Medborgarbladet 3/13

70 ÅRMEDBORGARBLADET

medborgarbladet

Vad göra åt den sVenskspråkiga Vården?”Efter att vi insåg att någonting måste göras besökte vi de svenskspråkiga social- och hälsovårdanrättningarna och såg situationen med egna ögon” Astrid Thors, sidan 16

åsa gustafsson:” Inom EU behövs representation av ett liberalt

parti från Finland”. Sidan 20

UtsjokiUtsjoki, landets nordligaste stad, är beläget vid norska gränsen. Också där tampas man med tvåspråkiga skolor och minoritetsärenden. Sid. 10–13

Christina gestrin: ”Tanken bakom reduceringsfisket är dels att dra nytta av miljö-aspekten: all fosfor och allt kväve som försvinner, dels att få ett ben till för yrkes-

fiskarna att stå på” S. 6

3

NR

3. JUN

i 2013.

GR

UN

dAT 19

43. S

pRåkR

öR

föR

Sfp.

då regeringen den 22 juni firar sitt tvårs kalas ser de ekonomiska siffrorna dystrare ut än ti-digare. De färskaste prognoserna visar att vår statsskuld närmar sig 100 miljarder euro, ar-betslösheten fortsätter stiga till nästan nio pro-cent, BNP minskar under året med 0,8 procent, konsumenternas köpkraft fortsätter att sjunka och exporten krymper till följd av en minskad efterfrågan på den internationella marknaden.

Dessa siffror ska sättas i relation till vilka målsättningar regeringen hade då regerings-programmet skrevs. Då var målet för reger-ingens ekonomiska politik bland annat en håll-bar ökning av ekonomins tillväxtpotential, en ökad sysselsättningsgrad, en positiv utveck-ling av hushållens köpkraft och en förbättring av den internationella konkurrenskraften och industrins verksamhetsbetingelser.

Väljarna har all orsak att ställa sig frågan: vad har gått snett?

Den kanske största orsaken är att den glo-bala ekonomin inte har återhämtat sig med den fart som vi trodde ännu för två år sedan. För tillfället ser vi dock en viss ljusning i tun-neln vad gäller den internationella markna-den, vilket även på sikt borde hjälpa vår egen statsekonomi.

Ett faktum är ändå att ifall vår export industri inte är konkurrenskraftig så spelar det ingen roll hur gynnsam den globala markanden är. Här lig-ger pudelns kärna och nyckeln till en sundare ekonomi. Vi behöver bättre verksamhetsför-utsättningar för våra företag och vår industri.

”I teorin borde en regering med partier från vänsterförbudet till samlingspartiet ha förutsättningar att åstadkomma nödvändiga arbetsmarknadsreformer. Så är dock inte fallet.”

Johan Johansson

PaRtisekReteRaRe

Ett steg i den riktningen var regeringens om-diskuterade beslut att sänka samfundsskatten. Ett beslut som inte applåderades av den ide-ologiska vänstern, men som var helt nödvän-digt. Nu ska industrin upp till bevis genom att expandera!

En central produktionsfaktor i en expande-rande industri är tillgången på arbetskraft. En tillgång som i Finland minskar med rasande fart de kommande åren.

En förlängning av arbetskarriärerna är föl-jande nödvändiga åtgärd. SFP har under hela regeringsperioden varit tydlig med att arbets-karriärerna måste förlängas. I början, i mitten och slutet av karriären. Studiestödet måste bli mer sporrande, arbetstrivseln måste för bättras och pensionsåldern måste höjas.

Politiskt är detta en het potatis. I teorin bor-de en regering med partier från vänsterförbu-det till samlingspartiet ha förutsättningar att åstadkomma de nödvändiga arbetsmarknads-reformerna. Så är inte fallet. Vänsterpartierna gick till riksdagsval med löftet att inte justera den lagstadgade pensionsåldern. Ett löfte som nu håller på att stå vårt land och de komman-de generationerna dyrt!

SFP har beredskap att fatta nödvändiga be-slut, frågan är om de övriga regeringspartier-na har det?

Alla läsare önskas en skön och avkopplan-de sommar!

ledare konjunktur /// regering /// åtgärderM

s. 2 MEDBORGARBLADET. nr 3 2013.

¬¬ innehåll nr. 3 2013

»Under de föl-jande fem åren måste vi få Europa på ny bog.» Nils torvalds

»Man måste utgå från bar-nets rätt till sitt modersmål.» ante aikio

»Kan vi ha ett rättsligt sam-arbete med ett land som till-lämpar döds-straff?» anna-Maja Henriksson

»Kulturen är ju det viktigas-te ett land har. Vad är ett land utan kultur?» Camilla Nylund

»Tack vare reducerings-fisket kan vi få massor av fos-for bort från våra vatten-drag» Christina Gestrin

6 10 15 23 26

¬¬ konstnären kim simonsson är känd för sina karakteristiska keramik-figurer. Simonsson har nu fått Svenska Kulturfondens konstpris. Läs mer på sidan 32.

medborgarbladet Grundat 1943. Simonsgatan 8 A, PB 430, 00101 HelsingforsTfn (09) 693 070, fax (09) 693 1968

ChefredaktörJohan Johansson

redaktionViktor Grandell, 045 657 96 59 [email protected]

layoutViktor Grandell

adressÄndringarMay Myrberg, (09) 6930 7245, [email protected]

tryCkeriUPC, Vasa 2013

annonsförsÄljningOy Nordinfo Ab, (09) 888 60 18 Lillviksvägen 6, 02360 Esbo

[email protected]

utgiVningsdatum 2013: Nr 1 - 22.2Nr 2 - 19.4Nr 3 - 28.6 Nr 4 - 11.10 (materialdag 27.9)Nr 5- 13.12 (materialdag 29.11)

pÄrmbild: Petri Horttana: Pink Mountain, 2013. Ofärdig del av serien ”Friendly autopsy”.

¬¬ kontakta oss¬¬ skulpturer

MEDBORGARBLADET. nr 3 2013. s. 3

svenska folkpartiets 108:e partidag gick av stapeln den 7 till 9 juni i Borgå. Partida-gen bjöd på mångsidig och bra debatt. Tillåt mig en liten tillbakablick på årets viktigaste SFP-evenemang.

Inledningsvis vill jag tacka ödmjukt för det

stora förtroende som partidagen visade mig. Det är en glädje att vara partiledare för vårt parti! Jag vill också välkomna Åsa Gustafsson som är ny i partipresidiet och samtidigt är det fint att Anna-Maja Henriksson och Päivi Storg-ård fortsätter som vice ordförande. Vi ska till-sammans göra vårt bästa för att lotsa partiet vidare mot nya utmaningar och framgångar.

Enligt mig handlade partidagens intressan-

taste debatt om hur vi ska komma åt de flitfäl-lor som tyvärr är inbyggda i bland annat vårt social- och skattesystem. Svensk Ungdom hade gjort en motion om att införa negativ inkomst-skatt. I slutändan ville partidagen inte låsa sig vid den här modellen men samtidigt beslöt man att SFP ska ta initiativ till ett nytt skattesystem som motarbetar flitfällor och svartjobb, främ-jar sysselsättningen och stärker de finländska företagens konkurrenskraft. Jag efterlyste re-dan på partifullmäktige i maj dylika lösning-ar och konstaterade att det är den här typens frågor den sittande regeringen behöver ta sig an för att med gott samvete kunna säga att vi gjort vårt allt i en tid som varit sällsynt utma-nande för vårt land. Inför budgetrian i augus-

En tillbakablick på partidagen

Carl haglund

PaRtioRdföRaNde

ti ska vi hålla framme de här frågorna. Partiet kommer också att ordna ett stort seminarium om flitfällor i medlet av augusti tillsammans med Svensk Ungdom.

Partidagens hetaste debatt handlade för sin

del kommunreform. Det här var väntat. I den här frågan gäller det för oss i riksdag och re-gering att ännu bättre än tidigare förmedla var-för det är viktigt att SFP är med och påverkar dessa alldeles centrala frågor. Samtidigt har vi anledning att lyfta upp de framgångar vi haft i förhandlingarna. Framgångarna till trots är det förståeligt att de pågående reformerna väcker känslor och debatt. Den 7 september samlas alla SFP:s fullmäktigeledamöter från hela lan-det till en kommundag i Tammerfors med just reformerna som tema.

Det viktigaste och mest centrala budskapet

från årets partidag var toleransen. Partidagen tog bestämt avstånd från näthat och rasism, fe-nomen som tyvärr varit allt för framträdande i vårt land på senare tid. Det här budskapet ska vi aktivt föra ut var än vi rör oss. Under vecko-slutet i Borgå diskuterades också det komman-de Europavalet flitigt. Glädjande nog medde-lade också ett antal personer om sin vilja att kandidera i valet. Intresset för att bevara den svenska rösten i Bryssel är stort! Det här bådar gott för det kommande året. Jag vill önska er alla en skön sommar!

”vi ska tillsammans göra vårt bästa för att lotsa partiet vidare mot nya ut maningar och framgångar.”

ordfÖrande partidag /// flitfällor /// toleransM


på nya posterannalena fokuserar på det lokala Nya vindar blåser i Åboland i höst, då annalena sJÖblom inleder sitt arbete som verksamhets koordinator för Kimitoön och Pargas. Annalena, som senast arbetat med projektet Kimitoön självförsörjande på energi, valde i tiden SFP för liberalismen, skärgårdsfrågorna och tvåspråkigheten, men också för att SFP för en bra miljöpolitik. Intresset för politik vaknade redan som studerande vid ÅA.

I sitt jobb kommer Anna-lena att fokusera på lokalpolitiken i Kimitoön och Pargas. Målet är att vinna tillbaka mandaten som i senaste kommunal-val lånades ut till andra partier.

-Vi ska sätta fokus på det lokala. I Åboland har vi gjort två större kommun-sammanslagningar, och det är de två kommunerna som jag särskilt ska arbeta med. Tillsammans ska vi hitta de arbetssätt och de modeller som vi behöver för att stöda våra lokala politiker. Vi har tuffa ekon-omiska tider framför oss som kan innebära att våra strukturer ändras. Vi ska hitta vägar för att möta de utmaningar vi får, säger Annalena. säger Nylund.

snus

snusförbud kostar miljonerfinland går miste om cirka 40 miljoner euro om året i utebliven to-baksskatt på grund av förbudet att sälja snus i landet. – Om mindre summor har vi kämpat superhårt vid budgetmanglingar och ändringar i beskatt-ningen, säger riksdagsle-damot Astrid Thors..

stort intresse för eu-kandidaturredan nu har flera anmält intresse för att ställa upp för svenska folkpartiet i det företsående eu-parlamentsvalet.

Under partidagen i Borgå i juni meddelade sit-tande parlamentariker nils torvalds att han vill ställa upp i nästa val. Innan hade riks-dagsledamoten från Nylands krets Christina gestrin samt SFP:s vice ordförande päivi storgård anmält sitt intresse. Under partidagen höll dessutom Svenska riksdags-gruppens generalsekreterare bJÖrn månsson ett anförande där han meddelande att

han överväger en kandidatur.– Intresset att kandidera i vårens EP-val är

glädjande stort bland våra politiker vilket bå-dar gott för våra möjligheter att förnya SFP:s mandat i parlamentet, säger partisekreterare Johan Johansson.

Europaparlamentsvalet år 2014 har tidi-garelagts till maj månad. Valen förrättas två veckor tidigare på grund av pingsten, som är en helgdag i många medlemsstater.

Nästa års val blir det åttonde sameuropeis-ka i ordningen och det femte i Finland sedan inträdet i den europeiska unionen år 1995.

sfp i helsingfors gläds åt barn-trädgårdslärar- utbildningenåbo akademis styrelses beslut att fortsätta barnträdgårdslärarutbild-ningen i helsingfors emottas med glädje av sfp i helsingfors.

– Så länge som det råder brist på yrkesbe-höriga barnträdgårdslärare i huvudstadsre-gionen är en egen utbildning nödvändig, sä-ger SFP i Helsingfors kretsordförande Johan ekman om beslutet.

– Tyvärr är även bristen på barnskötare på-taglig inom barndagvården i Helsingforsregi-onen. Det blir vår nästa utmaning.

¬¬ nils torvalds meddelande under partidagen i Borgå att han ställer upp i europaparlamentsvalet.

i korthet nr 3


Reduceringsfiskegör nytta

fiskeM


¬ På Kuggen, vid foten av Em-salö bro, står en ny gul kran. Den ser inte speciellt märkvär-dig ut, men den är en del av re-sultatet av ett hårt arbete för att förbättra Östersjöns vattenkva-litet, ekosystemets funktion och fiskarskråets verksamhetsförhål-landen.

Kranens funktion är nämligen att lyfta så kallad mindre värde-full fisk, mörtfiskar som braxen, mört och sutare, ur fiskebåtar. Fiskbeståndet har under senare tid förändrats så att mörtfisken och braxen har ökat märkbart, vilket har försvårat förutsättning-arna för yrkesfiskarna och mins-kat fritidsanvändningen av våra vattendrag. Braxarna och mör-tarna innehåller också myck-et näring: fosfor och kväve. Får man bort stora mängder av den typen av fisk får man också bort stora mängder fosfor och kväve. Ett sätt att få bort fisken är att helt enkelt fiska upp den, vilket kallas för reduceringsfiske. Detta krä-ver yrkeskunniga fiskare, en er-sättning som gör arbetet attrak-

tivt för fiskarna samt metoder för att dra nytta av fångsten. Så småningom börjar dessa pussel-bitar falla på plats. Kranen är en av dem, en del i den kedja som behövs för att få fisken ur vatt-net till konsumenten.

Riksdagsledamot Christina gestrin har varit aktiv i ska-pandet av ett stödsystem för att möjliggöra reduceringsfisket. Gestrin gjorde sin första bud-getmotion i ärendet år 2010, vil-ket ledde till en penningsumma som möjliggjorde behövliga sats-ningar på området. År 2012 gjor-de Gestrin en till budgetmotion som ledde till att riksdagen ökar reduceringsfiskebudgeten för år 2013 med 500 000 euro.

– Det var yrkesfiskarna som kom med idén, säger Gestrin.

– klaus berglund från Ingå var aktiv i början och jag hjälpte honom så mycket jag kunde. Alla fiskare led av samma problem: mört och braxen finns i överflöd och det fanns inget sätt att an-vända dem. Dessutom innehåll-er de så mycket kväve och fos-for att de borde upp ur vattnet.

Så Gestrin, som satt i finans-

teXt: viktor grandell, mari hokkanen

Så kallad skräpfisk ger o önskad näring åt Östersjön och tränger ut våra vanligaste matfiskar, vilket gör livet surt för de finländska yrkesfiskarna. Nu har ett program för att fiska ut den mindre värdefulla fisken påbörjats, vilket ska ha långtgående positiva konsekvenser för miljön och fiskeri näringen.

¬¬ yrkesfiskaren mikael lindfors och riksdagsledamot Christina Gestrin är överens

om att reduceringsfisket behövs.

Reduceringsfiskegör nytta


utskottets jordbruksdelegation, började lobba för reduceringsfisket i riksdagen.

Efter förhandlingar fick Gestrin loss en knapp miljon. De pengarna gick till ett tillfäl-ligt fångstbidrag: 43 cent per kilo fångad med ryssja, drygt 30 cent per kilo fångad med trål.

– Men processen är lång: det är inte så där bara för fiskarna att sätta igång att reducerings-fiska. Det behövs en infrastruktur, nya dyra fis-keredskap och någonting att göra med fångs-ten, säger Gestrin.

Den mindre värdefulla fisken kan bland an-nat användas till föda, till foder och att göra biogas av.

– Vi försöker nu fixa en förvaringscontai-ner hit bredvid kranen, säger fiskaren mikael lindfors från Emsalö, en av dem som kom-mer att börja reduceringsfiska bara infrastruk-turen är ordnad.

Containern ska mala ner fisken och blanda den med myrsyra, vilket skapar en fiskmassa som kan användas till både biogas och päls-djursfoder. Just nu råder en stor efterfrågan på foder.

– Ännu bättre är det förstås att göra mat av den. Mycket skräpfisk har sålts för det än-damålet till bland annat Estland. Men det be-talar inte sig riktigt: fiskens pris är för lågt, i synnerhet efter att fångstbidraget försvinner,-säger Lindfors.

Därför skulle en container behövas invid

kranen i Kuggen. Då fisken mals ner till fisk-massa som blir biogas behöver man ingen dyr nedkylning och lagringsproblemet försvinner.

– Plus att vi får fisken bort ur sjön, säger Lindfors. Som en medlem av den allt mindre gruppen finländska yrkesfiskare är det viktigt för honom, eftersom det inte är någon idé att fiska med nät där det finns braxen.

Tanken bakom reduceringsfisket är dels att dra nytta av miljöaspekten, dels att få ett ben till för yrkesfiskarna att stå på, säger Gestrin.

– Tack vare reduceringsfisket kan vi få mas-sor av fosfor bort från våra vattendrag.

I år har fångst av kring 3 miljoner kilo mört-fisk möjliggjorts, vilket betyder att ungefär 24 ton fosfor försvinner från Östersjön. Enligt upp-skattning kan man reducera fosforbelastning-en i skärgårdsvikarna med 10-25 procent med hjälp av reduceringsfisket, som dessutom är en kostnadseffektiv åtgärd jämfört med andra vattendragsinvesteringar.

– Finland har förbundit sig att minska fosfo-rutsläppen i Finska viken med 150 ton per år, vilket inte är en helt lätt uppgift. Bara därför bör vi satsa på reduceringsfisket, säger Gestrin.

Reduceringsfisket ställer krav på såväl fis-keutrustningen som på logistikkedjan; fiskens färd från vattnet till slutkonsumenten.

– All teknik är ny, den har utvecklats för det här. Många av problemen som man stötte på i början börjar vara lösta nu, säger Gestrin.

fakta

reducerings-fiske

¬¬ reduCeringsfiske handlar om att fiska bort underutnyttjad fisk som mört, braxen och sutare från finska kust-vatten och insjöar.

¬¬ meningen med re-duceringsfiske är att förbättra yrkesfiskets allmänna förutsättning-ar, främja utbudet av in-hemsk fisk, förstärka bestånden av värdefull fisk (t.ex. abborre och gös) samt förbättra kustvattnets tillstånd.

¬¬ ntmCentralerna vid kusten har gjort miljövårdsavtal om re-duceringsfiske med kring 100 yrkesfiskare i havsområdena.

¬¬ reduCeringsfisket ska vara håll-bart och inte öka fis-keansträngningen för andra fiskarter.

¬¬ Christina gestrin tror starkt på reduceringsfisket som miljöförbätt-rande metod. I år har man möjliggjort en så stor fångst att 24 ton fosfor kan avlägsnas från Östersjön.

fiskeM


Enligt Lindfors är fiskarskrået också intres-serade av reduceringsfiske, trots att det hand-lar om ett tungt jobb, tyngre än vanligt fiske.

– För att lönsamheten ska motsvara en bra dags laxfiske ska vi fånga tio ton braxen. Efter att ha gjort det är man ganska mör nästa dag, säger Lindfors.

I egenskap av ordförande för Nylands Fiskar-förbund hoppas Gestrin på att så många fiska-re som möjligt ska börja med reduceringsfis-ke. Nu börjar förutsättningarna för det finnas: snart är infrastrukturen i skick, det finns ett stödsystem och det finns en anställd för att öppna marknaden för mindre värdefull fisk.

Tjänsten som skapats för att hitta en mark-nad för braxen och mört är viktig: tidigare har den inhemska efterfrågan varit för liten. Att en sådan nu börjar dyka upp är ett stort steg.

– Vi har bland annat diskuterat möjligheten att använda mer inhemsk fisk i Amicas storkök, säger Gestrin.

Vissa storkök har redan anammat den så kallade mindre värdefulla fisken: Gestrin och hennes kolleger äter regelbundet braxen i riks-dagshusets cafeteria. ■

fakta Braxen

¬¬ abramis brama¬¬ braXen kan bli upp till 80 centimeter lång

och kan väga så mycket som 11 ki-logram, men är i allmänhet betydligt mindre.

¬¬ braXen är en stim- och bottenfisk.

¬¬ bÖJning: en braxen, flera braxnar.

mört¬¬ rutilus rutilus¬¬ mÖrten kan bli upp till 50 centimeter lång,

men är vanligtvis kring 20 cm.¬¬ en fullvuXen mört väger kring ett halvt kilo.¬¬ mÖrten

används som föda främst i Öst-europa.

¬¬ i norden används mörten främst som agn eller som pH-mätare: om mörten kan fortplanta sig i en sjö är pH-värdet tillräckligt högt.

skräpfisk eller delikatess?

¬ Kocken och matprofilen filip langhoff har gjort en gedigen karriär inom restaurangbran-schen och är för tillfället aktuell med stjärnskottet bland Helsing-fors restauranger: Ask, i Krono-hagen. Langhoffs restaurang spe-cialiserar sig på närproducerad och ekologisk mat och dryck.

– Braxen är en annorlun-da fisk, men absolut ätbar, sva-rar Langhoff på frågan om vad man ska göra med all Braxen i våra vatten.

– Nästa vecka ska jag till ex-empel servera rökt braxen med potatis och ramslök åt 1 000 människor på festivalen Taste of Helsinki.

Langhoff gör bland annat brandade, en spansk rätt på fisk och potatis, av braxen.

– Och som färs blir brax-en precis lika bra som gädd-färs. Braxen har ett väldigt gott kött bara man orkar ta bort be-nen. Vi får vår braxen från vår normala fiskleverantör: vi har bland annat använt braxen från Ingå i vår mat.

Langhoff rekommenderar också braxen för fiskbullar och fiskbuljong.

– Mört har jag själv inte an-vänt, men jag gissar att den kan bli väldigt god som rökt, säger Langhoff. ■

Braxen kallas för skräpfisk, men duger gott för också de mest kräsna kulinaristerna. Det kan bli dyrt att tillreda fisken på grund av alla ben, men köttet är väldigt gott när det väl är preparerat.


¬ Enligt Utsjokimodellen går de samiskspråkiga barnen i åt-skilda klasser i årskurserna 1-6. Under den tiden talas enbart sa-miska under lektionerna. I hög-stadiet får barnen en del av un-dervisningen på finska. Elever som har finska som hemspråk delar skolbyggnad med de samis-ka eleverna.

Att eleverna vistas i samma skolbyggnad leder, enligt Ras-mussen, till att samiskan lider.

– Barn från tvåspråkiga skolor är mer sällan flytande i samiska

Diskussionen om tvåspråkiga skolor handlar delvis om hur elever som talar majoritetsspråket vinner på att serveras en dos minoritetsspråk. Forskaren Torkel Rasmussen vid Tromsö universitet varnar för att drömmen inte behöver bli sann och använder experimentet i Utsjokis skola som varnande exempel.

”Utsjoki-modellen fungerar inte”

än barn från enspråkiga skolor, säger Rasmussen.

De samiska eleverna talar fin-ska med varandra och med an-dra elever under rasterna. Samis-kan är enbart närvarande under lektionerna.

– Vanorna från skolan följer sedan med hem. Eleverna talar inte samiska med sina syskon längre och fast föräldrarna talar samiska med barnen blir de inte flytande i språket. De blir bättre på finska, säger Rasmussen.

Rasmussen har i sin forskning gjort en jämförelse med skolor-

na i staden Tana, över gränsen på den norska sidan. Där går de samiska eleverna i en egen skola, vilket enligt Rasmussens forsk-ningsresultat är entydigt bättre för minoritetsspråket. Rasmus-sens resultat stöder den Tax-ellska paradoxen.

– Om man ska grunda tvåsprå-kiga skolor i Finland, följ inte Ut-sjokimodellen, är Rasmussens råd.

Enligt Rasmussen finns det två sätt att råda bot på situatio-nen i Utsjoki: det lätta sättet är att separera den finska och sa-miska skolan.

teXt & foto: viktor grandell ”Vanorna från

skolan följer sedan med hem. Eleverna talar inte samiska med sina syskon längre och fast föräldrarna talar samiska med barnen blir de inte flytande i språket”Torkel Rasmussen

tvåspråkiga skolorM


– Ett svårare sätt är att bygga upp den tvåspråkiga skolan på nytt, på ett sätt som gör den sa-misk i grunden.

Enligt Ante Aikio, samisk ling-vist och forskare vid universite-tet i Uleåborg garanterar en två-språkig skola minoritetsspråkets överlevnad endast i idealfall.

– Och då krävs resten av sam-hällets starka stöd, i annat fall stöder en tvåspråkig skola en-språkighet.

Enligt Aikio kan en maximal satsning på minoritetsspråket i barndomen leda till tvåspråkig-

¬¬ torkel rasmussen varnar för att majoritetssprå-ket helt tar över i tvåspråkiga sko-lor där minoritets- och majoritets-språk samsas om utrymmena.

het i vuxenåldern. En stränga-re Taxellsk paradox, med andra ord.

– Man måste utgå från barnets rätt till sitt modersmål. Finland är ett väldigt enspråkigt land jämfört med andra länder. Rätt-en till det finska språket är där-för svår att förlora, barnen lär sig nog finska i Finland, säger Aikio.

Rasmussen och Aikio talade båda vid tankesmedjan Magmas seminarium om tvåspråkighet ti-digare under våren. ■

”En tvåspråkig skola garanterar minoritetsspråkets överlevnad endast i idealfall och för att det ska gå krävs resten av samhällets starka stöd. I annat fall stöder en tvåspråkig skola enspråkighet.”– ante aikio, universitetet i uleåborg.


rÁb sÁpmi

sfp besökte utsjoki ¬ Svenska folkpartiets partisty-

relse gjorde ett besök i Utsjoki, den nordligaste kommun där SFP har kommunalfullmäktigemed-lemmar, i mitten av maj.

Partistyrelsen bekantade sig bland annat med den tvåspråki-ga skolan samt med kulturcentret Sajos, som också används som

Same tingets lokaler. I dem höll Sametingets ordförande Klemet-ti Näkkäläjärvi, också känd från SFP-sammanhang, ett anföran-de om Sametingets verksamhet.

Utsjoki grundades 1876 som den nordligaste staden i Finland och bebos av knappt 1 300 invå-nare på 5370 kvadratkilometer.

Utsjoki är den enda kommunen i Finland där en majoritet av be-folkningen talar samiska.

Sex av samerna i Utsjoki ställ-de upp för SFP i det senaste kommunalvalet. Två blev inval-da: Asla Järvensivu, som berättar om det på sidan invid, samt Heik-ki Uula-Petteri Somby. ■

M


¬ Innan det senaste kommunalvalet funderade asla Järvensivu på vilket parti som passade honom bäst. Tidigare har samiska kandidater i utsjoki samlats på en så kallad ”samelista”, men den splittrades och delades upp. Till sist fram-stod minoritetspartiet SFP som ett klart val, vil-ket ledde till att SFP för första gången gjorde intrång i den lappländska kommunalpolitiken.I Utsjoki fungerar valkampanjarbetet inte som i andra delar av landet. Inga kandidater står på torgen eller utanför affärerna. En kandidat som försöker göra kampanjarbete bland be-kanta på krogen eller parkbänken finner sig snabbt sitta ensam.

– Så jag och min stödgrupp gick från hus till hus i stället, säger Asla Järvensivu.

Vanligtvis är det partiet eller släkten som bestämmer utgången. Järvensivu har en liten släkt, vilket inte bådade gott. Men Järvensivu berättade om sin valplattform, mest språkfrå-gor och hur de traditionella näringarna ska överleva, i de hus han besökte och det räck-te ända fram.

– Jag är nöjd med resultatet, säger Järven-sivu.

Hans val av parti väckte visserligen frågor och fördomarna mot SFP var många.

– Den första frågan var vanligtvis ”varför SFP” och den andra ”är du svensk”, men efter att det var avklarat kunde jag föra konstrukti-va diskussioner med väljarna och nå samför-stånd i de viktiga frågorna. SFP visade sig inte vara det troll som fördomarna mot partiet dik-terade, säger Järvensivu.

Där dammet hade lagt sig efter valet tog förhandlingarna om nämndplatserna vid. En-ligt Järvensivu var utgångspunkten intressant: Centerpartiets traditionsenliga maktposition hade fått sig en törn till Samlingspartiets fördel.

– Vi siktade på ordförandeposten och en tilläggsplats i bildningsnämnden, vilket lycka-des. Grälen om platserna var en ögonöppna-re för en nybörjare som jag. Men vi fick vad vi var ute efter och tvingades inte ge efter, så vi är nöjda, säger Järvensivu. ■

SFP var ett klart val för Järvensivu


PARTIDAGEN I BORGÅ 2013

”europa behöver sina liberaler. det är av yttersta vikt att vi kontrollerar våra offentliga utgifter; en skuldsatt stat betyder nämligen i klarspråk att dagens generation stjäl av sina egna barn”– Sir Graham Watson, ELDR:s ordförande

”för vanliga människor är det egalt om sjukvårdsledningen eller bildningsdirektören sitter i samma by eller stad. det är inte till dem folk i regel har ärenden, utan det är till närserviceenheterna. det centrala är att lilla stina får dagvård när pappa ska tillbaka på jobb efter föräldraledigheten. att faster brita får en värdig ålderdom med tillräcklig hemservice. att vi får tandläkartider när vi behöver dem och att hälsovården fungerar när mykoplasmaepidemierna går som värst”– Anna-Maja Henriksson, justitieminister och SFP:s vice ordförande

partidagM


¬¬ benita nordgren, vasa, Christina Nygård, Malax och Svenska kvinnoförbundets ord-förande Carola Sundqvist deltog i partidagssupén på lördagskvällen.

¬¬ peter baCka, oravais och Kjell Wennström från Åbo.

¬¬ ChefredaktÖren fÖr borgåbladet och Östra Nyland Michaela Röman, Tove Ørsted, Helsingfors och Karin Hautamäki, Helsingfors.

¬¬ sammanlagt loCkade sfp:s parti-dag långt över 300 människor till Borgå i juni. Nästa år förväntas partidagen gå av stapeln strax innan EU-valet.

Bilder:johan hagström


¬ gunilla englund, som har en lång och mångsidig bakgrund inom de svenska social- och häl-sovårdstjänsterna i Helsingfors, har av SFP:s stadsfullmäktige-grupp i Helsingfors fått uppdra-get att skriva en rapport över ser-vicens tillstånd i Helsingfors.

I medlet av juni kunde rap-porten överlämnas till biträdan-de stadsdirektör laura räty.

– Efter att vi insåg att någon-ting måste göras besökte vi de svenskspråkiga social- och häl-sovårdanrättningarna och såg si-tuationen med egna ögon, säger

stadsfullmäktigemedlem, riks-dagsledamot astrid thors.

Det resulterade i att stads-fullmäktigegruppen kontakta-de Gunilla Englund, som skrev en rapport om situationen, med tillhörande förbättringsförslag.

– Ett av de viktigaste förbätt-ringsförslagen är att inrätta ett register över vårdspråket, säger Thors.

Det händer nämligen att svenskspråkiga klienter helt en-kelt inte får svenskspråkig vård eller service på grund av att de kan tala finska. Ett register över vårdspråket kunde hjälpa till att para ihop svenskspråkiga kli-

enter med svenskspråkig eller –kunnig vård- eller socialservi-cepersonal.

Thors önskar också att sek-torn skulle anamma Kommun-förbundets program ”tre steg till en bättre service”, som definie-rar hur svenskspråkig service ska fungera i kommunerna.

Bland de andra förbättrings-förslagen som föreslås i rappor-ten finns förslaget om en ordent-lig språkplan samt förbättrade arbetsförhållanden för barn-skyddet.

Flerproducentsmodellen, det vill säga att andra tjänsteprodu-center än de kommunala verken

teXt & foto: viktor grandell ”Det gör mig

orolig att vi tappar svenskspråkig personal samtidigt som klienterna ökar”Astrid Thors

SFP:s stadsfullmäktigegrupp i Helsingfors har kontaktats av tillräckligt många besvikna medborgare som vill klaga på de svenskspråkiga social och hälsovårdstjänsterna i staden för att gruppen ska inse att någonting ska göras. Det blev en rapport, som nu delas ut till de berörda tjänstemännen och beslutsfattarna.

soCial & hälsovård

Svenskan fram i vården

M


tar hand om en del av vården, kunde vara en bra lösning för att garantera svenskspråkig service inom sektorn.

– Men det kan bli svårt i Hel-singfors, speciellt inom social-servicen, säger biträdande stads-direktör Laura Räty.

– Vi har diskuterat det, så vi får se vad som händer då ärendet tas upp i nämnden. Servicesed-larna blir aktuella tidigast näs-ta år. Om det lyckas vore det en bra lösning, men än krävs bered-ning, säger Räty.

Enligt Räty har staden ett gott samarbete med bland annat yr-keshögskolan Arcada, som leve-

¬¬ laura räty, astrid Thors, Gu-nilla Englund och Gunvor Brettsch-neider går igenom den rapport som Englund har sam-manställt om so-cial- och hälso-vårdstjänsterna i Helsingfors.

rerar praktikanter till sektorn.– Men det räcker inte. Per-

sonal behövs hela tiden: om en svenskspråkig behöver vård på morgonen hjälper det inte att en svenskspråkig vårdare har kväll-stur.

Till situationen hör att an-delen svenskspråkiga barn och unga ökar, liksom andelen svenskspråkiga åldringar. Ändå lockar inte vårdyrket tillräckligt många svenskspråkiga.

– Det gör mig orolig att vi tap-par svenskspråkig personal sam-tidigt som klienterna ökar, sä-ger Thors.

Enligt stadsfullmäktigeleda-

mot gunvor brettsChneider är de stora distrikten ett pro-blem. De svenskspråkiga är inte jämnt utspridda över hela Hel-singfors, utan en klient kan bo väldigt långt från nästa men ändå finnas i samma distrikt.

– Folkhälsan lät bli att lämna in en hemvårdsoffert på grund av de långa avstånden. Det skulle ha blivit för dyrt, säger Brettsch-neider.

Problemet är tudelat: klien-terna drar sig också för att besö-ka instanser som ligger för långt borta, någonting som de frivillig-organisationer som intervjuades för rapporten bekräftar.


¬¬ i baltikum, vilnius på bild, släpar jämställdhets-frågorna fortfarande efter utvecklingen i många andra EU-länder. EIGE försöker råda bot på det.

¬¬ foto: petra qvisthämäläinen

JämställdhetM


teXt: andrea nyBerg, janina mackiewicz

¬ Svenska Kvinnoförbundets internationella utskott gjorde ett studiebesök till Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) i Vilnius i början av april. Institutet fungerar som en forsknings- och databank åt EU-kommissionen. EIGE har även ett bibliotek som är öppet för allmänhet-en och som erbjuder material som böcker, tid-skrifter och broschyrer om genusfrågor samt information om olika instanser och organisa-tioner som jobbar med jämställdhet.

För många känns institutets placering i Vil-nius avlägset. En flytt till till Wien, där Euro-peiska unionens byrå för grundläggande rät-tigheter (FRA) också finns, har planerats. För Baltikum, där jämställdhetsfrågor ännu släpar efter i jämförelse med många andra EU-länder, kan ett dylikt institut dock vara en språngbrä-da för att förverkliga EU:s jämställdhetsmål.

EIGE:s främsta uppgift är att producera un-dersökningar och rapporter till Europeiska kommissionen samt att göra undersökningar på uppdrag av EU- ordförandeländerna. Var-je ordförandeland väljer ett område ur hand-lingsplanen för jämställdhet. som skrevs un-der FN:s fjärde världskonferens om kvinnor i Peking år 1995, och jobbar sedan med den frå-gan under sitt ettåriga ordförandeskap i EU. I år är Irland ordförandeland och kvinnor i me-dia har valts som intresseområde.

barbara limanowska, Senior Gender Mainstreaming Officer på EIGE, säger att hon är nöjd över att EIGE:s rekommendationer ofta tas emot väl av ordförandeländerna.

- EIGE:s roll är att erbjuda statistik och kom-ma med rekommendationer. Ordförandelän-derna tar nästan alltid dessa i beaktande, vilket gör vårt arbete meningsfullt, säger Limanowska.

Jämställdhetsinstitutet arbetar för tillfället med att samla ihop en databas av all jämställd-hetsdokumentering som finns i EU-länderna. I pilotprojektet samlar man nu in material från fem länder. Tanken är att alla EU-länder ska finnas i databasen år 2015. EIGE har kring 60 medarbetare och en budget på 50 miljoner euro. Det är lite i jämförelse med EU:s övriga institut. EIGE är den minsta av EU:s över 30 decentraliserade byråer, och det händer där-för att EIGE är tvunget att tacka nej till upp-drag på grund av resursbrist.

Kvinnoförbundets internationella utskott knöt värdefulla kontakter i Vilnius och fick viktig information om hur kommissionen och EIGE arbetar med jämställdhetsfrågor i EU. Största delen av besökarna till EIGE består de facto av nordiska delegationer. Det här bevisar att intresset för jämställdhetsfrågor är stort i de nordiska länderna. Kunskap och insikt i jäm-ställhetsfrågor behövs i alla EU-länder för att vi tillsammans ska kunna bygga ett mer jäm-ställt EU.

litet institut med stora frågor

”ordförandeländerna tar nästan alltid våra rekommendationer i beaktande, vilket gör att vårt arbete känns meningsfullt”Barbara limanowska

Europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE är beläget i Vilnius, vilket kan kännas avlägset från övriga EUinstitut. Men EIGE:s placering i Baltikum kan fungera som en språngbräda för att förverkliga EU:s jämställdhetsmål i området.


¬ grattis till viCe ordföran-deskapet! Hur känns det att sti-ga in i rollen?

− Jag är mycket tacksam över förtroendet jag har fått! Två veck-or innan partidagen visste jag att jag ville ställa upp, efter flera funderare och en förfrågan från kretsen. Avgörande var stödet från medlemmarna samt att jag är en person som fattar snabba beslut och är inte rädd för nya utmaningar och situationer, sä-ger SFP:s färska vice ordförande åsa gustafsson.

– Som rätt ny inom politiken ser jag förstås rollen som en ut-maning, men det blir samtidigt väldigt intressant. Jag hoppas att så effektivt som möjligt vara till förmån för hela partiet.

Åsa är född och uppvuxen S:t

Åsa Gustafsson från S:t Karins valdes till vice ordförande för Svenska folkpartiet under parti dagen i Borgå. Gustafsson vill bland annat arbeta för de ungas väl, en klarare byråkrati samt en tryggad svensk service.

Sociala frågor och gräsrotskontakter

Karinsbo. Även hennes mamma var i tiderna aktiv inom lokalav-delningen i S:t Karins, så det po-litiska kan sägas ”gå i generna”. Inom lokalpolitiken har service på svenska alltid varit något Åsa har velat värna om. År 2000 ställ-de hon upp i sitt första val med ett resultat på 11 röster. Däref-ter bar det av, och i valet hösten 2012 landade Åsa på 187 röster och en fullmäktige- och styrelse-plats i kommunen. Hon har alltid varit föreningsaktiv, och har ak-tivt engagerat sig i brukshundar som hobby sedan 22 år tillbaka.

Som vice ordförande har Åsa som målsättning att besöka lo-kalavdelningar och deras med-lemmar. Vad gäller politik ligger välmående på alla dess fronter henne nära.

− Mina hjärtefrågor baserar sig

på mitt arbete inom sociala sek-torn. Vi måste få mera arbetsplat-ser och ett lönsamt företagande. Situationen för unga är en myck-et aktuell fråga både Finland och som i hela EU – vi måste vända trenden till det bättre. Vår egen social- och arbetslöshetsstödsby-råkrati är mycket svår och upp-muntrar inte till att ta emot kor-tare arbetserbjudanden – dessa är frågor som jag arbetar med dagligen och har konkret erfa-renhet av, säger Gustafsson.

– Jag tror att unga med en god start i livet kan undvika olika for-mer av stödberoende och många därtill förknippade problem. Vi-dare vill jag lyfta fram de pågå-ende kommun- och social och hälsovårdsreformerna. Det är viktigt att arbeta för att trygga den svenska servicen och delta i diskussionen om människans

teXt: anna aBrahamsson

viCe ordfÖrande

”Situationen för unga är en mycket aktuell fråga både Finland och som i hela EU – vi måste vända trenden till det bättre”

M


framtid och välmående. Också många äldrefrågor blir allt vikti-gare i takt med att de äldre blir allt fler i vårt land.

Hur ser du på det stundande EU-valet nästa vår?

− Inom EU behövs representa-tion av ett liberalt parti från Fin-land. SFP har goda erfarenhet-er av samarbete, som också gör att vi har lyckats föra fram vikti-ga frågor om både Finland och EU:s framtid. Jag ser fram emot en bra kandidatnominering och att vi skall vinna valet. Allas rös-ter behövs!

¬¬ enligt åsa gustafsson är fler arbetsplatser och ett mer lön-samt företagan-de högt på agen-dan nu.

¬¬ foto: Johan hagstrÖm

Vad vore din hälsning åt parti medlemmarna?

− Alla ni som arbetar för SFP är guld värda! Utan er aktiva in-sats skulle det inte finnas någon lokal verksamhet. Vi har flera oli-ka lokalavdelningar, och alla är lika viktiga. Inom rikspolitiken bereds nu många ärenden som berör vår framtid, och vi vill alla arbeta för lösningar som baserar sig på människornas välmående och bra SFP- politik. jag önskar er alla en trevlig sommar!

fakta

åsa gustafsson

¬¬ fÖdd: 1974¬¬ bor: s:t Karins¬¬ utbildning: soCionom¬¬ politisk bakgrund: Full-

mäktigeplats (187 röster) och ett 2-årigt mandat i stadsstyrelsen i S:t Karins.

¬¬ tre beskrivande egenska-per Öppen, flexibel, delvis också bestämd.

¬¬ motto vill alltid se mot mor-gondagen, med andra ord inte grubbla på sådant som inte längre kan göras något åt.


Slå vakt om det sanna liberala mandatet

¬ John Maynard Keynes beskrev produk-tivitetsutvecklingen i Europa med att den skulle tillåta oss att jobba 3-4 timmar per dag. Amerikanska sociologer beskrev samhället utgående från ett överflöds-perspektiv där vi skulle leva på att ge ser-vice åt varandra. Så blev det inte.

I diskussionen som nationalekono-mer i dag för finns det en besvärande omständighet: all tidigare teori, den som vi har låtit oss ledas och förledas av, har handlat om börskraschen 1929 och den stora depressionen. Det gäller Keynes, Schumpeter, Friedman och det våra mer hemvävda ekonomiska specia-lister. Det gäller alla oberoende om vi tyck-er oss vara keynesianer eller neoliberaler.

Världen har dock aldrig tidigare upp-levt det vi nu upplever: att vi har en överhängande skuld, som hotar kvä-va oss om vi inte griper in i oerhört be-svärliga och sammanflätade samhälle-liga problem. Och inte nog med det. Den här överhängande skulden är inget finländskt eller grekiskt eller tyskt pro-blem. Det är ett globalt problem, som vi bara kan se i lite olika nationella for-mer i våra olika länder.

Det här betyder att det inte finns någ-ra nationella lösningar. Det går inte att skapa det slutna Finland där en ledare står som en gyllene staty och visar den nationella vägen ut. Det Europa vi lever i förutsätter solidaritet. Det förutsätter inte solidaritet för att vi skulle vara så goda och osjälviska. Det är vi antagligen inte. Den förutsätter det för att vi lider av samma predikament och att våra natio-nalekonomier är så sammanflätade att det inte kan finnas soiniska lösningar.

Samtidigt som vi säger att vi står in-för besvärliga och svåra beslut, som vi måste fatta tillsammans med våra eu-ropeiska systrar och bröder finns det någonting annat som vi måste hålla på dagordningen. Vi står inför någonting som kunde utveckla sig till en social ka-

tastrof. Vi har en ungdomsarbets-löshet och en hotande social misär som understöder obehagliga poli-tiska tendenser. Den Gyllene gry-ningen i Grekland, Jobbik i Ung-ern. Och när vi samtidigt i Finland upplever hot om mord och miss-handel i gammal god IKL-anda,

finns det bara en sak vi måste inse: vi måste avskaffa de andliga och sociala miljöer där de här företeelserna växer fram. Också det är en gemensam upp-gift.

Det är i det här politiska landskapet vi går till val i maj 2014. Och jag ska vara uppriktig och öppen: den som ens för ett ögonblick trodde att jag inför de här alleuropeiska utmaningarna skulle inta åskådarläktaren och slå mig ner med tanken att fan, det här får någon an-nan ta på sig, har naturligtvis läst sin kaffesump fel.

Under de följande fem åren måste vi få Europa på ny bog. Det kommer inte att vara lätt, men det är ingenting som heller förefaller alldeles hopp-löst. Vi ser redan konturerna. Under-sökningarna visar entydigt att de som fortfarande håller sig med en basindu-stri klarar sig bättre i krisens stund. Vi ser det inte bara i Tysklands maskinin-dustri. Vi ser det hemma i energiklus-tret i Vasa, i Kone, i den finska maskin-industrin som har förmått kombinera traditionell ingenjörskonst med hög-teknologi. Vi kommer att behöva en ny finländsk industripolitik på samma sätt som EU kommer att behöva en ny eu-ropeisk politik.

Det finns mycket att göra och jag an-mäler mig härmed till den växande ska-

ra av SFP:are som vill slå vakt om det sant liberala mandatet i Europaparla-mentet. Det är ett viktigt mandat vi slår vakt om. Det kan Elisabeth Rehn, Astrid Thors, Henrik Lax och Carl Haglund in-tyga. Det är också ett viktigt mandat för Finland.

Under det föregående valet utgjorde vi kandidater en ganska brokig bukett, som samtidigt var mångsidig i ordets bästa bemärkelse. Under hela kampan-jen lyckades vi nästan undantagslöst stö-da och inspirera varandra. Vi hade allt-så roligt. Jag vill vara med i den skara, som nu på samma sätt kommer att ha det både roligt och ibland lite kämpigt i den illiberala motvinden inför det fö-restående EP-valet.

Av den orsaken kan jag också lova alla de renhåriga med-kandidater SFP ut-ser,all den hjälp A L D E - g r u p p e n och mitt team kan uppbåda. Jag vil l understryka att det inte är nå-gon litet löfte. Det är kanske parlamentets effektivaste – och roligas-te – team. I den renhåri-ga kampan-jens namn kan jag lova er a t t de ställer upp för alla till h u n d r a procent!

Den första omgången hand-lar därför om det europeiska parla-mentsvalet.

europaparlamentariker: nILS TORVALDS

”Jag anmäler mig härmed till den växande skara av sfp:are som vill slå vakt om det sant liberala mandatet i europaparlamentet”

kolumnM


¬ I slutet av maj gjorde jag, min specialmedarbetare robin harms och några tjänste-män från justitieministeriet ett officiellt besök till Kina. Resans huvudsakliga mål var att under-teckna ett avtal om ett nytt sam-arbetsprogram inom det rättsli-ga området mellan Finland och Kina. För min del var det andra gången på kinesisk mark och även denna gång häpnades jag över hur snabbt utvecklingen gått och går framåt.

I vårt program i Nanjing ingick ett besök i ett kvinnofängelse. Besöket väckte lika många frågor som svar. Få fängelser i Finland är lika moderna: vi fick se tera-pirum, en matsal med elektro-nisk veckomeny och ett TV-rum med mera. Vi fick ta del av olika aktiviteter som erbjöds fångar-na på fängelset, som sång, data-behandling, brodering och kine-sisk te-ceremoni. Med andra ord gick det inte att undgå känslan om att vi var mitt i ett skådespe-leller en kuliss.

I Shanghai fick jag agera gäst-föreläsare vid juridiska fakulte-ten vid Fudan-universitetet. Stu-denterna var aktiva och ställde många frågor: bland annat en om vad vi gör i Finland då vi har en så bra skola och huruvi-da det finns en koppling mellan rättsstatsutvecklingen och Fin-lands fina skolsystem. Mitt svar var att det givetvis finns en in-direkt koppling och att det för

ett litet land som Finland är yt-terst viktigt att ha en välutbildad befolkning. Andra frågor gällde statens expropriering av privat mark, advokaters oberoende ställning och huruvida man har dödsstraff inom EU. På den sis-ta frågan svarade jag naturligtvis att en förutsättning för EU-med-lemskap är att landet i fråga har avskaffat dödsstraffet.

Tillsammans med kinesiska justitieministern wy aiying un-dertecknades ett fyraårigt sam-arbetsprogram inom det rättsliga området. Finland och Kina har redan i 18 år samarbetat kring dessa frågor. Finlands utgångs-punkt har från början varit att stödja rättstatsutvecklingen i Kina. Tyngdpunkten i samarbe-tet har legat på kriminalpoliti-ken och andra straffrättsliga frå-gor. Under de kommande åren kommer samarbetet att fokuse-

ra på tre teman: utvecklingen av samhällspåföljder som alternativ straffmetod till fängelse, förebyg-gande av brott och advokaternas oberoende ställning. Enligt min åsikt är särskilt det sistnämnda temat mycket viktigt, eftersom advokaternas möjlighet att för-svara sina klienter är a och o för en rättsstat.

Många frågar sig om vi kan ha ett rättsligt samarbete med ett land som tillämpar dödsstraff och som inte till fullo respekte-rar de mänskliga rättigheterna. För mig finns det ett pragmatiskt svar på denna fråga. Skillnader-na i synsätt ska inte hindra oss från att utbyta tankar och stöda Kina i sin rättsstatsutveckling. Vi ska öppet säga ifrån på de princi-piella punkter vi är av olika åsikt om och vi ska försöka så små frön som hjälper Kina framåt i utveck-lingen mot en modern rättsstat.

teXt: anna-maja henriksson

justitieminister, svenska folkpartiets ordförande Anna-Maja Henriksson besökte kina för att underteckna ett avtal om det rättsliga området mellan finland och kina.

Kina ändras

¬¬ Justitieminister annamaJa henriksson har besökt Kina som ett led i samarbetet mellan Kina och Finland.


¬¬ årets kulturpristagare Camilla Nylund är lyrisk-dramatisk sopran med hela världen som sitt ar-betsfält. BILD: Marcus Hoffman.

s. 24 MEDBORGARBLADET. nr 3 2013. SVENSKA KULTURFONDEN

teXt: camilla cederholm

¬ Camilla nylund, klassiskt utbildad sång-erska från Kvevlax, har numera Dresden som bas. Där finns det hon kallar hem, familjevar-dagen med man och två döttrar, isabel, 13 år och mailin, 6 år. Och det är dit hon läng-tar under de många dagar hon är på resande fot. Att vara frilansande sångerska innebär ett liv som till stor del levs i kappsäck, med stän-digt nya människomöten, scener och platser. Hösten 2012 var hon endast tio nätter hemma i Dresden, vilket säger en del om tempot i en sångerskas yrkesliv.

– När man har familj med två barn ska det pusslas och organiseras för att vardagen ska fungera. Min man sköter om att det rullar på hemmafronten när jag är på resa, men visst är det tungt att gång på gång packa väskan och lämna familjen. Utan släktingar och vänner som hjälper till skulle det inte gå. Men senare glömmer jag det jobbiga för det underbara i att stå på scenen och framföra musik, göra det som är min uppgift. Det där är något som de fles-ta musiker känner till, stressen före turnéerna och glädjen över att få göra det man är bra på.

Nylunds sångarbana började med ett hopp-rep som mikrofon. Svensk schlagermusik och Abba-låtar hemma varvades med sång i sön-dagsskolan och kyrkans barnkör.

– Sedan började jag i en massa körer ock-så. Sången var liksom alltid en del av min var-dag. Jag sjöng mycket, både i kör och som so-list. Jag hade den där känslan av att jag skulle vilja stå där och uppträda.

Nylund säger sig inte ha haft en tanke på att bli operasångerska som ung. Den genren hör-de inte riktigt hemma i barndomsbyn. I stället var det veterinäryrket, polisjobbet eller ett jobb på radio hon föreställde sig. Som en ”tvättäkta österbottning” är hon inte heller rädd för hårt arbete. Hon har prövat på många typer av som-marjobb i ungdomen.

Från körsammanhangen var steget till att börja ta sånglektioner inte långt även om hon fick vänta på att rösten skulle mogna tillräck-ligt. Som 14-åring inledde Nylund sina sång-studier på Kuulainstitutet i Vasa. Under tiden i högstadiet var hon med i körer som gjorde musikaler, bland annat Jesus Christ Superstar. Som 15-åring tog hon och en annan flicka tåget till Rom för att delta i en sångkurs som verkli-gen öppnade ögonen för möjligheten att satsa på sången på allvar.

– Jag brukar fråga min mamma hur i all värl-den hon vågade släppa i väg mig när jag var femton år, men för mig var det som en ny värld öppnades då. Sedan dess har jag alltid älskat Rom. Det var en fantastisk upplevelse fast jag inte vet hur mycket jag lärde mig på själva kur-sen. Det var en upplevelse för livet.

vad ska vi leva för om inte kultur?

”som musiker tränar du dina öron och som sångare är jag ju van vid att lära mig genom att lyssna och härma. med min första sånglärare i salzburg sjöng vi till och med höga toner i kapp.”camilla nylund

Hon kunde ha blivit veterinär eller polis men hennes arbetsplats blev de stora operascenerna. Camilla Nylund är en av de finlandssvenskar som valt att göra karriär utomlands. I år tilldelas hon Svenska kulturfondens stora kulturpris.

SVENSKA KULTURFONDEN MEDBORGARBLADET. nr 3 2013. s. 25

Efter studentexamen vid Korsholms gymnasium 1987 studerade Camilla i Åbo på musikvetenskapliga fakulteten parallellt med sångstudier på Konser-vatoriet i samma stad. Året efter flytta-de hon till Salzburg för att studera vid Mozarteum, som då var en musikhög-skola. Hon hade tidigare nekats inträde till Sibelius-Akademins solistiska linje – hon menar att det handlade om bristen på nätverk. Men till hennes stora glädje fanns det en sånglärare i Salzburg som såg potentialen i henne.

Karriären inleddes med fyra års fast anställning i Hannover, vilket kan be-traktas som en lottovinst för en frilans-musiker. Från 1999 hade hon fast anställ-ning i Dresden i två år och från och med 2001 är hon frilansande sångerska med många operaroller på sin repertoar. Fa-voritrollerna ingår i operor av Richard Strauss: Salome, Marskalkinnan i Rosen-kavaljeren, Arabella och Ariadne. Som lyrisk-dramatisk sopran klingar Camillas röst allra bäst i tvåstrukna oktaven, men den här typen av unga, dramatiska kvin-nogestalter förutsätter ett brett tonregis-ter: från lilla f upp till trestrukna d. Med tiden mognar rösten och när de högre tonerna klingar bättre blir även det läg-re registret säkrare. Sångtekniken inne-

bär att tonerna egaliseras så att ”röstens skarvar” elimineras.

Hon tar fortfarande sånglektioner. Som sångare blir man aldrig fullärd och lektionerna utgör värdefulla tillfällen för respons.

– När jag ska instudera ett nytt verk börjar jag med att studera noterna, hur rösten bäst ska komma till sin rätt i sång-en. Därefter går jag in i texten och övar med min pianist i Dresden och med min sånglärare. Det viktigaste rådet jag nå-gonsin har fått är att lyssna på mig själv och använda min egen röst, inte här-ma andra.

Några personliga förebilder vill hon inte nämna, men hon ser upp till sång-are som haft en lång karriär och klarat av att inte bränna ut sig efter fem år i branschen. Hon har själv stiftat bekant-skap med sina fysiska gränser, och spe-ciellt perioden kring det andra barnets födelse ser hon på med förskräckelse.

– Jag förstår inte hur jag klarade av det, med operaföreställningar bara nå-gon vecka innan Mailin föddes. Någon egentlig moderskapsledighet finns inte i den här branschen. Jag började jobba igen bara några veckor efter nedkom-sten och ammade pauserna. Men som

¬¬ det viktigaste rådet Camil-la Nylund, här i Don Carlos, har fått är att lyssna på sig själv och använda sin egen röst. FOTO: Marco Borggreve

mamma får man ju oanade krafter när det behövs.

Camilla Nylund fick titeln Kammer-sängerin i Dresden 2008 men har hela världen som sitt arbetsfält. Hon är enga-gerad i operafestspelen i Bayreuth tred-je sommaren i rad. Wien, Barcelona och San Fransisco är andra orter där hon har sjungit. Under våren är hon statio-nerad i Frankfurt och Genève för ope-raproduktioner.

Finlandssvenskheten bet yder enormt mycket för Nylund. Det foster-ländska blir en slags livlina när man rör sig utomlands. Drömmen om att åter-vända ”hem” finns där. Även om hem-met just nu finns i Dresden har Camilla Nylund en stark förankring i sina öster-bottniska rötter. Hon förknippar också barndomens hemtrakter med den vär-defulla tystnaden.

– När jag har haft bekanta som kom-mit till Finland har de imponerats av att man ännu kan uppleva tystnaden här i Österbotten. Om man ställer sig i skogen, speciellt på vintern när det inte finns några löv, hör man ju … ing-enting. Glädjen över att få tala sitt eget modersmål är påtaglig under samtalets gång, och hon reflekterar över att det


känns som att vara på samma våglängd när hon möter folk i Österbotten. I Hel-singfors upplever hon sig däremot som något av en främling i sitt eget land, men där har hon inte heller bott någon gång.

Hon lyfter fram högtider som jul och påsk som speciellt viktiga att hålla fast vid utomlands. Traditionen med kräft-skiva uppskattas också mycket i famil-jen. Midsommaren är tyvärr omöjlig att tillbringa i Finland eftersom den tyska spelsäsongen sträcker sig ända in i juli.

– Kulturen är ju det viktigaste ett land har. Vad är ett land utan kultur? Om vi inte har musik, bildkonst, scenkonst, te-ater, konserter … vad ska vi då leva för? Jag lever av musiken men också för den. Den kulturella identiteten i varje land är ju jätteviktig. Som sångerska vill jag ge lyssnaren en upplevelse både röst-mässigt och visuellt. Upplevelsen kan vara angenäm eller omskakande, det har mindre betydelse, huvudsaken är att den berör.

Den ekonomiska krisen i Europa har emellertid direkta återverkningar på hennes arbete. Hon nämner penning-brist, behov av gratisarbete på vissa fö-reställningar och inställda projekt. Ändå tror hon att operan och kulturens ut-trycksformer kommer att överleva.

– Jag tror att operan kommer att över-leva. Speciellt i Finland komponeras det nya operor hela tiden, men Wag-ner, Strauss, Mozart och Verdi är tidlösa kompositörer. Så länge musiken berör människan kommer den att finnas, spe-ciellt i oroliga tider då människor käm-par för sin existens. Att gå på en kon-sert, en operaföreställning, det kan ge dig en kick för att orka vidare.

Nylund har ett vänligt och jordnära uttryckssätt. Det svenska modersmå-lets dialekt ligger henne varmt om hjär-tat men hon rör sig obehindrat också på många andra språk. Eftersom hon har hela världen som sitt arbetsfält får hon ofta agera ambassadör för sitt hem-land. Hon är mycket stolt över sitt ur-sprung och berättar gärna om sina fin-landssvenska rötter för dem som undrar över hennes namn.

Jobbet och vardagen förutsätter en hel del språkkunskaper. Det gemensam-

ma hemspråket är tyska, hennes mo-dersmål är svenska och hennes man är nederländare. Barnens skolspråk är engelska. Dessutom behärskar hon italienska och finska. Det huvudsakli-ga sångspråket är tyska, men hon har stiftat bekantskap med många andra språk via sången, som franska, ryska och tjeckiska.

– Som musiker tränar du dina öron och som sångare är jag ju van vid att lära mig genom att lyssna och härma. Med min första sånglärare i Salzburg sjöng vi till och med höga toner i kapp. Även om syftet inte är att härma en annan sång-ares uttryck och röstmässiga kvaliteter har man stor nytta av att lyssna på in-spelningar till exempel för att lära sig ett korrekt uttal på främmande språk.

Trots sina framgångar på de europe-iska scenerna har Nylund en ödmjuk framtoning. Närvaron är fullständig och prioritetsordningen är klar: även om jobbet tar mycket tid och semesterda-garna egentligen inte existerar värde-sätter hon sin familj högst. Att förena familjeliv med sångarkarriär är svårt. Därför betyder det mycket att ha en fa-milj att återvända till.

Nylund uttrycker stor tacksamhet för det ekonomiska stöd hon har fått redan under studietiden. Stipendier och rese-bidrag från bland annat Svenska kultur-fonden möjliggjorde hennes deltagande i mästarkurser ute i Europa om somrar-na, parallellt med ordinarie sommar-jobb av diverse slag.

Hon är väldigt glad för kulturpriset. Det kom som en fullständig överrask-ning. För henne är sångaryrket ett jobb, ett levebröd som gör att familjen har mat på bordet. Skoltidens hobby har blivit hennes yrke och hon tänker inte på sin karriär som något som speciellt förtjänar att uppmärksammas med ett pris. Glädjen över att bli ihågkommen fast hon är bosatt utomlands är givet-vis stor och hon känner sig hedrad av erkännandet också i sitt hemland. Det är en fin utmärkelse och Camilla menar att det kan tjäna som uppmuntran och sporra andra som står inför vägskäl till att våga välja annorlunda. Med sina livs-val visar hon att man kan gå en annan väg än alla andra, och lyckas.


¬ Hör du till dem som tänker trevliga stunder med lek och sång när du hör or-det språkbad? Det var så det hela bör-jade på daghemsnivå. Men det liisa suopanki och hennes kolleger har ska-pat handlar om en undervisningshelhet genom hela grundskolan. När eleverna går ut nian är de funktionellt tvåsprå-kiga, de både kan och vågar tala svens-ka. Eller finska, som i språkbadsskolan i Jakobstad.

– Ett hundraprocentigt språkbad innebär ett tidigt påbörjat och fullstän-digt genomfört badande i ett språk, sä-ger Liisa.

Hon beskriver hur viktigt det är att bygga upp rutiner där man kopplar språket till personer och sammanhang. Som klasslärare har hon en dubbel roll. Hon ska undervisa enligt läroplanen och samtidigt vara språkläraren som stöder och stärker svenskan. Hon talar enbart svenska med eleverna som till en bör-jan läser alla ämnen på svenska. Munt-ligheten är speciellt viktig, man lär sig att använda språket som redskap för kommunikation.

– Om jag inte är konsekvent och krä-ver språket av dem, börjar eleverna inte tala. Jag uppmuntrar dem till att uttrycka sig med de ord de har. Min upp-gift är att stå för de rätta språkmodel-

lerna. Ofta arbetar vi med synonymer och nyckelord för att bygga ut förstå-elsen. Och när de sedan börjar skriva uppmuntrar jag dem framförallt att pro-ducera.

Kanada och Katalonien har varit fö-regångare i att utveckla språkbadsmeto-den utifrån sina behov att stöda levande andra språk i samhället. Själv har Lisa vida kontaktnätverk och hon har gjort studiebesök i Minnesota för att studera hur man i USA utvecklat stödet för ur-sprungsspråken och de indianska kul-turerna.

För Liisa började det hela med att hon läste en artikel om språkbadsutbild-ning vid universitetet i Vasa. Hon hade tidigare arbetat i en skola i Luleå och upplevt hur väl tornedalsfinskan och svenskan samsades. Tidningsartikeln ledde henne raskt vidare till centret för flerspråkighet i Vasa, där hon fortbilda-de sig till språkbadslärare.

– På den vägen är det, konstaterar Liisa. När du har börjat med det här, finns det ingen återvändo. Man måste bara fortsätta. Det finns så mycket att utveckla vidare.

Hennes entusiasm och kunnighet ly-ser när hon beskriver arbetet. Under åt-tiotalet började metoden användas på allvar i Finland med drastiskt förbätt-rade skolresultat. Samarbetet med bar-nens föräldrar har stor betydelse för

skolan. Luostarivuoren koulu har idag köer till sina språkbadsklasser.

– I början är språkbad rätt så krä-vande, säger hon, men det är hela vä-gen lustfyllt. Eleverna lär sig genom att göra, de använder språket och får kän-na tillfredsställelsen av att ’det här kla-rade jag’.

Medan jag lyssnar på Liisas beskriv-ning av metoderna i hennes skola, tän-ker jag att de sannerligen står för en omvälvande modernisering av språkun-dervisningen.

Barnen lär sig att våga och lita på sin förmåga. De kommunicerar och gör sig förstådda från första stund. Humorn är lika närvarande under dagen som kravet att tillägna sig språket. När en elev säger att en bekant ska gå till Amerika nick-ar Liisa, men säger också att hon gärna skulle vilja ha en lista över alla dem som har lyckats gå ända till Amerika.

Liisa berättar om den nytta elever-na har haft av att kunna uttrycka sig väl på ett annat språk. Gamla elever har fått arbete och studieplatser och kan ibland vara den enda på sitt jobb som talar svenska.

Prismotiveringen från kulturfonden tar inte bara upp Liisa Suopanki som förebild för elever och lärare. Den be-skriver även hennes förmåga att aktivt påverka lärare, administratörer, föräld-rar och beslutsfattare. Mer än en gång

teXt & foto: mariella lindén

Liisa Suopanki vid Luostarivuoren koulu i Åbo hör till språkbadspionjärerna i Finland. Sedan slutet av åttiotalet har hon byggt upp språkbadsundervisning i svenska. I maj fick hon Svenska kulturfondens utbildningspris på 10.000 euro.

Språkbadspionjär och förebild


¬¬ enligt liisa suopanki är språk-bad krävande men hela tiden lustfyllt. Den skola där Suopanki undervisar har i dag köer till sina språkbadsklasser.

har Liisa, ofta tillsammans med föräld-rar till barnen, farit iväg till Utbildning-styrelsen i Helsingfors och förklarat vad arbetet egentligen handlar om.

I olika grundskolor har man byggt upp sina något varierande system för språkbadet. Liisa återser sina gamla låg-stadie-elever på femman och sexan då hon undervisar dem i religion och his-toria, naturligtvis också då på svenska. Språket ingår hela vägen integrerat i de ämnen man har fokus på.

Lärarsamarbetet är viktigt i koncep-tet och man bygger upp tematiska hel-heter där även teckning och musik för-djupar aktuella teman. Eleverna inleder bekantskap med ställen där man talar

svenska. Man besöker bibliotek och te-atrar, man lär sig lyssna på hur olika ett språk kan talas i olika situationer. Och man gör inte bara klassresor ut i skär-gården eller till Åland. Den nordiska dimensionen är viktig och gäster kan komma både från Danmark och Norge.

– Barnen lär sig utan problem litet norska eller danska, skrattar Lisa. Det är bara jag som tycker det är svårt.

Så talar en sann pedagog som vet att vidga barnens språkliga tillhörighet och lust. På svenska lastar de vikingaskepp, skypar med kamrater och skriver vår-dikter. Under svenska veckan i novem-ber deltar de naturligtvis på stan med roliga programpunkter.

Om jag inte är konsekvent och kräver språket av dem, börjar eleverna inte tala. Jag uppmuntrar dem till att uttrycka sig med de ord de har. Min uppgift är att stå för de rätta språkmodellerna.– liisa suopanki


¬ – Det är en förmån att få bo på ett ställe som Fiskars. Här vet åtminstone grannarna vad en konstnär håller på med, säger skulptören kim simonsson.

Det här året får han ta emot all den prakt som våren och som-maren kan erbjuda på den lilla bruksorten som flödar av kre-ativitet.

Sommarutställningarna med sitt rika utbud av innovativa konstnärer har öppnat. Kim Si-monsson finns representerad med flera olika konstverk, bland dem en grön sagofigur som skil-jer sig nämnvärt från hans tidi-gare karaktäristiska vita rymdva-relseliknande skulpturer.

Något överraskande är kanske bysten som föreställer Timo Soi-ni. Det är inte ett nytt formspråk eller ett politiskt ställningstagan-de, utan ett arbete som gjorts med tanke på utställningens te-matik.

Än så länge är han trogen sina karaktäristiska keramikfi-gurer med de stora hjortliknan-de ögonen. ”Den spottande flick-an” blev en succé och är redan

I maj erhöll skulptören Kim Simonsson Svenska kulturfondens konstpris. Nu gör hans karaktäristiska keramikfigurer sitt segertåg över hela världen. Från vilken värld de själva kommer vet inte ens deras skapare.

Kim blev skulptör av en slump

en klassiker. Nuförtiden säljs Kim Simonssons skulpturer till och med på Bukowskis auktioner. De är efterfrågade, men de tidigare modellerna fås inte i flera exem-plar än de befintliga.

Den internationella publiken uppskattar Kim Simonssons skulpturer, som är ett resultat av den inspiration han hämtat från populärkulturen. De bär tydliga drag av japansk manga.

– Jag gillar den japanska es-tetiken, men har inget person-ligt intresse av manga, säger han.

I november 2012 tog den tre-åriga perioden som gästkonst-när vid konstnärshemmet Villa Snäcksund slut. Kim Simonsson valde att flytta till Fiskars där han hyr ett hus på en naturskön plats. Men naturen är inte så inspire-rande som man kunde tro.

– Motivationen försvinner näs-tan när jag betraktar hur vack-er naturen är. Vad behöver jag mera för att vara nöjd? Varför skulle jag behöva bidra med nå-gonting?, säger Simonsson.

Ändå har han inte legat på lat-sidan. I vår öppnade en stor ut-

ställning i Helsingfors. I höst är det dags för följande stora utställ-ning som går av stapeln i design-museet i New York.

Kim Simonsson fick nyligen lön för mödan och en extra inspi-rationspuff när han erhöll Svens-ka kulturfondens konstpris.

Det finns också andra gläd-jeämnen. Mellan Louvren och Versailles lät solkungen en gång bygga en porslinsfabrik på orten Sevres. Ännu i dag är den myck-et ansedd och levererar kaffe-koppar som kostar flera tusen euro styck.

– Här tillverkas porslin av den högsta kvaliteten i världen, säger Kim Simonsson.

Fabriken i Sevres har nu visat intresse för Simonssons skulptu-rer. Han har därför låtit tillverka en originalskulptur i gips av den spottande flickan, modell större. Tanken är att porslinsfabriken ska tillverka fem figurer som se-dan säljs i en butik vid Louvren. Det är på vinst och förlust. Om figurerna säljs, men bara då, er-håller Simonsson provision.

– Ingen finländare har varit

vem är det?

¬¬ namn: kim Simonsson.

¬¬ fÖdd: 1974.¬¬ yrke:

skulptÖr.¬¬ bor: i Fiskars.¬¬ pris: årets

unga konstnär 2004, Pro Arte -medaljen 2009, Svenska kultur-fondens konstpris 2013 mm.

¬¬ aktuell med: Utställningar i Finland och utom-lands.


med om det här tidigare. Det är helt otroligt och ger en helt annan status på den internatio-nella marknaden, säger Kim Si-monsson.

För övrigt kan konstateras att Simonssons skulpturer inte är någonting för gemene man. De stora kostar redan cirka 12 000 euro. Mindre bordsmodeller kan man få för några tusenlappar.

Kim Simonsson pendlar mel-lan hemmet i Fiskars och sin studio i Arabia-fabriken i Hel-singfors. Där arbetar han i sam-ma rum som tidigare finländska formgivare, som Kaj Franck.

¬¬ kanske det här är min upp-gift i samhället, säger Kim Simons-son om skulpte-randet.

– När jag var 14 ville jag bli konstnär eller fotbollspelare. När jag var 16 år började jag måla varje dag. Det var ändå mest ett misstag att jag blev skulptör, sä-ger Kim Simonsson.

Han missade ett inträdesför-hör och bestämde sig för att söka in till konstindustriella högsko-lan. Ambitionen var att försö-ka hitta det utbildningsprogram som det var lättast att komma in på. Det var linjen där man stude-rade keramik och glas.

– Det tredimensionella var ge-nast så naturligt för mig, säger han.

Den första skulpturen han gjorde som barn var en Kalle An-ka-figur på bakgården. Då vis-ste han inte att tredimensionell formgivning och keramik en dag skulle bli hans levebröd.

– Kanske är det här min upp-gift i samhället, säger Kim Si-monsson.

I taket svävar en av de vita flick-orna från en tråd. Några misslyck-ade exemplar ska snart förstöras. Men de som blir kvar fortsätter sin resa. Vart de är på väg vet inte ens Kim Simonsson själv.


Donationer stärkte svenskan vid Helsing-fors universitet

¬¬ henrika zillaCustikkanen oCh Tom Moring vid Soc&kom har kun-nat vidareutveckla undervisningen tack vare avkastningen av insamlade medel.


¬ En svenskspråkig professur i hållbar utveckling, utveckling av de svenskspråkiga journalist- och barnträdgårdslärarutbildningar-na och ett flertal så kallade te-nure track-positioner för lovan-de forskare är bara några av de satsningar som möjliggjorts tack vare donationer till Helsingfors universitet. Donationerna gavs under en kampanj då staten upp-muntrade universitet och hög-skolor att aktivera sin medelin-samling och resulterade i den så kallade Framtidsfonden, vars avkastning nu börjat användas inom universitetet.

År 2010 kom den största en-skilda donationen till den tvåår-iga kampanjen från Svenska Kul-turfonden.

– Tillsammans med andra fonder utgjorde ”de svenska pengarna” närmare 25 procent av kampanjens totala intäkter. Det gjorde att det var lätt och le-gitimt för mig som rektor att av-sätta mycket av avkastningen på svenska projekt och föra fram två-språkigheten inom universitetet, konstaterar universitetets kansler thomas wilhelmsson.

Förbudet mot öronmärkning av donationerna var ett krav för att staten skulle vara med i kampanjen. Staten matchade de privata donationerna med 2,5 euro för varje donerad euro

som ett led i en kampanj för att uppmuntra universitetens egen medelinsamling (se faktarutan). Med 18,2 miljoner euro i dona-tioner blev de totala medlen för Helsingfors universitets Fram-tidsfond med statens medverkan över 60 miljoner euro.

– Vissa har varit rädda för att vi säljer oss till kapitalet, men över hälften av vårt kapital kom från olika stiftelser. Många priva-ta mecenater ville uttryckligen understöda humaniora, säger Wilhelmsson. Han påpekar att donationerna är små i jämförelse med universitetets egna tillgång-ar, men betonar att de är viktiga för att möjliggöra satsningar som inte annars kunde göras.

En av de instanser som dra-git nytta av medel ur Framtids-fonden är journalistutbildningen vid Svenska Social- och kommu-nalhögskolan där man utvecklat projektet ”Det redaktionella la-boratoriet”. Det är en satsning där undervisningen i journalis-tik gradvis läggs om för att bättre motsvara journalisternas framti-da arbetsbild.

– Vi reagerar på att omvärlden förändras och förmedlar det till våra studenter. De måste vara mer aktiva i framtiden, man kan inte räkna med att jobba hela sitt liv på en stor institution, säger henrika zilliaCustikkanen, universitetslektor i journa-

listik och prorektor vid Soc&kom som har haft det huvudsakliga ansvaret för laboratoriet det för-sta verksamhetsåret.

I den nya medievärlden kom-mer allt fler journalister enligt Soc&koms analys att anta rollen av tjänsteproducenter och en-treprenörer, och därför har man bl.a. engagerat håkan mitts som undervisar i servicedesign vid Aalto-universitetet för att hål-la en kurs i konceptutveckling. Kursen var tvärvetenskaplig och riktade sig till studerande med olika huvudämnen vid Soc&kom och Arcada.

– Bidraget från Framtidsfon-den var avgörande för den här satsningen, säger Zilliacus-Tik-kanen.

– I dagens läge finns det ett tryck på att minska de exter-na timresurserna. Det fungerar inte för oss, vi måste ha folk som har jobbat t.ex. med [layoutpro-grammet] InDesign nu och inte för 10 år sedan, konstaterar hon.

Professor tom moring hoppas att laboratoriet kan stär-ka samarbetet med mediebran-schen.

– Vi drunknar i data, men det finns för litet tid för reflektion. Vi vill stärka det finlandssvenska medielandskapet genom att er-bjuda forskningsinsatser, utbild-ning och medieutveckling. Allt ska göras i nära samarbete med branschen, utgående från dess behov.

– En viktig fråga är hur me-dierna kan bygga upp lönsam-ma affärsmodeller – det gäller att skapa ett medieutbud för folk som vill använda medier på svenska, och observera att jag inte bara säger finlandssvensk-ar, säger Moring.

teXt & foto: kira schroeder

För två år sedan samlade Helsingfors universitet in medel till en framtids fond. Idag syns fondens avkastning bland annat i en mängd nya svenskspråkiga projekt inom universitetet.

fakta

framtids-fonden

¬¬ åren 20102012 samla-de HU medel till den så kall-lade Framtids-fonden via kam-panjen Helsinki Insight

¬¬ fonden är en del av univer-sitetets grund-kapital, vilket innebär att pro-jekten finansie-ras av fondens avkastning

¬¬ kampanJen var en del av universitetsre-formen och den kampanj där staten lovade matcha de in-samlade med-len 2,5 gånger.

¬¬ framtidsfonden fiCk sammanlagt 18,2 miljoner euro i donatio-ner.

¬¬ universitetets rektor beslutar hur fondens år-liga avkastning används


Krysslösningen ska vara partikansliet tillhanda senast den 25.9.2013. Fem kryssvinnare får en blomstercheck à 20 e.adress: Sfp, PB 430, 00101 Helsingfors. Besöksadress: Simonsgatan 8 A, Helsingfors, 7. vån.

krysset 3/2013

NAM

N:

ADR

ESS

:

M


Vinnarna i krysset 2/2013: per fredrik kulla, Vasamartin håkans, Replotmarja-leena isohanni, Kannussolveig Westerlund, Pargaskurt lindell, Nagu

krysset 02/2013 frågesporten 2/2013

Testa dig själv och vänkretsen med Jesper von Hertzens kne-piga frågor i allmänkunskap.

1. Hur många ton guld utvanns i finland 2011?

a) 0,03 ton b) 0,4 ton c) 3,5 ton d) 6,4 ton

2. Hur många ton guld utvanns i världen år 2011?

a) 2,4 ton b) 24 ton c) 240 ton d) 2400 ton

3. ekvatorialguinea, Libyen, seychellerna, Gabon och Bot-swana. Vad är den gemen-samma nämnaren för dessa afrikanska länder (tips: det är fråga om en 5-i-topplista)?

4. Vilka lag spelade i år i herrar-nas fM-ligafinal i ishockey?

5. i vilken gren vann sPV från seinäjoki fM-guld i år?

6. i samband med vilket idrott-sevenemang sprängdes två bomber i Boston den 15 april?

7. Vad heter folktingets ordfö-rande?

8. till vilka sex av följande tio asiatiska storstäder flyger finnair?

a) Jakarta b) Osaka c) Bangkok d) Shanghai e) Soul f) Bombay g) Singapore h) Teheran i) Kuala Lumpur j) Delhi

9. Hurdana drycker är Grant’s, the famous Grouse, Johnny Walker och Chivas Regal?

10. Vilket år blev finlands första järnväg, mellan Helsingfors och tavastehus, färdig?

a) 1787 b) 1824 c) 1862 d) 1889

1 6 44 5 6 29 7 5 4

65 7 9 47 1 5 88 5

9 27 2 5

7 3 62 5 7

16 3 1

5 8 47

7 1 4 2 52

5 8 6 3

sudoku

Lätt: Expert:


med dig i politiken

sfp-historiken får en ny volym

svenska riksdagsgruppens generalsekreterare bJÖrn månsson, 60, har tackat ja till erbjudandet att skri-va Svenska folkpartiets historik från år 1970 framåt.

Månsson inleder arbetet med historiken i höst och lämnar då sitt nuvarande uppdrag som generalsekreterare för riks-dagsgruppen.

Tidigare har partiets historik dokumenterats i fem voly-mer för åren 1906-1970 av politices doktor, professor Göran von Bonsdorff samt i jubileumsantologin Svenska folkpartiet genom 100 år av Siv Sandberg.

– Jag har skrivit mycket i mitt liv men ännu ingen hel bok, och det är därför en utmaning som jag inte kunde tacka nej till. Jag var ju själv med i partiarbetet under hela sjuttiota-let, och under resten av den period historiken ska omfatta följde jag som journalist på nära håll partiets verksamhet, säger Månsson.

svensk ungdom: lönen är företagens verktyg

vänsterunga föreslog i ett pressmeddelande i juni att Finland bör ta i bruk en maximilön för att motar-beta de växande inkomstklyftorna. Svensk Ungdom

förvånar sig över Vänsterungas kortsiktighet i denna fråga.– Först och främst är väl målet med att minska på inkomst-

klyftor att göra det bättre för dem som inte har det bra, sna-rare än göra det sämre för dem som har det bra? En maxi-milön innebär inte högre lön för lågavlönade, men däremot finns en inbakad risk för minskade skatteinkomster för sta-ten, säger förbundsordförande niklas mannfolk.

Svensk Ungdom anser att detta förslag skulle leda till en utlokalisering av lågavlönade tjänster till företag med lägre lönenivå, för att få behålla sina anställdas lönenivåer. Där-utöver finns en risk för att företag i Finland registrerar sig i grannländerna eller de omtalade skatteparadisen, ifall vår skattepolitik blir den som Vänsterunga föreslår.

– Det är svårt att förstå sig på den ökade statliga reglering-en som nu föreslås. Företagen konkurrerar om den bästa ar-betskraften med lön som verktyg. Det som Vänsterunga fö-reslår skulle resultera i en förskjutning av löner till betydligt mer svårkontrollerade naturaförmåner, förutspår Mannfolk.

Svensk Ungdom anser att de ökande inkomstklyftorna är ett omfattande problem där en svartvit lösning inte duger. Problematiken kring de obalanserade inkomsterna kan nys-tas upp genom att göra anställnings- och avskedsvillkoren flexiblare, förbättra egenföretagarnas förutsättningar, ut-arbeta en rättvis socialskyddsmodell som sporrar till arbe-te och främja en friare marknad där konkurrensen är sund.

ja till gemensamt asylsystem i eu

e fter en lång process har Europaparlamentet röstat för att skapa ett gemensamt asylsystem för EU. Det leder till att EU får ett uppdaterat gemensamt regelverk med

nya tydliga regler.- Strömmarna av asylsökande fördelas i dag ojämnt på

medlemsländerna. Hittills har också behandlingen av asyl-sökande varierat inom EU. Förhoppningen är att skillnader-na mellan medlemsländerna kommer att jämnas ut. Gemen-samma regler för hur vi ska ta emot de här människorna är av oerhörd vikt för att skapa förtroende och rättsäkerhet, sä-ger Europaparlamentariker nils torvalds.

¬¬ bJÖrn månsson

M


Christina gestrin: finland bör höja utvecklingsbiståndet

i regeringsprogrammet sägs att u-landsbiståndet ska ut-vecklas i riktning mot det mål som Finland har förbundit sig till, dvs. 0,7 procent av BNP till år 2015. Utrikesutskot-

tet hörde sakkunniga om u-landssamarbetet och konstaterar att biståndsnivån under ramperioden de facto kommer att minska med sammanlagt över 90 miljoner euro. Nu ser det ut som om biståndsnivån skulle vara den lägsta år 2015, dvs. året då Finland enligt FN:s milleniummålsättningar borde ha nått 0,7-procentsnivån.

Då kommer nivån sannolikt att sjunka under 0,5 procent. Det kan få följder för möjligheterna att genomföra det utveck-lingspolitiska programmet och särskilt det bilaterala u-lands-samarbete som berör ungdomars sysselsättning, mänskliga rättigheter och demokrati. I utrikesutskottet poängterade vi att en bedömning av u-landssamarbetet måste göras för att försöka klara av de utmaningar som mindre anslag innebär.

Regeringen bör i nästa rambudgetförhandling återgå till en stigande budget för u-landssamarbetet.

Överlag finns det ett ständigt behov av att utveckla sam-arbetet med u-länderna. EU följer en ny förändringsagenda för samarbetet under åren 2014-2020 och arbetet med den nya agendan pågår. Nya finansieringsmodeller behövs och också den privata sektorn bör mera än förr inkluderas i ar-betet. Samarbetet med de övriga nordiska länderna borde förbättras för att förstärka den sammanlagda effekten av det nordiska u-landssamarbetet.

Enligt regeringsprogrammet ska eventuella intäkter från EU:s utsläppshandel riktas till u-landssamarbetet. År 2013 har gratis utdelning av utsläppsrätter en betydande roll, men an-delen gratis utsläppsrätter minskar stegvis och intäkter från utsläppsauktionen kommer att få en större betydelse, förut-satt att priset på utsläppsrätterna stiger. Det i sin tur beror på den ekonomiska utvecklingen i EU och efterfrågan på ut-släppsrätter. Förhoppningsvis stiger priset på utsläppsrätten, annars mister utsläppshandeln sin styrande effekt i klimat- och energipolitiken. Det är mycket viktigt att pengarna som fås från utsläppshandeln styrs till u-landssamarbetet, såsom också regeringsprogrammet lovade. CHRiSTiNA GESTRiN

1. 6,4 ton, 2. 2 400 ton, 3. Afrikas fem rikaste län-der, enligt uppskattad BNP per capita 2013, 4. Tappara och Ässät, 5.Innebandy, 6. Boston Ma-rathon, 7. Christina Gestrin, 8. b) Osaka c) Bang-kok d) Shanghai e) Soul g) Singapore j) Delhi, 9. Whisky, 10. c) 1862

frågesportens svar:

sudokulÖsningar:

9 7 5 8 3 1 4 2 62 1 8 5 6 4 3 7 93 6 4 7 9 2 8 1 54 5 7 6 2 3 9 8 11 2 3 9 5 8 6 4 76 8 9 4 1 7 5 3 27 3 6 1 4 9 2 5 88 9 2 3 7 5 1 6 45 4 1 2 8 6 7 9 3

1 3 6 2 4 7 8 5 94 5 8 9 1 6 3 7 29 7 2 3 8 5 1 4 62 8 4 6 3 1 5 9 75 6 3 7 9 8 2 1 47 1 9 5 2 4 6 3 88 2 5 4 7 3 9 6 16 4 1 8 5 9 7 2 33 9 7 1 6 2 4 8 5


med dig i politiken

nylund: ”pälsnäringen får starkt stöd i riksdagsutskott”r iksdagens jord- och

skogsbruksutskott vill inte förbjuda pälsnä-

ringen. Utskottet avslutade i juni behandlingen av med-borgarinitiativet att förbjuda pälsnäringen. Svenska folk-partiets riksdagsledamot mats nylund säger att be-slutet är bra. Nylund har som medlem i utskottet varit med och format beslutet i utskot-tets betänkande.

- Pälsnäringen får ett starkt stöd i vårt betänkande. Nä-ringens ekonomiska betydel-se, både nationellt och regi-onalt, har kartlags noggrant, säger Nylund.

Under behandlingen har dryga tjugo sakkunniga hörts och dessutom har ett antal

skriftliga utlåtanden inläm-nats.

– Under sakkunninghöran-dena kom det klart fram att förbud mot pälsdjursuppföd-ning i enskilda länder endast lett till att produktionen flyt-tat till andra länder. Vi vill de-finitivt inte medverka till att

pälsnäringen flyttar från Fin-land till andra länder. Med pälsnäringen kvar i Finland så har vi både sysselsättning-en och djurskyddsövervak-ningen i våra egna händer, säger Nylund.

Nu fortsätter behandling-en i riksdagen med debatt i plenum och slutligen en om-röstning om godkännande el-ler förkastande av medborga-rinitiativet.

ett stort steg för eu:s fiskeripolitik

k l. 3.30 på natten, efter att Irlands fiskerimi-nister och ministerrå-

dets ordförande Simon Cove-ney under natten flugits in till Bryssel kunde ministerrådet och Europaparlamentet i slu-tet av maj enas om en ny ge-mensam fiskeripolitik.

Förhandlingarna mellan Europaparlamentet och mi-nisterrådet som delar be-slutanderätten om fiske-ripolitiken har varit sega. Europaparlamentets linje, som strävar efter en ambiti-ös reform för en hållbar fiske-ripolitik har varit snarlik Fin-lands och de övriga nordiska EU-ländernas linje. Frankri-ke och Spaniens hårda mot-stånd har dock gjort det svårt för ministerrådet att kom-ma till skott. Förhandlingar-na med rådet har därför va-rit svåra.

SFP:s europaparlamenta-riker nils torvalds har som viceordförande för par-

lamentets fiskeriutskott haft en aktiv roll i reformarbetet. Reformen kommer att avgöra fiskeripolitikens riktning för de kommande 10 åren.

Resultatet betyder bland annat att alla fiskebestånd ska uppnå nivåer över max-imal hållbar avkastning. Två tredjedelar av Europas fiske-bestånd är i dagsläget över-fiskade.

– Maximal hållbar avkast-ning betyder att man låter fis-kebestånden reproducera sig snabbare än vad man fiskar upp från havet. Detta låter logiskt men har hittills inte varit en självklarhet. Detta är en grundförutsättning för att vi ska lyckas vända trenden och få en hållbar fiskeripoli-tik, säger Torvalds.

En annan seger för parla-mentet är att det blir ett för-bud av utkast, om än med vis-sa undantag. Varje år har 1,7 miljoner ton fisk kastats till-baka död i havet.

Wideroos fortsätter som fullmäktige-ordförande

sFP:s partifullmäktige återvalde riksdagsle-damot ullamaJ

wideroos till ordförande för perioden 2013-2014

miChael oksanen fortsätter som vice ordfö-

rande för partifullmäktige. Partifullmäktige utsåg ock-så en ny partistyrelse. Nya partistyrelsemedlemmar är susanna korpivaara och niklas geust.

Vi vill definitivt inte medverka till att pälsnäringen flyttar från Finland till andra länder.– mats nylund

M


Haglund: Hur svarar C och Sdp på Soinis frieri?

har Centerns ordfö-rande Juha sipilä och SDP:s ordfö-

rande Jutta urpilainen tänkt svara på timo soinis frieri om regeringssamarbe-te? Detta frågar sig Svenska folkpartiets ordförande, för-svarsminister Carl haglund.

Sannfinländarnas ordfö-rande Soini har redan i of-fentligheten spekulerat i re-geringens sammansättning efter nästa riksdagsval.

Soinis frieri riktade sig till Jutta Urpilainen och Juha Si-pilä: Soini skulle gärna rege-

ra med sossarna och centern efter valet 2015. SFP vill han förpassa i opposition.

- Det skulle vara intressant för väljarna att veta hur Sipi-lä och Urpilainen ser på Soi-nis invit. I väntan på svaret kan vi konstatera att SFP gär-na fortsätter bära ansvar för

Finland, sa Haglund.Haglund påminde också

att Soini och sannfinländar-na hade alla chanser i värl-den att gå med i regeringen efter förra riksdagsvalet. Par-tiet valde själv att vara i op-position hellre än att bära re-geringsansvar.

Ulla-Maj Wideroos: de folkvalda ska också ansvara för finans-politiken.

svenska folkpartiets fullmäktigeordföran-de ullamaJ wi

deroos avvisar De grönas ordförande Ville Niinistös för-slag om att tillsätta ett finans-politiskt råd som granskar re-geringens finanspolitik.

– Vi ska inte flytta ansva-ret från politiker till ett ex-pertorgan. Ett icke folkvalt expertorgan skulle inte ha samma ansvar, säger Wi-deroos.

– Experternas och tjäns-temännens roll är att be-reda ärenden grundligt, men prioriteringarna och den beslutande makten ska utövas av politikerna. Att ett expertråd skulle över-vaka landets högsta verk-ställande organ är en ab-surd tanke.

Skyddsjakten på skarv bör ses över

enligt mats nylund är det ytterst befogat att Finland ser över

sin linje i loven för skydds-jakt. Nylund frågar därför om regeringen tänker förnya de nationella anvisningarna gällande skarven.

– Den inhemska lagstift-ningen tillåter redan så kall-lad skyddsjakt på skarv, åtminstone i teorin. I prak-tiken har NTM-centraler-na varit motvilliga att bevil-ja lov för skyddsjakt, säger Nylund.

lokalt fångad fisk som foder vid fiskodlingar!f isk från Östersjön, som

inte duger för konsum-tion, borde få använ-

das som foder i fiskodling. Så säger riksdagsledamot thomas blomqvist, som i ett skriftligt spörsmål till reger-ingen efterlyser åtgärder för detta.

I Finland odlas årligen cirka 8-10 miljoner kilogram livsmedelsfisk. Tack vare den inhemska fiskodlingen kan konsumenterna handla närproducerad fisk, och för-ädlingsindustrin samt han-deln kan förses med inhem-ska råvaror. På lokal nivå har fiskodlingarna en betydande sysselsättande effekt och är av märkbar ekonomisk be-tydelse.

Företagarens frivilliga in-

satser för att minska mäng-den näringsämnen, eller kompensera för tillförda nä-ringsämnen, ska tas i beak-tande i samband med mil-jötillståndsprocessen för fiskodlingen. Så står det i statsrådets principbeslut om det nationella vattenbruks-programmet 2015. Det kan

till exempel handla om att av-lägsna näringsämnen genom att fånga underutnyttjade fis-kar, speciellt mörtfiskar, som rör sig i influensområdet. Det kan också handla om att odla musslor, eller att vid fiskod-ling använda foder som är gjort av fisk från Östersjön.

– En ökad användning av foder baserat på fisk från Öst-ersjön skulle stöda det fin-ländska yrkesfisket samtidigt som det har en positiv mil-jöeffekt. I bästa fall kan en fiskodlare använda sig av lo-kalt fångad fisk vid sin fiskod-ling. På så sätt skulle man även få användning för de in-hemska fiskarter som för till-fället inte utnyttjas av konsu-menterna, säger Blomqvist.

”en ökad användning av foder baserat på fisk från Östersjön skulle stöda det finländska yrkesfisket samtidigt som det har en positiv miljöeffekt.”


Ledarskapsprogram för kvinnor av kvinnorSvenska Bildningsförbundet r.f. och Svenska Kvinnoförbundet r.f. i samarbete med Eva Biaudet fortsätter ledarskapsprogrammet för kvinnor av kvinnor – två dagar i Helsingfors hösten 2013.

Del 1:20.9 kl. 14–18.30Kvinnan i den offentliga debatten– hur behandlas kvinnan i den offentliga debatten och i de moderna medierna?- varifrån kommer näthatet och varför riktar det sig ofta mot kvinnor?- kan vi bryta trenden?

Medverkande:Marit af Björkesten, direktör för Svenska Yle Heidi Avellan, politisk redaktör, SydsvenskanAstrid Thors, riksdagsledamotElli Flén, kommunikationskonsultEva Biaudet sammanfattar och avslutar

Del 2:4.10 kl. 14–18.30Backlash – varför upplevs jämställdhet som hotande?– varifrån kommer alla dessa idéer om kvinnans roll som moder, partner och ledare?- varför påverkar den också oss kvinnor i våra egna värderingar? - kan vi aktivt styra dessa sociala normer och värderingar i en mer feministisk riktning?Medverkande: Ebba Witt-Brattström, professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitetSolveig Bergman, forskareElina Pirjatanniemi, professor i statsrätt och folkrätt vid Åbo AkademiMarianne LaxénEva Biaudet sammanfattar och avslutar

Plats: Tekniskas salar, Eriksgatan 2, HelsingforsAnmälan via www.bildningsforbundet.fi. Deltagaravgift 30 euro. Begränsat antal platser. Förfrågningar: Pia Gästrin, informatör och kursansvarig, Svenska Bildningsfö[email protected], tfn 040 508 6943

VÅGA TA MAKTEN

2013!Med

EVA BIAUDET

SVENSKA BILDNINGSFÖRBUNDET

Documents

Medborgarbladet 3/13