LIVSFORMER SVE.indd 5 09-08-25 13.54

LIVSFORMER_SVE.indd 5 09-08-25 13.54.20

VARIATIONER PÅ ETT TEMA– DUETT FÖR STÖRRE HÄSTSKONÄSA OCH BEATBOXARE

Jani Ruscica

Notskriften bygger på beatboxarna Kid Luckys och Shockwaves duett med en liveinspel-ning av en fladdermus av arten Större hästskonäsa (Rhinolophus ferrumequinum) gjord i Dorset i England.

s. 7-10 Variation I, 2007.

s. 11-12 Variation II, 2007.

!

!

q = 138

Variation I

Bat

Human beatbox

"

INTRO

whistling

#$ $ $ $ $

%

3

# %$ $ $ $ $

%!$

&#

$

'% #

3

3

3

(

) ) ) ) ) ) )

*

) )

$

$

+

) )

$

2

Bat

Beatbox

", $- $ $ $- $ $ $- $ $- $ $- $ $ $- $ $- $

% # .

squealing

(

)

$ $

)

$$

+

) )

$ $

) ) )

scratch

$

+

) )

/

4

0

0

0

0

Bat

Beatbox

"$+

'

% % $

'

$ $

'

# $

$ $

$ %

$

'

$

$ $

'

% %

$3

$ $

3

(/ / / /

rewind

//

//

//

//

//

//

//

//

//

//

// 1 1 1 1 1 1 1 1

00

00

q = 937

Bat

Beatbox

"

$ !

$ $ $ .

$

# . .

$/

$/

( $1

)

$

$

*

) ) )$

+

)

$1

)

$

$

*

) ) )$

+

)

$1

)

$

rewind

$

*

1 11 1

1 11 1 1 1

visslande

Fladdermus

Mänsklig beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Beatbox

skriande

skrapa

spola tillbaka

spola tillbaka

Fladdermus


7

!

!

q = 138

Variation I

Bat

Human beatbox

"

INTRO

whistling

#$ $ $ $ $

%

3

# %$ $ $ $ $

%!$

&#

$

'% #

3

3

3

(

) ) ) ) ) ) )

*

) )

$

$

+

) )

$

2

Bat

Beatbox

", $- $ $ $- $ $ $- $ $- $ $- $ $ $- $ $- $

% # .

squealing

(

)

$ $

)

$$

+

) )

$ $

) ) )

scratch

$

+

) )

/

4

0

0

0

0

Bat

Beatbox

"$+

'

% % $

'

$ $

'

# $

$ $

$ %

$

'

$

$ $

'

% %

$3

$ $

3

(/ / / /

rewind

//

//

//

//

//

//

//

//

//

//

// 1 1 1 1 1 1 1 1

00

00

q = 937

Bat

Beatbox

"

$ !

$ $ $ .

$

# . .

$/

$/

( $1

)

$

$

*

) ) )$

+

)

$1

)

$

$

*

) ) )$

+

)

$1

)

$

rewind

$

*

1 11 1

1 11 1 1 1

visslande

Fladdermus

Mänsklig beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Beatbox

skriande

skrapa

spola tillbaka

spola tillbaka

Fladdermus


8

20

Bat

Beatbox

". # $ $ $ $- $ $ $ $- $ $- $ $ $- $

back to squealing

$- $ $- $

. $ % $

'

( $

)

)

*

$

)

$

)

*

)

$ $

)

)

*

)

)

*

)

)

*

)

)

*

)

)

*

)

)

*

)

*

)

*

)

*

$

)

)

*

) )

$

)

)

*

24

Bat

Beatbox

"$ $ $

3

# $

$

'

$

'

$

3

$

$ $

$

3

# %

$

'

$

$ %

3

$ #

$

$ #

3

(

)

$

)

*

)

$ $

)

*

)

$

))

*

) )

$

))

*

)

$

)

*

)

$ $

)

*

) ))*

)*

$

)*

$

)*

)*

28

Bat

Beatbox

"$ # . . $ # 2

(

lower pitch

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

q = 8831

Bat

Beatbox

". %! $

&

$ ! $ # ,&&&

$ !

' &&&

6

# %!

$

&

$

',

$

&%

$

'

(

slightly swung

$ ! $

)

*

$ $ $ $

)

*

)

$ $ ! $

)

*

$ $ $ !

//

*

//

/$ ! $

)

*

$ $ $

) 1 1) 1

3

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

tillbaka till skriandet

sänk tonläget

något svängande

10

Bat

Beatbox

"2 #

$-

%!

$

&

"#$ $ !

( $1

)

$

rewind

$

*

1 11 1

1 11 1 1 1

$1

)

$

$

*

1

)

$1

)

$

1 $

*

1

)

$

12

Bat

Beatbox

"%!

$-

&

$ $

#

rit.

$ ! $ $

' ,

$-

&

$ $

#

$3 ! $-

( $1

)

$$

*

1

)

$1

)

$1 1 1 1 1

scratch

1$

//

//

//

//

//

//

//

q = 10014

0

0

00

q = 132

4

0

40

Bat

Beatbox

"

$

' ,

$3

&

$ $-

%!

$3

&

$ ! $-

# ,

$ !

'

$-

#

$ $-

%

shaky

$ ! $ !

(

raise pitch slightly

$ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $

)

$

)

$

)

$

)

$

)

$

*

)

$

)

$

*

)

40

40

17

50

50

00

00

q = 186

Bat

Beatbox

"

$- ! $ $

' %

$$$$$$$$$$$$$

whistle as in intro

#

$ $ $ $ $

%

3

%$

'

$ $#

$

3

( $

)

rewind

) ) ) ) 1 1 1 1 1 1 1 1

drum'n'bass style

1 1 1 1

$ $

)

*

$

%

$

)

*

)

$

2

skakigt

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

spola tillbaka

skrapa

höj tonläget något

vissla som i introt

spola tillbaka drum’n’bass-stil


9

20

Bat

Beatbox

". # $ $ $ $- $ $ $ $- $ $- $ $ $- $

back to squealing

$- $ $- $

. $ % $

'

( $

)

)

*

$

)

$

)

*

)

$ $

)

)

*

)

)

*

)

)

*

)

)

*

)

)

*

)

)

*

)

*

)

*

)

*

$

)

)

*

) )

$

)

)

*

24

Bat

Beatbox

"$ $ $

3

# $

$

'

$

'

$

3

$

$ $

$

3

# %

$

'

$

$ %

3

$ #

$

$ #

3

(

)

$

)

*

)

$ $

)

*

)

$

))

*

) )

$

))

*

)

$

)

*

)

$ $

)

*

) ))*

)*

$

)*

$

)*

)*

28

Bat

Beatbox

"$ # . . $ # 2

(

lower pitch

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

$

)

*

q = 8831

Bat

Beatbox

". %! $

&

$ ! $ # ,&&&

$ !

' &&&

6

# %!

$

&

$

',

$

&%

$

'

(

slightly swung

$ ! $

)

*

$ $ $ $

)

*

)

$ $ ! $

)

*

$ $ $ !

//

*

//

/$ ! $

)

*

$ $ $

) 1 1) 1

3

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox


sänk tonläget

något svängande

10

Bat

Beatbox

"2 #

$-

%!

$

&

"#$ $ !

( $1

)

$

rewind

$

*

1 11 1

1 11 1 1 1

$1

)

$

$

*

1

)

$1

)

$

1 $

*

1

)

$

12

Bat

Beatbox

"%!

$-

&

$ $

#

rit.

$ ! $ $

' ,

$-

&

$ $

#

$3 ! $-

( $1

)

$$

*

1

)

$1

)

$1 1 1 1 1

scratch

1$

//

//

//

//

//

//

//

q = 10014

0

0

00

q = 132

4

0

40

Bat

Beatbox

"

$

' ,

$3

&

$ $-

%!

$3

&

$ ! $-

# ,

$ !

'

$-

#

$ $-

%

shaky

$ ! $ !

(

raise pitch slightly

$ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $ $

)

$

)

$

)

$

)

$

)

$

*

)

$

)

$

*

)

40

40

17

50

50

00

00

q = 186

Bat

Beatbox

"

$- ! $ $

' %

$$$$$$$$$$$$$

whistle as in intro

#

$ $ $ $ $

%

3

%$

'

$ $#

$

3

( $

)

rewind

) ) ) ) 1 1 1 1 1 1 1 1

drum'n'bass style

1 1 1 1

$ $

)

*

$

%

$

)

*

)

$

2

skakigt

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

spola tillbaka

skrapa

höj tonläget något

vissla som i introt

spola tillbaka drum’n’bass-stil


10

!

"

!

"

Variation II

"

"

"

"

#

"

#

"

"

"

"

"

Bat

Human beatbox

$

whistling sound

% % % % %& '

%(

%(

%(

%(

%(

)& &

%(

)'

%(

*+

!!!

,- !!!

,-

....

...

+

squeal

' %

*3

/

howl like a madman

0 0 0

"

"

"

"

q = 704

Bat

Beatbox

$% % % & %

% %

% &

% %

% &

%1

% " % & "

% %

% & " % % + &

% "

*

3

6

/

keep howling

% %

2

%

2 2

%

2 2

%

2 2

%

2 2

%

2 2

%

6

Bat

Beatbox

$3 + '

%

*

%

*' + 3 '

%-

* +

%

* '

#$

'

%

*

/ %

2 2%

% % % %

aggressivebass drum

%% % % %

4

%

4%

% % % %

4

%

4%

%

4

%

4% % %

9

Bat

Beatbox

$

%-

* '

% %

'

%

*

%

* '

%- %

'

%

*

%

* '

%5 %-

'

%5

*

%-

* & "

%5

)6

whistle

%- %

&

% % "6

/% % % % '

2 2%

2

%

2 2%

2

%

2 2%

2

%

2 2%

2

Fladdermus

Mänsklig beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

visslande ljud

yla som en galning

fortsätt yla

aggressiv bastrumma

vissla

skria

34

78

7

8

50

5

0

Bat

Beatbox

"

$

%! $9

&

$ ! $ $

'

% $9 ! $ $

'

,

tempo may alter

$

&

$ $ %! $

&

$ ! $9 $ , $ !

'

( $ ! $

)

*

)

$ $ ! $

)

*

) )

$ ! $

scratch, lower pitch

)

*

)

*

//

//

//

//

//

//

//

//

//

/

50

5

0

37

00

0

0

q = 95

Bat

Beatbox

"$9

'

% $ ! $ # % $9

'

$ . 2

(

rewind

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1$

)

)

*

1 1 1$

)

)

*

1 1 1$

1 1 1 1 1 1$

#

4

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

tempot kan variera

skrapa, sänk tonläget

spola tillbaka


11

!

"

!

"

Variation II

"

"

"

"

#

"

#

"

"

"

"

"

Bat

Human beatbox

$

whistling sound

% % % % %& '

%(

%(

%(

%(

%(

)& &

%(

)'

%(

*+

!!!

,- !!!

,-

....

...

+

squeal

' %

*3

/

howl like a madman

0 0 0

"

"

"

"

q = 704

Bat

Beatbox

$% % % & %

% %

% &

% %

% &

%1

% " % & "

% %

% & " % % + &

% "

*

3

6

/

keep howling

% %

2

%

2 2

%

2 2

%

2 2

%

2 2

%

2 2

%

6

Bat

Beatbox

$3 + '

%

*

%

*' + 3 '

%-

* +

%

* '

#$

'

%

*

/ %

2 2%

% % % %

aggressivebass drum

%% % % %

4

%

4%

% % % %

4

%

4%

%

4

%

4% % %

9

Bat

Beatbox

$

%-

* '

% %

'

%

*

%

* '

%- %

'

%

*

%

* '

%5 %-

'

%5

*

%-

* & "

%5

)6

whistle

%- %

&

% % "6

/% % % % '

2 2%

2

%

2 2%

2

%

2 2%

2

%

2 2%

2

Fladdermus

Mänsklig beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

visslande ljud

yla som en galning

fortsätt yla

aggressiv bastrumma

vissla

skria

34

78

7

8

50

5

0

Bat

Beatbox

"

$

%! $9

&

$ ! $ $

'

% $9 ! $ $

'

,

tempo may alter

$

&

$ $ %! $

&

$ ! $9 $ , $ !

'

( $ ! $

)

*

)

$ $ ! $

)

*

) )

$ ! $

scratch, lower pitch

)

*

)

*

//

//

//

//

//

//

//

//

//

/

50

5

0

37

00

0

0

q = 95

Bat

Beatbox

"$9

'

% $ ! $ # % $9

'

$ . 2

(

rewind

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1$

)

)

*

1 1 1$

)

)

*

1 1 1$

1 1 1 1 1 1$

#

4

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

tempot kan variera

skrapa, sänk tonläget

spola tillbaka


12

Inspelningarna har transkriberats av Aarne Riikonen.Översättning: Hans Olsson

12

Bat

Beatbox

$

%- %

' '

%

* ,

7

- ......

.....

%-

*' +

back to squealing

%8 % % %

%8

%8

%8

%

% %

% '

% %

%

*

&

%

)

33

3

/

car break sound

%

2

%

chainsaw-likegrowl

3

7

%

4

%

4

howl very high

% 11

%

2

%

screech

%

4

%

4%

11

1

1 1

% 11

15

Bat

Beatbox

$%8

*

& %

)

+ '" %8

)

%5

*

'

howl this

3 + ' %

*

% % " + 3

/ %

4

% "

% %

4

%

4% 1

1%

%

%

%

%

howl more sparsely

%

4

%

4

2

9%

2 2

%9

18

Bat

Beatbox

$+ !!

!

%

' &!!!

%

* !!!

%

* ' ' %

*

%

*

' % % ' 0%

*

3

/

swingin'

%2 2

%

%2

%2 2

%

%2

%2

%2 2

%

%2

%

%2 2

%

%

21

Bat

Beatbox

$0 0 0 0

/ %

%2 2

%

screechy

%: : : : : : : : : :

:

4

0 0

33

3

2

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox


bilbromsljud yla väldigt högtgallskrik

yla det här

yla mer sparsamt

svängande

tjutande

motorsågslikt brummande


12

Bat

Beatbox

$

%- %

' '

%

* ,

7

- ......

.....

%-

*' +

back to squealing

%8 % % %

%8

%8

%8

%

% %

% '

% %

%

*

&

%

)

33

3

/

car break sound

%

2

%

chainsaw-likegrowl

3

7

%

4

%

4

howl very high

% 11

%

2

%

screech

%

4

%

4%

11

1

1 1

% 11

15

Bat

Beatbox

$%8

*

& %

)

+ '" %8

)

%5

*

'

howl this

3 + ' %

*

% % " + 3

/ %

4

% "

% %

4

%

4% 1

1%

%

%

%

%

howl more sparsely

%

4

%

4

2

9%

2 2

%9

18

Bat

Beatbox

$+ !!

!

%

' &!!!

%

* !!!

%

* ' ' %

*

%

*

' % % ' 0%

*

3

/

swingin'

%2 2

%

%2

%2 2

%

%2

%2

%2 2

%

%2

%

%2 2

%

%

21

Bat

Beatbox

$0 0 0 0

/ %

%2 2

%

screechy

%: : : : : : : : : :

:

4

0 0

33

3

2

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox

Fladdermus

Beatbox


bilbromsljud yla väldigt högtgallskrik

yla det här

yla mer sparsamt

svängande

tjutande

motorsågslikt brummande


LIVSFORMERSara Arrhenius


15

Även om det ibland gått många år mellan besöken så är vägen mellan Färjestaden på Ölands västra sida till byn på öns sydöstra kust förunder-ligt bekant. Om en stenmur skulle ha tagits bort, ett hus byggts om eller en avfart ändrat riktning skulle jag direkt märka det. Men mycket lite har ändrats här. Jag noterar en klunga nya fritidshus och en köplada som inte fanns tidigare. Bensinstationen och affären har lagts ner. Vid östra lands-vägen står numera en skylt märkt med den internationella världsarvssym-bolen. Det lustiga är att skylten som säger Södra Öland pekar åt norr. Jag inser efter ett tag att den inte pekar ut en riktning utan på det faktum att södra Ölands landskap numera är klassat som världsarv. Jag kör genom det lite blåsiga småregnet och tänker på hur södra Ölands speciella karga, ödsliga natur i mycket har skapats av fattigdom och skövling. Det vi vill bevara är spåren av människans framfart mer än en oförstörd natur. Min familj flyttade hit i en tid då miljörörelsen och drömmen om att skapa ett liv i balans med jordens ekologiska system var starka. Vår flytt var på många sätt en del i den drömmen och dess antimoderna romantisering av ett mer ursprungligt enkelt liv utanför ett industrialiserat och speciali-serat samhälle. En ideologi som drevs av en stark tro att självhushållning och förnyelsebar energi verkligen skulle rädda världen. Mot slutet av sjut-tiotalet mörknade framtiden, vindsnurrorna saktade ner och utopierna bleknade. Min fars, forskaren, visionären och tvivlaren, berättelser fick allt oftare form av dystra framtidsscenarion som vi barn skräckslaget lyssnade till och sedan försökte glömma bort. Hur skulle allt det vi kände som evigt, landskapet, årstidernas växlingar, sommarens värme, vinterns kyla kunna förändra sig? Naturen var för oss det oföränderliga. En säker fond av verklighet mot vilken den föränderliga mänskliga världen utspelade sig. Idag har hans berättelser i mycket slagit in. Den stora tiden där för-ändringar skedde över tusentals år har börjat röra sig allt hastigare. I skiftet mellan sextio- och sjuttiotalet ville konsten tala med den stora tiden – universums tidsrymder, jordens geologiska rörelser, organismers långsamma utveckling och förintelse. Hos konstnärer som Agnes De-


16

nes, Nancy Holt, Michael Heizer, Walter de Maria och Robert Smith-son hittar man en konst som söker korrespondenser mellan cellens och universums struktur, mellan människan och jordens materia. Här fanns en expansiv tanke om naturen som både en plats och ett material för kon-sten, men även en bävan och beundran inför uttryckskraften i materiens egna våldsamma, destruktiva processer. Samtidigt så beskrev till exempel Smithson inte naturen som något ursprungligt, arkaiskt utan märkt och sammanväxt med kulturen och människans avlagringar och avtryck. Han verkade i ett ögonblick då tron på modernitetens utopi och en ständigt eskalerande teknologisk och industriell utveckling ifrågasattes i en ny-väckt medvetenhet om människan som en del i ett större ekologiskt sam-manhang. Den diskussionen var också del av den viktiga omformulering av konstens plats och möjligheter som skedde inom radikala estetiska rörelser som jordkonst, installationskonst och arte povera. Den dikotomi mellan natur och kultur som tidigare varit relativt fast förankrad genom den moderna konsthistorien ifrågasattes och försköts. Naturen var inte längre enbart ett material som konstnären förädlade genom sitt arbete. Det fanns inte längre en given punkt där kulturen började och naturen tog slut. Istället visade sig konsten som del i en större process, delaktig i en större ekologi av material, energi, tid och tecken i rörelse. Vad ser man om man öppnar en förbindelse till den tidens tankar om konstens förhållande till platsen, materien och tiden? Den natur och de platser som de konstnärliga rörelserna talade med och genom har idag drastiskt förändrats av människans egen hand. Och den bild vi har av jorden idag är en biotop i allvarlig fara, hotat av människan och i allt beroende av hennes omsorger för att kunna läka. Vår tids vetenskaps och biotekniska industris alltmer sofistikerade kunskap om livets uppbyggnad öppnar möjligheter att omskapa det vi sett som givet och gör det svårt att dra en självklar gräns mellan vad som är ursprungligt och konstgjort. Vad som är råmaterialet naturen och den kontrollerande skapande kulturen blir allt svårare att urskilja. Skillnader som vi trodde var naturgivna blir alltmer porösa och svårare att upprätthålla. När man följer den här förändrade situationen in i konsten ser man en fortsatt omskrivning och ett ifrågasättande av vårt förhållande till na-


17

tur och kultur, konsten och landskapet, människan och hennes relation till sin fysiska omgivning som påbörjades av Smithsons generation men märkts av samtidens erfarenheter. Samtidens konst talar om samma frå-gor men genom den tekniska utveckling som spinner ett nät av synlighet och tillgänglighet kring världen, människan, tiden och historien. Den har sett alltmer omfattande ekologiska katastrofer. Något som Tue Greenfort anknyter till i en serie fotografier här i boken. De visar den heta elden i förbränningsugnar i Tyskland som bränner sopor från strejkernas Neapel. Samtidens konst ser en natur som i allt högre grad förvandlats till en del i en upplevelseindustri som de orkidéer som Henrik Håkansson låter odla i utställningsrummet som ömtåliga dekorativa utställningsföremål. Rosa Barba har i tre av sina filmverk utgått från Mojaveöknen, en vik-tig plats i jordkonstens historia. I filminstallationen Western Round Table ställer hon två filmprojektorer mitt emot varandra som dysfunktionella monument över en nu överspelad teknologi. Titeln är en anspelning på ett seminarium där några av modernismens giganter som Marcel Du-champ och Frank Lloyd Wright samlades för att diskutera konst, littera-tur, filosofi, musik och vetenskap så sent som 1949. Verket blir en spöklik hälsning från en estetisk, politisk och social utopi som redan då hade bör-jat falla isär. They Shine låter en av världens största solkraftanläggningar bli utgångspunkt för en film där fiktion och verklighet, historia och nutid smälter samman i ett bländande, brinnande solljus. Vad de enorma skär-marna egentligen är till för och vad som där sker får de lokala invånarna fantisera kring. Landskapet blir aldrig något som entydigt är natur el-ler kultur, givet eller skapat. Allt glider samman i en märklig futuristisk arkitektur präglad av människans försök att överleva genom att tämja naturens oerhörda krafter. Även hos Micol Assaël får elementens krafter spela huvudrollen. Hon utsätter sig själv och verkens betraktare – frågan är om betraktare är rätt term i det här sammanhanget – för de fysikaliska krafter som ytterst be-stämmer vår tillvaro – elektricitet, vulkaniska eruptioner, starka vindar, magnetism och kyla. En reduktion av tillvaron till dess mest påtagliga fysikalitet. I verket Chizhevsky Lessons låter hon elektrifiera utställnings-rummet så besökaren får stötar. Ett annat ännu orealiserat verk är Waiting


18

for the Unknown där konstnären vill låta placera ett ton dynamit i den vilande vulkanen Eldfell på Island. Vid ett utbrott skulle dynamiten för-stärka utbrottets krafter; natur och konst samverka till en sublim skönhet. Den serie teckningar hon visar här i boken är utförda på sidorna från en gammal sovjetisk handbok i elektronik. Under en vistelse i ett ödelagt kol industriområde i Sibirien isolerade hon sig på ett hotellrum och för-satte sig med hjälp av vodka i ett tillstånd mellan dröm och vakenhet. Kroppens system och reaktion på olika ämnen får en korrespondens i naturens processer och krafter. Under en tids vandringar i de schweiziska alperna har Helen Mirra samlat stenar. Varje dag en ny vandring och en sten stor nog att rymmas i hennes ryggsäck, varken mer eller mindre. Platsen där stenen hämtats fotograferar hon med sin kamera. Stenarna har hon placerat på filtar från den schweiziska armén. Fotografierna visar hon upp- och nervända mitt-emot. Att vända på fotografierna är för Helen Mirra ett sätt att bryta den antropocentriska blicken och öppna för möjligheten till ett annat seende och medvetande än det mänskliga. Hon antar att världen också betraktar henne. Hon samtalar med landskapet, befinner sig i det istället för att låta det vara till för henne. Det metodiska insamlandet, försöket att katalogi-sera, arkivera och sortera världen är ett återkommande tema i Helen Mir-ras konst. I ritualen, den återkommande handlingen, finns möjlighet till en särskild sorts uppmärksamhet mot världen och mot de vittförgrenade och komplexa system som vår värld består av. Den här boken och utställningen är på ett sätt en fortsättning av utställningen Mot tiden som visades på Bonniers Konsthall och boken Anakronismer som jag gjorde i samarbete med Magnus Bergh på Albert Bonniers förlag för två år sedan. Också den boken handlade om samver-kan mellan bildkonst och skönlitteratur och rörde sig kring samtidens fascination för anakronistisk rekonstruerad tid. Sedan vårt arbete med utställningen och boken var avslutat fortsatte jag att stöta på konstnärer och författare som arbetade med liknande frågor. Men den gestaltning av tiden och historien som tycktes uppta dessa var inte främst den mänsk-liga historiens tid. Istället för våra egna överblickbara sammanhang rik-tades blicken mot sammanhang och tidsrymder som var oändligt mycket


19

större eller helt annorlunda än människans mått. Katie Patterson etsade kartor över döda stjärnor i stora plåtar av emaljerad aluminium. Eller lyssnade efter den smältande glaciärisens ljud och spelade upp det på en skiva gjord av is. Andreas Eriksson göt av fåglar som krossats när de flugit mot hans ateljéfönster, fotograferade en snöklump som långsamt förändrade sin form under vårsolens upptining av jorden och gjorde serier av målningar som var sakliga utsnitt av landskapets förändringar kring hans hus. Char-les Avery har under många år med skulptur, teckningar och text skapat en värld, en avlägsen ö någonstans. Han kartlägger, likt äldre tiders upp-täcktsresande, alla dess aspekter med en noggrann hänfördhet. Han be-skriver världens kosmologi, geografi och klimat. Han dokumenterar in-vånarnas kulturella seder och bruk och egendomliga varelsers biologiska kännetecken. Platsen blir en märklig förvriden återkastning av vår egen och relativiserar vår uppfattning om oss själva som unika och ensamma i världen. Donna Haraway skriver i sin essä ”Crittercam” om de naturprogram som använder sig av kameror fästa direkt på vilda djur för att ge tittaren en känsla av att uppleva världen med djurets ögon. Så kan även djurens blick på världen bli ett spektakel att beskåda. Hon visar hur dessa bilder, likt andra dokusåpor, mer än att närma sig det skildrade, skapar en kus-lig kittling av att komma nära det annorlunda, det som inte är vi själva. Ane Graff har i långa serier av blyertsteckningar intresserat sig för hur naturen framställs och skapas i den vetenskapliga bilden. Som en veten-skapsman som noggrant studerar ett preparat tecknar hon av en sten eller en cellformation. Vad som intresserar henne är hur mycket makt som finns i framställningsformen. Hur hon som tecknare väljer att detaljera eller abstrahera, visa eller utelämna. Det som vi ser som ett stycke exakt avbildad natur är i hög grad en tolkning av hur världen ser ut. Hennes teckningar är alltid närgångna. Det handlar aldrig om naturen som en vacker utsikt, ett panorama att njuta av och som skulle kunna överföras som ett uttryck för ett själsligt tillstånd hos konstnären. Istället är det organiska strukturer och mönster som Ane Graff intresserar sig för. Hon hittar överensstämmelser hos svampmycel och nebulosor som antyder


20

universella strukturer som vi alla har del i. Ett sökande efter korrespondenser mellan sociala och biologiska sys-tem hittar man hos Jani Ruscica som i sitt verk Batbox/Beatbox intresserar sig för fladdermössens flygmönster och ljud och rörelse hos beatboxare. Han söker kartlägga dessa olika former av kommunikation, båda struk-turerade kring kroppars möjligheter att frambringa ljud, och ställer dem jämsides. I boken har han på detta sätt låtit transkribera ljud från flad-dermössen och beatbox till notskrift. Hos de här konstnärerna kommer naturen och kulturen inte beskrivas som särskilda och separata världar utan som ett komplext gemensamt nätverk där sociala, kulturella, tek-nologiska och biologiska system interagerar och påverkar varandra. De samverkar i en större ekologi som hela tiden utvecklas och förändras, bryts ner och byggs upp, skapar nya symbioser, utbyten och livsformer. Ett barndomsminne från Moderna Museet i Stockholm: på museets gård byggde man olika hus av spillvirke, halm och lera. Man kunde titta på och pröva hembyggda maskiner som genererade energi från solen och vinden. Utställningen Ararat – en fråga om överlevnad var en gränsöver-skridande arkitekturutställning som gjordes redan 1976. Utifrån en kritik av de storskaliga industriella lösningarna presenterade arkitekter, konst-närer och tekniker alternativa energisnåla och resursvänliga förslag till ett framtida ekologiskt mänskligt liv. Utställningen var en fortsättning på museets tradition att hitta samarbeten mellan ny konst och teknologi men som ett uttryck för tidens kritik av modernitetens rationalitet drev utställningen visionen om småskalig handgjordhet snarare än futuristisk perfektion. Som en sentida fortsättning av den visionen har Klas Ruin och Ola Broms Wessel i ett förslag till utställningsarkitektur för Livsformer gjort en avskärmning för solen som drivs av solenergi. Solens värme vecklar ut en ballong av spinnakerväv som vid behov kommer att täcka konsthallens södra fasad. Solens krafter påverkar synligt utställningens arkitektur och ger den en levande och rörlig del som följer dygnets växlingar och solens styrka. Viljan att låta konsten vara en möjlig plats att prova och utveckla idéer för framtida livsformer är drivande i arkitekten och konstnären-Tomas Saracenos verk. Med referens till arkitekturens visionärer som


21

Buckminster Fuller utvecklar han utopiska förslag till möjliga bo platser för ett framtida mänskligt liv i balans och utbyte med de organiska sys-temen. I flygande städer som drivna av solkraft rör sig över jordytan tvärs över geografiska och nationella gränser blir konsten möjligheten att göra och försöka få oss att tro på det omöjliga. Saracenos verk rymmer för-hoppningen att konsten och arkitekturen ska kunna bygga drömmar om framtiden. En plats och roll som konsten en gång hade under moder-nismen och som skymtar som ett eroderat minne i Rosa Barbas filmverk Western Round Table. Så kanske är cirkeln sluten. Kanske vågar vi igen låta konsten föreslå nya utopier och framtida livsformer. Det är hög tid.


RÖDFÖRSKJUTNINGMagnus Bergh


23

Den för Livsformer centrala texten av Robert Smithson, ”Händelser un-der en spegelresa i Yucatan” (1969), skulle ha kunnat kompletteras med Smithsons text om ”The Spiral Jetty” (1972), den väldiga spiralformade vågbrytare av sten som Smithson 1970 med hjälp av lastbilar lade ut i Stora saltsjöns röda vatten – ”vinrött”, ”bleklila”, ”scharlakansfärgat” – där den alltsedan dess kapslats in och växt till av kristalliserat salt. I en bok om förbindelserna mellan konst och litteratur kan man unna sig nöjet att koppla ihop Smithsons flyttbara speglar och kristaller med Stendhals klassiska definition av å ena sidan romanen som en spegel på väg: ”en roman är en spegel som förs längs allfarvägen. Än återger den himlens blå, än dypölarnas smuts. Och den man som bär spegeln beskyller ni för att vara omoralisk! Spegeln visar dyn, och ni anklagar spegeln! Anklaga hellre vägen där dypölen är, och än mer väginspektören som låter vattnet stå och ruttna och dypölen bli till” (Rött och svart), och å andra sidan Stendhals resonemang om romanens viktigaste ämne, kärleken, och hans bild av det idealiserande inslaget i kärleken som resultatet av en kristal-lisation: ”I saltgruvorna i Salzburg kastas en avlövad trädgren ned i gru-vans övergivna djup; två eller tre månader senare tas den upp igen täckt med glänsande kristalliseringar: de allra minsta kvistarna, de som inte är tjockare än foten på en blåmes, är prydda med ett otal föränderliga, bländande diamanter; den ursprungliga grenen är oigenkännlig. Det jag kallar kristallisering är den tankeoperation som ur allt som inställer sig härleder upptäckten att det älskade föremålet äger nya fullkomligheter.” (Om kärleken) Man kan konstatera att ”romanen”, åtminstone i Stendhals essäistiska tappning, är så oändligt mycket mer än bara ”naturlig” verklighetsåtergiv-ning. Hos en för Smithson och för utställningen Livsformer viktig inspi-ratör (det återkommande Aleph hos Charles Avery t ex) och fullföljare av den stendhalska romanessäformen som Jorge Luis Borges heter det apropå hypotetiska kontinenter: ”Jag har mötet mellan en spegel och en


24

encyklopedi att tacka för upptäckten av Uqbar” (”Tlön, Uqbar, Orbis Ter-tius”, i Fiktioner). En av Smithsons tidigaste artiklar hette ”Entropy and the New Mo-numents” (1966). Den redogjorde för den samtida konstscenen i USA och tog för sin beskrivning av bland annat urban sprawl utgångspunkt i termodynamikens föreställning om förvandlingar, förfall och tilltagande oordning. Thomas Pynchon inledde också sitt författarskap i entropins tecken. Redan 1960 publicerade han novellen ”Entropi” där den döende burfågelns öde bär syn för värmedödens sägen. Han har sedan utvecklat temat, särskilt i romanen Buden på nummer 49 (1966), där han kopplade samman termodynamik och informationsteori och lanserade ogripbara, mångtydiga litterära texter som ett slags motståndets estetik i entropi-avseende. Det sofistikerade konstverkets kristalliskt föränderliga mång-sidighet motverkar entropins utplånande av menings bärande skillnader. I Åsa Maria Krafts och Tuija Nieminen Kristoferssons lyriska texter återspeglas entropin som pågående realitet – socialt, sceniskt hos Kraft: Irakkrig, växthuseffekt; fysikaliskt hos Nieminen Kristofersson: erosion, nedsmältning, ”jordens millingmachine” – medan hos dem båda språket, föreställningarna och de möjliga läsarterna växer som kristaller; det lju-dande o:et hos Nieminen Kristofersson, luftbubblan och pratbubblan, som mimar munnens hål alltmedan syrgasen slinker in. Och när tex-terna som här placeras intill andra texter sprids betydelserna ytterligare. Plötsligt dyker lastbil(d)en från Smithsons Stora saltsjö upp i Nieminen Kristoferssons text. Och när, hos Kraft, fatalt nog metangasen släpps loss ur den frusna tajgan är det allt gömt och glömt den vill påminna oss om. Samma minnets och glömskans ömsesidighet som Lars Jakobson i sin nya, ännu outgivna roman, Vännerna, än en gång iscensätter som en variation på Citizen Kanes gamla rosebud, fast här med uppfinnaren, företagsledaren och folkhemsexploatören Janis Rokka i huvudrollen och med ett gult usb-minne på den röda kälkens plats. I Lars Jakobsons på en gång faktiska och kontrafaktiska förortshelvete Kymlinge norr om Stockholm med den i ruiner lagda kolosskulpturen av folkhemsikonen och statsministern Per Albin Hansson i fonden spelas verkligen fram-tiden upp baklänges, vilket Smithson var inne på redan i essän från 1966,


25

där de för evigheten uppförda modernistiska monumenten framstår som i förtid föråldrad futurism. Lars Jakobsons romanessäistiskt föregripna framtid är otäckt välbekant som samtid, det känns hemskt hemma. Om att med språket och konsten övervinna tillvarons realiteter vitt-nar alla de fåglar som här obehindrat rör sig mellan texterna och mellan bilderna och texterna: sidensvansen i Vladimir Nabokovs Blek låga som dödsstörtat mot fönsterspegeln, vilket upprepas på nytt i Andreas Eriks-sons bild, den kristalliserade blåmesen hos Stendhal, Pynchons burfå-gel, stararna och starflockens skugga hos Nieminen Kristofersson. Vilket var först, svalan eller boet? frågar sig Rokka i Vännerna. I Borges ovan nämnda utläggning om det imaginära landet Tlön nämns några fåglar som sägs ha räddat ruinerna av en amfiteater. När W. G. Sebald, utan att nämna Borges vid namn, i Saturnus ringar erinrar sig en kuslig upplevelse på stranden, som dessutom har med spegeln hos Borges att göra, dyker de här fåglarna plötsligt upp; som flyttfåglar som övervintrat i fantasins land; ett exempel på den fantastiska världens intrång i den verkliga värl-den, som Borges formulerar det. Det är samtidigt en definition av konst som påminner om Smithsons tankelek i ”Händelser under en spegelresa i Yucatan”, om att se världen med en fjärilslarvs eller flugas ögon, vil-ket med stort teknisk bravur iscensatts av TV-teamet i Donna Haraways reportage-essä. Berättarperspektiven i flera av de skönlitterära bidragen, Krafts, Nieminen Kristoferssons, Jakobsons, är ofta just så oredovisat ut-ommänskliga, som de exempel Haraway är inne på, att de därför förmår frammana något radikalt nytt och annorlunda. När Sebald utvecklar sitt entropitema sker det alltid i tynande ljus och med flämtande reflexer, särskilt i Saturnus ringar; den glimmande glöden som är allt som blir kvar av de nedbrunna skogarna. Ofta är skenet rött. Frågan är om inte det är ett återsken av Nabokov, ett tecken på Nabokovs närvaro hos Sebald, särskilt romanen Blek låga, där det bleka ljuset i titeln går tillbaka på Shakespeares Timon från Athen, som en påminnelse om hur naturligt författare lånar från varandra, just så som i naturen månen stjäl sitt sken från solen:


26

En tjuv är solen, plundrar vida havetMed dragningskraft; en ärketjuv är månen Han stjäl sin bleka låga ifrån solen;En tjuv är havet, som upplöser månenI salta tårar; jorden är en tjuv, Som tär och närs utav en gödsel, stulenFrån alltets drägg.

eller blänket av det förlorade hemlandet i den landsflyktige berättarens minne i Blek låga, det nordiska Zembla, som påminner om Nabokovs ryska ursprung, där ur slottens fönster blinkande, menande solkatter sig-nalerar hemliga meddelanden, eller som en hälsning från döda anförvan-ter som när den avlidna dottern Hazel i poeten John Shades dikt ”Blek låga” i en fjärils form etablerar kontakt med sina sörjande föräldrar via faderns diktrader om förlusten:

I doktor Suttons rutor speglas den sjunkande solens sken som skall förgå./…/En mörk Vanessa med ett djuprött bandfladdrar i solen över markens sand

Nabokov är förbunden med döden hos Sebald. Han är en avliden före-gångare, men hans förmåga att överleva som författare är samtidigt ett upphävande av livets enkelriktade övergång i död; hos Sebald, med hjälp av Nabokov, pågår en tät trafik fram och tillbaka mellan liv och död, där-med upphävande tidens enkelriktning, i ljuset av det som Nabokov kallar ”läsbarhetens underverk”: eldflugornas kodsignaler och fladdermusflyk-tens tydbara tecken mot himlen. I sin entropiessä citerar Smithson Nabo-kov: ”framtiden är bara det gamla baklänges”; eller ta fjärilarna i ”Händel-ser under en spegelresa i Yucatan”, deras ”ryckiga mönster” när de talande nog flyger in i och sprids av bilantennen; och det röda hos Smithson, i mottot, av G.K. Chesterton, till essän ”Spiral vågbrytare”:


27

Rött är det gladaste och mest fruktansvärda i vår fysiska värld; det är den häftigaste tonen, det intensivaste ljuset, det är det stället där väggarna i vår tillvaro är som tunnast och någonting bakom brinner igenom.

Den berömda gula fläcken hos Proust, sinnebilden för den estetiska upp-levelsen och medvetenheten i På spaning efter den tid som flytt är samtidigt ett dödens märke. Författaren Bergotte urskiljer den gula murytan på Vermeers tavla i sitt dödsögonblick. Den röda färgen hos Smithson, hos Nabokov, Jakobson, Kraft och Sebald, framstår som en motsvarighet till den gula fläcken hos Proust; livsförhöjande påminnelser om förgänglig-heten. Snöflingor smälter på fickurets boettlock och kyler ned det rosa-färgade, kroppsvarma guldet hos Jakobson. Allt det röda i textmaterialet till Livsformer ter sig som en återspegling av den fysikaliska rödförskjut-ningen, det expanderande universums tecken, de bortrusande galaxerna som sprider sig i universum, alltings förskingring, tomhetens tillväxt; kos-misk aftonrodnad.


Documents

LIVSFORMER SVE.indd 5 09-08-25 13.54