Medlemsblad for Scandinavian Western Shooters 4 2002.pdf · Jostein Hassel alias Soldierboy Hancock, SWS# 241 Österdalsgata 6A - 0658 Oslo e-mail: [email protected] Tlf: p22195038

Medlemsblad for Scandinavian Western ShootersNr. 4. –Desember 2002 ©The Wild Norsemen Årgång 5

2

Nr. 4. – Desember 2002 The Wild Norsemen Årgång 5

President:Egil Reinfjord alias William Clarke Quantrill, SWS# 162

Steneng, 2340 Løten. Tlf. 62 59 24 18 Cell phone: 412 10 752E-Mail: [email protected]

Vise-President:Kjell Nilsen alias Killbilly Norton, SWS #2

Gåshult 14, S-452 93 Strömstad. Tlf. +46 526 34181

Kasserer:Øyvind Hennum. alias Leadville Bob Anderson, SWS #3

Roligheten, N-4818 Færvik Tlf. +47 37 08 60 36

Sekretær:Torbjørn Thune Rudlang alias Charles A. Siringo

Adresse: Ringgt 71, N-2318 HamarTlf: +47 91844671

e-post : [email protected]

Ex-officio:Jostein Hassel alias Soldierboy Hancock, SWS# 241

Österdalsgata 6A - 0658 Osloe-mail: [email protected] Tlf: p22195038 m41500613

Styremedlemmer:Nord-Territoriet

Björn Tore Björnhaug, alias J.J.Hardy, SWS#801Aspelund - 9300 Finnsnes. e-mail: [email protected]

Tlf: 41272899

Vest-territoriet: Kim Warberg , alias Luke Macahan, SWS #216

Johan Sverdrupsv. 6, N-5063 BergenTlf. 55 29 76 93

Midt-territoriet: Stein Are Karlsen alias Capt'n Redneck, SWS #163

Karlstad, N-7510 Skatval. Tlf. 90690180

Dal-Territoriet: Stig Lundsbakken alias Buckskin Frank Leslie. SWS #168Villskau, 2340 Løten. Tlf: 62594777

Mobil: 92237661. Mail: [email protected]

Øst-territoriet: Ketil Nilsen alias Harry Wheeler, SWS #155 . Refsahlstubben 7, N-1634

Gamle Fredrikstad. Tlf. 69 34 96 38

Sør territorietWilhelm Tvedt-Gundersen alias Sam Colt .

Addressen er Veslekroken 2A, 4846 Arendal, Norge.E-post er [email protected] eller [email protected].

Norske postgironummeret: 0540 0811395

Ordförande:Jimmy ”Trail Creek Jim” Emanuelsson SWS # 7

Bengtsbolsvägen 1, 667 33 ForshagaTel: 054-870124

Vice Ordförande:Tommy ”Wild Bull” Johansson SWS # 11

Öfalla 595, 691 92 GranbergsdalTel: 0586-12045

Sekreterare:Ebbe ”Kieth Black” Weber SWS # 236

Rönnbärsvägen 3, 616 90 ÅbyTel: 011-61312

Kassör:Ann-Sofie ”Trail Creek Sophie” Emanuelsson

SWS # 10Bengtsbolsvägen 1, 667 33 Forshaga

Tel: 054-870124

Övriga styrelsemedlemmar:Silla “Lady Silva” Nordström SWS # 556

Kent ”Mister” Nordström SWS # 556Ållerviken 9965, 862 96 Njurunda

Tel: 060-34789

Kjell ”Killbilly Norton” Nilsen SWS # 2Gåshult 14, 452 93 Strömstad

Tel: 0526-34181

Evert ”Walt Slade” Thomsson SWS # 626Gardarve Fardhem

6212 Hemse, Gotland

Ann “Miss Allthetime” Johansson SWS #Öfalla 595, 691 92 Granbergsdal

Tel: 0586-12045

Björn “Fargo” Björklund SWS # 279Backstugeliden 12, 330 33 Hillerstorp

Tel: 0370-93244

Jan ”Hipshot” Eriksson SWS # 234Ringstedsgatan 63, 164 43 Kista

E-post: [email protected]

Svenska postgironumret: 199 35 55-0.

SVERIGENORGE

WESTERN SKYTTEFÖRBUNDETS

STYRELSE:

The Norsemen Bulletin 4/2002Medlemsblad for Scandinavian Western Shooters Ansvarlig redaktør:

Kjell Nilsen Alias Killbilly Norton SWS #2Layout: Gambler Smith.

Trykk: Karlstads Kommun och Föreningstryckeri. Distribusjon: Sverige, Trail Creek Jim. Norge, Soliderboy Hancock.

Stoff til bladet sendes: Kjell Nilsen, Gåshult 14, 452 93 Strömstad Tlf. 00 46 526 34181 E-Mail: [email protected]

Benytt word-filer til tekst, bilder sendes som papirkopier eller tiff / jpg-filer i minimum 300 dpi. Pdf filer er også mulig, men bør være press-optimale (300dpi)

Redaksjonen avsluttet 19 desember 2002

HOWDYVinterkulde og mørke kvelder har vel jaget defleste innendørs. Derfor har redaksjonen dennegang prøvd å lage et allsidig blad med myekosestoff. Tror aldri vi har hatt større spennvidde;film, mat, musikk,bøker, reiserskildringer, våpen,svartkrutt, tegneserie, osv.

I tillegg feirer vi oss selv med hele seks sider. SWSer blitt fem år. Vi kunne ikke la det gå upåaktethen og valgte derfor å ta et tilbakeblikk førhistorien gikk i glemmeboken.

For noen av oss har SWS vært et daglig tema idisse årene - telefoner, mail og møter. Vi håper nåå ha laget en skikkelig plattform for CAS iSkandinavia.

Når det gjelder TNB ser det ut til at de nye ruti-nene med faste trykketider har bært frukter. Vihar klart å få ut fire nummer av bladet til noen-lunde rett tid. Og moro har det vært å væreredaktør. Det er nemlig alltid nok stoff til bladet,selv om endel artikler er bestillingsverk.

Til dette nummer av TNB har jeg fått god hjelpfra Halloway som har tatt sin del av layoutarbeidet for å avlaste Gambler Smith, som fortiden er nedlesset med annet arbeide i sin ordi-nære jobb. Samtidig må jeg si at jeg er GamblerSmith stor takk skyldig for kvaliteten på de sistenummer av TNB. Han har gjordt og gjør et flottarbeid med layout av bladet. Spesielt forsiden pådette nummer er jeg fornøyd med. Jeg kom medideen og en forklaring på hvordan jeg ville haden. Gambler Smith ga meg resultatet.

Ellers en takk til Lonesome Dave i USA somaldri sier nei når jeg kommer med en forespørselom artikler. Denne gangen har han tatt for segRoy Rogers.

En stor takk også til dere andre som igjennomåret har forsynt TNB med lesestoff. Og spesielt tilTCJ som må lide av skrivekløe, maken til iherdigkar skal men lete lenge etter.

På vegne av redaksjonen og meg selv til alle SWSmedlemmer med familie:

EN RIKTIG GOD JUL OG

GODT NYTT ÅR !

Av: Killbilly Norton SWS#2��

Redaktørenhar ordet

Ettertrykk av The Norsemen Bulletin er ikke tillat uten avtale med redaktøren.FORSIDE: Marshall Halloway- Spring Halloway, Killbilly Norton-Kjell Lisland,

Tex Weller-Kjell Lisland, TCJ-Jimmy EmanuelssonWild Bull-Charles A Siringo, L.B.Anderson-Ukjent, W.Maddox-ukjent

3

Det er nå 5 år siden The WildNorsemen startet arbeidet med åetablere SWS, først som eninteresseorganisasjon, så som etgodkjent skytterforbund.Mange timers slit har resultert ien organisasjon som gir ossmuligheten til å utøve en skyte-form som både er krevende, vel-dig moro og som kan inkluderehele familien. Det er vel også påsin plass nå i jubileumsåret årette en stor takk til The WildNorsemen med MarshalHalloway i spissen for vel utførtarbeid. Gratulerer alle sammenog takk til The Wild Norsemen.

Det har vært en stor utvikling på SWSsin Internett side, i løpet av sommerenhar vi fått en interaktiv hjemmeside.Marshal Halloway tørket støv av sinedata kunnskaper og utviklet SWS nett,han er også ansvarlig for vedlikeholdetav hjemmesiden. Resultatet har blittmeget bra, via SWS nett har nå allemulighet til å utveksle informasjon,meninger og humor i saloonen.Nyheter, vedtekter, medlemsdirektiv,aliasregister og skytterhåndbok er ogsåtilgjengelig på SWS nett. Noe som hartatt tid å oppdatere er aliasregisteret,hovedgrunnen til det har vært at enkel-te klubber har brukt uforholdsmessiglang tid på innsending av oppdatertemedlemslister. vår nye sekretær, CharlesAngelo Siringo er i full gang med sittarbeidet. Han har kunnskaper og etengasjement som vil komme SWS tilgode, også når det gjelder SWS nett.

Morgan Kane, den gamle Marshallenskal nå vekkes til liv som hovedtemaunder NM 2003. Samuel ”The Bandit”Carpenter er utnevnt som MatchDirector, og har hovedansvaret forgjennomføringen av NM. MatchDirector vil etter behov trekke innklubber og enkeltpersoner til spesifikkeoppgaver. Tid og sted er i skrivende

stund ikke fastsatt, men jeg vet at detteer nær en løsning. NM vil bli en felles-dugnad for SWS som jeg har stor tropå vil bli et vel gjennomført stevne.Lykke til med arbeidet.

Årsmøte 2003 er allerede på forberedel-ses stadiet, og vi er i den situasjonen atalle utenom Ex-president og Presidenter på valg. Jeg vil oppfordre alle kandi-dater, enten det gjelder gjenvalg ellernye kandidater, om å tenke gjennomsitt engasjement, gjerne stille seg selvspørsmål om man har tid og lyst til åinneha et verv. Selv om det ikke er enlønnet jobb, men basert på frivillighet,så kreves det at de som har et verv leg-ger tid og energi i arbeidet.

Med dette ønskerjeg alle en riktig god

jul og et godt nyttCAS år med mange

stevner.

William Clarke Quantrill


Leder...Leder...By William Clarke

Quantrill

�

�

��

Gratulerermed dagen SWS

Etableringen av SWS er med andre ord også en historie om det norske skyttermiljøet, om intoleranse, om

et miljø der individualisme og egoisme går foran det å ivareta et inkluderende fel-lesskap og mangfold og der kameratskap skal være bærebjelken. Jeg får la alt dette ligge i denne omgangen og heller konsen-trere meg om en kortfattet beretning om min vei til det som ble westernskytingens vugge i Skandinavia.

Fra Donald Ducktil Morgan Kane

Jeg vokste opp på landsbygda på Nord-møre og da Donald Duck ble erstattet

med Kaptein Miki og Vill Vest, bladet Western, Walt Slade, TV-serien Kruttrøyk, gikk jeg som mange andre fra sandkassa til å bli fryktinngytende lovmenn, bandit-ter og rødhuder som skjøt vilt rundt seg mellom husvegger og trestammer. Inn-mark ble til prærie, skogene ble tilhold-sted for indianerstammene og et og annet elveløp ble veien til frihet nede i Mexico. Gårdsbruket jeg vokste opp på ble ned-lagt og grisebingene i fjøset fikk nye navn som Longbranch Saloon og Sheriffkon-tor. Leketøystativet på Samvirkelaget var den tids Sarpsborg Våpen og en liten andel av mors husholdningsbudsjett gikk med til forniklede revolvere og ammunisjon i form av ruller med kruttlapper. Det var en spennende oppvekst der fantasien hadde fritt spillerom. I tenårene ble Morgan Kane “faglittera-tur” og interessen for amerikansk historie ble samtidig vekket. I tillegg ble interes-sen for våpen godt befestet og i en alder av 18 år, fikk jeg mitt første møte med skytesporten gjennom Molde Pistolklubb. Jeg innrømmer det offentlig; det var altså ikke selve sporten og konkurranseinstink-tet som drev meg inn i skyttermiljøet, men nysjerrighet og spenning i forhold til våpen fra 1800-tallet. Skyttermiljøet lærte meg den nødvendige respekt for våpen som idrettsredskap og ikke minst sikker-het. En .22 Colt Ace ble mitt konkur-ransevåpen på skytebanen, en Winchester 9422 bøylerifleog en 16 kalibret Starhagle skapte usikkerhet iblant kråkestammene

ved Romsdalsfjorden. Langvåpnene ble til slutt solgt. En 1860 Army ble innkjøpt i stedet. Så tok voksenlivet, jobb og fami-lieansvar over og skytesport og våpenin-teresse ble nedprioritert. Det samme gjaldt til en viss grad westerninteressen.

Gjensynet medskytesporten

Jappetid og prestasjonsjag begynte å prege siste halvdel av 80-tallet og beg-

ynnelsen på 90-tallet. I mitt resultatorien-terte yrke ble fritid et fremmedord, men når kroppen skrek etter et pusterom, ble noe turer på skytebanen eller en god west-ernfilm en befrielse. Det var en nødvendig flukt fra virkeligheten og som ladet batter-iene. Det var da jeg begynte å legge merke til at skyttermiljøet hadde endret seg. Jeg hadde den gangen flyttet tilbake til Nord-møre. De blide ansiktene, kameratskapet og samholdet jeg hadde blitt kjent med på slutten av sytti-tallet var borte. Skyt-tere kommuniserte ikke lenger som før. De som kom på skytebanen, stresset seg gjen-nom programmer, pakket sakene og gikk. Også der var det blitt en kamp med klokka. Det ekte smilet var borte og erstattet med avmålte blikk og høflig dialog. Jeg fikkogså et klart inntrykk av at dette var blitt en ensidig arena for prestasjonsjag på lik linje med samfunnet ellers. Var du ikke villig til å prestere også der, var du en person som ikke hørte hjemme i miljøet. Skytesport som rekreasjon, var borte. Det var ikke et bevisst valg av de ledende kref-tene i klubbmiljøene, men et resultat av et samfunn i endring. Jeg valgte da kun å registrere fakta, isolerte de negative tan-kene og deltok uanfektet på mitt nivå.

SASS og Cowboy Action Shooting

På ettermiddagen en sensommerdag i 1993, tok jeg en siesta på sofaen med et

nyinnkjøpt eksemplar av Guns & Ammo. En av artiklene vekket min interesse. Etter noen minutter hadde jeg fått innsikt i en forholdsvis ny skytesport i USA. En gjeng IPSC-skyttere hadde på slutten av 70-tallet fått nok av tradisjonell skytes-port og kombinerte i stedet interessen for

“the old west” og konkurrans-eskyt ing m e d våpen fra tidsperioden. Dette var historien om “The Wild Bunch og Single Action Shooting Society i Kalifornia.

Noen uker senere var kontakten med SASS etablert og Marshal Halloway, SASS #3411 var registrert som medlem. En Uberti Cattleman ble også innkjøpt. Disse ukene i ‘93 var egentlig en periode med en total irasjonell tankegang. Hvilken logisk grunn var det å melde seg inn i en organ-isasjon på andre siden av Atlanteren og som administrerte en skytesport som den gjennomsnittlige politisk korrekte norske skytteren bare fnyste av? Hvor skulle jeg praktisere “min” nye skytegren? Perioden som aktiv skapcowboy var begynt.

Jakten etter artsfrender Operasjon Internett

I de neste par årene ble skapcowboyperi-oden preget av en og annen ensom og

hemmelig treningsøkt i de nordmørske skoger og finlesing av Cowboy Chroni-cle, medlemsbladet til SASS. I tillegg var interessen for amerikansk historie også reetablert. Noen spede forsøk på å avdekke interessen for min nye hobby i skytter-miljøene slo feil. Likevel var det noe som ikke stemte helt. Westernvåpen var blitt solgt i Norge. X-lageret i Halden, Aaserud i Drammen og Trøndelag Våpenimport i Trondheim hadde alle markedsført west-ernvåpen. Norsk Svartkrutt Union admin-istrerte sin skytegren og var det nærmeste jeg kunne komme. Men aktiviteten og holdningene der i gården var den gangen preget av veletablert tradisjonell tankeg-ang. Livet består av en del tilfeldigheter. Et jobbprosjekt i 1995 førte til at interessen for Internett som kommunikasjons- og markedsføringsmedium ble vekket. Det må ha vært noe spesielt for SASS-med-lemmene i USA å registrere at en nor-dmann ble den første som etablerte et debattforum for skytesporten via Internett.

SWS 5 ÅRS JUBILEFra skapcowboyer til skyttere Av Marshal Halloway, SWS #1

Når man skal ta et tilbakeblikk på SWS sin korte his-torie, står valget mellom å beskrive alle detaljer i kampen for aksept eller kun de posi-tive hovedlinjene.

4


For meg var dette også det første møtet med miljøet. Det ble også et intenst møte der jeg i løpet av kort tid fikk et nettverk og en vennekrets jeg ikke kunne drømme om i skyttermiljøet her hjemme. Samtidig ble også Internett benyttet for å jakte etter mulige interesserte her hjemme.

Til USA for å hente energi

I april 1997 sto en riktig antrukket nord-mann på stage 1 under verdensmester-

skap i cowboy action shooting. Den eneste erfaring jeg hadde i salvesken, var trening med en single action revolver mellom noen einebusker på Nordmøre og en heller mis-lykket kråkejakt med hagle og bøylerifle i ungdommen. Sikkerhetsreglene hadde jeg i hodet. Det gikk utrolig bra inkludert en par “clean stage” og en etter min vurder-ing respektabel 367. plass blant de 478 deltakerne. Oppholdet i Kalifornia, den peptalk og støtte som ble meg til del fra SASS-ledelsen og klubbmedlemmene jeg skjøt sammen med, var opptakten til en intens opptrapping av “the final round-up” hjemme på berget. I løpet av sommeren ‘97 hadde jeg flere navn på blokka over interesserte. Via nettet, artikler og rykte-børs hadde endelig budskapet nådd frem til de som var genuint interessert.

En ettermiddag i august møttes to menn til en samtale i en meksikansk restaurant i

Oslo City.

SWS 5 ÅRS JUBILE

SWS grunnlegges

Oslo, 11. september 1997

Marshal Halloway, Killbilly Norton, Tex Weller og Lead-ville Bob Anderson i det første organiserte møtet med det mål å etablere westernskyting i Skan-dinavia.

Noen uker senere var det hele i gang.

Nå satt de og spiste taco, samtalen gled lett. Den ene mannen var Marshal Halloway. Han hadde

med seg et imponerende album fra End of Trail i Kalifornia. Han pratet varmt om Cowboy Action Shooting og det finemiljøet “Over There”. Den andre var undertegnede. Jeg hadde også med et album fra det godt etablerte westernmiljøet her hjemme - et miljø Halloway ikke visste eksisterte.

Jeg hadde vært minst vært like aktiv med

kruttlapprevolveren som Halloway i yngre dager. I fjortenårsalderen kjøpte jeg S-8 filmkamera og laget noen spede forsøk på westernfilme . Siden ble det High Chap-arral og jobb som diligencekusk. Det ble medlemskap i Blue & Gray Reenactors, Norsk Country Musikkforbund og aktiv i ledelsen av nystartede Norsk Western Rytter Forbund.

Det var før den store årlige western-festen som sønnen Dusty og jeg holdt

hvert år at en nevø, Jack Harding, ringte meg angående en kar som skulle starte en forening for westernskyttere i Norge. Dette var Halloway. Jeg fikk kontakt og vi ble enig om at han skulle komme til festen å hilse på representanter for det norske westernmiljøet. Desverre skar opplegget seg i siste minutt, da Halloway forsvant

på et oppdrag vestover. Derfor satt vi nå her på en Taco resturant på Oslo City ist-edet. Resultatet av møtet, ble at vi skulle treffes igjen snart. Frem til da, skulle vi begge prøve å finne en ny kandidat til en styringsgruppe hver.Mitt valg var lett; Tex Weller. Han hadde skytebane hjemme på gården, drev med hest og var dyktig med lasso. Han hadde også i mange år vært medlem av Dead-wood City Westernclub, som holdt til på Krøderbanen, der de hadde bygget en westernby og drev med westernshow. Han var kort og godt cowboy.

Halloway valgte en sørlending ved navn Leadville Bob Anderson. Han hadde bodd og arbeidet i USA, var kunnskapsrik på westernhistorie, våpensamler, skytter og dessuten SASS medlem. Halloway hadde

Av Killbilly Norton, SWS #2

De to mennene ved bordet hadde mønstret hverandre fra de møttes noen minutter tidligere ved Oslo S.

5

blitt kjent med Leadville Bob via CAS-L debattforum og med Leadvilles bakgrunn, hadde valget vært enkelt.Vi var med dette fire personer, to primært med skytterbakgrunn og to primært fra det etablerte westernmiljøet. En god kombi-nasjon for å jobbe videre med prosjektet.

Det første offisielle møte fant sted i Hen-riks Ibsens gt. 9 i Oslo, torsdag 11. sep-tember 1997. De fire brukte noe av tiden til å bli bedre kjent. Primært falt samtalen omkring mulighetene for en forening for Cowboy Action Shooting i Norge. Et nytt møte ble avtalt. Denne gang skulle det bli en hel weekend. Der ting skulle ned på papiret.

SWS fødes

En sen fredagskveld i oktober ‘97, samlet de fire fra møtet i Oslo pluss

en kvinne, Little Rose. Møtestedet var hjemme hos Killbilly Norton og på det som i westernkretser ble kalt Pine Valley Ranch i Rygge i Østfold.Fredag kveld var en sosial affære. Så vidt jeg husker så vi video fra ”End of Trail”,

klådde på en del av Leadvilles medbrakte våpen og studerte Halloway medbrakte Lever Action. Lørdag morgen, straks etter frokost, samlet alle seg i ”White Moun-tain Saloon”, det som egentlig hadde vært en kjellerstue, den gangen det bodde ”nor-male” mennesker der.Vi startet med blanke ark, men med en visjon og en amerikansk modell, SASS. Da vi tok kvelden sent på ettermiddagen og matgryta kom på bordet, var retning-slinjer og strategi noenlunde klar. Det var også navnet; Skandinavia Western Shoot-ers. Her hadde det vært mange forslag, men en visjon om et samlet Skandinavia vant fram. Tex og Little Rose returnerte til gården i Ås.Leadville, Halloway og Killbilly ble senere sittende å se video. Av alle filme , falt valget på “The Comes a Horseman” med Jane Fonda og Caan. Deretter ble det på ny debatt om SWS. Vi manglet navn på medlemsbladet, Killbilly, Tex og Little Rose var ennå ukjente alias og ikke sty-ringsgruppa var fortsatt navnløs.Det var utpå natta etter at Leadville hadde fått i seg noe flytene, ting begynte å skje.

Navn som ”The Wild Norsemen”, ”The Norsemen Bulletin” og Killbilly rant ut av hans munn. Men da var det også slutt. Klokka var passert fire og de tre ”Wild Norsemen” snorket i sengehalmen.

Fra Ord til Handling

1997 var blitt til 1998. Snøen var begynt å dra nordover og grasset var blitt grønt

igjen.Det var på tide for nystartede SWS å gå fra ord til handling. I løpet av vinteren hadde de første medlemmene meldt seg inn. Stort sett venner av medlemmene fra TWN, men også en kontingent Svensker hadde funnet veien inn på medlemslisten.Tex og undertegnede ble enige om å prøve et lite stevne hjemme på den private sky-tebanen til Tex, på gården i Ås. Det ble en hektisk tid med forbredelser. Men da dagen opprant med strålene sol en jun-imorgen, var alle ting på plass. Spørsmålet vi i stillhet stilte oss var: Hvordan var disse svenskene ?De skulle vistnok ha prøvd på dette før......

SWS 5 ÅRS JUBILE

Tex WellerMarshal Halloway Killbilly NortonLeadville Bob Anderson

William Maddo x Wild Bull T r ail Cr eek Jim6

6

i hade ingen aning om vad som försiggick i Norge, då jag steg ombord på planet till Phoenix,

Arizona och de amerikanska mäster-skapen i CAS skytte: Winter Range.

Mitt under de fyra dagar denna tävling avhölls, så råkade jag av en slump surfa runt lite med vännens dator, och ramlade på en sida med titeln “Scandinavian West-ern Shooters”! Vad är oddsen egentli-gen…? Hursomhelst så mailade jag Trail Creek Jim illa kvickt om min upptäckt. Han spillde ingen tid utan tog kontakt med Marshal Halloway direkt. Resten är historia. Jag minns dock en sak tydligt från denna första hemsida: “…att utveckla CAS skyttet i Norge och Sverige”. Mar-shalen hade framsynt nog antagit att det fanns en hel del cowboys även i Sverige. Han hade rätt…

Det faktum att upptäckten skulle ske utav en svensk i Arizona under CAS-utövning var nog inget någon hade räknat med!

Efter hemkomsten blev kontakten med Norge tätare, och kulminerade i “The First Trail” som TCJ har beskrivit ovan. Dess-värre kunde jag pågrund av arbete inte medverka den gången, men det har jag försökt ta igen i efterhand… För de som inte känner mig,så kan nämnas att jag och minfamilj gör vårt bästa för attåka på så många tävlingar som möjligt. Vi gillar trevliga människor, och trevligare människor än CAS-skyttar finnsbara inte. CAS är för mig en dröm som slagit in. Jag kan utan att överdriva säga att denna skytte/umgängesform har beri-kat mitt liv. I love it!

Jag har och har haft mycket täta kontak-ter med CAS skyttet i USA, och gjort mitt bästa för att förmedla det jag snappat upp till Skandinavien. Detta uppskattades tydligen av TWN, som våren 2000 gjorde mig till en av dem…

I

V

Edsvalla skytteförening så var vi ett gäng svartkrutsskyttar som åkte runt och tävlade uppklädda i

1800-tals kläder då vi ansåg att det “hörde till” och det gav oss ett visst rykte på både gott och ont, “det är ni som är från Edsvalla va ?” var en fråga som ofta kom fram på tävlingarna.

Jag hade en arbetskamrat som också var pistolskytt fast av den moderna sorten, i hans skytteförening belägen i Storfors så fanns en skytt som jag borde träffa enligt min arbetskamrat, denna skytt var sjuk-ligt intresserad av cowboys och western och jobbade som stuntman på High Chap-paral. Jag såg fram emot att möta denna man......

Det föll sej så lyckligt att jag något senare deltog på en nationell fältskjutning i Fil-ipstad och när jag gick runt i en patrull

där så snackade dom andra i patrullen om en skytt som sköt med en konstig revolver som man laddade genom en lucka på sidan och kalibern var så grov att man kunde stanna kvar på skjutplatsen och se kul-hålen i allafall. Jag förstod då att denna skytt var den som min arbetskamrat pratat om.

Senare på dagen så träffade jag Wild Bull för första gången och personkemin stämde 100% omedelbart.Gemensamma intressen som svartkrut, cowboys, western, bluegrass, gamla vapen gjorde att vi kom att ses ofta framöver och vid varje träff, om det så var på träning eller på svartkrutstävlingar så diskuterades det cas-skytte som vi hade läst om i många år i tidningar som Guns & Ammo och liknande.

Det visade sig att vi “fuskade” lite till

mans med detta skytte när ingen såg på skjutbanan, ideń kom upp om att försöka att organisera detta skytte då vi hade funnit andra svartkrutsskyttar som också tyckte att denna skytteform var intressant.

Sagt och gjort, i december 1997 så satte sig tre skyttar vid mitt köksbord för att dra upp riktlinjer för en svensk variant av SASS med dom förutsättningar som fanns i Sverige när det gällde vapen och liknande.

Det var jag, Quiet Wyatt och Wild Bull som satt och funderade på detta.

Kort därefter så åkte Wild Bull över till USA för att deltaga i Winter Range , Ari-zona.

Av Trail Creek Jim, SWS #7

Hur Sverige fann SWS Av Wild Bull, SWS #11

Vi hade ingen aning om vad som försiggick i Norge, då jag steg ombord på

planet till Phoenix.

I december 1997 så satte sig tre skyttar vid mitt köksbord för att dra upp riktlinjer för en svensk variant av SASS.

SWS 5 ÅRS JUBILESWS Sverige startar

7

Det var sex stycken trötta svenska westernskyttar som på midsom-mardagens morgon satte kurs

mot ett ställe som heter Ås söder om Oslo.

Det var den första officiella cas-tävlingen i Norden som vi skulle besöka och namnet var “First Trail-98”

Väl framme så packade vi ur bilen och riggade upp oss, tittade lite försynt på våra norska skyttevänner som enligt oss var erfarna cas-skyttar då SWS startade i Norge och vi var där på premissen: “se och lär”.

Vi sex var dom enda svenskar av totalt 18 skyttar som hade mött upp, shooters meeting startade kl 12.00 ! M.Halloway gick igenom säkerheten och det praktiska genomförandet av två stager under dagen.Vi var mycket nervösa inför denna start i cas-skytte då norskarna var erfarna cas-

skyttar och vi svenskar ville inte göra bort oss, vi var erfarna svartk-rutsskyttar allihopa men cas-skytte hade vi bara sysslat med på hemma banan.

När den första stagen som hette “Attack at dawn” började så visade det sig att dom norska skyttarna var lika dåliga/bra skyttar som oss från Sverige, och lika nervösa också, så helt plötsligt så släppte spänningen inför skyttet och det sociala gemytet spred sig bland skyttarna.

“Attack at dawn” bestod av 5 revolver och 6 gevärsskott och alla deltog i en enda klass oavsett revolvertyp och krut.

Kl:14.00 var det dags för matuppehåll i The Cowboy Camp med kokvagn och till-behör, många nya kontakter knöts under lunchen för framtida SWS tävlingar.

Kl: 15.00 var det så dags för stage nr: 2 vars namn var: “Challenge in the saddle”, här började man sittande på en mycket fin trähäst med westerns-adel, träns, scabbard och allt annat som hör till en cowboyhäst.

I denna stage så använde man 5 revolver, 6 gevär och 2 hagelskott, totalt så användes 10 revolver 12 gevär och 2 hagelskott på tävlingen, det har hänt en del sen denna täv-ling....................

Kan tilläggas att tävlin-gen gick av stapeln på en privat skjutbana som är på gården till Tex Weller och stagerna sköts från samma ställe, ett mycket natur-skönt område med hästar runt omkring, dagen blev

inte sämre av att solen gassade klart hela dagen.

Efter tävlingen så kunde man prova på att rida westernhästar som inte var av den träaktiga rasen......

Denna tävling blev en milstolpe i SWS historia och på vägen hem till Sverige så bestämde vi svenskar att vi skulle arrangera en svensk cas-tävling senare under året.

Första SWS tävlingeni Skandinavien Av Trail Creek Jim, SWS #7

SWS 5 ÅRS JUBILE

8

Lördagen den 19 September 1998 var en annan historisk milstolpe i SWS historia, då genomfördes

nämligen den första officiella cas-täv-lingen i Sverige arrangerad av Edsvalla Gunslingers.

Edsvalla Gunslingers hade tidigare på våren anordnat en inofficiell tävling med dom närmaste skyttarna runt omkring Karlstad för att “känna på” detta med cow-boy-skytte, tävlingen döptes till “Tryout Trail”.

Men nu var det dags för elddopet, 4 stager var planerade, 28 tappra skyttar dök upp och blev uppdelade på två posses, som leddes av Wild Bull och Trail Creek Jim, det sköts på två stager samtidigt sedan byttes det stage mellan possena, därefter en kort paus för mat och socialt snack, sedan ut igen till stage 3 och 4:a, byte igen och tävlingen var klar.

På denna tävling som var den första i Sverige så kommer ni som var med kanske ihåg att det är en hel del som har ändrats sedan dess, det användes fallmål till alla vapen, en del av tvivelaktig plåtkvalitet och i tillägg till det en del skyttar som hade tvivelaktigt hög hastighet på gevärs ammunitionen.

Man fick bryta sig ur ett fängelse med en järnklump om foten, det var inga graciösa rörelser där inte :

På stage nr: 4 som kallades “Mexican Bankrobbery” så skulle man starta sit-tande vid ett saloonsbord och på timersig-nalen springa ut genom saloonsdörrarna till en given skjutplats som låg 40 meter bort! Där kom det mexikanare åkandes i sidled på älgbanan som skulle bekäm-pas, sedan så skulle man springa tillbaka dom 40 meterna till saloonen igen och där

fortsätta att bekämpa mål med bygel och hagelgevär, Snacka om mjölksyra i benen på RO:n (jag var som bekant en av dom).

På denna tävling så fick skyttarna även bekanta sig med den fruktansvärda mexi-kanska banditen “Mendosa Tinto” och hans skoningslösa gäng, denna bandit har följt oss genom åren...............

Då Quiet Wyatt som är svensk vann täv-lingen i Ås “First Trail” så tog norrmännen revanch på “Gunslinger Trail” genom Wil-liam Maddox som kammade hem segern i den enda klass som fanns, det sköts näm-ligen i en enda öppen klass oavsett krut och revolver typ.

Här fick deltagarna även stifta bekantskap med en 9-årig frågvis liten parvel som lys-trade till namnet “Slingshot”. Jag tackar härmed alla casskyttar som har hjälpt till att uppfostra denna parvel till vad han är idag.

Efter dessa två premiärtävlingar i Norge och Sverige så började vi att sprida informationen om detta

skytte geom lokala tidningsreportage, information på tävlingar, reportage i jakttidningar och även i den svenska Handvapenguiden-99, intresse fanns och medlemsantalet i SWS började att växa.

I och med att SWS Norge lyckades att få SWS godkänt som skytteförbund där så

fickmånga i Sverige ett intryck att vi sven-skar var med i ett norsk skytteförbund, vilket inte var riktigt rätt, detta skapade lite problem ute bland myndigheterna, vi startade då upp SWSf som då är en svensk skytteorganisation med ett gemensamt samarbete med SWS Norge.

Nu kan man som Marshal Halloway säger här ibörjan beskriva allt i detalj eller hålla sig till dom positiva huvudlinjerna, skriva

allt i detalj skulle troligtvis bli en tjock roman så jag tror att vi stoppar här.

I skrivande stund så är det December 2002, det är alltså 5 år sedan som jag, Quiet Wyatt och Wild Bull satt i mitt kök och hade ingen som helst aning om fram-tiden..........................................

Gunslinger Trail

Svenska Western Skytteforbundet Av Trail Creek Jim, SWS #7


Norsemen Trail 2000

SWS 5 ÅRS JUBILE

9

10


Q U I G L E Y SGUNSHOP AND GUNSERVICE"NOTHING IS IMPOSSIBLE UNTIL YOU HAVE TRIED IT"

Säljer, köper, byter vapen och tillbehör, service och reparationer.

Specialitet: Samlarvapen och svartkruts och cas-vapen.Ingemar "Sharp Shooter Quigley" Andersson

Tel / Fax: 0322-632084 [email protected]

MITT FAVORITVAPENDet är precis som Marshal Halloway säger i förra numret,

det är som att släppa in en 5-åring i en leksaksaffär för att välja ut sin favoritleksak när man själv skall försöka

att ta ut ett favoritvapen ur skåpet, för sanningen är det att alla vapen är favoritvapen, för det är väl knappast troligt att någon har skaffat ett vapen som han inte ville ha.

Men ett vapen sticker ut lite mer än dom andra i mitt skåp, (och då tänker jag inte på läng-den).Remingtons Rolling Block gevär är ett kärt ämne för mej som ni har sett tidigare här i The Norsemen Bulletin.

Fordyce Beals, Joseph Rider och William Elliot var alla anställda på Remington fabriken på 1850 och 60-talet. Dessa män var enastående konstruktörer som konstru-erade många fina vapen, kanske några av dom bästa som gick att få på den tiden. Emellertid så finns det en namn till som måste nämnas i Remington sammanhang.Nämligen Leonard M. Geiger. Philo Remington hade hittat Geiger i en stad utanför Hudson, New York där han hade utveck-lat en bakladdarmekanism som patenterades 1863, en mekanism som hade ett slutstycke som rullades bakåt/nedåt efter att hanen hade spänts upp och på så sätt öppnat patronläget……………..

Philo Remington blev så imponerad av mekanismen att han lyckades att övertala

Geiger att börja arbeta för Remington, Rider och Geiger började omedelbart att utveckla ideń med mekanis-men och i November 1864 togs ett patent ut med en annan design än tidigare, detta hade ett delat slutstycke där hanen slog emellan i mitten.Militärledningen fattade tycke för detta gevär som skulle kunna användas i det pågående inbördeskriget. Dom beställde 20.000 gevär, en del i cal: .46 och en del i cal: .50, tyvärr så dröjde lever-anserna till mars 1865 och kriget slutade i April innan någon hann testa gevären i skarpt läge.

Det hade även visat sig att mekanismen hade några konstruk-tionsfel så Geiger och Rider satte sig vid ritborden igen, under vintern 1865-66 blev mekanismen perfekt även om förbättringar infördes 1866, 1867 och 1871.

Det var allmänt känt att man ansåg denna mekanism vara så stark att ingen kommersiell patron på den tiden kunde klara av att spränga geväret eller mekanismen.

På det berömda testinstitutet i Liège, Belgien så testades en .50 kalibrig Rolling Block på följande vis:

Pipan proppades full med 750 grains svartkrut!!, 40 kulor !! och

två förladdningar, pipan var alltså full ifrån patronläge till pip-

mynning, därefter avfyrades geväret.

Den testansvarige skrev i protokollet: “Inget extraordinärt

inträffade”……………………..

Det fanns även andra påhittiga sätt att försöka att spränga blocket tillbaka eller att få mekanis-men att spricka, såsom att fila spår i hylsorna, ladda med alldeles för stora kulor och på så sätt spränga mekanismen. Ingen lyckades med detta så mekanismen var känd som idiotsäker och oförstörbar.

På den Internationella Utställningen i Paris 1867 så blev detta gevär utnämnt till “världens bästa gevär” och fick utställningens silvermedalj som var den högsta utmärkelsen som ett militärt eller civilt vapen kunde få.

Denna utmärkelse gjorde att världens militära kommiteer fickupp ögonen för denna imponerande skapelse.

Detta gevär antogs som vapen i Danmark samma år och i Sverige och Norge 1868. Följande länder antog geväret: Spanien, Danmark, Sverige, Norge, Österrike, Holland, Japan, Schweits, Egypten, Frankrike, Persien, Italien, Colombia, Grek-

land, Kina, Chile, Kuba, Puerto Rico, Dominikanska Repub-liken, Peru, Brasilien, Vatikan- Staten, Mexiko, Argentina, El Salvador, Hon-duras, Uruguay, Ryssland. Alla

länder mellan 1866-1915.

Vi pratar här om ett mycket, mycket historiskt gevär som vi fortfarande i våra Nordiska länder kan köpa och använda i

original utförande i kalibrarna 12.7x44R och 8x58RD. Replikor finns tillverkade av Pedersoli och Uberti. Original mekanismer är fortfarande ganska billiga i Sverige så det är inget problem att skaffa en sådan och pipa om till tex. 45-70 Goverment och fortfarande komma undan med ett hyggligt slutpris på bössan.

General Custer var en stor beundrare av Remington Rolling Block, han beställde ett specialbyggt gevär åt sig själv som han även hade med vid slaget om Little Big Horn. Nelson Story är en annan känd person som drev 3000 st Texas long horns från Texas till Montana med trettio kofösare utrustade med rolling blocks, utförligare reportage kommer om dessa män i ett senare nummer av TNB.

“Keep the blocks rolling”


Remington Rolling Block

General Custer var en stor beundrare av Remington

Rolling Block, han beställde ett specialbyggt gevär åt sig själv som han även hade med vid slaget

om Little Big Horn.


11

11

12


Resan gick längs Interstate Highway 90till Sioux Falls och vidare över den oändli-ga prärien , man kan knappast föreställasig vilka vidder det finns där , mil efter milsträcker sig den fyrfiliga asfalt och betong-vägen så långt ögat kan se. Bredvid vägenväxer inget annat än gräs och åter gräs ,vilken dröm för en cowboy .

Det enda som bröt enformigheten varnågon skylt som förkunnade namnet påranchen över vars ägor vägen gick, man

kunde förstå att det var stora egendomardå det var många miles mellan skyltarna.Ett naturskönt avbrott på ”gräsmattorna”var då vi korsade Missourifloden , mankunde lätt föreställa sig hur det såg ut förnybyggarna då prärieskonarna kom framtill kanten av ravinen där floden breder utsig på botten av ravinen den grävt utunder årtusenden ”mäktigt”

Vid niotiden på kvällen var vi framme vidlägerplatsen i the Wall , en turistfälla utepå prärien och det kändes skönt att få lättaändan ur sadeln ( sätet menar jag ) och taen macka och en öl på närmaste Saloon . Nästa morgon drog färden vidare motDeadwood , vi reste genom något somkallas Badlands och det gjorde verkligenskäl för namnet , mil efter mil med dekonstiga klippor och stenformationer”storslaget” är en underdrift om man skallförsöka beskriva det .

Nåväl , väl framme i Deadwood möttes vii stället för av hästar och cowboys av enenorm ansamling med motorcyklar av allade slag , det visade sig att världens störstamc-träff pågick just denna vecka mer än30.000 deltagare från världens alla länder.

I stället för revolverskott som ekade mellanDeadwoods väggar hördes dånet av häst-kraftstinna motorer , sabbade stämningennågot tyckte vi .

Efter besök på Saloon No 10 där Wild BillHickoks ande vilade i lokalerna , samtefter att vi blivit underhållna på gatan avdiverse showartister , en del av dom fram-stående CAS skyttar bl.a ”ArizonaCalamity Jane” World Champion Duelist, besökte vi stadens övriga sevärdheterinnan vi drog vidare till Spearfish Canyonför att träffa Deadwood Desperados .

Väl framme vid deras shootingrange blevvi väl mottagna av Mike Pendo alias SmallBore och blev visade runt på deras anlägg-ning. De hade sina stages stående ute helatiden , så man kunde träna när man hadelust , det var inte utan att man var avund-sjuk , även på vädret som var fantastiskt .Just denna dag var det ca.100 F ca. 38 gra-der C visserligen lite varmt för oss nordbor, speciellt som luftfuktigheten var ca. 80 %, men vi började vänja oss , under dom 10dagar vi var i USA var det inte under 25grader någon dag och detta var i augusti!!

THETRIP TO DEADWOODVi for iväg från storstadenMinneapolis tidigtpå morgonen föratt på kvällen slåvårt läger i TheWall som ligger ca. 10 miles österom Rapid City .�

By "Ace Heart" SWS # 294

�

�

13


Nåväl så småningom började övriga delta-gare att droppa in och till slut var vi ca. 15 st skjutglada skyttar , vi två utlänningaroch resten klubbmedlemmar , då det varen månadsträningsmatch var inga flerinbjudna. Nu kunde det roliga börja , förstvisades vi runt stagen och förutsättningar-na gicks igenom . Vi såg genast att vissasaker skiljde sig från vad vi är vana ihemma , för det första användes två revol-vrar ( tur att vi skaffat crossdrawhölster påCabelás . Vidare hade man på varje stage10 st. individuella gevärsmål , 10 revolver-mål samt minst 4 hagelmål så det gälldeatt räkna rätt och hålla reda på vilka pling-mål man redan träffat.

Jag och Smokey Pete hade inga egna vapenmed oss utan vi fick låna skjutjärn av deandra snälla deltagarna. , så det var medviss tvekan vi förberedde oss på tävlings-starten , vapen blir ju väldigt personligaoch utan våra egna kändes det lite osäkert. De flesta sköt i Traditionalklassen några iDuelist och en faktiskt i Gunslinger-klassen, själv fick vi brist på det rättakrutet skjuta Traditional

Stage 1 Börja stående vid ett staket medgeväret portarms vid signal 10 skott pålika många tavlor , greppa hagelbössanskjuta två hagelmål till vänster , förflyttasig med hagelbössan framåt 15 m. ochefter att lagt ner hagelbössan bekämpa 5revolvermål , ladda om hagelgeväret ochskjuta två hagelmål , därefter 5 nya revol-vermål med andra revolvern. Puhh nu varman verkligen uppvärmd , men vad kuldet var trots att bygelrepetern kändes somden legat i en sandhög de sista veckornaoch att den ena revolvern hoppade över enkammare då och då .

Dessutom var kalibern 38special och detkändes lite klent för oss som är vana .44och .45 kaliber , t.o.m hagelbössan varkamrad i kaliber 16 hmmm . Vi gnälldelite grann och genast fick vi prova andravapen , nu togs två Ruger i cal. 45 framoch en bygel i 44-40 , genast kändes detlite bättre , trots att hagelgeväret fortfa-rande var cal. 16 . Tiderna gicks igenomoch det visade sig att gästerna från detkalla landet i norr faktiskt låg i ledningen .Stage 2 Började med fem revolvermåldärefter klev man in i en rishög ochbekämpade tio gevärsmål greppade hagel-bössan sköt fyra hagelmål därefter femavslutande revolvermål .Nu kändes det lite bättre trots att bygel-repetern fortfarande kändes trög , men en94 Winchester kan väl aldrig bli lika mjuksom en Rossi 92:a vilken jag brukaranvända. Hur låg vi till nu då , nja fort-farande ganska bra efter vad vi kunde se.

Stage3 Återigen 10 gevär 4 hagel och 10 revolvermål .

Stage 4 Här var antalet mål detsammamen man stod inne i en sorts byggnad ochsköt med bygeln , genom ett fönster ifrom av ett kors . Då fönstret befann sigganska långt ner på väggen måste man ståmed böjda ben , detta i kombinaton medatt målen befann sig inne ibland träden ien skog ( man måste skjuta nära träd ochoch faktiskt genom en grenklyka ) Kulmen svårt man fick sikta mycket noga ochinte ösa på för mycket då kom bommarnadirekt. När man var klar med geväretsprang man ut genom en dörr och bekäm-pade fem revolvermål sedan blev det fyrahagelmål och till slut fem nya revolvermål

, som en kuriositet kan nämnas att avslu-tande revolvermål bestod av en smileygub-be med ögon och mun , där kunde man fåbom även om man träffade målet , dåögon och mun bestod av utskurna hål imetallplattan.

Nu var det roliga slut , hur gick det då förthe two Desperados from Sweden ? jo dåtrots att ingen officiell sammanställninggjordes verkade det nog som att vi lågväldigt bra till totalt . Vi tyckte nog att detvar synd att vi inte hade våra egna vapenmed , då hade vi nog haft bättre flyt iskjutningen och kunnat visa hur vi skjuterCAS i Skandinavien men jag tror att dehär killarna och damerna nog är med igamet inte bara för att skjuta snabbt utanför att det är så himla kul , hur de sedankommer i resultatlistorna är nog av under-ordnad betydelse , Det är väl det somkallas Spirit Of The Game . dessutom vetvi ju inte om dom höll igen , för att inteutklassa sina gäster .

Nåväl vi tackade Deadwood Desperadosså mycket för oss , och drog vidare motWyoming-Montana och Little Big Hornmen det är en annan historia.

14


Sarpsborg VåpenSWS sin “hoffleverandør”av Westernvåpen i norge

Tlf. 69 15 03 14Revolvere og rifler fra Uberti og Pedersoli

SAR

PSB

OR

G V

ÅPE

N

Yes, thats right, o´lTrail Creek Jim isback again !Denna gång så kommer svartkrutshör-nan att vara lite större då ämnet intebara är ämnat för svartkrutsskyttar utanäven för er som använder det ”andrakrutet”, som för övrigt bara duger somdrivmedel för flörtkulor :-)

Ämnet för dagen är: ”KULGJUT-NING”, egentligen så skulle ”Lead Bull”SWS # 720 skriva detta reportage då hanär en virtuos då det gäller detta med attgjuta kulor .

Vi hade nyligen ett inlägg på vår hemsi-da där ni kunde skicka in era laddningarsom funkar bra för er, en röd tråd somgår igenom alla norska inlägg är attkulan nästan alltid kommer från LeadBull, ”ni må vel gjute sjölva norskies” ?Eller också så är Lead Bull´s kulor så braoch billiga att ni inte bryr er om dettamed kulgjutning.

Jag kommer att ta upp sådana saker ochtips som fungerar för mej och som van-ligt när det gäller tips och råd så tar jaginget som helst ansvar oavsett det gällerkulgjutning, laddning av patroner, mat-lagning eller musik.

Detta med kulgjutning kan man precissom med patronladdning skriva tjockaböcker om, och jag skall försöka hållamej på två sidor och få till ett seriöstinnehåll……………..

Skjuter man mycket och med olika kali-brar så lönar det sej snabbt att gjuta sinakulor själv och man blir inte beroende avnågon handlare som när era kulor sinatinte får in mer kulor förrän nästamånad……..

Sedan så är det den personliga faktornsom kommer in, jag själv tycker att detär väldigt trevligt att gjuta kulor.Känslan av att gjuta sin egen kula ochsedan skjuta denna i vapnet med enutprovad laddning som gör en fin presi-cion är samma känsla som när man var15 år och lyckades komma över 70 km/hpå mätaren med den hemtrimmademopeden. Lyckorus med andra ord.

Jag tänker inte gå in på dom olikakemiska beteckningarna som bly har ochinnehåller, det är egentligen inte intres-sant om man inte skall experimenterasom en galning.

Jag för min del använder två typer av bly,nämligen mjukt bly och hjulviktsbly.Mjukt bly är ett måste när man skjutermynningsladdare och perkussionsrevol-ver, finns garanterat flera av er därutesom gjutit kulor till revolvern med hår-dare bly och stått där på tävlingen medrödbrutna handflator när kulorna integick in i kammaren.

Mjukt bly får man från blyrör, blyplåtsom takläggare använder och kabelbly,(Televerkets gamla kablar är helt okej)men det blir svårare och svårare att få tagi mjukt bly då färre och färre använderdetta.

Som jag skrev ovanför så använder jaghjulviktsbly också, detta har jag till minapatronladdade vapen, det finns andrahårdare typer av bly också typ: Stil metall

15


HOWDY LEAD SCATTERS

från tryckerier och liknade.

Hjulviktsbly har fungerat bra för mejoavsett vad jag skjutit det i, magnum-laddningar, nationellt skytte, svartkruts-skytte, jag klarar mitt skytte med endasttvå blysorter.

När man har skaffat skrotbly så börjarman med att smälta ned detta i en grytaför att rena detta från slagg och andrainte önskvärda tillsatser, när blyet harsmält så ”fluxar” man detta med ett flux-medel, det finns speciella medel att köpamen det går mycket bra med bivax, ellerett kulfett med mycket vax i, det göräven bra med stearinljus.

Rör ner fluxmedlet i blysmältan, se upphär för det ryker oftast kraftigt och detkan även ta eld i gaserna som bildas,GIVETVIS SÅ GÖR NI DETTAUTOMHUS !! Alla föroreningar kom-mer nu att flyta upp till ytan och det ärbara att skumma av ytan med en skopa,metallklämmorna som finns i hjulvikts-bly kommer att flyta omkring som kor-kar på blyytan.

Rekommenderas att ni smälter mycketbly på samma gång för att få en jämnarekvalitet på blyblandningen,Töm sedan upp blyet i små gjutformarså får ni portionstackor som passar i bly-grytan som ni gjuter ifrån.Både LEE och RCBS med flera har såda-na tackformar.

Grovsmältningen görs som sagt var uteför att det ryker mycket , speciellt om nismälter kabelbly.Denna grovsmältning görs oftast bäst påen gasolplatta men jag använder ävenelplattor som är på 2000 watt.

När ni nu skall gjuta kulor med elektriskblygryta (som jag rekommenderar, mendet går givetvis med en liten kastrull påspisen) så lägger ni i lite bly i taget somfår smälta innan ni lägger i nästa bit.

Vid smältning i blygrytan så kommer detatt bli lite slagg på ytan som ni tar bortmed en sked, jag rekommenderar ävenatt ”fluxa” lite då och då under gjutning-ens gång, men bara med lite fluxmedel

eftersom det ryker och osar om det.Man kan gjuta från en öppen gjutgrytamed en gjutskopa (dipper), en fördelmed en gjutskopa är att man kan reglerahastigheten på blyet själv, gjuter manstora kulor så behöver formen fyllas uppsnabbt för annars så hinner blyet stelnainnan formen är 100% utfylld.

Min egen erfarenhet från blygrytor medbottenavtappning är att mjukt bly rinnersaktare än hjulviktsbly och därför så fårman borra upp hålet i blygrytan någotför att kunna gjuta stora kulor som tex.12.7X 44R 500 gr.

När man har borrat upp hålet i blygry-tan så får man vara lite försiktig när manskall gjuta tex. .38 special 105 gr swcmed hårdare bly för blystrålen kommerfort och fyller formen på ett ögonblick.

Temperaturen på bly vid gjutning börligga runt 400 grader C. Kultången skallförvärmas innan gjutningen börjar, dettakan man göra genom att lägga kultångenovanpå blygrytan eller värma med engasollåga.Förvärmer ni inte så kommer det att gååt ett antal kulor innan tången blivitvarm och kulorna ser ut som ni förväntarer.

Före användandet av kultängerna såmåste dom avfettas om dom är nya,därefter så sotar jag insidan på kultångenmed ett stearinljus för att få kulorna attsläppa lättare, (det finns speciella medelför detta, men jag tycker att sotning fun-gerar bra för mej)

När man köper en ny kultång så följerdet för det mesta med en bruksanvis-ning, följ denna ! Så blir det inga pro-blem.

Kultänger finns både i stål, aluminiumoch mässing, det finns dyra och det finnsbilliga kultänger.

Jag använder mest kultänger från LEEsom är i aluminium, dessa är billiga ochgör fina kulor, en nackdel är att man lättkan skada dom om man är oförsiktig ochanvänder våld på dom, sköter man domså håller dom i många år. Vill man ha en

16


speciell kula eller har en speciell kaliberså hamnar man på dyrare stålgjutblock.

Priserna på kultänger varierar från 250-300 kr till 1500 kr beroende på kultypoch fabrikat.

När ni nu har fått upp temperaturen påblygrytan och gjutblocket är uppvärmtoch klart så skall ni börja att gjuta kulor,håll blocket nära avtappningspipen ochluta blocket lite när ni börjar att fylla iblyet så har luften lättare att ta sig ut ochblyet fyller formen bättre.

När blocket nästan är fyllt så rätar niupp blocket och fyller upp så att för-djupningen i avklippningsplåten fyllshelt för när blyet börjar att stelna såkrymper det lite och blyet som är iavklippningen kommer att fylla på bloc-ket så att inga missbildningar sker.

Precis när blyet har stelnat i avklipp-ningsplåten så klipper ni av göten medett snabbt slag, väntar 5 sekunder ochsläpper ut kulorna på ett mjukt under-lag, ni måste ha ett mjukt underlag föratt dom varma kulorna är mycket lättaatt göra märken i, ni får heller inte låtakulorna falla på varandra av sammaorsak.

Blir kulorna ”veckiga” (som nerhasadestrumpor) då är kultången troligen för

kall ännu eller så är blytemperaturen förlåg, kan även bero på för dåligt blyflöde.Blir kulorna ”frostiga” på ytan så är blyetför varmt och stelnar inte blyet fort iavklippningsplåten så är kultången förvarm, vänta lite då.

För att hålla en jämn temperatur på kul-tängerna så brukar jag gjuta med två kul-tänger samtidigt så att man får lite tid imellan gjutningarna, jag har försökt atthålla igång tre kultänger samtidigt menmin fru har en misstro till män och derassimultanförmåga så jag håller mej till tvåstycken samtidigt (det var svårt att hållatempen uppe på tre kultänger).

Gjuter man små kulor så som .31 eller.36 så blir det lite som att baka peppar-kakor, ”degen tar aldrig slut”, när manhar gjutit en massa kulor så är det baraatt lägga i avklippet som blir tillsammansmed dom kulor som ni inte tycker dugeroch fortsätta.

Gjuter ni stora kulor i vikter på 500grains och större så kommer blymängdeni grytan att sjunka försvinnande snabbtoch det är förvånansvärt vad fort mankan förbruka 5 kg bly………..

En sak som är mycket viktig när mansysslar med att gjuta bly är att skydda sigifrån dom ohälsosamma gaser som bil-das, sörj för god ventilation där du gjuteroch se till att skyddsglasögonen sitter påplats på näsan, en skvätt av smält bly påhanden gör j…gt ont, men en skvätt iögat…………………

Se till att du har bra skydd för kroppen,ett smidesförkläde av skinn är ett mycketbra val, handskar är också inte så dumt,men själv så har jag svårt att jobba medarbetshandskar på, troligtvis en dåligvana bara.

Until next time: ”Keep on melting” !

“Trail Creek Jim” SWS # 7

17


Min far visste hvem Roy Rogers var. Farvar en ung gutt i 1940 årene og vokste opppå en farm i det nordvestlige Missouri.Ridehesten var et fremkomstmiddel til ogfra skolen den gangen. Roy Rogers ble daogså en naturlig cowboy helt for min far.Jeg ble fortalt at den gangen ble gutte-gjengen delt i to; enten var du en GeneAutry fan eller så var du i Roy Rogers gjen-gen. Min far mente han passet sammenmed Rogers klanen.

Da jeg selv vokste opp i 1960 årene, varRoy Rogers fortsatt et navn man identifi-serte seg med.

Roy Rogers var født 5. november 1911 iCincinnati, Ohio. Byen Portsmouth iOhio er også en annen by som proklame-rer seg som Rogers sin hjemby.

I 1929, forlot Rogers Ohio og dro vestovertil California. På veien tok han strøjobbersom fruktplukker. Han startet i underhold-ningsindustrien med å spille i flere musikk-band, men han er best kjent som medlem i“the Sons of the Pioneers”, en gruppehan stiftet i 1934 sammen med Bob Nolanog Tim Spencer. Du husker helt sikkert

noen av deres berømte sanger som CoolWater og Tumbling Tumbleweeds. Det varunder hans periode med Sons of thePioneers at han skiftet til navnet RoyRogers.

18


W E ST E R N F I L M W E ST E R N F I L M W E ST E R N F I L M W E ST E R N F I L M

FRA WESTERNFILMENSHISTORIE

ROY ROGERSEN MANN MED INTEGRITET

Leonard Franklin Slyespilte inn over 100 filmer.I tillegg kommer alle tegneseriene, pocket knivene, lunchboksene ogandre produkter som vistehans blide ansikt. Han eren av de fremste profilerinnen westerngenren. Drar du ikke kjensel pånavnet Leonard Slye? Han er bedre kjent somRoy Rogers, King of theCowboys. På lik linje med våre alias som westernskyttere, har ogsåRoy et navn som var gittav sine foreldre og somikke skulle bli anvendt icowboyverdenen.

� �

Av Lonesome Dave, SASS 6761 ��

19


Han spilte i filmen The Old Homesteadog i ti andre filmer fra 1935 til 1938 førhan ble en stjerne. I 1936, deltok han sam-men med Sons of the Pioneers i et avGene Autrys western musicaler som haddetittelen The Old Corral.

Da Gene Autry gikk til streik i 1938 pågrunn av en lønnskonflikt, ble filmselska-pet tvunget til å holde audition for å finneen erstatter. Roy Rogers, som allerede offi-sielt hadde skiftet til sitt kunstnernavn, blevalgt til å overta. Hans første film med enhovedrolle het Under Western Stars.

Senere fikk Roy sin egen TV serie og somgikk under navnet The Roy Rogers Show.Serien gikk i perioden 1951 til 1964.

På nyttårsaften i 1947, giftet Roy seg medQueen of the West, Dale Evans. DaleEvans og Roy Rogers holdt sammen i over50 år frem til Rogers død. Paret vil alltidbli husket for sin kjenningsmelodi HappyTrails. Melodien var skrevet av Dale Evans.

Det er mye som tilsier at Roy Rogers er ien egen klasse sammenlignet med andreHollywood stjerner. Roy var en person somikke var redd for å forsvare sin standpunk-ter uansett hva det måtte koste ham per-sonlig. I hans biografi står det blant annet:“Hans navn er synonymt med integritet,ærlighet, kvalitet og familieverdier. Hanleverte konstant et produkt som passet foralle generasjoner i en familie. Det som

gjorde ham så unik blant Hollywood-stjernene var at det ikke var noe forskjellpå filmrollene og personen Roy Rogers.Han var også en standhaftig forsvarer avde individuelles rett til å eie skytevåpenog han opptrådte også i TV reklamermot nye våpenlover i Kalifornia.”

I hans biografi beskrives han også som“den kristne Roy Rogers som uredd vitnetom Jesus Kristus.” På toppen av sin karri-ere på 1950-tallet, bestemte Dale og Royseg også for å ta med minst en religiøs sangi hvert av de mange live opptredene. Dettevar stikk i strid med de råd de fikk av kon-sulentene. Like før VM i rodeo i den storeMadison Square Garden, fikk de ogsåbeskjed av arrangørene om at de ville kan-sellere showet deres hvis de ikke fjernet denreligiøse delen. Roy sto fast ved innholdet.Han ville heller la være å opptre fremfor åfinne kompromissløsninger grunnet hansegen tro. Arrangørene ga seg og Roy ogDale gjennomførte et show som vil bli hus-ket som et av deres største opptredener. I senere år, opptrådte også Roy og Dalesammen med Billy Graham i Crusadesmed gospelsang og vitnesbyrd.

Roy og Dale hadde et nært forhold til barn.De etablerte et eget fond for mishandletebarn. Fondet er kaltHappy Trails Children’sFoundation. Gjennomårene besøkte paret ogsåutallige sykehus og barne-hjem. Roy var også kjentfor å ringte personlig sykeog døende barn.

Roy gjennomlevde selvsine sorger og tragedier.Hans første kone døde enuke etter at deres sønnDusty ble født og etterlotham med ansvaret for dennyfødte og deres to smådøtre. Roy og Dale fikk etbarn sammen, men barnetdøde to år gammel.Senere adobterte de barn.En koreansk amerikanskjente døde 12 år gammel ien bussulykke. En annetbarn døde i Tysklandmens han tjenestegjorde ihæren.

Roy Rogers har fått mange utmerkelsergjennom sine travle år. National Cowboy& Western Heritage Museum i OklahomaCity, Oklahoma har innrullert Roy Rogersi “the Hall of Great Western Performers” i1976. I 1980 ble han som medlem i Sonsof the Pioneers innrullert i “CountryMusic Hall of Fame”. Han var også æres-medlem i Single Action Shooting Societyog var en ivrig forkjemper for CowboyAction Shooting.

Roy Rogers døde 6. juli 1998 i AppleValley, Kalifornia.

For dere som planlegger en reise til, anbefa-ler jeg “Roy Rogers and Dale EvansMuseum”. Museet har for tiden tilhold iVictorville, Kalifornia, men skal i februar2003 flyttes til Branson, Missouri. Det varda bli gjenåpnet i mars eller april 2003.Mens dere er i Branson, kan dere også seSons of the Pioneer opptre. For ytterligereinformasjon, se

http://www.royrogers.com/

Til slutt ønsker jeg alleskandinaviske

cowboyer “Happy Trails”!

Det nærmeste en Colt-entusiast kommer en pilegrimsreise må være å besøke det årlige

Coltshowet i USA. Dette evenementet er en kombinasjon av gun-show og årsmøte og arrangeres av Colt Collectors Associ-ation (CCA) på varierende steder fra år til år. Showet legges til første weekend i oktober og strekker seg over tre dager.

I år var showet lagt til Austin i Texas. Dette passet utmerket i og med at jeg bodde på

de kanter for noen år siden og kunne kom-binere Colt-showet med besøk hos gamle kjente. Vi er tre CCA-medlemmer i Norge og ved flere anledninger har vi stilt med 100 % deltakelse herfra. I år var derimot en av de tre musketerer opptatt på annet hold og vi ble dermed to. Derfor ble det Tor Karstensen, formann i Norsk Våpenhistorisk Selskap, og undertegnede som representerte de norske fargene.

Det spesielle med dette showet er at kun Colt-våpen og Colt-relaterte gjen-

stander er tillatt. Typisk er det 200 bord for salg og bytte samt 35 - 40 bord og montre for utstilling. Totalt må det ha vært mellom 3 og 4000 våpen der. I tillegg benytter som regel noen de store auksjonshusene anled-ningen til å vise Coltvåpen fra kom-mende auksjoner, og her er det mye å sikle over…. Jeg hadde anledning til å handtere en Colt dobbeltriflefra 1881, et våpen det ble produsert mindre enn 40 stykker av. Rifla var i kaliber 45-70 og så ut som den var kommet fra fabrikken dagen før. Finish, gravyre og balanse kunne måle seg med de beste engelske riflene og det ar ikke overraskende da representanten for auksjonsfi -maet fortalte at de regnet med en pris på over 50.000 dollar. Disse riflene var ikke serieprodusert i vanlig forstand, men i all hovedsak individuelt bygget med basis i Colts 1878 haglemodell. To av riflene som er kjent er faktisk bygget på opprin-nelige haglelåser, mens resten er laget med mekanisme spesielt pro-

dusert for riflebruk.

For westernskyttere er dette nærmest for paradis å regne. Colt Single Action

Army i alle generasjoner, utførelser og til-stander var å se, men prisene var ikke for-brukervennlige! Originaler i nokså slitt tilstand startet på 1.500 dollar og stoppet på rundt 30.000 for gode og sjeldne eks-emplarer. Selv tredje generasjons våpen lå på minimun 1.100 dollar. Colt’s Cowboy modell, som bare under tvil kan kalles Colt i det hele tatt, lå på 6 - 700 dollar. Sammen med våpnene var det et rikholdig utvalg av hylstre og annet utstyr, blant annet var det meste som var utgitt av Colt-bøker tilgjen-gelig. Reservedeler, både originale og nypro-duserte, var det også et rikholdig utvalg av.

Som enkelte kjenner til er undertegnede spesielt interessert i Colt’s ombygginger

fra perkusjon til patronvåpen (conversions) og en av utstillingene var dedikert til akku-rat dette emnet. Denne besto av et trettitalls våpen hvor alle de mest aktuelle versjonene var representert. I prinsippet har alle Colts modeller blitt brukt som basis for ombyggin-ger, til og med Dragoon-modellene. I tillegg til å vise en fantastisk kreativitet og kunns-kap innenfor mekanisk produksjon er disse

våpnene et bevis på Colts motvilje mot å kaste bruk-bare deler. Alt som var på lageret skulle og kunne brukes! Moro var det at nettopp denne utstillingen var blant de premiererte.To av de andre utstillingen tok for seg Colts første double action modeller fra 1877 og 1878. Igjen midt i blinken for undertegnede.

På lørdag er det tradis-jon for auksjon, typisk

med et 50-talls gjen-stander. Denne foregår med profesjonell auks-

jonarius og er stor underholdning i seg selv. Siste objekt er alltid “The Show Gun”, et våpen som doneres av Coltfabrikken og hvor inntekten tilfaller CCA. I år var dette en gravert Buntlinemodell med skeletonstokk, et av de fineste våpen som noen gang har gått under hammeren i CCA-regi.

For de som er interessert i å sjekke hva organ-sisajonen driver med anbefales et besøk på WEB-sidene,www.coltcollectorsassoc.com/index.htm.

Neste år går showet i Tampa, Florida. Skulle det være noen som ønsker å kombinere Colt-interesse med behovet for sol og varme utpå høsten 2003, kan en tur anbefales. For øvrig planlegges også en egen Colt-utstilling i Cody, Wyoming, sommeren 2003. Denne legges til Buffalo Bill Historical Center, som er verdt et besøk uansett. Jeg har planene klare allerede….

Skulle noen ønske mer informasjon om CCA er det bare å ta kontakt med Leadville.

Colt Show 2002Av Leadville Bob Anderson, SWS #3

20


OLD WEST FLASHBACKSLAWDOGS & OUTLAWSAv Marshal Halloway, SWS #1

DODGE CITY PEACE COMMISSIONWyatt Earp som fredsmegler

1883

Den såkalte fredskommis-jonen i Dodge City i 1883, er en historie om konkur-

ranse blant salooneiere og poli-tisk maktmisbruk.Gambling var ulovlig i Dodge i 1883. En ny ordfører var valgt og byrådet vedtok også forbud mot prostitusjon og løsgjen-geri. I realiteten var alle disse lovene en metode for å inndrive skatter. I tillegg var det også en måte å fjerne arge konkur-renter i saloonbransjen. Eier av Alamo Saloon, eksordfører Al Webster, likte ikke at Longbranch Saloon, eid av blant annet Luke Short, stjal kunder fram ham. Nyor-dføreren, tidligere bymarshal Larry Deger var også støttet av Webster. De nye lovene ble satt ut i praksis, men da Luke Short oppdaget at Alamo Saloon ble skjermet for arrestasjoner og bøtlegging av gam-blere og prostituerte, forsto han hva som lå bak det politiske spillet. Han satte foten ned, ble arrestert og gjort uønsket i Dodge. I tillegg ble han nektet juridisk bistand. Luke tok kontakt med Bat Masterson i Colorado, som umiddelbart dro til Kansas for å bistå. Litt senere, dro de begge til Kansas City og informerte guvernør Glick om tilstandene. Han tok parti med Short og Masterson. Via offisielle kanaler, beor-dret guvernøren sheriffen i Ford County om å rydde opp. Svaret fra sheriffen var en benektelse om de påståtte forholdene.

D et ble gamle venner av Luke Short som til slutt ryddet opp i forhold-

ene. Masterson dro tilbake til Colorado og hentet en annen bekjent som på den tiden var bosatt i byen Gunnison. Dette var Wyatt Earp, en person som året før hadde flyktet fra Arizona etter det som ble kalt en personlig vendetta etter at brø-drene Morgan og Virgil ble henholdsvis drept og skadet i byen Tombstone.Avisene var også opptatt av konflikteni Dodge og den 15. mai skrev Kansas City Journal at Bat Masterson var på vei “sammen med andre utrivelige personer

som Wyatt Earp, Rowdy Joe, Shotgun Col-

lins, men verst av alt, Doc Holliday. Som følge av avisoppslagene, ble mange

usanne rykter etablert. Dette ville uten tvil bli en kamp med skytevåpen.I begynnelsen av juni ‘83 (sannsynligvis den 7 og 8..), ankom Wyatt Earp, Bat Masterson, Texas Jack Vermillion og flerekjente og ukjente personer for å “rydde opp” (Holliday var ikke med i gruppen). Wyatt og Bat hadde nok en annen strategi enn revolverkamper, men må ha vært tilfreds med skremselspropagandaen via avisene. Byens ledelse var skremt og dette gjaldt spesielt de politikere og salooneiere som ønsker at den populære Longbranch Saloon skulle stenges.Wyatt og Bat gikk rett til forhandlingsbor-det med ordfører Deger og byrådet. Det var ingen kompromisser; kravet var kort og godt at Luke Short skulle få komme til-bake til Dodge uten problemer og skulle få fortsette forretningsdriften i Longbranch. I tillegg skulle håndhevelsene av lovene være lik overfor alle forretningsdrivende. Ordføreren og byrådet var i klemme, de var truet av guvernøren og nå hadde de en

gjeng med et beryktet renomme gående i gatene. De hadde ikke noe valg enn å gi etter. Luke Short kunne komme tilbake og gjenopprette aktiviteten i Longbranch.

D et må ha vært en vanskelig situasjon for Wyatt. Luke Short var en god

venn. Det samme kunne sies om Shorts motstandere, som tidligere hadde hjulpet Wyatt med vitneerklæringer under rett-saken etter OK Corral i Tombstone. Wyatt og Bat valgte en form for “truende meg-ling” god hjulpet av avisene fremfor sky-tevåpen. Den annonserte krigen i Dodge City ble med andre ord blyfri……

B ildet nedenfor er tatt noen dager etter at byrådet ga etter for presset. Luke

Short er kommet tilbake til Dodge og freden har senket seg. Flere av de som ankom Dodge sammen med Wyatt Earp valgte å ikke bli avbildet.

Bak fra venstre: W.H. Harris, Luke Short, Bat Master-son. Foran fra venstre: Charlie Bassett, Wyatt Earp, Frank McLain og Neal Brown.

21


22


BIGGEST WESTERN STORE IN SWEDEN

Stetson - Lång-rockar - Byxor - Västar - Skjortor - Boots

Egen tillverkning av bälten, hölster och hand-cuffs.

Missa inte hemsidan: www.oldwest.nuJärnvägsgatan 4, 260 20 Teckomatorp

Tlf. 0418-660 570 eller 0704-265 167

Tisdag och Torsdag 18-21

Søndagar 11-16


23

THE NORTHERN RANGERS I SUNDSVALLArrangerade en uppvisningstävling i samband med en stor svartkrutstävling i Forsa . Det var Lady Silva, Mister, Black Jack med flera andra Northern Rangers som byggde upp en stage där dom visade upp tävlingsformen efter svartkrutstävlingen.

Efter uppvisningen så var det fritt fram för dom åskådare som ville prova på denna trevliga skytteform, det var till och med några potentater från SSSF som provade på detta och fann det väldigt roligt att skjuta.

Nice work pards !

THE GOLD TOWNREGULATORS

SWS-KLUBBENE IBERGEN är en ny

SWS-grupp som finns i och omkring Skel-lefteå med “Lone Wolf Pinkerton” SWS # 550 som drivande kraft. Dessa regulatorer anordnar den årliga vintertävlingen “Thunder & Dust” (som bilden är ifrån).

Dessutom så firar dom årsdagen av shoot-outen vid Ok Corral 26/10 1881 med olika evenemang.

I år så arrangerade The Gold Town Reg-ulators öppet hus på pistolskytteklubben med en “prova på” stage där Lone Wolf P. och dom andra cas skyttarna informerade och instruerade intresserade skyttar om western skyttets trevliga umgängesform.

slås sammen. Åsane Pistoleros og Seven Mountain Daredevils velger å gå sammen til en klubb. Klubbene er begge undergrupper til Åsane Pistolklubb og Bergen Skytterunion (BSU), men vil nå videreføres under Seven Mountain og BSU.

- Sammenslåelsen er et resultat av van-skelige baneforhold, og en erkjennelse av at miljøet er for lite til flere mindre fraksjoner. Sammenslåelsen resulterer i et samlet og styrket CAS miljø i Bergen. Aktiviteten er upåklagelig; den ukentlige treningen pleier samle rundt 12 av de sky-teglade våghalsene, forteller Luke Maca-han, klubb marshal i SMD.

GOLD TOWN POSSE MEMBERS

JENTER!!Våre “cowgirls” føler seg ensomme. Neida, “cowboyene” behandler SWS-damene med den største res-pekt. Det er bare det at vi med dette formidler et lite hjertesukk fra den harde kjerne av “ladies-skyt-tere” som ønsker noen flere å måle krefter med. Dessuten har vi en del ungkarer....

Varm Thompson og krampe iskytefingerenFør vi reiste hadde vi avtalt med Mr.Harry Wheeler og hans bedre halvdel at viskulle treffes i Las Vegas, de var nemlig påranchferie i Arizona da vi kom over dam-men.Mr. Wheeler klødde noe voldsomt iavtrekkerfingeren, tror jeg, for han dromeg med inn på et sted der de leide ut”kulsprutor” for en overkommelig penge.For $15 fikk du utlevert en Thompson1928A1 og 50 skudd ferdigladet i stavma-gasiner. For $15 til, fikk du 50 ekstraskudd. Vi måtte jo selvfølgelig ha noe åskyte på også, og for et par dollar kunneman la all sin vrede slippe ut på en vissherremann fra Afghanistan (uten å nevnenavn). Nå vet jeg ikke om våpenet var helttidsriktig for Mr. Wheeler, men det så ihvertfall ut som om mannen koste seg, ogpå det siste magasinet tror jeg faktisk hanfikk krampe i skytefingeren. Tomhylseneså ut som om de var limt sammen der dekom ut av utkasteråpningen.Butikkmedarbeideren måtte nærmestbrekke løs våpenet fra hendene på bådeMr. Wheeler og meg. Det var to fornøyde”Rangers” som forlot Las Vegas Gunstore

etter et altfor kort møte med HerrThompson. En opplevelse jeg unner allesom er en tur forbi Las Vegas.

Spøkelsesbyen OatmanWheeler og hans overordnede takket forseg, for å søke lykken nedover motPhoenix igjen.Fredag 11. oktober gikk turen overHoover-demningen og inn i Arizona. VedKingman svingte vi inn på ”old historicroute 66”, og the ghost-town of Oatmanvar neste stopp. Vi parkerte i byens enestegate (ja, byen består kun av èn gate med10 – 12 hus på hver side av veien). Rettforan bilen kom et esel traskende. Jeg kas-tet meg over kameraet som lå bak i bilen,og zoomet inn på dyret som tuslet helt isin egen verden nedover gaten. Senere fikkvi vite at disse eslene (kalt ”Burro”” på fol-kemunne) ble sluppet løs da gruvedriftenopphørte. Siden har eslene gått rundt for åtigge av forbipasserende turister. Å tigge avlokalbefolkningen hadde ikke noe for seg,tror jeg, for ut av en butikk kom noe somvar en blanding mellom Yosemite-Sam ogFestus, og ikke var han edru heller. Detstakkars eselet stod i veien for ham da hanutbrøt: ”GET OUT OF MY WAY, YOU

KNOW BETTER THANTHAT”. Heldigvis fikk jegdet med på videofilm!!

Inne i en av byens butikkerprøvde jeg en duster-coat iskinn, men da jeg takketneitakk og var på vei ut avbutikken, hørte jeg inne-haverens kone si til sinmann; ”today is not a goodday to sell that duster”.(Her må jeg tilføye attemperaturen var på ca 35 –36 grader).Oatman en koselig litencowboy-by hvor tiden stodstille og ingen haddehastverk.

24


EN RANGER I ARIZONABy Billy Clanton,

SWS # 845

�

�Jeg trenger ikke mangeunnskyldninger for å reise tilUSA, og 7. oktober komliksom ikke fort nok. Selv omflyturen er en pain in the a…,så lot madammen og jeg ossikke skremme av den grunn.Foran oss hadde vi 7 dager tildisposisjon ”over there”. Dendelen av ferien jeg skal delemed dere, er den som vilinteressere cas-skyttere, og ikke dere som liker å gamblebort dollar på dollar vedroulett-bordene i Vegas,forøvrig noe som vi selv-følgelig også måtte prøve.

Denne nybyggervognen ønsket oss velkommen til Oatman. Det fikk en cowboy til å føle seg ønsket.

25


På vei ut av byen, i ca 50 miles/h, ser jegen KLAPPERSLANGE i veikanten.”Stopp”, skrek kjerringa. Hjertet banketfor fullt, da jeg vrengte bilen rundt.Samtidig så jeg for meg bilder av meg selvved siden av en ekte diamondback rattles-nake. Skuffelsen var stor da det viste seg åvære en jordrotte (!) Hvor var slangen??Det var nok varmen ser du….

Calico – steinsmykker og magne-ter for kjøleskapLørdag 12. oktober satt vi nesa vestoverinn i California, nærmere bestemt til ”theghost town of Calico”. En skikkelig gam-mel sølvgruveby fra 1881. Vi kom midtopp i en parade med drøssevis av folk somvar kledd helt tidsriktig. Jeg er helt sikkerpå at flere av cowboyene var cas-skyttere,for mange hadde ”riktiga pufror”. Oppe ifjellsiden var ”Calico” malt rett på fjelletmed hvite, 100 meter høye bokstaver, noeman kunne se kilometervis unna.Jeg må innrømme at jeg ble litt skuffet avbyen, som hadde blitt til et eneste storthandlesenter for steinsmykker og magnetertil kjøleskapdøren. Byen hadde et eget litetog, hvor man kunne bli med en runde fornoen dollar. Man måtte ut med $1 for åstikke nesen innenfor en gruvegang også,noe jeg syner var for drøyt. Etter at sølv forca 6 millioner dollar var utvunnet, vareventyret slutt i Calico, og det gikk medbyen som de fleste andre spøkelsesbyer.Først I 1951 ble byen bragt til liv igjen da

Walter Knottkjøpte den ogrestaurerte byenetter gamlebilder.Jeg hadde håpetat byen skullebugne medbutikker somsolgte cowboy-klær i allefasonger, menden gang ei. Jegfikk grint megtil en cowboy-skjorte påSheplers i stedet.

Prepare to be surprisedSøndag hadde vi tenkt å kjøre en tur littnord for Las Vegas, til Indian Springs.Stedet ligger på grensen til Nevada TestSite og Groom Lake, bedre kjent som”Area 51”, som i følge myndighetene ikkefinnes. Vi stoppet ved en liten butikk hvor detstod: ”Prepare to be suprised”. Inne ibutikken solgte de saker og ting som

indianere fra 10 – 15 indianerstammerhadde laget. Jeg ble fort forelsket i en scab-bard til å putte 66`n min ned i, og kom isnakk med innehaveren som hadde putteten kopi ned i scabbardèn. Jeg mumletnoe sånt som at jeg holdt på med cowboy-skyting og hadde en 1866 med messing-kasse hjemme, men at den er italiensk.Plutselig hørte jeg en stemme bak meg si:”It wouldn`t happen to be an Uberti, nowwould it”? Jeg snudde meg rundt, og dersto en amerikaner med grått hår og skjegg.”Jo”, sier jeg….litt imponert. ”you see, i`malso into cas-shooting”, fortsatte han. ”Soyou are a SASS member then?” spurte jeg,og da han svarte ja, kan dere tenke derehvordan den ballen begynte å rulle…..Vi byttet e-mail adresser, og nå har jeg enstående invitasjon til hans skyteklubb i St.Louis for å skyte cas. En bitteliten klubbsom for øvrig teller ca 70 cas utøvere.(!)

Etter denne turen, synes jeg at jeg har blittet hakk mer amerikansk, og selvfølgeligtok jeg også det amerikanske flagget medmeg hjem.

Oèr the land of the free, and thehome of the brave.

Relaterte linker:http://www.thegunstorelasvegas.com/http://www.desertusa.com/oatman/du_oatman.htmlhttp://www.sheplers.comhttp://www.calicotown.com

I Oatman solgte de kister med rabatt for de halvdøde.

Calico – for den som ønsker dyre souvernier…


26

När man är intresserad avcowboy action shooting så är det oftast mycket mer än baraskyttet som intresserar oss SWS-medlemmar, det är kläder,mat och hur man lagade matenpå den tiden, hästar och ridning,western-filmer, vapen och desshistoria och mycket annat somhar med den Amerikanska 1800-talets western att göra.

När man är en perverterad westernskytt somjag själv som har gått till ytterligheter som attskjuta svartkrut i alla mina vapen för det varså det var på 1800-talet och försöker attskjuta perkussion med det mesta så har ävenjag ett musikintresse som håller sig till denäldre delen av country musikens olika stilar.(jag gillar det mesta som producerats somCountry & Western, men det finns undantag)

Bluegrass musiken ligger mej varmt omhjärtat och då kommer man osökt in påmusiken som spelades på 1800-talet, specielltunder inbördeskriget och i den närmastangränsande tiden.

Det finns säkert flera av er som har varit mednär Capń Redneck, William Maddox och jagsjälv har ylat tillsammans vid lägerelden (ochkanske förstört era trumhinnor för all framtid)och ni har fallit in i dessa enkla men trall-vänliga melodier.

Vi kan nämna sådana sånger som: GooberPeas, Rose of Alabama, Tom Dula, Dixie, TheYellow Rose of Texas,och många andra sång-er som är äldre än vad många tror.

Jag tänker här rekommendera en tre mansorkester som spelar just dessa sånger på attmycket autentiskt sätt.

Namnet är: 97th Regimental String Band ochdessa två skivor som jag själv äger har jagköpt i Sverige hosUS Truck Equipment, Ägare Lars “SundayKid” Staffas, denna man har även Buckaroo

Bobbins mönster och en hel del material förindian arbeten.US Truck Equipment Bondegatan 10 416 65 GöteborgTel/fax: 031-214612 E-post: [email protected]

Denna grupp har gjort 7-8 skivor tror jag ochdom går även att köpa genom Dixie Gun.USA.

Är man intresserad av denna typ av musik såkommer håret på armarna att stå rakt ut närman stoppar cd:n i maskinen.

När man är banjoälskare som jag själv så ärdetta musik som man kanske skulle kunnaspela själv. (jag har försökt att lära mej spelabanjo under 20 års tid men varenda gångsom jag försöker så kommer mina fem fetafingrar i konflikt med banjons fem strängar).

Dolly Parton är en artist som har ca. 3000låtar på sitt samvete många mycket bra, mendet är med skivan ”The Grass is Blue” somhon kommer till sin rätt som country artistenligt mitt eget tycke och dom efterföljandeskivorna där hon har gått tillbaka till sina röt-ter med hillbilly stuket, mycket banjo ochmandolin.

Jag har även alldeles nyss kommit över enbluegrass grupp som spelar en ”A hillbillytribute to AC/DC” !!Gillar man bluegrass så gillar man även dennaskiva, känner man som i mitt fall även tillAC/DC så är skivan suverän. Översättahårdrock till bluegrass trodde jag var heltomöjligt, det låter sanslöst otroligt men detgår. Gruppen heter: Hayseed Dixie och harkommit ut med en ytterligare skiva med hår-drockslåtar på.

Jag kan även rekommendera ett bluegrassband som heter Steve Earl and The McCouryBand, dom har bla. En skiva som heter ”TheMountain” och är väldigt bra, dom spelar enmodernare och tuffare typ av bluegrass.

Dessa senare skivor finns bla. annat att få hosGINZA, www.ginza.com

Men detta vad som är bra eller dålig musik ärlika individuellt som att pannkakor är godareän köttbullar, det är ens egen smak somavgör, (själv fördrar jag pannkakor)Det är sinnelaget för stunden som avgörmusiken, vill man rensa öronen så sätter jagpå Dwight Youkams Cadillacs & Guitars, villman få en tår i ögonvrån så sätter man på”Old Shep” med någon äldre country artist,eller ”I found her when the snow was on theground” med ett bluegrass band.That’s all for now, pards.

HOWDYCOUNTRY MUSIC LOVERS

“Trail Creek Jim” SWS # 7Blackpowder shootń and

fingerpickń bluegrass lover

�

�

27


OPPSKRIFTER FRA KOKKEVOGNA

William Maddox`s Grub and Fixins

For å tilfredstille de med franske sympatier har jeg funnet et par kreolske retter. De

spanske skal heller ikke glemmes så jeg slenger ved en Mexikansk også. Disse skulle

være mulig å koke sammen på et stevne ikke sant?

1. Oregano, koriander og karve knuses i en morter eller plastpose.

Tilsett resten av krydderet og bland godt.

2. Skjær kjøttet opp i tynne strimler og vend det i krydderblandingen.

Varm olje eller margarin i en stekepanne og stek kjøttet ved sterk

varme.

3. Varm pitabrød som beskrevet på pakken. Fyll pitabrødene med det

stekte kjøttet sammen med en salat, f. eks strimlet bladsalat, bøn-

nespirer, tomatbåter og eddikdressing.

Biff Creole (2 porsjoner)

2 biffer a 180 g (mørbrad,

entrecôte, ytre-eller indre• let)

2 ss olje

ca. 1/2 ts salt

1/4 ts hot beautyspice - pepper-

krydder

1/2 løk

1 stilk selleri

1 liten grønn paprika

1 båt hvitløk

1 boks hakket hermetiske tomater

ca. 1/4 ts kajennepepper

1 pakke ris (creole hurtigris)

1 dl rensede reker

1. Kok risen etter anvisning på

pakken, og bland inn ferdig rensede

reker når risen er ferdig kokt.

2. Krydre biffene, og stek de på middels varme

til de begynner å piple på oversiden. Snu biffene og stek de

videre til rosa kjøttsaft pipler frem.

3. Kutt løk, paprika og stangselleri i biter, hvitløken hakkes og

dette får surre i panna sammen med biffen de siste par minuttene.

Tilsett hakkede tomater, og smak til med cayennepepper og

sukker.

Kreolsk lam (4 porsjoner)

600 g renskåret lamme-

kjøtt fra stek

1 ts paprikapulver

1 ts hvitløksalt

1 ts oregano

1 ts koriander

1 ts karve

1 ss hvetemel

Mexi-koteletter - Hot og Godt

(4 porsjoner)

2 ss olje /smør til steking

1 paprika

4 ss sterk chilisaus

1 boks chilibønner

1 mais evt. med paprika

1. Strø godt med krydder på kotelettene og stek dem gylne på begge

sider i litt olje.

2. Skjær paprikaen i strimler og la dem steke med kotelettene.

3. Hell over chilisausen, legg over lokk og la kotelettene trekke i ca. 10

minutter på svak varme.

4. Tilsett bønner og mais og la det trekke i et par minutter alt er varmt.

5. Server med h etortilla, jalapenos og en salat med mais og avocado.

Helt siden en Fredag i Februar så har vi planlagt å skyte End of Trail 2003.

For at en slik tur skal gå smertefritt for seg så måtte Jailbird og jeg ta en liten planleg-gings tur.Flyturer med våpen krever en del papir arbeid.

Vi må søke for å få med våpen inn til USA.

For å få søke, så må man ha en startbekreftelse

og til slutt så vet man at saksbehandlingen kan

ta 3 mnd, så her var det bare å trå til å starte

tidlig.

Vi ankom SASS HQ i Kalifornia, tok av oss

hatten og spurte pent etter Wildshot, daglig

leder. Han begynner med å vise oss rundt samt

å introdusere oss for de vi møter på vår vei.

Vi møter alle damene som sitter i 1.etg, de tar

seg av all medlemskontakten fra innmelding

til salg av effekter samt har kontakt med alle

klubber og foretninger som ønsker og være

SASS tilknyttet. Så opp trappen for en kjapp

rundtur blant de som jobber med The Cowboy

Chronicle - dette er medlemsavisen som vi

(sass medl.) får hver mnd. Her møter vi også

Chiseler som er markeds ansvarlig i SASS.

Videre på vår sightseeing så havner vi innerst

i det aller helligste og her møter vi Hipshot -

SASS # 7, en av grunnleggerne av SASS samt

MD for EoT siden ‘89. Her blir det tid til en

liten paw waw med utdeling av norske gaver,

en mengde spørsmål fra en yappy md som blir

besvart etter beste evne, samt at vi får tid til å

fortelle om og invitere til SWS-NM 2003.

Klubben vår, Schedsmoe County Rough Riders,

har i lengre tid ønsket å bli en SASS tilknyttet

klubb, og siden vi var der vi var så måtte vi

bare søke, hvis alle saker går like fort, så skal

jeg si dem er effektive; SCRR ble godkjent

som SASS tilsluttet klubb og siden jeg er klub-

bens eneste livstidsmedlem så ble jeg Territo-

rial Guvernør. Norges første tror jeg, hva det

betyr - ikke mye, men det er jo gøy å være

først av og til. Etter to timer og masse hjelp

fra SASS folket så kunne vi dra med bekref-

telser på at vi var påmeldt til EoT ‘03, nye

t-skjorter samt en mengde med ny kunnskap

som vi forhåpentligvis klarer og huske på slik

at vi kan dele dem med dere kugutter.

For at det ikke skal bli for mange slike kjappe

planleggings turer så sjekket vi også ut og

reserverte en camper samt at vi var innom

banen, slik at vi finner fram igjen i april

Winter Range &SWS on Tour 2004

Har du lyst til å være med ? Så fint….The Good and the Bad inviterer alle SWS cowboys til å være med på eventyret.

Dette blir en litt annerledes ferie enn du er vant til - planen er en 14 dagers Cowboy rundtur

som avsluttes med at vi skyter WR. Før stevnet, er planene at vi titter litt på Arizonas

kule cowboy steder, fra Tombstone i sør til Grand Canyon i nord, med innlagte stopp

hos lærmakere, våpenselgere, klesforhandlere, ladepresse fabrikker, old west byer med

mere. Selv om skytingen er hovedgrunnen til reisen, så er det fullt mulig å være med som

“slængarounds”, det være seg koner, menner, kjærester eller super nysgjerrige cowboys

som har lyst til å være med. WR er en meget populær match som blir fylt opp super fort.

For å garantere plass må du melde deg på før August 2003.

Vårt overslag på pris er på ca.: Nkr. 25.000,- pr. person.

Det dekker flybilletter - leiebil - overnatting samt match deltagelsen. Nøyaktig pris vil du

få når vi vet hvor mange som skal være med. FØR du betaler inn penger, vil dette være

klart. Slængarouds betaler selvfølgelig ikke for matchen.

Høres dette ut som noe du bare må være med på?

Ring 9001 1230 eller send en e-post til [email protected] hvis du vil melde deg på eller

har spørsmål.

Adios amigos

Have Gun - Must Travel Agency

Samuel Carpenter - the Cas City badguy

Marshal Halloway - the Cas City goodguy

SASS-kontoret fikk besøk avBandit og Jailbird av Samuel Carpenter

MANHUNTER’S FALL MEET PÅ GJØVIK PISTOLKLUBBS NYE FLOTTE SKYTEANLEGG.UHØYTIDELIG, TRIVELIG TRENING/KONKURRANSE, VAR OPPLEGGET.

To flotte stage , samt kaffe, kaker og tull-prat. Hva er det som gjør at så få møter opp? Fra arrangørene var det bare ildsjelene

Cap. Sam. P. Wernberg og Hannibal Hayes m. kone & sønner som møtte. Sistnevnte Hannibal hadde influensa og feber, så kona

og sønnene fikk beskjed om å pak e’n ned, ta’n med seg hjem og få’n til køys. Da var Sam P. Wernberg igjen, sammen med tre

stykker fra Quantrill Raiders.... Riktignok var dette de tre Kjækkeste & Peneste & I Det Hele Tatt Flotteste medlemmene i QR,

men “lell da gut” ? Vel, vel. Vi hadde det skikkelig trivelig, vi, og skjøt to flotte stager som Cap. Sam. . Wernberg var mester

for. En del artig skyting utenom ble det også i fi været og undertegnede fikk bekreftet at Philadelphiaderringeren er utrolig

treffsikker på alle hold ut til ca. 1/2 meter..... Nå skal jeg sy Fast Drawhylster te’n....

Flotte diplomer hadde man laget også og vi fra QR forsynte oss selvfølgelig grovt her! 1. plass Lead Bull, 2. plass Mexicali

Rose. En flott 4.plass til m g selv, mens Cap. Sam P. Wernberg havnet på nest siste plass.... ;-). Selv skjøt jeg selvfølgelig

Duelist (black-powder) og dominerte min klasse fullstendig!

Et trivelig tiltak som hadde fortjent langt større oppslutning.

Steep Slope Ringo Windy Evans

HOLD DEG ORIENTERT OM HVA SOM SKJER I SWSwww.cascity.com/sws

nyheter - sws-saloon - stevnekalender m.m28


“SWAP-MEET” I KARLSTAD 1/3 -03Lördagen den 1:a Mars kl: 10.00 så arrangerar Nostalgiskyttarna i Grava JSK (Trail Creek Deputys)

en marknad för western och svartkrutsskyttar.

Handlare och privatpersoner är mycket välkomna till detta 3:e “Swap-Meet”. OBS ! Bord finns på plats

Handlare som vill sälja grejor betalar 200:- Privatpersoner som vill sälja grejor betalar 100:-

Besökare givetvis gratis inträde! Mat och dryck f nnes på plats, platsen skyltad från E-18 med “SWS”

Platsbeställning göres till Jimmy Emanuelsson tel: 054-870124 eller e-post: [email protected]

Observera att inriktningen på marknaden är western och svartkrutsskytte och därtill hörande prylar.

Men givetvis så får ni ta med moderna prylar också, men ha dom under bordet :

NM 2003 arrangeres i Kongsvinger. Datoen var ikke endelig

fastsatt da bladet går i trykken. Følg med på nettsidene for

fortløpende informasjon.

Morgan Kane og Tombstone er tema for SWS sitt første NM. Alt

tyder også på at NM blir kombinert med Norseman Trail, slik at

dette kan bli neste sesongs store CAS-evenement i Skandinavia.

Flere SWS-klubber vil gå sammen om å arrangere stevnet og

westernskyttere fra hele landet blir invitert til enten å delta i

konkurransene eller på annen måte delta som funksjonærer og

“slængarounds”.

OUTLAWS SIDE TRAIL 2003En tävling med enbart sidematches går av stapeln den 26-27 April i Karlstad. 23 olika klasser kan avnjutas med div möjliga

och omöjliga vapen. Utförligare information kommer i The Norsemen Bulletin nr: 1 2003 eller kan fås av Jimmy “Trail Creek

Jim” Emanuelsson tel: 054-870124,

e-mail: [email protected]

ANNONSE GAMBLER SMITH

29


�

ZtÅuÄxÜ fÅ|à{ æá cÜ|Çà f{ÉÑ

ZtÅuÄxÜ fÅ|à{ æá cÜ|Çà f{ÉÑØnsker din skytterklubb

en egen unik logo? Sliter du med eget tegneprogram, men blir aldri helt fornøyd? Kontakt Gambler Smith på [email protected]

og diskuterer ideene du har til logo eller annet grafisk materiellAVTAL EN PRIS FOR JOBBEN OG DU VIL MOTTA LOGOEN I DET FILFORMATET DU MÅTTE ØNSKE.

Flera av våra medlemmar håller på med svartkrutsskytte med kanoner som ett trevligt tidsfördriv.

Tänkte här delge er lite kunskaper om en

kanon som ni inte skall försöka er på att

bygga då funktionen var högst tvivelaktig.

Viljan att ta livet av varandra på dom mest

häpnadsväckande sätt har sysselsatt männi-

skan i årtusenden och speciellt dom senaste

600 åren i samband med svartkrutets intå-

gande så har innovationerna varit många,

tyvärr så har inte teori och praktik gått hand

i hand många gånger så mången innovatör

har sett sitt livsverk gå upp i rök, så att

säga…

Det fanns i Athens, Georgia 1863 en kår av

mer eller mindre effektiva soldater som kal-

lades “Mitchell´s Thunderbolts” som bestod

av affärsmän och soldater från regionen.

Det fanns även ett “hemvärn” som bestod

av gamla, halta och lytta män som inte dög

till tjänstgöring i dom reguljära styrkorna.

Dessa “hemvärnsmän” svor och övade och

övade och svor och längtade efter ett sätt

som dom kunde hjälpa till att decimera

blårockarna på.

En av dom meniga, John Gilleland tyckte

att han hade kommit på det sättet. Han hade

en ide´ om ett vapen som skulle meja ner

fienden på samma sätt som vetet faller för

lien. Om denna dödliga anordning kunde

byggas och testas av dom själva i Athen och

sedan placeras på ett strategiskt ställe och

där ställa till med en spektakulär katastrof

för blårockarna, skulle inte tiden då vända

och Konfederationen snabbare vinna kriget

för söderns oberoende ?

Flammande med patriotism så delgav han

sina närmaste soldatvänner sin revolu-

tionerande uppfinning

Ideń verkade vara lika praktisk och revo-

lutionerande som uppfinnandet v hjulet.

Det var helt enkelt en dubbelpipig kanon

som Gilleland hade funderat på, denna

kanon var tänkt att avfyra två kanonkulor

samtidigt som var sammankopplade med en

grov kätting som hade en ansenlig längd.

S n u r r a n d e

runt i luften

som en

s y d a m e r i -

kansk bola så

skulle denna

anordning meja ner nordstatssoldater kom-

panivis……

Utan tvekan så hade dom inflytelserika

affärsmännen i “Mitchell´s Tunderbolts”

några fingrar med i spelet när Athens hårt

pressade metallgjuteri blev övertalade att

sätta högsta prioritet och gjuta detta fruk-

tansvärda förstörelsevapen.

Under övervakning av gjutarmästare

Thomas Bailey utfördes jobbet snabbt,

kanonen monterades på en lavett och

bortsett från den bisarra dubbelpipan så såg

kanonen ut son en vanlig fältkanon.

Under tiden som kanonen byggdes så var

Gilleland och hans vapendragare i en nästan

frenetisk förväntan, dom hade valt ut en

plats i Georgias tallskog och röjde ett

provskjutningsfält där dom satte upp en rad

med lodrätt stående pålar som fick symbol-

isera den lede fienden och den av tre delar

bestående projektilen monterades ihop.

Så snart som beskedet kom om att kanonen

var klar så transporterades den upp till

provskjutningsplatsen följd av en skara

nyfikna åskådare. Dom flesta av dom var

övertygade om att dom nu skulle få bevittna

ett stort genombrott inom vapenindustrin

som skulle utdöma en fruktansvärd rättvisa

mot dom invaderande nordstatarna.

Kanonen var placerad på skjutplatsen, kar-

duserna var omsorgsfullt apterade och dom

två kanonkulorna var laddade med kättin-

gen hängande ner från mynningarna, en rik-

tpunkt var målad på dom upprätt stående

pålarna.

Mindre övertygade så backade åskådarna

nu och dom flesta tog skydd bakom träden

som fanns där.

Historien förtäljer inte vem som avfyrade

denna kanon men med stor säkerhet så

skulle man anse att när nedräkningen tagit

slut så var det handen tillhörande menige

John Gilleland som tände denna experi-

mentella bredsida.

Explosionerna kom ojämnt, slet i sönder

kedjan. En kula med merparten av kedjan

på for snurrande in i buskagen, massakre-

rande svartekar och tallar med ett fruktans-

värt oväsen. Den andra kulan for iväg i

en oberäknelig kulbana som missade “Yan-

kees” med bred marginal.

När röken hade skingrats och alla tallbarr

och kättinglänkar låg stilla på marken så var

det ingen diskussion om kanonens förträf-

fli a dödlighet, men opinionen hade svängt

om vilken sida som skulle få dom största

skadorna…………

Det finns inget dokumenterat om hur Gil-

leland och Thunderbolts kände sig efter

detta nederlag. Ingen avfyrningsanordning

av förbättrat slag uppfanns till denna kanon

så Nordstatsarmen blev skonad från denna

domedagsuppfinning

Kanonen blev överlämnad till staden Athen

och blev ställd på gräsmattan utanför

stadshuset där den har klarat sig från skro-

tinsamlingar under snart 140 år.

Men den har inte helt fallit i glömska, för

den gör en trogen och ansvarsfylld tjänst

som salutkanon vid många tillställningar.

HEMLIGA"SÖDERNS"

VAPENAv Trail Creek Jim, SWS #7

30


31

Nr. 3. – September 2002 The Wild Norsemen Årgång 5

Mastersons mesterverk83 romaner har han skrevet i serien om US marshal Morgan Kane, serien som nå utkommer i nytt bisonbrunt omslag, med kulehull kaliber .44.

Blant 83 Kane-bøker – hvilken holder han selv for å være den beste?

– Der ørnene dør, svarer Kjell Hallbing alias Louis Masterson uten å nøle.

Forfatterens egen favoritt er i bokstaveligste forstand en bok

for seg. I den nye Kane-serien kommer to og to romaner i

hvert bind, mens Der ørnene dør fyller et eget bind alene.

Så er det da også et bredt lerret som spennes ut for en

av de mest dramatiske og omdiskuterte hendelsene i USAs

historie – “Custer-massakren” ved Little Big Horn den 26.

juni 1876.

Knapt 20 år gamle Morgan Kane er allerede dreven med

våpen og villmark. Som så mange andre eventyrere lokkes

han til Black Hills av ryktet om gullet som skal ligge

tykt rett under torva. En ekspedisjon under ledelse av gen-

eral George Armstrong Custer, en av de store heltene fra

borgerkrigen, hadde bekreftet ryktene, og gullrushet var i

gang. Problemet var bare at sioux- og cheyenne-indianernes

hellige fjell var beskyttet av en traktat. Men hva betyr et

stykke papir når gullet frister og hæren med general Custer i

spissen står klar til å drive indianerne ut?

Morgan Kane gjør tjeneste som speider for Custer, som

overser meldinger om at overmakten er for stor. Sitting Bull

og Crazy Horse hadde greid å forene sine mange krigere.

Ingen av de mer enn 200 menn som fulgte Custer i slaget,

kom levende fra det. Bare ett vesen overlevde – hesten

Comanche.

Louis Masterson:

Der ørnene dør

Femte roman i

Morgan Kane-serien

Hft., 288 sider, kr 79,–

Bladkompaniet

Wolf Valley Winter Trail 2003

Wolf Valley Raiders invites you to

Søndagen den 23 februari på Dvardala Shooting Range1 mil nordæst om Norrkøping

"The Trail" bestÂr av 3 Stages och vi blandar klasserna.

Startavgift 50kr/skytt. Buckarooås har fri start.Priser till dom tre førsta i Mainmatch och till

segrarna i Team event.

Pot shot¥s kommer att finnas: Speed Revolver, och Speed Shotgun.

H‰lften av insatsen gÂr tillbaka till skyttarna i form av prispengar (Plats 1-3).

Ammunition: ca 25 Gevær, 15 Revolver och 18 Hagelpatroner, plus am. till sidematcher och

teamevent.Obligatorisk Shooters Meeting 10.00!

Skjutning enl. SWSføs reglemente.

Det blir sækert kallt som f..n så det kommer att serveras varm mat, korv, mackor, kaffe m.m. i den

uppværmda saloonen!

Fåranmølan ær inte obligatorisk, men tas tacksamt emot då det underlåttar planeringen:

Per telefon: 011-613 12 eller e-mail: [email protected]

Det finns møjlighet till camping på skjutbanan och 6-10 platser finns i vår gamla værmestuga. Får

vægbeskrivning se www.dvardala.com (Traktorn finns på plats!)

Skyltar finns på plats vid RV 55! Welcome to a nice Trail!

Keith Black SWS#236C ya at the Range!

Adressefelt:

Returadresse:

Specialitet: Remingtongevär, udda ammunition

och antika vapen !

www.kindblomsvapen.com Per Kindblom, Martallsvn. 18, 756 46 Uppsala. Tel. 018-30 90 25 Fax 018-30 38 95

Egenimport av vapen från Hege m.fl.. Bra priser!!

Försälning skjer på større SWS-tävlingar! Tänk på det när det gjäller

krut eller anda varor. Ring og beställ !

Ladverktyg, hylsor, kulor, tändhättar, vapenskåp.

Design og Lay-out: G

ambler Sm

ith - [email protected]

Specialitet: Western Vapen

Documents

Medlemsblad for Scandinavian Western Shooters 4 2002.pdf · Jostein Hassel alias Soldierboy Hancock, SWS# 241 Österdalsgata 6A - 0658 Oslo e-mail: [email protected] Tlf: p22195038