Lagerbladet - SKB

LagerbladetÖ S T H A M M A R

Ett stillhetenslandskap

Sid 8–11

En

tidni

ng ti

ll al

la h

ushå

ll i Ö

stha

mm

ars

kom

mun

från

Sve

nsk

Kär

nbrä

nsle

hant

erin

g A

B

1 � 2004

Kustbilder från 30 årSid 3–5

Paldiski – förr och nuSid 13–15

SKB_Osthammar_Nr1_04.qxd:NLB_Osthammar_Nr1_04.qxd 08-09-22 10.59 Sida 1

I det här numret finns det fortfarande gottom snö och is, ändå vågar vi oss på att talaom vårens första Lagerblad! Det är somdet brukar vara så här års – den ena dagensnö, den andra vårsol.

Vi talar lite tyst i denna tidning. Viskriver om tystnaden och vi har funnit atttystnad är ett svårt begrepp. Vad är tyst-nad? Sanningen är kanske att det män -niskan upplever som tystnad är ett ljud-landskap med få och fridfulla ljud. Deflesta människor uppfattar naturens ljudsom frid fulla – allra mest ljudet av havetsrörel ser men också ljudet av vind, avfågel sång och kanske av enstaka bjällrorfrån en fårhjord på avstånd. Just det, sådana finns på Sardiniens bergsslutt-ningar, en ö som kan uppfattas som en”tyst” plats i Europas myller.

Författaren och ledamoten i SvenskaAkademien, Peter Englund, har gett ut enny bok som heter Tystnadens historia ochandra essäer. I den beskriver han sin upp-levelse av att mitt inne i Uppsala kunnahöra snön falla! Allt medverkade den

kvällen till att ge honom denna extraordi-nära ljudupplevelse.

På landsbygden en stilla kväll är detinte så svårt att höra snön falla, i varje fallinte om vinden tiger under snöfallet.Snön ”risslar” när den faller. Så låter det:Som ett stilla rissel. Peter Englund skri-ver om ett frasande ljud.

Så vad är tystnad? Är det som Englundskriver att tystnad inte finns men att denhar en lång historia? Var är det tyst?Möjligen i ett vakuum. Tyst är det också iett stiljtebälte så långt ut i Atlanten attinga fåglar finns. Eller i fjällen när vindenhar mojnat och fåglarna flyttat. Annars ärdet ont om tysta platser på vår jord. Därmänniskan finns, där finns också ljus ochljud.

I platsundersökningen i Forsmarkundersöker vi hur tyst vårt undersök-ningsområde är och vilka ljud vi kommeratt tillföra platsen om ett djupförvarbyggs här. Se sidorna 8–11.

Vi måste vara aktsamma om tystnaden– om den finns. Våren hoppas vi däremotinte ska bli tyst – utan full av ljudlig fågel-sång. Dessutom hoppas vi att det växer sådet knakar när våren äntligen får fart.Glad vår!

Moa Lillhonga-ÅbergRedaktör

2 � Lagerbladet Östhammar Nr1, 2004

Välkommen tillvårens första Lagerblad!

Lagerbladet är Svensk Kärnbränslehantering AB:s externainformationstidning. Den vänder sig i första hand till kommun -invånarna i Östhammars och Oskarshamns kommuner, där detpågår platsundersökningar för en eventuell lokalisering av ettdjupförvar för använt kärnbränsle. Tidningen ges ut i två lokalaeditioner, en för Östhammars kommun och en för Oskarshamnskommun, fyra gånger per år.

Redaktör: Moa Lillhonga-Åberg, Platsundersökning Forsmark, 742 03 Östhammar. Telefon 0173-883 82. E-post: [email protected]/forsmark. I redaktionen ingår också Anna Wahlstéen, Oskarshamn, och Inger Brandgård, Stockholm.

� LAGERBLADET

Lagerbladet Östhammar mars 2004

Nordupplands kust under 30 år 3–5

Notiser 6

Sigyn på turné 7

Tystnadens landskap 8–11

Vad tycker du? 12

Paldiski – förr och nu 13–15

Tävla med oss! 16

� INNEHÅLL

Omslaget: Tystnadens landskap. Foto: Lasse Modin

Ansvarig utgivare: Sten Kjellman

Huvudkontor: SKB, Box 5864, 102 40 Stockholm, telefon 08-459 84 00, fax 08-661 57 [email protected], www.skb.seLagerbladet produceras i samarbete medArtoDito/Tryckindustri Information AB.

ISSN 1651-8683

Om du har frågor om SKB:s verksamhet i din kommun,kontakta gärna oss på platsundersökningens kontor,telefon 0173-883 10.

Inger NordholmInformatör

Gerd NirvinInformatör/ informationsansvarig

� REDAKTIONELLT

Foto

: Alf

Sev

astik


Lagerbladet Östhammar Nr1, 2004 � 3

Med 30-årigt perspektivpå Nordupplands kust � Text: Moa Lillhonga-Åberg

� Foto: Alf Sevastik

I över 30 år har AlfSevastik vistats ioch vakat över enbit av den nordupp-ländska kusten. Intebara det – han harockså dokumente-rat den. 30 års för-ändring och skeen-

den finns förevigade i hundratusentalsbilder. En del av denna kust ingår i SKB:splatsundersökning.

Alf Sevastik är fotograf och naturvår-dare. Han är upphovsman till flera natur-reservat vid Nordupplands kust och hanär länsstyrelsens tillsynsman för fågel -skyddsområden och naturreservat. Sedandrygt två år dokumenterar han platsun-dersökningen i bilder. Samtidigt hjälperhan SKB:s platsekolog i arbetet med attskydda platsundersökningsområdet frånalltför stora påfrestningar och störningar.

En bit av det kustområde som AlfSevastik värnar så mycket om är alltså

sedan 2002 platsundersökningsområde förett eventuellt djupförvar för använt kärn-bränsle. Med ett 30-årigt perspektiv bakåtär det lätt för Alf Sevastik att se föränd-ringar och varna för ingrepp som ställertill skada.

Utställning med bilder från 30 årI februari var Alf Sevastik inbjuden att haen fotoutställning på Örebro länsmuseum.Han kallade sin utställning Nord upp -landskust. Nästan 100 bilder fördelade påtre grupper valde han ut. I den förstagruppen visade han svartvita bilder fram-tagna med en speciell teknik som för tan-karna till tuschteckningar.

– Jag har alltid velat teckna men jag kaninte, berättar Alf. Därför har jag utvecklaten teknik som gör att jag kan få fram käns-lan av teckning i mina fotografier. Det ärden konstnärliga delen av mitt fotografe-rande.

I grupp två visade han färgbilder frånnaturen. Fascinerande studier av fåglar

och miljö, alla strikt dokumenterande –han är inte mycket för det han kallar”bildmakeri”. Här möter vi örnens strängablick och här kryper vi så nära morkullanatt vi kan sträcka oss fram och ta på hen-nes spräckliga rygg.

I den tredje gruppen visade Alf Sevastiken del av sin stora porträttsamling. Undertre decennier har han fotograferat männi-skorna och deras vardagssysslor i skär -gården och han menar att utan dem blirbeskrivningen av skärgården felaktig.Samtidigt vill han hedra dessa människorslivsgärning.

– Det är också så att naturskydd kanman inte bedriva utan människorna sombor i den natur som man vill skydda.Skyddet ska fungera enligt deras villkor,bara då fungerar det långsiktigt, säger AlfSevastik.

SE FLER BILDER AV ALF SEVASTIKPÅ NÄSTA UPPSLAG! ��

Det är mars 1982 och Alf har legat ute i ett gömsle i två dygn. På en gärdes-gård 200 meter bort sitter en örn – en fjolårsunge – väldig trots sin ungdom.Alf lockar på den, den spänner kroppen, sjunker ihop igen men tar så sats ochflyger till en al bakom gömslet. Men snart är den tillbaka på gärdesgården ochAlf lockar en gång till. Då lyfter den och mycket målmedvetet flyger den raktmot gömslet – Alf tar fyra bilder och en av dem blir skarp. Det blir en bild av ettmagnifikt möte.

Foto

: Mar

tin J

onss

on

Alf Sevastik



�� Lisette Vesterholm kom med sin familj som flykting från Lilla Rågön i Estland under andra världskriget. Hon bosatte sig på Gräsöoch levde i byn Österbyn till sin död år 1993. Hon blev 90 år. På Alf Sevastiks ömsinta porträtt av henne sitter hon på traktorflaket påGräsö färja. Det är en bild som fångar en bit av vardagslivet i skärgården.

– Det var 1977 och jag satt i bilen på färjan. Jag såg Lisette där hon satt och bilden var given, berättar Alf Sevastik.

�� Det här en bild som är ett exempelpå den teknik Alf Sevastik iblandanvänder för att ”teckna” med kameran.Hur han gör är hans yrkeshemlighetmen resultatet ger ett grafiskt renodlatintryck, det han önskar att han kundegöra med tuschpennan har han gjortmed kameran.

Bilden är tagen på ön Länsman utanförForsmark 1978. Det är slutet avaugusti, en råruggig och frusen dag. Alf är ute för att titta efter vadare mendet är också tid för göken att sträcka.Precis när han reser sig upp för attlämna ön flyger en gök upp från enbuske. Alf får upp kameran, han tarnågra bilder – en blir bra.

� FOTOGRAFI



�� De här två bilderna är ur en serie som Alf kallar ”Sista resan”. Det är sista kon som lämnarön Lilla Risten söder om Gräsö.

– Det är i slutet av 80-talet och tidig morgon. Axel Eklund får hjälp av Tore Jansson frånStora Risten att dra kon ner till pråmen som för den från Lilla Risten till Gräsö där slaktbilenska hämta den, berättar Alf. På den andra bilden väntar Axel tillsammans med kon på slakt -bilen och för mig är den bilden full av känslor. Vemod, kanske?

�� Morkullor är inte lätta att fotografera, inte ens lättaatt se som den här bilden så tydligt visar. Alf är ute iskogen en tidig morgon i slutet av 70-talet. Han sättersig ner för en kaffepaus och ställer kameran på rygg-säcken.

– Plötsligt flyger en morkulla över mig och jag lockarpå den genom att kasta upp mössan i luften. Morkullansätter sig bara några meter från mig och jag har svårtatt nå kameran i upphetsningen, jag spiller ut kaffetoch trampar sönder smörgåsen. Men jag lyckas ta trebilder och två av dem blev bra. Det intressanta med bil-den tycker jag är skärpan på ryggen, den fick kosta liteoskärpa över öga och näbb, berättar Alf.

Det blir en bild där det för åskådaren är uppenbart attmorkullan målats med exakt samma penselföring somden natur som omger den.

Bildserien är också ett uttryck för den tes somAlf hyllar i sitt arbete som naturvårdare ochfotograf – att utan människor blir bilden avskärgården felaktig. Porträtten av dem ärockså fotografens sätt att hedra deras livs -gärning.



� NOTISER

I platsundersökningen för ett eventuellt djupförvar för använtkärnbränsle i Forsmark inleddes borrningarna av det femte kilo-meterdjupa kärnborrhålet i februari. I april beräknas kärnborr -hålet vara klart och SKB hoppas även kunna borra större delen av det sjätte kärnborrhålet före semesteruppehållet. Kärnborr hålfem och sex ligger på var sin sida om Bolundsfjärden.

Eftersom kärnborrningen pågår vintertid så har SKB byggt etttält över borrplats fem. För att rymma hela borrutrustningen ficktältet ett litet torn och eftersom ingången prytts med ett älghornså var namnet på tältet givet – Hälge domen! Arbetsplatshumornhåller sig till det kyrkliga – förra vinterns tornförsedda tält kalla-des Sankt Görans kapell efter borrchefen Göran Nilsson.

Fältarbetena går på sparlåga just nu men vattenprovtagning-arna fortsätter (se bilder från dem på sidan 12).

I vinter har SKB fortsatt att mäta både tjäl- och snödjup påflera platser i området. Snön kom flera veckor tidigare denna vin-ter och det är också orsaken till att tjälen i år inte har gått så djupt.Både snödjup och tjäldjup har varierat kraftigt under vintern.Förra vintern hade vi i mars ett tjäldjup på 69 centimeter vidStorskäret. I mars i år har vi uppmätt 46 cm på samma plats.

Under vintern och våren pågår arbetet med cirka 150 rappor-ter om undersökningarna hittills i Forsmark. De kommer i sinomtid att läggas ut på vår webbplats www.skb.se

Hälgedomen rymmer borrutrustning över det femte kilometerdjupa kärnborrhålet.

Foto: Alf Sevastik

Femman under borrning

Kommunen fyller 30 år

I år fyller Östhammars kommun 30 år. Detvar den 1 januari 1974 som den nya stor-kommunen blev till. Då slogs Östhammarskommun samman med Danne mora kom-mun och Olands kommun.

30-åringen består i dag av cirka 21 500invånare som är bosatta i någon av kom-munens fem större tätorter (varav Öst-hammar är störst med cirka 4 500 in -vånare) eller ute på landsbygden.Kommuninvånarna har gott om plats, påen kvadratkilometer bor bara 15 personer.De betalar 31,80 kronor i total skattesats(riket i genomsnitt 30,52) och mångapendlar till sina jobb utanför kommunen.

Något 30-årsjubileum har ännu inte firats– det ska bli i höst, enligt kommunenswebbplats där det för övrigt finns mycketstatistik att hämta om kommunen:www.osthammar.se

Fler aktörer bjuds in till samrådDen 13 maj hålls utökat samråd för lokala natur- och

miljöorganisationer i Östhammars kommun.

SKB har genomfört tidiga samråd förinkapslingsanläggning och djupförvar isåväl Oskarshamn som Forsmark.Respek tive läns styrelse beslutade attverksamheterna kan antas medföra bety-dande miljöpåverkan och att utökat sam-råd därmed ska genomföras.

Det utökade samrådet sker med blandannat berörd länsstyrelse och kommun,statliga myndigheter samt den allmän-het och de organisationer som kan antasbli berörda.

Utökat samråd har genomförts medallmänheten på respektive plats och nuplaneras alltså samråd för lokala ochnationella natur- och miljöorganisatio-ner. Den 13 maj hålls detta samråd i Öst-hammars kommun. Redan den 22 april

möter vi de lokala organisationerna iOskarshamns kommun, och den 4 majstår de nationella natur- och miljöorga -nisationerna på tur.

Vill du veta mer om MKB-arbetetoch samråden kan du besöka oss påwww.skb.se/mkb

Du kan också ställa frågor direkt tilloss genom att skicka e-post [email protected] eller ringa 08-459 84 30.

Läs mer om hur vi tar hand om Sveriges radioaktiva avfall,om forskning, teknik, säkerhet och arbetet med att hitta enbra plats för slutförvaring av det använda kärnbränslet.

www.skb.se/forsmark

Läs mer om kommunen påwww.osthammar.se



Sigyn turnerar igenI sommar ger sig m/s Sigyn för elfte gången ut på turné i Sverige. Vi besöker självklart hamnar i

Småland och Norduppland men gör även avstickare till Gotland och Öland. Vi hoppas få erbjuda

dig en guidad tur i vår utställning ombord.

Temat för i år är ”Ett uppdrag i tiden”.Utställningen fokuserar på SKB:s uppdrag– att ta hand om Sveriges radioaktiva av -fall. Uppgiften kan sägas starta 1964, dåden första kärnkraftreaktorn startade iSverige, och pågå fram till cirka 2064, dåvi troligen avslutar vårt arbete genom attförsluta djupförvaret.

Turnén delas in i tre faser. Under denförsta perioden tar vi bara emot förbokadegrupper. Den 24 maj – 4 juni, samt 14–18juni, be finner vi oss i Småland. Den 8–13juni besöker vi hamnar i Norduppland.Om du är intresserad av att besöka Sigynmed ditt företag, din förening eller skol -klass, kontakta Johnny Rönnfjord, 0491-76 77 77, eller Gerd Nirvin, 0173-883 19.Fartyget har en samlingslokal med platsför cirka 70 personer och ett sammanträ-desrum för 14 personer, som vi dessutomlånar ut om ni vill förlägga ett samman-träde, en personalträff eller dylikt ombord.

Öppet hus i juliDen 1–19 juli håller vi öppet varje dag.Alla är välkomna till en guidad tur ombord.

En stor del av perioden finns vi på plats ieller i närheten av de kommuner där vi idag gör platsundersökningar, Oskars hamnoch Östhammar. Men vi lägger även till iVisby och Borgholm några dagar (se turné -plan).

I augusti gör vi en ny vända och har dåfrämst öppet vid förfrågan. Vi satsar på atthålla seminarier och föredrag ombord, omaktuella ämnen som till exempel vilt vård,grundvatten och kulturinventeringar. Den7–15 augusti finns vi i Norduppland ochden 19–29 augusti i Småland. Håll utkik

efter våra annonser i lokalpressen, förexakta besked om ämne, dagar och tider.Vi gör även en kort besök i Stockholmden 16–17 augusti.

Senast Sigyn gav sig ut på turné varsommaren 2000. Intresset var över för-väntan och i vissa hamnar köade besökareför att få komma ombord. Utställningenbesöktes då sammanlagt av cirka 20 000personer. Totalt under alla turnéer harnärmare en halv miljon människor varitombord. Förhoppningsvis blir det fullthus även i sommar.

Turnéplan – öppet för alla

� Text: Inger Brandgård� Foto: Bobo Ernmark� Foto (lilla bilden): Bengt O Nordin

m/s Sigyn

Eftersom de svenska kärn -kraft verken ligger vid kusten,transporteras det radioaktivaavfallet sjövägen. Det sker medSKB:s fartyg m/s Sigyn.Fartyget är specialbyggt förändamålet. Driften sköts påentreprenad av Rederiaktie -bolaget Gotland.

Juli1 Hargshamn2–3 Öregrund4–10 Visby11 Simpevarp12–13 Kalmar14–15 Borgholm16–17 Oskarshamn18–19 Västervik

Augusti7–8 Öregrund21–22 Kalmar28–29 Oskarshamn



Här råder stillhetenVar är det tyst? Vad menar vi med tystnad? Frånvaron av allt ljud eller kanske stillhet och frid? I dag

är det ganska tyst i det kust- och skogsområde i Forsmark som SKB undersöker för ett eventuellt

djupförvar för använt kärnbränsle. Hur tyst det är i dag – och vilka ljud som SKB:s verksamhet

kommer att föra med sig – utreds nu som ett led i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen.

Nya ljud förändrar ljudlandskapet.� Text: Moa Lillhonga Åberg� Foto: Lasse Modin



Kanske ska vi kalla ljudlandskap rätt ochslätt för ljudskap efter det nya engelskaordet ”soundscape”? Det ordet väljer för-fattaren och akademiledamoten PeterEnglund i sin bok Tystnadens historia ochandra essäer.

Tommy Zetterling på företaget WSPAkustik talar dock om ljudlandskap – ljudi landskapet. Det är bland annat han somutreder ljudnivån i kandidatområdet iForsmark. Akustikfrågor har han jobbatmed i över 25 år. Han var med redan 1977då Naturvårdsverket drog upp riktlinjer-na för externt buller och drev frågan ommätmetoder i yttre miljö.

Det har hänt mycket sedan 70-talet.Perspektiven har förändrats något – vi

talar inte bara om hur mycket ljud ettområde tål utan vi har börjat tala om attskydda områden från ljud. Att det heltenkelt borde finnas platser som är fredadefrån nya ljud, ett slags tystnadsreservateller stillhetsreservat.

–Hittills har inte ljud uppfattats somen miljöfråga men i dag växer ett sådantsynsätt fram. Vad vi då menar med ett”tyst” område är ett område med avsak-nad av konstlat ljud, säger TommyZetterling.

Ljus betyder ljud Där människan bor finns också ljus ochljud. Europa har fotograferats från höghöjd och frånvaron av ljus på den bilden

LÄS VIDARE ��

”… det var inte tystnad, inte i egentlig mening, för

där fanns verkligen ljud hela tiden – möjligen kan vi

säga att där härskade stillhet.”



ger oss vägledning om var det sannoliktockså är ganska tyst. Eller där konstladeljud saknas. Sådana platser är fjällen(långt från skidliftarna!), ute till havs(långt från Finlandsfärjornas farled!) elleri några glest bebodda områden. Den itali-enska ön Sardinien är till exempel ett”tyst” område i södra Europa.

Det kan också finnas tysta områdeninne i en storstad. I Stockholm härskarstillheten i delar av Hagaparken, tillexempel.

– Tystnad kan innehålla alla former avnaturliga ljud, förklarar Tommy Zetter -ling. Havets vågor, vinden i fjällen, en får-hjord på avstånd. Dessutom kan man sägaatt det finns lika många uppfattningar omljud som det finns människor. Alla har sin

egen uppfattning om ljud precis som dehar om konst.

Välljud eller oljud? Alltså är välljud för den ena oljud förnågon annan. Därmed också sagt att detnästan är en omöjlig uppgift att objektivtmäta vad som är störande. Inte ens när vitar till den vedertagna metoden att mätaljudnivån i decibel. Kanske är det i ställetfrekvensen (mäts i hertz) som gör oss irri-terade och sjuka?

– Halva Söder i Stockholm håller på attdränkas i det lågfrekventa mullret från destora passagerarfärjornas dieselmotorer,konstaterar Tommy Zetterling. Ljudetfrån det moderna samhällets fläktar, kom-pressorer, transformatorer och ventila-

tionsanläggningar är kanske det som äravgörande för om och hur vi påverkas? Idag har vi börjat förstå betydelsen avdessa ljud och det pågår forskning om hurde lågfrekventa ljuden påverkar oss –höjer de blodtrycket till exempel?

Ljudbilden har förändrats enormtgenom seklerna. För ”hedenhös” var in -formationen i det lågfrekventa ljudet livs -avgörande. Den varnade för jordskalv, föråska och för en skenande buffelhjord.Ljudbilden har förändrats men inte män-niskan – vi kan fortfarande inte ”blundamed öronen” för att skydda oss mot ljud.En förmåga människan kanske bordeskaffa sig i sin fortsatta evolution?

Nedsmutsat med ljudMycket är ogjort när det gäller ljudned -smutsning. I ett tättbebyggt område haralla aktiviteter sina krav på bullerbegräns-ning men ingen ser till det totala sam -hälls bullret. Den totala exponeringenökar alltså, ett problem EU nu ska tittanärmare på.

En annan fråga är att i vissa miljöer (tillexempel en storstad) är toleransen motvissa ljud högre. I Forsmark å andra sidan

”Vår ljudvärld har få likheter med den som fanns för till

exempel 200 år sedan. Att den akustiska nivån är mycket

högre nu än då är, som sagt, en självklarhet.”



ställs hårdare krav – kraven måste varasträngare i ett naturområde vid kusten därstillheten fortfarande råder.

Naturligtvis är det inte helt tyst iForsmark. Trafiken på riksväg 76 är inteljudlös, transformatorstationer låter ocharbetsmaskiner i skog och mark bullrar.Men generellt är ljudnivån låg – det råderstilla frid på många platser inom SKB:sundersökningsområde. Exakt hur mycketoch vad som låter mäter WSP Akustikjust nu. På fem strategiska platser mätsljudnivån under olika årstider och förhål-landen. I höst vet vi resultatet.

Nästa steg är att utreda vad bygget ochdriften av ett djupförvar för använt kärn-bränsle kommer att föra med sig. Alltberg som ska krossas – hur ska vi skyddaomgivningen från det ljudet? Allt det skabeskrivas i en miljökonsekvensbeskriv-ning.

Trafik stör mestSlutligen – vilket ljud uppfattar vi sommest irriterande?

– Enligt flera undersökningar somgjorts irriterar folk sig mest på trafikljud,säger Tommy Zetterling. Ljudet från

motorvägar kan däremot byggas bort iganska hög utsträckning. I Japan tillexempel tar man till storsläggan för attbygga bort buller – åtta meter höga murarinnesluter trafiken. I Sverige är vi försik-tigare, estetiska värden styr när vi görljuddämpande åtgärder.

Fotnot: Citaten i reportaget är hämtade urPeter Englunds bok Tystnadens historia ochandra essäer (Bokförlaget Atlantis 2003)

Tommy Zetterling – van ”lyssnare”. På den nedrebilden ute i fält med SKB:s kvalitets- och miljö -sam ordnare i Fors mark, Niklas Heneryd. Foto: Alf Sevastik.



Christian Wass,Öregrund:

– Ljudet av långsammavågor till havs. Det blirett lugnt bakgrundsljud.Det mest störande ärtelefonen!

Eva Eriksson, Gräsö,med Fanny, 3 år:

– Fridfullast är fågel-sång ute i naturen. Vibor där det är alltid ärganska tyst, i stan vill jaginte bo – där bullrar det!

Uno Persson, Öregrund:

– Jag njuter mest av havets ljud. Det får gärnastorma så havet låter mycket – det känns ändåfridfullt. Mest störandeljud är hög musik av felsort och motorljud frånen trafikkorsning i upp-försbacke!

Vilket ljud tycker du är fridfullt?

!

!

!

� VAD TYCKER DU?

?

Under platsundersökningen i Forsmark tar vihundratals vattenprover varje år. Både ytligtoch på djupet, under alla årstider och underalla väderförhållanden. Det går an när solenskiner och vattnet är relativt varmt och isfrittmen jobbet ska göras även när isen ligger. Dåär alla konster bra utom de dåliga …

Exempel på bra konster har Jonny Skarp,kemist, fångat med sin kamera. Det går attbygga ett litet tält över provtagningshålet tillexempel. Det går också att bygga in provtag-ningsröret så att man kan sitta i bilen och taprover! Eller så samlar man allt sitt mod somAnna Spets och vadar ut bland isflaken!

Undrar vem som längtar mest till issmält-ningen?

Alla konster är bra …



Bo Nirvin arbetar på SKB InternationalConsultants AB och han har sammanta-get tillbringat åratal i Paldiski med attsanera basen från radioaktivt avfall. Närryssarna lämnade basen 1994 och tog dethögaktiva bränslet med sig klev SKB in påscenen. Nu gällde det att städa bort detkalla krigets smutsiga konsekvenser, detgällde bokstavligen att göra rent hus.Ansvariga blev SKB:s estniska motsvarig-het, AS Alara.

Ständig arbetsplatsNärmare nio år har Bo Nirvin arbetatmed Paldiskiprojektet. Dessutom har hanfortfarande sporadiska uppdrag.

– Ett år var jag på plats i 32 veckor,minns han.

Tusentals bilder i hans dator berättarsin egen historia. Förfallna byggnader,rostiga och läckande ledningar, avfalls -högar med obestämt innehåll, mögligaväggar, trasiga kontrollrum – kort sagt en deprimerande dokumentation av ett

system där någon tappat greppet för längesedan.

Nyligen återvände Bo Nirvin tillPaldiski för ett kort besök och bildernafrån den resan är av annat slag. Byggnaderhar rivits eller snyggats till, avfallshögar-na har inventerats och sorterats, det radi-o aktiva materialet packats i prydligakokiller och tunnor, atomubåtarnas reak-torer ligger inkapslade i sarkofager avbetong. Man kan till och med stå uppe påsarkofagerna utan skyddskläder.

Skillnaden storNu är det esterna själva som fortsätter detarbete SKB hjälpte till att starta och drivaunder många år. För även om skillnadenmellan 1994 och 2004 är himmelsvid så ärinte arbetet i Paldiski över – saneringenfortsätter. Kvar finns till exempel ettunderjordiskt system med rördragningarför olika system mellan basens byggnader.Ett problem är att man inte vet om rörenoch innehållet i dem är kontaminerade,

Paldiski – en lyckad sanering� Text: Moa Lillhonga-Åberg� Foto: Bo Nirvin

Det här är historien om hur ett stort problem kan lösas. Det är historien om

den forna sovjetiska träningsbasen för atomubåtsbesättningar i Paldiski,

fem mil väster om Tallinn i Estland, och om hur en jättelik sanering kan

drivas mot ett lyckligt slut.

Före Efter

� INTERNATIONELLT

Paldiski ligger vid inloppet till Finska viken.

StockholmTallinnPaldiski

Östhammar

Oskarshamn


Paldiskibasen vid inloppet till Finska viken. När bilden togs hade flera byggnader hunnit rivas och flera har rivits senare. Foto: AS Alara


alltså måste man hela tiden mäta radio -aktiviteten medan man arbetar.

Ett annat problem är den jättelikaskorsten som fortfarande står kvar. Innanman river den måste man veta att effek-terna av rivningen inte leder till att radio-aktivitet läcker ut någonstans.

Problem kvarstår alltså men det vikti-ga är att saneringen fortsätter och att detvärsta faktiskt redan är gjort.

Esterna lyckas bra– I dag är esterna inte alls lika beroende avoss, säger Bo Nirvin. Vi har förmedlatkunskap som de har tagit till sig. De harlyckats mycket bra med sitt arbete trotssmå resurser. Därför känner jag mig nöjdmed att ha varit en del av detta.

Annat var det för tio år sedan. SKBkom till en plats där det låg en massa bråteöverallt men ingen visste någonting omvad bråten innehöll. Radioaktivt materiallåg bland andra sopor och bland det förs-ta SKB fick göra var att mäta vad de olikabyggnaderna innehöll. Ryssarna tog medsig all dokumentation och var inte heller

särskilt villiga att svara på frågor om olikakonstruktioner.

– Det var på den tiden då ryssarna hadenog av sina egna problem utan att Paldiskiställde besvärliga frågor, säger Bo Nirvin.

Sedan avfallet inventerats inleddes detmödosamma arbetet med att dels förhand, dels med hjälp av robotar rensa urförvaren. ”Bråten” göts sedan in i betong-behållare enligt samma metod som användsi det svenska programmet för slutförvaringav radioaktivt driftavfall (SFR) i Forsmark.I dag klarar förvaringen de internationellakraven på ett mellan lager.

Slutet må vara ganska gott på tränings-basen för atomubåtsbesättningar i Paldiskii Estland men det finns enorma problempå andra håll i vårt relativa när område.De stavas Andreeva Bay och Murmansk …

En estnisk sanerare iförd, i våra ögon primitiv,skyddsutrustning innan han går ner i en tankmed svagt radioaktivt innehåll.


Bo Nirvin, bosatt i Östhammar, har tillbringat mycket tid i Paldiski i Estland för SKB IC. Här är han på återbesök vid basen och tar sig en titt på en del av rivningsmaterialet. Foto: Finn Isaksson


Läget i OskarshamnI Oskarshamn har platsundersökning-en tagit ett viktigt steg framåt i ochmed att undersökningar i Laxemar -området har kommit i gång. Området,som innefattar ett 50-tal privatägdafastigheter, ligger strax väster omSimpe varpshalvön. Under 2004 kom-mer SKB i Oskars hamn att koncen-trera sitt arbete till det nya området.Borrningarna vid den första borrplat-sen i Laxemar startade under mars.

Tre djupa kärnborrhål har färdig -ställts i Simpevarpsområdet, där plats -undersökningen i Oskarshamn hittillshar genomförts. Ett fjärde kärnborr-hål är snart färdigt på Ävrö. I det bor-r hålet görs omfattande mätningar avbergets spänningar. Mätningarna ärmycket viktiga eftersom det är olämp-ligt att bygga ett djupförvar i bergetom spänningarna är alltför höga.

Trots att mätningarna är tekniskt svåraatt genomföra har flera lyckade mät-ningar gjorts hittills.

Undersökning arna i Simpevarps -om rå det har gett en god bild av såvälberggrunden som jordlagren på Simpe -varpshalvön, Hålö och Ävrö.

Kompletterande mätningar görsäven i gamla borrhål som finns iSimpe varps- och Laxemarområdet.Vissa borrades redan inför bygget avÄspölaboratoriet.

Under februari startade undersök -ningar av vattenflöden och vatten-stånd i Simpe varps området. Två mät-stationer mäter kontinuerligt flöden ivattendrag och fyra stationer mätervattenståndet i sjöar och hav. Ytter -ligare mätstationer i Laxemar områdetoch i de regionala om givningarna pla-neras.

SKB InternationalConsultants ABSedan mitten av 1980-talet harSKB arbetat med att hjälpa andraländer där det finns stora miljö -problem med radioaktivt avfall.Från 2001 genomförs uppdragengenom vårt dotterbolag SKBInternational Consultants AB(SKB IC). Cirka hälften av upp-dragen syftar till att öka säkerhetenoch minska miljöriskerna vidhanteringen. Andra hälften gällerteknik- och kompetensöverföring.De största kunderna finns för när -varande i Japan, Ryssland, Litauenoch Frankrike. Sju personer arbe-tar för SKB IC. Bo Nirvin är enav dem.


Posttidning BSvensk Kärnbränslehantering AB,

Box 5864, 102 40 Stockholm

1. Hur många mil stränder har Östhammars kommun (inklusive öar)?

1 400 milX 120 mil2 550 mil

3. Vad heter fartyget som transporterar använt kärnbränsle frånForsmark till Clab i Oskarshamn?

1 m/s OskarshamnX m/s Sephyr2 m/s Sigyn

4. Vad är det här för fågelart?

1 skarvX häger2 stork

5. Detta bär förekommer rik-ligt längs den norduppländskakusten. Vad heter det?

1 HavtornX Slånbär2 Måsbär

2. Vad heter denna staty som står utanför BrunoLiljefors ateljé i herrgårdsparken i Österbybruk?

1 KökspiganX ”Rent hus”2 Soperskan

Fina priser väntar på fem pristagare. Skicka ett vykort eller brev med rätt rad

till Platsundersökning Forsmark, 742 03 Östhammar före den 1 maj. Eller

skicka rätt rad per e-post till [email protected]

VINN! ��

Tävla med LagerbladetSvara rätt på de fem frågorna och var med och tävla om fem fina priser.

Foto

: Alf

Sev

astik

Foto

: Ing

er N

ordh

olm

Foto

: Ben

gt O

Nor

din

Foto

: Cur

t-R

ober

t Lin

dqvi

st

Foto

: Ing

er N

ordh

olm


Documents

Lagerbladet - SKB