Demokratins librationspunkt

Om bibliotek på entreprenad i BBL och bis 2005-2011

Mikael Rydén

Institutionen för ABM

Uppsatser inom biblioteks- & informationsvetenskap ISSN 1650-4267

Masteruppsats, 30 högskolepoäng, 2012, nr 573

2

Författare/Author Mikael Rydén

Svensk titel Demokratins librationspunkt. Om bibliotek på entreprenad i BBL och bis 2005-2011.

English Title The Libration Point of Democracy. On Outsourcing of Public Libraries in BBL and bis 2005-2011.

Handledare/Supervisor Åse Hedemark

Abstract The aim of this Master´s thesis is to examine the debate in Swedish library press concerning outsourcing of public libraries. The two magazines studied are BBL (Biblioteksbladet) and bis (bibliotek i samhälle). The period of time covered by the selected articles is 2005 to 2011. Although there are still quite few cases of tendering arrangements in Sweden, the question has been raised in the last years by the decision of the Community of Nacka (Stockholm) to outsource their public libraries. Another important factor for bringing the question into focus has been the general elections of 2006, which brought an alliance of right-wing parties to power.

In this thesis the arguments of the participants are documented and analyzed. The premises of the arguments are also analyzed. The premises are equivalent to the ambiguous and mutually connected concepts of democracy, culture, freedom and power.

The results show that the debate is determined by what I call “the conventional concept of public libraries”. According to this concept, the role of a public library is to promote democracy. Democracy, then, is defined in a social liberal way. It is this view of the role of public libraries that is being defended by the opponents of tendering arrangements. Even the arguments of the advocates of outsourcing must be understood in light of liberal democratic tradition. However, the advocates represent the neoliberal view of democracy, which makes them define the concepts of freedom and power in a different way compared to their antagonists.

Inspired by the theory of meaning proposed by Michael Dummett, I show that there are strong reasons for stating that the debate is won by the opponents of outsourcing. The word “public library” can only be used for a very specific kind of institution, provided that it is still meaningful. Furthermore, using the theory of power elaborated by the North American political and social theorist Steven Lukes, I also show that the arguments of the participants in the debate essentially are to be understood in light of the power that the participants claim is being exercised over the users by the two opposite ways of managing public libraries. Last of all, the debate can be seen as an expression of a secular liberal democratic discussion concerning the relation between the state, the market and the civil society.

Ämnesord Folkbibliotek, entreprenad, demokrati, bildning, frihet, makt.

Key words Public Libraries, Outsourcing, Democracy, Culture, Freedom, Power.

3

Innehållsförteckning

Inledning .............................................................................................. 5 Bakgrund .............................................................................................................. 8

Tidigare forskning .............................................................................................. 10

Teoretiska utgångspunkter ................................................................................. 15 Grund: tarskiansk-dummettiansk meningsteori ........................................................ 16 Golv och väggar: talaktsteori .................................................................................... 18 Tak: Lukes maktteori ................................................................................................ 20 Hermeneutik.............................................................................................................. 25

Metod, disposition, urval och avgränsning av källmaterial ............................... 27

Diskussionen av biblioteksentreprenader i Biblioteksbladet och

bis ..................................................................................................... 29 BBL om biblioteksentreprenader ....................................................................... 30

Argumentation och rollprediceringar ....................................................................... 30 Nackadebatten ................................................................................................................... 31 Debatten efter 2006 års val ............................................................................................... 33 Debatten i kölvattnet av Subitus Consulting AB och Svenska Boklån AB ......................... 35 Bildningsargument mot bibliotek på entreprenad ............................................................. 38

bis om biblioteksentreprenader .......................................................................... 39 Argumentation och rollprediceringar ....................................................................... 40

Sammanfattning: debatten i fågelperspektiv ...................................................... 42

Debatten i ett meningsteoretiskt perspektiv ....................................................... 43 Rollprediceringarna i ett meningsteoretiskt perspektiv ............................................ 43 Argumenten i ett meningsteoretiskt perspektiv ........................................................ 46

Illokutionär kraft ............................................................................................................... 46 Perlokutionär kraft ............................................................................................................ 49

Sammanfattning av debatten i ett meningsteoretiskt perspektiv ........................ 50

Debattens premisser: demokrati, bildning, frihet och makt ............................... 50 Unescos folkbiblioteksmanifest ................................................................................ 51 Folkbibliotekens framväxt och utveckling ............................................................... 52 Demokrati, bildning och frihet ................................................................................. 53 Debatten i ett maktteoretiskt perspektiv ................................................................... 58

Upphandlingsmotståndarnas argumentation .................................................................... 59 Upphandlingsanhängarnas argumentation ....................................................................... 62

Resultatstyrning – en lösning, trots allt? ............................................................ 64

Slutdiskussion .................................................................................... 69

Sammanfattning ................................................................................ 76

Käll- och litteraturförteckning ........................................................ 77

4

5

Inledning

In the room the women come and go

Talking of Michelangelo.

T.S. Eliot, “The Love Song of J. Alfred

Prufrock”, 1915.

Vad är ett folkbibliotek? Det finns flera svar på denna fråga, av vilka inte alla är

förenliga med varandra. Om vi tänker oss en triangel, skulle folkbiblioteket kunna

liknas vid skärningspunkten mellan tre linjer (a, b och c), som förbinder var och

en av triangelns vinklar med dess motsvarande sida. Att tala om

”skärningspunkten mellan a och b” och ”skärningspunkten mellan b och c” skulle

då representera två olika svar på ovanstående fråga.1 Oavsett hur vi väljer att

besvara frågan, är svaret dessutom förenat med en föreställning om vilken roll

biblioteket har eller bör ha. Antagligen är svaret även förknippat med en idé om

vilken roll folkbiblioteket spelat i det förflutna.

Den här uppsatsen handlar om det svenska folkbibliotekets roll i

samhället. De roller som dokumenteras och analyseras manifesteras i den

diskussion av bibliotek på entreprenad som senast aktualiserats med anledning av

Nacka kommuns beslut att låta upphandla sina bibliotek.

Mitt intresse för denna fråga motiveras av min bakgrund i svensk

gymnasieskola, där jag tjänstgör som spansk- och svensklärare. I likhet med

folkbiblioteket har den svenska skolan genomgått stora förändringar under de två

senaste decennierna. Vad skolan beträffar är dels kommunaliseringen, dels

framväxten av friskolor två stora förändringar, om vars inverkan på skolans

rationalitet och praktik det råder delade meningar.2 I första hand är det mina

erfarenheter av marknadstänkande på skolans område som föranlett mitt intresse

för motsvarande fenomen på biblioteksfältet. Detta marknadstänkande är ett

1Jämförelsen bygger på Gottlob Freges distinktion mellan ett teckens mening (Sinn) och betydelse

(Bedeutung). Frege använder själv triangeln för att åskådliggöra denna semantiska relation. Freges uppsats

”Über Sinn und Bedeutung” (1891) finns översatt till svenska i Filosofin genom tiderna 1800-talet. Texter i

urval av Konrad Marc-Wogau (1965), s. 230-251. 2För en översikt över 1990-talets skolreformer, se Lindensjö & Lundgren (2002 [2000]) Utbildningsreformer

och politisk styrning, s. 116 ff.

6

element i en global ideologisk förändring i nyliberal riktning och yttrar sig för

skolans del i ett ökat konkurrenstänkande och en uttalad strävan efter

kvalitetssäkring.3 En konsekvens är att skolans huvudmän ställer allt högre krav på

utvärdering och dokumentation av verksamheten – redovisningar som förväntas

ske i kvantitativa termer. Dessa skolförändringar har hittills varit föremål för mera

debatt än forskning. Två sena bidrag till diskussionen är Sven-Eric Liedmans

polemiska och idéhistoriskt inriktade bok Hets! En bok om skolan (2011) och

Kommunaliseringen av skolan. Vem vann – egentligen? (2011), en antologi

utgiven av Lärarnas Riksförbund. Jag finner det angeläget att lyfta fram min

bakgrund i svensk skola, eftersom det är rimligt att anta att denna bakgrund utgör

en väsentlig del av den förförståelse som styrt mitt val av problemformulering och

teoretiska utgångspunkter.

Den diskussion om driftsformer som här studeras har förts i de två

branschtidskrifterna BBL (Biblioteksbladet) och bis (utgiven av förening BiS).

Till kriterier för urval av källmaterial, tidsavgränsning och motivering till varför

dessa tidskrifter valts återkommer jag i metodavsnittet.

I uppsatsen avser jag att besvara följande frågor:

1. Vilken roll tillskrivs folkbiblioteket av diskussionens aktörer?

2. Vilka argument för och emot biblioteksupphandlingar förekommer i debatten?

3. Hur kan aktörernas argument värderas i ett meningsteoretiskt perspektiv?

4. Vilka är premisserna för aktörernas argument?

5. Hur kan aktörernas argument tolkas i ett maktteoretiskt perspektiv? Vilken syn

på användaren ger en sådan tolkning?

Det är viktigt att förstå att aktörernas inställning till upphandlingar hänger nära

samman med deras syn på bibliotekets roll. De aktörer som motsätter sig

upphandlingar tillskriver biblioteket en demokratifrämjande roll. Argumenten ges

olika formuleringar, men de beror alla av aktörernas syn på demokrati, bildning,

frihet och makt. Dessa fyra begrepp hänger inbördes samman och utgör

tillsammans debattens premisser. De bildar också kärnan i vad jag kallar det

konventionella biblioteksbegreppet. Detta etablerade koncept står också i centrum

för upphandlingsanhängarna, som i sin argumentation förhåller sig till, ifrågasätter

3Den ideologiska förskjutningen från keynesianskt färgad socialliberalism till nyliberalism – en förändring

som i den svenska offentliga debatten märks i första hand på ekonomisk nivå – utreds och dokumenteras av

Kristina Boréus i hennes avhandling Högervåg. Nyliberalism och kampen om språket i svensk offentlig debatt

1969-1989 (1994).

7

och utmanar denna konventionella biblioteksidé. Dock talar inte alla

upphandlingsanhängare uttryckligen om vilken alternativ roll de tillskriver

biblioteket. I vilket fall som helst företräder de en annan syn på demokrati, frihet

och makt än sina antagonister.

Försöket att besvara dessa frågor aktualiserar en diskussion som förts i

Västvärlden sedan de moderna politiska ideologiernas framväxt. Diskussionen

handlar om relationen mellan stat, marknad och civilsamhälle. Denna diskussion

har varit och är ständigt aktuell inom den liberaldemokratiska traditionen, som är

ett paraplybegrepp för olika liberala riktningar. En huvudtanke i min uppsats är att

denna liberaldemokratiska tradition i hög grad återspeglas i debatten om

biblioteksupphandlingar och bidrar till att begripliggöra den. Detta är också

anledningen till varför den till synes perifera frågan om biblioteksupphandlingar är

så viktig; den handlar egentligen om i vilket samhälle vi vill leva och om vår syn

på oss själva och våra medmänniskor.

Identifieringen av det konventionella biblioteksbegreppet har underlättats av

den meningsteori jag använt mig av för att få syn på aktörernas rolltillskrivningar

och pröva deras argument. Till denna teori återkommer jag. Här skall bara sägas

att den förklaring av språklig mening som teorin ger inte bara underlättar

förståelsen av debattens meningsmotsättningar; den ger dessutom stöd för

påståendet att folkbiblioteket är en institution, vars existens förutsätter vissa

specifika materiella villkor. Ett ord som ”folkbiblioteket” kan bara användas om

en bestämd sorts institution, om det skall ha någon mening. I det avseendet liknar

det ord som ”Upplysningen”, ”kabbala” och ”surrealism”.

Uppsatsens kenningliknande titel är avsedd att fånga debattens kärna. Denna

kärna är alltså det konventionella biblioteksbegreppet. Den huvudsakliga

betydelsekomponenten i detta bibliotekskoncept är synen på folkbiblioteket som

en demokratifrämjande institution. Med demokrati avses här en socialliberal

tolkning av begreppet, som kontrasterar mot en nyliberal demokratitolkning.

Vad har då demokrati att skaffa med det astronomiska begreppet

librationspunkt? I varje planetsystem finns ett antal librationspunkter. Dessa är

zoner där gravitationen från de planeter som ingår i systemet är lika stark. En

librationspunkt är alltså en punkt där jämvikt råder. I analogi härmed ligger det

nära till hands att föreställa sig samhället som ett planetsystem, där

folkbiblioteken fungerar som jämviktspunkter. De gör det, eftersom de är

offentliga zoner där olika samhällsintressen tillåts konfronteras med och brytas

mot varandra på likvärdig grund. Under de förutsättningar som offentligt drivna

folkbibliotek ger, främjas på så sätt en stabil demokratisk samhällsutveckling. Så

menar försvararna av det konventionella bibliotekskonceptet, som motsätter sig

upphandlingar. Exakt hur och varför demokratin kan fungera på detta sätt utreds i

samband med att debattens premisser friläggs.

8

Innan jag redogör för teori och metod, ägnar jag ett par avsnitt åt att placera in

upphandlingsfrågan i sitt sammanhang. En bakgrund till debatten ges och relevant

forskning presenteras. Uppsatsens disposition beskrivs närmare i metoddelen.

Bakgrund

Närmast behandlas två rapporter, som förutom att förklara begreppet entreprenad

ger en översikt över förekomsten av biblioteksentreprender i Sverige och en

bakgrund till diskussionen. Rapporterna är Biblioteksentreprenader – en

introduktion (2009) och Utvecklingsrådet för driftsformsfrågor. Slutrapport till

styrelsen (2011), båda utgivna av Svensk Biblioteksförening. Den förra rapporten

är författad av Svensk Biblioteksförenings generalsekreterare, Niclas Lindberg.

Den senare är utförd på uppdrag av Svensk Biblioteksförenings styrelse, som

genom att tillsätta Utvecklingsrådet för driftsformsfrågor gav detta i uppgift att

”följa frågan om biblioteksentreprenader samt förelägga styrelsen ett förslag till

beslut om ställningstagande i frågan.”4 Rapporten drar slutsatsen att Svensk

Biblioteksförening skall inta en neutral ståndpunkt i driftsformsfrågan.5

Enligt Biblioteksentreprenader – en introduktion innebär entreprenad att

kommunen ”anlitar en extern producent för att mot ersättning utföra en viss

uppgift som annars skulle ha utförts i kommunens regi.”6 I motsats till kommunala

verksamheter i offentlig regi hör entreprenöriell driftsform därmed till de

alternativa kommunala driftsformer som enligt SKL (Sveriges Kommuner och

Landsting) sorterar under rubriken ”Upphandlad verksamhet”. I

Utvecklingsrådets slutrapport beskrivs ”Upphandlad verksamhet” så här:

Verksamhet som på uppdrag av kommunen eller landstinget mot en ekonomisk ersättning ska

upphandlas. Det är förfrågningsunderlaget och det kontrakt som upprättas med utföraren som

ligger till grund för hur verksamheten drivs. Den som vinner upphandlingen kan vara en privat

aktör, t ex privat aktiebolag, ideell organisation eller kooperativ. Även om kommunen eller

landstinget upphandlar en verksamhet ligger ansvaret kvar, och man är fortfarande huvudman

och skyldig att se till att medborgaren/brukaren får den tjänst han eller hon kan förvänta sig.

Uppföljning ska ske enligt det kontrakt som upprättats och förfrågningsunderlaget.7

Att lägga ut ett bibliotek på entreprenad är alltså inte detsamma som att privatisera

det, eftersom kommunen efter upphandlingen är fortsatt huvudman och ansvarig

för verksamhetens innehåll. När entreprenad ibland förväxlas med privatisering,

4Svensk Biblioteksförening > Hem > Material > Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 3. 5Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 36. 6Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 13. 7Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 25.

9

beror det antagligen på att en åtskillnad inte gjorts mellan verksamhetens

finansiering och produktion. Det är endast produktionen som kan privatiseras i

samband med en upphandling.

Hur vanligt är det då att bibliotek drivs på entreprenad i Sverige? Enligt den

sammanställning över bibliotek med alternativa driftsformer som BiS publicerade

år 2007 rör det sig om totalt nitton bibliotek. Inte sällan är det frågan om mindre

glesbygdsfilialer som inför hot om nedläggning eller besparingar övergått till

annan driftsform, ofta som förening. Svensk Biblioteksförenings Utvecklingsråd

bedömer år 2011 att ovanstående siffra i stort sett är oförändrad.8 I anslutning till

detta bör det påpekas att erfarenheter av bibliotek på entreprenad saknas i Norge,

Danmark och Finland. Enligt Utvecklingsrådet beror detta på att ”Sverige

generellt är mer påverkat av idéer från näringslivet än övriga länder i Europa.”9

Tidigare svenska erfarenheter av biblioteksentreprenader är grundligt

dokumenterade och utvärderade. En sammanfattning av denna förhistoria får bilda

övergång till mina kommentarer till kärnan i Lindbergs och Utvecklingsrådets

rapporter. Det tidigaste svenska exemplet är Åre kommun, som år 1990 lät

upphandla sina bibliotek. Biblioteken återgick 1991 i kommunal regi till följd av

konkurs. Om detta försök drog Göran Bostedt slutsatsen att ”entreprenad inte är en

nödvändig förutsättning för att uppnå de aktuella resultaten.”10 De förväntade

resultaten av övergången från offentlig till privat regi var ”effektivitet”,

”kreativitet” och ”nytänkande”. Bostedts rapport visar att dessa resultat i praktiken

innebar längre öppettider, högre besökssiffror och utlåningsstatistik. I Kulturrådets

rapport Entreprenad – till vilket pris?, som är en granskning av flera andra

upphandlingsförsök på 1990-talet, dras liknande slutsatser som i Bostedts

Årerapport.

Kärnpunkten i Lindbergs rapport berör frågor som är viktiga att tänka på i

samband med en upphandling. Han framhåller att ”den första frågan man bör göra

klart för sig själv och en eventuell entreprenör är vad ett folkbibliotek är för

någonting.”11 Till grund för ett svar på denna fråga ligger två dokument, nämligen

Bibliotekslagen och Unescos folkbiblioteksmanifest. Lindberg betonar att det är

viktigt att de krav på och de utgångspunkter och uppgifter för

folkbiblioteksverksamheten som beskrivs i dessa dokument explicit skrivs in ”i

såväl upphandlingsunderlaget som i det kommande avtalet.”12

Till sist skall några ord sägas om Svensk Biblioteksförenings beslut att i

enlighet med Utvecklingsrådets förslag till föreningsstyrelsen inta en neutral

ståndpunkt i frågan. Svensk Biblioteksförenings synpunkt har följande

8Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 31 9Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 31. 10Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 7. 11Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 9. 12Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 9.

10

formulering: ”Svensk Biblioteksförening företräder en god offentligt finansierad

biblioteksverksamhet, oberoende av huruvida verksamheten sker i offentlig eller

privat regi. Föreningens bibliotekspolitiska synsätt ska vara driftsformsneutralt.”13

I anslutning till denna deklaration betonar Utvecklingsrådet dels vikten av

genomtänkta upphandlingsdokument, dels betydelsen av att varje kommun

upprättar en Biblioteksplan. Den senare är avsedd att fungera som ett styrmedel

för verksamheten, vilket med utgångspunkt i Bibliotekslagen och

folkbiblioteksmanifestet skall ange verksamhetens mål.

Till stöd för sin ståndpunkt anför Utvecklingsrådet två argument. Det första är

riksdagens beslut att ”genom konkurrenspolitik ’bidra till modernisering och

utveckling av samhället genom effektiva och öppna marknader.’” Det andra

argumentet är att även folkbibliotekets huvudmän är ”öppna för olika

driftsformer”.14 De båda argumenten förankras med andra ord i svensk lagstiftning

– en lagstiftning som i sin tur skall ses i ett europeiskt sammanhang, eftersom EU

driver en uttalat konkurrensstödjande politik i syfte att förverkliga sin inre

marknad. Det är tankeväckande att Utvecklingsrådet dragit slutsatsen att

”huvudfrågan” inte är driftsformsfrågan ”under de möten rådet haft med Sveriges

Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv m fl”.15

Tidigare forskning

Förståelse av biblioteksupphandlingar förutsätter förståelse av upphandlingarnas

socio-politiska och ekonomiska kontext.16 Detta avsnitt inleds därför med en

redogörelse för detta sammanhang. Därefter görs nedslag i internationell forskning

som direkt eller indirekt berör upphandlingsfrågan. Avslutningsvis redovisas

resultaten av fyra svenska BoI-uppsatser, som behandlar frågan framför allt med

utgångspunkt i den debatt om bibliotek på entreprenad som uppstått på grund av

Nacka kommuns upphandlingsplaner.

I sin bok Kulturen som kulturpolitikens stora problem anlägger Anders

Frenander ett helhetsperspektiv på de samhällsförändringar som Västvärlden

genomgått under de tre senaste decennierna. Frenander visar att den keynesianska

välfärdsstaten, vars svenska uttryck var folkhemmet, avlösts av en ny form av

kapitalistisk stat. Kännetecknande för denna ”samhälleliga totalitet” är att de för

folkhemmet utmärkande relationerna mellan stat, marknad och civilsamhälle i

13Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 36. 14Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 36. 15Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 36. 16Med upphandling avses här privatisering av hela verksamhetens produktion. Hänsyn tas inte till de inom

biblioteksvärlden sedan länge vanligt förekommande upphandlingarna av enskilda tjänster som t.ex.

katalogisering. För en studie av upphandling av katalogiseringsfunktioner, se Anyomi, M. (1999)

”Outsourcing cataloging functions in South Carolina public libraries”, s. 29 ff.

11

grunden omdefinierats. I korthet innebär denna förändring att banden mellan stat

och marknad, stat och civilsamhälle och civilsamhälle och marknad försvagats. En

konsekvens är att marknaden framstår som ”den drivande och avgörande sfären,

den vars utformning och inriktning blir den dominerande i helheten och vars

värderingar och normer färgar av sig i stat och civilt samhälle.”17

En analys som kompletterar Frenander presenteras av Gustav E. Karlsen i

boken Utdanning, styring och marked. Karlsen lägger tonvikten vid den offentliga

sektorns omstrukturering, som inleddes i och med ”högervågen” på gränsen

mellan 1970- och 80-talen. I Storbritannien och USA förknippas denna neoliberala

och konservativa högervåg i första hand med Margaret Thatcher och Ronald

Reagen, som båda med effektivitets- och kvalitetsargument förespråkade kraftiga

nedskärningar av de offentliga utgifterna. Omstruktureringens bakgrund är den

kritik av välfärdsstaten som uppstod i oljekrisens spår. Denna kritik fick

konsekvenser för synen på den offentliga verksamhetens styrning. En

sammanfattande beteckning för den ”marknadsorienterade styrningslogik” som

slog igenom på 1980-talet var The New Public Management (NPM). Centrala

element i NPM är individualism och ökad valfrihet, decentralisering och

friställning av medel, privatisering, marknadsorientering och konkurrens.18

Som en specifik ”styrningsdiskurs” inom ramen för NPM betonar Karlsen

mål- och resultatstyrning. Denna styrningsform är ett sätt för staten att lösa de

ansvarighetsfrågor i form av kontroll- och utvärderingsproblem som följer av

decentralisering och består i en arbetsdelning mellan central och lokal politisk

nivå. Arbetsdelningen innebär att den centrala nivån (beställaren) dels fastställer

kvantitativa och kvalitativa verksamhetsmål, dels kontrollerar och utvärderar om

målen uppnåtts eller inte. Till den lokala nivån (utföraren) delegeras uppgiften att

bestämma medlen för målens realisering.19

I artikeln “Between Professional Norms and Environmental Change

Impetuses: A Comparative Study of Change Processes in Public Libraries” visar

Ragnar Audunson hur folkbibliotekssystemen i Budapest, Oslo och Göteborg i

varierande utsträckning genomfört reformer som ligger i linje med den allmänna

strävan efter decentralisering, mål- och resultatstyrning och marknadsorientering.20

Resultaten av Audunsons studie visar att miljöbetingade förändringar strukturerar

det sätt på vilket folkbiblioteken reformeras i högre grad än fältinterna normer och

17Frenander, A. (2005), s. 70 ff. 18Karlsen, G. E. (2006 [2002]), s. 30 ff. För fler redogörelser för NPM, se Kann-Christensen, N. & Andersen,

J. (2009) ”Developing the library. Between efficiency, accountability and forms of recognition”, s. 210 f.;

Ward, R. C. (2007) ”THE OUTSOURCING OF PUBLIC LIBRARY MANAGEMENT. An Analysis of the

Application of New Public Management Theories From the Principal-Agent Perspective, s. 629 f.; Pors, N.

O. (2003) ”Managing Change in Danish Libraries”, s. 412 f.; Liedman, S.-E. (2011) Hets. En bok om skolan,

s. 156. 19Karlsen, G. E. (2006 [2002]), s. 99. 20Audunson, R. (1999), s. 533 ff.

12

värderingar.21 De reformer som i jämförelsevis hög grad strider mot bibliotekets

värdegrund (till exempel resultatstyrning) möter svagare motstånd hos

bibliotekarier än organisatoriska reformer. Värdegrunden fungerar dock som ett

”filter” på så sätt att de ger förändringarna en form som är förenlig med fältets

värdegrund.22 En fråga som Audunsons studie väcker är i vilken utsträckning

aktörernas argumentation förs med utgångspunkt i normativa överväganden.

Resultat som stöder Audunsons slutsatser presenteras av Kann-Christensen &

Andersen i artikeln ”Developing the library. Between efficiency, accountability

and forms of recognition”. Författarna demonstrerar hur NPM-rationaliteten

vunnit insteg i den danska Bibliotekslagen av år 2000 och alltmera påverkar

praxis. Exempel är avgiftsbeläggning av ”speciella” tjänster och frånvaron av

spärrar mot upphandling.23 För folkbiblioteket medför marknadsorienteringen ett

legitimitetsproblem, eftersom den svär mot verksamhetens normativa grund.24

Då biblioteksupphandlingar ännu är ett okänt fenomen i samtliga nordiska

länder utom Sverige, är det nödvändigt att gå till utomnordisk forskning för att få

perspektiv på ämnet. Nedan redovisas forskningsresultat från USA och

Storbritannien.

I USA blev frågan om biblioteksupphandlingar högaktuell på 1990-talet.25 I

artikeln “The Outsoucing of Public Library Management. An analysis of the

Application of New Public Management Theories From the Principal-Agent

Perspective” redovisar Ward resultaten av en rad fallstudier, i vilka han prövar tre

av NPM-förespråkarnas argument för upphandlingar. Enligt dessa argument leder

mål- och resultatstyrningens särskiljande mellan beställare och utförare till stärkta

ansvarighetsförhållanden, något som i sin tur automatiskt resulterar i dels

kostnadseffektivare produktion av varor och tjänster, dels ökat medborgerligt

utnyttjande av de levererade tjänsterna.26

Resultaten av Wards studie ifrågasätter NPM-förespråkarnas argument.

Visserligen stärkte upphandlingarna i sex av sju fall ansvarighetsförhållandena,

men i fem av dessa sju fall medförde inte denna första vinst en kostnadseffektivare

tjänsteproduktion. För fyra av sju fall innebar inte heller stärkt ansvarighet att

brukarnas nyttjande av tjänsterna ökade. Tvärtom visar resultaten att

21Pors, N. O. (2003), s. 413, menar att NPM:s påverkan på biblioteksfältet även har fältinterna betingelser. 22Audunson, R. (1999), s. 545 f. 23Kann-Christensen, N. & Andersen, J. (2009), s. 213. 24Kann-Christensen, N. & Andersen, J. (2009), s. 214. För en normativt grundad kritik av neoliberalismens

inflytande på folkbiblioteksverksamheten, se McMenemy, D. (2009) ”Rise and demise of neoliberalism: time

to reassess the impact on public libraries”, s. 400 ff. 25Belägg för att debatten i USA påbörjades på 1980-talet i anslutning till de första upphandlingsförsöken,

men att det var en bit in på 1990-talet som debatten intensifierades, ger Govan, J. F. (1988) ”The Creeping

Invisible Hand: Entrepreneuriel Librarianship”, s. 35 ff., och Glass Schuman, P. (1998) ”The Selling of the

Public Library”, s. 50 ff. För en presentation av LSSI (Library Systems & Services), det första privata (och

mycket aktiva) bolaget i USA som erbjuder fullständiga upphandlingar av folkbibliotek, se Oder, N. (2004)

”When LSSI comes. Public libraries, private company: the outsourcing compromise”, s. 36 ff. 26Ward, R. C. (2007), s. 630.

13

upphandlingarna i sex av sju fall innebar antingen en nedgång i användningen av

biblioteket eller en höjning av nyttjandegraden till priset av ökade

verksamhetskostnader. För de två fall som visar på kostnadseffektivitet och de

fyra fall som visar på höjd nyttjandegrad gäller att dessa vinster inte har samband

med tillämpningen av NPM-principer. I stället är vinsterna relaterade till höjda

budgetanslag och förvaltningsexpertis. Ytterligare ett resultat är att

upphandlingarna stärkte beställarens politiska kontroll över utföraren.27

Resultaten av Wards studier är värdefulla, eftersom de täcker sju av åtta

dokumenterade fall av upphandlingar i USA. Av metodskäl kan Ward dock inte

besvara frågan om resultatstyrningens konsekvenser för den normativa aspekten

på bibliotekets verksamhet.

I Storbritannien väcktes upphandlingsfrågan på allvar av de

decentraliseringsreformer som regleras av 1992 års Local Government Act.

Förenklat innebar dessa reformer att det uppstod ett ökat antal mindre kommuner

(single-tier councils) med ansvar för så gott som all verksamhet inom sina

respektive förvaltningsområden. I artikeln ”Local Government Reform in Britain:

Organizational Implications for the Public Library Service” redovisar Midwinter

& McVicar resultaten av en intervjuundersökning med bibliotekarier i England,

Wales och Skottland. Resultaten dokumenterar en fruktan för att reformerna skall

framtvinga upphandlingar av hela eller delar av biblioteksverksamheten, eftersom

de medför högre effektiviseringskrav.28 Informanternas anförda argument mot

upphandling berör främst implikationer för bibliotekens styrning. Det finns en risk

att upphandlingskontrakten skall begränsa såväl beställarens som utförarens

handlingsfrihet, något som i slutändan skulle inverka menligt på brukarna. Ett

annat argument berör frågan om förlusten av kollektiv identitet och en därav

försvagad lojalitet mot organisationen. När utföraren inte engageras i en dialog

med beställaren om verksamhetens mål och riktlinjer befaras följden bli lägre

innovationsförmåga och minskad ansvarsfullhet med negativa konsekvenser för

verksamhetens kvalitet som följd.29

Mot bakgrund av Wards resultat framstår dessa farhågor som befogade; de

besannas också i någon mån av en brittisk kommun som organiserat sitt

förvaltningsområde i sex självständiga och sinsemellen konkurrerande

”affärsenheter”, som dock är ansvariga inför kommunens centrala myndigheter. I

denna kommun har mål- och resultatstyrning implementerats konsekvent, något

som får Midwinter & McVicar att till skillnad från Ward betona en av

komplikationerna med denna styrningsform, nämligen ”the severe conceptual and

measurement problems in reducing performance assessment to quantitative

27Ward, R. C. (2009), s. 645. 28Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 17. 29Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 18.

14

indicators.”30 Enligt kommunens förstebibliotekarie leder dock resultatstyrningen

till ökad effektivitet och stärkt ansvarighet, då den i enlighet med NPM särskiljer

beställaren från utföraren och definierar relationen mellan dem.31

Alla biblioteksforskare ifrågasätter emellertid inte NPM. Mot bakgrund av

globaliseringen och informationssamhällets teknologiska, ekonomiska och sociala

utmaningar betonar Lloret Romero tvärtom att upphandlingar kan fungera som ett

förvaltningsredskap med hög förändringspotential.32 Även Nijboer förordar en

marknadsorienterad styrningslogik, när han föreslår ”kulturellt entreprenörskap”

som en lösning på bibliotekets legitimitetskris i ”IT-åldern”.33 Såväl Lloret

Romeros som Nijboers artiklar är uttalat programmatiska. Bibliotekets roll

framstår som instrumentell och normativa aspekter förbises genom att kvalitet

likställs med mätbära, jämförbara resultat.

Min genomgång av svenska BoI-uppsatser inskränker sig till ett urval om fyra

undersökningar, som alla behandlar de senaste åtta årens svenska debatter, alltså

samma period som studeras i denna uppsats.

I magisteruppsatsen Vad sägs om en förändring? En diskursanalys av hur

privatisering av bibliotek framställs i Biblioteksbladet genomför Hanna Carlsson

en diskursanalytisk studie av den ”privatiseringsdebatt” som förts i BBL under

perioden 2004-2009. Hennes resultat visar på tre ”stordiskurser”, nämligen en

”värdegrundsbaserad”, en ”förespråkande” och en ”ekonomisk” diskurs. För att

förstå den värdegrundsbaserade diskursens jämförelsevis starkare ställning

använder Carlsson institutionalismens teori om reformers mottagande inom

bibliotekssektorn. Enligt denna teori (som Carlsson felaktigt tillskriver Audunson)

kommer förändringar som ifrågasätter bibliotekets värdegrund att motarbetas.

Tyvärr är Carlssons diskussion mera förvirrande än klargörande, eftersom den

bygger på en missuppfattning av Audunsons studie, varifrån den

institutionalistiska teorin lånats.

I sin magisteruppsats Bilder av bibliotek. En ideologianalys av debatten

omkring privatisering av folkbibliotek, drar Rennemark slutsatsen att ”debattörer

utifrån skilda ideologiska utgångspunkter motiverar sina ställningstaganden med

demokratiska strävanden. Möjligen återfinns en nyckel till förståelsen av debatten

i diskrepansen i tolkningen av demokratibegreppet.”34 Jag instämmer i denna

slutsats, samtidigt som jag menar att den bör preciseras genom en kommentar till

de skilda demokratiuppfattningar som debatten förutsätter. Vidare menar jag att

30Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 20. 31Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 19. 32Lloret Romero, N. (2011) ”Outsourcing as a change management tool in libraries and documentation

centers”, s. 73 ff. 33Nijboer, J. (2006) ”Cultural entrepreneurship in libraries”, s. 434 ff. 34Rennemark, A. K. (2011), s. 47.

15

det finns fog för att diskutera Rennemarks tolkning av debatten som ”en kamp om

idémässig hegemoni mellan skilda, ur samma institution sprungna ideologier”.35

En kandidatuppsats som bör nämnas är Terese Danielssons ”Bokpallar i en

stormarknad” eller ”Biblioteket i Babel” – vart är vi på väg? En diskursanalytisk

studie av privatiseringsdebatten hösten 2010-våren 2011. I sin analys av den

senast förda debatten i DN, SvD, Biblioteksbladet och bis urskiljer Danielsson tre

diskurser, nämligen en värdegrundsbaserad, en marknadsliberal och en

pragmatisk. I likhet med andra som behandlat ämnet relaterar hon driftsform till

folkbibliotekssyn och drar slutsatsen att synen på vad ett folkbibliotek är ”tycks

vara oavhängigt (sic!) ideologi”.36 I debatten tycker hon sig urskilja hur en

etablerad värdegrundsbaserad diskurs utmanas av en marknadsliberal diskurs.37

Relevant för mina syften är dels Danielssons påpekande att aktörerna talar mycket

litet om användaren,38 dels hennes behandling av folkbildningsbegreppet. Det är

min avsikt att belysa aktörernas syn på användaren med hjälp av en för ändamålet

vald maktteori. Begreppet folkbildning (eller bildning) förtjänar en utförligare

behandling än det rimligtvis kan få i Danielssons kanditatuppsats.

Till sist skall några ord sägas om Eva Karlssons magisteruppsats Ärende:

Bibliotek på entreprenad. Dieselverkstaden. På grundval av offentliga dokument

företar Karlsson en analys av den argumentation som på kommunalpolitisk nivå

föregick Nacka kommuns beslut att i mars år 2006 på försök lägga ut

Dieselverkstaden på entreprenad. Karlssons slutsats är att beslutet att låta

personalen överta driften av biblioteket främst vilade på ideologisk grund, då

Nacka kommuns så kallade majoritetsprogram aktivt förespråkar konkurrens som

ett medel inom all offentlig verksamhet. En relevant aspekt på Karlssons

undersökning är att hon till skillnad från Danielsson finner att aktörerna i sin

argumentation ofta hänvisar till brukaren eller kunden. Som antytts är det min

avsikt att i ett maktperspektiv följa upp denna iakttagelse och relatera den till

eventuellt normativt baserade överväganden.

Teoretiska utgångspunkter

För att besvara uppsatsens frågor utgår jag från ett teoribygge. Detta kan beskrivas

som en kombination av tarskiansk-dummettiansk meningsteori, talaktsteori och

maktteori. Vad maktteorin beträffar är det frågan om den maktsyn som artikulerats

av den nordamerikanske sociologen Steven Lukes. Med ett ben placerat på vardera

sidan av gränsen mellan teori och metod kan den för samtliga teorier relevanta

35Rennemark, A. K. (2011), s. 38. 36Danielsson, T. (2011), s. 22. 37Danielsson, T. (2011), s. 22. 38Danielsson, T. (2011), s. 23.

16

hermeneutik lokaliseras, vilken jag berör sist i detta avsnitt. Som en metafor för

teoribygget kan man se huset. Grunden utgörs av en fri tillämpning av den

tarskiansk-dummettianska meningsteorin, medan talaktsteorin bildar husets golv

och väggar. Lukes maktteori får slutligen tjäna som byggnadens tak. Vill man

tillordna detta hus en adress, kan den förslagsvis stavas (det globaliserade)

Västerlandet. I det följande redogör jag för detta bygge.

Grund: tarskiansk-dummettiansk meningsteori

Offentliga beslut som berör eller kan komma att beröra människor bör fattas på så

förnuftiga grunder som möjligt. Eftersom ett beslut att lägga ut bibliotek på

entreprenad är ett beslut som kan få konsekvenser för människor, bör också detta

fattas på rationell grund. Vad är då en förnuftig grund för beslutsfattande? Som

framgår av följande redogörelse, är ett förnuftigt beslut ett beslut som bygger på

kunskap. Denna kunskap är i sin tur relaterad till mening. Att fatta ett förnuftigt

beslut är alltså att fatta ett beslut som är meningsfullt, eftersom det bygger på

kunskap.

Mening är (i detta sammanhang) en egenskap hos språket. Det mänskliga

språket är ett socialt fenomen, som fyller en kommunikativ funktion. På vilket sätt

är då språket meningsbärande? Nyckelbegreppen i den meningsteori som här står i

centrum är sats, singulära uttryck och predikat. De singulära uttrycken är

egennamn eller bestämda beskrivningar, medan predikaten är antingen adjektiv

eller artnamn. Det är dessa båda element som konstituerar satsen. När det gäller

meningen, är denna en egenskap hos satsen. Som Collin & Guldmann framhåller,

är satsens mening detsamma som dess sanningsvillkor, det vill säga det tillstånd i

världen som måste föreligga för att satsen skall vara sann.39 Därmed blir begreppet

sanning en hörnsten i meningsteorin. Att en sats mening är dess sanningsvillkor

innebär att, som Collin & Guldmann påpekar, ”predikatet tar det singulära

uttryckets referens och ger ett sanningsvärde.”40 Följande exempel illustrerar detta

förhållande:

Det svenska folkbiblioteket är en allmänt uppskattad institution.

I denna sats är det singulära uttrycket frasen ”Det svenska folkbiblioteket” medan

predikatet bildas av frasen ”en allmänt uppskattad institution”. Verbformen ”är”

fungerar som copula. Som exemplet antyder, består det singulära uttryckets

uppgift i att referera till identifierade ting i verkligheten, vilka predikatet sedan

beskriver, klassificerar eller säger något om. Ett annat sätt att beskriva de båda

elementens roller är att säga att de bidrar till att avgöra satsens sanningsvärde,

39Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]) Språkfilosofi – en introduktion, s. 47. 40Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 88.

17

alltså dess mening.41 Om ovanstående exempelsats gäller att den är sann.

Undersökningar visar att en majoritet av svenskarna har positiva erfarenheter av

folkbiblioteket.42

Avslutningsvis bör om denna teori sägas att den är utarbetad med tanke på

formella språk. Enligt Alfred Tarskis definition av sanning är

en sats S sann i L om och endast om p

I denna definition står ”p” för en sats som har samma mening som den sats (”S”)

för vilken den fungerar som sanningsvillkor.43 Definitionen bygger på klassisk

aristotelisk logik och hävdar därmed bivalensprincipen, som säger att en sats S är

antingen sann eller falsk. För mina syften bör den därför jämkas samman med en

reviderad teori om språklig mening.44

En sådan reviderad teori har föreslagits av Michael Dummett, som relaterar

mening till förståelse. Med förståelse avses här språkanvändarens implicita

kunskap om satsens sanningsvillkor.45 Ett viktigt inslag i Dummetts teori är

dessutom att språklig mening i princip är ”offentligt tillgänglig”.46 Enligt detta så

kallade manifesterbarhetskrav måste, som Collin & Guldmann anmärker,

”hypoteser om att talare förstår ett fragment av ett språk kunna korreleras med

talarnas offentligt iakttagbara färdigheter: det måste finnas en offentligt

konstaterbar skillnad mellan en talare som påstås ha den implicita kunskapen

ifråga och en som saknar den.”47 För att ett sanningsvillkor skall vara uppfyllt

måste en talare följaktligen kunna redogöra för sin implicita förståelse av det, det

vill säga han måste i handling (med ord eller på annat sätt) kunna visa vari

sanningsvillkoret består. I praktiken måste talaren med hänvisning till verkliga

eller potentiella förhållanden kunna peka ut under vilka omständigheter satsens

sanningsvillkor är uppfyllda. Följande (hypotetiska) exempel på ett debattinlägg

får tjäna som exempel på detta:

Folkbibliotek som drivs i privat regi är effektivare än kommunalt drivna dito.

För att satsen skall vara meningsfull måste talaren här alltså genom en jämförelse

mellan de två driftsformerna kunna peka ut vilka materiella faktorer som borgar

för att sanningsvillkoret är uppfyllt. Som Collin & Guldmann framhåller, hänger

41Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 87. 42Svensk Biblioteksförening > Hem > Material > Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 3. 43Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 122. 44För en kort och koncis sammanfattning av Tarskis sanningsteori, som också är en meningsteori, se Collin,

F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 139. 45Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 222. 46Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 223. 47Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 222.

18

mening i detta perspektiv samman med ”de omständigheter som i praktiken

berättigar oss att hävda sådana satser, eller i praktiken räknas som tillräckliga skäl

för eller emot dem.”48 Förenklat uttryckt reses härmed ett krav på att talaren skall

veta vad han talar om. Annorlunda uttryckt innebär kravet att talaren skall kunna

anföra (goda) argument för sina påståenden.

Som antytts i närmast föregående stycke, medför Dummetts revidering av

Tarskis meningsteori ett brott mot bivalensprincipen. Orsaken är bland annat att vi

i samband med diskussioner med ofta argumenterande inslag handskas med så

kallade intentionala kontexter och modaliteter i form av värdeladdade, ideologiskt

och känslomässigt färgade yttranden. Sådana yttranden kan inte alltid

kategoriseras som i sträng mening sanna eller falska. Min avsikt är ändå att tilldela

språkliga yttranden vad jag kallar approximativa sanningsvärden. Från denna

synpunkt är följaktligen en sats S sann (eller meningsfull) om och endast om

talaren kan redogöra för satsens sanningsvillkor enligt ovan. I annat fall kommer

yttrandet att betraktas som meningslöst. Ur argumentationsanalytisk synvinkel

kunde det sägas vara en ohållbar tes eller ett ej belagt påstående alternativt ett

svagt argument.

Golv och väggar: talaktsteori

Grunden anger villkoren för den byggnad som därpå reses. Talaktsteorin bygger

med andra ord på den ovan presenterade meningsteorin, men studerar språklig

mening ur en annan synvinkel. Den undersöker vad talare gör när de yttrar sig i

bestämda situationer. Begreppet talhandling fångar denna synpunkt.

En talhandling kan beskrivas på tre nivåer, nämligen den lokutionära, den

illokutionära och den perlokutionära nivån. På den första (lokutionära) nivån

innebär handlingen att en talare genom att yttra en sats dels refererar till en

bestämd sak, dels predicerar något om denna sak. Den illokutionära handlingen

avslöjar dock att två satser som är ekvivalenta med avseende på referens och

predicering kan ha olika mening. Följande (hypotetiska) exempel illustrerar detta

förhållande:

Gislaveds bibliotek drivs inte på entreprenad.

Gislaveds bibliotek kommer aldrig att drivas på entreprenad.

Det är tydligt att det i båda satserna refereras till samma sak (Gislaveds bibliotek)

och att satserna om denna sak säger detsamma (att den inte drivs på entreprenad).

Den första satsen är dock ett påstående, medan den andra satsen är ett löfte. Enligt

talaktsteorin har yttrandena därför olika illokutionär kraft. Med detta menas helt

enkelt att den som påstår något utför en annan handling än den som lovar något.

48Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 229.

19

På grundval av sina illokutionära krafter indelas talhandlingar vanligen i

assertiver (påståenden, antydningar och yrkanden), kommisiver (löften, hot och

garantier), direktiver (uppmaningar, frågor och anmodanden), expressiver

(ursäktanden, lyckönskningar och tacksägelser) och deklarativer (till exempel

utnämningar, avsked och vigslar).49

Den perlokutionära nivån riktar uppmärksamheten mot talarens avsikter med

sitt yttrande, det vill säga vad vederbörande vill uppnå med det. En perlokutionär

handling har alltså att göra med effekten av talarens yttrande och är därmed till

skillnad från den lokutionära och illokutionära handlingen inte inherent med

yttrandet av satsen. Den bibliotekschef som till exempel lovar sina underställda

kolleger att just deras bibliotek aldrig kommer att drivas på entreprenad kan alltså

inte räkna säkert med att kunna hålla sitt löfte. Med andra ord är effekten av

bibliotekschefens yttrande (det vill säga löftets förverkligande) inte given i och

med själva yttrandet.

Ovanstående redogörelse för talhandlingens struktur fångar kärnan i

talaktsteorin, enligt vilken mening definieras i termer av vad språkanvändaren

menar med sitt yttrande. Från denna synpunkt förutsätter alltså mening ett

menande hos den som använder språket.

Vad innebär det då att en talare menar något med sitt yttrande? Förenklat

uttryckt innebär det för det första att talarens avsikt är att tala sanning, det vill säga

för att en sats skall vara meningsfull måste talaren avse att ”gå i god för” satsens

sanningsvillkor så som detta fastställs av språksystemet. Om vi återvänder till

exemplet med bibliotekschefen, förutsätter ett meningsfullt löfte enligt detta

synsätt att talaren i och med yttrandet av satsen ikläder sig ansvaret för att göra

satsen sann. Man ger helt enkelt inga löften om man inte samtidigt tänker hålla

dem och har goda skäl att tro att man kan hålla dem. Om bibliotekschefen trots allt

inte kan hålla sitt löfte, måste han vara beredd att försvara och rättfärdiga sitt

löftesbrott.

Ett meningsfullt yttrande innebär för det andra att talaren avser att ge åhöraren

goda skäl att tro att han inte avgett ett tomt löfte. Bibliotekspersonalen måste alltså

ges anledning att tro att deras chef kommer att hålla sitt löfte.

För det tredje förutsätter ett meningsfullt yttrande att talarens avsikt är att

åhörarna skall förstå att yttrandet aldrig hade fällts om inte avsikten vore att

åhörarna skulle tro på det. Vår hypotetiske bibliotekschefs avsikt måste alltså vara

att bibliotekspersonalen skall inse att han aldrig skulle ha avgett sitt löfte om det

inte vore för att personalen därmed skulle inse att han haft goda skäl att avge det.

Till grund för dessa meningsvillkor ligger en social konvention om att talare i

regel inte avser att ljuga eller vilseleda varandra. Slutligen bör det tilläggas att

dessa tre villkor reglerar samtliga av de tidigare beskrivna talhandlingarna.

49Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 173 f.

20

Som synes är skillnaden i praktiken hårfin mellan den tarskiansk-

dummettianska sanningsteorins krav på redogörelse för satsens sanningsvillkor

och talaktsteorins krav på rättfärdigande. Talaktsteorins analys av talhandlingar

bygger dock på den semantiska meningsteorins analys av språkets semantiska

struktur.50 Denna omständighet gör det befogat att i en teoriredovisning som denna

beakta dessa båda aspekter på språklig mening.

Hunnen så här långt bör jag säga något om de ontologiska överväganden som

varit avgörande för mitt val av teoretiska utgångspunkter. Jag förutsätter

existensen av en i förhållande till språket oberoende verklighet, en verklighet om

vilken vi talar och till vilken vi förhåller oss medelst språket. Den meningsteori

för vilken jag nyss redogjort säger alltså att menandet föregår meningen, något

som gäller ur både ontogenetisk och fylogenetisk synvinkel.51 Som Collin &

Guldmann påpekar, bygger varje språksystem på en konventionalisering av en

ursprungligen icke-konventionaliserad språkanvändning. Vad ontogenesen

beträffar kan man till exempel peka på det faktum att ett spädbarns förmåga att

identifiera ansikten är förspråklig.52

Det bör tilläggas att mitt val att utgå från denna språk- och verklighetssyn är

uttryck för en vid en jämförelse med socialkonstruktionism och postmodernism

annorlunda ståndpunkt. Det är inte enbart av intresse utan i princip även möjligt

att avgöra huruvida satser är sanna eller inte. Den som vinner en debatt gör det

därför att han har rätt och rätt har han i kraft av att ha presenterat ett vid en

jämförelse med antagonisten meningsfullare yttrandematerial. Även om jag inte

kommer att argumentera för synpunkten, ligger i förlängningen av detta synsätt att

politiskt beslutsfattande bör vägledas av denna princip.

Tak: Lukes maktteori

Om husets tak läggs med hjälp av Steven Lukes maktteori, blir det möjligt att från

detta tak få syn på biblioteksanvändaren. Ett moment i analysen av aktörernas

yttranden består i att tillämpa Lukes maktbegrepp på dem. Frågan är med andra

ord hur aktörernas argumentation kan tolkas i ett maktperspektiv. Det bör påpekas

att maktbegreppet är svårhanterligt. Det beror på att det hänger ihop med flera

andra (inte mindre svårhanterliga) begrepp, varav de två viktigaste är intressen

och frihet. Nedan behandlas huvuddragen i Lukes (med åren reviderade och

utvecklade) syn på makt.

50Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 185 f. 51Med ontogeni, ontogenes avses individutvecklingen hos de enskilda arterna från äggstadium till

ålderdomsdöd. Med fylogeni, fylogenes avses arternas stegvisa utveckling genom det stora tidsrummet. Se

Aschehougs Konversasjons Leksikon, band 15, OLDF-QV (1971), s. 46. 52Liedman, S.-E. (2002 [2001]) Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper, s. 54; Linell, P. (2000

[1978]), Människans språk, s. 60 f. För fler belägg för tesen att mening inte nödvändigtvis förutsätter språklig

artikulation, se Ortega y Gasset, J. (1994 [1957]) ¿Qué es filosofía?, s. 90.

21

Enligt Lukes finns det ett grundläggande maktbegrepp, som all diskussion av

makt utgår från. Som Lukes betonar, motsvaras detta grundläggande begrepp av

Spinozas distinktion mellan potentia (”makt att”) och potestas (”makt över”).53

Det förra begreppet syftar på en aktörs (det vill säga en individs eller ett

kollektivs) ”allmänna makt att åstadkomma eller möta ett visst resultat”. Det

senare (snävare) begreppet betecknar en aktörs förmåga att få människor att foga

sig genom att inskränka deras val.54 Därför kan potestas även sägas bestå i en

aktörs förmåga att uppnå betydelsefulla resultat. En aktör som uppnår

betydelsefulla resultat verkar för sina egna intressen och/eller påverkar andras

intressen på ett antingen positivt eller negativt sätt.55 I händelse av att potestas

innebär intressepåverkan i negativ mening är det frågan om dominans.56 Denna

variant av potestas står i själva verket i centrum för Lukes intresse och utgör den

punkt mot vilken hans maktanalys graviterar.

Av relevans för mina syften är makt i betydelsen potestas. Genom att potestas

implicerar inskränkning av val och uppnåendet av betydelsefulla resultat

aktualiserar det (som framgått) ett par andra nyckelbegrepp, nämligen intressen

och frihet. I det följande preciseras hur dessa begrepp hänger samman med

maktbegreppet.

Enligt en allmän definition betecknar begreppet intressen ”sådant som är

viktigt i människors liv.”57 Intressebegreppet kan dock ges en mera nyanserad

innebörd, eftersom olika människor från olika ideologiska, politiska och moraliska

utgångspunkter kan ha olika uppfattningar om vad som är viktigt. Följaktligen kan

en åtskillnad göras mellan ett ”subjektivt” och ett ”objektivt” intressebegrepp.

Lukes presenterar tre olika definitioner, av vilka den första inbegriper en subjektiv

förståelse medan de två andra förutsätter en objektiv intressesyn. Enligt den första

(subjektiva) uppfattningen är intressen detsamma som preferenser.58 Lukes

relaterar detta sätt att förstå intressen till en liberal tradition, som utgår från

människor sådana de är ”och knyter deras intressen till vad de faktiskt önskar och

föredrar, det vill säga till deras politiska preferenser så som de kommer till uttryck

genom deras politiska deltagande.”59 Denna synpunkt bygger, som Lukes noterar,

på ”den benthamska idén om att var och en bäst själv kan avgöra vilka ens

intressen är.”60

53Enligt Lukes är makt ett ”dispositionellt begrepp”, dvs. det betecknar en förmåga, som inte nödvändigtvis

måste aktualiseras. En aktör kan avstå från att utöva makt. Lukes, S. (2008 [2004]) Maktens ansikten, s. 72,

78. 54Lukes, S. (2004 [2008]), s. 82 f. 55Lukes, S. (2004 [2008]), s. 73. 56Lukes, S. (2004 [2008]), s. 92, 95. 57Lukes, S. (2004 [2008]), s. 88. 58Lukes, S. (2004 [2008]), s. 89 f. 59Lukes, S. (2004 [2008]), s. 46. 60Lukes, S. (2004 [2008]), s. 90.

22

Enligt det andra (objektiva) synsättet är intressen däremot det som utgör

”nödvändiga villkor för människors välfärd”.61 Exempel på dylika villkor är

”hälsa, tillräcklig näring, kroppslig integritet, tak över huvudet, personlig säkerhet

och ren miljö”. Eventuellt kan till dessa basala villkor även läggas ”rättigheter”,

”friheter”, ”möjligheter”, ”inkomst” och ”förmögenhet”.62 Lukes benämner denna

intressesyn reformistisk.63

Den tredje (likaledes objektiva) intresseuppfattningen definierar intressen som

det som konstituerar en persons ”välbefinnande”, det vill säga en individs

intressen består i ”det värdefulla livets innebörd”. Att denna (som Lukes kallar

den) radikala intresseuppfattning är objektiv beror på att människor kan välja att

leva på ett sådant sätt som enligt andra är oförenligt med deras välbefinnande.64

Ovanstående tillämpningar av det allmänna intressebegreppet konkretiserar

begreppet makt. Detta bör dock konkretiseras ytterligare, vilket kan göras om vi

återvänder till åtskillnaden mellan potestas i form av positiv intressepåverkan och

dominans. Makt i den förra bemärkelsen är alltså (som Lukes framhåller) ”makt

som verkar till ens fördel”.65 Ett i detta sammanhang relevant exempel på sådan

makt är ”omgestaltande” makt. Denna kan ta sig uttryck i till exempel

”lärlingskap, undervisning, barnuppfostran och terapi” och verkar på så sätt att

den stärker ”andra personer genom att öka deras resurser, krafter, möjligheter att

utvecklas och förmåga att handla.”66 Det bör understrykas att makt uppfattad på

detta sätt förutsätter en objektiv intresseuppfattning av reformistiskt eller radikalt

snitt. Som Lukes noterar, är denna variant av potestas svårförenlig med en liberal

tradition, enligt vilken beroende (såväl i det offentliga som i det privata) per

definition är något negativt.67

När det gäller dominans, utgör denna maktform (som antytts) kärnan i Lukes

egen teori. Denna teori impliceras i frasen ”den tredimensionella makten”, som till

de en- och tvådimensionella maktuppfattningarna, vilka förutsätter iakttagbart och

konfliktladdat beteende (makt som besluts- och ickebeslutsfattande), lägger

uppfattningen att makt kan utövas även om ingen synlig konflikt föreligger.68 Den

tredimensionella makten kan konkret yttra sig i att vissa frågor förhindras från att

ens bli artikulerade, varför de självklart inte heller kan föras upp på dagordningen

och bli föremål för beslutsfattande. Mekanismen bakom denna maktform består i

olika former av kognitiv och emotionell påverkan, som får människor att frivilligt

underordna sig makten, det vill säga att foga sig. Det är framför allt Lukes intresse

61Lukes, S. (2004 [2008]), s. 90. 62Lukes, S. (2004 [2008]), s. 90. 63Lukes, S. (2004 [2008]), s. 46. 64Lukes, S. (2004 [2008]), s. 46, 91. 65Lukes, S. (2004 [2008]), s. 92. 66Lukes, S. (2004 [2008]), s. 93. 67Lukes, S. (2004 [2008]), s. 93. 68Lukes, S. (2004 [2008]), s. 33 ff.

23

för denna mekanism som motiverar hans analys av makt som dominans. Även i

detta fall utgår han från Spinoza, vars anmärkning om att ”en människas omdöme

kan påverkas på många sätt, somliga av dem närmast otroliga”, återkommer som

ett ledmotiv i hans text. 69

Lukes ger en lika kort som uttömmande definition av begreppet dominans, när

han påpekar att det ”till uttrycket ’makt över andra’ fogar påståendet att de som

underkastas dominans blir mindre fria att, som Spinoza uttrycker saken, leva som

deras natur och omdöme påbjuder.”70 Denna definition aktualiserar

frihetsbegreppet, som i likhet med intressebegreppet kan tillämpas på flera sätt.

Lukes skiljer härvidlag mellan ”den minimala frihetsuppfattningen” och olika

”icke-minimala frihetsuppfattningar”. Enligt den förra består en persons frihet i

förmågan att välja att göra det han eller hon vill. En människas ”natur” är

detsamma som hennes preferenser och en människas ”omdöme” är ekvivalent

med de val hon gör. I likhet med den subjektiva intresseuppfattningen kan den

minimala frihetsuppfattningen klassificeras som liberal, eftersom den varken tar

hänsyn till hur en persons preferenser och omdömen formas eller till vad som

(eventuellt) påverkar dem.71 Från denna synpunkt innebär alltså dominans att en

person underordnas en aktörs vilja och därmed förhindras att handla i enlighet

med sin egen vilja och sina egna avsikter.

Utmärkande för de icke-minimala frihetsuppfattningarna är att de

problematiserar begreppen (människans) natur och omdöme. Dessa ses inte som

likvärdiga med preferenser och val. Beträffande ”naturens bud” förknippas dessa

med de nödvändiga villkoren för ett människovärdigt liv, det vill säga ”de

materiella och sociala förhållanden som måste råda för att människan skall kunna

leva ett sådant liv som svarar mot vissa normativa förväntningar”.72 Att döma av

Lukes diskussion svarar dessa normativa förväntningar delvis mot en kantiansk

regeldeontologi, enligt vilken människor i kraft av sitt lika värde bör behandlas

som mål och inte som medel och enligt vilken det sant mänskliga definieras som

förmågan att ”resonera rationellt och umgås med andra”.73 I fråga om ”omdömets

bud”, definieras dessa i termer av dels ”rationalitet”, dels ”fronesis”. En

människas rationalitet består i hennes förmåga att självständigt använda sitt

förnuft, medan fronesis (ett ursprungligen aristoteliskt begrepp) betecknar en

människas praktisk-etiska förnuft, det vill säga den (som Sven-Eric Liedman

påpekar) ”klokhet som människor kan utveckla i samröre med sina

69Lukes, S. (2004 [2008]), s. 96. Texten ifråga är ”Tredimensionell makt”, kapitel 3 i samlingsvolymen

Maktens ansikten. I denna ingår även Lukes klassiska studie Makt: Ett radikalt synsätt och studien Makt,

frihet och förnuft. Min (selektiva) framställning bygger på samtliga tre texter. 70Lukes, S. (2004 [2008]), s. 120 f. 71Lukes, S. (2004 [2008]), s. 121. 72Lukes, S. (2004 [2008]), s. 124. 73Lukes, S. (2004 [2008]), s. 125.

24

medmänniskor.”74 Enligt en sådan icke-minimal frihetsuppfattning föreligger

dominans med andra ord ”när någon genom sin makt påverkar andras intressen

genom att begränsa deras förmåga att fungera på ett genuint mänskligt sätt.”75 I det

sant mänskliga ingår då bland annat förmågan att oberoende av yttre och inre

inskränkningar bruka sitt förnuft i de båda bemärkelser som nyss angivits. Som

synes finns det ett starkt samband mellan denna uppfattning om frihet och de

reformistisk-radikala intresseuppfattningarna.

Ovanstående genomgång av några centrala punkter i Lukes maktteori kan

sammanfattas på följande sätt: när vi talar om makt (potestas) som positiv

intressepåverkan förutsätter det en reformistisk eller radikal intresseuppfattning

och en icke-minimal frihetsuppfattning. När vi däremot talar om potestas som

dominans (det vill säga när intressepåverkan är negativ) är denna maktform

förenlig med var och en av de tre intresseuppfattningarna (alltså både den

subjektiva och de båda objektiva) liksom med såväl den minimala som de icke-

minimala frihetsuppfattningarna. Vari dominans består i en konkret situation är

med andra ord beroende av den enskilda observatörens intresse- och

frihetsuppfattning. Det som är dominans för den ene, behöver inte vara det för den

andre. I anslutning till detta noterar Lukes att ”de rimliga svaren på frågan hur

dominans bör uppfattas inte kan sammanfattas i ett enda svar.”76

Mot denna bakgrund är det min avsikt att tillämpa potestasbegreppet på

aktörernas argumentation för att på så sätt urskilja vilken maktuppfattning

aktörerna ansluter sig till och därmed teckna en bild av biblioteksanvändaren. Det

är rimligt att anta att en aktörs argumentation för eller emot upphandling av

folkbibliotek i viss utsträckning sker med hänvisning till just den makt som en

viss driftsform utövar eller kan komma att utöva över användaren.

Innan jag går vidare och låter några ord om hermeneutiken bilda övergång till

mina metodsynpunkter, är det lämpligt att kort kommentera sanningsbegreppet.

Detta intar (som framgått) en central position i den meningsteori som ligger till

grund för analysen av aktörernas yttranden. Det är ju uppenbart att sanning i detta

sammanhang inte är en fråga om bivalens. Det kan (inte minst av pedagogiska

skäl) vara värt att relatera det ovan berörda sanningsbegreppet till det ”trilaterala

sanningsbegrepp” som Alvesson & Sköldberg föreslår.77 Resultatet blir då

(förslagsvis) följande: mot författarnas ”representativa” sanningsbegrepp svarar

kravet att aktörerna inte bara skall ”tycka” utan också förklara sin ståndpunkt.

Från denna tarskiansk-dummettianska och talaktsteoretiska synpunkt är sanningen

alltså likvärdig med rika prediceringar. Mot Alvessons & Sköldbergs

74Liedman, S.-E. (2002 [2001]), s. 111 f. 75Lukes, S. (2004 [2008]), s. 125. 76Lukes, S. (2004 [2008]), s. 130. 77Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008 [2005]) Tolkning och reflektion: Vetenskapsfilosofi och kvalitativ

metod, s. 47 ff.

25

”signifikativa” sanningsbegrepp svarar inplaceringen av aktörernas yttranden i ett

större sammanhang, det vill säga mitt försök att se dels hur rollprediceringarna

hänger samman med begreppen demokrati, bildning och frihet, dels hur de kan

tolkas i ett maktperspektiv. Mot författarnas ”applikativa” sanningsbegrepp svarar

till sist de eventuella konsekvenser för beslutsfattande på politisk nivå som kan

(eller bör) följa av undersökningens resultat.78

Hermeneutik

I denna uppsats tjänar begreppet hermeneutik som en sammanfattande benämning

på såväl teoretiska utgångspunkter som metod.79 Nu bör det påpekas att begreppet

hermeneutik är flerdimensionellt; det kan användas i en vid bemärkelse och

omfatta all humanvetenskaplig forskning inriktad på förståelse av tal och skrift

och mänskliga handlingar, samtidigt som det kan snävas in och ibland till och med

förknippas med en rigorös metodik för texttolkning och därtill hörande

specificerade valideringskriterier. En annan distinktion som kan göras är den

mellan den ”filosofiska” (eller teoretiska) hermeneutiken och den mera på praktisk

texttolkning inriktade hermeneutiken. Här skall dessa frågor inte vidare behandlas;

i stället berörs vari den för uppsatsen hermeneutiska ansatsen består, något som är

av relevans för metoddelen.80

Ett centralt begrepp inom hermeneutiken är den hermeneutiska cirkeln, som är

ägnad att fånga tolkningsprocessen. I sin grundläggande variant säger den

hermeneutiska cirkeln att en del (till exempel ett yttrande) kan förstås endast om

den relateras till helheten, det vill säga kontexten. Omvänt blir helheten begriplig

först när den sätts i samband med sina ingående delar.81 En central hermeneutisk

uppgift är därför att bestämma vad som är del respektive helhet. I mitt fall är

aktörernas rollprediceringar och argument att betrakta som delar. Dessa kan

förstås först när de placeras in i ett socio-politiskt sammanhang. Cirkelmetaforen

framställer alltså tolkning som ett växelspel mellan del och helhet, vilka

ömsesidigt förklarar varandra. 82

Alvesson & Sköldberg skiljer vidare mellan två hermeneutiska cirklar, som

motsvaras av dels en ”objektiverande” hermeneutik, dels en ”aletisk”

78För en alternativ filosofisk diskussion av sanningsbegreppet, se Ortega y Gasset, J. (1994 [1957]), s. 58.

Metafysikern Ortega y Gasset lägger i sin diskussion tonvikten vid distinktionen mellan naturvetenskapens

exakta sanningsbegrepp och filosofins (enligt författaren) inexakta dito. 79För synpunkter på hermeneutikens historia, se Gadamer, H.-G. (2002 [1960]) Sanning och metod (i urval),

s. 121 ff. och Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008 [2005]), s. 193. 80För tre sinsemellan delvis olika definitioner av hermeneutik, se Gadamer, H.-G. (2002 [1960]), s. 114;

Ortega y Gasset, J. (1987 [1950]) Papeles sobre Velázquez y Goya, s. 155; Furberg, M. (1982) Säga, förstå,

tolka. Till yttrandets och textens problem, s. 144. De två sistnämndas begreppsbestämningar illustrerar

skillnaden mellan filosofisk hermeneutik och mera praktiskt orienterad dito. 81Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008 [2005]), s. 193. 82Det påpekas ofta att den adekvata metaforen för tolkning är spiralen och inte cirkeln. Jag ansluter mig till

denna synpunkt, men behåller här den inrotade cirkelmetaforen.

26

hermeneutik.83 Den förra är orienterad mot rekonstruktion av författarens

ursprungliga avsikter med texten, medan den senare syftar till att klarlägga textens

mening för uttolkaren.84 Enligt denna distinktion korresponderar den

objektiverande hermeneutiken med det representativa sanningsbegreppet. Som

påpekades tidigare, är detta sanningsbegrepp en aspekt på det för denna uppsats

aktuella meningsbegreppet, eftersom det (idealt) är ekvivalent med aktörernas

rollprediceringar. Den aletiska hermeneutiken svarar i sin tur mot det signifikativa

sanningsbegreppet, som alltså motsvarar den aspekt på meningsbegreppet som

består i min ambition att inplacera aktörernas yttranden i ett större sammanhang.

Enligt den objektiverande hermeneutiken beskriver den hermeneutiska cirkeln en

rörelse från del till helhet, medan tolkningscirkeln enligt den aletiska

hermeneutiken beskriver en rörelse från förförståelse till förståelse.

Vad innebär då denna distinktion? Den säger (kort sagt) att den tolkning som

är ett resultat av att delen (rollprediceringarna) relateras till helheten (det socio-

politiska sammanhanget) inte motsvarar en på förhand given objektiv verklighet.

Det som jag i egenskap av tolkare utser till del respektive helhet förutsätter alltid

en förförståelse av fenomenen ifråga. På ett elementärt plan avslöjar sig denna

förförståelse redan i val av problemformulering och val av källor, vilka kommer

att styra min uppmärksamhet under det fortsatta arbetet. Förhållandet mellan

objektiverande och aletisk hermeneutik kan exemplifieras på följande sätt: ur den

objektiverande synvinkeln är det till exempel ett objektivt faktum att Y hävdar p

och att hävdandet av p kan sättas i samband med en viss demokratiuppfattning. Ur

den aletiska synvinkeln förutsätter emellertid redan denna identifiering av Y:s

hävdande och dess sammanhang en förförståelse hos mig som tolkare. Dessutom

är tolkning ur aletisk synvinkel förknippad med en strävan att frilägga strukturer

som inte är direkt iakttagbara i det studerade materialet. Alvesson & Sköldberg

sammanfattar detta förhållande så här:

Den aletiska hermeneutiken upplöser polariteten mellan subjekt och objekt i en mer

ursprunglig förståelsesituation, som i stället kännetecknas av en avslöjandestruktur. Detta

innebär att avslöjande av något fördolt, snarare än korrespondens mellan subjektivt tänkande

och objektiv verklighet, är grundläggande.85

I mitt fall ger sig detta ”avslöjande av något fördolt” till känna i mitt försök att se

aktörernas argumentation i ett maktperspektiv. Men också den förståelse som är

ett resultat av att aktörernas rollprediceringar och argumentation sätts i samband

83I likhet med Alvesson & Sköldberg ser jag objektiverande och aletisk hermeneutik som komplementära och

inte oförenliga med varandra. 84Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008 [2005]), s. 201. 85Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008 [2005]), s. 200. För kompletterande etymologiska uppgifter om det

grekiska ordet alétheia, se Ortega y Gasset, J. (1994 [1957]), s. 91.

27

med begreppen demokrati, bildning och frihet utmärks av en dylik

”avslöjandestruktur”.

Metod, disposition, urval och avgränsning av källmaterial

Om min metod kan kallas hermeneutisk, så är det med andra ord frågan om en

kontextualiserad textnära läsning av materialet.86 Jag undersöker först vilka roller

som diskussionens aktörer tillskriver folkbiblioteket. De båda tidskrifterna BBL

och bis ägnas här varsina avsnitt. Identifieringen av rollprediceringarna inbegriper

en kartläggning av aktörernas argument för och emot entreprenad. Därefter

kommenteras argument och rollprediceringar i ett meningsteoretiskt perspektiv. I

detta moment ingår en prövning av argumenten. Resultatredovisningen avslutas

med ett försök att frilägga debattens premisser. Här står begreppen demokrati,

bildning, frihet och makt i centrum. I anslutning till detta anläggs ett historiskt

perspektiv på folkbiblioteket som institution.

Med uppsatsens disposition avser jag att gestalta den hermeneutiska spiralen,

som innebär att delarna relateras till helheten och att helheten belyses med

utgångspunkt i sina delar. I slutdiskussionen placerar jag in de synpunkter som

framkommit i resultatredovisningen i ett större sammanhang, samtidigt som jag

pekar på sambandet mellan resultaten och frågan om folkbibliotekets framtid.

Slutdiskussionen representerar därmed den temporärt uppnådda förståelse av

delarna och deras relation till helheten, mot vilken den hermeneutiska ansatsen

strävar.

Avslutningsvis ges här en presentation av källmaterialet. Den diskussion som

undersöks har förts i två branschtidskrifter, nämligen BBL (Biblioteksbladet) och

bis. Valet av bis motiveras i första hand av denna tidskrifts konsekvent negativa

inställning till biblioteksentreprenader. Tidskriften bis, utgiven av föreningen BiS

(Bibliotek i Samhälle), startade år 1969 och utkommer med fyra nummer per år.

Politiskt representerar BiS närmast en ”pluralistisk marxism”.87 I sitt program

beskriver föreningen sig själv så här:

Föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) vill på socialistisk grund – men partipolitiskt obunden

– verka för ett demokratiskt samhälle och ett biblioteksväsen till för alla. För BiS

representerar socialismen idén om mänsklig frigörelse och utveckling, baserad på jämlik

86Jag undviker medvetet termen närläsning, eftersom likhetstecken ibland sätts mellan denna term och

nykritikens Close-reading. Om den senare termen och den textsyn den förutsätter, se Michael Gustavsson

textens väsen. En kritik av essentialistiska förutsättningar i modern litteraturteori. Exemplen Cleanth Brooks

Roman Jakobson Paul de Man (1996), s. 16 ff. 87För en beskrivning av pluralistisk marxism, se Held, D. (2005 [1987]) Demokratimodeller. Från klassisk

demokrati till demokratisk autonomi, s. 187 f.

28

fördelning av materiella, sociala och kulturella tillgångar. BiS vill genom kampen för ett

progressivt biblioteksväsen motverka klyftor och orättvisor nationellt och internationellt.

Denna socialistiska ståndpunkt återspeglas i tidskriftens val av ämnen och

ställningstaganden i aktuella biblioteksfrågor. I bis-aktörernas argumentation mot

entreprenad är det emellertid svårt att urskilja några entydigt socialistiska eller

marxistiska synpunkter, ett faktum jag återkommer till i samband med att jag

frilägger debattens premisser. Här bör tilläggas att BiS socialism har föranlett fler

än en uppsatsförfattare att inte studera bis syn på biblioteksentreprenader.88 Till

skillnad från dessa skribenter anser jag att det är logiskt ohållbart att på grund av

tidskriftens ideologiska färgning utesluta den ur en undersökning av

upphandlingsdebatten.

Tidskriften BBL har givits ut sedan 1916 och utkommer med tio nummer per

år. Så här beskriver tidskriften sig själv och sin uppgift:

Biblioteksbladet har som uppgift att dels vara medlemstidning för Svensk Biblioteksförening,

dels vara ett av Sveriges ledande organ för en levande och ifrågasättande biblioteksdebatt.

Tidningen ska spegla föreningens verksamhet, åsikter och ställningstaganden men också

väcka egen debatt genom att ge utrymme åt andra åsiktsyttringar. Tidningen ska kritiskt

granska såväl föreningens alla led som andra beslutsfattare som har betydelse för

medlemmarna och bibliotekens verksamhet. Tidningen har en fri och självständig ställning

och bedrivs med tryckfrihetsförordningen som grund.

Även om en läsare av bis snabbt inser att olika åsikter och uppfattningar ges

utrymme i dess spalter, uppvisar BBL en större variation än bis med avseende på

synpunkter. Valet av dessa båda tidskrifter skall därför ses som gjort i avsikt att

fånga ett så brett åsiktsspektrum som möjligt med avseende på entreprenadfrågan.

Tidsperioden är avgränsad till de senaste sju årens diskussion. Efter att ha

diskuterats under 1990-talets första hälft, förlorade entreprenadfrågan i aktualitet

under de kommande tio åren. I sin magisteruppsats Privatisering av folkbibiliotek

skildrat i politiska dokument under 1990-talet påpekar Hansson & Heedman att

frågan vid tiden för uppsatsens tillkomst (2004) föreföll att vara lågprioriterad.89

Förnyad aktualitet fick den däremot ett par år senare i samband med Nacka

kommuns beslut att låta ”avknoppa” Dieselverkstaden. Det är med andra ord i

denna andra våg av entrepreanddebatt jag valt att ta min utgångspunkt.

88Se Carlsson, H. (2009), s. 27 och Lagerkvist, D. (2011) Från Svinaböke kommun till Dieselverkstaden. En

ideologianalys av debatten i svensk bibliotekspress, s. 7. BiS är för övrigt (i likhet med Svensk

Biblioteksförening) partipolitiskt obunden. Vad BiS beträffar ger dock Carlssons framställning det motsatta

intrycket. 89Hansson, J. & Heedman, J. (2004), s. 58.

29

Diskussionen av biblioteksentreprenader i Biblioteksbladet och bis

En jämförelse mellan de båda tidskrifterna visar att BBL ägnar större utrymme åt

biblioteksentreprenader än bis. Medan bis i huvudsak innehåller fem artiklar som

direkt behandlar ämnet, rymmer BBL ett dussintal artiklar. Detta innebär att

antalet BBL-texter om entreprenader är fler än nämnda antal artiklar, eftersom

man till dessa måste lägga svar och kommentarer. Det omedelbara intrycket av att

BBL bjuder på en livligare diskussion försvagas dock om upphandlingsfrågan

relateras till frågan om bibliotekets roll i samhället. Denna fråga behandlas väl så

utförligt i bis som i BBL, något som gör att kvantitativa mått på debatten inte

säger så mycket om frågans angelägenhetsgrad för respektive tidskrifter. Det bör

också tillfogas att bis till skillnad från BBL ägnat mycket stor uppmärksamhet åt

ett par med biblioteksupphandlingar närbesläktade fenomen, nämligen

WTO/GATS och PLR.90 Som Karlsen påpekar, är WTO/GATS ett uttryck för den

”nyinstitutionalisering” som utmärker globaliseringen.91 Aktörerna fungerar som

övernationella styrningsmekanismer, som kan få långtgående konsekvenser för

enskilda nationalstaters offentliga verksamhet. Även PLR-systemet innebär en

potentiell utmaning av den nationella kulturpolitik som förts i Sverige sedan 1950-

talets slut.

90WTO (World Trade Organization) är en övernationell organisation, som formellt konstituerades den 1

januari 1995. WTO verkar för frihandel och liberalisering av tjänstehandeln på global nivå. GATS (General

Agreement on Trade in Services) är det första multilaterala avtalet om handel med tjänster i världen och

trädde i kraft den 1 januari 1995. PLR (Public Lending Right) syftar här på EU-kommissionens direktiv

angående okunsumerbar upphovs- och ensamrätt. Detta direktiv står i motsättning till det PLR-system som

funnits i Sverige sedan 1954 och som hävdar den konsumerade ensam- och upphovsrätten för böcker som

biblioteken köpt för gratis utlån. För en närmare redogörelse för WTO/GATS, se Karlsen, G. E. (2006

[2002]), s. 204 ff. För en redogörelse för EU:s PLR-system, se Siv Wold-Karlsens artikel ”Biblioteksböcker

på licens? EU-kommissionen vill att handelspolitik skall ersätta kulturpolitik” i bis #4 2007, s. 6 ff. 91Karlsen, G. E. (2006 [2002]), s. 180.

30

BBL om biblioteksentreprenader

Diskussionen av biblioteksentreprenader i BBL förs i tre sammanhang. Debatten

aktualiseras av Dieselverkstadens planer på att bilda aktiebolag och själv driva

biblioteket i Nacka (BBL 2005:10). Därmed vidgas tidskriftens perspektiv till att

bevaka Nacka kommuns bibliotekspolitik. En klar indikation på Nackas välvilliga

inställning till entreprenader är att den borgerliga majoriteten i Nackas

kulturnämnd år 2011 beslöt att låta upphandla kommunens samtliga sex

folkbibliotek.92 En annan omständighet som bidrar till att hålla diskussionen vid

liv är 2006 års val, som dirigerar politiken högerut och stärker NPL-logikens

grepp om somliga debattörers argumentation. Nytt bränsle tillförs diskussionen år

2008 av uppgifterna om att företaget Subitus Consulting AB utmanat

kulturnämnderna i Sollentuna, Enköping och Uppsala angående bibliotekens drift

(BBL 2:2008). Utmaningarna stödjer sig på den så kallade utmanarrätten, som ett

antal borgerligt styrda kommuner infört.

Diskussionens aktörer kan grupperas enligt två kriterier. För det första deltar

dels anhängare av, dels motståndare till entreprenader. För det andra kan ett

funktionskriterium tillämpas. Man finner då att bibliotekarier, entreprenörer och

företagare samt riksdags- och kommunpolitiker utgör tre centrala kategorier. En

särskild aktör är Sveriges Författarförbund. Bland bibliotekarierna finns både

anhängare och motståndare, även om de som aktivt deltar i debatten med egna

inlägg mestadels är motståndare. Till de senare hör två BiS-medlemmar.

Entreprenörerna och företagarna är så klart anhängare av entreprenader, något som

också gäller majoriteten av de politiker som kommer till tals. En avsikt med

BBL:s bevakning av frågan är ju att belysa de ansvariga Nacka-politikernas

bevekelsegrunder till upphandlingsplanerna.

Argumentation och rollprediceringar

Följande genomgång är strukturerad på grundval av diskussionens tre

sammanhang. Jag inleder med att studera Nackadebatten. Därefter ger jag exempel

på hur 2006 års val påverkat diskussionen. Även om utmanarrätten är en

konsekvens av Alliansens valseger, ägnar jag ett särskilt delavsnitt åt att granska

den debatt som uppstått i kölvattnet av Subitus Consulting AB och Svenska

Boklån AB, två aktörer som utnyttjat rätten att utmana kommunerna angående

driften av offentlig verksamhet. Till sist behandlas ett bildningsargument mot

upphandlingar.

92Den 25 april 2012 fattade Nackas kulturnämnd ett s.k. tilldelningsbeslut i upphandlingsfrågan, som innebär

att biblioteken i Älta, Saltsjöbaden och Dieselverkstaden skall drivas i privat regi. Biblioteken kommer att

drivas av personalen i ett gemensamt bolag. Biblioteken i Fisksätra, Orminge och Nacka Forum förblir i

offentlig regi, då det bästa anbudet ansågs komma från kommunen själv.

31

Nackadebatten

Det är Dieselverkstadens övergång i privat regi som inleder diskussionen i BBL i

november 2005. Nackadebatten visar att det finns ett samband mellan

entreprenadfrågan och synen på folkbibliotekets roll. Att det råder delade

meningar om vilken denna roll är, framgår av ett öppet brev från

Dieselverkstadens personal ”angående artikeln om Dieselverkstadens bibliotek i

BBL 2005:10” (BBL 2:2006). I brevet beskriver personalen sig själv som en (av

flera) ”uppstickare som utmanar biblioteksbegreppet”. Materialet ger dock inget

svar på frågan om vilket alternativt biblioteksbegrepp Dieselverkstadens personal

förespråkar. Till denna fråga återkommer jag. Nedan följer en schematiserad

framställning av Dieselverkstadens personal argumentation för entreprenader:

Tes Ja till entreprenader

Argument Entreprenader ger fler och bättre bibliotek

Stödargument 1 Kreativitet och nytänkande främjas

Stödargument 2 Förenklad byråkratisk styrning

Stödargument 3 Beslutsfattandet blir mer demokratiskt

För det första ger resonemanget ingen antydan om vilken roll Dieselverkstadens

personal tillskriver biblioteket. Enligt Margareta Svanelid, ordförande för

Dieselverkstadens ekonomiska förening, är ”bättre bibliotek” liktydigt med

”snabbare processer och snabba beslut där vi alla känt oss delaktiga.” Svanelid

nämner också att personalen ”kunnat samarbeta med kommersiella aktörer utan att

riskera mutbrott” och att biblioteket ”har haft kundfokus och satsat ordentligt på

öppenhet.” (BBL 02:2007) Samma precisering av attributet ”bättre” ger Svanelid

och Per Perstrand under ett seminarium på Bok- och Biblioteksmässan 2007 (BBL

07:2007). För det andra aktualiserar de två första stödargumenten frågor om

upphandlingars faktiska villkor. Dessa villkor belyses längre fram i detta avsnitt.

För det tredje reser det tredje stödargumentet frågor om demokratibegreppet. Även

till detta återkommer jag.

En artikulerad syn på bibliotekets roll företräds av deltagarna på seminariet

”Bibliotek – en privatsak?”, som arrangerades av BiS på Bok- och

Biblioteksmässan 2007. Seminariets panel är motståndare till

biblioteksupphandlingar, eftersom dessa svär mot bibliotekets värdegrund.

Argumentationen förs alltså på grundval av normativa överväganden. Barbro

Borg, bibliotekschef i Solna, förankrar sin argumentation i demokratibegreppet:

”Är den traditionella drivkraften för ett bibliotek inte giltig idag? Kunskapen som

en demokratisk rättighet, betyder inte det något idag?” (BBL 07:2007) Enligt Borg

är folkbiblioteket ”en allmänning baserad på kunskap” (BBL 07:2007). Borgs

inlägg under BiS-seminariet kommer att granskas närmare i samband med

genomgången av diskussionen i bis.

32

Nacka-debatten ger dessutom belägg för sambandet mellan upphandlingar och

skärpta krav på mål- och resultatstyrning. Under BiS-seminariet ifrågasätter

Barbro Bolonassos, bibliotekschef i Fisksätra, Nacka kommuns

prestationsbaserade ersättningssystem med följande illustrativa exempel:

Vems behov går först? I Fisksätra står användarna i en tre månader lång kö för att få gå en

svenskkurs eftersom anslaget minskat. När uppstår en kommunal ojämlikhet? Hur vill vi att

biblioteken ska se ut? (BBL 07:2007)

Bolonassos kommentar implicerar att den kommunala ojämlikheten kan befaras

öka, om upphandlingar blir vanligare i framtiden. Det finns anledning att

återvända till frågan om resultatstyrning och den prioritering av ”inre effektivitet”

eller ”prestationsmål” som denna styrningsdiskurs lätt medför.

Ett exempel på en upphandlingsvänlig argumentation, som följer delvis andra

linjer än Dieselverkstaden, ger Nackas kommunpolitiker i samband med beslutet

att låta upphandla kommunens samtliga bibliotek. Politikernas argumentation kan

schematiseras så här:

Tes Ja till entreprenader

Argument Nackas styrsystem betonar kundval eller upphandling

Stödargument Konkurrensutsättning och avreglering kan ge lägre priser och

bättre service

Förutom det rättsliga huvudargumentet, fogar stödargumentet till de redan berörda

skälen ett effektiviseringsargument. Tills vidare uppmärksammas här

huvudargumentet. Lennart Johansson, Nackas stadsdirektör, utvecklar detta så här:

Driften ska konkurrensutsättas men även kommunen är ju med om att tillsammans med andra

aktörer försöka ro hem driften. Dessutom är det ju kommunen som har huvudmannaskapet i

vilket fall som helst (BBL 01:2011).

Johanssons argument är alltså besläktat med det första av Svensk

Biblioteksförenings två argument för att inta en neutral hållning i

driftsformsfrågan. Vidare förutsätter Johanssons resonemang det som Lindberg i

sin rapport lyfter fram som avgörande i samband med en eventuell upphandling,

nämligen ”att man verkligen ser över systemet så att styrning, finansiering,

uppföljning och ansvarsfördelning blir så tydlig och genomarbetad som möjligt.”

(BBL 01:2011) I anslutning till detta bör det noteras att Nacka kommun vid tiden

för Johanssons utsagor (alltså i början av 2011) ännu inte följt upp och utvärderat

Dieselverkstadens verksamhet (BBL 01:2011). Det är en omständighet värd att

beakta i samband med prövningen av aktörernas argument i ett meningsteoretiskt

perspektiv.

33

Slutligen ger Johansson ytterligare ett belägg för att det finns ett samband

mellan upphandlingar och resultatstyrning. Han ifrågasätter att kommunalt drivna

institutioner alltid ger bästa kvalitet: ”Vilken utvärdering och kvalitetsuppföljning

görs i samband med de miljoner som årligen ges till exempelvis Dramaten och

Stadsteatern? Hur vet vi att vi får bästa kvalitet för de pengarna?” (BBL 01:2011)

En tolkning av utsagan är att det enligt Johansson inte finns någon konflikt mellan

resultatstyrning och värdegrundsfrågor. En annan (och som jag tror rimligare)

tolkning är att värdegrundsfrågan är av underordnad betydelse för Johansson. I

avsnittet om debattens premisser underbyggs denna senare tolkning.

Nacka kommuns beslut att låta upphandla sina folkbibliotek fick Sveriges

Författarförbund att ta initiativ till en manifestation till stöd för fortsatt kommunalt

drivna bibliotek. Demonstrationen genomfördes utanför köpcentret Nacka Forum

den 17 februari 2011. Författarförbundets normativt grundade argumentation

ligger i linje med den kritik som Borg framförde på Bok- och Biblioteksmässans

BiS-seminarium. En nyansskillnad är att Författarförbundet i första hand stödjer

sig på folkbiblioteksmanifestets skrivelse om att bibliotekets utbud och samlingar

inte skall vara föremål för ”kommersiella påtryckningar”. Mats Söderlund,

Författarförbundets ordförande, formulerar denna synpunkt så här:

Bibliotekens bestånd av böcker och annat material ska ha relevans över tid och

ämnesområden, och rikta sig till alla befolkningsgrupper. Detta är inte förenligt med

vinstmaximering. Det leder till att bibliotekens roll som motvikt till det kommersiella utbudet

och till marknadens kortsiktiga agerande sätts på spel (BBL 02:2011).

Ur Författarförbundets synvinkel består alltså bibliotekets roll i att vara en motvikt

till kommersialisering och kortsiktigt marknadstänkande. I likhet med Borg

förutsätter Söderlund i sitt resonemang ett samband mellan bildning och

demokrati. Dessa båda värden förknippas med offentligt drivna folkbibliotek; de

är dock oförenliga med bibliotek drivna på marknadens villkor.

Debatten efter 2006 års val

Nackadebatten ger inga besked om vilken roll entreprenadanhängarna tillskriver

biblioteket. Exempel på rollprediceringar gjorda av anhängare finns dock i den

biblioteksdiskussion som uppstod efter Alliansens valseger i september 2006.

Några månader efter valet, i februari 2007, gav Moderata samlingspartiet ut en

kulturpolitisk skrift ”för att stimulera till debatt och idéutveckling i kultur-

Sverige”. Skriften, som antogs av riksdagens moderata kulturkommitté, heter

Kulturen 2.0 – Ett inlägg i den kulturpolitiska debatten. Under rubriken

”Biblioteken” (punkt 39) sägs att ”Avknoppning/entreprenader stimuleras i syfte

att utveckla verksamheten i friare former, med bibehållet fokus på det skrivna

ordet.” I en intervju i BBL (04:2007) utvecklar Hans Wallmark, en av ledamöterna

i moderaternas kulturkommitté, tillika riksdagsledamot, ledamot i kulturutskottet

34

och suppleant i konstitutionsutskottet, sina synpunkter på folkbibliotekets roll.

Han berör också upphandlingsfrågan och frågan om avgiftsbelagda tjänster.

Om biblioteket säger Wallmark att det skall vara ett ”lokalt rum”, som ”lyfter

det egna lokala kulturarvet nära den egna staden eller byn.” Skälet är att ”ju

närmare man är desto mer berörd blir man”. Wallmarks öppenhet för

entreprenader hänger samman med hans betoning av det lokala. Han är en stark

anhängare av den kommunala självstyrelsen. Principen om kommunalt självstyre

är en hörnsten i svensk demokrati och skrevs in i Regeringsformen 1862. På

senare år har debatten om den kommunala självstyrelsen fått förnyad aktualitet i

och med att Sverige år 1989 undertecknade Europakonventionen om kommunal

självstyrelse. Det är rimligt att anta att det närmast är mot bakgrund av

Europakonventionen som Wallmarks försvar av det kommunala självstyret bör

förstås. Skälet är att Kulturen 2.0 motiverar sitt försvar av decentralisering med

1900-talets erfarenheter av totalitär centralplanering.93 Wallmarks argumentation

ser ut ungefär så här:

Tes Ja till entreprenader

Argument Sverige har undertecknat Europakonventionen om kommunal

självstyrelse

Stödargument Decentralisering främjar demokratin

Värt att notera är att Wallmark inte kategoriskt förespråkar upphandling; hans

försvar är snarare villkorligt. På frågan om det är rimligt ”att privata företag ska få

ta över det som byggts upp med allmänna skattemedel” svarar han:

Ja, anser kommunen att det är viktigt och bör göras så ska det vara rimligt. Jag anser att både

kommunens simhallar och bibliotek kan ligga på annan utförare. Men då måste du även

definiera vad som är kommunens uppgift både vad gäller simmandet och böckerna. Sedan kan

man också bygga på med annan verksamhet, t ex sälja cd, dvd och pocketböcker eller driva

café.

Wallmarks försvar av det kommunala självstyret öppnar upp för NPL (New Public

Management) och skärpt mål- och resultatstyrning. I praktiken kan han därför inte

avvisa biblioteksupphandlingar och avgiftsbeläggning av tjänster.

Som synes bekräftar exemplet Wallmark tendenser som urskiljts av bland

andra Audunson och Kann-Christensen & Andersen. Enligt dessa forskare innebär

marknadsorienteringen ett legitimitetsproblem, då den råkar i konflikt med

folkbibliotekets värdegrund. En noggrann läsning av Wallmark avslöjar att han

inte är omedveten om detta problem. Han betonar – i likhet med Niclas Lindberg –

93Kulturen 2.0 – Ett inlägg i den kulturpolitiska debatten (2007), s. 8.

35

att det är viktigt att i samband med en upphandling ”definiera vad som är

kommunens uppgift (…) vad gäller (…) böckerna.” Wallmarks egen uppfattning

om vilken denna uppgift är (att bevara och tillgängliggöra det lokala kulturarvet)

sammanfaller delvis med ett av de nationella kulturpolitiska målen, nämligen det

som säger att kulturpolitiken skall ”främja ett levande kulturarv som bevaras,

används och utvecklas”. Den sammanfaller dessutom i viss utsträckning med

punkt 5 i folkbiblioteksmanifestets lista över folkbibliotekets uppgifter.

I praktiken innebär dock Wallmarks försvar av den kommunala självstyrelsen

och hans därmed sammanhängande motstånd mot en nationell bibliotekspolitik att

hans ståndpunkt i slutändan kan komma att urholka värdegrunden. Att en sådan

risk föreligger bekräftas av följande passus ur Europakonventionen om kommunal

självstyrelse – 15 år i svensk tillämpning:

Ett levande självstyre ökar effektiviteten och vitaliserar demokratin men medborgarna måste

finna det meningsfullt att rösta utifrån verkliga alternativ. Det innebär att vi accepterar att

kommunal politisk handlingsfrihet måste kunna få som konsekvens att variationer uppstår

mellan kommunerna. Detta kan stå i motsats till nationella ambitioner om enhetlighet och

likformighet. Hur avvägningen mellan likvärdighet och lokalt handlingsutrymme ska se ut är

en kärnfråga när principerna för ansvarsfördelningen mellan staten och kommuner, landsting

och regioner ska fastställas.94

Att decentralisering kan medföra bristande likvärdighet mellan kommuner medges

(och accepteras) alltså av självstyrelsens försvarare. Mest har denna fråga kanske

uppmärksammats i skoldebatten, men folkbiblioteken delar samma ekonomiska

grundvillkor som den kommunala skolan. En viktig orsak är avskaffandet av

öronmärkta statsbidrag till kommunala verksamheter från och med 1993.

Det är till sist viktigt att framhålla att Wallmarks synpunkt inte utesluter ett

försvar av demokratin. Jag kommer senare att försöka visa hur Wallmarks och

andra entreprenadanhängares argumentation förutsätter en demokrati- och

frihetssyn, som skiljer sig från den syn på demokrati och frihet som försvaras av

deras antagonister. Även Wallmarks syn på bibliotekets roll kan problematiseras i

ett bildningsperspektiv.

Debatten i kölvattnet av Subitus Consulting AB och Svenska Boklån AB

En konsekvens av 2006 års val var att ett antal borgerliga kommuner införde den

så kallade utmanarrätten, det vill säga rätten för privata aktörer att utmana

kommunen angående driften av offentlig verksamhet. Ett företag som utnyttjat

denna möjlighet är Subitus Consulting AB, som år 2008 utmanade

94Europakonventionen om kommunal självstyrelse – 15 år i svensk tillämpning (2003), s. 20. Skriften tillkom

i samband med ett seminarium kring Europakonventionen i Stockholm 2003. Seminariet arrangerades av

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

36

kulturnämnderna i Sollentuna, Enköping, Uppsala och Solna angående driften av

kommunernas bibliotek.95 Med anledning av Subitus utmaning av Solnas

kulturnämnd tillfördes entreprenaddebatten i BBL nytt bränsle under första

halvåret 2008. I huvudsak fördes diskussionen mellan Per Magnus Wicén,

ordförande i Subitus och ordinarie ledamot i Svenska Boklån AB, och Barbro

Borg, bibliotekschef i Solna. Debatten är av stort intresse, eftersom den

tillhandahåller ett skolexempel på NPL-förespråkarnas argumentation, samtidigt

som den visar på de problem som kritikerna anser vara förenade med denna

styrningslogik.

Per Magnus Wicén hör till de entreprenadförespråkare som explicit tillskriver

biblioteket en roll. Denna roll består dels i att vara ”en utlåningscentral”, dels i att

fungera som ”en mötesplats” (BBL 6:2008). Det bör noteras att Wicéns

rolltilldelning till skillnad från Wallmarks implicerar att normativa överväganden

förbises. I det avseendet erinrar han om Lloret Romero och Nijboer.

En bibliotekssyn lik den som nyss beskrivits resulterar för Wicéns del i

följande argumentationskedja till stöd för entreprenader:

Tes Ja till entreprenader

Argument Bokdistributionen effektiviseras

Stödargument 1 Utbud anpassas efter efterfrågan

Stödargument 2 Böcker levereras via webbportal

Stödargument 3 Öppethållandet kundanpassas

Stödargument 4 Samverkan mellan biblioteken främjas

Som belägg för tesen att dagens folkbibliotek är ineffektiva anför Wicén siffror

som visar att bokutlåningen i Solna minskat med 32 procent mellan 1997 och

2007 och att bruttokostnaden per lån ökat med 58 procent (BBL 6:2008). ”Cirka

hälften av bibliotekens böcker lånas (…) aldrig ut!”, understryker han. Ett sätt att

förändra denna situation vore att ”anpassa utbudet till efterfrågan.” (BBL 6:2008)

Att detta är en adekvat åtgärd är Dieselverkstaden ett bra exempel på, eftersom

man där ”under det första verksamhetsåret ökat sin utlåning med cirka 34 % och

antalet besök med cirka 30 %.” (BBL 6:2008) Som en metod för effektivisering

föreslår Wicén och Svenska Boklån en nätportal via vilken låntagarna kan beställa

böcker och få dem hemskickade till sig mot att de betalar fraktkostnaden. Wicén

tänker sig att flera kommuner sinsemellan samverkar kring en kollektiv portal,

som finansieras dels gemensamt av kommunerna, dels genom ”annonser på

portalen” (BBL 3:2008).

95Subitus Consulting AB och Svenska Boklån AB är svenska pendanger till LSSI (Library Systems &

Services), en privat aktör som arbetar för att driva Public Libraries i USA.

37

Det är mot detta resonemang som Barbro Borg argumenterar i två inlägg.

Bokleveranser via webbportaler är i själva verket en ineffektiv metod, menar hon,

då den ”är så personalkrävande”. Den skulle vrida klockan hundra år tillbaka, till

den tid då bibliotekens självbetjäning inte hunnit slå igenom. Dessutom skulle den

i Bibliotekslagen inskrivna gratisprincipen urholkas, eftersom låntagarna förväntas

stå för portot. Vidare skulle reklamfinansieringen vara oförenlig med

folkbibliotekets värdegrund så som denna kommer till uttryck i till exempel

folkbiblioteksmanifestet. Borg hänvisar inte uttryckligen till den passus i

manifestet som säger att bibliotekets samlingar och utbud inte skall vara ”föremål

för någon form av ideologisk, politisk eller religiös censur och inte heller för

kommersiella påtryckningar”.96 Ändå är det av allt att döma denna skrivelse hon

har i åtanke, när hon till Svenska Boklån ställer frågan om de tycker ”att det är en

god idé med bibliotekswebbsidor som bl a riktar sig till barn och ungdomar och

innehåller reklam” (BBL 5:2008). Slutligen ifrågasätter Borg att

bibliotekssamverkan är förenlig med den konkurrenssituation som en upphandling

medför: ”Konkurrens och samverkan är ofta oförenliga begrepp”, konstaterar hon

med hänvisning till egen erfarenhet. Förklaringen är att samverkan ”är en

långsiktig historia och vid privat biblioteksdrift är siktet kort: vi talar om

treårsavtal med eventuell förlängning om två år – och sedan en ny upphandling.”

(BBL 5:2008) I sista hand förutsätter även detta argument normativa

överväganden:

Detta handlar om solidaritet och ett gemensamt ansvarstagande för en god biblioteksservice i

hela landet och vinnare är befolkningen som helhet, inte alltid det enskilda biblioteket. Hur

tänker sig ett privat företag kunna leva upp till bibliotekslagens krav på samverkan och en

solidaritet som sträcker sig utanför den egna kommunens gränser och långt längre än en

avtalsperiod?

Förutom dessa invändningar, som alltså görs med hänvisning till värdegrunden,

finner Borg sakfel i Wicéns argumentation. Dieselverkstadens höjda besöks- och

utlåningsstatistik är inte en funktion av driftsformen; i stället beror den på

förvaltningsexpertis och höjda anslag, det vill säga samma faktorer som Ward

identifierar som centrala i sammanhanget och som även tidigare svenska

kommentatorer lyft fram i samband med upphandlingarna i Åre. Inte heller

Wicéns påstående att kostnaden per lån har ökat med 58 procent stämmer,

framhåller Borg, då kommunerna aldrig ”redovisat någon kostnad ’per lån’ utan

siffran står helt enkelt för bibliotekets totala driftskostnad utslaget på antalet lån.”

(BBL 6:2008)

96Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 16.

38

Från Borgs synpunkt måste alltså Wicéns tes avvisas, eftersom alla de

argument som anförs till stöd för den är ohållbara eller irrelevanta. Borgs

argumentation presupponerar dessutom att den bibliotekssyn som Wicén

företräder är oacceptabel. I samband med granskningen av debatten i bis

återkommer jag till Borg och hennes egen syn på bibliotekets roll. Även hennes

uppfattning om avtalens roll kommer då att tydligare än här sättas i relief mot

tidigare forskning.

Debatten mellan Wicén och Borg illustrerar hur Svenska Boklån AB försöker

etablera ett samband mellan NPL och effektivisering av biblioteksverksamheten.

Som tidigare forskning (och även Borgs argument) indikerar, är argumentationen

för detta samband inte stark. Den förutsätter flera sakfel och osannolika

antaganden. Från Borgs synpunkt tillkommer även den graverande

omständigheten att Wicén bortser från normativa aspekter. Enligt Borg är därför

upphandling inte rätt sätt att förverkliga det hon identifierar som ”det självklara

önskemålet i alla offentliga verksamheter, att om möjligt kunna sänka kostnaderna

och samtidigt öka effektiviteten – med bibehållen kvalitet.” (BBL 5:2008)

Debatten mellan Borg och Wicén lämpar sig väl att studera i ett meningsteoretiskt

perspektiv.

Bildningsargument mot bibliotek på entreprenad

Till de kritiska rösterna i BBL ansluter sig även Staffan Engstrand, PR-

bibliotekarie på Solna Stadsbibliotek. Hans inlägg är unikt på så sätt att det

artikulerar ett implicit bildningsargument mot entreprenader. Engstrand resonerar

så här:

Tes Nej till entreprenader

Argument Biblioteket är en bildningsfrämjande institution

Stödargument 1 Biblioteket fungerar som kollektivt minne

Stödargument 2 Biblioteket ger villkor för serendipitet

Engstrands argumentation skiljer sig dessutom från de övrigas genom att den antar

formen av en personlig berättelse. Sysselsatt med att magasinera böcker fann

Engstrand en dag en essäsamling av Vilhelm Ekelund. Han började bläddra i

boken och tyckte sig snart vara förflyttad hundra år tillbaka i tiden, till det tidiga

1900-talets Berlin, där Ekelund satt och arbetade på en artikel om Edgar Allan

Poe, den text som Engstrand nu avnjöt i magasinet på Solna Stadsbibliotek. Detta

oväntade möte över tid och rum beskriver Engstrand som en ”hisnande känsla”.

Inlägget avslutas med en kommentar, som förklarar Engstrands motstånd mot

upphandlingar:

Nyfikenhet driver människan vidare. En anledning är att vi ständigt söker större förståelse för

oss själva. Denna kunskap finns såklart lagrad på olika platser, i nutid såväl som i historien vi

39

har bakom oss. Ett sätt att nå den är att utnyttja våra bibliotek. Om man sen kan driva ett

bibliotek i privat och vinstgivande syfte vill jag låta vara osagt. Eller rättare: det kanske beror

på hur man bestämmer sig för att själva ’vinsten’ ska se ut (BBL 01:2011).

Engstrands resonemang presupponerar alltså att upphandlingar medför att

efterfrågad litteratur prioriteras på bekostnad av ”smalare” litteratur och att

bibliotekens utbud därmed riskerar att bli mindre allsidiga och varierade. Samma

kritik framförs – som framgått – av Författarförbundet, men till skillnad från

Söderlund låter Engstrand i första hand bildningsbegreppet ligga till grund för sina

synpunkter. För samtliga entreprenadkritiker finns dock ett samband mellan

demokrati och bildning; det som ytligt skiljer dem åt är på vilken komponent i

biblioteksbegreppet som de lägger tyngdpunkten i sin argumentation.

bis om biblioteksentreprenader

Till grund för följande genomgång ligger fyra artiklar, nämligen Lennart

Wettmarks ”När blir illojal kulturpolitik konkurrens?” (bis #1 2005), Barbro

Borgs ”Fyra skäl för och ännu fler mot. Vad är ett bibliotek på entreprenad – och

kan det vara bra?” (bis #4 2007) och Lena Lundgrens båda inlägg ”Vad är ett

folkbibliotek?” (bis #2 2008) och ”Fyra skäl för att säga nej till entreprenader”

(bis #4 2010). Om artikelförfattarna bör sägas att Wettmark är styrelsesuppleant i

BiS och redaktör för tidskriften bis och att Lundgren är ordinarie styrelsemedlem i

BiS. Borg var vid tiden för artikelns tillkomst bibliotekschef i Solna.

I fråga om sammanhanget för artiklarnas tillkomst kan en skiljelinje dras

mellan Wettmark och de två andra aktörerna. Wettmarks artikel är skriven i en tid

då ”frågan om privatisering genom entreprenad” inte är ”särskilt het.” Det hot mot

folkbiblioteken som Wettmark trots allt ser orsakas av att ”kraven på biblioteken

ökar snabbare än de ekonomiska resurserna.” I ett politiskt klimat präglat av

marknadstänkande kan därför frågan om upphandlingar av folkbibliotek snabbt

aktualiseras på nytt, anser han.

Borgs och Lundgrens inlägg är tillkomna efter 2006 års val. I sitt inlägg talar

Borg om ”den politiska kantringen mot höger i senaste valet”, vilken gjort att flera

kommuner verkar ”ligga i startgroparna för att aktivt gå ut och söka alternativa

utförare av biblioteksverksamheten”. Denna högerkantring var bakgrunden till

Bis-seminariet ”Bibliotek – en privatsak?” på Bok- och Biblioteksmässan 2007,

där Borgs inlägg ursprungligen gjordes. Även Lundgren ser ”tecken på att

alternativa driftsformer (…) kommer att bli vanligare”, eftersom det i flera

borgerligt styrda kommuner (däribland Nacka) finns planer på att

konkurrensutsätta offentlig verksamhet. Hon pekar dessutom på den så kallade

utmanarrätten, en förutsättning för Subitus och Svenska Boklån AB.

40

Argumentation och rollprediceringar

Gemensamt för aktörerna är att de är motståndare till entreprenader. En noggrann

läsning av artiklarna visar att författarna underbygger sin tes med samma

huvudargument. Tydligast framkommer detta hos Lundgren, som i sitt inlägg

representerar BiS ståndpunkt (bis #4 2010). Grundstrukturen i hennes

argumentation ser ut så här:

Tes Nej till entreprenader

Argument Entreprenader försvagar bibliotekets demokratifrämjande roll

Stödargument 1 Det offentliga biblioteksnätverket bryts sönder

Stödargument 2 Mål- och resultatstyrningen skärps

Stödargument 3 Personalens rätt att kritisera verksamheten försvinner

I sin tidigare artikel med rubriken ”Vad är ett folkbibliotek?” (bis #2 2008) anför

Lundgren samma argument i frågeform. Frågorna ställs i samband med att hon

kommenterar den enkätundersökning som BiS gjorde 2007 i avsikt att besvara

frågan om antalet folkbibliotek som drivs i alternativa former ökat eller inte.

Lundgren frågar sig:

Får ett bibliotek se ut hur som helst? Hur går det med insynen, allsidigheten och neutraliteten

om bibliotek drivs på entreprenad? Hur blir det med samhällsansvaret,

medborgarengagemanget och demokratin? Vem tar ansvar för lokalsamlingen, servicen till

gamla, till dem med olika former av läshinder och andra olönsamma verksamheter? Kan det

väl fungerande nätverket biblioteken emellan, som förutsätter gemensamma åtaganden och

ansvars- och arbetsfördelning, bibehållas? Finns det längre något värde i folkbiblioteksidén?

Viktigt att betona är den fundamentala roll Lundgren tillskriver folkbiblioteket,

eftersom det är försvaret av denna roll som förklarar hennes (och BiS) motstånd

mot entreprenader. Som huvudargumentet visar, består bibliotekets roll i att

främja demokratin. Försvaret av det nationella biblioteksnätverket, omsorgen om

eftersatta grupper och avvisandet av mål- och resultatstyrning är i själva verket ett

försvar av demokratin. I motsats till denna demokratifrämjande roll lyfter

Lundgren fram ”männen bakom Subitus/Svenska Boklån”. För dem ”handlar

bibliotek uppenbarligen i första hand om distribution av böcker (…) Övriga

funktioner och roller som biblioteken har, berörs (sic!) de inte.” (bis #2 2008)

I sin argumentation för offentligt drivna folkbibliotek utgår Wettmark från den

”folkbiblioteksidé” som också Lundgren försvarar. Denna har sina rötter i ”de

gamla upplysningsidéerna om förnuft & rättvisa”, men den hotas idag av den

nyliberalt bestämda marknadsekonomin. Enligt Wettmark finns det en avgörande

skillnad mellan att se folkbiblioteket i ett marknadsperspektiv och att se det ”i ett

41

demokratiskt/kulturpolitiskt perspektiv.” (bis #1 2005) Orsaken är att dikotomins

båda led representerar två logiskt oförenliga rationaliteter.97 Denna motsättning

mellan demokrati och marknad har ökat på senare år i och med Sveriges

undertecknande av GATS-avtalet, som från Wettmarks synpunkt är ”en ny typ av

hot”. Han argumenterar följaktligen för att folkbiblioteket skall vara ”en public

serviceinstitution” och ”ett alternativ till marknaden”. Enligt Wettmark är det

närmast en fråga om legitimitet, för ”om vi inte utgör ett alternativ till marknaden

– hur skall vi då försvara vår existens?” I grunden tillordnar han biblioteket

samma roll som Lundgren:

Vårt bästa försvar är att intensivt diskutera och tydligt visa bibliotekets unika roll för att

utveckla demokrati, yttrandefrihet, kulturpolitik och social rättvisa (bis #1 2005).

Även Wettmark beskriver folkbibliotekets roll som demokratifrämjande. Enligt

den demokratisyn som Wettmark (och BiS) ansluter sig till är yttrandefrihet,

kulturpolitik och social rättvisa nödvändiga villkor för en utvecklad och

fungerande demokrati. I motsats härtill ställs ”marknaden”.

I likhet med Lundgren och Wettmark ser även Borg folkbiblioteket som ”en

fundamental del i byggandet av ett gemensamt starkt demokratiskt, kunskapstätt

samhälle”. I direkt anslutning till detta påpekande framhåller hon Unescos

folkbiblioteksmanifest som ett viktigt styrdokument.

Till skillnad från Lundgren och Wettmark presenterar Borg dock en mera

balanserad bild av frågan, då hon förutom sina egna sex skäl presenterar fyra

argument för entreprenader. De senare sammanfaller delvis med de argument som

prövas i Wards tidigare anförda studie. Enligt det första ”ideologiska” skälet

medför den offentliga sektorns systemfel ”ineffekivitet, slöseri och oförmåga att

tillgodose medborgarnas önskemål.” Enligt det andra skälet leder

konkurrensutsättning av offentlig verksamhet till ”lägre kostnader och

effektivitet”. Det är just dessa argument för NPL som Ward ifrågasätter, när han

relaterar eventuella vinster till höjda budgetanslag och förvaltningsexpertis.

Borgs egna argument sammanfaller i hög grad med de skäl mot entreprenad

som Lundgren och Wettmark anfört. De är alla stödargument till det överordnade

demokratiargumentet och lägger till Lundgrens tre stödargument följande tre skäl:

minskat kommunalt kulturpolitiskt inflytande, osäkerhet och instabilitet samt risk

för att kommunalt monopol ersätts av privat monopol. Beträffande det minskade

kulturpolitiska inflytandet anmärker Borg att det

täta och fortlöpande samtal som finns mellan ledande biblioteks/kulturtjänstemän och deras

politiker (som jag i alla fall är van vid) försvinner. En entreprenad följs inte upp mer än en

97Som synes erinrar Wettmarks synpunkt om Kann-Christensens & Andersens uppfattning.

42

gång årligen och det är avtalet som gäller – varken mer eller mindre. Och säkert kan

neutraliteten ifrågasättas, inte minst av biblioteksanvändarna när t ex en förening med en viss

ideologisk grund blir utförare av verksamheten (bis #4 2007).

I stort sett samma synpunkt dokumenteras av Midwinter & McVicar, som i sin

ovan anförda studie påpekar dels att ”Tendering arrangements would reduce the

flexibility to agree and alter contracts”, dels att upphandlingar också kan anses

förändra

the nature of the relationship between politicians, management and professional staff.

Management becomes the client, monitoring staff performance against contract, with a

subsequent reduction of flexibility and strategic choice because of the legalistic nature of the

contract.98

När Borg vidare talar om risken för osäkerhet och instabilitet, gäller det återigen

frågan om de treårskontrakt som ofta reglerar upphandlingar av kommunala

tjänster: ”Att driva ett bibliotek i tre år och sedan inte ha en aning om man får

fortsätta att driva verksamheten, det skapar osäkerhet och instabilitet.

Långsiktighet och kvalitet är begrepp som är tätt knutna till varandra”,

understryker Borg. Även detta argument förekommer i Midwinter och McVicars

intervjumaterial: ”Library departments possess a strong corporate identity which

binds staff to the ethos of the authority. An extension of contracting out would

reduce this organizational loyalty, to the detriment of the service.”99

Till sist bör det framhållas att Borg (i likhet med Lundgren) som ett argument

anför risken “för större fokus på kvantitet än kvalitet”. Det är upphandlingarnas

skärpta krav på mål- och resultatstyrning som befaras här, ett argument som även

Midwinter och McVicar dokumenterar.

Sammanfattning: debatten i fågelperspektiv

Av debatten i BBL och bis kan tills vidare följande slutsatser dras: det framgår att

entreprenadmotståndarna förankrar sin argumentation i ett etablerat

folkbibliotekskoncept. Ursprunget till detta söker Wettmark i ”de gamla

upplysningsidéerna om förnuft & rättvisa”; Borg hänvisar i stället till Unescos

folkbiblioteksmanifest, som i väsentliga avseenden kodifierar och för vidare delar

av Upplysningsarvet. Detta väl inarbetade bibliotekskoncept är anledningen till att

98Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 18. 99Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 18.

43

dessa aktörer lätt kan göra fylliga rollprediceringar. I huvudsak tillskriver de

biblioteket en demokratifrämjande uppgift.

Entreprenadanhängarna (som uteslutande förekommer i BBL) uppvisar större

variationer jämfört med motståndarna. Dieselverkstadens personal beskriver sig

som utmanare av det traditionella biblioteksbegreppet; det är dock oklart vilket

alternativt biblioteksbegrepp de företräder. Personalens strävan efter ”kundfokus”

och ”samarbete med kommersiella aktörer” låter i vilket fall som helst antyda

andra ideologiska utgångspunkter och därmed i förlängningen en annan syn på

demokrati, frihet och makt än motståndarna.

Exemplet Wallmark visar att försvaret av värdegrunden i teorin kan gå hand i

hand med en välvillig inställning till entreprenader. Wallmark försvarar viktiga

komponenter i det etablerade biblioteksbegreppet (biblioteket som bevarare av det

lokala kulturarvet), men får problem när han med hänvisning till den lokala

självstyrelsen i praktiken öppnar upp för en urholkning av värdegrunden.

Till skillnad från Wallmark anlägger Per Magnus Wicén (Svenska Boklån

AB) inga normativa perspektiv på biblioteksverksamheten. Wicéns syn på

biblioteket som ”en utlåningscentral” visar sig i praktiken innebära en

genomgripande kommersialisering av bibliotekets utbud och samlingar. Här är

brottet med det etablerade folkbiblioteksbegreppet iögonfallande.

Som framgått vilar aktörernas argumentation på vissa premisser. Dessa

premisser har att göra med olika syn på demokrati, bildning, frihet och makt. I ett

senare avsnitt gör jag ett försök att frilägga dessa premisser. Först skall dock något

sägas om debatten i ett meningsteoretiskt perspektiv.

Debatten i ett meningsteoretiskt perspektiv

Som utgångspunkt för en prövning av aktörernas argument inventeras och

kommenteras här först materialets rollprediceringar. Resultatet framgår av tabell 1

på sidan 44.

Rollprediceringarna i ett meningsteoretiskt perspektiv

Med undantag av Dieselverkstadens personal formulerar samtliga aktörer

rollprediceringar. Dieselverkstaden klargör inte vilken uppgift biblioteket har eller

bör ha. Dieselverkstadens argument för entreprenad har inte att göra med

biblioteksinstitutionens sanningsvillkor, det vill säga med frågan om vilka

nödvändiga materiella villkor som måste vara uppfyllda för att det skall vara

berättigat att klassificera en institution som ett folkbibliotek. Det är med andra ord

omöjligt att avgöra om Dieselverkstadens personal uppfyller Dummetts

manifesterbarhetskrav och därför blir frågan om meningsfulla prediceringar eller

inte meningslös i fallet Dieselverkstaden.

44

Tabell 1. Debattens rollprediceringar.

Aktör Singulärt uttryck Copula Predikat

Dieselverkstaden (entreprenörer, bibliotekarier)

Folkbiblioteket är

Borg (bibliotekarie) Folkbiblioteket är en allmänning baserad på kunskap och en demokratifrämjande institution

Författarförbundet Folkbiblioteket är

en motvikt till det kommersiella utbudet och marknadens kortsiktiga agerande

Wallmark (politiker) Folkbiblioteket är

ett lokalt rum som lyfter det egna lokala kulturarvet

Wicén (entreprenör) Folkbiblioteket är en utlåningscentral

Engstrand (bibliotekarie)

Folkbiblioteket är

en bildningsfrämjande institution

Lundgren (bibliotekarie, BiS)

Folkbiblioteket är

en demokratifrämjande institution

Wettmark (bibliotekarie, BiS)

Folkbiblioteket är

en publicservice-institution och ett alternativ till marknaden

Övriga aktörers rolltillskrivningar kan sägas uppvisa högst varierande grader av

meningsfullhet. Orsaken är att prediceringarna är ateoretiska satser, alltså satser

som bryter mot bivalensprincipen och alltså inte kan klassificeras som antingen

sanna eller falska. Utsagornas mening bestäms med andra ord av intentionala

kontexter och modaliteter. Ateoretiska satser är dock inte nödvändigtvis likvärdiga

med avseende på adekvans, något som förklarar deras varierande grad av

meningsfullhet. Att analysera dessa prediceringar är därför lika mycket en fråga

om pragmatik som om semantik.100

Adjektivet ”rolig” får exemplifiera detta förhållande. Det vore inadekvat att i

vardagslag använda adjektivet ”rolig” i betydelsen ”lugn”. Däremot var ”lugn”

den konventionella betydelsen av ordet i äldre nysvenska.101 Den som i dag i

100För en språkvetenskaplig kommentar till distinktionen mellan semantik och pragmatik och ett förslag till

arbetsdelning mellan de två disciplinerna, se Fant, L. (1990) ”On the Relevance of the Semantics/Pragmatics

Distinction”, s. 16-40. 101För etymologiska uppgifter om ordet ”rolig”, se Hellquist, E. (1980 [1922]), Svensk etymologisk ordbok

Andra bandet O-Ö, s. 839.

45

Sverige (låt säga av puritanska skäl) skulle börja använda ordet ”rolig” i den äldre

betydelse som ännu uppträder hos Stagnelius, skulle antagligen mötas med

oförståelse och irritation.102 Vad menar människan egentligen? Använder hon inte

ordet på alldeles fel sätt?

En liknande reaktion väcker utmanarna av det etablerade biblioteksbegreppet

hos sina antagonister. När Per Magnus Wicén klassificerar folkbiblioteket som ”en

utlåningscentral”, innebär det ett radikalt ifrågasättande av det konventionella

biblioteksbegrepp som artikuleras i Unescos manifest. Manifestets värdegrund är

den kontext som ger biblioteksbegreppet dess mening. Den marknadsbestämda

kontext som ger Wicéns biblioteksbegrepp dess mening är mycket olik den

normativt bestämda kontexten och förknippas vanligtvis inte med folkbibliotek.

När Wicén trots detta låter biblioteksbegreppets värde bestämmas av detta

sammanhang väcker det motstånd och förvirring.

Mot denna bakgrund är det rimligt att dra slutsatsen att

entreprenadmotståndarnas rollprediceringar besitter en jämförelsevis högre grad

av meningsfullhet. I detta fall är manifesterbarhetskravet relevant. I likhet med den

talare som år 2012 försöker använda ordet ”rolig” i betydelsen ”lugn”, avslöjar

den som beskriver folkbiblioteket som en ”utlåningscentral” en ofullständig

förståelse av biblioteksbegreppet och dess användning. Orsaken är att

”utlåningscentral” endast är en marginell betydelsekomponent i det konventionella

biblioteksbegrepp som Unescos manifest vittnar om.

Det nyss sagda sammanfattas i Dummetts tes att det är omöjligt ”att tala om

ett uttrycks mening som något annat och mer än ett korrelat till den kunskap som

talaren besitter i kraft av sin förståelse av uttrycket.”103 Exemplet Wicén illustrerar

att det konventionella biblioteksbegreppet i liten utsträckning överensstämmer

med den kunskap som Wicén besitter i kraft av sin förståelse av begreppet.

Entreprenadmotståndare som Borg, Lundgren och Wettmark visar tvärtom att det

konventionella biblioteksbegreppet i hög grad korrelerar med den kunskap som de

har i kraft av sin förståelse av begreppet. Konventionens roll får inte underskattas,

eftersom meningsfull språkanvändning bygger på en konventionalisering av

sanningsvillkoren hos de satser som genereras av språksystemet. Om förhållandet

mellan användning och konvention påpekar Collin & Guldmann:

Uttryckets mening är primär i förhållande till varje konkret användning och förklarar denna.

Detta är emellertid förenligt med att det historiskt sett är så att användningen kommer först

och konventionen först senare. Det som från början bara var en faktisk användning utvecklas

102Se t.ex. Stagnelius dikt ”Åsknatten”, vars femte strof inleds med raderna: ”Herden vilar/Roligt hos sin

brud.” Dikten återfinns i Samlade skrifter. Del 1. Lyriska dikter till 1818. Redigerade av Fredrik Böök

(1957), s. 102. 103Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 220.

46

till en norm för hur man korrekt använder vissa ord, och bestämmer därmed den faktiska

användningen.104

Den konventionalisering av folkbiblioteksbegreppet som förklarar

entreprenaddiskussionens meningsmotsättningar ägde rum under 1900-talets

första hälft och styr dagens debatt. En fråga som infinner sig är så klart om inte

själva ordet ”folkbibliotek” på samma sätt som ordet ”rolig” skulle kunna

överleva en betydelseförändring över tid, en förändring som kunde tänkas bli

resultatet av att utmanarna vann den kamp om ordets mening som debatten vittnar

om. En på sikt konventionaliserad omdefiniering av just folkbiblioteksbegreppet

framstår dock som problematisk; den skulle förutsätta en omdefiniering av flera av

de centrala betydelsekomponenter som ingår i begreppet, nämligen demokrati,

bildning och frihet. Frågan är om begreppet – och i förlängningen ordet

”folkbibliotek” – skulle tåla en sådan semantisk ”makeover”? Om problemets art

vittnar måhända de utmanare av det etablerade biblioteksbegreppet som i stället

för att tala om bibliotek föredrar ord som ”Infotek”, ”Mediatek” eller ”Idébutiker”.

Argumenten i ett meningsteoretiskt perspektiv

Rollprediceringarna förklarar aktörernas argumentation. En kommentar till

aktörernas argument nyanserar de slutsatser som kunnat dras av granskningen av

rollprediceringarna. I analysen av de senare togs ingen hänsyn till talhandlingarnas

olika nivåer. Här kommer dock hänsyn att tas till utsagornas illokutionära och

perlokutionära krafter. Först behandlas entreprenadanhängarnas argument, vilka

sedan sätts i relief mot motståndarnas argument.

Illokutionär kraft

Dieselverkstadens argument är att upphandlingar ger fler och bättre bibliotek. I

fråga om kraft är det ett löfte, alltså en kommisiv. Är då villkoren för meningsfulla

löften uppfyllda i detta fall? Det finns skäl att besvara frågan nekande. För det

första har Dieselverkstaden inga goda skäl att anta att löftet kan hållas. För det

andra lyckas personalen inte övertyga skeptiska iakttagare om att löftet är

realistiskt. För det tredje låter sig skeptikerna inte övertygas om att

Dieselverkstadens personal från början har trott att den skulle lyckas få eventuella

tvivlare att sätta tilltro till löftet.

Det första villkoret skall ses i relation till de utvärderingar som visar att

kreativitet och nytänkande inte är en funktion av själva driftsformen. Här bör

tilläggas att Dieselverkstaden lovat att förbättra verksamheten ”utan att för en

sekund göra avkall på gratisprincipen och medieurvalskriterier” (BBL 2:2006).

Citatet antyder att personalen vägt in värdegrundsfrågor i sitt resonemang. När

104Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 180.

47

Svanelid emellertid preciserar attributet ”bättre” genom att relatera det till

”kundfokus” och samarbete med ”kommersiella aktörer”, innebär det i praktiken

att hon råkar i konflikt med värdegrunden. Detta påtalas också av kritiker som till

exempel Barbro Borg (BBL 07:2007).

Det är också värdegrunden som förklarar att de två andra villkoren inte kan

anses vara uppfyllda. Exemplet Bolonassos visar detta. Hon ifrågasätter i sitt

inlägg Nackas prestationsbaserade ersättningssystem, som i kombination med

skärpt mål- och resultatstyrning lätt bidrar till ökad kommunal ojämlikhet. I själva

verket är Bolonassos (demokratiska) argument ett motargument till

Dieselverkstadens tredje stödargument, som säger att upphandlingar främjar

demokratiskt beslutsfattande. Bolonassos menar att den närmast

direktdemokratiska ståndpunkt som Dieselverkstaden intar – i kombination med

de gällande styrnings- och ersättningssystemen – lätt medför att resursstarka

användare prioriteras. En sådan utveckling är oförenlig med den demokratisyn

som ingår som en komponent i det konventionella biblioteksbegreppet.

Värdegrundens relevans framgår även av Nackalistans ifrågasättande av

Dieselverkstaden. Partiet förespråkar upphandlingar, då målet bör vara en

blandning av olika driftsformer. En upphandling får dock inte ”urholka

välfärden”, en reservation som föranleder Christina Ståldal, en av partiets

representanter, att fälla följande kommentar:

En förening eller privat anordnare ska i hög grad erbjuda något extra som man inte med egna

offentliga medel har kunnat erbjuda. I fallet Dieselverkstaden är jag ganska tveksam till om

det har funnits med i bedömningen. (BBL 2:2007)

Bolonassos och Nackalistan är alltså två exempel på aktörer som från delvis olika

utgångspunkter anför relevanta skäl för slutsatsen att Dieselverkstaden inte

uppfyller de båda senare framgångsvillkoren för löften.

Slutligen är Dieselverkstadens andra stödargument (förenklad byråkratisk

styrning) ytterligare en orsak till att löftets framgångsvillkor inte uppfylls. Som

Lindberg framhåller, är det viktigt att upphandlingens underlag och avtal noggrant

specificeras med avseende på vilka förpliktelser som åligger entreprenören.105 Till

dessa förpliktelser hör inte minst verksamhetens utvärdering. Till grund för

specificeringen bör bland annat folkbiblioteksmanifestet och Bibliotekslagen

ligga. Mot denna bakgrund är det osannolikt att upphandlingar skulle bidra till en

förenklad byråkratisk styrning.

Ett annat exempel på misslyckade talhandlingar är Nackapolitikernas löften

om att ”konkurrensutsättning och avreglering kan ge lägre priser och bättre

service”. En anledning till att detta effektiviseringsargument är osannolikt är att

105Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 9.

48

Nacka kommun ännu inte hade följt upp och utvärderat Dieselverkstadens

verksamhet i början av 2011: ”Kulturnämnden har exempelvis inte en enda gång

under årens lopp begärt ut Dieselverkstadens årsredovisning”, påpekar BBL:s Åsa

Ekström (BBL 1:2011). En annan anledning till att löftet är tomt är att forskningen

inte kunnat visa på ett samband mellan driftsform och ökad effektivitet.106 Inte

heller för detta löfte kan alltså de tre framgångsvillkoren sägas vara uppfyllda.

Inte heller Wallmarks resonemang är övertygande. Han försvarar visserligen

delar av värdegrunden, men med tanke på hans orubbliga stöd för principen om

lokal självstyrelse är det svårt att se hur den senare skall kunna förenas med hans

direktiv angående vikten av att ”definiera vad som är kommunens uppgift (…) vad

gäller (…) böckerna.” Eftersom denna definition åläggs den enskilda kommunen

och inte skall regleras i enlighet med en nationell bibliotekspolitik, finns det en

risk att upphandlingar i praktiken kan komma att urholka värdegrunden. I

skolvärlden är ökad ojämlikhet eller brist på likvärdighet mellan kommuner en

dokumenterad konsekvens av decentraliseringen. Orsaken är då inte frånvaron av

centrala styrdokument; ojämlikheten beror i stället främst på det statliga

bidragssystemets utformning i kombination med mål- och resultatstyrning. I

bibliotekssammanhang blir dessa båda styrningsvillkor än mera problematiska, då,

som Lindberg noterar, biblioteksverksamheten ”i princip är oreglerad och vilar på

vad man nästan skulle kunna beskriva som sedvänja.”107

En tillstötande komplikation för Wallmark är dessutom att hans försvar av den

lokala självstyrelsen kan problematiseras mot bakgrund av den syn på demokrati

och bildning som ingår som beståndsdelar i bibliotekskonceptet. Till detta

återkommer jag.

Den mest lättanalyserade aktören i materialet är Wicén och Svenska Boklån

AB. De löften om effektivare bokdistribution genom upphandling som Wicén

utfärdar är tomma redan av det skälet att de bygger på sakfel. Borgs

tillbakavisande av idén om ett samband mellan privat drift och effektivisering i

form av höjd utlåningsstatistik och ökat öppethållande har, som påpekats, stöd i

forskningen. Utmärkande för Wicén är annars att han helt bortser från normativa

aspekter. Enligt Svenska Boklån är folkbibliotek detsamma som

kommersialiserade utlåningscentraler. Det säger Wicén själv. Samtidigt betonar

han att Svenska Boklån AB inte ”vill (…) biblioteken illa.” (BBL 3:2008) Det är

svårt att här inte associera till mannen som på varje fest – med glas i handen –

bedyrar att han inte har några alkoholproblem. Men även om Wicén – i likhet med

till exempel Dieselverkstadens personal eller Wallmark – hade tagit hänsyn till

värdegrundsfrågor, skulle hans löften inte ha varit framgångsrika. Erfarenheten

visar att mål- och resultatstyrning och prestationsbaserade ersättningssystem lätt

106Ward, R. C. (2007), s. 645. 107Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 11.

49

medför att ”kvalitet” likställs med siffror på antal utlån och besökare. I likhet med

Svanelid pekar också Wicén på höjd utlåningsstatistik som en vinst utan att

problematisera siffrorna i relation till kvalitetsbegreppet och värdegrundsfrågan.

Den som på så sätt förbiser normativa synpunkter i samband med att

folkbiblioteket diskuteras inger knappast förtroende, något som också debatten

visar. Wicén och andra upphandlingsanhängare är därför fortfarande svaret

skyldiga på frågan hur privat drivna bibliotek skall ”kunna sänka kostnaderna och

samtidigt öka effektiviteten – med bibehållen kvalitet.” Detta var, som påpekats,

Borgs formulering av det ”självklara önskemålet i alla offentliga verksamheter”.

Perlokutionär kraft

På perlokutionär nivå når varken anhängarna eller motståndarna framgång med

sina utsagor. Det finns inga belägg i materialet för att någon aktör genom sin

argumentation lyckas övertyga sin antagonist. Måhända är det inte så förvånande,

eftersom aktörernas inställning i samtliga fall vilar på värderingar och därpå

grundade ideologiska uppfattningar.

En fråga som inställer sig är följaktligen: om nu alla aktörers talhandlingar är

misslyckade i det avseendet att ingen av dem lyckas övertyga sin motståndare – är

det då möjligt att värdera debatten i dess helhet? Frågan måste besvaras jakande.

Analysen så här långt visar att upphandlingsmotståndarna presenterar ett

meningsfullare försvar av sin ståndpunkt än upphandlingsanhängarna. Orsaken är

att anhängarna är skyldiga sina antagonister ett välgrundat svar på frågan hur de

tänker sig att privat drivna folkbibliotek skall kunna förverkliga de mål som de

enligt det konventionella bibliotekskonceptet är avsedda att förverkliga. Både

tidigare forskning och erfarenhet talar emot anhängarnas argument för att privat

drift är förenlig med ett bevarande av värdegrunden och – bör det tilläggas – i

förlängningen av folkbiblioteket självt. Från denna synpunkt är det rimligt att dra

slutsatsen att anhängarna misslyckas med sina talhandlingar i högre grad än

motståndarna.

Ovanstående synpunkter förklarar varför kommentaren till Wicéns argument

fick avsluta den meningsteoretiska analysen av debatten. Skälet till att

motståndarnas argument inte underkastas en systematisk talaktsteoretisk analys är

debattens karaktär. Den handlar om två saker: dels om folkbibliotekets uppgift,

dels om villkoren för fullgörandet av denna uppgift. Att som en del aktörer (till

exempel Wicén och i viss mån Dieselverkstadens personal) tömma

biblioteksbegreppet på dess konventionella mening är irrelevanta språkhandlingar.

Man talar egentligen inte längre om ”folkbiblioteket”, även om själva ordformen

bevaras. Upphandlingsvänliga aktörer som tvärtom anlägger normativa synpunkter

på verksamheten och argumenterar för att privat drift kan underlätta

värdegrundens förverkligande utför förvisso relevanta talhandlingar. Däremot

visar analysen att litet talar till dessa aktörers fördel. Deras argument ifrågasätts av

såväl erfarenhet som forskning. Därmed handlar diskussionen inte om huruvida

folkbiblioteket de facto fyller sin demokratifrämjande funktion. Den behandlar

50

frågan om det finns starka skäl för påståendet att privat drift är en adekvat lösning

på folkbibliotekets problem.

Sammanfattning av debatten i ett meningsteoretiskt

perspektiv

I grunden försvagas alltså anhängarnas argumentation av att dessa inte redogör för

hur villkoren för privat biblioteksdrift skall kunna jämkas samman med de

förutsättningar för biblioteksdrift som ges av värdegrunden och som ingår som

komponenter i det konventionella biblioteksbegreppet. En relevant fråga är

naturligtvis varför normativa överväganden i så liten utsträckning problematiseras

i anhängarnas argumentation. Att upphandlingsförespråkare som Dieselverkstaden

och Svenska Boklån AB tar det etablerade bibliotekskonceptet för givet och att

avsikten är att förbättra verksamheten på grundval av detta är knappast en

närliggande slutsats; Dieselverkstaden utmanar öppet biblioteksbegreppet och

Wicén försvarar det av allt att döma inte. Är det i stället så – kan man fråga sig –

att anhängarna undviker att i alltför starka och preciserade ordalag ifrågasätta

folkbibliotekets traditionella roll, därför att de på så sätt lättare anser sig kunna nå

sina mål? När Wicén betonar att Svenska Boklån AB inte vill biblioteken illa,

samtidigt som hans bibliotekskoncept står i skarp kontrast till den konventionella

biblioteksidén, exemplifierar han en motsägelse som möjligtvis kan ses som ett

uttryck för en allmänmänsklig strävan att utnyttja konventionen för att uppnå egna

mål. I följande avsnitt om debattens premisser ger jag en rimlig förklaring till

frånvaron av normativa överväganden i upphandlingsanhängarnas argumentation.

Debattens premisser: demokrati, bildning, frihet och makt

Det konventionella biblioteksbegreppet spelar alltså en viktig roll i debatten. Detta

bibliotekskoncept är en referenspunkt för aktörernas resonemang och förklarar

meningsmotsättningarna. Det konventionella biblioteksbegreppets innebörd

fångas i upphandlingsmotståndarnas syn på folkbiblioteket som en

demokratifrämjande institution. Samma rolltillskrivning ligger till grund för

Joacim Hanssons resonemang i Det lokala folkbiblioteket – förändringar under

hundra år. I denna lilla skrift beskriver Hansson ”folkbibliotekens särart som

demokratibefrämjande institutioner”.108 Det är också den syn som Unescos

folkbiblioteksmanifest vilar på.

108Hansson, J. (2005), s. 12.

51

I detta avsnitt relaterar jag folkbiblioteksmanifestet till debatten i ett försök att

frilägga premisserna för aktörernas argumentation. Det innebär att de abstrakta

begreppen demokrati, bildning och frihet konkretiseras. Också Lukes maktbegrepp

blir nu relevant för diskussionen. Dessa begrepp är mångtydiga och hänger

inbördes samman med varandra. Jag inleder med en presentation av

folkbiblioteksmanifestet; som ytterligare en bakgrund till analysen av premisserna

fästs sedan uppmärksamheten på folkbibliotekets framväxt och utveckling.

Unescos folkbiblioteksmanifest 1994 [1949]

I folkbiblioteksmanifestet stipuleras att biblioteket skall tillgängliggöra all slags

kunskap och information för sina användare. Vidare fastslår manifestet att

bibliotekets bestånd inte skall vara ”föremål för någon form av ideologisk, politisk

eller religiös censur och inte heller för kommersiella påtryckningar”. En tredje

central punkt är principen om avgiftsfrihet. I anslutning till dessa övergripande

formuleringar bör det påpekas att Bibliotekslagen inte nämner något om censur

och kommersiella påtryckningar. Inte desto mindre, noterar Lindberg, ”kan man

nog ändå med fog säga att svensk bibliotekslagstiftning vilar på

folkbiblioteksmanifestet.”109

I anslutning till Lindbergs påpekanden är det motiverat att uppmärksamma

manifestets värdegrund, som formuleras i inledningen. Nedan återges manifestets

inledning i sin helhet:

Frihet, välfärd, samhällelig och personlig utveckling är grundläggande mänskliga värden. De

kan bara förverkligas genom välinformerade medborgare med möjlighet att utöva sina

demokratiska rättigheter och därigenom spela en aktiv roll i samhällslivet. Medborgarnas egna

deltagande i utvecklingen av demokratin är beroende av en fullgod utbildning samt en fri och

obegränsad tillgång till kunskap, tankar, kultur och information.

Folkbiblioteket som lokalt kunskapscentrum utgör en grundförutsättning för ett livslångt

lärande, ett självständigt ställningstagande och en kulturell utveckling för den enskilde och för

olika grupper i samhället.

Unesco uttrycker i detta manifest sin tilltro till folkbiblioteket som en levande kraft för

främjandet av utbildning, kultur och information och som en viktig drivkraft i strävan efter

fred och andlig utveckling. Unesco uppmanar därför stat, landsting och kommuner att stödja

och att aktivt medverka i en utveckling av folkbiblioteksväsendet.110

Det är ingen förhastad slutsats att de tre begreppen frihet, utveckling och

demokrati tillsammans är det nav kring vilket manifestets inledning rör sig och att

de bildar kärnan i dess värdegrund. Texten ger också en antydan om hur dessa tre

109Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 10. 110Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 11.

52

begrepp skall förstås, eftersom den fogar vissa attribut till dem. I syfte att koppla

ett helhetsgrepp om frågan skall här först inflikas några ord om folkbibliotekens

framväxt och utveckling i Sverige och övriga Norden.

Folkbibliotekens framväxt och utveckling

Av de samlade bidragen i antologin Library Spirit in the Nordic and Baltic

Countries ges en tydlig bild av folkbibliotekens framväxt och utveckling sedan

1800-talet. Några huvudlinjer i utvecklingen är:

· Övergång från filantropiska läsesällskap till offentliga folkbibliotek (folkupplysning).

· USA fungerar som modell och förebild.

· Utveckling mot ett standardiserat och enhetligt bibliotekssystem.

· Verksamheten ges starka demokratiska bevekelsegrunder; biblioteket tillskrivs i viss

utsträckning en instrumentell roll och relateras till utbildningssektorn.

· Övergången från öronmärkta statsbidrag till ”klumpsumme-bidrag”, eventuellt med

uppgående i en mer allmän kultur-, fritids- eller utbildningsnämnd.

· Bibliotekariekåren professionaliseras genom gemensam utbildning och uppslutning

bakom en gemensam värdegrund.111

Som synes överensstämmer bilden på ett par punkter med upphandlingsdebatten.

Värdegrunden och decentraliseringen är viktiga steg i utvecklingen. Därmed

bekräftar denna bild i komprimerad form debattens konfliktmönster.

Vad utvecklingen i Sverige beträffar har denna analyserats på ett förtjänstfullt

sätt av Magnus Torstensson. Utan att det uttryckligen framgår visar Torstensson i

ett av antologins bidrag hur den så kallade folkbiblioteksfrågan är nära relaterad

till den liberaldemokratiska traditionens utveckling under 1800- och början av

1900-talet. 1905 års riksdagsbeslut om årliga statliga biblioteksbidrag är mycket

viktigt. Detta beslut återspeglar den (då som nu) livliga debatten om förhållandet

mellan stat och civilsamhälle. I det tidigare liberaldemokratiska tänkandet (i

Sverige företrätt av Boström) räknades kommunen till den privata sektorn; i och

med 1905 års beslut blir kommunala angelägenheter föremål för politiskt

beslutsfattande och – i förlängningen – underställda demokratisk kontroll.112

Om ”folkbibliotekets” fortsatta utveckling under 1900-talet bör sägas att det

med tiden kom att uppgå i det allmänna biblioteksväsendet. Samma sak gällde de

flesta arbetarbibliotek och ABF:s studiecirkelsbibliotek, vilka – i likhet med

”folkbiblioteken” – slogs ihop med det nya allmänna (folk-) biblioteksväsendet.

111Library Spirit in the Nordic and Baltic Countries. Historical Perspectives (2009). Edited by Martin

Dyrbye, Ilkka Mäkinen, Tiiu Reimo and Magnus Torstensson. Tampere: Hibolire. 112Torstensson, M. (2009) ”Library Spirit in Sweden – Two Missionary Phases” i Library Spirit in the Nordic

and Baltic Countries. Historical Perspectives, s. 81. Se även Torstenssons bidrag i Det siviliserte

informasjonssamfunn. Folkebibliotekenes rolle ved inngangen til en digital tid, s. 142 ff.

53

Denna utveckling kan, som Torstensson påpekar, ses som ett uttryck för

välfärdsstatens klassutjämnande politik.113

Mellan 1950 och 1970 infaller folkbibliotekens ”guldålder”, som

sammanfaller med kulmen för den socialdemokratiska välfärdsstaten. Ett faktum

var dock att den ekonomiska klassutjämningen inte åtföljdes av en motsvarande

kulturell utjämning. Även folkbiblioteken blev, som Torstensson noterar, alltmer

medelklassens bibliotek.114 Det är mot denna bakgrund man bör se 1974 års

kulturpolitiska mål. I dessa framhålls att kulturpolitiken skall bidra till att skapa

verkliga förutsättningar för individer att använda den grundlagsfästa

yttrandefriheten; kulturpolitiken skall också bidra till att motverka

”kommersialismens negativa verkningar”. Den underliggande motiveringen till

dessa (och övriga) mål sammanfattar Torstensson så här:

It was a matter of democracy that everyone in society could get the necessary knowledge and

cultural experience to take part in political, social and cultural development.115

I själva verket är det samma demokratiska motiveringsprincip som ligger till

grund för Unescos manifest och som förutsätts av den svenska Bibliotekslagen.

Efter att ha hamnat i skymundan under 1980-talet aktualiserades

demokratibegreppet i 1990-talets biblioteksdebatt; ett uttryck för detta var att

Svensk Biblioteksförening mot decenniets slut tillsatte en ”Demokratigrupp” med

uppgift att tydliggöra och betona bibliotekets roll i den demokratiska processen.116

Bakgrunden till denna nyväckta demokratidebatt var de föregående ekonomiska

krisåren och, som Torstensson påpekar, en känsla av att ”the traditional values of

public libraries were threatened in Sweden.”117

Efter denna rekapitulation av folkbibliotekets utveckling är det nu dags att

närmare granska debattens premisser. I centrum står liberaldemokratin.

Demokrati, bildning och frihet

Utmärkande för samtliga aktörer i debatten är att de argumenterar med

utgångspunkt i eller påverkade av den liberaldemokratiska traditionen. Det gäller

även bis-aktörerna. Det senare kan förvåna, men faktum är att i materialet har jag

inte kunnat identifiera några synpunkter gjorda av bis-medlemmar som kan tolkas

som ”marxska”, ”marxistiska” eller ”socialistiska”.118

113Torstensson, M. (2009), s. 86. 114Torstensson, M. (2009), s. 87. 115Torstensson, M. (2009), s. 88. 116Torstensson, M. (2009), s. 91. 117Torstensson, M. (2009), s. 91. 118En förklaring till detta kan vara att det i debatten i första hand handlar om att bilda front mot vad som

uppfattas som en gemensam fiende, och längs den linjen kan såväl socialistiska som icke-socialistiska

försvarare av offentligt drivna bibliotek samlas. Den gemensamma ideologiska plattform som

54

I sin moderna form går liberaldemokratin tillbaka på John Stuart Mill. Som

Held visar, förespråkar Mill en ”utvecklande demokrati”, något som skiljer honom

från hans föregångare inom den liberaldemokratiska traditionen, som i stället

representerar en ”beskyddande demokrati”.119 I följande precisering av

demokratibegreppet visar Sven-Eric Liedman på skillnaden mellan beskyddande

och utvecklande demokrati:

Med demokrati kan man åsyfta en bestämd politisk form, men man kan också mena ett

system, där människorna oavsett samhällsställning inte bara formellt utan också faktiskt har ett

avgörande inflytande över beslut och åtgärder, och där de likaledes faktiskt har en vittgående

frihet. Den demokratiska överideologin kan alltså ha ett grundare eller djupare innehåll; och ju

djupare den fattas, desto mer partiskiljande måste den också bli.120

Liberaldemokratin är alltså en samlingsbeteckning för två olika liberala riktningar,

som representerar två olika sätt att se på demokrati. Den beskyddande demokratin

förknippas med det som kallats ”Manchester-” eller ”laissez-faire-liberalismen”,

medan den utvecklande demokratin förknippas med socialliberalismen. Mill är

”socialliberalismens förste store företrädare”.121

Som Held framhåller, är dock Mills tankar om demokratin öppna för

tolkningar. I synnerhet två tolkningar är här av intresse. För det första (säger Held)

”förebådar Mills försvar av en fri marknadsekonomi och minimal statlig

inblandning senare ’nyliberala’ idéer”.122 Nyliberalismens demokratisyn kallar

Held ”lagstyrd demokrati”. Även om denna är en ”teoretisk variant” av

beskyddande demokrati, löper alltså påverkanstrådar mellan vissa komponenter i

Mills demokratikoncept och den lagstyrda demokratin. För det andra (fortsätter

Held) kan en del av Mills ”idéer användas för att rättfärdiga en ’reformistisk’ eller

’interventionistisk’ politik.” När Mill ses som företrädare för socialliberalism och

utvecklande demokrati, läggs tyngdpunkten på denna senare tolkning, som

sammanfaller med Liedmans definition. Enligt detta synsätt skall (som Held

påpekar) staten aktivt

trygga människors rättigheter och stifta lagar för att förbättra kvinnors ställning och skydda

olika grupper som exempelvis etniska minoriteter. Om vi dessutom tar Mills frihetsprincip på

allvar, det vill säga undersöker under vilka omständigheter det skulle vara berättigat att

ingripa politiskt för att förhindra att folk kommer till ’skada’, så har vi åtminstone ett

liberaldemokratin tillhandahåller är så att säga given och ideologiska tvister i övrigt biläggs tills vidare i

stridens hetta. 119Held, D. (2005 [1987]), s. 292. 120Liedman, S.-E. (1997 [1972]) Från Platon till kommunismens fall. De politiska idéernas historia, s. 278.

Se även Liedman, S.-E. (1997) I skuggan av framtiden. Modernitetens idéhistoria, s. 422 ff. 121Liedman, S.-E. (1997 [1972]), s. 170. 122Held (2005 [1987]), s. 150.

55

argument för en fullfjädrad ’socialdemokratisk’ politik. Arbetsmiljölagstiftning, allmän

hälsovård och socialunderstöd (i själva verket välfärdsstatens alla åtaganden under det tidiga

1900-talet) skulle kunna räknas till statens legitima handlingsområde för att förebygga skada.

[---] Samtidigt som han otvetydigt insåg att privat egendom skulle och borde utgöra den

dominerande egendomsformen under överskådlig framtid, föreslog han experiment med olika

ägarformer för att finna den bästa formen för ’mänsklighetens framåtskridande’. (…)

Sammantagna kan dessa åsikter tolkas som den tidigaste formuleringen av idén om en

interventionistisk välfärdsstat och blandekonomi.123

Till dessa synpunkter kan tilläggas att skillnaden mellan det Held kallar en

”fullfjädrad ’socialdemokratisk’ politik” och socialliberalism i praktiken ofta är

liten. Boréus ger följande definitioner av dessa båda ideologier, som hon i ett

försök att avgränsa från nyliberalismen för till ”vänsterideologierna”:

Socialliberalism är föreställningen att det kapitalistiska samhället bör bestå, men marknaden

inte tillåtas stå för hela fördelningen. Med hjälp av skattefinansierad offentlig verksamhet

strävar man efter att forma samhället så att klasskillnaderna blir små och varje invånare får en

dräglig levnadsstandard, oavsett förmåga. Skillnaden mot klassisk socialdemokrati är att

socialliberalismen eftersträvar ett balanserat samhälle där produktionsmedlen i stor

utsträckning fortfarande är privatägda och marknadsekonomin ses som grunden för välstånd,

medan klassisk socialdemokrati alltså på lång sikt eftersträvar socialism.124

För att ytterligare belysa Mills mångförgrenade arv kan det påpekas att han även

givit impulser till den demokratimodell som Held kallar ”deltagardemokrati”.

Denna har sina rötter i 1960- och 70-talens nymarxistiska vänstervåg och är den

demokratisyn som BiS i sitt program av allt att döma ansluter sig till. Skillnaderna

mellan utvecklande demokrati i socialliberal och socialdemokratisk tappning och

deltagardemokrati skall här inte överdrivas. I sin redogörelse för utvecklande

demokrati förknippar Liedman med denna vissa drag som även är typiska för

deltagardemokrati. Om utvecklande demokrati skriver Liedman att dess

”möjligheter beror på (…) medborgarnas aktiva deltagande i det politiska livet.

Deras inflytande skall helst också gälla arbetslivet och de ekonomiska

förhållandena i samhället.”125 Den senare punkten förekommer inte i Helds

beskrivning av utvecklande demokrati, men däremot i hans redogörelse för

deltagardemokratins kännetecken: ”Medborgarna deltar direkt i styret av

samhällets nyckelinstitutioner, däribland arbetsplatser och lokala gemenskaper.”126

Om man ser till Helds motiveringsprinciper för dessa båda demokratimodeller, är

123Held (2005 [1987]), s. 150 f. 124Boréus, K. (1994), s. 101. 125Liedman, S.-E. (2002 [2001]), s. 341. 126Held, D. (2005 [1987]), s. 336.

56

det uppenbart att de i stort sett sammanfaller. En rimlig slutsats är att

deltagardemokratin representerar en radikalare variant av utvecklande demokrati,

eftersom dess mål är att låta fler områden av civilsamhället bli föremål för

demokratisk kontroll.

Det är på den socialliberala tolkningen av Mills demokratibegrepp som

Unescos folkbiblioteksmanifest bygger. En jämförelse mellan följande passus ur

manifestet och Helds motiveringsprinciper för utvecklande demokrati ger

tillräckligt stöd för påståendet. I manifestet fastslås alltså att

Frihet, välfärd, samhällelig och personlig utveckling är grundläggande mänskliga värden. De

kan bara förverkligas genom välinformerade medborgare med möjlighet att utöva sina

demokratiska rättigheter och därigenom spela en aktiv roll i samhällslivet. Medborgarnas egna

deltagande i utvecklingen av demokratin är beroende av en fullgod utbildning samt en fri och

obegränsad tillgång till kunskap, tankar, kultur och information.

Enligt motiveringsprinciperna för utvecklande demokrati är

Deltagande i det politiska livet (…) nödvändigt inte bara för skyddet av individernas

intressen, utan också för bildandet av en kunnig och engagerad medborgarkår. Politiskt

engagemang är väsentligt för det ’högsta och harmoniska’ utvecklandet av individens

förmågor.127

Innebörden av manifestets och Helds karakteristik är alltså att demokratins

utveckling förutsätter att medborgarna aktivt deltar i samhällslivet. Medborgarnas

aktiva deltagande i samhällslivet förutsätter i sin tur ”fri och obegränsad tillgång

till kunskap, tankar, kultur och information”. Omvänt förutsätter personlig

utveckling individens aktiva deltagande i samhällslivet. Personlig och samhällelig

utveckling är med andra ord två sidor av samma mynt. I manifestet betonas

dessutom uttryckligen bibliotekets centrala roll för demokratins utveckling.

Citaten handlar dock lika mycket om bildning som om demokrati. I sin bok

Bildning i vår tid pekar Bernt Gustavsson på sambandet mellan demokrati och

bildning. Han påpekar att demokratin ”förutsätter bildning i den meningen att

människor ges möjligheten att fritt söka kunskap och på dess grundval

självständigt ta ställning och sedan handla i enlighet därmed.”128 Gustavssons ord

sammanfattar kärnan i folkbiblioteksmanifestet och (den utvecklande)

liberaldemokratin.

Bildningsbegreppet har en lång historia. Som Gustavsson framhåller, finns det

emellertid ett grundläggande bildningsbegrepp, som uppträder genom historien

127Held, D. (2005 (1987]), s.154. 128Gustavsson, B. (1996), s. 22. För synen på bildning som villkor för (utvecklande) demokrati, se även

Liedman, S.-E. (1997), s. 231 f.

57

och tar sig olika uttryck. Det väsentliga i denna bildningstanke ryms i det

metaforiska ordparet ”utfärd” och ”återkomst”. Med utgångspunkt i Gadamers

hermeneutik beskriver Gustavsson bildning som en relation mellan det bekanta

och det obekanta, vilka i den ”ständigt fortgående” bildningsprocessen ömsesidigt

påverkar varandra. Den underliggande bilden för denna idé är den hermeneutiska

spiralen. Närmare bestämt innebär denna rörelse att människan med utgångspunkt

i sin egen vardagsvärld öppnar sig för det som är olikt henne själv. Detta

förutsätter ”solidaritet” – ”en känsla för det gemensamma” – och leder i nästa steg

till att individen återvänder till sig själv, påverkad av mötet med ”det främmande”,

som nu blivit en del av den egna livsvärlden och alltså inte längre är främmande.129

Det är denna i grunden tolkande rörelse som antyds i folkbiblioteksmanifestets tal

om ”samhällelig och personlig utveckling” och som där ses som ett grundläggande

mänskligt värde. Att utveckling beskrivs som ett ”grundläggande” mänskligt värde

beror på att ”bildning inte bara är ett sätt att veta, utan också ett sätt att vara”.130

Tilläggas bör att bildning från denna synpunkt är en ”kunskapsform”. Det som

bildningen utvecklar hos människan är fronesis, det vill säga ”praktisk klokhet”.

Att en människa utvecklar praktisk klokhet innebär att hon lever i enlighet med

sitt omdömes bud. Denna kunskapsform skiljer sig därmed från såväl teknisk-

instrumentell kunskap som teoretisk kunskap. Den är, som Gustavsson påpekar,

”knuten till konkreta mänskliga situationer” och består i att ”i varje särskilt fall

kunna avgöra vad som är ett riktigt sätt att handla.”131 I följande passus

sammanfattar Gustavsson bildningstanken, samtidigt som han visar på sambandet

mellan (utvecklande) demokrati och bildning:

Bildning blir betraktad i ett demokratiskt perspektiv, en fråga om (…) att med utgångspunkt

från sin egen gemenskap överskrida dess begränsningar för att se den i relation till andra

gemenskaper och därmed i sin förlängning se sin egen på ett nytt och annorlunda sätt.132

Gustavsson behandlar inte explicit folkbiblioteket i sin analys. Implicit berör han

dock bibliotekets roll, när han talar om det fria kunskapssökandet som ett av

bildningens och demokratins villkor. I själva verket snuddar han vid en av

upphandlingsdebattens brännande frågor, då han nämner en annan av demokratins

förutsättningar. Bildning och demokrati, påpekar han,

försiggår till sina väsentliga delar i det civila samhället. Men båda behöver statliga garantier

för att kunna upprätthållas och utvecklas. Distributionen av rättvis fördelning sker inte med

129Gustavsson, B. (1996), s. 48 ff. 130Gustavsson, B. (1996), s. 51. Se även Liedman, S.-E. (2002 [2001]), s. 323; 328 ff. 131Gustavsson, B. (1996), s. 51. 132Gustavsson, B. (1996), s. 214.

58

automatik eller genom dolda mekanismer hos en fri marknad – den sker till följd av

gemensamma mänskliga beslut som rör gemensamma angelägenheter.133

Gustavsson framför här en synpunkt som ligger nära upphandlingsmotståndarnas

kritik av marknadsorienterad bibliotekspolitik. Yttrandet underförstår att

avsaknaden av en nationell bibliotekspolitik är ett problem.

Om upphandlingsmotståndarna representerar det socialliberala inslaget i

liberaldemokratisk tradition, så gäller för anhängarna att de ansluter sig till den

beskyddande demokratin, vars arvtagare i dag alltså är den lagstyrda demokrati

som företräds av neoliberalismen. Idéhistoriskt ansluter sig därför

upphandlingsanhängarna i väsentlig grad till en äldre demokratisk tradition än sina

motståndare.

Innan jag återknyter till debatten och mot bakgrund av den

liberaldemokratiska traditionen tillämpar Lukes maktbegrepp på aktörernas

resonemang, skall frihetsbegreppet preciseras. Liedman gör följande distinktion

mellan ett ”negativt” och ett ”positivt” frihetsbegrepp:

Man kan i hela den moderna politiska idéhistorien skilja mellan två frihetsbegrepp, ett

negativt och ett positivt. Enligt det negativa innebär frihet frånvaron av yttre tvång, av påbud

och lagar. Enligt det positiva frihetsbegreppet innebär frihet den reella möjligheten att

utveckla anlag och fallenheter, något som kan kräva olika typer av påbud och lagar.134

Den negativa friheten förespråkas av neoliberaler och är relaterad till lagstyrd

demokrati; den positiva friheten försvaras av socialliberaler, socialdemokrater och

andra företrädare för det som Boréus kallar ”vänsterideologier”. Utvecklande

demokrati är alltså förenad med ett positivt frihetsbegrepp. Som redogörelsen för

Lukes maktteori visar, överensstämmer negativ och positiv frihet med de

minimala- respektive icke-minimala frihetsuppfattningarna.135 Det är nu tid att

återuppta bekantskapen med Lukes maktbegrepp.

Debatten i ett maktteoretiskt perspektiv

Lukes maktbegrepp kan med fördel tillämpas på analysen av den

liberaldemokratiska traditionens betydelse för upphandlingsdebatten. Mot den

utvecklande demokratin svarar den aspekt på potestasbegreppet som består i

positiv intressepåverkan. Med andra ord förespråkar upphandlingsmotståndarna

det Lukes kallar ”omgestaltande makt”, alltså makt som verkar till människors

fördel. De ansluter sig följaktligen till en objektiv intresseuppfattning och en

133Gustavsson, B. (1996), s. 214. 134Liedman, S.-E. (1997 [1972]), s. 267. 135Lukes skiljer dock inte mellan olika slags liberalism. Han förknippar negativ frihet med en liberal tradition

och avser då av allt att döma Manchester-liberalismen, vars arvtagare i dag är neoliberalismen.

59

positiv (eller icke-minimal) frihetssyn. Dominans innebär att människors

möjligheter att fungera på ett sant mänskligt sätt begränsas.

Utmärkande för den beskyddande demokratins anhängare är att de tar avstånd

från den omgestaltande maktens positiva intressepåverkan. Tydligast

exemplifierar Wicén (Svenska Boklån AB) denna ståndpunkt, men den kan också

avläsas i de övriga upphandlingsmotståndarnas argumentation. Ur denna

synvinkel ses maktutövning i princip som något förkastligt. Orsaken är att den

beskyddande demokratin förutsätter ett subjektivt intressebegrepp och en negativ

(eller minimal) frihetssyn. I det följande ger jag exempel ur debatten som visar hur

dessa olika sätt att se på makt kan ta sig uttryck. I och med detta riktas också

uppmärksamheten mot användaren.

Upphandlingsmotståndarnas argumentation

Företrädarna för utvecklande demokrati betonar bibliotekets roll som villkor för

den delaktighet som demokratin förutsätter. För att biblioteket skall kunna spela

denna roll krävs att dess utbud och samlingar är allsidiga och varierade och att de

uppfyller vissa kvalitetskrav.136 Dessa krav förutsätter statliga regleringar. Den

svenska Bibliotekslagen är ett exempel på en sådan reglerande instans, som fyller

en kulturpolitisk funktion. I lagen fastslås att alla medborgare – ”till främjande av

intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt

kulturell verksamhet i övrigt” – skall ha tillgång till ett folkbibliotek i sin

hemkommun. Vidare fastslås att folkbiblioteken skall samverka på så sätt att ett

nationellt biblioteksnätverk säkerställs. Biblioteken skall också särskilt

uppmärksamma grupper med särskilda behov, till exempel funktionshindrade,

invandrare och andra minoriteter. Avgiftsprincipen fastslås också. Bibliotekslagen

är därför – i likhet med den samlade nationella kulturpolitiken – ett uttryck för

omgestaltande makt. Avsikten med lagen är att garantera alla medborgares fria

tillgång till bibliotekens samlingar och utbud. På så sätt ges varje medborgare

verkliga möjligheter till personlig utveckling och aktivt deltagande i samhällslivet.

Därmed utvecklas också demokratin.

Bibliotekslagen presupponerar alltså en objektiv och reformistisk

intresseuppfattning, eftersom den är avsedd att reglera de nödvändiga villkoren för

”människors välfärd”. De villkor det handlar om är i första hand ”rättigheter”,

”friheter” och ”möjligheter”, även om det inte kan uteslutas att även ”hälsa” ingår

bland dessa villkor. Samtidigt implicerar lagen en positiv (icke-minimal)

frihetsuppfattning, då den försvarar synen på människan som ett mål och inte som

ett medel. Ett människovärdigt liv förutsätter att individer självständigt använder

sitt förnuft och tillsammans med andra utvecklar sitt praktisk-etiska förnuft

136Kvalitetskravet återfinns – i likhet med kravet på frihet från kommersiella påtryckningar – uttryckligen i

Unescos manifest. De är dock inte inskrivna i Bibliotekslagen.

60

(fronesis). Detta är den grundsyn som Bibliotekslagen – i formuleringar som

påminner om dem i Unescos manifest – artikulerar.

Ett exempel på försvar av omgestaltande makt ger Lundgren. Enligt henne är

upphandlingar ett hot mot demokratin, eftersom de riskerar att bryta sönder det

nationella nätverket: ”Bibliotekens samverkan är nödvändig utifrån ett

demokratiskt perspektiv. Den ger alla människor samma tillgång till

biblioteksresurserna och människor som bor i mindre tättbefolkade områden och

distansstuderande är exempelvis grupper som har stor nytta av samarbetet.” (bis

#4 2010) Samma argument anförs av Wettmark, som beskriver biblioteken som

kulturpolitiska institutioner med ett public serviceuppdrag.

Ett annat exempel på försvar av omgestaltande makt är Bolonassos

resonemang. Hon berör i första hand upphandlingarnas konsekvenser för

verksamhetens styrning. Resultatstyrning utmärker förvisso redan offentligt drivna

verksamheter; dock finns det starka skäl att anta att upphandlingarnas skärpta krav

på resultatstyrning medför att resursstarka grupper i jämförelsevis högre grad än

annars prioriteras på bekostnad av de grupper med särskilda behov som

Bibliotekslagen nämner.

Även Borg behandlar i hög grad upphandlingarnas styrningskonsekvenser.

Hon förutser att en privatisering av driften kommer att försvaga kommunens

kulturpolitiska inflytande över verksamheten, en farhåga som det finns stöd för i

forskningen. Borg pekar dessutom på kontrakten som ett problem i detta

sammanhang. Dessutom befarar hon att samlingarnas och utbudens neutralitet kan

komma att äventyras till följd av kundorientering och kommersialisering. Den

senare farhågan står i centrum för Författarbundets argumentation. I likhet med

Gustavsson förespråkar Söderlund statliga ingripanden – alltså utövandet av

omgestaltande makt – för att garantera att bestånden har ”relevans över tid och

ämnesområden” och att de riktar sig ”till alla befolkningsgrupper”.

Utmärkande för de aktörer som hittills behandlats är att de i sitt försvar av

omgestaltande makt talar om bildning i lika hög grad som om demokrati. Som

Gustavsson visar, är bildning en förutsättning för demokrati. Denna synpunkt

framförs också uttryckligen av Engstrand, den aktör som i första hand ifrågasätter

upphandlingar med hänvisning till bildningsbegreppet. Hans berättelse är i själva

verket ett exempel på just den relation mellan bekant och obekant som Gustavsson

lyfter fram som kärnan i bildningstanken. Dessutom illustrerar Engstrands

berättelse ett med bildningen sammanhängande fenomen, nämligen serendipitet,

det vill säga ”förmågan att”, som Liedman skriver, ”väl förberedd finna det

oväntade”.137 Från denna synpunkt skall biblioteksbestånden inte byggas upp i

första hand för att motsvara individers preferenser; tvärtom skall de stimulera

användaren att med utgångspunkt i sin vardagsvärld söka kontakt med det

137Liedman, S.-E. (2002 [2001]), s. 408.

61

främmande. Endast så kan bildning erövras och demokratin utvecklas. Liedman

sammanfattar detta bildningsargument så här:

Ett bibliotek, stort eller litet, skall inte bara vara en plats där man träffar på det som man letar

efter. Ett bibliotek skall också öppna ögonen för det oväntade, det aldrig anade, eller rättare

sagt, det som man sökt utan att egentligen söka.138

I anslutning till samma tanke menar Engstrand att de vinster som en upphandling

medför inte är demokratiska. Det är en synpunkt som också framförs av

Bolonassos, som påpekar att de vinster en upphandling genererar är ”ekonomiska

men inte demokratiska” (BBL 07:2007).

Med hjälp av dessa exempel på försvar av omgestaltande makt är det möjligt

att peka på varför upphandlingar resulterar i dominans. Upphandlingar medför

dominans, eftersom ett försvagat biblioteksnätverk skapar jämförelsevis sämre

villkor för ett jämlikt medborgerligt deltagande i samhällslivet. Upphandlingar

medför också dominans, eftersom grupper med särskilda behov förbises till följd

av den marknadsorienterade styrningslogikens prioritering av resursstarka

användare. Vidare medför upphandlingar dominans, då ett jämförelsevis mindre

allsidigt och neutralt bestånd ger jämförelsevis sämre villkor för användarna att

självständigt bilda sig uppfattningar om och ta ställning i aktuella frågor i kraft av

sin fria tillgång till information, kunskap och upplysning. Detta argument

underförstår att dominansen innebär bristande likvärdighet vad beträffar

medborgarnas reella möjligheter att utnyttja den grundlagsfästa yttrandefriheten.

Till sist innebär efterfrågeanpassning, kundorientering och reklamfinansiering

dominans, eftersom användarna därigenom ses som medel och inte som mål.

Upphandlingar medför – kort sagt – dominans, eftersom de inte åtföljs av en

reglering av de villkor som är nödvändiga för mänsklig välfärd.

Ett huvudproblem för upphandlingsmotståndarna kan därför sägas vara det

subjektiva intressebegrepp och den negativa frihetssyn, som försvaras av den

beskyddande demokratins anhängare. Att definiera människans natur och omdöme

utifrån preferenser och iakttagbara val blir problematiskt, om kommersialism,

konkurrenstänkande och marknadsorientering vägs in i resonemanget. Ett skäl är

att människors preferenser och val kan ha formats under påverkan av reklam eller

propaganda. Ett annat skäl är att minskad samverkan, försvagat kommunalt

kulturpolitiskt inflytande och resultatstyrning kan medföra att vissa grupper av

medborgare inte får sina intressen uppmärksammade och tillgodosedda. I båda

fallen är det frågan om det Lukes kallar ”tredimensionell makt”, alltså en sorts

osynlig maktutövning som motverkar den utveckling av medborgarnas rationalitet

och praktiska klokhet som bildningsbegreppet implicerar.

138Liedman, S.-E. (2000) ”Kunskapens vägar är omvägar” i Bibliotek – mötesplats i tid och rum, s. 16.

62

Sammanfattningsvis kan om upphandlingsmotståndarna sägas att enligt dem

innebär frånvaron av omgestaltande makt närvaron av dominans. Det omvända

förhållandet är dock inte självklart; däremot bidrar närvaron av omgestaltande

makt till att försvaga dominansen.

Upphandlingsanhängarnas argumentation

I Nacka kommuns ”Strategi för folkbibliotek”, antagen av kommunfullmäktige

den 20 juni 2011, framhålls under rubriken ”Ansvar och styrning”, att den

grundläggande värderingen om förtroende och respekt för människors kunskap och egen

förmåga, samt för deras vilja att ta ansvar, ska genomsyra hela verksamheten. Värderingen

speglar kommunens tro att människor kan och vill själva, att de fattar rationella beslut utifrån

en kunskap om sin situation och sina behov.139

Citatet uttrycker den nyliberala tesen om ”den ekonomiska människan”. Som

Boréus påpekar, kännetecknas den ekonomiska människan av att hon dels är

”rationell”, dels försöker ”maximera sin egen nytta”.140

Att människan är rationell

betyder, som Boréus noterar, att ”hon kan ställa olika handlingsalternativ mot

varandra och alltid urskilja det alternativ som bäst gynnar hennes intressen. Den

rationella individens intressen är alltid manifesta och subjektivt upplevda.”141

Tesen om den ekonomiska människan förklarar delvis varför anhängarna av

beskyddande demokrati förknippar omgestaltande makt med dominans och på

vilka grunder de försvarar ett subjektivt intressebegrepp och en negativ frihetssyn.

Den bidrar med andra ord till att förklara de krav på avregleringar och ökad

decentralisering som upphandlingsanhängarna reser.

Ett exempel på hur denna idé kan ta sig uttryck i praxis ger Dieselverkstadens

personal. Argument som anförs till stöd för upphandlingar är förenklad

byråkratisk styrning och större delaktighet i beslutsfattandet. Dessa argument

stöder huvudargumentet, som säger att upphandlingar ger ”bättre bibliotek”. Med

”bättre” avses en verksamhet som har ”kundfokus” och som delvis bygger på

samarbete med ”kommersiella aktörer”. Stödargumenten pekar alltså ut två delmål

på vägen mot det överordnade målet. Resonemanget avslöjar personalens

subjektiva intresseuppfattning och negativa frihetssyn, eftersom det förutsätter att

en reglering av verksamheten i enlighet med Unescos manifest sannolikt skulle

innebära att användarnas preferenser inte hörsammades i lika hög grad som under

de friare verksamhetsformer som personalen efterlyser. Eller med andra ord:

utövandet av omgestaltande makt – som förutsätter centrala regleringar – medför

dominans. Av i princip samma skäl ifrågasätter Johansson (Nackapolitiker) de

139Strategi för folkbibliotek i Nacka kommun (2011), s. 1. 140Boréus, K. (1994), s. 84. 141Boreús, K. (1994), s. 84.

63

kulturpolitiska överväganden som reglerar Dramatens och Stadsteaterns

verksamhet, när han med hänvisning till kvalitetsaspekten argumenterar för

resultatstyrning av dessa institutioner.

I detta sammanhang är Wicéns resonemang intressant, då det visar hur

försvaret av en konsekvent efterfrågeanpassad och kommersialiserad verksamhet

motsvaras av ett närmast demonstrativt ointresse för frågan om hur människors

(inklusive barns och ungdomars) preferenser bildas. Villkoren för

preferensbildning berörs inte heller av andra upphandlingsanhängare, men frågan

ställs här på sin spets, då Wicén är den aktör som öppet förespråkar

reklamfinansiering av verksamheten.

Exemplet Wallmark för diskussionen vidare. Hans försvar av den lokala

självstyrelsen motiveras också av den beskyddande demokratins intresse- och

frihetsuppfattning. Ett decentraliserat beslutsfattande antas i hög grad representera

och återspegla medborgarnas preferenser. Denna synpunkt framkommer klart i

Wallmarks svar på frågan om det ”ändå inte [är] bra med en ramlagstiftning för

bibliotek”:

Ja men det är ju så bra med det kommunala självstyret. Är man inte nöjd med hur

biblioteksverksamheten sköts så får man som medborgare ett ansvar att gör något åt det. Då

får man väl endera byta ut politikerna eller varför inte engagera sig (BBL 04:2007).

När Wallmark avvisar tanken på en nationell bibliotekspolitik, är det i enlighet

med den negativa frihetsuppfattningen, som säger att frihet är detsamma som

”frånvaron av yttre tvång, av påbud och lagar.”142 Wallmark antyder också att han

med demokrati i första hand avser ”en bestämd politisk form”.143 Det innebär att

medborgarnas möjligheter att påverka politiken inskränks till regelbundet

återkommande val. Denna syn på demokratin som en ”procedur” ser Liedman som

ett av de tydligaste uttrycken för beskyddande demokrati, som han menar har ”ett

växande stöd i många länder, däribland Sverige.”144

Även Wallmarks syn på bibliotekets roll är intressant. Biblioteket skall vara ett

”lokalt rum”, som ”lyfter det egna lokala kulturarvet”. Anledningen är att

människor lättare berörs av det som ligger dem nära. När Wallmark på detta sätt

ensidigt betonar det lokala, sätter han likhetstecken mellan å ena sidan människans

natur och hennes preferenser, å andra sidan hennes omdöme och hennes val. För

anhängarna av utvecklande demokrati blir denna negativa frihetssyn problematisk,

eftersom dess i förlängningen snäva inriktning på det bekanta och vardagsnära

142Liedman, S.-E. (1997 [1972]), s. 267. 143Liedman, S.-E. (1997 [1972]), s. 278. 144Liedman, S.-E. (2002 [2001]), s. 341 f. För en redogörelse för den historiska bakgrunden till

förskjutningen från beskyddande till utvecklande demokrati, se Liedman S.-E. (1997), s. 425.

64

motverkar bildning, det vill säga demokratins förutsättning. Som Gustavsson

inskärper, är bildning ett

växelspel mellan det bekanta och det obekanta. Det ena förutsätter det andra. Skulle vi bara

hålla oss till det vi tidigare kände till skulle vi stanna i en begränsad värld av egna fördomar.

Skulle vi bara söka det främmande och annorlunda utan att samtidigt söka vår personliga

förståelse av det, skulle vi bli främlingar för oss själva och världen.145

För en anhängare av beskyddande demokrati som Wallmark blir dock

bildningstanken högst problematisk, eftersom den förutsätter omgestaltande makt

i form av statliga regleringar.

Om anhängarna kan alltså sammanfattningsvis sägas att för dem är

omgestaltande makt detsamma som dominans. Det är en av orsakerna till att de

inte diskuterar de sannolika konsekvenser av biblioteksupphandlingar som deras

antagonister pekar på. Frågan om människors jämlika delaktighet i och reella

inflytande över samhällslivet förbises. Frånvaron av dessa överväganden kan

tolkas som ett uttryck för dessa aktörers subjektiva intresseuppfattning och

negativa frihetssyn, vilka är förenade med deras tro på den ekonomiska

människan. Sambanden mellan demokratisyn och maktsyn sammanfattas i

nedanstående tabell, som i komprimerad form också sammanfattar hela

upphandlingsdebatten.

Tabell 2. Sambanden mellan demokratisyn och maktsyn.

Demokratimodell Omgestaltande makt Negativ frihet

Utvecklande demokrati Försvagar dominans Förstärker dominans

Beskyddande demokrati Förstärker dominans Försvagar dominans

Resultatstyrning – en lösning, trots allt?

Ett argument mot upphandlingar är att kraven på resultatstyrning skärps. Samtidigt

visar debatten att upphandlingsanhängare öppet förespråkar denna styrningsform,

som sedan ett par decennier implementerats också i offentligt driven verksamhet. I

detta avsnitt redogör jag litet mer ingående för denna styrningsdiskurs i syfte att

visa varför den är oförenlig med en värdegrundsförankrad biblioteksverksamhet.

Det blir samtidigt tydligare varför resultatstyrning passar väl ihop med en

konkurrensutsatt- och marknadsorienterad verksamhet.

145Gustavsson, B. (1996), s. 43.

65

Med rubrikens fråga vill jag uppmärksamma det faktum att de exempel på

resultatstyrning som materialet innehåller är av pseudokarakär. Först visar jag

varför; sedan ger jag en beskrivning av regelrätt resultatstyrning, innan jag till sist

motiverar min slutsats att rubrikens fråga måste besvaras nekande.

Det framgår av både Wicéns och Dieselverkstadens argumentation, att den

resultatstyrning som de efterlyser och tillämpar brister i väsentliga avseenden. När

Wicén framhåller Dieselverkstaden som ett positivt exempel, pekar han på höjd

utlåningsstatistik som ett mål. Wicén stannar vid ett ”prestationsmål”, det vill säga

en mätning av verksamhetens ”inre effektivitet” i relation till vissa indikatorer.

Han kopplar inte den höjda utlåningsstatistiken till ”effektmål”, något som skulle

kräva att han också talar om vilket mål verksamheten i förlängningen är tänkt att

förverkliga genom sin prestation. För Dieselverkstaden gäller vidare att ingen

utvärdering av verksamheten gjorts under den aktuella perioden. Därmed är två

nödvändiga villkor för resultatstyrning inte uppfyllda.

Som Nyström och Sjögren påpekar, är det i samband med den för resultatstyrd

verksamhet obligatoriska utvärderingen ”nödvändigt att försöka mäta effekter för

att ta reda på om verksamheten gör rätt saker, det vill säga uppfyller sitt

övergripande syfte och mål.”146 Genom att låna ut fler böcker kan man till exempel

vilja förbättra låntagarnas läsförmåga. Förbättrad läsförmåga kan i sin tur sägas

främja demokratin. Något sådant övergripande mål finns alltså inte med i Wicéns

resonemang. En fråga som infinner sig är om Dieselverkstaden underlåtit att på

allvar utvärdera verksamheten av det skälet att de inte formulerat några effektmål?

Även Dieselverkstaden verkar ha likställt ”kvalitet” med enkla kvantiteter, det vill

säga mätbara, jämförbara resultat i sifferform. Med ett prestationsbaserat

ersättningsystem ligger en sådan kvantifierande inriktning nära till hands.

Mot denna bakgrund är det rimligt att fråga sig om inte upphandlingar och de

skärpta krav på resultatstyrning som de medför trots allt skulle kunna förenas med

en normativt förankrad biblioteksverksamhet. Ett svar på frågan kräver en närmare

granskning av villkoren för fungerande resultatstyrning.

Ett första villkor är att det finns en nationell bibliotekspolitik, som på central

nivå reglerar verksamheten. Även om en nationell bibliotekspolitik inte finns i

dagsläget, antar vi för våra syften existensen av en sådan. En nationell

bibliotekspolitik skulle rimligtvis bygga på Unescos folkbiblioteksmanifest och

Bibliotekslagen, som båda skulle vara juridiskt bindande på samma sätt som

Skollagen och de nationella läroplanerna är juridiskt bindande för skolans

verksamhet.

Ett andra villkor för resultatstyrning är att det på lokal nivå formuleras

konkreta mät- och utvärderingsbara mål för verksamheten. Manifestets och

Bibliotekslagens formuleringar preciseras helt enkelt i kommunens biblioteksplan.

146Nyström, V. och Sjögren, L. (2008) Nyttovärdering av bibliotek, s. 11.

66

För dessa målformuleringar gäller att det måste vara frågan om såväl prestations-

som effektmål. Nyckeltal och indikatorer formuleras också med tanke på

verksamhetens utvärdering, som skall ske systematiskt.

Ett tredje villkor är att det råder konsensus kring målen bland

bibliotekspersonalen. Den värdegrund som styrdokumenten artikulerar måste delas

av dem som bedriver verksamheten. Målen för verksamheten skall dessutom vara

förenliga med målstyrningens ideologi.147

Ett fjärde villkor är att verksamheten utvärderas, så att det blir möjligt att

kontrollera graden av måluppfyllelse och eventuellt vidta åtgärder för att komma

till rätta med dokumenterade oegentligheter.

Dessa villkor beskriver hur verkligheten i bästa fall skall se ut för att

resultatstyrning skall fungera. Det är därför lätt att förstå varför den

resultatstyrning som materialet exemplifierar är av pseudokaraktär. Det bör här

påpekas att de faktiska villkoren i Nacka påminner om dem som i flera fall

dokumenterats för skolans räkning, där det bland annat framkommit att ”många

kommuner saknar resurser för målstyrning”.148 Närmare bestämt har problemen

bestått i avsaknaden av

en fungerande planering och budgetprocess, en fungerande uppföljning och utvärdering, ett

fungerande regelsystem och arbetsfördelning. Man måste också åstadkomma en preciserad

ledningsorganisation anpassad för målstyrning.149

Det är alltså uppenbart att aktörer som Wicén och Dieselverkstaden inte skulle

kunna komma i fråga som utförare av verksamheten, om kommunen i praktiken

skall uppfylla resultatstyrningens villkor i samband med att kontrakten upprättas.

Dessa aktörer delar inte folkbibliotekets värdegrund och kan därför inte förväntas

formulera prestations- och effektmål med utgångspunkt i styrdokumenten.

Wicén, Dieselverkstaden och andra upphandlingsanhängare i materialet är

dock bara några av åtskilliga andra möjliga privata utförare av

biblioteksverksamhet. Låt oss därför anta existensen av en privat aktör som delar

värdegrunden och som har för avsikt att driva verksamheten på normativ grund.

Nu träder ett annat problem i förgrunden, vilket direkt har att göra med själva

resultatstyrningen som sådan.150 Är målen för biblioteksverksamheten förenliga

med resultatstyrningens ideologi? Med andra ord: är det möjligt att precisera

manifestets mål om (säg) personlig utveckling till mät- och utvärderingsbara mål?

Att formulera prestationsmål är en sak; en annan sak är att formulera mätbara

147För en genomgång av de tre första villkoren med särskild anknytning till skolan, se Eriksson, J. (1999)

”Vem styr skolan” i Styrning på villovägar, s. 151 ff. 148Eriksson, J. (1999), s. 152. 149Eriksson, J. (1999), s. 152. 150För en idéhistoriskt orienterad kritik av försök att implementera resultatstyrning i offentlig verksamhet, se

Joakim Molanders understreckare ”Det som räknas går inte att räkna” i SvD 19/3 2009.

67

effektmål, som pekar ut vad man på sikt vill uppnå med en bestämd prestation.

Nyström och Sjögren ger ett autentiskt exempel från biblioteksvärlden på hur en

sådan målformulering kan se ut. Som ett ”spännande exempel ur verkligheten”

lyfter de fram ”Järvabiblioteken utanför Stockholm”. Där har både kortsiktiga

prestationsmål och långsiktiga effektmål formulerats. Målen ser ut så här:

Mål efter ett år:

· Nyinskrivningarna på de fem biblioteken ska öka med 25%.

· Alla nyblivna föräldrar ska ha besökt biblioteket.

· 75% av laptopparna är i ständig cirkulation.

Mål efter fem år:

· Ett ökat valdeltagande i stadsdelarna.

· Ett ökat antal elever fullföljer sina gymnasiala studier.

· Ett ökat antal elever söker sig till eftergymnasiala studier.151

Genom dessa mål vill biblioteken ”utveckla de demokratiska värdena och arbeta

för att ge barnen på Järva samma möjligheter till högre studier som andra barn i

Stockholm.”152 Målen beskrivs som ”samhällsnyttiga”.

Exemplet övertygar dock knappast. De värden som biblioteket säger sig vilja

utveckla fångas inte av effektmålen. Dessa är egentligen kvalitativa mål, men

formulerade i måldokumentet har dessa kvaliteter omvandlats till kvantiteter. Ett

ökat valdeltagande är lätt att mäta och jämföra med nyckeltal, men en sådan siffra

säger ingenting om huruvida de demokratiska värdena de facto utvecklats. Den

underförstådda socialliberala demokratisyn som verksamheten förutsätter,

omvandlas i enlighet med resultatstyrningens logik till en närmast

konkurrenselitistisk eller nyliberal demokratisyn.

Exemplet Järvabiblioteken illustrerar det som Sven-Eric Liedman kallar

”pseudokvantiteter”, alltså försök att mäta kvalitet i sifferform.153 Dessa

pseudokvantiteter spelar en stor roll i bland annat den sorts kvalitetssäkringar som

Järvabiblioteken ger exempel på och genomförs generellt i offentlig verksamhet i

dag. Kvalitetssäkringar är en konsekvens av resultatstyrningens krav på

utvärdering av verksamheten och innebär, som Liedman påpekar, att utvärderarna

i samklang med ”samtidens iver att finna verkligt eller skenbart exakta värden för

snart sagt allting [försöker] fixera både ideal och verklighet i siffror.”154 Även från

151Nyström, V. och Sjögren, L. (2008), s. 35. 152Nyström, V. och Sjögren, L. (2008), s. 35. 153Liedman, S.-E. (2011), s. 59 ff. 154Liedman, S.-E. (2011), s. 68. 154För fler exempel på metoder för kvalitetsbedömning av tjänster som inte omsätts på marknaden, se Aabø,

S. (2001) ”Verdesetting av folkebibliotek” i Det siviliserte informasjonssamfunn. Folkebibliotekenes rolle

ved inngangen til en digital tid, s. 254 ff. De metoder Aabø presenterar (samvalsanalys och betingad

68

denna synpunkt är det alltså svårt att se hur en biblioteksupphandling – med i

övrigt uppfyllda villkor för resultatstyrning – skulle ge jämförelsevis bättre

förutsättningar för en verksamhet driven på normativ grund.155

värdesättning) verkar dock vara svåra att förena med resultatstyrd verksamhet. Steget från att medelst CVM

(Contingent Value Method) ha beräknat kvalitativa värden på verksamheten till att på grundval av dessa

värden formulera mät- och utvärderingsbara effektmål förefaller mycket stort. Är det ens möjligt att ta?

69

Slutdiskussion

Här följer jag tolkningsspiralen ännu några steg uppåt och diskuterar resultaten på

ett övergripande plan. Återigen kommer liberaldemokratin att stå i centrum för

uppmärksamheten. Min övertygelse är att en förståelse av upphandlingsdebatten

förutsätter att hänsyn tas till denna tradition och den sekellånga diskussion av

förhållandet mellan stat, marknad och civilsamhälle som förts inom den. Jag vill

här passa på att framhålla att detta sammanhang inte analyserats ordentligt i

tidigare undersökningar av upphandlingsdebatten. Genom att uppmärksamma

liberaldemokratins betydelse för debatten och i samband med detta reda ut

debattens premisser (det vill säga de inbördes sammanhängande begreppen

demokrati, bildning, frihet och makt) anser jag mig ha bidragit till en

fullständigare (om än ej uttömmande) förståelse av upphandlingsfrågan. I mitt

försök att relatera delarna (aktörernas utsagor) till helheten (den

liberaldemokratiska traditionen) har jag låtit mig vägledas av en grundläggande

hermeneutisk princip, som kanske formulerats klarast av den spanske filosofen

José Ortega y Gasset.156 Av den diskussion som följer framgår också det fruktbara

i att ta hänsyn till den liberaldemokratiska traditionen i samband med att dagens

folkbibliotek – inklusive dess framtid – diskuteras.

I centrum för mitt intresse står frågan om vilken roll debattens aktörer

tillskriver folkbiblioteket. Utgångspunkten (sammanfattad i mina två första

frågeställningar) är att aktörernas rollprediceringar förklarar deras argument.

Resultaten visar att samtliga av upphandlingsmotståndarnas argument till stöd för

offentlig drift motiveras av deras syn på biblioteket som en demokratifrämjande

institution. Demokrati skall här fattas i socialliberal mening. Vad anhängarna

beträffar är resultaten på denna punkt inte lika entydiga. Det framgår inte alltid

vilken roll dessa tillskriver biblioteket. Det gäller i första hand Dieselverkstadens

personal, vars argument till stöd för privat drift dock är begripliga och bottnar i

neoliberalt färgad NPL-logik. Därmed implicerar deras argument en annan

demokratisyn än den som deras antagonister försvarar. För ett par andra anhängare

(Wallmark och Wicén) gäller däremot att de har en uttalad uppfattning om

bibliotekets roll. Enligt dessa båda aktörer är biblioteket ”ett lokalt rum som lyfter

det egna kulturarvet” och en ”utlåningscentral”. Dock avslöjar först en granskning

156Ortega y Gasset, J. (1987 [1950]), s. 155 ff.

70

av debattens premisser att även dessa aktörers rollprediceringar och deras därmed

sammanhängande argument för upphandlingar har med demokrati att göra – låt

vara att de i likhet med Dieselverkstadens personal ansluter sig till en neoliberal

demokratiuppfattning.

Upphandlingsdebatten visar alltså att aktörernas inställning till upphandlingar

är avhängig den roll som de tillskriver biblioteket. I anslutning till Freges

åtskillnad mellan det språkliga tecknets mening och betydelse, är det rimligt att

betrakta ordet folkbibliotek som ett tecken, vars betydelse alltid är densamma,

men vars mening kan skifta. När upphandlingsmotståndarna beskriver

folkbiblioteket som en demokratifrämjande institution, får ordet en annan mening

än det får, när Wicén beskriver samma institution som en utlåningscentral. Detta

är den konkreta innebörden av inledningens triangeljämförelse.

Resultaten visar dock att Freges ursprungliga åtskillnad mellan mening och

betydelse inte är tillräcklig för att fånga debattens kärna. Med hjälp av Dummetts

reviderade meningsteori har jag försökt visa att det finns fog för att tala om ett

konventionellt bibliotekskoncept, som föreskriver en korrekt (eller adekvat)

användning av ordet. Lika litet som det vore rimligt att kalla Madonna eller andra

kristna New Age-anhängare för kabbalister, lika orimligt vore det att använda

ordet folkbibliotek om reklamfinansierade utlåningscentraler. I detta resultat finns

svaret på min tredje frågeställning, som förutskickar en prövning av debattens

argument.

Som resultaten också visar, måste det konventionella biblioteksbegreppet

förstås i ett historiskt perspektiv. Genom att frilägga debattens premisser har det

varit min avsikt att sätta in aktörernas argument i ett större sammanhang. Denna

strävan ryms i den fjärde och den femte frågeställningen, som aktualiserar de

mångtydiga och inbördes sammanhängande begreppen demokrati, bildning, frihet

och makt. I avsikt att knyta ihop textens trådar och (om möjligt) blicka framåt är

det följaktligen motiverat att återvända till liberaldemokratin och den diskussion

av förhållandet mellan stat, marknad och civilsamhälle som förts inom denna

tradition sedan slutet av 1700-talet. Först i detta perspektiv blir premisserna

synliga.

Som Torstenssons analys visar, var 1905 års riksdagsbeslut om årliga

statsbidrag till biblioteken ett uttryck för en förskjutning i synen på förhållandet

mellan stat och civilsamhälle. Det var en förskjutning som skulle få praktiska

konsekvenser och som bestod i en ökad statlig inblandning i civilsamhället. Av

Torstenssons analys framgår dock inte uttryckligen att denna förskjutning på ett

överordnat plan kan ses som ett uttryck för en svag rörelse inom den

liberaldemokratiska traditionen från beskyddande till utvecklande demokrati.

Denna rörelse skulle snart komma att förstärkas i och med att socialdemokratin

blev en del av statsapparaten. Socialdemokraternas förvandling från ”klassparti”

till ”folkparti” och partiets inom kort erövrade ställning som statsbärande parti

medförde en avgörande tyngdpunktsförskjutning från den beskyddande till den

71

utvecklande polen inom liberaldemokratisk tradition. Det är värt att betona att den

folkhemsideologi som intog en hegemonisk ställning från 1930- till 1970-talet i

grunden var socialliberal. Om nu folkbiblioteket – som Torstensson visar – blev

en del av välfärdsstatens klassutjämnande politik, så följer därav att

folkbiblioteket i sista hand bör ses som ett element i ett klart avgränsat

liberaldemokratiskt projekt.

Det är mot bakgrund av detta som jag anser att det finns skäl att ifrågasätta

Rennemarks slutsats att upphandlingsdebatten skall tolkas ”som en kamp om

idémässig hegemoni mellan skilda, ur samma institution sprungna ideologier”.157

Denna litet oklara formulering bygger på Sven Nilssons påpekande att det svenska

folkbiblioteket kan ses som framvuxet ur skilda idétraditioner, nämligen den

”kundanpassade med rötter i de privata biblioteken, den uppfostrande med rötter i

sockenbiblioteken och den folkbildningsidealistiska med rötter i folkrörelsernas

och studiecirklarnas bibliotek.”158 Utan att ifrågasätta Nilssons i sak riktiga

påstående, vill jag i relation till Rennemark föreslå en alternativ tolkning, som i

själva verket stöder hennes egen slutsats. Den kamp om hegemoni som

Rennemark betonar avgjordes för folkbibliotekets del i och med att

”folkbildningsidealisterna” segrade. Genom att bli offentliga institutioner och

inlemmas i välfärdsstatens liberaldemokratiska projekt försvann villkoren för

alternativa rolltilldelningar. Bibliotekskonceptet konventionaliserades helt enkelt.

Ett argument för denna synpunkt som kan tjäna som jämförande exempel är att

villkoren för en revolutionär socialdemokrati försvann allteftersom SAP under

1900-talets två första decennier övergav marxismen till förmån för en reformistisk

strategi. Att det i dag förekommer olika synpunkter på frågan om folkbibliotekets

driftsform bör inte i första hand tolkas som en inom biblioteksinstitutionen

föreliggande konflikt, som från att ha varit latent nu blivit manifest. I stället har en

ideologipåverkan utifrån skett, vilken fått konsekvenser för debatten inom

biblioteksvärlden. Att inre betingelser inte är nödvändiga villkor för förändring

framgår vid en jämförelse med hur under 1980-talet även socialdemokratiska

riksdagspolitiker från att tidigare ha representerat en socialliberal alternativt

klassisk socialdemokratisk ideologi går över till att i ekonomiska frågor

förespråka nyliberalt färgade lösningar. Detta kan, som Boréus visar i sin

avhandling Högervåg, förstås som ett uttryck för nyliberal hegemoni på det

ekonomiska planet. Om man betänker Mills mångtydiga arv, är en rimlig slutsats

att debatten i stället bör tolkas som ett uttryck för en kamp om idémässig

hegemoni inom en och samma liberaldemokratiska tradition – en kamp som

bevisligen fått konsekvenser för folkbiblioteket, men som också förklarar själva

dess existens.

157Rennemark, A. K. (2011), s. 38. 158Rennemark, A. K. (2011), s. 38.

72

Därmed är vi framme vid dagens upphandlingsdebatt och dess omedelbara

förutsättningar. Vad upphandlingsdebatten i första hand illustrerar är en rörelse

inom liberaldemokratin från utvecklande till beskyddande demokrati, alltså en

rörelse som är diametralt motsatt den för hundra år sedan. Denna rörelse inleddes i

övergången mellan 1960- och 70-tal och skulle komma att sanktioneras av i stort

sett alla politiska partier i och med revolutionerna i Östeuropa och Sovjetunionens

fall ett par decennier senare. I Sverige sammanfaller denna rörelse med

Folkhemmets fall och den därefter (på ekonomisk nivå) hegemoniska

neoliberalismen. En viktig konsekvens av denna tyngdpunktsförskjutning mot

beskyddande demokrati är att förhållandena mellan stat, marknad och

civilsamhälle har omdefinierats. Som Frenander påpekar, innebär dessa nya

relationer att staten i allt lägre grad blandar sig i ekonomin och civilsamhället,

samtidigt som marknaden tillskrivs rollen som den ”drivande och avgörande

sfären, den vars utformning och inriktning blir den dominerande i helheten och

vars värderingar och normer färgar av sig i stat och civilsamhälle.”159 Som

framgått är detta politisk-historiska sammanhang en viktig förutsättning för

aktörernas argumentation. Det är till exempel rimligt att anta att Wallmarks

försvar av den lokala självstyrelsen och hans därmed sammanhängande motstånd

mot en nationell bibliotekspolitik i sista hand bör förstås mot bakgrund av 1900-

talets erfarenheter av totalitär statsplanering. Överhuvudtaget är

upphandlingsförespråkarnas negativa frihetssyn och subjektiva intresseuppfattning

ett uttryck för en stark misstro mot statlig maktutövning, som anses resultera i

dominans. Vad staten skall göra är att försvara frihetsprincipen och i möjligaste

mån garantera dess efterlevnad. Resultaten visar att ett sådant synsätt innebär ett

hot mot folkbiblioteket, eftersom beskyddande demokrati är oförenlig med den

värdegrund som styr biblioteksverksamheten. På den punkten är det svårt – för att

inte säga omöjligt – att inte ge upphandlingsmotståndarna rätt.

Vad upphandlingsmotståndarna beträffar är det mest utmärkande draget för

dessa att de argumenterar på grundval av normativa överväganden. Värdegrunden

är visserligen närvarande även i Wallmarks resonemang, men till skillnad från

denne invecklar sig motståndarna inte i motsägelser, när de med hänvisning till

värdegrunden argumenterar för bibliotekets demokratifrämjande roll. Mot

bakgrund av detta resultat är det möjligt att besvara den fråga som Audunsons

studie väcker. Min undersöknings resultat – alltså att de bibliotekarier som

försvarar offentligt drivna bibliotek i första hand gör det med hänvisning till

värdegrunden – tycks motsäga Audunsons slutsats att förändringar som strider mot

värdegrunden är en mindre viktig konfliktkälla. Audunsons resultat ger till och

med vid handen att ”aktiva” bibliotekarier (en kategori till vilken samtliga

entreprenadmotståndare i mitt material hör) är mer benägna än mindre aktiva

159Frenander A. (2005), s. 72.

73

kolleger att acceptera förändringar som svär mot värdegrunden.160 Motsägelsen kan

emellertid vara skenbar, eftersom Audunson till skillnad från mig dokumenterar

generella tendenser på systemnivå.

Audunsons resultat är intressant, eftersom det ställer frågan om

folkbibliotekets framtid på sin spets. Finns det skäl att betvivla folkbibliotekets

överlevnad? Svaret på denna fråga varierar beroende på vilka förutsättningar som

tas med i beräkningen. Det finns starka krafter i samtiden som får ett jakande svar

att framstå som rimligt. Den neoliberala ekonomiska hegemonin tar sig flera olika

uttryck i dagens samhälle. Det är ett faktum att beslutsfattare med ansvar för

biblioteksfrågor i hög grad anslutit sig till ett marknadsorienterat tänkande, som

lägger tonvikten mer vid kvantitet än kvalitet. Det är också ett faktum att

arbetsmarknadens omstrukturering och de därmed sammanhängande

förändringarna inom utbildningsväsendet fått till konsekvens att den

instrumentella komponenten i bibliotekskonceptet har accentuerats, något som

föranlett Hansson att tala om en möjlig övergång från folk- till

utbildningsbibliotek.161 Till detta bör även IKT-revolutionen läggas, som fått

konsekvenser inte minst för bibliotekarieyrkets identitet. Vad beträffar det senare

fenomenet är detta inte på något sätt entydigt. Satsningar på IKT kan mycket väl

förenas med demokratifrämjande arbete, men inom ramen för en i övrigt

marknadsorienterad diskurs finns det en risk att ”digital kompetens” (eller

”informationskompetens”) tillskrivs i första hand instrumentella värden. Under

förutsättning att den neoliberala hegemonin består, finns det med andra ord skäl

att betvivla folkbibliotekets överlevnad.

Det finns dock samtidigt motsatta rörelser i tiden, som på sikt skulle kunna

stärka folkbibliotekets ställning. Jag tänker på den kris för demokratin som på

global nivå uppstått i kölvattnet av finanskrisen 2008 och som tagit sig uttryck i

social oro, minskad tillit till de demokratiska institutionerna och i vissa fall (till

exempel Forza Nuova i Italien) extremism. I Sverige har neoliberalismen på

senare tid blivit föremål för debatt i samband med uppgifterna om förhållandena

på Carema Cares äldreboenden. Denna globala kris föranledde (som framgått)

McMenemy att år 2009 i en artikel i Library Review uppmana till självrannsakan

och en omvärdering av neoliberalismens inflytande på biblioteksverksamheten. En

relevant fråga är om det finns en reell möjlighet för folkbiblioteket att i detta

sammanhang fungera som en autonom och kritisk motröst till stöd för en

utvecklad och fördjupad demokrati. Ett försök att besvara denna fråga skulle

förvisso spränga uppsatsens ramar. Ändå vill jag avslutningsvis skissera ett (i alla

händelser otillräckligt) förslag till svar. Försöket riktar på nytt uppmärksamheten

mot liberaldemokratin.

160Audunson, R. (1999), s. 547 f. 161Hansson, J. (2005), s. 36 ff.

74

Den senaste ekonomiska krisen visar att den liberaldemokratiska diskussionen

av förhållandet mellan stat, marknad och civilsamhälle är fortsatt aktuell. Krisen

har dessutom påmint oss om att globaliseringen är en realitet, som enskilda

nationalstater inte kan bortse från. Åtskilliga politiska och ekonomiska beslut med

konsekvenser för medborgare i enskilda nationalstater fattas på övernationella

nivåer. Samtidigt kan enskilda beslut på nationalstatsnivå påverka medborgare i

andra länder. Det är dessa frågor om bristande ansvarighet och delaktighet som

ligger bakom talet om en kris för demokratin. Ordet ”kris” (av grekiskans krísis)

betyder ”avgörande vändning” – en vändning som kan medföra antingen ett

förvärrat eller ett förbättrat sakernas tillstånd. Om demokratin nu befinner sig i

kris, tror jag att det är just i denna kris man kan se en möjlighet för folkbiblioteket.

Vari består då denna möjlighet? Jag tror att det är viktigt att stärka

civilsamhällets ställning i relation till både stat och marknad. Först då blir det

möjligt för folkbiblioteket att fylla sin demokratifrämjande funktion. Om staten

alltför mycket blandar sig i civilsamhället, finns det en risk att verksamheten

politiseras. Om staten i stället drar sig tillbaka och låter marknaden reglera

civilsamhällets förhållanden, skymtar runt hörnet Wicéns reklamfinansierade

utlåningscentraler. Om marknaden inte skall tillåtas göra intrång i civilsamhället,

så gäller alltså för relationen mellan stat och civilsamhälle att denna balanseras.

Om biblioteket kan sägas vara på samma gång ett villkor för och en del av ett

levande civilsamhälle, förutsätter detta omgestaltande makt i form av statliga

regleringar. En nationell bibliotekspolitik på grundval av Unescos manifest och en

reviderad bibliotekslag är oundgängliga styrmedel. Orsaken är att endast offentligt

drivna folkbibliotek kan fungera som zoner – jämviktspunkter – där olika

intressen tillåts mötas och brytas mot varandra på likvärdig grund. Civilsamhället

lägger på så sätt grunden för en utvecklande demokrati och en demokratisk

samhällsutveckling. Idéhistoriskt har denna tanke sina rötter i Upplysningen,

närmare bestämt i den kantianska idén om att etiska frågor kan besvaras genom en

fortgående dialog och diskussion mellan medborgare som deltar i samtalet på

likvärdig grund.

Mot bakgrund av vad som nyss sagts är det möjligt att konkretisera vari

bibliotekets demokratifrämjande roll skulle kunna bestå. Folkbiblioteket skulle

kunna vara ett forum på lokal nivå, där aktuella frågor som angår medborgarna

lyfts fram och blir föremål för debatt. Det skulle då inte vara frågan om endast

lokala frågor utan i princip vilka frågor som helst – inklusive problem av global

räckvidd – som kunde tänkas påverka medborgarna skulle kunna få plats på

dagordningen. De synpunkter som kommer fram i debatten skulle sedan föras

vidare till ansvariga politiska instanser högre upp i beslutsordningen. På så sätt

skulle biblioteket bidra med underlag för det politiska beslutsfattandet, något som

skulle stärka såväl de politiska beslutsfattarnas ansvarighet som medborgarnas

delaktighet. I slutändan skulle sannolikt de politiska beslutens legitimitet öka.

75

En biblioteksroll av det slag som nyss beskrivits förutsätter så klart en

utveckling och modifiering av det nuvarande systemet för demokratiskt

beslutsfattande, såväl i Sverige som på europeisk och global nivå. Här finns inte

utrymme att behandla frågan om hur ett sådant utvecklat system för

beslutsfattande kunde tänkas se ut. Held har föreslagit en intressant sammansatt

modell, som fångas i de båda begreppsparen demokratisk autonomi och

kosmopolitisk demokrati.162 Helds förslag skall ses mot bakgrund av

globaliseringen och går i korthet ut på att varje medborgare – oavsett nationalitet –

skall garanteras rätten att på likvärdig grund delta i diskussionen av frågor som

kan komma att påverka honom eller henne. Om jag förstått saken rätt, är det i

själva verket frågan om en utveckling av den utvecklande demokratin, som nu

artikuleras på en nivå som överskrider de snäva ramar som nationalstaten sätter.

Held talar inte om folkbiblioteken, men det ligger nära till hands att peka på

folkbiblioteken som exempel på just de ”nya arenor för offentlig debatt och

informationsutbyte” som han anser vara en förutsättning för en sådan utvecklad

demokrati.163 I anslutning till Held är det befogat att påstå att en av bibliotekets

viktigaste roller i detta sammanhang skulle vara att bidra till en demokratisering

av stat och civilsamhälle.164 I ett globalt perspektiv skulle även informations- och

kommunikationsteknologin få en självklar roll i denna demokratiseringsprocess.

Mot bakgrund av denna diskussion torde det framgå att vi alla kan och bör ta

ställning till frågan om bibliotek på entreprenad. Det gäller även Svensk

Biblioteksförening. Att den senare inte gjort så betyder antingen att dess

representanter inte riktigt förstått innebörden av det demokratibegrepp som

artikuleras i folkbiblioteksmanifestet eller att föreningen – underkastad SKL:s och

Svenskt Näringslivs dominans – förlorat sin etiska kompass.

Om jag till sist skall förklara min egen syn på bibliotekets roll, så har denna

att göra med läsningen. Läsning är en grundförutsättning för demokrati och

läsfrämjande arbete framhålls som en kärnverksamhet i både Unescos manifest

och Bibliotekslagen. Personligen tillskriver jag läsningen samma roll som

kabbalisterna tillskriver meditationen över toran, de fem Moseböckerna. Ur denna

synvinkel bidrar läsaren till att lyfta upp de gnistor som fallit ner och fångats i

avgrunden till följd av ”kärilens bristning”. Den som läser bidrar – kort sagt – till

skapelsens återupprättelse. Denna synpunkt utesluter inte det som tidigare sagts

om bibliotekets demokratifrämjande roll. Det den gör är att komplettera övriga

synpunkter med ett metafysiskt perspektiv på folkbiblioteket.

162Held, D. (2005 [1987]), s. 361-437. 163Held, D. (2005 [1987]), s. 393. 164Det bör påpekas att Held räknar ekonomin (marknaden) till civilsamhället. Detta påverkar emellertid inte

den diskussion jag för i uppsatsen.

76

Sammanfattning

Ämnet för denna uppsats är den diskussion av bibliotek på entreprenad som förts i

de två branschtidskrifterna BBL (Biblioteksbladet) och bis (bibliotek i samhälle)

under perioden 2005-2011.

I uppsatsen dokumenterar, analyserar och prövar jag aktörernas argument för

och emot biblioteksentreprenader. Argumenten är närmast beroende av aktörernas

syn på bibliotekets roll i samhället. Aktörernas syn på bibliotekets roll och deras

inställning till upphandlingar måste vidare förstås mot bakgrund av argumentens

premisser. Därför ägnar jag dessa ett särskilt avsnitt. Premisserna utgörs av de

mångtydiga och inbördes sammanhängande begreppen demokrati, bildning, frihet

och makt. En huvudtanke är att debattens premisser bör förstås mot bakgrund av

liberaldemokratisk tradition och den diskussion av förhållandet mellan stat,

marknad och civilsamhälle som förts inom denna tradition sedan Upplysningen.

Resultaten visar att aktörer som förespråkar upphandlingar ansluter sig till

den variant av liberaldemokrati som kallas lagstyrd demokrati. Lagstyrd demokrati

betonar marknadens primat över stat och civilsamhälle. Försvararna av offentligt

drivna bibliotek ansluter sig till den variant av liberaldemokrati som heter

utvecklande demokrati. Från denna synpunkt är statlig maktutövning ett villkor för

bibliotekets demokratifrämjande funktion. Upphandlingsdebatten kan ses som ett

uttryck för en pågående rörelse inom liberaldemokratisk tradition från utvecklande

till beskyddande demokrati. Denna utveckling är ett problem för folkbiblioteket,

eftersom det konventionella biblioteksbegrepp som motståndarna försvarar och

som styr debatten riskerar att urholkas av den neoliberala hegemonin – den

lagstyrda demokratins moderna variant.

Liberaldemokratin är alltså debattens större sammanhang, den helhet som

förklarar aktörernas argumentation. Liberaldemokratin är också det sammanhang

som ger stöd för påståendet att upphandlingsmotståndarna vinner debatten. Ordet

”folkbibliotek” kan bara användas om en bestämd sorts institution, om det skall

vara meningsfullt. Folkbiblioteket är de facto en demokratifrämjande institution,

som är inskriven i ett socialliberalt välfärdsprojekt.

I teoretiskt och metodiskt hänseende är denna uppsats en kombination av

meningsteori och maktteori. I grunden är min ansats hermeneutisk, varför

hermeneutik är en rimlig sammanfattande benämning på både teori och metod.

77

Käll- och litteraturförteckning

Tryckt material

Aabø, Svanhild (2001), ”Verdesetting av folkebibliotek” i Det siviliserte

informasjonssamfunn. Folkebibliotekenes rolle ved inngangen til en digital

tid. Redaktører: Ragnar Andreas Audunson og Niels Windfeld Lund, s. 246-

268. Bergen: Fagbokforlaget.

Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2008), Tolkning och reflektion:

Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur.

Anyomi, Mary E. (1999), “Outsourcing cataloging functions in South Carolina

public libraries”, The Bottom Line: Managing Library Finances, Volume 12,

Number 1, p. 29-33.

Aschehougs Konversasjons Leksikon, 15, OLDF-QVISLING (1971). Femte

utgave. Oslo: H. Aschehoug & CO.

Audunson, Ragnar (1999), ”Between Professional Field Norms and

Environmental Change Impetuses: A Comparative Study of Change Processes

in Public Libraries”, Library & Information Science Research, Volume 21,

Number 4, p. 523-552.

Boréus, Kristina (1994), Högervåg. Nyliberalism och kampen om språket i svensk

offentlig debatt 1969-1989. Stockholm: Tidens förlag.

Carlsson, Hanna (2009), Vad sägs om en förändring? En diskursanalys av hur

privatisering av bibliotek framställs i Biblioteksbladet. Magisteruppsats i

biblioteks- & informationsvetenskap, Högskolan i Borås: Inst. för Biblioteks-

& informationsvetenskap, 2009: 53. Finns i fulltext via BADA, URL:

http://bada.hb.se/

Collin, Finn & Guldmann, Finn (2000 [1998]), Språkfilosofi – en introduktion.

Nora: Bokförlaget Nya Doxa.

Danielsson, Terese (2011), ”Bokpallar i en stormarknad” eller ”Biblioteket i

Babel” – vart är vi på väg? En diskursanalytisk studie av

privatiseringsdebatten hösten 2010-våren 2011. Kandidatuppsats i biblioteks-

& informationsvetenskap, Högskolan i Borås: Inst. för Biblioteks- &

78

informationsvetenskap, 2011:4. Finns i fulltext via BADA, URL:

http://bada.hb.se/

Eriksson, Joakim (1999), ”Vem styr skolan?” i Styrning på villovägar, red:

Mikael Alexandersson. Lund: Studentlitteratur, s. 146-167.

Europakonventionen om kommunal självstyrelse: 15 år i svensk tillämpning.

(2003). Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. URL:

http://www.skl.se/ [2012-04-04]

Fant, Lars (1990), ”On the Relevance of the Semantics/Pragmatics Distinction”,

Copenhagen Studies in Linguistics 13, Special issue on pragmatics and its

manifestations in language, p. 16-40. Copenhague: Nyt Nordisk Forlag

Arnold Busck.

Frege, Gottlob (1965 [1891]), ”Om mening och betydelse” i Filosofin genom

tiderna 1800-talet. Texter i urval av Konrad Marc-Wogau, s. 230-251.

Stockholm: Bonniers.

Frenander, Anders (2005), Kulturen som kulturpolitikens stora problem.

Diskussionen om svensk kulturpolitik under 1900-talet. Hedemora: Gidlunds

förlag.

Furberg, Mats (1982), Säga, förstå, tolka. Till yttrandets och textens problem.

Bokförlaget Doxa AB.

Gadamer, Hans Georg (2002 [1960]), Sanning och metod (i urval). Urval,

inledning och översättning av Arne Melberg. Göteborg: Bokförlaget Daidalos

AB.

Glass Schuman, Patricia (1998), “The Selling of the Public Library”, Library

Journal, August, p. 50-52.

Govan, James F. (1988), ”The Creeping Invisible Hand: Entrepreneurial

Librarianship”, Library Journal, January, p. 35-38.

Gustavsson, Bernt (1996), Bildning i vår tid. Om bildningens möjligheter och

villkor i det moderna samhället. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Gustavsson, Michael (1996), textens väsen. En kritik av essentialistiska

förutsättningar i modern litteraturteori. Exemplen Cleanth Brooks, Roman

Jakobson, Paul de Man (diss. Uppsala). Stockholm: Almqvist & Wiksell

International.

Hansson, Joacim (2005), Det lokala folkbiblioteket – förändringar under hundra

år. Mimer: Linköpings universitet.

Hansson, Johanna & Heedman, Julia (2004), Privatisering av folkbibliotek

skildrat i politiska dokument under 1990-talet. Magisteruppsats i biblioteks-

& informationsvetenskap, Högskolan i Borås: Inst. för Biblioteks- och

informationsvetenskap, 2004: 86. Finns i fulltext via BADA, URL:

http://bada.hb.se/

Held, David (2005 [1987]), Demokratimodeller. Från klassisk demokrati till

demokratisk autonomi. 2 uppl. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.

79

Hellquist, Elof (1980 [1922]), Svensk etymologisk ordbok. Andra bandet O-Ö.

Tredje upplagan. Malmö: Gleerups Förlag.

Kann-Christensen & Andersen, Jack (2009), "Developing the library. Between

efficiency, accountability and forms of recognition", Journal of

Documentation, Vol. 65, NO. 2, p. 208-222.

Karlsen, Gustav E. (2006 [2002]), Utdanning, styring og marked. Norsk

utdanningspolitikk i et internasjonalt perspektiv. 2 utgave. Oslo:

Universitetsforlaget.

Karlsson, Eva (2004), Ärende: Bibliotek på entreprenad. Dieselverkstadens

biblioteks försöksverksamhet. Magisteruppsats i biblioteks- &

informationsvetenskap, Uppsala universitet: Inst. för ABM, 2004:325. Finns i

fulltext via DiVA, URL: http://diva-portal.org/

Kommunaliseringen av skolan. Vem vann – egentligen? (2011), Stockholm:

Ekerlids förlag.

Kulturen 2.0 – Ett inlägg i den kulturpolitiska debatten (2007). URL:

http://www.bokus.com/newsletters/Pdf/moderat_16096.pdf [2012-04-04]

Lagerkvist, Daniel (2011), Från Svinaböke kommun till Dieselverkstaden. En

ideologianalys av debatten i svensk bibliotekspress. Masteruppsats i

biblioteks- & informationsvetenskap, Uppsala universitet: Inst. för ABM,

2011:531. Finns i fulltext via DiVA, URL: http://diva-portal.org/

Liedman, Sven-Eric (1997 [1972]), Från Platon till kommunismens fall. De

politiska idéernas historia. Elfte upplagan. Stockholm: Bonnier Alba.

– (1997), I skuggan av framtiden. Modernitetens idéhistoria. Stockholm:

Bonniers.

– (2000), ”Kunskapens vägar är omvägar” i Bibliotek – mötesplats i tid och rum.

En bok om demokrati. Lund: Bibliotekstjänst, s. 16-38.

– (2002 [2001]), Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper. Stockholm:

Bonniers.

– (2011), Hets! En bok om skolan.

Lindensjö, Bo & Lundgren, Ulf P. (2002 [2000]), Utbildningsreformer och

politisk styrning. Stockholm: HLS Förlag.

Linell, Per. (2000 [1978]), Människans språk. Malmö: Gleerups Förlag.

Lukes, Steven (2008 [2004]), Maktens ansikten. Göteborg: Bokförlaget Daidalos

AB.

Lloret Romero, Nuria (2011), ”Outsourcing as a change management tool in

libraries and documentation centers”, The Bottom Line: Managing Library

Finances, Vol. 24 No. 1, p. 73-79.

McMenemy, David (2009), ”Rise and demise of neoliberalism: time to reassess

the impact on public libraries”, Library Review, Vol. 58, No. 6, p. 400-404.

Midwinter, Arthur & McVicar, Murray (1993), “Local Government Reform in

Britain: Organizational Implications for the Public Library Service”, Library

Review, Vol. 42 No.4, p. 14-26.

80

Molander, Joakim (2009), “Det som räknas går inte att räkna”, SvD Kultur (Under

Strecket) 19.3. 2009. URL: http://www.svd.se/kultur/understrecket/ [2012-03-

27]

Nijboer, Jelke (2006), “Cultural entrepreneurship in libraries”, New Library

World, Vol. 107 No. 1228/1229, p. 434-443.

Nyström, Viveca och Sjögren, Linnéa (2008), Nyttovärdering av bibliotek. Lund:

BTJ Förlag.

Oder, Norman (2004), “When LSSI comes. Public libraries, private company: the

outsourcing compromise”, LIBRARY JOURNAL, OCTOBER 1, p. 36-40.

Om bibliotek på entreprenad (2011). Svensk biblioteksförening. URL:

http://www.biblioteksforeningen.org/ [2012-04-04]

Ortega y Gasset, José (1994 [1957]), ¿Qué es filosofía? Madrid: Alianza Editorial.

– (1987 [1950]), Papeles sobre Velázquez y Goya. Madrid: Alianza

Editorial.

Pors, Nils Ole (2003), “Managing Change in Danish Libraries”, The Journal of

Academic Librarianship, Volume 29, Number 6, p. 411-415.

Rennemark, Anna Karin (2011), Bilder av biblioteket. En ideologianalys av

debatten omkring privatisering av folkbibliotek. Masteruppsats i biblioteks- &

informationsvetenskap, Lunds universitet: Inst. för Biblioteks- &

informationsvetenskap. Finns i fulltext via LUP, URL: http://www.lu.se/

Stagnelius, Erik Johan (1957), Samlade skrifter. Del 1. Lyriska dikter till 1818.

Redigerade av Fredrik Böök. Malmö: Allhems förlag.

Strategi för folkbibliotek i Nacka kommun, URL:

http://www.nacka.se/web/kultur/bibliotek/Sidor/biblioteksstrategi.aspx [2012-

04-04]

Torstensson, Magnus (2001), ”Att analysera folkbiblioteksutvecklingen –

exemplet Sverige och några jämförelser med USA” i Det siviliserte

informasjonssamfunn. Folkebibliotekenes rolle ved inngangen til en digital

tid. Redaktører: Ragnar Andreas Audunson og Niels Windfeld Lund, s. 142-

170. Bergen: Fagbokforlaget.

– (2009), ”Library Spirit in Sweden – Two Missionary Phases” i Library Spirit in

the Nordic and Baltic Countries. Historical Perspectives. Edited by Martin

Dyrbye, Ilkka Mäkinen, Tiiu Reimo and Magnus Torstensson, p. 75-93.

Tampere: Hibolire.

Ward, Robert C. (2007), “THE OUTSOURCING OF PUBLIC LIBRARY

MANAGEMENT. An Analysis of the Application of New Public

Management Theories From the Principal-Agent Perspective”, Administration

& Society, Vol. 38 No. 6, p. 627-648.

Wold-Karlsen, Siv (2007), ”Biblioteksböcker på licens? EU-kommissionen vill att

handelspolitik skall ersätta kulturpolitik”, bis #4 2007, s. 6-9.

81

Källmaterial

Borg, Barbro (2007), ”Fyra skäl för och ännu fler mot. Vad är ett bibliotek på

entreprenad – och kan det vara bra?”, bis #4 2007, s. 18-19.

– (2008), ”Låna böcker gratis – en lysande affärsidé?”, Biblioteksbladet 5:2008, s.

13-14.

– (2008), ”Barbro Borg svarar Per Magnus Wicén”, Biblioteksbladet 6:2008, s.

33.

Ekström, Åsa (2007), ”Dieselverkstaden kan bli privatägt”, Biblioteksbladet

2005:10, s. 3-5.

– ”Nacka kommun bryter mot lagen”, Biblioteksbladet 02:2007, s. 3-4.

– ”’Biblioteken – fantasins blinkande fyrtorn’” [Intervju med Hans Wallmark],

Biblioteksbladet 4:2007, s. 12-13.

– ”Bibliotek – en privatsak?” [Bok & Bibliotek 2007], Biblioteksbladet 07:2007,

s. 24.

– (2008), ”Privata frifräsare vill driva bibliotek” [Intervju med Björn Norberg och

Per Magnus Wicén], Biblioteksbladet 3:2008, s. 3-4.

– (2011), ”Nacka om Nacka”, Biblioteksbladet 01:2011, s. 4-6.

– (2011), ”Entreprenad = tillgång till bibliotek i Hällefors”, Biblioteksbladet

02:2011, s. 10-11.

Engstrand, Staffan (2011), ”’Jag talar i egen sak’ – kommentar till debatten om

driftsformer”, Biblioteksbladet 01:2011, s. 20.

Lindberg, Niclas (2009), ”Biblioteksentreprenader – en stor sak!”,

Biblioteksbladet 2:2009, s. 4-7.

Lundgren, Lena (2008), ”Vad är ett folkbibliotek?”, bis #2 2008, s. 29-30.

– (2010), ”Fyra skäl för att säga nej till entreprenader”, bis #4 2010, s. 30.

– (2011), ”Bibliotek på entreprenad – igen. – Lena Lundgren listar fyra argument

mot biblioteksentreprenader”, Biblioteksbladet 03:2011, s. 36-37.

Perstrand, Per (m.fl.), ”Öppet brev angående artikeln om Dieselverkstadens

bibliotek i BBL 2005:10”, Biblioteksbladet 2:2006, s. 16.

Wettmark, Lennart (2005), ”När blir illojal kulturpolitik illojal konkurrens?”, bis

2005:1, s. 24-27.

Wicén, Per Magnus (2008), ”Biblioteket i tiden! Utveckling eller avveckling?”,

Biblioteksbladet 6:2008, s. 32.