Embed Size (px)
DESCRIPTION
Mitt Liv Med Bob
Citation preview
Mitt liv med
Bob
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Mitt liv med
BobJAMES BOWEN
Översättning: Lottie Eriksson
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Originalets titel: The World According to Bob
First published in Great Britain in 2013 by Hodder & StaughtonAn Hachette UK company
Copyright © James & Bob Limited and Connected Content Limited 2013Illustrations © Dan WilliamsAll rights reserved.
Utgiven av Bokförlaget NoNa 2014Översättning av Lottie ErikssonSättning hos Gyllene Snittet bokformgivning ABFörsta tryckningen.Tryckt av ScandBook AB, Falun 2014
ISBN 978-91-981001-5-0
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Till alla dem som ägnar sitt liv åt att hjälpa hemlösa människor och nödställda djur
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Innehåll
1 Nattvakten 11
2 Nya trick 22
3 Bobmobilen 36
4 Omaka par 50
5 Spöket i trappan 61
6 Sopkontrollanten 70
7 Katt på Hoxtontak 83
8 Det första man blir blind på 97
9 Bobs utekväll 114
10 Två städer 124
11 Två coola killar 143
12 Glädjen med Bob 160
13 Allmänhetens fiende nr 1 175
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
14 Stolthet och fördom 185
15 The one that saves me 195
16 Doktor Bob 213
17 Instinkter 221
18 I väntan på Bob 234
Epilog: För alltid 242
Författarens tack 251
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Det är något med en katts närvaro … som tycks ta udden av ensamheten.
Louis Camuti
Om människan kunde korsas med katten skulle det förbättra människan men försämra katten.
Mark Twain
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Kapitel 1
Nattvakten
Det hade varit en sådan där dag när allt som kunde gå på tok också gjorde det.
Det började med att jag försov mig för att väckarklockan inte ringde, vilket innebar att min katt, Bob, och jag var sena redan när vi begav oss mot busshållplatsen nära min lägenhet i Tottenham i norra London. Vi skulle åka till Islington, där jag sålde Big Issue, tid-ningen för hemlösa. Vi hade inte ens varit på väg i fem minuter när det blev ännu värre.
Bob satt i sin vanliga halvsovande ställning på sätet bredvid mig, när han plötsligt höjde huvudet och misstänksamt såg sig om. Under de två år som gått sedan jag träffade honom hade Bobs förmåga att uppfatta när det var problem på gång varit i det närmaste ofelbar. Strax därpå fylldes bussen av syrlig brandlukt och den panikslagna chauffören meddelade att turen ”avslutades” och att vi alla måste stiga av. ”Omedelbart.”
11
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
12
mitt liv med bob
Det var inte riktigt som evakueringen av Titanic, men bussen var trekvartsfull så det blev rörigt och folk knuffades och buffades en hel del. Bob verkade inte ha bråttom så vi lät dem hållas och var bland de sista som steg av, vilket visade sig vara ett klokt beslut. Visser ligen luktade det hemskt inne i bussen, men det var åtminstone varmt.
Vi hade stannat mittemot en byggarbetsplats och därifrån svepte iskalla, hårda vindar in. Jag var glad över att jag, när vi skyndade ut ur lägenheten, i all hast hade virat en extra tjock yllehalsduk runt halsen på Bob.
Krisen visade sig inte vara något allvarligare än en överhettad motor, men chauffören var tvungen att vänta på att en av bussbola-gets mekaniker skulle laga felet. Så under stort mutter och gnäll blev drygt tjugo personer stående på den iskalla trottoaren i närmare en halvtimme medan vi väntade på en ersättningsbuss.
Förmiddagstrafiken var hemsk, så när Bob och jag klev av vid vårt mål, Islington Green, hade vi varit på väg i över en och en halv timme. Nu var vi riktigt sena. Jag skulle missa lunchrusningen, ett av de mest lönsamma tillfällena att sälja tidningen.
Som vanligt var den fem minuter långa promenaden till vårt sälj-ställe vid tunnelbanestationen Angel en ryckig historia. Så var det alltid när jag hade Bob med mig. Ibland gick jag med honom i ett läderkoppel, men oftast satt han uppflugen på mina axlar och betrak-tade nyfiket världen, som utkiken i fören på ett fartyg. Det var inte något som folk var vana vid att se, så vi kunde aldrig gå mer än tio meter i taget utan att någon ville hälsa och klappa honom eller ta ett foto. Det störde mig inte alls. Han var en karismatisk kille med ett anslående utseende och jag visste att han njöt av uppmärksamheten,
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
13
nattvakten
förutsatt att den var vänskaplig. Dessvärre var det inget som gick att garantera.
Den första person som hejdade oss idag var en liten rysk dam som uppenbarligen visste lika mycket om hur man handskas med katter som jag gjorde om att recitera rysk poesi.
”Åh, kosjka, så fin”, sa hon när hon haffade oss i Camden Passage, gränden med restauranger, barer och antikaffärer som löper längs Islington Greens södra del. Jag stannade för att låta henne hälsa ordentligt, men hon sträckte genast upp handen mot Bob och för-sökte röra vid hans nos. Inget smart drag.
Bobs omedelbara reaktion var att slå ifrån sig, och han parerade genom att vifta häftigt med tassen och jama mycket högt och efter-tryckligt. Som tur var klöste han inte damen, men hon blev lite ska-kad av hans reaktion så jag blev tvungen att ägna några minuter åt att ta hand om henne.
”Det okej, det okej. Jag vill bara vara vän”, sa hon, vit som ett lakan. Hon var till åren kommen och jag var orolig för att hon skulle få en hjärtattack och tuppa av. ”Så där bör man aldrig hälsa på ett djur, damen”, sa jag leende och så artigt som möjligt. ”Hur skulle ni reagera om någon försökte sätta händerna i ansiktet på er? Ni hade tur som inte blev klöst.”
”Jag menade inte göra honom upprörd”, sa hon.Jag tyckte lite synd om henne.”Seså ni två, bli vänner nu”, sa jag och försökte agera fredsmäklare.Bob var ovillig först. Han hade redan sin uppfattning klar. Men
till slut gav han med sig och lät henne, mycket varsamt, smeka hans nacke. Damen var full av ursäkter – och mycket svår att skaka av sig.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
14
mitt liv med bob
”Jag mycket ledsen, mycket ledsen”, sa hon gång på gång.”Ingen fara”, sa jag, vid det här laget förtvivlat angelägen om att
komma iväg.När vi till slut lyckats trassla oss därifrån och kom till t-banesta-
tionen ställde jag ner min ryggsäck på trottoaren så att Bob kunde lägga sig på den – vår vanliga rutin – och började sedan lägga fram högen med tidningar som jag hade köpt från traktens Big Issue-sam-ordnare vid Islington Green dagen före. Jag hade satt som mål att sälja minst ett par dussin exemplar idag, för som vanligt behövde jag pengarna.
Snart blev jag besviken på nytt.Olycksbådande, stålgrå moln hade svävat över London sedan
tidigt på förmiddagen, och innan jag hade lyckats sälja en enda tid-ning öppnade sig himlen och Bob och jag tvingades söka skydd några meter bort, i en gångtunnel nära en bank och några kontors-byggnader.
Bob är ett tåligt djur, men han avskyr verkligen regn, särskilt den här iskalla varianten. Han såg nästan ut att krympa i det. Hans blanka marmeladfärgade päls verkade också bli lite gråare och mattare. Föga förvånande var det färre förbipasserande än vanligt som stan-nade till för att beundra honom, så jag sålde färre tidningar än van-ligt också.
Regnet visade inga tecken på att avta, och Bob klargjorde snart att han inte ville vara kvar. Gång på gång gav han mig förintande blickar, och han rullade ihop sig till en boll som något slags röd igel-kott. Jag uppfattade budskapet klart och tydligt men var också fullt medveten om läget. Helgen närmade sig och jag behövde få ihop
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
15
nattvakten
tillräckligt med pengar till oss båda. Men tidningsbunten var fort-farande lika tjock som när jag kom.
Som om dagen inte redan var dålig nog började en ung, unifor-merad polis ställa till det för mig frampå eftermiddagen. Det var inte första gången och jag visste att det inte skulle bli den sista, men just idag hade jag kunnat klara mig utan mer tjafs. Jag kände till reg-lerna; jag var i min fulla rätt att sälja tidningar här. Jag hade mitt ID-kort som visade att jag var en registrerad försäljare, och så länge jag inte betedde mig förargelseväckande kunde jag sälja tidningar på den här platsen dagen lång. Sorgligt nog verkade han inte ha något bättre för sig den dagen och envisades med att visitera mig. Jag hade ingen aning om vad han letade efter, antagligen droger eller farliga vapen, men han hittade ingetdera.
Det blev han inte så glad åt, så han övergick till att ställa frågor om Bob. Jag förklarade att han var officiellt registrerad som min och att han var chipmärkt. Det verkade göra honom på ännu sämre humör och han gick därifrån med en uppsyn som var nästan lika bister som vädret.
Jag höll ut i några timmar till men framåt kvällen, när kontorsarbe-tarna hade gått hem och gatorna började fyllas av folk som druckit och ungdomar som ville mucka gräl, bestämde jag mig för att lägga av.
Jag kände mig tillplattad; jag hade knappt sålt tio tidningar och bara fått ihop en bråkdel av det jag normalt räknade med att tjäna.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
16
mitt liv med bob
Jag hade levt tillräckligt länge på burkbönor till extrapris och ännu billigare bröd för att veta att jag inte skulle svälta. Jag hade pengar så det räckte till att fylla på gas- och elmätarna och köpa lite mat åt Bob dessutom. Men det innebar att jag antagligen skulle behöva ge mig ut och jobba igen under helgen, något jag helst hade velat slippa, framför allt för att prognoserna lovade mer regn och jag själv kände mig hängig.
När jag satt på bussen på väg hem kände jag de första tecknen på förkylning smyga sig på. Kroppen värkte och jag svettades. Hurra, precis vad jag behöver, tänkte jag och sjönk ner djupt på sätet för att ta en tupplur.
Vid det laget hade himlen blivit bläcksvart och gatlyktorna lyste för fullt. Det var något med London under kvällstid som fascinera-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
17
nattvakten
de Bob. Medan jag gled in i och ut ur sömnen satt han där och stir-rade ut genom fönstret, inne i sin egen värld.
Trafiken tillbaka till Tottenham var lika tät som den hade varit på morgonen och bussen kunde bara krypa fram i snigelfart. Någon-stans efter Newington Green måste jag ha somnat på riktigt.
Jag vaknade av att något knackade lätt mot benet och kände att morrhår nuddade vid kinden. Jag slog upp ögonen och fick se att Bob hade ansiktet alldeles intill mitt, samtidigt som han klappade mig på knäet med tassen.
”Vad är det?” sa jag lite surt.Han bara lade huvudet lite på sned, som för att peka mot bussens
främre del. Sedan började han röra sig över sätet mot gången medan han gav mig lätt bekymrade blickar.
”Vart är du på väg?” var jag på väg att fråga, men så tittade jag ut på gatan och insåg var vi befann oss.
”Åh, jäklar”, sa jag och hoppade genast upp från sätet.Jag tog ryggsäcken och tryckte på stoppknappen i sista stund.
Trettio sekunder senare skulle det ha varit för sent. Om det inte varit för min lilla nattvakt skulle vi ha susat förbi vår hållplats.
På vägen hem gick jag in i närbutiken på hörnet och köpte lite billig förkylningsmedicin. Dessutom köpte jag torrfoder och en påse av Bobs favoritblötmat med kyckling – det var han verkligen värd. Det hade varit en hemsk dag och jag skulle lätt ha kunnat tycka synd om mig själv. Men inne i värmen i min lilla tvåa, där jag såg Bob sluka sin mat, insåg jag att jag faktiskt inte hade någon anled-ning att beklaga mig. Om jag hade sovit en stund till på bussen kunde jag utan vidare ha hamnat flera kilometer bort. När jag titta-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
18
mitt liv med bob
de ut genom fönstret såg jag att vädret höll på att bli sämre snarare än bättre. Om jag varit ute i det här regnet hade jag lätt kunnat dra på mig något betydligt värre än en förkylning. Jag hade kommit lindrigt undan.
Jag insåg också att jag var lyckligt lottad på ett djupare plan. Det finns ett gammalt talesätt om att en klok man är någon som inte sörjer det han saknar, utan är tacksam för det han faktiskt har.
Efter middagen satte jag mig på soffan, insvept i en filt, och smuttade på en varm toddy med honung, citron och hett vatten spetsad med en liten skvätt whisky från en gammal miniflaska jag hade stående. Jag tittade på Bob som nöjt snusade på sitt favoritstäl-le nära elementet och för länge sedan hade lagt bekymren tidigare under dagen bakom sig. I det ögonblicket kunde han inte ha varit lyckligare. Jag sa åt mig själv att jag borde betrakta världen på samma sätt. Just nu fanns så mycket i mitt liv som jag måste vara tacksam för.
Det hade nu gått drygt två år sedan jag hittat Bob där han låg ska-dad på bottenvåningen i just det här hyreshuset. När jag fick syn på honom i det svaga ljuset i korridoren såg det ut som om han hade blivit angripen av ett annat djur. Han hade sår på baksidan av benen och på kroppen.
Först trodde jag att han tillhörde någon annan, men efter att ha sett honom på samma ställe i några dagar tog jag upp honom till min lägenhet och skötte om honom tills han blev frisk. Jag blev
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
19
nattvakten
tvungen att lägga nästan vartenda öre jag hade på att köpa medicin åt honom, men det var det värt. Jag uppskattade verkligen hans säll-skap och vi knöt genast an till varandra.
Jag hade antagit att det skulle bli en kortvarig relation. Han ver-kade vara hemlös, så jag antog helt naturligt att han skulle vilja åter-vända till livet på gatan. Men han vägrade vika från min sida. Varenda dag tog jag ut honom och försökte skicka iväg honom, och varenda dag följde han efter mig längs gatan eller dök upp i korridoren på kvällen och bjöd in sig själv över natten. Det sägs att det är katten som väljer dig, inte tvärtom. Jag insåg att han hade valt mig när han en dag följde efter mig till busshållplatsen på Tottenham High Road, sisådär en och en halv kilometer bort. Vi var långt hemifrån, så när jag sjasade bort honom och såg honom försvinna i folkvimlet trodde jag att jag hade sett honom för sista gången. Men när bussen började köra iväg dök han upp från ingenstans, hoppade ombord som ett suddigt rött streck och damp ner på sätet bredvid mig. Och så var det med den saken.
Ända sedan dess hade vi varit oskiljaktiga, ett par vilsegångna själar som hankade sig fram på Londons gator.
Jag misstänkte att vi i själva verket var själsfränder, som båda hjälpte varandra att läka såren från vårt trassliga förflutna. Jag hade gett Bob kamratskap, mat och en varm sovplats, och han hade i gen-gäld gett mig nytt hopp och mening i livet. Han hade välsignat min tillvaro med lojalitet, kärlek och humor och därtill en ansvarskänsla jag aldrig förr hade känt. Han hade också gett mig mål att sträva mot och hjälpt mig att se världen klarare än jag hade gjort på väldigt, väldigt länge.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
20
mitt liv med bob
I över tio år hade jag varit narkoman, en uteliggare som sov i por-tar och på härbärgen för hemlösa eller enkla boenden runtom i Lon-don. Under långa perioder av dessa förlorade år var jag omedveten om omvärlden, omtöcknad av heroin, bedövad från vardagens ensam-het och smärta.
Som hemlös hade jag blivit osynlig för de flesta människor. Det resulterade i att jag hade glömt hur man beter sig i den riktiga värl-den och hur man samspelar med andra i många situationer. På sätt och vis hade jag blivit avhumaniserad. Jag hade varit död för omvärl-den. Med Bobs hjälp höll jag långsamt på att återvända till livet igen. Jag hade gjort stora framsteg med att bli kvitt mitt drogmiss-bruk och lagt av med heroinet och sedan metadonet. Jag medicine-rade fortfarande men kunde se ljuset i slutet av tunneln och hoppa-des vara helt drogfri snart.
Det var inte problemfritt, långt därifrån. Det är det aldrig för en missbrukare under avvänjning. Jag hade fortfarande för vana att ta två steg framåt och ett bakåt, och att arbeta på gatan var inte till någon hjälp i det avseendet. Det var inte en miljö som direkt sväm-made över av medmänsklighet. Bekymren fanns alltid runt hörnet, eller verkade åtminstone göra det för mig. Jag hade en förmåga att dra till mig problem. Så hade det alltid varit.
Ärligt talat längtade jag förtvivlat efter att komma bort från gatan och lägga den tillvaron bakom mig. Jag hade ingen aning om när eller hur det skulle bli möjligt, men jag var fast besluten att för-söka.
Just nu var det viktiga att glädjas åt det jag hade. Utifrån de flesta människors måttstock tedde det sig inte som särskilt mycket. Jag
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
21
nattvakten
hade aldrig gott om pengar, jag bodde inte i någon tjusig lägenhet och saknade bil. Men tillvaron var avsevärt mycket bättre än den varit tills rätt nyligen. Jag hade min lägenhet och mitt Big Issue-jobb. För första gången på åratal var jag på väg åt rätt håll – och jag hade Bob som erbjöd mig vänskap och lotshjälp längs vägen.
När jag reste mig för att göra en tidig kväll böjde jag mig ner och rufsade varsamt om i pälsen på hans nacke.
”Var i helvete skulle jag vara utan dig, grabben?”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
22
Kapitel 2
Nya trick
Vi är alla vanedjur, Bob och jag likaså. Våra dagar tillsammans inleds med en välbekant rutin. En del människor börjar dagen med att lyssna på radio, andra med morgongymnastik eller en kopp te eller kaffe. Bob och jag börjar med att leka tillsammans.
Så fort jag vaknar och sätter mig upp hoppar han upp ur sin bädd i hörnet av sovrummet, kommer fram till min sida av sängen och ser frågande på mig. Strax därpå börjar han ge ifrån sig ett brummande läte, lite grann som en telefon. Brrrr, brrrr.
Om han då inte får min fulla uppmärksamhet börjar han med ett annat läte, ett lite mer klagande och vädjande ljud, ett slags waaaah. Ibland sätter han tassarna mot madrassen och drar sig upp så att han nästan är i ögonhöjd med mig.
Sedan slår han med tassen åt mitt håll, nästan som för att puffa till mig så att jag ska uppfatta budskapet: ”Ignorera mig inte! Jag har
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
23
nya trick
varit vaken i evigheter och jag är hungrig, så var är min frukost?” Om jag reagerar för långsamt trappar han ibland upp charmoffensiven och gör det jag kallar ”Mästerkatten i stövlar”. Liksom rollfiguren i Shrek-filmerna står han där på madrassen och stirrar storögt på mig med sin genomträngande gröna blick. Det är hjärtknipande gulligt – och fullkomligt oemotståndligt. Det får mig alltid att le. Och det fungerar alltid.
Jag har alltid en påse av hans favoritgodis liggande i en byrålåda bredvid sängen. Beroende på hur jag känner mig kanske jag låter honom komma upp i sängen för att gosa och få ett par godbitar, om jag däremot är på mer lekfullt humör kastar jag dem på golvet så att han får jaga dem. Jag tillbringar ofta dagens första minuter med att kasta små godbitar och se honom jaga rätt på dem. Katter är förbluf-fande smidiga djur och Bob fångar ofta godbitarna i luften, som en utespelare i kricket eller baseboll som tar en boll på ytterplan. Han hoppar upp och tar bitarna med tassarna. Han har till och med fångat dem i munnen ett par gånger. Det är rena uppvisningen.
Vid andra tillfällen, om jag är trött eller inte på humör för att leka, roar han sig själv.
En sommarmorgon låg jag till exempel i sängen och tittade på frukostteve. Det såg ut att bli en riktigt varm dag och det var extra varmt uppe på femte våningen i huset. Bob låg hopkrupen på en skuggig fläck i sovrummet, till synes djupt sovande. Eller det var åtminstone vad jag trodde.
Plötsligt reste han sig och hoppade upp i sängen, använde den nästan som en trampolin och kastade sig mot väggen bakom mig så att han slog emot den hårt med tassarna.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
24
mitt liv med bob
”Bob, vad i helvete?” sa jag helt förbluffad. Jag tittade på täcket och fick se att där låg en liten tusenfoting. Bob betraktade den och var uppenbarligen redo att knapra i sig den.
”Åh nej, det låter du allt bli, grabben”, sa jag, som visste att insek-ter kan vara giftiga för katter. ”Du vet inte vad den har för baciller.”
Han gav mig en blick som sa ”glädjedödare”.Jag har alltid häpnat över hur snabb, stark och spänstig Bob är.
Någon påstod en gång att han måste vara släkt med en maine coon, ett lodjur eller något slags vildkatt. Det är fullt möjligt. Bobs för-flutna är ett fullkomligt mysterium för mig. Jag vet varken hur gam-mal han är eller vilket slags liv han levde innan jag hittade honom. Utan att göra ett DNA-test på honom kommer jag aldrig att få veta var ifrån han kommer eller vilka hans föräldrar var. Fast ärligt talat bryr jag mig egentligen inte. Bob är Bob. Och det är allt jag behö-ver veta.
Jag var inte den enda som hade börjat älska Bob för att han var sitt färgstarka, oförutsägbara jag.
Det var våren 2009 och vid det laget hade Bob och jag sålt Big Issue i ett år eller så. I början hade vi ett säljställe utanför t-banesta-tionen Covent Garden i centrala London, men vi hade flyttat till Angel i Islington, där vi hade skapat oss en liten nisch och Bob hade byggt upp ett litet men hängivet gäng beundrare.
Såvitt jag visste var vi det enda människa/kattpar som sålde Big Issue i London. Och även om det fanns något mer misstänkte jag att
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
25
nya trick
den kattliga halvan av det partnerskapet knappast kunde tävla med Bob när det gällde att dra till sig – och roa – folk.
I början av vår tid tillsammans, när jag var gatumusiker och spe-lade gitarr och sjöng, hade han suttit där, Buddhaliknande, och iakt-tagit vad som pågick i världen. Folk blev fascinerade – och smått trollbundna, tror jag – av honom och brukade stanna till, klappa honom och prata med honom. Ofta frågade de om vår historia och jag berättade för dem hur vi hade träffats och slagit oss ihop. Men så värst mycket mer var det inte.
Sedan vi börjat sälja Big Issue hade han blivit betydligt mer aktiv. Jag satte mig ofta ner på trottoaren för att leka med honom och vi hade utvecklat några trick.
Det började med att Bob underhöll folk på egen hand. Han äls-kade att leka, så jag brukade ta med mig små leksaker som han puffa-de omkring och jagade. Hans favorit var en liten grå mus som en gång i tiden hade varit fylld med kattmynta.
Musen hade för länge sedan blivit av med alla spår av kattmynta och var nu en illa medfaren, smutsig och rätt patetisk liten sak. Söm-marna hade börjat släppa och även om den alltid hade varit grå hade den nu blivit smutsgrå på riktigt. Han hade massor av andra leksa-ker, varav en del var sådana som han hade fått av beundrare, men ”utslitna musen” som jag kallade den var fortfarande hans älsklings-leksak.
När vi satt utanför Angel brukade han ha den i munnen och slänga med den från sida till sida. Ibland snurrade han den i svansen och släppte den så att den for iväg någon halvmeter, och så kastade han sig över den och började om med hela proceduren. Bob älskade
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
26
mitt liv med bob
att jaga riktiga möss, så han imiterade uppenbarligen det. Det fick alltid folk att tvärstanna och jag hade varit med om att en del pend-lare blev stående i tio minuter, som om de blivit hypnotiserade av Bob och hans lek.
Mest för att jag var uttråkad hade jag börjat leka med honom på trottoaren. Till att börja med skakade vi bara hand. Jag sträckte fram handen och Bob sträckte fram tassen och tog den. Vi gjorde bara likadant som vi gjorde hemma i lägenheten, men folk verkade tycka att det var gulligt. De stannade hela tiden för att titta på oss och tog ofta bilder. Om jag hade fått ett pund för varje gång någon – van-ligtvis en kvinna – stannade och sa något i stil med ”ååh, vad gulligt” eller ”så fint” skulle jag ha varit rik nog för att, tja, inte behöva sitta på trottoaren längre.
Att frysa rumpan av sig på gatan är inte direkt det roligaste man kan göra, så mina lekstunder med Bob blev mer än enkel underhåll-ning för förbipasserande. De hjälpte mig att få tiden att gå och även att ha lite roligare på dagarna. Jag kan inte förneka att det också bidrog till att uppmuntra folk till att köpa tidningen. Det var ännu en av de välsignelser som Bob hade skänkt mig.
Vid det här laget hade vi tillbringat så många timmar utanför Angel att vår föreställning började bli lite mer avancerad.
Bob älskade sina små godsaker, och jag hade lärt mig att han var beredd att gå mycket långt för att få tag på dem. Så om jag till exem-pel höll en liten godbit ovanför honom ställde han sig på bakbenen
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
27
nya trick
i ett försök att sno den ur händerna på mig. Han lade tassarna runt min handled för att stå stadigt, släppte sedan taget med ena tassen och försökte snappa åt sig den.
Som väntat hade detta gjort succé. Vid det här laget måste det ha funnits hundratals människor på Londons gator som gick omkring med bilder av Bob som sträckte sig upp mot himlen i sina telefoner och kameror.
På senare tid hade vi utvecklat tricket ännu mer. När han försökte nå godbiten var hans grepp om mina armar hårt som ett skruvstäd. Så emellanåt lyfte jag långsamt och mycket försiktigt upp honom i luften så att han dinglade några centimeter över marken.
Där hängde han i några sekunder, tills han släppte taget och damp ner eller jag sänkte ner honom till marken igen. Jag såg natur-ligtvis alltid till att han hade något mjukt att landa på och lade för det mesta min ryggsäck under honom.
Ju mer vi ”showade”, desto större gensvar fick vi och desto gene-rösare blev folk, inte bara med att köpa Big Issue.
Ända sedan vi började sälja vid Angel hade folk varit otroligt snälla och lämnat godsaker inte bara till Bob, utan till mig med. Men de hade också börjat ge oss klädesplagg, ofta sådant de själva stickat eller sytt.
Bob hade nu en samling halsdukar i alla möjliga färger. Så många, faktiskt, att jag snart inte hade plats för dem allihop. Han måste ha haft minst två dussin! Han höll snabbt på att bli lika förknippad med halsdukar som Imelda Marcos var med skor.
Ibland var all värme, stöd och kärlek vi fick ta emot smått över-väldigande. Men jag inbillade mig inte för ett ögonblick att det inte
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
28
mitt liv med bob
fanns de som hade helt andra känslor för oss. De var aldrig särskilt långt borta …
Veckans mest hektiska tid närmade sig, rusningstimmen på fredag kväll, och folkmassorna som passerade till och från t-banan vid Angel tätnade för varje minut. Medan jag snodde omkring på gatan och försökte sälja min tidningsbunt var Bob helt omedveten om upp-ståndelsen och viftade lojt och tankspritt med svansen från sida till sida där han låg på min ryggsäck på trottoaren.
Det var först när det hade lugnat ner sig, runt klockan sju, som jag lade märke till en dam som stod ett par meter ifrån oss. Jag hade ingen aning om hur länge hon hade stått där, men hon såg stint, näs-tan tvångsmässigt på Bob.
Att döma av hur hon muttrade för sig själv och då och då skaka-de på huvudet, anade jag att hon av någon anledning ogillade oss. Jag hade ingen avsikt att inleda ett samtal med henne, inte minst eftersom jag var upptagen av att försöka sälja de sista tidningsexem-plaren före helgen.
Dessvärre hade hon andra idéer. ”Unge man. Ser du inte att katten är orolig?” sa hon och kom
närmare.Till det yttre såg hon ut som en skollärare, eller rentav rektor,
från någon överklasskola. Hon var medelålders, talade med en kort-huggen, tydlig engelsk accent och var klädd i en sjaskig och ostru-ken tweedkjol och -kavaj. Med tanke på hennes sätt betvivlade jag
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
29
nya trick
dock att någon skola skulle ha anställt henne. Hon var brysk, på gränsen till öppet aggressiv.
Jag anade att hon var ute efter bråk, så jag svarade henne inte. Men hon var tydligen fast besluten att mucka gräl.
”Jag har iakttagit er en stund och jag ser att din katt viftar på svansen. Vet du vad det betyder?” sa hon.
Jag ryckte på axlarna. Jag visste att hon ändå skulle besvara sin egen fråga.
”Det betyder att den inte är glad. Du borde inte utnyttja den så här. Jag tror inte att du klarar av att ta hand om honom.”
Jag hade avverkat den här diskussionen massor av gånger sedan Bob och jag började jobba på gatan tillsammans. Men jag var artig, så istället för att säga åt damen att sköta sitt började jag trött försva-ra mig ännu en gång.
”Han viftar på svansen för att han är nöjd. Om han inte ville vara här, damen, skulle ni inte se röken av honom. Han är en katt. De väl-jer vilka de vill vara tillsammans med. Han är fri att ge sig av när han vill.”
”Varför har han då koppel på sig?” replikerade hon med självbe-låten min.
”Han är bara kopplad här och när vi är på gatan. Han sprang sin väg en gång och blev livrädd när han inte kunde hitta mig igen. Jag släpper lös honom när han ska uträtta sina behov. Så återigen, om han inte var nöjd, som ni påstår, skulle han väl försvinna i samma ögonblick som jag tog av honom kopplet, eller hur?”
Jag hade haft det här samtalet hundra gånger förut och visste att för 99 av de 100 personerna var detta ett rationellt och rimligt svar.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
30
mitt liv med bob
Men den här damen ingick i den procent som aldrig skulle lita på mitt ord. Hon var en av de där stelbenta individerna som tror att de alltid har rätt och att andra alltid har fel – och ännu mer fel om man är näsvis nog att inte se saken ur deras synvinkel.
”Nej, nej, nej. Det är ett välkänt faktum att om en katt viftar på svansen så är det en nödsignal”, sa hon, livligare nu. Jag lade märke till att hon var alldeles röd i ansiktet. Hon viftade med armarna och vankade runt oss på ett ganska hotfullt sätt.
Jag märkte att Bob började känna sig illa till mods; han har extremt gott väderkorn när det gäller att upptäcka trassel. Han hade ställt sig upp och börjat backa mot mig så att han nu stod mellan mina ben, beredd att hoppa upp om situationen blev ohanterlig.
Ett par andra personer hade stannat till, nyfikna på vad det var frågan om, så jag visste att jag hade vittnen om damen gjorde eller sa något kränkande.
Vi fortsatte diskutera en liten stund. Jag försökte mildra hennes farhågor genom att berätta lite om oss.
”Vi har varit tillsammans i över två år. Han skulle inte ha stannat hos mig i två minuter om jag behandlade honom illa”, sa jag bland annat. Men hon var orubblig. Vad jag än sa skakade hon bara på huvudet och muttrade ogillande. Hon vägrade helt enkelt lyssna på mina synpunkter. Det var extremt frustrerande, men jag kunde inte göra mer. Jag fann mig i det faktum att hon hade rätt till sin åsikt. ”Vi kan väl vara överens om att vi tycker olika?” sa jag.
”Hffff ”, sa hon och viftade med armarna mot mig. ”Jag är inte överens med dig om någonting, unge man.”
Till slut började hon till min stora lättnad gå därifrån, och hon
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
31
nya trick
muttrade och skakade på huvudet medan hon hasade in i vimlet av människor som trängdes runt ingången till t-banestationen.
Jag iakttog henne en liten stund men blev snart distraherad av ett par kunder. Tack och lov var deras attityd den rakt motsatta. Deras leenden var en välkommen lättnad.
Jag räckte just över växelpengar till en av dem när jag hörde ett ljud bakom mig som jag genast kände igen. Det var ett högt, genomträng-ande whiiiiow. Jag snodde runt och fick se kvinnan i tweeddräkten. Inte nog med att hon hade kommit tillbaka, hon höll nu Bob i famnen.
Medan jag hade uppmärksamheten riktad åt ett annat håll hade hon på något vis lyckats lyfta upp honom från ryggsäcken. Nu höll hon honom klumpigt, utan tillgivenhet eller empati, med ena han-den under hans mage och den andra på hans rygg. Det såg konstigt ut, som om hon aldrig förr i hela sitt liv hade lyft upp ett djur. Hon hade lika gärna kunnat hålla i ett köttstycke som hon precis hade köpt hos slaktaren eller en stor grönsak på ett marknadstorg.
Bob var helt klart rasande över att behandlas så här och sprattla-de som en galning.
”Vad i helvete håller du på med?” skrek jag. ”Ställ ner honom genast, annars ringer jag polisen.”
”Han behöver tas någonstans där han är trygg”, sa hon, och hen-nes allt rödare ansikte fick en smått rubbad uppsyn.
Åh herregud, nej, hon tänker springa härifrån med honom, tänkte jag och gjorde mig beredd att släppa tidningsbunten och rusa efter henne längs Islingtons gator.
Som tur var hade hon inte riktigt tänkt igenom det hela, för Bobs långa koppel var fortfarande fäst i min ryggsäck. Ett ögonblick
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
32
mitt liv med bob
rådde ett slags dödläge. Men sedan såg jag hennes blick följa kopp-let fram till ryggsäcken.
”Det låter du bli”, sa jag och steg fram för att hindra henne.Min rörelse överrumplade henne vilket i sin tur gav Bob chansen.
Han lät höra ännu ett skärande whiiiiow och befriade sig från kvin-nans grepp. Han klöste henne inte, men han grävde in tassarna i hennes arm vilket tvingade henne att i panik plötsligt släppa ner honom på trottoaren.
Han landade med en liten duns och stod sedan där ett ögonblick och morrade och fräste och visade tänder åt henne. Jag hade aldrig tidigare sett honom bete sig så aggressivt mot någon eller något.
Otroligt nog använde hon det som ett argument emot mig.”Åh, titta, han är arg”, sa hon, pekade på Bob och vände sig till de
sju, åtta personer som iakttog händelseförloppet.”Han är arg för att du nyss lyfte upp honom utan förvarning”, sa
jag. ”Han låter bara mig lyfta upp honom.”Så lätt tänkte hon inte ge sig. Hon tyckte uppenbarligen att hon
hade en publik och tänkte vädja till den.”Nej, han är arg på grund av ditt sätt att behandla honom”, sa
hon. ”Det förstår alla. Det är därför han bör tas ifrån dig. Han vill inte vara tillsammans med dig.”
Återigen uppstod ett kortvarigt dödläge medan alla höll andan för att se vad som skulle hända härnäst. Det blev Bob som bröt tyst-naden.
Han gav kvinnan en verkligt föraktfull blick och tassade sedan tillbaka till mig. Han började gnida huvudet mot mitt ben och spann högljutt när jag sträckte ner handen och smekte honom.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
33
nya trick
Sedan satte han sig pladask på rumpan och tittade lekfullt upp på mig igen, som för att säga: ”Kan vi sätta igång med några fler trick nu?” Jag kände igen blicken, stoppade handen i fickan och tog fram en godbit. Nästan genast ställde sig Bob på bakbenen och grabbade tag i mina armar. Sedan stoppade jag godbiten i munnen på honom och det hördes ett par ljudliga åååh någonstans bakom mig.
Det finns tillfällen när Bobs intelligens och förmåga att förstå nyanserna i det som sker runt honom är helt osannolik. Det här var ett sådant ögonblick. Bob visste precis hur han skulle handskas med
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
34
mitt liv med bob
publiken. Det var som om han hade velat göra ett uttalande. Det var som om han sa: ”Jag är med James, och jag är väldigt glad över att vara med James. Och alla som påstår något annat misstar sig. Så det så.” Det var definitivt det budskap som de flesta av åskådarna upp-fattade. Ett par av dem var välbekanta ansikten, folk som hade köpt tidningar av mig tidigare eller stannat för att hälsa på Bob. De vände sig till kvinnan i tweeddräkten och sa vad de tyckte.
”Vi känner den här killen, han är schyst”, sa en ung man i kostym. ”Ja, lämna dem ifred. De gör ingen skada och han tar väldigt väl
hand om katten”, sa en medelålders kvinna. Ett par andra personer hummade instämmande. När fler röster hördes var det ingen av dem som stödde damen i tweeddräkten.
Vid det här laget hade hon fått ett ansiktsuttryck som talade för sig självt. Hon var rödare än någonsin, nästan lila faktiskt. Hon fräste och muttrade ett ögonblick men utan att säga något begripligt. Tyd-ligen hade polletten trillat ner och hon insåg att hon hade förlorat slaget. Så hon vände på klacken och försvann återigen i vimlet, den här gången – tack och lov – för gott.
”Hur är det, James?” frågade en av åskådarna när jag hukade mig ner för att kolla att Bob var okej. Han spann högljutt men med lugna andetag och det syntes inga tecken på att han skulle ha skadat sig när han blev nersläppt på marken.
”Jag är okej, tack”, sa jag, inte helt sanningsenligt.Jag avskydde när folk antydde att jag utnyttjade Bob på något vis.
Det sårade mig djupt. På sätt och vis var vi offer för omständig-heterna. Bob ville vara med mig, det var jag helt säker på. Det hade han bevisat om och om igen. Tyvärr innebar det för närvarande att
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
35
nya trick
han var tvungen att tillbringa dagarna med mig på gatan. Det var helt enkelt så min tillvaro såg ut. Jag hade inget val.
Nackdelen var att gatulivet gjorde oss till lätta måltavlor för folk som ville döma oss. Vi hade tur, de flesta människor var milda i sina omdömen. Jag hade lärt mig att acceptera att det alltid skulle finnas de som inte var det.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Kapitel 3
Bobmobilen
Det var en ljummen eftermiddag på försommaren och jag hade bestämt mig för att sluta jobba tidigt. Det soliga vädret verkade ha fått alla på gott humör, och det hade gjort att jag sålt slut på mitt förråd av tidningar på några få timmar.
Sedan jag börjat sälja Big Issue ett par år tidigare hade jag lärt mig att vara förståndig, så jag beslöt mig för att lägga en del av pengarna på att köpa fler tidningar för resten av veckan. Med Bob på axlarna gick jag för att prata med Rita, samordnaren på norra sidan av Isling-ton High Street, på väg till bussen hem.
På håll såg jag att hon var inbegripen i ett livligt samtal med en grupp försäljare i röda västar som stod i en klunga runt någonting. Det visade sig vara en cykel. Jag kom bra överens med Rita, så jag visste att jag kunde retas lite.
”Vad är nu detta, Rita?” skämtade jag. ”Ska du vara med i Tour de France?”
36
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
37
bobmobilen
”Knappast, James”, svarade hon leende. ”Någon sålde den nyss till mig i utbyte mot tio tidningar. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den. Cyklar är inte riktigt min grej.”
Det var uppenbart att cykeln inte var i bästa skick. Det fanns spår av rost på handtagen och glaset på framlyktan var sprucket. Färgen var bortskavd och skadad på några ställen och dessutom var ena stänkskärmen avbruten på mitten. Men den såg faktiskt ut att vara i körbart skick.
”Går den att använda?” frågade jag Rita.”Tror det”, sa hon och ryckte på axlarna. ”Han muttrade någon-
ting om att ena bromsen behövde ses över lite, men det var det enda.”Hon såg att jag tänkte febrilt.”Du kan väl prova den och se vad du tycker?””Varför inte?” sa jag. ”Kan du hålla ett öga på Bob en liten stund?”Jag är inte någon Bradley Wiggins, men jag hade cyklat under
hela min barndom och återigen i London. Som ett led i min rehabi-litering hade jag några år tidigare under en kort tid deltagit i en kurs i att bygga cyklar, så jag kunde en del om cykelunderhåll. Det kän-des bra att veta att en del av utbildningen inte hade varit bortkastad.
Jag lämnade över Bobs koppel till Rita, tog cykeln och vände den upp och ner för att inspektera den ordentligt. Däcken var pumpade och kedjan såg ut att vara välsmord och röra sig rätt fritt. Sadeln var i lägsta laget för mig, så jag höjde den lite. Sedan tog jag med mig cykeln ut på gatan och testade den snabbt. Växlarna var lite tröga och som Rita hade förvarnat om fungerade inte frambromsen som den skulle. Jag var tvungen att trycka handtaget i botten för att något skulle hända och inte ens det räckte för att cykeln skulle stanna helt.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
38
mitt liv med bob
Det var nog något problem med vajern inuti handtaget. Det var lätt att fixa, misstänkte jag. Och bakbromsen fungerade bra, vilket var det enda jag behövde veta.
”Vad innebär det?” sa Rita när jag rapporterade allt detta för henne.
”Det innebär att den går att cykla på”, sa jag.Vid det här laget hade jag fattat ett beslut.”Vet du vad, jag ger dig tio pund för den”, sa jag.”Menar du det. Är du säker?” sa Rita lite häpen.”Ja”, svarade jag. ”Okej, överenskommet. Du behöver den här också”, sa hon, rota-
de under sin vagn och plockade fram en ganska illa medfaren, gam-mal svart cykelhjälm.
Jag har alltid varit något av en samlare som plockat på mig lite av varje, och ett tag hade min lilla lägenhet varit full av allt möjligt skräp, från skyltdockor till vägskyltar. Men det här var annorlunda. Det här var faktiskt en av de första förnuftiga investeringar jag hade gjort på ett tag. Jag visste att cykeln skulle bli användbar i Totten-ham där jag kunde ha den för korta turer till affärer eller doktorn. Jag skulle tjäna in de tio punden genom insparade bussresor på noll-tid. För de längre resorna till jobbet vid Angel eller in till centrala London skulle jag fortsätta ta bussen eller t-banan. Den vägen var för riskabel att cykla med tanke på de huvudgator och korsningar jag skulle bli tvungen att passera. Några av dem var ökända för sina många cykelolyckor.
Det var först då, när jag tänkte igenom vart jag skulle kunna ta mig på cykel hädanefter, som det plötsligt slog mig.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
39
bobmobilen
”Åh, hur ska jag få hem den?”Busschaufförerna släpper inte ombord några cyklar, och det fanns
inga möjligheter att få med den på t-banan. Jag skulle genast bli stoppad vid spärren. Jag skulle kanske kunna få med den på ett tåg ovan jord, men det fanns inga linjer som gick någonstans i närheten av min lägenhet.
Det finns bara en sak att göra, sa jag till mig själv.”Okej Bob, det ser ut som om du och jag får cykla hem”, sa jag.Bob satt på trottoaren nära Rita och njöt av solen men hade hål-
lit ett öga på mig hela tiden. När jag satte mig på cykeln lade han huvudet lite på sned, som om han sa: ”Vad är det där för tingest och varför sitter du på den?”
Nu såg han återigen misstänksamt på mig medan jag tog på mig cykelhjälmen, hängde ryggsäcken över axlarna och började dra cykeln mot honom.
”Kom igen grabben, klättra ombord”, sa jag när jag böjde mig ner och lät honom klättra upp på mina axlar.
”Lycka till”, sa Rita.”Tack. Det lär behövas!” sa jag.Trafiken på Islington High Street var tät och, som vanligt, i prin-
cip stillastående. Så jag gick och ledde cykeln på trottoaren ett tag, mot Islington Memorial Green. Vi passerade ett par poliser som gav mig en undrande blick, men de sa inget. Det finns ingen lag som förbjuder en att cykla med en katt på axlarna. Inte vad jag vet i alla fall. Om de hade velat stoppa mig hade de väl kunnat göra det ändå, antar jag. Uppenbarligen hade de bättre saker för sig den här efter-middagen, tack och lov.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
40
mitt liv med bob
Jag ville inte cykla längs High Street så jag ledde cykeln över ett övergångsställe. Vi lockade till oss en hel del blickar; folk såg ut att vara allt från häpna till fulla i skratt. Mer än en person tvärstannade och pekade på oss som om vi vore besökare från yttre rymden.
Vi dröjde oss inte kvar utan sneddade över hörnet på The Green, förbi Waterstones-bokhandeln och vek in på huvudvägen mot norra London, Essex Road.
”Okej, nu kör vi, Bob”, sa jag och stålsatte mig innan jag gav mig ut i den täta trafiken. Snart kryssade vi fram bland bussar, skåpbilar, personbilar och lastbilar.
Bob och jag fick snart grepp om det hela. Medan jag koncentre-rade mig på att sitta upprätt kände jag hur han ändrade ställning. Istället för att stå upp bestämde han sig, klokt nog, för att lägga sig runt min nacke, med huvudet lågt och vänt framåt. Han ville uppen-barligen slå sig ner och njuta av åkturen.
Det var mitt på eftermiddagen och många barn var på väg hem från skolan. Hela vägen längs Essex Road var det grupper av barn i skoluniformer som stannade och vinkade åt mig. Vid ett tillfälle för-sökte jag vinka tillbaka, men då tappade jag balansen lite så att Bob gled ner på min axel.
”Oj, ursäkta grabben. Ska inte göra om det”, sa jag när vi båda återfick balansen.
Det gick stadigt men ibland lite långsamt framåt. Om vi blev tvungna att stanna på grund av trafiken var det genast någon som ropade och frågade om de fick ta en bild. En gång hoppade två ton-åriga skolflickor ut i gatan för att knäppa bilder av sig själva tillsam-mans med oss.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
41
bobmobilen
”Åh herregud så gulligt”, sa den ena av dem och lutade sig så tungt mot oss när hon poserade för sitt foto att hon nästan knuffa-de omkull oss.
Jag hade inte cyklat på några år och jag var inte i fysisk toppform direkt. Så jag tog en liten paus då och då, och varenda gång lockade jag till mig ett gäng åskådare. De flesta log glatt, men ett par skaka-de ogillande på huvudet.
”Jäkla dumskalle”, hörde jag en medelålders kille i kostym säga när han gick förbi oss.
Det kändes inte alls dumt. Faktum var att det kändes rätt kul. Och jag märkte att Bob också gillade det. Han hade huvudet tätt intill mitt och jag hörde hur han spann nöjt i örat på mig.
Vi cyklade hela vägen bort till Newington Green och därifrån mot Kingsland Road, där vägen fortsatte mot Seven Sisters. Jag hade sett fram emot det här vägavsnittet. Under större delen av resan hade vägen, med undantag för ett par små backar här och var, varit ganska platt. Men här visste jag att det var nerförsbacke i kans ke en och en halv kilometer. Jag skulle lätt kunna rulla nerför den.
Till min förtjusning upptäckte jag att det fanns en separat cykel-bana, som var helt tom. Snart susade Bob och jag nerför backen med den varma sommarluften blåsande i håret och pälsen. ”Jippie! Visst är det härligt, Bob?” sa jag. Jag kände mig lite grann som Elliott i E.T. – inte så att jag väntade mig att vi skulle lyfta och flyga vidare över hustaken i norra London, förstås, men vi måste ha kommit upp i bortåt 30 kilometer i timmen som mest.
Trafiken i innerfilen till höger om oss stod stilla, och folk rullade
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
42
mitt liv med bob
ner sidorutorna för att få in luft. Uppsynen hos en del av dem när vi susade förbi var obetalbar.
Ett par barn stack upp huvudena genom solluckan i bilarna och skrek åt oss. Några personer tittade klentroget på oss. Det var begrip-ligt, antar jag. Det är inte så ofta man ser en röd katt susa nerför en backe på cykel.
Det tog bara ungefär en halvtimme att komma hem, vilket var rätt imponerande med tanke på alla oplanerade stopp.
När vi stannade utanför hyreshuset hoppade Bob ner från mina axlar precis som om han klev av bussen. Det var typiskt för hans avspända inställning till tillvaron. Han hade helt enkelt gillat läget; bara ännu en helt vanlig dag i London.
Uppe i lägenheten tillbringade jag resten av eftermiddagen och kvällen med att fixa med cykeln. Jag hade snart lagat frambromsen och gett cykeln en allmän genomgång.
”Så där ja”, sa jag till Bob när jag ställde mig och beundrade mitt hantverk. ”Jag tror att vi har skaffat oss en Bobmobil.”
Jag kunde inte vara säker, men jag var rätt övertygad om att den blick han gav mig signalerade uppskattning.
Folk frågar mig ofta hur det kommer sig att Bob och jag kommuni-cerar så bra med varandra.
”Det är enkelt”, brukar jag svara. ”Han har ett eget språk, och jag har lärt mig att förstå det.”
Det kanske kan låta långsökt, men det är sant.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
43
bobmobilen
Hans huvudsakliga kommunikationsmedel är kroppsspråket. Han har ett antal signaler som talar om för mig exakt vad han kän-ner, och framför allt vad han vill i ett visst ögonblick. Om han till exempel vill gå på toaletten när vi är ute och går börjar han muttra och morra lite grann. Sedan börjar han röra sig oroligt på min axel. Jag behöver inte titta på honom för att förstå vad han håller på med: han letar efter ett ställe med mjuk mark där han kan uträtta sina behov.
Om han å andra sidan går i koppel och blir trött ger han ifrån sig ett lätt, dovt muttrande eller ett mellanting mellan stön och morrning. Dessutom vägrar han att röra sig ur fläcken. Han bara tittar på mig som för att säga: ”Kom igen kompis, lyft upp mig, jag är helt slut.”
Om han någon gång blir rädd backar han på min axel, eller så backar han så att han står beredd mellan mina ben ifall jag behöver lyfta upp honom. Till hans heder ska sägas att han väldigt sällan blir skrämd av något. Ljudet av en ambulans eller polisbil som kör förbi med tjutande sirener bryr han sig knappt om alls. Han är väl van vid det, eftersom han bor och arbetar i centrala London. Det enda som gör honom lite skärrad är tryckluftsbromsarna på stora lastbilar och bussar. Varje gång han hör det höga, väsande ljudet ryggar han till-baka och ser rädd ut. På Guy Fawkes-dagen blir han också lite ner-vös av de höga smällarna och explosionerna från fyrverkerier, men han brukar tycka det är roligt att titta på det starka, glittrande ljus-skenet på himlen från fönstret i min lägenhet.
Det finns andra signaler också. Jag kan till exempel avgöra vilket humör han är på utifrån hans sätt att röra på svansen. Om han dåsar eller sover är svansen naturligtvis stilla och orörlig. Men andra gång-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
44
mitt liv med bob
er viftar han med den, på olika sätt. Det vanligaste är ett lojt vajan-de från sida till sida, rätt likt en vindrutetorkare på långsammaste läget. Detta är hans nöjdviftning. Jag har tillbringat ett oändligt antal timmar med att sitta på olika ställen i London tillsammans med honom och har sett honom vifta så när han är road eller intres-serad av något. Damen som försökte stjäla honom vid Angel var inte den första som misstolkade den rörelsen. Andra hade gjort samma misstag och felaktigt uppfattat viftningen som ett tecken på ilska. Bob blir arg ibland, men det signalerar han med att ryckigt röra på svansen fram och tillbaka, lite grann som en flugsmälla.
Det finns också mer subtila budskap. Om han till exempel är orolig för mig kommer han riktigt nära, som för att undersöka mig. Om jag känner mig hängig smyger han sig ofta tätt intill och lyss-nar på min bröstkorg. Han har många sådana kärleksfulla gester för sig. Han har för vana att spinnande komma fram och gnida sig mot mig. Han gnider också ansiktet mot min hand och lägger huvudet på sned så att jag kan klia honom bakom örat. Etologer och zoo-loger må ha en annan uppfattning, men för mig är detta Bobs sätt att tala om för mig att han älskar mig.
De budskap han oftast vill förmedla har förstås med mat att göra. Om han till exempel vill att jag ska komma ut i köket för att mata honom går han omkring och bankar på skåpdörrarna. Han är så smart att han enkelt skulle kunna dyrka upp ett av barnlåsen jag blev tvungen att installera för att hålla honom ute, så jag måste alltid gå och titta efter. När jag kommer dit har han alltid flyttat sig till ele-mentet i hörnet och tagit på sig sin mest oskyldiga uppsyn. Men det varar inte länge, och snart tigger han om ett mellanmål.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
45
bobmobilen
Bob är minst sagt envis och vägrar att lämna mig ifred förrän han får som han vill. Han kan bli rejält frustrerad om jag väljer att inte ta notis om honom och försöker med alla möjliga knep, från att klap-pa mig på knäet till att ge mig ”Mästerkatten i stövlar”-blicken. Det finns ingen ände på hans kreativitet när det gäller att fylla ett tom-rum i magen.
Ett tag var den största utmaningen för honom att distrahera mig medan jag spelade datorspel på den begagnade Xbox jag hade köpt i en second hand-affär. För det mesta var Bob fullt nöjd med att titta på medan jag spelade. Han var fascinerad av vissa spel, särskilt motortävlingar. Han satt bredvid mig och följde med i varenda kurva och manöver. Vid ett tillfälle kunde jag ha svurit på att jag såg hans kropp gunga när vi tog en särskilt skarp hårnålskurva tillsam-mans. Men han satte gränsen vid actionspel med mycket skjutande. Om jag spelade ett sådant gick han iväg till ett annat hörn av rum-met. Om spelet – eller jag – blev för högljutt höjde han huvudet och tittade på mig. Budskapet var enkelt: ”Sänk ljudet tack, ser du inte att jag försöker sova lite.”
Jag kunde bli helt uppslukad av ett spel. Det var inte helt ovanligt att jag började spela klockan 21 och inte slutade förrän frampå små-timmarna. Men det ville Bob inte veta av. Han gjorde allt han kunde för att fånga min uppmärksamhet, särskilt när han var hungrig.
Dock fanns det tillfällen när jag var oemottaglig för hans charm, så då tog han till mer drastiska åtgärder.
Jag spelade med Belle en kväll när Bob dök upp. Han hade ätit middag ett par timmar tidigare och hade nu kommit fram till att han behövde ett mellanmål. Han gick igenom sina vanliga metoder
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
46
mitt liv med bob
för att få uppmärksamhet, gav ifrån sig diverse läten, lade sig tvärs-över mina fötter och gned sig mot mina ben. Men både Belle och jag var så fokuserade på att komma vidare till nästa nivå i spelet att vi inte reagerade över huvud taget.
Han gick iväg lite och tog ett varv runt området där teven och Xboxen var inkopplade. Efter en liten stund gick han fram till kon-solen och tryckte huvudet mot den stora, beröringskänsliga knappen i mitten.
”Bob, vad håller du på med?” frågade jag oskyldigt, fortfarande för uppslukad av spelet för att haja vad han gjorde.
Strax därpå blev skärmen svart och Xboxen började koppla ner. Han hade tryckt så hårt på knappen att han hade slagit av den. Vi var halvvägs igenom en riktigt knepig nivå i spelet, så vi borde ha blivit rasande på honom. Men där satt vi båda två med samma klen-trogna min.
”Gjorde han precis det jag tror att han gjorde?” frågade Belle mig.”Ja, jag såg det också, så det måste han ha gjort. Men jag tror det
inte.” Bob stod där och såg triumferande ut. Hans uppsyn sa allt: ”Jaha,
hur ska ni nu kunna ignorera mig?”
Vi förlitar oss dock inte alltid på signaler och kroppsspråk. Det finns tillfällen när vi har något slags konstig telepatisk kontakt, som om vi båda vet vad den andra tänker eller gör. Vi har också lärt oss att varna varandra för faror.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
47
bobmobilen
Några dagar efter det att jag skaffat cykeln bestämde jag mig för att ta med mig Bob till en park i trakten, som nyss hade rustats upp lite. Vid det här laget var han helt avspänd med att åka omkring på mina axlar och lutade med i kurvorna som en motorcykelpassage-rare.
Parken visade sig bli något av en besvikelse. Förutom några nya bänkar och buskar och en ordentlig lekplats för småbarnen, verkade inte mycket ha förändrats. Bob var ändå angelägen om att utforska området. Om jag ansåg att det var ofarligt tog jag ibland av honom kopplet så att han kunde få nöjet att smyga omkring i buskagen medan han uträttade sina behov. Den här dagen hade jag nyss kopp-lat loss honom och satt och läste en serietidning och solade lite när jag, på avstånd, fick höra en hund skälla.
Aj då, tänkte jag.Först antog jag att det var ett par gator bort. Men när skallet blev
högre insåg jag att det var betydligt närmare än så. På avstånd såg jag en mycket stor schäfer, med mycket hotfullt utseende, komma springande mot ingången till parken. Hunden var inte mer än 150 meter bort och okopplad. Jag såg att den var ute efter bråk.
”Bob”, skrek jag mot snåren där han, visste jag, var fullt upptagen med att uträtta sina behov. ”Bob, kom hit.”
För ett ögonblick var jag panikslagen. Men som så ofta förr var vi på samma våglängd och hans huvud dök snart upp bland buskarna. Jag viftade med armarna åt honom för att uppmuntra honom att komma till mig så omärkligt som möjligt. Jag ville inte att hunden skulle få syn på mig. Bob förstod genast vad som hände och rusade ut ur buskaget. Han är inte rädd för hundar, men han väljer sina stri-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
48
mitt liv med bob
der med omsorg. Att döma av det oväsen som schäfern åstadkom var det här inte en hund som vi ville bråka med.
Bobs klarröda päls var dock inte direkt svår att upptäcka i grön-skan, och hunden började snart öka farten mot oss samtidigt som han skällde ännu häftigare. För ett ögonblick fick jag en hemsk känsla av att Bob hade dröjt för länge, så jag ryckte åt mig cykeln och gjorde mig beredd att cykla in i skottlinjen om det skulle behö-vas. Jag visste att om schäfern lyckades genskjuta honom kunde Bob få allvarliga problem.
Som så ofta förr hade jag underskattat honom.Han rusade över gräsmattan och kom fram samtidigt som jag
hukade mig ner på ena knäet. I en enda sammanhängande rörelse kastade jag upp honom på axeln och hoppade upp på cykeln, och med Bob stående på mina axlar satte jag fötterna på pedalerna och trampade ut ur parken.
Den lurade schäfern förföljde oss en kort stund och sprang ett tag jämsides med oss där vi snabbt rullade fram på gatan. Jag hörde hur Bob fräste åt honom. Jag kunde inte se Bobs uppsyn, men det skulle inte ha förvånat mig ett dugg om han retade hunden.
”Vad ska du göra nu då, tuffing?” sa han antagligen.När jag kom ut på huvudvägen tillbaka mot vårt hyreshus vred
jag på huvudet och såg vår nemesis försvinna i fjärran där han hade fått sällskap av sin ägare, en stor, kraftig kille i svart jacka och jeans. Han kämpade för att koppla hunden igen, men det var hans pro-blem, inte mitt.
”Det var nära ögat, Bob”, sa jag. ”Tack och lov för Bobmobilen.”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
49
bobmobilen
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
50
Kapitel 4
Omaka par
Det var sällan jag fick besökare i lägenheten. Jag hade inte många vänner i området och höll mig mest för mig själv i huset. Jag småpra-tade med grannarna, men jag kunde räkna på ena handens fingrar de gånger någon av dem tittat in för en pratstund. Så jag var alltid vak-sam när någon knackade på dörren eller ringde på porttelefonen. Jag antog automatiskt det värsta och väntade mig att möta en delgiv-ningsman eller en indrivare som jagade mig för att få in pengar som jag inte hade.
Det var min omedelbara reaktion när porttelefonen ringde strax efter klockan nio en vardagsmorgon medan jag och Bob höll på att göra oss klara för att åka till jobbet.
”Vem sjutton kan det vara?” sa jag och kikade instinktivt ut bakom gardinerna, trots att jag inte kunde se porten från femte våningen.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
51
omaka par
”James, det är Titch. Kan jag komma upp med Princess?” sa en välbekant röst i högtalaren.
”Aha. Titch. Visst, kom upp du, jag sätter på tevatten”, sa jag och andades lättat ut.
Titch var, som hans namn antydde, en liten kille. Han var senig och hade kort, glesnande hår. Precis som jag var han en före detta missbrukare som kämpade för att bli helt drogfri och som hade bör-jat sälja Big Issue. Han hade haft det tufft ett tag och hade sovit hos mig ett par gånger de senaste månaderna. Han hade fått problem på jobbet efter att ha blivit samordnare i Islington. Han hade blivit fråntagen ID-kortet och avstängd i sex månader. Han väntade fort-farande på att avstängningen skulle hävas och slet verkligen för att få det att gå ihop.
Jag tyckte att jag hade fått en andra chans i livet efter att ha träf-fat Bob så jag ville ge Titch samma chans. Dessutom tyckte jag väl-digt bra om honom. Innerst inne var han godhjärtad, det visste jag.
Ytterligare en anledning till att Titch och jag kom bra överens var att vi båda jobbade på gatan tillsammans med ett husdjur. I Titchs fall var det hans trogna svarta korsning mellan labrador och staffordshire bullterrier, Princess. Det var en jättefin, snäll hund. När han bott hos mig förut hade han lämnat Princess någon annanstans. Han visste att jag hade Bob och att en hund i huset skulle kunna ställa till problem för mig. Men av någon anledning hade han hun-den med sig idag. Jag stålsatte mig inför vad som skulle kunna hända när de båda kom till ytterdörren.
Bob spetsade öronen när det knackade på dörren. När han fick se Titch och Princess komma in var hans första reaktion att kröka rygg
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
52
mitt liv med bob
och fräsa. Katter kröker tydligen rygg för att se större ut i ett slagsmål. Det är också därför de reser ragg. Men i just det här fallet hade Bob inte behövt bry sig om det. Princess var en väldigt lättsam och tillgi-ven hund. Hon kunde också vara lite nervös av sig. Så i samma ögon-blick som hon fick se Bob i fullt konfrontationsläge stelnade hon till och stod som fastfrusen. Det var helt ombytta roller. Den fysiskt större hunden brukar ju vanligtvis skrämma den mindre katten.
”Det är ingen fara, Princess”, sa jag. ”Han kommer inte att göra dig illa.”
Sedan tog jag in henne i sovrummet och stängde dörren så att hon skulle känna sig trygg.
”James, kompis. Skulle du möjligen kunna ta hand om Princess över dagen?” sa Titch och gick rakt på sak när jag gav honom en mugg te. ”Jag måste åka och reda ut läget med socialen.”
”Javisst”, sa jag som visste hur lång tid sådant kunde ta. ”Det ska säkert gå bra. Eller hur, Bob?”
Han gav mig en gåtfull blick.”Vi jobbar vid Angel idag. Där borde hon väl vara okej tillsam-
mans med oss?” sa jag.”Jadå, inga problem”, sa Titch. ”Vad sägs om att jag hämtar henne
där ikväll, vid sextiden?””Okej”, sa jag.”Bra, då är det bäst att jag kilar. Måste stå långt fram i kön om jag
ska bli klar på den här sidan jul”, sa Titch och stack in huvudet i sov-rummet.
”Uppför dig nu, Princess”, sa han innan han gav sig iväg.Som Bob återigen hade visat den här morgonen hade han inga
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
53
omaka par
större problem med hundar om de inte var aggressiva mot honom. Även då kunde han klara sig rätt bra och hade jagat iväg några otäcka jyckar genom att morra och fräsa högljutt. I början av vår tid tillsammans, när jag var gatumusiker vid Covent Garden, hade jag till och med sett honom smälla till en alltför aggressiv hund på nosen med tassen.
Bob hävdade inte bara revir gentemot hundar. Han var inte sär-skilt förtjust i andra katter heller. Det fanns tillfällen när jag undra-de om han faktiskt inte insåg att han var en katt. Han verkade betrakta andra katter som underlägsna varelser, ovärdiga att andas samma luft som han. Vår väg till och från jobbet hade blivit krång-ligare de senaste månaderna, eftersom den busslinje som vi brukade åka med från Tottenham High Road direkt till Angel hade dragits in. Så vi hade börjat ta olika bussar, varav en innebar att vi måste byta i Newington Green, runt en och en halv kilometer från Angel. När det var ont om pengar promenerade vi till Angel. Längs vägen brukade Bob vädra i luften och glo så fort vi gick förbi något som uppenbarligen var ett katthus.
Om han någonsin såg en annan katt ute lät han den mycket bestämt få veta att det här var hans område.
En gång när han såg en spräcklig katt smyga omkring på Isling-ton Green hade Bob blivit som förbytt. Han kämpade så förtvivlat för att komma åt uppkomlingen som inkräktade på hans revir att det var som att ha en osedvanligt aggressiv hund i andra änden av kopplet. I det läget hade han varit tvungen att visa vem som bestäm-de. Uppenbarligen hade han redan känt ett behov av att göra samma sak gentemot Princess.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
54
mitt liv med bob
De eventuella reservationer jag hade var att Princess skulle kunna vara lite till besvär. Hundar är så mycket mer arbetskrävande än kat-ter. För det första kan man inte sätta dem på axlarna när man går gatan fram, ett designfel som, upptäckte jag snart, drar ner tempot rejält.
Under promenaden till busshållplatsen var Princess rena plågan. Hon drog i kopplet, stannade för att lukta på diverse gräsfläckar och vek av för att sätta sig på huk och kissa inte mindre än tre gånger på ett par hundra meter.
”Kom nu Princess, annars kommer vi aldrig fram”, sa jag och ångrade redan mitt beslut. Plötsligt mindes jag varför jag aldrig hade velat skaffa en hund som husdjur.
Även om jag kämpade för att få något slags kontroll över henne hade Bob inga problem av det slaget. På bussen intog han sin vanli-ga plats på sätet närmast fönstret, där han höll ett vakande öga på Princess som låg hopkrupen under mina ben. Bob har alltid haft ett uttrycksfullt minspel. De blickar han gav Princess så fort hon inkräk-tade på hans revir under resan var dråpliga. Det var inte direkt gott om utrymme under sätet och ibland ålade Princess lite för att för-söka hitta en bekvämare ställning. Varje gång hon gjorde det gav Bob henne en blick som helt enkelt sa: ”Ligg still vetja, din dumma hund.”
Vädret var förfärligt, regnet vräkte ner. När vi kom till Islington tog jag med mig Bob till den lilla parken vid Islington Green för att han snabbt skulle få uträtta sina behov och bestämde mig för att låta Princess göra detsamma. Stort misstag. Hon tog evigheter på sig för att hitta en lämplig plats. Sedan insåg jag att jag hade glömt att ta
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
55
omaka par
med mig plastpåsar, så jag blev tvungen att rota i en soptunna för att hitta något att ta upp bajset med. Min dag som hundvakt var inte särskilt kul, kom jag fram till.
Eftersom regnet tilltog alltmer för varje minut sökte jag skydd under baldakinen på ett kafé. När en servitris dök upp tänkte jag att jag lika gärna kunde be henne om en kopp te, ett fat med mjölk åt Bob och lite vatten åt Princess. Sedan gick jag in för att gå på toa och lämnade mina två kamrater fastbundna vid bordet i sina koppel.
Jag var bara borta i ett par minuter, men när jag kom tillbaka var det tydligt att en liten maktkamp hade utspelat sig. När jag gick där-ifrån hade Bob suttit på en stol och Princess stått under bordet. Men när jag kom tillbaka satt Bob på bordet och lapade i sig mjölk från ett tefat, medan Princess låg under bordet och såg ut att vara allt annat än nöjd med sin vattenskål. Jag hade ingen aning om vad som pågått, men Bob hade uppenbarligen tagit kommandot ännu en gång.
Som alltid drog Bob också till sig uppmärksamhet från förbipas-serande. Trots vädret var det ett par damer som stannade till för att klappa honom och hälsa. Men stackars Princess gav de knappt en blick. Det var som om hon över huvud taget inte fanns där. På ett lustigt sätt förstod jag hur hon kände sig. Jag lever själv i skuggan av Bob ibland.
Regnet lättade till slut och vi begav oss mot Angel och vårt sälj-ställe. Medan Bob och jag intog våra vanliga platser lade sig Princess någon meter bort, med huvudet avsiktligt placerat så att hon kunde överblicka det mesta av vad som pågick runt oss. Jag hade halvt om halvt trott att hon skulle bli en belastning, men det blev tvärtom: hon visade sig vara en värdefull tillgång.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
56
mitt liv med bob
Medan jag vankade omkring och försökte övertyga förbipasse-rande om att punga ut med ett par pund för en tidning låg Princess uppmärksamt där, med huvudet på trottoaren, medan blicken svepte över omgivningen som en övervakningskamera och omsorgsfullt bedömde alla som närmade sig oss. Om de fick hennes godkännan-de låg hon kvar på samma fläck, men om hon fattade misstankar av
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
57
omaka par
något slag satte hon sig plötsligt upp, beredd att ingripa. Om hon inte gillade någons uppsyn gav hon ifrån sig en liten morrning eller rentav ett skall. Vanligtvis räckte det för att budskapet skulle gå fram.
Någon timme eller så efter det att vi installerat oss kom ett fyllo med en burk starköl i handen vinglande emot oss. Fyllon kunde vara rena plågoriset vid Angel. Nästan varje dag var det någon som var stupfull på Special Brew som bad mig om pengar till en öl. Princess fick syn på honom, ställde sig upp och skällde fram en snabb varning som för att säga ”håll dig undan”. Hon var inte världens största hund, men hon såg skrämmande ut. I det avseendet var hon mer staffe än labbe. Han vek snart av åt ett annat håll för att störa någon annan stackars sate istället.
Men Princess var som allra vaksammast när någon hukade sig ner för att klappa och hälsa på Bob. Hon tog ett steg mot dem och stack fram huvudet för att förvissa sig om att de behandlade den minsta medlemmen i vår trio med passande respekt. Återigen, om hon ogillade någon visade hon det tydligt och de drog sig undan.
Hon underlättade faktiskt mitt jobb lite. Det kunde ofta vara en utmaning att hålla ett öga på Bob och samtidigt försöka sälja tid-ningen, särskilt när det var mycket folk i rörelse. Händelsen med damen i tweeddräkten hade gjort mig extra försiktig.
”Tack Princess”, började jag säga med jämna mellanrum samti-digt som jag gav henne en liten godbit ur ryggsäcken.
Till och med Bob gav henne ett par gillande blickar. Någonstans långt inne i sin katthjärna reviderade han säkert sin uppfattning om vår oväntade nya rekryt. Hon kanske inte är så dum trots allt, kanske han tänkte.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
58
mitt liv med bob
Vädret var eländigt hela eftermiddagen, så när klockan närmade sig sex började jag hålla utkik efter Titch. Det hade gått rätt bra med försäljningen och jag ville bege mig hemåt. Det var inte en kväll då man ville vara ute sent. Men han syntes inte till. Klockan sex kom och gick och fortfarande dök han inte upp. Jag såg en av Big Issue-samordnarna på väg hem från jobbet. Alla kände Titch, så jag fråga-de om hon hade sett till honom.
”Nej, har inte sett honom på flera veckor faktiskt”, sa hon. ”Inte sedan allt det där trasslet, du vet.”
”Javisst”, sa jag.När klockan blivit 18.30 var jag rejält besviken. Jag visste att
gatufolk inte var världsbäst på att hålla tider, men det här började bli löjligt.
”Kom igen, hör ni, nu åker vi hem. Han kan komma och hämta dig där, Princess”, sa jag och plockade ihop alla mina grejor. Jag var sur på Titch, men lite orolig också. Bob hade tolererat att Princess var i lägenheten en liten stund förut, men att låta henne sova över var en helt annan sak. Jag förutsåg en massa skällande från Princess, klagomål från grannarna och en sömnlös natt för mig själv.
Jag stannade till vid närbutiken för att skaffa lite mat åt Princess. Jag hade ingen aning om vad hon tyckte om att äta, så jag chansade på en burk hundmat av standardtyp och några hundkex.
När vi kommit in i köket allesammans och slog oss ner för att äta middag, förvissade sig Bob än en gång om att hackordningen var tyd-lig. När Princess tänkte gå till vattenskålen som jag hade ställt fram åt henne fräste och morrade Bob högljutt och tvingade inkräktaren att flytta på sig. Han måste lapa i sig sin egen skål med mjölk först.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
59
omaka par
Men det tog inte lång stund för dem att komma överens. Bob var faktiskt så nöjd med sin nya kamrat att han lät henne äta upp rester-na i hans matskål.
Nu har jag sett allt, tänkte jag. Fast det hade jag inte.
Klockan tio var jag jättetrött och somnade framför teven. När jag vaknade fick jag se något som fick mig att önska att jag hade en videokamera. Jag skulle ha tjänat en smärre förmögenhet på sådana där teveprogram där man visar söta djurfilmer.
Både Bob och Princess låg utsträckta på mattan och snusade lågt. När jag lämnade dem hade de varit i varsin ände av rummet, med Bob vid sin favoritplats intill elementet och Princess nära dörren. Medan jag sov hade Princess tydligen sökt sig till värmen vid ele-mentet och lagt sig långsides med Bob. Nu hade hon huvudet bara ett par decimeter från Bobs nos. Om jag inte vetat bättre skulle jag ha trott att de hade varit vänner hela livet. Jag låste ytterdörren, släckte ljuset och lät dem ligga där medan jag gick och lade mig. Jag hörde inte ett knyst från någon av dem förrän morgonen därpå, då jag väcktes av hundskall.
Det tog ett tag innan jag mindes att jag hade en hund i huset.”Vad är det, Princess?” sa jag, fortfarande halvsovande.Det sägs att en del djur kan känna om deras ägare finns i närhe-
ten. Min bästa vän Belle bodde ibland i lägenheten med oss och hon hade berättat för mig att Bob ofta anade när jag var på väg hem. Flera gånger hade han hoppat upp på fönsterbrädan i köket och
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
60
mitt liv med bob
ängsligt tittat ner på gatan några minuter innan jag kom in genom ytterdörren. Princess hade uppenbarligen samma talang, för strax därpå hörde jag porttelefonen. Det var Titch.
Att döma av hans orakade och ganska rödögda uppsyn hade han sovit ute, vilket om jag kände Titch rätt var fullt möjligt.
”Ledsen att jag lämnade dig i sticket igår kväll, men det hände en grej”, sa han ursäktande. Jag brydde mig inte om att fråga vad det var. Jag hade själv haft alldeles för många sådana kvällar.
Jag kokade en kopp te till och stoppade lite bröd i brödrosten. Han såg ut som om han kunde behöva få i sig något varmt.
Bob låg bredvid elementet, med Princess hopkrupen någon halv-meter därifrån, och han hade åter blicken fäst på sin nya vän. Titchs min var obetalbar. Han var mållös.
”Titta på de där två, de kommer hur bra överens som helst nu”, log jag.
”Jag ser det, men jag kan inte riktigt tro det”, sa han och flinade.Titch var inte den som missade ett tillfälle.”Kan du tänka dig att ta hand om henne igen om det kniper?”
frågade han medan han tuggade i sig sitt rostade bröd.”Varför inte?” sa jag.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
61
Kapitel 5
Spöket i trappan
Regnet hade varit obevekligt i flera dagar och förvandlat Londons gator till grunda plaskdammar. Bob och jag kom regelbundet hem blöta inpå bara skinnet, så idag hade jag gett upp och åkt hem tidigt.
Jag kom tillbaka till hyreshuset mitt på eftermiddagen, förtvivlat angelägen om att komma ur mina våta kläder och låta Bob värma sig vid elementet.
Hissen i huset var nyckfull även i bästa fall. Efter att i några minuter upprepade gånger ha tryckt på knappen för att den skulle komma ner från femte våningen insåg jag att den än en gång var tra-sig.
”Lysande”, muttrade jag för mig själv. ”Det blir långpromenaden upp igen är jag rädd, Bob.”
Han såg sorgset på mig.”Kom då”, sa jag och sänkte axeln så att han kunde klättra ombord.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
62
mitt liv med bob
Vi hade precis börjat gå uppför den sista trappan, från fjärde till femte våningen, när jag lade märke till en gestalt i skuggorna på trappavsatsen ovanför oss.
”Vänta här lite, Bob”, sa jag, ställde ner honom i trappan och gick upp ensam.
När jag kom närmare såg jag att det var en man och att han stöd-de sig mot väggen. Han stod hopkrupen med byxorna nerdragna en bit och i handen höll han något av metall. Jag förstod genast vad han höll på med.
Förr hade huset varit ett ökänt tillhåll för drogmissbrukare och langare. Knarkare tog sig in och använde trappan och korridorerna för att röka crack och marijuana eller injicera heroin som den här killen. Under de år som gått sedan jag flyttat in hade polisen förbätt-rat situationen dramatiskt, men det hände fortfarande någon gång ibland att vi såg ungdomar som langade i trapphuset på bottenvå-ningen. Det var långt ifrån lika illa som i ett annat stödboende jag hade haft i Dalston, där det vimlade av crackmissbrukare. Men det var ändå oroande, särskilt för familjerna i huset. Ingen vill att deras barn ska komma hem från skolan och hitta en knarkare som tar en fix i trappan utanför deras hem.
För mig var det naturligtvis en påminnelse om ett förflutet som jag var förtvivlat angelägen om att lägga bakom mig. Jag fortsatte att kämpa med mitt beroende; det skulle jag alltid göra. Sådan är dess-värre beroendets natur. Men sedan jag slagit mig ihop med Bob hade jag fått ett genombrott och var på god väg att bli helt drogfri. Efter att ha blivit avvänjd från heroin och sedan metadon hade jag fått ett preparat utskrivet som heter subutex, en mildare medicin
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
63
spöket i trappan
som sakta men säkert minskade mitt drogberoende. Kuratorn på drogberoendekliniken hade liknat den här sista etappen av min åter-hämtning vid att landa ett flygplan: jag skulle långsamt sjunka till-baka ner på jorden. Jag hade gått på subutex i flera månader nu. Landningsstället var utfällt och jag kunde se ljusen på landnings-banan framför mig. Nedstigningen gick planenligt, jag var nästan nere på fast mark igen.
Det här skulle jag gärna sluppit se, tänkte jag för mig själv. Killen var i fyrtiofemårsåldern och snaggad. Han var klädd i svart
rock, t-shirt och jeans och ett par sjaskiga gympaskor. Tack och lov var han inte aggressiv. Faktum var att han var precis tvärtom. Han var väldigt ursäktande, vilket är rätt ovanligt. Osjälviskhet är inte något framträdande drag hos heroinmissbrukare.
”Ledsen kompis, jag ska flytta på mig”, sa han med kraftig East End-accent, tog ut ”grejorna” ur benet och drog upp byxorna. Jag såg att han hade injicerat klart. Ögonen hade den där avslöjande, glas-artade blicken.
Jag bestämde mig för att låta honom gå först. Jag visste bättre än att lita helt på en missbrukare. Jag ville ha honom framför mig där jag kunde se honom.
Han var rätt ostadig på fötterna och snubblade uppför de få trappstegen till trappavsatsen på femte våningen, in genom dörrar-na och ut i korridoren på väg mot hissen.
Bob hade travat uppför den sista trappan bakom mig i änden av kopplet. Jag ville få in honom i trygghet, så jag gick mot dörren till vår lägenhet. Jag hade precis satt nyckeln i dörren och släppt in Bob när jag hörde ett högt stönande. Då jag vände mig om fick jag se kil-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
64
mitt liv med bob
len kollapsa. Han sjönk plötsligt bara ihop som en säck potatis och slog i golvet med en duns.
”Hur är det, grabben?” sa jag och sprang fram till honom. Det var uppenbarligen inget vidare.
Jag förstod genast att det var riktigt illa. Han verkade inte andas.”Åh herregud, han har tagit en överdos!” sa jag för mig själv; jag
kände igen symptomen.Som tur var hade jag min billiga Nokiamobil på mig. Jag ringde
larmnumret och bad om en ambulans. Damen i andra änden tog min adress men sa sedan att det skulle ta minst tio minuter.
”Kan du beskriva hans tillstånd för mig?” frågade hon med yrkes-mässigt lugn röst.
”Han är medvetslös och han andas inte”, sa jag. ”Och huden hål-ler på att ändra färg.”
”Okej, det låter som om han har fått hjärtstillestånd. Jag tänker be dig att utföra hjärt-lungräddning på honom. Vet du vad det är?” sa damen.
”Ja, det gör jag. Men du måste instruera mig väldigt noga.”Hon fick mig att lägga killen på sida och kontrollera att and-
ningsvägarna var fria. Sedan måste jag vända honom på rygg så att jag kunde trycka på bröstkorgen och försöka få igång hjärtat. Efter det skulle jag blåsa in luft i hans mun för att försöka få igång and-ningen.
Strax därpå var jag ifärd med att trycka båda händerna mot hans bröst samtidigt som jag räknade. När jag kom till trettio slutade jag för att se om hans tillstånd hade förändrats.
Damen på larmcentralen hängde kvar i telefonen.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
65
spöket i trappan
”Någon reaktion?” frågade hon.”Nej. Ingen alls. Han andas inte”, sa jag. ”Jag försöker igen.”Jag fortsatte på samma sätt i något som måste ha varit flera minu-
ter, gjorde kraftiga kompressioner av bröstet i korta omgångar och gav sedan konstgjord andning. När jag senare tänkte tillbaka på det blev jag förvånad över hur lugn jag hade känt mig. Nu inser jag att det var en sådan där situation där hjärnan går in i ett annat läge. Den känslomässiga insikten om vad som pågick registrerades inte alls i min hjärna. Istället koncentrerade jag mig bara på den fysiska sidan av saken och försökte få killen att börja andas igen. Men trots mina ansträngningar var hans tillstånd oförändrat.
Vid ett tillfälle gav han ifrån sig ett gurglande, snarkande läte. Jag hade hört talas om ”dödsrosslingen” som en människa ger ifrån sig när hon drar sitt sista andetag. Jag ville inte tro det, men jag befara-de att det var det jag hörde.
Efter något som kändes som en evighet hörde jag porttelefonen ringa, så jag rusade bort till min lägenhet.
”Ambulansen”, sa en röst. Jag tryckte på knappen och sa åt dem att komma upp. Tack och lov fungerade nu vår knäppa hiss igen, så de var uppe på femte våningen inom några sekunder. De ställde snabbt ner sina väskor och plockade genast fram en hjärtstartare med plattor att ge elstötar med. Sedan klippte de upp hans t-shirt.
”Flytta lite på er, sir”, sa den ene. ”Vi kan ta över nu.”Under de följande fem minuterna eller så arbetade de febrilt för
att försöka få honom att röra sig. Men kroppen bara låg där, slapp och livlös. Vid det här laget började chocken komma och jag stod vid dörröppningen och skakade.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
66
mitt liv med bob
Till slut sjönk en av ambulansmännen ihop och vände sig till den andra: ”Nej. Han är borta”, sa han. Långsamt och mycket motvilligt lade de en silverfärgad filt över honom och packade ihop sina grejor.
Det var som om jag hade träffats av blixten. Jag var helt chockad. Ambulanskillarna frågade hur det var med mig.
”Jag behöver nog bara gå in och sätta mig en stund, tror jag”, sa jag.Bob hade varit inne i lägenheten medan dramat pågick men hade
nu dykt upp i dörröppningen, kanske uppfattade han att jag var upp-rörd.
”Kom killen, så får vi in dig”, sa jag och lyfte upp honom. Av någon anledning ville jag inte att han skulle få se kroppen som låg där. Han hade sett liknande scener på gatorna i centrala London, men jag ville skydda honom mot sådant.
En liten stund senare knackade det på dörren. Polisen och några sjukvårdare hade dykt upp i korridoren och en ung polisman stod i dörren.
”Jag har förstått att det var ni som hittade honom och ringde efter ambulans”, sa han.
”Det stämmer”, sa jag. Vid det här laget hade jag samlat mig lite, men jag var fortfarande omskakad.
”Ni gjorde rätt. Jag tror inte att det fanns så mycket mer ni hade kunnat göra för honom”, sa polisen tröstande.
Jag berättade hur jag hade hittat honom i trappan och sett honom sjunka ihop.
”Det verkade påverka honom väldigt snabbt”, sa jag.Jag talade om för dem att jag var före detta missbrukare vilket,
tror jag, dämpade eventuella misstankar de kunde ha haft om att jag
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
67
spöket i trappan
haft något med killen att göra. De visste hurdana missbrukare är, precis som jag gjorde. De är så själviska att de bokstavligen skulle sälja sin egen mormor eller se sin flickvän dö. Om en knarkare hade hittat en annan knarkare som tagit en överdos på det här viset skulle han eller hon ha gjort två saker: tömt den stackars satens fickor på kontanter, tagit eventuella smycken och sedan sprungit därifrån – snabbt. Personen skulle kanske ha ringt efter en ambulans, men skulle inte ha velat bli inblandad.
Poliserna verkade också känna till huset och dess skumma för-flutna. De var rätt förstående.
”Okej, mr Bowen, det är allt jag behöver just nu. Vi lär knappast behöva fler uppgifter för utredningen, men vi noterar era uppgifter ifall vi skulle behöva tala med er igen”, sa polisen.
Vi pratade en liten stund till. Han berättade att de hade hittat ett ID-kort på killen och även en del mediciner där hans namn och adress stod. Det visade sig att han hade dagspermission från en psykavdelning.
När jag följde polismannen ut i korridoren var där helt tomt. Det var som om ingenting hade hänt. Det var tyst som i graven i huset. Ingen annan verkade vara hemma så här dags.
I tystnaden kände jag hur jag plötsligt överväldigades av det jag nyss hade sett. Jag kunde inte tränga undan känslorna längre. När jag kommit tillbaka in i lägenheten brast jag i gråt. Jag ringde Belle på mobilen och bad henne att komma över på kvällen. Jag behövde någon att prata med.
Vi satt uppe till långt efter midnatt och drack lite för många öl. Jag kunde inte få bort bilden av killen när han kollapsade ur skallen.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
68
mitt liv med bob
Jag befann mig i ett lätt chocktillstånd i flera dagar. Dels var jag omskakad av det faktum att den stackars killen hade dött på det viset. Han hade tillbringat sina sista ögonblick på golvet i ett ano-nymt hyreshus, i sällskap med en fullkomlig främling. Så borde inte tillvaron fungera. Han var någons son, kanske någons bror eller rentav någons pappa. Han borde ha varit tillsammans med dem eller med sina vänner. Var fanns de? Varför hade de inte tagit hand om honom? Jag undrade också varför i all världen han hade fått permis-sion över dagen om han var så skör?
Men ärligt talat var det som tog mig hårdast insikten att det så lätt hade kunnat vara jag. Det låter kanske fånigt nu, men jag minns att jag tänkte att det kändes lite grann som när Scrooge fick besök av spöket från sitt inte så avlägsna förflutna.
Under merparten av tio år hade jag levt så där. Jag hade också varit en spökfigur som gömde mig i trappor och gränder, vilse i mitt heroinmissbruk. Jag minns förstås egentligen inga detaljer. Stora delar av min tillvaro på den tiden är ett enda töcken. Men det är rimligt att anta att det antagligen hade funnits dussintals – kanske hundratals – tillfällen när jag hade kunnat dö ensam i någon ano-nym vrå av London, långt från de föräldrar, släktingar och vänner som jag avskärmat mig från.
När jag tänkte på det i efterdyningarna av den här mannens död kunde jag knappt fatta att jag faktiskt hade levt så där. Hade jag verkligen sjunkit så lågt? Hade jag verkligen gjort något sådant mot
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
69
spöket i trappan
mig själv? En del av mig kunde inte ens föreställa sig hur i all värl-den jag hade kunnat sticka in en nål i min egen kropp, ibland fyra gånger per dag. Det verkade overkligt, fast jag visste ju att det hade hänt. Jag hade fortfarande kvar ärren, bokstavligen. Jag behövde bara titta på armarna och benen för att se dem.
De påminde mig om hur bräcklig min situation fortfarande var. En missbrukare balanserar alltid på en knivsegg. Jag skulle alltid ha en missbrukares personlighet och en del psykiska problem som jag visste gjorde mig benägen till destruktivt beteende. Det behövdes bara ett svagt ögonblick så kunde jag vara på väg neråt igen. Det skrämde mig. Men det stärkte också min beslutsamhet att fortsätta den långsamma inflygningen mot fast mark som mina kuratorer hade pratat om. Jag ville inte vara den där anonyma mannen i trap-pan igen. Jag måste fortsätta framåt.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Kapitel 6
Sopkontrollanten
Vi är alla besatta av ett eller annat här i livet. För Bob är det pack-material.
Han är helt fascinerad av de lådor, kartonger, omslagspapper och plastflaskor som vi använder till vardags i lägenheten. Och vissa material fängslar honom mer än andra.
Bubbelplast är naturligtvis en källa till ändlös underhållning. Alla barn älskar väl att trycka sönder bubblorna? Bob blir helt galen av upphetsning så fort jag låter honom leka med en bit. Jag håller alltid ett vakande öga på honom. Varje gång han trycker sönder en bubbla med tassen eller munnen vänder han sig mot mig och ger mig en blick, som för att säga ”hörde du det där?”.
Omslagspapper är också fascinerande. Varje gång jag öppnar en present åt honom är han mer intresserad av att leka med det fina papperet än med själva leksaken. Han är även fullkomligt besatt av den frasiga, knastriga cellofan som används inuti flingpaket och runt
70
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
71
sopkontrollanten
butiksförpackat bröd. Det upphör aldrig att förvåna mig, men han kan tillbringa en halvtimme med att leka med en cellofanboll. Bol-lar av hopknycklad aluminiumfolie har samma effekt.
Men det råder ingen tvekan om vad som är hans absoluta favorit bland packmaterialen: kartonger. Han betraktar i princip varenda kartong han stöter på som en leksak, ett föremål avsett att roa honom i timtal. Om jag någon gång går förbi Bob med en kartong i handen kastar han sig mot mig som för att ta den. Det spelar ingen roll om det är ett flingpaket, ett mjölkpaket eller en större kartong, han stud-sar upp och paddlar snabbt med tassarna som för att säga ”ge mig den där, jag vill leka med den NU”.
Han älskar också att gömma sig i stora kartonger, en vana som har gett mig stora skälvan vid minst ett tillfälle.
Jag låter inte Bob traska ut ur lägenheten ensam och fönstren är alltid stängda för att han inte ska kunna klättra ut. ( Jag vet att kat-ter kan vända sig rätt i luften och vi bor ”bara” fem trappor upp, men jag vill inte testa hans flygförmåga!) Så när jag en sommarkväll inte kunde hitta honom på något av hans vanliga ställen blev jag smått panikslagen.
”Bob, Bob, var är du, killen?” ropade jag.Jag letade överallt, vilket gick ganska snabbt eftersom lägenheten
är så liten. Men han syntes inte till vare sig i sovrummet, köket eller badrummet. Jag började bli uppriktigt orolig för hans välmåga när det plötsligt slog mig att jag hade ställt in en kartong med begagna-de kläder som jag fått från en välgörenhetsorganisation i linneskå-pet. Mycket riktigt, jag öppnade skåpdörren och fick se en karakte-ristisk röd figur halvdold mitt i kartongen.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
72
mitt liv med bob
Han gjorde samma sak igen inte så långt efteråt, med nästan för-ödande konsekvenser.
Belle hade kommit förbi för att hjälpa mig att röja upp lite. Mitt hem var inte det mest välorganiserade och välordnade ens i bästa fall. Det blev inte bättre av att jag i åratal hade varit något av en prylsamlare. Jag vet inte om jag undermedvetet drömde om att öppna en second hand-affär eller om jag bara var fascinerad av gamla grejor, men på något vis hade jag samlat på mig allt från gamla böck-er och kartor till trasiga radioapparater och brödrostar.
Belle hade övertalat mig att sortera ut en del av det där gamla skräpet och vi hade fyllt några kartonger. Vi skulle slänga en del i soporna men ta annat till second hand-affärer eller återvinningssta-tionen i närheten. Belle skulle bära ner en kartong till soptunnorna utanför huset och stod och väntade på hissen när hon kände att kar-tongen rörde sig. Det gjorde henne lite skärrad och jag hörde inifrån lägenheten att hon skrek. När jag öppnade dörren för att se vad som stod på hade hon ställt ner kartongen på golvet och hittat Bob där-inne. Han höll på att lösgöra sig från en samling gamla böcker och tidningar där han hade lagt sig för att sova en stund.
En kort tid därefter gjorde jag faktiskt en säng åt honom av en kartong. Jag tänkte att om han sov i en kartong kanske han skulle bli mindre besatt av dem. Jag tog bort en sida på kartongen och lade in en liten filt i den. Han hade det mysigt därinne. Han älskade det.
Fast det gjorde honom inte helt kvitt sin besatthet. Han var till exempel fortfarande mycket intresserad av sophinken i köket. Så fort jag lade något i hinken ställde han sig på bakbenen och stack dit nosen. Om jag någon gång sa åt honom gav han mig en blick som
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
73
sopkontrollanten
för att säga: ”Hallå, vad är det du slänger? Jag har inte bestämt mig för om jag vill leka med det där eller inte.” Ett tag började jag skämt-samt kalla honom för sopkontrollanten. Det var dock inte alltid något att skratta åt.
Jag klev precis upp ur badkaret en morgon när jag hörde konstiga ljud från köket. Jag uppfattade ett svagt metalliskt, skrapande ljud, som om något släpades omkring. Det åtföljdes av ett slags lågt stö-nande.
”Bob, vad håller du nu på med?” sa jag och slet åt mig en hand-duk att torka håret med medan jag gick för att se efter.
Jag kunde inte låta bli att fnittra åt synen som mötte mig.Bob stod mitt på köksgolvet med en tom kattmatsburk fastklämd
runt nosen. Burken hade fastnat lite käckt på sned tvärsöver ögonen. Han såg ut som en korsning mellan den svarte riddaren i filmen Monty Pythons galna värld och en walesisk vaktpost utanför Buck-ingham Palace med björnskinnsmössan hängande över ögonen.
Det var uppenbart att han inte såg mycket, för han gick baklänges över köksgolvet och drog burken med sig i ett försök att backa ut ur den. Han var mycket metodisk, tassade försiktigt bakåt ett steg i taget och skakade ibland på burken eller lyfte den lite innan han knackade den mot golvet för att få den att lossna. Hans plan fung-erade inte. Det var komiskt att se.
Man behövde inte vara Hercule Poirot eller Columbo för att räkna ut vad som hade hänt. I hörnet av rummet såg jag den svarta
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
74
mitt liv med bob
soppåsen som jag skulle lägga i soptunnan nere på gården nu på morgonen. I vanliga fall brukade jag tömma sophinken och ställa ut påsen på kvällen, just för att hindra Bob från att leka med den. Men av någon anledning hade jag glömt bort det den här gången och lämnat kvar den på köksgolvet. Ett stort misstag.
Bob hade uppenbarligen passat på när jag inte var där och klöst och tuggat på påsen så att han kom åt att rota i soporna. Han hade dragit en nitlott vad gällde kartonger, men han hade hittat den gamla burken. Oturligt nog för honom hade han, i sin iver att under-söka innehållet, fastnat med huvudet i den. Det var en sådan där sak som man ser på Youtube hela tiden eller på teveprogram där folk skickar in lustiga videor. Han hade verkligen ställt till det för sig och gav ifrån sig ett rätt sorgset och patetiskt litet stönande ljud. Det var inte första gången han hade gjort något i den här stilen. En dag satt jag i vardagsrummet när jag hörde ett annat konstigt ljud från köket,
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
75
sopkontrollanten
ett slags knackande. Knack … knack … knack följt av ett snabbare knack, knack, knack.
Den gången hittade jag Bob traskande omkring med en miniför-packning smör fastklämd på ena tassen. Han älskade smör och hade uppenbarligen hittat den här och stuckit ner tassen i den för att kunna slicka den ren. På något vis hade han lyckats klämma fast tas-sen i paketet och gick nu omkring med det på tassen. Då och då lyfte han på tassen och knackade den mot en skåpdörr i ett försök att få loss förpackningen. Till slut blev jag tvungen att hjälpa honom att ta bort den. Jag förstod att jag måste göra detsamma nu.
Han tyckte uppenbarligen lite synd om sig själv och insåg att han hade gjort något dumt.
”Bob, din lilla dumsnut. Vad har du nu gjort?” sa jag och böjde mig ner för att hjälpa honom. Tack och lov att han inte stack in hela huvudet i burken, tänkte jag. Den hade en taggig kant där den hade öppnats så jag var försiktig när jag tog bort den från hans huvud. Jag luktade på insidan av burken. Det var definitivt inte den mest tillta-lande lukt jag känt.
I samma ögonblick som jag lösgjorde hans huvud från burken kilade Bob in i hörnet. Det satt fast matbitar på örat och nacken så han började febrilt slicka och tvätta sig. Under tiden gav han mig gång på gång rätt fåraktiga blickar, som om han sa: ”Ja, jag vet att det var korkat att göra så där. Kom inte och påstå att du aldrig har gjort något dumt själv.”
När vi gick iväg till jobbet någon timme senare hade han fortfa-rande samma smått generade uppsyn och jag log fortfarande för mig själv åt det hela.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
76
mitt liv med bob
Första tecknet på att något inte var som det skulle kom några dagar senare, när han började äta mer än vanligt. Bobs dagliga kost hade varit en väletablerad rutin länge nu. Trots att det var ont om pengar försökte jag alltid ge honom nyttig och allsidigt sammansatt kattmat av de populäraste märkena. Jag portionerade ut den noga i rekommenderade mängder. Så på morgonen fick han ett tefat näringsrikt torrfoder och som kvällsmat, ungefär en timme innan läggdags, fick han ett halvt fat torrfoder till plus en halv påse blöt-mat.
De här två måltiderna kompletterades med de små mellanmål han fick medan vi var ute och jobbade. Det var alltid mer än nog för att hålla honom nöjd och frisk. Faktum var att han för det mesta lämnade en fjärdedel eller så av morgonmaten för att han inte orka-de allt. Ibland lät han den ligga kvar, andra gånger sparade han den till strax innan vi åkte till jobbet, som ett litet mellanmål på förmid-dagen.
Men några dagar efter det att han fastnat med huvudet i burken märkte jag att han glufsade i sig hela frukosten på nolltid. Han till och med slickade skålen ren.
Han blev också mer krävande. Jag hade alltid bestämt när han skulle få en belöning för sina trick. Men nu började han själv tigga om godbitar. Det var också något annorlunda med hans sätt att tigga. Det var inte den vanliga vädjande ”Mästerkatten i stövlar”-blicken. Det var som om han verkligen var utsvulten. Och det var samma sak när vi kom hem. I vanliga fall var han rätt avspänd kring middagen, men nu började han terrorisera mig så fort vi kom innan-för dörren. Han var riktigt uppjagad tills jag fyllde på hans skål.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
77
sopkontrollanten
Återigen slukade han allt så fort han bara kunde och gav mig sedan en blick hämtad direkt ur Oliver Twist: ”Snälla husse, kan jag få lite till?”
Det oroande var dock att han efter någon vecka eller så med det här beteendet inte hade gått upp i vikt.
Vad konstigt, sa jag till mig själv en kväll när han hade ätit upp sin middag och ändå såg ut som om han hade kunnat äta mer.
Mina misstankar om att något var på tok stärktes av att han uträttade sina behov oftare. Bob var, liksom de flesta katter, ett vane-djur när det gällde toalettider. Med åren hade han övervunnit sin motvilja mot att använda kattlådan hemma och gjorde ifrån sig där på morgnarna. Sedan gick han en gång till när vi var ute i London. Plötsligt hade dock dessa vanor förändrats och han hade börjat gå minst tre gånger om dagen. Kanske ännu oftare. En gång hade jag kommit på honom med att använda toaletten inne i lägenheten. Jag hade inte sett honom använda den igen sedan dess, av någon anled-ning. Kanske tyckte han inte om att jag tittade på? Men när jag allt-mer började oroa mig över den här förändringen av hans vanor lade jag märke till att vattnet i toan var lite missfärgat ibland.
Han hade också börjat kräva att få gå på toa oftare vid Angel. Det var alltid omständligt att packa ihop och gå bort till The Green så att han kunde uträtta det han behövde, men det måste göras.
”Vad är det med dig, Bob?” sa jag som tappade tålamodet med honom när detta hade pågått i några dagar. Han gav mig bara en överlägsen blick som för att säga åt mig att sköta mitt.
Det ögonblick då jag insåg att jag verkligen hade ett problem var dock när jag fick se honom dra rumpan över golvet. Första gången
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
78
mitt liv med bob
jag lade märke till det var en morgon när jag nyss hade vaknat. Jag såg hur han mycket koncentrerat drog bakkärran över mattan i var-dagsrummet.
Jag blev inte glad.”Bob, vad äckligt, vad håller du på med?” skällde jag. Men jag insåg snart att det måste betyda att han hade besvär.
Som vanligt hade jag ont om pengar och ville inte i onödan punga ut för ett veterinärbesök och de oundvikliga kostnader för medicin som skulle bli följden. Så på väg till jobbet morgonen därpå bestäm-de jag mig för att titta in på biblioteket och söka lite på internet. Jag hade mina misstankar men måste vara säker. Min gissning var att han hade något slags maginfektion kopplad till parasiter. Det för-klarade inte nödvändigtvis ätandet, men det stämde med att han uträttade sina behov oftare och drog rumpan över golvet.
Jag var mest rädd för att det skulle vara just en parasitinfektion. Jag tänkte tillbaka på min barndom i Australien där jag hade sett ett par katter få mask. Det var otrevligt, och smittsamt dessutom. Många barn i Australien brukade få mask av sina katter. Det var faktiskt rik-tigt äckligt.
Att leta fakta om sjukdomar på nätet är förstås det största miss-tag man kan göra. Jag hade gjort det förr men inte lärt mig läxan. Mycket riktigt, inom en halvtimme hade jag övertygat mig själv om att Bobs symptom stämde med en riktigt allvarlig sorts mask, hak-mask eller bandmask. Ingendera är vanligen livshotande, men de kan vara rejält otäcka och orsaka kraftig viktnedgång och sämre pälskvalitet om de inte behandlas.
Jag visste att jag inte hade något annat val än att undersöka hans
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
79
sopkontrollanten
bajs nästa gång han gick på toa. Jag behövde inte vänta länge. Inom en timme efter det att vi slagit oss ner vid Angel började han ge ifrån sig sina typiska läten och miner och jag var tvungen att ta med honom till The Green. Jag stålsatte mig för att få en snabb titt innan han begravde sitt verk i den mjuka jorden. Han blev inte glad åt mitt intrång.
”Ursäkta, Bob, men jag måste kika lite”, sa jag och inspekterade hans avföring med en kvist.
Det kanske låter bisarrt, men jag blev förtjust när jag fick se några små, vita djur kravla omkring därinne. Det var mycket riktigt mas-kar, men bara pyttesmå sådana.
”Det är åtminstone inte bandmask eller hakmask”, tröstade jag mig med under resten av den dagen.
På väg hem på kvällen upplevde jag en märklig, smått förvirran-de blandning av känslor. Den ansvarsfulla kattägaren inom mig var rent stött. Jag var så noga med hans kost, undvek rått kött och annat som är kända riskfaktorer vad gäller mask. Jag hade också sett till att han regelbundet undersöktes för loppor, som kan fungera som värd-djur för mask. Han var dessutom en mycket renlig och frisk katt, och jag såg till att hålla lägenheten i sådant skick att den var en lämplig bostad åt honom. Det kändes som om det här försatte mig i dålig dager. Det kändes som om jag hade svikit honom lite. Å andra sidan var jag lättad över att nu veta vad jag måste göra.
Turligt nog visste jag att Blue Cross skulle ha sin drop in-mot-tagning vid Islington Green dagen därpå. Så jag såg till att vi gav oss iväg tidigt för att slippa de långa köer som alltid uppstod innan kli-niken öppnade.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
80
mitt liv med bob
Personalen där kände Bob och mig väl; vi hade varit regelbund-na besökare under årens lopp. Bob hade blivit chipmärkt där, och under närmare ett år hade jag tittat in med jämna mellanrum för att långsamt betala av kostnaderna jag hade ådragit mig för det och andra behandlingar. Jag hade också låtit undersöka honom ofta, där-ibland ironiskt nog för loppor.
Veterinären som var i tjänst den morgonen bad mig beskriva pro-blemet, tog sig en titt på Bob och på ett bajsprov som jag hade lagt i en pillerburk av plast som jag haft hemma, varpå han drog en för-utsägbar slutsats.
”Ja, han har mask är jag rädd, James”, sa han. ”Vad har han ätit den senaste tiden? Något annat än det vanliga? Har han rotat om-kring i soporna eller något i den stilen?”
Det var som om en lampa hade tänts i skallen. Jag kände mig heldum.
”Åh herregud, javisst.”Jag hade helt glömt bort händelsen med konservburken. Han
måste ha hittat en bit gammal kyckling eller annat kött i den. Hur kunde jag ha undgått att fatta det?
Veterinären gav mig medicin och en spruta att ge den med. ”Hur lång tid kommer det att ta att ställa tillrätta?” frågade jag.”Han bör vara på bättringsvägen inom några dagar, James”, sa
han. ”Hör av dig om symptomen håller i sig.”Ett par år tidigare, när jag precis tagit hand om Bob och varit
tvungen att ge honom antibiotika, hade jag varit tvungen att stoppa in tabletter i munnen på honom och sedan stryka honom över hal-sen för att hjälpa dem att komma ner i magen. Sprutan skulle, i teo-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
81
sopkontrollanten
rin, förenkla den proceduren. Men han måste ändå lita på mig till-räckligt för att låta mig sticka ner den i halsen på honom.
Hemma i lägenheten den kvällen märkte jag att han inte gillade dess utseende. Men det var ett mått på hur mycket han litade på mig att han genast lät mig stoppa in plaströret i munnen på honom, trycka ut tabletten och sedan stryka honom över halsen. Jag antog att han förstod att jag inte skulle utsätta honom för något som inte var absolut nödvändigt.
Som veterinären hade förutspått var Bob sitt vanliga jag igen inom ett par dagar. Hans aptit avtog och snart både åt han och gick på toa som vanligt igen.
När jag tänkte på det som hade hänt läxade jag upp mig själv. Ansvaret att ta hand om Bob hade varit en så positiv kraft i mitt liv. Men jag måste leva upp till det ansvaret lite bättre. Han var inte ett deltidsjobb som jag kunde ta mig an när jag fick lust.
Jag kände mig extra försumlig eftersom det inte var första gång-en som Bob hade fått lida för sin vana att rota i soptunnor. Något år eller så tidigare hade han blivit rejält sjuk efter att ha undersökt in-sidan på de stora sopkärlen utanför hyreshuset.
Jag sa åt mig själv att jag aldrig mer fick låta en soppåse bli lig-gande så där. Det var korkat gjort av mig. Även om påsen var hop-knuten var Bob så rådig och nyfiken att han skulle hitta ett sätt att ta sig in.
Framför allt drog jag dock en lättnadens suck. Det var inte ofta han var hängig eller sjuk, men varje gång det hände drog pessimis-ten inom mig alltid värsta möjliga förhastade slutsatser. Hur korkat och överdramatiskt det än var så hade jag de senaste dagarna kom-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
82
mitt liv med bob
mit på mig själv med att föreställa mig att han skulle dö och att jag skulle behöva leva vidare utan honom. Det var framtidsutsikter som var alltför skrämmande att ens tänka sig.
Jag sa alltid att vi var partner, att vi behövde varandra lika myck-et. Innerst inne trodde jag inte att det var riktigt sant. Det kändes som om jag behövde honom mer.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
83
Kapitel 7
Katt på Hoxtontak
Bob och jag har alltid varit ett rätt säreget par. Det finns ju trots allt inte så många 183 centimeter långa killar som traskar omkring på Londons gator med en röd katt på axlarna. Folk lägger definitivt märke till oss.
Under några månader sommaren och hösten 2009 utgjorde vi en ännu mer iögonfallande syn. Tyvärr hade jag för ont för att uppskat-ta uppmärksamheten.
Problemet hade börjat året innan, när jag åkte till Australien för att träffa min mor. Mamma och jag hade alltid haft en komplicerad relation och vi hade varit som främlingar för varandra under närma-re tio år. Förutom ett kort besök i London hade jag inte träffat henne sedan hon vinkade av mig på flygplatsen när jag var 18 och lämnade Australien för att ”lyckas” som musiker i London. Under de förlora-de tio år som följde hade vi knappt talats vid. Tiden hade läkt såren
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
84
mitt liv med bob
lite, så när hon erbjöd sig att betala resan om jag kom och hälsade på henne i Tasmanien kändes det rätt att åka.
Med Bobs hjälp hade jag precis haft ett stort genombrott och lyckats vänja mig av med metadonet. Efteråt kände jag mig svag, så jag behövde ledigheten. Bob hade bott hos min vän Belle, i hennes lägenhet nära Hoxton i norra London, inte så långt från Angel.
Men de långa flygresorna till och från Australien hade slitit på mig fysiskt. Jag kände till riskerna med att sitta orörlig i många tim-mar på långflygningar, särskilt när man som jag är lång, och hade så gott det gick undvikit att sitta alltför länge i en obekväm ställning. Men trots att jag hade gjort mitt bästa för att gå omkring i planet så ofta som möjligt, kom jag hem med en gnagande värk i övre delen av låret.
Först var det hanterbart och jag hade åtgärdat det med att ta van-liga receptfria värktabletter. Sakta men säkert hade det dock blivit värre. Det hade börjat kännas som om det knöt sig i benet, som om blodet hade slutat rinna och musklerna fick kramp. Jag vet att ingen människa känner likstelhet, men jag misstänkte att om vi hade gjort det så skulle det kännas så här. Det var som om jag hade zombieben.
Smärtan hade blivit så svår att jag varken kunde sitta eller ligga med benet i en någorlunda normal ställning. Om jag gjorde det fick jag konstant muskelvärk. Så varje gång jag tittade på teve eller åt mat hemma i lägenheten var jag tvungen att sitta med benet på en kudde eller upplagt på en stol. När det blev sovdags var jag tvungen att ligga med foten uppe på sänggaveln.
Jag hade varit hos läkare ett par gånger, men de hade bara skrivit ut starkare värktabletter. Under den dystra tid när jag var heroinist
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
85
katt på hoxtontak
hade jag injicerat mig själv över hela kroppen, även i skrevet. De trodde säkert att mitt tillstånd, vad det nu var, bara var ett slags baksmälla efter mitt förflutna som missbrukare. Jag hade inte en-visats, jag var i mångt och mycket fortfarande van vid att bli avsnäst. Det förstärkte den gamla känslan jag haft som hemlös att jag på något vis var osynlig, att samhället inte ansåg sig behöva bry sig om mig.
Mitt stora problem var att jag ändå behövde få ihop till bröd-födan. Vilket innebar att oavsett hur ont jag hade, måste jag ändå dagligen släpa mig upp ur sängen och bege mig till Angel.
Det var inte lätt. Så fort jag satte foten i golvet ilade smärtan upp igenom benet som en elstöt. Jag kunde bara gå tre, fyra steg i taget. Promenaden till busshållplatsen blev ett maratonlopp, som ofta tog mig dubbelt eller tre gånger så lång tid som normalt.
Bob visste först inte vad han skulle tro om det här. Gång på gång gav han mig frågande blickar, som om han sa: ”Vad sysslar du med, kompis?” Men han var en smart grabb, som snart hade räknat ut att något var på tok och börjat anpassa sitt beteende därefter. På morg-narna hade han till exempel, istället för att hälsa mig med sin vanli-ga repertoar av ljud, buffningar och vädjande blickar, börjat betrakta mig med en frågande och lite medlidsam min. Det var som om han sa ”känns det bättre idag?”.
Det var samma visa när vi åkte till jobbet. Ofta gick Bob bredvid mig istället för att inta sin vanliga plats på mina axlar. Han föredrog helt klart att färdas på övre däck, som jag uttryckte saken, men han travade på bredvid mig så länge han någonsin orkade. Jag tror att han förstod att jag hade ont.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
86
mitt liv med bob
När han tyckte att jag hade kämpat på för länge brukade han fak-tiskt försöka få mig att stanna och sätta mig. Han vek in framför mig och försökte styra mig mot en bänk eller en mur där jag kunde vila en stund. Själv tyckte jag att det var bättre att komma fram till målet än att stanna till hela tiden, så ett tag utvecklades detta till något av en viljornas kamp.
Det måste ha varit rätt underhållande för Tottenhamborna att se oss komma gående längs vägen nära huset där vi bodde. Varje gång Bob hörde mig klaga över värken stannade han och gav mig en blick som föreslog att jag skulle vila lite eller sätta mig. Jag tittade tillbaka och sa: ”Nej Bob, jag måste fortsätta gå.” Om jag inte haft så ont skulle jag antagligen ha tyckt att det var rätt underhållande själv. Vi liknade förmodligen ett käbblande gammalt gift par.
Efter en tid stod det dock rätt klart att jag inte kunde fortsätta så här. Ofta kom jag hem från jobbet helt utmattad, bara för att upp-täcka att hissen var trasig igen. Promenaden upp till femte våningen var en ren pina och kunde ta en evighet. Så jag hade börjat bo hos Belle.
Det fanns alla möjliga fördelar med det. För det första låg hennes lägenhet på första våningen istället för femte, vilket besparade mig mycken förtret. Att ta sig till jobbet därifrån var också en mindre plågsam procedur, eftersom busshållplatsen låg bara några meter bort.
Det hjälpte lite, men smärtan fortsatte att gradvis förvärras. Min fasa inför att sätta foten i golvet hade nu blivit så stor att jag en mor-gon bestämde mig för att göra mig en krycka. Med Bob i släptåg gick jag in i den fina lilla parken nära Belles lägenhet och hittade en
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
87
katt på hoxtontak
gren från ett omkullblåst träd som passade perfekt under min arm, så att jag slapp lägga tyngden på det onda benet när jag gick. Det tog bara någon dag eller så att få in tekniken.
Begripligt nog fick jag många väldigt konstiga blickar. Med mitt långa hår och raggiga skägg måste jag ha sett ut som något slags nutida Merlin eller Gandalf från Sagan om ringen. Som om det inte var egendomligt nog måste åsynen av en röd katt som satt på mina axlar ha framkallat bilder av trollkarlar som promenerade omkring med sina magiska djurmedhjälpare. Faktum var att jag vid det laget egentligen inte brydde mig om hur det såg ut. Allt som lindrade smärtan var en gudagåva.
Att ta sig någonstans till fots hade blivit en verklig pärs. Jag tog några steg och sjönk sedan ner på närmaste tegelmur. Jag hade för-sökt använda cykeln för att ta mig fram men det var fullkomligt omöjligt. Så fort jag satte tryck mot pedalen med högerbenet gjorde det fruktansvärt ont. Bobmobilen stod i hallen borta i Tottenham och samlade damm.
Det rådde inget tvivel om att Bob förstod att det var något allvar-ligt fel med mig, och ibland kändes det som om han höll på att tappa tålamodet. En del morgnar, när han såg mig kämpa för att få på mig byxorna och göra mig klar att gå till jobbet, gav han mig en förin-tande blick som om han sa: ”Varför gör du så här mot dig själv? Var-för ligger du inte kvar i sängen?” Svaret på det var förstås att jag inte hade något val. Vi var panka, som vanligt.
Min dagliga rutin blev en mödosam syssla. Vi steg av bussen vid Islington Green och gick till den lilla parken där så att Bob kunde uträtta sina behov. Därifrån haltade jag bort till Big Issue-samordna-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
88
mitt liv med bob
rens plats, precis utanför Starbucks-kaféet. Sedan korsade jag stora vägen och fortsatte till t-banestationen och vårt säljställe.
Att stå där i fem eller sex timmar om dagen var inte att tänka på. Jag skulle ha svimmat. Tack och lov var det en av blomsterhandlarna utan-för t-banestationen som såg i vilket skick jag var och en dag kom bort till mig med ett par hinkar som han använde till att ha blommor i.
”Här ska du se, sitt på den här. Och så får du Bob att sitta på den andra”, sa han och gav mig en uppmuntrande dunk i ryggen.
Jag var verkligen tacksam. Jag kunde omöjligt stå i mer än några minuter åt gången.
Först oroade jag mig för att hinksittandet skulle bli katastrofalt för min affärsrörelse. (Folk skrattade alltid när jag kallade mitt Big Issue-jobb för en affärsrörelse, men det var det faktiskt. Man måste köpa tidningar för att kunna sälja dem, så som försäljare måste man göra noggranna avvägningar om lager och budget vecka för vecka. Principen skiljer sig faktiskt inte från att driva ett storföretag och insatserna är precis lika höga, om inte ännu högre. Lyckas du så överlever du, misslyckas du så kanske du svälter ihjäl.) I vanliga fall gick jag omkring på området utanför stationen och lirkade och tru-gade folk till att skiljas från sina surt förvärvade slantar. När jag bör-jade sitta på hinken var jag livrädd för att folk helt enkelt inte skulle se mig. Jag borde ha vetat bättre. Bob tog hand om saken.
Kanske var det just för att jag satt ner tillsammans med honom mer som han under den här perioden blev en riktig liten showartist. Förut hade det vanligtvis varit jag som inledde leken. Men nu bör-jade han själv ta initiativet. Han gned sig mot mig och gav mig en blick som sa: ”Kom igen kompis, plocka fram godbitarna så gör vi
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
89
katt på hoxtontak
några trick och tjänar ihop några pund.” Det fanns tillfällen när jag var övertygad om att han förstod exakt vad som pågick. Jag var säker på att han hade räknat ut att ju förr vi tjänade ihop en hyfsad summa pengar, desto förr kunde vi komma hem och låta mitt ben vila. Det var kusligt vad mycket han förstod.
Jag önskade att jag kunde se så klart på livet ibland.
Att bo hemma hos Belle med Bob hade sina för- och nackdelar. Jag försökte fortfarande förtvivlat begripa vad som var fel med mitt ben, men hoppades att det skulle räcka med vila för att lösa problemet helt. Medan jag satt eller låg så stor del av tiden jag kunde tog Belle hand om mig, lagade god mat och skötte min tvätt, och Bob kom bra överens med henne. Under den tid han tillbringat med henne medan jag var i Australien hade helt klart ett starkt band vuxit fram mellan dem. Hon var till exempel den enda förutom jag som fick tillåtelse att lyfta upp honom.
Det rådde heller inget tvivel om att han betraktade hennes hem som en trygg tillflyktsort. Året innan, när han hade sprungit iväg från Angel en kväll efter att ha blivit attackerad av en hund, hade han begett sig till Belles lägenhet trots att det var en lång promenad dit. Det hade tagit mig flera timmar att räkna ut att han hade sökt skydd där. Det hade varit den längsta kvällen i mitt liv.
Att de stod varandra så nära underlättade definitivt min tillvaro. Men det gav också Bob utrymme att vara busig.
En morgon steg jag upp, gick ut i köket för att göra en kopp kaffe
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
90
mitt liv med bob
och väntade mig att hitta Bob därinne. Precis som hemma brukade han vara i köket tidigt på dagen, främst i hopp om att kunna norpa åt sig eventuella extra matbitar. Ibland kunde han vara rena gamen.
Men idag syntes han inte till. Det gjorde inte Belle heller.Det hade regnat kraftigt på morgonen men hade redan klarnat
upp. Nu var det en riktigt fin, solig morgon och temperaturen var på väg upp. Väderprognosen talade om tryckande hetta längre fram på dagen. Jag såg att Belle hade öppnat fönstret i köket för att få in frisk luft i lägenheten.
”Bob, var är du, grabben?” sa jag och gick iväg för att leta efter honom, fortfarande iförd endast kalsonger och t-shirt.
Han syntes inte till i vardagsrummet eller hallen, så jag gick till det inre rummet där Belle sov. När jag såg att fönstret där också stod på glänt anade jag genast det värsta.
Belles lägenhet låg en trappa upp och fönstret i sovrummet vette mot taket på marklägenheten nedanför oss. Det taket vette mot en gård och, bortom den, parkeringsplatsen som hörde till huset. Där-ifrån var det en kort promenad till stora vägen, en av de mest trafi-kerade i den delen av norra London.
”Åh nej, Bob, du har väl inte gått ut där?”Jag lyckades klämma ut huvudet genom fönsterspringan och
svepte med blicken över hustaken nedanför mig. Det fanns utstick-ande tak hela vägen runt byggnaden. Mycket riktigt, fem lägenheter bortanför Belles låg Bob och solade sig på taket.
När jag ropade hans namn vred han långsamt huvudet åt mitt håll och gav mig en förvirrad blick. Det var som om han sa: ”Vad är det frågan om?”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
91
katt på hoxtontak
Jag hade inga problem med att han solade. Jag var mer bekymrad över att han skulle kunna glida ner från det hala taket, eller kanske hoppa ner på gården och därifrån fortsätta över parkeringsplatsen och ut på stora vägen.
Jag fick panik och började skruva loss säkerhetsspärren på fönst-ret för att kunna öppna det på vid gavel och klättra ut på taket. Efter ett par minuter kunde jag klämma mig ut genom öppningen. Jag hade fortfarande inte lyckats få på mig några kläder.
Takplattorna var hala efter regnet tidigare på morgonen så det
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
92
mitt liv med bob
var inte lätt att få fotfäste, särskilt med tanke på att jag hade fruk-tansvärt ont i benet. Men på något vis lyckades jag kravla mig bort över taket till Bob. Jag var bara någon meter från honom när jag insåg att jag var ute i ogjort ärende.
Bob reste sig plötsligt, kilade tillbaka över hustaken och tassade nonchalant förbi mig. När jag sträckte mig efter honom morrade han bara åt mig och spurtade mot Belles öppna fönster. Återigen gav han mig en nedlåtande blick. Han försvann snart in igen.
Jag hade förstås långt kvar. Det tog mig några minuter att kravla tillbaka över de hala takplattorna. Pinsamt nog dök det upp ett par ansikten i fönstren. Deras ansiktsuttryck var talande, en blandning av chock, lätt medlidande och munterhet.
Strax efter det att jag tryggt var inne i lägenheten igen hörde jag ytterdörren slå igen och fick se Belle stå i hallen med en liten kasse matvaror.
Hon brast i skratt.”Var fan har du varit?” sa hon.”Ute på det förbannade taket för att försöka rädda Bob”, sa jag.”Äsch, han går ut dit hela tiden”, sa hon och gjorde en avfärdan-
de gest. ”Han går till och med ner på gården ibland. Han kommer alltid upp igen.”
”Jag önskar verkligen att du hade berättat det tidigare”, sa jag och hasade iväg till mitt tillfälliga sovrum för att äntligen klä på mig.
Det dröjde dock inte länge innan rollerna blev ombytta. En kort tid senare var det Belle som svor över hans lekfullhet.
Som jag hade upptäckt på ett krångligt vis älskade Bob att gå på upptäcktsfärd på baksidan av Belles hyreshus och utnyttjade till
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
93
katt på hoxtontak
fullo det faktum att han befann sig på första istället för femte våning-en.
På sätt och vis var det bra. Bob älskade att gå ut dit för att uträtta sina behov på morgnar och kvällar. Men det gav honom förstås också tillfälle att utöva sina andra medfödda instinkter.
Jag visste att jaktinstinkten var en del av hans DNA. Oavsett hur mycket folk kanske tror att katter är söta små pälsbollar så är de också rovdjur – mycket effektiva rovdjur dessutom. När vi vant oss vid tillvaron i Belles lägenhet började han komma med presenter. En dag satt vi i vardagsrummet när han kom med en liten mus ding-lande i munnen. Han lade varsamt ner den vid mina fötter, som om han erbjöd mig en gåva.
Jag förmanade honom för det. ”Bob, du kommer att bli sjuk igen om du äter upp den där”, sa
jag.I praktiken insåg jag att jag inget kunde göra, annat än att hålla
honom i husarrest, vilket jag inte ville. Och jag tänkte inte tillgripa metoden att sätta på honom ett halsband med en bjällra, åtminsto-ne inte i det här skedet.
Som man kunnat förutse innebar detta att hans beteende blev lite djärvare.
En morgon låg jag på sängen och läste när jag hörde ett förfär-ligt skrik. Det var Belle.
”Åh herregud, åh herregud.”Jag hoppade upp och rusade ut i vardagsrummet där hon stod
och strök. Där, ovanpå en hög nystrukna skjortor och lakan, satt en liten brun groda.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
94
mitt liv med bob
”James, James, ta den, få bort den härifrån. Snälla”, sa hon och lugnade ner sig en aning.
Jag lade märke till att Bob stod i dörröppningen och noterade all uppståndelse. Han hade en märklig min, en jag inte kunde kalla för annat än busig. Det var som om han förstod precis vad som hade hänt.
Jag fick tag i den lilla grodan och kupade händerna runt den. Sedan gick jag den långa vägen via ytterdörren till området bakom huset med Bob i hälarna hela vägen.
Jag gick in igen, började läsa min bok och glömde bort alltihop. Men så, en timme eller så senare, hörde jag ett nytt skrik, följt av lju-det av något som slog i väggen. Den här gången kom det från hal-len.
”Vad är det nu då?” sa jag och gick mot ståhejet.Belle stod i ena änden av korridoren med händerna på huvudet
och förskräckt uppsyn. Hon pekade längs korridoren mot ett par tofflor som hon uppenbarligen hade kastat iväg i hallen.
”Nu är den inne i min toffel”, sa hon.”Vad är det som är inne i din toffel?” sa jag förbryllat.”Grodan.”Jag blev tvungen att kväva ett skratt. Men återigen hämtade jag
grodan och tog ut den i trädgården. Återigen marscherade Bob bakom mig och försökte se ut som om det var en ren tillfällighet att den här grodan nu hade dykt upp inne i lägenheten två gånger inom loppet av någon timme.
”Stanna här, grabben”, sa jag, som anade att jag måste se till att bli av med grodan ordentligt den här gången.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
95
katt på hoxtontak
Han såg ogillande på mig, sedan vände han och slank tillbaka in i huset, som om han sa: ”Fy vad du är tråkig!”
Hur bekvämt vi än hade det hos Belle så började jag efter ett tag inse att det inte var idealiskt, särskilt inte för min relation till Bob.
Värken i benet hade gjort mig lättretlig och mindre rolig att vara ihop med i största allmänhet. Så kanske var det oundvikligt att Bob och jag, allt eftersom tiden gick, började tillbringa allt mindre tid tillsammans. Eftersom han märkte att jag sov längre och inte var på bästa humör när jag vaknade, var det inte alltid han kom in i sov-rummet för lite morgonlek. Ofta fixade Belle frukost åt honom istället. Han gick också regelbundet ut genom fönstret för att utfors-ka området bakom huset och var ibland borta långa stunder åt gång-en. Jag föreställde mig att han måste ha jättekul därute.
Jag hade dessutom en mycket stark misstanke om att han åt någon annanstans med. Han hade börjat komma hem från sina utflykter på taket och på gården lagom till kvällsmaten. Men när Belle eller jag ställde ner en skål åt honom gjorde han inte mycket mer än lekte med maten. Först blev jag lite förskräckt. Han äter ur soptunnorna igen, tänkte jag. Men Belle och jag kollade soputrym-met på bakgården och drog slutsatsen att han omöjligt kunde ta sig in i de jättestora, låsta kärlen. Förklaringen måste vara en annan.
En dag när vi var på väg till jobbet såg jag en äldre herre på bot-tenvåningen, ifärd med att hämta sin post. Bob fick syn på honom och såg oavvänt på honom med menande blick.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
96
mitt liv med bob
”Hej grabben”, sa mannen. ”Trevligt att se dig igen.”Plötsligt föll bitarna på plats. Jag mindes barnboken Sid, sex-
middags-katten av Inga Moore, om en katt som charmar alla på sin gata och får middag hemma hos alla varje kväll. Bob hade kört samma grej. Han hade blivit Bob, sex-middags-katten.
På sätt och vis var det ett tecken på hur glad och nöjd han var här. Men det var också ett tecken på att han började vänja sig vid en till-varo där jag inte var hela hans värld. När jag låg där på kvällarna och försökte tänka på vad som helst utom den bultande värken i benet, började jag fråga mig något som jag inte funderat på under hela den tid vi varit tillsammans. Skulle han ha det bättre utan mig?
Det var en rimlig fråga. Vem ville hänga ihop med en handikap-pad före detta knarkare utan pengar och utan utsikter till jobb? Vem ville vara ute på gatan i alla slags väder medan förbipasserande peta-de och tog på en? Särskilt när det fanns vänligare, mindre komplice-rade själar i närheten som kunde förse en med ett rejält mål mat varje dag.
Jag hade alltid känt att jag kunde ge Bob ett väl så gott liv som någon annan, eller kanske ännu bättre. Vi var själsfränder, två flisor från samma stenblock, sa jag mig. För första gången sedan vi träffa-des var jag inte längre så säker på den saken.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
97
Kapitel 8
Det första man blir blind på
Det är otroligt vad smärta gör med det mänskliga sinnet. Särskilt på nätterna ligger man där sömnlös, hallucinerar och får de mest van-sinniga tankar. En gång började jag till exempel fantisera om att få benet amputerat. Jag föreställde mig att jag hade en protes istället för mitt bultande, uppsvällda ben – och tanken tröstade mig faktiskt.
En annan gång haltade jag över parkeringen vid ett snabbköp i trakten när jag fick se en rullstol stå där utan passagerare. En man höll på att fälla ner en hydraulisk ramp baktill på en liten skåpbil där, antog jag, rullstolens ägare strax skulle få hjälp att komma ut. Tan-ken på att kunna ta sig fram utan att behöva lägga tyngd på foten var verkligen frestande. Under en bråkdels sekund funderade jag på att stjäla rullstolen. Jag skämdes i samma ögonblick som tanken dök upp i skallen.
Vissa kvällar när jag låg där i något slags feberyra började jag också
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
98
mitt liv med bob
tänka alltmer på Bob, eller mer specifikt på att förlora Bob. Ju sämre benet blev, desto mer blev jag övertygad om att han var beredd att ge sig av. Jag föreställde mig honom tillsammans med den gamle man-nen i grannlägenheten, där han blev bortskämd och ompysslad. Jag föreställde mig hur han låg på det soliga taket hemma hos Belle utan ett bekymmer i världen medan jag linkade iväg för att sälja Big Issue på egen hand.
Det var inget alltför stort tankesprång. Hemma hos Belle till-bringade jag alltmer tid ensam med att ligga och sova i mitt rum. Det resulterade i att jag hade mindre tålamod med Bob än vanligt. Han smög fram till mig på sängen och ville att jag skulle kasta några godbitar åt honom, men jag reagerade inte. Ibland försökte han lägga sig över mitt ben, vilket var outhärdligt. Vid det här laget var benet knallrött och smärtan obarmhärtig.
”Gå och lek någon annanstans, Bob”, sa jag och föste undan honom. Han gled motvilligt ner från mig och gick ut genom sov-rumsdörren, samtidigt som han gav mig en besviken blick. Det var knappast förvånande att han började söka tillgivenhet någon annan-stans, sa jag mig efteråt.
Jag är inte mycket till vän just nu.Jag visste att det inte var till hjälp för någon, allra minst mig själv,
men jag var oförmögen att ta mig upp ur det svarta hål som lång-samt hade slukat mig under de senaste veckorna. Men en morgon vaknade jag och bestämde mig för att det fick vara nog. Jag var helt enkelt tvungen att göra något åt saken. Jag brydde mig inte om vad läkarna tänkte om mig och mitt förflutna: jag ville ha svar, jag ville bli av med det här problemet. Jag klädde på mig, tog min krycka och
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
99
det första man blir blind på
gick till närmaste läkarmottagning, fast besluten att bli ordentligt undersökt.
”Vilken intressant krycka ni har där, mr Bowen”, sa läkaren när jag dök upp i mottagningsrummet.
”Nöden är uppfinningarnas moder”, sa jag, ställde den väderbitna käppen i hörnet och klev upp på undersökningsbritsen där han bör-jade titta på mitt lår och ben.
”Det här ser inte så bra ut. Du behöver undvika att belasta det där benet någon vecka eller så. Kan du ta ledigt från jobbet?” fråga-de han.
”Nej, egentligen inte. Jag säljer Big Issue”, berättade jag.”Okej, du får försöka hålla foten högt så mycket du bara kan”, sa
han. ”Jag vill också att du tar ett så kallat D-dimer-blodprov där man tittar efter tecken på blodpropp. Jag misstänker att det är där proble-met ligger.”
”Okej”, sa jag.”Vad ska vi göra åt den där kryckan då? Jag tror att vi kan åstad-
komma något bättre än en trädgren”, sa han.”Ingen chans till en rullstol?” sa jag som plötsligt mindes den jag
hade sett på parkeringen.”Tyvärr inte. Men jag kan erbjuda dig ett par ordentliga kryckor
medan vi försöker få ner svullnaden och inflammationen.”Mot slutet av förmiddagen var jag stolt ägare till ett par riktiga
metallkryckor, kompletta med gummihandtag, armstöd och stöt-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
100
mitt liv med bob
dämpare. Snart dunkade jag fram med benen flaxande framför mig. Jag var intensivt medveten om hur det måste se ut. Jag kände mig fånig, ännu fånigare än jag gjort med en käpp under armen. Jag kunde känna vad folk tänkte om mig. Det var deprimerande.
Men nu var det dags att sluta tycka synd om mig själv. Utan att ödsla mer tid gick jag och tog blodprovet dagen därpå. Så enkelt var
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
101
det första man blir blind på
det förstås inte. Att ta blodprov på en före detta heroinmissbrukare är lättare sagt än gjort.
Sjuksköterskan på mottagningen bad mig att kavla upp ärmen, men när hon försökte hitta en ven misslyckades hon totalt.
”Hmmm, vi prövar med andra armen istället”, sa hon. Men det var likadant där.
Vi bytte en talande blick. Jag behövde inte säga det i klartext. ”Kanske ska jag göra det”, sa jag.Hon gav mig en medkännande blick och räckte över nålen. När
jag väl hade hittat en ven i benet, lät jag henne ta provet. Förödmju-kelserna för en missbrukare under avvänjning var oändliga, men jag tänkte inte låta det avskräcka mig.
När jag ringde till mottagningen ett par dagar senare bekräftade den kvinnliga läkaren mina värsta farhågor. Hon sa att jag hade fått en djup ventrombos, DVT.
”Du har en blodpropp som jag vill få närmare undersökt. Så du måste åka till University College Hospital och göra en ultraljuds-undersökning”, sa hon.
På sätt och vis var det en lättnad. Jag hade hela tiden misstänkt att jag hade ådragit mig problemet under de där långa flygningarna till och från Australien. När jag tänkte efter insåg jag att jag hade undertryckt tanken av alla möjliga fåniga skäl, delvis för att jag inte hade velat låta paranoid men också delvis för att jag inte hade velat få mina misstankar bekräftade. Jag visste att DVT kunde orsaka alla möjliga sorters problem, särskilt relaterade till hjärtinfarkt och stro-ke.
Med tanke på allt detta var jag på helspänn den följande veckan
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
102
mitt liv med bob
eller så medan jag väntade på att få en tid för ultraljudsundersök-ning. Bob och jag fortsatte att gå till jobbet men jag gick på auto-pilot. Jag var livrädd för att göra något som skulle kunna utlösa en stroke eller hjärtinfarkt. Jag slutade till och med leka med Bob medan vi satt på hinkarna tillsammans. Han tittade på mig då och då och väntade sig att jag skulle ta fram en godbit så att vi kunde börja uppträda för pendlarna. Men för det mesta hade jag ingen lust och vände mig bort. I efterhand inser jag att jag var alldeles för själv-upptagen. Om jag hade tittat efter hade jag säkert sett hur besviken han såg ut.
När dagen för undersökningen kom släpade jag mig till UCH på Euston Road och passerade igenom ett väntrum på ultraljudsavdel-ningen fullt av blivande mödrar. Jag verkade vara den enda som inte gladde mig åt att vara där.
Jag hämtades av en specialist som kletade in mitt ben med en massa gelé så att han kunde dra kameran över huden, på samma sätt som de gjorde med de blivande mammorna. Det visade sig att jag hade en kraftig, femton centimeter lång blodpropp. Specialisten bad mig att sätta mig ner och berättade att han misstänkte att det hade börjat som en liten propp men att den hade blivit tjockare och vuxit till längs kanten på venen.
”Den utlöstes antagligen av värme och sedan har det förvärrats av att du har gått omkring med den”, sa han. ”Vi skriver ut ett blod-förtunnande läkemedel, vilket bör få ordning på det hela.”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
103
det första man blir blind på
Jag blev lättad. Dessvärre var faran inte riktigt över.Jag fick ett antikoagulerande medel utskrivet som ofta används
som blodförtunnande hos personer i riskzonen för stroke. Men jag brydde mig inte om bipacksedeln som följde med. Det föll mig inte in att det kunde bli biverkningar.
Några dagar efter att jag hade börjat ta tabletterna steg jag upp vid femtiden på morgonen för att gå på toaletten. Ute var det kolsvart, men det var precis så ljust i lägenheten att jag kunde hitta till bad-rummet och tillbaka. När jag gick genom korridoren kände jag hur någonting rann längs benet. Jag tände en lampa och såg förskräckt att benet var alldeles blodigt. När jag kom tillbaka till rummet och tände ljuset såg jag att lakanen i sängen också var alldeles röda.
Bob hade legat och sovit djupt i hörnet men vaknade. Han för-stod att något var på tok och rusade fram till mig.
Jag hade ingen aning om vad som pågick. Men jag förstod att jag måste ta mig till ett sjukhus – och det fort. Jag kastade på mig ett par jeans och en tröja och sprang ut ur lägenheten, mot Tottenham High Road där jag trodde att jag skulle kunna hitta en buss.
När jag kom till UCH fick jag komma in direkt. Jag fick veta att det antikoagulerande medlet hade förtunnat mitt blod till den grad att det hade börjat blöda ur porerna i den försvagade huden där jag förr hade injicerat mig själv.
Jag blev inlagd i två dagar medan de fick ordning på min medi-cinering. Till slut fastnade de för ett annat läkemedel, som inte skulle ha samma verkan. Det var den goda nyheten. Den dåliga nyheten var att jag själv skulle vara tvungen att injicera det i magen i upp till sex månader.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
104
mitt liv med bob
Att behöva ge mig själv sprutor var hemskt, av alla möjliga anled-ningar. För det första gjorde det ont att injicera direkt i magmuskler-na. Jag kunde känna när innehållet i sprutan trängde in i vävnader-na. För det andra var det ännu en påminnelse om mitt förflutna. Jag avskydde tanken på att en spruta och en nål återigen skulle vara en del av mitt dagliga liv.
Men det allra värsta var att det inte fungerade.När jag hade injicerat den nya medicinen i ett par veckor var
benet ändå inte bättre. Jag kunde inte gå mer än två steg, inte ens med kryckorna. Nu började jag förtvivla. Återigen började jag före-ställa mig att jag förlorade benet helt. Jag gick tillbaka till UCH och förklarade läget för en av de läkare jag hade träffat förut.
”Vi får nog lägga in dig en vecka till. Jag ska kolla hur det ser ut med sängplatser just nu”, sa han och lyfte telefonluren.
Jag blev inte direkt glad åt det. Det innebar att jag inte skulle kunna arbeta och jag hade redan tappat två arbetsdagar. Men jag visste att jag helt enkelt inte kunde fortsätta i det här skicket. Jag fick veta att de hade en ledig säng dagen därpå. Så den kvällen åkte jag hem och förklarade situationen för Belle. Hon gick med på att ta hand om Bob, vilket var en stor tröst för mig. Jag visste att han var lycklig där. Morgonen därpå steg jag upp och packade en liten väska att ta med till sjukhuset.
Jag är inte världens bästa sjukhuspatient. Ledtråden ligger i ordet patient, som på engelska betyder tålmodig. Det är något jag aldrig har anklagats för att vara. Jag är lättdistraherad.
Under de första dagarna sov jag verkligen inget vidare, inte ens när de gav mig sömntabletter. Oundvikligen började jag begrunda
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
105
det första man blir blind på
mitt liv och låg där och oroade mig för allt – benet, min hälsa på lång sikt, mitt säljställe vid Angel och, som alltid, bristen på pengar. Jag låg också där och bekymrade mig för Bob.
Tanken att vi borde gå skilda vägar hade vägrat ge med sig. Vi hade varit tillsammans i mer än två och ett halvt år nu och han hade varit den mest lojala vän man kunde föreställa sig. Men alla vänska-per genomgår olika stadier, och en del tar slut. Jag insåg att jag inte hade varit världens bästa sällskap de senaste veckorna. Skulle jag fråga Belle om hon ville behålla honom? Kanske borde jag fråga den trevliga grannen som han redan verkade ha blivit kompis med? Det vore förstås förfärligt att förlora honom. Han var min bästa vän, min klippa. Jag hade ingen annan i mitt liv. Innerst inne behövde jag honom för att hålla mig på den smala vägen, ibland för att behålla förståndet. Men samtidigt måste jag göra rätt val. Jag visste verkli-gen inte vad jag skulle göra. Men sedan slog det mig. Det var inte mitt beslut.
Som det gamla talesättet säger är det katten som väljer dig, inte tvärtom. Det var så det hade gått till flera år tidigare. Av någon anledning hade Bob sett något i mig som fick honom att vilja stan-na kvar. Jag har alltid trott på karma, tanken att man får skörda det man har sått. Kanske hade jag fått gåvan av hans sällskap som belö-ning för något gott jag hade gjort tidigare i livet? Inte för att jag kunde erinra mig att jag hade gjort särskilt mycket gott. Nu måste jag vänta och se om han skulle välja mig igen. Om han ville stanna hos mig så skulle det vara hans beslut. Och enbart hans.
Jag skulle få veta hans svar snart nog, det kände jag mig säker på.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
106
mitt liv med bob
När resultaten av den senaste omgången prover kom fick jag veta att den ursprungliga medicindosen inte var hög nog. De skulle öka den, men de ville också behålla mig längre för att kontrollera att den fak-tiskt gjorde verkan.
”Det blir bara ett par dagar till, bara för att se att medicinen fungerar och inte ger några biverkningar”, talade läkaren om för mig.
Belle tittade in för att hälsa på och lämnade ett par böcker och några serietidningar. Hon berättade att Bob mådde bra.
”Jag tror att han har hittat någon mer än den där farbrorn som också matar honom”, sa hon och skrattade. ”Han lever verkligen upp till namnet Bob, sex-middags-katten.”
Efter ett par dagar var det tydligt att den nya dosen äntligen bör-jade få ordning på trombosen. När jag tittade på benet hade svullna-den börjat avta och färgen återgå till det normala. Det märkte även sjuksköterskorna och läkarna, så de såg snabbt till att få upp mig på benen.
”Det är inte bra för er att ligga där hela dagarna, mr Bowen”, sa en av dem gång på gång.
Så de propsade på att jag skulle gå ut och gå i korridoren minst ett par gånger om dagen. Det var faktiskt en glädje att kunna gå om-kring utan att grimasera av smärta. När jag lade tyngd på benet kände jag inte samma outhärdliga ilningar av smärta. Det gjorde fortfarande ont, men det var inte i närheten av att vara lika illa som förut.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
107
det första man blir blind på
Läkarna höll ord och ungefär en vecka efter att jag hade blivit inlagd talade de om att jag fick åka hem. Jag messade till Belle och berättade den goda nyheten. Hon messade tillbaka att hon skulle för-söka komma till sjukhuset och möta mig senare samma eftermiddag.
Pappersexercisen tog längre tid än jag hade hoppats, så det bör-jade bli kväll när jag tog av mig pyjamasen, plockade ihop mina till-hörigheter och linkade iväg till utgången mot Euston Road. Jag hade fortfarande kryckorna men behövde dem egentligen inte. Jag kunde lägga tyngd på benet utan att det gjorde särskilt ont.
Belle hade messat igen och sagt att hon skulle möta mig utom-hus.
”Kan inte komma in på sjukhuset. Förklarar när vi ses”, hade hon skrivit.
Vi hade kommit överens om att träffas vid den beryktade nya moderna skulpturen utanför huvudentrén. Jag hade hört folk på sjukhuset prata om konstverket, en jättelik, sex ton tung polerad sten. Den hade tydligen kostat sjukhuset tiotusentals pund och var avsedd att få patienter och besökare att ”må bättre” när de kom och gick. Mig inspirerade den inte särskilt mycket, men jag drog defini-tivt nytta av den när jag kom ut i den kalla kvällsluften. Jag stödde mig mot den en liten stund medan jag försökte hämta andan efter att ha gått i något som kändes som kilometer längs korridorerna utan hjälp av kryckorna.
Jag var lite tidig och Belle syntes inte till. Det var föga överras-kande så här dags på kvällen: jag såg att rusningstrafiken redan hade börjat komma igång. Jag var beredd på att få vänta en stund, men så fick jag till min lättnad se henne komma gående från busshållplat-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
108
mitt liv med bob
sen på andra sidan vägen. Hon bar på en stor bag som, antog jag, innehöll lite rena kläder och min jacka. Först upptäckte jag det inte, men när hon kom närmare såg jag lite röd päls sticka upp från den ände av väskan där dragkedjan inte var igendragen.
När hon kom längst ner i trappan såg jag hans huvud sticka ut.”Bob”, sa jag upphetsat.Så fort han hörde min röst började han kravla ut ur väskan. Strax
hade han framtassarna på Belles arm och baktassarna ovanpå väs-kan, beredd att hoppa.
Vi var fortfarande ett par meter ifrån varandra när Bob kastade sig från väskan mot mig. Det var det spänstigaste språng jag hittills sett honom göra, och det säger mycket.
”Hallååå, grabben”, sa jag, vacklade framåt för att ta emot honom och höll honom sedan tätt intill bröstet. Han klamrade sig fast vid mig som en skålsnäcka klamrar sig fast vid en klippa som vågorna sköljer över. Sedan stoppade han in huvudet mot min hals och bör-jade gnida kinderna mot mig.
”Jag hoppas du inte har något emot det, men det var därför jag inte kunde komma in. Jag var tvungen att ta med mig honom”, sa Belle med strålande uppsyn. ”Han såg att jag packade ner några saker åt dig och blev alldeles galen. Jag tror att han förstod att jag skulle åka och hämta dig.”
Alla tvivel jag hade haft om vår framtid tillsammans sveptes bort i det ögonblicket. På vägen hem var Bob på mig hela tiden – bok-stavligt talat. Istället för att sitta bredvid mig satt han i mitt knä, kröp upp på mina axlar eller satt upprätt med tassarna mot mitt bröst, nöjt spinnande.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
109
det första man blir blind på
Det var som om han aldrig mer ville släppa taget om mig. Jag kände precis likadant.
Det sägs att ögonen är det första man blir blind på. Under de följan-de dagarna och veckorna insåg jag att jag hade varit ovillig, eller kanske oförmögen, att se det som var påfallande uppenbart. Långt ifrån att vilja lämna mig hade Bob förtvivlat gärna velat hjälpa till att lindra min smärta och få mig på bättringsvägen. Han hade gett mig utrymme för återhämtning. Men han hade också vårdat mig utan min vetskap.
Belle talade om för mig att så fort jag låg och sov i mitt rum hade Bob brukat titta till mig. Han hade lagt sig på min bröstkorg och gjorde till och med regelbundna kontroller.
”Han knackade dig lite lätt i pannan och väntade på att du skulle reagera. Jag tror att han bara ville förvissa sig om att du fortfarande fanns kvar hos oss”, sa hon leende.
Andra gånger, berättade hon, hade han lagt sig runt mitt ben.”Det var som om han försökte sätta på ett tryckförband eller
något liknande. Det var som om han ville ta bort smärtan”, sa hon. ”Du låg aldrig stilla tillräckligt länge för att han skulle kunna vara kvar någon längre stund. Men han visste var smärtan fanns och för-sökte definitivt göra något åt den.”
Jag hade inte förstått något av detta. Än värre, så fort Bob hade försökt hjälpa eller trösta mig när jag var vaken, hade jag föst undan honom. Jag hade varit självisk. Bob älskade – och behövde – mig lika
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
110
mitt liv med bob
mycket som jag älskade och behövde honom. Det skulle jag inte glömma.
Att ligga till sängs flera dagar i sträck hade också fått mig att foku-sera tankarna på en annan sak. Några veckor efter det att jag hade kommit på fötter tog jag det viktigaste steg jag hade gjort på åratal. Kanske i hela mitt liv.
När jag faktiskt fick höra orden vid ett av de regelbundna möte-na med min kurator på drogberoendekliniken i Camden sjönk de inte in först.
”Jag tror att du har nått mållinjen, James”, sa han.”Ursäkta, vad menar du?””Jag ska skriva ut ditt sista recept. Några dagar till med medicin
och sedan tror jag att du är redo att kalla dig drogfri.”Jag hade gått på kliniken i flera år nu. Jag hade kommit dit som
ett vrak, beroende av heroin och i hög fart på väg mot en tidig grav. Tack vare en fantastisk samling kuratorer och sjuksköterskor hade jag ända sedan dess varit i färd med att släpa mig tillbaka från stu-pet.
Efter avvänjningen från först heroin och sedan metadon hade min nya medicin, subutex, sakta men säkert hjälpt mig att helt vänja mig av med opiater. Jag hade tagit den i ungefär ett halvår nu.
Den kallades mirakelmedicin, och åtminstone vad mig anbelang-ade var det ingen överdrift. Tack vare den hade jag kunnat minska suget efter droger försiktigt och utan problem. Jag hade stadigt
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
111
det första man blir blind på
minskat subutexdosen, först från 8 till 6 milligram, därefter till 4 och sedan 2. Därefter hade jag börjat ta ännu mindre doser, som mättes i 0,4 milligram. Det hade varit en rätt smärtfri process, mycket lätt-are än jag hade väntat mig.
Så jag förstod inte riktigt varför jag lämnade kliniken den för-middagen med en sådan oroskänsla inför det faktum att jag skulle sluta ta subutex helt och hållet.
Jag borde ha varit överlycklig. Det var dags för den där mjuk-landningen som en av mina kuratorer hade talat om. Men jag var egendomligt spänd, och fortsatte att vara det under de närmaste två dagarna.
Den första natten började jag till exempel svettas och få hjärt-klappning. Det var inget allvarligt. Det var definitivt ingenting jäm-fört med det jag hade gått igenom när jag lade av med metadon. Det hade varit helvetiskt. Det var nästan som om jag väntade på att något hemskt skulle hända, att jag skulle få någon dramatisk reak-tion. Men ingenting hände. Jag mådde bara, tja, bra.
Bob uppfattade min sinnesstämning och anade att jag behövde lite extra kärleksfull omsorg. Han var inte övertydlig, han behövde inte ställa några av sina nattliga diagnoser eller knacka mig i huvu-det för att kontrollera att jag fortfarande andades. Han lade sig bara några centimeter närmare på soffan och gned huvudet mot min hals lite extra då och då.
Under de närmaste dagarna fortsatte jag leva som vanligt. Bob och jag hade återvänt till lägenheten i Tottenham och återanpassat oss till tillvaron där. Det var en sådan lättnad att kunna gå normalt och kunna cykla omkring med Bob ombord.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
112
mitt liv med bob
I slutändan kändes det som en lätt antiklimax. Fem eller sex dagar efter det att jag hade fått det sista receptet drog jag ut folie-kartan ur asken och såg att det bara var en tablett kvar.
Jag tryckte ut det ovala pillret, lade det under tungan tills det hade lösts upp helt och drack sedan ett glas vatten. Jag knycklade ihop folien till en boll och kastade den på golvet så att Bob fick jaga den.
”Var så god, grabben. Det där är den sista du kommer att få leka med.”
Den kvällen gick jag och lade mig och väntade mig att få en svår natt. Jag kommer aldrig att somna, sa jag till mig själv. Jag var säker på att kroppen skulle plågas av abstinensbesvär. Jag väntade mig mar-drömmar, syner, att rastlöst vrida och vända på mig. Men inget av det hände. Det hände faktiskt ingenting. Kanske hade jag helt enkelt tröttat ut mig själv med oro, men så fort jag lade huvudet på kudden slocknade jag som ett ljus.
När jag vaknade nästa morgon samlade jag mig och tänkte: Herre-gud. Det var det. Jag är drogfri. Jag tittade ut genom fönstret över Londons silhuett. Tyvärr var himlen inte strålande blå. Det var inte riktigt så klichéartat. Men det var definitivt en klar himmel. Och precis som när jag hade slutat med metadon tedde den sig på något vis klarare och färgstarkare.
Jag visste att de dagar, månader och år som sträckte ut sig fram-för mig inte skulle bli lätta. Det skulle komma perioder när jag kände mig stressad, deprimerad och osäker, och under de perioder-na visste jag att den där gnagande frestelsen skulle återvända och jag skulle överväga att ta något för att döva smärtan, bedöva sinnena.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
113
det första man blir blind på
Det var därför jag hade fallit för heroin till att börja med. Det var ensamhet och hopplöshet som drev mig in i dess famn. Men nu var jag fast besluten att det inte skulle hända igen. Livet var inte perfekt, långt därifrån. Men det var oändligt mycket bättre än det hade varit när jag utvecklade mitt beroende. På den tiden kunde jag inte se bortom nästa fix. Nu kändes det som om jag kunde se en väg fram-åt. Jag visste att jag kunde kämpa på.
Från och med den dagen sa jag mig, varje gång jag kände att jag blev svagare: ”Vänta nu, nej, jag är inte uteliggare, jag är inte ensam, det är inte hopplöst. Jag behöver det inte.”
Jag fortsatte att gå hos en kurator ett tag, men snart behövde jag inte det heller. En månad eller så efter att jag tagit min sista tablett subutex skrev han ut mig.
”Jag behöver inte träffa dig igen”, sa han när han följde mig till dörren. ”Håll kontakten, men lycka till. Och bra gjort.”
Och jag är glad över att kunna säga att jag varken har sett eller hört av honom sedan dess.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
114
Kapitel 9
Bobs utekväll
Medan vi gick söderut över Themsen på Waterloo Bridge lyste lju-sen på Houses of Parliament och London Eye klart mot natthimlen. Det var en kväll sent i november och trottoarerna var fulla av folk. De flesta var på väg åt samma håll, bort från West End och City mot pendeltågen på Waterloo station. En del var trötta kontorsarbetare som traskade hemåt efter en sen kväll på jobbet, andra var på munt-rare humör efter en utekväll i West End.
Klockan närmade sig 22.30 och deras dag var snart slut. För mig och Bob var det istället inledningen till något som såg ut att bli en mycket, mycket lång natt.
Jag hade blivit övertalad av Big Issue att delta i ett nytt evene-mang som de arrangerade. Först hade jag läst om det i tidningen några månader tidigare. Det kallades ”The Big Night Out” och var tänkt att sammanfalla med tidningens artonde födelsedag. Med det
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
115
bobs utekväll
i åtanke hade något ljushuvud kommit på att det vore en bra idé att ordna en 18 miles (cirka 29 km) lång promenad genom London mitt i natten.
Tanken var att vanliga människor skulle vandra genom den öde staden mellan klockan 22 och 07 tillsammans med en grupp Big Issue-försäljare så att de kunde få lära sig lite om hur det var att vara hemlös och uteliggare. Enligt annonserna i tidningen var det ”en fantastisk möjlighet att förena sig med likasinnade som har känsla för äventyr och vill bidra till att ge hemlösa och utsatta människor i hela Storbritannien större makt över sina liv”. Vi hade inte ens avslutat promenaden till startplatsen för evenemanget, men jag hade redan börjat undra om det inte var ett alltför långt äventyr för mig och Bob, särskilt med tanke på de problem jag haft med benet. Det var en bittert kall kväll – och det blev kallare för var minut.
Jag hade bestämt mig för att delta av ett par skäl. För det första var det en chans att tjäna några extra pund. Varje försäljare som del-tog i vandringen hade rätt till mellan 25 och 30 gratisexemplar av Big Issue. Det innebar att jag hade möjlighet att tjäna runt 60 pund. Men dessutom såg jag det som ett tillfälle att prata med folk om tid-ningen och hurdan tillvaron är för dem som säljer den.
Trots den svajiga relation jag haft med företaget trodde jag fort-farande på dess idé. Tidningen var utan tvekan räddningen för många människor som levde på gatan. Den hade definitivt hjälpt mig att hitta mål och mening – för att inte tala om pengar så jag kunde hålla nöden från dörren – längs vägen.
Vi skulle samlas vid Imaxbiografen vid Bullring-rondellen på södra sidan av Waterloo Bridge. Det var en passande plats. För inte
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
116
mitt liv med bob
så länge sedan hade rondellen – ja, mer specifikt labyrinten av under-jordiska gångtunnlar under den – hyst den kåkstad som London-borna kallade Cardboard City, Kartongstaden. Under 1980- och början av 1990-talen hade den blivit hemvist för över 200 uteliggare. Många av dem som hängde där var knarkare och alkoholister på till-fälligt besök, men många skapade sig egna hem av lastpallar och kartonger. En del hade till och med vardagsrum och sovrum med madrasser. Det hade varit en tillflyktsort, men inte nödvändigtvis en trygg sådan, i 15 år. Jag hade bott där kortvarigt under dess sista tid, i slutet av 1997 och början av 1998, när alla vräktes för att ge plats åt Imaxbiografen.
Mina minnen därifrån var knapphändiga, men när jag gick in på biografen såg jag att de som organiserat vandringen hade gjort en liten fotoutställning över Cardboard Citys historia. Med Bob på axeln tittade jag igenom de korniga svartvita bilderna efter bekanta ansikten. Det visade sig att jag letade på fel ställe.
”Hej, James”, sa en kvinnoröst bakom mig. Jag kände genast igen den.
”Hej, Billie”, sa jag.Runt år 2000, när mitt liv nådde lågvattenmärket, hade Billie och
jag blivit vänner, hjälpt varandra och hållit varandra sällskap. Vi träf-fades först efter det att Cardboard City försvunnit och hade kurat ihop oss mot kylan tillsammans i de tillfälliga härbärgen som välgö-renhetsorganisationer som Centrepoint och St Mungo brukade ordna under vintermånaderna.
Det visade sig att Billie också hade gett sitt liv en ny inriktning. Hon hade fått en uppenbarelse en kväll när hon sov utomhus i cen-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
117
bobs utekväll
trala London och blev störd i sin sömn av en Big Issue-försäljare. Först hade hon blivit irriterad över att han väckt henne. Hon hade inte ens vetat vad det var för tidning. Men då hade hon tittat på den och fått tanken klar för sig. Sedan hade hon förändrat sin tillvaro och nu, tio år senare, var hon en ”reklampelare” för The Big Issue Foundation.
Vi pratade minnen från den gamla onda tiden över en kopp te.”Kommer du ihåg det där härbärget vid Admiralty Arch den där
vintern när det var så mycket snö?” sa hon.”Ja, vilket år var det? 1999 eller 2000 eller 2001?” sa jag.”Minns inte. Den där tiden är ett enda töcken, eller hur?” sa hon
med en uppgiven gest.”Japp. Men vi finns i alla fall kvar här, vilket är mer än man kan
säga om en del av de stackars satar som vi umgicks med då.” Gudarna vet hur många av de människor som varit på gatan till-
sammans med oss som hade dött i kylan eller av droger eller våld.Billie var väldigt entusiastisk över den här vandringen. ”Den kommer att ge folk en aning om vad vi tvingades gå ige-
nom”, sa hon. ”De kommer inte att kunna smita iväg hem till en varm säng, de måste stanna kvar därute tillsammans med oss.”
Jag var inte riktigt lika säker. Ingen, oavsett hur välmenande, kan verkligen förstå hur det är att leva på gatan.
Billie hade, precis som jag, en följeslagare numera. Hennes var en livlig bordercollie som hette Solo. Hon och Bob mätte varandra med blicken en liten stund men kom sedan fram till att det inte fanns något att oroa sig för.
Strax före 22.30 kom John Bird, Big Issues grundare. Jag hade
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
118
mitt liv med bob
stött på honom några gånger och tyckte att han var en karismatisk person. Som vanligt var han väl värd att lyssna på och eggade upp alla med ett inspirerande litet tal om vilken skillnad tidningen hade gjort under sina 18 år. Vid det här laget hade minst 100 personer samlats där tillsammans med ett par dussin försäljare, samordnare och personal. Alla gick vi ut i natten, redo för att John Bird skulle räkna ner.
”Tre, två, ett”, ropade han och så startade vi.”Då går vi, Bob”, sa jag och såg till att han satt bekvämt på mina
axlar.För mig var det verkligen en färd in i det okända. Å ena sidan var
jag rejält orolig för om mitt ben skulle klara av den påfrestning som 18 miles innebar, men å andra sidan var jag överlycklig över att slip-pa kryckorna och kunna gå som vanligt igen. Det var en sådan lätt-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
119
bobs utekväll
nad att inte behöva låta ”dunk, dunk, dunk” längs vägen hela tiden och slippa svänga ut benen framför mig för varje steg. Så när vi gav oss iväg på första sträckan runt South Bank och över Millennium Bridge, sa jag åt mig själv att bara njuta av promenaden.
Som vanligt drog Bob snart till sig mycket uppmärksamhet. Det rådde rena feststämningen, och många av organisationens insam-lingsledare började knäppa kort på honom medan vi gick. Han var inte på sitt mest vänskapliga humör, vilket var begripligt. Det var långt efter läggdags för honom och han kände av kylan från Them-sen. Men jag hade med mig ett rejält förråd av godbitar och dessut-om vatten och en skål. Jag hade också fått försäkringar om att det skulle finnas en skål mjölk vid etappmålen. Vi gör så gott vi kan, sa jag till mig själv.
Bob och jag hamnade i en grupp mitt i processionen som tågade fram längs floden. Det var en blandning av studenter, välgörenhets-arbetare och dessutom ett par medelålders kvinnor. Det var uppen-barligen uppriktigt engagerade människor som ville hjälpa till på något sätt. En av damerna började ställa frågor till mig, de vanliga: ”Varifrån kommer du?”, ”Hur hamnade du på gatan?”
Jag hade berättat historien hundra gånger förut under de senaste tio åren. Jag förklarade att jag hade kommit till London från Aus-tralien när jag var 18. Jag föddes i Storbritannien men mina föräld-rar hade separerat och min mamma tog med sig mig när hon flytta-de till Australien. Under åren som följde flyttade vi omkring mycket och jag blev något av en bråkstake. När jag kom till London hade jag förhoppningar om att lyckas som musiker, men så blev det inte. Jag bodde hos min styvsyster men blev osams med hennes man. Jag bör-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
120
mitt liv med bob
jade sova på soffan hos kompisar men fick så småningom slut på sovställen. Jag hamnade på gatan och därifrån gick det utför. Jag hade experimenterat med droger tidigare, men när jag blev hemlös blev det en livsstil. Det var enda sättet att stänga ute det faktum att jag var ensam och att mitt liv hade gått åt skogen. Det bedövade smärtan.
Medan vi pratade passerade vi en byggnad nära Waterloo Bridge där jag mindes att jag hade sovit några gånger. ”Det var inte ofta”, talade jag om för damen och pekade ut huset. ”En natt när jag sov där var det en annan kille som blev rånad och knivskuren i halsen medan han sov.”
Hon såg på mig, askgrå i ansiktet.”Dog han?” sa hon.”Jag vet inte. Jag sprang bara därifrån”, sa jag. ”Ärligt talat tänker
man bara på att själv överleva natten. Var och en får klara sig bäst den kan. Det är sådan man blir av att leva på gatan.”
Kvinnan blev stående och bara tittade på husporten ett ögon-blick, som om hon bad en kort, tyst bön.
Efter ungefär en och en halv timme kom vi fram till första etapp-målet – den flytande restaurangen Hispaniola på Embankment på norra sidan av Themsen.
Jag tog av soppan som erbjöds medan Bob lapade i sig lite mjölk som någon haft vänligheten att ordna åt honom. Jag kände mig rätt positiv till det hela och hade redan börjat räkna ihop de kilometer som jag hade avverkat – och hur många som återstod.
Men sedan, när vi gick iland från fartyget, fick vi en liten mot-gång. Kanske för att han fyllt på förråden eller kanske för att han
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
121
bobs utekväll
visste att mitt ben fortfarande inte var helt okej, hade Bob bestämt sig för att promenera av båten. När han tassade nerför landgången, med kopplet utsträckt i dess fulla längd, gick han rakt in i en annan Big Issue-försäljare som var på väg uppför landgången med en hund, en staffe. Den gav sig genast på Bob och jag blev tvungen att hoppa in framför den med utsträckta armar och ben för att hindra den från att kasta sig mot Bob. I rättvisans namn ska sägas att den andra kil-len gav sin hund en rejäl utskällning och till och med daskade till den på nosen. Staffar har dåligt rykte om sig att vara våldsamma, men jag tror inte att den här var det. Han var bara nyfiken, inte elak. Men dessvärre gjorde det Bob lite skärrad. När vi återupptog vand-ringen virade han sig hårt runt mig, delvis av nervositet men mest för att det var hans sätt att få skydd mot kylan. Från Themsen kom ett dis som skar ända in i märgen.
Jag var nästan beredd att ge upp här och ta med mig Bob hem. Men jag pratade med ett par av organisatörerna och blev övertalad att fortsätta. Som tur var blev det aningen varmare när vi rörde oss bort från floden. Vi slingrade oss fram genom West End och begav oss norrut.
Jag började prata med ett annat par, en söt, ung, blond tjej och hennes franska pojkvän. De var mer intresserade av att höra hur Bob och jag hade träffats. Det passade mig bra. Att gå omkring i London så här förde med sig så många minnen, varav många var alltför dyst-ra och skrämmande för att sätta ord på. Som heroinberoende ute-liggare gjorde jag en del förfärliga saker bara för att överleva. Jag var inte på humör för att dela med mig av de detaljerna till någon.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
122
mitt liv med bob
Under de första nio kilometerna eller så hade benet känts bra. Jag hade varit för upptagen av vad som pågick runt omkring mig för att tänka på det. Men allt eftersom natten gick började jag känna en bultande värk i låret, där blodproppen hade varit. Det var oundvik-ligt. Men det var ändå irriterande.
Under den följande timmen eller så ignorerade jag det. Men varje gång vi stannade för en kopp te kände jag en skarp, ilande smärta. I början hade jag varit mitt i processionen och gått tillsammans med de flesta insamlingsledarna. Men jag hade sackat efter alltmer och till slut hamnat längst bak i ledet. Ett par insamlingsledare och en kille från Big Issues kontor utgjorde eftertrupp och jag traskade till-sammans med dem i ett par kilometer eller så. Men jag var tvungen att stanna till ett par gånger för att låta Bob uträtta sina behov och för att ta en cigarett. Plötsligt insåg jag att vi nu var avskurna från de andra.
Nästa officiella stopp var borta i Camden, vid puben Roundhou-se, några kilometer bort. Jag trodde faktiskt inte att vi kunde ta oss så långt. Så när vi passerade en busshållplats med en nattbuss som gick åt vårt håll fattade jag ett beslut.
”Vad säger du, Bob, ska vi ge oss?”Han sa ingenting, men det märktes att han var redo för sängen.
När en buss dök upp och öppnade dörrarna skuttade han ombord och upp på ett säte, helnöjd med att komma in i värmen.
Det var förvånansvärt mycket folk på bussen med tanke på att klockan var en bra bit efter tre på natten. Där Bob och jag satt långt
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
123
bobs utekväll
bak i bussen var vi omgivna av folk som varit ute på nattklubb, fort-farande upprymda efter sin utekväll i West End eller var de nu hade varit. Där satt också ett par killar som såg ensamma ut och inte ver-kade vara på väg någonstans. Det hade jag också varit med om, för-stås. Jag kunde inte bara citera ett par rader i början, jag kunde rabbla upp hela versen utantill.
Men det var det förgångna. Inatt kändes det väldigt annorlunda. Inatt kände jag mig rätt nöjd med mig själv. Jag inser att en vandring på ett par mil kanske inte ter sig som någon större bedrift för en del människor, men att jag hade tagit mig så långt med tanke på det skick mitt ben hade varit i bara några veckor tidigare motsvarade – för mig åtminstone – att springa London Marathon.
Jag hade också återsett en del välbekanta ansikten, i synnerhet Billie. Det var så roligt att träffa henne igen och se hur bra hon mådde. Allt som allt kändes det som om jag hade gjort något posi-tivt, att jag hade gett någonting tillbaka. Jag hade tillbringat så många år med att ta från andra, främst därför att jag inte hade något att ge. Eller jag trodde i alla fall inte att jag hade något att ge. Den här natten hade visat mig att det inte nödvändigtvis var sant. Alla har något att bidra med, oavsett hur lite. Genom att dela med mig av mina erfarenheter inatt hade det, till exempel, känts som om jag fått kontakt med några personer, och kanske hade jag öppnat deras ögon inför hurdan verkligheten är för den som lever på gatan. Det var inget att fnysa åt. Det var värt något. Och det, började jag låg-mält intala mig själv, var jag med.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
124
Kapitel 10
Två städer
När jag drog undan sovrumsgardinerna och blickade ut över hus-taken i norra London var det uppenbart att vintervädret som mete-orologerna hade förutspått hade avslutat sin färd från Sibirien eller vad det nu var för frusen ödemark som hade skickat det åt vårt håll.
Kompakta, järngrå molnbankar skockades på himlen och jag hörde hur vinden ven och visslade därute. Var det någon dag man borde stanna hemma och svepa in sig i något varmt, så var det idag. Tyvärr var det en lyx jag inte hade råd med.
Läget var extra ansträngt just nu. Både gas- och elmätarna behöv-de påfyllning så det var iskallt i lägenheten. Bob hade fått för vana att lägga sig nära sängen på nätterna, i hopp om att suga åt sig lite av värmen som jag genererade under täcket. Åtminstone tills vidare gällde att jag måste fortsätta sälja Big Issue och jag kunde inte kosta
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
125
två städer
på mig att ta många lediga dagar – även om vädret såg så otrevligt ut som det gjorde idag.
Så när jag packade ryggsäcken var enda frågan ifall Bob skulle följa med mig. Som alltid var det han som fick bestämma. Jag visste att han vanligtvis fattade rätt beslut.
Katter – liksom andra djur – är väldigt duktiga på att ”läsa” väd-ret och andra naturfenomen. Tydligen är de väldigt skickliga på att förutsäga jordskalv och tsunamier, till exempel. Den mest sannolika förklaring jag har hört är att de är känsliga för lufttrycket. Därav föl-jer att de också kan uppfatta de förändringar i luften som förvarnar om att det är dåligt väder på väg. Bob hade definitivt visat fallenhet för att uppfatta när det låg regn i luften. Han avskydde att bli blöt och hade ofta rullat ihop sig och vägrat gå ut när vädret varit till synes fint, men himlen öppnat sig en timme eller två senare när jag gett mig ut på egen hand.
Så när jag visade honom kopplet och halsduken och han kom emot mig som vanligt, antog jag att hans väderprognosinstinkter sa honom att det var ofarligt att bege sig ut.
”Är du säker på det här, Bob?” sa jag. ”Jag åker gärna ensam idag.”Jag valde ut en av hans tjockaste och varmaste halsdukar. Jag
virade den tätt runt hans hals och begav mig ut i grådasket. I samma ögonblick jag klev ut på gatan skar vinden genom mig
som en skalpell. Den var pinande. Jag kände hur Bob draperade mellangärdet ännu hårdare än vanligt runt min nacke.
Jag fasade inför att behöva vänta på busshållplatsen i en halvtim-me, men som tur var dök vår vanliga linje upp inom några minuter och Bob och jag var snart ombord. Värmen från ett element mot
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
126
mitt liv med bob
baksidan av benet fick humöret att lätta en liten stund. Men läget försämrades snart.
Vi hade varit på väg i knappt tio minuter när jag fick se de första snöflingorna virvla omkring därute. Först var de få och glesa, men inom något som kändes som några få ögonblick var luften fylld av stora, vita flingor som redan hade börjat lägga sig på trottoaren och på parkerade bilar.
”Det här ser inte bra ut”, sa jag till Bob, som var fascinerad av den förvandling som pågick på gatorna.
När vi kom till Newington Green, halvannan kilometer eller så från Angel, hade trafiken blivit i det närmaste helt stillastående. Jag stod inför ett riktigt moment 22 – jag visste att det skulle bli svårt att tjäna ihop pengar idag och att väderförhållandena skulle göra jobbet till en verklig utmaning, men samtidigt hade jag ju så ont om pengar. Jag var inte säker på att jag hade så att det räckte att ta sig hem igen, än mindre till att stoppa några pund i elmätaren den när-maste dagen eller så.
”Kom igen Bob, om vi ska få in några pengar idag får vi nog gå sista biten”, sa jag motvilligt.
Vi hoppade ut på trottoaren och upptäckte att alla gick i snigel-fart och med bistra miner medan de tog sig fram över något som höll på att bli en verkligt förrädisk yta. Men för Bob var detta en fascine-rande ny värld, en som han snart var ivrig att få utforska. Jag hade satt honom på axlarna som vanligt, men jag hade bara gått några meter innan han flyttade sig och gjorde sig klar att klättra ner till marken.
Det hade inte slagit mig, men när jag satte ner honom insåg jag att det här var första gången som Bob var ute i snö, åtminstone till-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
127
två städer
sammans med mig. Jag stod där och såg hur han satte ner tassen i det pudriga vita och sedan drog tillbaka den och beundrade avtryck-et han hade gjort i den jungfruliga ytan. För ett ögonblick föreställ-de jag mig hur det måste vara att se världen genom hans ögon. Det måste ha verkat helt bisarrt att allt plötsligt blev vitt.
”Kom igen, kompis, här kan vi inte stå och hänga hela dagen”, sa jag efter ett par minuter.
Vid det här laget var snöfallet så tätt att man knappt såg någon-ting framför sig.
Bob hade fortfarande jättekul med att lyfta tassarna upp och ner i den allt djupare snön. Men till slut var den så djup att hans mage blev täckt av vita kristaller.
”Kom grabben, nu får du komma upp hit igen”, sa jag, lyfte upp honom och satte tillbaka honom på axlarna.
Nu var problemet att snön föll så stadigt och tätt att den lade sig
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
128
mitt liv med bob
på oss båda. Med några meters mellanrum fick jag borsta av ett par centimeter nysnö från axlarna och sedan göra detsamma med Bob.
Jag hade ett rätt illa medfaret gammalt paraply som jag plockade fram ur ryggsäcken. Men det var i princip värdelöst i den hårda blås-ten så jag lade snart undan det igen.
”Det här går inte, Bob. Tror vi måste få tag på en jacka åt dig”, sa jag. Jag dök in i en liten närbutik och stampade av mig snön i dörren.
Ägaren, en indisk dam, såg först chockad ut över åsynen av oss två, vilket knappast är särskilt förvånande. Vi måste ha utgjort en bisarr syn. Men hon tinade snart upp.
”Ni är modiga som promenerar omkring i det här vädret”, sa hon leende.
”Modiga vet jag inte”, sa jag. ”Galna ligger kanske närmare san-ningen.”
Jag visste inte riktigt vad jag letade efter. Först funderade jag på att köpa ett nytt paraply, men de var för dyra. Jag hade bara lite små-pengar. Men så fick jag en idé och gick till hyllan med köksprylar. Jag såg en rulle med små, kraftiga soppåsar.
”Det skulle kunna funka, Bob”, sa jag lågt.”Hur mycket kostar en enda påse?” frågade jag.”Jag kan inte sälja dem en och en. Jag måste sälja hela rullen. Den
kostar två pund”, sa hon.Jag ville inte punga ut med så mycket. Jag var verkligen pank.
Men så såg jag att hon hade små svarta bärpåsar på disken, för kun-derna att bära sina varor i.
”Skulle jag kunna ta en sådan där?” frågade jag.”Okej”, sa hon och såg undrande på mig. ”De kostar fem pence.”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
129
två städer
”Okej, jag tar en sådan. Har ni en sax?””Sax?””Ja, jag vill klippa hål i den.”Den här gången tittade hon på mig som om jag var rubbad på
riktigt. Men hon böjde sig ner bakom disken, antagligen mot bättre vetande, och tog fram en liten sysax.
”Perfekt”, sa jag.Jag tog den stängda änden av påsen och klippte en liten halvcir-
kel, ungefär lika stor som Bobs huvud. Sedan öppnade jag påsen och drog den över huvudet på Bob. Den improviserade ponchon passa-de perfekt och täckte både kroppen och benen.
”Aha, jag förstår”, sa damen och skrattade. ”Mycket fiffigt. Det bör fungera.”
Det tog oss ungefär en kvart att komma till Angel. Ett par per-soner gav oss lustiga blickar där vi gick, men ärligt talat var de flesta mer upptagna av att oskadda ta sig från punkt A till punkt B i den drivande snön.
Jag visste att vi omöjligt skulle överleva utanför t-banan på vårt vanliga säljställe. På trottoaren låg ett tjockt täcke blötsnö. Så Bob och jag placerade oss i närmaste gångtunnel där de flesta av pendlar-na sökte skydd.
Jag ville verkligen inte ha Bob ute i kylan länge, så jag ansträng-de mig extra mycket för att sälja tidningen. Tack och lov verkade många tycka synd om oss och öppnade plånboken. Min tidnings-bunt minskade snabbt.
Frampå eftermiddagen hade jag fått ihop tillräckligt mycket pengar för att vi skulle klara oss ett par dagar, trodde jag. Det vikti-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
130
mitt liv med bob
gaste var att jag hade så det räckte att hålla igång gasen och elen tills vädret, förhoppningsvis, blev bättre.
”Nu behöver vi bara ta oss hem”, sa jag till Bob när vi återigen hukade oss mot vinden och traskade tillbaka till busshållplatsen.
Det måste finnas lättare sätt att få ihop till brödfödan än det här, sa jag till mig själv i värmen inne i bussen.
Att få ihop pengar var så tufft, särskilt som klyftan mellan dem som hade pengar och dem som inte hade det blev allt större. Att arbeta på Londons gator var verkligen en berättelse om två städer, vilket jag återigen blev påmind om några dagar senare.
Jag stod alldeles utanför entréhallen till Angels t-banestation med Bob på axlarna ungefär vid lunchdags, när jag märkte att det var lite uppståndelse inne vid biljettspärren där passagerarna kom upp från tågen. En grupp personer förde ett livligt samtal med kontrollanter-na. När det var över släpptes de igenom, till synes utan att betala, och började gå åt vårt håll.
Jag kände genast igen den storvuxna, lite sjabbiga, ljushåriga figu-ren mitt i gruppen. Det var Londons borgmästare, Boris Johnson. Han var tillsammans med en ung grabb, hans son antog jag, och en liten grupp elegant klädda assistenter. De tågade rakt mot min utgång.
Jag hann egentligen inte tänka efter, så jag reagerade bara instink-tivt när han närmade sig.
”Vad sägs om en Big Issue, Boris?” sa jag och viftade med en tid-ning i luften.
”Jag har lite bråttom”, sa han och såg uppjagad ut. ”Vänta lite.”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
131
två städer
Till hans heder ska sägas att han började gräva i fickorna och fick fram en hög mynt, som han sedan lade i händerna på mig.
”Var så god. Värdefullare än brittiska pund”, sa han.Jag förstod inte vad han menade men var ändå tacksam.”Tack så väldigt mycket för att du stöttar Bob och mig”, sa jag
och gav honom en tidning.När han tog emot den log han och lade huvudet lite på sned mot
Bob.”Vilken fin katt du har där”, sa han.”Oh ja, han är en stjärna, han har till och med ett eget resekort så
att han kan åka omkring”, sa jag.”Fantastiskt. Verkligen”, sa han innan han tillsammans med sin
uppvaktning fortsatte i riktning mot Islington Green.”Lycka till, Boris”, sa jag när han försvann ur sikte.Jag hade inte velat verka oartig och se efter vad det var han gav
mig strax innan, men att döma av tyngden och antalet mynt kändes det som betydligt mer än normalpriset på tidningen.
”Det var generöst av honom, eller hur, Bob?” sa jag och fiskade upp mynten som jag hastigt hade stoppat i jackfickan.
Men när jag tittade på den lilla högen med mynt sjönk humöret. På alla mynten stod det Confoederatio Helvetica.
”Åh nej, Bob”, sa jag. ”Han gav mig en hög förbaskade schwei-zerfranc.”
Det var först då som polletten trillade ner.”Det var det han menade när han sa värdefullare än brittiska
pund ”, muttrade jag för mig själv.Fast de var förstås inte värdefullare.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
132
mitt liv med bob
Det hade uppenbarligen inte fallit honom in att även om man kan växla utländska sedlar på de flesta banker och växlingskontor, så kan man inte växla in mynt. De var i praktiken värdelösa. Åtmin-stone för mig.
En av våra vänner vid t-banestationen, Davika, gick förbi strax därpå.
”Såg dig med Boris, James”, sa hon och log. ”Gick det bra?” ”Nej, det gjorde det faktiskt inte”, sa jag. ”Han gav mig en hög
schweizerfranc.”Hon skakade på huvudet.”Så där är det med de rika”, sa hon. ”De bor på en annan planet
än vi andra.”Jag nickade bara tyst instämmande. Det var inte första gången
något i den stilen hade hänt mig. Ett par år tidigare hade jag spelat på gatan i Covent Garden.
Klockan närmade sig 19.30, det klockslag då ridån går upp på de flesta teatrar och operahus i området, och många människor börja-de panikslaget småspringa när de kom ut från t-banestationen. Föga förvånande var det få av dem som hade tid att lägga märke till mig med gitarren och Bob vid fötterna, men en individ med fluga och extra stressad min såg mig faktiskt.
Han upptäckte mig några meter bort och grävde genast i fickan. Han hade ett ärevördigt utseende med svallande grått hår. Jag hade kunnat svära på att jag kände igen honom från teve, men jag kunde inte placera honom. När jag såg honom stoppa handen i byxfickan och ta fram en hopknycklad sedel trodde jag att jag dragit en vinst-lott. Sedeln var röd och såg definitivt ut som något med hög valör,
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
133
två städer
möjligen en 50-pundssedel. Det var den enda sedel som jag visste att det fanns rött på.
”Var så god, min gosse”, sa han och stack den i handen på mig när han saktade in ett kort ögonblick.
”Tackar. Tack så väldigt mycket”, sa jag.”Ha en trevlig kväll”, sa han och skrattade medan han åter ökade
farten och sprang mot torget. Jag hade ingen aning om varför han skrattade. Jag antog att han
var på bra humör.Jag väntade en stund tills folkvimlet hade glesnat lite innan jag
tog fram den hopknycklade sedeln ur fickan.Det tog inte lång stund att upptäcka att det inte var en 50-punds-
sedel. Som jag hade trott var den röd, men på den fanns en bild av en skäggig karl som jag aldrig hade sett förr. Där stod också siffran 100. Texten var skriven på något östeuropeiskt språk. Det enda ord som såg bekant ut var Srbije. Jag hade ingen aning om vad det var för sedel eller vad den kunde tänkas vara värd. Det skulle till och med kunna vara mer än 50 pund. Så jag packade ihop mina grejor och gick till ett växlingskontor på andra sidan torget som jag visste höll öppet sent för turisternas skull.
”Hej, kan du vara snäll och tala om vad den här är värd?” sa jag till tjejen som satt i luckan.
Hon tittade på den och gav mig en förbryllad blick.”Känner inte igen den, vänta lite, låt mig höra med någon annan”,
sa hon.Hon gick in i ett kontorsrum längre in i lokalen där jag såg att
det satt en äldre kille.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
134
mitt liv med bob
Efter en kort överläggning kom hon tillbaka.”Tydligen är den serbisk, det är en serbisk 100-dinarssedel”, sa
hon.”Okej”, sa jag. ”Kan jag växla in den?””Vi ska se vad den är värd”, sa hon och knappade först på en
dator och sedan på en miniräknare.”Hmmm”, sa hon. ”Det blir drygt 70 pence. Så vi skulle inte kunna
växla in den.”Jag kände mig besviken. I hemlighet hade jag hoppats att det
skulle kunna vara så mycket pengar att jag och Bob skulle klara oss över helgen. Glöm det. Det fanns tillfällen när jag verkligen blev deprimerad av den knipa jag befann mig i. Jag hade fyllt 30. De fles-ta killar i min ålder hade jobb eller bil, bostad och en pensionsplan, kanske fru och några barn. Jag hade inget av detta. På sätt och vis ville jag inte ha det heller, ärligt talat. Men jag längtade efter den trygghet som några av de där sakerna förde med sig. Jag var less på att leva på min kvicktänkthet på gatan. Och jag var less på att bli förödmjukad av dem som inte hade någon som helst aning om – och ibland heller inte någon som helst medkänsla med – det liv jag tvingades föra. Det fanns tillfällen när det kändes som om jag var nära bristningsgränsen. Några dagar efter den där händelsen med borgmästaren kändes det som om jag hade nått den.
Bob och jag slutade jobbet tidigt, gick ner i t-banan och hoppade på ett Northern line-tåg till Euston, där vi bytte till Victoria-linjen mot
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
135
två städer
Victoria station. När vi kryssade oss fram genom tunnlarna gick Bob framför mig i kopplet en del av vägen. Han visste vart vi var på väg.
Vi skulle träffa min far, något jag hade börjat göra mer regelbun-det de senaste månaderna. Relationen mellan oss hade tidigare varit rätt ansträngd. Då mina föräldrar separerade fick min mor vårdna-den och tog med mig till andra sidan jorden, till Australien, så han kände mig knappt medan jag växte upp som liten pojke. När jag kom till London som tonåring var jag inte så lätt att tas med. Inom ett år efter att ha kommit hit hade jag försvunnit spårlöst och blivit uteliggare. När jag dök upp igen hade han försökt hjälpa mig att komma tillbaka på rätt spår, men ärligt talat hade jag varit i det när-maste bortom räddning.
När jag började skärpa mig lite hade vi kommit varandra lite när-mare och hade fått för vana att träffas och ta ett par glas i en pub vid Victoria station. Personalen där var rätt vänlig och lät mig smuggla in Bob om jag bara höll honom gömd så att de andra gästerna inte såg honom. Jag hade lärt mig att ha honom under ett bord där han nöjt halvsov. Det var ett billigt och glatt ställe och vi brukade för det mesta äta en bit mat också. Det var alltid pappa som bjöd. Ja, jag skulle väl aldrig få råd att bjuda honom?
Som vanligt var han redan där och väntade på mig.”Jaha, vad har du för nytt att berätta?””Inte mycket”, sa jag. ”Jag börjar bli urless på att sälja Big Issue.
Det är för farligt. Och London är fullt av folk som skiter i en.”Så berättade jag historien om Boris Johnson för honom. Han gav
mig en medkännande blick, men hans svar var förutsägbart.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
136
mitt liv med bob
”Du måste skärpa till dig och skaffa dig ett ordentligt jobb, Jamie”, sa han. (Han var den enda som kallade mig så.)
Jag motstod frestelsen att himla med ögonen.”Det är lättare sagt än gjort, pappa”, sa jag.Pappa hade alltid varit en arbetsmyra. Han var knegare ända in i
märgen. Han hade gått från att vara antikhandlare till att ha en firma som reparerade tvätt- och hushållsmaskiner till ett företag som arbe-tade med handikappanpassade fordon. Han hade alltid varit sin egen chef. Jag tror inte att han riktigt förstod varför jag inte hade kunnat göra samma sak. Till hans heder ska sägas att han aldrig tog sin hand ifrån mig. Han hade försökt hjälpa mig. En period ville jag gärna jobba med musikproduktion och han ville ge mig ett handtag för att komma in på den banan men det hade inte lyckats. Tanken fanns där men drivkraften bakom gjorde det inte. Han hade gift om sig sedan han och min mamma separerat och hade två barn, mina halvsyskon Caroline och Anthony, att ta hand om. Det blev komplicerat.
Jag hade egentligen aldrig funderat på att arbeta i hans företag och han hade egentligen aldrig erbjudit mig att göra det. Helt kor-rekt ansåg han att man inte skulle blanda ihop affärer och familj. Dessutom visste han innerst inne att jag inte var pålitlig – eller pre-sentabel – nog för att ha direkt kundkontakt.
”Du kanske skulle utbilda dig inom datorer eller något liknande. Det finns massor av kurser att gå”, sa han.
Det var väl så sant, men jag var inte behörig att söka de flesta kurser. Det var delvis mitt eget fel.
Några år tidigare hade jag haft en mentor, en toppenkille som hette Nick Ransom och arbetade åt en välgörenhetsorganisation
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
137
två städer
som hette Family Mosaic. Han hade varit en riktigt god vän. Anting-en kom han till min lägenhet eller så åkte jag till hans kontor i Dals-ton där han hjälpte mig med allt från att betala räkningar till att söka jobb. Han hade försökt få mig intresserad av en rad olika kur-ser, från cykelbyggnad till databehandling. Men kampen för att göra mig kvitt beroendet hade varit helt uppslukande och jag hade aldrig riktigt tagit itu med saken. Att vara gatumusiker hade alltid varit ett lättare val för mig och när Nick gick vidare till annat gled tillfället mig ur händerna. Det var inte den första möjligheten som jag hade klantat till, inte heller skulle det bli den sista.
Pappa sa att han skulle höra sig för om det fanns något att få. ”Men det är rätt tufft överallt just nu”, sa han och höll upp en kvälls-tidning. ”Varenda gång jag tittar i tidningen så är det bara eländes elände. Jobben försvinner överallt.”
Jag var inte så bortkopplad från verkligheten. Jag visste att det fanns miljoner människor i samma situation som jag, och varenda en hade bättre kvalifikationer. Jag stod så långt ner i hackordningen på arbetsmarknaden att jag inte ens tyckte det var lönt att söka jobb.
Pappa var inte den som visade sina känslor inför mig. Jag visste att han var frustrerad över hur jag levde mitt liv. Innerst inne visste jag att han tyckte att jag inte försökte. Jag förstod varför han kände så, men det var faktiskt sant att jag försökte. Bara på mitt eget vis.
För att lätta upp stämningen pratade vi lite om hans familj. Jag stod inte Anthony och Caroline särskilt nära, vi träffades ytterst säl-lan. Han frågade mig vad jag skulle göra i jul – jag hade firat jul med honom ett par gånger men det hade inte varit direkt störtkul för någon av oss.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
138
mitt liv med bob
”Jag ska bara fira tillsammans med Bob”, sa jag. ”Vi trivs tillsam-mans.”
Pappa fattade inte riktigt min relation till Bob. Den här kvällen klappade han honom ibland, som vanligt, och höll ett öga på honom när jag gick på toaletten. Han fick till och med servitrisen att komma med ett fat mjölk åt honom och gav honom ett par godbitar. Men han var inte någon kattälskare av naturen. Och vid de enstaka tillfäl-len då jag pratat om hur mycket Bob hjälpte mig att få ordning på tillvaron såg han bara förbluffad ut. Det kunde jag väl inte klandra honom för.
Som vanligt frågade pappa om ”min hälsa” vilket jag alltid tolka-de som en kod för ”är du fortfarande drogfri?”.
”Det är bra med mig”, sa jag. ”Jag såg en kille dö av en överdos i trapphuset i mitt hus för ett tag sedan. Det skrämde mig rätt rejält.”
Han såg förskräckt ut. Han förstod sig inte på drogkulturen eller hur den fungerade, och i likhet med många män i hans generation var han lite rädd för den om sanningen ska fram. Av den anledning-en tror jag inte att han någonsin riktigt hade begripit hur illa ställt det var med mig när det var som värst med heroinet.
Han hade träffat mig under den perioden, men liksom alla miss-brukare hade jag lärt mig att hålla den sidan av mitt liv dold när så behövdes. Ett par gånger hade jag träffat honom när jag var hög som ett hus. Jag hade bara sagt att jag hade influensa och antagit att han inte skulle förstå bättre. Inte så att han var dum i huvudet, han anade förmodligen att något inte var som det skulle men kunde inte sätta fingret på exakt vad. Han hade ingen aning om hur det var att använ-da droger. Det avundades jag honom.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
139
två städer
Vi tillbringade en och en halv timme tillsammans, men sedan måste han ta tåget tillbaka till södra London. Han gav mig några pund för att hålla mig flytande och vi kom överens om att ses igen några veckor senare.
”Ta hand om dig, Jamie”, sa han.Det var fortfarande mycket folk på stationen. Rusningstiden när-
made sig sitt slut. Jag hade några tidningar kvar i väskan så jag bestämde mig för att försöka bli av med dem innan jag åkte hem. Jag hittade ett tomt säljställe utanför järnvägsstationen och försäljning-en tog snart fart.
Bob var mätt och i bra form. Folk stannade och beundrade honom. Jag funderade precis på om jag skulle lägga pengarna jag fick in på indisk hämtmat när det blev problem igen.
Jag förstod att de där båda betydde bråk så fort jag fick se dem komma gående över gatan mot huvudingången till Victoria station. Jag kände igen den ene från perioden när jag hade sålt Big Issue i Covent Garden. Det var en senig, gråhårig kille i fyrtiofemårsåldern. Han hade på sig den iögonfallande röda västen men jag visste att han inte var någon godkänd försäljare. Han hade blivit av med för-säljningstillståndet för länge sedan på grund av diverse förseelser. Hans kompis kände jag inte igen, men jag behövde inte känna honom för att uppfatta att han var en råbarkad typ. Han var storvux-en och byggd som en säck potatis.
Jag räknade genast ut vad de höll på med. Den mindre viftade med ett ensamt exemplar av Big Issue, hejdade folk och tog emot pengar men lämnade aldrig över tidningen. De körde ett svindlar-knep som gick ut på att använda ett enda, gammalt tidningsexem-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
140
mitt liv med bob
plar för att generera en rad försäljningar. Varje gång någon lämnade över pengar kom försäljaren med en snyfthistoria om att det var hans sista exemplar och att han hade det väldigt kärvt just nu. Det var tiggeri, i princip. Det kunde inte kallas annat.
Jag blev alltid förvånad över att någon gick på det. Men det fanns alltid några lättlurade – eller kanske generösa – själar.
Jag var bekymrad över att de var på väg åt vårt håll. Mycket rik-tigt, snart var de utanför t-baneingången, och den mindre av de båda tog kontakt med resenärer vid trappan. Det var skriande uppenbart att han inte var en officiell försäljare. Västen var söndersliten och såg ut att ha plockats upp ur en soptunna. Den saknade också den offi-ciella ID-brickan som registrerade försäljare bar på vänstra sidan av sina västar.
Medan hans kompis fortsatte sälja gick den större av de två raka vägen fram till mig. Han var precis lika aggressiv som han såg ut.
”Hallå där, försvinn, annars dödar jag den där katten du har”, sa han och satte sitt stora röda ansikte tätt intill mitt. Han talade med lätt irländsk accent och hans andedräkt stank av sprit.
Bob hade som alltid upptäckt faran och fräste redan åt honom. Jag hukade mig ner och fick honom att klättra upp på mina axlar innan det blev bråk.
Jag tänkte inte låta mig skrämmas och stod kvar.”Jag har rätt att sälja här och jag har bara några enstaka tidning-
ar kvar”, sa jag. ”Du vet mycket väl att du gör fel. Du är bara en snyl-tare, du tvingar honom att tigga åt dig.”
Det gillade han inte och han varnade mig igen.”Du har två minuter på dig att packa ihop dina grejor och dra åt
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
141
två städer
helvete”, sa han, tillfälligt distraherad av sin kompis som vinkade åt honom av någon anledning. Sedan trängde han sig in i folkvimlet.
Folk strömmade in i och ut ur stationen, så jag tappade bort dem en liten stund. Jag visste vad som gällde. Båda var drogmissbrukare och körde bara den här bluffen tills de hade fått ihop tillräckligt med pengar för att sticka och få sig en fix. Jag hoppades att kompisens signal innebar att de hade fått ihop det de tänkt sig och skulle för-svinna. Men sådan tur hade jag inte.
Nästan genast dök den stora killen upp igen, med ännu argare uppsyn än förut. Han bokstavligen fradgade runt munnen och spot-tade ur sig svordomar. ”Hörde du inte vad jag sa?” morrade han.
Innan jag visste ordet av hade han slagit till mig. Han gick bara fram och drämde till mig på näsan. Det hände så fort att jag inte ens hann se att han drog armen bakåt. Han bara slog sin jättelika knyt-näve i ansiktet på mig. Jag hade inte en chans att undvika slaget.
”Vad i helvete?” sa jag och vacklade bakåt, medan Bob klamrade sig fast för glatta livet.
När jag tog bort handen från ansiktet såg jag att den var alldeles blodig. Blodet forsade fram och det kändes som om det fanns trasigt brosk i näsan.
Jag kom fram till att det här var en strid jag inte kunde vinna. Inga poliser syntes till, så jag var ensam mot ett par ganska ruskiga typer.
Att arbeta på gatan var riskabelt, det visste jag. Men det fanns tillfällen när det var direkt farligt. Jag hade hört talas om Big Issue-försäljare som hade blivit dödade. Det var ett fall i Norwich där två eller tre killar gav sig på en försäljare och sparkade ihjäl honom. Jag hade verkligen ingen lust att förvärra statistiken.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
142
mitt liv med bob
”Kom Bob, vi sticker härifrån”, sa jag, tog mina grejor och gick.Jag kände en blandning av vrede och förtvivlan. Jag var desperat
angelägen om att lyckan skulle vända. Jag trodde inte att jag skulle klara av det här livet länge till. Men hur jag än försökte kunde jag inte se hur i all världen jag skulle kunna bryta mig loss. Plötsligt ver-kade allt pratet med min pappa om jobb och utbildning löjligt, rena önskedrömmen. Vem skulle betala en före detta knarkare en rimlig lön? Vem skulle anställa någon med en meritförteckning lika tom som den australiska landsbygden där jag tillbringade en del av min barndom? Den dagen, när jag kände mig så deppad, tedde sig svaret lika klart och tydligt som näsan i mitt ansikte var blodig: ingen.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
143
Kapitel 11
Två coola killar
Vid lunchtid en dag i september 2010 kom jag till Angels t-bana och möttes av Davika. Hon var biljettförsäljare och hade varit en av våra mest lojala vänner ända sedan Bob och jag började jobba i Islington. Hon kom ofta med någon liten godsak eller något att dricka åt Bob, särskilt när det var varmt. Men idag ville hon bara överlämna ett meddelande.
”Hej James, det var någon här och letade efter dig och Bob”, sa hon. ”Det var en reporter från en av lokaltidningarna. Han bad mig att ringa honom om du var villig att prata med honom.”
”Jaså?” sa jag. ”Tja, det har jag väl inget emot. Säg åt honom att han kan komma och träffa oss under våra ordinarie arbetstider.”
Det var inte första gången som någon hade uppmärksammat oss. Det fanns ett par filmer på internet om Bob och mig som hade setts av några tusen personer och ett par Londonbloggare hade skrivit
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
144
mitt liv med bob
snälla saker om oss, men ingen från tidningarna hade visat något intresse. Ärligt talat tog jag det hela med en nypa salt. Jag hade fått alla möjliga konstiga och underbara förslag under årens lopp, varav 99 procent inte lett till någonting.
Men ett par dagar senare stod det en kille utanför t-banestatio-nen och väntade på oss när vi kom till Angel.
”Hej James, jag heter Peter”, sa han. ”Jag undrar om jag kunde få göra en intervju med dig för Islington Tribune?”
”Javisst, varför inte?”Han började med att ta en bild av Bob sittande på min axel med
skylten för Angels t-banestation i bakgrunden. Jag kände mig lite förlägen. Jag var inte direkt uppklädd och hade ett kraftigt, tidigt vinterskägg, men han verkade nöjd med resultatet.
Sedan pratade vi en stund om mitt förflutna och om hur Bob och jag hade träffats. Det var inte spanska inkvisitionen direkt, men det gav honom tydligen tillräckligt med stoff för artikeln, som han sa skulle finnas med i nästa nummer av Tribune. Jag tog det faktiskt inte på så stort allvar. Jag utgick från principen att jag tror det när jag ser det. Det var lättare så.
Några dagar senare, en torsdagsmorgon, ropade Rita och Lee, samordnarna vid Big Issue-ståndet vid Islington Green, åt mig att komma.
”Hör du James, du och Bob är i tidningen idag”, sa Rita och plockade fram ett exemplar av Tribune.
”Är vi?” frågade jag.Mycket riktigt, där fanns en halvsidesartikel om oss skriven av
Peter Gruner. Rubriken löd:
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
145
två coola killar
TVÅ COOLA KILLAR … BIG ISSUE-FÖRSÄLJAREN OCH HITTEKATTEN BOB
Artikeln började så här:
Inte sedan den legendariske Dick Whittingtons dagar har en man och hans katt blivit sådana osannolika berömdhe-ter på Islingtons gator. Big Issue-försäljaren James Bowen och hans fogliga röda katt Bob, som går överallt tillsam-mans, har väckt uppmärksamhet ända sedan de första gången dök upp utanför Angels t-banestation. Historien om hur de möttes – som återgetts i många bloggar på nätet – är så enastående hjärtknipande att det framstår som bara en tidsfråga innan det kommer en Hollywood-film.
Jag kunde inte annat än skratta högt åt en del av de journalistiska friheter reportern tagit sig. Dick Whittington? Hollywoodfilm? Och jag var inte särskilt nöjd med hur jag såg ut på bilden, med det där yviga skägget. Men det var en fin artikel, det måste jag medge.
Jag tittade in i en tidningskiosk och köpte med mig några exem-plar. Bob såg att jag läste artikeln igen på bussen den kvällen och hajade liksom till. Det hände inte särskilt ofta, men för en bråkdels sekund hade han en smått förbluffad uppsyn. Det var som om han sa: ”Nej, det är inte möjligt. Kan det vara det? På riktigt?”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
146
mitt liv med bob
Men det var många människor som faktiskt kände igen oss. Och publiciteten gav snart utdelning, om än i liten skala. Jag hade gått med på intervjun mest för att jag trodde att det skulle gynna min tidningsförsäljning. Jag tänkte att om jag profilerade mig lite mer kunde det kanske uppmuntra några fler kunder att stanna till och prata med mig vid Angels t-banestation. Och det funkade. Under de följande dagarna var det allt fler personer som började hälsa på oss inte bara vid Angel, utan också på bussen och på gatan.
En morgon var jag på väg till Islington Green för att låta Bob uträtta sina behov när en grupp skolbarn dök upp framför oss. De kunde inte ha varit mer än nio, tio år och hade väldigt tjusiga blå uniformer.
”Titta, det är Bob”, sa en av dem, en liten pojke, och pekade upp-hetsat.
Det var tydligt att resten av klassen inte hade en aning om vad han pratade om.
”Vem är Bob?” frågade en röst.”Katten där på den där mannens axlar. Han är berömd. Min
mamma säger att han ser ut som katten Gustaf ”, sa pojken.Jag blev rörd över att vi blev igenkända av barn, men jag var inte
lika säker på att jag gladde mig åt jämförelsen med världens mest välkända tecknade katt. Gustaf är känd för att vara fet, besatt av mat, lat och lätt motbjudande. Han avskyr också alla former av motion och hårt arbete. Bob hade alltid varit i fin form, åt rätt förnuftigt och hade den vänligaste, mest avspända attityd jag någonsin stött på hos en katt. Och ingen kunde kalla honom arbetsskygg.
Det blev många liknande möten under dagarna efter det att arti-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
147
två coola killar
keln publicerats, men det viktigaste mötet var med någon jag hade pratat med en gång tidigare.
Jag hade redan blivit kontaktad en kväll av en amerikansk dam som sa att hon var litterär agent. Hon hette Mary. Hon talade om att hon bodde i närheten och hade lagt märke till Bob och mig utanför t-banestationen många gånger.
Hon frågade om jag hade funderat på att skriva en bok om mitt liv med Bob. Jag sa att jag skulle tänka på saken, men ärligt talat så hade jag inte tagit henne på allvar. Hur skulle jag ha kunnat göra det? Jag var en före detta drogmissbrukare som kämpade för att överleva genom att sälja Big Issue. Jag förde inte dagbok. Jag skrev inte ens sms på mobilen. Ja, jag älskade att läsa och slukade alla böcker jag kom över. Men för mig var bokskrivande ungefär lika realistiskt som att jag skulle bygga mig en rymdraket eller ställa upp i parlamentsvalet. Det var med andra ord en fullkomligt befängd tanke.
Lyckligtvis envisades hon och vi hade talats vid igen. Hon hade förutsett mina invändningar och föreslog att jag skulle träffa en för-fattare som var van vid att hjälpa folk att berätta sin historia. Hon talade om att han var upptagen just nu, men att han skulle bli ledig mot slutet av året och skulle komma och träffa mig. Efter artikeln i Islington Tribune kontaktade hon mig igen för att få bekräftat att jag var beredd att träffa honom.
Om han ansåg att det fanns stoff till en bok om Bob och mig skul-le han tillbringa tid med mig, få mig att berätta min historia och sedan hjälpa mig att få fason på den och skriva den. Därefter skulle Mary försöka sälja den till ett förlag. Återigen, det lät outsägligt långsökt.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
148
mitt liv med bob
Jag hörde inget mer på ett tag, men så, i slutet av november, blev jag uppringd av den där killen. Han hette Garry.
Jag gick med på att träffa honom och han bjöd på kaffe på Design Centre tvärsöver gatan från mitt säljställe. Vi hade Bob med oss, så vi var tvungna att sitta utomhus i den bitande kylan. Bob var bättre på att bedöma folk än jag, så jag såg till att gå på toaletten och lämna dem ensamma ett par gånger. De kom strålande bra överens, vilket jag tog som ett gott tecken.
Jag märkte att han försökte avgöra om min historia skulle kunna funka i bokform och jag försökte därför vara så öppen som möjligt.
Personligen ville jag helst slippa gå in på den mörka sidan av mitt liv. Men medan vi pratade sa han något som slog an en sträng. Han såg att både Bob och jag var trasiga själar. Vi hade mötts när vi båda var nere på botten. Vi hade hjälpts åt att reparera varandras liv.
”Det är den historien du måste berätta”, sa han till mig.Jag hade aldrig tänkt på det på det viset. Instinktivt förstod jag
att Bob hade varit en otroligt positiv kraft i mitt liv. Jag hade till och med sett mig själv säga i en video på Youtube att han hade räddat mitt liv. Jag antog att det, i någon mån, var sant. Men jag kunde bara inte föreställa mig att det var en historia som skulle intressera någon.
Även när jag hade träffat Garry en gång till, för ännu ett långt samtal, verkade alltihop som något av en önskedröm. Det fanns så många om och kanske. Om Garry och Mary var villiga att arbeta med mig, skulle kanske ett förlag vara intresserat av att ge ut en bok. Jag kunde inte se att alla de tre sakerna faktiskt skulle kunna inträf-fa. Hindren verkade oöverstigliga. När jul- och nyårshelgerna när-made sig sa jag mig att chansen var större att jultomten fanns på rik-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
149
två coola killar
tigt. Bob och jag hade kommit att älska julen tillsammans. Vårt första år ihop hade vi varit ensamma i lägenheten, delat på lite fär-digmat och tittat på teve. Med tanke på att jag hade tillbringat flera av de senaste tio jularna på egen hand, i ett härbärge eller hög som ett hus på heroin, hade det känts som den lyckligaste helgen någon-sin.
Jag hade missat den andra julen genom att resa till Australien, men ända sedan dess hade vi varit tillsammans.
Under tiden fram till jul hade vi, som vanligt, fått en massa pre-senter, allt från halsdukar till Bob till presentkort för oss båda i affä-rer som Sainsbury’s, Marks and Spencer och H&M. Det var ingen tvekan om vilken som var Bobs favorit: en adventskalender fylld med hans favoritgodis. Han hade genast blivit tokig i den, naturligt-vis, och hade snabbt lärt sig att säga till direkt på morgonen när det var dags att plocka fram den senaste godbiten under nedräkningen fram till jul.
Vi fick också en fantastisk Santa Paws-utstyrsel. Belle hade gjort en åt mig till vår allra första jul tillsammans men den hade på något vis försvunnit. Den här bestod av en åtsittande röd jacka och en mycket anslående röd mössa som Bob kunde ha på sig under helger-na. Förbipasserande vid Angel blev helt bedårade av den.
När juldagen kom ägnade Bob mer tid åt att leka med omslags-papperet än med själva presenten. Han rullade omkring på mattan och knaprade på det. Jag lät honom hållas och tillbringade eftermid-dagen med att titta på teve och spela videospel. Belle tittade in några timmar. Det kändes som en riktig familjejul för mig.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
150
mitt liv med bob
Ett par veckor in på det nya året fick jag ett telefonsamtal från Mary som berättade att ett stort förlag i London, Hodder and Stoughton, ville träffa mig – och Bob, förstås.
Några dagar senare åkte jag till deras kontor i ett rätt tjusigt hög-hus nära Tottenham Court Road. Först ville säkerhetsvakterna inte släppa in Bob i huset. De såg häpna ut när vi sa att han skulle bli en av ”huvudpersonerna” i en bok. Jag kunde förstå deras tvekan. Bland Hodders andra författare fanns bland andra personer som John Grisham och Gordon Ramsay. Varför i all världen skulle de publice-ra en bok om en kille med sjaskigt yttre och hans röda hankatt?
Men någon från förlaget kom ner för att reda ut det hela, och efter det fick alla både Bob och mig att känna oss väldigt välkomna. Faktum var att Bob behandlades som en kunglighet på besök. Han fick en liten påse med godsaker och kattmyntaleksaker och fick gå på upptäcktsfärd på kontoret. Vart han än gick hälsades han som något slags kändis. Folk knäppte bilder på honom med sina telefo-ner och kuttrade över honom. Jag visste att han hade utstrålning, men jag hade inte insett att den var så här stark.
Jag å andra sidan var tvungen att sitta med på ett möte där en lång rad personer tittade in för att prata om sina olika specialiteter, från marknadsföring och publicitet till produktion och försäljning. Det var en massa affärsprat om utgivningsdatum och produktions-scheman. De hade lika gärna kunnat tala serbokroatiska eller man-darin. Men kontentan av det hela var att de hade sett en del av det material som Garry och jag hade arbetat med och att de ville ge ut
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
151
två coola killar
en bok. Med gemensamma krafter hade de till och med kommit på en titel: A Street Cat Named Bob. Tennessee Williams roterade kan-ske i sin grav, men jag tyckte det var väldigt fyndigt.
Snart blev jag också ombedd att besöka den litterära agenturen där Mary arbetade borta i Chelsea. Återigen var det ett storslaget och smått skrämmande ställe. De var mer vana vid att välkomna Nobel- och Bookerprisvinnare, så det kom några underliga blickar när folk insåg att en Big Issue-försäljare och hans katt hade traskat in i deras förfinade atmosfär. Medan Bob utforskade kontoret gick Mary igenom kontraktet som förlaget hade erbjudit mig. Hon sa att det var ett bra avtal, särskilt med tanke på att jag var en ”okänd för-fattare”. Jag förlitade mig på henne och skrev under alla papperen.
Under de senaste tio åren hade jag varit mer van vid att under-teckna läkarrecept på droger och frigivningsblanketter hos polisen. Det kändes konstigt att krafsa ner mitt namn men också, måste jag erkänna, mycket, mycket spännande.
Det fanns tillfällen när jag vaknade på morgonen och trodde att alltsammans bara var ett fantasifoster. Det här kunde inte hända på riktigt. Inte mig.
Vid den här tiden ville jag inte att Garry skulle komma hem till mig. Så jag började träffa honom en eller två gånger i veckan i Islington. Det fanns för- och nackdelar med det arrangemanget. En fördel var att jag kunde fylla på kassan genom att jobba några timmar efteråt. Men det betydde också att jag hade Bob med mig, vilket innebar att
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
152
mitt liv med bob
det var en utmaning att hitta någonstans att sitta och prata, särskilt när det var dåligt väder. Kaféerna i trakten släppte inte in en katt i lokalerna och det fanns inget bibliotek i närheten. Så vi blev tvung-na att hitta alternativ.
De första som bjöd in oss från kylan var, ironiskt nog, Watersto-nes, bokhandeln vid Islington Green. De kände mig därinne. Jag brukade ofta titta in med Bob för att kolla in science fiction-avdel-ningen. Chefen där, Alan, var i tjänst och vi frågade honom om han hade något emot om vi arbetade i en lugn vrå på övervåningen. Han sa inte bara ja, han ordnade också fram två stolar åt oss på historie-avdelningen och hämtade in ett par muggar kaffe.
När solen sken använde vi ett ställe på Essex Road som hade utomhusservering. Där kunde jag röka också, vilket var en bonus för mig.
Garry och jag var fast beslutna att boken inte bara skulle handla om mitt liv med Bob. Vi ville att den också skulle erbjuda folk lite insikter i livet på gatan. Jag ville förmedla till folk hur lätt det var för människor som jag att ramla ner genom springorna, att bli bort-glömda och förbisedda av samhället. För att kunna göra det måste jag förstås också berätta om min bakgrund.
Jag såg verkligen inte fram emot den delen av berättelsen. Att prata om mig själv var inget som föll sig lätt, särskilt inte när det gällde dystrare saker. Och det fanns mycket sådant. Det fanns aspekter av mitt liv som missbrukare som jag hade begravt i de mest avlägsna delarna av hjärnan. Jag hade gjort val som jag skämdes djupt för, gjort saker som jag inte ville berätta för någon, än mindre skriva om i en bok. Men när vi väl började prata var det, till min
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
153
två coola killar
förvåning, mindre plågsamt än jag hade befarat. Jag hade inte råd att gå till en psykolog eller psykoanalytiker men det fanns tillfällen när det kändes lika bra att prata med Garry som med en hjärn-skrynklare. Det tvingade mig att se vissa plågsamma sanningar i vitögat och var egendomligt renande, hjälpte mig att förstå mig själv lite bättre.
Jag visste att jag inte var världens enklaste person att ha med att göra. Jag hade ett trotsigt, självdestruktivt drag som ständigt hade försatt mig i knipa. Det var rätt uppenbart att jag haft en barndom som ställt till det för mig. Mina föräldrars skilsmässa och vandrings-åren då jag flackat mellan Storbritannien och Australien hade inte direkt utgjort stabiliserande faktorer. Som barn hade jag hela tiden ansträngt mig för att försöka passa in och bli populär, men det hade aldrig fungerat. Det slutade med att jag försökte för mycket – och därmed blev missanpassad och utstött.
När jag nått puberteten hade mina beteendeproblem börjat. Jag var arg och upprorisk och blev osams med min mor och styvfar. Under en period på ungefär två år, mellan 11 och 13 års ålder, åkte jag konstant in och ut på barnsjukhuset Princess Margaret Hospital for Children utanför Perth. Vid ett tillfälle diagnostiserades jag som manodepressiv. Jag minns inte exakt vad det var. De verkade komma på en ny diagnos varje vecka. Hur som helst blev resultatet att jag sattes på diverse mediciner, däribland litium.
Minnena från den tiden var blandade.Ett starkt minne som dök upp i skallen var när jag kom till mot-
tagningen på sjukhuset för att ta blodprov varje vecka. Väggarna på mottagningen var tapetserade med affischer på pop- och rockstjär-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
154
mitt liv med bob
nor, så medan de tog blodproverna stirrade jag på en bild av Gladys Knight and the Pips.
Varje gång försäkrade läkaren mig att injektionen han skulle ge mig inte skulle göra ont. ”Det kommer bara att kännas som ett litet stick”, brukade han säga, men det var alltid värre än så. Det var smått ironiskt, antar jag, men jag hade haft nålfobi i flera år efteråt. Det var ett mått på hur starkt mitt drogberoende hade varit att jag på något vis hade glömt bort detta och gladeligen gett mig själv sprutor dagligen.
Ett gladare minne var att jag kom ihåg att jag, efter att ha lämnat sjukhuset, hade velat återgälda det på något vis och börjat skänka lådor med serietidningar. Jag hade lyckats skaffa mig lite arbetslivs-erfarenhet i en serietidningsaffär i närheten och övertalade chefen att låta mig ta med mig lådor med osålda tidningar till barnen på sjukhuset. Jag hade tillbringat många timmar med att spela airhock-ey och titta på videospel i lekrummet de hade på barnavdelningen, så jag visste att alla skulle uppskatta något vettigt att läsa.
I stort var dock mina minnen från den tiden rätt bistra. De öpp-nade mina ögon för aspekter av min ungdom som jag egentligen aldrig hade reflekterat närmare över tidigare.
En gång, till exempel, arbetade vi med boken dagen efter det att jag hade sett en film av dokumentärfilmaren Louis Theroux om hur många föräldrar i USA använde alltmer psykofarmaka för att be-handla sina barn för åkommor som ADHD, Aspergers syndrom och bipolär sjukdom.
Det slog mig plötsligt att det var exakt vad som hade hänt mig. Och det slog mig att denna behandling måste haft enorm inverkan på mig som ung. Det fick mig att undra vad som kom först. Det var
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
155
två coola killar
en hönan och ägget-fråga: Hade jag fått läkemedlen för att jag ställ-de till trassel? Eller började jag ställa till trassel på grund av alla besök hos läkare som övertygade mig om att det måste vara något fel på mig? Kanske mest skrämmande av allt, vilken effekt hade alla de där medicinerna på mig och min unga personlighet? Som barn hade jag betraktat mig själv som en rätt sorglös typ, men sedan den där tiden hade jag varit det man väl får kalla ”tungsint”. Jag hade käm-pat för att passa in i samhället och lidit av depression och humör-svängningar. Fanns det en koppling? Jag hade ingen aning.
Det jag visste var dock att jag inte kunde skylla på läkarna, min mor eller någon annan för den inriktning mitt liv hade tagit sedan dess. Ja, de hade spelat en roll, men ansvaret låg hos mig. Ingen sa åt mig att skaffa mig drogproblem. Ingen tvingade mig att driva runt på Londons gator. Ingen tvingade mig att börja med heroin. Det var misstag som jag gjorde av egen fri vilja. Jag hade inte behövt någon annans hjälp för att förstöra mitt liv. Jag hade klarat det galant på egen hand.
Om inte annat så var boken en möjlighet för mig att göra det kristallklart.
För ett ögonblick var pappa mållös. Hans ansiktsuttryck var en blandning av vantro, glädje, stolthet – och lätt oro.
”Det är mycket pengar, Jamie”, sa han efter en liten stund och lade ifrån sig den bruna checken som jag nyss hade gett honom.
”Du får lov att vara försiktig med dem.”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
156
mitt liv med bob
Att detta faktiskt hänt på riktigt hade egentligen inte sjunkit in förrän nu. Inte bara för min pappa, utan också för mig. Det hade varit möten med förlaget, kontraktsskrivande, till och med artiklar i tidningarna. Men det var inte förrän jag fick den där checken på för-skottet som det till slut blev verkligt.
När den hade dumpit ner i brevlådan ett par dagar tidigare hade jag öppnat kuvertet och sedan bara suttit och stirrat på den. De enda checkar jag hade sett förut hade kommit från socialen. De var på små belopp, 50 pund hit eller 100 pund dit, aldrig något med mer än ett par nollor.
Jämfört med vad en del människor, särskilt i London, tjänade var det här egentligen ingen jättestor summa. För många av pendlarna som gick förbi mig varje dag på väg till Londons City var det antag-ligen inte ens en månadslön. Men för någon som tyckte att 60 pund var en väldigt bra dagslön så var det ett belopp som fick ögonen att tåras.
Att checken kom medförde dock två omedelbara problem. Jag var livrädd för att slösa bort pengarna, men ett ännu större bekym-mer var att jag inte hade något bankkonto att sätta in dem på. Jag hade haft ett konto tidigare men hade inte skött det så bra. Jag hade blivit van vid att leva på kontanter och under de senaste åren hade jag gått med alla mina checkar till ett växlingskontor. Vilket var anledningen till att jag hade rest hem till min far i södra London.
”Jag hade hoppats att du skulle kunna ta hand om pengarna åt mig”, hade jag bett honom på telefon. ”Då kan jag sedan be dig om pengar när jag behöver det.”
Han hade gått med på det och nu hade jag skrivit över checken
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
157
två coola killar
på honom. (Ingen stor förändring eftersom vi har precis samma ini-tialer och efternamn.)
Istället för att som vanligt träffas vid Victoria hade han bjudit hem mig till sina trakter. Vi tog ett par glas på kvarterspuben och pratade ett par timmar.
”Blir det här en riktig bok då?” frågade han mig, och den skepsis han visat ända sedan jag berättat om den dök upp på nytt.
”Hur menar du?””Ja, är det en bilderbok eller en barnbok? Vad ska den egentligen
handla om?” sa han.Det var väl en rimlig fråga.Jag förklarade att det var historien om hur jag hade träffat Bob
och hur vi hade hjälpt varandra. Han såg lite brydd ut.”Kommer jag och din mamma att finnas med?” frågade han.”Ni kan bli omnämnda”, sa jag.”Bäst att jag kontaktar mina advokater då”, sa han och log.”Nej, oroa dig inte. Den enda som kommer att framstå i dålig
dager är jag.”Det fick honom att byta spår.”Och kommer det här att bli något långsiktigt?” fortsatte han.
”Att du skriver böcker?””Nej”, sa jag uppriktigt. ”Jag kommer inte att bli nästa J.K. Row-
ling, pappa. Det ges ut tusentals böcker varje år. Bara en liten andel av dem blir bästsäljare. Jag tror faktiskt inte att en berättelse om en gatumusikant och före detta drogmissbrukare och hans röda hitte-katt kommer att bli en av dem. Så, ja det här blir något kortvarigt. Det är en skänk från ovan, inte mer än så.”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
158
mitt liv med bob
”Desto större skäl att vara försiktig med pengarna då”, sa han och tog tillfället i akt att ge mig ett förståndigt faderligt råd.
Han hade naturligtvis rätt. Pengarna skulle mildra pressen på mig i några månader, men inte mycket längre än så. Jag hade skul-der att betala och lägenheten var i stort behov av lite renovering. Jag
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
159
två coola killar
visste att jag måste vara realistisk, vilket innebar att jag måste fort-sätta sälja Big Issue. Vi pratade om det en liten stund, men sedan började han föreläsa om för- och nackdelar med diverse investe-rings- och sparformer. Då gjorde jag som jag så ofta hade gjort när mina föräldrar pratade med mig. Jag stängde av helt.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
160
Kapitel 12
Glädjen med Bob
Att vara tillsammans med Bob hade varit så lärorikt. Jag hade inte haft många mentorer i livet och hade avvisat de få välmenande per-soner som hade försökt vägleda och råda mig. Jag visste alltid bättre än de, eller inbillade mig det i alla fall.
Det är en bisarr sak att erkänna, men med Bob har det varit annorlunda. Han har lärt mig lika mycket, om inte mer, som någon människa jag har stött på. Sedan jag började umgås med honom har jag lärt mig viktiga läxor om allt från ansvarskänsla och vänskap till osjälviskhet. Han har till och med gett mig inblick i ett ämne som jag trodde att jag aldrig riktigt skulle förstå mig på – föräldraskap.
Jag betvivlade att jag någonsin skulle få barn. Jag var inte säker på om jag skulle klara av det, och om sanningen ska fram så hade till-fället inte riktigt dykt upp. Jag har haft ett par flickvänner under årens lopp, däribland Belle, som jag fortfarande står väldigt nära och
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
161
glädjen med bob
sätter mycket stort värde på. Men att bilda familj har aldrig ens fun-nits på kartan. Som Belle en gång koncist uttryckte saken, var jag för det mesta för upptagen av att själv bete mig som ett barn.
Men att ta hand om Bob har gett mig en aning om hur det måste vara att vara far. I synnerhet har det fått mig att inse att föräldraskap handlar om ängslan. Vare sig jag oroar mig över hans hälsa, vakar över honom när vi är ute på gatan eller helt enkelt ser till att han håller sig varm och får ordentligt med mat, så känns tillvaron med Bob ofta som det ena bekymret efter det andra.
Det stämmer faktiskt bra med något som min far sa till mig när jag hade varit försvunnen i London i något år. Det var när jag var som djupast inne i missbruket och både han och min mor hade varit utom sig av oro för mig.
”Du har ingen aning om hur mycket föräldrar oroar sig för sitt barn”, skrek han åt mig, rasande över det han kallade min själviskhet att inte höra av mig till dem.
Då hade jag inte brytt mig nämnvärt. Sedan Bob kom in i mitt liv hade jag börjat inse vilket helvete jag måste ha utsatt mina för-äldrar för. Jag önskar att jag kunde vrida klockan tillbaka och försko-na dem från all den sorgen.
Det är det tråkiga. Det roliga är att ”föräldraskapet”, trots all oro och ängslan, också för med sig många skratt. Det är något annat som Bob har lärt mig. Under alldeles för lång tid hade jag haft svårt att hitta någon större glädje i livet. Han har lärt mig att vara glad igen. Till och med de mest obetydliga, fånigaste ögonblicken vi delar kan genast få mig att le.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
162
mitt liv med bob
En lördag vid lunchdags öppnade jag till exempel ytterdörren sedan någon knackat på och fick se killen från lägenheten mittemot stå där.
”Hej, tänkte bara att jag skulle tala om att din katt är härute.””Öh, nja, nej. Måste vara någon annans. Min är härinne”, sa jag
och vände mig om för att kika runt vardagsrummet.”Bob. Var är du?”Han syntes inte till.”Nej, jag är rätt säker på att det är han som är härute. Han är väl
röd?” sa killen.Jag klev ut i korridoren och fick se Bob sitta runt hörnet, blick
stilla ovanpå ett skåp med huvudet tryckt mot fönstret medan han blickade ner på gatan.
”Han har varit där en stund, jag såg honom förut”, sa killen och gick mot hissen.
”Jaha. Tack”, sa jag.Bob bara tittade på mig som om jag var världens största glädje-
dödare. Hans min tycktes säga: ”Kom upp hit och kolla in utsikten med mig, den är väldigt intressant.”
”Bob, hur sjutton har du kommit dit?” sa jag och sträckte upp armarna för att plocka ner honom.
Belle var på besök och stod i köket och gjorde en smörgås.”Har du släppt ut Bob?” frågade jag henne när jag kommit in
igen.”Nej”, sa hon och tittade upp från köksbänken.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
163
glädjen med bob
”Jag fattar inte hur han kan ha tagit sig ut i korridoren och gömt sig ovanpå skåpet.”
”Åh, vänta lite”, sa Belle när det gick upp ett ljus för henne. ”Jag gick ner med soporna för ungefär en timme sedan. Du var i bad-rummet. Jag stängde dörren bakom mig, men han måste ha smitit ut utan att jag märkte det och sedan gömt sig någonstans när jag kom upp igen. Han är så himla smart. Jag skulle så gärna vilja veta vad som rör sig i hans skalle ibland.”
Jag kunde inte låta bli att skratta högt. Det var ett ämne som jag hade funderat rätt mycket över under årens lopp. Jag hade ofta för-sökt föreställa mig vad Bob tänkte. Jag visste att det var en menings-lös sysselsättning och att jag bara projicerade mänskligt beteende på ett djur. Antropomorfism tror jag att det kallas. Men jag kunde inte låta bli.
Det var till exempel inte svårt att räkna ut varför han varit så glad över att hitta sin nya utkikspunkt ute i korridoren idag.
Det fanns inget Bob älskade mer än att se världen passera revy. Inne i lägenheten placerade han sig regelbundet på fönsterbrädan i köket. Han kunde nöjt sitta där hela dagen och övervaka vad som pågick därnere, som något slags säkerhetsvakt.
Han vred på huvudet för att följa folk när de kom gående mot och sedan förbi vårt hus. Om någon vek av mot ingången till huset sträckte han på sig tills de försvann ur sikte. Det låter kanske van-sinnigt, men jag tyckte det var otroligt underhållande. Han tog det på så stort allvar att det nästan var som om han hade en lista över folk som hade lov att färdas den här vägen vid vissa tidpunkter och i vissa riktningar. Han kunde se någon gå förbi och se ut som om
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
164
mitt liv med bob
han sa: ”Ja, okej, jag vet vem du är”, eller ”Kom igen, du är sen till bussen till jobbet”. Andra gånger blev han riktigt upphetsad, som om han tänkte: ”Hallå, vänta lite där! Dig känner jag inte igen”, eller: ”Stopp. Du har inget tillstånd, vart tror du att du är på väg? Kom tillbaka.”
Jag kunde utan vidare fördriva en halvtimme bara med att iaktta Bob iaktta andra. Belle och jag brukade skämta om att han patrulle-rade.
Bobs rymning ut i korridoren idag var typisk för något annat som han också verkade älska, att leka kurragömma. Jag hade hittat honom gömd i alla möjliga sorters förvånande vinklar och vrår. Han var särskilt förtjust i varma ställen.
En kväll gick jag för att ta ett bad innan jag gick och lade mig. När jag sköt upp badrumsdörren tyckte jag att den kändes märkligt trög. Istället för att lätt glida upp fick jag knuffa till den lite extra. Det kändes tungt på något vis.
Jag tänkte inte mer på den saken utan började tappa upp ett bad. När jag tittade i spegeln vid handfatet fick jag se att något rörde sig på baksidan av dörren, bland handdukarna som jag förvarade på en hylla där. Det var Bob.
”Hur i all världen har du tagit dig upp dit?” sa jag och vrålade av skratt.
Jag räknade ut att han måste ha klättrat upp på en hylla nära dör-ren och sedan på något vis hoppat därifrån till handdukarna och dragit sig upp ovanpå dem. Det såg både obekvämt och ostadigt ut men han verkade väldigt nöjd.
Badrummet var ett favoritställe för kurragömmalek. Ett annat av
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
165
glädjen med bob
hans vanliga trick var att gömma sig i torkställningen som jag ofta ställde i badkaret för att torka tvätten på, särskilt vintertid.
Flera gånger när jag borstade tänderna eller rentav satt på toa hade det hänt att jag plötsligt märkte att kläderna rörde sig. Sedan dök Bob upp och förde kläderna åt sidan som om de var draperier, och i ansiktet hade han ett slags tittut-min. Han tyckte det var jätte-kul.
Bobs förmåga att hamna i knipa var ytterligare en oändlig källa till underhållning.
Han älskade att titta på teve- och datorskärmar. Han kunde för-driva timmar med att titta på naturprogram eller hästkapplöpning-ar. Han satt där som hypnotiserad. Så när vi gick förbi den splitter-nya Applebutiken i Covent Garden en eftermiddag tänkte jag att jag skulle ge honom en liten present. Stället var fullproppat av blan-ka, nya bärbara och stationära datorer, varav ingen kom ens i när-heten av något som jag hade råd med. Men Apples filosofi var att vem som helst kunde strosa in och leka med deras tekniska prylar. Så det gjorde vi.
Vi hade ägnat en liten stund åt att leka med datorerna, surfa på nätet och titta på Youtubevideor när Bob fick syn på en skärm med ett slags akvariebild, där exotiska och väldigt färggranna fiskar sim-made omkring. Jag förstod varför han blev lockad av den. Den var helt fantastisk.
Jag tog med mig honom bort till den jättelika skärmen och lät honom glo på den en liten stund. Det var roligt att se. Han följde en viss fisk när den simmade omkring på skärmen och sedan försvann. Då liksom hajade han till lite. Han kunde inte begripa vad som
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
166
mitt liv med bob
hände och kilade bakom jätteskärmen och väntade sig att hitta fis-ken där. Men när det enda han såg var en silvrig vägg och en härva av sladdar, så kilade han tillbaka igen och började följa en annan fisk.
Det fortsatte så här i flera minuter, tills han plötsligt började bli upphetsad och trasslade in sig i en sladd. Jag hade blivit distraherad ett ögonblick och när jag vände mig om fick jag se att han hade tas-sen runt en vit sladd. Han drog i den och hotade att dra med sig en av de enorma konsolerna.
”Åh herregud Bob, vad håller du på med?” sa jag.Jag var inte den enda som hade sett detta. Ett par ”Applegenier”
stod där och skrattade.”Vilken stjärna”, sa den ena.Dessvärre fick de snart sällskap av en av butikscheferna. ”Om han förstör någonting måste du betala för det, är jag rädd”,
sa han. Med tanke på priserna på varorna i butiken såg jag genast till att trassla loss honom och sticka därifrån snabbt som ögat.
För Bob är London en oändlig källa till möjligheter att hitta på bus. Till och med tunnelbanan har blivit ett ställe där han kan börja busa.
I början av vår vänskap brukade han klamra sig hårt fast vid mig så fort vi åkte tunnelbana. Han gillade inte att åka ner i rulltrappor-na och hissarna och blev skrämd av folkvimlet och den klaustrofo-biska känslan vid rusningstid. Men med åren har han övervunnit sin rädsla. Han har till och med ett eget ID-kort, som han fått av per-sonalen vid Angels t-banestation, och uppför sig som vilken resan-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
167
glädjen med bob
de Londonbo som helst. Han travar fram genom tunnlarna och hål-ler sig alltid så nära väggen som möjligt, antagligen för att känna sig trygg. När vi kommer till perrongen står han bakom den gula linjen, utan att bli uppjagad när tåget rullar in på stationen trots allt oljud. Han väntar på att tåget ska köra förbi honom och väntar sedan tål-modigt på att dörrarna ska glida upp innan han lugnt tassar ombord och tittar efter en ledig plats.
Londonborna är ökända för att inte ta notis om sina medresenä-rer, men även de mest kallhjärtade töar upp lite när de ser honom sitta där och noggrant känna av atmosfären. De knäpper kort med sina mobilkameror och går sedan till jobbet med ett leende. Att bo i London kan vara väldigt opersonligt och själsdödande. Tanken att vi på något vis muntrar upp människor får mig att le.
Att åka t-bana har dock sina risker.En kväll var vi på hemväg från centrala London och tog t-banan
till Seven Sisters, den station som ligger närmast min lägenhet. Vid den här tiden pågick en massa underhållsarbeten och reparationer i t-banan och Bob hade varit fascinerad av all utrustning och alla kablar och annat som syntes här och där.
När vi var på väg upp i rulltrappan märkte jag att Bobs svans var lite klibbig. Då jag tittade efter närmare upptäckte jag något slags svart, tjärliknande substans på svansen. Sedan såg jag att den också fanns längs sidan av kroppen, från mitt på bröstkorgen och halvvägs ut på svansen.
Det var rätt uppenbart att han hade strukit sig mot någonting under t-banefärden, för det hade inte funnits där tidigare. Jag hade ingen aning om exakt vad det var. Det såg ut som motorolja eller
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
168
mitt liv med bob
tjock smörjolja av något slag. Det såg definitivt ut att ha kommit från något mekaniskt. Jag antog att han måste ha strukit sig mot en maskin eller något.
Det enda jag säkert visste var att det kunde vara skadligt. Det verkade Bob också ha räknat ut. Jag såg att han försökte tvätta sig ren men redan hade kommit fram till att det inte var någon bra idé att slicka på det.
Jag hade ont om pengar på mobilen men hade precis så det räck-te till ett samtal så jag ringde min vän Rosemary som var veterinär och som hade hjälpt oss en gång tidigare när Bob varit sjuk. Hon älskade Bob och var alltid beredd att hjälpa till. När jag förklarade vad som hade hänt talade hon om att vad det än var så måste jag tvätta bort det.
”Motor- och maskinolja kan vara mycket giftigt för katter, sär-skilt om de sväljer eller andas in den. Det kan orsaka svåra inflam-mationer och brännskador på inre organ, särskilt lungorna. Det kan också ge andningsbesvär, kramper och till och med leda till döden i riktigt allvarliga fall”, sa hon och skrämde upp mig. ”Så du måste absolut tvätta bort det. Låter Bob dig bada honom?” sa hon. ”Om du inte får bort det bör du ta med dig honom till Blue Cross eller någon annan veterinär direkt imorgon bitti”, sa hon precis innan kontant-kortet tog slut och telefonen lade av.
Katter verkar kunna delas upp i två kategorier när det gäller bad: det finns de som avskyr det och de som älskar det. Lyckligtvis tillhör Bob helt klart det andra lägret. Faktum är att han är smått besatt av att bada.
Han älskar att klättra ner i badkaret när jag tappar upp badvatten.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
169
glädjen med bob
Han har lärt sig att jag alltid tappar upp varmt vatten snarare än skållhett och hoppar ner i karet så att han kan plaska omkring där en stund.
Det är roligt – och väldigt gulligt, förstås – att se honom gå omkring efteråt, när han lyfter och skakar på en tass i taget.
Han är också helt besatt av badkarsproppen och stjäl och göm-mer den. Det brukar sluta med att jag använder en provisorisk propp och sedan hittar den riktiga på vardagsrumsgolvet där Bob har lekt med den.
Ibland blir jag tvungen att sätta en tillbringare med en tyngd på över proppen för att hindra honom från att knycka och gömma den.
Så med tanke på allt det var det inga problem att få ner honom i badkaret för att få bort den mystiska oljan.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
170
mitt liv med bob
Jag behövde inte hålla i honom. Jag använde båda händerna till att gnida in svansen och sidan av kroppen med kattvänlig dusch-kräm. Sedan spolade jag av honom med duschen. Hans min när vat-tenstrålarna träffade hans kropp var dråplig, en blandning av grimas och flin. Till slut torkade jag honom så gott jag kunde med en hand-duk. Han behövde ingen direkt övertalning för att låta sig torkas heller. Han älskade det och spann hela tiden.
Jag lyckades få bort allt det otäcka kletet. Det fanns fortfarande en svag fläck på svansen och kroppen, men under de följande dagar-na kunde han slicka på den och den började långsamt försvinna. Jag tittade in hos Blue Cross vid Islington senare samma vecka och fick dem att kolla upp honom lite snabbt. De sa åt mig att jag inte behöv-de oroa mig.
”Lättare sagt än gjort, det finns alltid något att oroa sig för med den här grabben”, sa jag till sköterskan och insåg efteråt att jag fak-tiskt hade börjat låta lite som en förälder.
Händelsen på t-banan påminde mig om en sanning som jag alltid hade hållit i minnet. Under de år som gått sedan vi hittade varandra hade jag tämjt Bob i viss mån. Men till syvende och sist var han fort-farande en hittekatt innerst inne.
Jag kan inte vara hundraprocentigt säker, men min magkänsla är att han måste ha tillbringat en stor del av sitt liv som ung med att leva på sin kvicktänkthet på gatan. Han är Londonbo ut i klospet-sarna, och är som lyckligast när han går på upptäcktsfärd i staden.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
171
glädjen med bob
Jag ler ofta för mig själv och tänker man kan ta bort katten från gatan, men man kan inte ta bort gatan ur katten.
Han har några favoritställen. Vid Angel älskar han att besöka Islington Memorial Green, den lilla parken där han fritt kan böka omkring bland buskarna och nosa fram allt som fångat hans intres-se medan han uträttar sina behov. Det finns några övervuxna vrår där han diskret kan försvinna och få några ögonblicks avskildhet. Inte för att han är så mån om avskildhet.
Han är också väldigt förtjust i exempelvis St Giles-in-the-Fields kyrkogård alldeles bredvid Tottenham Court Road. Ofta när vi går från vår busshållplats på Tottenham Court Road mot Neal Street och Covent Garden börjar han röra på sig på mina axlar för att tala om för mig att han vill stanna till där.
Kyrkogården vid St Giles är en oas i en av stadens livligaste delar, med bänkar där man kan sitta och se världen passera revy. Av någon anledning är dock Bobs favoritplats för toalettbestyr där faktiskt fullt synlig från gatan, vid ett räcke invid en mur. Han bryr sig inte om den ström av Londonbor som passerar utan uträttar stillsamt sina behov där.
Det var ungefär samma sak när vi jobbade på Neal Street, där hans favorittoalett låg utanför en kontorsbyggnad på Endell Street. Åt det hållet vette flera våningar med konferensrum och kontor, så återigen var det inte den mest avskilda platsen i London. Men Bob kände sig avspänd där och lyckades alltid klämma in sig i buskagen så att han kunde uträtta sina bestyr så snabbt och effektivt som möj-ligt.
Var han än går på toa så är han, liksom alla katter, mycket meto-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
172
mitt liv med bob
disk. Han gräver sig ett ganska stort hål, sätter sig över det medan han uträttar det nödvändiga och börjar efteråt krafsa över jord för att dölja bevisen. Han är alltid mycket noga med att jämna till ytan så att ingen ser vad som finns där. Det fascinerar mig alltid och jag undrar varför katter gör så. Jag läste någonstans att det har med revir att göra.
Parken vid Soho Square var ett annat favoritställe att rasta på om vi jobbade i det området. Förutom att det är en av de vackraste små parkerna i centrala London hade den annat som attraherade Bob. Hundar var förbjudna, till exempel, vilket innebar att jag kunde slappna av lite mer om jag tog av Bob kopplet. Det var också en plats där Bob verkade lycklig, särskilt på sommaren. Bob är fascinerad av fåglar och parken i Soho Square var full av dem. Han satt där med uppspärrade ögon, stirrade på dem och gav ifrån sig ett lustigt litet läte, ett slags raa, raa, raa. Det lät väldigt gulligt, även om det för-modligen i själva verket var rätt illvilligt. Jag läste någonstans att forskarna tror att katter härmar ätbeteende när de ser möjliga byten. Med andra ord tränar de på att tugga dem i småbitar i munnen när de fångar dem.
Det verkar rimligt. När Bob får gå lös i parker älskar han över allt annat att jaga möss, råttor och andra djur. Vid flera tillfällen har han kommit fram till mig med något han hittat – och antagligen dödat – under sina strövtåg.
En dag satt jag och läste en serietidning på Soho Square när han kom med något rent vidrigt dinglande i munnen. Det var en del av ett råtthuvud.
”Bob, det där kommer du att bli jättesjuk av”, sa jag.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
173
glädjen med bob
Det verkade han veta bättre än jag. Jag tror inte att han hade för avsikt att äta det. Istället tog han med sig det in i en vrå och började leka med det, ungefär som han lekte med utslitna musen hemma. Nittionio gånger av hundra drog Bob till sig beundrande blickar från förbipasserande. Men vid det där speciella tillfället var det några personer som såg på honom med ren fasa.
Jag har aldrig varit en sådan där kattägare som betraktar sitt hus-djur som en liten ängel, oförmögen att göra något lömskt. Långt därifrån. Jag vet alltför väl att Bob, i likhet med alla sina artfränder, är ett rovdjur och dessutom ett mycket effektivt sådant. Om vi hade bott i någon annan del av världen hade jag varit mer bekymrad. Sär-skilt i delar av USA, Australien och Nya Zeeland har de försökt införa förbud mot att släppa ut katter efter mörkrets inbrott. De hävdar att tamkatter gör så stor skada att det utgör en fara för fram-för allt fågellivet. Det var inget problem i London. Så vad mig anbe-langade var det fritt fram för Bob att göra det som föll sig naturligt för honom. Så länge han inte riskerade att skada sig själv.
Bortsett från allt annat är det väldigt underhållande för honom – och för mig.
En dag hade vi till exempel tagit hand om Titchs hund Princess igen och jag hade bestämt mig för att ta med mig båda två till en liten park i närheten av mitt hus. Det är inte den mest glamorösa grönytan i London. Där finns en sliten basketplan och ett trädkan-tat parti. Men det räckte för dem.
Jag satt på en bänk med Bob i det extra långa koppel jag hade gjort åt honom när han plötsligt fick syn på en grå ekorre.
Princess såg den också, och snart var de båda på språng mot den.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
174
gatukatten bob
Ekorren kilade, högst förståndigt, upp i närmaste träd, men det avskräckte inte Bob och Princess.
Jag iakttog dem medan de tillsammans försökte räkna ut hur de skulle få ner ekorren ur trädet. Det var som att se polisens special-styrka försöka locka ut en skurk från en tillflyktsort.
Princess gav upp ett skall då och då i ett försök att skrämma ekorren. Varje gång ekorren dök upp eller förflyttade sig justerade båda sina positioner. Bob täckte ena sidan som ledde tillbaka över den öppna ytan mot mig, medan Princess täckte ekorrens andra möjliga flyktväg på baksidan av trädet.
De fortsatte med detta i tjugo minuter innan de till slut gav upp.En del människor trodde säkert att jag var lite rubbad. Men jag
satt där och log och småskrattade, uppslukad av varje fängslande ögonblick.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Kapitel 13
Allmänhetens fiende nr 1
Ännu en sommar var på väg och middagssolen lyste redan starkt när Bob och jag slog oss ner på en skuggig plats utanför Angels t-bane-station. Jag hade precis tagit fram en skål och fyllt den med vatten åt Bob när jag såg två män närma sig.
De var båda ledigt klädda, i jeans och tröjor. Den ena var strax under trettio medan den andra var gissningsvis runt tio år äldre, antagligen uppåt fyrtio. Nästan exakt samtidigt tog de fram ID-kort ur fickorna som visade att de var poliser, medlemmar i CSU, Com-munity Safety Unit för Islington.
”Hejsan, sir. Kan ni tala om vad ni heter?” frågade den äldre av dem.”Öh, James Bowen, hur så?””Mr Bowen, jag är rädd att vi har fått in en uppgift om att ni
skulle ha gjort er skyldig till misshandel. Det är en allvarlig sak, så vi måste be er att följa med oss till polisstationen för att besvara några frågor”, sa den yngre killen.
175
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
176
mitt liv med bob
Civilklädda poliser är ett rätt vanligt inslag på gatorna och jag har stött på min beskärda andel av dem. Lyckligtvis var de här två, till skillnad från en del av sina kollegor som kunde vara lite aggres-siva och negativt inställda till Big Issue-försäljare, mycket artiga.
När jag frågade om jag kunde få en liten stund på mig för att packa ihop mina prylar och Bob, sa de åt mig att ta all den tid jag behövde. Sedan talade de om att vi skulle promenera till deras hög-kvarter på Tolpuddle Street.
”Bör inte ta mer än några minuter”, sa den yngre polisen.Jag var förvånad över hur lugn jag var. Förr skulle jag ha blivit
panikslagen och antagligen protesterat, kanske till och med gjort våldsamt motstånd. Det var ett mått på hur mycket mer behärskad och samlad jag var nu för tiden. Dessutom hade jag inte gjort något. Jag hade inte misshandlat någon.
Polismännen verkade också rätt avspända. Medan vi promenera-de till stationen gick de helt lugnt framför mig och Bob. Emellanåt drog sig någon av dem bakåt för att gå bredvid oss. Vid ett tillfälle frågade den yngre av dem om jag förstod vad som hände och om jag kände till mina rättigheter.
”Javisst”, svarade jag.Jag visste att jag inte stod anklagad för någonting och att jag bara
hjälpte dem med deras utredning. Det fanns ingen anledning att tillkalla en advokat eller så, inte i det här skedet åtminstone.
Självklart gick tankarna på högvarv medan jag försökte räkna ut vem som hade kunnat komma med denna ”uppgift”. Jag hade redan några kandidater i åtanke.
Den mest självklara förklaringen var att någon bara försökte sabba
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
177
allmänhetens fiende nr 1
min dag. Sorgligt nog var det rätt vanligt. Jag hade sett andra försäl-jare och gatumusiker råka ut för det under årens lopp. Någon som hyste agg eller bara hade ett elakt drag framförde en anklagelse som polisen var tvungen att kontrollera. Ibland gjorde de det helt enkelt för att få bort personen från sitt säljställe och sedan lägga beslag på det själv. Det fanns en del personer, det visste jag, som inte gillade att jag hade gjort säljstället vid t-banan framgångsrikt och gärna skulle överta det. Det var otrevligt, men det var dessvärre ett faktum.
Den andra, lömskare möjligheten var att det var någon som för-sökte sabotera för min bok. Vid det här laget kände i stort sett alla inom Big Issue-gruppen till den. Fler tidningar hade nämnt saken och flera försäljare hade kommit med kommentarer, både positiva och negativa.
En av samordnarna hade berättat för mig att någon hade spritt ut att jag inte borde få lov att sälja tidningen längre. Det kände jag redan till, eftersom en försäljare i centrala London hade framfört sina invändningar i klartext och rakt i ansiktet på mig. Han hade också kallat mig en ”jävla hippieposör” vilket var rätt charmigt tyck-te jag. Dumt nog hade jag inbillat mig att jag gjorde något positivt för tidningen. Istället kändes det ibland som om jag hade blivit All-mänhetens fiende nr 1 för alla försäljare.
När vi kom fram till stationen hade båda poliserna lagt bort tit-larna med Bob. De verkade helt bedårade av honom, så till den grad att han fick högsta prioritet när vi kom till stationen.
”Okej, vi ser till att ordna för Bob innan vi tar in dig på arresten”, sa den äldre polismannen.
Vi fick snart sällskap av en blond, uniformerad, kvinnlig polis
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
178
mitt liv med bob
strax under trettio. Hon gav genast Bob sin fulla uppmärksamhet. Han låg fortfarande virad runt mina axlar och försökte smälta den obekanta omgivningen.
”Jaha, är det här Bob?” sa hon och sträckte fram handen och smekte honom. Han verkade genast bli förtjust i henne och gned snart huvudet mot hennes hand samtidigt som han spann.
”Tror du att han skulle ha något emot om jag tar upp honom?” frågade hon.
”Nej, kommer han till dig så gör det du”, sa jag, som anade att han redan kände sig avspänd med henne.
Som jag hade misstänkt lät han henne lyfta upp honom.”Du kan väl följa med mig så ska vi se om vi kan ordna något gott
att äta eller dricka åt dig?” sa hon.Jag såg efter dem medan de gick bakom receptionsdisken till ett
kontorsutrymme med skrivbord, kopiatorer och faxar. Bob blev fas-cinerad av alla röda lampor och brummande maskiner och var nöjd därinne. Så jag lämnade honom där medan jag gick iväg med polis-männen.
”Oroa dig inte, han är trygg hos Gillian”, sa den yngre polisen till mig när vi gick igenom ett par dörrar in på arresten. Jag var säker på att han hade rätt.
När vi gick in i ett förhörsrum fick jag plötsligt fjärilar i magen. Jag hade fått förklarat för mig att jag skulle frågas ut om ett så kal-lat drogrelaterat brott. Det var brott som snatteri, rån eller misshan-del som drogmissbrukare eller langare begick för att kunna köpa droger. Därmed visste jag att jag antagligen skulle bli tvungen att göra ett drogtest och lämna fingeravtryck.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
179
allmänhetens fiende nr 1
Tänk så det hade förändrats! Något år tidigare skulle detta ha gjort mig allvarligt oroad. Men nu hade jag inga betänkligheter alls när de utförde ett så kallat Cozarttest och topsade mig i munnen efter spår av heroin eller kokain. Jag visste att jag var drogfri. Det talade jag om för poliserna, men de sa att de inte hade något val.
”Det är obligatoriskt numera är jag rädd”, sa den ena. När väl det var avklarat bad de mig att sätta mig och ställde några frågor.
De frågade om jag hade varit på en viss plats i Islington dagen före. Adressen lät inte alls bekant. Sedan nämnde de namnet på en kvinna.
Flera år tidigare, när jag var som djupast inne i drogmissbruket och hade blivit gripen för snatteri ett par gånger, hade jag lärt mig att bara svara ”inga kommentarer” på sådana här frågor. Men jag viss te att det var väldigt irriterande för polisen, så jag försökte vara samarbetsvillig.
”Jag skulle gärna vilja hjälpa er, men ärligt talat förstår jag inte vad ni pratar om”, sa jag.
De blev inte alls arga eller påstridiga i utfrågningen. De körde inget ”snäll snut, elak snut”-nummer. De bara nickade åt mina svar, gjorde lite anteckningar och så var det inte mer med det. Efter unge-fär tio minuter, om ens det, var vi klara.
”Okej, mr Bowen, ni får lov att stanna här en stund medan vi undersöker det här närmare”, sa den yngre polismannen.
Vid det här laget hade det blivit en mycket klar, solig eftermid-dag. Jag ville otåligt återförenas med Bob och återgå till jobbet. Men klockan tickade på och innan jag visste ordet av började skuggorna bli längre. Det var väldigt frustrerande, och jag var dessutom orolig
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
180
mitt liv med bob
för Bob. Vid ett tillfälle kom en polis och erbjöd mig en kopp te, så jag frågade om honom.
”Det är ingen fara, han är kvar hos Gillian på bottenvåningen”, sa han. ”Tror att hon har varit ute och skaffat lite godsaker till honom, så han är rätt nöjd därnere.”
Till slut kom de båda poliserna som först kontaktat mig tillbaka in i förhörsrummet.
”Jag är rädd att vi har slösat bort både din och vår tid”, sa de. ”Personen som framförde den här anklagelsen per telefon är inte beredd att komma in och göra en formell anmälan. Så det finns inget som styrker anklagelsen mot dig och därmed blir det inget åtal.”
Jag var förstås lättad. Jag var arg också, men beslöt att hålla inne med ilskan. Det var ingen vits att framföra ett formellt klagomål eller hota med att vidta rättsliga åtgärder, särskilt som alla hade varit så hyggliga. Det var lika bra att bara sticka därifrån och återgå till jobbet.
Det jag först och främst oroade mig för var, återigen, Bob. Vad hade de gjort med honom hela den här tiden?
Jag måste gå ner till receptionen för att kvittera ut mina tillhörig-heter. Bob var där tillsammans med Gillian, och han såg lika nöjd ut som när jag hade lämnat honom. Men så fort han såg mig började han vifta på svansen och spetsade öronen. Han hoppade in i min famn.
”Oj, det är någon som är glad att se dig”, sa Gillian.”Har han uppfört sig?” frågade jag.”Han har varit superduktig. Eller hur, Bob?” sa hon.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
181
allmänhetens fiende nr 1
Jag såg att hon hade ordnat en hörna åt honom på sitt rum. Hon talade om att hon hade varit ute och handlat kattmjölk, en påse blötmat och en jättepåse med hans favoritgodis. Inte undra på att han var så nöjd, tänkte jag.
Vi pratade en stund medan de hämtade min väska och väst från var de nu hade legat medan jag blev utfrågad på övervåningen. Gil-lian berättade att Bob i vanliga fall skulle ha placerats tillsammans med eventuella hittehundar.
”Om du hade blivit kvarhållen över natten skulle vi ha blivit tvungna att fundera på att sätta honom där”, sa hon. ”Men som tur är behövs inte det nu.”
Jag hade snart blivit officiellt försatt på fri fot. De båda polismän-nen var ursäktande igen.
”Bara någon som ville jäklas, antar jag”, sa jag till dem och skaka-de hand med dem innan jag gick.
När jag kommit ut från stationen var solen på väg ner. Hela dagen hade jag haft paranoida tankar om att någon skulle ha stulit mitt säljställe, så jag gick tillbaka till Angel bara för att kolla. Till min lättnad stod det ingen där.
”Är du okej, James?” frågade en av blomsterförsäljarna.”Jadå, det var bara någon som tyckte det var ett kul skämt att
anmäla mig för misshandel.””Menar du det? Vad är det för fel på folk?” sa han och skakade på
huvudet i avsky.Det var en bra fråga, en som jag tyvärr inte hade något som helst
svar på.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
182
mitt liv med bob
Ungefär en vecka till tio dagar senare stod Bob och jag och sålde tid-ningar i rusningstid när en attraktiv, blond dam kom fram till oss. Bob verkade känna igen henne och böjde på huvudet mot henne när hon hukade sig ner bredvid honom.
”Du minns inte mig, va?” sa hon till mig medan hon klappade om honom.
Det var så många ansikten som fladdrade förbi oss varje kväll utanför t-banan att det var svårt att registrera alla. Hon såg uppen-barligen att jag tänkte febrilt.
”Tolpuddle Street-stationen? Det var jag som såg efter Bob här-omveckan”, sa hon och log.
”Åh, javisst, självklart. Ursäkta”, sa jag, uppriktigt generad. ”Visst var det Gillian?”
”Ser ut som om ni mår bra båda två”, sa hon.En del poliser hade stannat till för att prata med oss under årens
lopp, men hon verkade inte vara i tjänst.Till att börja med bar hon inte uniform.”Är på väg hem efter mitt pass”, sa hon när jag förde detta på tal.
”Vi fick inte direkt tillfälle att prata när ni var på stationen härom-dagen, av förklarliga skäl”, sa Gillian. ”Så hur kom det sig att ni två träffades?”
Hon log och skrattade högt ett par gånger när jag berättade om vår första tid tillsammans.
”Själsfränder låter det som”, sa hon.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
183
allmänhetens fiende nr 1
Hon såg att jag var upptagen och att rusningstiden började komma igång på allvar, så hon gick snart vidare.
”Jag kanske tittar förbi och hälsar på er igen om det är okej”, sa hon.
”Javisst”, sa jag.Hon höll ord och började snart stanna till med jämna mellanrum
för att hälsa på oss, och ofta hade hon med sig presenter till Bob. Han verkade vara uppriktigt svag för henne.
Gillian var generös mot mig också. En gång hade hon med sig kaffe, en smörgås och en kaka från ett av de trendiga smörgåskafé-erna i trakten. Vi småpratade en stund och undvek båda det som hänt på stationen några veckor tidigare. På sätt och vis var jag nyfi-ken på vem som hade kommit med den där anklagelsen mot mig, men jag förstod att hon inte kunde gå in på detaljer. Det skulle ha varit för riskabelt för henne.
Jag förklarade för henne att vi skulle ge ut en bok och att det mest av allt verkade ha gett upphov till fientlighet.
”Äsch, oroa dig inte för det. Folk är alltid avundsjuka på andras framgångar. Det låter toppen”, sa hon. ”Dina vänner och din familj måste vara så stolta över dig.”
”Ja, det är de”, sa jag, gav henne ett fåraktigt leende och tände en cigarett.
Ärligt talat hade jag förstås inte så många vänner. Förutom Belle fanns det ingen jag kunde vända mig till – i med- eller motgång. Jag hade Bob och mer än så var det inte.
Det var, delvis, den tillvaro jag själv hade skapat. Jag var en pro-dukt av den miljö där jag hade tillbringat de senaste tio åren.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
184
mitt liv med bob
När jag gick på droger hade jag dragit mig undan från världen. Mina viktigaste relationer på den tiden var med mina langare. Men även nu när jag var drogfri hade jag svårt att skaffa vänner. Det fanns flera anledningar till det. Pengar för det första. För att bli vän med folk måste man gå ut och umgås vilket kostar pengar, så det gjorde jag sällan. Men på ett djupare plan hade jag också svårt för att lita på andra. Under den värsta perioden av mitt drogberoende hade jag bott på härbärgen där man visste att vem som helst kunde stjäla alla ens ägodelar när som helst. Till och med medan man sov. Så jag hade blivit mycket försiktig. Det var sorgligt, men jag kände fortfa-rande så i stor utsträckning. De senaste veckornas händelser hade understrukit det. Någon hade falskeligen anklagat mig för misshan-del. Vad vet jag, det kunde vara någon jag träffade varenda dag. Det kunde vara någon jag betraktade som en ”vän”.
Så när jag iakttog Bobs samspel med Gillian önskade jag på sätt och vis att min tillvaro kunde vara lika enkel och sorglös som hans. Han hade träffat henne under märkliga omständigheter men genast känt att han kunde lita på henne. Han förstod instinktivt att hon var en hygglig person och hade därför bemött henne som en vän. Jag visste att det inte skulle bli lätt, men jag behövde följa hans exempel i större utsträckning. Jag behövde ha samma tilltro. Men för att kunna ha det måste jag förändra min tillvaro. Jag måste komma bort från gatan.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
185
Kapitel 14
Stolthet och fördom
Det var första lördagen i juli och gatorna i centrala London var full-packade under den årliga Gay Pride-festivalen. West End var ett hav av färger – ja, mest rosa – och värmen hade lockat dit ännu fler firare än vanligt. Enligt nyheterna hade en miljon människor gett sig ut på gatorna för att titta på den enorma paraden med vagnar fyllda med drag queens, dansare och spektakulära dräkter som ring-lade sig fram från Oxford Circus via Regent Street till Trafalgar Square.
Jag hade bestämt mig för att slå två flugor i en smäll och till-bringade dagen med att titta på vagnarna och de fantastiska utstyrs-larna samtidigt som jag sålde en del tidningar på ett säljställe på Oxford Street nära t-banestationen Oxford Circus.
Det var en lukrativ dag för alla Big Issue-försäljare, så som ”besö-kare” från Islington såg jag noga till att följa reglerna. En del säljstäl-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
186
mitt liv med bob
len, som min plats utanför Angels t-banestation, är reserverade för en enskild auktoriserad försäljare medan andra, som det här, är öppna för alla under förutsättning att ingen annan arbetar där just då. Jag hade också varit noga med att inte sälja medan jag var på väg någonstans. Jag hade råkat illa ut på grund av den regeln tidigare och ville inte att det skulle hända igen.
Under det tiotal år jag hade tillbringat på gatorna hade Gay Pride vuxit från en liten, rätt politisk marsch till en av stadens största gatu-fester. Bara Notting Hill Carnival var större. I år trängdes folk i fyra eller fem led på en del ställen, men alla var på otroligt bra humör, inklusive Bob.
Han hade blivit van vid att vistas i stora folkmassor. Förut hade han varit rädd för folk i riktigt skrämmande utstyrslar. Han hade sprungit bort en gång några år tidigare efter att ha sett en kille i en konstig, överdimensionerad dräkt utanför Ripley’s Believe It Or Not-museet vid Piccadilly Circus. De år han tillbringat med att vandra på Londons gator och då i synnerhet i Covent Garden verkade dock ha dämpat hans rädsla. Han hade sett allt från egendomliga, silvermå-lade mänskliga statyer till franska eldslukare och enorma drakar vid det kinesiska nyåret. Idag rådde ingen brist på extrema utstyrslar och folk som blåste i horn och visslor men han tog alltsammans med ro. Han satt på mina axlar hela tiden, sög i sig feststämningen och älskade all uppmärksamhet han fick från den stora folkmassan. Många visste vad han hette och bad att få ta bilder på sig själva till-sammans med oss två. Ett par stycken sa till och med att de såg fram emot att få läsa om oss i boken.
”Vi måste skriva den först”, sa jag halvt om halvt på skämt.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
187
stolthet och fördom
När festivaltåget dragit förbi sent på eftermiddagen begav Bob och jag oss mot Soho Square där det fanns en musikscen och en del andra arrangemang och vek in på Old Compton Street, hemvist för många av Londons populäraste gaybarer. Gatan var helt fullpackad av folk, varav många varit med i paraden och nu kopplade av med några drinkar. När vi kommit ungefär halvvägs längs gatan bestäm-de jag mig för att ta en cigarett. Jag hade ingen tändare på mig så jag stannade till vid ett bord utanför en av pubarna och bad att få låna en. Till min förvåning plockade en gay kille som var klädd i enbart ett par rosa kalsonger, ett par änglavingar och en gloria, fram en tän-dare. Jag ville inte tänka på var han hade förvarat den.
”Var så god, kompis. Fin katt förresten”, sa han när han tände min cigarett åt mig.
Jag stod fortfarande och pratade med killen när jag kände att någon knackade mig på axeln. Jag vände mig om och fick se en fält-arbetare som heter Holly. Eftersom hon var klädd i shorts och t-shirt antog jag att hon inte var i tjänst, felaktigt visade det sig.
”James. Du säljer på gatan”, sa hon. ”Nej, det gör jag inte, Holly. Jag stannade för att be den här kil-
len om eld. Fråga honom om du vill”, sa jag.”Du sålde på gatan, James. Jag såg dig”, sa hon obevekligt. ”Jag
blir tvungen att rapportera dig.”Jag blev helt paff.”Vad? Äh, kom igen, Holly. Tänker du rapportera mig för att jag
ville låna en tändare?” protesterade jag och greppade väskan där jag nu bara hade ett par osålda tidningsexemplar kvar. ”Jag är klar för idag. Jag hade inte ens några tidningar framme.”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
188
mitt liv med bob
”Visst, säkert”, sa hon med riktigt spydigt tonfall innan hon för-svann i vimlet.
Jag visste inte riktigt om jag skulle ta hennes hot på allvar eller ej. Alla fältarbetare var olika. En del fullföljde sina hot, andra framför-de dem enbart för att framhäva en poäng. Jag bestämde mig för att hon inte skulle få förstöra min dag och fortsatte njuta av feststäm-ningen.
Jag tog ledigt på söndagen och gick tillbaka till jobbet på månda-gen som vanligt. Vid det laget hade jag helt glömt bort Holly. Det var på onsdagen som problemen började.
När jag kom till Islington strax före lunchdags gick jag till Rita, samordnaren vid Islington Green, för att köpa fler tidningar.
”Ledsen James, jag kan inte sälja några till dig. Du står på ’kallas till möte’-listan”, sa hon.
”Vad?!””Tydligen var det någon som såg dig promenera omkring och
sälja i West End. Du känner till rutinerna. Du måste åka in till huvudkontoret i Vauxhall.”
”Jävla Holly”, sa jag för mig själv.Det var fruktansvärt irriterande av alla möjliga skäl. För det för-
sta var det förstås rent nonsens att påstå att jag hade gått omkring på gatan och sålt. Jag hade haft problem med det förut, främst där-för att det var så många människor som tog kontakt med mig och Bob när vi rörde oss i London.
Jag visste att jag inte fick sälja tidningar medan jag var på väg någonstans. Jag fick bara göra det från ett fast säljställe. Det hade jag alltid försökt förklara för folk, och även om en del blev förvirrade
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
189
stolthet och fördom
eller till och med förolämpade brukade de för det mesta gå vidare utan att ge mig någonting. Dessvärre behövde bara en annan Big Issue-försäljare eller en fältarbetare se att jag hade något slags kon-takt med en utomstående person för att de skulle lägga ihop två och två och få det till fem.
Det var dödstrist att behöva åka bort till Vauxhall, men jag visste att jag måste hålla igång mitt säljställe vid Angel. Boken var bara något tillfälligt, jag visste att jag inte kunde vända ryggen åt det som fortfarande var min brödföda.
På Big Issues kontor blev jag tvungen att sitta och vänta i en halv-timme innan jag fick träffa en arbetsledare. När jag till slut blev inropad talade killen om för mig att mitt namn hade blivit nämnt vid fältarbetarnas veckomöte där de diskuterar dispyter om säljstäl-len, försäljare som missköter sig och andra problem.
”Jag är rädd att du blir avstängd en månad eftersom en fältarbe-tare såg dig sälja vid ett kafébord”, sa han.
Jag försökte försvara mig. Men jag talade för döva öron. Hos Big Issue var man skyldig om man inte formellt överklagade. Jag hade genomgått den proceduren förut, när jag var baserad i Covent Gar-den. Även då hade jag orättvist blivit beskylld för att sälja på otillåt-na ställen och mitt ord kom att stå mot deras. Mitt ord var uppen-barligen inte mycket värt och jag förlorade.
Jag insåg att det var meningslöst att överklaga den här gången så jag beslöt att ta det med jämnmod och acceptera avstängningen. Jag undertecknade de nödvändiga papperen, lämnade in min väst och mitt ID-kort och åkte hem, upprörd men uppgiven inför det faktum att läget var som det var.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
190
mitt liv med bob
”Hur går det där talesättet? Den som gör något gott får alltid sitt straff ”, sa jag till Bob när vi satt på t-banan på väg hem.
Jag tänkte att eftersom boken inte var färdigskriven än skulle jag ägna den här månaden åt att göra det, uppträda som gatumusiker emellanåt och sedan återvända till Angels t-banestation. Om det ändå hade varit så enkelt.
När månaden hade gått åkte jag tillbaka till Big Issues kontor. Jag var inte säker på om jag skulle få tillbaka västen och ID-kortet den dagen så jag tog med mig gitarren, ifall jag behövde fortsätta spela. Jag hade inte behövt oroa mig, jag fick veta att jag hade avtjänat mitt ”straff ” och fick tillbaka mina grejor. Jag köpte också en bunt tid-ningar att ta med mig till Angel.
”Dags att börja jobba igen, Bob”, sa jag när vi tog en buss tillba-ka över Themsen.
Framme vid Angel kom jag ut från stationen och såg att säljstäl-let var tomt. Det var fortfarande registrerat på mig, så tekniskt sett borde ingen annan vara där, även om jag inte skulle ha blivit förvå-nad om någon hade tagit chansen. Så jag plockade fram mina grejor som vanligt och satte igång att jobba igen.
Jag hade varit där i ungefär en halvtimme när en annan försälja-re dök upp. Det var en kille som jag hade sett då och då. Han var ganska ny hos Big Issue och hade en rätt luggsliten och ilsken gam-mal hund.
”Vad håller du på med? Det här är mitt säljställe”, sa han.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
191
stolthet och fördom
”Nej, det är det inte”, sa jag med förvirrad min. ”Det har varit mitt i över ett år nu.”
”Det kanske var ditt säljställe för ett år sedan, men nu är det mitt. Jag står registrerad på det på huvudkontoret.”
”Vad? Jag förstår verkligen inte vad du pratar om, grabben. Bob och jag ingår i inredningen här. De har till och med skrivit om oss i tidningarna”, sa jag och försökte fortsätta vara resonabel.
Han bara ryckte på axlarna och blåste upp kinderna.”Vad ska man säga?” muttrade han. ”Gå och prata med Rita. Hon
kan tala om hur det ligger till.” ”Det ska jag, grabben, det kan du vara lugn för”, sa jag och tåga-
de raka vägen över High Street mot samordnarens plats på Islington Green.
Det stod genast klart att något var på tok, för Rita fick en olyck-lig min när hon såg mig.
”Åh, hej James”, sa hon och vägrade se mig i ögonen. ”Du. Det var inte mitt beslut. Jag sa åt honom att det var ditt säljställe och att du var avstängd en månad. Han höll sig borta i fjorton dagar men sedan åkte han bort till Vauxhall och någon där gick över huvudet på mig. De sa åt honom att han kunde få det på heltid. Jag kunde ingenting göra.”
Jag blev chockad. Ett ögonblick var jag mållös.Det låter kanske skrytsamt, men jag hade förvandlat det där sälj-
stället till en guldgruva för Big Issue, och för mig själv så klart. Innan jag kom dit var det ingen som hade velat arbeta där. Tidigare hade man alltid ansett att folk hade för bråttom för att sakta ner där. De hade inte tid att prata med en försäljare. Men jag hade, mycket tack
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
192
mitt liv med bob
vare Bob förstås, etablerat mig där. Till och med fältarbetarna hade sagt att antalet personer som kom för att träffa oss var häpnadsväck-ande. Och antalet sålda tidningar likaså.
”Jag kan inte fatta att de har gjort så här mot mig”, sa jag till Rita och försökte begripa varför det hade hänt. ”Är det för att jag fått den här bokgrejen och de tror att jag inte behöver sälja längre?” sa jag. ”För i så fall har de fått det alldeles om bakfoten. Det är bara en kortlivad grej. Jag måste fortsätta arbeta långsiktigt.”
Men Rita gav inte mycket respons. Hon bara skakade på huvu-det och sa ”Jag vet inte” eller ”Jag är ledsen”.
Till slut stormade jag bara därifrån, med Bob på axlarna.När jag ser tillbaka är jag inte stolt över det jag gjorde därnäst,
men jag kände mig så lurad och illa behandlad att jag beslöt mig för att ta saken i egna händer.
Jag gick tillbaka till t-banestationen och fram till killen.”Här kompis, här har du 20 pund för säljstället. Vad sägs om det?”
sa jag.Han funderade ett ögonblick, tog sedan sedeln, plockade upp
sina tidningar och gick därifrån med hunden i släptåg. Jag hade knappt varit där i tio minuter när han kom tillbaka, den här gången med Holly i släptåg.
”James, det här är inte ditt säljställe längre”, sa hon.”Jo, det är det. Jag betalade just den där killen 20 pund för att få
tillbaka det”, sa jag.”Det fungerar inte så och det vet du, James”, sa hon.Nu gick det runt i skallen på mig. Jag kunde inte begripa varför
de gjorde så här mot mig. Hade jag uppfört mig illa? Var jag så
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
193
stolthet och fördom
impopulär bland Big Issue-folket? Det måste jag vara. De verkade vara ute efter mig allihop.
”Får jag tillbaka mina 20 pund då?” sa jag till killen.”Nej. Jag har inte fått in några pengar än”, sa han.Jag såg att han inte hade köpt några tidningar, så han kunde inte
ha gjort av med de 20 punden. Nu tappade jag greppet helt och bör-jade spela gitarr några meter från mitt vanliga säljställe.
”James, vad håller du på med?” sa Holly. Jag struntade i henne och fortsatte spela.
Hon slank iväg en stund men kom tillbaka med en polis och en annan fältarbetare, John, i släptåg.
”Jag måste tyvärr be er att gå härifrån, sir. Annars har jag inget annat val än att ge er en varning”, sa polismannen.
”James, du måste lämna in din väst och ditt ID-kort också”, sa Holly. ”Du kommer att få en ny avstängning för det här.”
Jag hade fått tillbaka dem bara ett par timmar tidigare. Men jag lämnade över dem.
Den här gången visste jag att Big Issue skulle utfärda ett ännu strängare straff, och jag skulle bli avstängd i sex månader. Jag bestäm-de mig för att det fick vara nog. Jag bestämde mig för att sluta jobba åt dem. Det kändes inget vidare. Att sälja tidningen hade gjort underverk för mig. Men jag kände mig så oerhört orättvist behand-lad.
Jag är inte någon ängel. Ärligt talat tror jag inte att någon som säljer Big Issue är det. Vi har alla våra fel. Annars skulle vi väl inte arbeta på gatan? Jag insåg också att jag förmodligen hade överreage-rat och tappat humöret när jag upptäckte att mitt säljställe hade
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
194
mitt liv med bob
getts till någon annan. Jag kände mig helt enkelt sviken, särskilt eftersom Bob och jag hade blivit inofficiella ambassadörer för tid-ningen. Sedan vi hade deltagit i den första nattvandringen hade vi i praktiken varit ansiktena utåt för evenemanget och hade figurerat i mycket av publiciteten inför den andra vandring som hade ägt rum. Vid det här laget hade jag också varit med i Islington Tribune ett par gånger och i Camden Journal. Till och med The Independent hade publicerat en artikel. I varenda en nämndes att jag sålde Big Issue. Det var den sortens positiva publicitet som de ville ha. Vi förkropps-ligade organisationens grundsyn: de hade hjälpt oss att hjälpa oss själva. Eller det tyckte i alla fall jag.
Jag började undra om de såg saken annorlunda. Kanske tyckte de att jag började bli för styv i korken. Jag grävde faktiskt fram mitt ursprungliga kontrakt med dem för att se om jag kanske hade bru-tit mot några regler genom att gå med på att skriva en bok. Men, förvånansvärt nog kanske, fanns där inget sådant. Big Issue-försälja-re brukade förstås vanligen inte få kontrakt med stora förlag.
Det var väldigt förvirrande. Jag visste verkligen inte vad jag skul-le tro. Än en gång började jag undra om Bobs och min profilering var ett dubbeleggat svärd. Men jag visste vad jag måste göra.
Jag åkte inte till Vauxhall för att underteckna mitt halvårs avstängning. Vad mig anbelangade hade jag sålt mitt sista exemplar av tidningen. Jag var utled på alla intriger och knivar i ryggen. Det lockade fram det värsta hos folk – men mer oroande var att det lock-ade fram det värsta hos mig. Hädanefter måste jag koncentrera mig på Bob, boken och allt som lockade fram det bästa hos mig.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Kapitel 15
The one that saves me
Efter dramat vid Angel kände jag mig deprimerad och vilse en tid. Innerst inne visste jag att jag hade gjort rätt, men vissa stunder oro-ade jag mig ändå för att ha gjort något dumt. Jag var ängslig för att ha blivit ovän med Big Issue och att det på något vis skulle komma att straffa sig.
Det tog mig någon vecka att ta mig ur det. Jag läxade upp mig själv. Jag sa åt mig att jag inte kunde grubbla över det här i all evig-het. Jag måste gå vidare, och framför allt måste jag fokusera på det som var positivt, särskilt boken.
Den hade levererats till förlaget, som verkade nöjt med den. Jag hade så smått undrat om de skulle få kalla fötter när de läste den. Min historia var inte världens mest romantiska eller glamorösa berättelse. Livet på gatan som jag hade beskrivit var bistert och, emellanåt, mycket obehagligt. Under ett par veckor efter det att
195
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
196
mitt liv med bob
Garry och jag hade lämnat in manuset väntade jag mig halvt om halvt att få ett telefonsamtal där de sa att ”tyvärr, vi har gjort ett för-färligt misstag”. Men det hände inte. Istället sa de att de skulle ge ut den till våren, i mars.
Nu hade jag ett mål i sikte, men under tiden måste jag fortsätta tjäna pengar, så jag återgick till gatumusicerandet – och till Covent Garden.
Mina känslor var blandade. Nackdelen var att det här, efter att ha sålt Big Issue i ett par år, kändes som något av ett steg bakåt. Att vara gatumusiker är, på sätt och vis, bara ett pinnhål ovanför tiggeri. Jag hade trott att jag hade lämnat den tiden bakom mig.
Det andra problemet var att min röst hade blivit sämre. Att ropa ”Big Issue, Big Issue”, hundratals och åter hundratals gånger varje dag var mer ansträngande för struphuvudet än att sjunga en och annan melodisk låt. Så när jag tog gitarren och började sjunga igen kände jag att jag låg klart under min normala nivå, och definitivt jämfört med senast jag hade uppträtt. Att spela gitarr långa stunder krävde också viss tillvänjning. Jag hade till exempel inga förhårdna-der på fingrarna.
Det var nackdelarna, men det fanns fördelar också. Jag försökte fokusera på dem.
Framför allt var det ett steg mot oberoende. Big Issue hade utan tvekan haft ett gott inflytande på mitt liv. Det vägledande mantrat hade varit att man erbjöd ett handtag istället för bidrag. Det hade definitivt stämt i mitt fall. Det hade hjälpt mig att få lite stadga i till-varon. Utan dem skulle jag antagligen aldrig ha blivit ombedd att skriva en bok.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
197
the one that saves me
Ja, jag hade haft svårt att följa reglerna inom en organisation. En del berodde på otur, en del på att personligheter krockade, men en del – måste jag erkänna – berodde på mig. Jag var inte så bra på att handskas med auktoriteter. Det hade jag aldrig varit.
Så att vara min egen igen kändes bra. Det kändes som om jag hade fått min frihet tillbaka.
Det andra stora pluset var förstås att Bob och jag var mer välkän-da nu. Tack vare det som skrivits i tidningarna och på nätet var vi smärre kändisar i trakten.
Från första dagen som gatumusikant var det tydligt att vi nu drog större publik än förut. Det fanns tillfällen när vi var omgivna av små halvcirklar av turister och shoppare, som knäppte med sina kameror och hukade sig ner för att klappa Bob. Jag blev chockad över hur många människor som talade språk som jag inte ens kände igen och som log, pekade och sa: ”Åååh, Bob.”
Bob verkade njuta av uppmärksamheten. En av de mest önskade låtarna var ”Wonderwall” av Oasis. Det var en lättspelad låt. Jag satte bara en capo på andra greppbandet på gitarren och började spela. Jag hade spelat den hundra gånger, men nu, varje gång jag slog an de välbekanta ackorden, så berörde texten mig mycket mer, särskilt den där raden i refrängen som går: ”Maybe you’re gonna be the one that saves me”. När jag tittade ner på Bob insåg jag att den hade kunnat vara skriven för honom. Det var inte tal om något ”kanske”. Han hade räddat mig.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
198
mitt liv med bob
En annan positiv sak med Covent Garden var förstås att det aldrig någonsin blev långtråkigt där. Jag mindes snart att platsen hade en helt egen rytm och ett eget liv. Allra mest liv och rörelse var det vid kvällsrusningen, runt 19-tiden, när horder av folk åkte hem från jobbet och ännu större horder vällde in för att besöka barer, restau-ranger, teatrar och operahus.
När man såg världen passera förbi från vår plats på Neal Street var det aldrig svårt att se vem som var på väg vart. Man såg på långt
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
199
the one that saves me
håll vilka ungdomar som var ute för en klubbkväll. Det var minikjo-lar och skyhöga klackar, skinnjackor och hårgelé. Operaälskarna var ofta de mest välklädda, ofta med männen i smoking och kvinnorna i överdådiga aftonklänningar med en rejäl portion bling därtill för säkerhets skull. Man kunde höra hur det rasslade om en del av dem när de gick i riktning mot torget och Royal Opera House. Området var fullt av särpräglade individer. När vi inrättade oss i våra gamla vanor tycktes vi återigen dra till oss vår beskärda andel av dessa.
En eftermiddag, ett par veckor in på sommaren, lade jag märke till ett obekant ansikte på trottoaren några meter ifrån oss.
Det var inte ovanligt att andra personer placerade sig i området och försökte tjäna några pund. Jag hade inget emot det, så länge de inte störde vår försörjning. De enda rivaler som verkligen irriterade mig var chuggers, de frilansande välgörenhetsarbetare som emellanåt svärmade över ett område och terroriserade folk.
Jag var ingen hycklare. Vi behöver alla försörja oss, och jag hade själv varit lite påstridig när jag sålde Big Issue. Men chuggers gick för långt, och deras beteende kunde vara så oförskämt och påträngande att det var på gränsen till trakasseri.
Den här killen var dock absolut inte sådan. Han var mörkhyad och riktigt elegant klädd i kostym. Han hade en märklig korg som han ställde ner på marken. Jag gissade att han var något slags under-hållningsartist, men jag hade ingen aning om vad som var att vänta.
Jag blev nyfiken och satt där och betraktade honom en liten stund, hoppades att han skulle kunna lindra vardagstristessen. Jag blev inte besviken. Snart hade han stoppat ner handen i korgen och plockat fram en gulaktig orm, som han sedan lade runt halsen. Jag
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
200
mitt liv med bob
är ingen ormexpert, men jag skulle ha beskrivit den som en albino-pytonorm. Den var rätt tjock och knappt en meter lång. Sedan bör-jade han leka med den och be om gåvor från förbipasserande.
”Titta Bob, här har vi en ormtjusare”, sa jag och log medan jag såg det imponerande djuret ringla sig runt killen.
Bob bedömde noggrant situationen, men det var tydligt att han inte riktigt förstod vad som pågick. Vi var säkert tio meter bort och han kunde inte se ordentligt, så han lade sig tillrätta i sin favorit-ställning i skuggan igen och tog sig en eftermiddagslur.
Killen hade varit där i ungefär fyrtio minuter eller så när han kom fram för att hälsa. Han hade fortfarande ormen runt halsen som om den var ett osedvanligt stort smycke.
”Hej på er, hur står det till idag?” sa han, med stark brytning som jag gissade var portugisisk eller kanske brasiliansk.
Bob hade legat och dåsat i eftermiddagssolen men satte sig upp och tog en rejäl titt på den märkliga besökaren. Jag såg att han fun-derade febrilt medan han försökte räkna ut vad det här var för slags varelse – och ifall den var en välkommen närvaro i hans värld. Det tog honom ingen lång stund att dra sina slutsatser.
När Bob sträckte fram huvudet för att titta närmare bestämde sig ormen för att sticka ut sin långa, kluvna tunga och ge ifrån sig en rätt skrämmande väsning. Det var som något ur Djungelboken.
Bob blev vettskrämd. Han lät höra ett högt, ylande läte och hop-pade upp mot mig och tiggde om att jag skulle sätta honom på axlarna. Jag var rätt säker på att om jag inte hade haft hans sele fäst vid mig skulle han ha rusat iväg, precis som han gjorde en gång borta i Angel när en aggressiv hund kastade sig emot honom.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
201
the one that saves me
”Ursäkta hör du, var inte meningen att skrämma din katt”, sa kil-len när han insåg vad han hade gjort och tog ner ormen från axlar-na. ”Jag flyttar på mig och ser hur det går längre bort på gatan.”
Resten av eftermiddagen var Bob på helspänn. Han var så para-noid inför utsikten att möta en orm till att han gång på gång anföll remmarna på min ryggsäck. Han hade suttit på den ryggsäcken i flera år och det hade aldrig varit något problem. Men plötsligt måste allt som påminde honom om den gula pytonormen behandlas med extrem misstänksamhet. Han bet gång på gång tag i remmarna och ruskade dem, som för att kolla om de levde eller ej.
Det tog Bob några dagar att komma över ormen. Han blev lite nervös så fort någon kom fram till oss på gatan eller någon annan-stans och tittade hela tiden på deras axlar, som om han var orolig för att någon låg på lur där. Det måste ha varit förvirrande för honom. Under alla dessa år hade han varit det enda djur som red runt på gatorna draperad runt halsen på en människa. Jag tror att det gjorde honom helt ställd att se ett annat djur där, särskilt ett som såg så främmande och skrämmande ut.
Alltihop var förstås bara vardagsmat i Covent Gardens knäppa värld.
Inte alla på gatan var så förstående. Det var fortfarande en konkur-rensinriktad och ibland aggressiv plats, full av folk som bara tänkte på sig själva.
Bob och jag fördrev nöjt en eftermiddag på Neal Street en dag
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
202
mitt liv med bob
när en ung kille ställde upp en förstärkare och en mikrofon. Han var klädd som en skejtarkille och hade basebollkeps och Nikeskor. Jag såg när han plockade fram sina grejor och väntade på att ett instru-ment skulle dyka upp, men det gjorde det inte. Han hade bara en mikrofon.
Jag struntade i honom och återgick till att spela min egen musik.Men det gick inte att ignorera honom någon längre stund. Inom
några minuter hörde jag ett öronbedövande, repetitivt ljud dåna fram. Den unga killen struttade omkring med micken mot läpparna och ”beatboxade”. Jag gillar de flesta musikstilar men det här var verkligen inte min grej. Vad mig anbelangade var det inte ens musi-kaliskt, det var rena rama oljudet.
Det var tydligt att Bob höll med mig. Kanske eftersom han har tillbringat så mycket tid med att lyssna medan jag spelar akustisk gitarr verkar han tycka om den sortens musik. Han har också blivit van vid något tyngre rock. Han klargjorde genast sin uppfattning om den här ”musiken”. Jag tittade på honom och såg hur han kasta-de blickar neråt gatan med en min som jag bara kan beskriva som fullkomligt föraktfull.
Det fanns tillfällen när jag lät Bob vägleda mig och detta var ett sådant.
Han reste sig, lade huvudet på sned mot mig och lät mig mycket tydligt förstå att vi borde flytta på oss. Jag plockade ihop mina gre-jor och flyttade ungefär 70 meter längre bort på gatan, där jag bör-jade spela igen. Jag kunde fortfarande höra oväsendet från den unga killen längre bort, men här kunde jag åtminstone höra mig själv tänka.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
203
the one that saves me
Fristen blev kortvarig.Oväsendet som den här killen åstadkom var så högljutt att andra
måste ha klagat, för inom en halvtimme eller så dök det upp en polisbil. Jag såg på avstånd hur ett par poliser kom ut och gick fram till honom. Grabben protesterade och viftade med armarna, men det kom han ingenvart med. Ett par minuter efter polisernas ankomst kopplade han ur micken och började packa ihop.
Man kunde nästan höra de lättade suckar som drogs på konto-ren, kaféerna och restaurangerna.
”Tack gode gud att det är över, eller hur, Bob?” sa jag.Min glädje blev kortlivad. Poliserna fick syn på Bob och mig där
vi satt på trottoaren och kom fram och pratade med oss.”Du har inget tillstånd att spela här, grabben”, sa en av dem.Jag kunde ha argumenterat emot och hävdat att vi hade rätt att
vara där, vilket vi på sätt och vis hade. Men jag bestämde mig för att inte framhärda. Att vänja sig vid tillvaron i Covent Garden igen var svårt nog utan att reta upp polisen. Välj dina strider, James, sa jag mig, vilket visade sig vara rätt förståndigt.
Det var strax efter lunchtid på Neal Street och vimlet av turister och shoppare började tätna. Bob och jag hade gått ut lite tidigare idag, delvis för att det var första dagen på en vecka med fint väder men också för att vi måste åka därifrån under eftermiddagen så att jag hann hem till en bokad läkartid.
Jag hade fått besvär med luftrören och hade i någon vecka haft
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
204
mitt liv med bob
svårt att sova på nätterna för att jag hostade och rosslade så. Jag måste göra något åt saken. Sömnbristen började göra mig väldigt seg.
Knappt hade jag kommit i ordning och börjat spela när jag fick se en dam i ribbstickad blå tröja och byxor komma gående mot mig med bestämda steg. Jag såg att hon inte var turist. När hon kom när-mare såg jag att det fanns epåletter och emblem på tröjan och att den var försedd med en välbekant logga. Hon kom från djurskydds-organisationen RSPCA.
I vanliga fall är jag en hängiven anhängare av och supporter till RSPCA. De gör ett jättebra jobb med att hindra grymheter mot djur och främja djurvälfärd i allmänhet och hade varit till stor hjälp för mig tidigare. När jag först hittade Bob skadad i korridoren i mitt hyreshus tog jag med honom till en drop in-mottagning i närheten. Förutom att skriva ut den medicin Bob behövde för att skadorna skulle läka hade veterinären där gett mig massor av kloka och för-ståndiga råd om hur jag skulle behandla och sköta om honom.
Detta tedde sig nu som ett mycket avlägset minne. Idag fick jag ett bestämt intryck av att deras närvaro inte var någon god nyhet.
”Hej James, hur står det till idag?” sa damen och tog fram ett ID-kort. Det visade att hon var inspektör.
Jag blev lite ställd av att hon visste vad jag hette.”Bra, tack. Vad är problemet?” ”Jag har blivit ombedd att komma och träffa dig eftersom vi
tyvärr har fått in klagomål om att du behandlar din katt illa. Bob, eller hur?” sa hon.
”Vad?! Behandlar honom illa? Hur då?”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
205
the one that saves me
Jag blev förskräckt. Det gick runt i skallen. Vem hade klagat? Och vad hade de sagt att jag gjorde med Bob? För ett ögonblick mådde jag fysiskt illa, men jag visste att jag måste hålla huvudet kallt ifall det här blev allvarligt.
”Jag är säker på att det är obefogade beskyllningar. Jag stod fak-tiskt och iakttog er en liten stund innan jag gick fram och jag ser ju att du behandlar Bob väl”, sa hon och kliade honom lite under hakan. ”Men jag måste få prata lite med dig och undersöka honom för att kontrollera att allt är som det ska, om det är okej.”
”Var så god”, sa jag, som insåg att jag egentligen inte hade något val.
Hon lade ifrån sig sin ryggsäck, plockade fram en antecknings-bok och ett par instrument och satte sig på huk för att undersöka Bob.
Han blir inte alltid så glad åt att folk petar och känner på honom. Han har reagerat på ett par veterinärer under årens lopp och en gång morrade han åt och klöste en sköterska som hanterade honom lite hårdhänt. Så jag var lite orolig över hur han skulle reagera på den här senaste främlingen, särskilt om han uppfattade min nervositet. Det var bara det som fattades, tänkte jag för mig själv.
Det var naturligtvis inte första gången folk hade anklagat mig för att behandla honom illa. Jag hade hört alla möjliga anklagelser rik-tas mot mig. Klagomålen kunde vanligen delas upp i tre kategorier. Den första var att jag ”utnyttjade” honom för min egen vinning. Mitt svar på det argumentet var alltid detsamma. Som någon en gång sa kan en katt vara din vän, men den blir aldrig din slav. En katt kommer aldrig någonsin att göra något den inte vill göra. Och den
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
206
mitt liv med bob
kommer aldrig att vara tillsammans med någon den inte vill vara tillsammans med, oavsett vad personen gör med den. Bob var en mycket stark personlighet, med en egen fri vilja. Han skulle inte ha stannat kvar hos mig om han inte litade på och tyckte om mig. Och han valde själv om han ville följa med mig ut varje dag.
Det fanns fortfarande dagar när han inte hade lust att vara ute på gatan. De var sällsynta, ärligt talat. Han tyckte uppriktigt om att komma ut och röra på sig, träffa folk och bli beundrad. Men när han gömde sig eller vägrade följa med mig ut genom dörren respektera-de jag alltid hans beslut. Det skulle alltid finnas folk som inte trod-de på det, förstås, men det var sant.
Den andra vanliga anklagelsen var att jag behandlade honom illa genom att ha honom i koppel. Om jag hade fått ett pund för varje gång jag hade hört någon säga ”åh, du borde inte ha honom i kop-pel, det är en katt och inte en hund” skulle jag ha varit en mycket rik man. Jag hade förklarat mitt beslut så många gånger att jag var utled på att höra mig själv uttala orden. Vid båda de tillfällen då han hade sprungit sin väg, vid Piccadilly Circus och i Islington, hade han bli-vit väldigt lättad och klängig när jag hittade honom. Jag hade svurit på att aldrig låta det hända igen. Men återigen, vad vissa personer anbelangade kunde jag fortsätta upprepa det tills jag blev blå i ansik-tet. För dem var det ett solklart fall: jag var något slags djurmiss-handlande monster.
Det tredje och mest upprörande påstående som hade framförts mot mig var att jag drogade Bob. Tack och lov hade jag bara hört det ett par gånger. Men båda gångerna skar det i hjärtat. Med tanke på det jag varit med om under de senaste tio åren och den strid jag
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
207
the one that saves me
utkämpat för att bli kvitt mitt heroinberoende, var det den mest sårande förolämpningen av alla. Jag tyckte det var oerhört kränkan-de.
Medan jag såg inspektören undersöka Bob kände jag mig rätt säker på att någon hade framfört en, två eller rentav alla tre ankla-gelserna till RSPCA. Men jag förstod att hon inte skulle tala om det för mig, åtminstone inte förrän hon hade slutfört sin utredning och skrivit något slags rapport.
Hon tog fram en chipläsare för att kolla om han var chipmärkt, vilket han naturligtvis var. Via läsaren fick hon fram mitt namn och min adress och att jag var registrerad som Bobs lagliga ägare.
”Det är en bra början”, sa hon och log. ”Du anar inte hur många kattägare som struntar i att chipmärka sina djur, även nu för tiden.”
Sedan tittade hon efter loppor i pälsen, kollade tänderna och luk-tade på hans andedräkt, antagligen för att se om något var fel med levern eller njurarna. Hon tittade också på ögonen för att se om de var grumliga. Det fick mig att undra om någon hade försökt ankla-ga mig för att droga honom. Tanken att någon skulle säga så till RSPCA fick blodet att koka.
Jag brydde mig inte om att spela och sjunga medan allt detta pågick. Istället försäkrade jag den lilla klunga åskådare som hade samlats att allt var som det skulle. Jag hoppades bara att det var så.
Medan jag vankade omkring försökte jag skjuta undan alla de där tankarna till bakhuvudet. Jag måste vara positiv, intalade jag mig. Jag hade inte gjort något fel.
Efter en liten stund avslutade hon sin inspektion och började fråga ut mig.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
208
mitt liv med bob
”Några hälsoproblem vad du känner till, James?” sa hon med pennan beredd över anteckningsblocket.
”Nej”, sa jag. Jag såg nogsamt till att tala om för henne att jag regelbundet tog med mig honom till drop in-mottagningen som Blue Cross hade vid Islington varje vecka. De hade alltid berömt mig för hur jag tog hand om honom och förklarade alltid att han var fullt frisk. ”De har inte hittat någonting så jag tror han är rätt frisk”, sa jag.
”Det är bra att veta, James”, sa hon. ”Berätta hur det kommer sig att ni två började vara tillsammans från första början?”
Jag berättade historien för henne och hon nickade och log hela tiden.
”Låter som om det var meningen att ni skulle vara tillsammans”, sa hon och skrattade.
Hon verkade rätt nöjd med allt, tittade faktiskt upp och gav mig ett leende.
”Han är en fin kille, inte sant? Du har inte ett telefonnummer där jag kan nå dig?” frågade hon.
Min slitna gamla Nokia fungerade fortfarande – nätt och jämnt – så jag gav henne numret.
”Okej, ja, det var allt just nu, men det kan hända att jag behöver följa upp med ett besök till. Är du här varje dag?”
”Ja, de flesta dagar för närvarande”, sa jag som redan kände mig illa till mods.
”Okej, jag slår en signal snart eller kommer förbi för att träffa dig.”
Så rufsade hon om Bobs päls en sista gång och begav sig iväg i vimlet.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
209
the one that saves me
Å ena sidan var jag nöjd med att hon hade gått sin väg utan någon större dramatik. Jag hade föreställt mig alla möjliga sorters scenarier. Tänk om hon hade upptäckt något som jag inte kände till, i hälsoväg? Tänk om hon hade sagt att hon måste ta med sig Bob? Det var det värsta som kunde hända vad mig anbelangade. Jag skul-le ha blivit sjuk av oro.
Men min lättnad dämpades av andra farhågor.Jag visste att RSPCA hade långtgående befogenheter när det
gällde djurägare, från att kunna beslagta ett husdjur till att inleda en juridisk process mot alla som bedömdes vara skyldiga till djurplåge-ri. Varför skulle hon göra ett uppföljande besök? Vad tänkte hon säga till sina överordnade? Tänk om jag blev åtalad och, gud förbjude, de tog ifrån mig Bob? Jag kunde inte hindra alla de här tankarna från att fara genom skallen, trots att jag knappast kunde påverka situationen.
Jag läxade upp mig själv ordentligt. Jag var paranoid igen. Det skulle inte hända. Det fanns ingen rimlig anledning. Jag måste lägga de där tankarna åt sidan.
Men när jag begav mig hemåt den kvällen hade jag ändå en klump av oro i magen. Jag hade en hemsk känsla av att det här skul-le hänga över mig ett tag.
Ungefär en vecka senare dök RSPCA-inspektören upp igen. Hon var mycket vänligare och mer avslappnad den här gången. Bob rea-gerade också positivt på henne när hon återigen satte sig på huk för att kolla igenom honom.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
210
mitt liv med bob
Jag kände mig lite säkrare den här gången så jag började prata lite mer med henne.
Återigen gjorde hon en del anteckningar och ställde ett par frå-gor till mig om vad vi hade gjort den veckan och vad vi hade för pla-ner de närmaste dagarna.
Hon satt och betraktade vårt samspel med varandra och med de förbipasserande. RSPCA-inspektörer är förstås utbildade i att avlä-sa djurs beteende och hon såg att Bob var helt nöjd med att vara där och gillade att göra sina små trick för publiken.
Sedan gick hon iväg och sa att hon skulle höra av sig igen myck-et snart. Innan hon gick gav hon Bob ytterligare en vänlig klapp, skakade hand med mig och log.
Jag fortsatte i någon timme till, men jag hade inte den rätta glö-den. Jag var på väg att packa ihop när jag såg ett välbekant ansikte komma emot mig. Det var vicevärden i ett av bostadshusen på Neal Street. Vi hade kommit ihop oss förr, om mitt gatumusicerande, som hon av någon anledning ogillade. Hon såg ut som ett åskmoln. Hon hade förstås tittat på genom ett fönster och sett att RSPCA-inspektören skakade hand med mig och gick.
”Folk försöker sova däruppe”, sa hon.”Klockan är två på eftermiddagen”, sa jag, uppriktigt häpen.”Än sen”, sa hon som om jag vore ett treårigt barn. ”Du ska inte
spela här. Ser du inte skylten?” sa hon och pekade på en plakett på andra sidan gatan, på väggen till det hus där hon arbetade.
”Men jag spelar inte där, jag spelar på andra sidan gatan”, sa jag. ”Och det får jag göra om jag vill. Det har både fältarbetarna och polisen sagt.”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
211
the one that saves me
Men det var uppenbart att hon inte var intresserad av att disku-tera saken. Hon ville bara gorma och skälla på mig.
”Jag har fått nog av dig och den där förbannade katten. Jag tän-ker ringa polisen och få bort dig härifrån”, sa hon och marscherade iväg. Hon verkade ännu argare än när hon kom.
Hennes argument var faktiskt löjligt. Hur i all världen kunde jag störa folk som ville sova när det var mitt på eftermiddagen? Jag hade ingen förstärkare, så det var inte direkt så att jag åstadkom särskilt höga ljudnivåer. Och dessutom var det här en livlig gata med myck-et trafik vid alla tider på dygnet. Om det var något som skulle väcka hennes boende var det det ständiga larmet från varubilar, lastbilar och polissirener. Det var vansinnigt.
Trots allt detta visste jag att hon i viss mån hade lagen på sin sida. Det fanns restriktioner för gatumusicerande i området och jag måste vara mycket försiktig. Så jag höll noga utkik efter polisen under res-ten av eftermiddagen.
Mycket riktigt, ungefär en halvtimme efter sammanstötningen med damen såg jag en polisbil svänga in på gatan ett hundratal meter från vår plats.
”Det där ser inte bra ut, Bob”, sa jag, tog loss axelbandet på gitar-ren och packade ihop.
När två polismän hunnit fram till mig var jag klar att gå.”Du måste flytta på dig”, sa de.”Ja, jag vet. Jag är på väg”, sa jag.Händelsen hade verkligen irriterat mig. Jag blev övertygad om
att det var den här damen som hade rapporterat mig till RSPCA. Nu när den taktiken verkade ha misslyckats prövade hon något
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
212
mitt liv med bob
annat. Det verkade som om hon var beredd att gå hur långt som helst för att jaga bort oss.
Hemma i lägenheten den kvällen ringde RSPCA-inspektören till mig och sa att jag inte hade någonting att oroa mig för.
”Han är ett speciellt djur, och du gör ett toppenjobb”, sa damen. ”Mitt råd till dig är att strunta i dem som påstår något annat.” Det var det klokaste råd jag hade fått på länge. Och okarakteristiskt nog lydde jag det.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
213
Kapitel 16
Doktor Bob
Jag fick allt svårare att släpa mig ur sängen på morgnarna. Under de senaste veckorna hade jag faktiskt börjat fasa för åsynen av sen-vintersolens ljus som silade in genom sovrumsfönstret.
Det var inte det att jag inte ville stiga upp. Jag sov dåligt och var för det mesta ändå vaken i gryningen. Mina skäl för att vilja gömma mig, orörlig under täcket, var helt andra. Jag visste att så fort jag gick upp skulle jag börja hosta igen.
Jag hade känt av luftrören en tid, men på sistone hade det blivit mycket värre. Jag antog att det berodde på att jag alltid befann mig på gatan och jobbade utomhus. Men nu, så fort jag steg upp på mor-gonen, fylldes lungorna och bröstkorgen av slem och jag hostade häftigt nästan oavbrutet. Ibland var det så illa att jag vek mig dub-bel av smärta och började få kväljningar och kräkas. Det var verkli-gen inte trevligt för mig – eller för någon annan, ärligt talat. De ljud
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
214
mitt liv med bob
jag åstadkom var rätt förfärliga. Det var pinsamt att befinna sig på offentlig plats.
Jag började bli riktigt orolig för det här. Jag hade rökt sedan jag var 13 år borta i Australien och hade dragit i mig åtskilligt mer än bara vanliga cigaretter under årens lopp. Dessutom hade en gammal flickvän dött av tuberkulos några år tidigare efter att ha rökt en massa droger. Minnet av hennes våldsamma hostande under de sista månaderna i livet hade stannat kvar hos mig. Någonstans hade jag hört att tbc faktiskt var smittsamt. Hade jag fått det från henne? Höll mina lungor på att kollapsa? Hur jag än försökte kunde jag inte hindra alla möjliga knasiga tankar från att fara runt i skallen.
Jag hade försökt bli kvitt hostan genom att proppa i mig billiga mediciner från snabbköpet. Men det hade inte hjälpt ett dugg. Jag hade gått till doktorn, men i det skedet hade det mycket väl kunnat vara en förkylning och han hade avspisat mig med att föreslå att jag skulle ta några paracetamol, vila och dra ner på rökningen. Det hade varken gjort till eller från.
Bob hade återigen uppfattat att jag var dålig och börjat hålla koll på mig. Han brukade drapera sig runt mig som om han försökte bedöma läget. Jag hade lärt mig läxan från förr och avfärdade honom inte den här gången.
”Här kommer doktor Bob”, skämtade jag en dag.För mig rådde det inget som helst tvivel om att han ställde något
slags diagnos. När jag låg på soffan eller sängen lade han sig ofta raklång på min bröstkorg och spann mjukt.
Jag hade läst att katter kunde läka ben med sitt spinnande. Tyd-ligen är det något med frekvensen på vibrationerna som på något vis
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
215
doktor bob
stärker skelettet. Jag undrade om han försökte läka min bröstkorg. Mer oroväckande var min undran om han kände till något som inte jag gjorde.
På sätt och vis var det det som var allra mest skrämmande. Jag visste hur intuitiva katter är när det gäller att få korn på sjukdom hos människor. Det finns belägg för att de kan förutsäga epileptiska anfall, kramper och andra sjukdomar. En katt jag läste om, från Yorkshire, brukade ge sin manliga ägare ”konstiga blickar” innan han var på väg att få ett anfall. En berömd katt som hette Oscar och bodde på ett ålderdomshem i USA kom och lade sig hos boende som var i livets slutskede. Ingen visste riktigt om han såg några visu-ella signaler eller om han kunde uppfatta de lukter som orsakas av biokemiska förändringar i en människas kropp när den dör. Vad det inte rådde något tvivel om var dock att Oscars förmåga att förutse när någon skulle avlida var kusligt korrekt, till den grad att folk fasa-de inför att få se honom krypa intill sig. Det var som om katten var något slags dödsängel. Jag hoppades verkligen att Bob inte var lika-dan.
Efter ett tag bokade jag en ny tid, den här gången hos en ung läka-re som en vän varmt hade rekommenderat. Han verkade definitivt lite mer medkännande. Jag berättade för honom om hostan och kräkningarna.
”Det är bäst att jag lyssnar på dina lungor”, sa han. Efter att ha lyssnat med ett stetoskop fick han mig att göra ett utandningstest
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
216
mitt liv med bob
för att kontrollera lungkapaciteten. Jag hade haft astma som barn så jag visste att mina lungor inte var så starka.
Han sa inte så mycket. Han bara satt där och gjorde anteckning-ar, lite för många för att det skulle kännas bra.
”Okej, mr Bowen, jag skulle vilja att ni gör en lungröntgen”, sa han till slut.
”Jaha, okej”, sa jag, som redan var orolig.Så skrev han ut en blankett som han gav mig.”Ta med er den här till Homerton Hospital så vet de vad som ska
göras”, sa han.Jag förstod att han valde sina ord med omsorg. Men det var
något i hans ansiktsuttryck som skrämde mig lite. Jag tyckte inte om det.
Jag tog med mig blanketten hem och lade den på sidobordet i vardagsrummet. Sedan glömde jag tyst bort den. Något inom mig klarade inte av att ta itu med det. Det var inte så länge sedan jag hade legat på sjukhus med djup ventrombos. Tänk om jag måste bli inlagd igen? Tänk om det var något ännu värre? Jag gillar verkligen inte sjukhus.
Dessutom hade jag varit på Homerton Hospital förut och visste att det var rena mardrömmen. Jag såg framför mig en sådan där lång dag när jag skulle köa och bara bli frustrerad. Jag intalade mig att jag inte hade råd att slösa bort en dag där utan att få in några pengar.
Det var förstås rätt lama ursäkter. Om sanningen ska fram var jag livrädd för vad som skulle kunna synas på röntgen. Det var ren strutsaktig envishet. Jag antog att om jag stack huvudet i sanden och
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
217
doktor bob
glömde bort alltihop så skulle hostan, kräkningarna och allt det andra obehaget helt enkelt gå över. Det gjorde det förstås inte. Det blev bara värre.
Jag nådde bristningsgränsen en dag när jag besökte förlaget. Jag hade till slut börjat tro på att boken faktiskt skulle bli verklighet. De hade gjort ett utkast till omslag, med Bob sittande som en zenbudd-hist på min ryggsäck. På baksidan fanns en bild av mig, medan det på insidan fanns en kort text om ”författaren”. Jag var fortfarande tvungen att nypa mig själv i armen för att fatta att det faktiskt hände. Dessvärre fick jag en hostattack mitt under mötet. Jag började få kväljningar och det kändes som om jag riskerade att börja kräkas. Så jag ursäktade mig med att jag måste gå på toaletten och rusade ut. De misstänkte säkert att jag hade något fuffens för mig och jag skul-le inte ha klandrat dem om de gjorde det. Jag var ju trots allt en före detta drogmissbrukare.
Jag insåg att det måste ha sett rätt illa ut, och att jag inte fick upp-repa beteendet i mars. Utgivningsdatum närmade sig och jag hade fått veta att jag kanske skulle få göra några intervjuer, till och med ett teveframträdande. Det talades också om boksigneringar där jag skulle träffa allmänheten. Alltihop lät rätt osannolikt, men för att vara på den säkra sidan beslöt jag mig för att gå till botten med det hela och gå och göra den där röntgenundersökningen.
Vid det här laget hade jag tappat bort blanketten, så jag gick till-baka till mottagningen och träffade samma läkare.
”Du verkar inte ha varit på röntgen”, sa han när han skrollade igenom journalen på sin dator.
”Nej, hrm, jag gick aldrig dit. Jag har inte haft tid. Jag skulle för-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
218
mitt liv med bob
lora en hel dag om jag gick dit”, sa jag lite generad. ”Jag har varit upptagen av att skriva en bok.”
”Jaha”, sa han och såg misstroget på mig, och så knattrade han på tangentbordet och skrev ut en ny blankett.
”Det här är en remiss till ett akutbesök. Man behöver inte bestäl-la tid. Det kommer att gå snabbt.”
”Okej”, sa jag lite motvilligt.Jag insåg att den här gången kunde jag verkligen inte backa ur.Så jag åkte till Homerton och fördes in i ett stort rum av ett par
sköterskor, varav den ena bad mig att ta av mig tröjan och ställa mig i en apparat. Sedan satte hon en stor metallplatta mot min bröstkorg och gick och ställde sig bakom en skärm.
Återigen, kanske var det ren paranoia, men jag blev bekymrad över att hon gjorde en massa anteckningar efteråt.
”Hur såg det ut?” frågade jag och fiskade efter en ledtråd.”Bra, men vi skickar en fullständig rapport till din läkare. Bör
vara där inom några dagar.”Hennes besked lugnade mig lite, men jag var ändå ett nervknip-
pe de närmaste tre dygnen.Jag gick för att träffa läkaren med verkligt onda aningar.Jag har en tendens att vänta mig det värsta, så jag var beredd på
att höra något hemskt. Jag blev lätt förbryllad när läkaren tittade på anteckningarna som var hopsatta med hans kopia av röntgenbilder-na och sa: ”Era lungor är helt felfria, mr Bowen.”
”Är de?” sa jag. ”Ja. Det finns inte en enda svart fläck, vilket uppriktigt sagt är
anmärkningsvärt med tanke på att ni säger att ni har rökt sedan ni
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
219
doktor bob
var tretton. Faktum är”, fortsatte han, ”att jag skulle gå så långt som att säga att ni har superfriska lungor.”
”Varför håller jag då på att hosta upp inälvorna hela tiden?” und-rade jag förvirrat.
”Jag misstänker att ni har en infektion av något slag. Proverna vi har tagit visar ingenting. Men jag tror att era lungor helt enkelt för-söker bli av med allt slem som samlas där. Så vi försöker behandla infektionen”, sa han och skrev ut stark antibiotika åt mig.
”Är det allt? Antibiotika?” sa jag, lättad men en smula chockad över att upptäcka att det var så enkelt.
”Ja, låt oss se om det fungerar”, sa han. ”Om inte får vi gå vidare med fler undersökningar.”
Jag var skeptisk. Det kunde inte vara så enkelt, sa jag mig. Men det var det. Inom några dagar kändes det mycket bättre i bröstet och hostan började avta.
Min agent, Mary, hade varit orolig för min hälsa. Hon hade oroat sig för att publiciteten och signeringarna som snart var aktuella skulle bli för mycket för mig. Hon hade mitt bästa för ögonen, det visste jag.
”Du verkar mycket bättre”, sa hon när vi träffades för att prata om utgivningen som nu var bara några veckor bort.
Men det var när jag fick ett annat utlåtande som jag verkligen förstod att jag var ute ur farozonen.
Jag låg på sängen och läste en serietidning. Från ingenstans dök Bob upp och hoppade upp. Han gled fram till mig på ungefär samma sätt som han hade gjort de senaste veckorna, lade sig på mitt bröst och spann lågmält. Efter en kort stund lade han örat mot min bröst-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
220
mitt liv med bob
korg och gjorde sin kattversion av att lyssna med stetoskop. Han låg där ett ögonblick och lyssnade intensivt. Och sedan, lika fort som han kommit, var han borta. Han reste sig bara och hoppade ner från sängen i riktning mot sitt favoritelement. Jag kunde inte låta bli att le.
”Tack, doktor Bob”, sa jag.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
221
Kapitel 17
Instinkter
Det sägs att mars kommer in som ett lejon och går ut som ett lamm. Månaden hade knappt börjat men levde redan upp till sitt rykte. Det fanns dagar när vinden som blåste genom gränderna i Soho och West End åstadkom ett så rått, skrovligt ljud att det nästan kunde ha varit ett lejons rytande. Vissa dagar kämpade jag för att alls kunna känna fingertopparna när jag spelade på gitarren. Bob var lyckligtvis lite bättre isolerad än jag.
Till och med nu när våren stod runt hörnet hade han kvar sin ganska yviga vinterpäls. Runt magen hade han också kvar en del av den vikt han lagt på sig över jul. Kylan verkade knappt bekomma honom alls.
Bob och jag saknade Angel, men om jag ska vara ärlig så njöt vi mer av livet i Covent Garden.
Vi hade blivit en dubbelföreställning och verkade på något vis
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
222
mitt liv med bob
höra mer hemma bland jonglörerna, eldslukarna, de mänskliga sta-tyerna och de andra gatuartisterna som rörde sig över torget och de omgivande gatorna. Det var förstås ett ställe med hård konkurrens, så när vi åter inrättade oss i vardagslivet i centrala London finslipa-de vi vår föreställning.
Ibland satt jag med korslagda ben på trottoaren tillsammans med honom medan jag spelade på gitarren. Det hade han alltid älskat och han brukade drapera sig över gitarrkroppen, precis som han gjort när vi började vara tillsammans flera år tidigare. Vi skakade hand och han ställde sig på bakbenen för att ta emot godbitar. Vi hade också ett nytt partytrick.
Det hade kommit till hemma i lägenheten en dag när han lekte med Belle. Som vanligt kastade han omkring den sjabbiga gamla utslitna musen. Belle ville ta ifrån honom den för att kunna tvätta den ordentligt.
”Vete gudarna vad den har samlat på sig för baciller, Bob”, hörde jag henne säga till honom. ”Den behöver skrubbas ordentligt ren.”
Han var ovillig att lämna ifrån sig sin kära leksak. Det var han alltid. Så hon erbjöd honom en godbit. Att välja mellan de två var ett verkligt dilemma och han tvekade en sekund innan han valde god-biten. Han släppte musen med käkarna tillräckligt länge för att ta emot den lilla godbiten – och för att Belle skulle hinna rycka åt sig musen under nosen på honom.
”Bra gjort, Bob”, sa hon efteråt. ”Give me five”, fortsatte hon och satte handen i luften som en amerikansk fotbolls- eller basketspela-re som vänder sig till lagkamraterna för att fira ett mål.
Jag satt där och såg honom höja tassen till svar. ”Vad häftigt”, sa
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
223
instinkter
jag och skrattade. ”Slår vad om att du inte kan få honom att göra om det.”
”Slår vad om att jag kan”, sa Belle, och så gjorde hon precis det.Sedan dess hade han förknippat tricket med att få en godbit. På
Neal Street lockade det till sig alla möjliga sorters beundrare, däri-bland en del rätt berömda.
Det var vid 16-tiden en lördag eftermiddag och ett par småflickor hade stannat för att beundra Bob. De var omkring nio eller tio år gamla och åtföljdes av en liten grupp vuxna, däribland ett par stora, kraftiga utkastartyper till killar i mörka glasögon. Att döma av hur de oroligt övervakade scenen medan flickorna klappade Bob måste de ha varit säkerhetsvakter.
”Pappa, titta här”, sa en av flickorna upphetsat.”Ja, vilken cool katt”, sa en röst.Jag stelnade till. Jag kände genast igen rösten.”Det är inte möjligt”, sa jag. Men det var det.Jag vände mig om och bakom mig stod den omisskännlige sir
Paul McCartney.Jag hade inte väntat mig att en av alla tiders mest framstående
personer inom populärmusiken skulle ta notis om en simpel gatuar-tist. Han spelade trots allt i en helt annan division än jag när det gällde att sno ihop en låt. Men han verkade charmig.
Jag hade ett förhandsexemplar av boken bredvid mig på marken och såg att det fångade hans blick. Jag hade också en bunt flygblad
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
224
mitt liv med bob
med reklam för den första boksigneringen som förlaget hade orga-niserat. Den var nu bara tre dagar bort.
Evenemanget skulle markera början – och antagligen slutet – på min karriär som publicerad författare. Jag oroade mig redan inför det och hade frenetiskt delat ut flygblad till alla som visade intresse, i förhoppning om att åtminstone slippa pinsamheten att sitta i en tom bokhandel veckan därpå. Jag var säker på att om jag rotade runt
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
225
instinkter
i soptunnorna i Covent Garden skulle jag hitta merparten av dem där.
Inne i huvudet var det en liten röst som sa äsch, kom igen, ge honom ett.
”Hrm, jag har skrivit en bok om mig och Bob”, sa jag och peka-de på min röda kamrat som satt vid mina fötter. ”Jag har en signe-ring nästa vecka om ni skulle vilja komma”, sa jag och sträckte fram flygbladet till honom.
Till min förvåning tog han emot det.”Jag ska kika på det”, sa han.Vid det här laget hade det börjat bli en mindre folksamling
runt oss och livvakterna började bli lite nervösa. Folk knäppte för fullt med sina kameror. För en gångs skull var det inte Bob de fota-de.
”Det är bäst att vi fortsätter, ungar”, sa damen som var med. Vid det här laget hade jag räknat ut vem hon var. Det var sir Pauls nya fru, Nancy Shevell, som han hade gift sig med förra hösten. Hon verkade väldigt cool.
”Sköt om dig, mannen, och kör hårt”, sa sir Paul när han krokade armen runt hennes och skyndade iväg tillsammans med sin upp-vaktning.
Efteråt var jag lite omtumlad. Överväldigad av stjärnglans vore kanske en mer korrekt beskrivning. Jag stannade kvar på Neal Street i någon timme eller så men åkte hem i sjunde himlen.
Det fanns inte skuggan av en chans att sir Paul McCartney skulle komma till signeringen. Varför skulle han göra det? Ingen annan skulle komma dit, sa jag mig. Allt det där spelade egentligen ingen
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
226
mitt liv med bob
roll nu. Även om boken inte ledde till något annat och bara sålde i fem exemplar, så hade den redan åstadkommit det omöjliga. Jag hade pratat med en medlem i The Beatles.
Nu för tiden drog Bob till sig så mycket uppmärksamhet att det ofta uppstod små folksamlingar runt oss. Sent på eftermiddagen månda-gen efter det att jag träffat familjen McCartney stod ett dussintal spansktalande studenter i en klunga på trottoaren, och alla fotade de för fullt med sina kameror och mobiler. Det var alltid kul att träffa folk, det var delvis det som gjorde jobbet roligt. Men det kunde vara distraherande, och med tanke på gatulivets natur var det aldrig någon bra idé att bli distraherad.
När gruppen bröt upp och gav sig av i riktning mot Covent Gar-den satte jag mig på trottoaren för att ge Bob ett par godbitar. Det började redan skymma och kylan satte in igen. Imorgon var det dags för boksigneringen i Islington. Jag ville komma i säng hyfsat tidigt, även om jag förstod att jag inte skulle sova så mycket. Jag ville hel-ler inte hålla Bob kvar ute så värst mycket längre. När jag klappade honom märkte jag genast att hans kroppsspråk var väldigt defensivt. Han krökte rygg och var stel i kroppen. Han var heller inte särskilt intresserad av maten, vilket alltid var ett tecken på att något var på tok. Istället såg han oavvänt på något en bit bort. Helt klart var det något – eller någon – som störde honom.
Jag tittade tvärsöver gatan och fick se en rå typ som satt och stir-rade på oss.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
227
instinkter
När man lever på gatan utvecklar man en förmåga att snabbt bedöma människor. Jag kunde upptäcka ett rötägg direkt. Den här killen såg genomrutten ut. Han var lite äldre än jag, uppåt fyrtio för-modligen, och var klädd i slitna jeans och jeansjacka. Han satt på trottoaren med benen i kors medan han rullade en cigarett och smuttade på en burk billigt öl. Det var uppenbart vad han tittade på – och vilka avsikter han hade. Han funderade på hur han skulle kunna lägga beslag på mina pengar.
Under de senaste minuterna hade de flesta av de spanska studen-terna och flera andra lagt ner mynt i mitt gitarrfodral. En svart kille som såg rätt cool ut hade gett mig 5 pund. Vi hade förmodligen fått ihop 20 pund inom loppet av en halvtimme. Jag visste bättre än att låta alltför mycket pengar ligga framme till allmän beskådan och hade plockat upp det mesta och lagt i ryggsäcken. Detta hade han uppenbarligen noterat.
Jag tänkte dock inte konfrontera honom. Så länge han höll sig på avstånd fanns det ingen anledning. Jag hade själv befunnit mig i hans situation. Jag visste hur desperata människor kan bli. Jag anade att han innebar problem, men om han inte agerade skulle jag inte döma honom på förhand. Låt honom kasta första stenen och allt det där, sa jag till mig själv.
Men för säkerhets skull tittade jag bort på honom och nickade, som för att säga: ”Jag har sett dig, och jag förstår vad du tänker. Så glöm det.”
Gatufolk talar samma språk. Vi kan förmedla hundra ord med bara en blick eller en min, så han förstod mig genast. Han morrade bara, reste sig och slank iväg. Han visste att han blivit genomskådad
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
228
mitt liv med bob
och tyckte inte om det. Snart gick han mot Shaftesbury Avenue, antagligen för att lurpassa på någon annan.
Så fort killen försvann runt hörnet mjuknade Bobs kroppsspråk och han visade intresse för maten igen.
”Oroa dig inte, kompis”, sa jag och stoppade en liten godbit i munnen på honom. ”Han har gått sin väg. Vi kommer inte att se honom igen.”
Det var ovanligt mycket folk ute den där dagen och vi hade snart fått ihop mer än nog för att kunna handla mat för några dagar åt oss i vår lokala affär. När jag började packa ihop behövde jag inte be Bob två gånger att hoppa upp på mina axlar. Det blev kallare för varje minut.
Jag visste att han skulle behöva uträtta sina behov innan vi tog bussen hem, så vi begav oss mot hans vanliga ställe utanför det tju-siga kontorshuset på Endell Street.
För att komma dit måste vi gå längs en av de smalare och mindre väl upplysta gatorna i området. Medan vi gjorde det blev världen plötsligt tyst. Det kan vara så i London ibland. Ena minuten är det fullt av folk, nästa minut ligger gatorna öde. Det är en del av stadens motsägelsefulla natur.
Jag hade kommit halvvägs längs gatan när jag kände att Bob rörde sig på mina axlar. Först trodde jag att han bara var angelägen om att få gå på toaletten.
”Vänta lite till bara, grabben”, sa jag. ”Vi är nästan framme.”Men jag insåg snart att han bytte ställning och, vilket var ovan-
ligt, hade vänt sig så att han tittade bakåt istället för framåt. ”Vad är det, Bob?” sa jag och vände mig om.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
229
instinkter
Jag tittade längs gatan. Där fanns en kille som höll på att stänga sitt kafé och det var i princip allt. Jag tänkte inte mer på saken. För mig såg kusten klar ut.
Bob verkade inte riktigt lika övertygad. Det var definitivt något som störde honom.
Jag hade tagit knappt ett dussin steg till när han plötsligt gav ifrån sig det mest högljudda läte jag någonsin hört honom åstad-komma. Det var som ett primalskrik, ett genomträngande whiiiiiow följt av ett väldigt högt, väsande hsssssssss. Samtidigt kände jag att någon ryckte i min ryggsäck och så kom ett häftigt skrik, den här gången från en människa.
Jag snodde runt och fick se samma kille som hade stirrat på oss på Neal Street förut. Han stod dubbelvikt och höll om sin hand. Jag såg att det fanns djupa klösmärken på handryggen. Blodet forsade ur såren.
Det var uppenbart vad som hade hänt. Han hade försökt rycka åt sig min ryggsäck. Bob måste ha lagt sig över min rygg och slagit efter honom med klorna. Han hade grävt in dem djupt i killens hän-der och klöst sönder skinnet. Och han var fortfarande på stridshu-mör. Bob stod på min axel och morrade och fräste.
Men killen hade inte gett upp. Han höjde knytnävarna mot mig men jag lyckades ducka. Det var svårt att göra så mycket när jag hade Bob balanserande på axeln, men jag fick in en välriktad spark på killens ben. Jag hade på mig mina tunga Dr Martens-kängor så det fick önskad verkan och han sjönk ner på knä en sekund.
Men han var snart på fötter igen. För ett ögonblick blev vi ståen-de och skrek åt varandra.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
230
mitt liv med bob
”Förbannade katt, titta vad han gjorde med min jävla arm”, sa han och viftade med sin blödande arm i halvmörkret.
”Rätt åt dig, du tänkte ju råna mig”, sa jag.”Jag kommer banne mig att döda den om jag ser den igen”, sa han
och pekade på Bob. Det uppstod ännu ett kortvarigt dödläge medan killen såg sig
om. Han hittade en liten träbit som han viftade med mot mig ett par gånger. Bob skrek och fräste åt honom mer upphetsat än någonsin. Killen tog ett steg mot oss med träbiten men kom på bättre tankar och kastade den åt sidan. Efter ännu en ström av svordomar vände han på klacken och snubblade bort i dunklet; fortfarande höll han om handen.
På bussen på vägen hem satt Bob i mitt knä. Han spann stadigt och hade stuckit in huvudet under min arm, som han ofta gjorde när han – eller jag – kände sig sårbar. Jag gissade att vi båda gjorde det efter den där sammandrabbningen, men det kunde jag förstås inte veta säkert.
Det är glädjen och frustrationen med att ha katt. ”Katter är en mystisk sort – det pågår mer i deras huvuden än vi är medvetna om”, skrev sir Walter Scott. Bob är mer mystisk än de flesta. På många sätt är det en del av hans magi, det som gör honom till en så enastå-ende kamrat. Vi hade gått igenom så mycket tillsammans, ändå hade han fortfarande förmågan att skrämma upp och överraska mig. Ikväll hade han gjort det igen.
Vi hade haft vår beskärda del av konfrontationer under årens lopp, men vi hade aldrig blivit överfallna på det här viset. Och jag hade heller aldrig sett honom reagera och försvara mig på det viset.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
231
instinkter
Jag hade inte alls hajat vilket hot den här killen utgjorde, men det hade Bob.
Hur hade han uppfattat att killen inte gick att lita på så fort han fick syn på honom? Jag kunde tolka tecknen ur mänskligt perspek-tiv, men hur visste han det? Och hur hade han känt hans närvaro när vi gick från Neal Street? Jag hade inte sett till honom någonstans. Hade Bob fått en skymt av honom när han stod gömd i en gränd? Hade han känt lukten av honom?
Jag visste inte. Jag fick helt enkelt acceptera att Bob hade förmå-gor och instinkter som var bortom min fattningsförmåga – och för-modligen alltid skulle förbli det.
Det var det som var frustrerande. Hans sällskap gjorde mig upp-rymd ibland, men han var också en gåta. Jag skulle aldrig riktigt veta vad som pågick i hans katthjärna. Ja, vi var bästa vänner. Vi hade ett nästan telepatiskt band mellan oss. Ibland visste vi instinktivt vad den andra tänkte. Men den förståelsen sträckte sig inte så långt att vi kunde dela våra innersta tankar. Vi kunde inte riktigt tala om för varandra vad vi kände. Hur fånigt det än låter, så kände jag mig ofta sorgsen för det. Och det gjorde jag nu också.
Medan jag höll honom tätt intill mig och bussen skumpade fram genom Londontrafiken erfor jag en näst intill överväldigande lust att få veta vad han hade känt därborta på sidogatan. Hade han varit rädd? Eller hade han bara förlitat sig på sina medfödda instinkter? Hade han bara känt behovet av att försvara sig – och mig – och handlat därefter? Hade han bara gjort det som krävdes just då? Och betydde det att han redan hade glömt bort det? Eller tänkte han samma slags tankar som jag? Jag har fått nog av den här tillvaron. Jag
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
232
mitt liv med bob
är less på att behöva se mig över axeln hela tiden. Jag vill leva i en tryg-gare, vänligare, lyckligare värld.
Jag misstänkte att jag visste svaret. Självklart skulle han helst vilja slippa jaga bort skitstövlar på gatan. Självklart skulle han hellre sitta på något varmt ställe än frysa på en trottoar. Vilken varelse skulle inte det?
Medan tankarna snurrade stack jag handen i fickan och tog upp ett tillknycklat flygblad. Det var ett av de sista jag hade. Resten hade jag delat ut. Där fanns ett foto av mig med Bob på axlarna och tex-ten löd:
Kom och träffaJames Bowen och katten Bob
James och Bob signerar sin nya bokGATUKATTEN BOB
i Waterstones bokhandel, Islington Green, Londontorsdag den 13 mars 2012 kl. 18.00
Bob tittade på det och lade huvudet en liten aning på sned. Det var, som sagt, som om han kände igen bilden av oss två.
Jag stirrade tankfullt på papperet i något som måste ha varit ett par minuter.
Jag hade brottats med samma gamla frågor så länge nu. Ska san-ningen fram var jag rejält trött på dem. Men ikväll hade de kommit i förgrunden igen. Hur många gånger till skulle jag bli tvungen att placera mig själv och Bob i skottlinjen? Skulle jag någonsin bryta den här cirkeln och få bort oss från gatan?
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
233
instinkter
Jag slätade ut flygbladet, vek prydligt ihop det och stoppade det i fickan.
”Jag hoppas att det här är svaret, Bob”, sa jag. ”Det gör jag verkli-gen.”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
234
Kapitel 18
I väntan på Bob
Klockan var knappt nio på morgonen men i min mage snurrade det redan som i en cementblandare.
Jag hade rostat lite bröd men vågade inte äta något av rädsla för att bli fysiskt sjuk. Om jag kände mig så här nu, frågade jag mig, hur i all världen skulle jag då må om nio timmar?
Förlaget hade arrangerat signeringen i tanke att det vore en bra möjlighet att generera lite publicitet i London, och samtidigt kan-ske locka några personer att köpa en och annan bok. Förutom att dela ut flygblad i Covent Garden hade jag också tagit omvägen via Angel ett par gånger. Vi hade fortfarande några vänner kvar där, tack och lov.
Waterstones i Islington hade varit den självklara platsen. Bok-handeln var en del av min historia på mer än ett sätt. Inte nog med att personalen där hade hjälpt oss när vi inte haft någonstans att ta
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
235
i väntan på bob
vägen något år tidigare, de fanns också med i en av de mer drama-tiska scenerna i boken. En vardagskväll hade jag rusat in genom ytterdörren, förtvivlad och panikslagen, när Bob hade sprungit bort efter att ha blivit skrämd av en aggressiv hund vid Angels t-banesta-tion.
Under dagarna före signeringen hade jag börjat ge intervjuer till fler tidningar men även i radio och teve. För att förbereda mig för detta hade jag skickats till en expert på medieträning i centrala Lon-don. Det var lite skrämmande. Jag var tvungen att sitta i ett ljudiso-lerat rum för att bli inspelad och sedan analyserad av en expert. Men han hade tagit det varsamt med mig och lärt mig några branschknep. Under en av de första inspelningarna hade jag till exempel gjort det klassiska misstaget att leka med en penna medan jag pratade. När det spelades upp för mig kunde jag inte höra annat än ljudet av när jag knackade pennan mot bordet som en manisk rocktrummis. Det var otroligt distraherande och irriterande.
Medietränaren förberedde mig på det slags frågor jag kunde vänta mig att få. Han förutspådde, helt korrekt, att de flesta männi-skor skulle vilja veta hur jag hade hamnat på gatan, hur Bob hade bidragit till att förändra min tillvaro och vad framtiden hade i sitt sköte för oss båda. Han förberedde mig också på att svara på frågor om huruvida jag var drogfri, vilket jag gärna gjorde. Jag kände att jag inte hade något att dölja.
Det som skrivits i tidningarna och på bloggarna var nästan genom-gående snällt. En skribent från London Evening Standard hade sagt en del underbara saker om Bob, och skrivit att han hade ”förtrollat Lon-don som ingen katt gjort sedan Dick Whittingtons dagar”. Men han
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
236
mitt liv med bob
gjorde mig också lite upprörd genom att skriva om hålen i mina jeans och mina ”svarta tänder och naglar”. Han beskrev mig dessutom som någon som hade ”det vädjande sättet hos någon som är van vid att bli ignorerad”. Jag hade blivit förvarnad om att vänta mig sådant; det hörde till, och poängen var att jag visste om att jag var ”skadat gods” som samma skribent kallade mig. Det var dock ingen trevlig upp-levelse.
Signeringen var inplanerad till två dagar före det officiella utgiv-ningsdatumet, den 15 mars, vilket också råkade vara min 33:e födel-sedag.
Jag hoppades att det inte skulle lägga en förbannelse över det hela. Födelsedagar hade inte direkt varit någon anledning till firan-de under mitt liv, och definitivt inte sedan tonåren.
Min 13:e födelsedag tillbringade jag på en avdelning på barn-sjukhuset Princess Margaret Children’s Hospital i Western Austra-lia. Det hade varit en olycklig tid i mitt unga liv och den neråtgående spiralen hade börjat accelerera. Inte långt därefter började jag sniffa lim och testa marijuana. Det var början på min långa väg ner i drog-beroendet.
Snabbspolning framåt tio år, till min 23:e födelsedag, så levde jag på Londons gator. Jag kan ha tillbringat dagen på ett härbärge, men jag kan precis lika gärna ha sovit i en gränd i närheten av Charing Cross. Vid den tiden var mitt liv som värst och jag har inget som helst minne av dagen. Dagarna, veckorna, månaderna och åren gled
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
237
i väntan på bob
in i varandra. Troligt är att jag, om jag var medveten om att det var min födelsedag, tillbringade dagen med att försöka tigga, låna eller – mest sannolikt – stjäla de pengar jag behövde för att ge mig själv en extra kabbe heroin. Jag skulle antagligen ha gjort samma chans-ning som hundra gånger förr och riskerat en överdos genom att ta en extra fix. Jag skulle utan vidare ha kunnat sluta som den där kil-len jag såg i mitt trapphus.
Tio år längre fram hade mitt liv äntligen tagit en positiv vänd-ning. Den där perioden tedde sig nu som ett annat liv och en helt annan värld. När jag såg tillbaka hade jag svårt att fatta att jag hade genomlevt den perioden. Men på gott och ont skulle det alltid vara en del av mig. Det var definitivt en del av boken. Jag hade bestämt mig för att inte sockra min historia. Praktiskt taget alltsammans fanns där, med skönhetsfläckar och allt, vilket var ytterligare en anledning till att jag kände mig så nervös.
Timmarna före signeringen skulle jag bli filmad av en fotograf från Reuters internationella nyhetsbyrå. Han ville ta en serie bilder av mig och Bob under vårt vanliga, vardagliga liv, när vi reste med t-banan och gatumusicerade på Neal Street. Jag var riktigt glad åt den distraktionen. När jag var klar med fotografen var det tidig kväll.
En fuktig kyla började breda ut sig när vi kommit tillbaka till Islington och promenerade den välbekanta vägen från Angels t-bane-station. Killen som hade ”skaffat sig” mitt säljställe utanför stationen
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
238
mitt liv med bob
syntes inte till. En blomsterhandlare berättade för mig att killen och hans hund hade ställt till alla möjliga sorters problem och redan hade blivit fråntagna säljstället av samordnarna. Nu var det ingen från Big Issue som sålde tidningar utanför Angel.
”Så synd”, sa jag. ”Jag byggde ju upp det säljstället till en fin liten inkomstkälla för någon.” Men det var inte mitt bekymmer längre. Jag hade annat att bekymra mig för.
Bob och jag gick genom Islington Memorial Park mot Watersto-nes. Vi var tidiga så jag lät Bob uträtta sina behov medan jag satte mig på bänken och avnjöt en stilla cigarett. På sätt och vis kände jag mig som en dödsdömd man som avnjuter ett sista, kortvarigt, behag-ligt ögonblick innan han går för att möta exekutionspatrullen. Men samtidigt var jag förväntansfull. Det kändes som om jag stod på randen till en nystart i livet, som om – i brist på ett bättre uttryck – ett nytt kapitel i livet höll på att ta sin början.
Magen var mer i uppror än någonsin. Det var så många motstri-diga tankar som slogs om utrymmet i mitt huvud. Tänk om det inte kom någon? Tänk om det kom en massa människor och de tyckte att boken var skräp? Hur skulle Bob reagera om det var mycket folk? Hur skulle folk reagera på mig? Jag var inte någon typisk författare. Jag var ingen välpolerad offentlig personlighet. Jag var fortfarande en kille i samhällets utkant. Så kändes det åtminstone. Jag visste att folk skulle älska Bob, men jag var livrädd för att de skulle avsky mig.
Jag sög i mig det sista av cigaretten, försökte få den att räcka så länge som möjligt. Nerverna var så på helspänn att det kändes som om någon hade slagit mig riktigt hårt i magen.
Som tur var var Bob extra avspänd åt oss båda. Han tillbringade
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
239
i väntan på bob
ett par minuter med att böka omkring på ett litet favoritställe och släntrade sedan tillbaka till mig. Han gav mig en blick som för att säga: ”Det är okej, kompis, det är bara bra.”
Det var kusligt hur han kunde lugna mig.När jag kom till bokhandeln ungefär en halvtimme innan signe-
ringen skulle börja stod det fyra, fem personer i kö utanför. Åh, det kommer åtminstone någon, tänkte jag lättad. Allihop log mot oss och jag vinkade fåraktigt. Jag kunde inte riktigt greppa tanken att folk lade en timme av sin kväll på att komma och träffa oss. Inne i bokhandeln fanns några personer till. Allihop stod i kö för att beta-la och allihop höll i exemplar av boken.
Alan, föreståndaren, bjöd upp mig till personalrummet på över-våningen där jag kunde vänta tills signeringen skulle börja.
”Du kan få ett glas vin och Bob kan få ett fat mjölk. Du kan ta det lugnt en liten stund innan det hela sätter igång”, sa han som anade min nervositet.
Jag visste inte riktigt om jag skulle hålla huvudet klart eller ta något att dricka för att få lite konstlat mod. Jag bestämde mig för det förstnämnda. Jag kunde ta ett glas vin efteråt.
Belle, Mary, Garry och ett helt gäng från förlaget var där för att önska mig lycka till. Det fanns också en trave böcker som jag skulle signera för senare försäljning i butiken. Någon hade kommit på den rätt fiffiga idén att ha en tassformad stämpel så att Bob också kunde ”signera” varje bok. Jag började krafsa ner min namnteckning i de första exemplaren. Belle lade till den sista tjusiga pricken över i med tasstämpeln. Det var minst två dussin böcker i högen. Var de säkra på att de ens skulle få sälja så många?
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
240
mitt liv med bob
Butikspersonalen verkade positiv. En av dem kom in och form-ligen strålade.
”Den sträcker sig runt hela kvarteret”, sa hon och log.”Vad då?” sa jag dumt.”Kön. Den går hela vägen runt hörnet. Det är förmodligen hund-
ra personer där och det kommer fler hela tiden.”Jag blev mållös. Jag trodde inte det var möjligt att känna sig ängs-
ligare, men på något vis gjorde jag det. Det fanns ett öppet fönster bredvid mig. För ett ögonblick övervägde jag att klättra ut genom det, hasa mig nerför stupröret och hastigt ta till flykten.
När klockan tickade på framåt 18 klättrade Bob upp på mina axlar och vi gick tillbaka ner i butiken. På den första trappavsatsen hukade jag mig och smygtittade ner på butiksgolvet. Hjärtat hoppa-de upp i halsgropen. Det vimlade av folk.
Ett bord med böcker i travar hade ställts fram åt mig och Bob. Kön med människor som väntade på att gå förbi där sträckte sig längs bokhyllorna hela vägen till utgången och ut i den mörka mars-kvällen. De hade rätt. Det måste ha stått fler än hundra personer där. I andra änden av butiken bildades en annan kö, av folk som köpte boken. Det var till och med en grupp fotografer och en tevefotograf där.
Det var overkligt, en utomkroppslig upplevelse. Hittills hade vi varit utom synhåll, men när vi gick nerför den sista delen av trappan började kamerorna blixtra och fotograferna ropa.
”Bob, Bob, hitåt, Bob.”Det hördes till och med spridda applåder och ett par jubelrop.Mina år på gatan tillsammans med Bob hade lärt mig att vänta
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
241
i väntan på bob
mig det oväntade. Vi hade lärt oss att anpassa oss, att resa oss efter ett (bak)slag, ibland bokstavligen. Men den här gången kändes det som om vi var på väg in på helt okänd mark.
En sak stod dock klart. Vi hade kommit för långt för att missa det här tillfället. Om vi tog chansen skulle kanske, bara kanske, vår tid på gatan börja närma sig sitt slut. Kanske skulle det där nya kapitlet kunna börja.
”Kom igen, Bob”, sa jag och smekte honom över nacken innan jag tog ett sista, djupt andetag. ”Nu finns ingen återvändo.”
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
242
Epilog
För alltid
Den där kvällen i mars 2012 var antagligen den viktigaste i mitt liv. Efteråt fanns inte längre några tvivel. Det var verkligen en ny början för mig och Bob. Boksigneringen i Islington blev en succé som vida överträffade mina förväntningar. Paul McCartney kom inte, men fler än 300 andra personer gjorde det. Antalet människor som var angelägna om att träffa oss tog alla med överraskning, även bokhan-deln, som sålde slut på alla sina cirka 200 exemplar inom en halv-timme.
”Och jag som spådde att vi bara skulle sälja ett halvdussin”, skäm-tade jag med Alan, butiksföreståndaren, när jag till slut fick dricka ett glas vin tillsammans med honom efter tre timmars signerande och intervjuer.
Ingen kunde begripa hur vi hade kunnat locka dit så mycket folk. Flygbladen och publiciteten hade förstås spelat in. Vi hade öppnat
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
243
för alltid
ett Twitterkonto som redan hade lockat till sig ett hundratal följare, men det förklarade ändå inte riktigt att folk hade gett Bob och mig ett så passionerat mottagande.
Det var det första tecknet på att något häpnadsväckande höll på att ske.
När Gatukatten Bob fick sin officiella säljstart två dagar senare tycktes boken omedelbart slå an en sträng och blev, som The Times beskrev det, ”en omedelbart bästsäljande memoar”. Den tog sig in på bästsäljarlistan första helgen efter utgivningen – och låg kvar på den brittiska bästsäljarlistan under merparten av ett år, större delen av den tiden på förstaplatsen. Varje söndag brukade jag köpa en tidning och titta på den senaste listan och långsamt skaka på huvudet. Var-för var den så populär? Vad var det som hade fångat allmänhetens fantasi? Efter ett tag slutade jag försöka begripa det. Än mer mira-kulöst var att boken också snabbt hittade en utländsk publik. Senast vi räknade efter hade den översatts eller skulle översättas till 26 andra språk. I Italien hette den A spasso con Bob (En promenad med Bob). I Portugal hette den Minha historia con Bob (Min historia med Bob). Den tycktes ha en allmängiltig attraktionskraft. Oavsett språk verkade folk älska historien, och framför allt dyrkade de förstås Bob.
Detta resulterade i att Bob och jag, i allt väsentligt, blev smärre kändisar, som var med i teve- och radioprogram för att prata om boken och dess popularitet. Det var inte något jag var förberedd på, inte ens efter min eftermiddag med medieträning. Vårt första större framträdande, i BBC:s program Breakfast, var typiskt. Jag kom till studion i västra London i gryningen som ett nervknippe. Jag var övertygad om att Bob skulle bli rädd för belysningen eller den kon-
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
244
mitt liv med bob
stiga miljön. Men han tog alltsammans med ro, satt i soffan och betraktade lugnt sig själv på skärmarna framför sig. Han hade natur-ligtvis varit stjärnan i programmet och lyckades till och med göra en serie high fives för värdarna, som verkade vara precis lika förhäxade av honom som alla andra. Det var samma visa när jag gjorde andra framträdanden.
Vart vi än kom fick jag samma frågor. Framför allt började folk undra hur bokens framgångar hade förändrat våra liv.
Den mest betydelsefulla och uppenbara förändringen var att Bob och jag inte längre behövde utsätta oss för riskerna på gatan. Det tog ett tag innan den ekonomiska belöningen för bokens framgångar började ramla in, så under några månader fortsatte vi att gatumusi-cera på Neal Street. Men efterhand kunde vi börja ransonera våra föreställningar. Det var en enorm lättnad att vakna varje morgon och veta att vi inte var tvungna att gå ut i kylan och regnet och att jag inte behövde erfara den där känslan av osäkerhet och stillsam förtvivlan som jag kände varje dag när jag åkte iväg till Angel eller Covent Garden.
En liten del av oss skulle förstås alltid finnas kvar där. Man kan ta bort gatumusikanten från gatan … och Bob har alltid älskat den uppmärksamhet han får från beundrare. Så vi har fortsatt att göra framträdanden då och då, med den enda skillnaden att vi nu gör det för att hjälpa andra snarare än oss själva.
I början av 2013 inledde vi ett samarbete med djurvälgörenhets-organisationen Blue Cross. Vi började samla in pengar åt dem både på nätet och via offentliga framträdanden och våra enstaka dagar som gatumusiker. Första veckan fick vi ihop nästan 5 000 pund. Det
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
245
för alltid
kändes fantastiskt att kunna ge tillbaka någonting. De var så snälla mot mig under min första tid med Bob och fortsatte hjälpa oss när vi tittade in på deras veckovisa mottagning vid Islington Green. Jag mindes hur jag ofta hade känt att Bob var min belöning för någon vänlig handling som jag hade utfört mot någon tidigare i livet. Det hade känts som om det var karma. Genom att ta mig an Blue Cross kändes det som om jag nu återgäldade deras generositet, utförde ännu en karmahandling. Jag siktar på att göra detsamma för organi-sationer som hjälper hemlösa någon gång i framtiden.
Självklart frågade folk mig också om boken hade gjort mig rik. Svaret på det var ja och nej. Jämfört med min tidigare ekonomiska situation var jag, hur man än såg saken, välbärgad. Men jag blev inte miljonär över en natt. Det viktiga var att jag, åtminstone inom en överskådlig framtid, visste att jag skulle slippa behöva dammsuga butikshyllorna efter 10-penceburkar med bönor i tomatsås vars bäst före-datum hade passerat. I åratal hade jag varit tvungen att förlita mig på mina egna resurser och ett och annat statligt bidrag. Nu, för första gången på många år, hade jag ett bankkonto och till och med en revisor som hjälpte mig att sköta mina affärer, inklusive skatter-na. Under de senaste tio åren hade jag inte tjänat tillräckligt för att vara skattskyldig. Att jag nu började betala skatt var viktigt för mig.
Om man är hemlös eller säljer Big Issue vet man att man inte bidrar till samhället – och man vet att samhället ogillar en på grund av det. Många människor finner stort nöje i att tala om det för en. Rätt upp i ansiktet. ”Skaffa dig ett jobb, din snyltare”, hade varit en vanlig refräng för mig i tio års tid. Detta resulterar i att man gradvis blir mer marginaliserad av samhället. Folk förstår inte att bristen på
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
246
mitt liv med bob
självkänsla och den allmänna hopplöshet man känner när man är hemlös, gatumusiker eller säljer Big Issue delvis beror på detta. Man vill vara en del av samhället, men samhället stöter i praktiken bort en. Det blir en ond cirkel.
Att betala för mig var det mest påtagliga tecknet på att jag än en gång var en ”samhällsmedborgare”. Och det kändes bra.
Det fanns också många andra positiva saker med bokens fram-gångar.
Den förbättrade min relation till mina föräldrar. I vimlet vid Waterstones den där marskvällen fanns min far, som jag hade över-talat att komma dit delvis av nyfikenhet och delvis som moraliskt stöd. Hans förbryllade men förtjusta uppsyn när han såg köerna kommer att stanna kvar i mitt minne väldigt, väldigt länge. Efter alla besvikelser kändes det som om jag hade gett honom något att vara stolt över. Till slut.
Han blev rörd när han blev visad raderna jag skrivit som tack till honom och mamma i boken. Tydligen fällde han en tår när han läste boken hemma hos sig. Han ringde upp mig för att berömma mig, och sa samma sak vid fler tillfällen. Han sa förstås fortfarande åt mig att jag borde klippa och raka mig, men han slutade åtminstone tjata om att jag skulle ”skaffa ett riktigt jobb”.
Vi pratade inte särskilt ingående om våra känslor inför det för-flutna. Det är inte hans stil. Han är inte den sortens person som har ett långt, öppenhjärtigt samtal. Jag misstänker att jag vet vad han tänkte men jag vet också att han inte kan uttrycka det. Han hittar inte orden, men det gör inget. Att veta räcker gott för mig.
Jag reste också till Australien igen för att tillbringa tid med min
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
247
för alltid
mor. Hon hade läst boken och gråtit hon med. Hon talade om att hon hade skuldkänslor för mycket av det som hänt men var ärlig nog att säga att jag, som tonåring, var en mardröm som skulle ha varit en utmaning för även den mest änglalika mor. Det accepterade jag.
Vi var öppna och ärliga mot varandra och insåg att vi skulle vara vänner hädanefter.
En annan mycket positiv aspekt av bokens framgångar var den inverkan den tycktes ha på folks attityd mot Big Issue-försäljare och hemlösa i allmänhet. Skolor och välgörenhetsorganisationer skrev och berättade hur berättelsen om Bob och mig hade hjälpt dem att bättre förstå de hemlösas svåra belägenhet.
Bob och jag fanns på Facebook och Twitter. Varenda dag verka-de vi få ett meddelande från någon som förklarade att den inte läng-re gick förbi Big Issue-försäljare. Många berättade för mig att de nu såg till att alltid börja prata med dem. Jag var medveten om de svå-righeter jag haft med tidningen, men det fick mig att bli oerhört stolt. Det är en fin organisation som förtjänar allas stöd, särskilt i dessa ekonomiskt dystra tider.
På ett djupare plan verkade vår historia också ge genklang hos människor som genomgick en svår period i livet. Hundratals skrev till mig eller kontaktade oss via sociala medier. Några läste vår his-toria om överlevnad och hittade sin egen styrka i den. Andra insåg vilken förmåga djur har att få oss människor att läka. Återigen, jag blir enormt stolt varje gång jag får ett sådant meddelande. Jag hade aldrig någonsin väntat mig att jag skulle beröra någon annans liv, än mindre tusentals.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
248
mitt liv med bob
Några personer blev en smula överentusiastiska och typ helgon-förklarade Bob och mig. Bob kanske är ett helgon, men det är defi-nitivt inte jag. Man kan inte tillbringa tio år med att kämpa för att klara vardagen på Londons gator utan att bli formad av den miljön. Man kan inte genomleva ett stort sjok av sitt liv som heroinberoen-de utan att skadas av den erfarenheten. Jag är en produkt av mitt för-flutna.
Så jag visste att det skulle ta lång tid för mig att slipa av de mest ojämna kanterna i min personlighet. Och jag kommer aldrig att helt skaka av mig mitt förflutna, inte minst eftersom folk alltid kommer att dyka upp och påminna mig om mina förlorade år. Medicinskt sett har jag också kvar ärren efter mina drogberoende år mellan tjugo och trettio. Det straff jag åsamkade min kropp kommer att fortsätta kräva ett pris. Sankt James av Tottenham existerar inte, kort och gott. Det har han aldrig gjort och det kommer han aldrig att göra. Den person som definitivt existerar är däremot någon som har fått sin andra chans i livet och som är fast besluten att ta den. Och om jag någonsin tappar det ur sikte får jag nu ständiga påmin-nelser om varför den där andra chansen är så viktig.
Nyligen fick jag ett brev från en dam från en liten ort på lands-bygden i Wales vars nära vän precis hade förlorat sin långa kamp mot cancer. Damen hade gett vår bok till sin vän under hennes sista dagar. Hon hade blivit så rörd av den att hon, i sin tur, hade gett ett exemplar till traktens präst. Under sitt tal vid vännens begravning i det lilla bykapellet hade prästen hållit upp ett exemplar av boken inför församlingen. Han nämnde hur mycket boken hade betytt för damen i slutet av hennes liv och prisat vår ”underbara hoppets resa”.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
249
för alltid
Bob och jag var, hade han sagt, ett exempel på den kraft som ”tro, hopp och kärlek” har. Att läsa detta fick mig att gråta floder. Det gjorde mig otroligt ödmjuk. Det stannade kvar i mina tankar i dagar.
I alldeles för många år hade dessa tre värdefulla egenskaper – tro, hopp och kärlek – varit frånvarande i mitt liv. Men sedan kom genom en ödets nyck alla tre. Alla förkroppsligades de av den busi-ga, lekfulla, sluga, emellanåt vresiga men alltid tillgivna katt som har hjälpt mig att förändra mitt liv.
Bob har hjälpt mig att återfå min tro på mig själv och på världen runt mig. Han har visat mig hopp när jag sannerligen inte kunde se mycket av den varan. Framför allt har han gett mig den ovillkorliga kärlek som vi alla behöver.
Under ett av mina teveframträdanden på BBC ställde program-ledaren en fråga som först gjorde mig ställd.
”Vad ska du göra när Bob inte finns längre?” undrade han.Blotta tanken på att förlora honom gjorde mig smått gråtfärdig,
men när jag väl hade samlat mig svarade jag så ärligt jag kunde. Jag sa att jag vet att djur inte lever lika länge som vi människor, men att jag skulle ta vara på varenda dag som jag delade med honom. Och när det blev dags för honom att ge sig av, skulle han leva vidare i de böcker han gav inspiration till.
Det kan ha varit de sannaste ord jag någonsin har uttalat.Innan jag träffade Bob tedde sig världen som en bister, hjärtlös
och, ja, hopplös plats. Den värld jag har kommit att se via hans ögon är väldigt annorlunda. Det fanns en tid när jag inte kunde skilja den ena dagen från den andra. Nu månar jag om varenda en. Jag är lyck-ligare, friskare och mer tillfreds med tillvaron än jag någonsin har
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
250
mitt liv med bob
varit. Åtminstone tills vidare har jag undsluppit livet på gatan. Jag kan se en tydlig väg framför mig.
Jag har ingen aning om vart vårt äventyr ska leda oss härnäst. Men jag vet att Bob, så länge han finns kvar, kommer att vara medel-punkten för alla goda ting som sker. Han är min följeslagare, min bästa vän, min lärare och min själsfrände. Och allt det kommer han att förbli. För alltid.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Författarens tack
Att skriva den här boken har varit ett lagarbete och jag vill tacka den grupp otroligt begåvade och stöttande personer som hjälpte mig att passera mållinjen. Garry Jenkins var min främsta lotsande hand, som skickligt fick fram historierna och sedan formade manuskrip-tet. Hos Hodder måste jag tacka Rowena Webb och Maddy Price liksom Ciara Foley, som redigerade manuset. Jag vill också särskilt nämna de förnämliga förläggarna Emma Knight, Kerry Hood och Emilie Ferguson. Ett stort tack även till Dan Williams för hans suveräna streckteckningar. Hos Aitken Alexander är jag min fantas-tiska agent Mary Pachnos stort tack skyldig, liksom teamet Sally Riley, Nishta Hurry, Liv Stones och Matilda Forbes-Watson. Tack också till Joaquim Fernandes hos Aitken Alexander och till Ray-mond Walters hos R. Walters & Co för deras ovärderliga vägled-ning och hjälp. Bland mer närstående vill jag tacka mina bästa vän-ner Kitty och Ron, för att de funnits vid min sida under något som varit ett rätt galet år eller så. Ibland har det inte varit lätt, men de har hela tiden varit pålitliga och lojala och jag står i större skuld till dem
251
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
252
mitt liv med bob
än jag kan uttrycka. Jag vill också tacka min mor och far för deras kärlek och stöd, inte bara under det senaste året utan under de dys-trare och svårare tidigare år när jag var, vet jag, allt annat än den lät-taste av söner. Jag kan inte låta tillfället gå mig förbi utan att tacka alla de otaliga människor som har skrivit till mig antingen direkt eller via sociala medier, skickat välgångsönskningar och delat med sig av sina erfarenheter. Jag har så gott jag har kunnat svarat så många som möjligt men hoppas att jag blir förlåten för att inte ha svarat var och en av er. Gensvaret har, emellanåt, varit överväldigan-de. Framför allt vill jag förstås tacka den lilla kille som förblir min ständiga följeslagare. Jag vet fortfarande inte om det var jag som hit-tade Bob eller han som hittade mig. Det jag däremot vet är att utan honom skulle jag ha varit helt förlorad.
James Bowen, London, maj 2013
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
253
Information om Bob
För bilder och senaste nytt om James och Bob, följ dem på twitter,
www.twitter.com/streetcatbob,eller besök deras facebooksida,
www.facebook.com/streetcatbob.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
Tac
k fö
r at
t du
köpt
den
här
bok
en!
Ord
er: 1
1437
959
2015
-02-
27 B
utik
: 1. A
ll ko
pier
ing,
utö
ver
för
ditt
priv
ata
bruk
, och
otil
lbör
lig v
idar
espr
idni
ng ä
r fö
rbju
den.
