särskilt olycklig roll spelade i Nica-raguas historia den nordamerikanske även-tyraren William Walker. Denne man lyc-kades med tillhjälp av en handfull lego-knektar för en kort tid tillskansa sig dik-tatorisk makt. I slavstaternas intresse sökte han här återinföra slaveriet, men blev efter en hård kamp, i vilken den vackra, gamla staden Granada i grund förstördes, tvungen att rymma fältet, och då han ett par år senare, 1860, försökte återvända till Centralamerika, blev han arkebuserad i Honduras.

En stor del av Nicaraguas befolkning härstammar helt eller delvis från de in-dianer, som vid tiden för erövringen bodde i sjölandet. Dessa voro besläktade med Mexicos azteker och många ortnamn ha

en tydligt mexikansk form. Längre öster-ut, vid den s. k. Mosquitokusten, ha indianerna upptagit en myckenhet afri-kanskt blod.

Costa Rica. Mera energiska än Nicaraguas invånare

äro deras grannar i söder. Costa Rica fick sina nybyggare förnämligast från nordvästra Spanien. Kolonisterna, idoga och målmedvetna gallegos, påträffade här guetarustammen, som snart blev utrotad eller uppblandad. Gravfynden, keramik och guldsmycken vittna om en viss grad av kultur. Det stora flertalet av befolknin-gen bor nu som förr på den centrala högslätten. Huvudnäringen har länge varit kaffeodling, men numera producerar landet mera bananer än kaffe. Men me-dan kaffeodlingen ännu huvudsakligen ligger i händerna på inhemska plantage-ägare och småbönder, bedrives bananod-lingen vid den atlantiska eller karaibiska kusten av det stora amerikanska bolaget United Fruit Company, som i Costa Rica tillvällat sig en större maktställning än i någon annan av de centralamerikanska republikerna.

120

Eldsprutande berg VULKANERNA SOM JORDENS SÄKERHETSVENTILER

Vulkanerna ha spelat en viktig roll vid danandet oeh utformandet av det nutida land-skapet på jorden. Under tidigare perioder av jordens utvecklingshistoria var vulkanis-men långt vanligare och starkare än i våra dagar, men de skenbart slumrande krafterna i jordens inre ha dock ingalunda kommit fullständigt till ro. Man känner visserligen endast något över fyrahundra verksamma vulkaner, medan antalet av de utslocknade, d. v. s. de som under historisk tid icke haft något utbrott, är flere tusen. Men det gives exempel på eldsprutande berg som vilat, kanske i årtusenden, och i våra dagar plöts-ligt haft utbrott. Detta visar att de underjordiska krafterna äro i ständig rörelse.

Vulkanernas förekomst.

DE STORA vulkaniska områdena och jättevulkanerna få vi söka utanför

Europas gränser. Jordens största vulkan-kedja är den som lik en nästan oavbruten bergmur omgiver Stora oceanen och med sina väldiga bergkammar åtföljer Asiens östkust och Amerikas västkust. Andernas i Sydamerika höga toppar äro nästan alla vulkaner, flere av dem verksamma, halvön Kamtschatka äger ensam 38 vulkaner av vilka 12 äro verksamma, och de Ostindiska öarna, isynnerhet Java och Sumatra, äro bekanta för sin starka vulkanism och tal-rika eldsprutande käglor. Flere öar i Stora oceanen äro över havsytan uppstickande hela vulkaner eller delar av sådana; de flesta äro rester av ett genom vulkaniska kraf-ter söndersprängt större land. — Upp-fattningen, att vulkanismen vore en före-teelse som kännetecknar de varma län-derna, är vanlig. Denna oriktiga åsikt beror antagligen därpå att vulkanerna i Europa äro få och spridda. Vulkanerna äro ingalunda beroende av den på jord-ytan rådande värmegraden. I Antarktis, den eviga isens och köldens land, höjer Mount Erebus sin väldiga, ständigt ry-kande kägla högt över landisens massor; på det kalla Kamtschatka reser sig, bland många lägre, jordens högsta verksamma vulkan Kljutschev eller Klutschefskaja (4,900 m. ö. h.), och det karga Island äger över hundra vulkaner, av vilka tjugofem haft utbrott under historisk tid. Men i Europa tyckas verkligen de vulkaniska krafterna avtagit eller befinna sig i ett vilostadium. Island är det ena oroliga hörnet, södra Italien med Sicilien det andra. Islands största vulkaner äro Hekla (1,552 m.), Skapta ur vars 30 km.

långa kraterkedja vid ett utbrott år 1783 frambröt c. 27,000 millioner kubik-meter lava, och Askja med en 55 kvadrat-kilometer vid krater. Dessa och andra isländska vulkaners utbrott äro föga be-kanta, emedan vidsträckta områden kring bergen äro obebodda. Desto mer beund-rad och fruktad är fasta Europas enda verk-samma vulkan Vesuvius, en av Italiens många sevärdheter. Vid dess fot ligger sta-den Neapel, bokstavligen vid randen av en vulkan, som därtill ofta ger livstecken ifrån sig. På Sicilien reser sig vår världsdels största vulkan, Etna, 3,274 in. h. uppta-gande en flere kvadratmil stor yta. Den är såtillvida egendomlig att dess väldiga, of-tast snöhölj da huvudkrater sällan visar liv, medan den stora mängd bikratrar, som översålla bergets mäktiga sidor, ofta äro i verksamhet och göra den tätt befolkade och välodlade omgivningen osäker. — Norr om Sicilien ligga de små Lipariska öarna. Deras vulkaner kunna tjäna som exempel på de tvenne typer man kan sär-skilja i avseende å vulkanernas verksam-het. Käglorna på öarna Volcano och Li-pari äro sällan i verksamhet och hava långa viloperioder, medan vulkanen på den nordligaste ön Stromboli har en stän-digt sjudande krater med regelbundna små utbrott var tionde eller var femtonde mi-nut. Ljusreflexerna från de glödande lavamassorna och den brinnande vätga-sen som strömmar ut ur vulkanen tjäna sjöfarande på Medelhavet som ledfvr.

Vulkanernas uppkomst. I jordens inre råder ett så starkt tryck

att de smälta och gasformiga massorna stelna genom sammanpressning. Vid jord-skorpans fortsatta avkylning sammandra-ger sig denna, varvid sprickbildningar

1 2 1

EN

VE

RK

SA

M V

UL

KA

N

I E

TT

LA

ND

AV

IS

: M

OU

NT

ER

EB

US

I V

ICT

OR

IA-L

AN

D

De

sto

ra

mas

sor

vatt

enån

ga o

ch s

vave

lgas

, vi

lka

stä

nd

igt

up

pst

iga

ur

Mo

un

t E

reb

us'

k

rate

r,

visa

at

t en

st

ark

h

etta

rå

der

på

ett

rin

ga

dju

p

un

der

is

en

o

ch

snön

som

tä

cka

ber

gets

si

dor

. L

ikvä

l fa

nn

den

exp

edit

ion

som

år

19

08

u

pp

nåd

de

vulk

anen

s to

pp

at

t te

mp

erat

ure

n

där

var

— 5

0°,

sål

un

da

my

cke

t lä

gre

än m

an v

än

tat.

M

ou

nt

Ere

bu

s är

d

en s

törs

ta k

änd

a vu

lkan

i A

nta

rkti

s oc

h j

ord

ens

syd

liga

ste

eld

spru

tan

de

ber

g.

I d

ess

när

het

fin

nes

en

an

nan

lä

gre

och

slo

ckn

ad

vulk

an

Mou

nt

Ter

ror.

V

icto

ria-

lan

d

och

d

ess

vulk

aner

u

pp

täck

tes

av

en

enge

lsk

exp

edit

ion

u

nd

er

Jam

es

Cla

rk R

oss

.

EN MINIATYR-VULKAN PÅ BOTTNEN AV VESUVIUS' KRATER Blickar man ned i kratern av en verksam vulkan, t. ex. Mauna Loas på Hawaii, ser man den fylld av en sjudande, glödande massa. I Vesuvius, Italiens berömda och av turister ofta besökta vulkan, är kraterns botten fast. Den består av skrovlig och sprucken lava, och här höja sig flere rykande käglor till sextio meters höjd. Var och en är en vulkan i miniatyr.

123

ELDSPRUTANDE BERG

uppkomma. Trycket på de underliggande massorna lättas sålunda, och de smälta eller förgasas ånyo. Samtidigt utvidga de sig och utfylla sprickbildningarna. Den uppåtstigande smälta stenmassan kallas magma, eller vanligen, då den når jord-ytan, lava. Denna magma är försatt med flere gaser, såsom klor, svavel, väte, kväve, syre, kolföreningar, isynnerhet kolsyra, och framför allt med vattengas. Vatten-ångan är den kraftigast verksamma de-len av de vulkaniska massorna. Det är den som förorsakar de häftiga explosio-nerna närmast under jordytan; den banar sig först väg upp genom sprickorna i jordskorpan och spränger sönder det skyd-dande taket på ytan eller den stelnade kraterbottnen i en tidigare färdigbildad vulkan. Slutligen slungas vattenångan högt upp i luften och rycker härvid med sig delar av lavan, dels stora bollar, s. k. vulkaniska bomber, dels smärre stenar, dels åter massor av genom explosionerna finfördelad lava, s. k. vulkanisk aska. Vat-tenångan stiger hastigt till så stor höjd att den avkyles och förtätas och faller ned på jorden i form av ett starkt stört-regn, som samtidigt slår ned askan och jämte den bildar en het välling, som kan täcka och ödelägga kilometervida ytor kring utbrottsstället. Störtregnet åt-följes vanligen av ett häftigt åskväder. Askvällingen stelnar och hårdnar ganska snart till s. k. vulkanisk tuff. Är trycket tillräckligt stiger lavan småningom upp genom vulkanens kanal, som vattenån-gan danat, når mynningen eller kratern och begynner svämma över dess bräddar i form av glödande lavaströmmar, byg-gande upp den för alla vanliga vulkaner kännetecknande käglan. Då lavan av-kyles, stelnar den ganska snart på ytan, men den stelnade massan är en dålig värmeledare som hindrar de underlig-gande massorna från att stelna. I åratal kunna de glöda och göra vulkanens sidor eller de omgivande lavafälten farliga att beträda. Vid ett förnyat utbrott kan den gamla käglan sprängas sönder eller störta in och en ny växa upp, på eller innanför den gamla. Eldsprutande äro vulkanerna egentligen icke. Visserligen synes ett sken över dem vilka avgiva större mäng-

der vätgas, som brinner i krateröppnin-gen, men vid de stora utbrotten är den s. k. elden endast ett återsken från mol-nen av den glödande lavan.

Ryktbara utbrott.

År 79 e. Kr. hade Vesuvius ett våld-samt utbrott som fullständigt förstörde de vid bergets fot belägna städerna Her-culanum och Pompeji och begrov dem under ett tjockt lager aska, ur vilket de i våra dagar framgrävts. Senare har Vesuvius haft flere utbrott, toppkäglor ha förstörts och nybildats, varje år höres hotfullt muller i vulkanens inre och synes rök stiga ur dess krater, men den har icke rasat med samma våldsamhet som vid sitt förstnämnda utbrott.

På en av de Små Sundöarna öster om Java, benämnd Sumbava, reser sig vul-kanen Tambora. År 1815 hade den ett explosionsartat utbrott varvid käglan störtade samman och blev 1,200 m. lägre. Endast 26 personer i staden Sumbava överlevde katastrofen.

I Sundasundet mellan Java och Su-matra ligger den lilla vulkanön Krakatau. Den hade länge varit lugn, men började plötsligt den 26 augusti 1883 utspy mas-sor av vulkaniska bomber och lava. Den urholkade därigenom sig själv så att en del av käglan icke längre kunde motstå havets tryck utan instörtade. Den över-hettade vattenångan åstadkom en explo-sion som hördes till Filippinerna och som störtade 2/3 av ön i havet. En över 30 m. hög svallvåg härjade längs de när-belägna öarnas kuster, kastade stora bå-tar högt upp på land och dränkte människor i tusental. Över 30,000 människor sägas ha omkommit till följd av detta utbrott. Pimstenen som flöt omkring på havet blev ställvis hinderlig för trafiken, och det finare materialet ansågs ha slungats utan-för jordens atmosfär. Hos oss syntes länge ett egendomligt rött sken på syd-östra delen av himmeln förorsakat av ljusets brytning mot detta högtsvävande vulkaniska stoft.

En i flere avseenden egendomlig vulka-nisk ödeläggelse övergick ön Martinique, en av fransmännens kolonier i Västindien.

12 A

MINIATYR-KRATRAR I EN JÄTTEVULKANS KRATER Haleakala, i vars rymliga krater detm a bild är tagen, är en tretusen meter hög vulkan på den hawaiiska ön Maui. Den har länge varit overksam, men en gång för flere århundraden sedan slungade också den ur sitt inre väldiga moln av rök och fin aska, glödande magma och floder av smält lava, såsom Mauna Loa, jättevulkanen (4,170 m. h.) på Hawaii år 1926.

HEKLA, ISLANDS VERKSAMMASTE VULKAN Island har till största delen skapats av vulkaniska krafter, och stora delar av ön äro mycket ödsliga och sterila, men präglas av en majestätisk och vild skönhet. Hekla, den verk-sammaste vulkanen, har haft flere utbrott under historisk tid. Den saknar fullständigt ve-getation och är omgiven av ödsliga lavaslätter. Om vintern är den fullständigt snöbetäckt.

125

MOUNT TARAWERA: EN VULKAN SOM VAKNAT Det har inträffat att en vulkan som ansetts utslocknad, plötsligt vaknat upp ur en kanske mångtusenårig sömn. Detta var fallet med Mount Tarawera i geysirområdet på Nya Zeelands nordö. År 1886 hade den oväntat ett våldsamt utbrott. E t t stort område betäcktes av lava

och över hundra människor omkommo.

Vulkanen Mont Pelé, vid vars fot staden St. Pierre är belägen, ansågs vara en för länge sedan utslocknad vulkan, då den plötsligt i början av året 1902 begynte ryka och mullra. Från dess sidor pressa-des ut het vattenånga, och befolkningen in-vaggade sig redan i säkerhet, antagande att det inre trycket minskats genom de många säkerhetsventilerna i berget. Den 8 maj på dagen utstötte vulkanen plöts-ligt ett stort, mörkt moln, som en stund stod över bergets topp, men sedan snabbt rullade ned längs dess sidor, insvepte sta-den och förintade där allt liv på några ögonblick. Förutom den hastighet var-med förintelsen ägde rum bör observeras att fenomenet icke var ett vanligt lava-

utbrott. Det kvävande molnet bestod av aska, svalvelgas och andra från vulkaner tidigare okända gaser, nära 1,000 grader heta. Dessutom slogs St. Pierre i spillror av vulkaniska bomber, och elektriska ur-laddningar anstiftade brand. Flere må-nader fortsatte Mont Pelé sina utbrott och ödelade sin omgivning genom kolos-sala askregn. St. Pierres 30,000 invånare och 10,000 människor på den omgivande landsbygden omkommo vid katastrofen. På ett brinnande fartyg räddade sig några illa brända och halvkvävda personer från den olyckliga staden, och de kunde för en förfärad mänsklighet redogöra för den snabbaste och hemskaste naturkatastrof historien känner.

1 2 6

Hus och hem UNDERLIGA BOSTÄDER BLAND PRIMITIVA FOLK A t t de flesta djur, och det ej blott däggdjur och fåglar utan även många lågt stående, inreda sig en bostad, ett eget hem, där de uppföda sina ungar, är ett faktum, som nog så gott som varje skolpojke eller skolflicka har reda på. Människan, skapelsens s. k. herre, var på ett tidigt stadium nästan mera värnlös än djuren, åtminstone mera än många av dem, och behövde ännu bättre än de en bostad, till skydd dels mot väder och vind samt klimatets växlingar, dels mot farliga fiender inom djurvärlden, särskilt natte-tid. Om människan en gång i tiden, innan hon blev verklig människa, liksom sina avlägsna fränder människoaporna höll till i de stora trädens kronor, veta vi ej. Säkert är att när hon en gång blivit människa, blev det nödvändigt för henne att skaffa sig en bostad. Denna är nog också ett av människans allra tidigaste kulturförvärv, troligen tidigare än elden i hennes t jänst och säkerligen äldre än dräkt och prydnader.

Grottinvånare och deras bostäder.

HURU de första bostäderna sågo ut, därom veta vi intet och få väl

aldrig heller med visshet veta något. De älsta påvisbara bostäderna äro emeller-tid naturliga grottor och hålor, i klipp-väggar eller i jorden. Det ligger också onekligen nära till hands att antaga, att dylika tillflyktsorter, som naturen själv ger anvisning på, också blevo människans första hem, men, som sagt, med säkerhet veta vi intet därom. Grottor finnas ej överallt, och även i trakter, där de saknas, måste människorna ha någon sorts bo-stad. Att man emellertid i förhistorisk tid ej försummat tillfället att utnyttja grottor, där sådana funnits, framgår av de talrika naturliga klipphålorna i Belgien, Frankrike och norra Spanien, vilkas in-tressanta lämningar av bebyggelse gå till-baka till den äldre stenåldern. Man har här funnit människoskelett och paleoli-tiska redskap och i södra Frankrikes och Nordspaniens grottor även målningar och ristningar, framför allt djurbilder, vilka äro utförda med en elegans och en rea-lism, som även vi nutida kulturmänniskor måsta känna oss högligen imponerade av.

Som exempel på grottboningar längre fram i tiden må nämnas de klipphålor, några av väldiga dimensioner, som finnas i de branta väggarna vid floderna i Colo-rado, Arizona och Nya Mexico. Några av dem ha rymt hela byar. Dessa s. k. clifj-dwellings voro i första hand avsedda till skydd mot fientliga överfall, och de yttre delarna bestå av befästningar, vakt-torn m. m., medan innanför dem ligga bo-

städer och förrådshus. De ha bevarats i ganska gott skick, därför att de äro så so-litt byggda, av sten. Förmodligen upp-fördes de av förfäderna till de nuvarande puebloindianerna i dessa trakter.

Ännu i dag finnas här och var över hela världen människor, som bo i grottor. På Elgon, den slocknade vulkanjätten i östra Ekvatorialafrika, norr om Victoria Nvanza, bo grottinvånare. I de naturliga grottor, som finnas i de branta stupen av basalttuff på berget, ha negrerna byggt sina hyddor, vilka äro av samma typ som de som uppföras i det fria, endast med den skillnaden, att man ej bryr sig om att bygga något tak utan detta bildas av själva grott-taket. Grottans mynning spärras av en barrikad, och innanför denna förvaras boskapen under natten, medan den under dagen vallas på sluttningarna utanför. Det var för att skydda sig mot rovlystna grannar, som dessa negrer slogo sig ned i Elgonbergets grottor, och fastän nu fredliga tider inträtt för dem under Englands starka beskydd, bo många allt-jämt kvar i sina halvmörka, fuktiga och osunda hålor. Man vistas dock endast nattetid i dem, under dagen stå de tomma och besökaren träffar då i dem endast orkeslösa gamlingar eller små barn.

»Hus i var buske.» En annan, likaledes av naturen själv

given bostadstyp, som till skillnad från grottorna emellertid endast brukas av mycket primitiva folk, består helt enkelt av en tät buske eller ett träd med rikt och nedhängande lövverk. Denna torftiga boning, som knappast gör skäl för namnet

1 2 7

MODERNA GROTTINVÅNARE I ENGLAND HEMMA HOS SIG För åtskilliga hundra år sedan urholkades sådana bostäder i den hårda Holy Austin-klippau vid Kinver i Worcestershire och de äro ännu i dag i bruk. Utvändigt ha de föga ändrats under århundradenas lopp, endast få förbättringar ha gjorts, såsom den krokiga skorstenen av tegel, som synes uppe till vänster. Dylika grottbostäder finnas även alltjämt i södra Spanien.

128

STOMMEN TILL EN GRÄSHYDDA HOS HAUSSA I NIGERIA I Nigeria användes som täckningsmaterial torkat gräs, ett slags halm alltså, som bearbetas och väves till starka och täta mattor, vilka fästas över stommen av böjda spön. Den upp-föres ledigt på två timmar av två personer. Huru en sådan hydda ser ut, när den är fär- '

dig, framgår av den undre bilden.

HAUSSAHYDDA EFTER FAMILJENS INFLYTTNING Till vänster synes den enkla dörren, som är flätad av rör, vass och dylikt. Den fästes på kvällen framför ingången. Dessa bostäder, som minna om hövolmar, äro nog så användbara, när vädret är vackert, men mot tropiska regn eller stormar utgöra de ett minimalt skydd.

x . 4. 1 2 9

HUS OCH HEM

men ändå kanske kan betraktas som hyd-dans urform, förbättras genom att man flätar ihop kvistar i »taket» eller på vind-sidan. Så göra icke-bofasta skogsstam-mar i Centralbrasilien samt buschmännen, Sydafrikas strövande jägare, vilka under sina vandringar sova på bara marken eller i en buske och just därav torde fått sitt namn. Vid längre uppehåll på en plats sätta de upp en halvcirkelformig vind-skärm av grenar, en bostadstyp, som vi strax skola komma till.

Till de naturliga bostäderna få slutligen även räknas ihåliga träd, vilka dock även skulle kunna inrangeras under vår första huvudgrupp, hålorna och grottorna. De mest bekanta innehavarna av denna bo-stadsform äro de nu utdöda tasmanierna, vilka under förra århundradet utrotades av de engelska nybyggarna på deras ö, efter att bokstavligen ha blivit jagade som vilda djur. Vi kunna läsa om deras bostä-der hos Forster, som deltog i James Cooks andra söderhavsfärd (1772—75): »De största träden gåvo de bekvämaste bo-ningarna. På en höjd av 6—7 fot voro stammarna urholkade med eld och i hålig-heten fanns tillräckligt med plats för 3—4 personer kring en av lera gjord eldstad. Dessa tillflyktsorter äro även mycket var-aktiga, ty man lagar, att stammens ena sida förblir orörd, och detta räcker till för att trädet skall kunna behålla sitt liv och obehindrat fortsätta att växa.»

Tasmanierna byggde dock även enkla hyddor av barkstycken.

Det första anspråkslösa husbygget och dess utveckling.

Det första och synnerligen blygsamma steget till ett verkligt husbygge får man nog se i vindskyddsskärmen, som endast förekommer bland synnerligen primitiva folk: buschmän, australier, vedda på Cey-lon, vissa negritos samt bland stammar av den stora gésgruppen i Östbrasilien. Negritos på Filippinerna förfärdiga en rektangulär, ung. 2 m. hög och 1.5 m. bred ram av bamburibbor, som täckes med gräs och ställes i 450 vinkel, varefter bostaden är färdig. Kanske breder man även gräs eller löv under skärmen att sova på. Möjligt är att sådana vindskärmar ur-

sprungligen mindre voro avsedda till skydd för människorna själva än för elden.

Ibland är vindskärmen halvcirkelfor-mig, i det den består av i marken i, en halvkrets nedstuckna grenar, som upp-till böjas ihop och fästas vid varandra. Sådana skärmar förfärdiga bl.a. buschmän-nen. Genom att halvkretsen sedan byggts vidare till en hel rundel har man antag-ligen fått den första verkliga hyddan, den bikupsformiga, vanligen av gräs eller blad täckta typen, vilken t. ex. förekommer hos zulukaffrerna och f. ö. är karakteristisk för stora delar av den svarta kontinenten och särskilt för dess östra hälft.

Om man nu vid uppförandet av en dy-lik hydda, i stället för att böja ihop stom-mens grenar och fästa dem samman upp-till, helt enkelt ställer grenarna lutande mot varandra, uppkommer den kägel for-miga hyddan, som också har stor utbred-ning i olika delar av världen. Då bygg-nadsmaterialet består av långa, grova och styva grenar, som äro svåra att böja, upp-står denna hyddform av sig själv. Den är kanske mången gång lättare att upp-föra än denbikupsformiga typen, men kan ej tävla med denna i rymlighet.

Tältbostaden. Tältet står såväl den bikupsformiga

som den kägelformiga hyddan nära och kan ha uppkommit ur båda dessa former. Det är den strövande nomadens hem och har framför allt utbildats och kommit till användning på stäpper, slätter eller i nordliga trakter, där det är ont om trä till byggnadsmaterial. Stommen utgöres av stänger och väggarna av skinn, läder, sävmattor eller filtar och vävnader av get- eller kamelhår (hos högre stående folk), på sina ställen i Sibirien även av björknäver. När man flyttar, tar man hela tältet med sig, det har den fördelen att vara lätt transportabelt samt att fort kunna sättas upp och tagas ned. Typiska tältinvånare äro prärieindianerna samt Centralasiens och Nordafrikas nomader. Eskimåerna och andra polarfolk, och till dem kunna vi delvis även räkna våra lap-par, använda tält under sommaren, medan de vintertid ha solidare bostäder.

130

ET

T P

RIM

ITIV

T I

ND

IAN

HE

M I

PE

RU

S

SKO

GSO

MR

ÅD

E

Den

ne

skog

ens

son

, so

m

står

om

give

n

av

sin

fa

mil

j,

leve

r n

öjd

i e

n h

ydd

a,

som

en

das

t b

estå

r av

et

t gr

ästa

k, u

tan

väg

gar

och

gol

v, e

n b

osta

dsf

orm

so

m

är

typ

isk

fö

r

mån

ga

av

Syd

amer

ikas

sk

ogsi

nd

ian

er.

En

fö

rdel

m

ed

den

sam

ma

är,

att

den

kan

up

pfö

ras

myc

ket

lä

tt o

ch f

ort.

A

lla

Per

us

ind

ian

er

ha

do

ck

ej

så

luft

iga

h

em.

I d

et

jäm

före

lsev

is s

vala

h

ögla

nd

et h

ar

man

b

eho

v av

b

etyd

ligt

sol

idar

e b

ostä

der

och

in

red

er o

ckså

åt

sig

rym

liga

såd

ana.

131

STONEY-INDIANERS TÄLTLÄGER I TRAKTEN AV BANFF I CANADA I U. S. A. äro de numera rätt sällsynta, men i C a n a d a finnas al l t jämt indianer, som bo i sina typiska skinntält. Ibland äro dess målade och så är fallet här med det bortersta i raden, som visar sin ägares totemmärke. När man flyttar, bindes skinnduken vid tältstängerna, som släpas efter en häst. Före hästens införande av spanjorerna använde indianerna hundar som dragare.

ESKIMÅHEM I ALASKA Vinterhus, byggt av snöblock. Längst fram till höger en hundsläde. Under den »varma» årstiden leva många eskimåer i tält av sälskinn, men vintertid taga de sin tillflykt till välbyggda snöhyddor, skickligt uppförda av fasta och jämna block. En genomskinlig isbit, eller i bästa fall sältarmar få göra tjänst som fönster, och den enda dörren är ett litet runt hål.

132

Den renaste tälttypen visar kanske de nordamerikanska prärieindianernas tipi (hos sioux, shoshoner och andra, ur våra pojkårs indianböcker bekanta folk). Detta har en stomme av 4—12 stänger, över vilka tältduken spännes (se bilden). Så länge de väldiga bisonhjordarna betade på prärierna, och så var ännu förhållandet under senare hälften av förra århundra-det, använde dessa vidders indianer ute-slutande tält av hopsydda bisonhudar, ofta vackert målade med ägarens släkt-djur (totem) eller med bilder ur stam-mens liv, särskilt då jaktscener. Numera, då bison till stor del är utrotad och de återstående spillrorna äro fridlysta, få de

indianer, som alltjämt bo i tält, vanligen nöja sig med att täcka dem med hos de vita inköpta vävnader.

Den lodräta väggen, en viktig led i hyddans utveckling.

Vi ha strax ovan talat om vindskärmen. Genom att två sådana raka skärmar luta-des mot varandra, uppstod det direkt på marken vilande sadeltaket och genom till-slutning av dess gaveländar fick man en rektangulär hydda av ganska gott slag. För att man emellertid skall kunna få bort alla vinklar och rätt kunna utnyttja hela utrymmet i en sådan hydda, fordras att dess väggar äro lodräta och därför är

EN TIMMERHUGGARES KOJA I NORRA RYSSLAND Nybyggaren i] Nordrysslands skogar är mycket skicklig i att hantera yxan och uppför själv sin varma och ombonade timmerkoja, vars dubbla tak tjänar till skydd mot häftiga snöfall. Han tillverkar också egenhändigt sina enkla möbler. — Även naturfolken i Asiens och Ameri-kas nordliga skogsområden1 utnytt ja 1 miljöns tillgångar och bygga sig bastanta plankhus.

133

TA

KE

T T

ÄC

KE

S P

Å E

N L

ER

HY

DD

A I

NIG

ER

IA

Grä

s,

säv

, en

d

el

bla

d

och

fi

bre

r

äro

e

tt

utm

ärk

t ta

ktä

ckn

ings

mat

eria

l,

som

g

er

skyd

d

båd

e m

ot

sol

och

re

gn.

Str

åna

fäst

as

iho

p

till

lån

ga

rem

sor,

so

m

föra

s

till

b

yggn

adsp

lats

en

ho

pru

llad

e p

å

sätt

so

m

bil

den

vi

sar.

R

emso

rna

fä

stas

d

äref

ter

på

ta

kst

om

men

i

rad

er,

så a

tt d

et

ena

lagr

et

skju

ter

öve

r d

et

and

ra.

Täc

kn

inge

n

sker

fr

ån

tak

fote

n

och

u

pp

åt.

Det

hel

a sm

etas

ti

ll

sist

öv

er

med

le

ra,

för

a

tt t

aket

ska

ll b

liva

va

tten

-tä

tt.

—

I h

us

av

den

na

typ

ha

äv

en

mån

ga v

ita

pio

njä

rer

och

for

skn

ings

resa

nd

e b

ott

u

nd

er

sin

a fa

rofy

lld

a

exp

edit

ion

er

i »

de

sv

arte

s vä

rld

sdel

».

134

PA

DA

UN

G-F

AM

ILJ

FR

AM

FÖ

R S

IN K

OM

BIN

ER

AD

E B

OS

TA

D O

CH

LA

DU

GÅ

RD

P

adau

ng,

en

b

ergs

stam

i

Bir

ma,

lå

ta

sin

bos

kap

log

era

i b

ott

envå

nin

gen

, m

edan

fam

ilje

n s

jälv

bo

r i

hyd

dan

s m

örka

övr

e d

el.

Dit

kom

mer

man

på

en

steg

e, s

om b

estå

r av

ett

par

bas

tan

ta t

räd

stam

mar

m

ed

gro

vt u

thu

ggn

a tr

app

steg

. F

ör e

n p

erso

n

klä

dd

i e

uro

pei

ska

skod

on t

ord

e d

et i

nte

var

a n

ågo

n

lätt

sak

att

tag

a si

g u

pp

för

des

sa

pri

mit

iva

steg

ar,

vilk

a

äro

byg

gd

a fö

r i

nfö

din

garn

as b

ara

fött

er.

Ob

serv

era

infö

din

garn

as h

als-

och

ben

pry

dn

ader

.

135

HUS OCH HEM

också uppfinningen av den vertikala väg-gen ett synnerligen viktigt moment i bo-stadens utveckling. Genom att sätta ett sadeltak eller en kägelformig hydda på ett underrede av pålar, vilkas mellanrum se-dan kläddes med flätverk o. dl., fick man ett verkligt hus, i varje fall en bättre typ än den bikupsformiga, vilken annars bju-der minst olägenhet av att väggarna ej äro vertikala. Sadeltakshuset med öppna sidor möter alltjämt i delar av Sydameri-kas skogsområde (se bilden från Peru), men i regel är det rektangulära sadeltaks-huset med väggar (av mattor, flätverk eller lera) förhärskande i tropikerna jorden runt. Materialet består framför allt av-palmblad och palmträ, bambu och rotting. På sina ställen och särskilt i Sydamerika samt bland malajiska folk byggas dessa hus så stora, att byns hela befolkning bor i ett enda hus. Hos dajakerna och andra malajer finns det sålunda dylika gemensamhetshus, som äro 100 m. långa, ja, en av våra bilder visar ett sådant hus från Borneo, som uppges vara nära x/4

engelsk mil långt.

Varma hyddor av snö.

Vår jords nordligaste bebyggare, eski-måerna, bo under sin korta sommar i tält av skinn, vintertiden i hus av sten och jord, in i vilka man kommer genom en lång gång, som måste passeras krypande. En eskimågrupp, de s. k. centraleskimå-erna, vilka äro spridda över de oändliga vidderna kring Hudson Bay, göra emeller-tid sin manshöga, kupolformiga vinter-boning helt och hållet av snö. Förutsätt-ningen är, att snön är jämnhård, och detta prövar eskimåen genom att med en kraf-tig stöt driva en käpp genom densamma. Möter käppen ett jämnt motstånd, är snön lämplig. Två man lära på ungefär en halvtimma kunna bygga upp en snö-hydda. Den ene skär med en lång ben-kniv ut snöblocken, som i regel äro 20—30 tum långa, 12—18 tum breda och 4—5 tum tjocka. Kamraten bygger, varvid blocken ställas något på kant, lutande inåt. Ofta förses snöhyddan liksom vin-terhuset av sten med en krypgång samt ett fönster av sältarmar, som ibland ersattes

av ett block genomskinlig is. F. ö. inre-des hyddan ungefär som ett vanligt eski-måiskt vinterhus. Man sover på britsar, täckta med skinn, och även väggarna klä-das med sådana.

Snöhyddorna uppvärmas på vanligt eskimåvis med en tranlampa, och då snö som bekant är en dålig värmeledare, hålla de sig mycket varma. Å andra sidan hind-ras den av den låga temperaturen därute från att smälta. På sin höjd smälta väg-garnas insida så mycket, att här bildas is, när temperaturen åter blir lägre i hyddan.

Hus av salt.

Som en motsats till de arktiska nejder-nas snöhyddor må här även nämnas de hus av salt, som funnits och alltjämt torde finnas i Nordafrikas ökenområde. Redan Herodotos, den frejdade grekiske forsk-ningsresanden och historieskrivaren, skild-rar huru invånare i Saharas oaser byggde sina hus av saltblock, och han drager härav den slutsatsen, att dessa trakter måste vara mycket regnfattiga, ty annars skulle husen lätt kunna förstöras.

I själva verket bygger man än i dag här och var i Sahara-området hus av salt-block eller salthaltiga jordklumpar. Så i Mrsuk och andra städer i Kezzan. Uen tyske resanden Rohlfs, som på 1860-talet färdades genom Tripolis till Sudan, hörde i Mrsuk talas om att det där ett par gån-ger verkligen kommit så mycket regn, att de flesta salthusen smälte: I Tafilet och andra oaser söder om Marocko beder man av denna orsak till Allah, att han ej måtte sända regn.

Palbyggnader.'

Nästan alla malajfolk ävensom många melanesier bygga sina hus, ja stundom hela byn på en genom pålar över marken höjd plattform eller på pålar ute i vatt-net. Höjden varierar hos olika folk, från 1 —7 meter. Liknande anläggningar fin-ner man flerstädes i Sydasien, Afrika samt längs Sydamerikas nordkust, och må i detta sammanhang erinras om att när de första spanjorerna 1499 kommo till Sydamerikas kust och sågo pålbyggnader

PÅ

LB

YG

GN

AD

VID

BE

NIN

, GU

LD

KU

ST

EN

U

pp

förd

a

på

bas

tan

ta

sto

ckar

li

ögt

ö

ver

vatt

net

är

o de

ssa,

m

ed

pal

mb

lad

tä

ckta

hu

s sk

ydd

ade

för

öve

rsvä

mn

inga

r oc

li f

ör s

koga

rnas

rö

vare

. I3

a d

en

pri

mit

ivt

byg

gda

vera

nd

an, i

so

lgas

set

uta

nfö

r si

n

med

ler

a ra

pp

ade

hyd

da,

hål

la t

vå k

vin

nor

på

att

pre

ssa

olj

a u

r o

ljep

alm

ens

frön

, av

vi

lka

en

hög

li

gger

fr

amfö

r

dem

. O

ljan

gå

r ti

ll

Eu

rop

a so

m

råva

ra

för

mar

gari

nin

du

stri

en.

På

ömse

si

dor

om

kv

inn

orn

a s

ynas

h

usg

eråd

ssak

er,

ban

ankl

asar

m

. tn

.

37

PÅLBYGGNAD HOS MOIFOLKET SOM SKYDD MOT TIGRAR Moi, en primitiv stam i Annam, bo i bräckliga bambuhyddor, i vilka en tiger med lätthet kan taga sig in. För att skydda sig placerar man därför hyddan på höga stolpar. På kvällen dragés stegen upp, och familjen kan sedan sova lugnt både med hänsyn till tigrar och mänskliga fiender.

138

39

»HYR

ESK

ASE

RN

» V

ID M

ET

AM

DU

R I

SÖ

DR

A T

UN

IS

Ber

ber

na

i sö

dra

T

un

is

bo

gärn

a i

grot

tor

och

hål

or u

nd

er j

ord

en.

Och

äve

n d

å de

byg

gt

hu

s i

det

fr

ia,

ha

de o

fta,

sås

om

i M

etam

du

r g

jort

ru

mm

en

grot

tlik

nan

de.

D

e ss

a ar

o m

örka

o

ch h

a si

n e

gen

in

gån

g d

irek

t u

tifr

ån.

Til

l d

e öv

re

vån

inga

rna

kan

m

an

end

ast

kom

ma

gen

om

att

klä

ttra

el

ler

i b

asta

fa

ll

pa

en

sort

s k

lum

pig

st

entr

app

a, s

om g

år l

ängs

ytt

ervä

ggen

. D

e p

åmin

na

på

ett

gro

tesk

t sä

tt

om

våra

sto

rstä

der

s fu

last

e h

yres

kase

rner

UNGKARLSHUS I EN KUSTBY VID HUMBOLDT BAY Få Nya Guinea får inan se dylika pålbyggnadshyddor, i vilka byns unga män bo, så länge de äro ogifta. De äro förbundna med land medelst en smal brygga, som lätt kan försvaras i händelse av anfall från landsidan. Vid bryggorna ligga kanoterna fastbundna och nära

till hands för det fall at t plötslig fara hotar.

där, gåvo de landet namnet Venezuela (»Lilla Venedig»).

Varför bor då folk pä pålar? I somliga fall synes denna konstruktion avse att skydda mot översvämningar och markens fuktighet under den tropiska regntiden och i andra mot vilda djur, men den van-ligaste orsaken torde vara, att man på detta vis söker skydda sig mot mänskliga fiender. I vissa delar av Indonesien t. ex. ha infödingarna, sedan holländarna satt stopp för stammarnas inbördesstrider, över-givit pålbyggandet och byggt direkt på marken.

I Söderhavet ävensom på andra håll, där järnet var okänt och man följaktligen föga eller intet behövde frukta för att få sina pålar genomhuggna, ha dessa skydds-anordningar varit verkligt effektiva. Och åtminstone i de regnrika tropiknejderna, där virket ständigt bibehåller en viss fuktighet, behöver man ej heller frukta för att en angripare skall kunna sätta eld på pålbvggnaden.

Bland rester av gamla i vattnet upp-

förda pålbyggnader i Kuropa äro de schweiziska de mest bekanta. De stamma från tiden före järnåldern. I Sverige ha vi en förhistorisk pålbyggnadsby vid Al-vastra (från omkr. 2500—2000 f. Kr.), vilken uppförts på ett underlag av hori-sontellt lagda trädstammar.

Hus i träd. På några platser i gamla världen söker

man skydd uppe i höga träd och bygger hyddorna antingen direkt mellan grenarna eller på en mellan dessa uppförd platt-form. »Sådana trädboningar äro framför allt kända från Nya Guinea, men ha även inrapporterats från olika trakteri Sydasien ävensom från enstaka ställen i Afrika. Man kommer, liksom ifråga 0111 pålbygg-naderna, upp till sitt luftiga hem på steg-anordningar av långa rafter eller av rep. Någon allmännare spridning synas dessa bostäder aldrig haft, åtminstone ej i his-torisk tid, och i åtskilliga fall torde de ej bebos permanent utan endast användas som reträttplats vid överfall.

140

»ST

OR

GA

TA

N»

I

ET

T L

ÅN

GH

US

HO

S K

AY

AN

FO

LK

ET

PÄ

BO

RN

EO

D

et

för

kaya

nfo

lket

ty

pis

ka

lån

ghu

set

är

ett

end

a b

onin

gsh

us

och

p

å sa

mm

a gå

ng

en h

el b

efäs

t b

y.

Det

b

estå

r n

ämli

gen

av

en v

äld

ig b

yggn

ad

--ib

lan

d

när

a 1/

t en

g. m

il l

ång

— s

om ä

r d

elad

i r

um

och

i

vart

och

ett

av

des

sa b

or e

n f

amil

j:

På

det

vis

et k

an ä

nd

a ti

ll 1

20

per

son

er b

o u

nd

er s

amm

a ta

k.

Bil

den

vi

sar

den

öp

pn

a ve

ran

da

som

lö

per

lä

ngs

h

ela

byg

gnad

en

och

fr

ån

vilk

en

dör

rar

led

a ti

ll

de

olik

a fa

mil

jeru

mm

en.

Ver

and

an

är

sam

häl

lets

ga

ta,

flan

erp

lats

oc

h

gem

ensa

mm

a d

agli

gru

m. T

fö

rgru

nd

en

till

vä

nst

er

syn

as

bla

nd

an

dra

re

dsk

ap

ett

slag

s fi

skm

järd

ar.

141

VATTENMÄNNISKOR SOM SÄLLAN SÄTTA SIN FOT PÅ LAND På inånga av vår jords stora floder och vattenvägar bo människor t idvis i båtar. Särskilt spritt är bruket i Sydkina, där tusentals familjer tillbringa nästan hela sitt liv i båtar, ofta två familjer i samma båt. Fastän denna endast är 4 — 5 m. lång, gå dessa människor sällan i land. Troligen äro de ett äldre befolkningselement, som levde på detta vis, redan innan Sydkina erövrades av kineserna.

VÄGGAR AV PAPPER TILL SKYDD MOT JORDBÄVNING I Japan, jordbävningarnas land, byggas husen av mycket lätt material, för att invånarna ej skola skadas, ifall huset störtar in. Det har ingen grund utan får stadga genom det rätt tunga taket. Ytterväggarna äro vanligen av trä eller puts, väggarna mellan rummen av papper, spänt över en träram. Dessa måleriska och smånätta hus likna vackra jättedockskåp.

142

STADSBOSTÄDER MED DEN ENKLAST MÖJLIGA ADRESS I Kano i Nigeria hava gatorna inga namn, men alla hus äro numrerade. Här se vi nummer i ; på ett annat ställe i staden kunde vi eventuellt finna nummer 1,249. Vi se att huset har breda takrännor för att från dess halmtak avleda regnvattnet, som i annat fall skulle mjuka

upp den soltorkade lera varav huset är byggt.

ETT IGORROTHUS DEKORERAT MED GRÄSLIGA »PRYDNADER» Nästan ända till våra dagar ha igorroterna, en malajisk stam på Filippinerna, bevarat sin pas-sion för huvudskallejakt. På bilden se vi ett igorrothus prytt med vackert flätade korgar, i vilka ägaren, efter en lyckad huvudjakt, bevarade sina gräsliga troféer. Huset är solitt byggt på pelare, för att råttor och andra skadedjur icke skola kunna klättra in i bostaden.

143

PALATS AV LERA I ASHANTI Pittoreska tinnar och strävpelare pryda murens yttersida. Fastän det hela endast är byggt av lera, ha murarna under den afrikanska solen blivit lika hårda, som om de varit av tegel. Bygg-naden ger ett gott skydd mot fiender, som kunna beskjutas från det platta, med ett bröstvärn försedda taket. Dylika hus och befästningsverk av lera äro typiska för stora delar av Sudan.

Flytande hus och husbåtar.

I Sydostasien, i Bortre Indien, Kina och inom den malajiska övärlden bor en hel del folk i hus, som flyta på en flotte på vattnet. Hos dajakerna på Borneo t. ex. består denna av talrika lager av grova bamburör. I somliga fall är avsikten här densamma som vid pålbvggandet och trädhusen, nämligen att ge ökat skydd,

men även andra orsaker ha drivit män-niskorna att söka sitt hem på vattnet. Så är fallet i södra Kina som är så tätt befolkat, att det helt enkelt ej finns rum för alla på terra firma. Och även om till-räcklig plats finns på land, är jorden all-deles för bördig, för att man skulle nän-nas taga upp utrymmet, när saken kan ordnas på annat vis. Förutom flytandehus, användas även husbåtar på Kinas floder.

144

Irland förr och nu SMARAGD ÖN OCH DESS BEBYGG ARE

Irland och Storbritannien äro skilda från varandra av ett vatten, som på det smalaste stället inte är mycket över 20 km brett, och dock äro de två öarna i mångt och mycket två skilda världar. Med avseende på naturförhållanden förete de visserligen många gemensamma drag, ehuru fauna och flora uppvisa åtskilliga olikheter — bl. a. förekomma på Irland några växtarter, som tillhöra Pyreneiska halvöns växt-värld. Mest iögonenfallande är dock olikheten mellan de båda öarnas folk. Norra Irland är företrädesvis befolkat av ättlingar av skotska och engelska kolonister, som ha föga gemensamt med de egentliga irerna. Dessa utgöra huvudelemen-tet i Irländska fristaten och bilda trots sitt i våra dagar mestadels engelska språk ett särskilt folk med många påfallande särdrag. Det iriska språket, for-dom allmänt på ön, men nu inskränkt till vissa av dess västra delar, tillhör den keltiska språkgruppen och är 'närmast besläktat med gaeliskan i norra Skottland.

IRL,AND, som på iriska heter Eire och

i poesien benämnes än Erin, än Sma-ragdön eller Den gröna ön, är med ca 85,000 kvkms ytvidd något större än Skottland. Dess befolkning uppgår till vid pass 4 1 / 2 miljon, men var för något mer än 80 år sedan nästan dubbelt så tal-rik. I norra Irland, som med sin över-vägande engelsk-skotska befolkning är nära knutet till Storbritannien, bo nära 30 % av öns invånare; i den för några år sedan organiserade Irländska fristaten, som hör till det brittiska riket men åtnju-ter en mycket hög grad av självständig-het, bo drygt 70 %. Inom det förra om-rådet utgöra katolikerna 1/3 , inom det senare bortåt 9 / 1 0 av hela folkmängden.

Irlands historia före kristendomens in-förande är höljd i dunkel. Sagorna be-rätta om strider mellan stamhövdingar, om invandringar från olika håll •— bl. a. från Spanien, den s. k. milesiska invand-ringen •— och om uppkomsten av ett över-konungadöme, vars residensort var det sagofrejdade Tara icke långt från det nu-varande Dublin •— i våra dagar en öde kulle, där endast vallar och hopsjunkna jordverk vittna om en för längesen för-svunnen storhet. Den väldiga, av stock uppförda konungahallen, där Erins bar-der sjöngo vid sina harpor i skenet från tusentals facklor, har för länge sen mult-nat ner, men i sång och saga lever Taras namn som en symbol för Irlands forntida storhet och glans.

En härd jör lärdom och fromhet. Från slutet av 300-talet begynte kris-

tendomen predikas på Irland. Den' för-

nämste missionären var den helige Patrik, som sedermera blev öns skyddshelgon. Folkvandringens stormar över Mellan-europa isolerade Irland från Rom, och den iriska eller iro-skotska kyrkan ut-vecklades med avseende på organisation och kyrkobruk oberoende av den romersk-katolska. Befolkningens indelning i stam-mar (klaner) blev bestämmande för den kyrkliga förvaltningen, som leddes från klostren. Inom varje klans område var en klosterabbot kyrkans herde. Denna säregna klan- och klosterkyrka existe-rade oberoende av den romerska i flere hundra år och vann utbredning i Skott-land och i nordvästra delen av nuvarande Frankrike, ja, omkring år 600 syntes det sannolikt, att den skulle bli den härskande i stora delar av Europa. Då under loppet av det 7. århundradet England vanns för den romerska kyrkan, betryggades dock dennas herravälde, och den iro-skotska sammansmalt efter hand med den seg-rande medtävlaren.

De irländska klostren voro under den mörka tiden 400—800 en tillflykt för resterna av den grekisk-romerska kultu-ren. Där blomstrade studier och lärdom, där bevarades den antika litteraturens skatter, och därifrån spriddes intresset för dem till Europas barbariserade fast-land. Utanför klostermurarna rasade klanfejder och fortlevde mycken gam-mal vildhet, men fromhet och lärdom ver-kade i stillhet i kyrkans mäktiga hägn. Klostret Armagh i landskapet Ulster i norra Irland var den iriska kyrkostyrel-sens huvudcentrum, och tillika ett cent-rum för den kyrkliga lärdomen.

i45 XI. I.

146

DR

OG

HE

DA

S B

IST

RA

GA

ML

A S

TA

DSP

OR

T

DE

T R

UN

DA

TO

RN

ET

VID

MO

NA

STE

RB

OIC

E

Dro

gh

ed

a

vid

flo

den

Bo

ynes

utl

op

p i

Irl

änd

ska

sjö

n ä

r en

gam

mal

, fo

rdom

T

orn

et

vid

M

onas

terb

oice

an

ses

här

röra

fr

ån

8oo

-tal

et

Det

är

typ

isk

t st

ark

t b

efäs

t st

ad.

År

164

9

into

gs

de

n

av

Cro

mw

ell,

so

m

lät

ned

hu

gga

för

d

e

run

da

förs

vars

torn

en

från

vi

kin

gati

den

. D

ess

hö

jd

är

30

m

e

nä

sta

n

hel

a b

efol

knin

gen

. M

ura

rna

äro

m

esta

del

s ra

sera

de,

o

ch

av

de

tio

te

r,

och

in

gån

gsd

örr

en,

till

vi

lken

en

st

ege

led

de,

b

efin

ner

sig

ett

pa

r m

e-

po

rta

rna

åt

erst

år

end

ast

en

. D

en

an

tas

vara

u

pp

förd

p

å

110

0-t

alet

te

r ö

ver

mar

ken

. T

. h

. sy

nes

e

tt

sten

ko

rs

av

d

en

ga

mla

irl

änd

ska

typ

en.

BRO ÖVER SRÖMMEN MELLAN DE BÅDA ÖVRE SJÖARNA VID KILLARNEY När man färdas i båt längs Killarneys sjöar, passerar man den ovan avbildade strömmen som genomflyter en av tät skog bevuxen terräng. Den gamla bron uppges härröra från vikingatiden Blott en gångstig leder numera däröver, men valven bilda en stämningsfull portal för turisten'

7

IRLAND FÖRR OCH NU

Men de iriska munkarna nöjde sig inte med att hålla kulturens och fromhetens eld brinnande i sitt eget hemland. De gingo i stort antal ut som missionärer, och deras inflytande blev stort även i re-dan för kristendomen vunna land. En så betydande institution som den privata bikten är ett minne av den iriska kyrkans inflytande på den romersk-katolska.

Främmande inkräktare.

Från omkring år 800 begynte skandina-viska vikingar hemsöka Irland. Deras härjningar drabbade inte minst de rika klostren, som i stort antal ödelades. Munkarna flydde i mängd till fastlandet, där de utbredde intresset för studier, men den irländska kyrkan förföll. Överko-nungadömet hade gått under i klanfej-dernas virvel, och irernas inbördes oenig-het gjorde det möjligt för inkräktarna att inte blott plundra landet vitt och brett, utan också sätta sig fast där. I östra och södra delarna av ön bildades vikingariken med de befästa orterna Dublin, Water-ford och Limerick som stödjepunkter och hövdingaresidens. De relativt fåtaliga skandinaviska invandrarna, sannolikt mestadels härstammande från Norge, uppgingo efter hand i den infödda befolk-ningen, men ännu vid tiden för den en-gelska erövringens begynnelse funnos res-ter av det skandinaviska väldet.

Klanfejderna blevo Irlands olycka. En konung av I,einster kallade engelsmännen till hjälp mot sina fiender, och från år 1170 framåt togo anglo-normandiska stor-vasaller en verksam del i händelserna på Irland. Den förnämste av dem var Richard de Clare, kallad Strongbow (Stark-båge). Han erövrade Dublin från dess siste skandinaviske konung, Hasculf. Strongbow och hans kamrater nödgades för sina erövringar i östra Irland svära Englands konung länsed, och sålunda grundlades det engelska herraväldet på den gröna ön. Men det var länge in-skränkt till ett relativt litet område, och vid sidan av anglo-normandiska baroner härskade alltjämt oberoende klanhöv-dingar av irisk börd. Många av invand-rarna från England iriserades, och i fyra-

hundra år tycktes det osäkert, 0111 engels-män eller irer skulle komma att härska på ön.

Sekler av förtryck.

Först omkring år 1600 lades Irland full-ständigt under engelskt välde. Mäktiga irländska hövdingar, som endast till nam-net hade lytt under Englands krona, lågo då i fejd med engelsmännen. Efter långa och ödeläggande strider var Irland kuvat. Men ett nationalhat, starkt som döden, var grundlagt.

I de trakter, där kampen hade varit hårdast — främst i landskapet Ulster — konfiskerades vidsträckta jordområden och utdelades åt protestantiska invand-rare från England och Skottland. Denna åtgärd framkallade nya blodiga resningar och förnyade landkonfiskationer. År 1650 kuvade den store Oliver Cromwell Irland med eld och svärd, och minnet av hans krigares framfart har aldrig dött på ön. Fyrtio år senare kämpade irerna för den från England fördrivne konung Jakob II:s sak och blevo ånyo besegrade.

Reformationen i England hade inte ut-sträckts till Irland, och den gemensamma kyrkan h&de bidragit till att sammanhålla irländarna — såväl irer som ättlingar av under medeltiden inflyttade engelsmän -mot det protestantiska förtrycket. In-vandringen till Ulster införde ett nytt splittringselement. Nu stodo på Irland katoliker mot protestanter, irer mot en-gelsmän, jordägare mot arrendatorer. Många av de forna hövdingssläkterna hade nedsjunkit i den fattiga allmogens massa. Genom hänsynslös undantagslagstiftning berövades Irlands katoliker de elementä-raste rättigheter. De nödgades till främ-mande storgodsägare erlägga dryga av-gifter för rättigheten att bruka den jord, som fordom var deras, och tvungos dess-utom att betala skatt till den förhatliga espiskopalkyrkan, som officiellt härskade på den övervägande katolska ön. Irland hade ett eget parlament, men endast pro-testanter ägde valrätt och voro valbara.

Mot slutet av 1700-talet tycktes bättre tider stunda, men ett nytt uppror togs till förevändning för nya tvångsåtgärder. År 1800 genomdrevs — delvis med mindre

148

149

DE

T

STO

RSL

AG

NA

OC

H D

ET

ÄL

SK

LIG

A F

ÖR

EN

AS

BL

AN

D K

ILL

AR

NE

YS

BE

RG

OC

H S

JÖA

R

Kil

larn

eyd

istr

ikte

t, e

tt c

entr

um

för

Irl

and

s tu

rist

väse

n,

liar

län

ge v

arit

ryk

tbar

t fö

r si

n s

kön

het

. A

v d

e tr

e m

ed v

aran

dra

sam

man

hän

gan

de

sjö

arn

a är

o d

e tv

å ö

vre

om

givn

a av

del

vis

sko

gklä

dd

a b

erg,

där

kro

nh

jort

en ä

nn

u l

ever

vil

d.

Den

ned

erst

a oc

h s

törs

ta s

jön

, L

ou

gh D

ean

e, u

tbre

der

sig

vid

ber

gstr

ak-

ten

s fo

t. D

en ä

r öv

erst

röd

d m

ed l

um

mig

a ö

ar,

där

ibla

nd

det

för

sit

t b

erö

md

a k

lost

er f

ord

om r

yktb

ara

Inn

isfa

llen

, oc

h k

ran

sad

av

par

ker

, sk

ogar

och

ru

iner

.

hederliga medel — ett upphävande av det irländska parlamentet, och från denna tid representerades Irland av ett antal om-bud i Englands parlament.

Ett försvinnande folk.

Trots de ogynnsamma jordegendomsför-hållandena och den allmänna fattigdomen tillväxte emellertid öns befolkning raskt. År 1845 beräknades den till 8,300,000 in-divider. Men flertalet av dessa levde vid eller i närheten av svältgränsen, och det

behövdes endast en tillfällig olycka för att åstadkomma en ohygglig katastrof.

Denna inträffade nämnda år.. Den fat-tiga allmogens huvudföda utgjordes ax-potatis, och åren 1845 och 1846 slog pota-tisskörden fel. Följden blev en hungers-nöd, som i förening med sjukdomar bort-ryckte hundratusenden. Eländet gav upp-hov åt en växande utvandring, i främsta rummet riktad till Nordamerika, och Ir-lands folkmängd nedgick med olycksbå-dande hastighet. År 1881 hade invånar-antalet sjunkit till något över 5 miljoner;

METARE PÅ DEN BRANTA STRANDEN AV ÖN INISHMORE Inishmore är den största av Aran-öarna. Metet vid dess stränder kräver långa revar, t y havet ligger 20—30 meter under strandbrantens krön. Inishmore är föga lämpat för jord-

bruk, och fisk är en huvudbeståndsdel i befolkningens föda.

EN NATURENS LEK: JÄTTENS BRYGGA VID KUSTEN AV ANTRIM På kusten av Antrim, den nordligaste delen av Ulster, förekommer ovan avbildade sär-egna basaltbildning. Enligt sagan är den en rest av en brygga, som en jätte byggt för att komma över från Irland till Skottland. Den består av flere tusen basaltkolonner.

tjugu år senare utgjorde det 4 1 j 2 miljon. Sen dess liar det varit tämligen stabilt. I våra dagar leva i Förenta staterna betydligt flere irländare och ättlingar av irländare än i det ursprungliga hem-landet.

Denna exempellösa åderlåtning för-svagade även det iriska språkets ställ-ning. Det hade i långa tider småningom vikit för engelskan, men var alltjämt folk-språk i öns västra delar. Då dessa trakter hörde till de fattigaste, avtog till följd av utvandringen den irisktalande befolk-

ningen starkt. I våra dagar uppgår an-talet av dem, som behärska det iriska språket, till mellan 10 och 15 % av hela folkmängden, och få äro de vuxna per-soner, som inte därjämte behärska det engelska. Men likheten i språk har inte gjort iren till engelsman.

Den slutliga räddningen. Mot slutet av 1800-talet blev det allt

tydligare, att den irländska frågan var ett kräftsår på det brittiska världsväldets i stort sett så starka och sunda lekamen

151

152

EN

ME

D H

AN

DA

RB

ET

E S

YS

SE

LS

AT

T F

AM

ILJ

FR

AM

FÖ

R S

IN S

TU

GA

BL

AN

D D

ON

EG

AL

S B

ER

G

Do

ne

ga

l ä

r e

tt k

arg

t oc

h b

ergi

gt d

istr

ikt

i n

ord

väst

ra d

elen

av

ön

. P

årsk

ötse

l ä

r b

efo

lkn

inge

ns

hu

vud

när

ing,

och

av

ull

en v

äva

kvi

nn

orn

a e

tt g

rovt

och

sta

rkt

yll

ety

g.

Den

gam

mal

dag

s sp

inn

rock

en ä

r än

nu i

någ

on m

ån i

bru

k.

Stu

gorn

as h

alm

tak

mås

te o

mso

rgsf

ull

t fä

stas

med

elst

ett

nä

t a

v t

ågvi

rke

för

att

m

ots

tå A

tla

nte

ns

sto

rmar

. D

e h

ård

a le

vnad

svil

lko

ren

och

oly

ckli

ga j

ord

egen

do

msf

örh

ålla

nd

en h

a d

rivi

t en

sto

r d

el a

v I

rlan

ds

bef

olkn

ing

til

l u

tvan

dri

ng.

IRL

ÄN

DS

K

KÄ

RR

A,

VA

RS

M

ED

G

ÅN

GJÄ

RN

F

ÖR

SED

DA

F

OT

ST

EG

O

FT

A

MÄ

STE

SL

ÅS

UP

P P

Ä D

E S

MA

LA

VÄ

GA

RN

A

Kär

ror

av

den

na

typ

k

alla

s p

å Ir

lan

d

»ja

un

tin

g-ca

rs»

. D

e er

bju

da

pla

ts

för

fyra

p

erso

ner

fö

ruto

m k

usk

en.

»J a

un

tiu

g-ea

rs»

nyt

tja

s al

lmän

t i

väst

ra

Irla

nd

. D

å b

iväg

arn

a of

ta ä

ro y

tter

st s

mal

a, m

åste

fot

stöd

en k

un

na

slås

up

p ö

ver

själ

va s

ätet

för

att

in

te t

vå m

öta

nd

e k

ärro

r sk

ola

fast

na.

Bil

ar ä

ro t

ills

-vi

dare

rä

tt

säll

syn

ta

på

Irla

nd

. -—

Bil

den

åt

erge

r et

t p

arti

av

en t

ypis

k i

rlän

dsk

lan

dsb

y m

ed l

åga

hal

mtä

ekta

stu

gor

med

myc

ket

pri

mit

iv i

nre

dn

ing.

53

JORDEN LEVERERAR!OBEGRÄNSADE BRÄNSLEFÖRRÅD I nästan varje bondstuga på Irland kan man se elden matas med ett slags bruna klumpar i stället för med kol eller ved. Detta lätta och billiga bränsle är bränntorv, som erhålles i stora mängder från myrar och mossar. Bilden framställer transport av bränntorv från ett upplag.

Den store engelske statsmannen Gladstone arbetade på sin tid oförtröttligt för att bota det onda, men han lyckades inte genomdriva sitt förslag till självstyrelse (»homerule») för Irland med ett återupp-rättat irländskt parlament.

På ön rådde ett slags maskerat inbör-deskrig. Våldsdåd av social och politisk innebörd hörde till ordningen för dagen. Utarmade eller tredskande arrendatorer vräktes i massa. Ställningen var ohåll-bar, och vissa lagstiftningsåtgärder, av-sedda att trygga och förbättra jordarren-datorernas ställning, medförde endast en ringa lindring.

Omedelbart före världskriget var home-rule-frågan åter uppe och tycktes nära sin lösning. Men den protestantiska befolk-

ningen i Ulster satte sig däremot: den ville inte avskiljas från England och utsättas för sina hatfulla katolska landsmäns över-grepp. Världskriget uppsköt avgörandet. Påskupproret i Dublin år 1916 var ett all-varligt symptom, och den brittiska rege-ringen riskerade inte att införa allmän värnplikt på Irland såsom i England och Skottland.

Emellertid hade pä ön uppstått ett parti, »Sinn Fein», som inte nöjde sig med homerule, utan åsyftade Irlands fullstän-diga lösryckande från det brittiska riket. Efter världskriget mognade situationen hastigt mot en kris. Sinnfeinarna till-grepo väpnad terror, som besvarades med väpnad terror. Slutligen erbjöd regerin-gen år 1921 Irland en vidsträckt själv-

54

LINNETYG PÄ ETT BLEKNINGSFÄLT NÄRA BELFAST När linnetyget kommer från väveriet, är det smutsgult. För att bli vitt underkastas det flere särskilda blekningsprocesser; bl. a. utsattes det för solskenet på ett öppet fält. På bilden synes i bakgrunden en vit yta av utbrett linne. Linet odlas i stor utsträckning i norra Irland.

styrelse på villkor, att de övervägande pro-testantiska landsdelarna skulle avskiljas från den nya fristaten. Anbudet mottogs, men den nybildade irländska regeringen måste följande år med vapenmakt nedslå de oförsonliga självständighetsmännen. Flertalet av Irlands invånare har dock visat sansning nog att inte vilja driva konflikten till dess spets: Irland har stannat kvar inom det brittiska rikets vida ram.

Irländska fristaten omfattar 5/6 av ön. Den har försökt upphöja iriskan till offi-ciellt nationalspråk — ett sannolikt död-fött experiment.

Berg, slätter och hav. Det land, vars skiftande öden vi ha

följt, är bildat av en vidsträckt och låg centralslätt, på de flesta håll omgiven av kustberg. Om havet stege 100 m, skulle Irland förvandlas till en kransformig grupp av höga öar. Vattendragen äro tal-rika, men mestadels små. Irlands största flod är Shannon, som genomflyter mel-lersta delen av ön och utfaller på väst-

kusten. Den största sjön, 400 kvkm i vidd, är Lough Neagh i Ulster, väster 0111 Belfast.

Bergen äro inte synnerligen höga, men dock mångenstädes imponerande nog. De högsta anträffas i grevskapet Kerry långt nere i sydväst, där Dingle Bay, Kenmare Bay och Bantrv Bay skära in från At-lanten mellan väldiga bergryggar. Högst reser sig toppen Carrantuohill, som från 1,040 meters höjd blickar ned på Killar-nevs leende sjöar. Också de vackra Wicklow bergen söder om Dublin nå upp till inemot 1,000 m.

Över Irland stryker Atlantens fuktiga västvind, och nederbörden är riklig året runt. Klimatet är jämnt med milda vintrar och svala somrar. På västkusten sjunker temperaturen sällan under nollpunkten. Sol och skugga växla snabbt över Den gröna ön. Landet är mestadels skoglöst, men i gamla parker stå jätteträd, vilkas likar knappast anträffas annanstädes i Europa. Bergsluttningarna äro betäckta av ljung och gultörne, vilkas blommor skänka dem en underbar prakt. I skyd-

155

BUTIKER OCH RUCKEL I DUBLINS FATTIGKVARTER Största delen av Dublin gör ett intryck av fattigdom och vanvård, förhöjt av de ofta före-kommande tomma tomterna och kvarliggande grushögarna — gatustridernas spår. Särskilt stadens äldsta delar kring katedralerna St Patrick och Christ church bära vittne om armod.

156

EN ÅLDERDOMLIG DRÄKT, SOM MAN NUMERA SÄLLAN SER På Irland liksom annanstädes försvinna lokala sedvänjor i våra dagar snabbt. Också national-dräkterna komma ur bruk. Knäbyxorna och skörtrocken, som fordom voro en allmän helgdags-dräkt bland männen, bäras numera endast här och där i avlägsnare landsdelar av äldre män,

157

158

ÖB

OR

FR

ÄN

AR

AN

BR

ÄN

NA

TO

RK

AD

TÅ

NG

TIL

L

»KE

LP»

På

Ara

n-ö

arn

a,

där

en

k

arg

nat

ur

tvin

ga

r b

efo

lkn

inge

n

att

utn

ytt

ja

alla

in

ko

mst

mö

jlig

het

er,

sam

lar

inau

d

en

av

hav

et

i m

assa

u

pp

spo

lad

e tå

ng

en

p

å st

rän

der

na,

to

rkar

oc

h

brä

nn

er

den

. A

skan

, so

m

ben

ämn

es

»kel

p»,

sälj

es

såso

m

råm

ater

ial

för

fab

rika

tion

en

av

sod

a o

ch

jod

,

FIS

KA

RE

SJÖ

SÄ

TT

A S

INA

LÄ

TT

A »

CU

RR

AG

HS»

VID

ST

RA

ND

EN

AV

ÖN

IN

ISH

MA

AN

P

å A

ran

-öar

na

fram

för

in

lop

pet

til

l G

alw

ay-b

uk

ten

har

myc

ket

pri

mit

ivt

och

åld

erd

om

ligt

bev

arat

s i

bef

olkn

inge

ns

sed

vän

jor

och

lev

nad

ssät

t.

Där

fo

rtle

va

bl.

a.

dir

ekta

ätt

lin

gar

av d

en f

orn

tid

a k

elti

ska

skin

nb

åten

, p

å ir

iska

»cu

rrag

h».

En

nu

tid

a cu

rrag

h ä

r gj

ord

av

tjär

ad d

uk

, sp

änd

öve

r en

sto

mm

e av

trä

.

159

KR

EA

TU

RSM

AR

KN

AD

I

TIP

PE

RA

RY

, E

N S

TIL

LA

SM

ÅST

AD

SO

M E

N V

ISA

HA

R G

JOR

T R

YK

TB

AR

T

ipp

era

ry ä

r h

uvu

do

rt i

ett

dis

trik

t, v

ars

bef

olk

nin

g h

uvu

dsa

kli

gen

läg

ger

an p

å b

oska

pss

köts

el.

I sö

dra

Irl

and

stå

r T

ipp

erar

ys s

mör

mar

knad

en

das

t ti

ll-

bak

a fö

r C

orks

. S

tad

en ä

r ga

mm

al o

ch h

ar f

ord

om s

pel

at e

n

roll

i I

rlan

ds

his

tori

a, m

en d

ess

nam

n h

ar

vari

t fö

ga k

än

t, i

nn

an d

et v

id b

örj

an a

v vä

rld

s-k

rig

et b

lev

all

män

t b

ekan

t ge

nom

den

vis

a, s

otu

de

bri

ttis

ka

tru

pp

ern

a n

ytt

jad

e so

m g

ångl

åt

Vis

ans

egen

tlig

a m

oti

v är

en

Tip

per

ary

man

s h

emlä

ngt

an

IRLAND FÖRR OCH NU

dade raviner på Atlantkusten växa fuchsia och rhododendron i stora snår.

Världshavet svallar i ebb och flod kring Smaragdöns kuster. Med sina glittrande vidder, sin brusande bränning, sina stor-mar och regndigra skyar spelar det in i Irlands forntid och nutid. Dess vind su-sar i de gamla iriska sagorna. Det har burit missionärer och vikingar, anglo-normandiska baroner på väg till Dublin och spanska handelsfartyg på väg till Galways hamn. Vid västkusten skum-mar bränningen över vraken av den stora armadans galleoner. Som havet växlar mellan leende och hot, så växla skyarna och himmelens väder över Irland.

Ett minnesmärkenas land.

Irland är översållat med minnesmärken av olika slag. Mystiska förhistoriska mo-nument, ärevördiga stenkors från den iro-skotska kyrkans tider, borgar och kyrkor från vikingarnas och Strongbows dagar, förfallna kloster, vilkas av Cromwells kri-gare mördade munkars vålnader spöka i ruinerna. De höga, runda försvarstornen, som uppfördes till värn mot nordmännen, stå alltjämt i betydande antal upprätt, trotsiga ruiner av forna klanhövdingars fästen äro strödda över landet. Vid varje forngrav, varje minnesvård, varje ruin äro sagor och sägner fästade som slinger-växter vid en mur, och helgons och höv-dingars namn och bragder leva i folkets minne från släktled till släktled.

Minnesmärken i sitt slag äro de över hela Irland spridda öde gårdarna, som genom sitt antal ge en skrämmande bild av nödens och utvandringens omfattning. Somliga av de övergivna stugorna stå för-fallna med instörtade tak, andra — som mera nyligen ha utrymts —- tyckas med tillbommade fönster ännu vänta sina in-vånare. De flesta äro väl redan raserade, och endast en noggrann granskning vore i stånd att uppdaga de platser, där iriska arrendatorsfamiljer en gång framlevat sitt liv. På sina ställen ha hela församlingar så fullständigt ödelagts, att övergivna kyrkor stå som monument över förtryc-kets och de sociala missförhållandenas fruktansvärda verkningar på Irland.

Det iriska folket.

Irländare kunna alla Irlands invånare kallas — protestanter och katoliker, ätt-lingar av kelter och av invandrade nord-män eller angelsaxare. Men irerna äro den ursprungliga befolkningen, bildad av olika element i förhistorisk tid och mer eller mindre påverkad av främmande folk-slag under historisk, men alltjämt en sär-skild och starkt särpräglad nationalitet trots den långt gångna språkliga anglise-ringen.

De äkta irerna skola inte sökas i Norra Irland. Ehuru ett iriskt inslag tydligt kan spåras också i denna landsdels befolkning, är den dock i främsta rummet av engelsk-skotsk härstamning, och dess stamträd på Irland går inte mer än något över tre-hundra år tillbaka i tiden. Ulsters pro-testanter äro en hård och kraftig ras, som har skänkt det brittiska riket flere av dess ryktbaraste krigare.

De äkta irerna skola knappast sökas ens i Dublin, Irländska fristatens huvudstad, eller över huvud i de östra delarna av ön, där blodblandningen har varit stark. De finnas i sin mest oförfalskade typ i landets västliga och sydvästliga delar, dit den främmande invandringen inte i nämnvärd grad har sträckt sig. Det är också i dessa trakter, som det gamla keltiska språket i viss mån lever kvar, medan det i andra delar av ön har bevarats blott i namn.

Irerna äro ett fantasibegåvat, sorglöst och livligt f ilk. Tack vare dessa egenska-per ha de lyckats bevara sin naturliga glättighet genom alla prövningar och olyckor. Men samtidigt går det ett drag av vemod och mystik genom deras tanke-och känslovärld. Dikt och sång ha alltid blomstrat på Irland, men folkets sorglös-het och brist på uthållighet ha hållit den materiella kulturen nere.

Den öppna, tillgängliga och glättiga iriska naturen har dock också andra skugg-sidor än brist på allvar och uthållighet. Iren har en tydlig benägenhet för fana-tism och våldsdåd — ett drag, som uppen-bart sammanhänger med de starka käns-lorna och den obändiga fantasien. Men därför har han också trots all vekhet i lynnet aldrig kunnat slutligt brytas.

160

X I . 2. 161

DU

BL

INS

HA

MN

: K

AJE

R O

CH

FA

RT

YG

LÄ

NG

S S

TR

ÄN

DE

RN

A A

V L

IFF

EY

-FL

OD

EN

D

ub

lin

, Ir

län

dsk

a

fris

tate

ns

h

uvu

dst

ad,

är

en

bet

ydan

de

ort

, b

eläg

en

vid

myn

nin

gen

av

Lif

fey-

flod

en v

id i

nn

erst

a d

elen

av

den

vid

a, a

v h

öjd

er o

m-

giv

na

Du

bli

nb

uk

ten

. S

tad

en h

ar l

idit

myc

ket

gen

om

po

liti

ska

stri

der

och

om

välv

nin

gar,

men

des

s h

and

el o

ch i

nd

ust

ri ä

ro d

ock

in

te o

bet

ydli

ga.

Fol

kmän

g-d

en

—

bo

rtå

t 40

0,0

00

p

erso

ner

—

är

n

ågo

t m

ind

re

än

i B

elfa

st,

nor

ra I

rlan

ds

hu

vud

stad

. D

ub

lin

var

til

l 19

21

cen

tru

m f

ör h

ela

Irla

nd

s fö

rval

tnin

g.

DU

BL

INS

FÖ

RN

ÄM

ST

A

GA

TA

: C

CO

NN

EL

L S

TR

EE

T (

F. D

. S

AC

KV

ILL

E S

TR

EE

T)

0'C

on

nel

l-b

ron

öv

er L

iffe

y l

eder

in

til

l d

en g

ata

, so

m n

ylig

en h

ar

up

pk

alla

ts e

fter

Irl

and

s st

ore

pol

itis

ke l

edar

e fö

r h

un

dra

år

sed

an.

Han

s st

aty

är

syn

lig

mit

t p

å b

ild

en.

I b

akgr

un

den

res

er s

ig N

elso

n-k

olo

nn

en,

up

pre

st å

r 18

06

til

l d

en s

tore

sjö

hjä

lten

s m

inn

e.

Den

an

ses

bet

eck

na

stad

ens

cen

tru

m. S

ack

vill

e-g

ata

n l

ed s

vårt

u

nd

er s

trid

ern

a 19

16 o

ch 1

92

2 o

ch b

arä

nn

u d

ystr

a sp

år a

v ö

d2

lägg

else

n,

me

n d

en l

ivli

ga r

örel

sen

vit

tnar

om

Du

bli

ns

åter

up

pb

lom

stri

ng.

162

EN

FL

YG

AR

ES

UT

SIK

T Ö

VE

R N

OR

RA

IR

LA

ND

S R

IKA

, IN

DU

ST

RII

DK

AN

DE

HU

VU

DST

AD

B

elfa

st

är

med

si

na

400

,00

0 in

vån

are

Irla

nd

s st

örs

ta

stad

. D

et

är

hu

vud

ort

i

Uls

ter

och

m

öte

spla

ts

för

nor

ra

Irla

nd

s p

arla

men

t.

Det

n

va,

ståt

-li

ga

stad

shu

set

syn

es

mit

t p

å b

ild

en.

Bel

fast

h

ar

för

sin

rik

edo

m

att

tack

a i

främ

sta

ru

mm

et

sin

li

nn

ein

du

stri

, so

m

up

pk

om

re

dan

p

å 16

00

-tal

et

och

all

tjäm

t b

lom

stra

r.

I vå

ra d

agar

är

stad

en r

yktb

ar ä

ven

för

sin

a sk

epp

svar

v, s

om k

anta

str

änd

ern

a av

Lag

an-f

lod

en,

där

tra

fik

en ä

r m

yck

et l

ivli

g.

163

HEMSLÖJD VID HÄRDEN I ETT FATTIGT HEM I CONNEMARA Det torftiga rum, vari kvinnan på bilden sitter vid sin stickning, är typiskt för de fattiga allmogehemmen. Torveiden glöder vanligen dag och natt, t y bränntorv finnes i överflöd. K v i n n a n är barfota, ehuru distriktet Connemara är känt för sin strumpstickningsindustri.

Tapprare krigare än irerna ha aldrig trot-sat en fiendes vapen.

I fysiskt avseende äro irerna ett präk-tigt folk — smärta och kraftiga med ofta mycket väl formade anletsdrag. Mörkt hår är dominerande, och i förening med blåa ögon återfinnes det hos den rykt-bara iriska skönhetstyp, som i vissa de-lar av landet inte är ovanlig. Blonda personer äro dock inte sällsynta — om också i avgjord minoritet — och när ljust hår förekommer, är det mycket ofta rött.

Gammal sed och primitiva förhållanden äro rådande bland den fattiga iriska all-mogen. Dess små blomstersmyckade stu-gor med väggar av sten och tak av halm skänka ofta hägn också åt kreatur och höns. Men vid spiseln berättas gamla sa-gor om prakt och härlighet, om feer och troll, om heliga munkar och mäktiga höv-dingar. Ehuru mer än hälften av den iriska stammen av nöd och armod har skingrats kring världen, är den kvar-blivna delen av Den gröna öns folk fast-rotad i sin minnesrika hembygd.

164

Venedig LAGUNERNAS STAD

Det är inte många städer som skänka mera fägnad för ögat eller äro tacksam-mare att studera än Venedig. Det är en av de få platser i världen besökaren, som på förhand läst om den, kan komma till utan fruktan för att bli besviken. Det är en drömstad, som icke försvinner inför våra vakna ögon, utan står kvar i hela sin mjuka och vördnadsbjudande skönhet. Italien är det vackraste landet i Europa, och Venedig är väl den skönaste av alla dess berömda städer, ryktbara både genom sin skönhet, sina konstskatter och sina historiska minnesmärken.

DÅ VÄSTGÖTERNA i början av femte århundradet bröto härjande in i

Italien och med sina omänskliga plund-ringar hemsökte de vackra städerna från romarväldets stoltaste tider, flydde en del av befolkningen vid Adriatiska havets nordvästra kust till de små öarna i lagu-nerna norr om de vidsträckta marsklan-den vid floden Pos mynning. Här slogo sig veneterna — till detta namn lystrade flyktingarna från fastlandet — ned i små hastigt uppblomstrande stadssamhällen; veneternas bosättningsområde uppkalla-des efter dem Venezia, »Veneternas land», och det lydde efter västgotarikets fall i några hundra år under det bysantinska kejsardömet. Utrustade med stora gåvor för köpenskap och vaken blick för hän-delserna i den omgivande världen, idoga och intelligenta, förstodo veneterna dock snart att skapa sig en relativt oberoende ställning, och redan vid mitten av 800-talet kunde Venezia anses för en i alla av-seenden självständig stat.

Republikens storhetstid.

Vid samma tidpunkt började Rialto ut-veckla sig till den mest betydande av ve-neternas städer. Från Rialto ledde världs-erfarna doger, skickligt kalkylerande köp-män och dristiga sjöfarare rikets öde, skickligt utnyttjande dess enastående gynnsamma handelspolitiska läge och intressemotsatserna mellan grannfolken. Nya områden lades under Venezias in-flytande, venetianska skepp syntes i alla Adrias, Medelhavets och Levantens ham-nar. Genom sitt deltagande i korståget 1203—1204 mot Konstantinopel förvand-lades Venezia i ett slag till en stormakt, räknat efter den tidens mått; det beseg-rade bysantinska riket uppdelades mel-

lan erövrarna — franska korsriddare och venetianer — och Venedig erhöll på sin lott tre åttondedelar av den östromerska kejsarens besittningar. Under tolvhund-ratalet ändrades huvudstaden Rialtos namn: den uppkallades efter riket i dess helhet och hette alltså Venezia.

Staden och republiken Venedigs stor-hetstid infaller under fjortonhundratalet. Venezia härskade över en mängd andra städer och provinser, näringar och handel blomstrade, och alla politikens medel utnyttjades med överlägsen skicklighet för befästandet av rikets maktställning.

Vid fjortonhundratalets slut var repu-bliken Venedig den starkaste sjömakten i Medelhavet, älskad av få, men fruktad av alla. Det var dock ej Venedig förun-nat att länge bevara denna ställning. Sex-tonde århundradet inledde en nedgångens tid för den stolta köpmannastaden. Stri-der med turkarna undergrävde Venedigs ställning i östra Medelhavet, portugisernas upptäckt av sjövägen till Indien minskade värdet av de handelsförbindelser vene-tianerna med aldrig slappnande omsorg vårdat århundrade efter århundrade. Ve-nedigs makt minskades allt efter som an-dra riken trängde sig i förgrunden på den politisk-ekonomiska arenan, och Campo Formiofreden år 1797 gav slutligen döds-stöten åt dess statliga tillvaro.

Minnesmärkenas stad.

I våra dagar är Venedig huvudstad i en provins i konungariket Italien. Venedigs stolta förflutna och framför allt de utom-ordentligt väl bevarade minnesmärkena från gångna tider göra det dock till en av de mest fängslande städer man kan skåda i vår världsdel.

Venedigs myndiga doger och dryga

165

DOGEPALATSETS GÄRD Innan republiken Venedig år 1797 utplånades från Europas karta, var dogepalatset centrum för regeringen i den skickligt styrda köpmannastaden. Dogepalatset är otvivelaktigt det mest impo-nerande minnesmärket från en gången stormaktstid våra dagars Venedig har att bjuda besöka-ren på. Från den vackra borggården ser man St Markuskyrkans kupoler resa sig mot höjden.

patriciersläkter intresserade sig nämligen icke blott för köpenskap och politik. De tävlade om att ge sin stads materiella blomstring en inramning av måleriska och arkitektoniska skönhetsvärden, och denna strävan överlevde Venedigs poli-tiska stormaktstid. Många av de vene-tianska konstnärer och arkitekter, som gjutit ovansklig ära över Venedigs och sitt eget namn, stodo i blomman av sin skaparkraft när deras stad ej längre var varken rik eller mäktig.

Venedig är följaktligen synnerligen rikt på byggnadsverk och konstskatter, sym-boliserande dess forna storhet. Heders-platsen bland Venedigs arkitektoniska minnesmärken tillkommer självfallet det storslagna dogepalatset, vars byggnad påbörjades år 1300 och avslutades två-hundrafeintio år senare. Vi veta ej, vad som då vann den största beundran: de härliga fasaderna mot söder och väster bildade av en kolonnhall i två våningar och en övre hall, genombruten av spets-

166

DET BEVINGADE ST MARKUSLEJONET SER UT ÖVER LAGUNEN Dessa båda marmorkolonner pryda St Markusplatsen. Kolonnen i förgrunden av bilden krö-nes av Venedigs sinnebild, St Markus' bevingade lejon; St Markus är som bekant Venedigs skyddspatron. Den bortre kolonnen upptar en staty av St Teodor. St Markusplatsen, nu-mera ett tillhåll för skådelystna turister oeh fredliga duvor, var fordom en avrättningsplats.

bågsfönster och krönt med palmettlika tinnar, den vackra ingångsporten med den fängslande förmälning av sengotik cch renässans eller den ståtliga borggår-den med de båda bronsbrunnarna och den vackra marmortrappan som leder till palatsets inre delar. Dogepalatsets prakt-rum hava engång varit rikare på konst-skatter än nu. Oersättliga värden gingo förlorade genom de båda branderna åren 1574 och 1577 som förstörde en stor del av

palatsets inre, men det som räddats undan förgängelsen ger oss en fyllig bild av yngre venetianska mästares, enkannerligen Paolo Veroneses konst. Besökarens sinne tjusas ytterligare av en rik samling av grekiska och romerska skulpturer. Ett dystert vitt-nesbörd om skuggsidorna av livet i doger-nas Venedig erbjuder anblicken av Suckar-nas bro, som över en smal kanal förenar dogepalatset med den dystra byggnad, som i forna dagar tjänat som statsfängelse.

1 6 7

VENEDIG

Dogepalatset är emellertid icke det äldsta minnesmärket i Venedig. Elvahund-ratalets bysantinska stil lever kvar i byggnader som Loredano och Palazzo Far-setti. Tolvhundratalets arabiska spets-bågsstil slår oss till mötes i någi a rikt or-namenterade patricierpalats. Tretton-hundratalet är förevigat genom »Gyllene huset», vilket har sitt namn efter den

praktfulla förgyllning, som fordom täckte dess skulpturer. Senrenässansen är repre-senterad av Palazzo Grimani della Vida, Palazzo Rezzonico, Palazzo Labia med freskomålningar av Tiepolo och Palazzo Pesaro, i vilket Italiens största moderna konstgalleri, Galleria internazionale d'arte moderna, är inrymt.

Nästan varenda en av Venedigs stenar

DUVORNA PA ST MARKUSPLATSEN På St Markusplatsen svärma vid alla tider på dagen duvor, vilka sökt sig dit från de an-gränsande kvarteren. Gatuförsäljare tillhandahålla gryn åt förbipasserande vandrare, som finna ett nöje i att mata de tama fåglarna, för vilka allt som heter människoskygghet är i grunden främmande. Varken människor eller duvor behöva frukta för trafiken, ty både

bilar och hästar äro bannlysta från St Markusplatsen.

168

SUCKARNAS BRO är en smäckert välvd, täckt gång, som är byggd över den smala kanalen Rio del Palazzo. Den förenade fordom domstolslokaliteterna i dogepalatset med statsfängelset. De dömda, som denna väg fördes till sina mörka och trånga celler, brukade förklarligt nog ge uttryck åt sin sorg över det öde som förestod dem — därav det ryktbara namnet Suckarnas bro.

169

DO

GE

PA

LA

TS

ET

byg

gdes

och

sm

yck

ad

es

av

Ven

edig

s m

äkti

ga h

ärsk

are,

köp

man

sfu

rsta

rna,

så

att

det

sk

ull

e va

ra v

ärd

igt

den

sta

t,

som

un

der

ett

par

år

hu

nd

rad

en v

ar

ett

av

de

rik

aste

ocl

i m

äk

tig

ast

e s

amh

älle

na

i E

uro

pa,

och

i v

åra

dag

ar ä

r d

et e

tt m

onu

men

t ö

ver

den

for

na

ven

etia

nsk

a re

pu

bli

ken

s h

ärli

g-h

et.

Tve

nn

e ar

kad

er m

ed r

ikt

sira

de

pe

lare

up

pb

ära

ytt

erm

ura

rna

av

ro

safä

rgad

mar

mo

r.

Ru

mm

en i

pal

atse

t p

ryd

as a

v t

av

lor

av

ven

etia

nsk

a m

ästa

re.

170

GONDOLEN har fordom bildat ett synnerligen karakteristiskt inslag i Venedig, där kanaler alltid i stor utsträckning ersatt gator. Ännu i våra dagar är gondolen en vanlig syn i lagunstaden, ehuru den ej användes lika flitigt som förr. Gondolen anses vara ett för långsamt fortskaff-ningsmedel för vår tids människor med deras krav på att hastigt förflyttas från plats till plats.

1 7 1

DEN VENETIANSKE GATUMÅNGLAREN forslar sina varor i en gondol från hus till hus. Även i fattigkvarteren i Venedig finnas många kanaler, vilket är mycket mera tilltalande än de ruskiga gränder man eljest finner i dylika distrikt i andra storstäder. Många av de fattigaste stadsborna logera i ett eller två rum som de hyrt i ett fordom praktfullt aristokratpalats.

172

EN FISKEBÅT PÄ LAGUNERNAS BLÅ BÖLJOR Tallösa fiskare lägga dagligen ut sina nät i de laguner, som omgiva Venedig. När de fått en tillräcklig fångst, föra de sina fullastade korgar längs Canal Grande direkt till fisktorget, som ligger strax in-vid Rialtobron. Pålgrupperna, som vi se skymta bakom fiskebåten, utmärker farleden in till staden.

ha någonting att förtälja ur ett händelse-rikt förflutet. Låtom oss exempelvis be-trakta de fyra kraftiga bronshästarna ovanför ingången till Markuskyrkan. Som-liga kännare påstå att de stamma från en triumfbåge, rest av Nero, andra göra gällande att de hämtats till Venedig från Konstantinopel. När Napoleon i sin ung-dom lade Italien för sina fötter, förde han dem med sig till Paris, men efter hans fall hämtades de tillbaka till Venedig. Vid världskrigets utbrott togos bronshästarna ned från sin upphöjda plats och doldes på ett ställe, där de voro skyddade mot fient-liga luftangrepp.

Också den ståtliga kampanilen har upplevat skiftande öden. Man hade länge befarat att den stod på osäker grund, och i juli 1902 rasade den plötsligt med ett väldigt brak. Därefter utspann sig en livlig diskussion i frågan om kampanilen skulle återuppresas eller ej. Bemärkta arkitekter gjorde gällande, att den ej tog sig bra ut som en ensam vaktpost bland alla de vackra byggnaderna kring St Markusplatsen, andra höllo åter före, att den bröt monotonin över den stora öppna platsen. Denna åsikt avgick med segern, och kampanilen står nu på samma plats där den stått i många hundra år.

Labyrinter och kanaler.

Man kan tillbringa en månad eller mer i Venedig utan att sätta foten på fast mark, ty vattenvägar leda snart sagt till varje dörr. På ömse sidor om den breda, S-for-made Canal Grande är staden genomsku-ren av ett otal kanaler av växlande form och storlek.

Men jämsides med kanalernas värld existerar en annan, bildad av smala grän-der, breda öppna platser och broar över kanalerna. Till en början har man svårt att finna sig till rätta i detta labyrintiska virrvarr. Det finns knappt någon stad i Europa, som i förstone verkar så förbryl-lande på nykomlingen, i all synnerhet som många av gatorna plötsligt upphöra vid en mur eller vid vattnets rand — en all-varsam fara för tanklösa nattvandrare. Det är därför icke heller att undra på, om Venedigs historia är rik på aldrig utredda tragedier.

Var vi än vandra föres vår tanke till mord och hemliga sällskap och stämplin-gar och förtvivlade dåd. Många gator bära ännu namn från medeltiden, erin-rande om människornas grymhet och skrupelfria egoism. Strax invid Markus-platsen finna vi sålunda Lönnmördarnas

73

VENEDIG

gata, en lång, mörk, smal gränd mellan höga hus med en lämplig krök i mitten, vid vilken lönnmördarna kunde stå i bak-håll för sitt offer.

Fordom var karnevalen i Venedig känd i hela Europa. Den erbjöd ett skådespel, vida mer fängslande än någonting som man i våra dagar kan uppleva på Rivieran. Turister från alla land strömmade vid karnevalstiden till Venedig utan att sky kostnaderna och besvären, förbundna med en lång resa. Maskeradbalerna i teat-rar och på offentliga platser gåvo tillfälle till de sällsammaste upplevelser, upptåg och skämt pågingo oavbrutet dag och natt i nästan en veckas tid. I våra dagar

återstår föga av allt detta. Nöjeslivet i Venedig är i stort sett detsamma som i andra europeiska storstäder.

Under århundraden ha gondoler och gondoljärer bildat ett av de mest karak-teristiska inslagen i livet i Venedig. I vår tid hålla de smäckra farkosterna på att dö ut, och deras roddare ha vunnit rykte för snikenhet och brist på hyfsning. Mo-derna venetianer syssla mera med pro-duktivt arbete än med vackra minnen, och de reagera starkt mot tanken att en stor hamnstad skall vara en mötesplats för dagdrivare och lättingar. Gondoler anses vara för långsamma för tjugonde århundradets behov.

EN HELGEDOM MITT I LAGUNEN Byggt på pålar, som drivits ned i lagunens botten, är detta blygsamma altare särskilt vördat av Ve-nedigs fiskare, som önska anropa den Heliga jungfrun om skydd mot havets faror. Venetianerna voro på sin tid djärva sjöfarare, förtrogna med alla de viktigaste hamnarna i fjärran land.

74

Västindien ÖAR OCH ÖBOR I KARIBISKA HAVET

Västindien är en omkring tretusen kilometer lång kedja av större oeh mindre öar, som sträcker sig i en vid båge framför den väldiga havsviken mellan Nord- och Sydame-rika. Eller, rättare sagt, med sin västra ända, Cuba, delar kedjan havsviken i tvenne de-lar, en nordlig, Mexikanska golfen, och en sydlig, Karibiska havet. Den västindiska ökedjans allmänna utseende samt den vulkaniska verksamheten på många öar tyda på en viss »svaghet» hos jordskorpan i dessa trakter. Västindien har också varit skåde-platsen för väldiga naturrevolutioner. Under kritperioden utbredde sig här en stor land-massa, som stod i bred förbindelse med Sydamerika. Men under den följande tiden, tertiärperioden, sänktes landet under vatten, för att åter stiga upp och häva sig i mäk-tiga bergveck. Dessa fingo emellertid icke bestå. De brusto sönder, och en stor del av brottstyckena sjönko i havets djup. Flerstädes stucko endast bergstopparna upp som öar.

COLUMBUS, Nya Världens upptäc-kare, levde och dog i tron, att de

länder han funnit tillhörde Asien. Det dröjde visserligen icke länge, innan verk-liga förhållandet uppdagades, men minnet av detta misstag är bevarat i namnen Västindien och indianerna.

Cuba, den största av de västindiska öarna, har skildrats i ett tidigare häfte. Söder om Cuba ligger den brittiska kolo-nin Jamaica, österut Haiti, delat mellan negerrepubliken Haiti och den av mulat-ter behärskade Dominikanska republi-ken. Ännu längre österut ligger Puerto Rico, amerikansk besittning sedan kriget med Spanien. Och den västöstliga delen av ökedjan avslutas med de s. k. Jungfru-öarna, St Thomas, St John, och St Croix. Dessa öar innehades länge av Danmark, men såldes 1917 till Förenta staterna.

Kedjans nordsydliga del bildas av Små Antillerna. De flesta av dem tillhöra England. Undantagen äro få, men vik-tiga: Martinique och Guadeloupe. Denna arkipelag kallas »Öarna över vinden», på engelska Windward Islands, emedan de ligga i lovart d. v. s. närmast passa-den. »Öarna under vinden», Leeward Islands, kallas öarna längs Venezuelas nordkust.

Bahamaöarna, som i norr flankera Stora Antillerna, uppvisamånga särdrag. De höja sig blott föga över havsytan och berggrunden utgöres av porös, ojämnt förvittrad kalksten, genom vilken regn-vatten genast rinner bort. Öarna voro tidigare ett tillhåll för engelska fribytare, som hemsökte de spanska besittningarna i Amerika. När förhållandena något stad-

gat sig, uppstod här en givande plantage-drift, som dock gick tillbaka efter neger-emancipationen år 1834. För närvarande äro ananas, tvättsvamp och sisalhampa de viktigaste exportartiklarna. En viktig inkomstkälla är även den amerikanska turisttrafiken. Befolkningen utgöres här, som på de flesta västindiska öar, huvud-sakligen av negrer och mulatter. De in-dianer Columbus fann, när han den 12 oktober 1492 landsteg på en av Bahama-öarna, sannolikt San Salvador eller Wat-lings Island, äro för längesedan utrotade. Man förmodar, att spanjorerna släpade dem till Haitis bergverk, där de ömkligen gingo under.

En negerrepublik. Haiti, den största västindiska ön näst

Cuba, var en gång den värdefullaste bland Spaniens kolonier. Columbus kallade den Hispaniola eller lilla Spanien. Men fran-ska och engelska buckaniärer efterfikade den tropiska pärlan. Snart slogo de sig ner på nordkusten och började exploatera landet med tillhjälp av importerade neg-rer. Konflikter mellan fransmännen och engelsmännen ledde till att de sistnämnda fördrevos. Fred slöts med Spanien, och den fruktbara västra delen av ön tiller-kändes Frankrike. Här utvecklade sig i adertonde århundradet ett blomstrande ekonomiskt liv. Den vita överklassen gjorde sig känd både i Nya och Gamla Världen genom sin lyx och förfining. Men denna yttre elegans dolde endast bristfäl-ligt Haitis sociala elände. Ekonomin och kulturen vilade på negerslavarnas arbete. När detta arbete upphörde, voro även

75

i ;6

UT

SIK

T Ö

VE

R E

TT

PA

RK

LA

ND

SK

AP

PÄ

JA

MA

ICA

. I

FÖ

RG

RU

ND

EN

BE

TA

R I

ND

ISK

BO

SKA

P F

RÄ

N M

YSO

RE

N

är

span

jore

rna

förs

t k

olo

nis

erad

e J

amai

ca,

infö

rde

d

e sp

ansk

b

osk

ap,

som

vi

sser

lige

n l

ämn

ade

utm

ärk

ta

dra

gare

, m

en

vars

k

ött

va

r tä

mli

gen

d

åli

gt.

E

nge

lsm

änn

en

förb

ättr

ade

ön

s k

reat

urs

stam

ge

nom

at

t in

föra

d

jur

från

de

b

ritt

isk

a öa

rna.

E

rfar

enh

eten

h

ar

emel

lert

id

lärt

, at

t en

b

lan

da

d

ras,

so

m

ko

rsat

s m

ed

bo

skap

fr

ån

Mys

ore

i

söd

ra

Ind

ien

, h

ar

de

stö

rsta

fö

ruts

ättn

inga

rna

at

t tr

ivas

p

å J

amai

ca.

Sto

ra

nat

url

iga

och

o

dla

de

gräs

mar

ker

u

pp

tag

a än

nu

h

uvu

dd

elen

av

d

en

pro

du

kti

va

jord

en.

På

bil

den

se

s gr

äsla

nd

m

ed

träd

du

nga

r n

ära

den

lj

lla

stad

en M

on

tpel

ier,

UNDERBART VACKER BAMBUALLÉ NÄRA BYN LACOVIA PÄ JAMAICA Jamaica är med rätta berömt för sin naturskönhet. Icke blott det milda klimatet, utan även de måleriska scenerierna locka turister till denna Västindiens pärla. De leende dalarna, som öppna sig i vida savanner, och bergssluttningarna med sin tropiska grönska skänka omväxling åt landskapsbilden. I motsats till Trinidad är Jamaica väl försett med landsvägar.

177

EN GATUBILD FRÄN KINGSTON, JAMAICAS MODERNA HUVUDSTAD Kingston är beläget på Jamaicas sydkust. Dess ypperliga hamn bildas av en djup bukt, i vilken Cobrefloden faller ut. Staden grundades år 1693, efter det Port Royal förstörts av en jordbävning. Samma öde drabbade Kingston 1907, då nästan hela staden förvandlades till en ruinhög. Det nya Kingston, som reste sig ur spillrorna, gör ett mycket modernt intryck.

kulturens dagar räknade. Franska revo-lutionen gav signalen till sammanbrottet. I -ett mångårigt utrotningskrig gjorde negrerna fullständigt slut på det vita ele-mentet. De fransmän som icke lyckades fly, blevo utan undantag dödade. Och ännu fruktansvärdare gestaltade sig de vita kvinnornas öde. Men negrerna skulle snart finna, att de utbytt slaveriet mot något ännu sämre, en oberäknelig afri-kansk despoti, vars bärare visserligen ofta växlat, men som dock i sak förblivit den-samma ända till våra dagar. Att en kraft-full hand även här förmått uträtta något, därom vittna ruinerna av fästningen La Ferriére och slottet Sans Souci nära Cap Haitien, vilka uppfördes av den hårdhjär-tade tyrannen Christophe, som kallade sig konung Henri I. Men dessa storslagna bygg-nadsverk kostade tiotusentals negrer livet.

Någon utveckling till det bättre kan väl i våra dagar spörjas, men impulserna ha nästan uteslutande kommit utifrån. Folkbildningen och hygienen stå mycket lågt. Den fåtaliga svarta överklassen be-

mödar sig visserligen om att bevara ett sken av fransk kultur och franskt språk, men massan rådbråkar sin »creole», som är ännu omöjligare att förstå än mulatt-språket på Små Antillerna, och allsköns afrikansk vidskepelse är vida spridd och djupt rotad på Haiti. Särskilt florerar den s. k. vaudouxkulten, som torde härstamma från övre Guineakusten. De hårresande berättelserna om offerhandlingar, i vilka »le cabrit sans fornes», geten utan horn, d. v. s. människan, skulle spela huvudrollen, äro dock av omtvistat sanningsvärde.

En uppbyggligare anblick erbjuder Hai-tis västra granne, Dominikanska republi-ken. Här finnas ännu städer med övervä-gande spansk befolkning. Mulatterna äro visserligen vida talrikare, men deras na-turliga intelligens har möjliggjort kultu-rella framsteg, som vore otänkbara i Haiti. Huvudstaden, Santo Domingo, har många intressanta minnen från upptäcktstiden. I domkyrkan ligger, efter vad det anta-ges, Columbus själv begraven. När de spanska myndigheterna och trupperna

178

INSAMLING AV BANANKNIPPEN PÄ EN STOR VÄSTINDISK PLANTAGE Bananskörden tillgår så, att fruktstjälken böjes ned med tillhjälp av en lång stör, som i ena ändan är försedd med en kniv. Negern till höger på bilden håller en sådan stör i han-den. Knippet avskäres därefter med en tung, vass kniv. E t t sådant knippe väger mellan 25 och 35 kilo. Förr dominerade sockerröret på Jamaica, men bananen har intagit dess plats.

utrymde ön, förde de visserligen med sig till Cuba en kista, som ansågs innehålla den store sjöfararens ben, men senare har det visat sig, att man antagligen tagit miste.

Det natursköna Jamaica. En fortsättning av Haitis södra berg-

sträckning är Jamaica, Englands största

västindiska koloni. Även här äro negrerna i avgjord majoritet. Man har beräknat, att under slavhandelns dagar minst en miljon svarta infördes. Länge utgjorde de förrymda negerslavarna i öns inre en stor fara för kolonin, och England måste föra formliga krig mot dessa »maroons». Nam-net är egentligen spanskt: cimarrones

1 7 9

NEGRER, SORTERANDE TVÄTTSVAMP I BAHAMAÖARNAS HUVUDSTAD Oranger och ananas, majs, bomull och sisalhampa odlas på Bahamaöarna, men en av de vikti-gaste produkterna upphämtas ur havets djup. E t t lönande svampfiske bedrives på de korall-bankar, som mångenstädes omgiva öarna. Svampfiskarne äga eller hyra flere hundra små fartyg. Det mesta av exporten går till Förenta staterna, som även äro öarnas huvudleverantör.

KAKAOSKÖRD I VÄSTINDIEN: BÖNORNA SKILJAS FRÄN FRUKTERNA Kakao är en av Västindiens viktigare produkter. Liksom majsen och bomullen hör den till de gamla amerikanska kulturväxter, som spanjorerna funno och övertogo. I Mexico och Cen-tralamerika användes kakaobönorna till och med som ett slags mynt. På bilden se vi, hur fruk-terna skäras upp, och hur bönorna skiljas från fruktköttet, för att sedan torkas och malas.

180

VÄSTINDIEN

kallades de förrymda negrerna, emedan de höllo till på bergstopparna, cimas.

Efter slaveriets upphävande minska-des utbytet av plantagedriften avsevärt. Sockerröret, som en gång utgjort Jamai-cas viktigaste inkomstkälla, har icke mer kunnat återvinna sin dominerande ställ-ning. Därtill har kanske lika mycket som slavemancipationen bidragit sockerbets-odlingen i förbrukningsländerna. Numera är Jamaicas ekonomi framförallt baserad på bananexporten. Särskilt har det stora amerikanska företaget United Fruit Com-pany gjort mycket för bananodlingen. År-ligen exporteras mer än 15 miljoner knip-pen. Största delen av den produktiva jorden upptages likväl fortfarande av be-tesmarker och odlade gräsvallar. De flesta plantager innehas numera av färgade. Arealen är mestadels obetydlig. De stora plantagernas tid är oåterkalleligen förbi. Européernas antal har sedan mitten av sjuttonde århundradet oavbrutet mins-kats i förhållande till negrernas. Numera utgöra de förra endast 1 3/4 % av hela be-

folkningen. Detta faktum förklarar mer än väl Englands tvekan att ge ön själv-styrelse.

Jamaica upptäcktes av Columbus år 1494 och koloniserades första gången 1509. Upptäckaren kallade ön Santiago efter Spaniens skyddshelgon, men senare har man återgått till det indianska namnet Xaymaca eller Jamaica, vilket lär betyda källornas land. Spanjorerna innehade Ja-maica under ett och ett halvt sekel. På Cromwells tid erövrades det av engels-männen, och engelskt har det förblivit.

Den förnämsta staden på Jamaica är Kingston, som utgör säte för administra-tionen. Länge var Port Royal den vikti-gaste orten, men det hade snarare sjörö-vare än köpmän att tacka för sin ställ-ning. Port Royal förstördes av en jord-bävning 1692, och följande år lade de överlevande grunden till Kingston. Stora jordbävningar förekomma visserligen icke ofta i Västindien, men de äro desto våld-sammare. Kingston drabbades av en dylik katastrof så nyligen som år 1907.

ARBETARE, SYSSELSATTA MED ASFALTUPPTAGNING I TRINIDAD I närheten av orten Brea på västkusten av Trinidad ligger den bekanta asfaltsjön, Pitch Lake. Redan Walter Raleigh tätade sina skepp med beck från Asfaltsjön. Denna »sjö» är i själva verket en stor sänka, täckt av sand, genom vilken asfalten sipprar fram. Man har dragit skenor över sjön, men de måste ständigt läggas om, emedan de sjunka ned i asfalten.

x i . 3. 181

i »

VÄDERKVARNAR, SOM AJSTVÄNDAS >VID KROSSNING AV SOCKERRÖR På Barbados betjänar man sig i stor utsträckning av väderkvarnar för bearbetningen av sockerskörden. Väderkvarnarna drivas av den stadiga passaden under större delen av året. Sammanlagt lär det finnas över trehundra sockerbruk på ön. Fortfarande äro socker och melass de viktigaste exportvarorna. Bomullsodlingen, som legat nere, har återupptagits .

182

DEN EVIGA PASSADEN SUSAR I BRIDGETOWNS RAKA'PALMALLÉER Barbados ligger som en utpost i havet framför Lovartöarna. Dess areal är icke stor, en-dast 430 kvadratkilometer, men på denna y t a bo c:a 160,000 människor. Barbados må-te be-tecknas som ett av världens tätast befolkade områden. Jordmånen är emellertid så bördig, a t t den med lätthet skulle livnära en vida större befolkning. Endast 7 procent utgöras av vita.

183

EN ANSPRÅKSLÖS HALMTÄCKT HYDDA PÄ DEN LILLA ÖN AN TI GU A Det stora flertalet västindiska negrer nöjer sig med mycket blygsamma bostäder. Kojor av löst skiktade stenar och gamla brädstumpar äro vanliga, men negern är i allmänhet förnöjsam och fordrar ej komfort. V å r bild är tagen på Antigua, en av Små Antillerna. Antigua, som ligger norrom Guadeloupe, tillhör England. Öns huvudnäring är fortfarande sockerodling.

Jamaica har, liksom Bahamaöarna, blivit en omtyckt vallfartsort för ameri-kanska vinterturister. Dess naturskönhet är vida berömd. Storslagna scenerier fängsla den resandes öga. Färgerna äro ofta underbara. Blommande buskar täcka den förvittrade kalkstenen. Under skogarnas jätteträd växa ormbunkar, vilda bananer och Canna. På stammar och grenar frodas araceer och bromelia-ceer. Vattenfallen äro talrika, och de vackra Blå bergen resa sig till en höjd av 2,240 meter över havet.

Puerto Rico. Föga mindre än Jamaica är Puerto

Rico, den fjärde i ordningen av Stora An-tillerna. Namnet, Den rika hamnen, av-såg ursprungligen den djupa vik på nord-

kusten, vilken öns första kolonisator Ponce de Leon kallade så. Vid stranden av denna vik grundlade han 1509 nybygget San Juan. Puerto Rico, som sedan 1898 tillhör Förenta staterna, är fortfarande en viktig sockerproducent. Dessutom od-las kaffe, kakao och frukter. Ett särskilt gott namn har Puerto Ricos grape-fruit. Befolkningen, som torde uppgå till c:a 1,400,000, är övervägande vit, d. v. s. spansk. Men särskilt i de inre delarna av landet påträffas rätt ofta personer med indianskt, aruakiskt blod i ådrorna, och vid kusterna äro negrerna talrika. En kommission, som besökt ön på uppdrag av Roekefellerstiftelsen, har meddelat, att omkring nittio procent av befolknin-gen lider av en besvärlig inälvsmask, kal-lad uncinaria. Denna maskåkomma, som 184

VÄSTINDIEN

är mycket vanlig även i Centralamerika,

åtföljes ofta av allmän svaghet och håg-

löshet. Under dåliga hygieniska förhål-

landen framträda dessa symptom än tyd-

ligare. A t t de vita portorikanerna inga-

lunda av naturen sakna intelligens och

energi, därom vittnar den obestridliga

framgång flere av dem haft i Förenta

staterna. Barbados och Dominica.

Österom Puerto Rico ligga de redan omtalade Jungfruöarna, vilka också till-höra Amerika. Mellan dessa och Venezue-las kust sträcka sig Små Antillernas pärl-band. Som en utpost framför dem lig-ger i Atlanten ön Barbados, den enda i hela Västindien, som varit engelsk sedan den dag, då den först koloniserades. Bar-

bados är en jämförelsevis låg korallö. Dess fullkomliga motsats är Dominica, som av mången anses vara den skönaste bland Öarna över vinden. Dominica är av vul-kaniskt ursprung. Dess högsta berg Morne Diablotin når 1,447 meter över havet. I denna vulkans krater fanns tidigare en kokande sjö, som dock försvann i samband med utbrotten på Martinique och St Vincent 1902. När drottning Isa-bella av Spanien bad Columbus ge en be-skrivning av denna ö, lär han ha kramat ihop pergamentet i sin hand till en form-lös massa och lagt den framför drottnin-gen som en modell av Dominica.

Barbados har goda jämna vägar och förträffliga hotell. Nästan varje tums-bredd av dess jord är uppodlad. Nord-ostpassaden härskar här under tre fjärde-

PRYDLIG BUNGALOW, BEBODD AV EN VÄLSITUERAD NEGERFAMILJ De vita i Västindien föredraga bungalowtypen framför andra byggnader. I detta avseende synas de mera välbärgade negrerna följa sina förra herrars exempel. Bungalowen här ovan är byggd på fristående, murade hörnstenar. Genom att golvet sålunda befinner sig ett gott stycke över marken, skyddas inredningen och för övrigt hela huset mot insekternas härjningståg.

185

OS

TIN

DIS

KA

AR

BE

TA

RE

S

YS

SE

LS

AT

TA

ME

D T

OR

KN

ING

AV

KA

KA

OB

ÖN

OR

PÄ

EN

VÄ

ST

IND

ISK

PL

AN

TA

GE

E

fte

r

slav

erie

ts

avsk

affa

nd

e

gic

k

pla

nta

ged

rift

en i

En

glan

ds

väst

ind

iska

ko

lon

ier

avse

värt

b

akåt

. M

an

b

örj

ade

då

se

si

g o

m

efte

r

bil

lig

arb

ets-

kra

ft

på

an

nat

h

åll.

S

tora

sk

aro

r o

stin

dis

ka

ku

lier

fö

rdes

öv

er

hav

et.

Fra

mfö

rall

t b

idro

g B

enga

len

m

ed

st

ark

a ar

bet

ark

on

tin

gen

ter.

In

die

rna

och

d

eras

ef

terk

om

man

de

h

a

inta

git

n

egre

rnas

p

lats

p

å

mån

ga

pla

nta

ger.

S

ärsk

ilt

gäll

er

det

ta

Tri

nid

ad,

dä

r d

e

även

ar

bet

a v

id o

ljek

ällo

rna

och

d

en

b

erö

md

a as

falt

sjö

n.

Det

ind

isk

a fo

lkel

emen

tet

fast

hål

ler

även

i d

enn

a m

iljö

se

gt

vid

si

na

sed

vän

jor

och

si

n

fäd

ern

eärv

da

tro

.

EN GLADLYNT REPRESENTANT FÖR DEN FÄRGADE BEFOLKNINGEN Mulattkvinnorna hysa liksom negresserna en stor förkärlek för granna färger. Deras glada lynne låter sig sällan dämpas. E n naiv optimism synes prägla deras livsuppfattning. Även däri påminna de om sina svarta fränder. Den leende mulattskan på bilden är hemma på Martinique. På denna ö ha de färgade fullkomligt samma politiska rättigheter som de vita.

187

TRE VÄSTINDISKA NEGERGOSSAR SOLA SIG PÄ GÅRDSPLANEN Negerbarnen skola i teorin hjälpa sina föräldrar med det dagliga arbetet, när de nått en ålder, då vita barn ännu icke börjat gå i skolan. Men i praktiken blir hjälpen ingenting att skryta med. De små negrerna äro nämligen mästare i konsten att slå dank. Men ej heller de vuxna utmärka sig genom uthållighet i arbetet. En tids ledighet ta de gärna då och då.

VÄSTINDIEN

den viktigaste näringen, men på senare tid har man börjat egna allt större upp-märksamhet åt bomullen. Den nord-amerikanska varieteten, Sea Island Cot-ton, trives här utmärkt. Men redan före européernas ankomst odlade infödingarna en inhemsk bomull. Den indianska be-folkningen på Antillerna är i våra da-gar så gott som försvunnen. De s. k. kariber, som ännu finnas på Dominiea och, överflyttade från Västindien, i Br i t -tiska Honduras, äro blandtvper av över-vägande negerkaraktär. På Dominiea bo de i en särskild reservation och at -njuta regeringens skydd. Deras »konung» bär det humoristiska namnet Jolly John. I slutet a v femtonde århundradet, då öarna upptäcktes och erövrades av span-jorerna, höllo de krigiska kariberna, vi l-

delar a v året. Kl imatet anses vara ganska hälsosamt för européer. Den årliga regn-mängden uppgår till 1,467 mm, medan man på Dominicas vindsida kan anteckna ett medeltal om 2,621 mm. Störtregnen på denna ö skölja lätt bort både vägar och broar. Det säges a t t Dominiea har 365 floder. Mest bekant är namnet Domi-niea kanske genom det sjöslag, som här utkämpades mellan Englands och Frankrikes flottor den 12 augusti 1782, då den engelske sjöhjälten Rodney vann en lysande seger över sin motståndare de Grasse.

Kariber och aruaker.

På Öarna över vinden liksom på Bar-bados är sockerrörsodlingen fortfarande

88

PARTI AV FISKARHAMNEN I FORT DE FRANCE PÅ MARTINIQUE Fort de France är Frankrikes viktigaste örlogsstation i Västindien. Den rymliga och säkra hamnen skyddas av befästningsverk. Fiskarbåtar och kustångare lägga till i den inre delen av hamnen, de stora linjeångarna ankra längre ut. Själva staden är inbäddad i en yppig grönska. Befolkningens flertal utgöres här, som överallt på ön, av negrer och mulatter.

kas hemland torde ligga i det inre av Sydamerika, på att utbreda sig över hela Västindien. De voro redan i okvald besittning av Små Antillerna, och även på Puerto Rico och Haiti hade de fat-tat fast fot. Överallt dukade de frid-samma aruakerna under för dessa grymma och blodtörstiga pirater, vilkas namn gi-vit upphov till ordet kannibal. Allt man-kön nedslaktades, medan kvinnorna till-lätos leva som segrarnas slavar och hust-rur. Denna omständighet ger oss en för-klaring på upptäckarnas berättelser om ett särskilt kvinnospråk bland kariberna. Karibernas kvinnospråk måste ha varit aruakiska. E n av de aruakiska dialek-terna, taino, som bl. a. talades på Haiti, har skänkt oss två viktiga lånord, vilka vittna om den aktningsbjudande halv-kultur, som rådde bland Västindiens in-födingar. Dessa ord äro »majs» och »tobak».

Negersenatorer i Paris.

Negerbefolkningen på dessa öar före-ter många intressanta karaktärsdrag. U t -märkande för de västindiska negrerna ä r en egendomlig blandning av slughet och enfald. Deras naturliga gemyt har under-gått en viss förändring, icke alltid till det bättre, genom århundradens umgänge med de vita, ett umgänge som lett till ef-terapning icke blott av seder, utan även av oseder. Kärleken till granna färger synes däremot vara medfödd hos negern och, framförallt, hos negressen. Den bro-kiga turbanen, madrasen, bäres av alla. kvinnor. P å en del öar är denna turban formligen draperad på en stomme a v s tyvt papper, så att den kan tas av och ställas undan, utan att ett enda av dess. veck rubbas. Det påstås, att turbanen ger lika god ledning som dialekten, d å det gäller att bestämma, var en k v i n n a

CHARLOTTE AMALIE, SOM ÄNNU FÖR TIO ÄR SEDAN VAR DANSKT Den danska kolonisationen i Västindien började år 1671, då de första nybyggarna slogo sig ned på ön St Thomas. Några år senare ockuperades St John och på 1730-talet köpte Danmark av Frankrike St Croix. I slutet av adertonde och början av nittonde seklet upplevde dessa jkolonier en blomstringstid. Charlotte Amalie var då ett centrum för Västindiens handel.

MJUKA HALMHATTAR SÄLJAS PÄ EN GATA I YANCO, PUERTO RICO S t ö r s t a delen av Puerto Ricos befolkning utgöres av spanjorer, och spanskan är fortfarande det allmänna samtalsspråket. Det amerikanska inflytandet gör sig dock mer och mer gäl-lande. Kvinnorna ha lagt bort mantillan och klä sig efter amerikanska förebilder. Men männen a n v ä n d a ännu med förkärlek den högkulliga halmhatten, sombreron, av inhemsk tillverkning.

VÄSTINDIEN

är hemma. Negressens hållning prisas a v alla resande. Hon får den genom att bära alla bördor, från de lättaste små-saker till de tyngsta lådor och krus, på huvudet. Men ett mindre gott intryck göra hennes ogenerade sätt och oavlåt-liga pladder. I franska Västindien ha de färgade, i synnerhet mulatterna, genom den allmänna rösträtten lyckats tillvälla sig nästan all politisk makt. De fåtaliga vita kreolerna ha numera knappast nå-got inflytande i samhället. På Guade-loupe utgöra de omkring 4,000 perso-ner, d. v. s. endast 2 procent av befolk-ningen, och på Martinique icke ens så mycket. Jämte angränsande öar bildar Guadeloupe ett guvernement, som sänder en senator och tvenne deputerade till Pa-ris. L ika många representanter har Frank-rikes andra västindiska guvernement,

Martinique. Den viktigaste staden ä r Fort de France, som är väl befäst och h a r goda dockor. Tidigare var S t Pierre et t centrum för den vita befolkningen på Mar-tinique, men denna stad förstördes i grund vid vulkanen Mont Pelés fruk-tansvärda utbrott 1902, då trettiotusen människor förlorade livet.

D e första franska kolonierna i Västindien grundades på 1620- och 30-talen. I de stora kolonialkrigen förlorade F r a n k r i k e till England några av sina västindiska be-sittningar, bland dem Dominica. B land Små Antillerna ha holländarna sedan 1600-talet tre små besittningar.Till holländska Västindien räknas officiellt även Öcrna under vinden, vid Venezuelas kust. Den viktigaste a v dessa är Curaqao. Liksom den stora brittiska »asfaltön», Trinidad, höra de geografiskt mera till Sydamerika .

FÄSTNINGSTORNET I SANTO DOMINGO, UPPFÖRT PÄ COLUMBUS' T I D Santo Domingo, huvudstaden i Dominikanska republiken, är den äldsta stad, som européer byggt i Nya Världen. Den grundlades år 1496 av Bartolomeus Columbus, upptäckarens broder. Katedra-len torde gömma stoftet av Kristoffer Columbus själv. Vissa delar av staden bära ännu en tydlig lemtonhundratalsprägel. Santo Domingo torde för närvarande ha omkring 15,000 invånare.

192

På obaoade stigar HUR MAN FÄRDAS GENOM ÖKNAR OCH URSKOGAR

Då vi sitta, och se ut genom fönstret på ett expresståg, som rusar framåt med en fart av nittio kilometer i timmen, undra v i kanske huru folk färdas i de trakter av jordklo-tet där inga järnvägar finnas. A t t resa hundrafemtio kilometer är ingenting när det sker med tåg, men i många länder betyder en dylik resa flera dagars förberedelser följda av allehanda besvärligheter och strapatser. I detta kapitel läsa vi om de besyn-nerliga fortskaffningsmedel som användas i länder där det inte finns några järnvägar.

I A U G U S T I 1926 färdades en ryktbar flygare på tre dagar tvärs över Aust-

Talien i riktning från söder till norr. Men gäller det att forsla guld från de rikt gi-vande fyndigheterna i det inre av den •stora öknen i nordvästra Australien ned t i l l kusten — då behöver man tre månader. Civilisationens järnvägsnät omspänner ännu icke det australiska inlandets änd-lösa vidder, och där finnas ej heller några vägar, längs vilka man kan arbeta sig fram med motorfordon. All transport i dessa ödsliga trakter utföres med kamel-karavaner, och det gör i förstone ett egendomligt intryck, när man som förare och ägare till djuren påträffar nästan uteslutande utvandrare från det fjärran Afghanistan.

I norra och västra Australien bo flera hundra afganer, och många av dem äga ett stort antal kameler och ha genom att ställa sig i samfärdselns t jänst arbetat sig upp till ett icke föraktligt välstånd.

Kamelen är fortfarande det viktigaste lastdjuret i vida delar av världen. Det högbenta, trumpna, men sällsamt uthål-liga djuret bär precis på samma sätt som för tusentals år sedan människor och va-ror över hela Nordafrika, genom Arabien, Persien och Gobiöknen ända till Kinas gräns.

Men kamelen är ingalunda ensam bland djuren om att ersätta järnvägar och mo-torfordon. Det finns vidsträckta områ-den, där kamelen lyser med sin totala från-varo, men där man lika förgäves ser sig om efter järnvägslinjer eller möjligheter att taga sig fram med anlitande av mo-derna hjälpmedel. Än resa naturförhål-landen, än ekonomisk och kulturell efter-blivenhet oöverstigliga hinder.

Andra rummet efter kamelen bland djuren som arbetare i fortskaffningens

t jänst intages av mulåsnan, som är ett mycket använt last- och riddjur, t y den är säker på foten och kan tillryggalägga långa sträckor utan att tröttna. Vidare är oxen ett allmänt förekommande drag-djur. Oxvagnen är en ofta sedd företeelse såväl i vissa sydeuropeiska länder som i Afrika och Asien. Den är i regeln ett klumpigt och primitivt fordon, med vil-ket man knappast kan uppnå en hastig-het av mer än 3 — 4 kilometer i t immen. E n oxvagn av denna t y p användes allt-jämt i norra Spcnien och Portugal, där dess hjul äro förfärdigade av t jocka trä-skivor, fästa vid en axel av trä. I Indien exempelvis kan män däremot se rätt pryd-liga oxvagnar av mindre dimensioner, vilka dragas av småväxta ök och kunna uppnå en rätt avsevärd hastighet.

I lappmarkerna i högan nord och på vida områden i norra Sibirien är renen det enda dragdjuret. Den lättfotade va-relsen drager tungt lastade slädar i ilande fart över den frusna marken. I andra ark-tiska länder, såsom Alaska, norra K a -nada och Grönland, användas hundar för att draga slädarna över is och snö.

Vill man lära känna hunden från dess bästa sida, bör man bege sig till Alaska och nordvästra Kanada och låta sig dra-gas i släde av ett kraftigt spann i full ga-lopp t. ex. över den mäktiga Yukonflodens frusna yta. Hundarna springa med en hastighet av bortåt 18 kilometer i t im-men, och de kunna utan svårighet hålla upp denna fart på en sträcka av 8 — 9 mil. Man har upprepade gånger gjort försök att vid sidan av dem använda ponnj-häs-tar och renar, men oföränderligt kommit till det resultatet att intet annat djur kan göra hunden äran stridig som draga-ren hors de concours i arktiska klimat.

Att hunden överglänser de andra dju-

HU

R M

AN

FÄ

RD

AS

I

PER

US

VID

ST

RÄ

CK

TA

OC

H O

LÄ

ND

IGA

M

ON

TA

NA

I

de

trop

iska

sko

garn

a är

det

mån

gens

täde

s om

öjli

gt

att

bygg

a or

dent

liga

väga

r el

ler

järn

väga

r. I

stäl

let

anvä

nder

man

de

talr

ika

vatt

envä

garn

a.

I de

t vä

ldig

a sk

ogso

mrå

de,

som

bild

ar d

en s

. k.

mon

tana

n på

de

peru

ansk

a A

nde

rnas

öst

slut

tnin

g, f

inna

s or

äkne

liga

vatt

endr

ag,

vilk

a up

ptag

as a

v de

n m

äkti

ga

Am

azon

flod

en.

Mån

ga

av

dem

tr

afik

eras

av

vi

ta

män

, m

en

en

del

äro

känd

» bl

ott

av i

ndia

nern

a, v

ilka

äro

djä

rva

och

skic

klig

a ka

noti

ster

,

VARUTRANSPORT PÄ EN »VÄG» GENOM VÄSTAFRIKAS SKOGAR I Nigerias skogar kunna vattendragen icke i samma utsträckning användas som allfar-vägar som i Perus montana; de försvåra trafiken i stället för att underlätta den. Smala stigar röjas genom skogarna, och varutransporten förmedlas uteslutande av in-födda bärare. Över de många bäckarna och strömmarna leda bräckliga små broar.

ren beror på många orsaker. Hunden kan för det första uthärda bitande köld vida bättre än exempelvis en häst. För det andra gestaltar sig provianterings-problemet synnerligen enkelt i fråga om hunden: en liten daglig ranson torkad fisk är till fyllest för att hålla honom vid gott lynne och i glänsande kondition. Slutligen få vi ej glömma hundens ringa kroppsvikt, som givetvis i avsevärd grad underlättar färden över de oöverskådliga snövidderna, vilka ej kunna bära tyngre djur. Hunden är på dessa grunder ett mycket högt betalt djur i Alaska och nordvästra Kanada: tusen dollar är in-tet överdrivet pris för ett förstklassigt spann.

I äventyrsberättelser är Alaskahunden ofta skildrad som ett vildsint, varglik-nande djur, som endast genom den mest omilda behandling kan hållas i tukt och förmaning. Denna karakteristik är i många stycken orättvis. Alaskahunden utför vanligen utan det minsta knot sitt ansträngande värv i människans tjänst,

och den är mäktig känslor av djupaste tillgivenhet för sin herre.

Detta fingo nyligen några medlemmar av Förenta staternas ordningsmakt i d e ändlösa nordvästra distrikten erfara. D å de under en spaningsfärd kommit fram till sitt läger för natten och gjorde sig redo att intaga sin aftonvard, upptäckte de att den välförsedda proviantkistan fallit av släden och blivit efter på vägen. E n av männen gav sig av med sina hun-dar för att skaffa den dyrbara kistan till rätta. Under hans bortavaro blåste en ohygglig snöstorm upp. Kamraterna vän -tade och väntade, men mannen hördes ej av. När de t v å dagar därpå begåvo sig för att leta rätt på honom, funno de ho-nom liggande död i snön. Utsträckt över hans lik låg en av hundarna, ihjälfrusen också den; det trogna djuret hade ännu i döden sökt värma sin herre mot den isande kölden.

På tal om djur, som t jäna fortskaff-ningen, få vi naturligtvis icke glömma hästen, som användes överallt på jorden..

E N RAD V A G N A R DRAR L Å N G S A M T F R A M Å T PÅ EN V Ä G I T U R K I E T Många av vägarna i Anatolien eller Asiatiska Turkiet äro knappast verkliga vägar, i ty at t de helt enkelt bestå av spår som nötts någorlunda j ä m n a av de många fötter, hovar och hjul som dragit fram där. Emellertid trafikeras de flitigt, emedan järnvägarna äro ytterst få. Det vanligaste for-donet är araban, en vagn som kan köras över djupa gropar och stora stenar utan att stjälpa.

T R A N S P O R T A V B U R R A G O R A N G - G R U V O R N A S DYRBARA P R O D U K T E R På bilden sid. 199 se vi huru Australiens guld forslas från gruvorna i de västra delarna av kon-tinenten. Här se vi silver släpas över bergen i Nya Syd-Wales. Det fordras tio starka hästar •för att draga en lastad vagn på de bergiga, sandiga vägarna; för en »järnhäst» vore tio las-

tade vagnars vikt knappast märkbar.

I A F G H A N I S T A N finns det varken järnvägar eller farbara floder, och bilvägarna äro få. Handelsförbindelserna med grannländerna äro därför obekväma, fastän karavaner fär-das genom passen i Hindukusch till och från Chitral. Denna karavan av åsnor lastade med salt letar sig mödosamt fram på en klippstig, där våldsamma snöstormar ofta rasa.

KA

ME

LK

AR

AV

AN

ER

ers

ätta

båd

e go

ds-

och

pas

sage

rart

åg m

ella

n M

edin

a oc

h d

ess

ham

n J

anb

o,

ty d

är f

inn

s e

nd

ast

en k

nag

glig

sti

g ö

ver

en 2

10 k

m

bre

d s

ols

tek

t h

ögsl

ätt.

D

et ä

r em

elle

rtid

en

myc

ket

an

lita

d v

äg,

ty J

anb

o är

kän

d s

om »

Den

hel

iga

stad

ens

port

», e

med

an t

use

nta

ls p

ilgr

imer

til

l M

edin

a oc

h

Mek

ka

årli

gen

an

län

da

dit

. E

n s

tark

esk

ort

erfo

rdra

des

för

v

arj

e k

arav

an ä

nd

a ti

ll s

enas

te t

id,

ty n

om

adst

amm

ar p

lun

dra

de

alla

sky

dd

slös

a re

san

de.

198

DE GAMLA OCH DE NYA SAMFÄRDSMEDLEN MÖTAS I SAHARA Kamelerna ha sedan urminnes tider varit »öknens skepp», och de äro det alltjämt, men numera ha de emellertid fått farliga konkurrenter i bilarna. Här se vi två beduiner — den ena med huvudet väl inlindat till skydd mot flygsanden — , vilka stigit ned från sina höga, svårtillgängliga riddjur för att bättre kunna tala med de vita på sitt svårförstådda sätt.

ARABISKA KAMELER OCH DERAS AFGANSKA ÄGARE I AUSTRALIEN Detta är i sanning en rik karavan, t y kamelerna äro lastade med guldstoft och guldklimpar. Karavanen är på väg till kusten från gruvorna i australiska öknen. Väldiga arealer i nordvästra Australien utgöras av öknar, vilkas rika metallfyndigheter blivit lättare tillgängliga sedan -arabiska kameler införts. Det är speciellt afganer som äro ägare till dessa utmärkta lastdjur.

-XI. 4. 199

EN MODERN KARAVAN BLAND SANDDYNERNA I SAHARA En dag komma varor måhända att transporteras per järnväg tvärsigenom Sahara, men den dagen är ännu icke inne. Bilar ha redan tagit sig fram där, men kamelen är fortfarande det förnämsta fortskaffningsmedlet. Denna tungt lastade bilkaravan arbetar sig fram på vägen mel-lan In Salah och Igosten. Speciella vagnar med traktorbakhjul äro konstruerade för ändamålet.

där kl imatet icke är för tropiskt hett eller för arktiskt kallt. I vår världsdel undan-tränges hästen, särskilt i städerna, i allt större utsträckning av motorfordon, men i andra delar av jordklotet är den fort-farande alldeles oumbärlig. A v stor be-tydelse är hästen exempelvis på Sydame-rikas vida gräsbevuxna slätter, i sådana trakter där järn vägsväsendet ännu ligger i sin linda. Här begagnar sig praktiskt taget var je person av hästen för att för-flytta sig från en plats till en annan, till och med barnen på v ä g till och från skolan.

Som bevis på vilken fyndighet män-niskan kan ådagalägga, när det gäller att lösa transportproblemet med minsta möj-liga ansträngning för henne själv, kunna vi nämna ett originellt fortskaffningsme-del, som uppfunnits av tvenne bröder i sta-ten Arizona i Förenta staterna. De bearbeta en liten guldgruva i en avsides liggande trakt , och för a t t forsla sin vara till kusten och därifrån h ä m t a livsmedel och andra förråd använda de en »vindvagn» a v egen konstruktion. Under gynnsamma vindför-hållanden rullar det besynnerliga fordonet fram över sandslätterna med en hastighet av ända till 25 kilometer i timmen.

Från sjuttonhundratalet, rokokons och det förfinade levnadsvettets tidevarv, känna vi bärstolen, vari förnäma damer färdades till middagar och baler. Denna

bärstol lever kvar i något förändrad form i våra dagars orient. Den gängse öster-ländska bärstolen består a v en låda a v bambu, buren på långa, smäckra stänger. Inne i lådan är placerad en rottingstol, försedd med förhängen till skydd mot den glödheta solen. Stängerna äro så elas-tiska, att passageraren knappast förnim-mer någon skakning när han bäres a v t v å eller fyra kraftiga kulier.

Över huvud förekommer det ännu mångenstädes i österlandet att män-niskan får ersätta dragdjuren. Trots järnvägar och automobiler är sålunda rickschån fortfarande synnerligen allmän i Japan och annanstädes i Orienten. Rick-schån är ett lätt åkdon, stundom ut-rustat med en sufflett och starkt erin-rande om en amerikansk gigg. Enär rickschålöparen tränat sig för sitt arbete från sin tidigaste barndom, betyder det ingenting för honom at t ti l lryggalägga en sträcka av tre mil, och hans medelhas-tighet överträffar betydligt den som ut-vecklas av en vanlig åkarkamp.

Också i Afrika får människan stundom förrätta djurets arbete. Negrerna an-vändas dock icke som dragare, utan som lastdjur. Mänskliga dragdjur äro faktiskt, det enda möjliga fortskaffningsmedlet i trakter, där inga framkomliga vägar eller vattendrag finnas.

Kashmir DET SKÖNA LANDET VID HIMALAYAS FOT

Till Kashmir, »Indiens lekplats», draga trötta människor för att söka vila och veder-kvickelse i hägnet av en paradisisk natur. Kashmirs bergsscenerier äro än vilda och dystra, än lugna och idylliska. Aldrig bliva de enformiga, alltid bjuda de ögat något nytt . Ingenstädes i Himalaya finner man en sådan omväxling inom ett så begränsat område. Några av de vackraste platserna i Kashmirs sidodalar kan fotgängaren nå på några timmar från husbåten. E n smaragd, infattad i pärlor, har man kallat Kashmir, t y J helumslätten är ständigt grön, och nio månader krönes den inre bergkransen av bländande snö. Denna oas bland bergen har icke blott inspirerat österlandets diktare, den har även utövat en stark dragningskraft på krigiska eröv-rare. Kashmirifolkets hårda öden äro en direkt följd av landets skönhet och rikedom.

KA S H M I R D A L E N , ett gammalt sjö-bäcken, genomflutet av floden Jhe-

lum eller Dji lam, en biflod till Indus, är omkring 190 kilometer lång samt ända till 140 kilometer bred. Dess centrum, hu-vudstaden Srinagar, ligger 1600 meter över havets yta , men dalbottnens genom-snittsnivå är något högre. Denna dal bildar dock endast en liten del av det administrativa området Kashmir. Till detta hör även vidsträckta och ödsliga bergstrakter i norr och öster. Det mäk-tiga Karakorum, skiljemuren mellan det fattiga ökenartade Centralasien och det rika bördiga Indien, uppfyller norra de-len av Kashmir.

Här resa sig jordens näst högsta berg, Mount Godwin Austen, vars topp når upp till 8,620 meters höjd, och Nanga Pabat , som även är över 8,000 meter högt. Införlivade med Kashmir äro berg-länderna Ladakh och Baltistan, vilkas befolkning är av tibetansk härstamning. Utkanterna av Kashmir äro tämligen folktomma, men Jhelumdalens fruktbar-het gör, att landet i sin helhet dock har större folktäthet än Sverige.

Scenerier i Pir Panjal. Kashmirs gräns mot det indiska slätt-

landet utgöres av bergskedjan Pir Pan-jal, en utlöpare från Himalaya. Natur-sceneriena i Pir Panjal äro vida berömda för sin skönhet. På bergsluttningarna öppna sig idylliska skogsgläntor och ögat dröjer med välbehag vid blommande än-gar, här och där avbrutna av björk- eller lönndungar. Från Pir Panjal skådar man icke ut över ett ändlöst slättland, utan över en inhägnad dal. Kashmir liknar

icke Hindostan, sett från Himalayas syd-sluttning. Och däri ligger väl, åtminstone delvis, hemligheten med dess trolska skön-het. Främlingen, som besöker Kashmir, ser sällan Pir Panjal om våren. Till andra eller tredje veckan av april är Gulmarg, den omtyckta turistorten, obebodd. Hela vintern igenom ligga hyddorna t ä c k t a av djup snö. L i v och rörelse blir det först i juli och augusti. Bosättningen häi är mycket provisorisk: en samling tält och kojor kring maharajans slott och den brittiske residentens hus. Men den, som kommer till Kashmir, behöver icke sätta sin fot på Pir Panjal och kan likväl be-dyra, att han funnit världens härligaste land.

En spännande färd. Det indiska järnvägsnätet sträcker sig

icke till Kashmir. Den närmaste statio-nen är Rawalpindi på linjen Lahore-Peshawar. Den resande stiger av i Ra-walpindi och färdas mellan kullar och berg till Murree och den skummande Jhelumflodens dalgång samt vidare till Srinagar. Förr gjordes resan med de in-hemska åkdonen, tonga eller ekka, nu-mera använder man helst bil. E n del av vägen löper utmed flodbrädden. P å många ställen har man dragit den genom tunnlar i berget. Denna resa är icke utan sina faror. Vägen är visserligen väl-byggd och underkastas ständiga repara-tioner. Men de skarpa kurvorna och de ofta återkommande rasen enervera ny-komlingen. Vid Baramula vidgar sig dalen till åkerfält och betesmarker, mel-lan vilka floden flyter fram bred och lugn. Byarna ligga inbäddade i lundar av val-

BL

ÄN

DA

ND

E

SN

Ö

KR

ÖN

ER

D

E

HÖ

GA

B

ER

GS

TO

PP

AR

, S

OM

O

MG

E

DE

N

SK

ÖN

A

JH

EL

UM

DA

LE

N,

KA

SH

MIR

S

HJ

ÄR

TA

D

en

m

äk

tig

a

ber

gsk

edja

, so

m

ses

på

b

ild

en

hä

rova

n,

rese

r si

g

om

kri

ng

3,50

0 m

eter

ö

ver

slät

ten

, o

ch

den

na

ligg

er

på

en

m

edel

höj

d

av

1,7

00

m

ete

r ö

ver

hav

ets

yta

. P

å d

e h

ögre

to

pp

arn

a sm

älte

r sn

ön

ald

rig,

o

ch

även

de

läg

re ä

ro s

nö

täck

ta u

nd

er n

io m

ånad

er I

va

ttn

et s

peg

lar

sig

en

ra

d

va

ck

ra

po

pp

lar.

Det

ta

träd

ä

r sy

nn

erli

gen

k

arak

teri

stis

kt

för

K

ash

mir

slät

ten

. V

ägen

ti

ll S

rin

agar

lö

per

h

är

gen

om m

ilsl

ånga

, su

örr

äta

po

pp

elal

léer

.

EN P R I M I T I V HÄNGBRO AV REP ÖVER F L O D E N JHE LU M VID URI Även i Kashmir vill man tillgodogöra sig den moderna teknikens vinningar. Vid byn Uri, ett stycke nedanför Baramula, tages elektrisk kraft ur den skummande Jhelumfloden. Men detta hindrar icke, att man söker komma till rätta med gamla välbeprövade metoder. Nära Uri finnes även en primitiv hängbro av rep. Hur denna hängbro användes, torde framgå av bilden.

VID STRANDEN AV DAL LIGGER DEN STORA MOSKÉN HAZRAT BAL I'Iertalet Kashmiris äro mohammedaner, men i landet finnas l ikväl rätt många bekännare av brahmaläran eller hinduismen. E t t mindre antal omfattar sikhernas religion. Mohamme-danerna i Kashmir äro anhängare av den ortodoxa eller sunnitiska läran. I den vackra moskén Hazrat Bal nära Srinagar förvaras ett heligt hårstrå, vilket anses ha tillhört Mohammed.

R U I N E R N A A V D E T G A M L A T E M P L E T M A R T A N D N Ä R A I S L A M A B A D Ruinerna av templet Martand, som en gång var den största helgedomen i hela Kashmir, ligga på en platå ungefär åtta kilometer från Islamabad. Detta tempel är byggt i indisk-grekisk biandstil och utgör ett typiskt exempel på Kashmiriarkitektur i åttonde århundradet efter Kristus. Martand förstördes av Sikender, som härskade över Kashmir i slutet av 1300-talet.

20.)

KASHMIRIFORMÄN RASTA VID VÄGEN I NÄRHETEN AV SRINAGAR E k k a kallas den tunga, tvåhjuliga vagn, som allmänt nytt jas i Kashmir liksom i andra delar av Indien. Detta åkdon, som saknar fjädrar, dragés av en häst eller en oxe. Bekvämare, men dy-rare blir det att färdas med en s. k. tonga. Det allra bekvämaste fortskaffningsmedlet för den, som har gott om tid, är husbåten, som stakas eller släpas fram längs vattendragen.

nötsträd och almar. Detta är porten till Kashmir.

I husbåt till Srinagar. Den resande kan här lämna vägen och

fortsätta med båt till Srinagar. Engels-männen föredra stora husbåtar. I dem färdas man visserligen ganska långsamt, men i gengäld kan man ställa det riktigt bekvämt för sig och stanna varsomhelst, utan att behöva gå i land och uppsöka nattlogier. Kraftiga kashmiris draga och staka båten, till Vularsjön och på fjärde dagen kommer man fram till Srinagar. Som en mäktig vattengata sträcker sig Jhelum genom staden, vars gamla, pit-

toreska hus spegla sig i dess vatten. Bygg-naderna äro i allmänhet av trä eller tegel, och de övre våningarna skjuta ofta fram över floden eller kanalerna. Eiksom de flesta österländska städer är Srinagar smutsigt och förfallet, men uppmärksam-heten avlänkas från de mindre sympa-tiska sidorna genom det bisarra oregel-bundna byggnadssättet, de snidade bal-kongerna och mossbelupna taken, samt framförallt genom det myllrande brokiga livet på floden, där långa smala roddbå-tar, Srinagars gondoler, ila fram.

Srinagar ligger mellan t v å berg. På det norra berget reser sig den isolerade fäst-ningen Hari Parbat. Det östra berget,

KASHMIR

som höjer sig trehundra meter över slät-ten, kallas Takht-i-Suleiman eller Salo-mos tron. Under dessa berg utbreder den underbara sjön D a l sin kristallklara vattenspegel, här och var avbruten av höga vassbestånd och flytande trädgårdar.

Stormoguls lustgårdar E n tur i shikara, kashmirgondol, på

denna sjö är nästan lika obligatorisk för turisten, som båtfärden till B lå grottan på Capri eller bestigningen av Eiffeltor-net. O m sommaren står sjön full av lotus. D e stora blekröda blommorna täcka näs-tan helt dess yta . Endast med svårighet hålles en kanal öppen för trafiken.

Vid sjön ligga tre berömda trädgårdar, anlagda a v Indiens forna härskare, mo-gulkejsarna. D e äro alla planerade på ungefär samma sätt. E n kanal, som ma-tas av källor, går mittigenom trädgår-den. Från terrass till terrass faller dess vat ten i en serie kaskader. Kanalens si-dor äro belagda med marmor eller gam-mal kalksten och försedda med nischer, i vi lka ljus tändas vid festliga tillfällen. Dessa ljus göra en magisk effekt bakom det rinnande vattnet . U t m e d kanalen löpa gångar, kantade med blomsterrabat-ter, vilka genomskäras av sidovägar. Runtomkring v ä x a på gräsmattorna ståt-liga plataner. Särskilt Nasimträdgården är bekant för sina vackra platangrupper. Från Nishatträdgården har man en här-lig utsikt över sjön mot det avlägsna Pir Panjal .

Kl imatet i Kashmirdalen är idealiskt om vintern och drägligt även under hög-sommaren. Européerna tala gärna om hettan, men i s jälva verket är medeltalet under den varmaste månaden 22,8 gra-der Celsius, och sällan stiger temperatu-ren över 30, medan den i P u n j a b kan gå upp till 47. I var je fall söker sig flertalet turister i juli och augusti upp till Gulmarg eller någon av Jhelums nordliga sidoda-lar. Sportfiskarna meta foreller i bäc-karna och de, som icke kunna återvända hem utan jakttroféer, draga längre upp i bergen, där markhorgeten, stenbocken och den röda björnen hålla till. För svart björn och kashmirhjort är hösten den rätta säsongen.

Islamabad och Martand.

Islamabad, i östra ändan av dalen, där Jhelum upphör att vara segelbar, är e t t omtyckt mål för utflykter. I denna trakt finnas många sevärdheter, källorna i Ba-wan, där pilgrimerna mata heliga kar-par, Mogulträdgården i Achibal med dess fond av mörka cedrar, kFppgrot-torna i Bomtzu, klostret E i s h m a k a m och det gamla soltemplet Martand. D e t t a tempel torde ha uppförts i åttonde år-hundradet efter Kristus. Ruinerna göra sig bäst i gryningen, eller också om våren och hösten i solnedgången. De äro a v blågrå sten med en skiftning i l jusrött . Templet står på en av de låga, långsträck-ta kullar, som höja sig över slätten. I för-grunden reser sig en ensam valvbåge, ge-nom vilken vi blicka ut över den välbe-vattnade platån, vars ris- och amarant-fält, skiftande i grönt, chokoladbrunt och purpurrött, sträcka sig bort till de gula bergen under Pir Panjals kedja.

I lamaklostrens land.

E n annan utflykt, lockande även den, men vida längre och mödosammare, kunde man göra till Eeh, huvudstad i det forna furstendömet Eadakh, nära tibe-tanska gränsen. Sven Hedin, som fär-dats denna v ä g fram och til lbaka på sina stora centralasiatiska expeditioner, har i ord och bild skildrat detta intressanta land, Zoji-las pass med dess hala lavin-käglor, den grumliga, strida Indusfloden, klargröna skummande bergsbäckar och vilda, fantastiskt formade klippspetsar. Folket här bekänner sig liksom fränderna i Tibet till den lamaistiska läran. Över-allt på bergen ser man små vita tempel, överallt möter man tibetanska helgon-monument och långa stenmurar med den heliga böneformeln »Om mane padme hum». Från sina kloster behärska de rödklädda prästmunkarna, åtminstone i andlig måtto, Eadakhs folk. Mäktigast a v alla kloster är det stora L a m a y u r u . När bemärkta resenärer komma till detta kloster, hälsas de med dova fanfarer ur långa mässingsbasuner och inbjudas att åse djävulsdanser, utförda av maskerade och utpyntade lamas.

206

B A R N E N I K A S H M I R äro nästan alltid vackra. Deras medfödda grace gör sig gäl-lande även när de äro klädda i trasor. Rikemansbarnen i sina färggranna, guldbroderade dräkter äro förtjusande. De flesta indiska barn gå barhuvade, men de tvenne syskonen på denna bild visa sin allra bästa stass. Gossen bär turban och flickan en tunn schal.

K A S H M I R K V I N N A N S skönhetstyp, som påminner 0111 den sydeuropeiska, framliäves av bro-kiga, varma färger. Kvinnorna av folket ha dock icke råd att klä sig som de tre härovan, vilka av dräkt och hårklädsel att döma tillhöra överklassen. De fattiga få i regeln nöja sig med vida, gra kåpor av allra enklaste snitt. Det glänsande svarta håret pryda de med inflätade grova ylletofsar.

LIV

OC

H R

ÖR

EL

SE R

ÅD

A P

Ä F

LO

DE

N J

HE

LU

M,

NÄ

R M

AH

AR

AJA

N O

CH

HO

VE

T Å

TE

RV

ÄN

DA

TIL

L S

RIN

AG

AR

U

nd

er

som

mar

mån

ader

na

vist

as

mah

araj

an

av

Kas

hm

ir

för

d

et

mes

ta

i S

rin

agar

, m

en v

inte

rn b

ruk

ar h

an t

illb

rin

ga i

Jam

mu

, so

m l

igge

r p

å gr

än-

sen

ti

ll

det

so

liga

P

un

jab

. H

ärsk

arh

use

t h

ärst

amm

ar

från

J

amm

u,

och

fu

rste

ns

fu

llst

änd

iga

ti

tel

är m

ahar

aja

av

Jam

mu

och

K

ash

mir

. D

agen

fö

r h

ans

åter

ko

mst

ti

ll

Sri

nag

ar

har

b

livi

t en

st

or

hö

gtid

sdag

fö

r

stad

sbo

rna.

If

örd

a

sin

a gr

ann

aste

k

läd

er

och

va

ckra

ste

smyc

ken

sk

ynd

a d

e d

å at

t m

öta

si

n

her

re,

Hel

a fl

oden

, so

m

fak

tisk

t är

S

rin

agar

s fö

rnäm

sta

ga

ta,

vim

lar

då

av

lån

ga,

smäc

kra

b

åtar

, fy

lld

a a

v m

änn

isko

r.

209

MA

HA

RA

JAN

S

UN

DE

RS

ÅT

AR

TR

ÄN

GA

S P

Ä S

TR

ÄN

DE

RN

A,

NÄ

R H

AN

FÄ

RD

AS

FÖ

RB

I I

SIN

ST

OR

A G

ON

DO

L

Ma

ha

raja

ns

flo

dfä

rder

ge

h

an

s tr

og

na

k

ash

mir

is

till

fäll

e

att

visa

si

n

un

der

såtl

iga

vörd

nad

, ge

nom

at

t in

angr

ant

sam

las

län

gs

strä

nd

ern

a oc

h

på

bal

ko

nge

rna

till

de

hu

s,

som

li

gg

a

när

mas

t fl

oden

. D

en

furs

tlig

a

båt

en

ter

sig

kan

ske

lite

t p

rim

itiv

i

våra

ög

on,

men

en

k

ash

mir

i fi

nn

er n

og

inte

t at

t an

mär

ka

på

den

. F

ör

ho

no

m

är

des

s u

tsee

nd

e vä

l lä

mp

at

att

fram

häv

a

ägar

ens

ma

jest

ät.

M

ahar

ajan

av

J

am

mu

oc

h

Ka

shm

ir ä

r en

av

In

die

ns

förn

ämst

a

furs

tar.

H

an

s ra

ng

ber

ätti

gar

till

sa

lut

ur

nit

ton

ka

no

ner

. H

an

här

skar

ö

ver

tre

oeli

en

h

alv

mil

jon

m

änn

isko

r.

KASHMIR

En hustru och flera män.

Kvinnorna i Ladakh äro kända för sitt ogenerade sätt gentemot främlingar. Däri sk l ja de sig fullständigt från sina systrar i Kashmir. Detta beror måhända på den egendomliga äktenskapsform, som råder i Dadakh, liksom i det angränsande Tibet, nämligen polvandrin. Ofta har en kvinna flera män, vilka vanligen äro bröder. Ekonomiskt trångmål ligger måhända till grund för denna sed. Osnygghet och brist på den allra enklaste hygien äro ut-märkande drag hos ladakhibefolkningen. Men därutinnan är den knappast sämre än kashmiris.

Islam och mogulkejsarna.

Huvudmassan av Kashmirs befolkning bekänner sig till den sunnitiska moham-medanismen, d. v. s. till den rättrogna riktning inom islam, som omfattar sunna eller traditionen. Men rätt många, man

uppskattar dem till trefjärdedels miljo-ner, hålla fast vid Indiens gamla tro, Brahmas lära. Islams maktställning grundlades i trettonde århundradet och befästes ytterligare under mogulkejsarna. Akbar, en av de största härskargestalter, som historien haft att uppvisa, införlivade 1586 Kashmir med sitt välde. Han och hans son Jehangir, som, med alla sina fel, var en estetiker av Guds nåde, anlade den sköna trädgården Shalimar Bagh, »Kärlekens lustgård», som han själv be-sjungit i stämningsrika strofer. Landet fick länge njuta frid och ro. Men med det adertonde seklet inbröt en hemsökelsens tid. De vilda afghanerna kommo från sina berg. Med eld och svärd härjade de i lustgården. Stormogul var maktlös och Achmed Shah Durani lade landet under sin spira. Men afghanernas välde blev icke långvarigt. Och de främmande er-övrare, som avlöste dem, sikherna, måste redan 1846 stryka på foten för engels-

MAHARAJANS PRÄKTIGA BÅT FRAMDRIVES AV FYRATIO PADDLARE När maharajans galabåt visar sig, samlas hans undersåtar på balkonger och trappor för att se den passera. På bilden synes endast fören och en del av den stora,- luftiga kajutan. De hus, som ligga utmed Jhelum, äro i allmänhet byggda så, att man från dem har en god utsikt över floden. De öppna, utbyggda gallerierna skänka också svalka under den heta årstiden.

2 1 1

KASHMIR

männen, som överlämnade landet åt maharajan av Jammu.

Maharajan och England. Maharajan betalar visserligen endast

en nominell tr ibut till sin länsherre, kej-saren av Indien, men i alla frågor av större betydelse är den engelske residentens röst utslaggivande. T a c k vare det brittiska inflytandet ha under senare tid flera vik-tiga reformer genomförts. Bönderna, som ända till år 1887 levde i ett slags livegen-skap, äro nu enligt lagen fria.

Ras och kultur. Det betryck kashmirin levat i under

århundraden, har sannolikt bidragit till

utvecklingen av de egenskaper europeiska resande och t jänstemän klandra hos ho-nom, opålitligheten och räddhågan. Med räddhåga förstå vi bristen på moraliskt mod. Sinnesnärvaro och goda nerver kan man i regeln ej frånkänna honom. U t a n att förändra en min styr han sin ekka eller tonga utmed svindlande bråddjup, över kokande klippfyllda vatten. Och nu har den säkre körsvennen blivit en lika säker chaufför. E n präktig fysik och ett ange-nämt sätt äro gåvor, som man ej behöver söka efter i Kashmir.

Rasblandningen är obestridlig. Mon-goliskt, eller rättare sagt turkiskt och tibetanskt inflytande kunna lätt spåras.

FRÅN BERGET »SALOMOS TRON» HAR MAN EN HÄRLIG UTSIKT Srinagar ligger mellan tvenne berg. Det ena kallas Takht-i-Suleiman eller Salomos tron, det andra Hari Parbat. På det senare berget ligger en fästning, som behärskar staden, pä det förra ett präktigt iempel av sten, som säges ha blivit uppfört i den grå forntiden. D e byggnader, som nu finnas på platsen, kunna emellertid knappast vara äldre än fyrahundra år..

2 1 2

NORR OM SRINAGAR RESER SIG DET GULA FÄSTET HAR I PARBAT Dell gamla staden Srinagar har liksom hela den rika Kashmirdalen genom århundraden ut-gjort en lockelse för främmande erövrare, vilka här avlöst varandra. För att skydda staden uppförde stormoguln, kejsar Akbar, en stark fästning på berget. Här ovan se vi Hari Parbat och fästningsmurarna avteckna sig mot bakgrunden av en avlägsen bergsrygg.

Men i stort sätt äro kashmiris goda repre-sentanter för det människoslag, som man plägar kalla ariskt, men som hellre borde kallas iranskt. Enligt gängse uppfatt-ning framträngde de ariska forninderna från nordväst till Indus' och Ganges' stränder. Ju längre bort från Irans berg de kommo, dess mera förlorade de av sina ursprungliga rasegenskaper. Men be-folkningen i Femflodslandet och Kashmir utmärker sig fortfarande genom sin res-liga v ä x t och sin ljusa hy. Några resande ha i Kashmirfolkets anletsdrag tyckt sig finna ett »semitiskt» tycke. Det judiska eller arabiska inslaget är visserligen pro-blematiskt, men i stället erbjuder kashmi-rins utåtvända och påpassliga, på för-

värv inriktade psyke intressanta jäm-förelsepunkter. När det gäller att sälja sin vara åt en ovillig köpare och till ett pris, som vida överstiger dess verkliga värde, kan han utveckla en häpnads-väckande energi och fyndighet. Sinne för naturen synes kashmirin däremot sakna. Kashmir är skönt, men denna skönhet är till endast för främlingarna.

Kashmirs folk har måhända engång varit krigiskt och frihetsälskande, men under århundraden har det vant sig att utan knot lyda främmande härskare. Den fruktansvärda tid är visserligen förbi, då de afghanska tyrannerna roade sig med att sy in sina undersåtar i säckar och dränka dem i sjön Dal. Det engelska

EN

AV

D

E

GA

MM

AL

DA

GS

T

RÄ

BR

OA

R,

SO

M F

ÖR

EN

A

FL

OD

EN

JH

EL

UM

S

ST

RÄ

ND

ER

I

KA

SH

MIR

S

HU

VU

DS

TA

D

Sri

na

ga

r,

som

fö

r n

ärva

ran

de

tord

e h

a om

krin

g 15

0,0

00

in

vån

are,

är

ic

ke

blo

tt

cen

tru

m i

ett

rik

t åk

erb

ruk

sdis

trik

t.

Des

s n

amn

är

äve

n f

ör-

kn

ipp

at

med

n

ågra

vi

kti

ga

gren

ar

av

det

in

dis

ka

ko

nst

han

tver

ket

. H

är

till

verk

as

mat

tor,

lä

der

arb

eten

o

ch

träs

nid

erie

r.

För

r h

ade

en

stor

d

el

av

stad

sbef

olk

nin

gen

si

n

utk

om

st

av

kash

mir

sch

alar

na,

m

en

der

as

tid

är

fö

rbi.

S

rin

agar

är

en

ö

ster

län

dsk

st

ad,

osn

ygg

oc

h

del

vis

för-

fall

en

, m

en

den

, so

m

ligg

er

ute

p

å J

hel

um

, m

ärk

er i

cke

myc

ket

av

det

ta.

Han

se

r fr

ämst

p

itto

resk

a fa

sad

er

och

b

åtar

, so

m

ila"

fra

m

öve

r va

ttn

et,

STENMUREN, SOM ÄR EN ENDA LÄNG ÅKALLAN AV BUDDHA Enligt lamaistisk tro kan man utan uppehåll tillbedja Buddha, blott man förstår att använda vissa konstgrepp. I Ladakh, liksom i Tibet, får man ofta se bönkvarnar, som drivas av vinden, och bönflaggor. Även rinnande vatten användes stundom som drivkraft. Intressanta äro även de s. k. manemurarna, med deras tusen och åter tusen gånger upprepade böneformler.

SLUTTNINGAR KLÄDDA AV BARRSKOG I NÄRHETEN AV SONAMARG Beläget högt uppe i Sinddalen och omgivet av blomsterklädda alpängar med vackra dungar av lönn och gran, var Sonamarg en gång Kashmirs förnämsta kurort. I bergdalarna kring Sonamarg finnes ett överflöd på villebråd. Stenbocken och den vilda geten, vars fina ragg ger material tiil kashmirschalarna, hoppa här kring branterna, och den svarta björnen gömmer sig i klyftorna.

KASHMIR

väldet utgör en garanti mot dylika exces-ser. Men fortfarande anfäktas den fattiga befolkningen av allsköns ockrare och pa-rasiter. Magasinen kunna stå fulla av ris, och l ikväl får kashmirin svälta, t y spannmålsuppköparen lägger beslag på allt och åsätter det svindlande höga pris.

Sin jord odlar kashmirin med stor om-sorg. I s jälva dalen är varje tumsbredd utnytt jad. Men om åker- och trädgårds-jorden tagit slut på fasta landet, har man ej varit rådlös. F lytande trädgårdar ha uppstått på sjön Dals yta. Avskuren vass samt buntar av sjögräs och lotusblad bilda deras underlag. Det ta täckes och sam-manhålles av ett lager bot tengyt t ja , i

vilket gurk- och melonplantorna sättas. Det viktigaste sädesslaget är ris; vinran-kor kläda bergsluttningarna ända till 2,700 m. höjd. D e vanligaste husdjuren äro får, getter och nötkreatur.

Invånarna äro kända för sin hantverks-duglighet. Särskilt berömda äro kash-mirschalarna; andra industrivaror äro mattor, papper, silver-, guld- och stenarbeten. Folkskolor finnas överallt. D e t stora flertalet av Kashmirs befolk-ning talar kashmiri, som härstammar från ett av de folkmål, som användes på den tid, då sanskrit var Indiens litteratur-språk. I de yttre Himalayadalarna talas dogra, som står närmare norra Indiens huvudspråk, hindostani.

ETT GATHÖRN I KASHMIRS FORNA HUVUDSTAD, ISLAMABAD Islamabad har ej samma betydelse som förr, men fortfarande är staden den näst största i Kashmir. Den ligger på ett berg ovanför Jhelumfloden och har flere vackra byggnader, bland dem ett gammalt sommarpalats. Staden var fordom känd under namnet Anant Nag, efter en damm där heliga karpar matas av de infödda. Omgivningarna äro mycket sevärda.

216

Stor-Rumänien BONDERIKET I EUROPAS OROLIGA HÖRN

Under århundraden har Rumänien varit praktiskt taget obekant för folken i Nord- och Västeuropa; efter att ha lytt under turkisk överhöghet under lång tid blev landet först år 1878 självständigt kungarike. Det blev svårt ödelagt under »världskriget», men tack vare detta ha rumänerna kunnat förverkliga sin dröm om ett Stor-Rumänien omfat-tande alla de gamla rumänska provinser, där rumänerna alltjämt utgöra den största de-len av befolkningen. I en del av de nyförvärvade provinserna bo även ungrare och sla-ver samt tyskar, som för århundraden sedan inkallats som kolonister. Rumänerna till-höra den romanska folkgruppen, dit även italienare och fransmän räknas; deras kultur och språk äro av latinskt ursprung. I detta kapitel skola vi berätta något om deras gamla kultur, om detta förnöjsamma och glada folk och dess liv i staden och på landet.

A" ' V E N om den uppfattningen ej längre allmänt omfattas, att rumä-

nerna härstamma från de romerska sol-dater, som koloniserade det gamla lan-det Dacien under kejsär Trajanus' fält-tåg mot dakierna omkring 106 e. Kr., så

• kunna rumänerna likväl med ett visst fog tala om ett Gammal-Rumänien, som går tillbaka till den tiden. Trajanus upp-reste till minne av sina segrar över lan-dets äldre invånare ett stort segermonu-ment vid Adam Klissi i Dobrudscha, och om hans strider här berättas också på den välbekanta Trajanuskolonnen i Rom. Många romare slogo sig ned i det nyeröv-rade, bördiga landet, som snart blev en a v de mest blomstrande provinserna i det romerska riket — det kallades också Dacia Felix, »det lyckliga Dacien».

Det led svårt under de barbariska hor-der, som i tredje århundradet översväm-made landet, och rumänerna drogo sig då tillbaka till Karpaternas bergland. Goterna kunde ej förjaga dem, och de levde där halvt bortglömda. Där skapa-des det ännu bestående rumänska fol-ket med ett språk och en kultur, som vida skilde sig från de gruppers, som senare kommo in från Ungern och Tur-kiet. Många vandrande folk ha avlöst varandra i besittning av landet mellan Xarpaterna och Donau men intet har för-mått utplåna det rumänska folkets na-tionella egenart. Träffande uttrycker ett rumänskt ordspråk denna rotfasthet: »Vattnet rinner förbi, men stenarna förbli».

Franskt inflytande. Under senare tid, närmare bestämt se-

d a n mitten av förra århundradet, har

Rumänien stått under mycket starkt in-flytande från Frankrike, precis som Sve-rige under slutet av 1700-talet. De bil-dade klasserna sände gärna sina barn i skolor med franska som undervisnings-språk, och franskan blev det språk som användes, då man hade att göra med främmande folk. Napoleon III kallade Rumänien »Frankrikes latinska syster» och understödde rumänerna energiskt i deras strävan att avvisa turkiska och ryska försök att vinna politiskt infly-tande. Många rumäner av de yngre gene-rationerna ha vistats i Paris för att av-sluta sina studier och återvänt hem ge-nomsyrade av franska idéer. Denna en-sidiga franska inriktning var emellertid på väg att brytas under årtiondena när-mast före det stora kriget, då framför allt blivande ingenjörer och vetenskapsmän gärna i stället begåvo sig till tyska uni-versitet och högskolor. Vad folkbild-ningen beträffar så bestämdes redan ge-nom en lag av år 1864, att den elementära undervisningen skulle vara fri och all-män — Sverige hade en motsvarande se-dan 1842, men exempelvis England er-höll sin först några år senare än Rumä-nien. Denna stadga angående folkunder-visningen, som det var svårt att bringa till hel och full verkställighet även hos oss, hade än större svårigheter att kämpa med i Rumänien, och först efter det stora kriget har dess program kunnat helt genomföras. Det gör, att man ännu ofta finner rumänska bönder, som ej kunna läsa och skriva.

Land och folk. Rumänerna tillhöra den grekisk-ka-

tolska eller ortodoxa läran och ha egna

XII. 1. 217

H U V U D G A T A N I B U K A R E S T Bukarest, Rumäniens huvudstad, är en livlig, modern stad, full av färg och rörelse, och invå-narna äro stolta över dess binamn, »Lilla Paris». Den förnämsta affärsgatan, som vi se här , heter Calea Victoriei, det betyder Segergatan, och den erhöll detta namn efter slaget vid Plevna år 1877, då Rumänien befriade sig från det turkiska oket. Bukarest har 350,000 invånare.

RU

MÄ

NIE

NS

UN

DE

RJO

RD

ISK

A

RIK

ED

OM

AR

B

RIN

GA

S I

DA

GE

N:

ET

T O

LJE

FÄ

LT

VID

BU

gTE

NA

RI

Nä

st

efte

r

vete

oc

h

maj

s,

som

od

las

på

de

bör

dig

a sl

ätte

rna,

är

pet

role

um

R

um

änie

ns

stör

sta

rik

edo

msk

älla

. D

en f

inn

s p

å et

t b

rett

bä

lte,

som

st

räck

er

sig

tvär

s ö

ver

Ru

män

ien

, fr

amfö

r

allt

i

Mo

ldau

, ö

ster

om

K

arp

ater

na,

och

i

Val

akie

t sö

der

om

d

em.

Här

sy

nas

n

ågra

o

ljet

orn

öve

r k

ällo

r vi

d

Bu

ften

ari

i V

ala

kie

t.

Olj

an

före

s

gen

om

en

väld

ig

rörl

edn

ing

ova

n

jord

ti

ll

Co

nst

anta

, d

en

vik

tiga

ste

ham

nst

aden

vi

d

Sva

rta

hav

et,

där

den

re

nas

för

att

se

dan

u

tsk

epp

as t

ill

and

ra l

änd

er.

Ett

pet

role

um

fält

är

föga

til

ltal

and

e m

ed s

in a

v o

lja

ind

rän

kta

mar

k o

ch s

ina

olj

eto

rn.

STOR-RUMÄNIEN

ärkebiskopar, metropoliter, av vilka met-ropoliten i Bukarest är den förnämste.

Det rumänska språket härstammar från latinet, och ungefär två tredjedelar av dess crdskatt är romansk, en tredje-del utgöres av framför allt slaviska men även grekiska och turkiska låneord. Det klingar ej olikt italienskan och i poesi är det utomordentligt musikaliskt.

Det finns två bestämda, varandra mot-satta typer bland de rena rumänerna: en ljus med blå ögon, en annan mörk. Båda typerna äro högväxta och kraftiga och de äro stolta över sin ras. De ha en starkt utpräglad nationalkänsla — varje barn tror sig vara en ättling av det stora romerska kejsarriket.

De genom kriget förvärvade provin-serna ha givetvis även medfört en del främmande folkelement, och redan före kriget fanns ett betydande antal judar i landet. Sådant är det folk, som bebor detta utomordentligt rika land. Det är en av Europas kornbodar och exporterar stora mängder vete och majs. Men det är också rikt på timmer, på mineraler och framför allt på petroleum. Det hittills föga utvecklade järnvägsnätet, ävensom bristen på hamnar, inverkar emellertid hämmande på tillgodogörandet av lan-dets oerhört rika naturtillgångar.

L,åt oss nu taga en titt på landet, lik-som om vi passerade över det i flygma-skin på en sådan höjd, att vi klart kunna se dess vägar och gårdar och dess städer med gator och byggnader. Vi skola då förstå något av de egenartade motsätt-ningar, som det stora kriget framkallat i Rumänien genom förstörelse i de av kri-get hemsökta provinserna å ena sidan och genom de nya rika landområden det erhållit å andra sidan.

Rumänerna äro glada och stolta över sitt rikes storartade tillväxt. Förr var deras land till formen mest likt en mån-skära, nu är skäran fylld och det bildar en nästan regelbunden oval. Det har för-dubblats i storlek och har mer än dubbelt så många invånare. Det gamla kunga-riket bestod av provinserna Valakiet, Moldau och Dobrudscha, en kustremsa ut-med Svarta havet; Stor-Rumänien om-fattar dessutom Bukovina och Bessara-

bien (förut ryska) samt Transsylvanien jämte andra stora områden, som tidigare tillhört Österrike-Ungern.

Det gränsar i norr och väster till Ryss-land, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien, i söder till Bulgarien. Utom i norr, där Karpaterna bilda en barriär, och i söder, där Donau på en lång sträcka skiljer länderna från varandra, bildar Svarta havet i öster en värdefull kustlinje. Men i väster saknar det naturliga gränser. För Rumänien är det därför av största be-tydelse att leva i vänskap och hålla goda järnvägsförbindelser med sina grannar i väster. Det förklarar, varför en överens-kommelse med dem synes så önskvärd för båda parterna.

Donau — folkets stolthet. Donau är folkets stora glädje och stolt-

het, även om blott nedre delen av dess lopp är helt rumänsk. Det är också i sanning en underbar flod, om den också ingalunda alltid gör sig förtjänt av be-nämningen »blå», som det heter i sån-gen (»An der schönen, blauen Donau»), Då den vid »Järnporten» flyter in i Ru-mänien, är den redan en mycket bred och mäktig flod, som just här tränges ihop i en smal och djup passage mellan tvärbranta klippstränder. De undervat-tensskär, som förr spärrade skeppsfar-ten här, ha sprängts bort med dynamit, och man har skapat en säker segelled. Då denna betydelsefulla trafikväg öpp-nades, skedde det under mycket högtid-liga former i närvaro av den dåvarande österrikiske kejsaren Frans Josef och kungarna av Rumänien och Serbien.

Donau är Europas längsta flod näst Volga och den verkar oerhört imponerande på grund av sitt lugna lopp och sin bredd. Redan i närheten av Belgrad är den tre å fyra kilometer bred, och öar och tillflö-den skänka den omväxling. Den längsta bron i Europa är den, som leder över Donaus nedre lopp vid Cernavoda i Ru-mänien. Den fullbordades år 1905 och förmedlar järnvägsförbindelsen mellan huvudstaden Bukarest och den förnämsta hamnstaden vid Svarta havet, Constanta. Bron, som för över vatten och sumpmar-ker, vilka översvämmas vår och höst, är

220

SOL

SKE

N

OC

H

SK

UG

GA

PÄ

FR

UK

TT

OR

GE

T

I T

EM

ESV

AR

, R

ESI

DE

NSS

TA

DE

N

I Ö

STR

A D

EL

EN

AV

BA

NA

TE

T

Ru

män

ern

a,

av

lati

nsk

t u

rsp

run

g,

äro

myc

ket

lä

tta

att

skil

ja

från

gr

ann

folk

en,

slav

er o

ch

mag

yare

r. I

B

essa

rab

ien

, B

uk

ovi

na,

T

ran

ssyl

van

ien

oc

h

öst

ra

del

en

av

Ban

atet

, so

m f

öre

det

sto

ra k

rige

t h

örd

e u

nd

er R

yssl

and

och

Öst

erri

ke-

Un

gern

, b

o li

ka

mån

ga r

um

äner

som

i d

et g

amla

k

un

gari

ket

R

um

änie

n.

Nu

u

tgö

ra

alla

des

sa

pro

vin

ser

del

ar a

v S

tor-

Ru

män

ien

. B

an

ate

t, d

en v

ästl

igas

te a

v ri

ket

s p

rovi

nse

r, r

ikt

på

sten

ko

l o

ch m

iner

aler

, h

ar e

n

bet

ydan

de

ind

ust

ri.

Det

är

d

essu

tom

m

yck

et

bör

dig

t.

Bö

nd

ern

a to

rgfö

ra

sin

a tr

ädgå

rdsp

rod

ukt

er

i T

imis

ora

el

ler

Tem

esvå

r,

som

d

et

förr

h

ette

.

221

FÅRHERDAR FRÅN BERGEN FRAMFÖR SIN SOMMARBOSTAD Från oktober till april lever den rumänske herden med sin hjord på slätterna utmed Donaus nedre lopp, men på våren driver han den upp till betesmarkerna i bergen. Där bygger han sin primitiva hydda, i vilken han sover på en bädd av torkade ormbunks-blad, en mjdlkfålla — även fåren mjölkas i Rumänien —• och en inhägnad åt fåren.

DE RUMÄNSKA BÖNDERNA BÄRA HEMVÄVDA, FÄRGGLADA DRÄKTER De rumänska husen äro ofta av trä, täckta med halm eller tegel, och stundom såsom detta höjda över marken. Bondkvinnans konstfärdighet och färgglädje tar sig uttryck likaväl i hem-mets utstyrsel som i dräkten, broderad med utsökta mönster i rött, blått och guld. På golvet ligga brokiga mattor, och på väggarna hänga vävda bonader, allt hennes eget verk.

222

RUMÄNSKOR FRÄN VALAKIET BLÖTA SITT LIN I JIU FLODEN Att^göra sina kläder är ingalunda enkelt i Rumänien. Låt oss antaga att en bondflicka — och' 'varje rumän, även den fattigaste, har en helgdagsdräkt som är ett verkligt konstverk — skall göra sin hemgift i ordning. Fröet sås på linfältet, linet skäres, torkas i solen, blötes i floden, bråkas, kardas och häcklas. Sedan skall det spinnas, vävas och blekas.

DET BLÖTTA LINET SÄTTES TILL TORKNING PÅ FLODSTRANDEN Hon har nu att klippa till och sy sina klädespersedlar och efter allt detta slutligen att brodera dem. Det tar på så sätt så lång tid att göra hemgiften i ordning, att hon, eftersom hon ofta gifter sig redan vid unga år, ej hinner göra allt själv. Därför påbörjar hennes mor den, medan hon ännu är en liten flicka i vaggan, som hänger ned från takbjälkarna.

223

STOR-RUMÄNIEN

och det är ej underligt då vi veta huru varmt rumänerna beundra allt franskt. Där finns präktiga bulevarder och en ståtlig chaussé, som är den fashionabla mötes- och promenadplatsen — motsva-rande Strandvägen i Stock-holm. Det finns för övrigt många fina gator med präk-tiga butiker men också många gamla, trånga gator med pit-toreska basarer, som skvallra om, att vi befinna oss nära Orienten, och där är det ett brokigt myller av folk och varor. Och kyrkor finns det i Bukarest i mängd, inalles tvåhundra!

Man sover uppenbarligen mycket litet i Bukarest. Teat-rar och biografer äro i regel fullsatta, och då föreställ-ningarna äro slut, trängas mänskorna på gatorna och i kaféerna, som äro öppna till långt in på morgontimmarna. Där är ljust och glatt, där är musik och dans, man pratar och man läppjar på sin likör. Helt annorlunda ter sig den landsbygd vi passera på vår väg mot bergen; där är det mörkt och stilla, där vila de

hundra år sedan. De ha bibehållit sin^egenart, sitt språk och strävsamma bönderna i djup sina sedvänjor. En tiondedel av provinsens befolkning är tysk. slummer efter dagens slit och

släp. Sädesfält och frukt-trädgårdar, byar med vitrappade halm-täckta hus, alla lika, avlösa varandra.

Arbete och livsglädje. Mer än åttio procent av befolkningen

utgöres av bönder. Man skulle kunna tro, att de, framlevande sitt liv ute på denna flacka slätt mellan vete- och majsfält, här och där med en odling av solrosor — av solrosens frö pressar man olja — , vore tröga och oföretagsamma, men det är långt ifrån fallet. I regel ha de med egna händer uppfört sina hus; först h?. hörn-stolparna rests, sedan taket lagts på och slutligen ha väggarna, gjorda av samman-pressad lera och halm, kommit till. Se-

ETT PAR SACHSARE FRÄN TRANSSYLVANIEN I Transsylvar.ien finnas många helt sachsiska byar, bebodda av nvkomlinpar till de tvskar. som sloeo sig ned här för flera

mer är 15 kilometer lång. År 1916 sprängde rumänerna själva tre brobågar för att hindra fienden att begagna sig av den. Man kan lätt föreställa sig, huru bittert det kändes att förstöra detta underbara ingenjörskonstens mästerverk — det har tagit fem år att återställa bron i dess forna skick.

»Lilla Paris.»

Men låt oss lämna Donau att i majestä-tiskt, långsamt mak bära sina dyrbara laster av spannmål och timmer, och låt oss flyga mot norr över Bukarest mot Karpaternas romantiska bergland.

Bukarest har blivit kallat »lilla Paris»,

224

STOR-RUMÄNIEN

dan dessa torkat och hårdnat, ha de vit-tats utan och innan, och då detta uppre-pas åtminstone en gång om året, bli husen rena och inbjudande, i synnerhet då röda och blå färgband muntert sticka av mot den vita väggytan. Det inre har lergolv, så hårt och jämnt som om det vore av bräder, och är uppdelat i rum. En veranda med snidat träverk och frodiga slingerväxter gör detta hem lika tillta-lande till det yttre, som det är till det inre.

Det inre är ljust med färgglada bona-der och målade husgerådssaker, ofta också med hemmagjorda broderier och glänsande metallföremål. Varje by har sin kyrka, sin skola och sin poststation — och sin brunn, där man utbyter tankar om dagens små tilldragelser och där de älskande mötas.

Rumänerna äro mycket barnkära, och det finns ett gammalt ordspråk som sä-ger: »Ett barn är en välsignelse för var mans hus». En stor familj är föräldrarnas stolthet. Barnen äro också till gagn, eftersom de tidigt få börja att taga del i arbetet — flickorna i att bereda lin och ull, pojkarna i att plöja och skörda.

Ung och gammal älskar dans, och ung-domarna kunna gå långa vägar för att få dansa i en grannby. Flickorna pryda sina dräkter med blommor och band, och de unga männen bära en lång vit blus med broderade mönster och ett rött bälte, understundom av broderat läder. Bland nationaldanser må särskilt nämnas calii-sari, hästsprånget, en gammal dans med romerska anor, vilken skall återge sa-binskornas bortrövande. Den dansas en-dast av män vid fester i det fria till mu-sik av träflöjt, cobza, eller fiol, i regel trak-terad av zigenare. I en ringdans, hora, deltaga både män och kvinnor.

Den rumänske bonden är ej rädd för tjuvar. Då han går ut, sätter han en käpp mot dörren för att visa, att han ej är hemma; det skulle vara ett allvarligt brott mot god ton att ej bry sig om den och gå in. Å andra sidan är det intet brott att förse sig av hans frukt eller majs, förutsatt att man ej tar mer än man själv behöver. Den hungriga har rätt att få mat, vare sig värden är hemma eller inte.

Den rumänska kvinnan har ett arbet-

samt liv, i synnerhet sedan hon blivit gift. Förutom hemarbetet måste hon in-samla och förbereda allt spånadsmaterial, lin och ull. Hon spinner och väver det för hand och gör de mest utsökta tyger både av fin och mera solid väv. Hon färgar och broderar — broderiet är ovan-ligt högt uppdrivet i Rumänien. Den medfödda kärleken till färger och möns-ter kommer här klart till synes. Många av de bästa alstren tagas med till staden och säljas, men varje hem är rikt försett med täcken och bonader, och folket sätter stort pris på rikt broderade kläder. All-ting är dekorerat, även lerkärlen.

Tyska kolonister.

Då vi i norr komma över Karpaterna, befinna vi oss i ett helt annat land och hos ett helt annat folk. Landskapet har en vild och storslagen skönhet. Man tänker på Tyskland, då man ser husen, som äro av sten och ligga på inhägnade gårdsplaner, alla lika som ärterna i en skida. Och mänskorna äro också lika varandra, litet tunga, tröga och fåordiga men idoga och flitiga — i viss mån mot-satsen till de rumäner, vi lämnat bakom oss. Det är en landsträcka omgiven av bergstoppar;' den kallas Siebenbiirgen, de sju borgarnas land, eller Transsylvanien, landet på andra sidan skogen.

Många av invånarna här äro tyskar, som kommit hit såsom kolonister dels från Rhenlandet för snart åttahundra år se-dan, dels från Sachsen under Maria The-resias tid i samband med missväxt och hungersnöd i deras ursprungliga hem-land. Legenden berättar, att de första invandrarna äro de barn, som Råttfån-garen från Hameln förde med sig in i berget och som deras föräldrar aldrig fingo återse. Det säges, att de genom en lång tunnel kommo ut på denna frukt-bara slätt, där de slogo sig ned, och här leva alltjämt deras efterkommande un-der former, som i mycket erinra om medel-tida organisation. De ha alltid hållit sig för sig själva; de äro sina egna snickare, skomakare och skräddare, sina egna vä-vare, krukmakare och smeder. Råttfån-garen har nog ej lämnat' dem utan hjälp,

225

I RUMÄNIEN BLIR KVINNAN ALDRIG FÄRDIG MED SITT ARBETE En rumänsk bondkvinna måste arbeta mycket strängt. Vid sidan av det vanliga arbetet på fältet och i hemmet måste hon bearbeta linet, spinna tråden och väva tyget till de kläder hon själv och hennes man och barn bära. Hon är aldrig sysslolös, och vart hon går bär hon sin slända och tvinnar sin tråd. Också under arbetet bär hon oftast nationaldräkten.

m m m KOHERDARNAS VARDAGSDRÄKT I MOLDAUS HÖGLAND

I hela Rumänien brukas oxar som dragare för kärror och vagnar, men i en del trakter, framför allt i Moldau, uppfödas andra slag av nötkreatur huvudsakligen för export. De moldaviska koherdarna, liksom deras yrkesbröder fårherdarna, hålla sig under den kalla årstiden varma genom att bära fårskinnskragar, gjorda var och en av fyra fällar.

DAGENS BEHOV AV VATTEN OCH NYHETER FYLLES Varje rumänsk by liar sin brunn eller källa, och där unnar sig den flitiga husmodern ett ögonblicks vila för at t prata med sin granne, medan hennes ämbar fylles. Bond-kvinnan är mycket vidskeplig, och hon kan ej tänka sig att återvända hem, förrän hon bragt källans ande ett offer i form av några droppar vatten, som hon häller ut.

eftersom dessa barn från Hameln förmått grunda en så välmående koloni, som denna här i Transsylvanien är. Men trots allt är det, som om de skulle sakna något, som om de ej kunde göra sig fria från en viss beklämmande känsla.

Folktro och vidskepelse.

I det underbart vackra och rika Rumä-nien frodas också al l t jämt en egenartad folktro och underlig vidskepelse. Mången bonde lever i ständig ängslan för »småfol-ket» eller, som somliga kalla dem, »det goda folket». Genom trolleri och besvär-jelser söker han göra dessa andar sig be-vågna och skydda hem och hälsa. I var je källa bor en vattennymf, och för att hålla

fred med henne måste envar, som häm-tar vatten, hälla ut några droppar på marken, innan han går, eller om han dricker, blåsa tre gånger över muggen eller ämbaret. P å somliga ställen sätter man ut en mugg full med vatten utanför dörren om natten såsom ett fredsoffer till vattennymfen, eftersom man h ä m t a t vatten från hennes källa.

E n flicka, som kommer från källan med en fylld vattenkruka på axeln, hälsar varje mötande med ett g latt leende, t y hon tror, att hon bringar honom lycka. Om hon däremot skulle möta någon med sin tomma kruka, då hon går för att fyl la den, är hon allvarlig och försagd och vän-der bort huvudet för att slippa se honom — då betyder nämligen ett möte olycka.

Malajerna och deras värld BLAND KULTURFOLK OCH KANNIBALER I

HOLLÄNDSKA INDIEN

Den ostindiska arkipelagen utmärker sig genom sina naturliga rikedomar. Även i tro-pikerna söka de sin like. Java, den viktigaste om ock icke på långt när den största av Sundaöarna, hyser en tätare befolkning än Europas gamla, folkrika kulturländer. Även om detta till en del får skrivas på den holländska regimens konto, återstår dock det fak-tum, att ön är utomordentligt fruktbar. Och de större öarna, Borneo, Sumatra och Cele-bes, ha alla förutsättningar att med stigande civilisation och bättre kommunikationer nå en mångdubbelt högre befolkningssiffra än den de nu uppvisa. På Sumatra är plan-tagedriften stadd i uppsving, och Borneos mineralskatter erbjuda oanade möjligheter.

DE T holländska väldet i den ostin-diska övärlden grundlades i början

a v sjuttonde århundradet. Redan 1605 fattade det holländsk-indiska kompaniet fast fot på Amboina, en av Molukkerna. Kryddhandeln här var så vinstgivande, a t t kompaniet följande år kunde utdela 75 procent i dividender. Från Molukkerna kommo holländarna snart över till Java, där staden Jakatra i furstendömet Ban-t a m var centrum för handeln med peppar. Efter heta strider med de infödda och engelsmännen, vilka här som annorstä-des konkurrerade med holländarna, lyc-kades dessa erövra och förstöra Jakatra, på vars ruiner guvernör Jan Coen grund-lade en ny stad, vilken han till Nederlän-dernas ära kallade Batavia. Denna stad blev inom kort medelpunkten för hela det holländska kolonialväldet.

Det gamla Batavia.

De äldsta delarna av Batavia bebos i våra dagar nästan uteslutande av kineser och infödda. Européerna trivas icke där, emedan dunsterna från de enligt hol-ländskt maner byggda kanalerna äro allt-för osunda. Men det gamla Batavia har att uppvisa många sevärdheter. De hol-ländska byggnaderna från sextonde och sjuttonde århundradena äro mycket in-tressanta. I stadskyrkan, som är över tvåhundra år gammal, finnes en utom-ordentligt vacker predikstol och några fina träsniderier. Det ståtliga stadshu-set daterar sig från år 1710. Vid Tiger-kanalen ligger kineskvarteret, vars tret-tiotusen invånare leva som om de vore hemma hos sig i Kina. Bostäderna och

butikerna äro fullkomligt kinesiska, och i templen tända fromma besökare rök-stickor inför de förgyllda gudarnas an-leten. De vita föredraga att bo i första-den Weltevreden, som ligger ett par kilo-meter söder om gamla Batavia på en av friskare luft omspolad kulle. Weltevre-den påminner om en stor lummig park med inströdda lusthus. Med sina förstäder torde Batavia räkna omkring 240,000 in-vånare, av vilka ungefär en tiondedel är européer. Generalguvernören över hol-ländska Ostindien bor emellertid icke i Batavia, utan i Buitenzorg, som ligger bland bergen trettio kilometer söderut.

Holländare och javaner. Holländarna begingo visserligen i bör-

jan av sin kolonisatoriska bana många misstag, men sekellång erfarenhet har lärt dem, hur man skall behandla in-födda. A t t de holländska metoderna sla-git väl ut, åtminstone då det gällt in-födingarnas materiella trevnad, därom bär Java vittne. Under det senaste år-hundradet har öns befolkning sjudubb-lats. Men det måste också erkännas, att javanerna i allmänhet äro mycket goda undersåtar. Långt före européernas an-komst hade de vant sig att utan knot lyda inhemska härskares bud. Denna under-dånighet ha de sedan överfört på den hol-ländska regeringen eller rättare på dess betrodda tjänstemän.

Bonden får ej sälja jorden. Den ojämförligt största delen av Javas

befolkning ägnar sig åt lantbruk. Bön-derna bo i byar, kallade kamponger. Jor-

KV

INN

OR

FR

ÄN

MA

DU

RA

, S

OM

KO

MM

IT Ö

VE

R T

ILL

JA

VA

FÖ

R A

TT

AR

BE

TA

I E

TT

KA

FF

EN

ED

ER

LA

G

pen

li

lla

ön

Mad

ura

, so

m

ligg

er

uta

nfö

r Ja

vas

nor

dos

tku

st,

är i

cke

särs

kilt

fr

uk

tbar

, m

en

des

s b

efo

lkn

ing,

so

m

i fy

sisk

t av

seen

de

är ö

verl

ägse

n

jav

an

ern

a,

utm

ärk

er

sig

gen

om

si

n

flit

oc

h

förn

öjsa

mh

et.

Mån

ga

söka

si

g ö

ver

till

J

ava,

d

är

de

arb

eta

på

kaff

e-

och

so

cker

pla

nta

gern

a.

Kaf

fe-

bu

sken

s fr

uk

t p

åmin

ner

n

ågo

t om

et

t kö

rsb

är,

men

d

en

inn

ehål

ler

icke

en

u

tan

tv

å kä

rno

r.

Stu

nd

om

h

ar

do

ck

det

ka

ffeb

är,

som

vä

xer

i sp

et-

sen

av

en

k

vist

, en

das

t en

k

ärn

a,

Den

ja

van

ska

kaff

epro

du

ktio

nen

har

un

der

de

sen

aste

årt

ion

den

a g

ått

til

lbak

a ge

nom

ko

nk

urr

ense

n m

ed B

rasi

lien

.

230

KA

KA

OB

ÖN

OR

NA

UT

BR

ED

AS

PÅ

ET

T S

LA

GS

BA

MB

UB

RIC

KO

R O

CH

TO

RK

A S

NA

BB

T I

DE

N T

RO

PIS

KA

SO

LE

N

I v

äst

ra J

ava

är

kli

mat

et s

å fu

ktig

t, a

tt k

affe

bu

sken

ick

e tr

ives

lik

a b

ra s

om i

de

östr

a d

elar

na

av ö

n.

I st

älle

t lä

mp

a si

g d

essa

tra

kte

r u

tmär

kt

för

te-

och

k

ak

ao

od

lin

g.

I p

rovi

nse

n P

rean

ger

får

man

oft

a s

e k

uli

er,

klä

dd

a i

bro

kiga

bom

ull

ssar

onge

r, s

ysse

lsat

ta m

ed a

tt v

änd

a d

e sk

örd

ade

kak

aob

ön

orn

a fö

r at

t d

e fo

rta

re

sko

la

tork

as

av

sole

n.

Jav

a ex

por

tera

r år

lige

n o

mkr

ing

en m

iljo

n k

ilog

ram

kak

ao,

men

utf

örse

ln a

v te

är

vid

a st

örre

, tr

etti

o m

iljo

ner

kil

ogr

am.

I P

rea

ng

er

fin

nas

äv

en s

tora

kin

apla

nta

ger.

B

ark

ens

kin

inh

alt

har

ök

ats

gen

om

rati

on

ell

förä

dli

ng.

F

yra

fem

ted

elar

av

allt

kin

in k

omm

er f

rån

Ja

va

.

231

SKICKLIG S OER AB A] AHANTVERKARE CISELERAR MÄSSINGSSKAL AR Javas konstsmeder och ciselörer berömmas med rätta. Många bland dem äro verkliga konst-närer och åstadkomma med sina enkla verktyg underbart vackra saker. Mannen här ovan an-bringar ett invecklat mönster på en mässingsskål, som han med ena foten pressar mot under-laget. Soerabaja är Javas näst största stad och har en betydande utförsel av kaffe och rörsocker.

den är i allmänhet familjens privata egendom, men i avsides belägna trakter förekommer ännu ett slags gemenskap, påminnande om den som rådde bland de ryska bönderna. I själva verket anser sig den nederländska staten vara ägare av all jord. P å denna teori byggde general-guvernör van den Bosch sitt s. k. kultur-system. Staten uppträdde helt enkelt som plantageägare i stor skala och ford-rade dagsverken av de javanska bön-derna. Därigenom lyckades holländarna på kort tid upphjälpa kolonins finanser. Efter några årtionden avskaffades kul-tursystemet, men dess verkningar skön-j a s ännu i dag. Om bönderna strängt ta-

get endast ha nytt janderätt till sin jord, är det fullkomligt i sin ordning, a t t sta-ten förbjudit dem att a v y t t r a den. Detta förbud är till javanernas eget bästa, t y utan det hade säkert största, eller åt-minstone bästa delen av deras jord råkat i händerna på européer och kineser.

Javanerna hemma hos sig.

Javanens bostad bygges av bambu eller teak, taken äro täckta med blad. Byggnads-sättet är mycket lämpligt i ett land, där jordbävningar höra till dagordningen. Om huset blir förstört, är det en enkel sak att uppföra ett nytt . Ofta anlägger man en liten blomsterträdgård framför huset.

EN PRAKTFULL ANBLICK erbjuder denna unga danserska. Hon tillhör baletten vid en liten Balifurstes hov. Hennes krage, gördel, armband, ringar och örringar äro av ham-rat guld och tätt besatta med ädelstenar. På huvudet bär hon ett verkligt mästerstycke, en tiara av juvelprydda guldblommor. Hennes dräkt är av tungt brokadsilke. Över kragen hän-ger ett halsband av engelska guldpund. Detta mynt användes mycket som smycke i Ostindien. De flesta av övärldens sultaner hålla staber av danskonstnärer och skådespelare vid sina hov.

FRAMFÖR ETT GAMMALT TEMPEL på ön Bali ha dessa män träffats. De äro nu inbe-gripna i ett samtal, men behandla ej varandra som jämlikar. Mannen som står på trappan är av högre kast än den, som sitter på marken. Den långa sidensarongen är ett yttre tecken därpå. Bali har tidigt mottagit indisk kultur och religion, vilka här segerrikt motstått mohammedanerna.

MALAJERNA OCH DERAS VÄRLD

D e större gårdarna bestå av tre särskilda byggnader. I »oman» bor familjen, i »pandopo» mottagas gäster, medan »prin-gitan» t jänar som sovrum. Husen ha var-ken fönster eller skorstenar, men sådana behövas knappast.

Särskilt utmärker sig javanen genom sin stora släktkärlek. Barnen äro i all-mänhet glada och otvungna. Föräldrarna bry sig sällan om att straffa dem för de-ras små olater. Små gossar, som icke ha mera på sig än ett halsband, driva de tama bufflarna till deras dagliga gyttje-bad eller fånga syrsor, som de träna till tvekamp. P å detta sätt ha de skaffat sig ett motst37cke till de vuxna männens högt uppskattade stridstuppar.

Javanerna bruka i regel gifta sig vid mycket unga år, men endast personer som äro rika eller förnäma hålla sig med

mer än en hustru. E t t bröllop ger anled-ning till mycket festande. Nästan var-enda en i byn anser det vara sin plikt att uppvakta med någon gåva, helst näringsmedel. Dansandet och de andra lustbarheterna fortsätta under flera da-gars tid, ibland ännu längre.

Åkrar, som äro dammar.

Javanernas viktigaste föda är ris. I allmänhet odlas sumpris, som behöver mycket vatten. Fälten bevattnas så, att de påminna om små dammar. Ja, i östra Java brukar man faktiskt använda dem som fiskdammar, när risskörden är över. Vid plöjningen får man gå många timmar i g y t t j a upp till knäna. Elaka gaser stiga upp ur denna dy, och ilskna insekter svärma över det stillastående vattnet.

BATIK, EN KONST SOM VI LÄRT AV DE FLITIGA JAVANERNA I konstskicklighet kunna Javas kvinnor gott mäta sig med männen. Europeiska maskinvävda tyger ha visserligen funnit en god marknad bland öns talrika arbetarbefolkning, men ännu väva många kvinnor själva tyget till sina saronger och pryda det med vackra batikmönster. Ba-

t iken frambringas sålunda, att vissa delar av tyget före färgningen övertäckas med vax.

XII. 2. 235

JAV

AN

ER

FR

AM

FÖ

R E

TT

NY

ME

JAT

R

ISF

ÄL

T.

DE

RA

S B

Y L

IGG

ER

GÖ

MD

I

DE

N V

AC

KR

A P

AL

MD

UN

GE

N

Ris

et

är'

Ja

vas

vik

tiga

ste

k

ult

urv

äx

t.

Det

ta

säd

essl

ag

ford

rar

m

yck

et

vatt

en

och

eh

uru

J

avas

k

lim

at i

nga

lun

da

kan

kal

las

torr

t m

åste

fäl

ten

b

ev

att

na

s.

Den

in

föd

da

b

efo

lkn

inge

n

har

sed

an

urm

inn

es t

ider

fö

ljt

sin

a eg

na

bev

attn

ings

met

od

er,

men

u

nd

er

sen

are

tid

h

a h

ollä

nd

arn

a fö

r

det

ta

än

da

må

l u

pp

fört

st

ora

d

amm

anlä

ggn

inga

r.

Plö

jnin

g,

såd

d

och

sk

örd

fö

rsig

gå

icke

so

m

hos

os

s vi

d

bes

täm

da

årst

ider

. B

red

vid

et

t av

mej

at

risf

ält

kan

man

få

se

ett

ann

at u

nd

er p

löjn

ing.

S

amm

a fä

lt k

an g

e tr

e sk

örd

ar,

men

n

um

era

har

man

in

fört

sk

ifte

sbru

k

för

att

ic

ke

uta

rma

jord

en.

AR

BE

TE

T Ä

R S

LU

T F

ÖR

DA

GE

N:

EN

SK

AR

A J

AV

AN

SKA

KU

LIE

R Å

TE

RV

ÄN

DA

FR

ÄN

GU

MM

IPL

AN

TA

GE

RN

A

Un

der

sen

aste

tid

h

a h

ollä

nd

arn

a g

jort

m

yck

et

för

att

öka

Ja

vas

gum

mip

rod

ukt

ion

. D

et k

apit

al o

ch a

rbet

e, s

om n

edla

gts

på

gum

mip

lan

tage

rna,

har

o

ckså

b

uri

t go

d

fru

kt.

P

å fe

m

år

liar

ex

por

ten

av

k

auts

chu

k

och

gu

ttap

erk

a tr

edu

bb

lats

. P

lan

tage

ägar

na

ha

en

god

o

ch

bil

lig

arb

etsk

raft

i

den

ta

lrik

a o

bes

utt

na

lan

tbef

olk

nin

gen

. J

avan

ern

a är

o i

allm

änh

et f

liti

ga o

ch f

örn

öjsa

mm

a.

Där

i sk

ilja

de

sig

från

sin

a fr

änd

er,

mal

ajer

na

på

Mal

acca

hal

vön

o

ch

Su

mat

ra.

Til

l J

av

a b

ehö

ver

ma

n

icke

im

po

rter

a ki

nes

iska

o

ch

ind

iska

ku

ller

. Ö

verb

efol

knin

gen

p

å ön

är

så

stor

, at

t d

en t

vin

gar

till

arb

ete.

HUS UTAN FÖNSTER: EN BYHÖVDINGS BOSTAD PÄ NASSAUÖARNA Nassauöama ligga utanför Sumatras västkust. Deras befolkning befinner sig på ett ganska primi-t ivt stadium. Den kan icke räknas till de egentliga malajerna. Rastypen är ganska avvikande, och man har skäl att antaga, at t dessa öbor tillhöra ett äldre folkskikt. Bostäderna äro ofta upp-förda på pålar, och en brädspång leder fram till dörren. Runtomkring växer t ä t djungel.

Tigerjakt och andetro.

Javanerna älska jakt och fiske. Den som nedlägger en tiger får en belöning av staten. Skinnet kan han sälja eller be-hålla, men det som han säkert behåller är tänder och klor, vilka anses vara ett all-deles utomordentligt skyddsmedel mot onda andar. Somliga tigrar få icke dö-das, emedan man tror att de äro vänner, som bevaka ens intressen och till och med jaga bort illasinnade tigrar. Man tror också, att någon förfaders ande tagit sin bostad i en sådant djur.

Den malajiska rasen. P å J a v a talas tre olika språk, ehuru de

äro rätt nära besläktade med varandra. I de västra delarna a v ön talar befolk-ningen sundanska, i de mellersta ja-vanska och i de östra maduresiska. Till dessa ansluter sig även balispråket. Men icke blott språkliga, utan även fysiska olikheter förefinnas.

Sundanerna äro i allmänhet större än de egentliga javanerna, och detsamma gäller befolkningen på Bali och Madura.

Javanerna i vidsträcktare bemärkelse

räknas till den malajiska rasen, som om-fattar huvudmassan a v befolkningen i den indiska övärlden, det s. k. Indonesien. Namnet är måhända i någon mån miss-visande. De egentliga malajerna bo pä Malaccahalvön och Sumatra samt ha däri-från spritt sig till de andra öarna. Men de folk, bland vilka malajerna uppträdde som erövräre, köpmän och pirater, voro i allmänhet mer eller mindre befryndade med dessa, och det malajiska språket vann stor spridning överallt på öarna, dock utan att undantränga de inhemska. An-tropologerna ha föreslagit nya benäm-ningar på den rastyp, som är förhärskande i arkipelagen, men det förefaller dock mest praktiskt att bibehålla den gamla.

Olika rasskikt på öarna. Denna ras påminner i många stycken

0111 den mongoliska, men uppvisar dock några egenheter, som berättiga den till en särskild plats bland jordens raser. Mala-jen når i allmänhet icke upp till europeisk medelhöjd. Hans färg är l just gulbrun, hans hår svart, g latt och grovt, hans an-sikte brett och platt, med flat näsa, täm-ligen t jocka läppar och svag skäggväxt ,


HEMMA HOS DET STOLTA OCH TAPPRA ATJEHFOLKET PÅ SUMATRA I norra Sumatra bor ett krigiskt, irihetsälskande folk, atjineserna, som berett den holländska regeringen många bekymmer. De hade grundat ett eget rike, Atjeh, med huvudstaden K o t a Radja. Numera äro dock atjineserna kuvade. E n järnväg, som ursprungligen byggts i stra-tegiskt syfte, har öppnat landet för europeisk företagsamhet, och kaffeplantager ha anlagts.

En underbar tempelbyggnad.

Java med sin gamla kultur har länge intagit en dominerande plats i den mala-jiska övärlden. Redan för ett par tusen år sedan började det indiska inflytandet göra sig gällande på denna ö. Vackra tem-pelruiner bära vittne om hinduismens och buddhismens maktställning. Vid Boro-budur, nära staden Djokjakarta , finnas tempelruiner, som i storslagen arkitektur söka sin like inom den indiska kulturkret-sen. De torde härstamma från nionde år-hundradet efter Kristus. Borobudurtemp-let var byggt i fem terrasser på sluttnin-g a r n a ' a v en liten höjd. Dessa terrasser äro prydda med stenskulpturer, vilka både som tekniska och konstnärliga pres-tationer måste väcka vår häpnad. Deras sammanlagda längd torde uppgå till över fem kilometer. Intressanta äro de jäm-förelser, som blivit gjorda mellan Boro-budur och Centralamerikas gamla tempel-

men ögonen förete i allmänhet icke den tydliga snedhet, som utmärker de rena mongoliska typerna. Under detta mala-jiska rasskikt anträffas emellertid rester av åtminstone tvenne äldre skikt, små-växta , krushåriga negritos och s. k. indo-australier med vågigt hår och rätt riklig skäggväxt. Negritos påträffas ej i hol-ländska Indien, men väl på Malacca och Filippinerna. Indoaustralierna åter utgöra en urgammal ras, som bildar en brygga mel-lan Europa och Australien. Trots många primitiva egenskaper står den kanhända européerna närmare än de kulturellt högre utvecklade malajerna. Även på Java an-träffas spillror av detta skikt. De mala-jiska folken ha sedan gammalt varit oförvägna sjöfarare. Redan i början av vår tideräkning koloniserade de Madagaskar, och även Söderhavets polynesier synas stå i ett visst släktskapsförhållande till malajer-na, ehuru de i flere avseenden, bl.a. genom sin resliga växt , skilja sig från dem.

239

BUGIBARNEN PÄ CELEBES FÄ SPRINGA OMKRING I PARADISDRÄKT Bugistammen, som bor på södra Celebes och de kringliggande öarna, anses allmänt överträffa andra malajer i fråga om karaktärsegenskaper. I)e äro fridsamma fiskare och köpmän. I sina affärer utmärka de sig genom ärlighet och pålitlighet. L,iksom flertalet malajer äro de mo-hammedaner, men iakttaga ej strängt koranens föreskrifter. Kvinnorna använda icke slöja.

EN BLIVANDE TOBAKSPLANTAGE: RÖJNINGSARBETE PÅ SUMATRA Sumatra, till storleken den fjärde av världens öar, är trots sina naturliga tillgångar icke på långt när så folkrikt som Java. På Sumatra äro bergsluttningarna och kustslätterna mången-städes bevuxna med tät urskog. Ön erbjuder emellertid stora möjligheter. Redan nu pro-duceras tobak av ypperlig kvalitet, och Palembangs oljefält anses vara mycket värdefulla.


byggnader. Ehuru det torde vara ganska svårt a t t påvisa något samband, kvarstår dock det faktum, att likheter finnas icke blott i själva konstruktionen, utan även i relieferna. Uppförandet av detta tempel måtte ha krävt ett enormt arbete, må-hända större än det, som nedlades på Egyptens jättepyramider. Men java-nerna voro väl då liksom nu ett under-givet och arbetsvilligt folk. P å denna tid upprättade inderna flera konungariken, vilka senare sammansmälte och inför-livades med det stora riket Madjapahit . I slutet av 1400-talet dukade emellertid Madjapahit under för mohammedanernas angrepp. Araberna och deras malajiska trosförvanter erövrade Java, och den infödda befolkningen omfattade utan större tvång profetens lära. Ä v e n på de andra öarna framträngde islam segerrikt och malajiska sultanat grundades över-allt, till och med på de avlägsna Filippi-nerna.

Ön Bali.

Men på ön Bali, som ligger helt nära Java, fingo mohammedanerna icke fot-fäste. Här har ända till våra dagar en indisk blandreligion med Siva och Buddha som gudar bibehållit sig. Balifolket har rykte om sig att vara mycket fromt. M a n uppsänder gärna böner till gudarna, och ständigt besöka kvinnor och barn de sma tempelgårdarna för att frambära offer-gåvor: kryddor, essenser och blommor. Byarna på Bal i äro i motsats till v a d fallet är på Java omgivna av låga ler-murar. Risodlingen är befolkningens vik-tigaste näring, och särskilt på sydsidan får man se sällsynt vackra risfält, vilka i terrasser sträcka sig uppför bergslutt-ningarna.

E n fängslande anblick erbjuder Bali-flickornas dans. P y n t a d e som små guda-bilder intaga de olika attityder, vi lka möjligen skola återge mytologiska händel-ser och scener.

SUMATRAS BERYKTADE KANNIBALER ÄRO VERKLIGA KONSTNÄRER Batakerna, som leva i det inre av Sumatra, ha länge haft ett dåligt rykte som oförbätterliga kannibaler. Holländarna ha emellertid med stor stränghet bestraffat alla människoätare som råkat i deras händer, och numera torde denna osed vara utrotad. Batakerna sakna inga-lunda kultur. De ha en egen litteratur, och deras träsniderier äro utomordentligt vackra .

242

RIS ÄR DEN VIKTIGASTE FÖDAN både på Java och på Bali. Den största delen av Balis odlade jord upptages av risfält. Vid vägarna finnas små bodar för uppbevaring av ris-skörden, byggda av trä och spjälverk, täckta med halm och ofta grant målade. De äro upp-ställda på rikt ornamenterade socklar av basalt. Kvinnan bär ris i sin kuriöst formade korg.

KERABAUN ELLER VATTENBUFFELN är det viktigaste husdjuret i holländska In-dien liksom på Filippinerna. Här se vi en vattenbuffel, som passar på att beta vid väg-kanten. Djurets herre bär den stora, egendomligt utstyrda plogen, som buffeln skall draga genom det sumpiga risfältet. Hela antalet vattenbufflar på Java torde stiga till 2 miljoner.

JAVANSKA TRÄSVARVARE HA SIN VERKSTAD UNDER BAR HIMMEL Dessa skickliga hantverkare förfärdiga olika slags handtag och kulor av trä. Mannen, som sitter vid den lilla svarvstolen, håller i högra handen en båge, vars sträng är snodd kring ett trästycke. Genom att föra bågen fram och tillbaka, vrider han runt träbiten och ger den samtidigt den önskade formen med tillhjälp av ett eggjärn, som han håller i vänster hand.

Det sund, som skiljer Bali från dess grannö i öster, Lombok, är mycket smalt, men desto djupare. Här går gränsen mel-lan Asiens och Australiens högre djur- och växtvärld. Bali är ännu asiatiskt, men Lombok med sina pungdjur och vita kaka-duer är redan en förpost till Australien.

»Lilla Java» och dess vilda djur.

Tre gånger så stort som Java och tret-ton gånger så stort som moderlandet Holland är Sumatra, en ö, som visserligen icke på långt när kan mäta sig med Java, men som dock med hänsyn till sina fram-tidsutsikter är en av Hollands viktigaste besittningar. Urskogar och sumpmarker betäcka ännu en stor del av landet. Ge-nom hela ön löper i dess längdriktning Barisanernas väldiga bergskedja. Su-matra har ett stort antal floder, men nå-gon roll som vattenvägar spela de endast på det sydöstra låglandet. För övrigt titgöra de ett tillhåll för glupska krokodi-ler. Även djungeln döljer många faror,

om ock de vilda djuren i regeln icke a n -gripa människan utan att ha blivit upp-retade. Sumatras djurvärld är rik på a r -ter, som måste locka jägaren och zoolo-gen. Tigrar, svarta pantrar, orangutan-ger och gibboner hålla till i dess täta djungler. Glittrande pytonormar slingra, sig kring trädgrenarna lurande på rov,, och i tysta gläntor spelar den undersköna argusfasanen för sin utvalda. Sumatra, är även tjockhudingarnas förlovade land. Här finnas elefanter, noshörningar och tapirer. Redan Marco Polo berättar om de stora »enhörningarna» på Sumatra , som han med en då bruklig, men fullkom-ligt missvisande benämning kallade Lil la Java. Men troligen fick Polo aldrig s jä lv se en noshörning, fastän han tillbragte fem månader på den intressanta ön. De ha, sä-ger han, hår som buffeln, fötter som elefan-ten och ett t jockt svart horn mitt i pannan. De göra ingen skada med hornet, men v ä l med tungan, som är tätt besatt med långa, och starka taggar.

EN ENKEL, MEN SINNRIK BAMBUFÄRJA, SOM ANVÄNDES PÄ JAVA Javas talrika floder äro alltför korta och grunda för att vara av någon n y t t a för skeppsfar-

ten, men några av dem äro ganska breda, och rätt få bryggor finnas. För att komma över be-t jänar man sig av en enkelt konstruerad bambuflotte, vilken halas fram med til lhjälp av två långa rep. Männen, som dra i repen, stå i var sin ända av flotten, som rör sig sidlänges.

UNDERBARA STENSKULPTURER I ETT GAMMALT TEMPEL PÄ BALI Icke långt från staden Boeleleng på ön Bali finnes ett gammalt hindutempel, vars stenskulp-turer väcka eftervärldens förvåning och beundran. Redan vid tiden för Kristi födelse hade inderna fattat fast fot på Java, där de upprättade konungariken och omvände befolkningen till bramanismen och buddhistnen. Ett minne från denna tid är jättetemplet Boro Budur.

246

SARONG OCH UNIFORMSROCK: EN GRUPPBILD FRÄN DJOKJAKARTA Javanerna äro mycket svaga för uniformer. Vid de små sultanhoven kan man stundom fä skåda rätt underliga sammanställningar. Bilden härovan, som tagits i Djokjakarta, visar oss en grupp äldre och yngre män, iförda granna saronger, broderade kortbyxor, mörka, galonerade rockar, vilka öppnats för att man skall se de vita skjortorna, och underliga, höga galahattar.

Hyfsade kannibaler på Sumatra.

Marco Polo har även fruktansvärda sa-ker att berätta om vilda människoätare i det inre av Sumatra, vilka plägade kväva sjuka familjemedlemmar genom att linda täcken kring deras huvuden, varefter de kokade och uppåto kropparna. Det folk Polo avser är tydligen batakerna, vilka engång innehaft hela norra Sumatra, men numera dragit sig tillbaka till högslätten kring Tobasjön. Batakerna torde vara äldre i landet än malajerna, med vilka de språkligt och delvis även fysiskt äro be-släktade. Deras kannibaliska sedvänjor ha icke uteslutit en viss kultur. Bata-kerna kunna till och med yvas över en egen litteratur, skriven på ett alfabet, som förmodligen hämtats från främre Indien.

Batakernas konstslöjd, träsniderier och metallarbeten stå på en hög nivå. I mot-sats till de mohammedanska malajerna

äro batakerna andedyrkare. Kristendo-men har under senaste tid gjort goda fram-steg bland dem.

Holländarna ha eljes haft ganska stora svårigheter att övervinna på Sumatra. Först i slutet av senaste århundrade lyc-kades de definitivt underlägga sig det malajiska sultanatet Menangkabau på Padangs högland, och gerillakriget med atjineserna räckte ännu många år.

Stekt gibbon en läckerhet. Batakernas pålhus äro rätt egendom-

liga. På de höga taken ser man ofta sni-dade ormbilder, vilka skola skydda huset och dess ägare. Husen äro i allmänhet ganska stora, och rymma ända till åtta familjer. På den gemensamma eldstaden får lågan aldrig slockna. Tyget i bataker-nas kläder är mycket enkelt, men färgat med indigo. På personlig snygghet sätta de föga värde. I byarna löpa hundar och svin omkring och äta upp avskrädet. Det

DO

MS

TO

LS

FÖ

RH

AN

DL

ING

U

ND

ER

H

OL

LÄ

ND

SK

D

OM

AR

E

I D

ET

L

ILL

A

JA

VA

NS

KA

F

UR

ST

EN

DÖ

ME

T

DJO

KJA

KA

RT

A

Su

ltan

en

av

Djo

kja

kar

ta,

som

åt

min

ston

e ti

ll n

am

net

här

skar

öve

r en

mil

jon

män

nis

ko

r, d

välj

es i

et

t p

räk

tigt

uts

tyrt

pal

ats,

til

l v

ilk

et m

an k

om

mer

ge

no

m

un

der

jord

isk

a gå

nga

r.

Han

s u

nd

erså

tar

bem

öta

h

onom

m

ed

den

st

örst

a vö

rdn

ad,

och

n

är

han

lä

mn

ar

sitt

p

alat

s,

»kra

ton

gen

»,

omge

s h

an

med

et

t in

veck

lat

eere

mo

nie

l.

Em

elle

rtid

lig

ger

det

fög

a v

erk

lig

mak

t b

ako

m d

etta

maj

estä

t.

Fu

rste

ns h

and

lin

gar

kon

trol

lera

s av

en

hol

län

dsk

res

iden

t.

Rät

tsk

ipn

inge

n i

st

ate

n

Djo

kja

ka

rta

skö

tes

viss

erli

gen

i

allm

änh

et

av

infö

dd

a

do

mar

e,

men

stu

nd

om

si

tter

en

hol

län

dar

e so

m r

ätte

ns

ord

föra

nd

e,


•jr jus t på svinen man märker, att m a n kommit till ett folk, som icke hyl lar islam. Batakernas kultur kan visserligen icke jämföras med malajernas, men i all-mänhet ha de européer, som på närmare håll skärskådat folket, fått en ganska för-månlig uppfattning om det. Deras kan-nibalism torde i våra dagar vara så gott som försvunnen, om också förkärleken för stekta siamanger verkar litet misstänklig. Siamangen, den största bland de män-niskoliknande gibbonerna, är ännu ganska allmän i Sumatras skogar och betydligt lättare att komma åt än sin större släk-ting, orangutangen.

Ett stolt och stridbart folk. Mest besvär ha holländarna haft med

de tappra och hämndlystna atjineserna, vi lkas land, At jeh , ligger vid Sumatras nordspets. Atjinesernas karaktär är näs-t a n diametralt motsatt javanernas. Me-dan de senare äro saktmodiga och nästan överdrivet hövliga, uppträda de förra med stor arrogans och kunna ej förmå sig att betrakta européerna som obetingade barskare och förmyndare. Deras lynnes-drag bero väl till en del på rasblandningen mellan malajer och araber. Det arabiska inflytandet gör sig även här starkare gäl-lande än på Java. I At jeh är man rätt noga med iakttagandet av koranens före-skrifter, och de som gjort vallfarten till M e k k a , bemötas med stor vördnad. Som arbetare äro atjineserna överlägsna mala-jerna, men liksom dessa ha de mycket oklara begrepp om penningens värde. Ar-betsförtjänsten bortslösas utan betänkande på spel och tuppfäktning, en sport, som är m y c k e t guterad på de malajiska öarna.

Amoklöparen självmördare. Rökning av haschisch eller indisk

h a m p a är en vanlig last bland malajerna, och ofta händer det, att rökaren, berusad ända till vanvett , rusar omkring i b y n och sticker ner de mötande med sin kris eller malaj dolk tills han själv blir dödad. D e t t a kallas att löpa amok. Emellertid behöver amoklöparen ingalunda vara för-giftad av haschisch. Mordmanin uppstår ofta utan synbar anledning. Man har också antagit, att den malajiska rasens

nervsystem skulle vara särskilt disponerat för dylika katastrofala utbrott. Amok-löpandet har även uppfattats som ett sätt att begå självmord.

Sumatras resurser utnyttjas. Holländarna ha under de senaste de-

cennierna gjort mycket för Sumatras eko-nomiska utveckling. Stora kaffe-, tobaks-och gummiplantager ha anlagts. Som arbetskraft använder man i allmänhet javanska och kinesiska kulier. Sumatras malajer äro både indolenta och sluga. De låta ej u t n y t t j a sig. Kaffe odlas framförallt på Padangs högslätt, men även något nord-ligare i batakernas och atjinesernas land.

Sumatratobaken, som har en bättre arom än den javanska, användes före-trädesvis som täckblad på cigarrer. D e viktigaste plantagerna ligga på nordost-kusten. Men kulturväxterna utgöra icke öns enda rikedom. Padangs kolfält och Palembangs oljefält äro mycket värde-fulla. I höglandet väster om Palembang bearbetas guld- och silverfyndigheter. Öarna B a n k a och Billiton nära Sumatras östkust äro kända för sina utomordent-ligt givande tenngruvor.

Outtömliga rikedomar. H a r t när outtömliga mineralrikedomar

finnas även på det väldiga Borneo, v a r a v tre fjärdedelar tillhöra Nederländerna, medan den återstående fjärdedelen kon-trolleras av England. Kol , olja, tenn, sil-ver och platina förekomma här i bergen och flodbäddarna. Även odlingen a v kolo-niväxter har bör jat gå framåt. L ikväl kom-mer Borneo att ännu länge förbli ett land med stora, men föga utnyt t jade möjlig-heter. Befolkningen är i förhållande till öns areal mycket fåtalig, och någon gam-mal rik kultur kan man icke tala om. De mohammedanska malajer, som befolka kusttrakterna, stå, åtminstone i fråga om materiell kultur, icke mycket högre än de hedniska stammarna i det bergiga och skogklädda inre, vilka med ett gemensamt namn kallas dajaker.

Celebes en egenartad ö.

Den tredje i ordningen av de stora Sunda-öarna är Celebes. Denna ö skiljes från

249

250

EN

T

ILL

TA

LA

ND

E B

ILD

: G

ÄR

D

I U

TK

AN

TE

N

AV

DE

N

VIK

TIG

A H

AN

DE

LS

ST

AD

EN

M

AK

AS

SA

R P

Å C

EL

EB

ES

S

tad

en

Mak

assa

r li

gger

på

Cel

ebes

' sy

dvä

stra

ku

st.

Des

s lä

ge

och

u

tmär

kta

re

dd

h

a g

jort

, at

t d

en

utv

eck

lat

sig

till

en

m

edel

pu

nk

t fö

r

ha

idel

n

på

de

östr

a d

elar

na

av

ned

erlä

nd

ska

Ind

ien

. S

tad

en

är

kän

d f

ör s

in s

nyg

ghet

. D

e eu

rop

eisk

a k

vart

eren

in

vid

ham

nen

äro

sk

rup

ulö

st

ren

a oc

äv

en

infö

din

garn

as

stad

sdel

gö

r et

t fö

rmån

ligt

in

tryc

k.

Bam

bu

hu

sen

är

o m

yck

et

pry

dli

ga,

och

d

e vä

l sk

ött

a gå

rdsp

lan

ern

a sk

ugg

as

av

traa

. M

akas

sar

har

o

mkr

ing

40,0

00

in

vån

are.

Ö

n

är

ännu

ga

nsk

a gl

est

befo

lkad

, m

en

ha

r st

ora

utv

eck

lin

gsm

öjl

igh

eter

, sä

rsk

ilt

för

p

lan

tage

d r

jfte

ti,

251

EN

FIS

KA

RE

PÄ

ÖN

C

ER

AM

VIS

AR

OS

S,

HU

R H

AN

AN

VÄ

ND

ER

S

IN B

ÅG

E N

ÄR

HA

N Ä

R P

Ä F

ISK

AF

ÄN

GE

I

by

n

Tel

uti

p

å

syd

ku

sten

a

v

ön

C

eram

le

va

män

nis

ko

rna

näs

tan

u

tesl

uta

nd

e a

v

sago

o

ch f

isk

. S

ina

kan

ote

r,

vilk

a

äro

u

rho

lkad

e u

r e

n

end

a tr

ädst

am,

förs

e

de

med

u

trig

gare

, vi

lka

h

ålla

b

åten

st

adig

. D

essa

u

trig

gare

ä

ro

förf

ärd

igad

e

av

tj

ock

a

pal

mb

lad

ssk

aft.

In

föd

inga

rna

fa

ra

ut

på

vi

ken

o

ch

lägg

a n

ed

sin

a fi

skfä

llo

r

i d

et

gru

nd

a va

ttn

et.

En

så

dan

fä

lla

sy

nes

äv

en

på

b

ild

en.

På

d

jup

are

vatt

en

skju

tes

fisk

en

me

d

pil

. D

etta

få

ngs

tsät

t k

an

d

ock

end

ast

ko

mm

a ti

ll

anvä

nd

nin

g o

m

väd

ret

är

lugn

t.

Pen

stå

end

e m

ann

en

dem

on

stre

rar

för

oss

hu

r h

an

sk

jute

r fi

sken

.


fruktbar.] Befolkningen i detta landskap är av blandad här-komst och har i stor utsträck-ning omfattat kristendomen. På sydkusten bo mohamme-danska bugier och makasser. Bugierna äro i allmänhet köp-män och sjöfarare. Både hos bugierna och hos makasserna ser man ofta typer, som tyda på ett primitivt, mörkt inslag. Kör övrigt äro makasserna ett vackert och välbyggt släkte, med utpräglad lust för idrott och lek.

Djurvärlden på Celebes är rätt egendomlig. Artrikedo-nien är icke stor men här före-komma många arter, som icke anträffas annorstädes. Ön uppvisar tretton lantfågelsläk-ten, vilkas utbredningsområde är inskränkt till Celebes. Även bland däggdjuren finnas arter, som äro egendomliga för denna ö. Vi behöva blott tänka på det egendondiga hjortsvinet, av malajerna kallat babirussa.

K A P O K E N BÄRES T I L L P A C K N I N G S H A L L E N Kapok är en ganska viktig exportvara i holländska Indien. Här se vi en liten kuli från Madura, som släpar stora korgar fyllda med kapok från torkgården till packningshallen i en Bataviafabrik. Kapoken fås av det stora kapokträdets frön.

Borneo genom det berömda Makassar-sundet. Dess kontur är ganska egendom-lig. Man har sagt, att Celebes liknar en s tympad sjöstjärna. Här får man se den in-diska naturen från dess vackraste sida. Klyftor äro mycket vanliga i de södra de-larna av ön och ofta är den överskjutande klippkanten bevuxen med en rikt blom-mande tropisk vegetation, som bildar ett slags naturligt draperi. Urskogarna upp-taga ännu den största delen av öns yta, men plantagedriften har dock länge varit hemmastadd i norra delen av Celebes, på -halvön Minahassa, vars jordmån är mycket

De ejterfikade Kryddöarna. Öster om Celebes ligger

Molukkernas arkipelag, de berömda Kryddöarna, vilka länge lockade Europas han-delsnationer och slutligen föllo i holländarnas händer. Dessa etablerade här ett strängt monopolväsende. Varje krydda fick odlas blott på en enda ö

eller ögrupp. Kryddnejlikan var Amboinas monopol, muskotnöten Bandaöarnas. Sys-temet genomdrevs med stor, ofta onödig stränghet, bl. a. lät man utrota alla krydd-nejlikträd på Temate.

I längden kunde monopolet dock icke upprätthållas. I våra dagar spela Moluk-kerna en ganska obetydlig roll pä världens kryddmarknad. E n av Molukkerna, Buru, intresserar oss genom de vilda folkstam-marna i dess inre, vilka sannolikt äro be-fryndade med N y a Guineas papuaner. Kustbefolkningen är även här mala-jisk.

252

D E L Å N G A S I D E N S A R O N G E R N A visa, att detta unga par är av liög kast, d. v. s. tillhör ön Balis aristokrati. Denna malajadel för ett ganska sysslolöst liv i sina präk-tigt utstyrda hus, och uppvaktas av en mängd tjänare och parasiter. Balifolket anses tillhöra samma ras som javanerna, men typen avviker något. Den är resligare på Bali.

253

Ö N B A L I S I N B Y G G A R E hysa en livlig förkärlek för granna färger. Detta gäller både höga och låga. På ön är klass- eller rättare kastskillnaden större än på det angränsande Java. Javanerna äro nämligen mohaminedaner, medan man på Bali sedan gammalt bekänner sig till en avart av brama-ismen. För Balifolket är Siva den högsta guden, men det ägnar även Buddha gudomlig dyrkan.

254

Alaska GULDLANDET VID POLCIRKELN

Alaska 'är ett vidsträckt land, dess y t a är ungf. 1,530,000 kvkm. eller såsom Skandina-vien, Finland, England och Skott land tillsammans, men här bo endast c. 60,000 männi-skor, därav hälften vita. De förnämsta exportvarorna äro guld, pälsvaror, lax och trä. Ryssland ägde Alaska till år 1867, då Förenta staterna köpte den väldiga halvön för att hindra England att utvidga sitt Kanadavälde mot norr. Emellertid säges enbart laxfångsten på ett år hava inbringat tre gånger köpesumman, och sedan de stora guld-fynden lockat tusentals människor till Alaska, insåg man snart vilket värde skogarna och pälsdjuren representerade. Det har redan länge varit uppenbart att Alaskas framtid icke kan byggas på guldet utan på den levande naturens produkter. Men Alaska är intet jordbruksland, därtill är dess sommar för kort; skogsbruk, fiske, jakt och ren-

skötsel äro och förbli antagligen huvudnäringar.

Landskap och natur.

ALASKAS västkust är hög och ber-gig. Från sydgränsen upp till Cross-

sundet är den dessutom inskuren av d jupt inträngande, smala fjordar, a v vilka den viktigaste är Dynnfjorden. Norr om Cross-sundet försvinna fjordarna, och bergen resa sig brant ur havet , ställvis till en höjd av nära 4,000 m. redan vid stran-den. Längre mot norr höja sig de väl-diga topparna Mount Elias (5,500 m.) och Mount L o g a n (5,950 m.). Från och med Prinsen av W a l e s - v i k e n är kusten åter inskuren och rik på verk-samma och u t s l o c k n a d e vulkaner, vil-ka äro sär-skilt talrika på den berg-rygg, som från den långa och smala s. k. Alaskahalvön fortsätter på A l e u t e r n a s räcka a v öar. K u s t b e r g e n s s l u t t n i n g a r äro bevuxna med ståtlig

GULDVASKNING VID EN FLOD Det var guldet som lockade människorna till det karga Alaska. Ännu arbeta ett tusental lyckosökare med primitiva redskap vid avlägsna floder, i hopp om att .hastigt förvärva rikedom. Huvudmassan av Alaskas guld är funnet i flodernas grus och sand.

barrskog ända upp till Alaskahalvön. Denna är skoglös, men i stället rik på vackra, na-turliga ängsmarker. Kusten öster om Berings sund är liksom Ishavskusten för det mesta låg, enformig och saknar näs-tan fullständigt växtl ighet. Däremot är naturen inne i landet mera omväxlande. Här resa sig Nordamerikas högsta bergs-topp Mount Mac Kinley (6,421 m.) och den väldiga vulkanen Mount Wrangell (5,350 m . ) , b å d a skilda från kustbergen genom

stora längd-dalar. Vid-sträckta ytor i dessa berg-länder äro täckta av is och snö, isyn-nerhet när-mare kusten där otaliga jöklar söka sig ända ned till havet . Närmare Y u -konfloden av-taga bergen i höjd, och norr om den stora floddalen är landet till största delen uppfyllt av tundror, vida, trädlösa slät-ter. Bergen kunna dock spåras ända fram till Is-

XII. 3. 255

WH

ITE

PA

SS

. E

N V

ÄG

SO

M F

ÖR

T

TIL

L

RIK

ED

OM

O

CH

N

ÖD

E

n j

ärn

väg

är n

u d

rage

n g

enom

»D

et v

ita

pas

set»

frå

n S

kag

way

i A

lask

a t

ill

Kan

ada.

M

en v

id t

iden

fö

r d

en s

tora

gu

ldru

snin

gen

til

l K

lon

dy

ke

fan

ns

h

är

ej

ens

en

väg.

D

et

oak

tat

dro

go

tuse

nd

en g

enom

p

asse

t in

i

ett

okän

t la

nd

. M

ånga

dog

o u

nd

er v

ägen

, m

ånga

ick

e fö

rber

edd

a p

å d

en h

ård

a v

inte

rn

nåd

de

mål

et

end

ast

för

att

gå u

nd

er.

Ner

e i

dal

en k

an m

an s

e en

del

av

den

väg

de

följ

de.

D

en b

är d

et

hem

ska

nam

net

D

e d

öda

hä

sta

rna

s k

lyft

a,

emed

an

3,50

0

häs

tar

stu

pad

e h

är p

å en

st

räck

a av

n

ågra

k

ilo

met

ers

län

gd

Den

är

et

t d

yste

rt

min

nes

mär

ke

öve

r m

änn

isk

orn

as

sto

ra

gti

ldh

nn

ge

r.

256

257

VÄ

RL

DE

NS

NY

TT

IGA

ST

E

HÖ

GD

JUR

: R

EN

AR

VID

Y

UK

ON

FL

OD

EN

S S

TR

AN

D

Ala

ska

har

sin

ege

n r

end

jurs

ras,

den

vil

da

kari

bu

n e

ller

am

erik

ansk

a re

nen

, m

en d

en

sib

iris

ka

ren

en,

förs

ta

gån

gen

im

po

rter

ad

som

d

ragd

jur

år

189

2,

har

b

etyd

ligt

stö

rre

värd

e i

des

sa t

rak

ter.

D

etta

d

jur

ha

r vi

sat

sig

var

a så

nyt

tig

t, h

ar f

rod

ats

så

vä

l o

ch f

örök

ats

så

sn

abb

t, a

tt d

et

nu

str

öv

ar

i st

ora

h

jord

ar

över

Ala

skas

ö

de

slä

tter

. D

e

fles

ta ä

gas

av

nom

adis

eran

de

esk

imåe

r, a

v v

ilk

a t

re m

än

ku

nn

a sk

öta

en

hjo

rd p

å 1

,50

0 d

jur.

A

lask

a ä

r så

lun

da

et

t k

ött

pro

du

cera

nd

e fr

amti

dsl

and

— r

enk

ött

et ä

r en

ver

kli

g d

elik

ate

ss

— o

ch r

edan

nu

exp

ort

eras

årl

igen

st

ora

män

gder

ren

kö

tt t

ill

Fö

ren

ta

sta

tern

a.

INT

ER

IÖR

AV

T

LIN

KIT

-IN

DIA

NE

RN

AS

H

US

I

syd

ost

avsm

aln

ar

Ala

ska

ti

ll

en

stri

mm

a la

nd

so

m

skil

jer

Kan

ada

fr

ån

Sti

lla

hav

et.

Det

ta

lan

d

fun

no

d

e v

ita

b

ebo

tt

av

en i

nd

ian

stam

k

alla

d

tlin

kit

er

elle

r k

olu

seh

er,

ett

inte

llig

ent

och

utv

eck

lat

folk

. D

e vo

ro r

edan

då

skic

kli

ga a

ffär

smän

och

utf

örd

e v

ack

ra a

rbet

en i

trä

, st

en o

ch k

op

par

. D

e vo

ro

bo

fast

a

och

byg

gde

star

ka

träh

us.

P

å b

ild

en s

ynas

hu

dar

av

nyl

igen

d

öd

ade

päl

sdju

r u

pp

hän

gda

till

to

rkn

ing

på

spär

rar

i ta

ket

. D

en

ligg

and

e m

ann

en

till

h

öge

r h

ar s

årat

s i

stri

den

med

en

b

jörn

, va

rs s

tora

hu

d

är u

tsp

änd

på

vägg

en ö

ver

man

nen

s h

uvu

d.

Des

sa i

nd

ian

er f

iska

mer

a än

de

jag

a.

258

TLINKIT-INDIANERNAS TOTEM-PÄLAR Tlinkitindianerna snida underbara totem-pålar av trästammar, och de urholka cederträd till kanoter, vi lka de i l ikhet med vapen och husgeråd utsira med vackra relief-figurer. Detta, samt den av dem kända tatueringskonsten och andra seder och levnadsvanor, anser man

tyda på att dessa indianer härstamma från sydliga öar i Stilla havet. •

havet, där de bl. a. bilda den för sina stora guldfyndigheter ryktbara, vilda och öds-liga Sewardhalvön. — Alaskas floder äro många och stora. Y u k o n , 3,500 km. lång, är den största, den viktigaste för samfärdseln och den rikast guldförande. Från juni till september kan floden befaras med ångare, som gå upp till gulddistrikten i Kanada. N u ha järnvägar minskat Y u -kons betydelse, men förr var den den enda vägen till inre, okända och otillgängliga trakter. — Kl imatet i Alaska är i söder rätt milt, påminnande om Finlands. Så-lunda har Sitka, Alaskas forna huvudstad på Baranovön, i januari en medeltempera-tur a v — 1 ° , i juli - f i 2,2°. I de inre delarna råder däremot ett utpräglat fastlandskli-mat. Som exempel nämnes Dawson City (i Kanada, men nära Alaskas gräns) med motsvarande medeltemperaturer —30,9° och 4-13,2°. Absoluta extremer äro — 5 5 , 5 ° och + 2 7 , 2 ° .

Öarna.

A v särskilt intresse äro de talrika öar som höra till Alaska. Intill västkusten ligga Alexanderöarna med en samman-lagd y ta av 33,000 k v k m . Hit höra den ovannämnda Baranovön och den stora Prinsen av Wales-ön. Alla äro de synner-ligen skogrika, och Förenta staterna ha fridlyst mer än hälften av området och därav skapat en av de största naturliga forstliga fridmarker som finnes på jor-den. — Ungefär 8 mil från Alaskas syd-kust ligger den för sin naturskönhet om-talade ön Kadiak, rik på skog och vackra gräsmarker. Här lever den ofarliga ka-diakbjörnen, en av de största och säkert den vackraste av alla björnar. — Aleu-terna äro skoglösa, men frodiga ängsmar-ker uppfylla de närmaste a v dem, de starkt vulkaniska Unimak och Una-laschka. Längre ut i havet bliva Aleu-terna alltmer sterila och dystra. L ika

259

EN BLÄRÄVSFARM I A L A S K A Långt ute i Berings hav finnes en liten arkipelag kallad Pribylov-öarna. Där bedrives livlig päls-varuhandel, t y de äro hemvist för sjöbjörnen och blåräven. Rävfarmaren är beroende av säl-jakten, emedan de dyrbara blårävarna utfodras med säl, som även den dödas för skinnets skull. Se-dan man begynt med rationell avel av blåräv, har detta djur blivit ett av de viktigaste pälsdjuren.

A N V Ä N D N I N G AV V A T T E N L E D N I N G VID G U L D V A S K N I N G Tillsvidare har det mesta av Alaskas guld fåtts från ytliga jordlager, men en del har funnits på rätt stort djup. Förfullkomnade maskiner ha ersatt guldletarenas enkla vaskpanna. På bilden synes storartade rörledningar, ur vilka mäktiga vattenströmmar genomspola det

guldförande gruset. Guldet sköljes ut varefter det tillvaratages ur vattnet.

260

VID RESANS SLUT. RENKARAVAN I EN STAD I ALASKA I Alaska, som har en sträng vinter, och där marken är snöbetäckt en lång tid av året, använde man förr vanligen hundspann för resor om vintern. Numera få renarna, d. v. s. de importerade sibi-riska djuren, allt oftare ersätta hundarna. Karibun, den amerikanska renen, låter icke t ä m j a sig.

SOMMAR I ALASKA Man hör så ofta talas om kölden och den långa vintern i Alaska, att man lätt kunde tro det vara den eviga snöns land. Men den korta sommaren är varm och ger, såsom ofta i nordliga trakter, liv åt en ställvis yppig växtvärld. Bilden visar en rent överväldigande blomsterprakt.

261

HUR PASSAGERARE LANDSÄTTAS VID NOME I ALASKA Ungefär på mitten av Alaskas västkust ligger staden Nome på den rikt guldförande halvön Seward. Från oktober till juni är havet fruset och landstigning omöjlig. På sommaren kan man endast komma i land med flata båtar, och t. o. m. från dem måste passagerarna lyftas med lyftkran. Detta och många svårare hinder har guldet förmått människan att övervinna

avskräckande äro öarna i Berings sund, men några äro båda intressanta och be-tydelsefulla på grund av sin djurvärld. Störst är S:t Lawrence, fylld av berg och sumpmarker. Den är bebodd av några hundra eskimåer, vilka kunna bo här en-dast tack vare att ön är samlingsplats för talrika valrossflockar. I norr ligger S:t Matthew, obebodd, m'en besökt av jägare emedan egendomligt nog isbjör-narna är särskilt talrika här, isynnerhet om somrarna. Viktigast äro likväl de sydligaste öarna i Berings sund, Pribylov-gruppen. Här förekommer den dyrbara blåräven, som givit upphov till en stor-artad djuravel, och här äro sjöbjörnarnas och sjölejonens avlingsplatser. Sjöbjör-nen, en säl med dyrbart skinn, vnglade förut i tusental på alldeles bestämda stäl-len på skären. Tidigt på våren komma hannarna och utväl ja åt sig en klippavsats som de med raseri försvara mot andra hannar. D e äro så mycket större än ho-norna att man kunde tro dem tillhöra

olika arter. De samla till sig så många honor som möjligt och vaka över dem, klokt och modigt. P å Pribylovöarna bo några hundra aleuter, som med urskil 1-ning ha beskattat den dyrbara sälstam-men, men sedan de vita begynt jaga dju-ren överallt, ser det ut som om de för-svarslösa sälarna vore dömda till under-gång.

Bosättning och näringar.

Alaskas öfolk äro aleuterna, av vilka endast c. 3,000 återstå. Kadiak hyser hälften av denna dystra, lidande och utdöende folkstam. De voro talrika då ryssarna kommo till Alaska, men utsattes för en så barbarisk behandling och för dem främmande sjukdomar att de snabbt decimerades. — Vid kusterna av Ishavet och Berings sund bo eskimåer, det ark-tiska havets jägare och fiskare. De ha spritt sig något inåt land längs floderna och därvid kommit i kontakt med india-nerna och t. o. m. uppblandats med dem,

262

EN JÄGARES HEM I ALASKA Alaska är ett paradis för jägare, fiskare och fångstmän. Här ströva stora 'hjordar av karibu, den amerikanska renen, här förekomma flere slag av björn såsom is-, svart-, brun- och grå-björn samt en mängd andra värdefulla pälsdjur, t. ex. varg, räv, utter, mink och framför allt bäver och sobel. — Denna jägare har byggt sig ett trevligt blockhus väl försett [med bränsle.

men i huvudsak ha de bibehållit sig ras-rena och självständiga. Deras språk och levnadssätt äro desamma som övriga eskimåers. — Indianerna i Alaska till-höra t v å skilda grupper. De som leva i det inre av landet äro fåtaliga, jägare och laxfiskare, nära besläktade med Nord-amerikas övriga jägarstammar. De stå lågt och äro illa organiserade. Ofta äro de utsatta för hungersnöd, då jakten eller fisket slår fel. Liksom aleuterna ha de blivit illa behandlade av de vita och av-taga i antal. De på väst- och sydkusten boende indianerna tillhöra den intressanta grupp som kallas nordvästindianer och som i många avseenden skiljer sig från inlandsborna, vilka alla ursprungligen voro nomadiserande jägare. Nordvästindia-nerna äro bofasta, de bygga nära stranden av havet eller en älv stora hus av bräder med gaveln mot vattnet . Var je hus är avsett för flere familjer och ofta utvän-digt prytt med de mest fantastiska mål-ningar, föreställande allehanda vidunder

men också stiliserade djur av religiös eller praktisk betydelse för folket. Fram-för husen resas höga totempålar eller vapenstolpar, trädstammar i v i lka skulp-terats egendomliga djur- och mänskolik -nande figurer. P å begravningsplatserna finnas även besynnerligt skulpterade träd -figurer, och de ur väldiga trädstammar ur-holkade kanoterna liksom nästan alla husgeråd äro prydda med skickligt gjorda figurer i relief, alla av historisk eller m y -tologisk betydelse. T y v ä r r avtaga dessa indianer snabbt i antal och deras egen-artade kultur upplöses. Deras vackra vävnader och andra hemslöjdsartiklar ha ersatts av modernt kram, och själva ha de som g å v a av den vite mannen fått sjukdomar och laster som förstöra dem till kropp och själ.

Ungefär hälften av Alaskas 60,000 invå-nare äro vi ta . D å Förenta staterna år 1867 köpte Alaska av Ryssland, fanns det knappt någon som kände sig hugad att resa till detta avlägsna land, trots dess omtalade

263

EN LAXKONSERVFABRIK MELLAN BERG OCH VATTEN Vid mynningen av nästan varje flod i södra Alaska ligger en laxkonservfabrik. De skogklädda bergen resa sig ofta så brant ur havet att fabrikerna stå på pålar i vattnet. Dessa äro overk-samma om vintern, men på sommaren då millioner laxar simma upp i floderna, anlända också fartyg med arbetsfolk och konservburkar, och en intensiv fångst och inläggning begynner.

LAXFÅNGST I YUKONFLODEN Den stora Yukonfloden lämnar liksom Alaskas övriga floder årligen en väldig kvantitet lax. Varje sommar fångas tusentals laxar i laxgårdar eller pator liknande den man ser på bilden. Laxfångsten ensam inbringade på ett år tre gånger den summa Förenta staterna hade betalat

för Alaska. Härtill kommer den betydande fångsten av torsk vid kusterna. 264

SKOBUTIK PÄ EN GATA I SITKA Eskimåerna i Alaska äro ett småvuxet , flitigt, oavhängigt folk, som man sällan ser i t jänst hos den vite mannen. Förr voro de fiskare och valfångare, nu äga många av dem renhjordar. Denna eskimåkvinna från Sitka, Alaskas forna huvudstad, ti l lverkar och broderar m j u k a

lädertofflor dem hon säljer på gatorna.

VINTERFÖRRÄDEN SAMLAS Då de vita kommo till Alaska levde indianerna huvudsakligen av lax som de fångade om som-maren. För att fisken skall hålla sig till vintern rökes den. Sedan hänges den på stänger utom räckhåll för hundar och vilda djur, som hemsöka förråden medan indianerna äro ute på bär

plockning eller karibujakt, som tvingar dem att färdas mycket vida omkring.

265

ALASKA

rikedom på fisk och pälsdjur. Men i början av 1870-talet gjordes de första guldfyn-den vid Yukonfloden, där guldstaden Circle City uppkom, och på den tidigare nämnda Baranovön där landets huvudstad Sitka raskt begynte växa . Någon stor rusning blev det dock icke förrän efter upptäckten av guldfälten i Klondyke i Kanada. D å undersökte expeditioner och enstaka djärva resenärer även det vid-sträckta Yukonsystemet, och funno guld på otaliga platser, isynnerhet vid de södra bifloderna, där vaskning fortfa-rande pågår. År 1898 upptäcktes de stora guldförande gruslagren på Sewardhalvön, vars ödsliga natur och hårda klimat icke kunde avskräcka tusentals människor från att här försöka sin lycka. Många dogo av köld och hunger i detta fruktansvärda land, där marken är frusen nio månader av året, varigenom själva vaskningsar-betet också i hög grad försvårades. Här uppväxte flere städer på några veckor. Den viktigaste är Cape Nome, som ännu för ungf. t jugo år sedan var Alaskas största stad med c. 25,000 invånare och försedd med elektriska anläggningar, ho-tell, banker och egna tidningar. Men guld-fyndigheterna ha begynt sina. Cape Nome är nu en obetydlig stad, Sitka har gått tillbaka och t. o. m. förlorat sin rang av huvudstad. Alla tecken tyda på att guldet icke skall skapa Alaskas framtid, såvida man icke gör nya upptäckter. Juneau, landets nya huvudstad, och Skagway, båda vid Dynnfjorden, äro nu landets viktigaste städer, och ingendera är guldstad. De ha lämpliga hamnar, och från dem utgå järnvägarna till landets inre. De ha sålunda utvecklats till de för-nämsta handelsplatserna. — Förutom guld har man i Alaska funnit koppar, sil-ver, kol och petroleum, men tillsvidare icke i särskilt stora mängder. Dock be-gynte man genast bryta silver och kop-par, och framför allt betydde de olika fyndigheterna att Förenta staternas ka-pitalister blevo intresserade av Alaska. Därigenom var det lätt att erhålla lån för startande av också andra näringar än de som tillhöra metallindustrin. Alla som nu syssla med gruvdrift i Alaska hoppas med rätta på att man i det stora okända

inre av den väldiga halvön skall göra n y a upptäckter, som ännu länge skall göra Alaska till metallernas, enkannerligen de ädla metallernas land. Staten har även bekostat flere expeditioner som genom-korsat landet i olika riktningar och som även gjort betydande upptäckter. —

E n kolossal förmögenhet representera Alaskas skogar. Redan ha stora sågverk an-lagts flerstädes och en rationell skogsvård införts, vilket framgår bl. a. därav att s.'k. »Forest-Reserves» eller forstliga fridmarker avgränsats. Trävaruexporten är nu re-dan betydande. — E n annan naturlig rikedom är fisken. Vid kusterna bedri-ves torskfiske i så stor skala att ' man i Alaska hoppas kunna tävla med torskfis-ket i Atlanten. Laxfisket i älvarna har gett upphov till en storartad konserv-industri, och det sägs att detta fiske ensamt gör Alaska till ett rikt land värt att bebos av vita. Pälsvaruhandeln har stora naturliga förutsättningar i Alaska. Landet hyser ett häpnadsväckande stort antal björnarter, dessutom älg, ren, hjort-, får- och getarter samt många smärre synnerligen dyrbara pälsdjur. Det var ryktet om dessa djurvärldens skat-ter som på 1700-talet lockade ryssarna till Alaska, där de foro fram som vil-dar mot både människor och djur. Alaskas dyrbara pälsdjur havsuttern utrotades nästan fullständigt av dem. Pälsvaruhan-deln har under amerikanernas ledning fått ny fart genom anläggandet av djurfarmer, mest för olika arter räv.

Endast Alaskas sydligaste del är lämplig för boskapsskötsel, där har kreaturs- och fåraveln lyckats. Den tama renen från Sibirien har införts mångenstädes främst med tanke på vin-tersamfärdseln. Den har visat sig tr ivas mycket bra och förökas starkt. I all-mänhet ha eskimåerna övertagit vår-den av detta nya husdjur. Den tama re-nen är nu så talrik att den för längesen fyller behovet för samfärdseln; den har nu blivit ett viktigt slaktdjur och en ny in-komst för landet. — Alaska är intet jord-bruksland. Med potatis och kål har man lyckats bäst, men även andra köksträd-gårdsväxter trivas nödtorftigt i landets södra delar.

266

Ett storslaget landskap BRETAGNE OCH DESS EGENARTADE BEFOLKNING

Bretagne, den av Atlantens västanstormar ombrusade halvön, lockar varje sommar ska-ror av främlingar, som i dess karga men underbart fängslande natur och bland dess enkla, trohjärtade folk söka lisa för jäktade nerver eller skönhetsvärden att fästa på duk och papper. I våra dagar bildar landet icke någon politisk eller ens administrativ en-het. Det. är uppdelat i de fem franska departementen Tlle-et-Vilaine, Loire-inférieure, Cötes-du-Nord, Morbihan och Finistére. Men hela medeltiden igenom intog Bretagne en mycket oberoende ställning. Dess hertig var länge endast till namnet franske konun-gens vasall. Först i slutet av femtonde århundradet blev det fastare knutet till Frank-rike genom hertiginnan Annas tvenne giftermål, med Karl V I I I och Ludvig X I I . Kring den lika sköna som goda furstinnans gestalt har folksagan vävt en skrud av mystik.

FÖ R många miljoner år sedan, under den period i jordens historia, som

kallas koltiden, sträckte sig genom det nuvarande Centraleuropa från södra Ryss-land till de Brittiska öarna en mäktig bergskedja. A v denna återstå numera en-dast sönderbrutna och ut jämnade rester. Det mesta är täckt a v yngre bildningar. E n jämförelsevis orubbad återstod är Frankrikes nordvästra hörn, Bretagne och en del av Normandie. Området motsva-rar ungefär det forntida landskapet Ar-morica, och därför h a geologerna kallat det Armorikanska platån. Vid den klip-piga kusten har havet bildat fjordar, vilka utmärkas a v en egenartad, kärv skönhet. Flera a v dessa fjordar erbjuda goda hamnplatser. Vid en a v dem ligger den viktiga krigshamnen Brest. D e t inre a v halvön Bretagne är mestadels backigt och småbergigt. I öster sträcker sig en vågig slätt kring floden Vilaine och sta-den Rennes. I väster bilda granitbergen tvenne ryggar, vilkas högsta toppar dock icke nå upp till fyrahundra meter. L j u n g och ginst täcka mångenstädes de vida hedarna, men odlingen har trots den karga jordmånen överallt gåt t framåt. Särskilt har man lagt an på bovete och potatis, lin och hampa. D e odlade gräsvallarna, vilka frodas i det fuktiga klimatet, skänka riklig näring åt mjölkboskapen.

Sjöfarare förr och nu. Sedan urminnes tider har dock kustbe-

folkningen för sin utkomst främst varit hänvisad till havet. Bretagnes klippor fostra d järva fiskare och seglare. I den franska flottans hävder ha bretonerna bi-

dragit med några a v de mest lysande ka-pitlen. Århundraden före vår tidräknings början torde de gamla cstrymnierna på öarna utanför denna kust idkat en in-bringande byteshandel med tenntackor från Cornwalls gruvor, som de sålde till tartessier och feniker från södra Spanien. Vilken ras dessa ostrvmnier t i l lhört, torde ej vara utrett . Deras namn påmin-ner något om de keltiska osismiernas, vilka vid tiden för den romerska eröv-ringen voro bosatta i västra Bretagne. Deras sjöduglighet återfinnes hos syd-kustens veneter, om vilka Caesar säger, att de hade många fartyg med vilka de plägade färdas till Britannien, och att de som sjömän vida överträffade sina gran-nar. L i k v ä l blevo de av romarna beseg-rade i ett stort sjöslag. Caesar berättar även, a t t veneterna, när de sågo at t kri-get var oundvikligt, sände bud med an-hållan om hjälp till sina fränder i Britan-nien. L å n g t senare, i femte och sjätte år-hundradena efter Kristus, då romarna redan utrymt Armorica, kommo britterna över i stora skaror. Denna folkvandring stod väl i samband med det tryck, som de anglosaxiska erövrarna utövade p å kel-terna norrom Kanalen. Armorikanerna kunde, trots släktskapen, icke se denna invasion med alltför blida ögon. Svåra slitningar uppstodo, men nykomlingarna, som fingo ständiga krafttillskott från sitt hemland, bredde hastigt ut sig och fingo snart överhanden i västra och norra Bretagne, vars befolkning ännu i dag är något ljusare och resligare än grannarna i söder. Ä v e n om man räknar med ett skandinaviskt inslag från den normandiska

2 6 7

TVENNE ALLMOGESPELMÄN VID EN LANTLIG DANS I BRETAGNE Vid folkfesterna i Bretagne dansar man gärna till tonerna av en dragharmonika, men nästan lika populära äro flageoletten och ett slags säckpipa, kallad biniou. Det sistnämnda instrumentet trakteras av den gamle spelmannen till höger, medan hans kamrat spelar flageolett. Mången allmogeman kan mästerligt återgiva de gamla vackra folkmelodierna på sin enkla säckpipa..

268

ETT GOSSEBARN, SOM ÄR LINDAT EFTER KONSTENS ALLA REGLER I Bretagne kan man få se spädbarn, som äro lindade och ombonade med dukar och band, så att de påminna om indianska småttingar. Med stolthet betraktar denna mor sin lilla gosse, som synbarligen trives bra i fodralet med de vackert v ä v d a och broderade banden. S j ä l v bär hon en coif, d. v. s. ett vitt stärkt huckle av den särskilda typ, som brukas i hennes hemtrakt .

269

ETT STORSLAGET LANDSKAP

Staden som sjönk i havet. i

En av de vackraste är sagan om staden Ts, som sjönk i havet och nu ligger på Douarnenezvikens botten, där man ännu vid klart och lugnt väder tror sig kunna se ruinerna av dess palats. Is, säga bre-tonerna, var så stort och praktfullt, att fransmännen, då de skulle ge namn åt sin huvudstad, icke kunde finnå på något bättre eller värdigare än Par-Is, d. v. s. Is' vederlike. Denna fornstad var byggd på mark, som låg lägre än havets yta. men skyddades mot översvämning av murar och dammar. Drottning Dahut bar själv i en halskedja nycklarna till den slussport, av vilken stadens öde berodde. Hennes stolthet och högmod kände inga gränser, och hon aktade föga på dem, som varnade henne att fresta Guds tålamod. Men till Is kom en skön främling, som snärjde drottningen med fagra ord och blickar, rövade nycklarna och öppnade

EN HELGDAGSKLÄDD ARBETERSKA Denna flicka är hemma i Douarnenez. Veckan lång sitter hon på fabriken och lägger in sar-diner, men när söndagsmorgonen kommer, går hon till kyrkan, klädd i sin bästa helgdagsdräkt.

tiden, får man dock främst skriva denna olikhet på britternas konto.

Själva namnet Bretagne, Britannia minor, eller Lilla Britannien, utgör ett vittnesbörd om den brittiska kolonisa-tionen. Armorikanerna talade väl i all-mänhet provinslatin, men britterna fast-höllo vid sitt keltiska tungomål, vilket såsom ett levande folkspråk bevarats till våra dagar. Invandrarna medförde även sagor och sånger, vilka i Bretagne ytter-ligare utformades. Bretonska barder sjöngo om Kung Artur och riddarna av det runda bordet. Ön Avalon utanför. Tregastel skall vara den plats, dit den sårade sagokonungen fördes ur drabbnin-gen. Får man tro bretonerna är Artur icke död, han lever ännu i ett underjor-diskt slott, och visar sig tid efter annan för människorna i skepnad av en korp. Sagostämningen över Bretagne har ännu icke vikit för den moderna realismen. Många underbara sagor och legender leva på folkets läppar.

EN BONDE I ÅLDERDOMLIG DRÄKT Nu för tiden ha de flesta bretoner kortklippt hår, och de rynkade puffbyxorna, som förr voro så allmänna, bäras nu endast av den äldre generationen J^vid särskilt festliga tillfällen.

270

DEN GAMLA STADEN QUIMPER, huvudorten i departementet Finistére, är mycket intres-sant. De åldriga husen tyckas nicka åt varandra över trånga gator och gränder. På bilden se vi i bakgrunden St Corentinkatedralen med de t v å vackra tornen, vilka blivit uppförda i senare tid. Gatorna vimla av bretagnare i originella kostymer, t y det råkar just vara marknadsdag i Quimper.

271

BORGEN I JOSSELIN är alla stadsbors stolthet. Josselin är en liten ålderdomlig stad i södra Bretagne. Dess »ehåteau» är en synnerligen imponerande byggnad, vars grundvalar ligga på själva klippan. Josselins kvinnor byka kläder på det ställe, där de runda, mäk-tiga tornen och höga, fast hopfogade murarna spegla sig i den lilla floden Ousts vatten.

272


den förbjudna porten. Då strömmade havet in, och staden gick under med alla dem som voro däri. Det säges, att präs-terna från kringliggande församlingar förr plägade fara ut på viken i fiskarbå-tar och läsa mässor över den sjunkna sta-den. Mässor och förböner spela fort-farande en stor roll i bretonernas liv, även om kyrkan förlorat en del av sin makt över folket. Helgonen äro ett slags nationalhjältar, och allmogen vallfärdar troget till helgonfesterna.

Sångarnas och havets pardon. En sådan högtid eller »pardon» är en

blandning av kyrklig ceremoni och folk-förlustelse. Deltagarna, om man bortser från dem som komma av idel nyfikenhet, tro att de få sina synder förlåtna och sina krämpor botade. Efter dagens böner och andaktsövningar följa på kvällen dans och glättigt glam. På sina knän släpa sig pilgrimerna till den plats, där helgonets jordiska kvarlevor äro begravna och dricka ur källan vid dess grav. Men när aftonen kommer, dansar man gladeligt till tonerna av dragharmonikan eller »bi-nioun», den bretonska säckpipan. Stund-om utbjudas även förfriskningar, och det växande släktet har tillfälle att roa sig i gungor och karuseller.

I Rumengol firas en pardon, som är särskilt namnkunnig. Här finnes en be-römd undergörande madonnabild, som botar allt ont. Denna pardon kallas även Sångarnas pardon. Om uppkomsten av detta namn finnes det en gammal legend. Konung Graton, säger den, lät kasta sin sköna dotter Ahes i havet för att själv undgå döden genom drunkning. Men Ahes förvandlades till en siren, som med sin underbara sång lockade sjömän och fiskare i djupet. På sin dödsbädd bad nu Gralon den heliga jungfrun, att hon skulle tysta Ahes trolska stämma. Jung-frun förklarade, att hon ej kunde upp-fylla denna bön. Men i stället ville hon sända till jorden ett släkte av gudabenå-dade sångare, som varje år skulle sjunga vid Rumengols pardon.

En annan intressant pardon är den, som uppkallats efter St Jean du Doigt, den helige Johannes med fingret. Den eld

som då tändes påminner mycket om våra midsommareldar. De fattiga och tiggarna ha sin speciella pardon och likaså alla ha-vets arbetare, levande och döda. Den sistnämnda är ägnad den heliga Anna, Marias moder, som enligt bretonsk version hade äktat konungen av Frankrike, men blev förskjuten av honom, när han såg att hon skulle bli mor till ett barn, som icke var hans. En ängel förde henne över havet till det heliga landet, men på ålder-domen återvände hon till Bretagne, där hon delade ut alla sina rikedomar bland de fattiga och slutade sitt liv i armod.

Helgonet med det öppna hjärtat. Bland Bretagnes många helgon fram-

står St Galonnek som typen för en kris-ten hjälte. Hans högtid firas i april, då fåglarna börja sjunga. St Galonnek var bördig från Irland. I sin första ungdom lyssnade han till den helige Patriks ord, men redan vid aderton års ålder lämnade han Irland och seglade över till Bretagne. Efter många äventyr kom han till en ort i närheten av Plougastel, där han ut-tröttad satte sig på trappan till ett hus och väntade på att man skulle bedja ho-nom stiga in. Men husbonden kom ut och jagade bort honom. Så gick han från dörr till dörr och rönte överallt samma ogästvänliga bemötande. »Zevel», gå din väg, var det enda han fick höra, och där-för heter byn Pouzevel.

Men i grannbyn bodde en fattig änka, som icke ägde något annat än ett förtor-kat, stenbundet jordstycke, som hon icke själv orkade bruka. Likväl tog hon emct Galonnek, som om han varit hennes egen son. Till belöning grävde han efter vatten på hennes fält, och se, en klar källa sprang fram och förvandlade den torra heden till en grönskande äng. När byborna sågo detta, bådo de Galonnek att stanna hos dem. Han gjorde så, bodde i en koja och lärde dem känna deras plikter mot Gud och människor. Men därjämte utrotade han vargarna och myggorna i nejden. Ännu i sin ålderdom uppträdde han med kraft mot adelsherrarna, när de förtryckte bönderna.

En dag anträffades St Galonnek död vid vägkanten. Hans vänner togo då

XII. 4. 2 7 3

274

EN

GL

ÄT

TIG

BR

ÖL

LO

PSP

RO

CE

SSIO

N M

ED

SP

EL

MÄ

NN

EN

I S

PE

TSE

N T

ÅG

AR

GE

NO

M P

LO

UG

AST

EL

S G

AT

OR

B

reto

ner

na

äro

ett

arb

etsa

mt

folk

, so

m

säll

an

un

nar

sig

n

ågon

vi

la,

men

n

är

de

någ

on

gån

g sl

å si

g lö

sa,

verk

a d

e gl

ada

och

up

psl

up

pn

a n

atu

r-b

arn

. I

syn

ner

het

b

etra

kta

s et

t gi

fter

mål

so

m

en

välk

om

men

an

led

nin

g ti

ll f

esta

nd

e,

dan

s o

ch s

ång.

B

röll

opsp

roce

ssio

ner

na

i P

lou

gast

el ä

ro

en

fröj

d

för

öga

t.

Til

l d

en

mål

eris

ka

effe

kten

b

idra

ga

ick

e m

inst

d

e va

ckra

fo

lkd

räk

tern

a.

Kvi

nn

orn

a

skru

da

sig

i st

ärk

ta

hu

ckle

n,

livs

tyck

en

och

b

roki

ga

förk

läd

en.

Män

nen

åt

er

bär

a b

red

skyg

giga

hat

tar,

lj

usb

lå r

ock

ar

med

fl

ere

ra

der

sil

verk

nap

par

, gr

ön

a vä

star

och

lån

gbyx

or

av m

örk

t ty

g.

TVÄTT VID BRUNNEN: VARDAGSSCEN PÄ EN GAMMAL BONDGÅRD Bönderna i Bretagne äro i allmänhet konservativa, icke blott i sina politiska åsikter, utan även i sina arbetsmetoder. Åkerbruket bedrives med ti l lhjälp av hästar och oxar. Maskiner komma sällan till användning. Säden tröskas med slagor. Gammaldags enkelhet utmärker även det husliga arbetet. Här se vi en bondkvinna tvät ta kläder i den stora granithon vid brunnen.

kroppen och begravde den i St Pols kyrka. Hans grav täckes a v en enkel granitplatta, på vilken läses ett enda ord: Galonnek. Ännu i dag pläga bretons-korna lägga sina späda söner på denna sten och bedja: »St Galonnek, giv mitt barn t v å hjärtan, ett lejons hjärta , starkt i att göra det goda, och en turturduvas hjärta, fullt av broderlig kärlek.» Galon-nek betyder »öppenhjärtad».

Druider och druidstenar.

I forntiden utgjorde Bretagne en av de viktigaste härdarna för den galliska drui-dismen. Druiderna voro präster och do-mare, läkare och trollkarlar. K lädda i v i ta dräkter och bekransade med eklöv, utförde de sina kulthandlingar i skogar-nas d j u p eller på de dystra, ödsliga ber-gen, där s jälva naturen tycktes besjälad av en mystisk fruktan. Ä v e n människo-offer anställdes a v druiderna. Deras po-litiska m a k t var stor, och de synas ha ut-

övat ett djupgående inflytande på det keltiska folkets livsåskådning och moral. Före den romerska tiden voro de bärarna av den primitiva bildning, som förefanns i Gallien. Erövrarna stödde sig i början på dem för att lättare nå massorna, men sedermera förbjödo kejsarna deras kult. Druidiska bruk och druidisk vidskepelse fortlevde dock i avsides belägna trakter långt in i den kristna tiden.

D e egendomliga monument, som kallas druidstenar och druidältare, och vi lka särskilt talrikt förekomma just i Bretagne, torde knappast ha uppförts av druiderna, men ha troligen använts a v dem vid de-ras religiösa ceremonier. Arkeologerna antaga att druidstenarna blivit resta långt tidigare, under slutet av stenåldern och början a v bronsåldern. Dessa stenar och stensättningar ha olika keltiska be-nämningar. D e fristående obeliskerna, vi lka bestå av en enda, föga eller alls icke tillhuggen sten, kallas menhirer. E n dös

275

£ L A i \ i _ > MENECS MÄKTIGA STENAR I VÄNTAN PÄ VÄLSIGNELSEN Fordomdags, säga bretonerna, blev St Corneillez räddad undan fiendens soldater av boskapen i Menec, och allt sedan dess har man här välsignat boskap. Enligt folktron äro stenarna ingen-ting annat än de fientliga krigarna, vilka den helige mannen förvandlat. Ingenstädes i Bretagne finnas så många och så ståtliga stenrader som i Menec. Stenarnas antal överstiger 2,700.

eller kista av uppstående stenar med ett takblock kallas dolmen och en krets eller grupp av stenar cromlech. Dessutom fin-nas även stenrader, av fransmännen kal-lade allignements. Imponerande stenra-der förekomma i Menec nära Carnac. Här får man se elva stycken bredvid var-andra, och hela stensättningen lär räkna 2,730 stenar. Har man fantasi kan man föreställa sig hedningarna dansande upp och ner mellan stenraderna med sina krigsfångar, innan de förde dem till offerplatsen.

Med sin trolska natur och sina gamla minnen utövar Bretagne en stark drag-ningskraft på konstnärer och turister. Finistéres sönderslitna klippor, höljda av dimmor och piskade av regn, äro på sitt sätt lika fängslande som de små idyl-liska byarna med deras stämningsfulla kyrkor. Menhiren är en uråldrig jätte, en dyster vålnad från gångna tider. Men i hägnet av blommande äppelträd leka bretonernas glada barn, ett vackert mo-t iv för pensel och penna.

Ett bretonskt bröllop.

Utomordentligt måleriska äro de gamla folkdräkterna. E n bretonsk brud är en fägnad för ögat. Stundom liknar hon en stor fjäril. Klänningen är broderad med guldtråd, mössan och kragen äro av fina spetsar och förklädet av vacker blommig sammet. Utanför märens hus, där den borgerliga ceremonin äger rum, väntar brudföljet. Flickorna, klädda i sin hembygds dräkt, skratta och prata med de unga männen, men då brudparet träder ut på trappan, tystna alla plöts-ligt och bilda procession. Man styr nu sina steg till kyrkan, där prästen väntar. Vid altarrunden äro tvenne stolar fram-satta för brud och brudgum, och fram-för dem placeras två ljus. Den kyrkhga ceremonin är aldrig lång, men gör ett djupt intryck på de närvarande. När d^n kyrkliga vigseln förrättats, beger man sig ut på en äng, där festmåltiden ätes. I den få alla, som kommit tillstädes, ung och gammal, fattig och rik, taga del,

276


Ofta avslutas den med en litania över de döda, som läses av någon gammal kvinna.

Man minnes alltid de döda. D e avlidna håller man alltid i minne.

Man tänker på dem, som om de ännu levde. Begravningsplatserna äro före-trädesvis anlagda mitt i staden eller byn, för att de, som vila där, icke skola gå miste om kyrkosången och mässorna. När en människa dött, säger bretonen, att »hon betalt sin sou och gåt t över bron» eller att »hon betalt det, som ni och jag ännu äro skyldiga». Men så länge han väntar på sin tur att gå över bron, är han varken sorgsen eller grubblande, utan förstår att taga livet från dess bästa sida.

I Bretagne påträffar man fortfarande en mängd människor, som inte ha någon stadigvarande bostad, utan. draga om-kring på vägarna. Till denna klass höra utom träskomakarna, vi lka själva söka sitt råmaterial i skogen, kolare, linne- och yllevävare, taktäckare, lumpsamlare och många andra. D e föra ett slags zigenarliv, pittoreskt och fritt från alla bekymmer och all konvenans.

Bretonen som fiskare.

A v största betydelse för Bretagne är fisket, vilket dels bedrives inne under kusten, dels långt ute till havs. Kust-fiskarnas fartyg äro i regeln små och ofta odäckade. Med sådana båtar går man också ut på sillfiske i Kanalen, eller fån-gar sardiner i Biscayabukten. För torsk-cch sillfisket i de isländska vattnen måste bretonerna dcck använda större och sj osäkrare båtar. Konkurrensen med England har tvungit fransmännen att överge sina gammalmodiga segelskutor och övergå till ång- och motordrivna far-tyg. Sedan början a v femtonhundratalet ha bretonerna brukat fiska på Newfound-landbankarna, men 1004 måste Frank-rike avstå från sina privilegier i dessa vatten och sedan dess hysa de bretonska fiskarna icke något större intresse för Newfoundland.

Inläggning av sardiner för export bedri-ves fabriksmässigt, t .ex. i Douarnenez. Os-tronfisket har lagts om på en mera rationell bas genom inrättandet av ostronparker, i vilka de efterfikade molluskerna uppfödas.

KAMMARE MED VÄGGFASTA SÄNGAR I EN BRETONSK BONDGÅRD I detta och många andra bretonska bondhem liknar sängkammaren icke alls en sådan, åt-minstone icke om dagen. Sängarna påminna mera om skeppskojer än om vanliga sängar. De ligga över- varandra och äro försedda med skjutbara dörrar, vilka stängas till dagen. Genom denna anordning få sängarna likhet med väggskåp. Nära sängen hänga bilder och krucifix.

2 7 7


Bretagnes särställning.

Bretagnes främmande befolkning och något avskilda läge betingade dess i viss mån självständiga ställning under me-deltiden. Endast till namnet erkände bre-tonerna de karolingiska kejsarnas överhög-het, och vasallskapet under den franska kronan var ofta alldeles nominellt. Oupp-lösligt förenat med Frankrike blev lan-det först vid Nyare tidens ingång. Men fastän bretonerna med trohet bevara sina gamla sedvänjor och hålla sitt keltiska språk i ära, kan man icke tala om någon bretonsk separatism. Bretagne har aldrig varit något Irland i Frankrike. Men när det gällt religionen, har dess folk alltid varit på sin vakt. I religiösa motiv får man framför allt söka orsaken till resnin-gen mot den första republiken. Konun-gen och kyrkan hade ivriga anhängare i

de västliga landskapen, Vendée och Bre-tagne, och rebellerna, de s. k. chouanerna, avbildas ofta i bretonsk folkdräkt. N u för tiden torde dock Bretagne i lojalitet mot republiken kunna tävla med vilken del av Frankrike som helst.

En krigshamn.

Brest, arrondissemangshuvudstad i de-partementet Finistére, är Frankrikes bästa krigshamn. Redden har 60 km omfång och är d jup nog för de största krigsskepp och sammanhänger med havet genom ett 5 km långt sund, Goulet de Brest. Det ta sund, den yttre och inre redden samt landsidan äro starkt befästa. Krigshamnen är en smal, 2,875 111 lång kanal i mynningen av floden Penfeld, som delar staden i två delar. Kardinal Richelieu började 1631 anlägga den nuvarande krigshamnen, som på 1650-talet fullbordades av Colbert och Vauban.

NANTES VID LOIREFLODEN ÄR ETT BETYDANDE INDUSTRICENTRUM Mot de gamla småstäderna och byarna i Bretagne kontrasterar industristaden Nantes vid nedre Loire. I Nantes bedrives framför allt järn-och maskinindustri. På 1700-talet var staden en av Frankrikes viktigaste hamnar, men sedan dess har den överflvglats av St Nazaire, som ligger längre ned vid flodmynningen. På bilden se vi börshuset i Nantes med dess kolonnad.

278

Bland skogsmän och jägare JAKTEN SOM NÄRINGSFÅNG OCH SPORT

Anda sedan människans första uppträdande på jorden har det funnits jägare. I början hade de endast list och primitiva stenvapen att trygga sig till i kampen mot de vilda djuren samt för att skaffa sig föda. Efter hand som människan utvecklades, uppfann hon bättre vapen och blev allt klokare, varför kampen blev mindre ojämn. I många de-lar av världen är jakten ännu i vår tid en nödvändighet, t y om de vilda djuren finge för-öka sig ostörda, skulle de utrota människorna; i andra trakter är jakten det enda sätt

på vilket människorna kunna förskaffa sig föda.

A° R 1920 föresatte sig två amerikanska naturforskare att återuppliva det

gamla sättet att jaga med båge och pilar, och beväpnade på precis samma sätt som de engelska bågskyttarna vid Crecy be-gåvo de sig på b jörnjakt till Oregons skogar. De lyckades utmärkt och fällde närmare ett dussin björnar, bland dem en väldig hanne som vägde nästan ett halvt ton. E t t sådant sportintresse är dock sällsynt, och de flesta jägare an-vända moderna skjutvapen. Men obe-roende av huru träffsäker en skyt t är, gör han nog inte något stort b y t e om han inte kan konsten att oförmäikt komma inom skotthåll för de djur han vill fälla.

Det finns många olika sätt att göra detta. Jägaren kan smyga sig i håll — det vill säga krypa fram mot vinden så att villebrådet inte kan vädra den bakom buskar och stenar gömda skytten. På detta sätt bedrives kronhjortskyttet i Skott lands högländer, och det är utan tvivel en hög sport, t y därvid får jägaren pröva sin skicklighet och uthållighet mot villebrådets skarpa sinnen.

Bytet lockas.

E t t annat sätt är att jägaren ligger i bakhåll och låter bytet nalkas tills det kan skjutas. P å detta sätt fäller man tig-rar, leoparder och andra rovdjur.

När man vill skjuta leoparder, bygger man uppe i ett träd en plattform som i Indien kallas machan. Därpå t judras ett lockbete inom gott hål l , och dold på platt-formen väntar jägaren sedan tålmodigt på sitt byte . I maj 1926 vakade en jägare ej mindre än elva nätter för att få skjuta en fruktansvärd, människoätande leo-

pard, som under sju år hade trotsat alla jägare och under denna tid hade dödat hundratjugufem människor.

Skygga djur, såsom t . e x . harar, kunna lockas i håll genom att man härmar deras läte. T j u v s k y t t a r bruka gömma sig i en tät häck och härma en har- eller kanin-unges nödskri. P å samma sätt fånga Dogrib-indianerna i Nordamerika den vita amerikanska haren. E n upptäckts-resande berättar a t t några föga kända indianstammar i Brasilien locka hjortar och andra djur på samma sätt och sedan fälla dem med pilar.

Jägare och jakthundar.

Människan begagnar också hundar till hjälp vid jakten. Man dresserar pointrar och settrar så att de stå orörliga, när de känna vittringen av fågel, och jägaren hinner fram och kan fälla fågeln då den flyger upp. Hundar kunna användas till att ställa villebrådet och hindra det att fly. På detta vis jagas gråbjörnen, och härtill använder man airdaleterrier, vilka först söka upp björnen och därpå anfalla och ställa den tills jägaren hinner ingripa.

Sedan urminnes tider ha hundar an-vänts till j akt för människans räkning. I gamla engelska urkunder från 1300-talet omtalas att vinthundar användes till att hetsa kronhjort och att man använde fyra hundar på samma gång.

Ännu i denna dag använda t j u v s k y t t a r s. k. lurchers, korsningar mellan vint-hund och vallhund, till att hetsa och gripa kaniner. S a m m a hundar användas till nattlig t j u v j a k t på harar. I grinden till ett fält sättes ett nät, och hunden, som är utrustad med en liten elektrisk lampa i halsbandet, driver sedan hararna i nätet.

AINO-BÅGSKYTT FRÄN JAPAN FÄRDIG ATT SKJUTA Ainofolket livnär sig huvudsakligen medelst jakt och fiske. De äro utomordentligt träffsäkra skyttar med sina bågar och : sina små, lätta pilar, vilka förr brukade vara förgiftade. Giftet är numera enligt japansk lag förbjudet. Ainoerna hålla hundar dresserade till h jort jakt .

280

INDISK JÄGARE MED LÄNG PILBÅGE OCH PILAR Denne skicklige jägare som här spänner bågen tillhör det i Central-Indiens skogiga bergstrak-ter bosatta Bhil-folket. Detta folk ligger ständigt i strid med tigrarna, som röva deras boskap och ibland även dräpa människor. Bågskytten bär sina järnskodda pilar instuckna i gördeln.

COWBOY MED SKINNET AV EN FARLIG BOSKAPSTJUV Paraguays böljande grässlätter erbjuda ett utmärkt bete för stora boskapshjordar, vilka dock ofta ansättas av jaguarer. Dessa stora kattdjur anstifta betydande skada, varför de skonings-löst jagas av cowboys och boskapsägare. Denne djärve ryttare har just fällt ett dylikt skadedjur.

Olika fångstsätt.

Hökar och andra rovfåglar' ha sedan gammalt dresserats till fångst av småvilt, såsom rapphöns, harar och kaniner. En-gelska falkenerare ha alltid tyckt mest om pilgrimsfalken, men även duvhöken kan, trots sina korta vingar, ledigt gripa och döda kaniner, fasaner och änder. I Cen-tral-Asien dresseras örnar på samma sätt till jakt på rådjur och mindre hjortarter. Under de senaste åren har jakten med falk återupptagits på många ställen i England.

E t t annat djur som användes till jakt är en liten mårdart, den s. k. fretten. Det ta djur släppes in i kaninernas hålor

och driver ut kaninerna, vilka av utanför väntande jägare antingen skjutas eller tagas i nät.

Man använder sig av en mängd olika förklädnader för att kunna obemärkt nal-kas villebrådet. E n av våra bilder visar oss en indian från Paraguay, vilken har styrt ut sig med gröna kvistar för att kunna smyga sig på den sydamerikanska pampasstrutsen eller nandun, som är en synnerligen skygg och vaksam fågel. I de spanska träskmarkerna, de s. k. marismas, brukar man med tillhjälp av hästar smyga i håll på änderna. Hästen går långsamt framåt som om den betade, och bakom den närmar jägaren sig bytet .

I Kina fångas änder sålunda att en

282

BLAND SKOGSMÄN OCH JÄGARE

m a n med en urholkad pumpa på huvudet nedhukad i va t tnet t u m för tum närmar sig de intet ont anande änderna som han sedan griper vid fötterna och drar ned under vattnet . I Skandinavien och många andra länder användas vettar till att locka fågel inom skotthåll. D e t t a jaktsät t an-vändes förmånligast till j akt på sjöfågel, men även den skygga skogsduvan kan på detta sätt överlistas. I Skandinavien skjuter man orre för bulvan, ett effektivt men förödande jaktsätt .

Jaktvapen. Bland jaktvapen må nämnas bössan,

pilbågen, bumerangen och blåsröret. I vissa fall vill man emellertid fånga bytet levande, och för detta ändamål har män-niskan uppfunnit många olika fångst-redskap, av vilka lasson måhända är det mest använda. E n lasso är helt enkelt ett tunt , starkt och väl ol jat rep med en löpsnara i ändan.

För några år sedan gjorde en av Ame-rikas skickligaste lassokastare en jaktfärd i Afrika, och härunder bevisade han att

man med lasso kan fånga lejon och t. o. m. sådana väldiga odjur som noshörningar. Det nordamerikanska bergslejonet eller puman, ett slags lodjur, jagas al lmänt med lasso. Dessa djur fångades levande för att införlivas med zoologiska träd-gårdars djursamlingar.

I Sydamerika användes i stället för lasso ett redskap som kallas bolas. D e t t a består av t v å med läder omsydda stenar eller järnbitar som förenas med varandra av ett sex till åtta fot långt rep av läder. Kastaren håller den ena stenen i handen och låter den andra svänga runt över hans huvud tills linan är sträckt. När kastet träffar det utsedda djuret lindar sig repet så hårt kring djurets ben att detta hjälp-löst faller till marken.

Fallgropar och fällor. För årtusenden sedan, då våra förfä-

der ej ännu hade uppfunnit pilbågen, grävde de fallgropar på villebrådets spår-växlar, täckte över dem med grenar och jord och väntade tills något djur föll i gropen. Därpå dödade de sitt b y t e med

DEN VIGA JAKTLEOPARDEN KAN HINNA UPP VARJE ANNAT DJUR I Indien användas de lätt tämjda och ofantligt snabba jaktleoparderna till j akt på hjortar och antiloper. De föras till jakten kopplade och med förbundna ögon. När huvan tages av förföljer jaktleoparden med stor snabbhet sitt byte. Lyckas ej hetsen, återvänder djuret till sin husbonde.

ESKIMÅ DRAR UT PÄ JAKT I LABRADORS SNÖIGA VILDMARKER Under vintern då isen omöjliggör fisket äro eskimåerna beroende av jakten för att skaffa sig föda. De behöva också djurskinn till kläder. Utrustade med snöskor och gevär, liksom mannen här på bilden, ströva de omkring på jakt efter vildren eller karibu, säl, räv och björn.

284

FÖRKLÄDD TILL MYRSTACK FOR ATT LURA STRUTSARNA Indianerna i Paraguay anse pampas-strutsens kött för en stor läckerhet och skatta fågelns plymer högt som prydnader. Dessa fåglar äro dock mycket skygga och vaksamma, varför jägaren xlraperar sig m e d gräs och rankor, under vilkas skydd han försiktigt kryper i håll för bytet .

285

BLAND SKOGSMÄN CH JÄGARE

LEJONJÄGARE MED TVÅ LEJONUNGAR Ehuru de abyssinska lejonen vanligen äro skygga till sin natur, äro de dock boskapstjuvar, varför befolk-ningen jagar och dödar dem. Denne hårfagre man av Issa-stammen dödar lejon med spjut, men säljer ungarna.

stenyxor eller klubbor och styckade det med flintknivar.

E t t mycket tidigt fångstmedel var in-diernas keddah, vilken al lt jämt användes vid fångst av vilda elefanter. Denna be-

står av en stark inhägnad, från vars ingång två armar, som bilda ett v , sträcka sig långt ut i skogen. Många hundra män omringa nu ele-fanthjorden som sedan långsamt dri-ves mot V:ets mynning och därifrån in i inhägnaden. Sedan stänges por-ten och hjorden är fången.

Fallfällorna, av vilka det finns många slag, äro en urgammal upp-finning. Med tillhjälp av sådana döda dvärgfolken i Kongos ursko-gar elefanter. Uppe i ett träd hänges en skarp stålklinga eller en spjut-spets som är försedd med en stor tyngd av sten eller trä. Vikten lösgöres om man rör vid ett under trädet draget snöre. När en elefant-passerar under trädet, avgillras så-lunda fällan, tyngden faller ner och klingan borrar sig in mellan djurets skulderblad eller i dess rygg. I Nordamerika fångas björnar med fallfällor försedda med ett lockbete av kött eller honung. Under lock-betet finns en gillerpinne, och när björnen rubbar denna, faller en t u n g stock ned som bryter hans rygg.

Björnfångst i Indien. I Indien dödas årligen 21,000

människor och 90,000 husdjur a v vilddjur, och de infödda jägarna, de s. k. shikaris, ha uppfunnit många metoder att fånga dessa skadedjur. Bland annat ha de e t t mycket enkelt och sinnrikt sätt att fånga björnar.

De välja ut ett träd med en stark, horisontal gren tolv till femton fot över marken. Omkring åtta fot från stammen fästes på denna gren något lockbete, t. ex. honung eller gott kött. Litet högre än detta lockbete och omkring en fot när-mare stammen hänges på ett starkt rep en stor sten. Denna utgör e t t slags pendel och är fastgjord högre

Upp i trädet så att stenen hänger över lockbetet. Lockad av betet klättrar björ-nen upp i trädet och går ut på grenen för att bemäktiga sig bytet . Stenen hänger nu i vägen för honom, varför

EN STATLIG ÖRN DRESSERAD TILL JAKT Falkar ha sedan gamla tider dresserats till jaktbruk, men i Sin-Kiang dresseras örnar för samma ändamål och skattas så högt att en örn kostar mera än två kameler. Försedd med huva bäres örnen på jägarens hand. Örnarna användas mest till jakt på rådjur och rävar.

BLAND SKOGSMÄN CCH JÄGARE

han skjuter undan den med sin tass. Stenen svänger undan, men faller tillbaka och stöter till björnen. Björnen vredgas och ger stenen en kraftigare knuff, men själv får han nu en ändå starkare stöt igen. Björnen är alltför envis för att ge vika, och fortsätter kampen tills stenen kastar honom till marken, där infödingarna vänta och hastigt avliva honom.

Snaror och yrkesjägare.

Trampsaxen är gjord av stål och försedd med tänder eller taggar. När man rör vid giller-plattan, slår saxen ihop. Dessa fällor användas al lt jämt vid olika slag av djurfångst, för-nämligast vid fångst av päls-djur i jordklotets nordliga regio-ner. Men detta fångstsätt är ett grymt djurplågeri, t y de arma offren kunna sitta flere dygn levande i saxen, innan döden befriar dem från deras kval.

För kaninfångst äro snaror av mässingstråd mycket att före-draga, t y de döda det fångade djuret nästan omedelbart. Be-klagligt nog erfordrar snarans utgillrande större skicklighet än saxens, varför vi l tt juvarna före-draga saxen.

I många fjärran trakter där befolkningen inte uteslutande lever av jakt finnas yrkes jägare i varje by. Det åligger dessa att skydda byns invånare och boskap mot i trakten härjande rovdjur. Skulle detta ej lyckas jägaren, kan det hända att in-vånarna bli tvungna att fly från sin b y och söka sig till lugnare trakter. Sådant har hänt i In-dien, när någon tiger har lyckats överlista byjägaren och härjar efter gottfinnande bland män-niskor och husdjur.

2SS

ESK

IMÅ

ER

I

LA

ND

ET

NO

RR

OM

KA

NA

DA

BÄ

RG

A E

N D

ÖD

AD

SÄ

L

Esk

imåe

rna

förs

e s

ig m

ed f

öda,

brä

nsl

e oc

h k

läd

er a

v o

lik

a d

elar

av

de

säld

jur

som

de

har

pu

ner

a fr

ån

sin

a k

ajak

er.

Män

nen

p

å bi

lden

h

a re

dan

d

ragi

t si

n

båt

i

lan

d

och

b

ärga

n

u

krop

pen

av

en

st

or

säl

ur

det

m

ed

dri

vis

bet

äck

ta

hav

et.

En

st

or

säl

kan

b

li

änd

a ti

ll g

fo

t lå

ng.

Det soliga Italien FORNTIDSMINNENAS SKÖNA LAND

Italiens roll i den europeiska mänsklighetens — och indirekt i hela mänsklighetens — kulturella utveckling har varit utomordentligt stor. Detta märkliga land var utgångs-punkt och bas för det romerska väldet, som inom sina gränser samlade hela Medelhavs-området och därigenom skapade den form, i vilken den grekisk-romerska kulturen och den katolska kyrkan danades. Roms världsherravälde fortsattes under medeltiden i form av påvarnas välde över den västerländska kristenheten, och när den medeltida kul-turen upplöstes under den tidsperiod, som har blivit kallad renässansen, var det just i Italien, som den nya tidens vindar blåste upp. Namn som Dante, Lionardo, Michel-angelo, Columbus och många andra lysa som stjärnor av första ordningen. — Men Italien är dessutom ett av världens mest natursköna länder, och ett i många avseenden ursprungligt och egenartat folkliv, präglat av glättighet och älskvärdhet, förlänar det en extra tjusning. Natur och kultur ha av Italien danat en helhet, som ingenstädes på jorden finner sin like. — E t t par av Italiens märkligaste städer — Rom och Venedig — ha behandlats i särskilda kapitel; den följande framställningen ägnas landet i dess helhet.

En g å n g i en grå forntid trängde ita-likerna, en med grekerna besläktad

indoenropeisk folkstam, ned på Apennin-ska halvön. De italiska stammarna slogo sig ned i dalar och på kustslätter och bil-dade ett stort antal små stater och sam-hällen. I nordvästra delen a v själva halv-ön — i det nuvarande Toskana — bodde etrusker, också be-nämnda tusker, och på Syditaliens kuster lågo talrika grekiska sjöstäder. I norr, på slätterna kring Po, utbredde sig galliska stammar mellan ligurer i väs-ter och veneter i öster. Etrusker, li-gurer och veneter äro till språk- och s läktskapsf örhål lan-den obekanta.

Rom, världens här-skarinna.

I denna brokiga samling a v folkstam-mar blevo italikerna de dominerande. E n grupp a v deras små stamstater, de la-tinska, slöt ett sanno-likt mot etruskerna riktat förbund, och Rom framträdde ef-ter hand som det

EN LITEN DOTTER AV ITALIEN Denna lilla neapolitanska med sina vackra drag och sitt milda uttryck är en god representant för det älskvärda Italien. De italienska kvin-norna ha länge åtnjut i t rykte för skönhet.

latinska förbundets ledarinna. D e t t a var begynnelsen till den världshistoriska roll, som det lilla stadssamhället vid Tibern skulle komma att spela. Seklerna gingo. Hela Italien förenades under Roms välde, och latinskt språk utbreddes över halvön. Den ena Medelhavsmakten efter den andra böjde sig för Roms segrande vapen, pro

vins efter provins fogades till riket, och slutligen tronade Ti-berstaden som den då kända världens obestridda drottning och härskarinna. Men krigen och erövring-arna hade förtärt den härskande stam-mens livskraft. De ursprungliga romar-na, detta underbara folk a v krigare, stat-byggare och organi-satörer, hade upp-gått i de med riket införlivade främ-mande elementen samtidigt med att deras språk hade utbrett sig över allt vidare områden, och det väldiga trädets inre kraft motsvara-de inte dess storlek och dess kronas om-fång. Efter a t t i år-hundraden ha sam-

XIII. i.

BLICK ÖVER TRIESTE, ETT AV ITALIENS NYFÖRVÄRV Trieste, ännu nyligen en av Medelhavets förnämsta hamnstäder, lydde sedan 14. seklet under hertigarne av Österrike. Genom världskriget förenades det med Italien. Rörelsen i dess ypper-liga hamn har sen dess mycket nedgått. Den nya stadsdelen ligger närmast hamnen, den gamla klättrar upp för Karstplatåns terrassformiga sluttningar. Trieste äger flera märkliga byggnader.

DENNA GATA I BORDIGHERA ÄR INTE AVSEDD FÖR FORDONSTRAFIK I forna tider anlades städer i regeln på mer eller mindre svårtillgängliga platser: bekvämligheten fick vika för trygghetshänsyn. Därför klänga sig så ofta gamla orters äldre kvarter fast vid branta sluttningar, medan de n y a r e helt bekvämt utbreda sig på slät mark. Sådant är förhållandet med Bordighera, beläget vid italienska rivieran och berömt för sitt blida kl imat och sitt vackra läge.

291

RÅMATERIALET TILL MÅNGET KONSTVERK Carraras marmorbrott ha varit ryktbara allt sedan romarnas dagar och ha under tidernas lopp levererat materialet till månget praktfullt byggnadsverk och mången vacker bildstod. Marmor-blocken sprängas loss, släthuggas provisoriskt och släpas på träkaviar över det vita stengruset till de väntande oxspannen. Brottens antal är omkr. 500 och den årliga exporten c:a 70,000 ton.

manhållit alla Medelhavsländer i oavbruten fredlig växelverkan på såväl den andliga som den materiella kulturens område, brast ' riket omsider sönder, och främmande bar-barstammar inkräktade från olika håll dess mark. Italien och de västra provinserna erövrades av germaner, och under barbar-invasionernas strider och ödeläggelser slogs den antika kulturen i spillror. Men kristendomen bestod stormen, och som en kulturskapande makt a v underbar kraft, förenande skilda folk och skilda stater, höjde sig den medeltida kyrkan över romarrikets ruiner. Ehuru förvildat och förfallande, var Rom allt jämt värl-dens främsta stad, och oräkneliga voro de pilgrimer från många olika land, som vallfärdade dit för att välsignas av den helige fadern och för att förrätta sin an-dakt vid Petrus' och Paulus' gravar.

Italien var åter splittrat i ett stort an-tal småstater, som under ändlösa växlin-

gar och skiftande öden tävlade med var-andra såväl politiskt som. ekonomiskt. Ur den hårt anspända tävlingskampens bro-kiga virrvarr uppspirade i fjortonde sek-let, just då påvekyrkans grepp om folken begynte slappna, den s. k. renässanskultu-ren. Italien var åter en gång i en n y form blivet Europas hjärta. De sköna kons-ternas uppblomstring var endast en sida av denna pånyttfödelse. A v vida mera genomgripande betydelse var den för-ändring a v den europeiska mänsklig-hetens livs- och världsåskådning, som blev en följd av renässansens idéer på gott och ont.

Det nya Italien.

Efter renässansens kulmination om-kring år 1500 förminskades Italiens kul-turella betydelse. I politiskt avseende var det sköna landet en tummelplats för främlingar, t y de italienska småstaterna

292

DET SOLIGA ITALIEN

A v områden, som språkligt och historiskt pläga hänföras till begreppet Italien, ligga endast Corsica och kusten vid Nizza samt den italienska delen a v Schweiz utanför det nuvarande rikets gränser, som i stället längst borta i nordost om-sluta trakter med t y s k eller slavisk be-folkning.

Hårt ansträngt a v kriget och försvagat av de politiska partiernas kamp tycktes Italien stå inför revolution, måhända inre upplösning och anarki. Räddningen kom i form a v en patriotisk och starkt nationa-listiskt färgad allitaliensk samlingsrö-relse, den s. k. fascismen, som ledd a v den vulkaniskt energiske Mussolini —- i mångt och mycket en själsfrände till sin lands-man Napoleon Bonaparte — ryckte störs-ta delen a v det lättrörda folket med sig och åstadkom en i yttre avseende så gott

voro skäligen maktlösa gentemot de upp-växande stormakterna Frankrike, Spa-nien och Österrike. Dessa förhållanden ägde bestånd ända till 1861, då splittrin-gen övervanns och främlingsväldet — vid ifrågavarande tid främst represente-rat av Österrike — slutligt bröts. Resul-tatet a v denna samlingsrörelse och a v den nyväckta italienska nationalkänslan blev det nuvarande konungadömet Italien. Stormakternas rivalitet underlättade dess tillkomst, i det att Frankrike a v fiendskap mot Österrike lånade den italienska en-hetsrörelsen sitt svärd, och samma rivali-tet har sedermera möjl iggjort dess vidare utveckling. År 1866 vann Italien som Preussens bundsförvant Venezien a v Ös-terrike och 1918 som medlem a v enten-tens mäktiga förbund a v samma, nu slut-ligt krossade välde Sydtvrolen och Istrien.

MILANOS KATEDRAL MED SIN SKOG AV MARMORTORN Domkyrkan i Milano, I.ombardiets metropol, kan betecknas som ett av världens underverk. Med sin ofattligt rika utsirning, kyrkan har icke mindre än 98 fialtorn, och sin i det yttre påfal-lande brist på samlad resning är den det förnämsta exemplet på gotik i italiensk kyrko-arkitektur. Den påbörjades 1386, men fullbordades först 1815. Kyrkans inre är underbart skönt.

293

IST

RIS

KT

LA

NT

FO

LK

PÄ

VÄ

G T

ILL

KY

RK

AN

H

alvö

n I

stri

en v

id n

ord

änd

an a

v A

dri

atis

ka

hav

et ä

r b

ergi

g oc

h r

ikar

e p

å sk

og ä

n d

e äl

dre

del

arn

a av

Ita

lien

. Is

trie

n t

illh

örd

e Ö

ster

rik

e ä

nd

a t

ill

värl

ds-

krig

ets

slu

t.

Öve

r h

älft

en

av

bef

olk

nin

gen

är

av

sl

avis

k

—

mes

t se

rbok

roat

isk

—

nat

ion

alit

et,

och

i

städ

ern

a fö

reko

mm

a o

ckså

ty

ska

el

emen

t.

Pro

vin

sen

s h

uvu

dst

ad

är

Tri

este

o

ch

des

s fö

rnäm

sta

ex

po

rtva

ror

äro

vin

, o

lja,

rå

silk

e oc

h

ko

rk.

Mel

lan

k

roat

er

och

it

alie

nar

e är

fö

rhål

lan

det

al

lt

ann

at

än

go

tt,

varf

ör

Is

trie

n

är

ett

orol

igt

hör

n

i d

et

av

Mu

sso

lin

i re

org

anis

erad

e k

on

un

gari

ket

Ita

lien

.

294

EN

LÅ

NG

SAM

, SK

RA

ML

AN

DE

OX

VA

GN

PÄ

DE

N R

OM

ER

SKA

CA

MP

AG

NA

N

Tra

kte

n

kri

ng

Rom

v

ar

red

an fö

r

årtu

sen

den

se

n v

äl

od

lad

och

tä

tt

bef

olka

d.

Men

d

å

smån

ingo

m

de

t sj

älvä

gan

de

bon

des

tån

det

i

Ital

ien

fö

rsv

an

n

och

de

m

ind

re

jord

lott

ern

a sm

älte

sa

mm

an

till

st

ora

lati

fun

die

r,

råk

ade

jord

bru

ket

p

å

förf

all.

D

en

od

rän

erad

e m

ark

en

ble

v su

mp

ig

och

fe

ber

-al

stra

nd

e.

Län

ge lå

g

cam

pag

nan

n

ästa

n ö

de

—

i

det

ta

avse

end

e ä

r o

van

ståe

nd

e b

ild

me

d

sin

o

livp

lan

teri

ng

inte

ty

pis

k

— o

ch

fö

rst

i v

åra

d

ag

ar

har

d

ess

up

po

dli

ng

påj

al

lvar

b

egyn

t.

Fru

ktb

art

la

nd

ha

r åt

er

lagt

s u

nd

er

plo

gen

, m

en

R

om

h

ar

förl

orat

si

n

sto

rsla

get

öd

slig

a in

ram

nin

g.

295

DET SOLIGA ITALIEN

som fullständig enhetlighet och enighet i den italienska politiken — visserligen del-vis med användande av de mest hänsyns-lösa medel. Konungadömet äger bestånd som en symbol för Italiens enhet, men se-dan hösten 1922 är Mussolini Italiens verkliga regent med så gott som diktato-risk makt.

Ett av Italiens svåraste problem är överbefolkningen. Landet omfattar något över 300,000 kvkm — delvis icke odlings-bara berg —• och invånarantalet har re-dan överstigit 40 miljoner. Mussolinis Italien ser ogärna befolkningsöverskottet genom utvandring gå förlorat för hemlan-det, men Italiens egna kolonier mäkta icke erbjuda plats för den växande folk-mängden. Den härpå beroende utvidg-ningsdriften kan komma att leda till all-varliga förvecklingar. Jordegendomsför-hållandena — storgods, odlade av arren-datorer -— bidraga även till att vidmakt-hålla fattigdomen. Men under de senaste åren ha folkets energi och företagsamhet synbart ökats, och det är inte otänkbart, att Italien åter går en stor framtid till mötes.

Italien — en brokigt skiftande enhet. Utrullat från Alpernas kammar och

ända ned till det afrikanska havet uppvi-sar Italien en mångfald olika nyanser — delvis så starka kontraster, att de knap-past synas förenliga inom ett enhetligt begrepp. Högfjällsvidder med snö och is, trädgårdslikt odlade slätter, vattensjuka sumpmarker, mjukt blånande berg med terrasserade sluttningar, branta klipp-kuster, stigande ur det blå Medelhavet — allt så egenartat och olika, och likväl allt Italien. Huru säregna äro inte Venedig, Rom och Neapel — för att nämna tre av de mest berömda och bäst kända bland de många märkliga städerna — och huru typiska för det underbara landet äro de dock inte? Envar med sin starkt utpräg-lade individualitet, utan motstycke i värl-den — och envar ett stycke Italien, så fastvuxet vid begreppet, att den som inte har sett dessa tre, inte har sett Italien. Eller den sjudande industriorten Milano och de drömmande bergsstäderna i Tos-kana och Uinbrien? Italien är Po-slättens

svällande fruktbarhet och ödsligheten på Abruzzernas molnskuggade bergsryggar. Italien är det entoniga bruset på Latiums flacka sandstrand och Tyrrhenska havets sirensång i den neapolitanska klippkustens grottor. Italien är den andaktsfulla tyst-naden i Orvietos dom och det bedövande larmet på Neapels Via Roma.

Oändligt mer än några korta fraser ens mäkta antyda rymmer det rika begrep-pet Italien. Men allt hålles samman och smides hop till en enhet av den oförlikne-liga stämning, som vilar över det härliga landet likt en skimrande slöja, vävd av historien, av konsten, av naturen, av folk-livet — sol och blånande vidder, gammal kultur i minnesmärken och folkseder, överväldigande historiska minnen, varm-blodig glättighet och Italiens melodiska språk.

Det italienska folket. Lika skiftande som landet är dess be-

folknings härstamning. Av de ovannämn-da stammar, som bildade Italiens befolk-ning vid den historiska tidens begynnelse, danades redan under antikens tid ett mer eller mindre enhetligt folk. Men erövrings-krigen förde den ena vågen av slavar efter den andra till Italien, och sedermera drog rikets huvudland till sig invandrare från alla provinser -— och från många utanför riket belägna länder. Sålunda kom hela Medelhavsområdet i detta ords vidsträck-taste betydelse att lämna bidrag till Ita-liens befolkning. Så kommo folkvand-ringstidens germaninvasioner och den se-nare medeltidens tyska krigståg och slut-ligen det spanska herraväldets avlag-ringar i Syditalien. Men av alla dessa ele-ment har under seklernas lopp ett jäm-förelsevis enhetligt folk danats. Dock uppvisa inte endast munarterna, utan också folklynne och även fysiska känne-tecken påtagliga olikheter i olika delar av landet. De driftiga och företagsamma norditalienarna, som främst representera kraften och framåtandan inom den ita-lienska nationen, skilja sig inte oväsent-ligt från Söderns vekare och slappare be-folkning. Mångenstädes göra bergsborna intryck av att ha bevarat blodet av raser och folkstammar, som i dalar och på slät-

296

BO

RG

EN

I A

RC

O b

yggd

på

top

pen

av

ett

ber

g, s

om h

öje

r si

g b

ran

t ö

ver

Sar

ca-d

alen

, va

r en

gån

g oi

nta

glig

. M

en d

en n

ya t

iden

ko

m m

ed n

ya v

ap

en

, oc

h fö

r m

er ä

n 2

00

år

sed

an

förs

törd

es

den

av

fr

ansm

änn

en.

Sen

d

ess

krön

a b

lott

ru

iner

bo

rgb

erge

t, k

rin

g va

rs f

ot s

tad

en ä

r an

lagd

i

hal

vkre

ts.

Arc

o

är i

våra

d

agar

kä

nt

som

en

myc

ket

bes

ökt

turi

st-

och

lu

ftk

uro

rt.

— B

orto

m b

erge

t ti

ll h

öger

i b

akgr

un

den

— M

onte

Bri

on

e —

lig

ger

Gar

das

jön

. F

öre

vä

rld

skri

get

låg

Arc

o p

å ös

terr

ikis

kt

områ

de,

n

um

era

till

hör

d

et

Ital

ien

. I

Sar

ca-d

alen

b

edri

vas

bet

yd

an

de

fru

kt-

och

si

lkes

od

lin

gar.

297

SOR

RE

NT

OS

VIT

A K

LU

NG

OR

AV

HU

S

krön

a d

et t

värb

ran

ta s

tup

et a

v d

en b

örd

iga

slät

ten

mot

Nea

pel

bu

kte

n.

Sta

den

är

omgi

ven

av

form

liga

sk

ogar

av

apel

sin

- oc

h c

itro

ntr

äd.

Den

vet

ter

mot

nor

r oc

h

är

där

för

ocks

å om

so

mm

aren

en

an

gen

äm

vist

else

ort.

R

omar

tid

ens

Su

rren

tum

va

r u

nd

er

med

elti

den

en

bet

ydan

de

han

del

ssta

d,

men

til

l vå

ra d

agar

ha

inte

bev

arat

s m

ånga

min

nen

frå

n d

essa

tid

er.

Ska

lden

To

rqu

ato

Tas

so f

ödd

es i

So

rren

to

år 1

54

4,

och

han

s m

inn

e h

ar s

tad

en h

edra

t ge

nom

en

mar

mo

rsta

ty p

å P

iazz

an,

stor

a to

rget

, m

en h

ans

föd

else

hu

s h

ar v

id e

tt k

lip

pra

s fö

rsvu

nn

it i

hav

et.

DET SOLIGA ITALIEN

ter ha blivit till oigenkännlighet uppblan-dade med andra element. Folktypen — såväl den manliga sona den kvinnliga, men kanske i synnerhet den förra — är i stor utsträckning vacker. Den är över-vägande mörklagd; talrikast anträffas blonda personer i Norditalien. — Italie-naren förenar sinnets vekhet, vänlighet, sorglös glättighet, skönhetssinne och kär-lek till musik med en hetsighet, som lätt gör honom fallen för våldsdåd.

Alper och slätt. Kringgärdad a v Alperna i norr och väs-

ter, av Apenninerna i söder, ligger den bördiga norditalienska slätten, ett a v världens rikaste och bäst odlade landskap. D e t t a bergomslutna slättland har en gång varit en havsvik, en fortsättning a v Ad-riatiska havet , och det har bi ldats under årtusendenas lopp a v bergsströmmarnas avlagringar. Denna process fortgår allt-jämt: Venetiens och Emilias kuster äro sumpiga, långgrunda och kantade a v bankar och laguner, som t u m för t u m in-kräkta på Adrias blå v a t t e n y t a . Ravenna, en gång en livlig sjöstad, drömmer i bort-glömd stillhet på sin vat tensjuka slätt , sju kilometer från det undanvikande havet .

Alppassens slingrande vägar sänka sig utför f jäl lvärldens sluttningar ned mot den lombardiska slätten. De ha tram-pats a v krigarskaror och pilgrimståg och handelskaravaner. Snö och is lysa allt längre i f järran, och växt l igheten blir allt rikare, luften allt mildare. P å sluttnin-garna klänga sig städer och byar fast, och höjderna krönas a v borgar eller kyrkor. De norditalienska sjöarna — vattenfyl lda bergdalar — bukta sina d j u p a ytor mellan framspringande berguddar och grönskande branter. I söder blånar den vida, rika slät-ten, där ängarna slås ända ti l l to lv gån-ger om året och där samma fläck a v den bördiga jorden kan ge näring åt säd, frukt-träd och vinrankor. Rader a v mullbärs-träd genomkorsa de trädgårdslikt odlade fälten, och Milanos silkesmarknad är den förnämsta i världen. Ypperl iga vägar, järnbanor och ett nät a v kanaler förmedla samfärdseln. Slätt landet i norr med sin driftiga befolkning är Italiens ekonomiska huvudland.

Forntid och nutid.

Talrika städer ligga strödda över slät-ten. Där är industristaden Milano med mer än 3 / 4 miljon invånare; den täv lar med R o m och Neapel om första storleks-platsen bland Italiens städer. Den är en i hög grad levande och modern stad, vars stora förflutna överröstas av arbetets larm, men i sitt h järta sluter den sin härliga domkyrka, och i det forna klostret Santa Maria delle Grazie beundra ständigt n y a skaror Lionardo da Vincis Nat tvard . — Där ligger — i väster, vid Alpernas fot — det vä lbyggda Turin, en gång huvudstad i konungariket Sardinien, vars konunga-ätt bär det nutida Italiens krona. Där ligga, söder om Po, Parma och Modena, fordom huvudstäder i självständiga her-tigdömen, och Bologna med sina arkad-kantade gator, sina medeltida borgtorn och sitt urgamla, frejdade universitet. Det tysta Ravenna vilar kring sina mosaik-prydda kyrkor och östgotakonungen Teo-deriks palats, Ferrara kring Este-släk-tens trotsiga borg, som mitt i staden hö-jer sina murar och torn över den breda vattengravens spegel, och P a d u a kring den helige Antonius' underliga kupol-prydda beigedom. Där äro det fordom väldigt befästa Mantua och det vackra och minnesrika Verona, Romeos och Ju-lias hem, Cremona, violinernas stad, och Pavia, en gång langobardkungarnas resi-dens. Och i öster stiger den underbara lagunstaden Venedig likt en praktfull näckros ur havet , Adrias böljeborna drott-ning. Hennes forna rival, »Genua det stolta», en gång de främsta sjöfarares fostrarinna och mor till Atlantens betvin-gare Kristoffer Columbus, pryder långt i väster den sköna liguriska kusten.

Från förhistorisk tid och till våra dagar har Norditalien varit en historiens kungs-väg. Etrusker, ligurer, veneter, romare, kartager, goter, hunner, langobarder, fran-ker, tyskar, spanjorer, fransmän, öster-rikare och italienare ha kämpat där. Men trampat a v krigarfötter och dränkt med blod, har det rika landet ständigt å n y o burit skördar och med fredens och arbe-tets välsignelse höl j t fejdernas ärr. Det är ett av världens förnämsta kulturland.

299

TORGHANDEL I SKUGGAN AV MODENAS KATEDRAL Som de flesta andra italienska städer har Modena en lång och skiftande historia. Det grundlades omkring 215 f. Kr. Den väldiga domkyrkan, — San Germiniano med ett 102 m högt klocktorn — p å b ö r j a d år 1099, reser sig i stadens centrum. E n gång i veckan hålles stor marknad på torget framför kyrkan, och då salubjudes en rikedom av frukt, grönsaker, kött, spannmål och vin.

Blånande berg och grönskande dalar.

Apenninerna äro inga alper, men deras högsta partier, som på sina ställen nå mer än 2,000 m över havet och med en topp, Gran Sasso, närma sig 3,000, äga dock fjällvidders storslagna ödslighet. De forna skogarna a v ek, kastanje, bok, alm och

pinje ha till största delen förötts och i rätt stor utsträckning efterträtts a v den s. k. macchian, snår a v ständigt gröna buskar. På ömse sidor om denna Ita-liens knotiga ryggrad utbreda sig större och mindre kustslätter, och bergsked-jorna inhägna vida och bördiga dalar. Om vintern skifta bergen i grågrönt

300

EN UNG METALLVARUFÖRSÄLJERSKA I ALPSTADEN AOSTA Aosta är en liten muromgiven stad, anlagd av de forna romarna. Det är beläget i en vacker dal bland de italienska alperna, inte alltför långt från Mont Blanc, just där vägarna över Stora och Lilla S t Bernhard förena sig. I den ovan avbildade mörka butiken köper det fattiga lant-folket stekpannor, kastruller och ämbar, stora kopparkittlar för ostberedning och koskällor.

och gult, i grått och brunt, men de fjärran höjderna äro alltid blå. Här och där lyser en vit topp. I den tidiga våren väva fruktträden sina slöjor av vitt och skärt över de lägre sluttningarna. Under sommaren grönskar allt, så när som på de brantaste stupen och de högsta och ödsligaste bergsryggarna, där kalkstenen

går i dagen. Olivplanteringamas silver-grå grönska är året om ett karakteristiskt inslag i landskapet; likaså cypressens och pinjens monumentala silhuett.

Klättrande upp för sluttningar och klängande sig fast vid åskrön och bergs-toppar ligga städer och byar som vuxna ur och rotade i själva marken. Endast de

301

FISKARHAMNEN I SORRENTO MED SEGELTORKANDE FISKEBÅTAR Fiskarbefolkningen i det för sin skönhet vittberömda Sorrento nytt jar för sina båtar den vid sta-dens västra ända belägna Marina Grande eller »stora landningsplatsen». Medan staden i övrigt är belägen vid randen av den mot sjön brant stupande platån, finnes här på en slät strandremsa plats för några smärre hus, inklämda mellan hamnen och det branta kalkstensstupet.

302

DET ÅLDRIGA TIVOLI OVANFÖR SINA BRUSANDE KASKADER Tivoli har i långa tider varit ryktbart för sin skönhet. Beläget på ett av Apenninernas utsprång m o t Latiums slättland var det en omtyckt sommarvistelseort redan för de förmögna romarna. Kejsar Hadrianus lät invid Tivoli uppföra en storartad palatsanläggning. Floden Anios kaskader äro ryktbara, men renässansparken Villa d 'Este är väl dock Tivolis förnämsta sevärdhet.

3

VID

ST

RA

ND

EN

AV

FL

OD

EN

FIU

MA

RA

, D

ÄR

DE

N G

EN

OM

FL

YT

ER

ST

AD

EN

FIU

ME

D

en

bet

ydan

de

ham

nst

aden

F

ium

e b

eläg

en

vid

A

dri

atis

ka

hav

et

tätt

ös

tero

m

hal

vön

Is

trie

ns

bas

, ti

llh

örd

e Ö

ster

rike

-Un

gern

o

ch

var

det

si

stn

amn

da

lan

det

s en

da

sjö

stad

. E

fter

vä

rld

skri

get

ble

v d

en

före

mål

för

b

itte

r tv

ist

mel

lan

It

alie

n o

ch d

et n

ybil

dad

e ri

ket

Jugo

-Sla

vien

. It

alie

nsk

a fr

ivil

lige

u

nd

er

skal

den

G

abri

ele

d A

nn

un

zio

sa

tte

sig

i b

esit

tnin

g av

F

ium

e,

där

d

'An

nu

nzi

o

rege

rad

e i

mer

än

et

t år

(1

919

-20

) E

fter

at

t n

ågon

ti

d

ha

vari

t en

ob

eroe

nd

e fr

ista

t in

förl

ivad

es

Fm

me

slu

tlig

en m

ed

Ital

ien

, se

dan

Ju

go-S

lavi

en

mot

ko

mp

ensa

tion

av

ståt

t fr

ån

sin

a an

språ

k

DÄR VIN OCH OLJA SÅLDES I DET GAMLA POMPEJI Pompeji , som nu till största delen befriats från det lager av småsten och aska, som begrov staden vid Vesuvius' stora utbrott år 79 e. Kr. , ger oss en god föreställning om livet i en romersk lands-ortsstad under den tidigare kejsartiden. Vi se smala, stenlagda gator, butiker, värdshus, bostä-der, teatrar och tempel. Talr ika sköna konstverk ha fullkomligt oskadade grävts fram ur askan.

största städerna, som ha att uppvisa större eller mindre moderna kvarter, verka här artificiella skapelser i den ur-sprungliga terrängen. I övrigt hör bebyg-gelsen så ihop med landet, att den före-faller lika naturlig och självfallen som bergen. Husen äro byggda av sten, bru-ten ur den mark som uppbär dem, och så intimt sluta de sig i färg, planering och formgivning till landskap och terräng, att det på något avstånd ofta är omöjligt att avgöra, var den naturliga grunden slutar och den höjden krönande småstadens mu-rar taga vid.

För mången Italiafarare är detta böl-jande toskanska, umbriska eller latinska landskap med allt starkare blånande höj-der i ändlösa räckor bortom varandra det underbaraste i hela detta underbara land. Det lyser av sköna och minnesrika städer som en kröningsmantel av ädelstenar. Orter, som i andra land skulle äras och vårdas som oskattbara pärlor av skönhet

och minnen, ligga här glömda och tysta på sina höjder, och deras urgamla murar blicka ned över dalar, som de i sekler och årtusenden ha sett grönska. Rikedomens överflöd är det, som vållar denna förgä-tenhet: i dessa av det nuvarandes skönhet och det förgångnas poesi exempellöst rikt smyckade nejder ha endast de största blommorna utsikt att bli bemärkta.

Här äro tider och epoker lagrade över varandra och bredvid varandra i en skif-tande mångfald, som i fantasieggande kraft söker sin like. Kvklopiska murar och förhistoriska gravar, ruiner av romer-ska tempel och akvedukter, medeltida kyrkor och borgar, renässansvillor och barockpalats •— allt inhägnat av det plas-tiskt skulpterade landskapets mäktiga lin-jer och underbart harmoniska färgskala från rödbrunt till djupaste blått. I dräk-ter och seder leva förgångna tider. Me-deltiden andas och rör sig i helgonfesterna, men en homerisk forntid tar gestalt i den

DET SOLIGA ITALIEN

getskinnsmantlade herdens kontur, teck-nad mot solnedgångshimmeln.

Minnesrika städer. Främst bland Mellanitaliens städer står

i ensam mäktighet Rom. Dess namn lju-der genom två och ett halvt årtusende av Västerlandets historia likt klangen av en tuba. Rom är ett monument utan mot-stycke i tid eller rum. Men mycket av dess forna tjusning har tyvärr gått för-lorat. Den nya tiden har farit hårt fram med städernas stad: det moderna Italiens huvudstad har redan slukat största delen av det Rom, som en Goethe, en Thorvald-sen älskade. Och runt omkring ligger campagnan uppodlad — en seger för den materiella kulturen, men en förlust för de värden, som inte kunna vägas och mätas.

Närmast Rom i rykte och glans kom-mer Florens, renässansens strålande hu-vudstad i Arnodalen. Också det har un-dergått en hård behandling •— hela den äldsta stadsdelen blev på 1880-talet hän-synslöst nyreglerad — men den har dock räddat mer av sina minnen och sina skön-hetsvärden än Rom har räddat — och kommer att kunna rädda. Som konststad står Florens i allra främsta ledet bland alla världens städer.

Men hur många äro inte de obeskrivligt sköna orter, som sällan besökta blomma i Roms och Florens' skugga? Siena, den sena medeltidens och den tidiga renässan-sens stad av palatser, och Pisa med sin ryktbara dom av vitgul marmor och sin än rvktbarare lutande kampanil dra väl en del av resandeströmmen till sig, men hur många äro de, som finna vägen till det åldriga, grå Gubbio — till det i helgon-drömmar slumrande Assisi — till det sköna Perugia, utsträckt på sina fyra sammanlöpande åsar, ett motstycke till Siena — till San Gimigniano »delle belle torri» — till hela denna härskara av tju-sande städer? Narni, Subiaco, Alatri, Anagni, Palestrina — det klingar och susar i namnen av minnen och skönhet och bergs-vind och sol och stjärngnistrande nätter.

Den eviga sommarens förgårdar. Sydost om Rom, mellan Volskiska ber-

gen och havet, utbreda sig de fordom illa

beryktade Pontinska kärren, nu till stor del odlade. Där bergens sydligaste ut-språng når kusten, ligger staden Terra-cina. Här går gränsen mellan mellersta och södra Italien, och här gick fordom gränsen mellan Kyrkostaten, påvarnas lilla rike, och konungadömet Neapel.

Den gamla Via Appia, den romerska härvägen från Rom till Capua i Campa-nien, anlagd för mer än 2,200 år sedan, strök fram här. För att få plats för vägen mellan bergbranten och sjön hade man huggit den förra lodrät på en höjd av flere tiotal meter, och än i dag berör Terracinas södra stadsport på ena sidan berget, på andra sidan havet. Den gamla delen av staden ligger uppe på höjden, därifrån man blickar söder ut över Gaeta-buktens vackert skurna kustlinje, men den nya staden har sträckt sig ned till randen av kärrmarken. Terracina var förr en över-nattningsstation vid postvägen Rom-Neapel, och de närliggande bergen voro länge ett tillhåll för stråtrövare. Aubers kända opera »Fra Diavolo eller Värdshu-set i Terracina» bevarar minnet från dessa tider.

Åt norr och nordost från Terracina lig-ger den trakt, som efter en egenhet i be-folkningens klädsel benämnes »sandal-landet». Dess fattiga bergsbor i sina må-leriska, till denna dag bevarade lokala dräkter komma i stort antal ned till kust-slätterna på arbetsförtjänst och bilda ett färgrikt och fängslande inslag i folklivet. Deras provisoriska hyddor — låga murar av lösa stenar och höga tak av halm — göra intryck av primitiva boningar från någon främmande världsdel.

Över den rika kustslätten mellan ber-gen och bukten, där borgen i Fondi höjer sina mäktiga runda torn, över höjderna kring det förfallna Itri, rövarhövdingen Fra Diavolos hem, leder den gamla vägen till det forna Molo di Gaeta, nu kallat Formia. Härifrån åt sydost sträcker sig den härliga neapolitanska slätten, »det lyckliga Campanien».

Det är främst denna trakt, som i det allmänna medvetandet representerar Syd-italien. Eller kanske rättare Neapelbuk-tens närmaste omgivningar. Inför dem förbleknar allt det övriga, hur mycken

306

DET LUTANDE TORNET I PISA, domkyrkans klocktorn, är ryktbart mindre för sin skönhet än för sin exempellöst starka lutning. Divergensen från lodlinjen är ca 5 meter.

3

PALAZZO VECCHIOS SMACKRA TORN är ett av de mest karakteristiska dragen i f lorens stadsbild. På bilden ser man detta ståtliga torn från stranden av Arno i ett arkitektoniskt märkligt perspektiv mellan de båda längorna av Uffizi-palatset Palazzo Vecchio (»det gamla palatset») är Florens' medeltida stadshus, uppfört omkring år 1300

308

S A N G I O V A N N I D E G L I E R E M I T I i Palermo företer med sina fem röda kupoler mera likhet med en saracensk moské än med en kristen kyrka. Den byggdes år 1132 av normanderna.

3

T A O R M I N A P Å S I C I L I E N är en av Italiens och hela världens vackrast belägna orter. Själva staden är ett typiskt syditalienskt bergsnäste. Bilden visar en gränd mellan vit-rappade murar, skuggade av vinrankor. Kvinnan på trappan bär sin vattenkruka på

huvudet; i vissa andra trakter bär man den på skuldran eller på höften. 310

DET SOLIGA ITALIEN

skönhet det än har att bjuda. På hundra Neapelfarare kommer väl knappast en, som ägnar uppmärksamhet åt Calabriens vackra bergland eller de flacka sydöstliga kusterna.

Besjungna och beundrade nejder. Trakten kring Neapel är måhända jor-

dens oftast avbi ldade landskap. De ota-liga framställningarna a v staden och buk-ten med Vesuvius i bakgrunden h a i viss mån banaliserat en tavla , som i själva verket är utomordentligt skön. Själva staden Neapel var ännu rätt nyligen på grund a v smuts, tiggeri och en närgån-gen och larmande pöbel svår a t t njuta; nu ha olägenheterna i betydande grad förminskats, men i stället har genom ga-turegleringar, ombyggnadsarbeten och sta-dens utvidgning en stor del av den forna specifikt neapolitanska prägeln försvun-nit.

A v Neapels omgivningar äro Sorrento-halvön och den i dess fortsättning belägna klippön Capri de mest berömda. Sorrento-halvön är ett bergmassiv, som från 1,000 — 1 , 5 0 0 ms höjd vid halvöns bas småning-om sänker sig mot den sydvästra udden, där dock Monte San Costanzo når i det närmaste 500 ms höjd. Sluttningarna äro i stor utsträckning terrasserade och od-lade, och på norra sidan ligger den härliga Piano di Sorrento, en slät och bördig platå, på tre sidor omsluten a v höjder och på den fjärde stupande brant mot havet . Halvön är garnerad med en rad av städer och byar i storslaget härligt läge. Här i södern äro husen vitrappadc och lysa i so-len. De platta taken förläna en prägel av-österland. D ä r ligga på sydkusten det en gång sjömäktiga Amalfi och högt där ovan på bergkanten det t jusande Ravello. Eängre väster ut Prajano och Positano, och på nordkusten främst det besjungna Sorrento. — Vägen från Salerno, de nor-mandiska furstarnas a v Syditalien forna residens, längs Sorrentohalvöns sydkust, över till Piano di Sorrento och därifrån åt öster till Castellammare hör till de vack-raste i världen.

Och så den lilla juvelen Capri, infattad i Medelhavets safir! Stolt och d järv höjer sig ön tvärbrant ur vågorna, med

stupen skiftande i l jus och skugga. Den högsta toppen når nära 600 m över havets nivå. P å en y t a a v endast 10 k v k m fin-nes här samlat ett sådant m å t t a v storsla-gen skönhet, insprängd med idyller och sammanvävd med historiska minnen att det inte skall bli lätt att någonstädes på jorden uppvisa Capris like.

Medelhavets hjärta. Mellan Apenninska halvöns sydspets

och den punkt på Nordafrikas kust, där denna i rät vinkel böjer åt söder mot Syr-tenbukten, ligger den stora ön Sicilien. Messina-sundet, som skiljer den från Ita-liens fastland, är i sin smalaste del blott några kilometer brett, medan distansen över till Nordafrika är c:a 140 km. Det har dock funnits en tid, då det kunde sy-nas osäkert, om Sicilien skulle komma att räknas till Europa eller Afrika, t y ön var i tvenne sekler i arabernas våld, tills nor-manden Roger de Hautevil le, bror till Ro-bert Guiscard, genom trettio års strider i senare hälften av elfte århundradet lade den under sitt välde.

A v Siciliens tre kuster vetter en mot Europa, en mot Afrika och en mot Asien. Osynliga trådar från alla tre världsdelarna löpa här ti l lsammans. Vegetationen är liksom på fastlandet sammansatt av ele-ment från hela Medelhavsområdet och från många utanför detta belägna länder. Palmer, agaver och opuntier äro jämte cypresser, pinjer och ständigt gröna löv-träd — såsom apelsin- och citronträd — karakteristiska för det sicilianska landska-pet i än högre grad än för det syditalien-ska på fastlandet. Historiska minnen och fornlämningar visa även åt olika håll. Greker och kartager ha kämpat 0111 ön och lämnat sina spår på dess mark. Ro-marna ha behärskat den, senare araberna, normanderna, Hohenstauferna, spanjo-rerna. Grekiska tempelruiner, arabiska palats, normandiska kyrkor och borgar ligga strödda över ön. H å r t har dess öde varit under skiftande härskare. Ä n i dag lever största delen a v den rika öns befolk ning i stor fattigdom, medan ett fåtal slö-sar — den gamla sagan om storgodsen och de fattiga arrendatorerna, om Italiens som så många andra länders förbannelse.

XIII. 2. 311

UNGDOMLIGA FABRIKSBITRÄDEN I DET SOLIGA AMALFI I Amalfi, den vackra lilla staden på Salerno-buktens nordkust, kan man få se mycket skönt, myc-ket ålderdomligt och mycket lustigt. Det här hör till den sistnämnda kategorien. Det är en makaronfabriks torkningsplats, där de långa böjliga rören av vetedeg hängas upp i solskenet. Makaroner utgöra en väsentlig beståndsdel i italienarens föda, och i Amalfi finnas flera fabriker.

I svavelgruvorna träla arbetarna som slavar. Okunnigheten är stor och osäker-heten till liv och egendom desslikes. Det råder en allmän benägenhet att hålla ihop mot regering och myndigheter, och den har givit upphov till de hemliga samman-slutningar, som äro kända under benäm-ningen »mafia>> och som utöva ett slags kontrollerande och reglerande myndig-het, ofta överskridande gränsen för det kriminella. •— Sicilianaren har inte i lika hög grad som de flesta italienare den na-turliga älskvärdhet och glättighet, som så angenämt beröra främlingen.

Också på Sicilien går dock den nya ti-den segrande fram. Mussolinis Italien dagtingar inte med mafian: den krossas. Upplysningen växer, fattigdomen bekäm-pas, arbetarna skyddas mot utsugning. Kanhända blir den sköna ön snart nog ett hem för lyckliga människor.

Det mäktiga Etna.

Främlingen ser mindre av eländet än av skönheten. T y Sicilien är ett härligt land. Den östra kusten domineras helt av den väldiga vulkanen Etna, vars mäktiga pyramid stiger från havet inåt land i lugn och imponerande resning. Med basen höljd av orangelundar och top-pen vit av snö når den upp till i det när-maste 3,300 ms höjd, medan inget annat av . Siciliens berg överskrider 2,000 ms. Sedd från ruinerna av den grekiska teatern i Taormina erbjuder den ett underbart skådespel, jämförligt med anblicken a v Tenerifas pik och Japans heliga berg F u j i j a m a . Längs kusten ligger ett pärl-band a v gamla städer. Långt i söder Syracusa, nu en liten ort, men över den öde kalkplatå. - där den antika staden låg, susar det av stora minnen. Vid foten

312

DET SOLIGA ITALIEN

a v Etna det betydande Catania, längre norr ut, högt uppe på bergbranten, det sköna Taormina, blickande ut över Cala-briens kust och det b låa hav , som en gång bar stadens grekiska grundlägga re. Längst i norr, vid den smalaste delen av det efter orten uppkallade sundet, ligger sjöstaden Messina, ofta — senast 1908 — ödelagd a v jordbävningar.

Europas största ruinfält. Siciliens huvudstad är belägen på västra

delen a v öns nordkust, vid randen a v den bördiga och trädgårdslikt odlade slätt , som är känd under namnet L a Conca d'oro — Den gyllene snäckan. Det är Palermo, rikt på minnen från arabernas, norman-dernas och Hohenstaufernas dagar.

De grekiska fornläinningarna anträffas ymnigast på sydkusten. I väster ligga de väldiga ruinerna a v Selinus' störtade tempel, delvis mer än 2,500 år gamla. Den öde kustplatån är Europas största ruin-fält. Längre öster ut låg det gamla Akra-gas, på romersk tid Agrigentum, v a r a v den nutida lilla stadens namn Girgenti uppstått . P å en vid och grönskande bergsterrass med fri bl ick över det syd-liga havet — en a v Italiens skönaste platser — höja sig kolonnerna a v Akragas ' talrika tempel, e t t a v dem det kanske bäst bibehållna bland grekiska byggnadsverk.

Romantiska öar. Kring Sicilien ligga ett antal öar, dels

enstaka, dels i grupper. Så vid västspetsen

jstalffla

FÄRSKA MAKARONER, UTHÄNGDA TILL TORKNING I PALERMO Man kunde tro bilden föreställa en butik, som medelst förliängen skyddats mot solskenet. Gardi-nerna utgöras emellertid av till torkning uthängda makaroner. Denna sicilianarens n:'rande huvudföda beredes sålunda, att en deg av vetemjöl och vatten pressas genom ett slags såll, var-efter de sålunda uppkomna trådarna torkas. Xär de hårdnat, hålla de sig hur länge S(,in helst.

313

EN

AF

TO

NS

TU

ND

I T

AO

RM

INA

, D

EN

LIL

LA

ST

AD

EN

PÅ

:BE

RG

SK

AN

TE

N O

VA

NO

M D

ET

BL

Å J

ON

ISK

A H

AV

ET

D

et

sici

lian

ska

lågl

and

et

är

hem

sökt

av

m

alar

ia,

och

en

stak

a b

eläg

na

gård

ar

ha

i fo

rna

ti

der

lö

pt

fara

at

t p

lun

dra

s av

rö

vare

. S

törs

ta

del

en

av

bef

olkn

inge

n b

or

där

för,

li

kso

m

även

i

sto

ra

del

ar

av

det

it

alie

nsk

a fa

stla

nd

et,

i sm

å h

ögt

bel

ägn

a st

äder

. Jo

rdb

ruk

arn

a h

a of

ta e

n r

ätt

lån

g vä

g ti

ll

sin

a ar

bet

spla

tser

, m

en d

e h

a si

na

trog

na

åsn

or t

ill

hjä

lp s

om l

ast-

och

rid

dju

r; d

essa

prä

ktig

a oc

h f

örn

öjs

amm

a d

jur

del

a in

te s

älla

n s

in h

usb

on

des

fat

tiga

b

osta

d.

— D

e si

cili

ansk

a b

on

dkv

inn

orn

a b

ära

på

hu

vud

et e

n u

nd

er h

akan

kn

ute

n d

uk

, of

ta v

acke

rt f

ärga

d.

Fli

cko

rna

bär

a re

dan

i s

päd

åld

er l

ånga

kjo

lar.

314

VID

MID

DA

GS

MA

LT

IDE

N

I E

TT

GA

MM

AL

T S

ICIL

IAN

SK

T K

LO

ST

ER

It

alie

n

är

ett

ro

iner

skt-

kato

lskt

la

nd

o

ch h

ar

att

up

pvi

sa m

ånga

vac

kra

och

äre

vörd

iga

klo

ster

. D

e f

lest

a n

ytt

jas

do

ck i

nte

län

gre

för s

itt

urs

pru

ng

lig

a

änd

amål

, u

tan

st

å

anti

nge

n

öve

rgiv

na

el

ler

ha

in

rett

s ti

ll

ho

tell

, lä

roan

stal

ter

m.

m.

Som

liga

,a v

d

e

kon

stn

ärli

gt

elle

r h

isto

risk

t m

est

be

tyd

an

de

b

evar

as

som

m

use

er.

Så

ä

r t.

e

x.

fall

et

me

d

den

h

elig

e B

ened

ictu

s'

ber

ömd

a kl

oste

r M

onte

C

assi

no

i

Cam

pan

ien

o

ch

med

d

et

av

F

ra

An

ge

lico

h

ärli

gt

med

fr

eske

r sm

yck

ade

klos

tret

S

an

Mar

co

i F

lore

ns.

S

icil

ien

s b

eröm

das

te

klo

ster

är

M

onre

ale

på

sl

utt

nin

gen

ov

anom

D

a

Co

nca

d

'oro

.

3 T 5

MESSINA, DEN AV JORDBÄVNINGAR HEMSÖKTA STADEN Sjöstaden Messina grundlades omkring år 730 f. Kr. av landsflyktiga greker från Messenien. Men den har så grundligt och så ofta förstörts genom krig och jordbävningar, att den flerfaldigagån-ger fullständigt nybyggts. Bilden framställer ett parti av det moderna Messina, som uppvuxit efter katastrofen år 1908. Messinas hamn är en av Italiens bästa och rymmer över 1,000 fartyg.

de F.gatiska, ryktbara genom det sjöslag, som under det första puniska kriget gav romarne herraväldet över Medelhavet och Sicilien, samt norr om öns nordöstligaste del de Lipariska, under antiken beteckna-de som vindgudens hem och i alla tider kända för sin starka vulkaniska verk-samhet. En av dem består av den ständigt verksamma vulkanen Stromboli, som sti-ger direkt ur havet till en höjd av nära 1,000 m. Är 1831 skapade ett vulkaniskt utbrott en ny ö sydväst om Sicilien. Den försvann snart, men 1863 och 1891 upprepades företeelsen, ehuru i mindre skala. — Maltesiska öarna söder om Sici-lien kunna lika väl räknas till Afrika som till Huropa — befolkningens språk består till 2/3 av arabiska ord — och kunna såsom inte tillhörande riket Italien här förbigås.

Men väster om Tyrrhenska havet höja sig de stora öarna Sardinien och Corsica rr sjön. Den förra är politiskt en del av Italien, den senare endast språkligt cch historiskt, i det att den sedan år 1768 -— året innan Napoleon Bonaparte föddes

där — tillhör Frankrike, som genom köp förvärvade ön av republiken Genua. Båda äro bergiga och natursköna, och båda äro intressanta på grund av de i många avseenden ålderdomliga sociala och kultu-rella förhållanden, som ha bevarats på de avsides belägna öarna. Så har intill allra senaste tid den urgamla blodshämnden levat kvar på Corsica som ett led i befolkningens rättsuppfattning, och tal-rika ha de utövare av blodshämnd varit, som för gendarmerna flyktat upp i mac-chian. Sardinien är det glesast befolkade av Italiens landskap och därför också relativt skogrikt: 1 / 1 av öns areal är täckt av skogar, mestadels bestående av stenek.

Och här säga vi det sköna och minnes-rika Italien farväl. Vi ha sett blott några glimtar av det i ord och bild, och det är inte lätt att fånga dess starka och säregna stämning, skapad av natur och konst, folkliv och historiska minnen. Ha vi lyckats återge en doft därav, så få vi vara tillfreds.

316

Kinesiska havets pärla BLAND VILDAR OCH CIVILISERADE PÅ FORMOSA

Formosa eller, som kineserna kalla ön, Taiwan tillhör sedan 1895 Japan och är ntan tvivel en av örikets värdefullaste besittningar. Framför allt är Formosa känt för sin kamfer. Under världskriget nådde kamferproduktionen sitt maximum. År 1915 pro-ducerades 2,772,110 kilo kamfer och 4,128,745 kilo kamferolja. Efter kriget gick siffran snabbt nedåt. Icke blott konjunkturerna på världsmarknaden spelade därvid in, utan även kamferträdens minskning i de hittills exploaterade områdena. Regerin-gen har emellertid sedan 1917 igångsatt en systematisk plantering och genom rationell drift åter lyckats höja produktionen. Bland öns alster må även nämnas ris. socker, te, rami, jute, kol, olja, guld och silver. Pacificeringen av infödingarna har under de t v å senaste årtiondena fortskridit på ett tillfredsställande sätt, dock icke

utan betydande utgifter för japanska staten.

UNDER Portugals stora expansion till sjöss i sextonde århundradet kommo

portugiserna även till de ostasiatiska vatt-nen. Här funno de en stor bergig och skogklädd ö, som så tilltalade dem, att de kallade den Ilha Formosa, Den sköna ön. Någon verklig kolonisation företogo de emellertid icke. Det var holländarna, portugisernas efterföljare och konkurren-ter, förbehållet att här grunda den första europeiska kolonin, Fort Zelandia, år 1624. Men den holländska kolonin fick icke länge äga bestånd. Kineserna, som sedan århundraden tillbaka vant sig att betrakta Formosa som en neutral han-delsplats, där de kunde bedriva köpen-skap med japanerna, sågo med oblida ögon européerna göra sig hemmastadda på ön. Något regelrätt krig mellan Kina och Holland blev det visserligen icke, men 1661 överföll och förstörde den kine-siske piraten Koxinga Fort Zelandia, och därefter stod Formosa under kinesiskt herravälde mer än två århundraden eller till 1895, då Kina avträdde det till Japan. Kolonister från den motliggande kustprovinsen Fukien strömmade in och tillägnade sig det fruktbara låglandet i väster,» medan infödingarna drogo sig undan eller drevos tillbaka till bergen i det inre.

Kineser och japaner. I våra dagar utgöra kineserna 93 pro-

cent av hela befolkningen, 4 miljoner. De flesta kineser härstamma, som nämnts, från Fukien. De gå under namnet haklos. Dessutom finnas även kineser från den sydligare belägna provinsen Kwangtung,

vilka kallas hakkas. Dessa hakkas ha invandrat senare och därför fått nöja sig med boplatser på gränsen till de vilda bergstammarnas område. Den japanska invandringen har målmedvetet befräm-jats av regeringen, men ännu utgöra ja-panerna blott 4 procent av befolkningen. Som jordbrukare ha de ej kunnat konkur-rera med kineserna, vilka sedan gammalt inneha den bästa jorden. Mestadels äro de tjänstemän, köpmän, industriidkare och industriarbetare. Hänsyn bör även tas till de rätt talrika japanska garniso-nerna på ön. Folktätheten är hög, 103 personer på kvkm. Denna täthet be-tingas i främsta rummet av den kinesiska bosättningen i väster. Omkring 16,000 kvkm eller nära hälften av öns hela yta upptas här av kinesiska jordbrukar-familjer.

De vilda bergsborna. Formosas ursprungliga befolkning, som

numera knappast torde räkna mer än 130,000 individer, ansluter sig både i fy-siskt och språkligt hänseende till mala-jerna. Nio olika stammar leva i bergs-trakterna i de östra och mellersta delarna av ön. Varje stam åter omfattar flera grupper. En gemensam nationalidé sak-nas fullständigt, och trots japanernas be-mödanden ligga de olika stammarna ofta i fejd med varandra. Deras hyd-dor äro vanligen gjorda av bamburör och ha blott en liten fönsteröppning och en låg dörr, som man endast kan passera med djupt krökt rygg. Hövdingarnas hyddor äro stundom försedda med flera fönster. Några stammar bygga sina hus

317

318

EN

TY

PIS

K A

TA

YA

LH

YD

DA

. D

ESS

A I

NF

ÖD

ING

AR

BY

GG

A G

ÄR

NA

SIN

A S

MÅ

BY

AR

HÖ

GT

UPP

E P

Ä B

ER

GE

N

For

mos

as

infö

din

gar

b

ild

a n

io

oli

ka

folk

, vi

lka

d

ock

st

å va

ran

dra

n

ära

ifrå

ga

om

uts

een

de

och

sp

råk.

E

n a

v d

e st

örst

a st

amm

arn

a är

ata

yale

rna,

vi

lka

b

o b

lan

d

de

nor

dli

ga

ber

gen

. A

lla

st

amm

ar

uto

m

pep

ohw

aner

na

äro

myc

ket

kr

igis

ka,

och

b

yarn

a fö

r

det

mes

ta

bel

ägn

a p

å p

lats

er,

som

lä

tt

ku

nn

a fö

rsva

ras.

A

taya

lern

as

bya

r är

o sm

å. I

d

en

söd

ra

del

en

av

stam

men

s om

råd

e fi

nn

as

van

lige

n

end

ast

sex

hyd

dor

i e

n

by.

H

use

t b

ygge

s av

b

amb

u,

som

sa

mm

anh

ålle

s av

fl

ätat

gr

äs.

Det

vi

lar

på

pål

ar,

vilk

a

up

pti

ll

bär

a st

enar

el

ler

ble

ckb

urk

ar

som

sk

ydd

m

ot

rått

orn

a,

319

KIN

ES

ISK

A K

VIN

NO

R

PL

OC

KA

TE

BL

AD

PÅ

EN

AV

DE

ST

OR

A P

LA

NT

AG

ER

NA

I

NO

RR

A D

EL

EN

AV

FO

RM

OS

A

Teo

dli

ng

är

en a

v ö

n F

orm

osas

vi

ktig

aste

n

ärin

gar.

K

ines

ern

a i

nfö

rde

den

na

ku

ltu

rväx

t p

å

For

mos

a,

och

jap

aner

na

ha

gjo

rt m

yck

et f

ör

te

od

lin

ge

ns

bef

räm

jan

de

T

epla

nta

gern

a li

gga

på

d

en

n

ord

liga

p

latå

n,

dä

r m

an

b

yggt

te

rras

ser

på

sl

utt

nin

garn

a fö

r

att

h

ind

ra

regn

et

att

sk

ölj

a

bo

rt

de

n

fru

ktb

ara

jo

rden

F

orm

osak

ines

ern

a le

vere

ra

stö

rsta

d

elen

a

v

de

n

arb

etsk

raft

, so

m

anvä

nd

es

på

p

lan

tage

rna.

Ä

garn

a o

ch u

pp

syn

mg

smä

nn

en

aro

fö

r d

et

mes

ta

jap

aner

. T

eexp

ort

en

är

rätt

b

etyd

and

e.

Un

der

d

e

sen

aste

år

en

ha

i

med

elta

l år

lige

n

utf

örts

o

mkr

ing

12

: m

iljo

ner

k

ilo

.

320

VÄ

LB

EV

AK

AT

KA

MF

ER

KO

KE

RI

I

VE

RK

SAM

HE

T B

LA

ND

F

OR

MO

SAS

B

ER

G,

SÄ

NÄ

RA

RÅ

VA

RA

N S

OM

MÖ

JLIG

T

Fo

rmo

sa

är

värl

den

s vi

kti

gast

e

kam

ferp

rod

uee

nt.

U

nd

er

den

ki

nes

iska

ti

den

u

tgjo

rde

kam

feri

nd

ust

rin

en

al

dri

g si

nan

de

ink

om

stk

älla

fö

r ön

s vi

ceko

nu

ng.

Ja

pan

ska

rege

rin

gen

h

ar

gjo

rt

den

til

l et

t st

atsm

onop

ol.

Kam

ferk

ok

erie

rna

an

lägg

as

före

träd

esvi

s i

sko

gar,

v

ilk

a u

tmär

ka

sig

gen

om

sm

rike

dom

p

a ka

mfe

rtra

d.

Mån

gen

städ

es

mås

te]

mil

itär

el

ler

pol

is

skyd

da

själ

va

ko

ker

iet

och

ar

bet

arb

ost

äder

na

mot

an

grep

p

av

de

vild

a b

ergs

tam

mar

na.

S

]alv

a

utv

inn

inge

n

till

går

så,

att

träs

pån

orn

a d

esti

ller

as

över

va

tten

, o

ch

ånga

n

led

es

till

st

ora

lerk

ärl

där

d

en

avk

yles

EN KAMFERARBETARE, SYSSELSATT MED ATT SKÄRA UT SPÅNOR Kamferträden v ä x a icke i klungor. Man kan få gå en halv kilometer för att finna ett enstaka träd. Kamferträden bli ofta jättehöga, och stammen kan vid foten mäta åtta meter i omkrets. När trädet fällts, skär eller rättare mejslar kamferarbetaren med sitt vassa verktyg långa spånor ur veden. Spånorna föras till kamferkokeriet, där de placeras i retortrarna och destilleras.

till hälften under jorden och fodra dem invändigt med skiffer, som de bryta ur bergen i grannskapet. Vävkonsten åt-njuter bland dessa infödingar ett högt an-seende. Kvinnorna tävla med varandra om vem, som skall vinna hederspriset inom stammen. Födan består för det mesta av ris, hirs och batater samt ville-bråd, främst hjort och vildsvin. Inga andra husdjur än höns hållas. Hirsskör-den överlämnas till fördelning åt stam-mens kvinnor, som vid utdelningen följa ett slags ransoneringssystem. Hemma hos sig äro dessa infödingar mycket ärliga, och stöld är en nästan okänd förbrytelse. Gästvänskapen hålles högt i helgd hos dem. Gästen betraktas som tabu, och be-höver icke hysa någon oro för liv eller

egendom. Ett löfte är för dem en helig sak, och löftesbrott förekomma ytterst sällan.

Infödingarnas sätt att räkna är mycket enkelt och originellt. Fingrarna och tårna beteckna enheter. Handen motsvarar fem, en man tjugo, ty han har tio fingrar och tio tår. Talet ett hundra återges med uttrycket »fem män». Religionen består mest i dyrkan av förfädernas andar och regnguden. När en människa dör, måste hon, tror man, gå över en djup klyfta längs en smal bro. De, som ha varit goda krigare eller annars genom sin flit utgjort ett gott föredöme för stammen, komma lätt över till andra sidan, till paradiset. Men de som ha varit lata och fega falla ned i klyftan och dö där för andra gången.

»DUVSLAG») FÖR ETT NYGIFT PAR HOS DE ÖSTLIGA ATAYALERNA Atayalerna på östra Formosa gräva formligen ner sig i jorden. De bygga sina hus i fem fot djupa gropar, så att de endast obetydligt skjuta upp över marken. Desto märkligare är deras pläg-sed att åt unga, nygifta par iordningställa ett slags små »duvslag» på sju meter höga, smala stolpar. I dessa hyddor måste de nygifta tillbringa fem dagar efter bröllopsceremonin.

322

KINESISKA FISKARE PÄ FORMOSA MED EN SEGELFLOTTE AV BAMBU Denna primitiva farkost är byggd av elva tjocka bamburör, vilka försetts med starka bind-ningar och tvärslåar. Ehuru den verkar ganska bräcklig, har den dock visat sig väl lämpad för Formosas kustvatten. Med den våga sig öns fiskare ut i rätt grov sjö. Nästan alla fiskare äro kineser. De äro konservativa och använda icke gärna sådana nyheter som motorbåtar.

323

ETT GANSKA BEKVÄMT SÄTT ATT FÄRDAS I DET INRE AV FORMOSA Japanska regeringen har gjort mycket förbefrämjandetavkommunikationernapåönFormosa. Uppe i berglandet, där man av tekniska skäl icke kunnat anlägga riktiga järnvägar eller goda landsvägar, har man byggt smalspåriga banor, på vilka passagerare frambefordras i små vag-nar, vilka skjutas av kulier. Här ovan se vi japanska tjänstemän färdas på detta sätt.

I osäkra tider eller då någon olycka in-träffat, brukar en av dessa stammar sända ett slags deputation upp till en håla i bergen. De utsända utföra här en magisk dans under avsjungande av heliga sånger. Sångens eko uppfattas som gudarnas svar och anses innehålla anvisningar om vad folket skall göra.

Formosas huvudjägare. Atayalerna i norra Formosa ha rykte om

sig att vara särskilt vilda och blodtörstiga. De äro fortfarande liksom sina avlägsna släktingar, Borneos dajaker, huvudjägare. Fn ung atayal kan icke inträda i de vuxna männens gemenskap eller gifta sig, om han icke hemfört åtminstone ett huvud. Vanligen är offret en kines, men ofta kan trofén även härstamma från någon av de

andra bergstammarna. Dessa huvuden konserveras omsorgsfullt, och först sedan ett bestämt antal placerats under de unga makarnas hus, kunna de ta det i varaktig besittning.

De plägseder, som råda i samband med frieri och bröllop, äro mycket egendom-liga. Mannen bär ett fång ved eller ris till flickans hem och lägger det utan-för hennes dörr. Detta upprepas ända tills tjugo knippen ligga framför dörren. På den tjugoförsta dagen återvänder friaren för att se, om hans gåva accepterats. Har veden burits in i huset, är det ett tecken på att frieriet icke varit fåfängt. Bröl-lopsceremonien är även den ganska ori-ginell. Brud och brudgum sitta med ryg-garna mot varandra mitt på golvet i den hydda, där bröllopet skall äga rum. Dan-

324

KINESISKA HAVETS PÄRLA

ser och olika ceremonier utföras, varefter ett litet snitt göres i brudens och brud-gummens ben, och de blanda blod med varandra. När den viktiga ceremonin är över, fortsättes bröllopsfesten med dan-sande och ätande.

I samband med huvudjakten iakttagas vissa gamla regler både av deltagarna i expeditionen och av de hemmavarande. Förrän jägarna bege sig ut, ge de akt på bestämda omen. Bland annat följa de med spänning en djungelfågels rörelser. När expeditionen lämnat byn, hålles en helig eld brinnande dag och natt. Om den slocknar, betyder det olycka för hela företaget. All vävning inställes, och man går så långt, att man icke ens tillreder någon hampa för vävstolen, förrän kri-garna kommit tillbaka.

Om huvudjägarna haft lyckan med sig, är det stort jubel i byn. Man dansar nat-ten lång kring huvudena och stoppar mat i deras munnar. Jägarna få ett särskilt ut-märkelsetecken tatuerat i ansiktet. Gos-

sar, vilkas fäder utmärkt sig i huvudjakt , tillåtas även bära detta hederstecken, vil-ket de söka visa sig värdiga genom att så snart som möjligt hemföra troféer, som de själva tagit.

De växande gossarnas och ynglingarnas liv är förövrigt underkastat en sträng disciplin. De få icke bo i familjehyddorna, utan måste kampera för sig i ett större hus. Här stanna de, tills de blivit krigare eller gift sig.

I kamferskogarna. I den ekonomiska geografin är Formosa

framförallt känt genom sin kamferproduk-tion. Kamferträdet växer allmänt på ön, och japanska regeringen, som har mono-pol på framställningen av kamfer, har låtit anlägga stora plantager. Största delen av den kamfer, som produceras i världen, kommer fortfarande från Formosa. De mest givande skogarna finnas på de nord-liga bergssluttningarna, där träden äro särskilt stora och kamferhaltiga.

ETT L U S T I G T GAMMALT ÅKDON I TAIHOKU, FORMOSAS HUVUDSTAD Staden Taihoku ligger vid floden Tamsui i norra delen av Formosa. Den är byggd efter en ut-märkt plan, dess offentliga byggnader äro imponerande, dess gator breda och dess parker vid-sträckta. Man skulle nästan tycka, att en gammal kärra, lik den här ovan avbildade, icke riktigt passar i en så modern stad som Taihoku. Staden har i det närmaste 180,000 invånare.

3- 5

S V I K T A N D E BRO ÖVER EN K L Y F T A I D E T INRE AV FORMOSA I Formosas tropiska urskogar finnes det gott om rotting och andra sega klängväxter. Infödin-garna använda detta utmärkta material, när de bygga broar över svindlande klyftor och smala dalgångar. Den ovane måste i sanning uppbringa allt sitt mod för att våga sig ut på en sådan lina. När man ser den, kommer man att tänka på infödingarnas sagor om de dödas bro.

Innan japanerna övertogo Formosa och dess . kamferskogar, exploaterades dessa på ett fullkomligt oförsvarligt sätt. Trä-den nedhöggos massvis, men utbytet var ringa, t y de metoder, som användes för att utvinna den värdefulla drogen voro synnerligen primitiva. Kinesiska regeringen hade överlämnat öns förvalt-ning åt en vicekonung, vilken betraktade kamferindustrien som ett säkert medel att utan besvär skaffa sig stora inkoms-ter. Infödingarna i kamferdistrikten blevo på allt sätt bedragna och förtryckta av kineserna, och slitningar uppstodo. Ofta hände det att arbetare försvunno, mördade av infödingarna, och kineserna utövade då blodig vedergällning.

Japaner och huvudjägare.

Det svåraste hindret för exploateringen av kamferskogarna är de vilda huvudjä-garna, vilka alltid med vapenmakt motsatt sig varje intrång på sitt område. De äldre kinesiska kolonisterna kände kamferns handelsvärde och byggde ett slags gräns-

vall för att skydda kamferarbetarna. Japanerna tillämpa en annan metod. De funno det alldeles utsiktslöst att sända militärexpeditioner in på det fientliga området. Infödingarna kände varje fots-bredd av terrängen och kunde, var de be-hagade, lägga sig i bakhåll för de japanska soldaterna, som dessutom hade svårt att röra sig i djungeln med sin tunga pack-ning. Man har därför anlagt en säkerhets-eller vaktlinje genom skogen. Denna be-står av en bred väg eller rågång, vid vil-ken ligga små vakthus, med fyra till sex mans besättning. Dessa poster stå i tele-fonförbindelse med varandra, och patrul-ler kontrollera, att allt är som sig bör. Alla dessa försiktighetsmått kunna emel-lertid icke hindra, att huvudjägarna då och då lista sig över vaktlinjen och åter-vända till sina byar med huvudena av några olyckliga kamferarbetare.

Japanerna söka så vitt möjligt komma i fredlig kontakt med bergsborna. Lyckas de-ras bemödanden hos någon stam, flyttas säkerhetslinjen bortom dennas område. Pacificeringen har gått ett steg framåt.

326

Ensliga öar i Atlanten PARADIS I HAVET OCH STÖDJEPUNKTER FÖR SJÖFARTEN

Atlantiska oceanen, som åtskiljande Gamla och Nya världen sträcker sig från Grön-lands isiga kuster ända bort till de stormiga antarktiska vattnen, är — om man frånser vissa nära fastlandskusterna belägna områden, främst det västindiska öhavet, vars land och folk i annat sammanhang ha skildrats — jämförelsevis fattig på öar. Någon motsvarighet till Stilla havets övärld har den inte att uppvisa. Men utstrött över dess vida yta ligger dock ett sammanlagt inte så ringa antal fläckar av torrt land, mesta-dels höga öar av vulkaniskt ursprung. Somliga av dem äro fängslande genom sin stor-slagna naturskönhet, andra genom sin vilda ödslighet. Somliga ha spelat en roll i sjö-fartens historia och äga minnen av världshistorisk betydelse, andras främsta charm

ligger i att de endast sällan och tillfälligtvis ha trampats av människofot.

DE N N O R D L I G A S T E av Atlantens f j ärran från fastlandet belägna ögrup-

per är den vidsträckta klunga av höga öar, som benämnes Azorerna. Måhända kända redan av kartager och araber, före-komma de första gången på en karta från år 1351. Den slutliga upptäckten av de olika öarna, nio till antalet, verkställdes av portugisiska sjö-farare på 1430- och 1440-talen. Sitt namn, som betyder Falk-öarna, erhöll gruppen av portugiserna. I västnordväst till ost-sydost har den en ut-sträckning på mer än 600 km. A v de vul-kaniska topparna sti-ger den högsta — Pico Alto på ön Pico

— till mer än 2,300 meters höjd. Kli-matet är tempererat, jämnt och hälsosamt, jordmånen är frukt-bar och landet väl odlat: på sammanlagt ca 2,400 kvkm bo drygt en kvarts miljon människor, ehuru er del av terrängen be-står av otillgängliga berg. De ogynnsamma jordegendomsförhål-landena — största de-len av den jordbrukan-de befolkningen ut-göres av arrendatorer

— bilda dock ett

A T L A N T I S K KVÄLLJ Hav, så långt ögat når endast hav och himmel belysta av den nedgående solens strå-lar —• en idvllisk bild av oceanen i vila.

svårt hinder för uppkomsten av allmänt välstånd, och emigrationen från de över-befolkade öarna är stark. De kraftiga öborna, som tala portugisiska, men i sina ådror ha portugisiskt, moriskt och flam-ländskt blod, levererade under 1800-talet en betydande del av manskapet på de tal-rika amerikanska valfångstfartyg, som

svärmade på värl-dens alla hav. — Den största och rikast be-folkade ön är Säo Mi-guel i östligaste delen av gruppen, men huvudstaden Ångra är belägen på Terceira, en av de centrala öarna. Azorerna [bilda en provins i republi-ken Portugal.

Långt västerut och så pass nära Nord-amerika, att de helt naturligt räknas till denna världsdel, men inte mycket syd-ligare än Azorerna och liksom dessa inom den norra tempere-rade zonen ligga de små Bermuda-öarna, en brittisk koloni. De ha ett speciellt in-tresse såsom de nord-ligast belägna bland alla korallöar. Själva öarna äro visserligen inte direkta korall-bildningar, utan an-hopningar av korall-

XIII. 3. 327

VIT

A H

US,

IN

RA

MA

DE

AV

YP

PIG

GR

ÖN

SKA

— F

UN

CH

AL

, M

AD

EIR

AS

V

AC

KR

A H

UV

UD

STA

D

Lys

and

e v

itt

i so

lske

net

li

gger

F

un

ehal

p

å en

trä

db

evu

xen

slu

ttn

ing

ovan

för

det

sti

lla

och

dju

pb

lå ^

vatt

net

i e

n v

ack

ert

sku

ren

bu

kt.

S

tad

en h

ar b

e-ty

del

se s

om e

xpo

rth

amn

för

fru

kt o

ch v

in

som

ko

lsta

tio

n f

ör

ånga

re

i lå

ngf

art

och

som

en

vä

rld

sber

ömd

häl

soo

rt.

Des

s ga

tor

äro

bra

nta

och

sm

ala,

oc

h

släd

ar

anvä

nd

as

i st

or

uts

träc

kn

ing

i st

älle

t fö

r h

juld

on.

Ova

nom

F

un

ehal

h

öja

si

g m

oln

svep

ta b

erg,

so

m i

för

enin

g m

ed h

avet

s oä

nd

ligh

et

skän

ka e

n s

tors

lage

n i

nra

mn

ing

åt k

ust

ens

och

bu

kten

s äl

skli

ga s

kö

nh

et.

Fu

neh

al ä

r en

av

jord

ens

vack

rast

e p

lats

er.

328

329

MA

DE

IRA

S M

US

TIG

A D

RU

VO

R P

RE

SSA

S

I SK

UG

GA

N A

V V

INL

ÖV

SRA

NK

OR

H

öst

en, då

det

ber

ömd

a m

adei

ravi

net

pre

ssas

, är

en

arb

etsd

ryg

ti

d f

ör l

antf

olke

t.

Män

nen

i s

ina

vita

li

nn

eklä

der

oc

h

kvin

nor

na

i si

na

ko

rta

blå

a el

ler

röd

a sl

ängk

app

or e

rbju

da

en g

lad

och

tre

vlig

an

bli

ck,

där

d

e ar

bet

a b

lan

d k

org

ar,

fyll

da

med

dru

vor,

ell

er

vrid

a vi

np

ress

ens

skru

v m

edel

st e

n l

ång

häv

stån

g, s

åsom

på

bil

den

syn

es.

Vin

dru

van

, so

m h

ar

bu

rit

Mad

eira

s n

amn

öv

er v

ärld

en,

infö

rdes

— e

nli

gt u

pp

gift

frå

n C

yper

n —

til

l ön

un

der

för

ra

häf

ten

av

140

0-t

alet

av

den

por

tugi

sisk

e p

rin

sen

Hen

rik

Sjö

fara

ren

. V

inp

lan

teri

nga

rna

ha

tid

tals

svå

rt s

kad

ats

av i

nse

kter

.

EN VY FRÄN MADEIRAS STORSLAGET VILDA BERGLAND Det inre av den härliga portugisiska ön Madeira är ett högt och söndersplittrat platåland, vars sidor genomskäras av djupa raviner, genomflutna av vattendrag. De små vita fläckarna på dalsluttningen nere till höger äro gårdar i en av de byar, som ligga bland dessa väldiga berg.

kalk, men den halvcirkelformiga kedjan av några hundra holmar och skär inhäg-nas av regelrätta barriärrev. På de små öarna — sammanlagt blott ett halvt hun-dratal kvkm land — bo bortåt 20,000 människor, till största delen negrer och halvblod och till inte ringa del ättlingar av i forna tider dit deporterade brottslin-gar. Klimatet är ljuvligt och floran rik.

Det eldiga vinets ö. Icke långt från det afrikanska fastlan-

dets kust ligger ett antal öar, som allt se-dan antiken ha åtnjutit rykte för ojäm-

förlig härlighet med avseende på både na-tur och klimat. Det vackra Madeira, som genom sitt vin har gjort sitt namn känt över världen, lyfter sina slocknade vulka-ner nära 2,000 ni över havsytan och liv-när på sina yppiga kustsluttningar ca 150,000 människor. Europas fruktträd blomma på nordkusten, tropikernas på sydkusten. Mindre än sextio km lång och ingenstädes mer än något över tjugu km bred rymmer denna ö ett ofantligt mått av skönhet och rikedom, och dess jämna och milda klimat har gjort den till en av världens förnämsta kurorter. Men

33°

SLÄDE, SOM ANVÄNDES SOM FORDON PÅ MADEIRA Mycket få av vägarna på Madeira äro ägnade för hjuldonstrafik, och överallt möter man den inhemska släden, kallad »carro», som nyttjas för både gods- och passagerartransport. På sina talgade medar glider den lätt över stenarna, vanligen dragen av mulåsnor eller oxar. Släden

här ovan bär ett fat av öns rvktbara vin.

EN SLÄDTUR UTFÖR DEN SOLSTEKTA VÄGEN FRÄN RIBEIRO FRIO Sedan man på en »carro», dragen av oxar eller mulåsnor, färdats uppför den branta vägen till Ribeiro Frio (»Kalla floden») på Madeira, kan man synnerligen bekvämt återvända på en släde utan dragare. Den styres medelst rep av de infödda vägvisarna, som efter slutad färd

släpa fordonet tillbaka till utgångspunkten.

ENSLIGA ÖAR I ATLANTEN

samm a missförhållanden som på Azorerna vålla också här fattigdom och utvand-ring. — Madeira, som torde ha varit be-kant långt tidigare och som finnes inteck-nat p å den ovan nämnda kartan från år 1351, upptäcktes definitivt år 1420 av portugiser. Ön tillhör alltjämt Portu-gal, därifrån också dess befolkning här-stammar. Av några omkringliggande småöar är endast en, Porto Santo, bebodd.

Portugisiska ordet »madeira» betyder trä, och ön fick en gång sitt namn på grund av sin rikedom på skog. Men sedan dess ha skogarna skövlats, och där slutt-ningar och platåer inte äro odlade —• vil-ket blott är fallet med de högst belägna och de brantaste — äro de numera mesta-dels kala. Dock ha under de senaste ti-derna ställvis nya skogar av barrträd, ek, kastanje, lager m. m. trätt i de försvun-nas ställe.

Kring de högsta bergsryggarna sväva vanligen täta dimmor, men redan några hundra meter längre ned — och än mer i närheten av havet — råder en evig som-mar, angenämt svalkad av världshavet. Yinterregnen avkyla i någon mån luften, dock företrädesvis på öns norra sida; på sydkusten är klimatet så jämnt, att me-deltemperaturen för årets svalaste må-nad, februari, endast är 7 0 C. lägre än me-deltemperaturen för augusti, som är den hetaste. Och inte ens under denna månad kominer värmen upp till mer än 22 Va° i medeltal — en lätt uthärdlig temperatur. På nordkusten är den lägre. — Det är just denna jämna värme, vilken aldrig blir extrem, som förlänar Madeira och i samma vatten belägna öar deras tjusande, ljum-ma luft, behagligt svalkad av passadbri-sen, och i förening med naturens skönhet och mäktighet gör dem till de paradis de äro.

DÄR MÄNNISKOR LEVA I BOSTÄDER, SKAPADE AV VULKANER Kanarieöarna äro alla vulkaniska, ock lavan, som mångenstädes betäcker sluttningarna, är full av hålor. I Atalaya på Gran Canaria ha de fattiga bönderna, som måste utnyttja allt vad naturen bjuder dem, inrett sådana grottor till bostäder. På sluttningarna ha de byggt terras-ser, som uppbära deras odlingar. Öborna äro hjärtliga och godmodiga, men ganska makliga.

332


De lyckliga öarna.

Den grupp, som framom andra har betecknats såsom »de lyckliga öarna» -— antikens Insulse fortunatse — är Kana-rierna, ett dussin större och mindre öar, belägna något norr om vändkretsen och på ett avstånd från Afrikas kust, som va-rierar mellan ca 90 och ca 300 km. De sju största äro bebodda, men de östliga-ste av dem, Fuerteventura och Tanzarote, äro allt annat än lyckligt lottade, ty ehuru i likhet med de övriga av vulkaniskt ur-sprung äro de så låga, att de inte mäkta avpressa vinden dess fuktighet och där-för lida av ständig vattenbrist. De längre väster ut belägna öarna, av vilka Gran Canaria och Tenerife (Tenerifa) äro de mest betydande, ha en någorlunda riklig, ehuru ojämnt fördelad nederbörd och höra till jordens härligaste trakter. Pico de Teyde — »Tenerifas pik» -—• en av jor-dens mäktigaste vulkankäglor, når mer än 3,700 ms höjd och kan av sjöfararen siktas på avstånd som en i rymden svä-vande glänsande triangel, medan öns nedre partier försvinna i de lägre luftlagrens dunster. Nordkusten av Tenerife med de yppiga, grönskande sluttningarna kring Orotava sjunkande mot det ändlöst blå-nande havets bränningsbård och med hela tavlan behärskad av den väldiga piken erbjuder en av de skönaste vyer på jor-den. Mycket hög är också den nordväst-ligaste av öarna, Palma, och Gran Cana-ria når i det närmaste 2,000 ms höjd.

Den store naturforskaren Alexander v. Humboldt besökte Tenerife år 1799 och besteg dess pik. Han gjorde därvid mån-ga märkliga vetenskapliga rön och tjusa-des tillika av öns överväldigande skönhet. »Man beträder nu det härliga land», säger han i sin reseskildring, »varom resande av alla nationer tala med hänryckning. Jag har i den heta zonen sett landskap, där naturen är mera storartad, rikare i ut-vecklingen av organiska former, men se-dan jag vandrat på Orinocos stränder, Perus kordillerer och i Mexikos sköna da-lar, måste iag tillstå, att jag aldrig haft för mig en så växlande, så tilldragande, genom fördelningen av grönt och klipp-massor så harmonisk tavla. Dadel- och

kokospalmer smycka kusten; högre upp sticka bananträd av mot drakblodsträd. Sluttningarna äro planterade med vin, som slingrar sig kring höga spaljärer. Blombeströdda orangeträd, myrten och cypresser omhölja kapell och fristående höjder. Häckar av aga ve och kaktus in-hägna jordstyckena. Otaliga kryptogama växter, också ormbunkar, kläda murarna vilka hållas fuktiga av små klara vattu-källor. Om vintern, då vulkanen står täckt med is och snö, härskar i detta land en ständig vår.»

Nordisk publik har i Gustaf Mattssons »En sommarfärd till de lyckliga öarna» en livlig och fängslande skildring av detta paradis på jorden.

Kanarieöarna, som höra till Spanien, omfatta 7,300 kvkm land och hysa en be-folkning på över 400,000 personer. Den talar spanska, men härstammar i viss mån från den försvunna urbefolkningen, de s. k. guancherna, besläktade med Nordafrikas berber. Efter hårda och blodiga strider bröts under slutet av medeltiden guan-chernas motstånd av de europeiska eröv-rarne, och nu känner man urbefolkningen blott genom de talrika gamla gravarna, som innesluta förtorkade mumier. — Kanarieöarna, som voro dunkelt kända redan för antikens folk, upptäcktes av genuesiska sjöfarare i början av 1300-ta-let. Huvudstad är Santa Cruz på Tenerife, men Tas Palmas på Gran Canaria är den förnämsta hamnplatsen.

Tropiska öar i mellersta Atlanten. När portugiserna en gång på 1400-talet

under sina färder längs Afrikas ostkust nådde Saharaöknens sydrand och vars-nade grön växtlighet på en framsprin-gande hög fastlandsudde, gåvo de den det hoppfullt klingande namnet Den gröna udden — Cabo Verde. Den där utanför belägna ögruppen benämnes Kapverde-öarna. Dess landareal motsvarar knappt mer än hälften av Kanariernas, men vida större är skillnaden i andra avseenden. Klimatet är hett och osunt, fruktbarheten ringa, och befolkningen utgöres till all-deles övervägande del av negrer. Men öarna äro höga och ståtliga: den högsta toppen, Pico de Fogo, en ännu rykande

333

VY ÖVER BERMUDA-ARKIPELAGEN — EN SVÄRM AV SMÅ L Inhägnade av rev och små korallholmar, äro Bermuda-öarna mycket vackra, men fartyg kunna nå de skeppsbrutna. Kort därefter — det var i början av 1600-talet — togs ögruppen i besittning för Englands r vattendrag och källor. För Förenta staterna spela de ungefär samma roll som Kanalöarna och Scillyöa

fastlandet; dessutom besökas de

.GA OCH GRÖNSKANDE HOLMAR, DÄR EVIG SOMMAR RÅDER 1 blott längs några få trånga kanaler genom reven. De första människor, som landade på öarna, voro sning. Utan den jämförelsevis starka nederbörden vore Bermuda-öarna obeboeliga, ty de sakna fullständigt na förj England, i det att de leverera grönsaker och blommor vid årstider, då sådana inte produceras på i stor utsträckning av lustresande.


EN VÄG MELLAN MURAR AV KORALLKALK Ehuru Bermuda-öarna över huvud äro låga, är deras yta dock inte flack. Korallkalksklippor göra ställvis terrängen kuperad, men de äro ett lätt bearbetat material.

vulkan, står inte Tenerifas pik synnerli-gen mycket efter. Den gröna uddens öar tillhöra Portugal, och invånarna tala en vanställd portugisiska.

Nära ekvatorn ligga den öde klippan St Paul och den lilla gruppen Fernando Noronha, vars huvudö av den brasilian-ska regeringen nytt jas såsom deporta-tionskoloni. På Ascension ( = Himmels-färdsön, så benämnd, emedan den upp-täcktes av portugisiska sjöfarande på Kristi himmelsfärds dag) bo några hundra människor, brittiska undersåtar, men det av skattgömmarsagor förgyllda Trinidad nära den södra vändkretsen är bebott blott a v krabbor och fåglar.

På Trinidad (väl att skilja från den vid Sydamerikas kust utanför Orinoco-deltat belägna lika benämnda ön) skola för mer än hundra år sedan sjörövare ha nedgrävt stora skatter — kyrkoguld från Peru. Expeditioner ha utsänts för att leta efter dyrbarheterna, men na-turligtvis utan resultat. Trinidad ruvar

I den östra delen av sydost -passadens region, men dock väl tusen sjömil från närmaste punkt på det afrikanska fast-landet, höjer klippön Sankt Helena sina nästan lodräta strandbranter ur havet. Dess regnbevattnade sluttningar och platåer bära en rik växtlighet, och ön har som provianterings-station spelat en stor roll i Ost-indiefartens historia före Sues-

kanalens tid, men mest ryktbar har den dock blivit såsom Napoleons sista vistelseort. Sankt Helena är 18 km lång och 10 km bred; Longwood, där Napo-leon bodde från 1815 till sin död den 15 maj 1821 är beläget på en högplatå 600 m över havets yta. De högsta top-parna nå ytterligare ett par hundra meter högre.

Medan den störtade härskaren hölls fången på Sankt Helena, lät Englands re-gering besätta övriga i Sydatlanten be-lägna klippöar i syfte att förebygga, att befrielseexpeditioner nyttjade någon av dem som bas. På den tiden fick Ascension sin befolkning. Bebyggelsen av det av-lägsna Tristan da Cunha, som långt i sö-der — bortom Kapstadens breddgrad — lyfter sina mörka, storm- och regnsopade branter ur ett rolöst svallande hav, här-rör även från denna tid. Öns högsta topp, en slocknad vulkan, når mer än 2,300 ms höjd. Obebodda äro däremot de närbe-lägna Inaccessible Island (»Den otillgäng-

allt jämt över sin olösta gåta. Dess kuster, kransade a v en evig bränning, äro branta och svårtillgängliga. De sönder-splittrade och av klyftor ge-nomskurna vulkaniska bergen resa sig svarta och dystra, ställ-vis skimrande i metallisk glans. Nästan alltid ligger en krage av böljande moln kring öns högsta del, men där ovan höja sig de mörka topparna likt ett väldigt monument över världs-havets hemlighetsfulla ödslig-het.

En fången kejsares residens.

336

BLICK ÖVER JAMESTOWN PÄ SANKT HELENA Den ryktbara öns huvudstad är belägen i en trång ravin mellan t v å höga berg. Redden är öppen och oskyddad, men då ön ligger inom passadområdet, är stormfaran mycket ringa. Sankt Helena har fordom varit täckt av skog, men sedan denna skövlats, har ön blivit vida mer steril än förr, och sluttningarna äro nu delvis kala. De viktigaste exportvarorna äro hudar och läder.

EN

ST

ILL

A G

AT

A

I JA

ME

ST

OW

N,

DÄ

R

HÄ

LF

TE

N A

V S

AN

KT

HE

LE

NA

S B

EF

OL

KN

ING

B

OR

J

ames

tow

n ä

r in

te e

ndas

t ön

s hu

vuds

tad,

uta

n oc

kså

dess

end

a st

ad o

ch i

nnes

lute

r un

gefä

r hä

lften

av

hela

bef

olkn

inge

n, s

om r

äkna

r nå

gra

tuse

n pe

rso-

ner

och

till

stö

rsta

del

en b

estå

r av

neg

rer

och

halv

blod

. A

r 16

58 l

ät E

ngla

nds

ostin

disk

a ko

mpa

ni p

å de

tta s

tälle

byg

ga e

tt f

ort,

som

upp

kalla

des

efte

r he

rtig

Jam

es (

Jako

b) a

v Yo

rk,

sede

rmer

a ko

nung

Jak

ob I

I,

Kri

ng f

orte

t up

pväx

te s

tade

n Ja

mes

tow

n.

Efte

r Su

eska

nale

ns ö

ppna

nde

år 1

869

och

sege

lske

ppen

s fö

rsvi

nnan

de

från

den

ost

indi

ska

trad

en h

ar o

rten

s be

tyde

lse

star

kt n

edgå

tt.

På S

ankt

Hel

ena

är e

n av

deln

ing

arti

lleri

förl

agd.

FRÄN ST THOMAS, EN VULKANISK Ö UNDER EKVATORN I Guineabukten ligger den bergiga ön St Thomas (Säo Thomé), en portugisisk besittning. Ekvatorn löper över dess södra udde. Klimatet är hett och fuktigt, och befolkningen, som till absolut övervägande del utgöres av negrer, odlar många slags växter, mest dock kakao.

Bilden framställer en torkningsplats, där kakaobönorna soltorkas.

PORT STANLEY, DE TRÄDLÖSA FALKLANDSÖARNAS ENDA STAD Långt borta i sydvästra Atlanten, öster om Sydamerikas sydligaste del, ligga de skoglösa och ogästvänliga Falklandsöarna. Deras enda stad, Port Stanley, har ofta tjänstgjort som nödhamn för fartyg, som lidit skada i kampen mot K a p Horns stormar. I närheten av Falklandsöarna tillintetgjordes d. 7 december 1914 en tysk kryssareskader av överlägsna brittiska stridskrafter.

339


liga ön») och Nightingale Island och likaså den långt sydligare belägna Gough-ön.

Långt borta i Atlantens sydvästligaste del ligger den ansenliga gruppen Falk-landsöarna — en brittisk koloni med ett par tusen invånare, vilkas huvudnäring på de gräsbevuxna, regnrika öarna är får-skötsel — och det öde Syd-Georgien, där den år 1922 på en antarktisk expedition avlidne engelske forskaren Shackleton är begraven.

De atlantiska öarna och sjöfartshistorien. Världshavens vindregioner ha ända till

maskinkraftens slutliga seger på haven varit av stor betydelse för sjöfarten. Det nordliga västvindsbältet, vändkretsens re-gion av stiltje och varierande vindar, nordostpassaden, ekvatorns stilla bälte, och därpå södra halvklotets motsvarande områden ha anvisat segelfartygen deras vägar. Leden från Sydvästeuropa till Amerika har gått i nordostpassaden: från Kanarieöarna utgick Kolumbus' färd. Re-turleden har varit förlagd betydligt nord-ligare och har strukit tä t t förbi Azorerna.

Den utgående segelleden runt Sydaf-rika har gått väster om Kanarierna och Kapverde-öarna — tidigare ofta tvärs igenom sistnämnda grupp. Söder om

ekvatorns stilla bälte har sydostpassaden förorsakat en båge åt väster, som icke säl-lan bragt fartyg i obehaglig närhet av Brasiliens kust. På en tid, då longituden alls inte och latituden endast föga exakt kunde bestämmas om skeppsbord, spe-lade öar som Trinidad och Tristan da Cunha en stor roll för fastställandet av fartygens position.

Den hemgående leden från Kap förde Ostindiefararen, som länsade för sydost-passad, rätt förbi Sankt Helena, som där-för tidigt fick betydelse såväl för navige-ringen som för proviant- och vattenför-rådens förnyelse. Norr om ekvatorn fram-tvang nordostpassaden en båge åt väster, och i vattnen vid Azorerna förenades de hemgående lederna från Ost- och Västin-dien. Dessa vatten ha därför under gångna seklers sjökring sett talrika kapardåd.

Långtradare och valfångare ha i forna tider i stort antal provianterat vid öar, som i våra dagar sällan eller aldrig be-röras av sjöfarten. Så t. ex. Tristan da Cunha, vars namn är ett minne från den portugisiska Ostindiefartens tid.

I närvarande stund ha de flesta av At-lantens bebodda öar och ögrupper en större eller mindre betydelse för sjöfar-ten som kolstationer.

TRISTAN DA CUNHA, EN ENSLIG UTPOST FÖR DET BRITTISKA VÄLDET Tristan da Cunha, en portugisisk sjöfarare, upptäckte den lilla ögrupp, vilken nu bär hans namn. På huvudöns enda lågland, beläget nära nordvästra udden, ligger byn Edinburgh, där öns befolkning bor. Den uppgår till ca 100 personer och härstammar företrädesvis från Syd-afrika, men delvis även från andra land, ty den har ibland rekryterats med skeppsbrutet sjöfolk.

340

Ett krigiskt höglaedsfolk GRÄNSRIKET AFGANISTAN OCH DESS BEFOLKNING

Afganistan har stor politisk betydelse. Landet är visserligen bebott av talrika, ofta oeniga stammar, utan något nämnvärt inflytande på den asiatiska politiken, men landets läge gör det betydelsefullt och tillförsäkrar det självständighet åtminstone till namnet om också icke fullständigt oberoende av stormakterna. Det ligger mellan Englands och Rysslands väldiga besittningar i Asien och gör att de konkurrerande stormakternas länder ingenstädes direkt gränsa till varandra. Afganistan är måhända Asiens viktigaste s.k. buffertstat; så länge det består äro utsikterna mindre för upp-komsten av gränsoroligheter som kunde föranleda ett för Europa ödesdigert krig. Afga-nistan är främst beroende av England, som lämnar det ekonomiskt understöd.

AFGANISTAN sönderfaller i tre natur-liga områden, nämligen Afganska Tur-

kestan, Hindukusch med Kafiristan och det södra och sydvästra stäpp- och ökenom-rådet. Härtill kommer en smal remsa av Pamir som skjuter upp mot nordost till gränsen mot Kina. Denna remsa otill-gängligt bergland förklarades genom en engelsk-rysk gränskonvention vara neut-ralt område under afgansk överhöghet, en omständighet som ytterligare bidrager till att man är benägen att kalla Afga-nistan ett gränsrike eller en buffertstat vars politiska uppgift är att åtskilja tvenne stormakters besittningar.

Landskap och städer. Det Afganska Turkestan är tämligen av-

skilt från de övriga landskapen emedan det ligger utanför Irans högland. Det består av den fruktbara men torra stäppen Balk längst i väster, det rika landskapet Badakschan och öster om detta ett stort bergland bestående av tvenne parallellt löpande kedjor, ställvis över 5,000 m. höga. Befolkningen utgöres dels av tadschiks, perser eller åtminstone persiska talande arier, dels usbeker, ett med turkarna besläktat nomadiserande folk. De vikti-gaste städerna äro Paisabad och Balk (fordom Baktra) båda vanskötta och förfallna. — Det andra landskapet, Hin-dukusch eller Afganska berglandet som det vanligen kallas, är ett av jordens ståtligaste, vildaste och mest otillgäng-liga bergland och därför också föga känt. I de högre belägna delarna bo talrika små bergsstammar som anse sig självständiga och styras av egna furstar. Den mest bekanta är kafirerna i Kafiristan, som bo i små stenhvddor, hålla hjordar av

fettsvansade får och odla med svårighet korn och ärtväxter i de högt belägna dalarna. Sitt namn kafirer (otrogna) ha de fått tack vare sin hedniska religion och de många gamla seder och bruk som de bevarat. Alla dessa bergsbor äro tappra och krigiska och företaga ofta plundringståg över gränsen till Indien där blodiga sammanstötningar med engels-männen ofta äga rum. — Söder och syd-väst om Kafiristan vidtar det lägre berg-landet, den viktigaste delen av riket och den enda landsdelen som övervägande bebos av egentliga afganer. De bo jämte tadschiks i dalarna och leva nästan ute-slutande av boskapsskötsel, jordbruk och trädgårdsskötsel. Här ligger rikets huvud-stad Kabul, en mycket gammal stad, på en höjd av 1,700 m. över havet. Staden utbreder sig kring ett kastell, inom vars murar härskarens, emirens, palats samt regeringens byggnader befinna sig. Kabul är en viktig handelsstad och torde vad byggnadssättet beträffar motsvara också en europés uppfattning om en stad. Där-emot äro övriga städer utpräglat afganska, med bräckliga lerhus i många våningar och slingrande, trånga gator eller snarare vägar enär de sakna stenläggning. Sådana äro den forna huvudstaden Gasni och det vackert belägna Herat. — Det afganska öken- och stäppområdet, även kallat Afganska slättlandet, är glest befolkat av tadschiks och tatarer. De förra äro bofasta jordbrukare i oaserna eller han-delsmän i städerna, de senare boskaps-skötande nomader. Denna landsdel har vida ytor som icke erbjuda några möj-ligheter för bosättning, t.ex. öknen Re-gistan. Dess viktigaste stad är det av Alexander den store grundlagda, en gång

342

EN B

RO

KIG

GA

TU

IIL

D F

RÄ

N K

AB

UL

, A

FG

AN

IST

AN

S H

UV

UD

STA

D

Stad

en K

abul

är

belä

gen

vid

flo

den

med

sam

ma

nam

n oc

h är

möt

espl

ats

för

flere

vik

tiga

kara

vanv

ägar

. D

e fle

sta

gato

r är

o sm

ala

och

illa

unde

i -hå

llna,

oc

h in

ga

impo

nera

nde

bygg

nade

r fin

nas

med

und

anta

g av

em

iren

s pa

lats

. P

å bi

lden

ser

man

för

utom

ett

par

sol

date

r i

unifo

rm s

ådan

a dr

äkte

r so

m

bära

s av

de

läg

re k

lass

erna

oc

h m

an

mär

ker

att

ej

en e

nda

kvin

na

syne

s på

bild

en.

Emed

an t

rosb

ekän

nels

en ä

r m

oham

med

ansk

få

kvin

norn

a sä

llan

visa

'sig

ute

,_ u

tom

på

land

et,

där

de

arbe

ta

på

fälte

n.

Den

m

agni

fika

häst

en i

fin

mun

deri

ng

tillh

ör s

ynba

rlig

en e

n äd

ling.

I DET BERGIGA KAFIRISTAN leva de hedniska kafirerna, som äro ett föga känt berg-folk. Afganerna tillåta dem leva tämligen ostörda i sitt oländiga och svårtillgängliga men stor-slaget natursköna land. Det anses vara utrett att kafirerna äro ättlingar av det folk, som gjorde anspråk på släktskap med grekerna, då dessa drogo genom landet för att erövra Indien.

343

ET

T

AF

GA

NS

KT

FR

UK

TS

TÅ

ND

, fä

rggr

ant

och

fres

tand

e.

Fruk

ter

från

Kau

daha

r st

å at

t få

öve

rallt

i A

fgan

ista

n o

ch ä

ven

pa

basa

rern

a i

Que

tta

i Be

luts

chis

tan.

Jo

rdm

ånen

i A

fgan

ista

n ä

r go

d, m

en r

egne

n är

o ot

illrä

cklig

a, o

ch b

evat

tnin

g är

nöd

vänd

ig i

viss

a tr

akte

r. —

Män

nen

på b

ilden

bä

ra

turb

aner

, so

m s

e ut

som

om

ett

rep

vir

ats

krin

g en

kal

ott

elle

r »k

ulla»

. D

essa

äro

bru

klig

a bl

and

de in

född

a st

amm

arna

i A

fgan

ista

n o

ch v

id g

räns

en

mot

In

dien

. —

Fru

kten

som

är

utst

älld

till

sal

u be

står

av

druv

or,

gran

atäp

plen

, so

cker

mel

oner

och

dad

lar.

Dad

larn

a få

s do

ck m

est

från

Mes

opot

amie

n

34-)

KONSTFÖRFARNA METALLARBETARE I BASAREN I KANDAHAR Kandahar är beläget omkring tjugo mil nordväst om Quetta ocli är den mest betydande staden i södra Afganistan. Afganen ringaktar handel och föredrager att odla det land han äger. Därför äro nästan alla handlande och yrkesmän utlänningar, inflyttade från Indien och Persien. De få industrierna bedrivas mest som hemslöjd. De viktigaste produkterna äro siden och mattor.

så betydande Kandahar, nu en ganska obetydlig, typiskt afgansk ort. — Afga-nistan beräknas vara något större än Tyskland och har ungefär fem och en halv millioner invånare. Det är sålunda ett glest befolkat land.

Natur och näringar. Afganistan har ett utpräglat fast-

landsklimat med starka temperaturmot-satser såväl mellan sommar och vinter som mellan dag och natt. Tack vare sin ansenliga höjd över havet hava stora delar av landet, trots den sydliga bredd-graden, en ganska sträng vinter. På

c. 3,000 m. höjd är marken snöbetäckt trt månader, och en temperatur på —20c

icke ovanlig. På samma höjd kan under sommaren antecknas +40°. Nederbörden är otillräcklig, och största delen faller under hösten och vintern.

Växtvärlden skapar i Afganistan de mest olika landskap. Sandöknar och stäpper upptaga stora ytor, men både på bergssluttningar och i dalar växa rika löv- och barrskogar. De odlade markerna äro spridda utom i städernas närmaste närhet. Här odlas en massa utmärkta frukter av vilka särskilt aprikoser och körsbär äro eftersökta, men också cit-

XII 1. 4. 345

EN SMAL PASSAGE I DEN GAMLA STADEN HERAT E n av de viktigaste städerna i Afganistan är Herat, grundlagd av Alexander den store. Den är huvudstad i provinsen Herat och är belägen i en naturskön och bördig del av landet ungefär 10 mil från Persiska viken. Byggnaderna äro vanligen uppförda av tegel och trä, och gatorna äro mycket trånga och smutsiga. Staden har med engelsk hjä lp b 1 i v i t starkt befäst.

346

TVÅ KRAFTIGA AFGANSKA VAKTKARLAR PÅ VÄGEN TILL JALALABAD Den brittiska militärvägen genom Kaibar-passet har fortsatts av afganerna om än något ofullständigt ända till Jalalabad och Kabul. Denna väg är mycket väl bevakad av de afganska myndigheterna, t y obehöriga utlänningar få icke tillträde till Afganistan. Dessa båda män bära icke uniform, vilket bevisar att de icke tillhöra de reguljära trupperna, som ha modern utrustning.

347

ETT KRIGISKT HÖGLANDSFOLK

röner och dadlar exporteras. Dessutom odlas ganska rikligt tobak, socker, bomull, alla de vanliga sädesslagen och för sil-kesindustrins räkning mullbärsträd. En viktig exportvara är dyvelsträck som fås från en i Afganistan vild växt.

Afganen är emellertid icke en ut-präglad jordbrukare, ej heller har han utvecklat sinne för handel och industri. Han är i grund och botten nomad och sysslar helst med boskapsskötsel. Lan-dets utan tvivel viktigaste produkter äro därför får, hästar, kameler, dromedarer, nötboskap och hudar. Bergsbruket syssel-sätter blott ett fåtal ehuru malmer ej sak-nas. Bly, zink och alun exporteras. In-dustri kan man knappast tala om. I några städer förfärdigas silke, sidentyger och filtar, för övrigt bedrives endast hemslöjd, och denna nästan utan undan-tag för hembehov. — Handeln har alltid varit och är fortfarande livligast på Brittiska Indien, men sedan ryssarna byggde transkaspiska järnvägen, har han-deln på Ryssland och isynnerhet grann-landet Bokhara, en ryek buffertstat. mycket ökats.

Folket. De egentliga afganerna äro något över 3

millioner och besitta ungefär halva landet. Tadschiks räkna åtminstone 1 million, indierna en halv million och dessutom fin-nas judar, belutscher, aimaker, mongoliska hazarer, de redan nämnda usbekerna och kafirerna samt flere smärre stammar inom landets gränser. — Afganerna äro arier, således besläktade med hinduer och per-ser. De äro också starkt uppblandade med dessa folk och med semiter, och deras ariska språk, puchto, är påverkat av arabiska, isynnerhet emedan skriften är lånad av araberna ehuru den icke väl lämpar sig för att återgiva ariska språk-ljud. — Afganen är mager, lång och ståt-lig, med vanligen svart hår och skägg, mörk hy, smalt ansikte och energiska drag. Folkets karaktär prisas i allmänhet icke; man anser dem vara nyfikna och miss-tänksamma, t.o.m. bedrägliga. Bland hin-duerna i Indusdalen äro de hatade och fruk-tade emedan de där ofta uppträda som ock-rare och pina den fattiga lantbrukande

befolkningen som de genom list fått i sitt våld. Afganen säges dock vara artig, gästfri och sällskaplig ehuru också ceremoniös på ett i ögonen fallande opålitligt sätt. — Den afganska kvinnan har en lyckligare och friare samhällsställning än hos andra mohammedaner. De högre klanernas kvinnor kunna t.o.m. läsa och skriva efter studier i de s.k. medreserna eller högskolorna, som äro ganska talrika.

Också de egentliga afganerna äro indelade i många stammar, dessa åter i klaner och underklaner. Varje stam sty-res av en hövding eller kan, som åtmin-stone enligt regeringens i Kabul åsikt skall utnämnas av landets »självhärskare» emiren. Men Afganistan är en löst hop-fogad stat, och ehuru emirens makt till namnet är oinskränkt, sträcker sig hans myndighet ingalunda till alla delar av riket. Folket är mycket självständigt, och emirens lott är ofta allt annat än avundsvärd då han skall medla mellan stammarna eller ser sig tvungen att med våld bestraffa en envis, högdragen och upprorisk stamfurste. Den största stammen är durani som äger den frukt-baraste landsdelen i södra Afganistan och är den mest civiliserade av alla stam-marna, med en gammal adel och ett patriar-kaliskt styrelsesätt. Andra stora stam-mar är ghilsai och po vinda; den senare bor vid gränsen mot Indien och uppe-håller sig med handel, ocker och plund-ringståg till indiskt område. De trans-portera varorna på kameler till västra Afganistan eller Bokhara. Afganerna förorsaka sålunda engelsmännen i In-dien rätt mycket bekymmer, men trots detta söker England upprätt-hålla de bästa vänskapliga förbindelser med Afganistan och understöder t.o.m. landet ekonomiskt.

Afganerna äro mohammedaner. Deras lära är den sunnitiska islam, och även i fråga om religionen äro de ytterst cere-moniösa. De icke blott ogilla andra religioner och vidhålla fanatiskt sin egen, utan de hata alla bekännare av annra läror. Att deras hat riktats mot de kristna väcker mindre förvåning, men egendom-ligt är att de lika litet tåla perserna eller andra bekännare av den sjiitiska islam.

348

Gatumåiiriaire KARAKTERISTISKA TYPER I FOLKVIMLET

Gatumånglare och gårdfarihandlare betraktas numera av mången som besvärliga para-siter, men i forna tider hälsades den vandrande månglaren med glädje, ty han bragte icke blott förnödenheter, utan även nyheter till städer, byar och bondgårdar. Han var en pioniär, som trampade upp vägar och trotsade både rövare och vilddjur för att bringa kulturens frukter till trakter, som lågo på sidan om de stora trafiklederna. De moderna kommunikationernas utveckling har gjort honom obehövlig. I Sverige har den av väst-götar från Ås, Kind och andra härad utövade gårdfarihandeln småningom upphört.

I EUROPAS kulturländer är den vand-rande månglaren nuförtiden en ana-

kronism, en kvarleva från den tid, då samfärdseln mellan städer och byar ännu var av primitivaste art. I allmänhet häl-sas han icke med glädje. Snarare är man litet misstänksam mot honom. Gårdfari-handlaren och hans broder gatumångla-ren, som vanligen uppehåller sig på ett bestämt ställe eller rör sig längs vissa ga-tor, höra knappast till de mest aktade i samhället. Men den som betraktar dem med liknöjdhet eller rentav missaktning, tänker väl icke på, att de representera ett förgånget romantiskt skede i handelns his-toria, och att deras föregångare utfört ett kulturarbete av bety-dande mått.

Långt före den äldsta tid, som finnes nämnd i skrivna hävder, var den vandrande handels-mannen en viktig fak-tor, när det gällde att föra kulturförvärv "vi-dare, och i länder, som ligga något på sidan om de moderna allfarvä-garna, har han bevarat en del av sin forna be-tydelse.

All handel var ur-sprungligen byteshan-del. Denna byteshandel försiggick stundom så, att de varor, som ut-bjödos, nedlades till på-seende vid gränsen mot den »köpande» stam-mens område. Vid detta

MANNEN MED TIDSKRIFTERNA En gammal krympling kan icke lätt finna något lämpligt arbete. Men denne Lon-dongubbe förtjänar det lilla han behöver

genom att sälja populära tidskrifter.

slag av köpenskap behövde man icke yttra ett ord. Antingen godkändes va-rorna i depån eller godkändes de icke, men något muntligt köpslående blev det icke. Fenikerna drevo ofta handel på detta sätt. Vandrande handelsmän kan man ej kalla dem, ty de föredrogo att ha sina skepp inom synhåll.

Verkliga gårdfarihandlare voro däremot de gamla mexikanerna. Djärva handels-expeditioner tågade söderut till Guate-mala, där mexikanerna voro kända under namnet yaquis. Överallt förstodo dessa yaquis att nästla sig in. Deras affärs-

mannabegåvning måtte ha varit mycket stor. Som mynt använde de mestadels kakaobönor, fj äderpennor,fyllda med guldstoft, och täcken. Stundom begagnade de även yxformiga koppar-bitar som bytesmedel. Ofta voro dessa köpmän förklädda soldater och spioner, som beredde vägen för sin krigsherre. Vida berömt var de vandrande köpmännens gille i det med staden Mexico sammanbyggda Tlaltelolco. Dess med-lemmar, de s. k. poch-tekerna, stodo högt i konungens gunst. Utan hans tillstånd kunde ingen bli köpman, som ej var son till en köp-man. Pochtekerna be-hövde icke befatta sig med jordbruk, och de åtnjöto förmånen att

349

GATUMÅNGLARE

bli dömda av egna domare. Dessa mexi-kanska köpmän voro mycket noga med att välja en gynnsam dag, en dag med gott omen, när de begåvo sig ut på sina handels-och spionerifärder. De offrade till gudarna samt klippte håret och tvättade huvudet, vilket de av seden voro förbjudna att göra under hela resan. Den stav, varje köpman bar, betraktades av honom som en sym-bol för guden Yacatecutli. Inför den off-rade han och brände rökelse.

PERUANSK VATTENFÖRSÄLJARE It vissa delar av Peru råder stor brist på källor och brunnar. Dricksvattnet är där en handelsvara som säljes av vandrande vatten-bärare. Indianen här ovan är från Cuzco.

EN SKICKLIGT BALANSERAD BÖRDA Denna mexikanska bär sina varor, korgar och högkulliga sombreros, till torget. Hon skulle knappast kunna öka sin börda med en enda korg, men hattstapeln kunde nog vara ännu högre.

Hos vilda och halvvilda folk skyddas ofta den främmande köpmannen av en oskriven lag. Stundom betingas denna hållning av gästvänskapens magiskt bin-dande bud, men kanske lika ofta av fruk-tan för köpmannens stam, i all synnerhet om denna är känd för sin krigsduglighet. Liksom varje våldsdåd mot en pochtek snabbt och blodigt bestraffades, så bleve i vår tid den by, där en afrikansk badjok-köpman mördats, utplånad från jordens yta.

I det medeltida Europa spelade den

350

EN MEXIKANSK INDIAN, SOM SÄLJER BRÄNSLE I GÅRDARNA Mexicos peoner äro sedan gammalt kända för sin styrka och uthållighet. Särskilt skickliga i at t bära tunga bördor äro de indianska gårdfarihandlarna från staten Michoacan. E n vanlig syn är den kringvandrande vedförsäljaren. I sina vida byxor och sin gamla filt verkar han ganska kuriös. För att ha båda händerna fria bär han sitt knippe i ett band över bröstet.

351

TURKISK GATUHANDLARE, SOM SÄLJER BÖRSAR, URKEDJOR OCH KÄPPAR Den turkiske gatumånglaren söker tilldraga sig uppmärksamhet genom att ropa ut sina varor och berömma deras kvalitet. Han hör icke till den tysta, resignerade typ, man så ofta får se i Europas storstäder. Dessa turkar äro icke sällan ståtliga män i sina bästa år, som duga till hårdare arbete än detta. Gatumånglaren här ovan bär den numera förbjudna fezen.

352

GOSSE, SOM BJUDER UT LÄSKANDE APELSINER PÄ EN GATA I JAFFA Frukt, isynnerhet apelsiner och bananer, är en vara, som gatumånglarna överallt i världen med förkärlek specialisera sig på. Här se vi en österländsk gosse, som säljer apelsiner i ett soligt gathörn i Jaffa. Från denna gamla hamnstad utföres stora mängder apelsiner, särskilt till England. Utom apelsiner odlas citroner och aprikoser i den omgivande trakten..

353

354

EN H

OR

NS

TÖ

T U

ND

ER

RÄ

TT

AR

DE

N L

ILL

A S

TA

DE

NS

HU

SMÖ

DR

AR

OM

AT

T G

RÖ

NSA

KSH

AN

DL

AR

EN

AN

LÄ

NT

H

är

se

vi

en

fran

sk

grön

saks

mån

glar

e,

som

ju

st

kom

mit

in

till

stad

en

med

sitt

åsn

espa

nn.

Han

äge

r sj

älv

den

lilla

jor

dlap

p, p

å vi

lken

han

sk

örda

r si

na

mor

ötte

r oc

h si

n lö

k.

Han

s tv

enne

gos

sar

äro

med

som

kör

sven

ner

och

affä

rsbi

träd

en.

På b

estä

mda

stä

llen

stan

nar

han

och

blå-

' 's't

t; llo

rn

el

1 si

gnal

, so

m

alla

hu

smöd

rar

väl

känn

a ti

ll. H

an ä

r ic

ke e

n va

nlig

kri

ngva

ndra

nde

mån

glar

e.

Han

är

en j

ordä

gare

, so

m sj

älv

sälj

er

den

bl

ygsa

mm

a av

kast

ning

en

av

sin

lilla

eg

endo

m,

och

han

be

möt

es

med

al

l ak

tnin

g av

sin

a tr

ogna

kun

der

i de

n lil

la l

ands

orts

stad

en.

EN BRASILIANSK BORSTHANDLARE, SOM KUNDE VARA JONGLÖR Den gladlynte borsthandlaren härovan bjuder ut sina varor på Rio de Janeiros gator. Utom bors-tar, kvastar och dammvippor säljer han även korgar och korgstolar, de senare tydligen äm-nade för smått folk. Dammvipporna äro förfärdigade av den sydamerikanska strutsens fjäd-rar. Denne brasilian är minst lika skicklig i att balansera som Mexicos hattförsäljerskor.

kringvandrande köpmannen en stor roll. Hans värv var ingalunda lätt. Vägar kunde man mångenstädes knappast tala om. Och rövarna huserade ofta alldeles inpå städer och byar. Likväl läsa vi, att särskilt Frankrike under fjortonde år-hundradet vimlade av gårdfarihandlare, vilka försedde småstäderna och byarna med en mängd förnödenheter, husgeråd, västar, hattar, mössor, handskar, gördlar, musikinstrument, börsar, knivar, tenn-stop, band, spetsar och mycket annat.

Även i England var gårdfarihandlarn

länge en person av vikt och betydenhet. Men när vi komma fram till femton-hundratalets mitt, har han redan hunnit förlora en god del av sitt sociala värde, ja, en lag förklarar rent ut, att gårdfarihand-larn är »riket mera till skada än till gagn», och förbjuder honom att färdas om-kring utan tillståndsbevis, undertecknat av tvenne fredsdomare. Och några år-tionden senare, under Elisabets regering, utfärdades en förordning om bestraffning av alla landstrykare, till vilken klass även gårdfarihandlarna räknades. Från att ha

355

G A T U M Å N G L A R E , S O M S L A G I T SIG NED I U T K A N T E N AV SOFIA Det bulgariska paret på bilden säljer jordnötter och billigt luktvatten. Mannen med jord-nötterna ser icke ut som om han behövde neka sin lekamen något. Men både han och kvinnan äro nog utfattiga. Eljes skulle de icke etablera sig i denna torftiga omgivning. Dessa människor äro kristna, men bland Bulgariens gatumånglare uppträda även turkar.

varit nyttiga medborgare degraderades de till lösdrivare och utpekades som ett mindre önskvärt element. Men ännu länge erkände man på den europeiska , kontinenten gårdfarihandlarnas nyttig-het. I början av adertonhundratalet sän-des till och med gårdfarihandlare från Spanien och Portugal till N y a världen, där de fingo arbeta både som handels-resande och som försäljare.

I de skotska högländerna stod gård-farihandlaren i högt anseende långt efter det han förlorat all popularitet i England. I Skottland mottogs han överallt med öppna armar och undfägnades gratis med vad huset förmådde. Ännu i slutet av adertonde seklet ansåg man, att den unge man, som axlade knytet, valt en aktningsvärd profession. Ja, mången avundades den farande svennen.

I Sverige har gårdfarihandlarnas skrå särskilt rekryterats från vissa härad i

Västergötland. De s. k. knallarna ha med rätta haft rykte om sig att vara företag-samma och på sitt sätt skickliga affärsmän. Och dalkarlen, som vandrade längs vägarna i sin långa vita fårskinnspäls, med en stor svart lädersäck på ryggen, säljande kni-var och saxar, har fått ett äreminne i Selma Lagerlöfs berättelse om den för-ryckte studenten Gunnar Hede, som kläd-de sig i denna skepnad.

Borna handelsmän äro norra Rysslands karelare och syrjäner. Arkangeliterna, av blandad finsk härstamning, voro länge gärna sedda gäster i östra och mellersta Finlands bondstugor och torp. Laukku-ryssar kallades de av folket efter sina ryggsäckar. Deras poetiska typ är den brunskäggyvige Ontrus i Runebergs »Älg-skyttarna». Laukkuryssarnas popularitet led dock ett stort avbräck vid tiden för sekelskiftet, då många av dem gingo den ryska regeringens ärenden. I början av

356

EN VÄLKOMMEN GÄST PÄ LONDONS SOMMARHETA, DAMMIGA GATOR Under heta sommardagar finner glaceförsäljaren ständigt kunder, som med begärlighet köpa hans våfflor och strutar. Men vad blir det av honom under den döda säsongen, vinter-månaderna? Kanske slår han sig då på försäljning av rostade kastanjer. Glacemannen i Lon-don är nästan alltid italienare och detsamma gäller om en stor del av stadens fruktmånglare.

EN GATUTYP I STORSTADEN Alltför gammal eller alltför orkeslös för att kunna arbeta står denne man i rännstenen och sträcker stumt vädjande sin låda med tänd-stickor och kragknappar mot dem, som gå förbi.

EN NEJLIKA FÖR KNAPPHÅLET Blomsterflickan är en av Londons mest bekanta typer. Vanligen står hon vid gångbanan eller sit-ter på någon refuge. Sina blommor bär hon i en korg eller också ordnar hon dem i en flat låda.

357

I STADEN KAIRO DRAGER ÖRTHANDLAREN FRÅN DÖRR TILL DÖRR Den egyptiske månglaren, som för omkring sina örter och grönsaker i staden, hälsas säkert med glädje av husmödrarna, som ogärna i den rådande hettan besöka det myllrande torget. Vanligen lastar han sina varor på en åsna. Den unga flickan, som står i dörröppningen, är tydligen icke] mohammedan. Om hon vore det, skulle hon ej visa sitt ansikte för främlingen.

358

ALGERISK NEGERFLICKA KÖPSLÅR MED EN ARABISK MÅNGLARE Hos oss skulle väl ingen bry sig om att köpa något av en handlande, som vägde sina varor med en våg som denna. Men i Algeriet är man icke så noga med den saken, blott man eljes kan pressa ned priset. Överallt och vid alla tillfällen prutar man. Köpenskapen på torg och gator blir ofta fullkomligt öronbedövande, när köpare och säljare försöka överrösta varandra.

359

GATUMÅNGLARE

år 1899 uppträdde arkangeliterna plöts-l i g t i stort antal och började bedriva ett formligt uppviglingsarbete bland de obe-suttna, som enligt deras stora löften skulle få jord på böndernas och egendomsher-rarnas bekostnad. I och med Finlands frigörelse från det ryska riket och upp-rättandet av en rätt effektiv gränsspärr ha dessa gårdfarihandlare försvunnit. Detsamma gäller även tatarerna, som förr gingo från hus till hus i de finländska stä-derna, utbjudande sina sidendukar och schalar. Hade tataren engång öppnat sitt knyte, var det icke lätt att bli honom kvitt.

Mellan gårdfarihandlaren och gatu-månglaren kan ingen bestämd gräns dra-gas. Den förre har dock i regeln ett vid-sträcktare verksamhetsfält ute på lands-bygden, medan den senare oftast väljer

• en ur kommersiell synpunkt lämplig plats i storstaden. Företrädesvis uppehål-ler han sig där trafikleder korsa var-

.andra. F å samhällsklasser torde erbjuda

en sådan rikedom på originella typer som gatumånglarna. Vilken Londonfarare har icke fäst sig vid den blinde, tyste mannen, kanske en krigsinvalid, som säl-jer tändstickor på Piccadilly eller Strand, eller vid den orkeslöse gubbfen, kanske en gammal utt jänt arbetare, som bjuder ut sina manschettknappar och piprensare vid Hyde Park Corner. Den avsigkomne ynglingen, som säljer »tvättäkta» pärlor på Fourth Avenue i New York, är en typ för sig liksom den rutinerade marktschrei-ern vid Berlins Friedrichstrasse med sitt patenterade universallim, vars underbara egenskaper äro temat för ett flytande och ordrikt föredrag.

I England skiljer man mellan tvenne slag av vandrande handelsmän, »pedlar» och »hawker». Den senare har i allmänhet en liten vagn, ofta a v primitivaste slag, och en häst eller åsna. Specialiserar han sig på sådana varor som frukt eller glace, kan han räkna på en säker inkomst, åt-minstone under säsongen.

HEMVÄVDA M A T T O R KÖPER MAN UNDER BAR H I M M E L I B U K A R E S T Rumänien står i många avseenden fortfarande på gränsen mellan Väster- och Österland. Ge-nom turkarna ha rumänerna fått mottaga flera orientaliska drag. Mattväveriet har säkert rönt intryck. De mattor, den rumänska allmogen förfärdigar, kunna naturligtvis icke jämföras med Persiens och Turkestans, men ofta äro de dock mycket smakfulla både i färg och form.

360

Där germanskt och romanskt mötas

DET FORNA OCH DET NUVARANDE BELGIEN

Den roll Belgien kom att spela vid världskrigets utbrott, då den tyska västarméns högra flygel svepte fram genom landet, som sedan till största delen var ockuperat av tyskarna ända till krigets sista tider, har bidragit till att göra det lilla landet känt för världen. Men även i och för sig är Belgien värt uppmärksamhet. Trots sitt ringa om-fång är det ett av världens främsta industriländer, och därjämte har det att uppvisa ett överflöd av intressanta och vackra minnesmärken från de tider, då Flanderns och Bra-bants städer hörde till de rikaste och i kultur mest framskridna i Europa. Även befolk-ningsförhållandena äro av intresse, ty Belgien är tämligen jämnt delat mellan tvenne olika nationaliteter, de germanska flamländarna och de romanska vallonerna, vilka trots

en hel del slitningar troget ha hållit ihop som ett folk.

N AMNET belgier dyker ungefär ett halvt århundrade f. Kr. för första gån-

gen upp i den historiska litteraturen. En-ligt Caesar betecknades därmed en av de tre huvudstammarna — eller snarare stamgrupperna — i det dåtida Gallien, d. v. s. landet mellan Rhen och Alperna i öster, Biscaya-bukten i väster, Engelska kanalen i norr, Medelhavet och Pyre-néerna i söder. Av detta land innehade belgierna den nordöstra delen, begrän-sad av Rhen, Marne, Seine och havet — ett område, varav det nuvarande Belgien endast utgör en del.

De forntida belgierna voro en krigisk och tapper stam av keltiskt blod, men san-nolikt mer eller mindre uppblandad med germanska element. De kuvades efter hårda strider av Caesar och blevo seder-mera rätt snart fullständigt romaniserade. Därmed försvinner namnet belgier för att åter komma till användning i en väsent-ligen ny betydelse först långt fram i nya tiden.

Under folkvandringstiden blevo de när-mast Rhen belägna delarna av Gallien fullständigt germaniserade, medan större eller mindre mängder germanskt blod in-ympades på den romanska folkstocken i hela landet. När under och efter det frankiska rikets sönderfall länsväsendet splittrade Mellaneuropa, uppstodo kring nedre Rhen och nedre Schelde flere mindre herradömen, bland vilka grevskapet Flan-dern blev det mest betydande. Detta — nordvästra delen av nuvarande Belgien j ämte angränsande område i Frankrike —

kom att räknas till det franska, alla de övriga däremot till det tyska riket. De förenades genom att den mäktiga burgun-diska hertigsläkten lyckades lägga dem under sitt välde, som omfattade både franska och tyska län. Största delen av dessa besittningar, däribland alla de ne-derländska, ärvdes sedermera av Habs-burgarne, och vid det habsburgska väldets delning vid mitten av 1500-talet förenades det »burgundiska arvet» med monarkien Spanien. Sålunda kommo de nuvarande länderna Holland och Belgien att — splitt-rade i ett stort antal provinser, men sam-manhållna av likartade institutioner och likartat rättsväsende — utgöra en del av Filip II:s spanska stormaktsvälde. För-söken att i Nederländerna tillämpa själv-härskardömets principer ledde till det ryktbara krig, som slutade med att de sju nordliga, övervägande protestantiska provinserna bildade den nederländska fristaten, medan de sydliga såsom Spanska Nederländerna förblevo en del av Spa-niens rike.

Dessa spanska Nederländer motsvarade i huvudsak det nuvarande Belgien. Det naggades betydligt i kanterna under Spa-niens krig med Frankrike och avträddes slutligen i början av 1700-talet till Ös-terrike. Med den napoleonska tiden följde nya omstörtningar, och kongressen i Wien återförenade år 1815 de sedan nära två-hundrafemtio år åtskilda Nederländerna. Detta var ett misstag: redan år 1830 reste sig de södra provinserna och vunno efter en del strider med fransk hjälp obe-

XIV. I. 361

362

PA

RT

I A

V A

NT

WE

RP

EN

S S

TO

RA

RT

AD

E H

AM

NA

NL

ÄG

GN

ING

AR

A

ntw

erp

en

, B

elgi

ens

förn

ämst

a h

and

elss

tad

, är

bel

äget

vid

ned

re l

op

pet

av

flod

eli

Sch

eld

e.

Det

va

r vi

d ö

verg

ånge

n f

rån

med

elti

den

til

l n

ya

tid

en

en

av

Eu

rop

as

rik

aste

st

äder

— m

åhän

da

den

al

lra

rik

aste

. M

ånga

p

räk

tiga

b

yggn

adsv

erk

p

åmin

na

om

den

na

sto

rhet

stid

. E

fter

år

hu

nd

rad

en a

v re

lati

v

ob

etyd

ligh

et

up

pb

lom

stra

de

An

twer

pen

ån

yo

un

der

18

00

-tal

et.

Do

cko

r,

som

g

jord

e ar

bet

et i

ham

nen

ob

eroe

nd

e av

ti

dva

ttn

et,

an-

lad

es,

oc

h

An

twer

pen

h

ar

län

ge

täv

lat

med

H

amb

urg

o

ch

Ro

tter

dam

om

fr

ämst

a

ran

gpla

tsen

b

lan

d

det

eu

rop

eisk

a fa

stla

nd

ets

sj

öst

äder

,

UT

SIK

T F

RÄ

N P

RO

ME

NA

DE

N P

Ä K

UST

DA

MM

EN

VID

O

STE

ND

E

Ost

ende

är

näst

Ant

wer

pen

den

mes

t bet

ydan

de b

land

Bel

gien

s sj

östä

der.

Des

s fis

keflo

tta

är

den

stör

sta

i lan

det.

Som

and

ra s

täde

r i d

et b

elgi

ska

lågl

ande

t ha

r de

t kan

alfö

rbin

dels

e m

ed g

rann

orte

rna.

O

sten

de v

ar r

edan

und

er m

edel

tiden

sta

rkt

befä

st o

ch k

ämpa

de u

nder

ned

erlä

ndsk

a fr

ihet

skri

get

tapp

ert

mot

spa

njor

erna

. N

u är

sta

den

främ

st r

yktb

ar s

åsom

bad

ort.

Und

er s

äson

gen,

som

var

ar fr

ån b

örja

n av

juni

till

mitt

en a

v ok

tobe

r, b

esök

es O

sten

de a

v ti

o-tu

sent

als

badg

äste

r, o

ch p

å de

n fla

cka

stra

nden

utv

eckl

as e

tt m

yllr

ande

bad

liv.

Dam

men

, som

sky

ddar

lågl

ande

t mot

sto

rmflo

d, ä

r ka

ntad

av

ståt

liga

hote

ll.

363

ETT BELGISKT LANTVÄRDSHUS, VARS NAMN HAR HISTORISK KLANG Till följd av sitt läge har Belgien ofta varit skådeplats för betydelsefulla krigshändelser. Den märkligaste drabbningen på belgisk jord var slaget vid Waterloo den 18 juni 1815, också kallat slaget vid Belle Alliance efter det ovan avbildade värdshuset, där Napoleon, Bliicher och Well ington hade kvarter, och där de båda sistnämnda sammanträffade efter vunnet slag.

roende av Holland. Och nu inträdde lan-det såsom konungariket Belgien i de själv-ständiga staternas krets.

Flamländare och valloner.

På en areal av endast obetydligt över 30,000 kvkm hyser Belgien en befolk-ning på inte mycket långt ifrån 8 miljoner människor. Med omkring 260 personer per kvkm är landet ett av de tätast be-folkade i världen. Den norra delen av Bel-gien är bebodd av en germansk befolk-ning, de s. k. flamländarna, den södra av en fransmännen nära stående romansk, som benämnes valloner. Språkgränsen, som över huvud är skäligen skarp, skär igenom landet i en strax söder om Bryssel löpande nära nog rät väst-östlig linje, vars östra del dock böjer av mot sydost. Den nordliga delen är den fruktbarare; landet närmast Nordsjön och holländska gränsen är ett av kanaler genomskuret flackt lågland av samma karaktär som det holländska. Vallonernas land är mera kuperat, delvis föga bördigt och längst

i söder och sydost, bortom floden j Meuse, t.o.m. bergigt och delvis skogigt, ehuru ber-gen, de mineralrika Ardennerna, ingenstä-des nå större höjd än ca 700 m över havet.

Det flamska språket står holländskan synnerligen nära — vad skriftspråket be-träffar sammanfalla de — och tillhör alltså den grupp av germanska munarter, som man plägar benämna lågtyska och som är utbredd över nästan hela det ger-manska låglandet i Mellaneuropa. Flam-skan har emellertid jämte holländskan skilt sig från tyskan i det att de först-nämnda utbildat ett eget hög- och skrift-språk. Den flamska litteraturen är många hundra år gammal, men konkurrensen med franskan, som är högspråk i den ro-manska delen av Belgien, har varit myc-ket hård. Inom de bildade klasserna vann franskan länge terräng, och år 1830 blev den landets officiella språk. Det flamska språket lät dock inte pressa ned sig till ett folkspråk allenast, och under de senaste decennierna har det ånyo ryckt framåt. Det talas nu åter av en betydlig del av Belgiens bildade klass och förövrigt av

364

DET RYKTBARA CITADELLET I NAMUR Namur — en betydande industristad — är beläget i det kuperade Sydbelgien. Citadellet höjer sig över Meuse, flamländarnes Maas. Det har upplevat många belägringar. År 1914 sprängdes en del av den långa stenbron för att hejda den tyska framrvckningen, vilket emellertid icke lyckades.

SPETSKNYPPLERSKOR I EN FLAMLÄNDSK BY Spetsknyppling har länge varit en blomstrande hemindustri i vissa delar av Belgien, och i många småstäder och byar kan man få se kvinnor och flickor sitta utanför dörren till sina hem, syssel-satta med knyppling. De spetsar de fabricera äro av hög kvalitet och betinga sig goda pris.

365

BRYSSELS STOLTHET: DET VACKRA GAMLA STADSHUSET Den väldigaste byggnaden i Belgiens huvudstad, där den svenska prinsessan Astrid skall residera som drottning, är justitiepalatset, en modern byggnad av kolossala mått och mäktiga propor-tioner. I många avseenden överglänses det dock av det femhundra år gamla stadshuset, vars rikt sirade fasad och eleganta torn höra till den nederländska byggnadskonstens främsta alster.

366

ETT VACKERT PARTI AV FLANDERNS FORNA HUVUDSTAD Hed sina gamla hus, sina ståtliga torn, sina trädgårdar och sina kanaler är Briigge en underbar stad. Det har i huvudsak bevarat sig oförändrat sedan den tid, då på 1400-talet handel och sjöfart sökte sig nya banor. Tornet i bakgrunden är »hallarnas» klocktorn, en gång symbol för Brugges storhet och rikedom. I den belgiska skönlitteraturen spelar Briigge en stor roll.

något mer än hälften av landets hela befolkning.

Ehuru blodblandningen naturligtvis un-der tidernas lopp har varit stark, skilja sig flamländare och valloner inte endast genom språket. De uppvisa även fysiska och psykiska särdrag. Bland de förra är den blonda och mer eller mindre stor-vuxna typen övervägande, medan vallo-nerna i regeln äro mörklagda och av lät-tare kroppsbyggnad. Vallonen har även ett livligare lynne och en snabbare upp-fattning än sin germanske landsman, me-dan denne är i besittning av större uthål-lighet och grundlighet. Båda folkslagen äro kraftiga och arbetsamma, och båda

karakteriseras av en viss benägenhet för fanatism — religiös eller politisk eller na-tionell.

En mindre del av Belgiens germanska befolkning — längst i öster — är till språ-ket tysk.

Till konfessionen är Belgiens folk näs-tan helt och hållet katolskt; trots socia-lism och antiklerikal propaganda är landet en av den romerska kyrkans starkaste borgar.

En industriell världsmakt. Malmbrytning och järn- och stålin-

dustri ha gamla anor i vallonernas land. Det var med vallonska yrkesmäns hjälp

367

DÄR GERMANSKT OCH ROMANSKT MÖTAS

VALLONSK KVINNA Såsom i texten omtalas är Belgiens folk sammansatt av tvenne skarpt skilda element: de romanska vallonerna och de ger-manska flamländarna. Kvinnan på bilden är vallonska. Hon har placerat sitt sovande barn i den korg hon bär på ryggen.

man en gång bragte Sveriges järnhante-ring till blomstring, och ättlingarna av •lessa under förra hälften av 1600-talet på initiativ av Louis de Geer, själv vallon, invandrade främlingar kunna ännu mån-genstädes i mellersta Sverige särskiljas från den övriga befolkningen. Bland flam-ländarna åter blomstrade vävnadsindust-rien redan under medeltiden.

Än i dag intar Belgien en rangplats bland världens in-dustriländer. Väl har bryt-ningen av järnmalm gått myc-ket tillbaka, men metallindu-strien står alltjämt mycket högt. Ryktbarast bland dess olika grenar är kanhända vapentillverkningen i Liége (Liittich). I tillverkningen av spegel- och fönsterglas står Belgien främst bland alla länder — eller gjorde det åt-minstone före världskriget. Vävnadsindustrien blomstrar fortfarande i den flamländska norden — ylleväveriet mest i öster,bomullsindustrien främst i Gent i Öst-Flandern. Bryssel-spetsar och Brysselmattor påminna om andra av Belgiens många blomstrande indu-strier.

Den kanske viktigaste fak-torn i landets näringsliv är dock kolbrytningen, som äger rum i tvenne särskilda dis-trikt, det ena beläget i Sam-bredalen, det andra längre öster ut i Meusedalen. Före kriget sysselsatte kolbryt-ningen i det närmaste hundra-femtiotusen arbetare, och då produktionen efter fredsslutet hastigt sprang upp till tidigare nivå, torde kolgruvornas roll i Belgiens ekonomiska liv åter vara densamma som före den stora katastrof, som temporärt nära nog lamslog det idoga landets industri.

Jordbruket står högt, men den odlade arealen har sedan lång tid tillbaka minskats,

och Belgiens talrika stadsbefolkning är för sitt uppehälle beroende av livsme-delsimport.

Nutid och forntid.

Nederländernas gamla stormaktsställ-ning på handelns och industriens område har lett till en säregen blandning av gam-malt och nytt i Belgiens städer. Rika och

368

D E N G O T I S K A B Y G G N A D S S T I L E N utvecklar sina vackraste sidor i Belgiens gamla städer. Bilden föreställer stadshuset i Louvain, uppfört kring mitten av 1400-talet. Louvain var en gång Brabants huvudstad och hade en blomstrande vävnadsindustri. Numera är Louvain en stilla stad, även om kontrasten mellan nutid och forntid inte är så stark som i Briigge.

369

KLOCKTORNET I BRUGGE erbjuder en ypperlig utsiktspunkt för den som önskar få en samlad vy av den gamla staden. Tornet är mer än 100 meter högt och överträffas endast av Vårfrukyrkans smäckra spira. Bilden framställer utsikten från ett av klocktornets fönster

mot sydväst över katedralen, den Helige Frälsarens kyrka.

DÄR GERMANSKT OCH ROMANSKT MÖTAS

mäktiga samhällen redan för fem, sex hundra år sedan, lyckades många av dem göra sig oberoende av de feodala her-rarna och utveckla sig till fria stadsrepub-liker. Deras stolta och självmedvetna borgerskap smyckade sina städer med byggnadsverk, som tillhöra den senare medeltidens yppersta. Detta tidevarvs dominerande arkitektoniska stil, den s. k. gotiken, frambragte många av sina härli-gaste skapelser i Flanderns och Brabants städer, som alltjämt med stolt pietet vår-dat dessa minnen av en forntida storhet. [ av liv och arbete sjudande handels- och industriorter som Antwerpen, Bryssel och Gent resa sig de rikt sirade, himmelssträvande kyrkorna och stadshusen som vördnadsbjudande monument över stadens, samhällets liv och kultur, som sett så många idoga släktled komma och gå. Men där på grund av förhållandenas makt handel och vandel länkat in på nya vägar och fordom betydande orter blivit lämnade på sidan, där dominerar det förgångna. Så framför allt i Briigge, denna lysande pärla bland Europas många vackra gamla städer.

Sedan 1200-talet stod Briig-ge främst bland Flanderns alla stadssamhällen. Under följande sekel och långt in i det därpå följande kunde det i rikedom, folkmängd och kommersiell betydelse jämfö-ras med Venedig, på den tiden Medelhavsområdets främsta stad. I Briigge möttes tys-kar, engelsmän, skottar, frans-män, valloner, basker, kas-tilianare, portugiser, italienare och katalaner. Sedan början av 1300-talet sände de stora italienska sjöstäderna regel-bundet årliga handelskon-vojer runt Pyreneiska halvön t ill Flandern. Genom kanaler förbundet med en vik av Nordsjön, Zwvn, var Briigge

på en gång sjöstad och inlandsstad. Dess glansperiod varade till mitten av 1400-talet. Då begynte igensandningen avZwyn förlamä stadens sjöhandel, strider med hertigarna av Burgund undergrävde välståndet, och industri och handel drogo sig allt mer och mer till det starkt upp-blomstrande Antwerpen.

Nu vilar Briigge tyst och drömmande i skuggan av sina stora minnen. Med sina talrika kanaler, som spegla vackra medel-tidshus och trädgårdars grönska, är sta-den en tjusande idyll, präglad av intensiv historisk stämning. Men i de mäktiga

FLAMLÄNDSK FLICKA Flickan på bilden, nätt utstyrd i mössa och schal och själv alltför vacker för att kunna anses motsvara normaltypen, är sysselsatt med att bära omkring mjölk. För distribueringen av denna vara nyttjas ofta lätta kärror, dragna av hundar.

FLAMLÄNDSK SKOMAKARE I FULLT ARBETE Liksom i Holland och Bretagne bär den fattiga befolkningen i Belgien ofta i vardagslag träskor. Förfärdigandet av dessa billiga men föga bekväma skodon är en gammal hemindustri, som ur synpunkten av de krav den ställer på öga och hand väl förtjänar benämningen konstslöjd.

gotiska kyrkorna andas man en högre luft än idyllens, och över hela den so-vande staden höja sig Vårfru-kvrkans smäckra spira och de ryktbara »hallarnas» väldiga torn — epopéer i sten över sta-dens förgångna glans och makt.

Varken j ärnvägarna eller den nyanlagda kanal, som förenar Briigge med den mo-derna, kort före världskriget färdigbyggda Nordsjöhamnen Zeebrugge, ha förmått väcka staden ur den månghundraåriga sömn, som blev en följd av havets till-bakavikande. Men ingen Törnrosa i det

sovande slottet var skönare än denna förr så rika, nu så fattiga stad.

Men Briigge är ett undantag. Belgien är inget sovande land. Överbefolknin-gen framtvingar ett anspännande av alla krafter, som icke låter förena sig med ett drömförsjunket vegeterande i förgånga tiders livsformer. Dagens släkte käm-par hårt och arbetar idogt kring sina frej-dade städers gotiska klocktorn — nu som fordom symboler för Nederländernas ära, som är fosterlandskärlekens och det red-bara arbetets ära.

372

Landet El Dorado GUYANAS SÄGENOMSPUNNA RIKEDOMAR

Årtiondena efter Columbus' färd voro de äventyrliga upptäckternas gyllene ålder, då »världshavens rovriddare» under sagolika vågspel förde sina vimplar till land efter land i fjärran okända världsdelar. Spanska och portugisiska galeoner huro laster av dyrbar-heter till hemlandet, men ännu omätligare lockade rikedomarna i det hemlighetsfulla guldland, som av sägnerna förlades till skötet av den sydamerikanska kontinenten, någonstädes i regionen av det n. v. Guyana. Legenden om El Dorado, »det gyllene lan-det», som endast väntade på en upptäckare nog dristig att tränga fram dit och nog reso-lut att taga det i besittning, bidrog verksamt till igångsättandet av de företag, vilka ledde till grundläggningen av de tre kolonierna Guyana: den brittiska, den holländska och den franska. Drömlandet försvann i det mytiska intet, med trakterna själva befun-nos så rika på naturprodukter, inklusive guld och diamanter, att desamma ur denna

synpunkt trots allt kunna framstå som ett El Dorado.

UNDER den tid, då de spanska »con-quistadores» med järnhård grymhet

men mäktiga även av okuvligt hjältemod underlade sig provins efter provins av Nya världen, uppkom ryktet om existen-sen av ett »gyllene land», El Dorado, dolt någonstädes i djupet av Sydamerikas fast-land. På skattletningsfärd uppför Ori-nocofloden skall en spanjor ha blivit skild från sina följeslagare och försvunnit i den tropiska urskogen. Många år efteråt kom han tillbaka, och omhändertagen av sina landsmän delgav han dem i döende till-stånd, att han tillfångatagits av indianer och av dem blivit förd till ett underbart land längre inåt kontinenten. Där hade funnits en sjö med stränder av guldsand och en stad kallad Manoa, vars tak voro förfärdigade av samma metall. Ursprung-ligen betecknade man med »El Dorado» den omätligt rike härskaren i detta sä-genland, om vilken indianerna berättade de vidunderligaste historier för att egga spanjorernas guldtörst. Fabeln om denne Krösus och hans land, på vilket namnet El Dorado snart övergick, utbildades av några av de spanska conquistadorerna, och flere expeditioner utsändes för att uppsöka El Dorado, bl. a. av Gonzalo Pizarro och sir Walter Raleigh. Indianer-nas ortbestämmelser voro emellertid all-tid så svävande, att guldsökarna föran-leddes till vidsträckta strövtåg över Syd-amerikas fastland, genom vilka den geo-grafiska kännedomen om denna världsdel i hög grad befordrades. Tack vare dessa expeditioner blev Guyanas inre närmare

känt. Kusten hade redan år 1499 besökts av Alonso de Hojeda, vilken åtföljdes av Amerigo Vespucci, och år r500 seglade Vicente Yahez Pinzon utefter densamma. Den första kolonisationen utfördes av hol-ländarna, som år 1580 anlade ett nybygge vid floden Pomerun.

Guyana utgör en ö. I vidsträckt bemärkelse omfattar

Guyana den del av nordöstra Sydame-rika, som begränsas av Atlanten, Amazon-floden och Orinoco, och emedan de båda sistnämnda floderna stå i förbindelse med varandra genom Rio Negro och Cassi-quiare, vilka bilda en bifurkation, är lan-det kringflutet. Arealen av denna ofant-liga ö beräknas till omkring 2 miljoner kvkm. I inskränkt bemärkelse förstår man med Guyana de trenne områden, som tillhöra England, Holland och Frankrike, men därutöver räknas hit södra delen av Venezuela och nordöstligaste Brasilien. Namnet Guyana härrör från den kari-biska indianstam, guayana, vars bosätt-ningsområde vid tiden för upptäckten om-fattade kustlandet, men numera regionen på båda sidor om Tumuc-Humac-bergen. Kuststräckan utgör huvudsakligen ett låg-länt alluvialland uppkommet genom Ama-zonflodens avlagringar och under regnti-den vitt och brett översvämmat. Det inre bildar Guyanas högland, inbegripande större delen av det europeiska området samt angränsande delar av Venezuela och Brasilien. Högsta toppen är Roraima (2,600 m.).

373

WATER STREET I GEORGETOWN, HUVUDSTADEN I BRITTISKA GUYANA Georgetown ligger på högra stranden av Demerarafloden och anlades år 1781 av holländarna, som kallade staden Stabroek. Gatorna äro breda och mycket snygga, och några av dem tude-las av en i längdriktningen löpande kanal, som av invånarna kallas »trench», 'dike'. I dessa kanaler leva väldiga mängder av stora grodor, vilka natten igenom hålla en ljudlig konsert.

374

EN MACUS-KVINNA I SITT LUFTIGA KÖK Det är lätt att iakttaga en karibkvinna vid hennes dagliga sysslor inomhus, ty väggarna i bosta-den bestå endast av flätverk. På golvet, d.v.s. bara marken, stå några kalebasser för uppbevaring av vatten. Kvinnan på bilden begagnar en lång stång som mortelstöt för att krossa säd i morteln. Framtill bär hon ett hölje som kallas »quevu»; dylika »förkläden» göras ofta av granna glaspärlor.

375

INFÖDDA JÄGARE STRÖVA OMKRING I SKOGARNA OCH PÄ SAVANNERNA Två av jägarna här ovan äro försedda med moderna gevär, men den tredje synes fortfarande trygga sig till förmågan hos pil och båge att nedlägga jaguarer, pumor, tapirer, trögdjur och apor, vilka uppehålla sig i de täta skogarna ocb djunglerna. Savannerna utgöra ett präktigt gräsland beläget ett par hundra meter över havet; där påträffas många olika slag av vilt.

En tropisk natur.

Vid kusten råder ett tropiskt klimat som dock till en del mildras av den året om blåsande nordostpassaden, men till följd av gängse febersjukdomar fördrages det blott med svårighet av européer. Över huvud är temperaturen förvånansvärt jämn på kusten. Cayenne eller Franska Guyana har under den varmaste måna-den en medeltemperatur av -j-27,40, under den svalaste +26°, så att skillna-den utgör blott omkring 1°. Nederbörden är mycket riklig, i allmänhet 2—3 m. årligen, i vissa trakter ännu mera.

Vegetationen är utomordentligt yppig, och få länder kunna i detta avseende tävla med Guyana. Vitt och brett täckes landet av majestätiska, ogenomträngliga ursko-gar, som innehålla en mängd värdefulla trädslag, bl. a. olika arter gummiträd. Ormarna äro talrika, jaguaren påträffas, likaså puman, skaror av vrålapor och pa-pegojor uppfylla skogen med sina läten, medan praktfulla orkidéer och ormbunkar smycka vegetationsmassorna och fjärilar samt kolibris fladdra omkring i gläntorna. Längre inåt land, där marken börjar stiga

mot bergen, lämna skogarna plats för vå-giga savanner, på vilka gräset ställvis står manshögt. Det odlade landet fram-bringar kaffe, bomull, sockerrör (med rom som en viktig biprodukt), kakao, tobak, indigo och peppar jämte andra tropiska alster. Av mineraler erhållas guld och diamanter.

Infödingarna.

Med undantag för kuststräckan, där de europeiska kolonisterna slagit sig ned, be-folkas landet huvudsakligen av indian-stammar, de flesta tillhörande karibgrup-pen, andra aruakerna eller tupis. Över huvud leva indianerna avskilda från den övriga befolkningen och trivas bäst i sina tillhåll i skogsbygden, därifrån några av dem periodvis pläga infinna sig vid euro-péernas faktorier o. a. stationer för att tillbyta sig förnödenhetsartiklar. En del äro åtminstone till namnet kristna, men de övriga utmärka sig fortfarande genom mycket obundna och primitiva levnads-förhållanden.

Infödingarnas bostäder äro av enklaste beskaffenhet. Inne i den skyddande sko-

376

LANDET EL DORADO

gen utgöras de endast av ett på pålar upp-höjt tak med bladbeläggning, medan väg-gar saknas eller endast utgöras av galler-verk, men på savannerna uppföras jord-väggar som skydd mot vindarna. Med undantag för enkla husgerådsartiklar fin-nes knappast något bohag i en »>benab» eller indianhydda. I stället för bäddar an-vändas hängmattor. Kvinnorna odla fa-miljens behov av kassa va eller maniok, av vars rötter man erhåller tapioka, som erinrar om sago. Männen ägna sig åt jakt, som de bedriva med pil och båge eller med blåsrör; de sistnämnda användas för avskjutande av förgiftade pilar, med vilka fåglar och apor dödas. Några india-ner utmärka sig genom sin skicklighet att fånga och tämja fåglar, särskilt papegojor, dem de avyttra på de vitas stationer. Vid ceremoniella tillfällen iföra sig de manliga deltagarna en praktfull utstyr-sel.

De europeiska kolonierna.

Guyana är det enda område i Sydame-rika, som i tiden undgick spansk eller por-tugisisk överhöghet, och likaså det enda som icke avkastade det europeiska oket under befrielsekrigen på r8oo-talet. Un-der sin kolonisering av landet ha euro-péerna stannat vid de vattenfall, som markera övergången till höglandet mot söder, d. v. s. där fortsatt navigation med europeiska farkoster icke är möjlig. En av katarakterna, Kaieteurfallet, är fyra gånger högre än Niagara. Kolonisterna bebo därför så gott som uteslutande den låglänta och sumpiga kustregionen.

På r7op-talet infördes massor av neger-slavar till Guyana. Förrymda slavar, s. k. tnarroner eller busknegrer, ha i inlandets skogar anlagt egna samhällen, vilka delvis endast till namnet erkänna de europeiska myndigheterna. Förbudet mot slavhan-

KARIBKVINNA UTANFÖR SITT HEM, SOM SAKNAR VÄGGAR Kmedan temperaturen i Guyana ständigt är varm och infödingarna icke ha behov av avskildhet, kunna husen strängt taget undvara väggar. Allt vad man behöver är skydd mot regn och en olats där man kan rigga upp sin hängmatta, den enda bädd kariberna bry sig om. Hängmat-torna flätas av starka växtfibrer och kunna därför vid behov tillverkas var som helst.

377

378

EN G

RU

PP

SK

YG

GA

AR

UA

KE

R,

VIL

KA

FO

RD

OM

JA

GA

DE

S A

V D

E V

ILD

A K

AR

IBE

RN

A

Vi

se h

är e

tt a

ntal

aru

akin

dian

er,

vilk

a på

träf

fas

i nå

gra

ännu

ofu

llstä

ndig

t ut

fors

kade

dis

trik

t av

Bri

ttis

ka o

ch H

ollä

ndsk

a G

uyan

a.

Ord

et »

arua

k» b

e-ty

der

'mjö

läta

re'

och

det

är

ett

läm

plig

t na

mn

på d

essa

inf

ödin

gar,

vilk

a fr

ämst

liv

nära

sig

med

brö

d av

kas

sava

miö

l. A

ruak

erna

bef

olka

de fo

rdom

al

la d

e vä

stin

disk

a öa

rna

och

ägde

bos

ättn

inga

r t.

o.

ni.

i Fl

orid

a. E

n st

or d

el a

v de

ras

områ

de e

rövr

ades

av

de k

rigis

ka k

arib

erna

, oc

h sj

älva

för

slav

ades

(l

e m

assv

is

av

span

jore

rna,

då

de

ssa

slog

o si

g n

ed

på

öarn

a i

den

nya

vä

ster

n.

I ba

kgru

nden

se

r m

an

en

av

arua

kern

as

blad

täck

ta h

yddo

r.

WARRAU-KRIGARE INBEGRIPNA I SIN OMTYCKTA SKÖLDTÄVLAN Warrauindianerna eller guaraunos utgöra en liten stam på kusten, nära mynningen av Barima-floden i Brittiska Guyana. Fordom hade de sina bosättningar på de gyttjiga strandbankarna, men under senare tid ha de flyttat högre upp på fast mark. De tillverka förträffliga kanoter; sina hus uppföra de på pålar. Här se vi börjanaven sköldtävlan, en omtyckt sport bland dessa indianer.

VE DEN BESEGRADE! SKÖLDTÄVLINGENS AVSLUTNING Så snart de tunga träsköldarna ställts upp, börja de två tävlande skjuta dem mot varandra. Andamålet är att skuffa omkull motståndaren, antingen genom blotta styrkan eller genom något konstgrepp. På bilden har den ena kämpen fallit på rygg, och den andra håller på att pressa honom hårt mot marken för att låta sin seger framstå uppenbar för åskådarna. XIV. 2. 379

LANDET EL DORADO

deln och det därpå följande upphävandet av slaveriet (år 1838 i brittiska Guyana och år 1863 i holländska) skall ha föran-lett en ödesdiger ekonomisk kris i landet, så mycket kännbarare som vid samma tid bomullsodlingen ödelades av konkurren-sen med Förenta staterna. För att till-godose behovet av arbetskraft har man infört asiatiska kulier i stort antal, främst indier, men även malajer, kineser, anna-miter, japaner, m. fl. I brittiska Guyana t. ex., där totalantalet invånare är 304,000, utgöra indierna över 125,000, medan de infödda indianerna beräknas till omkring 9,700. I Georgetown, huvudstaden i brit-tiska Guyana, möter man på gatorna ett

fåtal européer bland en talrik färgad befolk-ning i alla slags kulörer. Guyana är den enda brittiska besittningen i Sydamerika, och dess förnämsta provins kallas Deme-rara efter floden med samma namn. Holländska Guyana kallas Surinam, och det franska området vanligen Cayenne efter den lika benämnda staden och pro-vinsen. År 1852 begynte fransmännen deportera förbrytare till Cayenne, som är känt för sin osundhet. Den ryktbaraste straffanstalten är den på Djävulsön (Ile-du-Diable). Särskilt namnkunnig blev denna ö på 1890-talet genom deportatio-nen av den på sin tid så omtalade kapten Dreyfus.

DEN VILDA MACUSSTAMMENS KVINNOR BÄRA BARNEN I SLINGBINDLAR Macuserna tillhöra det vilda och grymma karibfolket, som bemäktigade sig områden i Guyana och på de västindiska öarna genom att fördriva aruakerna. Macuskvinnorna bära smalare eller bredare ringar av bomullsvävnad kring vristerna och överarmarna; några stammar ha en liknande prydnad just nedanför knäna. Som av bilden framgår bära de sina barn på ett praktiskt sätt.

Gamla sjorovarstater ALGERIET, TUNISIEN OCH TRIPOIylS

I forna tider ha fenicierna, romarna och vandalerna och senare araberna och turkarna i tur och ordning satt sin prägel på dessa länder, vilka i söder begränsas av den stora öknen Sahara och i norr av Medelhavet. Efter att under arabernas herravälde ha varit mer eller mindre förenade, blevo Algeriet och Tunisien halvt oavhängiga stater, men Tripolis blev senare införlivat med det turkiska väldet. Även Tunisien var en kort tid förenat med det turkiska riket. Sjörövare och slavhandlare från Algeriets och Tu-nisiens hamnstäder oroade den europeiska sjöfarten ända till början av det nittonde seklet, och det var för att göra ett slut på deras ofog som fransmännen besatte norra Afrika, där de nu äga ett stort kolonialrike, vilket omfattar Algeriet, Tunisien och största delen av Marokko. Ar 1912 ryckte Italien Tripolis från det försvagade turkiska riket. Femton århundraden efter det gamla romerska rikets fall ha alltså romerska legioner — om v i kunna kalla nutidens italienska trupper så — åter infört ordnade förhållanden bland berberna och de vilda ökenstammarna i denna del av Nordafrika.

NORDAFRIKAS ödsliga öknar kunde liknas vid fält av kvicksand, ty gamla

kulturer, religioner och städer ha uppslu-kats av detta fina stoft, vilket rinner lik-som vatten mellan ens fingrar. Om ett djur dör i öknen, är det sörjt för dess be-gravning; den av vinden drivna sanden virvlar över det till dess man endast ser en sandhög. Och på samma sätt har öken-sanden lagt sig över stora städer och blomstrande kulturer.

För närmare tretusen år sedan grund-lade fenicier och flyktingar från Tyrus den ryktbara staden Kartago i närheten av det nuvarande Tunis. Detta sjöfarande handelsfolk förenade militärisk duglighet med affärsbegåvning. Deras flottor åter-vände från handelsfärderna lastade med slavar, deras karavaner hemförde guld, och deras arméer rekryterades med man-skap från alla länder kring Medelhavet. I våra dagar återstår mycket litet av denna stolta stad, och feniciernas gudar, Molok och Melkart, äro endast halv-glömda namn. Förfallna ruiner av romarrikets glans.

Långt ute i den stiglösa öknen ligga ro-merska städer begravna. Deras hamnar ligga nu på två dagsresors avstånd från havet och deras oljepressar hundra mil från närmaste olivträd. I mellersta Alge-riet ligger Timgad, en sällsam ruinstad, som har legat öde i många århundraden. De förfallna husen som ligga öppna för alla vindar och de brutna och störtade pe-larna utgöra de enda kvarlevorna av en försvunnen kultur.

I sjunde århundradet e. Kr. framträngde de mohammedanska erövrarna genom den libyska öknen över Tunisien och Algeriet till Marokko. Kartager, romare, vandaler och bysantiner ha alla lämnat något i arv åt detta land som senare blev en arabisk besittning. Omkring 30 mil från Kartago grundlade araberna eller saracenerna den hemlighetsfulla staden Kairouan, till vil-ken tillträde var förbjudet för alla otrogna. Det var då Tunis åter en gång blev ett kulturcentrum.

Ett tillhåll för sjörövare och slavhandlare. Araberna höllo vetenskapens ljus brin-

nande under det Europa låg försänkt i medeltidens mörker. De nordafrikanska härskarnas hov vimlade av diktare och musiker, och vid universiteten underhöllos talrika vetenskapsmän. Sedan slocknade lågan. Filosofernas och kemisternas böc-ker brändes upp på det att de icke skulle rubba koranens auktoritet, och därmed var den arabiska kulturens guldålder slut.

I många århundraden lågo dessa länder nästan oavbrutet i krig med varandra eller med de europeiska staterna. Dessa krig förorsakades av det sjöröveri som morerna bedrevo. Slutligen tvungos de nordafri-kanska staternas härskare lova att in-föra reformer i sina riken. Men den gamla arabiska andan var död, och en europeisk makt intog småningom både Algeriet och Tunisien.

Det var fransmännen som begagnade sig av detta tillfälle att förvärva ett vid-sträckt kolonialrike, och här ha de utfört mycket som de kunna vara stolta över. I

381

BEDUINBARN LEKA I DET VACKRA BISKRA Den vackra oasen Biskra — av beduinerna kallad drottningen bland Algeriets oaser — är belägen vid randen av det stora sandhavet Sahara ett litet stycke ifrån Auresbergens klippmurar, vilka utgöra det algeriska höglandets sydligaste utsprång. Den genomflytes av en vattenrik ström och tack vare omsorgsfull bevattning äger oasen stora palmdungar och vidsträckta sädesfält.

EN ALGERISK DAM GÖR SINA INKÖP HOS KRYDDKRÄMAREN Den livliga staden Alger består av två olika delar, den gamla arabiska med trånga oeh krokiga gator och den moderna franska med breda bulevarder och stora affärshus. Vi behöva icke säga var denna lilla gränd finnes som egentligen är bara en trappa. Här vandra hemlighetsfullt draperade kvinno-gestalter ljudlöst fram och tillbaka. -— Alger är en viktig kolstation och har ett universitet.

383

TVÅ BROKIGT KLÄDDA FLICKOR FRÅN NORRA SAHARA Algeriets befolkning tillhör många olika raser. Utom de infödda berberna finnas från öster in-vandrade araber, européer från norden, negrer från södern samt halvblod som utgöra en bland-ning av alla dessa raser. I)e här ovan avbildade små negerflickorna bo i en lerhydda i en av oaserna. Den äldre flickan bär en amulett i en påse, som hänger vid ett snöre kring halsen.

384

EN LITEN ARAB SOM MED TIDEN KAN BLI KARAVANLEDARE Denne lille ökenson visar det värdiga och allvarliga uttryck som är typiskt för hans folk. Av hans broderade mössa, hans randiga kappa och hans fina skor ser man att han är en rik mans son. Sannolikt är hans far en handelsman, som ofta har fört sin karavan den långa vägen genom öknen till Timbuktu, ändpunkten för de tre stora handelsvägarna genom Sahara.

385

GAMLA SJÖRÖVARSTATER

Algeriet och Tunisien sträcka sig järnvä-garna och landsvägarna från Medelhavet till Sudan, och hela norra Afrika, med un-dantag av Tripolis, E g y p t e n och en liten del a v Marokko tillhör fransmännen. En-dast tiden kommer att utvisa huruvida deras skapelse skall bestå, eller om deras landsvägar, järnvägar, bevattningssystem och städer skola försvinna på samma sätt som romarnas och kartagernas.

Den gamla sjörövarstaden Alger. Den forna barbareskstaten Algeriet lig-

ger mellan Marokko och Tunisien, och dess huvudstad och förnämsta hamnstad är Alger, som fordom var beryktat för sina sjörövare. Alger kan t jäna som exempel på det återupplivade välståndet i Nordafrika. Dess hamnar vimla av far-t y g som lasta spannmål och tobak; dess palmbeskuggade gator genljuda a v spår-vagnars och tunga lastbilars dån. Prakt-fulla butiker, sådana som man kunde vänta att finna endast i Paris, sörja för de rika invånarnas behov, och i de palats-lika hotellen påträffar man affärsmän och turister av alla nationaliteter.

Alger kan liknas vid ett förfallet hus, i vilket grunden har blivit reparerad och bottenvåningen blivit ombjrggd, men där de övre våningarna stå kvar i sitt forna skick. Dessa övre våningar motsvaras av de gamla stadsdelarna, den ursprung-liga sjörövarstaden. Bländande vit höjer den sig mot den blå himmeln högt över erövrarnas hamnanläggningar och euro-peiska byggnader, och på avstånd liknar den en hop dominobrickor av elfenben. Det ena lilla huset höjer sitt platta t a k över det andra, och på krönet a v åsen ligger Kasba , de forna arabiska härskar-nas fästning.

Dolda skönhetsvärden i staden. När ett okänt segel för tvåhundra år

sedan visade sig vid horisonten, samlades massor a v upphetsade araber på alla t a k i staden. Var det väl ett sjörövarfartyg som återvände lastat med byte och sla-var, eller var det kanhända spanska, franska eller engelska krigsfartyg som kommo för att bombardera staden?

I den gamla stadsdelen finns inte en

enda verklig gata, och längs de slingrande gränderna kunna endast fotgängare och små laståsnor komma fram. Många a v husen äro byggda tvärs över dessa grän-der, i vilka man ser vitklädda araber med tofflor på fötterna. Från gränderna ser man endast släta, vitkalkade murar utan fönster, t y i l ikhet med de arabiska kvin-norna dölja husen sin skönhet för alla främlingar. Innanför murarna finnas svala gårdar med spelande fontäner och rikt skulpterade gallerier. Väggarna äro beklädda med praktfulla kakelplattor eller skulpterade i invecklade mönster.

Basarerna i Alger äro intressanta stäl-len, där man får se stadens liv sådant det var i gamla tider. Butikerna äro små salustånd, i vi lka ägarna sitta med kors-lagda ben och vänta på kunder. Där fin-nas skomakarverkstäder, i vi lka skrumpna hantverkare sitta och sy gröna tofflor utan hälstycken. Runtomkring dem ser man högar a v tofflor i alla färger, prydda med tofsar och broderier i rött och grönt silke.

Här ser man guldsmeder arbetande med samma redskap som begagnades i Bagdad på Harun al Raschids tid. Här finnas också metallarbetare, vi lka förfärdiga de vackraste skålar och dosor av mässing. I trängseln röra sig kringvandrande vat-tenförsäljare och malteserpojkar från den franska stadsdelen som sälja vykort till turisterna. Med sitt vanliga sinne för han-del ha judarna intagit en betydande plats i affärslivet i Alger. De äga en stor del a v salustånden, men emedan de inte äro omtyckta, driva de vanligen affären under ett arabiskt namn.

Från den gamla stadsdelen har man ut-sikt över de skogbevuxna berg där kaby-lerna eller berberna ha sina hem. Dessa äro ett särskilt folk som härstammar från landets urinvånare. Många a v dessa ka-byler äro blonda. D e äro jordbrukare och boskapsskötare och på bergssluttningarna finnas åkrar, betesmarker och fruktträd-gårdar.

Jordbruket. Jordbruket i Algeriet står på en hög

ståndpunkt, ty fransmännen befrämja det genom att bygga stora bevattningsanlägg-

386

AF

RIK

AS

ME

KK

A,

den

h

elig

a st

aden

K

airo

uan

, li

gger

i

Tu

nis

ien

p

å en

vi

dst

räck

t sl

ättm

ark

, so

m

ford

om

var

bet

äck

t m

ed t

rad

gard

ar s

amt

oli

v-oc

h

apel

sin

träd

spla

nte

rin

gar.

D

enn

a sl

ätt

är

nu

mer

a en

öd

e b

usk

mar

k,

ehu

ru

jord

en

är

fru

ktb

ar

och

ti

llgå

ng

på

vatt

en f

inn

es.

Då

Sid

i O

kb

a,

en

stor

m

oh

amm

edan

sk

eröv

rare

oc

h

hel

ig

man

, år

6

70

önsk

ade

gru

nd

lägg

a en

ga

rnis

onss

tad

fö

r m

oham

med

aner

na

i A

frik

a,

säge

s h

an p

å d

etta

d

å sk

ogb

evu

xna

stäl

le

ha

stö

tt

sin

la

ns

i jo

rden

, u

nd

er

det

h

an

yttr

ade:

h

är

är

ert

kai

rou

an

(vil

opla

ts).

P

å d

etta

sä

tt

fick

st

aden

si

tt

nam

n.

KA

IRO

UA

N v

ar f

ordo

m e

n fö

rbju

den

sta

d fö

r al

la o

trog

na,

men

nuf

örtid

en k

an e

urop

én f

ritt

och

i s

äker

het

strö

va o

mkr

ing

på s

tade

ns g

ator

. M

an

kan

till

och

med

trä

da i

n i

mos

kéer

na,

någo

t so

m ä

r fö

rbju

det

i al

la a

ndra

stä

der

i Tu

nisi

en.

Det

ta ä

r eg

endo

mlig

t då

man

bet

änke

r at

t Ka

irou

an

ar e

n m

ycke

t he

lig o

rt.

Men

då

fran

smän

nen

år

1881

med

sto

rman

de h

and

trän

gde

in i

sta

den,

gic

k m

ycke

t av

den

nas

helig

het

förlo

rad.

Eh

uru

<!l n

na

ort

num

era

med

elst

jär

nväg

är

förb

unde

n m

ed k

uste

n, h

ar s

tade

n ly

cklig

t un

dgåt

t al

l m

oder

n va

ndal

iser

ing

och

är a

lltjä

mt

en ty

pisk

t ar

abisk

sta

d.

388


ningar, och många franska jordbrukare ha slagit sig ned i landet. Där finnas bland annat över åttatusen tobaksplantager. Den fruktbaraste delen av Algeriet är den smala sträckan längs kusten; längre söder-ut ligga de delvis odlade högplatåerna mellan Atlasbergen, vilka småningom övergå i den ödsliga bergstrakt som grän-sar till norra Sahara.

När man reser genom Algeriet, får man se talrika apelsinträdsplanteringar, sädes-fält och lantliga hyddor med röda tegel-tak. Här och där kan man få se kamel-hjordar beta på sluttningarna. Den ara-biska kamelen användes överallt i norra Afrika, och utan den vore det svårt att upprätthålla handel och kommunikatio-ner, ehuru man numera i allt högre grad börjar använda automobiler.

Öknens samlingsplats. Från det för sin skönhet berömda

Biskra kunna vi kasta en blick på öknen. Denna stad är en samlingsplats för alla öknens invånare, och om vi dröja där länge nog, kunna vi nästan säkert få se represen-tanter för alla Saharas nomadstammar. Biskra har riklig tillgång på vatten från underjordiska källor och runtomkring staden v ä x a hundratusentals dadelpal-mer. Oasen Biskra omfattar ett halvt dussin arabiska byar, men själva staden utgör en egendomlig blandning av gam-malt och nytt .

I någon skuggig vrå kan man träffa på en gammal marabut eller helig man som sitter och ritar figurer i sanden. Han är försedd med trolltyg och amuletter — röd korall till skydd mot det onda ögat, hår av ett fyra månader gammalt barn till skydd mot skorpioner, i läderpåsar insydda verser ur koranen samt många andra märkvärdiga ting. Han förskaffar sig sitt uppehälle genom att sälja sådana saker till de vidskepliga araberna. Förbi honom skynda energiska amerikanska turister försedda med resehandböcker och mörka glasögon samt åtföljda av en neger i en trasig getskinnskappa.

I Tunis' parfymbasar. Tunisien är den östligaste av Frankri-

kes afrikanska besittningar och liknar i

många avseenden Algeriet. De båda län-dernas värdefullaste del är en jämförelse-vis smal sträcka fruktbart land längs kus-ten. Detta område begränsas i söder a v berg och öknar. I Tunisien förekomma fosfatfyndigheter och i Gafsa finnas gru-vor där hundratals araber sysselsättas med att gräva upp och rena detta värdefulla ämne.

Den vita staden Tunis är belägen vid Tunisgolfen. Människor a v alla folkslag trängas på gatorna och bulevarderna och över fartygen i hamnen va ja många länders flaggor. I Tunis finns en gata vilken doftar som en blomsterträdgård. Det är parfym-basaren, i vilken tusende rosors vällukt före-kommer magasinerad på små kristall-flaskor. Varje parfymsäljare sitter i sitt lilla salustånd, som liknar ett några fot högt skåp, och luften är tung av den blandade doften a v orangeblommor, ro-senolja och verbena.

Dessa parfymhandlare påstå sig här-stamma från de moriska aristokrater, vilka under femtonhundratalet fördrevos från Spanien. Ofta utgöras deras för-nämsta familjeklenoder av nycklarna till deras forna slott i Spanien, men det är att befara att dessa slott i själva verket endast äro luftslott.

En av Afrikas heligaste städer. De arabiska handelsmännen taga livet

bekvämt. I sina salustånd ha de sina bäd-dar, där slumra de, där dricka de kaffe och där förrätta de sina böner. De fråga ej efter moderna affärsmetoder och lita mera på Allah än på annonsering. Däremot ha judarna och malteserna mera av den mo-derna affärsandan, och de genera sig icke för att antasta varje person, i vilken de kunna ana en kund. Men de sakna den värdighet vilken utmärker araberna, vilka i sina trasor föra sig lika ståtligt som bib-liska patriarker.

Mohammedanerna anse staden Kairouan i Tunisien vara en av Afrikas heligaste städer. Den kallas ibland Afrikas Mekka och besökes av många pilgrimer. Ro-merska städer förstördes för Kairouans skull, t y då staden grundlades byggdes den till en stor del av sten från romerska byggnader. Karniser från gamla tempel

389

HU

S M

ED

T

UN

GA

TE

GE

LT

AK

PÅ

ET

T

BE

RG

SKR

ÖN

I A

TL

ASB

ER

GE

N

Ka

by

ler

kal

las

de

ber

ber

vi

lka

bo

i A

tlas

ber

gen

i .M

aro

kko

oc

h

Alg

erie

t, i

syn

ner

het

i d

e d

elar

av

Alg

erie

t, s

om

kal

las

Sto

ra o

ch L

illa

Kab

ylie

n,

där

b

erge

n

hö

ja

sig

bra

nta

u

r h

avet

. F

örj

säk

erh

ets

sku

ll

byg

ga

de

sin

a h

us

på

ber

gsto

pp

arn

a,

med

an s

lutt

nin

garn

a va

nli

gen

är

o v

äl

odla

de.

D

e är

o sk

ick

lig

a

och

b

egåv

ade,

ty

m

ed

pri

mit

iva

red

skap

för

färd

iga

de

vack

ra m

etal

l- o

ch l

äder

arb

eten

och

sm

akfu

llt

kru

km

aker

i.

Kab

yler

na

äro

ett

ta

pp

ert

och

fr

ihet

säls

kan

de

fo

lk;

der

as

hjä

ltem

od

iga

kri

g

mo

t sp

anjo

rern

a oc

k

fran

smän

nen

i M

aro

kk

o

åren

19

25 —

26

väck

te

hel

a vä

rld

ens

intr

esse

.

STO

R K

AM

EL

MA

RK

NA

D U

TA

NF

ÖR

EN

BY

VID

RA

ND

EN

AV

SA

HA

RA

Fr

ån A

tlasb

erge

n fly

ta m

ånga

str

ömm

ar s

öder

ut m

ot S

ahar

a, m

en d

e fle

sta

av d

em ä

ro u

nder

jord

iska

och

de

andr

a to

rka

snar

t ut

. M

edel

st b

runn

ar k

an

man

få v

atte

n ur

de

unde

rjor

disk

a flo

dern

a, o

ch d

är b

runn

ar f

inna

s, v

äxa

palm

er.

Där

för

avbr

ytes

den

san

diga

ökn

en i

söd

ra A

lger

iet

så o

fta a

v kl

ungo

r av

mör

k gr

önsk

a.

På a

ndra

stä

llen

best

år g

rund

en a

v be

rg e

ller h

ård

lera

och

är

alld

eles

ste

ril.

Sand

åsar

na k

alla

s ar

eg o

ch d

e st

enig

a tr

akte

rna

ham

mad

a.

TRE SMÅ FRÄCKA TIGGARFLICKOR PÅ EN GATA I TUNIS I hela östern — och barbareskstaterna äro genuint österländska — anses tiggaryrket vara fullt aktningsvärt. Ehuru dessa småttingar från Tunis äro klädda i trasor, tyckas de dock inte lida någon nöd, men tigga ändå oblygt och högljutt av alla förbigående. Av befolkningen, 190,000 personer, äro 24,000 judar; européerna utgöra 80,000, resten äro araber, morer, turharoch negrer.

392

L I K S O M A L G E R BESTÅR T U N I S AV EN G A M M A L O C H EN N Y S T A D S D E L Med sina smala gränder, sina präktiga moskéer och sina välförsedda basarer är den gamla stadsdelen i Tunis synnerligen målerisk. Här i textilbasaren se vi några av de vackra saker som säljas i de små mörka butikerna — handvävda mattor, vilkas rika färger ej blekna ens under Afrikas sol. Tunis, som antagligen är äldre än feniciernas Kartago, är en betydande handelsstad.

äro inbyggda i dess murar, och moskéer-nas grundstenar ha fordom varit hedniska gudars, altaren.

Tripolis' försvunna välstånd. Ar 1912 ryckte Italien Tripolis från tur-

karna, och sålunda kommer det sig att Rom nu åter efter många hundra års mellantid härskar över väldiga ökensträc-kor i detta land. Tripolis var i forna tider en a v Europas kornbodar. Hela landet bestod a v sädesfält och olivplanteringar. Sedan kommo araberna liksom förhär-

jande gräshoppssvärmar och Tripolis upp-hörde att vara en kornbod. »Varifrån kommer all denna rikedom?» frågade en-gång en förvånad arabisk hövding en fånge.» »Från det här», svarade mannen och pekade på en oliv som låg på sanden. Men erövrarna tillgodogjorde sig inte denna lärdom, och ända till den italienska erövringen har Tripolis varit ett myc-ket fattigt land.

Huvudstaden Tripolis kallas av ara-berna den vita staden. Innan italienarna kommo dit voro gatorna mycket smutsiga

393

TELEGRAFTRÅDARNA GÅ ILLA IHOP MED MOSKÉERNAS MINARETER Smärta minareter bryta enformigheten i de inföddas stadsdel i Tripolis, huvudstaden i den italienska kolonin med samma namn. Denna stenlagda gata med de många salustånden heter Strada della Marina. I norr sköljas stadens murar av Medelhavet, i väster når öken-sanden nästan fram till dem. Befolkningen anslås till 65,000, och huvudnäringen är handel.

394

ETT MINNE AV ROMARNAS SEGERRIKA FÄLTTÅG I TRIPOLIS Denna fyrsidiga triumfbåge av skulpterad marmor är trots sitt förfall ännu vacker. Den är uppkallad efter kejsar Marcus Aurelius. Med sitt skyddstak av trä ser den egendomlig ut. Ur-sprungligen har den troligen varit dubbelt högre och mycket ståtligare. Tripolis är en av Afrikas äldsta städer. Staden har 12 moskéer förutom katolska kyrkor, samt moderna europeiska hotell.

395


och invånarna ledo av feber och kolera. Numera är staden lika hälsosam som vil-ken annan stad som helst i Nordafrika. I trakten omkring Tripolis finns ett stort antal primitiva brunnar, ur vilka vattnet upptages medelst av oxar dragna hissan-ordringar. Jordbrukets värsta fiende är drivsanden från öknen, och därför äro alla de små trädgårdarna omgivna av ler-murar, vilka hindra sanden att tränga in och begrava de gröna växterna på samma sätt som den har begravt stora städer.

Öknens folk. Tripolis ligger mycket nära öknen. Man

känner det väldiga Saharas närhet till och med när man går på gatorna bland mörkhyade sudaneser, välväxta beduiner och allehanda andra österlänningar. Från någon lämplig utsiktspunkt kan man se en rad kameler långt borta vid horisonten.

Ökenaraberna äro något helt annat än de bleka stadsborna i Algeriets städer.

De äro ett härdigt vandrarfolk, de här-stamma från de fanatiska krigare som i forna dagar erövrade och ödelade det ro-merska Afrika. Deras rikedom består av hästar, kameler och får, och under led-ning av en schejk eller hövding ströva de från den ena oasen till den andra. Dessa öknens nomader äro vidskepliga och mycket religiösa. Här förekommer ett andligt brödraskap, Sennusiorden, vars medlemmar predikande Mohammeds lära ströva omkring i öknen och långt ner i Centralafrika, där de ha omvänt många till sin tro.

I våra dagar hålla barbareskstaterna på att resa sig ur det förfall, i vilket det ara-biska och turkiska vanstyret har störtat dem. De ha fordom lidit av förtryck och nästan oavbrutna krig, men nu kan man vänta att Algeriet, Tunisien och Tripolis under en klokare och mera upplyst styrelse skola återvinna sitt forna välstånd.

TRIPOLITANSKA HAREMSKVINNOR PÅ VÄG TILL MOSKÉN Ehuru kvinnorna i många mohammedanska länder inte mera hållas lika strängt avskilda som förr, få dock haremskvinnorna i Tripolis aldrig visa sig för andra än sina äkta män. Då de röra sig ute på gatorna måste de dölja sig i vida kappor och bära mörka masker för ansiktet.

396

BEDUINSKÖNHETERNA I TUNISIEN älska att pryda sig med en mängd smycken av silver, stora örringar, söljor och ädelstensprydda halsband. Ofta bära de på sig en stor del av sina äkta mäns kontanter, och efter hand som mannens rikedom ökas, ökas också antalet av de vid silverkedjor fästade mynt och amuletter som hans hustru smyckar sig med.

397

DET VITA TUNIS Tunis la Blanehe - ligger utbrett framför böneutroparn, vilken från minaretens galleri med ansiktet vänt mot öster kallar de troende till bön. Det är en vacker stad som ligger bredvid en grund sjö, vilken medelst ett smalt sund står i förbindelse med Medelhavet-

Tre mil från staden ligga ruinerna av det forna Kartago.

I CONSTANTINE, den pa sin klippa romantiskt belägna staden, finnas många praktfulla prov på morisk arkitektur, men det mest tjusande är den byggnad som fordom var bejeruas av C011-stantine palats. Det utmärker sig genom sina soliga pelargångar, sina behagfulla valvbågar och sina mångfärgade kakelväggar. Den nuvarande katedralen är en moské från iy:de århundradet.

Timrets och vetets laod CANADA, ENGLANDS STÖRSTA DOMINION

Med en areal av i runt tal 9,660,000 k v k m överträffar Canada i storlek till och med Förenta staterna. Men dess befolkning är vida mindre än unionens. Med 9 a / 3 miljo-ner kommer det icke ens upp till samma folkmängd som staten New York. Canada har dock möjligheter att hysa en mångdubbelt talrikare befolkning, och immigrationen till-för årligen landet nya skaror, mest arbetsdugligt folk i sina bästa år. Sådana siffror som åren närmast före kriget företer den visserligen icke, men 1926 invandrade dock omkring 96,000 personer. I avseende å sin politiska ställning är Dominion of Canada numera nästan lika självständigt som sin granne i söder. Det har säte och stämma i Nationernas Förbund och egen minister i Washington. Grunden till det nuvarande Canada lades 1840, då Quebec och Ontario fingo gemensam regering. År 1867 anslöto sig New Brunswick och Nova Scotia till den s.k. Konfederationen, 1871 inträdde Britisli Columbia i förbundet och 1873 den minsta av provinserna, Prince Edward Island.

^EN FÖRSTE europé, som siktade kanadensiskt land, var, om man un-

dantar de nordiska Vinlandsfararna, den angliserade italienaren John Cabot. Detta skedde fem år efter Nya världens upp-täckt. Två år senare företog portugisen Gaspard Cortereal en upptäcktsfärd till nordamerikanska kusten mellan Nya Skottland och Labrador. Han själv för-svann i obekanta öden, men hans släkt fick av den portugisiska kronan herrerätt över det nyupp-täckta landet. Något verkligt besittningsta-gande blev det dock icke fråga om. Detta var Frankrike förbehållet. Re-dan 1534 seglade Cartier uppför St Lawrencefloden, »den största flod som nå-gonsin blivit sedd». Även senare besökte han flere gånger landet och anknöt förbindelser med de vid floden boende indianerna. Av dessa torde själva namnet Canada ha lånats.

Nya Frankrike. Med de mäktiga och

krigiska irokeserna kom-tno fransmännen i när-mare beröring, när de i början av nästa århund-rade begynte kolonisera landet vid St Lawrence-

INDIANBOCKERNAS BUFFEL Fordom strövade bisonoxen i väldiga hjordar över Canadas prärier, och ännu leva tusentals bufflar frid-lysta i parken vid Wainwright.

floden. Olyckligtvis tog deras ledande man, Champlain, upptäckaren av de stora sjöarna, parti för irokesernas fiender huronerna, och gjorde därigenom de förra till fransmännens oblidkeliga vedersakare, en omständighet, som engelsmännen icke voro sena att draga fördel av. Canadas

eller, som det då kalla-des, Nya Frankrikes his-toria under slutet av sjuttonde och början av adertonde seklet samman-faller i stort sett med his-torien om den fransk-en-gelska rivaliteten i Ame-rika. En tid såg det ut, som om Frankrike fått ett hotande övertag. Det satte sig fast vid Missis-sippiflodens mynning och försökte hindra de brit-tiska koloniernas utvidg-ning genom en ring av fort. Men i längden måste denna kamp avgöras till Englands förmån. Redan 1713 avträdde Frankrike Acadia, d. v. s. de nu-varande provinserna New Brunswick och Nova Sco-tia, och här anlade engels-männen 1749 Halif ax, som sedan spelat så stor roll som flottbas och imigrant-hamn. Tio år därefter föll den gamla franska sta-den Quebec, och därmed var Canadas öde beseglat.

XIV. 3. 399

MOUNT ASSINIBOINE, KALLAT KLIPPIGA BERGENS MATTERHORN Omkring tre svenska mil söder om staden Banff reser sig Mount Assiniboine som en jättelik pyramid till en höjd av 3,550 meter. Mount Assiniboine har blivit kallat Klippiga bergens Matterhorn, emedan det företer en frappant likhet med den berömda alptoppen. Naturseene-rierna i denna del av Klippiga bergen äro storslagna och beundras med rätta av alla turister.

400

FARLIGT ARBETE PÄ MOUNT LEFROY I KLIPPIGA BERGEN För att få denna bild måste fotografen med fara för sitt liv klättra uppför Mount Lefroys branta topp till 3,300 meters höjd över havet. Runtom resa sig berg och åter berg med gla-ciärer på sina förvittrade sluttningar. Här se vi endast en del av detta panorama. Canadas Klippiga berg äro berömda ej blott för sina scenerier utan även för sitt stärkande klimat.

401

LÖNNSIRAPEN RENAS GENOM KOKNING I STORA GRYTOR Sockerlönnens sav tappas om våren, innan bladen spruckit ut. Saven hålles i stora grytor, vilka upphängas över eldar ute i skogen. Det orena skum, som bildas på ytan, avlägsnas om-sorgsfullt, varefter den renade sirapen får kallna. Inkokning av lönnsirap och lönnsocker bedrives särskilt i provinsen Quebec. Fransmännen ha inhämtat denna konst av indianerna.

VARJE KÄRL, SOM BLOTT KANN UPPBRINGAS, FINNER ANVÄNDNING När lönnsirapen kallnat, hälles den upp i kärl av alla slag och storlekar. Men man måste hela tiden röra om i grytan, ty eljes stelnar sirapen. I allmänhet ger ett träd omkring två kilogram socker, Det erfordras alltså många träd för att en familj skall få sitt tehov av socker och sirap täckt. Varma vete- och tovetekakor med lönnsirap anses scm en stor läckerhet i Canada.

402

VINTER I MONTREAL: GATA BLOCKERAD AV VÄLDIGA SNÖMASSOR Östra och mellersta Canada utmärker sig genom sina varma somrar och kalla vintrar. I Montreal, som dock ligger på samma bredd som Bordeaux, äro medeltemperaturerna för juli och januari 25,5 och —10,9 grader, men under särskilt kalla vintrar kan temperaturen sjunka under 30 grader. Ofta måste stadsmyndigheterna kommendera ut formliga arméer av snöskottare.

Vid tiden för erövringen utgjorde de franska kanadensarnas antal endast om-kring 70,000. Största delen av denna be-folkning var bosatt i grannskapet av St Lawrencefloden. Men ganska många sökte även sin utkomst som pälsjägare i sko-garna kring de stora sjöarna eller ännu längre bort, vid Mississippi och Red Ri-ver. Dessa pälsjägare knöto ofta förbin-delser med indiankvinnor, och deras av-komlingar ha spelat en viss roll i Canadas senare historia. Vad åter de bofasta kolo-nisterna vidkommer, voro de flesta enkla

bönder, vilka med stor flit och idoghet skötte sina jordlotter samt lydigt hör-sammade den andliga och världsliga över-hetens bud.

Canadas fransmän äro ett konservativt och hemkärt släkte. I de nya provinser-nas utveckling ha de icke tagit någon större del. Men sina gamla positioner i östern ha de lyckats bevara. Av provin-sen Quebecs inbyggare äro över 80 pro-cent fransmän. Staden Quebec är nästan helt fransk, Montreal till två tredjedelar. Sedan landet blev brittiskt, har någon

103

TVENNE TIMMERHUGGARE FRÄN DET FRANSKA CANADA I ARBETE I provinsen Quebee är flertalet av befolkningen ännu fransk. Lantbruk är dess huvudnäring, men de unga männen söka ofta arbetsförtjänst i timmerskogarna eller i de stora amerikanska industristäderna, särskilt New York. De franska kanadensarna äro kända för sin idoghet, men också för sin långt drivna konservatism. Deras antal kan uppskattas till över 2 1/2 miljon.

invandring från Frankrike knappast före-kommit. Emellertid har de franska kana-densarnas antal under denna tid vuxit från 70,000 till över 2 1 / 2 miljon. Den naturliga folkökningen har alltså, i mot-sats till vad fallet är i Frankrike, varit mycket stark,

Det brittiska Ontario.

Medan Quebee fortfarande i huvudsak är en fransk koloni, bär Ontario en lika

avgjord engelsk prägel. Till grundandet av denna provins bidrogo i främsta rum-met de s. k. lojalisterna, d. v. s. amerika-ner, som förblivit England trogna, och efter frihetskriget i stort antal utvandrade till Canada. Särskilt vinnlade sig dessa kolo-nister och deras efterkommande om uppod-lingen av den fruktbara Ontariotriangeln mellan sjöarna Ontario, Erie och Huron.

Samtidigt invandrade även skotska högländare, vilka tjänat i engelska armén

404

TIMMERFLOTTNING PÄ EN LITEN FLOD I BRITISH COLUMBIA British Columbia är känt för sina täta skogar. Framför allt på kustbergen, men även på väst-sluttningen av Klippiga bergen har det fuktiga klimatet gynnat uppkomsten av en rik barr-trädsvegetation. Man uppskattar den med god timmerskog bevuxna arealen till minst 26 milj. hektar. Timret_ finner främst avsättning i Canadas prärieprovinser och i Förenta staterna.

TIMMERKARLAR HÄLLA EN KORT SIESTA I SITT FLYTANDE HEM Timmeravverkningen i British Columbia försiggår mestadels i kusttrakterna. De djupt inskurna fjordarna underlätta i sin mån transporten av det fällda timret. Men även i det inre av provin-sen bedrives skogshygge i större skala, där vattenvägarna erbjuda liknande betingelser. Sär-skilt gäller detta grannskapet av de långsträckta sjöarna Kootenai, Arrow och Okanagan.

405

406

EN GATUBILD FRÅN OTTAWA, CANADAS FÖRBUNDSHUVUDSTAD Staden Ottawa ligger på högra stranden av floden med samma namn. Den delas genom Rideau-kanalen i Övre och Nedre staden. På bilden här ovan se vi ett parti av Sparks Street, som om-gives av stadens viktigaste affärskvarter. Ottawa, som utmärkes av sina vackra offentliga byggnader, har omkring 140,000 invånare. Det franska elementet är talrikt företrätt i staden.

TORONTO, CANADAS STORA INLANDSHAMN VID ONTARIOSJÖN Toronto är den andra i ordningen av Canadas städer. Befolkningssiffran överstiger en halv miljon. Om förstäderna tagas med, torde den närma sig 700,000. Toronto är en relativt ung stad med avgjort amerikansk prägel. Dess välstånd grundar sig i främsta rummet på den stora importen från Förenta staterna. Bilden visar de höga affärspalatsen vid Yonge Street.

407

TIMRETS OCH VETETS LAND

under krigen mot Frankrike och Kolo-nierna. I våra dagar är invandringen till Ontario mindre betydande. Huvudmas-san av nykomlingarna från Europa söker sig längre västerut, till prärieprovinserna och British Columbia. Norra Ontario är mycket glest befolkat. Väldiga arealer ägna sig alls icke för åkerbruk. Produk-tionen av timmer och pappersved är, trots tidigare rovdrift, fortfarande större än i någon annan kanadensisk provins. Sko-garna täcka en fjärdedel av Ontarios yta. Deras timmervärde kan visserligen icke på långt när jämföras med Stillahavssko-garnas, men en förnuftig forstvård kan göra mycket för att bibehålla eller till och med öka produktiviteten.

Provinsen Ontario är rik på nyttiga malmer. Nickel, koppar, silver, guld och kobolt utvinnas. Bekanta äro de stora nickel-kopparfyndigheterna vid Sudbury i mellersta delen av provinsen, norr om

Georgian Bay. Petroleum finnes på On-tariohalvön, men det järn och kol, som den aktningsvärda järnindustrin behöver, måste införas från Förenta staterna. Ge-nom Ontario äro tre stora transkontinen-tala järnvägslinjer dragna. I norr löper Grand Trunk Pacific, i söder Canadian Pacific, och mellan dem Canadian Natio-nalbanan. I själva verket drives även Grand Trunk-järnvägen av Canadian National, som är ett statligt företag. Den första banan genom Canada från hav till hav byggdes av det privata Canadian Pacificbolaget, C. P. R.,och blev färdig för trafik 1885.

Ett mäktigt pälskompani. Det väldiga området mellan Hudson-

bukten och Stilla havet innehades ända till nittonde seklets mitt av Hudson Baykompaniet, som grundlagts redan år 1670 av prins Rupert. Detta företag äg-

BYGGET GÅR SNABBT UNDAN, NÄR MÄNGA HÄNDER HJÄLPA TILL Nybyggarna i Canada äro ofta hänvisade till varandras hjälp, när det gäller sådana företag som ett husbygge. En farmare, som ämnar uppföra en ny lada, underrättar grannarna om sin avsikt och behöver nästan aldrig frukta ett avböjande svar, då han kallar dem till arbete på byggnaden. På detta sätt kan farmaren utföra mycket, som eljes vore så gott som omöjligt.

408


made framför allt uppmärksam-het åt pälsjakten och päls-handeln. Dess första faktorier lågo vid kusten av Hudson-bukten, men efter Canadas erövring började kompaniet längs floddalarna söka sig allt längre västerut. Emellertid blev den brittiska regeringen orolig för västerns framtid. Med Förenta staterna hade man visserligen 1846 fått till stånd ett rätt förmånligt gränsavtal, men regeringen önskade dock en strängare po-litisk kontroll över det nya landet. År 1858 avskildes British Columbia som kron-koloni, och 1869 sålde Hudson Baykompaniet sina territori-ella rättigheter för 300,000 pund.

Nybyggare på prärien. Länge hade man trott, att

de stora prärierna icke ägnade sig för jordbruk, endast päls-jakten i skogarna och guld-vaskningen i British Columbias floder lockade, men småningom öppnades ögonen för de utom-ordentliga möjligheter, som legat gömda i slätternas frukt-bara svarta och bruna jord. Skaror av nybyggare ström-made in, och snart förvandlades prärien till vajande, oöverskådliga vete- och havrefält. Invandringen fortgår allt jämt gynnad av kanadensiska staten och järn-vägsbolagen, men utsikterna att få verk-ligt förstklassig jord för en ringa penning eller kanske gratis äro naturligtvis icke mer desamma som på 1880- och 90-talen. Innan nytt land öppnas för kolonister, indelas det i s. k. townships på 36 en-gelska kvadratmil, motsvarande 9,216 hektar. E t t township åter består av 36 lika stora delar, sections, vilka i allmän-het ägas av staten, järnvägsbolaget, Hudson Baykompaniet och skolan.

De första nybyggarna voro mest far-mare från Ontario, men snart började större kontingenter infinna sig från U. S. A.

HUR JÄRNVÄGAR SKYDDAS MOT SNÖSKRED I Klippiga bergen har man mångenstädes varit nödsakad att bygga starka trätak över j ärnvägen för att skydda den mot de ofta återkommande snöskreden. Som synes av bilden äro dessa tak försedda med extra förstärkningar för att uthärda snöns tryck.

och Europa. Engelsmän, skottar, tyskar, skandinaver, finnar och ukrainare erhöllo fri jord av staten eller köpte »quarter sec-tions» på 64 hektar på gynnsamma vill-kor. Numera tar den medellöse invand-raren ofta tjänst hos någon farmare eller arbetar i en tiinmer-»camp» eller vid ett järnvägsbygge, tills han sparat så mycket penningar, att han kan etablera sig som lantbrukare.

Canadas veteskörd är enorm. Under normala år täcker den en tiondedel av världsbehovet. Endast Förenta staterna producera mera vete. År 1925 skördades över 150 miljoner hektoliter, varav 9 3 procent i de tre prärieprovinserna. Expor-ten går framförallt över Montreal, som är världens största spannmålshamn, ehuru

409

NIPIGONFLODEN STRÖMMAR FRAM MELLAN VILDA KLIPPBLOCK Nipigonsjön i västra Ontario är känd för sin rikedom på foreller. Detsamma gäller även Nipi-gonfloden, dess utlopp i sötvattenshavet Övre sjön. Denna flod är tämligen kort, knappast mer än sex svenska mil lång, men likväl det största vattendrag, som utmynnar i Övre sjön. Ett vid-

sträckt landområde kring Nipigonsjön har av provinsregeringen förklarats för naturpark.

DEN VITTBERÖMDA »SMARAGDSJÖN» I KLIPPIGA BERGEN I Kicking Horseflodens dal, omgiven av Klippiga bergens snöhöljda toppar, ligger den berömda alpsjön Emerald Lake. En ram av tät, mörk skog bidrar till dess oomtvistliga skönhet. Gen om Kicking Horsepasset går Canadian Pacificbanan över bergskammen, som utgör gräns mellan provinserna Alberta och British Columbia. Passets höjd är nära 1,650 m. över havet.

410

DE

TU

SE

N Ö

AR

NA

S S

JÖ:

I F

ÖR

GR

UN

DE

N E

TT

IM

PO

NE

RA

ND

E L

US

TS

LO

TT

PÅ

EN

NA

TU

RSK

ON

HO

LM

E

Vid

si

tt

utl

op

p

ur

On

tari

osj

ön

är

St I

.aw

ren

cefl

cden

myc

ket

bre

d o

ch

om

slu

ter

en

arki

pel

ag a

v st

örre

och

min

dre

öar

. D

enn

a d

el

av

flod

en k

alla

s D

e tu

sen

öa

rnas

sj

ö. I

sj

älva

ver

ket

räk

nar

den

na

»sjö

»,

som

är

se

xtio

ki

lom

eter

lå

ng

och

fr

ån

sex

till

el

va

kilo

met

er b

red

, om

krin

g 1,

700

öar

oc

h

ho

lma

r.

På

fler

a

har

m

an

up

pfö

rt

ståt

liga

h

ote

ll

och

sl

otts

likn

and

e vi

llo

r.

Mån

ga r

ika

amer

ikan

er t

illb

rin

ga h

är e

n d

el a

v so

mm

aren

. Ö

vre

St

I.aw

ren

ce

sam

t sj

öar

na

bil

da

en

nat

url

ig

grän

s m

ella

n

Can

ada

och

F

öre

nta

st

ater

na,

m

en

den

na

grän

s sk

ilje

r ej

åt

, d

en f

örb

ind

er n

atio

ner

na.

411


öppen endast s ju månader om året. F o r t Churchill vid Hudsonbukten torde få en viss betydelse, när järnvägen från Sas-katchewans och Manitobas vetedistrikt blivit färdig.

Efter det Hudson Baykompaniet av-stått från sina anspråk, organiserades landet som territorier, vilka efter hand blivit självstyrande provinser i den kana-densiska unionen. År 1870 upprättades provinsen Manitoba samt 1905 .Saskat-chewan och Alberta. Dessa provinser äro var för sig nästan lika stora som den skan-dinaviska halvön, men deras folkmängd är trots invandringen ännu ringa. Landet mellan Red River och Klippiga bergen kan indelas i tre naturliga områden. Längst i söder utbreda sig väldiga gräs-slätter, de egentliga prärierna, norrom dem ligga »The great park lands», vilka bestå av prärier omväxlande med små-skogar a v poppel, björk och pil, stundom även av ek och gran. Jordmå-nen i parkländerna är förträfflig, den överträffas knappast a v präriej orden, medan den rikligare nederbörden skänker parkländerna ett avgjort företräde. Längre norrut övergår parklandskapet småningom i de stora skogarna, vilka utan avbrott sträcka sig ända till Ishavets närhet.

I Winnipeg, Manitobas huvudstad, som på knappa sextio år vuxi t från intet till en vacker och modern stad på 200,000 invånare, kunna vi vä l ja t v å färdvägar västerut. Den södra vägen, C. P. R., le-der över Regina, huvudstaden i Saskat-chewan, och Calgary i Alberta till den kända turistorten Banff i Klippiga bergen och därifrån genom Kicking Horsepasset och längs British Columbias floddalar till staden Vancouver. Den norra vägen, Canadian National, för över Saskatoon, Edmonton, Jasper Park, Banffs konkur-rent, och Yellowheadpasset till samma ändpunkt, Vancouver.

Canadas Klippiga berg äro berömda för sina naturscenerier. Mörka skogar spegla sig i klara fjällsjöar, och över båda resa sig mäktiga grågula toppar till den eviga snöns regioner. Uppe i bergsklyftorna klättrar vildfåret och lurar den ilskna grizzlybj örnen på rov. Lägre ned ströva »moose» och »caribu», Canadas älg och ren.

P å Kl ippiga bergen ha de flesta a v prärie- och skogslandets floder sina käl lor. Saskatchewan söker sig genom M a n i t o b a s stora sjöar till Hudsonbukten. Medan Athabaska och Peace River utgöra käll-floder till den mäktiga Mackenzie. P e a c e Riverdalen, som ligger på samma bredd som södra Sverige, är ett f ruktbart åker-bruksdistrikt, men längre norrut finnas endast små möjligheter för nybyggare .

Timmer och metaller. British Columbia, den västligaste a v

Canadas provinser, är rikt på timmer och metaller. Douglasgranen blir ända till hundra meter hög. Guld vaskas eller har vaskats i nästan varje flod i provinsen. Ur malmer utvinnas koppar, bly, zink och silver. Järn- och kolfyndigheterna på ön Vancouver utgöra borgen för en fram-tida storindustri. Fisket är en av provin-sens huvudnäringar. I floderna och flod-mynningarna fångas lax. Staden Prince Rupert, som genom en bana tvärs igenom British Columbia är förbunden med den norra transkontinentala järnvägen, bil-dar ett centrum för laxkonserveringen. Numera bedrives även ett omfattande havsfiske på torsk, sill och helgeflundra. Genom sin rikedom på kol och järn samt sina outtömliga fiskevatten är British Columbia ett motstycke till den östligaste a v Canadas provinser, N o v a Scotia.

Huvudstad är Victoria på ön Vancou-ver, men den viktigaste handelsstaden är Vancouver, som ligger på fastlandet vid Fraserflodens mynning. Vancouver är bekant för sitt vackra läge och sin härliga arkitektur. P å gatorna ser man ofta ki-neser och japaner. Kineserna hålla, här som i de östligare provinserna, små t v ä t t -inrättningar och matställen. Japanerna äro företrädesvis t jänare i privata hus eller på de stora hotellen.

Kust landets forna herrar, indianerna, vilkas fantastiska totempålar och vä ld iga urholkade krigskanoter väcka m u s e i b e -sökarens häpnad, spela numera en full-komligt underordnad roll. I Canada som i Förenta staterna äro indianerna själva knappast något annat än museiföremål, vilka icke finna någon plats inom ramen för den vite mannens materiella kultur.

412

D e tropiska urskogamas jätteö BORNEO, DESS URSKOGSFOLK OCH KRIGISKA

SJ ÖDAJAKBR I ett tidigare kapitel, »Där man skjuter med blåsrör», ha vi besökt Borneo och lärt oss hur man där tillverkar och använder det farliga blåsröret. På efterföljande blad skola vi åter förflytta oss till ön, denna gång för att taga det märkliga landet självt och dess infödingar i skärskådande. Ända intill jämförelsevis sen tid har över en stor del av värl-den »den vilde mannen från Borneo» betraktats som representant för infödingar i det primitivaste barbari och för ett gudsförgätet, i alla avseenden avskräckande land. Nu-mera vet man bättre, och förhållandena på ön ha också mycket förändrat sig. De fruk-tade sjödajakerna, fordom namnkunniga huvudjägare och pirater, ha numera till största delen antagit fredligare seder, och på sina respektiva områden ha britterna och holländarna infört ordnade förhållanden i detta tropiska land, över vilket naturen så rikligt slösat^ sina håvor och där omätliga rikedomar ännu ligga outnyttjade.

IN G E N annan' o i världen, med un-dantag möjligen för N y a Guinea, till-

talar fantasien så som Borneo. Det är ett land inhöljt i hemlighetsfullhet och romantik. Ännu i våra dagar, då även de mest undanskymda avkrokar av jorden få avslöja sina mysterier för upptäckarna, ha vida urbygder av Borneo förblivit okända. Borneo är också en jätte bland öar, den största näst Grönland och N y a Guinea, omfattande 734,000 kvkm, såle-des inemot samma areal som Skandina-viska halvön. Den tropiska urskogen — Borneo korsas av ekvatorn — samt bergs-kedjor i det inre, med enstaka toppar hö-jande sig över 4,000 m., värna öns otill-gänglighet och göra terrängen så mycket mer svårframkomlig. Liksom på Celebes utgå bergsryggarna strålformigt från öns centrum. O m man tänkte sig Borneo sänkt blott ett femtiotal meter, skulle av den väldiga ön ej kvarstå mera än ett skelett av oregelbundet löpande bergs-kedjor, alla sammanträffande i ett central-massiv. Borneo skulle då till sin allmänna konfiguration mycket erinra om Celebes.

Brusande, väldiga floder. Urskogarna genomskäras i alla rikt-

ningar a v ansenliga floder, vilka i hastigt lopp söka sig till havet, där mycket vid-sträckta deltabildningar avlagrats. Före-komsten a v så stora floder och deltafor-mationer är möjlig endast i trakter, där ett oerhört regnfall råder. På flere ställen i de centrala bergen uppgår nederbörden per år till 5 å 6 m. Regnperioden sam-manfaller med nordostmonsunen, som

blåser från oktober till mars med de häf-tigaste regnfallen i januari. I den låglänta kustterrängen uppdela sig floderna, all-deles som Rhen efter sitt inträde i Hol-land, i ett otal armar, som lugnt mynna u t i havet. Huru enormt dessa floder i sitt mellersta lopp under regntiden, kunna svälla över sina bräddar, åskådliggöres genom de massor av flytbråte man ser ligga inklämda mellan strandträdens kro-nor ända till 10 m. över det normala vattenståndet.

Urskogens prakt. Från hjässan till fotabjället klädes ön

a v en imposant vegetation. I naturens slösande rikedom fångas blicken särskilt av de talrika palmerna. Än är det dungar av kokos- eller sagopalmer, än arekapal-men med dess pelarlika, snörräta stam och ljusare krona, än i sumpmarkerna nipapalmen med dess väldiga bladrosett utan någon synlig stam; däremellan ser man den allestädes välbekanta rotting-palmen vinda sig längs marken eller över snårskogen. Till växtvärldens värdefulla produkter höra även flere arter gummi-träd samt dyrbara virkesslag, och en sär-skild charm erbjuda yppiga frukter och blommor, bland dem de praktfullaste orkidéer.

Borneo är ryktbart för sina vilda djur, och även i andra avseenden hör dess djurvärld till de intressantaste och artri-kaste på jorden. Bl . a. äro aporna talrika — i detta land både dödas och ätas de. Den för ön mest typiska bland dem är den människoliknande orangutanen, som blir

413

V Ä L U P P T R A M P A D S T I G G E N O M S K O G E N NÄRA B A R A M - F L O D E N Baram-floden, som rinner upp på Iranbergen, flyter genom Sarawak, ett brittiskt protektorat. Större delen av Borneos befolkning bor vid flodstränderna, varför de bästa vägarna påträffas nära vattenlederna. Träden med den raka, släta stammen äro tapaner, verkliga urskogens jät-tar. Omkring 60 olika slag av nyttigt timmer finnas, vilka kunna utnyttjas för världsmarknaden.

4

UNGA IBANER, eller sjödajaker, se onekligen pittoreska ut i sin originella och färgrika högtidsutstyrsel. De unga männen äro betydligt lättare klädda än deras systrar, men deras silversmycken, scharlakansröda och gyllene höftkläden samt rikt ornerade svärd låter dem i alla fall framstå som värdiga par för flickorna. Gossens utrustning är vida bekvämare än flickans.

415

BLAND KENYAHNERNA måla krigarna på sina sköldar groteska människoansikten i rött och svart och pryda dem därjämte med tofsar av hår från sina slagna fienders huvuden. Alla stammar använda träsköldar till sitt skydd, medan deras förnämsta anfallsvapen utgöras av svärdet och spjutet. I forna dagar var strid de manliga infödingarnas förnämsta uppgift.

4 16

SÄREGEN H Ö V D I N G A G R A V L Å N G T INNE I D J U N G E L N Då nian färdas genom urskogen, kan man påträffa egendomliga gravbyggnader sådana som den här avbildade. Gravkammaren, där den döde förmultnar, utgöres av en plattform försedd med tak, stundom även väggar, och vilande på höga pelare. Runtom upphängas föremål, som till-hört den döde, ävensom gåvor av föda. Hövdingarnas gravar utsiras på det sorgfälligaste.

XIV. 4. 417

K U L I E R B Ä R A N D E S Ä C K A R M E D PEPPAR T I L L EN F L O D B Å T Borneos jord är mycket fruktbar och ägnar sig för odling av nästan vilka tropiska växter som helst. Pepparplantan har blivit införd från Indien, och stora mängder av denna krydda odlas i Sarawak, ehuru på grund av en sjukdom hos växten avkastningen minskas för varje år. Pep-parkomen fås av plantans torkade frukter, vilka äro röda. Som transportmedel tjäna pråmar.

över 4 fot hög och med ti l lhjälp a v sina enormt långa armar snabbt förflyttar sig fram i skogen genom att svinga sig från träd till träd. I olika distrikt h a r påträf-fats kol, petroleum, guld, diamanter m. fl. viktiga mineral.

En legendarisk förhistoria. Det lilla sultanatet Brunei i nordvästra

Borneo är i våra dagar en skugga a v sig självt men tronar på stolta minnen från svunna århundraden. Vid tiden för de första européernas ankomst utgjorde det en stor och mäktig stat med över 100,000 invånare. Hovet var ett a v de yppigaste som funnits, och hovdignitärernas dräkter formligen dröpo a v rödaste guld och glimrande silver.

Brunei, som förr hette Berunei eller Burnei, blev senare beteckningen för hela ön under form av Borneo. Det ta sultanat skall ha anlagts på 1300- eller 1400-talet a v islams utsända apostlar, men har tro-ligen betydligt äldre anor. Enl igt gamla kinesiska annaler från sjätte århundradet existerade nämligen i dessa trakter ett ansenligt kungarike med buddistiska

härskare. Under växlande perioder ha de-lar av kustlandet stått under starkt hin-duiskt och kinesiskt inflytande. Dan planmässiga missionsverksamhet, som ut-övats inom den mohammedanska värl-den, nådde under senare delen av medel-tiden Borneo med en ny böl ja a v kultur-inverkan, denna gång arabisk.

De vita rajahs i Sarawak.

Mest romantisk är Sarawaks historia, vilken stat från sin tillblivelse omkring år 1840 ända in i vår tid varit en vit mans privata egendom. Det var en ung engelsk lyckoriddare, James Brooke, som tack vare de t jänster han gjorde den d. v. sultanen a v Brunei av denne utlovades hela det stora området Sarawak, vars härskare han också blev under titeln ra-jah. H a n gjorde sig i hög grad o m t y c k t a v befolkningen och upprättade ordning och enighet i sitt rike. Efter James Brooke ha hans stat och värdighet övergått till andra medlemmar av hans släkt, v i lka regerat som ett slags lydfurstar under Storbritannien.

DE TROPISKA URSKOGARNAS JÄTTEÖ

En heterogen befolkning.

Våra dagars Borneo utgör ett formligt mosaikfält a v raser och tungomål, i vil-ket virrvarr etnologien hittills förgäves försökt bringa klarhet. Relativt sena in-vandrare äro malajerna i kustlandet, me-dan den mer ursprungliga befolkningen bebor det inre. Man har preliminärt enats 0111 att fördela Borneos 30 till 40 inhemska stammar i följande fyra huvudgrupper: punaner, kalamantaner, kayan-kenyahner och ibaner eller sjödajakar, vilka sist-nämnda stå nära malajerna.

Minst utvecklade äro punanerna, vilka sakna fasta boplatser. Beväpnade med blåsrör och pilar ströva de omkring i ur-skogarna. Till skydd för natten uppföra de åt sig riskojor av primitivaste slag, i själva verket ej alltför olika det nattläger deras rödludne kusin i avlägset led, orarg-utanen, reder sig t jugu meter högre upp i urskogens kronor.

Bosättning i långhus.

Alla de övriga stamgrupperna karakte-riseras genom bosättning i s. k. »långhus», uppförda på pålar i skyddssyfte och varie-rande i storlek och utförande. De största av dessa hus bereda bostad för några hundra personer. De olika familjerna bebo avskrankade rum längs husets ena långsida, medan den övriga delen av hu-set bildar en lång, öppen veranda, som är ett gemensamt uppehållsställe för sam-hällets alla medlemmar. Golven i de en-skilda avdelningarna äro belagda med mattor utom i mitten, där eldstaden har sin plats, formad av ett lager lera på gol-vet. I den yttre korridorliknande veran-dan befinna sig härdar för gemensamt bruk, och på vissa av dessa hålles elden ständigt brinnande. Över härden utanför hövdingens avdelning pläga fiendernas avhuggna huvuden •— krigstroféer — vara upphängda. Bosättning i långhus kännetecknar även bl. a. papuanerna i

M O D E R N A T R A N S P O R T M E D E L PÄ EN STOR PEPPARPLANTAGE Pepparplantan växer bäst i trånga, skyddade dalar, där den fuktiga jorden blivit fet genom massor av nedfallna multnande löv. Vissa av plantagerna äro så vidsträckta, att man nödgats bygga smalspåriga järnvägar för att snabbt och bekvämt kunna transportera säckarna med peppar till upplagsmagasinen. Från samma trakter exporteras även ofantliga mängder sago.

4 1 9

KU

ST

BY

N M

EN

KA

BO

NG

ME

D B

ER

GE

T K

INA

BA

LU

I B

AK

GR

UN

DE

N

Men

ka

bo

ng

, en

»

mar

inb

y»,

är

bel

ägen

i

no

rra

del

en

av

bri

ttis

ka

Bor

neo

. H

use

n

ha

up

pfö

rts

p

å p

ålar

i v

attn

et s

om s

kyd

d m

ot f

ien

tlig

a a

ngr

epp

. S

jöd

aja

ke

rna

, äv

en

kän

da

un

der

b

enäm

nin

gen

ib

aner

, ti

llh

öra

en

sid

ogre

n

av

mal

ajer

na

och

b

ebo

del

ar

av

ku

sten

. D

et

är

främ

st

de,

vi

lka

förv

ärv

at

ry

kte

so

m

hu

vud

jäga

re.

Un

der

en

gels

män

nen

s oc

h

ho

llän

dar

nas

fa

sta

ad

min

istr

atio

n

hål

la

des

sa

blo

dig

a se

dvä

njo

r d

ock

pä

att

dö

ut.

B

erge

t K

inab

alu

, o

mkr

ing

4,5

00

m

eter

h

ögt

, an

ses

av

infö

din

garn

a

vara

d

e av

lid

nas

u

pp

ehål

lsst

älle

sa

mt

en

bo

pla

ts

för

dra

kar

.

420

421

EN

KA

LA

MA

NT

AN

FA

MIL

J

I SI

N A

VD

EL

NIN

G I

NO

M D

ET

GE

ME

NSA

MM

A

LÅ

NG

HU

SET

Fl

ere

byar

i d

et i

nre

av B

orne

o om

fatt

a en

end

a by

ggna

d, v

ilken

bet

eckn

as m

ed t

erm

en »

lång

hus»

och

upp

give

s ku

nna

mät

a 35

0 m

. i

läng

d.

I hus

en,

som

är

o by

ggda

på

påla

r,

utfö

ras

vägg

arna

av

kl

uven

bam

bu o

ch g

olve

n av

gro

vt t

illyx

ade

plan

kor,

med

an t

akbe

lägg

ning

en u

tgör

es a

v pa

lmbl

ad.

Ett

lå

nghu

s är

län

gs e

na s

idan

ind

elat

i

talr

ika

ensk

ilda

avde

lnin

gar,

til

l vi

lka

dörr

ar l

eda

från

en

ha

lvtä

ckt

vera

nda

strä

ckan

de

sig

läng

s de

n an

dra

lång

sida

n.

Såso

m v

i se

, är

o go

lven

bel

agda

med

flä

tade

mat

tor,

men

bäd

dar,

lor

d oc

h st

olar

sak

nas,

och

man

sit

ter

och

ligge

r på

gol

vet.

DE TROPISKA URSKOGARNAS JÄTTEÖ

N y a Guinea. Bland sjödajakerna ser man byar, i vi lka husen äro uppförda på pålar i vattnet .

Sjödajaker, fruktade huvudjägare. Till den kollektivgrupp, som går under

benämningen kalamantan, höra bl. a. de s. k. landdajakerna. Högst i andligt av-seende stå kayanerna och kanyahnerna, vilkas hudfärg är avgjort ljusare än t. ex. ibanernas. Mest kända för européerna äro ibanerna eller sjödajakerna, förnämligast emedan de äro så talrika i Sarawak, där de utgöra kustbefolkningen. Namnet s jödajaker ha de erhållit emedan de första engelska pionjärerna funno dem synnerligen skickliga och lämpliga för sjömansvärv. De äro ett kraftfullt, oro-ligt och stridslystet släkte, vars rykte som h u v u d j ägare och pirater gått över världen.

D å man hör, att huvudjakten är ett

absolut villkor för god väderlek, för fäl-tens bördighet, för skogarnas rikedom på villebråd, för a t t hundarna må kunna jaga effektivt, för att floderna skola överflöda a v fisk, för a t t befolkningen må vara sund och livskraftig och äktenskapen frukt-samma, så förstår man, huru djupt inro-tad huvudj ägarinstitutionen är. Ingen man åtnjuter anseende, innan han visat sin duglighet genom att taga åtminstone ett huvud. Han får då bära t igerkattens hörntänder som öronsmycken, han får tatuera lika många blå märken på under-armen som antalet tagna huvuden och, framför allt, hans ställning i det täcka könets gunst blir en helt annan än förr. Dessutom tror man, att den dödes ande fortfarande dväljes i huvudet och bringar lycka över huset, att man förvärvar sig vederbörande ande som slav i nästa till-varo, och att gudarna sonas genom tagna huvuden.

D E K O R E R A D O C H PÅ PÅLAR U P P F Ö R D S Ä D E S B O D HOS K A L A M A N T A N E R N A Under namnet kalamantaner sammanföras talrika besläktade stammar, vilka äro spridda över hela Borneo. Invid deras byar får man se rymliga sädesbodar, vilka äro gemensamma för hela bysamfundet och där de skördade risförråden förvaras. Många av dessa bodar äro rikt orne-rade, och alla äro byggda på pålar åtskilliga fot över marken till skydd mot råttor och andra djur.

422

Krukmakare ETT URÅLDRIGT HANTVERK

Såväl den civiliserade människan som vilden har alltid varit i behov av husgeråd. Vi veta ej när hon kom underfund med, att hon vid tillredandet av mat ock dryck kunde begagna sig av kärl, gjorda av bränd lera, men det är knappast tvivel underkastat, att krukmakeriet är ett urgammalt konsthantverk. Fastän många av de tidigare funna lergodsen äro mycket grova, tillverkade egyptierna och kineserna verkliga mäster-verk många århundraden innan européerna ännu gjort några nämnvärda framsteg. De bäst kända lergodsen äro resultatet av många års tålmodigt arbete och experi-menterande, om också de viktigaste procedurerna i princip blott obetydligt förändrats. I detta kapitel skola vi följa utvecklingen av detta konsthantverk och tala något om

tillverkningsmetoderna hos olika folk.

k E T Ä R ej svårt att förstå varför krukmakeriet är en så urgammal in-

dustri. Hur enkelt och primitivt livet än må gestalta sig hos olika slags folkstam-mar, finna vi alltid att de bemöda sig om at t skaffa sig tvenne ting: vapen ochhusge-råd. Behovet av föda framkallar behovet a v vapen, och då männen återvända med sitt jaktbyte till sina hyddor, skall detta byte på något sätt bevaras och till-redas, och då uppstår behovet av husgeråd. Vilden behöver ej blott en enkel tallrik eller skål, på vilken han kan äta eller ur vilken han kan dricka, utan han måste också skaffa sig kärl för att upp-bevara födan.

Vad kan vara mera naturligt än den idé, som föddes hos vil-den, då han såg solens inverkan på den mjuka leran, i vilken fördjup-ningar bildats efter senaste störtregn? Han måste snart lägga märke till att solen gjort leran hård; så går han en annan gång förbi samma ställe efter ett annat störtregn och finner då, att de små hårda gropar-na kunnat kvarhålla vattnet en längre

EN K R U K M A K A R E S E N K L A V E R K S T A D Vatten i ett buckligt bleckkärl, en klump lera och en ytterst primitiv drejskiva — se där allt vad en egyptisk krukmakare använder, för att fram-bringa de lergods bonden behöver för dagligt bruk.

tid. Han upptäcker att leran lämpar sig för uppbevarande av vatten, om den ej blir uppmjukad.

Hur krukmakeriet kan ha tagit sin början. Först låter vilden solen torka de enkla

kärl han format av leran. De enda verk-t y g han brukar äro fingrarna. Förr eller senare lär han sig — kanske genom en ren tillfällighet — att förstå, att det är effek-tivare att torka leran med tillhjälp av

eld, och från och med denna dag upp-kommer tillverk-ningen av verkligt användbara lerkärl. Sedan han fått stör-re vana, börjar han omväxla formen på sina alster, och ge-nom förkärleken för ornamentik och fär-ger kommer han på idén att pryda före-målen. I gravar från förhistorisk tid ha forskare funnit urnor, vaser och andra slag a v kärl vackert formade och d e k o r e r a d e m e d streck och enkla teckningar. Dessa urtidsmänniskor an-vände troligen sam-ma metoder vid de-koreringen av sina alster, som några vilda folk använda ännu den dag i dag.

423

KVINNA FRÅN GULDKUSTEN KNÅDAR MODELLERINGSLERA Bland negerstammarna i Afrika, liksom bland de flesta vilda folk, utföra kvinnorna allt slags-arbete; de äro bl.a. skickliga krukmakare. Denna kvinna från Guldkusten har tagit upp lera, troligen från närmaste flod, och sedan hon tvättat den och befriat den från stenar och andra hårda ämnen, placerar hon den på ett bräde och bearbetar den med fingrarna tills den blivit mjuk.

424

DEN FORMLÖSA L E R K L U M P E N M O D E L L E R A S AV S K I C K L I G A HÄNDER I sitt' modelleringsarbete begagnar negerkvinnan sig ej av någon maskin. Det enda verktyg hon använder utom sina händer är en skrovlig schablon av sten, vilken står bredvid de tre skålarna på bilden. Schablonen pressas in i den oformade lerklumpen för att underlätta jämnandet och formandet av kärlet. Det är förvånansvärt i hur hög grad de färdiga pjäserna likna varandra.

425

K Ö P M Ä N I N S P E K T E R A L E R G O D S U T A N F Ö R B A G D A D Utanför det gamla Bagdad, huvudstad i det efter världskriget bildade kungariket Irak, ligger krukmakarnas by. Dit ut bege sig Bagdads köpmän för att bland de utställda krukmakar-godsen förnya sina lager. Urvalet är icke stort, ty orientalerna äro konservativa och tycka ej om

nymodigheter, varför det ej lönar sig att producera nya modeller.

K R U K O R O C H S K A L A R S T Ä L L A S I U G N E N FÖR A T T B R Ä N N A S På bilden här ovan se vi en krukmakare från Bagdad, som räcker lerkärl åt en annan arbetare, som befinner sig inne i brännugnen och placerar kärlen på hyllor. När ugnen är full, staplar man upp ris i den; detta antändes, och mannen som är i ugnen klättrar ut och ugnsöppningen till-slutes. Genom denna bränningsprocess blir lergodset,' såsom i texten beskrives, hårt och fast.

426

KRUKMAKARE

Strecken cch de enkla djurteckningarna formas genom att pressa in fibrer eller hår i den mjuka leran innan den brännes.

Berömda krukmakare. Krukmakaren är alltid beroende av le-

rans beskaffenhet i omgivningen. I varje land anläggas vanligtvis fabrikerna i trakter därför ändamålet lämplig lera före-kommer. Då vi studera denna industris historia, är det intressant att se, huru många olika folk som göra anspråk på att ha uppfunnit det egentliga krukma-keriet, om också principerna för tillverk-ningen överallt i huvudsak äro desamma. Kinesen påstår, att fint lergods tillverka-des i hans land redan år 2690 f. Kr., men för detta påstående saknas tillsvidare bevis. Man antar likväl att porslinstill-verkningen var känd i Kina åtminstone ett par århundraden f. Kr. Senare har det genom fornfynd bevisats, att kruk-makeriet var en allmän industri i Egypten redan många hundra år förrän man visste något om tillverkningen i Kina.

Lergodset indelas i tre klasser: fajans, stengods och porslin. De utmärkande kännetecknen för dessa särskilda typer ligga i lerans sammansättning och brän-ning. Våra billiga kaffekoppar och tefat äro fajans, som brännes långsamt i lägre temperatur än porslinet. Stengodsleran är grövre och användes till krus och olika slags lerpipor. Bränningsprocessen försig-går härvid mycket snabbt och vid hög temperatur. Det tunna och nästan ge-nomskinliga äkta porslinet fordrar den högsta temperaturen.

Porslinet kommer till Europa.

Den första kännedomen om porslinet erhöllo européerna genom Marco Polos berömda resa till Orienten på 1200-talet, då han bl. a. besökte de kinesiska pors-linsfabrikerna och hade med sig till hemstaden Venedig utsökta prov på kine-siskt konsthantverk. Omkring två år-hundraden senare, eller närmare bestämt är 1487, skänkte den egyptiska sultanen å t Florens härskare, Lorenzo de Medici, en kinesisk porslinspjäs. I Europa vak-nade nu intresset för denna kinesiska in-

dustri, och Portugal begynte importera porslinsvaror från fjärran Östern.

Snart försökte europeiska krukmakare efterbilda denna kinesiska konst, men under många år uppnådde man intet re-sultat. Det första europeiska porslinet tillverkades slutligen år 1580 av den ita-lienska storhertigen av Toscana, Fran-cesco de Medici. Han bedrev produk-tionen endast i liten skala, och efter hans död upphörde denna industri helt och hållet. Efter någon tid återupptogo andra italienare detta konsthantverk, och från Italien spreds hemligheten med porslins-tillverkningen till Frankrike genom Kata-rina av Medici. I staden Sevres gjordes det första äkta porslinet, fastän Sevres numera främst är berömt för sitt porösa och lätta lergods. Men Tyskland upp-täckte i själva verket först hemligheten att framställa äkta porslin på ett sätt, som kunde betecknas som fullkomligt.

Italien fortsatte att tillverka ett slags porslin, som kallades majolika. Frankrike utvecklade sitt porösa och Tyskland sitt hårda porslin; den tyska produktionen förlades till trakten omkring Dresden och Meissen och blev snart världsberömd. England tog del i framgången med sitt Derby, Chelsea och Worcester porslin. Det wedgwoodska äkta porslinet, vilket härleder sitt namn från den store pion-jären på området, Josiah Wedgwood, gav England en plats bland världens främsta porslinsproducenter. De nordiska län-derna, främst Danmark och Sverige, kon-kurrera numera framgångsrikt med dessa stormakter.

Drejskivan. D å krukmakaren i de moderna fabri-

kerna blandar sin lera känner han nu till de bästa sammansättningarna, vilka upptäckts efter många års tålmodigt arbete av de stora föregångsmännen i början av det adertonde århundradet. D å han förfärdigar finare pjäser, såsom vackra vaser och kostbara, utsökt fina prydnadsföremål av äkta porslin, använ-der han allt fortfarande drejskivan i lik-het med forna tiders krukmakare. Intet land kan göra anspråk på att ha uppfun-nit drejskivan. Allt eftersom krukma-

427

M E N D I K V I N N A FRÄN SIERRA L E O N E T I L L V E R K A R EN K R U K A Kvinnorna i Sierra Leone, den brittiska kolonin vid Afrikas nordvästkust, äro skickliga kruk-makare. Här se vi en mendikvinna i arbete. Sedan hon bearbetat leran, knådar hon ihop rullar, vilka hon radar upp på en stadig bas. När rullarna staplats upp till en bestämd höjd, skrapas dei>

yttre sidan mer eller mindre slät och reduceras till lämplig tjocklek.

S I D O R N A S L Ä T A S O C H K A N T E N F O R M A S Nu kan den egentliga modelleringen begynna. Sedan sidorna med stor försiktighet gjorts tunnare och slätare, utvidgas de tills krukan erhållit sin avsedda storlek och form. Denna kvinna använ-der icke någon schablon, utan litar vid arbetet endast på sitt ögonmått. Nästa led i utvecklin-

gen består i kantens utarbetande, vilket är ett ömtåligt göra. 428

T V Ä V I K T I G A STADIER VID K Ä R L E T S F U L L Ä N D N I N G För att hindra kanten att spricka sönder, tillsätter krukmakaren1 nu litet mera lera. Därpå av-lägsnas den solida basen med stor försiktighet, så att den undre delen icke skadas på något sätt Kärlet är nu i det närmaste färdigt, men det måste ytterligare undergå två krävande procedurer.

D E N S I S T A H A N D L Ä G G N I N G E N FÖRE B R Ä N N I N G E N Sedan den yttre sidan ytterligare skrapats och jämnats, placeras kärlet på ett soligt ställe för att torka, innan det ställes i brännugnen. -— De färdiga proven på inhemskt lergods från Sierra Leone äro så utmärkta, att man verkligen har svårt att tro, att de tillverkats utan egentliga

redskap. Det är en primitiv hemslöjd, som nått upp till konstnärlig nivå.

429

I N D I S K K R U K M A K A R E T I L L V E R K A R B E G R A V N I N G S U R N O R I Indien reser krukmakaren ofta från by till by för att förse befolkningen med dess behov av begravningsurnor. Billiga, importerade fabriksvaror användas visserligen av hinduerna till van-ligt bruk, men den infödda krukmakaren tillverkar de urnor, som brukas vid deras be-gravningsceremonier. Vid modelleringen använder han utom sina fingrar även en drejskiva.

karna gåt t framåt i sin konst, ha de fun-nit metoden med drejskiva vara den lämpligaste, och detta redskap har ut-vecklats ungefär lika i alla länder. Be-hovet a v symmetrisk form hos föremålen gjorde det nödvändigt att låta massan rotera medan den modellerades under krukmakarens händer. Idén med drejskiva är mycket enkel. I jämnhöjd med kruk-makarens händer, då han sitter, finnes en roterande rund skiva, som vanligen vri-des omkring sålunda, att han med foten försätter en nedanför belägen skiva eller ett h jul i rörelse, vilken medelst en axel är förenad med själva drejskivan. Så gjorde forna dagars krukmakare. Numera använder man ofta maskiner som driv-kraft, vilket naturligtvis i hög grad un-derlättar krukmakarens arbete.

Framställningen.

D å vi iakttaga krukmakaren under ar-betet, är det svårt för oss att komma un-der fund med vad han håller på att mo-

dellera. Hans skickliga fingrar bearbeta både det inre och det yt tre av den klum-piga massan, och de första formerna hos det föremål han ämnar modellera ge oss knappast en föreställning om det slutliga utseendet. Vid ti l lverkningen av finare artiklar göres allt för hand, och symme-trin hos en v a s eller en skål visar oss kruk-makarens förvånansvärt säkra ögonmått och den lätta och skickliga beröringen a v hans fingrar. Sedan modelleringen full-bordats, placeras föremålet i en tork-ugn, där det utsattes för mått l ig värme. D e t t a förfarande hindrar leran från att spricka då den sedermera brännes i hög temperatur. När föremålen äro fullstän-digt torra, ställas de i en brännugn uti kasetter a v eldfast lera.

Lergods, som bränts men ej glaserats, gå under benämningen biskvi. Innan en porslinspjäs glaseras, målas mönstret. Vad vanligt porslin, såsom kaffekoppar o. dyl. beträffar, användas avtryck i olika färger. Dessa tryckas på de ogla-serade föremålen, vilka därpå åter ställas.

D A N S K K R U K M A K A R E I ARBETE I EN FABRIK Den drejskiva vi här se skiljer sig ej mycket från den som användes i Indien. I själva verket har drejskivan till sin konstruktion praktiskt taget bibehållit sig oförändrad under årtusenden. Medan drejskivan vrides omkring, ger krukmakaren småningom den roterande lermassan den önskade formen. — Danskt porslin och fajansarbete åtnjuta världsrykte och betingasighögapris.

43i

KRUKMAKARE

i torkugnen, för att färgerna skola torka. Sedan glaseras de, för att slutligen genomgå bränningsproceduren.

Ornamentik och yrkesskicklighet.

På värdefullare föremål målas mönstret efter glaseringen. Teckningarna utföras på den släta ytan av verkliga artister och pjäsen brännes ännu en gång, för att fär-gerna skola fastna. Som tecknare a v pors-linsornament ha kineserna producerat de mest underbara mönster. Många av deras mest utsökta teckningar äro resul-tatet av flere arbetares skicklighet och tå lamod, i det att var och en a v dem givit pjäsen ifråga s i t t . personliga sär-drag. Var je krukmakare specialiserade sig på någon särskild gren av sitt yrke, men då man måste använda så många förmågor och yrkesmän var det svårt att bevara yrkeshemligheterna, som äro nöd-vändiga, då det gäller att framställa verk-

liga konstverk. I våra dagars Kina pro-duceras därför numera mycket sällan porslinspjäser, vi lka bära vittne om den storartade yrkesskicklighet, som tidigare präglade kinesiskt porslin.

Vackrare vardagsvara. Européerna ha, som redan nämnts, vid

framställningen a v fint porslin i olika länder specialiserat sig på särskilda typer. Fastän lergodstillverkningen i främsta rummet är baserad på förekomsten a v det rätta slaget av lera, och fastän alla länder producera olika typer, intaga i alla fall de europeiska fabrikernas alster den främs-ta platsen inom världsproduktionen. Om också konkurrensen tv ingat fram en mass-produktion, som inte tillåter en framställ-ning av forna dagars utsökt fina praktpjä-ser, så har i stället vardagsporslinet år för år blivit bättre och präglas numera av konstnärlig smak och en ändamålsenlig skönhet.

T U N I S I S K A FAJANSVAROR M Å L A S FÖR H A N D Tunisien, den gamla sjörövarstaten, har länge varit berömt för sina vackra och smakfulla fajans-varor. Ehuru man numera nästan uteslutande arbetar i fabriker, utföras de flesta fajansarbeten för hand. Synnerligen vackra mönster målas, och varorna erhålla, såväl till färg som form, en per-sonligare utformning än den som tyvärr i alltför hög grad präglar de moderna fabriksprodukterna.

432

Libanon och dess bergsbor I DE KRIGISKA DRUSERNAS LAND

Sedan den 3 augusti 1920 bildar det syriska kustlandet söder om Nahr-el-Kebir ett autonomt område under franskt beskydd, vars officiella namn är É t a t du Grand Liban. Staten har en vaid folkrepresentation, och administrationen ledes av en gu-vernör, som biträdes av ett regeringsråd. Huvudstaden är Beirut. Mer än hälften av landets befolkning är kristen. Återstoden består till största delen av mohammedaner. Druserna, som förr voro rätt talrika i de södra bergsbygderna, ha i stort antal utvand-rat till Hauran. Befolkningen i Libanon utmärker sig genom sin stora idoghet.

DEN LILLA autonoma staten Libanon är ett av världens intressantaste

länder. Det ligger norr om Palestina och når i väster fram till Medelhavet. Arealen är 11,000 kvkm. och befolkningens antal omkring 600,000. Före världskriget var detta bergland en turkisk provins, men när general Allenby 1918 fullbordat erövrin-gen av Palestina, ryckte han fram genom Syrien till Damaskus, »Österns pärla», och drev turkarna ur landet. De allierade över-lämnade Libanon jäm-te det övriga Syrien som mandat åt Frank-rike. Libanons flagga är nu den franska tri-koloren med en ceder på den vita randen. Det lilla landet ge-nomdrages av tvenne bergskedjor, Libanon och Antilibanon. Mel-lan dessa sträcker sig en fruktbar dalgång. I östra delen av den-na dal, icke långt från floden Orontes' källor, ligga ruiner-na av den gamla staden Baalbek, gre-kernas Heliopolis, Sol-staden, som uppre-pade gånger under seklernas lopp inta-gits och skövlats av erövrare. Efter den härjning, som Timurs mongolhorder anställ-de, har den ej mera lyckats resa sig ur gruset. Endast rui-nerna vittna ännu om

en gången storhet. Bland dem tilldrar sig särskilt Stora templet uppmärksam-het genom sina gigantiska proportioner. Baalbek var i forntiden ett huvudsäte för Baalskulten. Det är; troligen här man har att söka den av profeten Amos omtalade staden Bikeat-Aven. Under den romerska tiden smyckades staden med praktfulla byggnader. En inskrift antyder, att kejsar Antoninus Pius helgat Stora templet åt solstadens alla gudar.

Man har sagt, att stenblocken i Baalbek äro de största, som någonsin flyttats av människohänder. Någ-ra av dem äro tjugu meter långa och fyra meter breda.

Historiska nejder. På berget Libanon

växte engång präk-tiga skogar av Liba-noncedern, ett ypper-ligt virke för tempel och skepp. Enligt bi-beln var det hit Salo-mo med Hirams till-stånd sände 30,000 män för att hugga och forsla timmer. De voro delade i grupper på tiotusen och arbe-tade i skiften, så att varje grupp arbetade en månad och vilade två.

Hiram var konung i Tyrus, på denna tid den mäktigaste av feniciernas städer.

XT. I. 433

UNG DRUSISKA I BRUDDRÄKT ', Denna egendomliga huvudbonad, nästan en halv meter hög, bars fordom allmänt av kvinnorna i Libanons bergsbygder. Numera ser man den sällan även bland druserna.

434

SYR

ISK

A K

VIN

NO

R H

ÄM

TA

VA

TT

EN

VID

EN

GA

MM

AL

KÄ

LL

A I

EN

AV

LIB

AN

ON

S

IDY

LL

ISK

A B

ER

GSB

YA

R

Vat

tenl

edni

ngar

för

ekom

ma

i al

lmän

het

icke

i L

iban

on,

men

var

je b

y ha

r si

n k

älla

. D

enna

kan

st

undo

m

vara

om

give

n av

ett

gam

mal

t, m

urat

va

lv.

På

bild

en

här

ov

an

ses

vatt

net;

str

ömm

a fr

am

geno

m

tre

öppn

inga

r, so

m e

n k

onst

förf

aren

byg

gmäs

tare

anb

ragt

i m

uren

. V

id b

ykäl

lan

sam

las

kvin

norn

a fö

r at

t fy

lla s

ina

vatt

enkr

ukor

oc

h d

elta

ga i

da

gens

skv

alle

r.

En

av

dem

har

tag

it m

ed s

ig e

tt f

år,

som

hon

nu

ger

en u

pp-

fris

kand

e du

sch.

D

jure

t ty

ckes

upp

skat

ta d

et k

alla

bad

et,

vilk

et i

cke

är a

tt un

dra

på.

Sole

n ga

ssar

, oc

h de

n tä

ta,

varm

a ul

len

är k

ansk

e ic

ke a

lldel

es r

en,

UNDER D E N N A G A M L A V A L V G Å N G KÖPSLÄR F O L K E T I SARBA Basaren i Sarba är försedd med en smal valvgång, som utgör ett gott skydd mot regn och sol-sken. Köpenskapen är nu slut för dagen, och tystnad råder i basaren, där nyss försäljare och kunder med österländsk livlighet diskuterat varornas kvalitet och pris. I för-grunden dröja ännu tvenne köpmän. Deras samtal gäller förmodligen dagens affärsresultat.

435

L I B A N O N S B E R Ö M D A J Ä T T E C E D E R ÄR F Ö G A MER Ä N E T T M I N N E Sedan bibelns dagar har Libanon varit känt för sina cedrar, vilka bli ända till trettio meter höga. Numera återstår endast ett ringa fåtal av dessa jätteträd. Vid Bscherre finnes en grupp cedrar, där maroniterna en gång om året hålla gudstjänst under bar himmel. I forntiden lämnade Libanons vidsträckta cederskogar fenicierna ett högt skattat timmer.

D e t t a semitiska folk behärskade länge sjö-farten på Medelhavet, ja feniciska pio-niärer torde h a seglat ända till Cornwalls tenngruvor. Feniciernas städer voro väl-byggda, med hamnar och dockor, varu-magasin och fabriker. Borgerskapet sam-lade stora rikedomar genom köpenskap och industri. Fenicierna voro ej uppfinnare,

men de lyckades ofta förbättra andra folks uppfinningar. Deras glasvaror och purpur-tyger voro berömda. Redan Homeros sjun-ger om tyrisk purpur.

Över Libanon ledde de stora karavan-vägarna till det feniciska kustlandet. L ä n g s dessa förde vaggande kameler österns kost-barheter till T y r u s och Sidon. Från söder

436

LIBANON OCH DESS BERGSBOR

till norr gick den stora stråkvägen mellan Egypten och Assyrien. Denna väg följde farao Ramses II, när han bekrigade heti-terna, en mäktig kulturnation, vars om-råde sträckte sig från södra Palestina till det inre Anatolien. Nära staden Kadesch vid Orontes bröt han hetiternas makt i en väldig slaktning. Denna väg kom Sanhe-rib, konung av Assyrien, tågande med stor härsmakt för att tillintetgöra iudafursten Hiskia, denna väg vände han åter, sla-

gen i grund av en osynlig hand. Libanon har flere minnen från korstågstiden. Kors-riddarna byggde överallt i landet fasta borgar. E n del har fallit i ruiner, men andra användas ännu som bostäder av förnämligare personer.

Maroniterna. Mer än hälften av befolkningen utgöres

av kristna maroniter, resten av moham-medaner och druser. Maroniterna, som

S T O R A O C H SMÅ HJÄLPAS ÄT, NÄR OLIVERNA S K O L A SKÖRDAS Olivträdet är av stor betydelse för Libanons ekonomi. Olivplanteringar förekomma särskilt i den del av landet, som ligger mellan Beirut och Sidon. Frukten ätes både färsk och syltad. Olivolja pressas och exporteras. En mindre del av oljan användes vid tvåltillverkning. På Libanons kustslätt bedrives även med framgång odling av fikon, aprikoser och oranger.

437

SÖRJANDE DRUSISKA KVINNOR VID EN ENSAM GRAV I BERGEN När en drusisk man eller kvinna dött, bära släktingarna icke sorgkläder. Någon jordfäst-ning förrättas ej heller. Anförvanterna visa sin saknad genom att utstöta höga skrin och ropa den dödes namn. Ofta händer det att de lega gråterskor. Dessa och den avlidnas egna be-söka dagligen under flera veckor graven för att gråta och sjunga sina entoniga klagovisor.

A T T BO I EN DRUSISK BY KAN EJ VARA ALLTFÖR BEHAGLIGT ])tin drusiske lantmannens hus består vanligen av endast ett rum. I detta rum tillbringa både djur och människor natten. Åtminstone om vintern sover hela familjen här med sina kor, åsnor och får. Om sommaren reder man sin liggplats på det platta taket, dit en primitiv sten-trappa för. Stundom finnes ett övre rum för gäster, ty druserna äro mycket gästfria.

438

ENKELT HOPKOMMEN PLOG, SOM STUNDOM ANVÄNDES I LIBANON Druserna äro i främsta rummet lantbrukare. Men de metoder, som tillämpas vid jordens bear-betning, äro ofta förvånansvärt primitiva. I avsides belägna trakter har bonden icke ens en ordentlig plog. Man plöjer med tillhjälp av en vanlig spade, som dragés genom jorden med kanten nedåt. En man håller i skaftet, en annan drar i repet, som är fäst vid »plogen».

HUR TVENNE BERGSBOR FRÅN LIBANON TILLBRINGA SIN FRITID På denna bild se vi två män spela ett slags brädspel och röka nargile eller vattenpipa utan-för ett kafé i en av Libanons småstäder. Befolkningen i denna franska skyddsstat består av maroniter, mohammedaner och druser. Maroniterna äro de talrikaste, men druserna tilldraga sig större uppmärksamhet genom sin mystiska religion och politiska aktivitet.

439


DRUSISKA BARN UTFODRA SILKESMASKAR En av de viktigaste näringarna i Libanon är uppfödningen av silkesmaskar, vilken bedrives i samband med mullbärs-odling. Största delen av råsilket utföres till Frankrike, för vars industri Libanonsilket spelar en icke oväsentlig roll.

närmast bekänna sig till den romersk-katolska läran, styras av en patriark. Någon egentlig nation utgöra de icke, ehuru den gemensamma tron och förföljel-serna hos dessa ättl ingar av Syriens gamla folk skapat ett slags nationalmedvetande. Det språk de använda i det dagliga livet, är arabiska. Gammalsyriskan brukas en-dast i gudstjänsten. D e bo framför allt i de nordligare delarna av berglandet, i längs-dalarna och v id kusten.

Maroniterna h a ett egendomligt bruk, som står i samband med Libanons jätte-cedrar. Som redan nämnts återstår endast ett fåtal av dessa träd. E n berömd ceder-dunge finnes v id Bscherre. Den räknar omkring 350 träd, v i lka v ä x a i en för-djupning under bergets topp, på en höjd

av 2,100 meter över havet. En gång! om året, på Förkla-ringens dag, komma maroni-terna från när och fjärran för att hålla gudstjänst under bar himmel i denna cederdunge. Då förrättar patriarken mäs-san framför ett stenaltare vid foten av den största cedern. Maroniterna ha alltid stånd-aktigt hållit fast vid sin kristna tro. Med råd och dåd bistodo de korsfararna, och många tusen maroniter kämpade med i de kristnas härar. Un-der den turkiska tiden lycka-des de praktiskt taget bevara sin oavhängighet. Visserligen hotades maroniternas samfund år 1860 av en stor fara, då deras grannar och vedersakare druserna, med turkarnas goda minne anställde fruktansvärda massakrer bland de, kristna. Men Frankrike, som sedan århundraden tillbaka varit de katolska kristnas beskyd-dare i Österlandet, sände trupper till maroniternas hjälp och räddade dem ur deras svåra läge. Även England ingrep, och sultanen måste bland annat giva landet en kristen guvernör. Men dru-serna å sin sida voro trots

det understöd, som skänktes dem från engelskt håll, missnöjda med den nya ordningen. Många av dem utvandrade till Hermons och Haurans bergland.

Druserna. Hauran, det fruktbara platålandet 1

södra Syrien, var redan långt före 1860 ett mål för drusiska utvandrare. Här i det bibliska Basan, som engång regererades av jätten Og, ha de flitiga druserna ska-pat en blomstrande åkerbrukskoloni. Vete är huvudprodukten. Spannmålen lastas på kameler och transporteras till någon station vid den järnväg, som fransmännen låtit bygga genom landet. Från Hauran ha druserna spritt sig norrut ända till Damaskus.

440


Druserna äro, som sagt, maroniternas svurna fiender. Religionshatet har skapat ett hart när oöverstigligt svalg mellan dessa sektfolk. Och även i fysiskt avseende finnas olikheter dem emellan. Druserna äro i allmänhet resligare och ljusare än maroniterna. Vackra anletsdrag och har-moniskt byggda gestalter ser man ofta bland dem. Mod och dödsförakt, parade med hårdhet, höra till deras mest utmär-kande egenskaper. Deras intelligens är

oomtvistlig, men därutinnan skilja de sig icke mycket från andra syrier.

En säregen troslära. Det intressantaste kapitlet är dock dru-

sernas troslära som omgives med mycket hemlighetsmakeri. För den oinvigde är det ytterst svårt att få någon klar upp-fattning om den drusiska religionen. Dess huvudbeståndsdel torde väl vara moham-medansk, men den innehåller även kristna

EN V I K T I G DETALJ: KOKONGERNA S K Y F F L A S O M I T O R K H U S E T Bilden visar oss, hur det går till, när silkeskokongerna torkas. Insekterna dödas med het ånga, varefter pupporna bredas ut på hyllor i torkhuset. Men även under torkningen kräver puppan ständig tillsyn och skötsel. För det mesta låter man unga gossar: passa på torkningen. Kokongerna vändas med träskovlar, ty om de få ligga orörda, fara de illa..

441


och gamla hedniska element. Enl igt säg-nen skulle den ursprungligen h a kommit från E g y p t e n och införts i Syrien av en mohammedansk apostel vid namn Da-razi. Denne Darazi antages ha givit druserna deras namn. H a n var en anhän-gare av den vansinnigt g r y m m a kalifen Hakim, som av honom förklarades helig. Ännu tro druserna, att denna kalif skall komma åter som deras konung och räddare. E n annan trossats är den, att antalet själar o c h följaktligen även antalet människor, förblir konstant. När en människa dör, föds en annan, som upptar den avlidnas ande. Missionsverksamhet ha druserna aldrig bedrivit. D e hålla före, att endast den kan vara en druser, som är född av drusiska föräldrar. E j heller känna de till någon offentlig gudstjänst . Byggnader för kultändamål saknas, emedan de äro onödiga. Bönen betraktas som en obe-fogad, ja hädisk inblandning i den Högstes åtgöranden.

I det drusiska samfundet finnes en inre ring, kallad ukkal. Medlemmarna av uk-kal mötas v a r j e torsdag i ett anspråkslöst samlingshus, där de troligen sysselsätta sig med läsning av heliga böcker och sam-tal om deras innehåll. Men om någon mohammedan råkar komma tillstädes, övergå de ögonblickligen till läsning av Koranen. E n druser får hyckla vilken tro som helst, blott han i sitt h j ä r t a håller fast vid fädernas lära. Därför har man allt skäl att ställa sig tv iv lande till kris-tendomen hos de drusiska barn, som be-sökt missionsskolorna.

Den som önskar bli medlem av ukkal, måste underkasta sig en sträng s jä lvtukt •och avstå från sådana njutningsmedel som vin och tobak. Kvinnor som vi l ja bli adepter, få ej bära silke, guld eller silver. När en man vunnit tillträde till den inre ringen, lindar han en vi t turban kring sin röda fez, medan en kvinna som ernått denna förmån anlägger en egendomlig huvudbonad av det slag, som fordom bars av alla kvinnor i Libanon. Denna huvud-bonad består av en liten mössa med smal, hornliknande överbyggnad, vilken ofta är a v silver och stundom rikt juvelprydd. Över hornet hänger en slöja, i vilken kvin-nan döljer sitt ansikte, när hon möter en

främling. Denna plägsed håller emeller-t id på att försvinna, och huvudbonaden bäres numera endast v id högtidliga till-fällen.

Ett gästvänligt folk. Både druser och maroniter utmärka sig

genom sin arbetsamhet. Med de enklaste hjälpmedel ha de lyckats avvinna jorden rika skördar. Uppe på bergsluttningarna finnas b y g g d a terrasser med fält för vete, korn och tobak. Stundom ha dessa flitiga bönder släpat åkerjord från dalbottnen och skiktat den p å någon högt belägen, solig plats.

Gästvänlighet är en av drusernas vack-raste egenskaper. Ofta går man till över-drift, då det gäller att undfägna en gäst med lekamlig spis. E n missionär, som un-der många år arbetat i Libanon, säger, att han alltid när han blivit bjuden till middag, bryr sitt huvud med frågan, hur han skall kunna äta av allt, som placeras framför honom, utan att bli allvarligt sjuk. E n typisk matsedel var denna: soppa med ris, makaroner och grönsaker, tre rika kötträtter, v i lka innehöllo stora fettstyc-ken, särskilt avsedda för den magre gästen, söta bakverk i smält socker och olika slags sötsaker, vilkas förnämsta ingrediens var nötter.

Syrisk affärsbegåvning. Före kriget utvandrade årligen stora

skaror syrier från Libanonområdet till Nord- och Sydamerika, där de i allmänhet genom sin naturliga intelligens och sin driftighet lyckades skapa sig en god eko-nomisk ställning. I de flesta fall ägnade sig dessa utvandrare åt köpenskap. Det vill synas som om syrierna bevarat något av feniciernas affärstalang. Men i hemlan-det kommer denna affärsbegåvning kan-ske icke l ika mycket till synes. I Libanon, l iksom i det övriga Syrien, ägas de stora handelshusen av européer. Importvarorna äro till stor del engelska.

Världskrigets prövningar. Världskriget medförde svåra prövningar

för Libanon liksom för hela Syriens folk. År 1916 försökte turkarna lägga beslag på skörden, men både i Libanon och Hau-

442

KO

KO

NG

ER

NA

BL

ÖT

AS

OC

H R

ÅSI

LK

ET

HA

SPL

AS.

Ä

VE

N B

AR

NE

NS

AR

BE

TSK

RA

FT

UT

NY

TT

JAS

I F

AB

RIK

EN

På

bi

lden

til

l vä

nste

r se

vi

sm

å go

ssar

oc

h fli

ckor

sy

ssel

satta

m

ed

att

blöt

a ko

kong

erna

i

hett

va

tten

. P

å de

tta

sätt

be

fria

s si

lket

fr

ån

det

sega

oc

h kl

ibbi

ga ä

mne

, so

m s

amm

anhå

ller

tråd

arna

. Ko

kong

erna

få

dä

refte

r si

mm

a i

rent

, va

rmt

vatte

n,

med

an

silk

et

hasp

las

av

dem

. Tr

åden

blö

tes

ytte

rlig

are

och

vind

as

på

en r

am.

När

de

n är

tor

r fö

res

den

geno

m e

n ri

ng

ovan

för

ram

en,

och

en

goss

e ny

star

up

p de

n på

eg

endo

mlig

a, å

ttka

ntig

a hä

rvla

r.

Bild

en t

ill h

öger

vis

ar o

ss d

enne

gos

se i

arb

ete.

Med

ena

han

den

hålle

r ha

n hä

rvel

n, m

ed d

en a

ndra

för

han

trå

den.

443


ran satte sig folket till motvärn. Följande år drogo turkarna därför en militärkor-dong kring Libanon i avsikt att svälta ut de halsstarriga. Då skedde ett under. För första gången i historien gjorde druserna gemensam sak med maroniterna. De väg-rade envist att kämpa för turkarna och gjorde de allierade stora tjänster genom att på alla vis oroa sultanens trupper. Men hunger och sjukdomar ryckte bort en stor del av befolkningen. Enligt en upp-skattning dukade 40 procent under. När

Allenbys trupper intågade i Beirut, funno de överallt svält och elände. Under knappa två år dogo 25,000 människor endast i denna stad. Efter kriget har landet dock hastigt repat sig. Välståndet stiger, och mycket annat vittnar om att den franska regimen, åtminstone ur ekonomisk syn-punkt, varit landet till gagn. Den hårda kampen mellan fransmännen och Hauran-druserna, vilken bl. a. resulterat i att Da-maskus tvenne gånger bombarderats, har även sträckt sina verkningar till Libanon

ETT SPÄNNANDE ÖGONBLICK: KÖPMANNEN GRANSKAR KOKONGERNA När kokongerna äro fullkomligt torra, packas de i säckar och forslas med häst eller åsna till marknadsplatsen. Här se vi en Libanonbonde, som låter köpmannen syna'varan. Med en viss oro följer han granskningen. Skall köparen i sista ögonblicket åtra sig? Råsilkets kvalitet och kokongernas storlek bero till stor del på den omsorg, som ägnats silkesmasken.

444

Sagolandet i öster FRÄMRE INDIEN OCH DESS MYLLRANDE MILJONER

För många av oss torde namnet Indien vara förknippat med mer eller mindre oklara föreställningar om bruna människor i granna dräkter, om fantastiskt prakt-fulla tempel och palats, om tigrar, elefanter och glasögonormar. Relativt få torde ha klart för sig, att Indien är en världsdel snarare än ett land, att dess befolkning, fördelad på flere olika raser, räknas i hundratals miljoner, dess religioner och språk i tiotal, att det inom sig sluter de mest skiftande regioner, från högfjäll med evig snö till sanka tropiska deltaländer, från solförbrända öknar till de yppigaste regn-skogar. Än färre ha en aning om Indiens oöverskådligt rika och brokiga politiska, kulturella och religiösa utveckling. Det är naturligtvis ogörligt att i en kort uppsats ge ens huvuddragen för en överblick av begreppet Indien; nedan lämnas blott några spridda upplysningar, som kanske dock för läsaren skola innehålla något nytt.

INDIEN var redan under antiken ett av

sagor och myter omspunnet begrepp. Indiska varor sökte sig tidigt genom tal-rika mellanhänder väg till Medelhavs-länderna, men västerlandets kunskap om det fjärran underlandet var mer än bristfäl-lig och mestadels baserad på vanställda ryk-ten eller rena fantasier. Man kände endast ungefärligt Indiens läge; dess omfång och utsträckning, liksom ock dess kusters kon-figuration voro obekanta. Namnet Indien har använts för att beteckna östra Afrika, södra och östra Asien ända t.o.m. Kina och Japan. Härtill kommer slutligen, att det till följd av ett missförstånd—Kolumbus trodde ju sig ha nått fram till Asiens östra kust •—• på 1500-talet användes även för Amerika och alltjämt ingår i benämningen på de västindiska öarna. Om man frånser dessa, nyttjas namnet Indien i våra dagar i en mera begränsad betydelse, i det att därmed åsyftas de båda stora sydasiatiska halvöarna samt den indiska övärlden. Och talar man om Indien utan att närmare ange begreppet, så hänför sig namnet i regeln till västra Indiska halvön. Det är denna — eller rättare halvön jämte det strax norr därom belägna området, alltså Främre Indien — som denna skildring gäller.

Snöfjäll, kulturland och urskogar. Indiens stora utsträckning i förening

med de skiftande naturförhållandena för-länar landets olika delar en mycket varie-rande prägel. Kashmirs bergsdalar och Himalayas evigt i snöglans strålande top-par skilja sig lika skarpt från låglandets djungler och sanka odlingar som alpvärl-dens rena luft från de tropiska sumpmar-

kernas dunster. Ehuru den heta zonens teoretiska nordgräns, Kräftans vändkrets, endast tangerar det nordindiska låglandet — den begränsar själva halvön mot norr — måste dock slätterna kring Ganges, Indus och dess bifloder hänföras till den tropiska zonen. De höra i själva verket till jordens hetaste trakter, skyddade mot norr, nordost och nordväst av väldiga berg-sträckningar. Till stor del äro de väl odlade kulturland, men vid foten av bergen och i alltför sumpiga trakter utbreda sig mångenstädes typiska tropikskogar. I väs-ter har dock vattenbrist alstrat den vid-sträckta Thar-öknen öster om nedre Indus.

Själva halvöns relativt smala kustslätter uppvisa likaledes ett väl vattnat tropik-lands natur, men dess inre, som upptas av Deccans högslätt, har ett vida behagligare klimat. Aldrig hemsökt av stark köld och endast i mindre mån av stark hetta, är Deccan den del av Indien, där det är behag-ligast för människor att vistas. L,åglandets klimat blir i längden outhärdligt för euro-péer, och den brittiska förvaltningen av Indien har kostat inte ringa offer av liv och krafter.

I stort sett bestämmes Indiens klimat av fastlandsmassan i norr och världshavet i söder. Dessa faktorers växelverkan åstad-kommer monsunvindarna, som under vin-tern blåsa från fastlandet mot havet och under sommaren i motsatt riktning. Syd-västmonsunen bringar riklig nederbörd till alla de trakter, som inte av tillräckligt höga berg äro skyddade mot denna vind. Det senare är exempelvis fallet med Koroman-delkusten — södra delen av halvöns östra

445

ÖS

TE

RL

ÄN

DS

K P

RA

KT

: M

AH

AR

AJA

N

AV

G

WA

LIO

R

TÅ

GA

R

GE

NO

M

SIN

HU

VU

DST

AD

G

wa

lio

r,

en

va

sall

sta

t i

Cen

tral

-In

die

n,

om

fatt

ar

c:a

75,0

00

kv

km

m

ed

öve

r tr

e m

iljo

ner

in

vån

are,

re

pre

sen

tera

nd

e fl

ere

o

lik

a n

atio

nal

itet

er.

Bil

de

n

fram

stäl

ler

d

en

pra

ktf

ull

a

pro

cess

ion

, i

vilk

en

mah

araj

an,

bu

ren

av

en

gr

ant

uts

tyrd

el

efan

t,

och

le

dsa

gad

av

et

t ly

san

de

följ

e, s

om

för

ta

nk

en

till

»

Tu

sen

o

ch

en

nat

t»,

färd

as

ge

no

m

sin

h

uvu

dst

ad

G

wal

ior-

ka-

Las

jkar

, vi

lken

so

m

en

nya

re

stad

sdel

an

slu

ter

sig

till

d

et

gam

la

Gw

alio

r.

Invi

d

stad

en

ligg

er

ett

urg

am

ma

lt

fäst

e

på

en

mer

än

h

un

dra

m

eter

h

ög,

åt

al

la

hål

l lo

drä

tt

stu

pan

de

kli

pp

a.

446

447

HE

LIG

A

KO

R

VIL

A

SIG

M

ITT

P

Ä

EN

G

AT

A

I B

OM

BA

Y

Hin

duer

na h

ysa

den

stö

rsta

vör

dnad

för

In

dien

s pu

cklig

a nö

tkre

atur

, oc

h in

gen

god

hind

u gö

r nå

gons

in m

ed a

vsik

t nå

got

ont

åt e

tt a

v de

ssa

djur

. H

an d

rive

r in

te e

ns b

ort

dem

om

de

göra

åve

rkan

på

hans

pla

nter

inga

r. O

m d

e be

haga

läg

ga s

ig t

ill v

ila m

itt p

å en

gat

a —

de

ovan

av

bild

ade

ha

valt

en

plat

s i

närh

eten

av

Bom

bays

hu

vudp

ostk

onto

r —

så

re

spek

tera

s de

om

sorg

sful

lt

av

chau

fföre

r oc

h sp

årva

gnsf

örar

e D

uvor

mat

as r

egel

bund

et a

v in

födi

ngar

na,

ty g

odhe

t m

ot a

lla l

evan

de v

arel

ser

ingå

r i

hind

uern

as l

ära.

PÄ K R Ö N E T AV EN B R A N T KLIPPA RESER SIG JODHPURS FÄSTE De mäktiga murar och torn, som höja sig mot skyn hundratjugu meter ovanför staden Jodh-pur i Rajputaria, måste ha förefallit forna tiders krigare ointagliga. Maharajans gamla palats, som innesluter en ovärderlig skatt av ädelstenar — några av de indiska furstarna äga sagolika rikedomar —, är beläget innanför fästningen på randen av ett brant klippstup.

kust — som får sin nederbörd med den eljes inte regnbringande'nordostmonsunen.

Indiens växt- och djurvärld skiftar i an-slutning till klimat och naturförhållanden. Från högfjällets eller öknens flora till den tropiska regnskogens är steget stort. A v större däggdjur är elefanten det mest kända; den förekommer alltjämt vild i vissa trak-ter av landet. Tigrar och vildsvin fällas i stort antal, men pantern torde vara all-männare än tigern och tävlar med denne som skräckinjagande skadedjur. E n lands-plåga är den ymniga förekomsten av gif-tiga ormar, som årligen vålla tiotusentals människors död.

En ändlöst skiftande historia. Någon gång i en obestämbar avlägsen

forntid, men säkert mer än tusen år före Kristi födelse, invandrade från Iran ariska stammar till det nordindiska låglandet. De vithvade krigarna från nordväst besegrade och kuvade under långvariga fejder landets svarta befolkning, som dels drevs undan mot söder, dels som ett ofritt bottenskikt ingick i de av arierna grundade samhällena. Ariskt språk vann vida större utbredning

än ariskt blod, och Indiens befolkning i våra dagar erbjuder ett ypperligt exempel på den språkliga frändskapens ringa sam-manhang med rasfrändskapen. Under eller efter den ariska erövringen uppkom det äldsta kastväsendet, i det att det härskande folket uppdelades i präster, krigare och jordbrukare, de sistnämnda sannolikt mer eller mindre uppblandade med den tidigare urbefolkningen — vartill kom de mörk-hyade, underkuvade trålarnas klass. Men denna ursprungliga kastindelning har för länge sedan omformats och sönderbrutits genom social utveckling och genom poli-tiska, religiösa och nationella omvälvningar.

Västerlandet bragtes genom Alexander den stores krigståg för första gången i di-rekt beröring med Indien. Men denna be-röring var lika flyktig som ytlig: den sträck-te sig inte längre än till Indiens förgård, Punjab eller det s. k. Femflodslandet. I den fornindiska litteraturen är Alexanderståget, som inverkat så starkt befruktande på Västerlandets fantasi, inte med ett ord omnämnt.

Både arierna — eller indo-iranerna —-och Alexanders krigarskaror kommo från

448

EN STÅTLIG FURSTEGRAV I ALWAR, huvudstad i en lika benämnd vasallstat i Rajpu-tana. Den av marmor byggda, kupolkrönta minnesvården höjer sig i bildens bakgrund bortom den av kiosker omgivna dammen. Vattnet är spegelblankt, himlen hög, på kioskernas kupoler vila svärmar av blåa duvor, och barn leka på de breda stentrappor, som leda ned till dammen.

449

TA

J

MA

HA

L

(Tad

j M

ahål

) n

ära

stad

en

Agr

a

i n

orr

a In

die

n

är

ett

tem

pel

lik

nan

de

grav

mo

nu

men

t,

som

st

orm

ogu

len

J

ehan

(D

jeh

ån,

Jah

ån)

vid

m

itte

n

av

16

00

-tal

et l

ät

up

pfö

ra ö

ver

sin

fav

ori

thu

stru

. D

et

ka

n m

åhän

da

bet

eck

nas

so

m I

nd

ien

s sk

ön

aste

byg

gnad

och

är

i al

la h

änd

else

r e

tt

av

de

y

pp

ers

ta e

xem

ple

n p

å m

ogu

ltid

ens

ind

isk

-mo

risk

a b

yggn

adsk

on

st.

Hu

vud

mat

eria

let

är

ma

rmo

r, m

en m

ånga

an

dra

dyr

bar

a st

enar

ter

ha

äve

n k

om

mit

ti

ll a

nv

än

dn

ing

. —

Ag

ra g

jord

es a

v d

en v

äld

ige

erö

vrar

en o

ch o

rgan

isat

orn

Ak

ba

r d

en

sto

re t

ill

resi

den

ssta

d,

men

eft

ertr

ädd

es i

den

na

egen

skap

av

Del

hi.

SACOLANDET I ÖSTER

nordväst över de iranska randbergen. Denna väg förblev kungsvägen för de er-övrare, som tid efter annan utbredde sig över Indiens rika slätter. Under fruktans-värda ödeläggelser brusade våg efter våg ned över Indus' och Ganges' dalar, och nya ingredienser tillfördes den brokiga ras-, kultur-, religions- och kastblandnin-gen i Indien. Araber, afganer och mongo-ler buro eld och svärd över låglandet. Det kan här inte komma i fråga att ens i största korthet uppräkna de olika invasionerna; nämnas må blott, att mohammedanskt herravälde och i icke ringa utsträckning mohammedansk tro utbredde sig över norra Indien. Den sista, men inte den minst be-tydande av invasionerna var Babars, en mongolisk härskare över Afganistan, år 1525: den ledde till uppkomsten av Stormo-guls rike, det mäktigaste välde Indien skådat före det brittiska. Under Stora Moguls spira förenades efter hand flertalet av de indiska smårikena, och genom den snill-

rike Akbar, vars regering omfattade senare delen av 1600-talet, fick riket én ypperlig organisation. Men redan hundra år efter Akbars död begynte nedgången, och inom kort var hela Indien ånyo splittrat i ett stort antal självständiga riken. Härigenom främjades det europeiska inflytandet.

Sjövägen till Indien och dess betydelse. Ovan nämndes, att indiska varor redan

under antiken funno väg till Medelhavs-länderna. Dessa indirekta handelsförbin-delser fortsattes under medeltiden. De för Västerlandet begärliga indiska produk-terna — främst kryddor och vävnader — fraktades sjövägen till Röda havets och Persiska vikens hamnplatser och därifrån längs karavanvägarna till östra Medelhavets sjöstäder, där de avhämtades av italienare. Men vid övergången från medeltiden till nya tiden spärrades efter hand dessa han-delsvägar, och slutligen lade den turkiska erövringen av Syrien och Egypten en oöver-

GAEKWARENS AV BARODA MODERNA PALATS Baroda är en av de mera betydande av de indiska vasallstaterna. Dess furste, som bär titeln gaekwar, har låtit uppföra åt sig ett modernt palats i europeisk stil — ett tecken på det vä-xande västerländska inflytandet. Ståtligt i sig självt, skiljer det sig högst väsentligt från de äkta österländska palatsen, vilket framgår vid en jämförelse med palatset i Mysore.

xv. 2. 45i

MAHARAJANS AV MYSORE STORARTADE FURSTEBONING Mysore (Maisur) i södra Indien är en gammal och fordom mycket mäktig stat. Härskarpalatset står som ett minne från forna glansdagar. Det är byggt inom ett av murar och gravar om-givet fäste, och dess översta, förgyllda kupol är synlig från varje plats i staden Mysore. I den stora tronsalen plägar maharajan vid högtidliga tillfällen visa sig för sitt folk.

452

DET INRE AV ETT PARIAHEM NÄRA MADRAS Namnet paria har icke i Indien den innebörd av förakt ochjundermålighet som det er-hållit i Europa. Pariakasten står visserligen lågt — egentligen helt utanför kastindelningen, emedan den sannolikt representerar ett folkelement, som aldrig haft och aldrig erkänt kast-systemet —• men dess talrika medlemmar tillhöra dock inte .samhällets allra lägsta lager.

453

FÖRE EN K A P P R O D D I M A N I P U R : E T T B Å T L A G I F U L L S T A S S Manipur är en liten vasallstat vid Indiens nordöstra gräns. Den är känd bl.a. såsom polo-spelets hemland. Bilden framställer ett lag av roddare i granna dräkter och med plym-prydda turbaner, redo att taga del i en av de årligen återkommande stora roddtävlin-

garna. Manipurs befolkning är mycket intresserad av idrottsspel och tävlingar.

stiglig bom tvärs över dem. Vid denna tid-punkt var emellertid den direkta sjövägen till Indien redan bekant för Europa.

Portugiserna hade sedan förra hälften av 1400-talet strävat att framtränga runt Afrika. Steg för steg utvidgade de sin kän-nedom om denna världsdels västkust, tills de slutligen nådde Kap. Och år 1497 avseg-lade från Portugal den expedition, som föl-jande år, ledd av Vasco da Gama, nådde staden Calicut på Malabarkusten.

Vasco da Gamas färd betecknar grynin-gen till ett nyt t och betydelsefullt skede i Indiens historia, men verkningarna av de sålunda inledda förbindelserna med Europa inskränkte sig länge i huvudsak till den

ostindiska övärlden, de eftersökta kryd-dornas egentliga hemland. Först sedan Stormoguls rike hade fallit sönder, vann det europeiska inflytandet terräng i Främre Indien. D å var det för länge sedan förbi med portugisernas stormaktsställning på handelns och sjöfartens område, och deras arvtagare holländarne höllo sig till öarna, där Java var deras viktigaste besittning. Det blev i främsta rummet engelsmän och fransmän, som i tävlan upptogo försöken att öppna den västra indiska halvön för europeiskt inflytande och europeisk före-tagsamhet.

N u följde en spännande kamp, varunder

de inhemska furstarne fungerade som doc-

454

SAGOLANDET I ÖSTER

kor i spelet. Utnyttjande den indiska poli-tikens trassliga härva lyckades såväl en-gelsmän som fransmän lägga grunden till ett kolonialvälde, men vid mitten av 1700-talet bröts de senares makt. Sedan denna tid har det brittiska indiaväldet stadigt utvidgats och befästats. Som ett minne från forna tider äga Frankrike och Portu-gal några enstaka små orter på Indiens kuster. Vad som i övrigt inte har lagts direkt under engelskt inflytande har för-vandlats till lydstater. Det stora uppro-

ret i Gangeslandet 1857 ledde till upplös-ningen av det ostindiska kompaniet, som dittills hade handhaft de indiska kolonier-nas förvaltning, och därmed var det nutida anglo-indiska väldet slutligt skapat. Det har dock sedermera ytterligare utvidgats. Våra dagars Indien: befolkning, raser och

språk. Det brittiska Indien omfattar betydligt

mer än blott den västra indiska halvön och det strax norr därom belägna låglandet.

EN GAMMAL HÖVDING FRÅN SIND MED TVÄ AV SINA MÄN Mer än hälften av befolkningen i landskapet Sind vid nedre Indus är av mohammedansk trosbekännelse. Mohammedanerna skilja sig med avseende på dräkt från hinduerna. I sin fläckfria vita turban — männen bära oftast turbaner av ett särskilt slag — och med sitt yviga vita skägg är denne gamle mohammedanske hövding en imponerande företeelse.

455

BONDKVINNOR I MELLERSTA INDIEN SKÖLJANDE SPANNMÅL Enär hinduerna av religiösa skäl avhålla sig från varje slag av köttföda, utgör säd deras huvudsakliga näring. Mellersta Indiens befolkning lever i stor utsträckning på kakor, bakade av majs, hirs, frukt och allehanda grönsaker. Majsen och hirsen, som de odla i sina

små täppor, skäljes och soltorkas i stora flata fat.

SMÄ INDISKA SKOLFLICKOR AV FÖRNmM KAST Tidigare ansågs i Indien all boklig undervisning för flickor fullkomligt överflödig, och ännu händer det, att kvinnliga medlemmar av förmögna familjfer lära sig läsa och skriva först som gifta. Det har dock inom de högsta klasserna blivit allt vanligare att ge flickorna skolbildning. De ovan avbildade nätta flickorna äro elever i en missionsskola nära Delhi.

456

EN NORDINDISK FAMILJ AV LAG KAST Det ovan avbildade indiska hemmet är föga komfortabelt. Den låga vägg, vid vilken husfa-dern sitter, rökande sin vattenpipa, skiljer sovplatserna från det öppna rummet. Famil-jens samtliga medlemmar sitta på bara golvet. I förgrunden synes den enkla eldstaden

av bränd lera. Husmodern är sysselsatt med att sikta spannmål.

MAHAKVINNOR UTANFÖR SITT ANSPRÅKLÖSA HEM Maha är namnet på en kast i mahratternas land i västra delen av mellersta Indien. Den åtnjuter av ålder vissa privilegier, emedan dess förfäder en gång gjort en härskare stora tjänster. Dess medlemmar åtnjuta rätt till fri bespisning och användas som skatteupp-bördsmän och regeringsbudbärare. Siffrorna vid dörren stå i samband med skatteuppbörden.

457

SAGOLANDET I ÖSTER

1 )it räknas i nordost provinsen Assam vid Brahmaputras nedre lopp samt det vid-sträckta Burma i nordvästra delen av Bortre Indien, i nordväst åter det bergiga Belutsjis-tan, som utgör en del av Iran. Medräknar man endast landet från Himalayas syd-sluttning till halvöns spets och från Brah-maputra till Irans randberg, så har man i alla fall att göra med ett område på in-emot fyra miljoner kvadratkilometer med över trehundra miljoner invånare. Denna väldiga människomassa är långt ifrån enhet-lig. I själva verket förete de olika grupperna av Indiens befolkning sinsemellan vida större olikheter än Europas folk. I Indien finnas snart sagt alla tänkbara hudfärger representerade — från vitt ända till svart. Lika skiftande äro även övriga fy-siska kännetecken. Enligt de nyaste antro-pologiska forskningarna uppdelar man In-diens invånare i inte färre än sju olika raser, av vilka dock flere utgöra tydliga bland-raser, uppkomna under jämförelsevis sen tid. Dessa sju huvudgrupper äro enligt den engelske antropologen Risley följande:

1) Den dravidiska, som förhärskar i södra Indien. Denna småväxta, brednästa, långskalliga och mycket mörkhyade ras torde ha innehaft största delen av landet före den ariska invasionen; dess typ är nu dominerande ända till floden Narbada i norr.

2) Den indo-ariska, som utgör huvud-massan av befolkningen i nordvästra In-dien — Kashmir, Punjab och Rajputana — d. v. s. just den trakt, som främst blev föremål för ariernas invasion. Rastypen är högväxt, ljushyad, långskallig och smal-näst.

3) Den turko-iranska, som anträffas i Belutsjistan och i angränsande delar av det egentliga Indien väster om floden Indus. Denna blandras skiljer sig från den ariska typen främst genom huvudskålens propor-tioner — ringa längd i förhållande till bredden — samt genom näsans betydande dimensioner.

4) Den skyto-dravidiska, som är för-härskande i landskapet Sind mellan nedre Indus och Thar-öknen samt söder ut längs kusten ända förbi Bombay. Rastypen ty-der på en blandning mellan turko-iranska

— »skytiska» — element och en dravidisk

befolkning; historiskt stärkes antagandet av det faktum, att nordiska erövrare, som benämndes med ett namn, motsvarande grekernas skyter, under århundradena kring Kristi födelse bemäktigade sig stora delar av västra Indien. Den skyto-dravidiska typen dominerar bland de ryktbara mahrat-terna.

5) Den arisk-dravidiska eller hindus-tanska, som uppenbart är ett resultat av blodblandning mellan arier och dravida-folk med tydlig kvantitativ övervikt för det senare elementet. Typen är allmän i största delen av Gangeslandet från östra Punjab och Rajputana till närheten av Ganges' delta, d. v. s. i huvudsak i det område, som kallas Hindustan. Det dravi-diska blodet gör sig gällande i den mestadels ringa kroppshöjden, den bredare näsan och den inom de lägre kasterna rätt mörka — ibland mycket mörka — hudfärgen, som uppvisar olika nyanser av brunt, från nästan vitt bland samhällets spetsar av övervägande ariskt blod till mörkbrunt i bottenlagren. Denna arisk-dravidiska ras har varit den främsta bäraren av indisk kultur och måste betecknas som den mest betydande av Indiens raser.

6) Den mongoloida, som anträffas på Himalayas sydsluttningar och alltså i lik-het med den turko-iranska är av under-ordnad betydelse för Indien och har sitt förnämsta utbredningsområde utanför dess gränser. Typen är mörkt gulaktig till hud-färgen, småväxt, kortskallig, plattnäst och snedögd.

7) Den mongolisk-dravidiska eller ben-galiska i landskapet Bengalen vid nedre Ganges. Denna kortskalliga, mörka och brednästa ras anses ha uppkommit genom blandning mellan låglandets och deltats dravidastammar och norrifrån invandrade mongoler.

Språkförhållandena inom denna brokiga massa sammanhänga endast delvis med rasindelningen. Den kvantitativt och kva-litativt dominerande språkgruppen bildas av de indoeuropeiska munarterna, av vilka den mest utbredda, Väst-Hindi, talas av i det närmaste hundra miljoner människor. Sammanlagt talas indoeuropeiska språk av mer än två tredjedelar av Indiens be-folkning, däribland stora grupper, som röja

458

NAUTCH-FLICKOR i vackra och brokiga dräkter bilda ett färgrikt inslag i fester och lustbarheter i Indien. Dessa flickor, även kända under benämningen bajadärer, ge föreställ-ningar i danslokaler och kunna hyras för att uppträda som danserskor vid bröllop eller andra festliga tillfällen. I många indiska tempel förekomma nautch-flickor bland gudarnas uppvakt-ning och sjunga och dansa framför gudabilderna. De ha även att sörja för templens och bildernas dekorering och taga del i allehanda kulthandlingar och religiösa processioner.

459

EN DANSANDE HÄST, tillhörig fursten (maharajan) av Udaipur, en vasallstat i Rajputana. Den likabenämnda huvudstaden är en av Indiens praktfullaste städer, och främst bland dess minnesmärken står maharajans palats. På dess gård får hans graciösa och danskunniga arabiska häst visa sin skicklighet till ögonfägnad för maharajans gäster.

460

SKARPRÄTTAREN I REWA, en vasallstat i Central-Indien, måste ha varit en skräckin-j agande företeelse med sin taggiga rustning och sin väldiga sabel, men numera bäres hans ämbets-dräkt vid högtidliga tillfällen av en helt ofarlig dignitär vid maharajans hov. Svärdet synes ha ett alltför kort fäste för en så väldig kämpagestalt, men indierna ha i regeln mycket små händer.

461

STORA MOGULS PRIVATA AUDIENSHALL I DELHI. I den praktfulla öppna hall, varav ett parti är framställt på bilden, stod fordom stormogulernas ryktbara påfågelstron, så kallad emedan'den på vardera sidan hade en guldpåfågel med utbredd stjärt, framställd i naturliga färger medelst inlagda ädelstenar. I fonden synas kupolerna av den s.k. pärlmoskén.

462

463

FR

UK

T-

OC

H G

RÖ

NSA

KSF

ÖR

SÄL

JNIN

G P

Ä E

TT

TO

RG

I D

EL

HI

Del

hi,

som

är

belä

get

vid

flode

n J

umna

(D

jam

na),

är d

et b

ritt

iska

Ind

iens

huv

udst

ad.

I de

nna

egen

skap

har

det

för

ick

e lä

nge

seda

n ef

tert

rätt

Cal

cutt

a.

Del

hi e

ller

Deh

li va

r en

gam

mal

sta

d re

dan

vid

tiden

för

Kri

sti

föde

lse.

D

et h

ar v

arit

huvu

dsta

d i

flere

sto

ra r

iken

, bl

.a.

i de

t so

m

efte

r si

na h

ärsk

are

benä

mnd

es S

tora

Mog

uls.

Befo

lkni

ngen

är

till

bety

dlig

del

moh

amm

edan

sk.

Del

hi h

ar b

land

and

ra m

ärkl

iga

bygg

nade

r at

t up

pvis

a In

dien

s vä

ldig

aste

mos

ké,

uppf

örd

av

vit

mar

mor

och

röd

san

dste

n, s

amt

stor

mog

uler

uas

pala

ts o

ch d

en v

itglä

nsan

de s

. k.

pär

lmos

kén.

SAGOLANDET I ÖSTER

inga eller, nästan inga spår av arisk blodbland-ning.

Dravidiska språk —• som bilda en från öv-riga språkgrupper full-ständigt isolerad grupp

- talas av 60—70 mil-joner individer huvud-sakligen i södra Indien. Övriga språk, av vilka det finnes åtskilliga, äro av mindre betydelse, ehuru några spridda lo-kala munarter äro nog så intressanta såsom san-nolika rester från tiden före den dravidiska in-vandringen.

Det anglo-indiska väl-det—ett organisatoriskt

mästerverk. Den stora massan av

Indiens befolkning är av ålder van vid ett des-potiskt styrelsesätt. I största delen av landet ha härskarna i regeln härstammat från främ-mande erövrare, och även där detta icke har varit fallet, ha hejdlöst godtycke och oinskränkt despoti varit rådande. Härtill ha kommit den politiska splittringen och dess följder i form av fiendskap och fejder; inte ens stormogulerna lyckades förena hela halvön under sin spira. Först med det engelska väldet har rättrådighet bli-vit en ledande princip i styrelsen, be-folkningens bästa dess mål och hela Indien ett i fred förenat område, därifrån krig och örlig blivit bannlysta.

Detta betyder inte, att britterna från början ha tillämpat dessa vackra principer

långt därifrån. Men en fördomsfri iakt-tagare måste medge, att såsom det anglo-indiska väldet utvecklat sig har det blivit det mest välsignelsebringande regemente Indien hittills har skådat. Om det upp-hörde, skulle landet med all sannolikhet

EN B E L U T S J I S K GOSSE Den halvnakna varelsen här ovan till-hör brahuifolket, en grupp av nomad-stammar bland Belutsjistans berg. Han är inte bruten av nomadlivets mödor.

nästan omedelbart bli en tummelplats för furs-tars och religioners våld-samma kamp.

Indien är organiserat som ett under Storbri-tannien lydande rike med titeln kejsardöme. Chefen för landets rege-ring är vicekonungen. som utnämnes av Stor-britanniens konung och är beroende av den en-gelska regeringen, när-mast av dess statssekre-terare för Indien. Vice-konungen har vid sin sida ett råd, och under honom sortera de olika förvaltningsområdenas guvernörer. Indien har sin egen, i två kamrar delade lagstiftande för-samling. Under de se-naste tiderna har man konsekvent, men med en för den brittiska stats-konsten karakteristisk försiktighet utvidgat in födingarnas inflytande på kejsardömets förvalt-ning och lagstiftning.

Indien betalar ingen direkt skatt till det härs-kande landet. Statsin-komsterna användas för kejsardömets eget be-

hov, ehuru en icke obetydlig del av dem dock faktiskt kommer 0111 icke England, så dock engelsmän till godo. Krigsmak-ten består till största delen av infödda trupper under delvis europeiskt befäl, i övrigt av brittiska regementen, som tem-porärt äro stationerade i Indien.

En inte obetydlig del av landet utgöres av de återstående inhemska staterna, som samtliga stå i vasallförhållande till kejsar-dömet. De äro till antalet c:a 150 — eller än flere, i fall man medräknar alla de delvis mycket små enheterna i åtskilliga förbunds-stater — och omfatta sammanlagt icke långt ifrån hälften av Indiens areal, då Assam, Burma och Belutsjistan icke med-

464

SAGOLANDET I ÖSTER

räknas. Vasallstaternas folkmängd upp-går dock inte fullt till en fjärdedel av lan-dets hela befolkning. De flesta av dessa stater äro mycket små, men några, såsom Haidarabad, Mysore, Gwalior m. fl., äro ansenliga områden med talrik befolkning. Furstarnas makt är begränsad och kontrol-len över deras styrelse effektiv.

I sitt kloka hänsynstagande till histo-riskt givna förhållanden och sin själv-behärskning med avseende på alla över-

flödiga unifieringssträvanden är den brit-tiska förvaltningen av Indien mönstergill.

Religioner och kaster — en brokig prov-karta.

Det har ofta talats om den ödestimme för det anglo-indiska väldet, som slår den stund de olika elementen bland de infödda förena sig till en gemensam frihetskamp mot främlingarna. I själva verket äro det engelska herraväldets uppkomst och fort-

EN DANSANDE BJÖRN FÖRSKAFFAR SIN ÄGARE HANS UPPEHÄLLE Bilden framställer en man från Punjab, som är den lyckliga ägaren till en tam, danskunnig björn. Dessa djur fångas på Himalayas skogiga sluttningar, där både svarta och bruna björ-nar förekomma rikligt jämte talrika andra vilda djur. Indierna äro mycket roade av att

åse björndans, akrobatkonster, framförandet av dresserade apor m.m. dylikt.

465

SAGOLANDET I ÖSTER

bestånd nära förknippade med splittringen bland de infödda. Splittringen är främ-lingsherraväldets grund, men främlings-herraväldet är fredens.

Den allmännast utbredda religionen är hinduismen — benämningen hinduer nytt-jas i större utsträckning i religiös än i na-tionell betydelse — en från den fornindiska religionen härstammande, men från många håll påverkad religionsform med mång-guderi och en fantastisk mytologi. När-mast kommer islam, som vunnit stor ut-bredning även bland den arisk-dravidiska befolkningen i Hindustan. Vid sidan av dessa förekomma talrika andra sekter och religionsvarianter ända ned till de primitiva former, som existera bland de lågt stående jägarstammar, vilka anses vara ättlingar av Indiens för-dravidiska befolkning. Religionens sammanbindande och särskilj ande betydelse framgår exempelvis av det faktum, att sik-herna i Punjab från en sekt ha utvecklats till snart sagt ett folk.

Befolkningen är i allmänhet indelad i talrika kaster, vilkas medlemmar endast gif-ta sig inom kasten. I många fall har den ur-sprungliga grunden för kastindelningen full-ständigt utplånats, så att kasttillhörigheten endast är en ärftlig karaktär, oberoende av yrke och samhällsställ-ning. Så är exempelvis fallet med den forna hinduiska prästkasten, b r a h m a n e r n a el ler brahminerna. I andra fall åter äro kast och yrke fast samman-bundna. De lokala variationerna äro tal-rika. Alla möjligheter

äro tänkbara i denna underliga värld, där sedvänjor och traditioner ha en kraft, som vi européer inte äga en föreställning om.

Trots långvarigt europeiskt inflytande är Indien alltjämt i allt väsentligt en värld för sig. Massan av folket, fattiga och okunniga bönder, lever sitt liv som förr i en atmosfär, sammansatt av en-formigt arbete för det dagliga brödet och fantastiska sagor och myter. De troende bada i den heliga floden Ganges, och fakirerna framhärda i sitt stoiska självplågeri. Vid de infödda furstarnas hov utvecklas ännu något av den prakt

och glans, som fordom strålade kring här-skarna i Agra och Mysore. Myllret av folk, dräkter, språk, religioner och kaster gör intryck av en otro-lig, en overklig verk-lighet, som den i syste-matiskt tänkande sko-lade europén har svårt att fatta. Västerlän-ningen står alltjämt vid vart steg inför scener ur »Tusen och en natt».

Kring öde furste-borgar, gamla slagfält och heliga tempel väva saga och sägen sin brokiga väv. Den passiva, konservativa indiska folksjälen le-ver i nuet och dröm-mer om det förflutna. Iyycka och olycka ta-gas ur gudarnas hand. Västerlandets hårda kamp för framtiden är indiern okänd. Och kände han den, så för-stode han den ej. Hur kan man, skulle han fråga, ägna sitt liv åt något så värdelöst som strid och strävan för bättre villkor under ett värdelöst skenliv?

466

EN FÖRNÄM BELUTSJER Med sin chokladbruna, guldbroderade rock, sin rikt sirade sabel och sitt värdiga uppträdande är denne belutsjiske höv-dingsson en högst aristokratisk företeelse.

Människans äldsta näringsfång HURU JORDEN BRUKAS OCH FÖDAN PRODUCERAS

De första växter människan lärde sig odla voro antagligen vissa gräsarter med ätbara frön, våra sädesslags stamformer. En vacker dag strödde en man, mer förutseende än sina kamrater, ut en handfull korn på den obrukade marken för att därmed för-skaffa sig och de sina ett rikligare uppehälle. Ur denna ringa sådd spirade sedan hela den mänskliga kulturen. — Att med bestämdhet säga, när människorna först började odla de växter, som gåvo dem deras dagliga bröd, är ej möjligt, man vet endast, att det skedde långt före historisk tid. Såsom av bilderna i detta kapitel framgår, använda en del lågt stående folk ännu i det närmaste likadana redskap och metoder som deras förfäder för tusentals år sedan. Å andra sidan få vi här även läsa om den moderna vetenskapens underbara uppfinningar, med vilkas tillhjälp

oerhörda arealer kunna odlas och jättelika skördar vinnas.

iM MAN nu i det tjugonde år-hundradet av den kristna eran all-

mänt odlade exempelvis vete enligt sam-ma metoder som i det tjugonde år-hundradet före Kristus, skulle vetebrödet utgöra en så dyrbar läckerhet, att en-dast de allra rikaste hade råd att bestå sig sådant.

Genom talrika avbildningar veta vi huru t. ex. de gamla egyp-ternas plogar sågo ut. De voro gjorda av trä och förmåd -de endast bristfäl-ligt luckra upp jor-den på ytan till ett djup av två eller tre tum. Ännu för c:a hundra år se-dan användes lik-nande plogar i en del trakter av Eu-ropa. Den i de nor-diska länderna be-gagnade hakplo-gen utgjordes en-dast av en längs-gående, släpande furustam med en från den lägre lig-gande änden hak-formigt utskjutan-de spetsad gren. Det första folk, hos vilket vi på-träffa en plog kon-struerad i huvud-sak enligt samma princip som den

FÖRÅLDRADE M E T O D E R PÅ ÖN CYPERN Det är överraskande att se, att jordbrukarna på Cypern bära sin plog till åkern liksom den indiske lantmannen på nästa bild. Plogen är gjord av trä, men en järnten är anbragt som vändskiva.

moderna med bill och vändskiva, var de gamla romarna.

Under en lång följd av århundraden ut-vecklades dessa primitiva hjälpmedel blott föga. Bosättningen var gles, städerna få och obetydliga, de klena skördar bönderna erhöll o från sina små odlingar voro till-räckliga att fylla behovet.

Nu äro förhållandena helt annorlunda. J ordens folkmängd har mångdubblats. En allt större del av mänskligheten ägnar sig åt andra näringar än lant-bruk, men alla skola dock leva av dess produkter. Nya områden mås-te därför ständigt läggas under plo-gen. De största odlingarna före-komma i Förenta staterna, Canada och Australien, vil-kas oändliga vid-der av flackt prä-rieland erbjuda snart sagt obe-gränsade möjlig-heter. Så finnes exempelvis i Kali-fornien en vete-åker, som mäter 10,000 hektar eller ioo kvadratkilo-meter. Detta fält, som ligger vid San

4 6 7

BÄRANDE SIN PLOG GÅR DEN INDISKE JORDBRUKAREN TILL ARBETET Om plog och liarv vore gjorda av metall såsom i de flesta andra länder, skulle lantmannen nog ej vara i stånd att bära dem på axeln. Mycket har i Indien gjorts för att lära jord-brukaren avvinna jorden rikare skördar, men han är nöjd med litet och föga benägen att mot-

taga nya idéer, vilka han blott hyser misstro till.

OXAR TRAMPA UR SÄDEN I SÖDRA ARABIEN Djuren arbeta vid en sådan tröskning parvis och äro bundna vid en påle, kring vilken »jowarin», ett slags säd, som odlas i trakten av Aden, är upplagd. Oxar lämpa sig särdeles väl för detta ändamål, ty ju tröttare de bli, desto tyngre blir deras gång. För att de ej skola äta upp säden under arbetet, vilket ju onekligen vore frestande, äro de försedda med nosgrimma.

468

HURU MAN KROSSAR RIS I KINA SEDAN SEKLER TILLBAKA I Kina liksom i orienten över huvud förändras metoderna blott långsamt, och denne gosse krossar ännu riset med en trävals. Säden lägges först på ett underlag av sten, därpå för gossen valsen långsamt av och an. I vänstra handen håller han en borste, med vilken han sopar

säden i högar för att dymedelst underlätta arbetet.

DET ENFORMIGA ARBETET ATT SÄLLA RIS UTFÖRES MED GOTT HUMÖR Tiden tyckes ej bekymra denne kinesiske arbetare, och tanken att risets sållande kommer att ta timmar i anspråk kan ej förjaga hans vänliga småleende. Han fyller sin]! skäppa och skakar säden ned i ett stort, av vidjor flätat såll, genom vilket den faller i en nedan-för stående behållare. Troligen är någon av hans fami'j villig att ta vid, när han tröttnat.

4 6 9

SÄDEN SKILJES FRÄN AGNARNA I KATHIAWAR, INDIEN Varje by i Kathiawar, en provins i guvernementet Bombay, har en särskild inhägnad, dit hela byns sädesskörd forslas. Efter tröskningen skiljes säden från agnarna av personer, som stående på höga stolar hälla säden till marken, varvid agnarna bortföras av vinden. Natur-ligtvis måste för detta ytterst primitiva och långsamma arbete väljas en blåsig dag.

ETT PRIMITIVT SÄTT ATT RENGÖRA SÄD I KATHIAWAR Sedan säden skilts från agnarna, samlas den upp från marken, varvid den emellertid blir uppblandad med jord, sand och andra föroreningar. Den rengöres därför genom skakning i ett såll, som hålles av två kvinnor. Vi skulle ej gärna förtära säden ens efter denna procedur, men dessa människor äro ej på långt när så noga med dylika saker som vi.

470

DEN FÖRSTA PROCEDUREN VID SÄDENS TRÖSKNING I GREKLAND I Grekland särskiljas vid skördens tröskning två olika procedurer. Först slungas säden upp i luften med tillhjälp av en stor klumpig grep, sådan vi se kvinnan på vår fotografi använda. På så sätt skiljas sädeskornen från axen, men dessutom måste agnarna eller skalen avlägs-

nas innan säden slutligen är färdig att malas.

AGNARNA AVLÄGSNAS MEDELST SÅLLNING OCH SKAKNING Denna grekiska metod att avlägsna agnarna från säden skiljer sig ej mycket från den i Indien använda, som åskådliggöres av den övre bilden på motstående sida. Säden faller till marken genom ett såll, och en man fläktar bort agnarna med tillhjälp av en risviska. Man betjänar sig således ej av vinden som i Indien. Men även moderna metoder vinna småningom insteg i Grekland.

XV. 3- 471

MÄNNISKANS ÄLDSTA NÄRINGSFÅNG

Joaqnin-floden, är jämnt som ett golv och nästan kvadratiskt. Att odla dy-lika arealer med de hjälpmedel, som t. ex. blott för hundra år sedan stodo till buds, vore omöjligt. Så skulle det för en man och en häst räcka trettio år att plöja och så denna väldiga åker! Med till-hjälp av moderna maskiner och tvåhundra arbetare göres det nu på tre veckor.

Moderna åkerbruks- och skördemaskiner. På många av våra viktigaste jordbruks-

maskiner läsa vi firmanamnet Mc Cormick. Grundaren av denna affär, Cyrus H. Mc Cormick, ha vi alla skäl att med tacksam-het minnas. Det var nämligen han, som år 1831 utsände i handeln den första använd-bara slåttermaskinen, men senare började han även tillverka ångplogar, kultivatorer m. m. Också den självbindande skörde-maskinen, som ej blott mejar säden utan även binder den i kärvar och t. o. m. sam-lar kärvarna i skylar, är hans uppfinning. För sådana trakter åter, där vetehalmen vanligen är för vek för en självbindare, konstruerade han en maskin, som slår av axen, men lämnar halmen kvar. Samtidigt tröskar och rensar den säden. Denna ma-skin användes förnämligast i Nya världen.

Var och en av ovan beskrivna maskiner utför minst tio mans arbete. Ursprungligen voro de avsedda att dragas av hästar. Plo-garna, såningsmaskinerna, harvarna och tröskverken voro konstruerade för två till sexton hästar. Ännu för några år sedan var en mångskärig plog förspänd med sexton hästar ingen ovanlig syn på de väldiga åkrarna i Nya världen. Detta arbetssätt blev dock i längden både dyrt och oprak-tiskt, och nu för tiden har man allt mera börjat använda mekanisk drivkraft.

Ångplogar och motorer i stället för hästar. De första kraftmaskiner, som kommo till

användning vid jordens bearbetning, voro ångplogarna. Redan i början av 1800-talet togs i England patent på en sådan, men den fick aldrig någon praktisk betydelse. Först efter år 1855, då två nya typer utsändes i marknaden, kom ångplogen allmännare i bruk. Dessa väldiga maski-ner arbeta bäst på stora, täckdikade fält och äro därför föga lämpade för

472

VA

TT

EN

BU

FF

LA

R

DR

AG

AN

DE

P

LOG

AR

PÄ

E

TT

ÖV

ER

SVÄ

MM

AT

R

ISF

ÄL

T

Tid

igar

e ha

vi

se

tt,

huru

va

tten

buff

lar

an

vänd

as

vid

plöj

ning

av

ri

sfäl

t på

Ce

ylon

, oc

h vi

sk

ola

finna

, at

t de

ssa

djur

nyt

tjas

för

det

än

dam

ålet

öve

rallt

i o

rien

ten.

D

e lå

ta

lätt

sty

ra s

ig

av i

nföd

inga

rna,

men

hy

sa

star

k m

otvi

lja m

ot d

e vi

ta,

som

de

ibla

nd k

unna

anf

alla

.

473

ET

T S

PA

NN

AV

FY

RA

LÅ

NG

HO

RN

AD

E O

XA

R D

RA

GA

ND

E E

N P

LOG

PÄ

HO

RT

OB

AG

Y-S

LÄ

TT

EN

I

UN

GE

RN

N

ästa

n i

mitt

en a

v Al

föld

elle

r de

n st

ora

unge

rska

slä

tten

lig

ger

Hor

toba

gy.

Liks

om h

ela

Alfö

ld ä

r de

t en

grä

sstä

pp,

där

de s

.k.

puss

torn

a, p

räri

e-lik

nand

e he

dmar

ker,

blo

tt h

är o

ch d

är a

vbry

tas

av l

agun

er.

Den

ung

ersk

a jo

rdbr

ukar

en h

ar e

n ut

mär

kt l

ångh

orna

d bo

skap

sras

, so

m b

egag

nas

till

allt

slag

s ar

bete

, oc

h ha

n dr

ömm

er

ej

ens

om

att

i st

älle

t an

vänd

a m

aski

ner

elle

r in

föra

m

oder

na

jord

bruk

smet

oder

. lia

n st

yr

sitt

sp

ann

med

til

lrop

oc

h pi

skra

pp.

Pisk

an

är

förs

edd

m

ed

en

lång

, gr

ov

snär

t oc

h är

m

ycke

t sv

år

att

hant

era

på

det

rätt

a sä

ttet

.

INFÖDING BRUKAR DEN BÖRDIGA JORDEN I SARAWAK, BORNEO Borneo är den eviga sommarens land, och jorden i bergen och på högländerna är så fruktbar, att man blott behöver bränna den vilda växtligheten och med en käpp sticka ned utsädet i marken. Närmare kusten, där ris odlas, har man gjort några försök med plöjning och bevatt-

ning, men någon gödsling känna infödingarna ej till.

RUMÄNISKA FLICKOR, SOM KNAPRA PÄ UNGA MAJSKOLVAR Majsen utgör den rumänska lantbefolkningens huvudsakliga föda, och nästan varje bonde har en egen liten majsodling, Av majsen beredes sedan den rumänska nationalrätten, »mamaligai», ett slags soppa. De gröna kolvarna äro söta och uppskattas därför särskilt av den yngre generationen. Majsens egentliga hemland är Amerika, antagligen Mexiko.

474

MÄNNEN DRAGA SJÄLVA PLOGEN VID POTATISENS KUPNING I JERSEY Jersey, en av Normandiska öärna i Engelska kanalen, exporterar stora mängder vegetabilier, och öborna lägga både flit och intresse i dagen vid deras odling. Varje stycke odlingsbar jord gödslas och brukas med den största omsorg; för att ej hästen skall trampa ned de späda potatisplantorna, utföra Jerseyborna själva det tunga och tidsödande arbetet att dra plogen.

JORDEN GÖRES I ORDNING FÖR POTATISSÄTTNINGEN PÄ ÖN SKYE Många av invånarna på ön Skye vid Skottlands västkust arrendera små jordområden och kallas då »crofters». De arbeta mycket strängt med sin boskapsskötsel och sitt jordbruk. På bilden se vi hur männen luckra upp jorden med sina klumpiga redskap, medan en av kvinnorna bär en korg med sjögräs, vilket den andra breder ut över marken.

475

476

TA

CK

VA

RE

DE

MO

DE

RN

A U

PP

FIN

NIN

GA

RN

A K

UN

NA

VÄ

LD

IGA

FÄ

LT

BR

UK

AS

OC

H J

ÄT

TE

SKÖ

RD

AR

VIN

NA

S D

enna

skö

rdem

aski

n,

med

va

rs

tillh

jälp

m

an i

Alb

erta

i

Cana

da

upps

amla

r de

t gy

llene

vet

et,

ej

enda

st

avm

ejar

säd

en u

tan

bind

er d

en ä

ven

i kä

rvar

, so

m d

en l

ämna

r sp

ridd

a öv

er f

älte

t.

Mas

kine

n är

typ

isk

för

de

mod

erna

up

pfin

ning

ar,

som

nu

göra

de

t m

öjlig

t fö

r m

änni

skan

at

t ti

llgod

ogör

a si

g jo

rden

s ri

kedo

mar

så

myc

ket

bätt

re ä

n då

ho

n] v

ar h

änvi

sad

enda

st

till

de p

rim

itiva

red

skap

och

met

oder

vi

sett

åskå

dlig

gjor

da

på

de f

öreg

åend

e si

dorn

a av

det

ta k

apite

l. M

ycke

t of

ta in

taga

nu

ångt

rakt

orer

na h

ästa

rnas

pla

ts,

då C

anad

as p

räri

er s

kola

för

vand

las

till

vete

fält.

JOR

DE

N B

EA

RB

ET

AS

PÄ

EN

ÅK

ER

AV

EN

LIG

T V

ÅR

A B

EG

RE

PP

SA

GO

LIK

UT

ST

RÄ

CK

NIN

G I

NY

A S

YD

WA

LE

S N

ya

Syd

W

ales

är

en

av

de s

tora

jor

dbru

ksst

ater

na i

Aus

tral

ien,

och

i d

en m

ån l

ande

t lä

mpa

r si

g fö

r od

ling,

fin

na v

i id

oga

farm

are

syss

elsa

tta

med

at

t lä

gga

det

unde

r pl

ogen

. M

er

än

en

milj

on

hekt

ar

av

dess

a vi

dstr

äckt

a,

börd

iga

slät

ter

bära

re

dan

väld

iga

vete

skör

dar.

H

är

och

där

har

m

an

vari

t tv

unge

n at

t by

gga

stor

arta

de

beva

ttni

ngsa

nläg

gnin

gar.

På

bild

en s

e vi

ett

sla

gs m

aski

ner,

sam

man

satt

a ta

llrik

skul

tiva-

tore

r,

var

och

en d

rage

n av

fem

häs

tar,

i f

ärd

med

att

luc

kra

upp

den

hår

da j

orde

n i

Nar

rom

ine-

dist

rikt

et

och

sålu

nda

bere

da d

en f

ör s

ådde

n.

477

TRETTIOTRE HÄSTAR DRAGA EN MASKIN I SAN JOAQUIN-DALEN De amerikanska jordbrukarna använda mycket arbetsbesparande maskiner, av vilka vi här se en i verksamhet. Detta spann på trettiotre hästar frambefordrar en maskin, som sam-tidigt mejar och tröskar säden. San Joaquin-dalen är känd som Kaliforniens eden, allt sedan man där med utomordentlig framgång börjat odla oerhörda mängder frukt och säd.

våra förhållanden. Numera ha de såsom varande dyra och otympliga ganska allmänt övergivits, och i stället har man börjat använda med ånga eller elektricitet drivna traktorer. I motsats till ångplogen, där det arbetande redskapet rör sig mellan tvenne stabila kraftmaskiner, släpar trak-torn redskapet efter sig. En stor ångtrak-tor drar ända till aderton plogar på en gång och utför sålunda c: a femtio hästars arbete. Dessa jättelika traktorer uppbäras av tre hjul mätande halvannan meter och mera i diameter, och likna närmast väldiga ång-vältar.

Med en sådan traktor kan man plöja 20 hektar om dagen och harva 8 hektar i timmen. För jämförelsens skull må näm-nas, att en man med två hästar plöjer högst y2 hektar på en tio timmars dag. En traktor som den ovan beskrivna för:

brukar 5 eller 6 ton kol och 12,300 liter vatten om dagen, men det oaktat bli kost-naderna för densamma sex gånger mindre än om motsvarande arbetsmängd utförts av häst och karl. Den förrättar snart sagt allt arbete på de stora farmerna, den plöjer, harvar och sår. Den slår det mogna vetet, tröskar det och transporterar slutli-gen de fyllda sädessäckarna till närmaste

järnvägsstation eller till den plats där de lagras ända tills de lastas på något fartyg för att sändas till alla delar av världen.

I Europa är det de mindre och behändi-gare motorplogarna, som främst kommit till användning. T. ex. en Fordson trak-tor kan ej längre betrakta? som lyx ens på relativt små lägenheter. Också den kan användas till mångt och mycket utom det egentliga åkerarbetet: den sågar ved, pum-par vatten, driver tröskmaskinen m. m.

Ur våra odlade växters kulturhistoria. Huru de odlade växterna under årtusen-

denas lopp utvecklat sig ur sina vilda stam-former, känna vi ej i detalj. Till en bör-jan bestod väl denna utveckling endast i en tillfällig anpassning efter de förbättrade förhållanden människans omsorger beredde dem: sädeskornen blevo flere och tyngre, rotfrukterna större och saftigare, frukten smakligare. Småningom måste dock det mer eller mindre målmedvetna urvalet ha begynt spela en allt större roll. Dess bety-delse insågs tydligen redan av de gamla romarna, ty om Virgilius och Varro heter det, att de utvalde ax för att förbättra sina kulturväxter.

Sålunda uppkommo genom naturens in-

478


verkan och människans åtgöranden de lo-kala s. k. lantsorterna, strängt avpassade efter klimat och jordmån på den ort, där de danats. I den mån anspråken på skördens storlek och kvalitet växte, befunnos de emellertid föga tillfredsställande. Från andra länder importerade värdefullare sor-ter åter förlorade snart sina goda egenska-per, då de odlades under ogynnsammare förhållanden. Vad man behövde var helt enkelt alldeles nya sorter, som förenade de gamla lantsorternas härdighet med öm-tåligare varieteters större avkastnings-förmåga. För jordbrukaren återstod såle-des endast en utväg: han måste komma naturen till hjälp och omdana sina kultur-växter så, att de motsvarade hans fordrin-gar.

Detta blev även en möjlighet, när under senaste århundrade ärftlighetens mysterier började klarna för vetenskapsmännen. Och när en Mendels epokgörande teorier blivit

allmänt erkända, då hade även växtföräd-lingen en vetenskaplig grund att bygga på. Om vi betänka, att det var så nyligen som på 1890-talet fullt rationella metoder vid sädesslagens förädling först togos i bruk vid Svalöfs förädlingsanstalt i Sve-rige, måste vi förundra oss över de stor-artade resultat, som under denna korta tid-rymd uppnåtts. Inom några decennier ha kulturväxterna förbättrats mer än tidigare under ett årtusende. För varje jordmån, varje klimat finnas nu särskilt lämpade, givande och goda sorter, och ej ens i de avlägsnaste ödebygder vill man längre nöja sig med de gamla, oförädlade lant-sorterna.

Hur grödorna fd den näring de behöva. När den Vilda västern i Amerika skulle

koloniseras, och immigranter i massor som farmare slogo sig ned på prärierna, inträdde efter några år en kris. Jorden, som till

MODERNA METODER TILLÄMPAS VID VETESKÖRDEN I CANADA Så snart säden är mogen, måste den kanadensiske jordbrukaren skyndsamt forsla alla skörde-redskap ut på fältet, ty en stark storm, en häftig hagelby eller en löpeld kunde lätt förstöra hela skörden. Därför föredrar mången farmare den .nya metoden med traktor och självbindare framför den gamla och långsammare med hästar och slåttermaskin.

479

480

AU

ST

RA

LIS

K V

ILD

MA

RK

, SO

M M

ÄN

NIS

KA

NS

BE

TV

ING

AN

DE

HA

ND

FÖ

RV

AN

DL

AR

TIL

L B

ÖR

DIG

ÅK

ER

Jo

rdm

ånen

i

aldr

ig o

dlad

e sk

ogsm

arke

r —

t.ex

. de

om

råde

n i

Aust

ralie

n so

m k

alla

s »t

he b

ush»

— ä

r va

nlig

en m

ycke

t fr

uktb

ar,

då d

en j

u bl

ivit

göds

lad

med

de

or

äkne

liga

viss

na l

öv,

som

un

der

sekl

erna

s lo

pp

falli

t til

l m

arke

n.

Förr

än n

ågon

bea

rbet

ning

av

jord

en

kan

kom

ma

ifråg

a m

åste

em

elle

rtid

al

la

träd

fä

llas

och

dera

s rö

tter

br

ytas

upp

. Fö

rst

däre

fter

kan

man

bör

ja p

löja

, ha

rva

och

så.

Var

je å

r ut

vidg

ar n

ybyg

-ga

ren

i »t

he

bush

» si

n od

lade

ar

eal

och

förv

andl

ar

sålu

nda

smån

ingo

m

möd

osam

t vi

ldm

arke

n ti

ll fr

uktb

ara

åker

fält

oc

h ri

ka

träd

gård

ar.

481

HU

RU

E

TT

T

ÅL

MO

DIG

T

AR

BE

TE

M

ED

YX

A O

CH

PL

OG

FÖ

RÄ

ND

RA

T D

ET

AU

STR

AL

ISK

A L

AN

DSK

AP

ET

S K

AR

AK

TÄ

R

Det

är

nå

got

av

verk

lig r

oman

tik i

de

t va

rdag

liga

arbe

tet

med

jor

dens

plö

jnin

g i

Aust

ralie

n,

ty m

ed

plog

ens

tillh

jälp

har

det

som

för

r va

r im

prod

ukti

v sk

ogsm

ark

förv

andl

ats

till

en

täck

la

ndsb

ygd

över

sålla

d m

ed

väls

kött

a fa

rmer

. Fö

r nå

gra

få

år

seda

n va

r de

tta

frid

fulla

la

ndsk

ap y

ned

sina

blo

mm

ande

trä

dgår

dar,

sin

a bö

rdig

a åk

rar

och

sina

inb

juda

nde

små

lant

hus

en

likad

an v

ildm

ark,

so

m

bild

en å

mot

ståe

nde

sida

vis

ar.

När

far

mar

na v

äl f

ått

sin

jord

i

skic

k, b

elön

as d

e m

ed u

tmär

kta

skör

dar,

var

för

de n

u är

o på

god

väg

att

nå

ekon

omis

kt

väls

tånd

.


en början givit enorma skördar, tycktes plötsligt ha förlorat all sin kraft, ja, det gick så långt, att farmerna såsom värde-lösa övergåvos av sina ägare och lämnades obrukade. De första stora skördarna hade gjort slut på de ursprungliga näringsför-råden, och boskapsskötseln var så obetyd-lig, att den ej kunde lämna ens närmelsevis tillräckligt med gödsel till de väldiga sädes-fälten. Då kommo konstgödselmedlen i handeln, och därmed var det amerikanska jordbruket räddat.

Även i Europa, där boskapsskötseln dock i stort sett hållit jämna steg med jordbruket, innebar upptäckten av de arti-ficiella gödselämnena ett stort framsteg. Den naturliga gödselns spridning och in-blandning i jorden är nämligen ett så tids-ödande arbete, att det ej medhinnes varje år, och ofta blev jorden gödslad endast vart åttonde eller vart tionde år. Följden härav var naturligtvis den, att den första grödan fick för mycket näring, medan de sista ledo hunger. Konstgödseln däremot kan utan olägenhet årligen tillföras jorden, om givornas storlek och sammansättning

noga avpassas efter respektive växters och jordarters fordringar.

Det gamla och det nya jordbruket. Sett mot bakgrunden av svunna årtusen-

den ter sig jordbruket — människans äldsta näringsfång — nästan som det yngsta bland yrken. Dess historia är ända intill senaste tid en historia utan händelser. I själva verket är det rationellt drivna jord-bruket knappast mer än hundra år gam-malt, och först på senaste tid har det fått en vetenskaplig bas att bygga på. I alla länder och världsdelar arbetas i detta nu metodiskt och målmedvetet på jordbrukets förkovran. Maskinerna, växtförädlingen och konstgödseln äro de tre faktorer, som kan-ske kraftigast bidragit att höj a det till dess nuvarande nivå. Den senaste stora upp-täckten på växtodlingens område är den elektriska kraftens förmåga att påskynda tillväxten och öka skörden. Tillsvidare är emellertid den elektriska strömmen för dyr att användas för detta ändamål. Måhända öppna sig dock här oanade framtidspers-pektiv.

V E T E T S L A G R I N G FÖRE U T S K E P P N I N G E N FRÄN S Y D - A U S T R A L I E N Denna metod att lagra vete användes bl. a. i Kenswiek i Syd-Australien, men den liar många nackdelar. Farmarna måste varje år köpa de säckar vari vetet lagras. De fyllda säckarna trans-porteras sedan till lagringsplatserna där de med tillhjälp av en elevator staplas ovanpå varandra. Sålunda lagrat är vetet ständigt utsatt för skadegörelse av råttor och möss.

482

O O

Öknar och oaser ÄNDLÖSA SANDHAV OCH ÖDE VIDDER

När vi nämna ordet öken, föreställa vi oss vanligen en öde sandslätt, men i själva ver-ket kunna öknarna vara av mångahanda slag. I somliga öknar skymmes utsikten på alla håll av oräkneliga dyner, i andra åter höja sig över slättlandet mäktiga klipp-massor. Stundom består marken milsvitt omkring av kal berggrund, rensopad av vin-darna. Utmärkande för alla verkliga öknar är bristen på fuktighet. Luften är torr och regn faller sällan eller aldrig. Men många ökentrakter ha tidigare varit mycket fruktbara.

GAMLA världens öknar bilda ett nästan sammanhängande bälte från Afrikas

atlantiska kust till Mandsjuriets gränser. I ryktbarhet torde ingen öken kunna tävla med Sahara, som sträcker sig genom hela Nordafrika. Sahara betecknar på arabiska öken i allmännhet. Här omväxla sandhav med klippöknar, bergmassiv och stäpplandskap. I söder når Sahara fram till grannskapet av Nigerfloden och sjön Tsad, i norr nästan till foten av Atlas-bergen. En ringa motsvarighet till Sahara är Sydafrikas Kalahari.

På andra sidan Nilen tar ökenbältet åter vid. Ja, man kan säga, att denna floddal endast utgör en långsträckt oas i den sammanhängande öknen. Arabiens inre upptas till stor del av öknar, och Iraks torra buskstäpper föra oss osökt över till Irans regnfattiga högland. I sydost an-sluter sig åter till detta Thar eller Stora indiska öknen.

Torr luft över öknen. Norrom Iran och Himalaya råder vinter-

tid ett högt lufttryck. I den samman-packade luftmassan finnas få möjligheter för den uppstigande rörelse, som betingar nederbörden. Om sommaren har Central-asien visserligen lågt lufttryck, men detta ligger något sydligare än högtrycket, var-för torra, nordliga vindar blåsa över lan-det. Stora delar av Tibet, Turkestan och Mongoliet utmärka sig också genom sin fullständiga brist på vatten. I Central-asien når ökenbältet sin nordligaste punkt. Gobi- eller Schamoöknen sträcker sig här till närheten av Amurfloden. På samma breddgrad ligga i Europa städerna Paris och Wien.

Om vi nu lämna Gamla världen och rikta vår uppmärksamhet på öknarna i Amerika, finna vi, att de äro mycket min-

dre och begränsade till vissa områden i västra delen av kontinenterna. Nord-amerika har Gila- och Mohaveöknarna, Sydamerika Atacama. I Australien åter upptaga öknarna och de ökenartade stäp-perna en jämförelsevis betydande del av landets yta. Ökenbildningen betingas i främsta rummet av luftens torrhet. Det kan därför icke förvåna, att utpräglade ökenområden förekomma överallt, där kalla havsströmmar stryka fram längs kontinenternas västkuster. Vare sig vin-den på dessa kuster blåser från eller mot land, är den torr.

Sol och vind samverka. Sandöknen är icke den enda ökentypen,

men väl den, som i allmänhet föresvävar oss, när vi tänka på öknar. Man talar om sandhav och föreställer sig väl också, att öknen förr utgjort botten av ett verkligt hav, som torkat ut, när landet stigit. Detta ursprung torde emellertid ganska få öknar ha. I regeln är öknen en eolisk bildning, d. v. s. solen spränger sönder klipporna och vinden, Eolus, blåser omkring san-den. När stenen upphettas, utvidgas den, när den svalnar, sammandrar den sig åter. I en absolut torr atmosfär, där solstrålarna icke möta något hinder i form av vatten-partiklar, är deras verkan utomordent-ligt kraftig. Men å andra sidan ha de subtropiska ökentrakterna jämförelsevis kalla nätter. Temperaturövergången är plötslig, och stenen sammandrar sig så hastigt, att den spricker. Vinden för bort lösa småpartiklar ur sprickorna och bidrar sålunda till att utvidga dem. Av stor be-tydelse är även den avslipning vinden lå-ter berget eller klippgrunden undergå ge-nom att gnida sand och småstenar mot dess yta. På detta sätt kunna stora berg-massiv under tidsåldrarnas lopp förvandlas

483

FRÄ

N D

EN

PE

RU

AN

SKA

ST

ILL

A-H

AV

SKU

STE

N V

ID P

AC

ASM

AY

O.

I F

ON

DE

N D

E M

OL

NH

OL

JDA

AN

DE

RN

A

Den

per

uans

ka k

uste

n är

öde

ocl

i öv

ergi

ven.

Fö

r de

t m

esta

bes

tår

den

av e

n sm

al r

emsa

san

döke

n, u

r vi

lken

här

och

va

r kl

ippo

r st

icka

upp

. I

bak-

grun

den

resa

sig

de

mäk

tiga

Ande

rna.

' På

den

na k

ust

är n

eder

börd

en y

tter

st r

inga

. R

egn

falle

r pr

aktis

kt t

aget

ald

rig,

var

för

den

natu

rlig

a ve

geta

-ti

onen

är

ob

etyd

lig.

Bild

en

visa

r os

s en

m

indr

e öd

slig

de

l av

ku

sten

, nä

ra

stad

en P

acas

may

o i

norr

a Pe

ru.

Busk

arna

tyd

a p

å,

att

vatt

en

rinn

er

unde

r sa

nden

. I s

ig

själ

v är

de

nna

icke

of

rukt

bar,

Fo

rdom

had

e yu

nkai

ndja

nern

a hä

r ri

ka o

dlin

gar,

vilk

a -b

evat

tnad

es p

å ko

nstg

jord

väg

.

.,84

ET

T D

YST

ER

T L

AV

AF

ÄL

T P

Ä

ISL

AN

D.

DE

VIT

A G

EY

SIR

ST

RÅ

LA

RN

A B

ILD

A D

ET

EN

DA

AV

BR

OT

TE

T

Isla

nd u

tgör

till

stö

rsta

del

en e

n pl

atå,

up

pbyg

gd a

v la

va o

ch t

uff.

La

vafä

lten

äro

i a

llmän

het

av g

ansk

a se

nt d

atum

och

ha

icke

var

it u

tsat

ta

för

lång

vari

g fö

rvitt

ring

. D

enna

om

stän

digh

et h

ar g

jort

att

väx

tern

a hä

r ic

ke

funn

it

den

djup

a oc

h lö

sa j

ord,

ut

an

vilk

en

en

rik

vege

tatio

n ej

kan

upp

stå.

M

ånge

nstä

des

har

viss

erlig

en l

avan

på

ytan

sön

ders

mul

ats

till

fin s

and,

men

i

denn

a ku

nna

plan

torn

a ej

sl

å ro

t,

ty

den

flyge

r om

krin

g fö

r al

la

vind

ar.

Den

is

länd

ska

vege

tatio

nens

fa

ttig

dom

be

tinga

s do

ck

i fr

ämst

a ru

mm

et

av

klim

atet

n

ud d

ess

alltf

ör k

ylig

a so

mm

ar,

ÖKNAR OCH OASER

till sten- och sandöknar. Därvid bör man märka, att sanden i allmänhet icke ligger kvar på den klippgrund, från vilken den lossnat, utan flyttas längre bort med vinden.

Sandhavet och dess öar. När sandöknen piskas av stormen, lik-

nar den ofta ett upprört hav med höga, framrullande vågor. Skydragen på ocea-nen motsvaras av sandvirvlar, som stund-om tyckas nå upp till molnen. Man har sett ända till trettio sandvirvlar samtidigt röra sig i en bestämd riktning. Men lik-som vattenhaven ha även sandhaven sina öar, där den resande kan söka en skyd-dande hamn. Om ej oaserna funnes, skulle det vara omöjligt att genomkorsa en så-dan öken som Sahara, åtminstone med kamelkaravan. Motorvagnar och flyg-maskiner komma väl med tiden att göra människan mera oberoende av öken-brunnarna.

Vägarna genom öknen från oas till oas torde knappast ha ändrat riktning, så länge dessa oaser funnits och så länge män-niskorna intresserat sig för byteshandel. Men även oaser kunna svika. År 1803 fär-dades en stor Timbuktukaravan genom öknen med Tafilet som mål. Men då den nådde en oas, där man skulle rasta och vederkvicka sig, hade vattnet sinat. Oasen var icke mera någon oas. Två tusen män-niskor och 1800 kameler omkommo av törst.

Den förste antike författare, som om-nämner oaserna i Sahara, är Herodotos. De uppgifter han lämnar sakna icke sitt in-tresse, ehuru några av dem äro fullkomligt missvisande.

Herodotos' saltkullar. Herodotos indelar Nordafrika i tre pa-

rallella zoner: det bebyggda bältet, vild-djursbältet och ökenbältet. Gränsen mel-lan de tvenne sistnämnda bältena bildades av en sandås, längs vilken med regel-bundna mellanrum, tio dagsmarscher, lågo odlade fläckar. Dessa utgjordes av salt-kullar, ur vilkas toppar friskt, sött vatten ständigt strömmade. Denna rad av salt-kullar sträckte sig enligt Herodotos' tro från Nilen till oceanen. Den vittbereste

hellenen har tydligen i vissa punkter all-deles missförstått sina sagesmän, så vida man icke får antaga, att dessa medvetet farit fram med osanning. Voro de kartha-ger, så drogo de sig säkert icke för att lura en grek. Självklart är, att alla oaser vid öknens norra rand icke kunna ligga på ett och samma avstånd från varandra. Vad åter talet om saltkullarna vidkommer, be-ror det på en oriktig generalisering. Salt-haltig jord förekommer ofta i de sänkor, som omge oaserna. Särskilt vidsträckt är saltj orden, sebchan i Siwa, den berömda Ammonsoasen, som Herodotos synes kän-na rätt väl. Och huvudorterna i denna oas ligga på klippor.

Den grekiska geografen omtalar även dadelodlingen i oaserna. Särskilt bekant för sina dadlar var då som nu oasen Aud-jila väster om Siwa.

Någon karavanhandel tvärs genom Sa-hara mellan Atlasländerna och Niger synes Herodotos icke känna till. Det är möjligt, att en sådan trafik icke förekom på hans tid. Kamelen, öknens skepp, hade ju ännu icke införts från Asien. Troligare är dock, att libyerna faktiskt med tillhjälp av sina snabba och härdiga hästar upprätthöllo förbindelsen över öknen, men att deras affärsvänner karthagerna, som sannolikt varit Herodotos' sagesmän, icke ansett det nödigt att upplysa denne om verk-liga sakförhållandet.

Saltöknar och saltträsk. I Persien och många andra ökentrakter

finnas sjöar, vilkas vatten är så salt att det är odrickbart, och milsvitt runt om kan marken vara impregnerad med salt. En sådan saltöken, som på våren efter snö-smältningen delvis försumpas, kalla per-serna kewir till åtskillnad från det torra stepp- och ökenlandet, lut. När vattnet fördunstar i kewirträsken, bildas en skorpa av utkristalliserade salter, som stundom är så stark, att man kan gå på den. Det-samma gäller även saltbildningen i Nord-afrikas stora träskmarker, de s. k. schot-terna. Dessa träsk kunna vara rester av havsvikar eller sötvattensjöar, vilkas vat-ten genom avdunstningen blivit salt-mättat. Men i allmänhet är det icke nöd-vändigt att antaga ett sådant ursprung

486

EN

OAS

I

SAH

AR

A

ter

sig

som

ett

verk

ligt

para

dis

för

den

som

un

der

daga

r oc

h ve

ckor

ick

e se

tt n

ågot

ann

at ä

n so

lhet

a sa

ndku

llar

och

klip

por.

M

en s

tund

om ä

r de

tta

para

dis

enda

st

en

lock

ande

hä

grin

g.

Den

res

ande

sk

ådar

en

va

tten

göl,

vars

yt

a lä

tt

krus

as

av ö

kenv

inde

n.

Dad

elpa

lmer

sp

egla

si

g i

vatt

net,

och

»oas

en»

ser

så

inbj

udan

de

ut

som

m

öjlig

t. K

arav

anen

sky

ndar

till

pla

tsen

, m

en n

är m

an k

omm

it fr

am,

finne

r m

an

inge

ntin

g an

nat

än

sand

oc

h åt

er

sand

. D

etta

bl

ändv

erk

föro

rsak

as

av

ljuss

trål

arna

s br

ytni

ng

i de

n up

phet

tade

luf

ten.

487

DADELPALMER äro de viktigaste träden i Saharas oaser. Deras frukter utgöra öken-stammarnas huvudföda. Stundom är oasen endast en palmlund kring en källa. Men särskilt i utkanterna av öknen finnas stora oaser, vilkas grönska underhålles av en liten flod. Bilden här ovan är tagen i en tunisisk oas. De mera betydande oaserna kunna ofta hysa hela städer.

488

BEVATTNAD KAN DENNA ÖKEN FÖRVANDLAS TILL EN TRÄDGÄRD I den nordamerikanska staten Arizona finnas vidsträckta områden, där nederbörden är myc-ket obetydlig. På en del ställen överstiger den årliga regnmängden icke det kvantum som man uppmätt i utkanterna av Sahara. Växtligheten består mest av torra buskar och kaktéer. Där bevattning införts, har öknen dock förvandlats till gröna fält och fruktträdgårdar.

för saltsjöarna. De förekomma i sänkor, dit den nederbörd, som fallit på de om-givande höjderna söker sig. Men avdunst-ningen är starkare än tillförseln av sött vatten, och ett saltträsk uppstår.

Lop-nor och Gobi. Vi nämnde, att saltsjöarna kunna ut-

göra rester av gamla sötvattensbäcken. I sådant fall har naturligtvis en klimat-försämring ägt rum. En trakt, som nu är

förtorkad och ökenartad, kan en gång ha varit väl bevattnad. I hjärtat av Sahara finnas stora sänkor och dalgångar, vilka fordom upptagits av mäktiga vatten-drag. I södra Arabien och kinesiska Tur-kestan ha forskningsresande, bland dem Sven Hedin, upptäckt ruinerna av stora städer. I trakten av Lop-nor fann den svenske resanden vid sekelskiftet läm-ningarna av en gammal kinesisk stad, Loulan. För 1600 år sedan var denna nejd

XV. 4. 489

ÖKNAR OCH OASER

tätt befolkad. Blomstrande städer och byar omgåvos av bördiga åkerfält. Men Tarimfloden, som på denna tid föll ut i Top-nor, ändrade riktning. Den vände sig mot söder och bildade det stora träsket Karakoschun, medan Top-nor fördunstade. Därmed var kulturbygden vid denna sjö dömd att gå under.

I den del av Centralasien, som nu upp-tages av Gobiöknen, funnos under gångna geologiska perioder stora sjöar och floder. Här trivdes urtidens skräcködlor, dino saurierna. År 1922 fann man i Gobi icke blott skelett utan även fossila ägg av dessa reptiler. Och i samma trakter hade stenålderns människa sina jaktmarker.

Gobiöknen har få oaser. Dess utsträck-ning är omkring 2,400 kilometer i väst-östlig och 1,000 kilometer i nord-sydlig riktning. Till största delen upptages den av sanddyner, där ingen form av organiskt liv trives.

Naturliga gödningsämnen.

Ökenjord kan, där den innehåller de mineraliska beståndsdelar, som äro nöd-vändiga för växterna, med framgång be-vattnas och odlas. Sådan jord innehåller ofta stora mängder natronsalter och andra naturliga gödningsämnen. Atacamaöknen i Sydamerika är själv till det yttersta förtorkad och saknar nästan varje grönt strå, men den förser hela världen med Chilesalpeter.

Konstgjord bevattning.

Åkerbruket i oaserna kräver nästan all-tid en intensiv bevattning genom männi-skohand. Detta gäller förövrigt icke blott oaserna i inskränkt bemärkelse, utan även de stora sammanhängande kulturbyg-derna i det torra bälte, som sträcker sig genom Gamla världens centrala delar. Vad vore Egypten, vad Irak och Buchara utan denna bevattning. Även i Nya världen ha betydande landsträckor på detta sätt vunnits för odlingen. Ja, långt före Amerikas upptäckt hade puebloindia-nerna i Nya Mexico och yunkaindianerna vid peruanska kusten utfört storartade bevattningsanläggningar.

490

DE

N O

FR

UK

TB

AR

A K

ÖN

EN

I N

OR

RA

CH

ILE

DÖ

LJE

R S

TO

RA

SK

AT

TE

R A

V N

YT

TIG

A S

AL

TE

R

I C

hile

s ök

nar

finna

s en

orm

a la

ger

av n

ytti

ga s

alte

r, sä

rski

lt Ch

ilesa

lpet

er,

bora

x oc

h ko

ksal

t. In

nan

met

oden

att

fra

mst

älla

sal

pete

r ur

lufte

ns k

väve

up

pfun

nits

, le

vere

rade

pro

vins

erna

Tar

apac

a oc

h A

ntof

agas

ta 9

5 pr

oc.

av v

ärld

ens

salp

eter

beho

v. Ä

nnu

är s

alpe

ter

stat

ens

främ

sta

inko

mst

källa

.

491

STE

NÖ

KE

N

I K

HO

RA

SAN

. Ö

KN

AR

OC

H Ö

KE

NST

ÄP

PE

R U

PP

TA

GA

EN

BE

TY

DA

ND

E D

EL

AV

PE

RSI

EN

S A

RE

AL

K

hora

san,

Pe

rsie

ns

nord

östli

gast

e la

ndsk

ap,

grän

sar

omed

elba

rt

till

Turk

esta

n.

Förr

br

ukad

e de

vi

lda

turk

men

erna

ofta

hem

söka

Kho

rasa

ns

fred

liga

byar

oc

h sl

äpa

med

si

g pe

rser

na

som

sla

var.

D

ylik

a hä

rnad

ståg

fö

reko

mm

a vä

l ic

ke n

umer

a,

men

än

nu h

ände

r de

t,

att

resa

nde

bli

över

falln

a av

tur

kisk

a no

mad

er,

vilk

a se

dan

gam

mal

t ha

sin

a ti

llhål

l på

Pe

rsie

ns ö

kens

tepp

er.

Män

nen

på

bild

en

här

ova

n ti

llhör

a no

g de

nna

nom

adbe

folk

ning

, m

en ä

ro t

rolig

en g

ansk

a of

arlig

a.

Der

as l

illa

kam

elka

rava

n är

på

väg

till

Kup

kan,

en

by a

v le

rkoj

or u

ppe

blan

d K

hora

sans

ber

g.

ÖKNAR OCH OASER

Artesiskt vatten i Australien.

I det inre Australien har man mången-städes med framgång borrat artesiska brunnar. Under den s. k. ökensandstenen finnas här porösa lager, som genomsläppa vattnet från randbergen. Detta vatten flyter sedan som en underjordisk ström mot väster. När ökensandstenen genom-borras, springer det fram i en kraftig stråle. Detta vatten användes dock i all-mänhet icke för bevattning. Dels inne-håller det kolsyrat natron, dels flyter det icke rikligt nog. Men utan artesiskt vatten skulle fårhjordarna törsta ihjäl.

Det grönskande Kalahari. Ehuru Kalahari i Sydafrika är en sand-

öken utan floder, ser den dock icke alltid

lika tröstlös ut. Därom säger en resande: »Under de få veckor, då regn faller, kan intet land förete en skönare och mera lockande anblick. Det gröna och saftiga gräset, når en upptill armbågen. Runtom är slätten beströdd med blommor. Luf-ten är full av vällukter, och på alla håll blänka vattengölar. Men efter en månad är allt förtorkat, gölarna tomma och resan full av besvärligheter.»

Det sagda gäller även vissa delar av det arabiska ökenlandet. Under en kort tid av året finner beduinen här näring för sina hjordar. Även den omständigheten, att dadelpalmen växer överallt i Sahara, där en källa finnes, visar, att ökenjorden ofta är allt annat än ofruktbar och endast behöver vatten för att blomstra och bära frukt.

AFGANSKf KARAVAN TA GAR GENOM DET ÖDSLIGA BOLANPASSET De bergiga gränstrakterna mellan Iran och Indien äro mångenstädes fullkomligt öde. Här se vi en karavan i Bolanpasset. Karavanen består till största delen av kameler, men den lilla åsnan tyder på att vägen är anlagd av människohand och att trakten icke saknar vatten. Genom Bolanpasset är numera en järnväg dragen till staden Quetta och afganska gränsen.

492

Den äldsta av konstarter DANSEN OCH DESS UTÖVARE

Dans och musik höra från början tillsamman och till dem ansluter sig diktkons-ten, ursprungligen beledsagande båda i form av sånger, men småningom ernående större oberoende. Tämligen tidigt utvecklar sig självständig musik, medan den egentliga dansen över huvud icke kan undvara åtminstone någon form av musi-kaliskt beledsagande. En första upprinnelse synes dansen äga i de livliga rörelser och språng som uttrycka spontan livslust, med motsvarighet hos en del djur, en innebörd som talrika av naturfolkens danser fortfarande äga. Över huvud uppgår emellertid dansen hos dessa folk förnämligast i ceremonilivet, och även hos mer utvecklade raser finner man dansen utgöra en del av de religiösa bruken. Under sin utveckling har dansen uttryckt hela skalan av mänskliga känslor och lidelser, för att i våra dagar, bland de civiliserade folken, främst tjäna som förströelse, där-med närmande sig den innebörd, från vilken densamma ursprungligen synes ha utgått.

NÄR MAN stundom på vårarna ser sparvar hovera sig och snurra kring

med alla fjädrar på spärr, och i zoologiska trädgårdar ertappar tranor eller till och med de tunga pelikanerna med liknande före-havanden, så har man svårt att förmena dessa varelsers upptåg benämningen dans. Detsamma kan sägas om de krumsprång och piruetter lamm och kalvar emellanåt tillåta sig på gröngräset. Man kan ej häri annat än igenkänna uttryck av in-stinktiv livslust, som nödvändigt måste taga sig utlopp i kroppslig aktivitet, icke sällan med en viss rytmik redan hos dju-ren. Det är en liknande impulsiv fröjd som kommer människor att utropa: »Jag skulle kunna dansa av glädje!» — och stun-dom låta orden följas av handling.

Talrika danser bland naturfolken åsyfta endast att tillgodose deltagarnas behov av lust och förströelse. I allmänhet torde ut-förande av samma, om också mycket enkla rörelser gemensamt kunna anses ut-märkande för de tidigaste egentliga dan-serna, och de dansande äro härvid vanli-gen uppställda i led eller i ring. Redan tidigt är dansen emellertid i stånd att angiva stämningar av den mest växlande innebörd och utövas jämväl medvetet för att tjäna det ena eller andra uttrycks-behovet.

Primitiv ackompanjering. Om också dans och musik bilda en en-

het, råder inget tvivel om att dansen, denna »de kroppsliga rörelsernas poesi», i början är viktigare än de beledsagande rytmiska ljuden. Med de enklaste medel

slå infödingar takt vid danser. Stundom göres detta av de dansande själva medelst något instrument, som de hålla i handen, men icke sällan finnes en särskild »orkes-ter», som vanligen sitter på marken. Pri-mitiva förfaranden att markera rytmen är att klappa i händerna eller att klatscha överarmarna eller benen med handfla-torna, att dunka i marken med något trä-stycke, att smälla två käppar, snäckor etc. ihop, att med en käpp slå på en knippa pilar eller på en bågsträng o. s. v. Till de enklaste dansinstrumenten höra skram-lor och klapperträn av varierande slag samt framför allt trummor.

Mimiska danser. De sirade stavar o. a. föremål, som de

dansande stundom hålla i händerna, an-sluta sig till den mimiska karaktär dan-serna ofta äga. De mimiska danserna kunna betraktas som en motsvarighet till den bildande konst, vilken kopierar natu-ren. De utgöra en av de tidigaste och vack-raste utvecklingsformerna inom dans-konsten. I dem övergår dansen från ur-sprunglig omedvetenhet till avsiktligt efter-bildande av vissa handlingar. I de flesta fall utföras de mimiska danserna icke som en mekanisk avbildning av det faktiska händelseförloppet, utan uttrycka detsam-ma i stiliserad form medelst några få karakteristiska åtbörder. Det är därför icke alltid lätt att utan vidare fatta, vad infödingars danser betyda, men från olika håll inhämtar man, att den som upp-fattat deras innebörd måste skänka de uppträdandes sinnrika och intagande rö-

493

494

DA

NSE

RSK

OR

TIL

LH

ÖR

AN

DE

DE

N I

NF

ÖD

DA

SU

LT

AN

EN

, AV

BO

RN

U I

NO

RR

A N

IGE

RIA

S

ult

an

en

a

v

Bo

rnu

, m

ed

ti

teln

sh

ehu

, u

nd

erh

ålle

r v

id

sitt

h

ov

en

tru

pp

d

anse

rsko

r fö

r

att

ro

a h

onom

och

up

ptr

äda

vid

cer

emon

iell

a ti

llfä

llen

. K

vin

-n

orn

a

i B

orn

u

bär

a m

yck

et

lån

ga o

ch

vid

a

drä

kte

r,

och

u

nd

er

dan

sen

sv

änga

d

e s

ina

enor

ma

kjo

lar

i b

ölj

and

e vi

rvla

r.

Vi

se h

är e

n a

v d

e m

est

om-

tyck

ta

dan

sern

a.

Kvi

nn

orn

a

stäl

la

up

p s

ig i

ra

d e

fter

län

gd,

omkr

ing

15

m.

från

de

tre

tru

mm

arn

a.

En

var

av

dem

gli

der

i t

ur

fram

mo

t m

usi

kan

tern

a,

svä

ng

er

sig

b

ehag

full

t k

rin

g tv

å

elle

r tr

e

gån

ger,

fla

dd

ran

de

med

sin

a k

jola

r, o

ch å

terv

änd

er s

edan

til

l si

n p

lats

för

att

om

edel

bar

t av

lösa

s av

en

fö

ljan

de.

I B

OR

NU

SA

ML

A S

IG A

LL

TID

ÅSK

ÅD

AR

E F

ÖR

AT

T B

ET

RA

KT

A K

VIN

NO

RN

AS

EG

EN

DO

ML

IGA

SE

RP

EN

TIN

DA

NS

Eft

er

det

alla

dan

sers

kor

utfö

rt o

vann

ämnd

a tu

r, b

örja

de

på n

ytt,

men

den

na g

ång

avan

cera

de

hopp

ande

och

vac

klan

de,

var

och

en

allt

fort

bä-

rand

e up

p si

na k

jola

r.

I st

älle

t fö

r at

t da

nsa

runt

var

och

en

för

sig

, ta

ga d

e nu

en

svän

gom

två

och

två

till

sam

man

med

ryg

garn

a m

ot v

aran

dra.

A

v al

lt at

t dö

ma

bere

der

dans

en d

e up

pträ

dand

e sj

älva

sto

rt n

öje,

vilk

et

däre

mot

ick

e sy

nes

vara

fal

let

med

den

pri

vata

ba

lett

kår,

so

m ti

llhör

su

ltane

n av

Bag

irm

i, en

gra

nnst

at.

Den

nes

dans

ersk

or ä

ro n

ästa

n al

la g

amla

och

fula

; de

utg

öra

hans

sla

var

och

mås

te fö

lja h

onom

till

och

med

på

krig

ståg

.

495

B A L E T T D A N S Ö S E R I C E N T R A L A F R I K A S U R S K O G A R Bland de vilda folken utföras danserna vanligen av männen eller kvinnorna skilt för sig, sällan tillsamman. Här se vi kvinnorna i en by vid övre Kongo dansande i ring. Dräk-terna, som bäras endast vid sådana tillfällen, bestå av en huvudutsmyckning av fjädrar, band av uppträdda frön, kjolar av upprispade bananblad samt tunga ringar kring anklarna.

relser och mimik sin oförbehållsamma beundran.

Stundom återgivas naturföreteelser i de mimiska danserna, såsom bland Kiwai-papuanerna trädtopparnas böjningar i en häftig vind, eller bland fidjianerna vågor-nas gradvisa svallande över ett korallrev vid stigande flodvatten. Vida allmännare äro efterhärmningar av djur i deras olika förehavanden. Från Finschhafen i det forna tyska N y a Guinea omtalas en dans, i vilken t v å fågelhannars kärlekstävlan om samma hona framställes. P å F id j i förekommer en dans, i vilken en konst-gjord bananknippa upphänges på en stång,

varefter de uppträdande, som föreställa flygande rävar, kretsa omkring detta b y t e under fladdrande rörelser, för att sedan med möjligast trogna härmning av verkligheten plundra detsamma.

B n framträdande roll som dansmotiv spela naturligen människornas sysselsätt-ningar. I en mycket vacker dans bland öbor i Torres sund kan man följa med hela förloppet vid plantering av jordfrukter. D e olika slagen av krigsdanser äro talrika. An utföras de före krigståget, än efteråt vid hemkomsten, än såsom inledning till s jälva handgemänget, i vi lket sistnämnda fall syftemålet är att uppjaga stridsraseriet.

496

DEN ÄLDSTA AV KONSTARTER

Det är betecknande, att européer icke all-tid funnit åskådandet av vanliga strids-danser alldeles ofarligt, efter det de dan-sande arbetat upp sig till formligt raseri. Stundom utföra de hemmavarande kvin-norna danser, medan männen äro på krigs-tåg, och meningen är härvid att hjälpa de senare genom magisk avståndsverkan.

Till de allra vanligaste danserna höra de erotiska, vilka ofta förefalla europeiska betraktare anstötliga. Emellertid får man icke av danserna draga slutsatser rörande befolkningens moraliska ståndpunkt över huvud, t y i de förra betraktas ju dock kärlek som enbart lek, vilken trots all överdrift bevarar sin harmlösa art, sär-skilt som dansen i regeln utföres av män-nen ensamma. Även europeiska danser äga en utpräglat erotisk karaktär, och de dansandes inbördes förhållande skulle ju utom balsalen väcka en högst berättigad häpnad.

Armdanser, vilka förnämligast gå ut på vridningar av överkroppen och armarna, höra särskilt hemma i orieiten. Även vissa av de spanska nationaldanserna kunna närmast hänföras till denna grupp. E n del orientaliska danser av hithörande slag gå under den oestetiska benämningen magdans. Armdansen, vilken icke åsyf-tar de närvarandes allmänna deltagande utan snarast en förevisning inför åskådare, befordrar i särskild grad uppkomsten av yrkesmässiga danskonstnärer.

De antika kulturfolkens danser. Talrika avbildningar på fornegyptiska

monument framställa dansare och danser-skor i utövning av denna konst. Dansen utfördes särskilt vid religiösa fester. Till kulthandlingarna hörde bland annat präs-ternas astronomiska danser, vilka symbo-liserade stjärnornas ordnade lopp. Likaså återgavs i serier av danser Osiris' och Isis'

EN SÄREGEN U T R U S T N I N G BÄRES AV DANSARE PÅ N Y A HEBRIDERNA Söderhavsöarnas bebyggare kännetecknas genom sina pittoreska danser, vilka hos dem dock endast sällan utgöra enbart förströelse. Mycket allmänt äga de en religiös innebörd eller utfö-ras de, då en strid förestår eller efteråt skall högtidJighållas. Dansen ägnas religiös vördnad, ja det inträffar, att om en dansare försyndar sig mot dansreglerna bestraffas han strängt.

497

498

MÄ

N I

RU

AN

DA

DA

NSA

ND

E F

ÖR

AT

T Ä

RA

SIN

SU

LT

AN

S G

ÄST

ER

P

å g

ård

spla

nen

u

tan

för

si

tt

resi

den

s si

tter

, o

mgi

ven

av

sin

a u

nd

erså

tar,

su

ltan

en M

sin

ga a

v R

uan

da,

här

skar

e ö

ver

ett

vid

strä

ckt

om

råd

e i

östr

a K

ongo

oc

h

den

sis

ta a

frik

ansk

a p

ote

nta

ten

som

en

väld

igt

styr

ett

ege

t ri

ke.

Ett

tju

guta

l m

än a

v w

atu

sist

amm

en,

alla

sön

er a

v h

övd

inga

r, d

ansa

in

för

hon

om o

ch

ha

ns

gä

ste

r.

Wat

usi

män

nen

äro

myc

ket

res

liga

, fl

ere

av

dem

näs

tan

7 f

ot l

ånga

, o

ch t

aga

sig

ståt

liga

st u

t d

å d

e är

o k

läd

da

till

dan

s.

Bär

and

e b

åge

och

pil

ar i

hä

nd

ern

a u

tfö

ra d

e el

asti

ska

dan

sste

g ti

ll e

n s

älls

am m

elo

di

sju

nge

n a

v en

gam

mal

man

. U

nd

er d

anse

n b

öja

de

sig

dju

pt

ned

med

vap

nen

lag

da

på

mar

ken

.

499

SEX

MÅ

LA

DE

KA

FF

ER

GO

SSA

R S

OM

ME

D D

AN

S F

IRA

UP

PN

ÅD

D M

AN

BA

RH

ET

Ö

ver

hela

Afr

ika

och

i m

ånga

and

ra d

elar

av

värld

én m

åste

gos

sarn

a un

derg

å be

synn

erlig

a ce

rem

onie

r då

de

uppn

å m

anba

r ål

der.

Des

sa k

affe

rgos

sar

t. e

x.,

som

äro

vitm

ålad

e m

ed k

alk

elle

r kr

ita,

geno

m v

ilken

bel

äggn

ing

fläck

ar a

v de

ras

svar

ta h

ud l

yser

fram

, oc

h so

m ä

ro k

lädd

a en

dast

i en

grä

skjo

l sam

t ha

hu

vud

och

ansik

te h

öljd

a i

ett

strå

knip

pe,

mås

te d

ansa

från

sol

ens

uppg

ång

till d

ess

nedg

ång,

änd

a til

ls d

e fa

lla ih

op a

v ut

mat

tnin

g.

De

kunn

a em

elle

rtid

an

se s

ig r

elat

ivt

gynn

ade,

ty

blan

d nå

gra

andr

a af

rika

nska

sta

mm

ar m

åste

gos

sarn

a vi

d up

pnåd

d m

ogen

åld

er s

tånd

aktig

t ut

härd

a en

for

mlig

tor

tyr.

S Ä L L S A M M A A T T I T Y D E R I N T A G A S AV T V Å DANSARE PÄ M A D A G A S K A R Befolkningen på Madagaskar är mycket begiven på dans, och olika stammar, bl. a. hova och tanaler, ha utbildat danser av inbördes rätt olika karaktär. Ovan se vi en dans som före-kommer bland tanalerna och som plägar utföras antingen av två män eller två kvinnor, i detta fall av män. I några av sina turer erinra de uppträdande om verkliga parterrakrobater.

T A N A L E R N A D A N S A MERA M E D ARMARNA Ä N M E D BENEN Dessa infödingar dansa genom att båda på en gång böja och rulla överkroppen i allehanda besynnerliga lägen. Emedan denna dans utgör en omtyckt förströelse bland befolkningen på södra Madagaskar, är det ej att förvåna sig över att många av infödingarna i allmänhet äro påfallande viga och kraftfulla. Armarna och händerna spela en viktig roll i detta slag av dans.

500

DANSERNA BLAND SARIKOLERNA ÄRO RYTMISKA MEN NÅGOT TUNGA Liksom tanalerna dansa sarikolerna lika mycket med armarna som med benen, och därvid spela de utomordentligt långa ärmarna i deras stoppade rosafärgade kaftaner en mycket bety-dande roll. Sarikolerna bebo sydöstra Turkestan, nedanför de väldiga höjderna i Tag-dumbash Pamir. De tjocka dräkterna äro ett hinder för utveckling av grace och rörlighet.

historia, finnandet av en Apistjur och betjänandet av denna, m. m.

Jämväl hos judarna, där dansen spelade en mindre framträdande roll, stod den i samband med religionen. Detta framgår av berättelserna om Mirjams festliga dans och sång i spetsen för kvinnorna efter över-gången över Röda havet (2 Mos. 15: 20). Kring den gyllene kalven utförde folket dans (2 Mos. 32: 19). Ryktbar är Davids dans inför förbundsarken, då konungen »dansade med all makt framför Herren och hade klätt på sig en kåpa av linne» (2 Sam. 6: 14).

Bland forngrekerna med deras utom-ordentliga sinne för plastisk rörelse erhöll dansen likaså mångfaldig religiös använd-ning. Den utbildades till en verklig konst, som stod i samband med sång, dikt och skådespel. De härliga rörelse- och draperi-motiv, som kännetecknade antikens bild-konst, härrörde till stor del från dansen. I de ungas gymnastiska utbildning ingick alltid dans, hos spartanerna även för ung-mor. Huru högt dansen ärades i Grekland framgår av att den bland muserna hade sin egen representant i Terpsikore.

Romarnes dans var föga utvecklad, dock existerade även bland dem danser av religiöst ursprung.

Den äldsta kristna kyrkan inrymde en plats för rituella danser, vilka på det upp-höjda korgolvet utfördes av prästerna med biskopen i spetsen, och utanför kyrkan dansade folket vid de nattliga vigilierna. Med tiden förändrades dock kyrkans för-hållande till dansen och blev alltmera av-visande, ja rent fientligt. Kvarlevor av kyrkodanser ha dock in i senaste tid före-kommit i spanska och portugisiska kated-raler, bl. a. i Sevilla vid de årliga Kristi lekamens-högtidligheterna.

Rokokotidens dans. En hög utveckling uppnådde dansen

under barock- och rokokotidevarvet. Av de deltagande krävdes graciös och värdig behärskning av rörelserna samt korrekt utförande av alla de invecklade och sirliga danssteg, vilka jämte smidig hållning, spänstig omväxling mellan rörelse och vila, eleganta och artiga attityder samt galanteristrålande miner gåvo dansen dess karaktär. Den förnämhet och förfining,

502

RU

MÄ

NSK

A D

AN

SAR

E S

TÄ

LL

A U

PP

SIG

TIL

L E

N A

V L

AN

DE

TS

GA

ML

A H

IST

OR

ISK

A D

AN

SER

D

en r

umän

ska

allm

ogen

äge

r m

ånga

dan

ser,

vilk

a pl

äga

utfö

ras

på b

ypla

tsen

und

er h

elg-

och

fest

daga

r.

Någ

ra a

v da

nser

na u

tföra

s av

båd

e m

än o

ch k

vin-

nor,

andr

a av

män

nen

ensa

mm

a.

Den

mes

t be

tyda

nde

natio

nald

anse

n gå

r un

der

nam

net

kalu

sari

, en

män

nens

dan

s, oc

h to

rde

vara

av

gam

mal

t ro

mer

skt

ursp

rung

. D

e up

pträ

dand

e ut

göra

s av

gru

pper

av

unga

män

, so

m b

ilda

ett

slags

dan

sbrö

dras

kap.

U

nder

vis

sa t

ider

av

året

fär

das

de

omkr

ing

för

att

på d

e ol

ika

orte

rna

före

visa

sin

kon

st u

tanf

ör b

onin

gshu

sen.

D

eras

str

umpe

band

med

de

lång

a fr

ansa

rna

äro

förs

edda

med

sm

å m

unte

rt k

linga

nde

bjäl

lror

.

RYSKA SOLDATER FÖRDRIVA EN LEDIG STUND MED DANS Ryssen är över huvud en entusiastisk och uthållig dansare, och vissa av hans prestationer äro rätt egenartade. Denne man har sänkt sig på knä och fortsätter dansen i detta läge. I den ryska dans, som är särskilt bekant från föreställningar på scenen, hukar sig dansaren ned, tills han nästan sitter på sina hälar, och kastar i denna ställning turvis fram sina fötter.

som åtföljde dansen, tillät t. o. m. en Lud-vid XIV själv att i dess turer uppträda inför sitt hov. Under hela tidevarvet var dansen en figurdans i högsta bemärkelse, utförd av endast ett eller några par, och dess skönaste blomma var menuetten. Efter revolutionen vårdslösades figurdan-sen och efterföljdes av runddansen, under vilken kavaljeren håller sin dam om livet. Även kontradansen, som trängt fram un-der 1700-talet, utfördes numera vida mind-re skolat än förr. Hit hörde den redan på 1700-talet brukliga kadriljen med fyr-sidig uppställning, senare i en något annan variation även kallad angläs eller fransäs.

Nationaldanser.

Som uttryck av folktemperamentet be-traktas nationaldanserna. Ursprungligen

äro egentligen alla danser folkliga, och medan de i den ena eller andra gestaltnin-gen vinna insteg även bland de högre klasserna, taga de mer eller mindre för-ändrade ånyo vägen tillbaka till folket under ständig växelverkan.

Från Italien är den neapolitanska taran-tellan mest bekant, vilken under utförandet långsamt stegrar sitt tempo till vild snabb-het. Bland de talrika populära danserna i Spanien kan anföras den från vekhet till syd-ländsk lidelse stegrade fandangon, solodan-sen cachucha, i vilken axlar och rygg myc-ket indragas i rörelserna, den erotiskt lekan de seguidillan, där de dansande skola stan-na orörliga i den attityd, vari den plötsligt slutande musiken överraskar dem. Över huvud präglas den spanska dansen genom-gående av den stolt utmanande hållningen.

503

DEN ÄLDSTA AV KONSTARTER

I Storbritannien äro den' engelska »horn-pipe» (en livlig sjömansdans), de skotska »reel», »Highland fling» och svärddansen (vilken sistnämnda torde utgöra en kvar-leva av romerska militärdanser) samt den irländska »j ig» hemma.

A v senare tiders salongsdanser äro bl. a. mazurkan och polonäsen hemmahörande i Polen. Ryssarna, som i hög grad utvecklat balettkonsten, ha flere egendomliga folk-danser, i v i lka de mest karakteriska episoderna utföras i hukställning.

I de flesta länder i Europa verka i vår tid sammanslutningar för de gamla folk-dansernas bevarande. Från Sverige kan nämnas Folkdansens vänner samt Svenska ungdomsringen för bygdekultur och från Inniand föreningen Brage.

Den moderna salongsdansen. A v den föregående generationens dan-

ser har egentligen endast valsen bibehållit

sig, vi lket den gjort genom sekler; nästan alla de övriga, polka, schottisch, pas de quatre, mignon, chaconne m. fl. höra mer eller mindre till det förflutna. I stället ha exotiska och excentriska dansmotiv gjort sitt inträde till tonerna av vandaliserad musik, såsom jazz t .ex. Two-step, one-step. tango och blues ha nått kulmen i shimmv, charleston, black bottom och vad de må heta, ett stapplande och ryggmärgssj akt sprattel t. o. m. utan annat raffinemang än att vara på modet, men det oaktat inten-sivt utövade av alla åldrar och kretsar och i alla balsalar. Och då August Strindberp på sin t id som en av dansens förtjänster anförde, att vid dans den unge mannen lär sig att vidröra den unga kvinnan utan erotisk ingivelse, så plägar, försiktigt nog, denna synpunkt icke komma i fråga be-träffande de moderna danserna, a v vilka de flesta, som sagt, äro a v exotiskt ursprung och starkt erotiskt betonade.

EN D A N S S O M FRÖJDAR DE H A L V K U L T I V E R A D E I N V Å N A R N A I L A O S De halvvilda infödingarna i Laos, franska Indo-Kina, utmärka sig liksom alla andra folk, vare sig civiliserade eller barbariska, genom sin egenartade uppfattning av dans. Till det vibrerande ljudet av en gonggong se vi utklädda kvinnor vagga fram och tillbaka, böjande sina kroppar i gungande takt vid midjan och knäna, en säregen men föga omväxlande dans.

504

Schweiz5 Edsförbundets land BLAND ALPBÖNDER OCH MONDÄNA TURISTER

Till det sköna Schweiz draga årligen skaror av] utlänningar, vilka söka rekrea-tion eller bot för ohälsa. Alperna locka bergsbestigarna, och den som älskar vinteridrott, har här oanade möjligheter. Turisten är en synnerligen viktig faktor i landets ekonomi. Men schweizarna själva ha i allmänhet föga tid över för något sådant som förströelse. De äro ett arbetsamt folk. Nationen kan vara stolt över sina minnen, men den lever helt och fullt i nuet. Det schweiziska förbundet med sina tyskar, fransmän och italienare är ett vackert prov på att olika folkslag och språkgrupper kunna trivas väl inom samma politiska gränser.

UNDER DEN geologiska medeltiden

avsatte sig väldiga sedimentmassor i de hav, som betäckte en stor del av Euro-pas yta. Vid ingången till den nyare tiden höjde sig dessa lager i gigantiska berg-veck, vilkas rester kallas Pyrenéerna, Alperna och Karpaterna. Hade veck-ningen fått fortgå ostört, skulle bergsked-jorna helt visst ha blivit betydligt högre än de nu äro. Man har bl. a. räknat ut, att högalpernas toppar skulle nått tret-tio kilometer över havet. Emellertid fanns det en faktor, som mer än uppvägde veckningen, nämligen förvittringen. Den har gjort, att ingen alptopp i Europa når upp till fem kilometers höjd. Den har också gjort, att de yngre berglagren nu-mera huvudsakligen anträffas på utsi-dorna av vecket, medan mitten, som varit mest utsatt för de atmosfäriska krafterna, upptages av urbergskärnan, som här be-friats från det yngre skalet.

Alperna, Europas mäktigaste bergsys-tem, sträcka sig i en vid båge från franska Rivieran till grannskapet av Wien. Denna båge är ungefär ettusen kilometer lång, medan alpbältets bredd växlar mellan 160 och 260 kilometer. Den mellersta de-len av Alperna upptages av Schweiz.

Stenåldersfolk och pålbyggare. Hur gammal bebyggelsen i det nuva-

rande Schweiz är, torde vara svårt att säga. Redan under den äldre stenåldern, efter det istidens stora gletschrar dra-git sig tillbaka, bodde människor i de schweiziska dalarna. Verktyg av sten och ben ha påträffats bl. a. i Wildkirch-lihöhle vid Säntis. Den tidens schwei-zare voro antagligen vilda kannibaler, som kämpade för sin existens med var-

andra och med de stora rovdjuren. Under den följande epoken, den s. k. neolitiska tiden, nådde inbyggarna en högre grad av hyfsning. Mot slutet av denna tid upp-fördes pålbyggnader i de schweiziska sjö-arna. Pålbyggarna bedrevo fiske från stora kanoter, urholkade ur en enda träd-stam, odlade korn och vete, samt höllo nötkreatur och får. Många omständig-heter tyda på att vår tids schweizare åt-minstone till en del härstamma från pål-byggarna. I varje fall torde den kort-skalliga rastyp, vilken är förhärskande bland dem, vara mycket gammal i Schweiz.

Helvetier och alemanner.

När historiens ljuskrets når alpländerna, finna vi dem bebodda av kelter, räter och ligurer. Mellan Jurabergen och Alperna sutto de keltiska helvetierna, vilka vid ett försök att finna nya boplatser i väster kuvades av Caesar. Efter dem-fick landet sitt latinska namn, Helvetia. Un-der den romerska tiden blevo latinskt språk och latinsk kultur härskande, men genom den aleinanniska erövringen i början av femte århundradet införlivades en stor del av landet med det germanska språkområdet. Alemannerna voro alltför talrika för att uppgå i den romerska be-folkningen. Denna blev tvärtom assimi-lerad av de germanska invandrarna. I våra dagar tala 71 procent av Schweiz' befolkning alemannisk dialekt eller hög-tyska. Även västra delen av Schweiz besattes under folkvandringstiden av en germansk stam, burgunderna. Dessa bytte emellertid ut sitt språk mot de äldre inbyggarnas romanska.

XVI . I. 5°5

V Ä G E N FÖLJER F L O D E N L Ä N G S R A N D E N A V D E T B R A N T A S T U P E T Denna bild ger oss en föreställning om den vilda och storslagna skönhet, som utmärker alp-dalarna i kantonen Wallis. Bakom åskådaren ligger den lilla orten Stalden och vägen upp till Zermatt och Matterhorn. Djupt nere i klyftan skummar Saaser Visp, som matas av glet-schrarna mellan Monte Rosa och Fletschhorn. Den vackra Saasdalen förtjänar bli mera känd.

P O T A T I S S K Ö R D E N BÄRGAS I EN U N D A N G Ö M D S C H W E I Z I S K A L P B Y Brant sluttande gröna fält, mörka barrskogar och majestätiska alptoppar, krönta av evig snö, samt över allt detta en djupblå himmel, så ter sig en schweizisk dal om sommaren. Om vin-tern åter är allt täckt av snö, mot vilken endast den mörka skogen framträder i skarp kon-trast. I många byar är man praktiskt taget under månader avskuren från yttervärlden.

507

PÄ T R A P P A N T I L L S T BERNHARDS V I T T B E R Ö M D A M U N K H Ä R B Ä R G E Genom Stora St Bernhardspasset, som når en höjd av 2,472 meter, leder en gammal väg från Rhonedalen till Pos biflod Dora Baltea. Här ligger ett berömt Moster och härbärge. Enligt sägnen var det den helige Bernhard av Mentone, som grundlade detta kloster. På bil-den se vi priorn och hunden Leon som, blott tre år gammal, räddat trettiotvå människoliv.

508

BERGEN GENLJUDA AV DET SCHWEIZISKA ALPHORNETS TONER Det väldiga alphornet brukades fordom som signalinstrument. Med dess tillhjälp kunde de schweiziska bönderna ge varandra viktiga meddelanden. Numera användes alphornet sällan, men det kan hända, att en turist betalar några slantar för att få höra de egendomliga tonerna och det vackra ekot. Hornet är, som synes, hälften längre än mannen som blåser det.

Romanska folkelement.

Västra Schweiz ansluter sig i språkligt och kulturellt avseende lika intimt till Frankrike, som norra Schweiz till Tysk-land. Franska talas av 21 procent, före-trädesvis i kantonerna Geneve, Vaud, Neuchåtel, Fribourg, norra Bern och västra Wallis. Det tredje folkelementet i Schweiz utgöres av italienarna i Ticino och södra Graubiinden. Italienare ser man föl övrigt litet varstans De söka ofta sin utkomst som lantbruks-, järn-vägs- och byggnadsarbetare. Under år-tiondena före världskriget ökades det italienska elementets antal raskt, men se-nare har ökningen avstannat. Sex pro-cent av befolkningen äro italienare. Ännu återstår att nämna ett fjärde folkelement, det rätoromanska, som visserligen är så fåtaligt, att det aldrig kan spela någon politisk roll i Schweiz, men som erbjuder forskaren mycket av intresse. Rätoro-manskan är ett ålderdomligt språk, som i många avseenden torde närma sig det la-tinska folkmål, vilket i början av vår tid-räkning talades i alpländerna. Länge har detta språk fått vika för tyskan och

italienskan, men den senaste statistiken utvisar, att rätoromanernas antal håller på att stiga. För närvarande omfattar denna nationalitet 40,000 personer, bo-satta i kantonen Graubiinden, i övre Rhen- och Inndalarna.

Protestanter och katoliker. Icke blott i språkligt, utan även i reli-

giöst hänseende är Schweiz splittrat. Protestanterna utgöra 57 procent av befolkningen, katolikerna 41. Reforma-tionen förvärvade sina första vänner i de nordschweiziska städerna. Hos den rör-liga och mottagliga befolkningen på platå-landet buro Ulrich Zwinglis läror god frukt. Men de konservativa bönderna i urkantonerna kring Vierwaldstättersjön höllo fast vid fädernas tro. Zwingli föll vid Kappel, och hans död beseglade den religiösa splittringen i Schweiz, men ett nytt centrum för den yttre missionen bil-dades i Geneve kring Johan Calvin.

Trots de naturliga, på kulturfrändskap grundade sympatier, vilka de olika natio-naliteterna i Schweiz hysa för respektive grannländer, kan man icke tala om något politiskt särgående inom landet. Så gott

509

SMÅTTINGARNA I ZERMATT ÄRO VANA VID BERG OCH BACKAR Zermatt, som ligger i sydöstra delen av kantonen Wallis, nära den lilla floden Visps källor, är en omtyckt turistort. Här starta många bergsbestigare, men man kan också följa bergba-nan upp till Gorner Grat, där Monte Rosas gletschrar börja. Längre västerut reser sig det be-römda Matterhorn. Bland Zermatts manliga befolkning finnas många utmärkta alpfcrare.

EN S C H W E I Z I S K HERDEGOSSE GER SIN F A V O R I T EN L Ä C K E R B I T Där alpängen möter barrskogen, ser man ofta små flockar av rörliga getter. Gärna hålla de till på sluttningar, som äro alltför branta för nötboskapen. När man nalkas betesmarkerna, hör man redan på långt håll pinglandet av getternas halsbjällror. Enligt den senaste statistiken har Schweiz 1/3 miljon getter. Nötboskapens antal är omkring 2,5 miljoner.

511

SCHWEIZ, EDSFÖRBUNDETS LAND

som alla schweizare äro goda patrioter och tävla i stolthet över Edsförbundets ärorika historia.

Edsförbundets ursprung. Ursprunget till Edsförbundet ha vi att

söka i det eviga förbund, som de tre land-skapen Schwyz, Uri och Unterwalden 1291 slöto, för att bevara sin riksomedel-barhet, d. v. s. sin ställning som fria riks-ständer omedelbart under den tyske ko-nungen. Förbundets udd riktade sig främst mot habsburgarna, vilkas stam-borg låg vid Aarfloden, och vilka upp-trädde som landsherrar i dessa trakter. Vanskligare blev frågan om de schwei-ziska landskapens ställning, när habs-burgska konungar vägrade att godkänna de tidigare givna privilegierna. Alpbön-derna, som höllo fast vid sina fri- och rättigheter, tillfogade emellertid konung Fredriks bror, hertig Leopold, ett förin-tande nederlag vid Morgarten år 1315. Sedan dess voro urkantonerna praktiskt taget oberoende. Till dessa tilldragelser ha senare generationer knutit den vackra sagan om skytten Wilhelm Tell från Uri, som av den grymme fogden Gessler tvangs att skjuta ett äpple från sin sons huvud.

Oövervinnerliga i fält. Under de två följande århundradena

anslöto sig allt flere orter, av fri vilja eller tvång, till Edsförbundet, så att detta redan i början av 1500-talet hade nått sin nuvarande utsträckning. Därförinnan hade dock schweizarna svåra duster att bestå med Burgund och Savoyen. Karl den djärve av Burgund drog i härnad mot Edsförbundet, men hans ståtliga riddar-här blev i grund slagen av de föraktade bönderna vid Grandson och Murten 1476. Kär han följande år angrep Nancy, Loth-ringens huvudstad, ryckte en värvad schweizisk här till undsättning, och i den avgörande kampen stupade Karl. Genom dessa vapenbiagder fingo schweizarna rykte om sig att vara oövervinnerliga i fält. Främmande furstar och städer bör-jade locka den manliga ungdomen med fagra löften, och det blev allt vanligare, att schweizare värvades för krigstjänst utomlands.

Förbundsrepubliken Schweiz.

Det dröjde emellertid ända till West-faliska freden 1648, innan Tyska riket erkände Edsförbundet som en fullt oav-hängig stat. Ur Schweiz' senare historia är särskilt att anteckna förlusten av Veltlindalen. Under den franska hege-monin vid tiden för sekelskiftet 1800 blev detta område införlivat med Italienska republiken och har senare icke återbör-dats till Schweiz.

Förbundets nuvarande konstitution är av den 29 maj 1874. Enligt denna om-fattar förbundsrepubliken Schweiz 25 kantoner, vilka bibehållit en rätt stor frihet i ordnandet av sina inre angelägen-heter. Den gemensamma riksdagen be-står av tvenne kammare, ett Ständerat och ett Nationalrat, det förra med 44 medlemmar, det senare med 189. Allmän rösträtt är rådande, och i några kantoner håller man verkliga folkförsamlingar, som påminna om de gamla germanernas ting.

Efter världskriget har Schweiz varit mötesplatsen för statsmän från olika län-der, vilka här dryftat riktlinjerna för Europas framtid, och sedan 1919 har Na-tionernas Förbund sitt högkvarter i Ge-néve, vilken stad redan länge varit känd som Röda korsets medelpunkt.

I förhållande till arealen, föga mer än 41,000 kvkm., har landet en talrik befolk-ning. Den torde för närvarande kunna uppskattas till 3,950,000. Folkmängdens tillväxt måste i främsta rummet tillskri-vas den industriella utvecklingen. I de norra och västra kantonerna, vilka ha de största och flesta industriella anläggnin-garna, är tätheten omkring 200 inbyggare på kvkm. De verkliga alpkantonerna däremot äro glest befolkade. Graubiin-den t. ex. har endast 16 inbyggare per kvkm.

Schweizerosten viktig exportvara. En betydande del av den odlade jorden

upptages av fruktplanteringar. Vinod-ling bedriv es särskilt på solsluttningarna i de södra kantonerna. Schweizarna ha nedlagt mycken omsorg på jordbruket, men det torde icke vara möjligt att ut-vidga åkerarealen. Åtminstone skulle det

512

ALPTOPPEN MATTERHORN är med rätta berömdför sin skönhet. Dess majestätiska pyra-mid framträder ännu storslagnare genom sitt isolerade läge. Det är vår och tre unga flickor, som kommit upp från Zermatt, ha slagit sig ner på den gröna alpängen. Men deras besök avser nog icke endast lek och förlustelse, ty på ryggen bära alla tre stora korgar av vide.

513

EN GOD ALPINIST måste ha ett klart huvud, en säker fot och ett orubbligt mod. Att klättra uppför de branta och slippriga stupen, medan döden lurar i de djupa gletscherklyftorna, är ingen barnlek. Alpstaven med sin järnspets och repet, som förenar bergsbestigarna med föra-ren, äro oundgängliga. På bilden se vi Grand Combin och under denna Corbassiéreglaciären.

514

DEN EVIGA SNÖN ovanför alplandets gröna dalar och mörka barrskogar är en värld för sig. Allt är så vitt, att ögat bländas. Fyra djärva turister, åtföljda av beprövade förare, nalkas här Allalinhorns topp, 3,900 meter över havet. I gåsmarsch tåga de försiktigt över det vidsträckta snöfältet, vars jämna yta kan dölja mången förrädisk gletscherspricka.

515

TRE SCHWEIZISKA BARN från Unterschächen i Uri se vi på denna bild. I Uri föddes och levde Wilhelm Tell, Schweiz' stora nationalhjälte. Nästan en tiondedel av denna kanton är täckt av gletscher. Bilden visar ett höstlandskap, men luften är säkert varm, ty den lilla flickan går ännu barfota. Gossarnas kostymering med blusar och huvor är ganska egendomlig.

516


icke lötia sig. Det schweiziska lantbrukets livsnerv är mejeridriften. I allmänhet samlas kreatur, tillhörande flere bönder, i en stor hjord, som sommaren igenom betar uppe på alpängarna. Koherdarna och mejeristerna bo då i säterhyddor. Schweizerosten är en av de viktigaste exportvarorna. Dessutom utföres mycket kondenserad mjölk och mjölkchoklad.

Enligt lag får skogsarealen i Schweiz icke minskas. Denna lag gäller statsför-bundets, kantonernas och enskilda med-borgares skogsmarker. Återväxten be-främjas genom plantering. Under tre års tid ha årligen mer än 16 miljoner träd planterats.

Schweizisk industri. De män, som grundade Edsförbundet,

voro bönder och länge var lantbruket den viktigaste näringen, men i våra dagar liv-när sig över hälften av befolkningen ge-nom industri. Emellertid är landet fat-tigt på sådant råmaterial, som industrin behöver. Nästan allt det järn och kol som konsumeras måste införas från ut-landet. Men i sin vattenkraft har Schweiz en betydande resurs. De viktigaste in-dustrigrenarna äro tillverkning av bro-derier, sidenväveri och urmakeri. Hem-industrin har mångenstädes fått vika för maskindriften. St Gallen är lika bekant för sina broderier, som De Locle i Jura för sina klockor.

Importen överstiger betydligt exporten. Handelsbalansen är avgjort passiv. Men skillnaden utjämnas till favör för Schweiz genom turismen, som 1925, det första år, då förkrigsnivån åter uppnåddes, gav en nettovinst av 205 milj. francs.

Tre gamla städer. Man har sagt att landets säregna skön-

het är en god inkomstkälla för schwei zarna. Det är främst alpnaturen, som lockar turisterna. Men även utan denna storslagna inramning skulle Schweiz vara ett intressant land. Många av dess stä-der bära en fullkomlig medeltidsprägel. En sådan gammal stad är Luzern, vars torn och murar fängsla ögat, när man nal-kas dem i båt över Vierwaldstättersjön. Duzern har många sevärdheter utom sina

gamla byggnader. Luzerris lejon är ett ståtligt skulpturverk, ägnat minnet av de schweizare, som föllo vid försvaret av Tuilerierna under den franska revolutio-nen. Katedralen är bl. a. bekant för sin orgel, som anses vara en av de finaste i Europa.

Bern, förbundsregeringens säte, är en annan stad med traditioner och minnes-rika byggnader. I det gamla klocktornet finnes ett ur, som moderniserades i 18:de århundradet. Varje timslag markeras ge-nom en procession av björnar. Björnar, skurna i trä, ser man förresten överallt i Bern, ty björnen är stadens namne och vapendjur.

Den mest omtalade av alla schweiziska städer är dock Geneve. Överallt i värl-den, där man läser en tidning, känner man den plats, där Nationernas Förbund sammanträder. Men denna stad lever icke blott i nuet. Den har en lång och äro-rik historia. Här verkade Calvin, här föddes Rousseau. I Geneve har den franska kulturen haft ett av sina star-kaste bålverk. Staden ligger vid sjön med samma namn och genomflytes av den snabba Rhönefloden. De närmaste om-givningarna verka icke på något sätt alp-landskap, men i sydöst skymtar Mont Blanc. Är vädret gynnsamt, kan man få se en oförgätlig syn: belyst av den nedgående solens strålar skiftar det vita berget i orange och ljusiött.

Turistorter och alptoppar. Ett bekant turistcentrum är Interla-

ken, en vacker liten stad, belägen mellan Thuner- och Brienzersjöarna. Från Inter-laken sträcker sig den sköna dalen Grin-delwald uppåt mot Berneralperna. Högt över dessa reser sig en grupp snötäckta jättar. Jungfrau når upp till 4,166 meter. En elektrisk bana är nu dragen till när-heten av toppen, ett mål för många djärva bergsbestigare. I närheten av Inter-laken ligger Triimmelbachfallet, där vatt-net med våldsam fart rusar genom ett hål i berget.

Ett annat turistcentrum är Zermatt, känt för sina djärva och skickliga alp-förare. Från staden ser man den 4,505 meter höga toppen Matterhorn, en mäk-

517

ST

AD

EN

GE

NÉ

VE

S N

ÄR

MA

STE

OM

GIV

NIN

GA

R P

ÅM

INN

A K

NA

PP

AST

OM

ET

T S

CH

WE

IZIS

KT

AL

PL

AN

DSK

AP

G

en

év

e

är

ick

e n

ågon

sto

r st

ad.

Des

s in

vån

aran

tal

tord

e u

pp

gå

till

o

mkr

ing

140

,00

0.

Me

n

som

sä

te

för

N

atio

ner

nas

F

örb

un

ds

vik

tiga

ste

orga

n

äg

er

stad

en

en

vid

a st

örr

e b

etyd

else

ä

n

ma

n

av

fo

lkm

ängd

en

ku

nd

e fö

rmod

a.

Och

fö

r

fyra

hu

nd

ra

år

sed

an

gjo

rde

Cal

vin

G

enév

e ti

ll

ett

fa

st*

och

b

estå

end

e b

ålv

erk

fö

r

de

n

refo

rmer

ta

lära

n.

Sta

den

li

gger

v

id

Rh

ones

u

tflö

de

u

r G

enév

esjö

n.

Bil

den

g

er

en

v

v

av

G

enév

e.

De

b

erg

, so

m

syn

as

i b

akgr

un

den

, ä

ro

en

d

el

av

J

ura

. O

m

åsk

ådar

en

vän

de

sig

, sk

ull

e h

an,

på

sj

u

sven

ska

mil

s av

stån

d,

se M

ont

Bla

ncs

vit

a k

rön

.

518

I HJÄRTAT AV BERN, D E N SCHWEIZISK A F Ö R B U N D S H U V U D S T A D E N Vid en krök av floden Aar ligger den gamla staden Bern, huvudort i kantonen med samma namn och säte för den schweiziska förbundsregeringen. Bern synes bättre än någon annan stad i Schweiz ha bevarat den medeltida karaktären. Besökaren fängslas av dess trånga gator, dess vackra arkader och ärevördiga byggnader. På bilden synes det berömda Klocktornet i Bern.

519


t ig pyramid av gnejs och evig is. Många liv ha gåt t förlorade på Matterhorn, men var je år bestiga nya entusiaster berget.

Alpscenerier och idrott. Det är framför allt alpscenerierna, som

göra detta land så fängslande. Den eviga snön på topparna gnistrar och speglar sig i de d jupblå sjöarna vid bergens fot, me-dan de gröna dalarna inramas a v slutt-ningarnas mörka barrskog. Men ännu vackrare är. enligt mångens tanke, alp-dalen om vintern, då allt döljes under ett m j u k t , v i t t täcke, mot vi lket endast sko-gen sticker av. Den rena, stärkande luf-ten lockar s juka och skröpliga människor till kurorterna. D å turisttrafiken är lan-dets vikt igaste inkomstkälla, gör man allt för att draga ti l l sig resande. Berner

Oberland, där det om sommaren vimlar av turister, har blivit e t t centrum för vinteridrotten. Man skidar och åker skridsko, spelar bandy och åker bobs-leigh. St Moritz och D a v o s i Graubiinden äro andra paradis för dem som älska vinteridrott.

Hemvist för ett kulturfolk. Schweiz är utan tv ive l ett a v de intres-

santaste länder i Europa. Men man får icke stirra sig blind på turismen och vinteridrotten. Schweiz är även något annat och förmer än »Europas lekplats». D e t är Edsförbundets land och hemvist för ett verkligt kulturfolk. Den andliga odlingen i Schweiz har en sällsynt allmän-mänsklig karaktär. S a m m a förståelse för olika intressen och strävanden visa schweizarna även på det politiska området.

i^-»v/i

D E N S T O L T A M E D E L T I D S B O R G E N C H I L L O N V I D G E N É V E S J Ö N Vid östra ändan av den långsträckta Genévesjön icke långt från det ställe, där den upptar Rhönefloden, ligger den gamla borgen Chillon, vilken hertigarna av Savoyen använde som poli-tiskt fängelse. Chillon med sina fasta murar och torn utgör typen för en medeltida riddar-borg. I en av dess fängelsehålor försmäktade den av Byron besjungne historikern Bonivard.

520

Världens mäktigaste republik NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER

I tidigare kapitel ha vi läst om New York, Amerikas största stad, om Alaska, guld-landet vid polcirkeln som amerikanerna år 1867 köpte av ryssarna, och om Filippinerna, den rika övärlden som Förenta staterna år 1898 erövrade av spanjorerna. I detta avsnitt skola vi få veta ett och annat om de folkslag och raser — t y om någon enhetlig amerikansk ras kan man tillsvidare icke tala -—•, vilka bilda det egentliga U . S . A., världens mäktigaste republik. Vi skola läsa om det stora landets utveckling från ett föga odlat nybyggarland till världens mäktigaste rike, mäktigt genom sina ofant-liga naturtillgångar, sin jätteindustri, sin världsomfattande handel och sin energiska och arbetsamma befolkning. Förenta staterna är de stora möjligheternas och de stora motsatsernas land. Dess väldiga städer äro modernare än Furopas, men mångenstä-des ute på landsbygden äro förhållandena ytterst primitiva. Den unga, ännu icke definitivt färdiga staten går, obunden av traditioner och starkt självmedveten,

sannolikt mot en lysande framtid.

HE L A världens smältdegel» har man ofta kallat Förenta staterna. Det

l igger mycken sanning i detta uttryck, t y t i l l detta vidsträckta och fruktbara land ha män och kvinnor av alla raser styrt kosan, när de ha haft det trångt där hem-ma. D e voro modiga banbrytare, dessa emigranter, och deras barn, som äro födda under stjärnbaneret, äro erkända som amerikanska medborgare, vi lka för-fäder de än m å h a haft och vilket språk deras föräldrar än m å tala.

Mellan Canada-gränsen och Mexikanska viken, mellan Atlanten och Stora oceanen sträcker sig det väldiga riket, och det om-fattar dessutom halvön Alaska, Havaii-öarna och Filippinerna. Kl imatet växlar från arktisk köld till tropisk hetta. Näs-tan alla slags naturrikedomar frambringas inom detta väldiga område, och produk-terna kunna forslas utan hinder av tullar och gränser. För människor med viljekraft och energi har det varit ett land av obe-gränsade möjligheter.

Det stora nybyggarlandet. För något mer än fyra hundra år sedan

fanns det inte en enda stad och inte en vit mans boning inom det område som vi nu kalla Förenta staterna. Jorden hade aldrig fårats av en plog. De stora bergen hade aldrig genljudit av ett sprängskott eller en gruvslägga. Överallt strövade indianerna fritt omkring.

Men så landade Kristofer Columbus p å öarna nära Nordamerikas kust. Andra v i t a män' kommo efter honom till fast-

landet. I den gamla världen lyssnade man med häpnad ti l l berättelserna om de okända och vidsträckta län-derna på andra sidan oceanen. Så började man resa dit. Den största folk-vandring som historien känner tog sin början. Många länder i Europa voro överbefolkade. Jorden ägdes ofta av ett fåtal rika män. I Amerika var den djärve äventyraren välkommen, vare sig han var rik eller fattig. Under fyra sekler strömmade folk dit i a l l t jämt växande skaror. Land utdelades gratis — och jord-hungriga arbetskrafter togo det snart i besittning. Guld upptäcktes — och en ny böl ja av emigranter flöt fram över landet. Städer växte upp på några vec-kor. Somliga blevo storstäder, andra övergåvos om någon tid av invånarna, som funnit bättre sysselsättning på annat håll. Järnvägar byggdes. Det finns intet land på jorden, där järnvägen har bety t t så mycket för bebyggelsen som i Förenta staterna. Uppodlingen följde järnvägarna. Utefter de blanka stålskenorna flockade sig bondgårdarna, farmerna, och stä-derna byggdes upp kring järnvägsstatio-nerna som kärnor. Många människor för-värvade sig på kort t id stora förmögen-heter. Om dessa läste man här hemma i »amerikabreven», och man var stum äv förvåning över ett land, där man kunde bör ja med t v å tomma händer och på kort tid vara en rik man. Det skrevs inte så mycket om alla dem som fingo slita ont under hela sitt liv eller om dem som gingo under i den hårda kampen för tillvaron.

521

*

C A P I T O L I U M I W A S H I N G T O N , F Ö R E N T A S T A T E R N A S H U V U D S T A D Washington tillhör icke någon av de 48 staterna. Man skriver Washington D. C., och de två bok-stäverna betyda då District of Columbia. Capitolium är en ståtlig byggnad av sandsten och marmor. Där sammanträder den amerikanska riksdagens (kongressens) båda kamrar: senaten och representanternas hus. Denna bild föreställer Capitolium belyst av stora strålkastare..

522

L V A N I A

mm''

canoy

H Ö G A H U S U T E F T E R C H E S T N U T S T R E E T I PHILADELPHIA Skyskrapor påträffas icke bara i New York utan i de flesta av Nordamerikas storstäder, där de inrymma affärslokaler eller hotell. Chestnut Street är en av huvudgatorna i Philadelphia med en mycket livlig affärsrörelse. Staden grundades av kväkarna — deras ledare var William Penn, som givit namn åt staten Pennsylvania—och Philadelphia brukar ofta kallas kväkarstaden.

523

GAMMALT PAR I VIRGINIEN GÖR I ORDNING ÄPPLEN FÖR TORKNING Bredvid mannen står en korg med äpplen, som han skalar. Sedan träder hustrun upp dem på en tråd, varefter de hängas upp nära eldstaden för att torka. Behandlade på detta sätt hålla sig äpplena mycket länge, om de också förlora något av sin arom. I många trakter av Förenta staterna är fruktodlingen en mycket inkomstbringande sysselsättning.

Så växte det stora nybyggarlandet upp, skapat genom samverkan av en rik natur och målmedveten mänsklig arbetskraft. Nybyggarlynnet har följt med under hela tiden och ger än i dag en viss vårlig frisk-het åt den amerikanska kulturen. Man har icke varit så bunden av gamla tradi-tioner som i Europa. Det har varit större spelrum för den enskilda människans mod, företagsamhet och initiativkraft. Därför har Amerika blivit den ekono-miska individualismens land och är så än i dag. Den enskilda får lita på sig själv. Därav födes en glad självkänsla och ett hurtigt gåpåar-kynne. Den svenska för-fattarinnan Fredrika Bremer, som vid mitten av 1800-talet besökte Amerika, skrev då bl. a. följande ord, vilka allt-jämt äro lika sanna: Amerikanaren är en ung man, som bryter sig sin egen väg fram i världen i full förlitan på egen kraft, fin-ner ingenting omöjligt, tror allting, hop-

pas allting, försöker allting, går igenom allting och kommer ur allting. Faller han, så stiger han strax upp igen och säger: det gör ingenting. Misslyckas han, så säger han: försök igen! Hans verk och vilja är att alltid verka, bygga, begynna ånyo med nya verk. Det är vikingasinnet om igen, men icke det hedniska utan det kristnade, som icke erövrar för att för-störa utan för att förädla. Och han gör det icke med bråk och suckan utan muntert och godmodigt. Vad den nya världens folk har framför den gamla är ett var-mare hjärtelag, ett mera energiskt, ung-domsstarkt liv. —• Mera träffsäkert har ännu ingen kännetecknat det ameri-kanska folket.

Emigranternas land. Det nya landets språk kunde lätteligen

ha blivit de första bebvggarnas, alltså spanska, franska eller holländska. Nu

524

VÄRLDENS MÄKTIGASTE REPUBLIK

blev det engelskan, detta först och främst tack vare det lilla samfundet av purita-ner, som i England förföljdes för sin religiösa åskådnings skull och som i den nya världen anlade ett nybygge, som var grundat på deras egen stränga och enkla tro.

De tretton staterna utefter den nord-östra kusten äro de äldsta. Det var här som »pilgrimsfäderna» kastade ankar år 1620 för att så småningom sprida sig åt väster. Och det var här som emigran-terna började odla det land, som aldrig förut varit under plog. Här fingo de stifta bekantskap med det nya landets faror och svårigheter. Inte minst var det india-nerna, landets egna invånare, som gjorde tillvaron osäker för invandrarna. Man kan inte undra på det, ty »rödskinnen» kunde ju knappast känna sig vänligt

stämda mot främmande människor, som kommo och drevo bort dem från deras egna jaktmarker. Stridigheterna varade ganska länge. Men när européerna kommo i allt större antal och trängde undan iro-keserna och siouxindianerna, apacherna och pueblos, var det tydligt nog att den vite mannen måste betraktas som segra-ren. Rödskinnen tillätos slutligen att leva ostörda i vissa områden, som ha bli-vit kallade »indianreservationer»; de största av dem äro belägna i staterna Arizona, Syd-Dakota, Montana och Okla-homa.

Långt dessförinnan hade emellertid pu-ritanerna skapat ett litet England i det nordöstra hörnet av det nya landet. Detta område fortsatte att vara en en-gelsk koloni under mer än halvtannat år-hundrade. Därpå bröto sig dess invånare

NEGERMAMMA FRÅN SYDSTATERNA HEMMA HOS SIG Det finns ungefär 12 miljoner färgade invånare i Förenta staterna, och de erbjuda ett svårt problem för styresmännen i landet. I synnerhet i söder behandlas de som en underlägsen ras. Emellertid tjänstgjorde under världskriget icke mindre än 360,000 svarta soldater i den amerikanska armén. Av dessa kommo omkring 240,000 från de sydligare staterna.

XVI. 2. 525

* M

crcr

R P

Ä

RO

MU

I L

SF

ÄL

TE

N-

MÄ

N,

KV

INN

OR

OC

H B

AR

N H

A B

RÅ

TT

ME

D A

TT

PL

OC

KA

BO

MU

LL

ir

för

att

ait,

fälte

n m

ed I

nseU

tdöd

ande

med

el.

526

KO

POJK

AR

MÄ

RK

A E

N U

NG

TJU

R P

Ä E

N R

AN

CH

O I

VÄ

STE

RN

N

är

den

unga

bo

skap

en

på

en

ranc

ho

är

redo

at

t m

ärka

s,

mås

te

kopo

jkar

sk

ilja

den

från

de

öv

riga

dju

ren

i de

st

ora

hjor

darn

a.

När

de

t up

pskr

ämda

dj

uret

ru

sar

fram

öv

er

slät

ten,

sl

unga

r ko

pojk

en

sin

lass

o om

de

ss

nack

e.

"Ett

an

nat

rep

snur

ras

krin

g dj

uret

s b?

n,

vare

fter

m

an

anbr

inga

r de

t he

ta

järn

et,

som

brä

nner

in

ägar

ens

mär

ke i

dju

rets

hud

. R

oman

erna

s pi

ttor

eska

»c

owbo

y» h

ar n

umer

a så

g >

tt so

m f

örsv

unni

t, v

ilket

tor

de f

ram

gå a

v de

nna

bild

. Li

vet

i »v

ilda

väst

ern»

är

i sj

älva

ver

ket

myc

ket

olik

t de

fra

mst

älln

inga

r so

m d

ikt

och

film

ofta

ge.

527

D E T H U S I P H I L A D E L P H I A DÄR »OLD GLORY» F Ö D D E S I det lilla huset med nummer 239 Arch Street i Philadelphia tillverkade Betsy Ross Förenta staternas första flagga, som ofta hedras med namnet Old Glory (gamla äran) eller Stars and Stripes (stjärnor och strimmor). George Washington och en av kongressen tillsatt kommitté ut-förde ritningen år 1777. Var je stat har en stjärna, alltså är stjärnornas antal numera 48.

lösa från det engelska väldet, missnöjda över en beskattning som de ansågo orätt-vis, och efter bittra stridigheter blevo de unga kolonierna år 1783 erkända som en oberoende nation under namnet United States of America (U. S. A.).

Vid denna tid hade folk från flera andra nationer slagit sig ner i olika delar av det stora landet. Spanjorerna hade missions-stationer i Arizona, och fransmännen hade tagit Louisiana i besittning. Svenskar, norrmän, tyskar, irländare, italienare och

andra européer hade trotsat den långa sjöresans äventyrligheter, lockade av med-delandet att man därborta kunde få jord för intet.

I många fall ha dessa invandrare bil-dat egna kolonier mitt i de stora städerna eller ute i jordbruksdistrikten, där de ännu tala sitt eget modersmål, äta den mat som de voro vana vid hemma, trycka sina egna tidningar och bibehålla sin gamla kläde-dräkt och sina gamla seder och bruk. Detta är i synnerhet fallet med de mindre

528


högt civiliserade invandrarna, t. ex. ita-lienare, judar och kineser. Men i skolorna få alla barn lära sig engelska, och om några få generationer äro invandrarna »amerikaniserade».

Enligt den senaste folkräkningen äro 627,000 av Förenta staternas invånare födda i Sverige och omkring 150,000 i Finland. Räknar man även den andra generationen, så fås omkring halvannan miljon svenskar. De renaste svensk-bygderna finnas i de stater, där klima-tet och helst också naturen påminna om Sverige. I Minnesota äro 20 procent av åkerjorden i svensk ägo. Där finner man milsvida svenska jordbruksbygder med svenska småstäder, svenska kyrkor, svenska söndagsskolor o. s. v. Den senaste tidens svenska emigration har dock huvud-sakligen gått till storstäderna och till in-dustrien. De flesta finländare äro bosatta i staterna Michigan, Minnesota och Ohio.

En olycklig dag år 1619 seglade ett holländskt fartyg upp för James River i Virginien med nitton afrikanska negrer ombord, vilka såldes som slavar. Det var

början till slaveriet i Amerika, vilket först två och ett halvt århundrade därefter avskaffades genom ett blodigt och upp-slitande inbördeskrig. »Negerfrågan» vål-lar alltjämt mycket bekymmer i Amerika. Man har omkring 10 miljoner negrer i landet, av vilka de flesta äro jordbrukare i sydstaterna. Men på sista tiden ha neg-rerna börjat flytta uppåt norden. Man träffar dem som grovarbetare, hamnarbe-tare, uppassare, skoborstare, o. s.. v. Mel-lan svart och vit råder, särskilt i sydsta-terna, en oöverstiglig klyfta. Äktenskap mellan de båda raserna äro i de flesta sta-ter förbjudna. Men om de vita också för-akta negrerna, så äro dessa likväl ett nöd-vändigt inslag i samhällslivet, ty sydsta-ternas bomullsodling och industri äro be-roende av negrernas billiga arbetskraft.

En rik nation. I amerikanska läroböcker brukar det

stå talat om »our good country», vårt goda land. Däri ligger ingen överdrift. Naturtillgångarna inrai landet äro rika och mångsidiga. Däi möter ett bra klimat,

YORKTOWN, VIRGINIEN, DÄR EN BRITTISK ARMÉ KAPITULERADE Yorktown ligger sydöst om Richmond. Där kapitulerade den brittiska armén under Lord Corn-wallis år 1781, under det amerikanska frihetskriget. E t t monument är rest till minne av denna händelse, som avgjorde frihetskrigets utgång. Staden har ett gammalmodigt utseende.

529

SKE

PP

SVA

RV

OC

H S

TÅ

LV

ER

K I

CL

EV

EL

AN

D,

OH

IO

Cle

vela

nd

är

belä

get

vid

sö

dra

kust

en

av

Erie

-sjö

n,

vid

Ca

yaho

ga-f

lode

ns

myn

ning

. D

et

är

en

av

de

stör

sta

ham

nstä

dern

a vi

d d

e st

ora

sjöa

rna

och

stat

en

Ohi

os

indu

stri

cent

rum

. D

e sm

ala

skor

sten

arna

til

lhör

a nå

gra

av

de

talr

ika

stål

verk

so

m

ha

gjor

t Cl

evel

and

till

en

myc

ket

välm

åend

e st

ad.

Clev

elan

d lia

r få

tt h

eder

snam

net

»For

est

City

», s

kogs

stad

en,

på g

rund

av

de t

rädp

lant

erad

e ga

torn

a.

Ett

st

ort

anta

l av

de

ss

invå

nare

är

o fö

dda

i fr

ämm

ande

lan

d, o

ch i

som

liga

kvar

ter

träf

far

man

end

ast

helt

få p

erso

ner

som

ku

nna

tala

de

t en

gels

ka s

pråk

et.

HU

ND

RA

TA

LS

PU

MP

TO

RN

I E

TT

OL

JEF

ÄL

T N

ÄR

A L

OS

AN

GE

LE

S K

alif

orni

en

är m

est

beka

nt

geno

m s

in

fruk

todl

ing,

m

en

det

äger

oc

kså

mån

ga

andr

a vi

ktig

a kä

llor

till

väls

tånd

. D

et

är

en

av

de

mes

t fr

amst

åend

e ol

jepr

oduc

erau

de r

egio

nern

a i

Amer

ika,

oc

h ol

jefä

lten

i n

ärhe

ten

av L

,os

Ange

les

fram

brin

ga o

mkr

ing

tre

fjärd

edel

ar a

v Ka

lifor

nien

s he

la

prod

ukti

on.

Varj

e st

ålto

rn i

nneh

ålle

r en

bor

r, m

ed v

ilken

man

bor

rar

i jo

rden

till

des

s ol

jan

är u

ppnå

dd.

Då

ersä

tter

man

bor

ren

med

ett

rör

, i

vilk

et

olja

n pu

mpa

s up

p.

På

ett

olje

fält

se

r m

an

ocks

å m

ånga

an

dra

anlä

ggni

ngar

: jä

rnvä

gssp

år,

stor

a ci

ster

ner,

kont

or

oeli

reni

ngsv

erk.

S T O R T I M M E R F L O T T E PÄ C O L U M B I A F L O D E N , O R E G O N I de tre staterna Washington, Oregon och Idaho, i nordvästra delen av unionen, ligga värde-fulla skogsbruksområden. Denna jättelika flotte är sammanfogad av timmerstockar, som äro fällda i skogarna omkring Columbiaf loden, och den är på v äg till Portland, staten Oregons ekono-miska centrum. Det har åtgått tusentals fot av kraftiga järnkedjor för att binda ihop stockarna.

en fruktbar jord, stora mineraltillgångar a v alla slag. Ti l l detta land, som alltså äger de bästa förutsättningar för en hög materiell kultur, ha kommit män-niskor a v europeisk ras, med energi och framstegsvilja i blodet. D e t är inte a t t undra på att Förenta staterna i många avseenden blivit »the biggest in the world», störst i världen. D e t är för närvarande världens största åkerbruksland, som fram-

bringar mer än hälften a v jordens bomull , t v å tredjedelar av dess majs , en tredjedel a v dess havre och en fjärdedel av dess vete. U r Förenta staternas mark ut-vinner man t v å femtedelar av hela jor-dens stenkol, omkring hälften a v dess järnmalm och tre fjärdedelar a v dess bergolja. Mångsidigheten i Förenta stater-nas näringsliv gör att nationen i m y c k e t hög grad kan tillgodose sina behov

532


inom egna gränser och med egen arbets-kraft.

I stort sett kan man uppdela de fyrtio-åtta förenade Staterna i fyra grupper med staden Chicago som medelpunkt. Norr om Chicago ligga de stora gruvdistrikten. Söderut finna vi de vidsträckta åkerfäl-ten med vete, majs , tobak och bomull. Österut ligga de stora industristäderna, och i väster utbreda sig de stora boskaps-hjordarnas land och de viktigaste skogs-distrikten.

Nya England. De stater som ligga längst i nordost

bruka sammanfattas under namnet N y a England. D e t t a område mottog den första böljan av utvandrare — helt natur-ligt, eftersom det ligger närmare Europa än någon annan del av unionen. N y a England lämpar sig bättre för industri och handel än för jordbruk. Dess vik-tigaste naturtillgångar äro skogen,

älvarna, den på hamnar rika kusten och de fiskrika bankarna därutanför. Skogen har givit upphov till en ansenlig timmeravverkning och papperstillverk-ning. Älvarnas vattenfall ha sen länge fått driva åtskilliga fabriker. Denna in-dustri har på senare tiden t i l lväxt, så att vattenkraften inte på långt när räcker till, utan man får införa stora mängder sten-kol.

N y a Englands huvudstad är Boston, en av landets största hamnstäder. Det är den enda stad i Amerika som är en smula gammalmodigt byggd, med smala sling-rande gator i de äldre stadsdelarna. E l j e s äro de amerikanska städerna byggda efter schackbrädets mönster, med breda gator som skära varandra vinkelrätt. I en av Bostons förstäder ligger Harvard-universit.etet, det äldsta och förnämsta i Amerika. Boston är, liksom N y a England i allmänhet, säte för en mera ärevördig tradition än man eljes finner i det stora

M A L M L O S S A S FRÄN ÅNGARE I BUFFALO, S T A T E N NEW YORK. Staden Buffalo är belägen vid östra ändan av Erie-sjön och är en av Förenta staternas vik-tigaste industristäder. Vi se här en ångare lastad med malm, som lossas med hjälp av maskiner. Denna typ av ångare, med skorstenen och däcket i aktern, är vanlig på de stora sjöarna.

533

POSTEN LÄMNAS PÄ BYNS POSTKONTOR I lantliga trakter av U. S. A. är det inte ovanligt att postkontoret utgör en del av en han-delsbod. De små samhällena i avlägsna nejder ha inte ändrat sig mycket under de senaste tjugufem åren, och där finns inte mycket av den brådska som eljes är så vanlig i Amerika.

nybyggarlandet . Dess invånare betrakta sig gärna som Amerikas aristokrater.

Jordens största järn- och ståldistrikt.

Kring Alleghany-bergens stenkolsdist-rikt som kärna har jordens största järn-och stålområde v ä x t upp. I forna dagar var det skogarna och järnmalmerna inom detta område, som vållade att järnin-dustrin förlades dit. Numera äro skogarna inte a v samma betydelse för industrin, eftersom man eldar med stenkol, och tack vare de stora stenkolsgruvorna har in-dustrin kunnat stanna kvar i det gamla omiådet . Järnmalmen fraktas dit från de väldiga gruvfälten vid Övre sjön. Det är jordens största malmtransport. Den märkligaste stålstaden är Pittsburg, som ligger i en dal vid Ohiofloden, vackert in-ramad a v de grönskande bergen men in-höljd a v rök från hundratals skorstenar. Röken kring Pittsburg har blivit ett slag-

ord; men om det inte ryker i Pittsburg, så råder det nöd i tusentals hem.

D e t stora industriområdet sträcker sig numera ända bort till Chicago. Vid Ca-nada-gränsen ligger Detroit , den bekanta automobilstaden, som på mycket kort tid v ä x t upp ti l l en storstad med över en mil-jon invånare. Förr bodde i Detroit och i trakten däromkring en hel del vagn-makare, som drevo sitt hantverk i små verkstäder. U r denna bygdnäring har den jättel ika bilfabrikationen framgått.

Österut sträcker sig industriområdet ti l l N e w Y o r k , jordens största stad och Philadelphia, som med sina t v å miljoner invånare är unionens tredje stad, dess förnämsta kolmarknad och en hamn som allvarligt konkurrerar med New York .

Vetets och majsens land.

Det stora låglandet, som utbreder sig på ömse sidor om floden Mississippi, är

534


världens förnämsta jordbruksområde. Längst i norr, närmast de stora sjöarna •och gränsen till Canada, är vetet det för-härskande sädesslaget. I staterna Minne-sota samt Norra och Södra Dakota är vintern' så kall, att vetet ej kan över-vintra, varför man där odlar vårvete. Längre söderut, i Nebraska och Kansas, utbreder sig däremot en höstvetezon.

Där året bjuder minst 140 frostfria dygn, trivs majsen bra. Majs är Förenta staternas viktigaste sädesslag. Det mesta av den oerhörda majsskörden användes till svinföda. Av denna anledning finna vi inom majszonen en enorm svinskötsel med stora slakterier i städerna.

En stor del av det väldiga område, som nu ger yppiga skördar av majs och vete, utgjordes för blott några årtionden sedan av stora gräsbevuxna slätter, på vilka buffelhjordarna strövade omkring, ja-gade av de glest boende indianstammarna. Så kommo de vita männen och kvinnorna dit för att odla de jordlotter som de gra-tis eller för billigt pris fått sig tilldelade. Ofta fingo de resa långa sträckor i sina oxvagnar (»the covered waggon»). Ofta fingo de tillbringa de första åren i jordkojor, eftersom något byggnadsvirke icke stod att få på den trädlösa prärien. Men de kämpade sig igenom. Järnvägen, som drogs fram över prärien, gav dem god avsättning för deras skörd. Nu leva deras barn och barnbarn som välmående farmare. Det är en av vår jords allra största odlingsbragder som sålunda ut-förts.

Allt eftersom det stora låglandet upp-odlades och blev bebyggt, tillväxte den stad som är detta områdes utfartsort mot världen: Chicago. Omkring 1830 var Chi-cago en liten by med några hundra invå-nare. Nu är det världsdelens näst största stad med ett invånarantal som närmar sig 4 miljoner. Chicago rymmer jordens största vetemarknad och jordens största slakterirörelse, och flera järnvägar sam-manlöpa mot denna stad än mot någon annan. Dess trävarumarknad är också mycket betydande, och järnmalmen från gruvorna vid Övre sjön har i förening med stenkolen från det stora Illinois-fäl-tet skapat Chicagos väldiga stålindustri.

Förorten Gary, uppkallad efter stålkun-gen, har på ett par årtionden växt upp till en av jordens märkligaste »stålstäder». Chicago är den amerikanska stad som hyser det största antalet svenskar.

Bomullens land. I sydstaterna är bomullen kung. Bom-

ullsbusken fordrar av klimatet, att 200 frostfria dagar skola följa på varandra och att nederbörden under året skall vara minst en halv meter. Detta är fallet kring nedre delen av Mississippi och i distriktet öster därom. Det är ett område, väl tre gånger så stort som Sverige, som är bom-ullens kungarike.

En stor del av den skördade bomullen exporteras från hamnstäderna New Or-leans, Galvestone och Savannah till åt-skilliga främmande länder, i synnerhet England. Det övriga förädlas inom lan-det. De flesta bomullsväverierna lågo för en tid sedan uppe i Nya England, där det är gott om vattenkraft. Men på se-nare tid har man börjat förlägga allt flera väverier till södern, för att minska frakt-kostnaderna.

Höglandet i väster. I väster utbreder sig det väldiga hög-

land, som inramas av Klippiga bergen, Sierra Nevada och Kaskadbergen. Det är ett glest befolkat område, men i många avseenden är det ett underland.

Den amerikanska turisten finner i Väs-tern de mest utsökta scenerier av en stor-artad natur. Han kan där skåda ner i Colorado-flodens djupa kanjon, som har skurit sönder den torra platån till ett vill-samt landskap av väldiga pyramider. Han kan styra sin bil till Yellowstones nationalpark, där den gamla vulkanismen ger sig tillkänna i form av heta källor och gejsrar, och där älgar och björnar gå om-kring halvtama. Han kan också, om han så önskar, få ett intryck av de tekniska stordåd som amerikanerna utfört i dessa torra trakter i form av konstgjord bevatt-ning. Genom uppdämning av floder ha väldiga vattenreservoarer erhållits. Det vatten som ledes ut från dessa förvandlar torra stäpper och öknar till grönskande lustgårdar.

535

536

SAN

FR

AN

CIS

CO

VID

SIN

BU

KT

ME

D F

ÖR

STÄ

DE

RN

A P

Ä A

ND

RA

SID

AN

D

et m

od

ern

a S

an

Fra

nci

sco

är n

ytt

, äv

en f

ör a

mer

ikan

ska

fö

rhål

lan

den

, ty

sta

den

för

stör

des

del

vis

år 1

90

6 a

v en

jo

rdb

ävn

ing,

på

vilk

en f

öljd

e e

n fö

r-h

ärj

an

de

eld

svåd

a.

På

ruin

ern

a av

d

et

ga

mla

F

risc

o

up

pb

yggd

es

en

myc

ket

fi

nar

e

stad

, so

m

har

b

livi

t F

ören

ta

stat

ern

as

po

rt

emot

o

rien

ten

. D

et

är

en

vack

er

och

fö

rmö

gen

st

ad

, so

m

gru

nd

lad

es

sed

an

man

u

pp

täck

t gu

ld i

K

alif

orn

ein

. D

ess

vik

tiga

ste

ind

ust

ri

är

skep

psb

ygge

n.

Sta

den

h

ar

mån

ga

mär

kli

ga

främ

lin

gsk

vart

er.

Des

s C

hin

a-to

wn

u

tgö

r en

o

rien

tali

sk

stad

so

m

om

fatt

ar

om

kri

ng

tre

kva

dra

tkil

om

eter

.

SL

OT

TE

T I

NO

TT

ING

HA

M R

EK

ON

STR

UE

RA

T F

OR

FIL

MU

PP

I A

UN

iiN

U

viu

MU

LL

YW

UU

U,

LU

J rt

^^

m

Hol

lyw

ood

et

t d

istr

ikt

i L

os

An

gele

s,

Kal

ifor

nie

n,

är

med

elp

un

kten

fö

r F

öre

nta

st

ater

nas

fi

lmin

du

stri

P

å d

enn

a b

ild

se

vi

en

d

el

av

No

ttin

gham

s sl

ott

som

ko

m

till

an

vän

dn

ing

i d

en

film

d

är

den

ro

man

tisk

a h

jält

en

Rob

in

Hoo

d

var

hu

vud

per

son

en

Han

le

vde,

en

ligt

sä

gnen

, u

nd

er

det

tr

etto

nd

e år

hu

nd

rad

et

i E

ngl

and

, m

en

han

s li

v u

pp

rep

ades

i

det

h

alvt

rop

iska

K

alif

orn

ien

u

nd

er

190

0-t

alet

. F

ilm

-in

du

stri

n

är

av

sto

r ek

onom

isk

b

etyd

else

fö

r h

ela

lan

det

, ty

d

en

amer

ikan

ska

film

en

beh

ärsk

ar

åtm

inst

one

till

svid

are

värl

dsm

ark

nad

en.

537

UTSIKT ÖVER BUNKERSHILL-MONUMENTET OCH CHARLESTOWN Charlestown utgör en del av Boston. Eilden visar den 67 m. höga obelisken av granit, som utmärker platsen för slaget vid Bunkershill, där engelsmänen år 1775 vunno en seger över republikanerna — den första betydelsefulla händelsen i det amerikanska frihetskriget.

Kalifornien.

Kalifornien är solens och frukternas land. Dess kl imat påminner om Sydeu-ropas, med torra somrar och milda, mer eller mindre fuktiga vintrar. L iksom i de sydeuropeiska länderna lönar det sig i Kalifornien mycket bra att odla syd-frukter. D e människor som strömma-de till Kalifornien, när man vid mit-ten a v förra århundradet hade upp-täckt att där fanns en myckenhet a v guld, ha sedan dess funnit att frukt-odlingen är mycket mera lönande. N u odlar man sydfrukter a v alla slag: vin-druvor, apelsiner, persikor, aprikoser, äpplen, päron o. s. v . Konserverade frukter från Kalifornien säljas över hela jorden.

Kalifornien har t v å storstäder: San Francisco och Los Angeles. Den först-nämnda staden besitter en a v jordens ypperligaste hamnar. Bergskedjan, som löper utefter kusten, är nämligen av-

bruten där genom en tvär sänka, upp-kommen genom jordbävningar. Denna sänka, »Golden Gate», leder in i den vackra San Francisco-bukten. Läget är förträffligt för sjötrafiken på Asien. D e t har en enda nackdel: jordbäv-ningarna äro inte alldeles slut änf Los Angeles har blivit en storstad t a c k vare stora oljefält och den livliga frukt-odlingen i bygden däromkring. Sitt världsrykte har det i första hand uppnått tack vare filmen. Flertalet stora film-bolag ha förlagt sin verksamhet dit. D e t t a beror helt säkert icke på någon slump. D e t soliga kl imatet i Los Angeles är idealiskt för fotografering. Och runt omkring staden har man de mest skif-tande naturscenerier: palmsmyckade havsstränder, sanddyner, branta berg, idylliska dalar. D ä r skapas flertalet a v de filmer, som hela världen har glädje a v och söm, i överensstämmelse med det so-liga och trosvissa amerikanska lynnet,, alltid sluta lyckligt. 538

Kinas gamla huvudstad EN GLIMT AV PEKING, ÅRTUSENDENAS GRAVKAMMARE

Under olika namn och härskarätter har Peking i ungefär ettusen år varit Kinas huvud-stad. På dess krenelerade murar, i det gamla kejsarpalatsets underbara byggnader och på dess gator ha inkräktare och erövrare lämnat spår efter sig. Likväl har Peking alltid förblivit en i grunden kinesisk stad — gäckande, frånstötande, men alltid lockande för främlingen. Mycket av den gamla tidens färg och stämning har försvunnit från staden efter revolutionen 1911, som avskaffade det gamla kejsardömet och förvand-lade Kina till en republik, vilken sedan dess här och där överlämnat sig åt rivaliserande generalers tillfälliga diktaturer. Men som vi skola läsa i detta kapitel är Peking ännu en stad, som har outtömligt mycket av intresse att erbjuda, och lyckligare dagar skola säkerligen randas för det stora folk, som under sekler har arbetat på att bygga upp den.

AV ALLA världens städer är Peking en av de mest tilldragande, med sina

väldiga murar, sitt historiska förflutna och sin egendomliga blandning av gam-malt och nytt. Det har en historia, som få städer kan uppvisa maken till. Den sträcker sig i tiden århundraden före den kristna tideräkningens början, ty en stad fanns här bortemot 1000 år f. Kr., och det har, under olika namn, varit Kinas huvudstad under en tid av ungefär tusen år. I uppbyggandet av staden och dess många monument och palats ha nära nog alla Asiens län-der tagit del.

Man kan säga, att Kinas historia under det sista årtusendet sammanfaller med Pekings, ty här rege-rade kejsaren, Him-melens son. Hans ord var lag, och hans undersåtar trodde honom härska oin-skränkt över allting under solen, utan alla jordiska rivaler. Han erkände blott Himmelen som sin herre, och alla stater och länder i univer-sum betraktades blott och bart som hans vasaller,och de-ras sändebud kunde

K L O C K T O R N I T A T A R S T A D E N I klocktornet, som är omkring 35 m. högt,hänger] en väldig bronsklocka, som stammar från år 1420. Den är4,5tn.hög och ringes med en bjälke. Genom slag på klockan markeras de olika vakttiderna.

blott mottagas som underordnade vid det kinesiska hovet.

De fyra stadsdelarna i Kinas huvudstad. Den nuvarande staden Peking är i stor

utsträckning densamma, som en gång grundades av kejsar Yung Do, regeran-de från 1403 till 1425; men han å sin sida byggde på den grund, som en gång

lagts av den store Kublai Khan. Mand-sjukej såren Kien Dung inlade stora förtjänster om Pe-kings utveckling un-der 1700-talets sista hälft. Staden är be-lägen på en slätt, som utbreder sig omkring hundratolv mil åt söder och åt öster till Chiligol-fen, på 15 mils av-stånd. Sex och en halv mil åt nordväst ligger den stora ki-nesiska muren.

Bästa utsikten över staden har man från murarna. Des-sa äro omkring fy-ra mil i omkrets och ungefär 13 m. höga. Den norra hälften av staden, »Tatarstaden», eller »Inre staden», är Pekings äldsta och förnämligaste del och omgives av en

539

ET

T A

V P

EK

ING

S T

RA

FIK

CE

NT

RA

: T

SIE

N-M

EN

(»F

RÄ

MR

E P

OR

TE

N»)

I T

AT

AR

-ST

AD

EN

Ts

ien-

men

-por

ten

befin

ner

sig

vid

norr

a än

dan

av

Tsie

n M

en-g

atan

, de

n liv

ligas

te

traf

ikåd

ern

i k

ines

stad

en,

oeh

på v

ar s

ida

om d

enna

lig

ger

slut

stat

ione

n fö

r en

jä

rnvä

g.

En

tid

var

traf

iken

på

de

nna

plat

s så

ko

mpa

kt^

att

man

m

åste

ri

va

ned

mur

arna

et

t st

ycke

på

öm

se s

idor

om

po

rten

fö

r at

t dä

rige

nom

be

reda

bä

ttre

pl

ats

åt

de

vagn

ar

och

rick

shaw

s, s

om

vänt

ade

utan

för

stat

ione

rna.

I

tata

rmur

en

finna

s ti

o po

rtar

, oc

h de

ssa

krön

as

av

stor

a to

rn,

av

vilk

a so

mlig

a st

amm

a fr

än

det

fjort

onde

år

hund

rade

t, m

edan

an

dra

äro

från

sena

re

tidev

arv.

KLASSIKERNAS AKADEMI I PEKING är ett gammalt kejserligt universitet, där kejsaren själv i egen hög person brukade närvara vid de högtidliga examina i stora huvud-salen. I golven äro infällda plattor, med inristade citat ur Kinas tretton klassikers verk. Detta äktkinesiska arbete utfördes på 1700-talet under den ryktbare kejsar Kao-Tsungs regering.

541

«T

RIU

MF

BÅ

GA

R»

TIL

L Å

MIN

NE

LSE

AV

RY

KT

BA

RA

MÄ

N

elle

r til

ldra

gels

er a

v na

tione

ll be

tyde

lse

uppf

örde

s of

ta a

v ki

nese

rna,

och

man

på

träf

far

dyl

ika

min

nesm

ärke

n m

ånge

nstä

des

på

de

mes

t tr

afik

erad

e ga

torn

a i

Peki

ng.

Den

här

avb

ildad

e »p

orte

n» ä

r av

tek

trä

och

deko

rera

d m

ed b

rons

, ko

ppar

och

lac

keri

ng i

röt

t oc

h gu

ld

Huv

udga

torn

a ha

em

elle

rtid

allt

mer

anp

assa

ts e

fter

den

mod

erna

tid

ens

krav

och

på

dem

rör

a si

g sn

abba

bi

lar

och

lätt

a ri

cksh

as.

Myc

ket

av

det

so

m

förr

gj

orde

Pe

king

så

lock

ande

för

utlä

nnin

gar

har

för

svun

nit

efte

r re

volu

tione

n år

-ign

.

542

KINAS GAMLA HUVUDSTAD

fyrkantig mur, och tätt söder om denna ligger »Kinesstaden» eller »Yttre staden» med sin rektangulära mur. Inom tatarsta-den ligger en mindre muromgiven kvadrat, »Kejsarstaden», hovets och de högsta äm-betsmännens stadsdel och inom denna, återigen med sin egen mur, »Förbjudna staden», före 1911 kejsarens »allra heli-gaste», med borggårdar, marmorterrasser, ceremonipalats, tronsalar, tempel, teatrar och bibliotek.

Länge var det förbjudet för européer att bestiga stadsmuren, emedan dessas förmätna blickar ej fingo nå kejsarpalat-sen och deras invånare. Först efter kri-get mellan Kina och England—Frank-rike 1860 fingo även främlingar privi-legiet att promenera på murkrönet. Detta innebar en betydande fördel, emedan ga-torna om sommaren ofta voro betäckta med ett tio tum tjockt lager av damm och om vintern av modd och smuts; kärror sjönko ofta ned ända till hjulaxlarna.

Observatoriet. I staden finnas många märkliga bygg-

nader. En av de intressantaste är Obser-vatoriet, ursprungligen ett av Kublai Khan uppfört torn, med märkliga, på 1600-talet konstruerade bronsinstrument. Redan i 2:a årtusendet f. Kr. hade kineserna en utvecklad astronomi, ehuru de ej nådde den västerländskas exakt-het, och från Kublai Khans tid fingo inflyttade västasiater, araber och andra, starkt inflytande vid Pekings observa-torium. På 1600-talet var det sedan som de tidiga jesuitmissionärerna hjälpte kine-serna att reformera almanackan genom noggrannare metoder, och flera framstå-ende européer voro förnäma direktörer för observatoriet. Det enklare folket tror sedan urminnes tider, att solförmörkel-ser bero på att ett odjur försöker sluka solen, varför präster och trollkarlar slå på trummor och gonggonger för att skrämma odjuret och rädda solen.

Examenshallarna. De härnäst intressantaste byggnaderna

äro de berömda examenshallarna, där prövningarna för statsämbeten höllos under århundraden. De högre civila och

mihtära ämbetena besattes alltid med kandidater, som genomgått de prövnin-gar, som höllos här, och detta system var själva grundvalen för kinesisk administra-tion. Ingen gren av landets styrelse var så omsorgsfullt organiserad, och besitt-ningen av en lärdomsgrad var på en gång en utmärkelse och ett fribrev till ett statsämbete. Vid de slutliga examina presiderade kejsaren i egen hög person, och kandidater voro alla de som lyckats klara de urvalsprövningar, som hållits i de olika provinsernas prövningscentra.

Examenshallarna innehöllo omkring 10,000 celler, vilka alla hade en ytvidd av 10x4 fot; ljus och mat erhölls genom ett trångt galler i väggen. Varje kandidat visiterades grundligt före in-trädet, så att inga hjälpmedel skulle kunna insmusslas till det väntande eld-provet. Han stängdes sedan in, och dör-ren förseglades med det kejserliga sigillet.

Examen gick ut på att över ämnen, valda ur de forntida heliga skrifterna, för-fatta essayer och dikter i noga bestämd stilart. och utomordentlig vikt fästes även vid en korrekt och elegant skrivning av de tusentals olika ordtecknen. Blott ett fåtal av de styvaste tävlande fingo den åtrådda graden, och spänningen kunde stundom göra dem sjuka eller rent av komma dem att dö av slag.

Ämbetsmannasystem. De heliga skrifterna röra sig företrädes-

vis om det religiösa system, som skapades av den store Konfucius (död 478 f. Kr.), en »det goda medborgarskapets religion», där huvudvikten lades på pliktuppfyl-lelse, lojalitet och rättrådighet. Emedan denna litteratur genom examina blivit normgivande för ämbetsmannavärlden och befordringssystemet, har under år-hundradenas lopp konfucianismen blivit det bildade Kinas religion. Detta »litte-rära» ämbetsmannasystem har vållat myc-ken formalism och pedanteri men också ofta skänkt Kina framstående intelli-genser på de mest framskjutna posterna.

Medelpunkten för utlänningarnas liv och verksamhet i Peking är legationskvar-teret, en internationell koloni, där de främmande makternas beskickningar bo.

x v i . 3. 543

KINESISKA GYCKLARE UTFÖRA SINA KONSTER I PEKING Allt ovanligt tilldrar sig genast mängdens intresse i Kina, och här upptas gatan av ett tack-samt auditorium, som betraktar två gycklare. Mannen till höger håller på att svälja ett svärd, och hans kamrat ropar till de förbigående att stanna och se på detta underbara konststycke.

EN LITEN KINESAKROBAT FÄRDIG ATT BÖRJA SINA KONSTER Från det han började gå har den här lilla pojken fått öva sig med olika akrobatiska konststycken, tills hans lemmar vant sig vid att inta de mest förvridna ställningar. Hans far var förmodligen akrobat och lians farfar likaså, ty affärer och yrken gå i arv inom familjerna i Östern. En kollekt uppsamlas vanligen, innan föreställningen börjar.

544

VAGNARNA I PEKING KÖRA LÅNGSAMT OCH ÄRO FÖGA STADIGA I Peking kunna vi få oss en åktur i en rickshaw eller i en av de vanligtvis brukade vagnarna. Dessa senare äro ej försedda med säten, varför passageraren måste sitta på golvplankorna, och eftersom inga fjädrar finnas, skakas de mot varandra, då fordonet rullar över hjulspår

och gropar. Emellertid är man, såsom av bilden framgår, väl skyddad för solen.

SEX S M Å F L I C K O R FARA T I L L ARBETE T I D I G T PÄ M O R G O N E N Något av det sorgligaste man får se i Kina är de små barnen, som gå till sitt arbete i fabri-kerna. Ibland måste de hålla på med arbetet i sexton timmar om dygnet, och deras enformiga, liv ger dem ett förslöat utseende. Icke minst européerna ha i hög grad missbrukat barnarbetet Skottkärror av olika slag äro populära fortskaffningsmedel i Peking liksom i andra delar av Kina.

545

ATT KÖPA KRABBOR I PEKING ÄR EN BESVÄRLIG AFFÄR Kineserna tycka mycket om krabbor, och vi kunna se korgar med sådana kanta gatorna i Peking. Kineserna ha för vana att pruta på alla priser, och en så enkel affär som att till-handla sig en krabba kan för kinesen taga en halv timme i anspråk. För österlänningen spelar, som bekant, tiden inte alls samma roll, som för den jäktande västerlänningen.

Här finnas alla former av byggnadskonst företrädda, och det förefaller, som om varje nation eftersträvat att inom Pe-kings murar förlägga en bit av sitt land med dess speciella arkitektoniska stil.

Poliser och mätsystem. I staden finnas automobiler, elektriskt

ljus och andra bekvämligheter samt en polisstyrka kopierad efter japanskt möns-ter. Staden är indelat i distrikt med sina underdistrikt, och varje underdistrikt står under uppsikt av en polistjänste-man av lägre grad med bevakningsfolk för daglig och nattlig tjänst. Eftersom en kinesisk ämbetsman aldrig är tillräck-ligt betald av staten, måste han göra det bästa möjliga för att få det att gå ihop, och denna omständighet förklarar i stor utsträckning det mutsystem och den korruption, som alltid florerat i Kina.

Ett exempel! I alla kinesiska städer äro poliserna berättigade att uppbära en bestämd mindre summa en gång i veckan av varje butiksinnehavare och hushåll inom distriktet. Denna summa betalas vanligtvis regelbundet, ty skulle det bli något mankemang med betalningen, så har polisen sina egna metoder för att ställa den skyldige till räkenskap. Till att börja med ignorera poliserna hans hus eller butik, och, om detta icke skulle hjälpa, så uppnå de det åtrådda resultatet genom att arrangera ett inbrott.

Tiggarna. De kinesiska myndigheterna vidta inga

anstalter för fattiga och behövande. Men man får ingalunda föreställa sig, att Pe-king saknar tiggare. Tvärtom förekomma dessa i stora band. Emedan tiggarna måste utgöra en betydande fara för sta-

546

EN KINESISK KITTELFLICKARE I ARBETE I ETT LUGNT HÖRN I Peking utöva förtennarna sitt yrke på gatan och bära med sig alla sina attiraljer." Den här mannen besöker husen på en gata och samlar ihop alla kittlar, pannor och grytor, som behöva repareras, varpå han drager sig tillbaka till något lugnt hörn, där han kan arbeta ostörd.

TIMMERSÄGNING FÖR ETT BYGGE I DEN ÄLDSTA DELEN AV PEKING Många hus i Peking äro helt och hållet byggda av trä, varför snickarna och deras medhjälpare äro personer av verklig betydenhet. För att såga denna stock ha arbetarna här konstruerat en klumpig apparat, som tvingar en av dem att arbeta i en mycket obekväm ställning. Alltefter-

som arbetet fortskrider, måste stöden ändras. 547

TRONSAL MED DUBBELT TAK I FÖRBJUDNA STADEN I »Förbjudna staden» ligga de många byggnader, som tillsammans utgjorde det gamla kejsar-palatset. Här se vi »Den stora fredens tronsal», dit kejsaren begav sig på de stora hög-tiderna. Fem rader av trappor leda till en terrass, som är belägen 6 meter ovan marken.

tens säkerhet, stå de under kontroll av ett slags förman, som är ansvarig för det goda uppförandet inom sin trasarmé. På bestämda tider avger han rapport till myndigheterna och tillser, att butiksinne-havare och familjer erlägga sina bestämda avgifter, så att köpmän och handlande slippa bli besvärade under affärstid. Skulle någon vägra att erlägga den ifråga-varande tributen, så ha tiggarne medel till sitt förfogande att bringa den upp-studsige på bättre tankar. En skara smutsiga tiggare uppenbarar sig och be-gär allmosor, och den lukt som de utsprida är så fruktansvärd, att den skrämmer bort alla hågade spekulanter, ingen står ut med att komma i närheten av butiken, även om han önskar det, trafiken hindras och all verksamhet står stilla. Om bu-tiksägaren skulle fortfara att vägra, skulle hans motstånd mötas med en ökad tillströmning av tiggare, som an-sätter honom med sina böner så, att till slut ingenting kan höras genom larmet. Slutligen nödsakas han att giva vika, och då draga tiggarna åter sina färde.

Teater på gatan.

Infödingsstaden eller kines-staden är Pekings intressantaste del, ty här kan man studera folkets verkliga liv och komma i kontakt med deras sysselsättningar och förströelser. Pekingborna, liksom kine-serna över huvud, äro mycket förtjusta i teater. Skådespelen äro vanligen his-toriska och behandla utsagor och verk av visa män, som levde för mer än tvåtusen år sedan. Kineserna vörda också mycket allt som är gammalt.

Under en promenad genom gatorna komma vi av en händelse rakt på en tea-ter, ej i en byggnad utan på öppna gatan. Scenen är primitiv och enkel och mycket lämnas att utfyllas med fantasiens till-hjälp. Inga klädloger finnas för skåde-spelarna, kostymväxling, frisering, smink-ning och pudring utföras i åskådarnas åsyn.

Gammalt och nytt. Peking är en sällsam blandning av

gammalt och nytt; bärstolar av det mest gammalmodiga slag stå sida vid sida med

548

PÄ SJÖN VID SOMMARPALATSET LIGGER EN BÅT AV MARMOR Många av de gamla byggnader, tillhörande sommarpalatset, som ligger sjutton kilometer nordväst om Peking, förstördes 1860, och de nuvarande ha iståndsatts på befallning av änkekejsarinnan Tse-hsi. Denna vackert skulpterade marmorbåt är blott en av de många märkvärdigheterna i detta hem för det kinesiska kejsardömets forna härskare.


de modernaste automobiler, och telegraf-linjer bringa nyheter från världens alla hörn. Fordom var »Peking-gazetten», världens äldsta tidning, stadens enda tidning, men den innehöll blott vad hovet fann välbetänkt att låta folket få veta. Fast moderna idéer gradvis vinna insteg, hyser ändock folkets stora massa många fördomar gentemot allt nytt, och denna känsla är lika utpräglad överallt i Kina. Så t. ex. har skrocket länge förhindrat den industriella och ekonomiska utveck-lingen. Mot järnvägsbyggen och gruv-drift gjorde man i det längsta förbittrat motstånd, emedan man trodde, att de rubbade feng-shuei (egentl. »vind och vatten»), d. v. s. mystiska krafter i luften och jorden, som kunde vålla fruktans-värda olyckor för hela traktens befolk-ning när de blevo ofredade. Trots detta motstånd har. man dock numera byggt ett stort antal järnvägar och brutit be-tydande kol- och järngruvor.

Det är på gatorna i den egentliga kines-staden som vi träffa på de infödda Peking-bornas butiker och restauranger och kunna studera folkets dagliga liv. Bo-ningshus och butiker äro alla uppförda efter samma mönster. Butiksägarna pla-cera sina boddiskar på körbanan, och ofta är det tillgängliga trafikutrymmet så litet, att kärror blott kunna passera en i taget. I somliga butiker säljes det underbara kinesiska silket, i andra lackarbeten, grön-saker och frukt; här och där ligga restau-ranger, där man kan smaka på alla de olika rätter, för vilken Kina åtnjuter ryktbarhet.

Hajfenor och hjortsenor. Låt oss titta in på ett av dessa små

näringsställen! Vi kunna få små fat med färsk och torkad frukt, skivor av rökt skinka, hårdkokta ägg, kycklingbitar, melonfrön och åtskilliga andra läckerhe-ter. Det serveras också soppor och haj-fenor i tjock sås. Vi kunna beställa vild-

549

HIMMELENS TEMPEL, DIT KEJSAREN KOM FÖR ATT BEDJA I Pekings yttre stad ligger Himmelens tempel, som uppfördes 1420. Hit brukade kejsarna komma för att bedja vid vissa bestämda tillfällen eller i tider av torka och hungersnöd. Det tredubbla taket är betäckt med blå tegelplattor, och trappstegen äro av vit mar-mor. Den mittersta snidade delen av uppgången är blott avsedd att brukas av andarna.

and och kål, duvägg stuvade med svamp, stekt fisk av olika slag, sjösniglar från japanska fiskevatten, kyckling med skinka, ankäggssoppa, hjortsenor, bambu-rötter samt unga bambuskott, stuvad lotus, flera år gamla ägg, som konserve-

rats i kalk — ju äldre ägget är ju finare —, jästa ägg, benfri kyckling och ankor fyllda med tallbarr, som ge smaken en pikant brytning. Biff finner man mindre ofta, ty kineserna anser att man begår en synd genom

550

FRAMFÖR D E T G A M L A KEJSERLIGA P A L A T S E T i Peking står ett monumentalt brons-lejon, vilket kineserna betrakta som en symbol för mod och högsinthet. Förbjudna staden, Pe-kings kärna, omfattar flere palats, bibliotek och tempel. Förr bodde endast kejsaren och de högsta hovfunktionärerna i Förbjudna staden, vars portar till 1911 voro obevekligt stängda för alla andra.

TVENNE SKRÄCKINJAGANDE DRAKAR — den kinesiska nationalsymbolen — vakta ingången till en av byggnaderna i Förbjudna staden. Sedan Kina blivit republik ha en del av palatsen och akademierna tagits i bruk som ämbetslokaler och kaserner. Men många stå ännu tomma allt sedan den dag då den unge kejsaren för alltid lämnade det kejserliga palatset.

552

BARBERARE I PEKING ARBETAR I SKUGGAN AV ETT TRÄD I Kina ser folk i viss grad ned både på barberare och skådespelare, och dessa få ejdeltaga i stats-examina. Barberarna sätta vanligen upp sina skjul ute i det fria. — Peking, som ligger på samma breddgrad som Valencia i Spanien, har samma medeltemperatur som södra England.

EN KINESISK HOVSLAGARE Antingen äro de kinesiska hästarna mycket bråkiga eller också är denne hovslagare mycket nervös, ty hos oss se vi sällan en häst, som måste bindas med rep, då den skall skos. Mannen låter hästhoven vila mot sitt knä, medan en svensk hovslagare vanligen håller den mellan benen.

553


att slakta och äta djur, använda som lastdjur

Vidare finnas ett slags ambulerande restauranger, som en man bär omkring på ett par träställningar, fästa på en lång bambustång, vilken han bär över skuldran.

Historia och romantik. Många och högst olikartade saker

möta ögat i Peking, ty detta är centrum för det kinesiska livet, och dess gammal-modiga gator och butiker, dess tempel, dess underbara murar och palats äro fyllda av historia och romantik. Vi kunna be-söka den stora audienssalen, där kejsa-ren på sin födelsedag brukade lösgiva io.ooo fåglar ur väldiga burar för att bringa lycka, eller Himmelstemplet, ett stort muromgivet område i kinesstaden, dit kejsaren årligen begav sig vid sommar-

och vintersolstånd och utförde ett hög-tidligt offer till Himmelen på ett väldigt, cirkelrunt marmoraltare, vid midnatt, under helig musik och vid facklors sken. — Det heliga området har nu, under den respektlösa republikens dagar förvand-lats till en folkpark! — Eller vi kunna besöka det nära belägna Åkerbrukets tempel, på vars fält kejsaren högtidligen vid vårdagjämningen inledde vårarbetet genom att plöja en fåra. Eller vi kunna bege oss till den berömda marmorbron i kejsarstaden eller söka oss upp till någon av de trettio meter höga paviljonger, vilka kröna murhörnen och portarna, och var-ifrån man har en storartad utsikt över denna sällsamma stad — årtusendenas gravkam-mare — överraskningarnas och motsat-sernas stad, där en förväntansfull främling träder i nära kontakt såväl med en grå forn-tid som med brokigt och rörligt nutidsliv.

KAMELKARAVAN PASSERAR NEDANFÖR DE GAMLA MURARNA Kamelkaravaner från Mongoliet och Sibirien föra än i dag handelsvaror till staden, så som skett under århundraden. Det nuvarande Peking grundades av den store Kublai Khan, son-son till Djingis Khan, ett stycke norr om en äldre stad, som erövrades av mongolerna 1215.

Den äldre staden var känd under namnet Tschung Tu.

554

..Et yndigft Land 5 9

DET HAVOMBRUSADE, GRÖNSKANDE DANMARK Konungariket Danmark omfattar dels halvön Jylland, dels ett antal öar i Kattegat t och Östersjön, av vilka de förnämsta äro: Själland med huvudstaden Köpenhamn, Lolland, Falster, Möen och Amager mellan Öresund och Stora Belt samt Fyn, Lange-land och Arö mellan Stora och Lilla Belt och slutligen längre ut i Östersjön det klip-piga Bornholm. Danmark är i personalunion förenat med Island och äger som kolonier Grönland och Färöarna. Det egentliga Danmarks areal är — sedan Nord-Slesvig år 1920 återförenats med det gamla moderlandet -— omkr. 43,000 kvkm. och invånaranta-let är ca 3,300,000. Danmark hör sålunda till de minsta länderna i Europa, men dess bildade, intelligenta och idoga befolkning har förmått göra sig gällande på ett utmärkt sätt såväl inom det andliga som materiella kulturarbetet. Här nedan skola vi i ord och bild ge en liten konturteckning av det vänsälla danska folket och »det yndige Land».

DET FÖRSTA alla människor ofrivil-ligt säga om Danmark är »litet»; »Det

lilla Danmark», »Danmark är ett litet land»... Ja, en av Danmarks egna diktare, som från en resa i fjärran östern sände sitt fosterland en glödande kärleksförklaring, kallar Danmark »ett litet, fattigt land». Och han har iätt. Naturens stora gåvor ha icke fallit på det lilla Danmarks lott, dess jord är ställvis karg och i dess skönhet finns intet storslaget, och dock skänker det icke blott livets nöd-torft utan även myc-ket av livets goda åt sina inbyggare, som älska sitt land med en djup och äkta fosterlandskärlek.

Litet är Danmark! Det behövs tio gån-ger Danmarks y t i n n e -håll för att motsvara Sveriges, och i hela landet bor det inte mer än hälften så inånga människor som i London. Och myc-ket är smått i Dan-mark! Det har inga berg, endast mjukt rundade kullar, som icke höja sig mer än 1 5 0 å 175 m över havet, inga floder, en-dast åar och bäckar, inga vattenfall, inga

:EN FRISK LANDSORTSSKONHET Inom den danska bondebefolkningen finner man många vackra folktyper. Sund och frisk, vänlig och gladlynt är den — vilket också tydligt framgår av denna bild.

stora skogar, ja knappast ens sjöar, ty de äro blott dammar eller träsk.

Det stora havet. Men Danmark har något som är stort,

det har havet. Danmark är litet, men ha-vet är stort, och havet har i alla tider va-rit icke blott Danmarks vän, men en del

av dess väsen, dess liy, dess stolthet. Den som lär känna danskarna, skall snart märka att det lilla landets invånare, som alltid haft det stora havet att se ut över, äro vidsynta och tänka stort, att de äro ett levande och vaket folk.

En så innerlig för-bindelse med havet som Danmark ha få länder i världen. Blott på en sida, där det möter Tyskland, har Danmark en kort landgräns. För övrigt är det omflutet av det fria, svallande ha-vet, som ibland löper till storms mot kus-ten så att landet liksom mister andan, men som också på ljusa sommardagar stilla smyger sig in mot den vita sand-stranden. Blänkande

555

ETT PARTI AV MÖENS VITTBERÖMDA KLINT lin i världen nästan enastående naturskönhet äger Danmark i klinterna på den lilla ön Möen. De snövita, vackert formade kritklinterna — stora, mot Östersjön brant sluttande flak av skriv-krita — med de ljusgröna bokskogarna avtecknande sig mot det blåa havet äro om sommaren av en så strålande och betagande skönhet, att de locka tusentals turister över till Möen.

557

SOM

MA

RL

IV P

Ä J

YL

LA

ND

S H

ÄR

LIG

A S

AN

DST

RÄ

ND

ER

Jy

lland

s lå

nggr

unda

väs

tkus

t m

ot d

en b

låsi

ga N

ords

jön

är s

ynne

rlige

n fa

rlig

för

skep

psfa

rten

und

er d

imm

a oc

h st

orm

. M

en l

ika

farl

ig o

ch o

gäst

vänl

ig

som

den

na k

ust

är d

å] v

inte

rsto

rmar

na r

asa,

lik

a lju

s oc

h le

ende

kan

den

var

a en

som

mar

dag,

när

sol

en s

trål

ar o

ch e

tt r

örlig

t oc

h br

okig

t ba

dliv

i s

til m

ed b

adliv

et p

å vä

rlde

ns m

ondä

na b

ador

ter

— u

tvec

klar

sig

på

dess

här

liga

sand

strä

nder

, til

l vi

lka

otal

iga

män

nisk

or s

öka

sig

för

att

sköt

a si

n hä

lsa

och

för

att u

nder

vac

kra

som

mar

daga

r id

ka e

tt ot

vung

et s

älls

kaps

liv.

Dyn

erna

, de

lång

strä

ckta

kul

larn

a av

lös,

fin

san

d (f

lygs

and)

, ka

llas

»klit

ter»

. D

e fö

rfly

ttas

av

vind

en o

ch u

tgör

a en

sto

r fa

ra f

ör a

ndra

mar

ksla

g oc

h fö

r sk

ogen

. I

Dan

mar

k ha

r by

ggna

der,

som

anl

agts

för

när

a fly

gsan

ds-

områ

den,

inb

ädda

ts i

san

den.

N

umer

a h

ar m

an b

örja

t »b

inda

» kl

itter

na g

enom

pla

nter

ing

med

hög

växt

a gr

äs e

ller

för

ända

mål

et l

ämpl

ig s

kog.

VÄDERKVARNEN, SOM FÖRSVINNER FRÄN DET iDANSKA LANDSKAPET Danmark ligger utsatt för världshavets vindar, sällan har man där en alldeles vindstilla dag, och därför har också väderkvarnen under långa tider spelat en stor roll för den danske bonden. Men i våra dagar, då moderna metoder överallt måste anlitas i den svåra konkurrensen, håller den pittoreska väderkvarnen på att helt försvinna för att ge plats åt motor- eller ångkvarnar.

sund slingra sina armar om gröna öar, och otaliga små fjordar ingå en så inner-lig förening med landet, att hav och land omärkligt övergå i varann.

Bönder med sjömansblod.

Danmarks bönder ha sjömansblod i ådrorna, många danska sjömän äro söner till lantmän, och alla danskar äro ättlin-gar av de gamla vikingarna. Englands och Frankrikes kuster bära ännu i dag vittnesbörd, om danska vikingars här-nadståg, och ljushåriga, blåögda jutar, som i sjätte århundradet drogo ut för att erövra England, blandade blod och språk med främlingarna, så att förbindelsen mellan de båda folken på var sin sida om Nordsjön ännu kan spåras både i utseende och i språk.

Danmarks historia, som går tillbaka till jättar och troll, är sedan urminnes tider

en historia om folket och havet. De starkt sönderskurna kusterna med sina tusentals smyghål för skepp gjorde Danmark till krigiska sjöfarares fädernesland i forna dagar och till en sjöfartsidkande nations kära hem i senare tider. Gravhögarna på strandkullarna, ständigt synliga från ha-vet, tala sitt tysta men kraftfulla språk om vikingars ätt, och de låga små husen vid fjordar och sund förtälja om de livtag den nuvarande kustbefolkningen tager med havet, när den drar ut för att »mjölka den blå kon» som man säger i Danmark, eller med andra ord för att fånga torsk, rödspotta och sill i det fiskrika havet kring Danmarks kuster.

Landet som vänder avigsidan utåt. Den sida Danmark vänder ut mot den

stora världen är så karg och bister, att ingen som från Nordsjön nalkas Danmark

»ET YNDIGT LAND»

kan tro att bakom denna »järnkust» dölja sig så fagra och leende nejder, så mycken stilla idyll. Jylland, »Huvudlandet» som en av Danmarks diktare kallar det, vän-der nämligen ut mot Nordsjön en oavbru-ten räcka av nakna, vindpiskade sand-dyner, klitter, börjande vid landets syd-gräns och slutande vid den nordligaste udden, där »Grenen» böjer sig ut i havet och försvinner helt först långt ute i sjön i det för sjöfarten farliga Skagens rev. Ett 400 km långt och 8 å 10 km brett sandbälte bildar här ett solitt bålverk mot det glupska havet.

Under kontroll av staten och med bi-drag av densamma har hela denna räcka av klitter planterats med strandråg och sandrör för att binda flygsanden och hindra den att driva in över hela Jylland, utplånande all odling.

På Skagen står ännu en gammal kyrka halvt begraven i sanden som ett bevis på vad vandrande dyner vill säga, och på

Fanö utanför Danmarks västkust, där gamla kvinnor ännu gå klädda i national-dräkt, ha de håret stramt ombundet med ett kläde, och ända till senaste tider hade de under arbete ute i det fria en svart duk för näsa och mun till skydd mot flygsanden.

Havet som stjäl och rånar. Danskarna kalla Nordsjön Västerha-

vet, och jutarna kalla det »Väster-vov-vov». Oupphörligt slicka vågorna Jyl-lands västkust, och den starka strömmen glättar och slipar och fräter, så att staten har blivit tvungen att ta upp kampen med det glupska havet. Långa sträckor ut-med kusten skyddas nu av ett slags våg-brytare, väldiga betongblock fasthållna av pålrader som dragits ända till 100 m ut i havet. Varje dylik vågbrytare kostar c. 60,000 kronor, och det är miljoner den danska staten har offrat för att hindra »Väster-vov-vov» att stjäla land.

HANS CHRISTIAN ANDERSENS FÖDELSEHUS I ODENSE Odense är Danmarks tredje stad och Fyns huvudstad. Den välodlade, fruktbara Fyn skänker staden dess prägel av välstånd och trevnad. I det lilla, här avbildade huset föddes Danmarks store diktare, sagoförfattaren Hans Christian Andersen. Odense har i stort sett modern prägel och är en betydande industristad, men intressanta delar av gamla staden ha bevarats.

559

EN BERÖMD GAMMAL BONDGÅRD PÅ AMAGER Amager är Köpenhamns köksträdgård. Härifrån förses huvudstaden med grönsaker. Ättlingar av de holländare, vilka för många århundraden sedan inkallades till Danmark för att odla trädgårds-produkter för huvudstadens räkning, leva ännu på ön. På bilden ses en av de äldsta holländska gårdarna, som är historiskt berömd, ity att Karl X Gustav bodde här under Köpenhamns belägring.

E T T TYPISKT DANSKT »HUSMANDS»-HUS »Husmand» kallas den danska småbonden, som ieke äger mera än tjugo hektar jord. Av denna kan en familj leva, och av dylika »husmands»-hem finnes det flere tusen spridda över hela Dan-mark. De gamla »hnsmandsD-byggnaderna voro vackra korsvirkeshus, men de nyare äro tyvärr icke på långt när lika vackra, om de också äro mera praktiskt och tidsenligt inredda.

560

DET LOVPRISADE JYLLÄNDSKA LANDSKAPET En rad kullar i mjuka konturer med skog mellan ängar och rågfält, en bondgård nedanför kullen och en kyrka på dess krön — det är det typiska jylländska landskapet, över vilket det vilar en så vänlig och leende trevnad, att man vid anblicken av detsamma känner sig glad| och har-monisk till sinnes. Danmarks skalder ha i alla tider sjungit det jylländska landskapets lov.

XVI. 4.

EN FÖRTJUSANDE »PLÖJARE» — EN ICKE OVANLIG SYN I DANMARK Danmark är jordbrukets förlovade land och som jordbrukare äro danskarna ett präktigt föredöme för hela världen. De äro ett arbetsamt folk, och deras kvinnor ge inte männen efter i arbetsduglighet. Unga flickor lära sig numera jordbruk och många av dem visa utpräglade anlag för detta krävande arbete. De kunna draga en plogfåra lika rakt som trots någon av deras manliga medhjälpare.

»ET YNDIGT LAND»

DANMARKS FÖRNÄMSTA KYRKA Domkyrkan i Roskilde, vackert belägen påen[höjd;över-Roskilde-

fjord, är de danska konungarnas gravkyrka. Den grundlades omkr. år 1200 och rymmer flere intressanta gravmonument, främst'drott-ning Margaretas från 1425. Roskilde ligger30 km från Köpenhamn.

Kusten mot Nordsjön är också farlig för sjöfarten. Från 1858 till 1885 strandade över 1,500 fartyg på Jyllands västkust, varför något måste göras för att det ej skulle fortgå på samma sätt. Och nu står där fyr vid fyr, till och med några av de största och starkaste i världen, så tätt att två fyrar alltid äro synliga på en gång. Icke mindre än sextio livräddningsstatio-ner äro inrättade längs kusten, och danska fiskare äro ständigt redo att sätta livet på spel för att rädda sina medmänniskor.

På Jyllands västkust finns det endast

en hamn, Esbjerg och den kallas på goda grunder Dan marks port ut mot Europa. I lä av Fanö har denna Danmarks yngsta stad växt upp med rent av ameri-kansk fart, och från Es bjergs ypperliga hamn ut-skeppas nu för hundratals miljoner kronor lantbruks-produkter till England och andra länder bortom ha-ven, och en stor fiskeflotta, som bedriver storfiske ute i Nordsjön hör hemma här.

Den jutska hedens hjältar. Bakom kiitterna är jor-

den på sina ställen rätt fruktbar, men stora sträc-kor bestå av karg hed. Mången finner kanske Jyl-lands hed enformig och dyster, men om hösten, när den blommande ljungen bildar en rödviolett matta, över vilken fjärilar fladdra och trädlärkan sjunger, har den en egen tjusande skönhet, och uppe på kul-larna har man en vacker och vidsträckt utsikt.

Sedan Danmark efter kriget 1864 miste Sönder-jylland, har här på heden utförts ett enastående duk-tigt arbete av jutska små-bönder, vilka genom att dränera sumpmarker, plan-

tera tallar och plöja upp den hårda, järnhaltiga älven ha omskapat stora delar av heden till bördig åkerjord. Dessa uthålliga, sega jutska hedbön-der ha blivit kallade »hedens hjältar», och det namnet ha de ärligt gjort sig förtjänta av, ty genom sitt arbete ha de varit stridsmännen i den fredens kamp, som Enrico Dalgas, grundaren av Det danske Hedeselskab, organiserat och ut-vecklat han som formulerat den märg-fulla parollen: »Vad utåt förlorats, skall inåt vinnas».

562

»ET YNDIGT LAND»

vackrare och grönare mindre öar, och ända till Själland, Danmarks största ö och säte för huvudstaden Köpenhamn. De tre sunden Lilla Belt , Stora Belt och Öre-sund skilja dessa öar från varandra. Och längst ute i Östersjön ligger som en kraf-tig utpost för Danmark landets enda klippö, Bornholm, som man ofta hör om-talas som »Östersjöns pärla».

A t t järnvägsdriften i ett så sönder-splittrat land måste ställa sig kostsam och besvärlig är lätt att förstå, men ångfärje-förbindelserna äro numera så goda, att man i genomgående vagn kan komma från ena ändan av Danmark till den andra, och lyckligtvis äro nu för tiden vintrarna sällan så stränga att sunden

GAMLA HUS I RIBE Ribe i Västjylland 'är den av alla danska städer som bäst bevarat sin gamla danska särprägel. Omkring Ribe domkyrka, en av de vackraste och största i norden, ligga i små, trånga gator gamla, stämningsfulla hus. Årligen besöka en mängd turister staden.

I hjärtat av Jylland ligger Danmarks äldsta stad, Viborg, med sin gamla min-nesrika domkyrka, samt en av Danmarks yngsta städer, Silkeborg, i en betagande vacker omgivning av sjöar och ljung-klädda kullar.

Det leende Danmark. 1 samma ögonblick man kommer in

genom Skagerak och rundar »den långa juten», Skagens fyr på Jyllands nord-spets, förändrar Danmark fullkomligt karaktär. Samma land, som mot väster endast företer ödsliga och enformiga sand-klitter, visar nu ett vänligt och leende an-lete. Mjuka kustlinjer med grönskande kullar, vackra fjordar, bördiga, välod-lade åkrar och ljusa bok-skogar och överallt små halmtäckta bondgårdar el-ler byar på höjderna bilda här det typiska danska landskapet. Och medan Jyllands västkust har blott en enda hamn, har ostkus-ten i talrika djupa fjordar, där städerna dolde sig längst inne för att undgå sjörövarnas giriga blickar, så många goda hamnar att fartygen bokstavligen kunna komma halvvägs in i landet. Den enda öst-jutska stad, som ligger direkt vid havet, är Dan-marks näststörsta stad, Aarhus (c. 80,000 invå-nare).

Bron från Jyllands fast-land till Sverige.

Allt mera vänligt leende blir Danmark ju längre söderut man kommer ner igenom Kattegatt, tills man når den rad av öar, vilka bilda liksom en bro mellan Jylland och Sverige. Fader-ligt beskyddande böjer »Huvudlandet» sig ut över dessa öar, över Fyn som bördig och bokskogsklädd ligger omgiven av änn.i

563

DEN VACKRA RADHUSPLATSEN I KÖPENHAMN Förut var platsen kring Kungliga teatern, slottet Charlottenborg och de stora hotellen Köpen-hamns centrum, men detta har numera flyttats till »Raadhuspladsen». Förbindelsen mellan »Kongens Nytorv» och Rådhusplatsen, den smala gatan som utmynnar mellan de två stora husen till vänster på bilden, är det s. k. »Ströget», Köpenhamns världsbekanta promenad.

isbeläggas och Danmark åter splittras i bitar utan annan förbindelse sinsemel-lan än den som kan upprätthållas över de frusna vattnen.

Danmark är ett bondeland. Det är ju ett allmänt känt faktum, att

Danmark proportionellt har den största smör- och fläskexporten i världen. Det lå-ter därför egendomligt, att Danmark inga-lunda kan sägas vara ett särskilt bördigt land. Det har en någorlunda god jordmån, men man måste arbeta hårt för att av-tvinga den tillfredsställande skördar. Dan-marks välstånd beror också enbart på den danska bonden, som i sanning måste prisas för sin idoghet, sin förnöjsamhet och sitt oändliga tålamod när det gäller att för-vandla jorden till mat.

Två femtedelar av Danmarks befolk-ning äro lantbrukare, och över hela lan-det ligga bondgårdar och småbrukarhem spridda, och allt flera av dessa senare växa fram, emedan lagstiftningen under-lättar styckning av egendomarna. Men emedan Danmark är ett land, där en man

till och med om b an lever i så små villkor, att han blott har ett ägg att sälja, kan avyttra det till högsta marknadspris, är tanken, att göra så många jordbrukare som möjligt självständiga, klok och rik-tig. Och emedan danskarna, fastän de leva i ett så splittrat land, ha förstått samhö-righetens stora betydelse, ha de blivit rika. Danska lantmän ha visat världen hur långt man kan komma genom att sammansluta sig.

Varje morgon köra mjölkvagnar ut över hela landet för att samla upp kan-norna med nymjölkad mjölk, som stå utanför bondgårdar och småbrukarstugor, och föra den till andelsmejeriet, där gräd-den separeras och kärnas till smör och skummjölken skickas tillbaka till leveran-tören för att användas till utfodring av svin och kalvar.

Och sammalunda förfares med äggen. Var tredje eller fjärde dag kommer »ägg-karlen» åkande och samlar ihop äggen, som sorteras och stämplas, packas pryd-ligt och sändas till Danmarks kunder ute i världen. Och i svnnerhet svinskötseln är

564

»ET YNDIGT LAND»

utmärkt organiserad. Svinen, som i an delsslakterierna behandlas efter alla kons-tens regler, levereras främst till Danmarks största kund, England, precis i det till-stånd engelsmännen vilja ha sin bacon.

Danmark är kooperationens föregångs-land. 4,000 kooperativa sammanslutnin gar, därav c. 1,200 mejerier, hjälpa och stödja den danska lantmannen, den lilla lika väl som den stora, och genom dessa sammanslutningars kontroll, som icke till-låter en enda medlem att leverera min-dervärdiga produkter och därmed skada Danmarks renommé, har en jämnhet i exportvarornas kvalité uppnåtts, som in-tet annat land i världen kan uppvisa motstycke till.

Ett upplyst och fritt folk. En så fast sammanslutning av ett helt

folks jordbrukande klass har naturligtvis inte uppstått plötsligt, och den har varit möjlig endast till följd av att den danska bonden är en upplyst, flitig och lojal man.

Ja, så upplyst är han, att i samma ögon-blick som vetenskapen i Köpenhamn, i polytekniska institutet, i lantbrukshög-skolan, i försöksanstalterna eller annor-städes finner på nya metoder, är han redo att införa dem bos sig.

Största äran härför tillkommer den danska folkhögskolan och dess skapare, skalden, folkuppfostraren biskop Nikolai Frederik Severin Grundtvig, samt den ge-niale skolmannen Kristen Kold, som upp-rättade den första folkhögskolan och där genomförde Grundtvigs idéer. Man kan gott säga, att det är den danska folkhög-skolan som upplyst den danska allmogen, så att den icke blott i kunskaper står på ett högre trappsteg än de flesta av Euro-pas nationer, utan även är ett sant fritt och demokratiskt folk.

Danmark är en konstitutionell monarki och ett mycket välorganiserat rike. Alla som besöka Danmark förvånas över det fria och otvungna sätt, varmed alla um-gås. Envar är politiskt intresserad och

ETT PARTI FRÄN »STADEN MED DE VACKRA TORNEN» Köpenhamn kallas ofta »staden med de vackra tornen», och detta namn bär Danmarks huvudstad med rätta. På bilden synas ett par av tornen, nämligen det mycket originella draktornet på börshuset och Vår Frälsares kyrka med sin spiralvridna tornspira. Byggnaden i förgrunden är Holmens kyrka, där bl. a. sjöhjälten Tordenskjold ligger begravd. Ryttarstatyn föreställer Fredrik den sjunde.

565

»ET YNDIGT LAND»

tar del i dagens brännande frågor. Dans-ken är icke sentimental, han har icke nå-gon överdrivet stor respekt för auktorite-ter, fastän han av naturen är lojal, och särskilt hatar han att bli kommenderad. Han döljer sina känslor under en lätt iro-nisk mask, och »det danske Grin», som inte faller en del allvarligt folk i smaken, hjälper honom igenom mången bitter stund och mången svår situation, som skulle fördystra tillvaron för tungsinta naturer. Dansken är en ovanligt trogen avbild av sitt land. Liksom lugna åar flyta fram genom grönskande ängder är hans sinne vänligt och harmoniskt, och liksom det stora havet famnar det lilla landet är hans liv en blandning av upp-höjda tankar och minutiös noggrannhet i det dagliga arbetet.

Danmarks hjärta.

För utlänningen är Danmark oftast detsamma som Köpenhamn, landets vackra huvudstad .vid Öresund. Det är Nordens största stad och har mt d förstä-

derna medräknade 750,000 invånare, eller mer än en femtedel av hela Danmarks be-folkning. Knappast någon huvudstad är i högre grad än Köpenhamn en medel-punkt för folkets andliga och materiella liv. Det är landets hjärta och hjärna. Det är säte för Danmarks regering och högsta administration, för alla de för-nämsta kulturella institutionerna, såsom universitetet, museer och högskolor; det är centrum för landets handel och industri och har som sådant en av Europas finaste och största hamnanläggningar. Ett sär-skilt omnämnande f ört j äna också de vackra villastäderna och de prydliga koloniträd-gårdarna utanför Köpenhamn. Tack vare sitt ypperliga läge, befolkningens företag-samhet och de styrandes förutseende har Köpenhamn blivit en av världstrafikens huvudstationer och en av Europas trev-ligaste och gästfriaste städer, som med sina utsökta konstsamlingar, sina goda teatrar, sina utmärkta restauranger och sin berömda förlustelsepark, Tivoli, år-ligen lockar tusentals resande i synnerhet från Sverige och Finland.

DEN BERÖMDA PARKEN »DYREHAVEN» UTANFÖR KÖPENHAMN Den ljusgröna bokskogen är den typiska danska skogen, och när den om våren står i nyutsprungen fägring erbjuder den en enastående vacker anblick. I »Dyrehaven», dit köpenhamnarna om våren vallfärda i tusental, finnas de vackraste av alla danska bokträd. På bilden synes ett parti av den populära parken och några av de tama hjortarna nedanför det lilla jaktslottet »Eremitagen».

566

Tre unga republiker ESTLAND, TETTLAND OCH LITAUEN

De unga baltiska republikerna ha genomkämpat hårda öden, och ännu är deras ställ-ning långtifrån tryggad. Under tsartiden gick en stor del av den ryska handeln över de utmärkta hamnarna Reval, Riga och Libau, och skilsmässan från Ryssland har därför framkallat rätt svåra rubbningar i de nya staternas ekonomiska liv. Förveck-lingar med den stora grannen i öster kunna lätt uppstå. Aktuellare är dock för när-varande den segslitna Vilnafrågan, som hindrar varje närmande mellan Polen och Li-tauen. De baltiska republikerna få säkert ännu kämpa med många svårigheter, men en opartisk iakttagare måste erkänna, att deras frigörelse endast var historiens gärd av rättvisa åt tre små nationer, vilka segt och tappert hållit ut genom seklerna.

DE ÖSTBALTISKA länderna fram-träda rätt sent i historiens ljus. Vi

veta dock, att skandinaverna, d. v. s. närmast svenskarna, långt före historisk tid företagit krigs- och handelsfärder till dessa trakter, vilka sannolikt då hade en vida talrikare skandinavisk befolkning än i våra dagar. En del av nordens han-del med Bysans måste även ha tagit denna väg.

Redan för tusen år sedan beboddes län-derna mellan Finska viken och Njemen av ester, letter och litauer. I sydväst anslöt sig till litauerna det preussiska folket, vil-ket sedan försvunnit ur historien. Samma öde har även drabbat liverna, vilka for-dom innehade stora landområden vid Rigaviken, men nu smultit ihop till ett försvinnande fåtal.

De indoeuropeiska letterna och litau-erna äro språkligt nära befryndade med varandra, medan esterna och liverna till-höra en gren av den finsk-ugriska stam-men. I fråga om rastypen förete dessa folk icke några större olikheter. I allmänhet överväga de s. k. östbaltiska raskaraktärerna, vilka även äro förhärs-kande i Finland och stora delar av Ryss-land.

Korståg mot hedningarna. Ännu i slutet av tolvte århundradet

var hedendomen nästan allenarådande bland de baltiska folken. Men i de han-seatiske köpmännens spår följde missio-närer och i missionärernas spår väpnade korsriddare. Svärdsbrödraorden, grun-dad 1202, erövrade snart Livland, men led ett svårt nederlag mot litauerna vid Rahden 1236. Genom att ansluta sig till

Tyska orden i Preussen lyckades svärds-riddarna dock åter trygga sin ställning. Även i Estland, som erövrats av Valde-mar Seier, gjorde sig det tyska inflytandet gällande på danskarnas bekostnad, och när Tyska orden 1346 formligen övertog landet, var detta övertagande endast det naturliga resultatet av en lång ut-veckling.

Trots upprepade resningar förmådde de underkuvade letterna och esterna icke avskudda sig oket. Deras lott var liv-egenskapen. Men litauerna lyckades i stort sett bevara sin oavhängighet. Detta stridbara folk fick ett stöd hos sina gran-nar, polackerna, och med tiden utveck-lade sig en intim politisk och kulturell gemenskap mellan Litauen och Polen. Litauiska furstar bestego Polens tron, och den litauiska överklassen blev i stor ut-sträckning förpolskad. I varje fall mot-togo litatierna den romerska läran ge-nom polackerna, icke genom tyskarna. Och efter polackerna^ föredöme ha de hållit fast vid denna lära.

Ordensstatens fall. I ordensländerna däremot vann luther-

domen snart stor spridning. Då Tyska orden till sitt väsen var en halvt andlig institution, måste reformationen leda till svåra rubbningar. Till den inre oredan sällade sig hotet från rovgiriga grannar, Polen och Ryssland. Den närmaste följ-den av dessa förvecklingar var, att Est-land sökte anslutning till Sverige, medan Livland införlivades med Polen, och Kur-land blev ett hertigdöme under polsk överhöghet. Efter långvariga strider måste polackerna dock avstå Livland åt Sverige.

567

i

5 6 8

HÄ

STA

RN

A U

TF

OD

RA

S:

EN

TY

PIS

K L

ITA

UIS

K B

ON

DG

ÅR

D M

ED

ST

UG

A O

CH

ST

AL

L S

AM

MA

NB

YG

GD

A

De

litau

iska

bön

dern

a är

o sk

ickl

iga

timm

erm

än

och

hus

bygg

are.

N

är i

cke

åker

n oc

h la

dugå

rden

tar

der

as a

rbet

e i

ansp

råk,

sys

sla k

vinn

orna

med

sp

ånad

och

vä

vnad

. Fa

brik

svar

or h

a äv

en h

är k

omm

it i

bruk

, m

en ä

nnu

bär

man

mån

gens

täde

s he

mvä

vda

och

hem

sydd

a kl

äder

. M

änne

n sl

öjda

bo

rd,

stol

ar o

ch s

änga

r. M

an h

ar s

agt,

att

litau

ern

ride

r ti

ll sk

ogs

och

kom

mer

hem

i k

ärra

. Bä

ttre

kan

man

ej

kara

kter

iser

a ha

ns u

tom

orde

ntlig

a hä

ndig

het.

Men

stö

rre

ansp

råk

på

kom

fort

fin

ner

man

ick

e h

os a

llmog

en.

Ofta

har

stu

gan

enda

st

ett

boni

ngsr

um,

där

hel

a fa

milj

en h

ålle

r til

l.

LE

TT

ISK

LA

NT

MA

N

ME

D

EN

VA

GN

SLA

ST

BR

ÄN

SLE

, SO

M M

EST

BE

STA

R A

V R

IS O

CH

VIN

DF

ÄL

LE

N

På

det

hel

a ta

get är

Let

tlan

d

gan

ska

flac

kt.

Man

har

sag

t, a

tt v

issa

del

ar a

v la

nd

et p

åmin

na

om d

e n

ord

amer

ikan

ska

prä

rier

na.

N

ästa

n e

n f

järd

edel

av

ar

eale

n ä

r d

ock

sko

gbev

uxe

n,

och

myc

ket

tim

mer

exp

orte

ras.

D

e le

ttis

ka

bon

dst

ugo

rna

äro

på

få u

nd

anta

g n

är b

yggd

a av

trä

. U

nd

er

värl

dsk

rige

t gi

ck

ostf

ron

ten

lä

nge

ge

nom

L

ettl

and

, o

ch

bef

olkn

inge

n

fick

uts

tå s

våra

prö

vnin

gar.

M

ånga

fly

dd

e d

å ti

ll R

yssl

and

. Å

r 19

14 t

ord

e d

et o

mrå

de,

som

n

u

up

pta

ges

av

den

let

tisk

a re

pu

bli

ken

, h

a h

aft

öve

r 2

1/i

mil

jon

in

vån

are.

Å

r 19

20

had

e fo

lkm

ängd

en

sju

nk

it

till

1,6

m

ilj.

fö

r 'a

tt

sed

an

åter

st

iga.

ESTLÄNDSKT SKIFFERBROTT OCH TRANSPORT AV OLJESKIFFER I norra Estland finnas lager av oljehaltig skiffer. Denna utgör ett ganska värdefullt bränsle. År 1926 bröt man 432,000 metriska ton oljeskiffer. Den bästa skiffern ger åtminstone 270 liter olja per ton. Oljeskiffern användes i stället för kol vid gasverk, på ångbåtar och lokomotiv.

' Ä v e n Estlands betydande cementindustri arbetar framgångsrikt med detta inhemska bränsle.

Svenskt och ryskt styre.

Under det svenska väldet förkovrades de baltiska länderna både materiellt och andligt. Ester och letter tala ännu om den goda svenska tiden. Hos bönderna hade det svenska styret sina varmaste vänner, men hos den tyska adeln, som fann sin herrerätt över allmogen kring-skuren, och som även i viss mån drabbades av Karl XI:s reduktion, yppade sig ett stigande missnöje. Under Karl XII ledde detta missnöje till förrädiska stämplingar med Ryssland cch Polen.

Mellan det ryska hovet och de baltiska »baronerna» rådde från början ett gott samförstånd. Adeln behöll makten i Östersjöprovinserna, och flera bonderes-ningar nedslogos av ryska trupper. Liv-egenskapen upphävdes visserligen 1819, men den största och bästa delen av jor-den stannade i adelns händer, och all-mogens flertal bestod av obesuttna jord-bruksarbetare och små förpaktare.

Emellertid begynte nationalmedvetan-det vakna hos de baltiska folken.' Intres-

set för den inhemska litteraturen blev allt livligare, och även på affärslivets område upptogo ester och letter konkur-rensen med tyskarna. Dessa strävanden möttes av de ryska makthavarna med liknöjdhet, ogillande, ja direkta repressa-lier. I Litauen förbjöd man till och med utgivandet av böcker på nationalspråket.

Den sociala omvälvningen. Den ryska revolutionen och Tysklands

nederlag i världskriget förändrade som genom ett trollslag de baltiska folkens ställning. Från att ha varit undertryckta blevo de nu härskande, och länge dröjde det icke, förrän den sociala och ekono-miska omvälvningen var i full gång. Den nya ordningen har framförallt tagit sig uttryck i agrarreformen. Utan tvivel har denna varit de nya staterna till välsig-nelse. Men med skäl anmärker man, att de förra jordägarna kunnat behandlas med större hänsyn. I alla händelser har den tyska minoriteten i de gamla Öster-sjöprovinserna förlorat det mesta av sitt inflytande.

TRE UNGA REPUBLIKER

Nationaliteterna i Estland.

Estland, den nordligaste och minsta av de baltiska republikerna, hade vid folk-räkningen 1922 i,xio,ooo invånare, vil-ket skulle motsvara en täthet av något mer än 23 per kvkm. Befolkningens huvud-massa, 87,5 procent, utgöres av ester, resten av ryssar, tyskar, svenskar och judar. Ryssarna äro särskilt talrika i Petjorydistriktet söder om sjön Peipus, medan åter svenskarna sedan urminnes tider bebott Ormsö, Rågöarna och Runö samt några platser på fastlandskusten. Fordom var den svenska bosättningen be-tydligt större, men under tidernas lopp ha många svenska byar och familjer an-tagit estniskt språk. Under adelsväldet var de svenska böndernas öde knappast lyck-ligare än esternas. Gripande är berättelsen om de utdrivna Dagösvenskarnas lidanden under tåget till södra Ryssland, där de grundade kolonin Gammalsvenskby. I

Sverige har man särskilt intresserat sig för Runöborna, vilka i sin isolering bevarat många ålderdomliga drag i språk, sed-vänjor och klädedräkt. Tyskarna ha trots sin imponerande maktställning aldrig varit särskilt talrika i Estland. Numera bo de nästan uteslutande i städerna. De jordägande riddarna försökte icke som i Preussen främja invandringen av tyska bönder. De förblevo ett tunt främmande skikt på den kompakta estniska massan.

Jordreformen i Estland. Före 1919 tillhörde 58 procent av Est-

lands jord några hundra adelsfamiljer, medan bönderna fingo nöja sig med om-kring 40 procent. Genom lagen av den 10 oktober 1919 förklarades alla storgods för statsegendom. Kring ersättningsfrå-gan ha meningarna skarpt brutits. En-ligt lagen av den 5 mars 1926 skall den förre jordägaren erhålla vederlag efter jordvärdet 1918—19, och detta vederlag

ETT TYPISKT LITET TJÄRBRÄNNERI I DET INRE AV LETTLAND Lantbruk och mejeridrift äro Lettlands huvudnäringar. Över hälften av landets befolkning ägnar sig åt dem. Men även skogshygget och träförädlingen sysselsätta många händer. Skogen torde upptaga 29 procent av Lettlands areal. Bland industrier, som arbeta med skogspro-dukter, må antecknas t jär- och terpentinfabrikationen. Bilden visar en liten tjärfabrik.

571

ESTER I ARBETE PÅ HÖÄNGEN: STACKEN LIKNAR ETT LITET BERG Efter den stora jordreformen har lantbruket i Estland liksom i de andra östbaltiska staterna fått en intensivare karaktär än förut. Allt större uppmärksamhet ägnas mejeridriften. Na-turliga betesmarker upptaga en stor del av landets yta, men dessa ängar och hagar äro i re-geln torftiga. Odlingen av foderväxter har emellertid under senare år gått snabbt framåt.

skall utbetalas i statsobligationer på sex-tio år, vilka löpa med 2,66 proc. ränta. I allmänhet har man följt principen, att jordägaren, om han så önskar, borde få be-hålla sin bostad och 75 hektar jord. Denna areal utgör nämligen maximum för de nya lägenheterna.

Under senaste tid har den estniske lantbrukaren börjat rikta allt större upp-märksamhet på boskapsskötseln och me-jeridriften. Smör exporteras i rätt stora kvantiteter. Bland jordbruksprodukter, som utföras, böra främst nämnas lin, linfrö och potatis. Ester och Estlands-svenskar från öarna segla varje år över Finska viken med sina potatisskutor. Men spannmålsskörden täcker icke landets be-hov. Mycket råg och vete måste impor-teras.

Estlands minnesrika städer. Estlands äldsta och viktigaste handels-

stad är Reval, esternas Tallinn. Det estniska namnet, Danska borgen, återger ett historiskt faktum. Staden grundades

som en befäst stödjepunkt för de danska erövrarna. Med sina gamla fästningstorn. kyrkor och köpmanshus är Reval en av Nordeuropas intressantaste städer. Men Estlands huvudstad lever icke blott på sina minnen. Tre fjärdedelar av landets utrikeshandel går över Reval. Hamnen är utmärkt och isförhållandena i allmän-het lättare än i hamnarna norrom Finska viken. Folkmängden torde stiga till 130,000. Under en stor del av året har Reval flygförbindelse med Helsingfors och Königsberg. Turen till Helsingfors göres vanligen på 35 minuter. Ett stycke österom Reval ligger en annan hamn-stad, Baltischport. Estlands näst största stad är Dorpat, som ligger vid Em-bach, ett stycke ovanför dess mynning i sjön Peipus. Denna stad, som nu har omkring 60,000 invånare, är mest känd genom sitt universitet, grundlagt av Gustav II Adolf. LTnder tre sekler har denna högskola varit en härd för väster-ländsk kultur och luthersk tro i Balti-cum. Vid Narovafloden, nära ryska grän-

572

ESTNISK FISKARE TRAKTERAR ETT EGENDOMLIGT INSTRUMENT Liksom sina fränder finnarna äro esterna ett musikaliskt folk. Sångföreningar och små or-kestrar finner man överallt på landsbygden. Men de instrument som användas torde i all-mänhet vara modernare än den »säckpipa», som fiskargubben på bilden spelar. Finnarnas kantele förekommer även i Estland, och en del av den gamla sagoskatten synes vara gemensam.

DEN STORA UGNEN ÄR DET LITAUISKA HEMMETS MEDELPUNKT Om vintern samlas hela familjen kring den stora tegelugnen. Gärna sover man uppe på ug-nen. Åtminstone föredraga åldringarna denna plats framför den hårda planksängen. Spädbar-nets vagga är upphängd i taket. Bönderna dominera avgjort i Litauen. Fyra femtedelar av dess befolkning egna sig åt modernäringen. Nästan hälften av allt land är lagd under plogen.

573

TRE UNGA REPUBLIKER

574

EN UNG FABRIKSARBETERSKA FRÄN RIGA Lettlands industrier, vilka ledo mycket avbräck genom skils-mässan från Ryssland, äro nu åter stadda i uppsving. Huvudstaden Riga har länge varit en betydande industri-ort med stora fabriker och en talrik arbetarbefolkning.

sen, ligger det ärorika Narva, om vilket mången hård dust utkämpats, den se-naste 1919, då Estland med bistånd av finländska frivilliga avvisade de ryska och inhemska kommunisternas attentat mot landets oberoende.

Lettland och den ryska handeln. Lettland var före kriget av synnerlig

betydelse för det ryska rikets handelsför-

bindelser med utlandet. Över Riga och de kurländska ham-narna Iyibau och Windau gingo 20,6 procent av Rysslands import och 28 procent av dess export. De nya politiska för-hållandena efter kriget föror-sakade en stark nedgång i handeln. Att döma av ton-nagesiffrorna är denna dock åter stadd i uppsving. Fort-farande flottas mycket ryskt timmer utför Diinafloden, och betydande mängder spannmål transiteras. För den blomst-rande fabriksindustri, som under ryskt tullskydd utveck-lat sig särskilt i Riga, blev kriget en fullkomlig katastrof; Flertalet av de stora indust-riella anläggningarna evakue-rades och har sedan icke mera kommit i gång, men i stället utvecklar sig en anspråkslö-sare industri, som i främsta rummet tar sikte på den inhemska marknaden.

Letter och tyskar. Den nationella och sociala

motsättningen mellan letterna och de baltiska tyskarna var om möjligt större än den, som rådde mellan ester och tyskar. Antagonismen hade ytterligare skärpts genom den hårdhet, med vilken det let-tiska revoltförsöket 1905 ku-vades. Fiendskapen mellan letter och tyskar ledde under världskriget till och med till ett närmande mellan de förra och ryska regeringen. Dettiska

trupper uppställdes till Diinafrontens försvar. Å andra sidan knöto många tysk-balter stora förhoppningar vid Tysk-lands militära framgångar och fantas-tiska planer uppgjordes att genom ko-lonisation stärka det tyska elemen-tet. Den unga lettiska republikens hållning gentemot de tyska jordägarna betingas därför lika mycket av historiska mellanhavanden som av ekonomiska nio-

LETTISKA BÖNDER BÄRA EKLÖVSKRANSAR PÄ MIDSOMMARDAGEN Midsommardagen är för de lettiska bönderna en av årets största helgdagar. I Lettland liksom i de nordiska länderna plägar allmogen på denna dag pryda sina hus med grönskande kvistar. Dagen till ära bruka de lettiska bönderna även bekransa sig själva med eklöv. Här som i Norden är midsommarfirandet i själva verket en kvarleva av hednisk naturdyrkan.

575

TRE UNGA REPUBLIKER

tiv. Den lettiska jordreformen liknar i stort sett den estniska. Men i Lettland fick jordägaren enligt lag endast behålla sin bostad och 50 hektar.

Avfolkning i Lettland. Kriget och de inre oroligheter, som

följde på detta, utövade en synnerligen menlig inverkan på Lettlands ekonomiska liv. Många gods och bondgårdar ödela-des av de stridande eller övergåvos av ägarna. Åkrarna blevo oSådda och grodde igen. Boskapen nedslaktades eller svalt ihjäl. Avfolkningen var enorm. Från 1914 till 1920 sjönk befolkningssiffran med över 900,000. Under de senaste åren har den åter snabbt vuxit genom att många flyktingar återvänt till sina hemorter. Nu torde folkmängden närma sig 2 miljoner.

Lettlands huvudstad Riga var redan på 1200-talet en betydande handelsplats och blev sedermera en av Rysslands por-tar mot väster. Duna är visserligen föga segelbar, men stora mängder timmer flottas längs denna flod och fyra viktiga järnvägar mötas i Riga. Trots vinterns ishinder överträffar hamnen i betydelse vida Libau. Rigas befolkningsförändrin-gar under och efter kriget avspegla hela landets. År 1913 hade staden 558,000 in-vånare, 1920 endast 189,000 och fem år senare 338,000. Till Lettland hör även en del av det gamla ryska guvernementet Vitebsk med staden Diinaburg.

Bondelandet Litauen. Litauen är det bäst odlade av de bal-

tiska länderna. Den jämförelsevis frukt-

bara moränjorden, ett minne av den stora nedisningen, är här ännu mera ut-bredd än i Lettland och Estland. Li-tauerna äro också framför allt bönder, medan de talrika judarna dominera i stä-dernas näringsliv. Även Litauen har haft sin agrarfråga, men denna var icke så komplicerad som i de andra baltiska sta-terna. Någon djupare antagonism före-fanns icke mellan godsägarna och massan av den litauiska lantbefolkningen. Re-dan förrän reformen av 1922 trätt i kraft, hade ett stort antal gods på frivillig väg upplåtits åt jordbehövande.

Vilna och Memel. Men Litauen har andra svårigheter att

kämpa med. Under den sekellånga unio-nen med Polen vann det polska språket spridning särskilt bland den litauiska adeln. Storfurstendömet Litauens gamla huvudstad Vilna, blev till stor del för-polskad. När Polen återuppstod efter världskriget, framställde det också krav på Vilnaområdet. General Zeligowski besatte i oktober 1920 Vilna och 1923 tilldelade Nationernas Förbund Polen det besatta området. En viss kompensation har Litauen dock fått i Memellandet, som ställts under litauisk överhöghet.

Litauens städer ha i allmänhet en ganska lantlig prägel. Den största är huvudstaden Kovno, med ungefär 95,000 invånare, belägen vid den segelbara Nje-men. Landets enda hamn är Memel, på litauiska Klaipeda. Memel, som ligger vid mynningen till Kurisches Haff, bildar en naturlig samlingsplats för Njemenområ-dets produkter.

SLUT PÅ ANDRA DELEN

576

HELSINGFORS 1 9 2 8

A.-B. F. TILGMANNS TRYCKERI

Documents

Länder och folk i ord och bild. Del II. 1928